Plenum den 18 april 2011 kl. 13.00

 Ålands lagting

 

STENOGRAFISKT PROTOKOLL

 

 

 

 

 

 


Plenum den 18 april 2011 kl. 13.00

Plenum börjar. 2

Bordläggning. 2

1   Redogörelse enligt 32 § lagtingsordningen för tiden 1 november 2009 - 31 oktober 2010

Självstyrelsepolitiska nämndens betänkande (SjpN 1/2010-2011)

Landskapsregeringens redogörelse (RS 1/2010-2011)

Bordläggning. 2

2   Posttjänster

Lagutskottets betänkande (LU 22/2010-2011)

Landskapsregeringens framställning (FR 15/2010-2011)

Bordläggning. 2

3   Missbruk av tobak, alkohol och narkotika

Social- och miljöutskottets betänkande (SMU 8/2010-2011)

Ltl Harry Janssons m.fl. hemställningsmotion (HM 7/2007-2008)

Ltl Göte Winés m.fl. hemställningsmotion (HM 43/2007-2008)

Ltl Danne Sundmans m.fl. hemställningsmotion (HM 52/2007-2008)

Remiss. 2

4   Jakt för rörelsehindrade

Landskapsregeringens framställning (FR 16/2010-2011)

Andra behandling. 9

5   Avfallsdirektivet

Social- och miljöutskottets betänkande (SMU 6/2010-2011)

Landskapsregeringens framställning (FR 12/2010-2011)

Andra behandling. 9

6   Ändring av fornminneslagen

Kulturutskottets betänkande (KU 4/2010-2011)

Landskapsregeringens framställning (FR 13/2010-2011)

Enda behandling. 10

7   Bibliotekskommissionens berättelse för år 2010

Bibliotekskommissionens berättelse (BB 1/2010-2011)

Enda behandling. 10

8   En översyn av bestämmelserna om sexualbrott

Lagutskottets betänkande (LU 21/2010-2011)

Vtm Gunnar Janssons m.fl. hemställningsmotion (HM 11/2010-2011)

Enda behandling. 16

9   Kärnkraft och slutförvar av radioaktivt avfall

Social- och miljöutskottets betänkande (SMU 7/2010-2011)

Ltl Carina Aaltonens m.fl. hemställningsmotion (HM 41/2008-2009)

Föredras. 32

10  Övningslokaler

Landskapsregeringens svar

Vtm Gun-Mari Lindholms enkla fråga (EF 20/2010-2011)

Remiss. 37

11  Bistå Jomala IK:s damvolleybollag

Ltl  Anders Erikssons hemställningsmotion (HM 2/2010-2011)

Remiss. 42

12  Studiestöd i svenska kronor

Ltl  Danne Sundmans hemställningsmotion (HM 22/2010-2011)

Remiss. 42

13  Skydd av maträtter

Ltl  Danne Sundmans hemställningsmotion (HM 23/2010-2011)

Remiss. 42

14  Minnesdag för förintelsen

Ltl  Mika Nordbergs hemställningsmotion (HM 30/2010-2011)

Remiss. 47

15  Inbjudan till nya riksdagsledamöter

Ltl  Mika Nordbergs hemställningsmotion (HM 32/2010-2011)

För kännedom... 48

16  Ny lag om radio- och televisionsverksamhet

Landskapsregeringens framställning (FR 17/2010-2011)

17  Målsättning för fiskodlingen

Ltl Roger Janssons enkla fråga (EF 22/2010-2011)

Plenum slutar. 48

 

Plenum börjar

Närvaroregistrering. 29 ledamöter är närvarande.

Om ledighet från dagens plenum anhåller Ulla-Britt Dahl på grund av sjukdom. Beviljas.

Bordläggning

1      Redogörelse enligt 32 § lagtingsordningen för tiden 1 november 2009 - 31 oktober 2010

Självstyrelsepolitiska nämndens betänkande (SjpN 1/2010-2011)

Landskapsregeringens redogörelse (RS 1/2010-2011)

Talmanskonferensen föreslår att ärendet bordläggs till plenum 20.04.2011. Godkänt.

Bordläggning

2      Posttjänster

Lagutskottets betänkande (LU 22/2010-2011)

Landskapsregeringens framställning (FR 15/2010-2011)

Talmanskonferensen föreslår att ärendet bordläggs till plenum 20.04.2011. Godkänt.

Bordläggning

3      Missbruk av tobak, alkohol och narkotika

Social- och miljöutskottets betänkande (SMU 8/2010-2011)

Ltl Harry Janssons m.fl. hemställningsmotion (HM 7/2007-2008)

Ltl Göte Winés m.fl. hemställningsmotion (HM 43/2007-2008)

Ltl Danne Sundmans m.fl. hemställningsmotion (HM 52/2007-2008)

Talmanskonferensen föreslår att ärendet bordläggs till plenum 20.04.2011. Godkänt.

Remiss

4      Jakt för rörelsehindrade

Landskapsregeringens framställning (FR 16/2010-2011)

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till näringsutskottet. Godkänns?

Diskussion.

Minister Torbjörn Eliasson

Tack, herr talman! Jag hoppas att jag inte blir utvisad idag, jag glömde ta slipsen på mig. Jag har i varje fall en snygg kavaj.

Det här är några små ändringar i jaktlagen. Landskapsregeringen föreslår att jaktlagen för landskapet Åland ska ändras så att det möjliggörs för personer med bestående rörelsehinder att bedriva jakt på däggdjur från en stillastående motordriven trehjuling, lätt fyrhjuling, fyrhjuling och snöskoter. Samtidigt föreslår landskapsregeringen att lagen ändras så att ordalydelsen avseende tillstånd för jakt på fridlysta eller fredade arter närmare följer formuleringar i fågel- och habitatdirektiven.

Först till ändringarna som ska anpassas till fågeldirektivet. Det är ingen ändring i sak. Vid kontakter vid EG-kommissionen har det påtalats att även om landskapets regelverk i berörda delar i sak överensstämmer med formuleringar i EG-direktiv så finns det små skillnader i ordalydelser. Det är de som vi korrigerar i det här förslaget.

Sedan till jakt för rörelsehindrade. Det kom ett initiativ från ett antal rörelsehindrade jägare. Vi tyckte att initiativet var bra. Enligt jaktlagen får man inte bedriva jakt från motordrivet fordon. De som är rörelsehindrade har många stora problem. Det är skäligt att vi ska ge dem som är jaktintresserade möjligheter att kunna utöva jakt.

Vi utgick ifrån att vi skulle göra det här så enkelt som möjligt och så lite byråkrati som möjligt. Det har gjort att vi har följt det svenska exemplet där man tillåter jakt från motorfordon. Man kan fråga sig vem som är en rörelsehindrad person. Det är en person som har bestående rörelsehinder. Om man bryter benet eller skadar sig tillfälligt så gäller inte detta. Man ska ha bestående rörelsehinder. Då kan den personen, på de här fyra nämnda motorfordonen, ta sig till en plats där man ska skjuta, sedan måste man stänga av motorn och den måste vara avstängd i två minuter och sedan får personen avlossade skott mot bytet.

Man kan också ställa sig frågan angående detta med bestående rörelsehinder och hur man vet att en person har bestående rörelsehinder. Där har vi minimerat byråkratin. Den person som har bestående rörelsehinder har möjlighet att ta ett intyg på detta. Skulle det visa sig att man inte har gjort det och uppfordras att göra det så har man möjlighet att ta intyget. Det är upp till den rörelsehindrade personens samvete att sköta det här på ett korrekt sätt. Vi har räknat med att det handlar om högst tio personer på Åland.

När lagen bereddes hade lagberedningen kontakt med landskapsläkaren, polisen, handikapprådet och klinikchef för rehabiliterings- och fysiatrienheten Sheila Sundblom, så sakkunnighjälp har funnits med här.

Jag hoppas att det räcker som presentation. Jag svarar gärna på frågor. Landskapsregeringen föreslår de här två ändringarna i jaktlagen. Tack, herr talman.

Ltl Barbro Sundback, replik

Tack, herr talman! All lagstiftning ska uppfylla vissa krav på rättssäkerhet. Det är bland annat för att alla ska behandlas på samma sätt. Jag tycker nog att förklaringen om vem som är bestående rörelsehindrad och hur den ska dokumenteras är lite Grönköpingsaktig. Det är tydligen upp till var och en att själv bedöma om man har ett bestående rörelsehinder. Om man då tycker att det uppfyller lagen så tar man sin bössa och åker ut i ett fordon som här anges. Jag har inte någonting emot själva syftet med lagstiftningen, men i mina öron låter det här nog verkligen inte som rättssäkert. Medborgarna måste via lagen på förhand veta om de har möjligheter att få ett sådant här tillstånd.

Minister Torbjörn Eliasson, replik

Tack, herr talman! Jag tycker att ltl Barbro Sundback kanske förenklar den här situationen och kallar den för Grönköpingsaktig.

Som jag sade från början så tyckte vi att det här berör ett fåtal personer på Åland. Vi ville göra det så enkelt som möjligt så att man inte ska behöva ha onödig byråkrati. Vi måste väl ändå lita på att människorna gör rätt. Jag håller inte med ltl Sundback där, jag tycker att det här är ett bra sätt. Jag är övertygad om att de som har bestående rörelsehinder kommer att se till att det här sköts på ett bra sätt. Det finns möjlighet att ta ett intyg på förhand eller annars att vid uppfordran ta detta intyg.

Ltl Barbro Sundback, replik

Det är ju inte de rörelsehindrade som ska ta ansvaret på sig att lagen uppfylls så som lagstiftaren har tänkt sig. Det är den övervakande myndigheten som är skyldig att se till att man har ett system så att det kan övervakas. Att hantera gevär och skjuta är ju en allvarlig sak.

Det utskott som det här ärendet går till bör titta på det här. Det minsta man kan kräva är någon slags anmälningsskyldighet så att åtminstone den övervakande myndigheten vet vilka personer som med den här motiveringen jagar från ett fordon.

Minister Torbjörn Eliasson, replik

Tack, herr talman! När det gäller säkerheten, för det första så får man inte ha vapnet laddat när man kör, ladda måste man göra sedan. I jaktlagen och i skjutvapenlagen föreskrivs allt sådant. Det torde vara i sin ordning.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Sirpa Eriksson, replik

Tack, herr talman! Jag tycker också att det är bra att funktionshindrade får samma rättigheter som övrig befolkning. Jag har också lite frågor om intyget. Handlar intyget bara om man har fel på benen eller kommer det också fram att man behöver en fyrhjuling på grund av att man har förlamning förorsakat av hjärnblödning, hjärnskador eller hjärninfarkt? Sådana skador kan sedan påverka bedömningsförmågan och synen. Det är många olika saker som kan påverka.

Minister Torbjörn Eliasson, replik

Tack, herr talman! Det är bra att ltl Eriksson tycker att det är okej att vi gör det möjligt för de rörelsehindrade att jaga.

När det gäller de här frågorna så hanteras de i skjutvapenlagen. Har man sådana fel och sjukdomar att man inte kan och får hantera ett vapen så regleras det i den lagen.

Ltl Sirpa Eriksson, replik

Tack, herr talman! Jag är inte så kunnig i skjutvapenlagen. Jag tänker på de personer som redan har jaktkort. Blir det någon kontroll på om man få jaktkortet kvar när man blir handikappad? Hur är det i praktiken?

Minister Torbjörn Eliasson, replik

Tack, herr talman! Nu kommer vi in på detaljer som jag inte kan svara hundra procent säkert på. Utskottet får väl titta på de här sakerna. Jag tycker att man ska se på det här med positiva ögon. Vi har försökt åstadkomma en enkel lag som ger de rörelsehindrade möjligheter men som samtidigt ska fungera även när det gäller risker och liknande.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Torsten Sundblom, replik

Tack, herr talman! Jag har ingenting att invända mot det som är med i den här jaktlagen.

Jag har en fråga om det som inte är med. Det finns också ett behov av att ändra § 47, att möjliggöra att man skulle kunna skjuta vid vakjakt mårdhund med konstgjort lyse. Hur resonerar man när inte det är med?

Minister Torbjörn Eliasson, replik

Tack, herr talman! Ltl Torsten Sundblom, tack för stödet av den här framställningen. När det gäller mårdhunden så vet jag att det finns intresse för det och det har inkommit förfrågningar om möjligheter att jaga mårdhund med konstbelysning. Det här ser jag och avdelningen positivt på. Vi kommer att bereda även detta, vi hann inte med det till den här omgången nu, men arbete är igångsatt.

Ltl Torsten Sundblom, replik

Tack, herr talman! Jag är glad att jag fick beskedet att det här kommer i ett senare skede.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Danne Sundman

Talman! Från obunden samlings sida vill vi ge vårt stöd till den här framställningen. När det gäller handikappades möjligheter att ta sig fram i samhället så gäller det inte bara lokaliteter och praktiska hinder i vardagen utan också hinder för att utöva jakt som är ett viktigt nöje och en viktigt mental näring också för handikappade personer. Det kan vara så att man har varit jägare och man blir handikappad eller så är man handikappad från födseln och inte kan ta del av ett så här stort intresse. Det hindret undanröjs i och med den här framställningen, vilket är jättebra.

Däremot förstår jag inte riktigt när jag läser 50a §. Det står i andra momentet begreppet; bestående rörelsehindrad osv, medan det i första momentet står rullstolsburen person. Handlar det om något stavfel? När man är rullstolsburen då är man ju rätt så mycket mera handikappad än när det gäller bestående rörelsehinder. Man kan vara halt och måste ha käpp, då är man bestående rörelsehindrad, man är inte rullstolsburen men man kanske är så pass rörelsehindrad att man inte kan ta sig fram i skog och mark och alltså inte kan jaga. Jag skulle vilja ha ett förtydligande från ministern vad det är som gäller. Jag skulle gärna se att begreppet bestående rörelsehindrad används. Det är bra att det handlar om bestående, det ska inte vara efter en olycka osv. Man ska konstaterats vara bestående rörelsehindrad och då ska man ha de här specialrättigheterna.

Om man tänker på den diskussion som var här tidigare, så all sådan här lagstiftning baserar sig till stor del på att folk använder sunt förnuft. Man kan aldrig lagstifta bort alla risker med jakt, även om jaktlagstiftningen är rätt så rigorös. Det gäller att lita på att folk tar det här förtroendet, förvaltar det och att det inte missbrukas av friska människor. Det tror jag faktiskt är de allra flesta fjärran att riskera de handikappades rättigheter genom att missbruka. Jag bekymrar mig inte för det.

När det gäller den andra ändringen så är den säkert nödvändig. Om jag inte läser den helt fel så torde den kunna omfatta det som i replik frågades om mårdhundsjakten. Det borde vara i andra momentet andra punkten; fångstredskap och fångstmetoder som tillåts, alltså undantag från det. Jag läste fel, det finns alltså möjlighet att ge de här undantagen i och med att lagtinget ger fullmakt i den här paragrafen, när det t.ex. gäller mårdhund med specialbelysning, det finns också andra fall. Det skulle vara intressant att höra ministerns åsikt även om detta.

Framställningen har vårt stöd.

Minister Torbjörn Eliasson, replik

Tack, herr talman! Första frågan; rörelsehindrad och rullstolsburen. Jag är beredd att hålla med ltl Danne Sundman. Jag tycker att utskottet ska titta på det där och prata med expertis så att man får det klart och tydligt utrett.

När det gäller mårdhundsjakten, vid första anblicken går det med en ganska liten justering att åstadkomma det här. Avdelningen och lagberedningen ville ha ordentligt med tid och kontrollera att det fungerar. Det kommer att fungera, men vi hann inte med det till den här omgången. Det kommer till hösten.

Ltl Danne Sundman, replik

Herr talman! När jag nu tittar på 28 § så stämmer det kanske eftersom det handlar om fågeldirektivet och mårdhunden kan ännu inte räknas in under fågeldirektivet. Det är helt enkelt så att det rör andra saker.

När det återigen gäller begreppet i 50a § så är det bra om utskottet kan titta på det. Man kan vara betydligt lindrigare rörelsehindrad än rullstolsbunden för att behöva komma i åtnjutande av det här undantaget för att kunna jaga, eftersom det handlar om att röra sig i skog och mark. Bestående rörelsehindrad är det begrepp som borde användas generellt.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Barbro Sundback

Herr talman! För att undvika någon anklagelse att jag inte skulle stöda det här lagförslaget i sak så vill jag säga att jag inte har någonting emot att personer med bestående rörelsehinder får rätt att jaga.

Vad jag är emot är själva lagstiftningstekniken. Jag tycker att den inte fyller normerna och kraven på rättssäkerhet. 50§ har vi inte här, men vad jag förstår så ingår i den bestämmelsen att man normalt inte ska jaga från en bil eller något annat fordon. Det är tydligen av olika skäl en norm att så ska man inte göra. Det är den generella normen. Sedan får vi en 50a § som ska möjliggöra att man kan jaga från en trehjuling, lätt fyrhjuling, fyrhjuling eller snöskoter om man har bestående rörelsehinder och är rullstolsburen. Det är två rekvisit. Nu för ltl Sundman in en sådan diskussion att man kanske inte behöver ha begreppet rullstolsburen, utan det ska vara personer som har bestående rörelsehinder. Det är en ganska viktig fråga, vilka ska det gälla? Varför ska vi ha tilläggsrekvisitet, rullstolsburen? Borde det inte gälla alla med bestående rörelsehinder? Detta kanske utskottet måste titta på.

Det som är min största invändning är att ministern säger att den som har bestående rörelsehinder och sitter i rullstol ska själv se till att man har ett intyg om man oroar sig för att bli fast. Man ska då visa upp någonting för övervakande myndighet. Ansvaret för att uppfylla lagen läggs på de personer vars rätt man här nu vill förstärka. Så fungerar inte vårt samhälle normalt. Den övervakande myndigheten ska se till att de personer som lagen gäller, den rätten ska tillkomma dem på lika villkor. Det ska inte vara upp till allmänhetens eller några människors förstånd och goda omdöme, det är väl ingen som ifrågasätter det, utan det är systemet och sättet att lagstifta som är Grönköpingsaktigt. Att det är få spelar i lagen ingen roll, det är en princip, vi ger ett undantag som ska gälla lika för vissa personer som uppfyller kriterierna. Det måste lagstiftaren ta ett ansvar för och övervaka. Jag gav som ett exempel att de personer som det berör borde åtminstone ha en anmälningsskyldighet till övervakande myndighet, så att man vet vilka personer som jagar på de här villkoren. Ett annat sätt är tillståndsförfarande av något slag. Om det är så få så kan det ju inte vara betungande för myndigheten. Jag tror att vi har två personer anställda vid den här byrån. Den är också orimligt stor för vårt landskap.

Hela det här resonemanget vänder jag mig emot att det skulle ha att göra med om människor är förståndiga eller inte och att det är så byråkratiskt. Det är inte byråkratiskt om det gäller bara få personer och det kan göras på ett enkelt sätt. Myndigheten och lagstiftaren har ett ansvar för att lagen följs såsom det är tänkt och inte de som berörs av lagen.

Minister Torbjörn Eliasson, replik

Tack, herr talman! Det är märkligt att ltl Barbro Sundback alltid ska komma med något utfall mot en avdelning eller en byrå. Nu är de alltför många. Jag kan garantera att de här personerna som sköter det här faktiskt har arbete.

När det gäller detta så fungerar det mycket bra i Sverige. Varför inte försöka sig på en enklare och mindre byråkratiskt variant när det finns en möjlighet? Här står det nu rullstolsburen och bestående rörelsehindrad. Jag sade i en replik till ltl Danne Sundman att det här kan utskottet titta på bara för att få det klart definierat. Men det torde vara definierat.

När det gäller ansvaret så inte kan vi känna till om en rörelsehindrad vill börja jaga. Nog är det de själva som i så fall ska skaffa ett intyg. Så måste det vara.

Ltl Barbro Sundback, replik

Om det inte i lagen finns något krav på intyg så kan det intyget knappast ha någon juridisk verkan. Jag ser inte vad det är för mening att prata på det där viset. Antingen ska man ha intyg och sedan får man jaga eller så behövs det inte intyg. Det där pratet har nog inte att göra med rättsprinciperna i vårt samhälle. Dessutom har vi olika principiella inställningar till hur man lagstiftar i det här sammanhanget.

Minister Torbjörn Eliasson, replik

Vi kan konstatera att vi har olika syn på hur man lagstiftar i det här fallet. Min syn är att vi ska försöka undgå onödig byråkrati. Vi ska lita på människan i grunden.

Ltl Barbro Sundback, replik

Drar man det ut till sin yttersta spets så behöver vi väl ingen av lagstiftning alls. Var och en får väl skjuta när man vill. Det är verkligen att ta bort all byråkrati och att lita på människorna. Men nu gör ju inte regeringen det. Man kommer med vissa kriterier för hur den här avvikelsen ifrån 50 § ska ske. Jag menar att sättet som man gör det på inte är rättssäkert.

Ltl Jörgen Strand

Herr talman! Jag är som alla andra också mycket positiv till att vi hittar en lösning på den här frågan.

Jag har också några frågetecken när jag läser det här. Jag håller med minister Eliasson att vi ska göra det så obyråkratiskt som möjligt. Jag ställer mig också frågan om vi i första momentet behöver ha ordet för rullstolsburen med. Det kunde räcka med att säga följande; "Trots bestämmelserna i 50 § får en person med bestående rörelsehinder bedriva jakt på däggdjur från trehjuling, lätt fyrhjuling, fyrhjuling och snöskoter, under förutsättning att fordonet inte är i rörelse och efter att motorn har varit avstängd under minst 2 minuter."

Sedan begreppet bestående rörelsehindrade i moment 2; "Begreppet bestående rörelsehindrad i 1 mom. avser en persons varaktiga och oavbrutna fysiska begränsning, så att han eller hon inte utan rullstol eller liknande hjälpmedel kan röra sig", Där tycker jag att man ska sätta punkt för sedan blir det en tolkningsfråga, "annat än mycket korta sträckor". Vad är korta sträckor? Är det 1 meter, 20 meter, 50 meter eller 100 meter? Det kan bli en tolkningsfråga.

Sedan till den fråga som ltl Sundback tog upp. Man kunde kanske på ett icke byråkratiskt sätt skriva in något liknande att person ska vid kontroll kunna visa upp ett intyg över sitt handikapp. De flesta som idag är handikappade har någon form av intyg som gäller när man ska parkera och liknande. Då skulle det inte vara någon anmälningsplikt men vid en kontroll ska man kunna visa upp ett intyg. Det är bara en idé som kom upp. Jag skulle vilja stryka "annat än mycket korta sträckor", för det ger ett jätte tolkningsutrymme. Vad är korta sträckor?

Minister Torbjörn Eliasson, replik

Tack, herr talman! Tack så mycket ltl Jörgen Strand. Vi menar samma sak. Vi menar väl. Tack för de synpunkterna. Utskottet får titta på det här.

Ltl Jörgen Strand, replik

Mitt mål är att få det enkelt men också fritt från vida tolkningsutrymmen som kan bli processer och i förlängningen så blir det en rättpraxis i så fall. Det är kanske onödigt i det här fallet. Man kan göra det enkelt ändå.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Barbro Sundback, replik

Herr talman! Det är trevligt att ltl Strand vill granska och analysera den här bestämmelsen lite mera. Eftersom han sitter i utskottet känns det tryggt att det finns någon som hinner tänka efter.

Om man tar bort rullstolsburen och bara har bestående rörelsehinder så blir det en ganska vid tolkning. Man kan ju vara rörelsehindrad på grund av dålig syn och det kan väl vara lite svårt i det här sammanhanget att hänvisa till det. Det känns som om man inte har tänkt till slut här. Jag förstår detta med rullstolsburen som att det är detta som omöjliggör att man kan jaga på ett konventionellt sätt. På det viset är den bestämmelsen viktig.

Ltl Jörgen Strand, replik

Herr talman! Jag tror att ltl Sundback missförstod mig. I moment 1 skulle man ta bort det, eftersom det redan finns i moment 2. När man definierar vad bestående rörelsehindrad är så skriver man så här; "i 1 mom. avser en persons varaktiga och oavbrutna fysiska begränsning, så att han eller hon inte utan rullstol…" Det blir tårta på tårta. För att tydliggöra den här lagstiftningen så kunde man ta bort det i moment 1.

Sedan skulle man ta bort det andra som är tolkningsbart, "annat än mycket korta sträckor". Vad är det? Det är en subjektiv bedömning, är det 1 meter, 10 meter eller 50 meter? Sådan lagstiftning borde vi inte ha. Vid en kontroll av myndighet eller polis så ska man kunna visa upp sitt handikapp pass eller liknande och det räcker för mig.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade. Begäres ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till näringsutskottet.  

Andra behandling

5      Avfallsdirektivet

Social- och miljöutskottets betänkande (SMU 6/2010-2011)

Landskapsregeringens framställning (FR 12/2010-2011)

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen.

Diskussion. Ingen diskussion.

Detaljbehandlingen vidtar. Först föreläggs förslaget till Ändring av landskapslagen om renhållning. för lagtingets bifall i enlighet med social- och miljöutskottets förslag.

Lagförslaget är bifallet.

Föreläggs förslaget till ändring för lagtingets bifall i enlighet med social- och miljöutskottets förslag.

Lagförslaget är bifallet. Ärendets andra behandling är avslutad.

Andra behandling

6      Ändring av fornminneslagen

Kulturutskottets betänkande (KU 4/2010-2011)

Landskapsregeringens framställning (FR 13/2010-2011)

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen.

Diskussion. Ingen diskussion.

Detaljbehandlingen vidtar. Det i landskapsregeringens framställning ingående lagförslaget landskapslagen om ändring av 2 och 12 § landskapslagen om fornminnen föreläggs för lagtingets bifall i enlighet med kulturutskottets förslag.

Lagförslaget är bifallet. Ärendets andra behandling är avslutad.

Enda behandling

7      Bibliotekskommissionens berättelse för år 2010

Bibliotekskommissionens berättelse (BB 1/2010-2011)

Enligt 9 § reglementet för lagtingets bibliotek skall berättelse över bibliotekets verksamhet avges vid varje kalenderår. Först tillåts diskussion och därefter antecknar sig lagtinget berättelsen till kännedom.

Diskussion.

Vtm Gunnar Jansson

Tack talman! Det gäller lagtingsbibliotekets verksamhet för i fjol år 2010. Såsom i den ganska kortfattade berättelsen framgår har verksamheten både till innehåll och till omfattning följt tidigare ordning. Den återges bland annat i diagrammen på sidan 3.

Orsaken till att jag begärde ordet för denna korta presentation föranleds på sidan två, andra hela stycket som jag ska citera. Där aviseras ganska betydande ändringar som diskuteras i lagtinget och som kommer att inträffa så småningom och rör oss alla nämligen på följande sätt: "För att förbereda en kommande flyttning av biblioteket till entréplan, som enligt kanslikommissionen skall förverkligas i framtiden, har inventering av boksamlingarna, ämnesklasserna samt gallring och magasinering av inaktuellt material fortgått hela året. Gallring och omplacering av böcker medför även gallring och omlokalisering i datakatalogen. Utgallrade böcker på väg till pappersinsamlingen mellanlandar på fyndbordet i expeditionen och är gratis för intresserade."  Jag nämner detta som ett tips. Jag har själv begagnat mig av den här möjligheten. Det är öppet för ledamöter och andra biblioteksbesökare att dra nytta av det som nu sker. Biblioteket planeras nu att förflyttas till första våningen i entrén för att bli mer tillgängligt för alla, också för allmänheten. Inför den reformen sker dessa utgallringar av äldre böcker och handlingar i biblioteket. Besök gärna biblioteket, det är nyttigt, lärorikt och kan numera också ge god utdelning. Tack. 

Talmannen

Begäres ordet? Diskussionen är avslutad. Lagtinget antecknar sig berättelsen till kännedom. Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

Enda behandling

8      En översyn av bestämmelserna om sexualbrott

Lagutskottets betänkande (LU 21/2010-2011)

Vtm Gunnar Janssons m.fl. hemställningsmotion (HM 11/2010-2011)

Först tillåts diskussion och efter det vidtar detaljbehandlingen.

Diskussion.

Ltl Olof Erland

Herr talman! Företrädare för lagtinget med talmannen i spetsen har gjort en hemställningsmotion som gäller sexualbrott. Orsakerna är naturligtvis många men en av orsakerna är ett uppmärksammat fall här på Åland för en tid sedan. Man kunde konstatera att hela brottsproblematiken är komplicerad när det gäller attityder till sexualbrott.

Lagutskottet har tidigare behandlat Europakonventionen om exploatering av barn. Vi har konstaterat att det förekommer en hel del åtgärder för att ringa in hela den här problematiken, framförallt har vi något som kallas barnahusmodellen. I barnahusmodellen samarbetar polis, sociala myndigheter och hälso-och sjukvården för att kunna hantera hela det här området som ökar bland annat på grund av Internet och sådant som gör att barn och ungdomar utnyttjas och att vuxna kan utnyttja internetsystemet utan att kunna spåras i många fall.

När det gäller den här hemställningsmotionen så kan man belysa frågan genom ett aktuellt ärende i Grekland. En svensk kvinna som heter Anna blev våldtagen och misshandlad på en av de grekiska öarna. Hon anmälde det till polisen och myndigheterna. Detta ledde till en motreaktion från förövarens sida där han och hans advokater hävdade att kvinnan skulle anklagas för förtal, för hon hade anklagat mannen för något som inte skulle betraktas som våldtäkt eller att han hade använt våld. Det här belyser hela den problematiken att det är frågan om kulturella värderingar där kvinnor och vissa män i rättssystem i olika länder har olika värderingar om vad som är sexualbrott och vad som är våldtäkt.

I de nordiska länderna har det på senare år förts en diskussion om vad som är ingrepp när det gäller en människas kropp. Det handlar naturligtvis om sexingrepp, men det är också en fråga om hur man definierar det. I Sverige ändrade man sin lagstiftning 2005. I samband med det så hade man en diskussion kring samtycke. Ingen ska behöva utsättas eller vara med på någonting som man inte själv bestämmer över. Man bestämmer över sin egen kropp. Det är en fundamental utgångspunkt för samtycke. Sedan är det en annan sak när man kommer in på rättssystemet, hur ska man bedöma ett samtycke i flera olika led? De svenska myndigheterna, brottsförebyggande rådet, gör en indelning i olika sexualbrott. I Sverige är det, såsom det är på Åland och i Finland, att det mesta försiggår i nära relationer, inom familjen eller bland kompisarna och vänner. Det som ökar väldigt mycket i vårt samhälle är så kallade nöjesrelaterade sexualbrott, när man går på diskotek eller nattklubb och kanske förtär alkohol eller på något annat sätt är påverkad och sedan inleder ett förhållande som slutar i sexualbrott. Det här medför att den här typen av brott är svårare och svårare att komma åt. Detta om bakgrunden till hela området sexualbrott som är riksbehörighet när det gäller straffrätten men också när det gäller processrätten, dvs hur domstolarna behandlar de här frågorna.

Hemställningsmotionen vänder sig till riksdagen och kommer att behandlas av den nyvalda riksdagen i Finland men via regeringen. Motionen ska överlämnas till regeringen efter att lagtinget har behandlat motionen.

Bakgrunden är alltså allvarlig och orsaken till att man i lagtinget har tagit det här initiativet är bland annat att rättsuppfattningen mellan Sverige och Finland skiljer sig åt. Åland har en rättsuppfattning i de här frågorna som kanske avviker från den finska rättsuppfattningen i så stor grad att man borde göra någonting åt det. Motionens huvudsakliga syfte är att påverka myndigheterna i Finland så att de ser över lagstiftningen och för in det i ett modernt sammanhang där man beaktar hela brottsproblematiken, påföljdsproblematiken, vilka straff det ska vara men också de sociala aspekterna för både förövare och särskilt brottsoffer.

Lagutskottet, som har behandlat det här, vill att påföljderna ska bli skarpare. Nu får ofta förstagångsförövare villkorliga straff för ett brott som är allvarligt om man jämför med andra brott, till exempel egendomsbrott. Att förstöra en bil, repa en bil eller skära däcken på en bil då blir det höga böter och svåra straff medan ett sexualbrott som är ett ingrepp och ett våldförande på en annan människas kropp kan leda till villkorliga straff. Det vill vi att man ska se över och skärpa.

När det gäller de olika brotten så är det en utveckling i samhället som är generell. Vi har hela färjtrafiken, vi har utelivet och nöjeslivet överhuvudtaget som gör att de här brotten sprider sig ner i åldrarna och det sprider sig också i samhället oberoende av sociala utgångspunkter och sociala skillnader. Det här leder till att det behövs mera kunskap, mera statistik och mera uppföljning så att man vet vad som händer och därigenom kan bygga upp förebyggande åtgärder.

I vårt tidigare betänkande om Europakonventionen riktade vi in oss väldigt mycket på de förebyggande åtgärderna. I det här fallet är det mera straffbestämmelserna som är i fokus.

Det som är viktigt är att man har en helhetssyn, att förebygga, att påföljderna är riktiga men också att behandlingen efter ett brott tas in i hela synen på brottet.

Vi konstaterade i utskottet att det är viktigt att man bygger upp en kompetens i domstolarna, att kompetensen kan användas i domstolarna och att domarna får kompetens.

Vi har inte gått in specifikt på processrättens område eftersom det inte är anhängiggjort i själva motionen, men också på det området finns det anledning att se över hur man ska kunna tillhandahålla kompetensen, kunskapen och erfarenheten som behövs för att man ska kunna döma i sådana här brott.

I utskottsarbetet har vi begärt in utlåtanden från två experter, en från Finland och en från Sverige. De har båda haft som utgångspunkt att man bör se över hela brotts- och straffsystemet för att kunna göra någonting åt det här grova brottet som vi talar om.

Med detta, herr talman, så har jag försökt sammanfatta en viktig motion och ett relativt ingående betänkande från lagutskottet. Jag hoppas att lagtinget kan ställa sig enigt bakom det här när det går vidare till Finlands regering för vidareförmedling till Finlands riksdag. Finlands riksdag får anledning att ta en prövning av det här brottet, där Finland ligger efter och har behov av reformer. Det ska bli intressant att se om den finska rättstraditionen håller för en reform som initieras härifrån och att man kan efter den processen säga att Finland är ett rättssamhälle med socialt ansvar, vilket vi har rätt ifrån Ålands sida att ställa krav på.

Ltl Harry Jansson

Herr talman! Ärade kollegor, sällan har väl ett initiativ av politisk art tillkommet i lagtingets namn varit så angeläget som det nu aktuella ärendet.

Lagutskottets handläggning av detta initiativ har visat att initiativet både är nödvändigt, har synnerligen stor aktualitet och att läget är betydligt allvarligare än vad jag personligen hade kunnat föreställa mig. Tillståndet är bedrövligt i hanteringen av denna typ av brott. Straffskalorna är i sammanhanget direkt skrattretande låga. Det är nästan en chock att som politiker att konstatera att den här typen av övergrepp kan leda till villkorliga straff och i vissa fall samhällstjänst, när vi talar om övergrepp av till och med barn.

Herr talman! Initiativet är sannerligen befogat. Är det någon som tvivlar på vikten av riktigheten av vårt agerande så är det bara att läsa de sakkunnigutlåtanden som har fogats till lagutskottets betänkande.

I och med att utskottsordförande Olof Erland har gett en heltäckande beskrivning så tänker jag inte upprepa desto mera. Vi skickar nu iväg det här initiativet med förhoppningsvis total enighet, som ordförande efterlyste. Vi skickar initiativet till ett nytt politiskt landskap i Helsingfors. Vi får se hur den här typen av initiativ tas emot i en mer mansdominerad riksdag.

Under utskottets behandling har det visat sig, förut det här med straffpåföljderna, behovet av specialistkompetens inom domstolarna. Under vårt hörande har vi kunnat bekräfta den illa varslande bild som redan har funnits, dvs att de drabbade upplever bl.a. behandlingen i rättssalarna som ett andra övergrepp. Lagstiftarna och även de som ska upprätthålla lagstiftning måste nog se till att den svarar mot vad lagstiftarna har tänkt sig. Man har nog totalt misslyckats i sitt uppdrag.

Herr talman! Det är ett viktigt och angeläget initiativ. Tack.

Vtm Gunnar Jansson

Tack, herr talman! Jag kan börja med att för egen del och även för medmotionärernas del tacka lagutskottet, dess medlemmar och sekreterare för välförrättat värv.

Betänkande är kortfattat, tar sikte på väsentligheter och åtföljs av dessa två utlåtanden. Många av oss har säkert erfarenheter av båda proffesorer. I riksdagen hördes professor Utriainen många gånger på basen av ett fast och sakkunnigt rykte som hon har.

Som det framgår i betänkande redan på första sidan: ”Initiativet syftar till att hemställa om att riksdagen uppmanar regeringen att företa en översyn av sexualbrottslagstiftningen så att den bättre motsvarar den allmänna rättsuppfattningen. Översynen bör innefatta överväganden gällande införande av ett s.k. rekvisit för samråd/frivilligt deltagande för våldtäkt, införande av nya brott såsom ofredande och sexuellt ofredande, en översyn av straffskalorna, en översyn av åtalsrätten samt behovet av kompletterande åtgärder.”

Det är med tillfredsställelse jag noterar att utskottet helt omfattar dessa initiativ och dessa förslag om åtgärder. Som mer än väl framgår i bägges professorers utlåtanden är behovet av att förstärka den sexuella integriteten eller självbestämmanderätten. De här åtgärderna som föreslås syftar alla till det.

Vi hörde hur handläggningen av det här ärendet ska gå till. Jag har i andra sammanhang haft möjlighet att diskutera med justitieministrarna och tjänstemän i ministeriet. Jag vet att detta initiativ kommer att tas väl om hand och föras vidare till den igår nyvalda riksdagen.

Vad slutligen gäller behovet av ökad kompetens i domstolarna så omfattar jag också detta det resonemang som utskottet för inom processrättens område så här långt. Jag kan tillägga att i Finland har man god erfarenhet av att komplettera överdomstolarna med sakkunniga medlemmar. Med över domstolarna menar jag Högsta Domstolen i det här fallet och Hovrätter vid behov. Ett sådant förfarande tillämpas och jag är övertygad om att detta initiativ också kommer att initiera en diskussion om åtgärder, framförallt på Hovrättsnivå, som skulle höja kompetensen i den här typen av brottmål.

Slutligen vad gäller behandlingen i riksdagen så kan jag livligt föreställa mig att företrädare för lagtinget kommer att kallas till det utskott som handlägger det här initiativet när det förhoppningsvis redan före sommaren ska bringas till riksdagen för behandling.

Än en gång, tack för väl förrättat arbete i lagutskottet. Den här processen går vidare. Tack.

Ltl Barbro Sundback

Herr talman! Det här är ett ovanligt ärende. Det är på många sätt väldigt komplicerat och svårt. Det är också blandat med mycket känslor och värderingar så det gäller att hålla huvudet kallt om man ska orientera sig genom den här problematiken.

Vtm Gunnar Jansson sade att alla åtgärder i det här förslaget syftar till att stärka den sexuella integriteten. Jag vågar mig på att lite polemisera mot det. Det beror på att jag har suttit med i lagutskottet, vi har hört experter och vi har diskuterat. Före den här hemställningsmotionen hade vi också den internationella konventionen om sexualbrott och barn. Det har varit en lärorik vår i den här typen av frågor. I lagtinget har vi inte riktigt någon tradition i det här ämnet eftersom vi inte har lagstiftningsbehörighet på strafflagen.

De här frågorna har lyfts upp på politikens bord ganska sent. I urminnes tider har hela sexualiteten reglerats av patriarkatet och dess primära syfte har varit att kontrollera fortplantningen och faderskapet, vilket har varit det viktiga. Ganska sent, ännu på 1990-talet, hade en man i Finland rätt att våldföra sig mot sin hustru, det var inte en kriminell handling utan det var hans rätt. De här frågorna är ändå tämligen nya i det politiska sammanhanget, frågorna är alldeles uppenbart under förvandlingstryck. Det gäller ganska svårdefinierade beteenden många gånger så det är en svår diskussion, men icke desto mindre viktigt.

Jag är lite tveksam till det som vi började med i diskussionen, dvs att man ändrar brottslagstiftningen i Sverige genom att skärpa brottssatserna och att vi på det viset skulle anpassa oss till den allmänna opinionen. Jag är tveksam till om det räcker för att skydda särskilt kvinnors sexuella integritet. Efter att ha läst Madeleine Leijonhufvuds utredning, som hon gjorde för det gröna partiet om samtyckesutredning, så tror jag inte att det räcker. Det centrala begreppet våldtäkt innebär att kvinnan, som det rör i de flesta fall, ska kunna bevisa att hon har blivit utsatt för våld, hot om våld eller ha varit i ett hjälplöst tillstånd. Det här skapar bevissvårigheter, som ltl Harry Jansson sade, och bevissvårigheten är stor för kvinnan, speciellt av psykologiska skäl men också säkert av många andra skäl, eftersom kvinnor i regel reagerar på ett speciellt sätt när man blir utsatt för sexuellt övervåld.

Inom psykologin finns två beteenden som människor omedvetet tar till i sådana här situationer. Den ena situationen är spela-död-reflex, man gör inte motstånd. På något vis resonerar man att om man är helt stilla så går det här fort över. Liknande beteende uppvisar människor t.ex. i tortyrsituationer. Ett annat beteende kallas dissociation. Det är att människan under själva övergreppet mentalt lyckas frigöra sig från kroppen genom en sorts medvetenhetsflykt och har därför inte heller mentala minnesbilder av det som har skett. Båda dessa situationer, när kvinnor blir utsatta för våldshandlingar, gör att de inte kan beskriva det som de har varit med om, det är inte bara det att inte vill på grund av det socialt så stigmatiserande och svårt, utan de kan helt enkelt inte.

De flesta domstolar och de flesta domare är vare sig psykologiskt intresserade eller kunniga. Den juridiska bevisföringen och den tekniska bevisföringen ska vara det grundläggande det leder till att de missar en stor del av offrets möjligheter att försvara sig. Vi har också fått höra av våra sakkunniga att det är mer eller mindre upp till domarna själva hur intresserade de är att tillämpa lagstiftningen idag på sätt som skulle överensstämma med ett mera jämställt tänkande.

Talmannen och jag besökte presidenten här för någon vecka sedan. Vi hade allmänna diskussioner och hon informerades om det här lagförslaget. Hon blev klart på gott humör, kanske inte över ämnet men att vi tar ett sådant här initiativ.

Domstolarna i Finland dömer väldigt olika. Det tyder på att rättspraxis är mycket varierande och att rättssäkerheten är dålig i de här fallen.

Summa summarum, eftersom våldtäkt innebär just den här problematiken att det kräver att offret ska kunna bevisa att det har varit våld eller hot om våld gör att det har tagits upp många väldigt ledsamma exempel på unga flickor. Det sades inte här men i Sverige har man siffror på att gruppvåldtäkter ökar. Eftersom ungdomar idag, både flickor och pojkar, använder ganska fritt alkohol, sexualmoralen är också ganska fri så finns det några fall i Sverige där flickor som har varit ganska berusade har blivit utsatta för gruppvåldtäkter. När de kommer till rättssalen så har flickorna ofta någon slags vaga minnesbilder av vad som har skett. Men på grund av berusningen och eventuellt också de psykologiska effekterna så kan de inte återge händelseförloppet. Förövarna säger förstås nej, nej hon har varit med på det hela, hon ville det och de får sedan rätt. Man kan då inte bevisa att det har varit våld, hot om våld eller hjälplöshet.

Situationen är nog väldigt ojämnställd vad gäller den sexuella integriteten i samhället. Situationen blir inte bättre av att bara ändra straffsatserna och eventuellt straffrubriceringarna utan det krävs nog samtyckeslagstiftning, vilket man har i vissa länder, speciellt de anglosaxiska. En annan sak är sedan att det inte fungerar så bra i praktiken.

Samtyckeslagstiftningen går ut på att man förutsätter att sex bygger på att motparterna deltar frivilligt och båda parter måste, framförallt mannen, vara säker på att det föreligger samtycke hela vägen. Kvinnan ska ha rätt att avbryta den sexuella handlingen när som helst. I Sverige har man dessutom utökat begreppet, det gäller inte bara sexuellt umgänge utan sexuella handlingar, eftersom det finns alla möjliga sexuella beteenden och penetreringar av olika slag som kan vara sådana att man ville avbryta dem. Då är samtyckeslagstiftningen grunden för att parterna ska kunna vara jämställda i sexuellt avseende. Det är den verkliga förutsättningen för lagskyddad sexuell integritet.

Det är många som sedan gör lite narr av processen och undrar om det ungefär ska vara skriftligt. Jag tror nog människor utvecklar det där. Det är lite som om vi inte kunde utveckla lagstiftningen för att man inte kan kontrollera samtycket. Det är lite som med lagen om aga, det var mycket diskussion kring definitionen av aga är och hur ska man kontrollera det, men det är få lagar i Norden som haft en så stor betydelse för respekten för barn och deras rätt och skydd. Jag tycker att det är ett bra exempel. Jag tror att det är fullt möjligt att också utveckla det här i inom sexualitetens område. Vi har fått ett väldigt fint utlåtande från Madeleine Leijonhufvud. Hon går så långt i den här utredningen att hon tar bort begreppet våldtäkt. Hon menar att man ska tala om sexuellt utnyttjande och grovt sexuellt utnyttjande. Då förändras problematiken vad gäller våldsrekvisitet.

Herr talman! Jag är glad att jag har fått vara med i behandlingen av det här ärendet. Det har varit väldigt lärorikt för mig personligen. Jag tycker att det finns ett stort behov av förändring och att behovet är större än att bara ändra för brottslagstiftningen och brottssatserna. Det behövs en samtyckeslagstiftning. Jag hoppas att den diskussionen kan föras i riksdagen och att vår riksdagsledamot får till uppdrag att följa upp den här frågan. Tack.

Talmannen

Begäres ordet? Diskussionen är avslutad. Detaljbehandlingen vidtar. Först föreläggs betänkandets kläm och därefter motiveringen. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

Föreläggs betänkandets kläm för godkännande. Klämmen är godkänd.

Föreläggs betänkandets motivering för godkännande. Motiveringen är godkänd.

Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

Enda behandling

9      Kärnkraft och slutförvar av radioaktivt avfall

Social- och miljöutskottets betänkande (SMU 7/2010-2011)

Ltl Carina Aaltonens m.fl. hemställningsmotion (HM 41/2008-2009)

Först tillåts diskussion och efter det vidtar detaljbehandlingen.

Diskussion.

Ltl Åke Mattsson

Herr talman! De här gäller en mycket högaktuell hemställningsmotion. Fast den är skriven 18.3.2009 är det en mycket högaktuell hemställningsmotion.

 I lagtingsledamoten Carina Aaltonens m.fl. hemställningsmotion nr 41/2008-2009 föreslås att lagtinget hemställer hos landskapsregeringen om att i brådskande ordning inhämta forskningsbaserad fakta om riskerna med att bygga slutförvarsanläggningar för kärnbränsleavfall i ett högseismologiskt område vid den känsliga Östersjökusten samt att landskapsregeringen anhåller om att få avge utlåtanden till de MKB‑processer som nu pågår i Forsmark och Olkiluoto.

Att det skulle vara i brådskande ordning börjar bli lite sent, eftersom det var den 18 mars 2009. När vi tog del av den här motionen för två år sedan så tyckte vi att den var intressant redan då. Från utskottet gjorde vi en studieresa till Olkiluoto för att få information om hur det fungerande och hur det riktigt var tänkt. Det var en intressant resa i sig. Det var lite klagomål i massmedia om att vi använde onödiga medel för att fara ut och resa. Vi hade en bil från landskapet och körde själva dit och kom hem samma dag. Vi åkte skärgårdsvägen och passade också på tillfället att lite bekanta oss med skärgårdstrafiken och tillgängligheten med rullstol i de olika områdena. Ltl Roger Jansson provade med varierande resultat att åka hiss och ta sig fram i rullstol på färjorna. Vi kom i alla fall fram helskinnade. Så långt om resan dit.

När vi kom fram så fick vi rundvandring. Vi tittade på den nya reaktorn som var under byggnad och man berättade om vilken enorm säkerhet man försöker ha på den. Man informerade också om de gamla rektorerna, processerna och om slutförvaret.

Man påtalar mycket bestämt, som kanske går utanför vårt betänkande, att det är viktigt att man få till ett slutförvar nu. Om man väntar 20-30 år, även om man tror sig kunna hitta på bättre lösningar, så kan det finnas risk att man inte har råd att slutförvara på samma sätt som man har idag. Nu har vi t faktiskt råd att också ta hand om det här och göra bergsutrymmen osv. Det är en poäng som man påtalar ganska bestämt.

Man har alltid kärnkraftverk i anslutning till vatten för att man ska ta in kylvatten till reaktorn och värma upp det och släppa ut det betydligt varmare på andra sidan, vilket i sig kan vara ett problem för omgivningen. Hettan i turbinerna förutsätter ånga, så det är väldigt hett där.

I Olkiluoto finns ett mellanlager för använt kärnkraftsbränsle. Det är det enda i Finland. Det är meningen att slutförvaret ska bli där så att allting ska bli på samma ställe. Nu hade vi ganska ont om tid så vi var inte ner och tittade 400 meter under marken. Men vi såg de flesta andra platserna.

Mellanförvaret var intressant. När man var inne i det utrymmet och stod vid kanten och tittade ner i bassängen så låg de brända stavarna endast i destillerat vatten många meter ner. Tack vare att vattnet är destillerat så ser vattnet ut som att det skulle vara ganska nära och det finns ingenting emellan. Det var i sig ganska skrämmande att man förvara dem så pass öppet som man gjorde där.

Man förvarar dem i mellanförvaret i cirka 40 år. Under den tiden ska en stor del av radioaktivitet i sig försvinna men det finns mycket kvar ändå. Använt kärnkraftsbränsle är bara 5 procent av det totala radioaktiva avfallet som man måste slutförvara. Det består till av 99 procent av radioaktivitet så det är väldigt aktivt. Strålningsnivån kan inte alls jämföras med en reaktordrift som är igång.

Sedan informerades vi om slutförvaret och varför man har använt flerbarriärskonceptet med KBS-3 metoden som ifrågasätts på många områden. Det har i massmedia framkommit uppgifter som tyder på att den metoden kanske inte är så säker som tidigare har framhållits. Men det tar vi inte direkt ställning till i vårt betänkande. Vi anser att det finns skäl att vara skeptiska.

Man frågar efter att landskapsregeringen skulle ge utlåtande till MKB-utredningarna. Utlåtandena har man lämnat. Det var för sent att lämna det till Olkiluoto, men däremot har man deltagit i Forsmark i olika möten och varit väldigt aktiv i det sammanhanget.

Jag tror att det är viktigt att vi besökte dem och visade att parlamentet här är intresserade av vad som försiggår där, vad som är på gång och att vi låter oss informeras. Man tog det på allra största allvar och ville ha ett samarbete i fortsättningen också.

I vårt betänkande har vi tagit med det utlåtande som landskapsregeringen har lämnat. Vi anser att vi kan ställa oss bakom det. Vi tycker att det är ganska utförligt och bra att man kan ta del av det i vårt betänkande.

Utskottet noterar att det finns kritik mot den s.k. KBS-3 metoden och att den inte är tillräckligt testad och det kan det finnas skäl till. Det centrala och det som utskottet vill lyfta mest i det här sammanhanget är mellanlagringen, som man kanske har förbisett lite.

Vi sett vad som tidigare har hänt i Tjernobyl och nu också i Fukushima när jordbävningskatastrofen inträffade. Det är mellanlagringen som är ett jättestort problem. Försvinner vattnet ur dem så tar det eld och i samband med eldsvådan sprids radioaktivitet på enorma områden och stora mängder radioaktivitet också. Det är viktigt att man ser över hur man förvarar det här.

Utskottet har förkastat motionen beroende på att man är på gång redan med det här och man har kommit ganska långt. Vi har också erfarit att det finns PAF-medel att söka för ideella organisationer som vill jobba med de här frågorna och sätta sig in i det. Det efterfrågades här i remissen. PAF-medel finns att tillgå men på ansökan.

Vi bifogar betänkandets motivering till landskapsregeringens kännedom. Det är framförallt detta med mellanlagringen som vi vill lyfta fram väldigt bestämt, att man är uppmärksam där och att man ser till att man tar initiativ. Vi ligger de facto mellan två kärnreaktorer och två slutförvarplatser och det trafikeras också kärnavfall i närheten av Åland med båt. Vi har ett synnerligen prekärt läge. Tack.

Ltl Carina Aaltonen

Herr talman! Det är bra att vi nu får tillfälle att återigen diskutera kärnkraft, kärnavfall och slutförvar. Den här hemställningsmotionen är, som vi hörde, över två år gammal, men den känns mer aktuell än någonsin, eftersom det som inte kunde hända har hänt igen; Harrisburg, Tjernobyl för 25 år sedan den 26 april och för drygt en månad sedan Fukushima i Japan. Kostnaderna hittills för Tjernobylolyckan har man räknat till 7000 miljarder US-dollar! Då har man inte räknat med de mänskliga och miljömässiga kostnaderna. Vad slutnotan för Fukushima hamnar är svårt att sia om.

Jag tycker att man kan slå fast flera saker i alla fall; Kärnkraft är inte en tillförlitlig och säker energikälla, inte alls. Det har historien nu visat. Man kan inte bara skylla på att det har hänt i forna öststater. Den senaste olyckan skedde också i det högteknologiska Japan.

Slutförvar byggs ju inte på de platser där berggrunden är bäst skickad att eventuellt husera kärnbränsleavfall i minst 100 000 år. Man har valt de kommuner, Olkiluoto och Forsmark, där motståndet mot kärnkraft och kärnavfall är alla lägst. Det bygger alltså inte på forskning utan på politik. Det är, som vi ser det, inte alls ansvarsfullt och inte med omtanke på de 3000 generationer som ska komma efter oss. Det är kortsiktigt och det har bara en enda sak i sikte, att få möjlighet att bygga ut kärnkraften på nytt i både Finland och Sverige.

Den politiska diskussionen har till stor del handlat om avfallsfrågan som måste vara löst för att kärnkraftsindustrin ska kunna få tillstånd att bygga ut flera reaktorer. Genom att snabbt lösa slutförvaret kan industrin börja bygga ut och börja exportera el till Europa. Det handlar om pengar.

Ett annat argument till kärnkraftens utveckling i Finland har varit att vi måste hålla elpriserna på en låg nivå för att vår industri lättare ska kunna konkurrera. Andra argument som man hänvisar till är Kyoto-avtalet och klimatförändringarna. Ett viktigt argument är också att det finska folket har trott på sina ingenjörer, trott på tekniken och man har trott att vi hos oss minsann har bra kontroll på vad som händer inne på kärnkraftsområdena. Det sista argumentet, tron på tekniken, tillsynen och den goda övervakningen det måste jag också erkänna att jag har haft svårast att argumentera mot ända tills utskottet gjorde ett studiebesök i Olkiluoto för drygt ett och ett halvt år sedan. Precis som utskottets ordförande sade så fick vi en väldigt proffsigt information om hur bygget med slutförvaret för använt kärnbränsle framskred. Herrarna som visade oss runt kändes väldigt trygga och säkra i vad de sade. Efter själva presentationen skulle vi också besöka mellanlagret, för de använda kärnbränslestavarna, som stod i en egen byggnad på området, inte alls långt ifrån den aktiva kärnkraftsreaktorn och det nya stora pågående bygget Olkiluoto 3. Vi hade ganska stora svårigheter att först ta oss in genom en grind och sedan in i själva mellanlagringsbyggnaden eftersom den informationsansvariges passerkort inte fungerade. Det var ganska mycket besvär där. Slutligen kom vi upp till bassängen där stavarna förvarades. När vi kom in så pågick ett larm både en ljudlig siren som tjöt och varningslampor som blinkade. Kvinnan som visade oss runt i lagret försäkrade oss att det inte alls var någonting allvarligt. Det var första gången som hon hade varit med om att larmet var igång. När vi sedan var på väg ut så kom två tekniker i arbetsoveraller in i byggnaden för att antagligen lösa problemet. Jag måste säga att jag var lätt skärrad efter den här overkliga händelsen. För mig personligen gjorde den här erfarenheten mig allt mer övertygad om att tekniken och övervakningen inte är hundra procent tillförlitlig, inte ens i Finland och allra minst i Olkiluoto. Att gräva ner avfallet 400 meter i berget i nära anslutning till Östersjön och på båda sidor om Åland känns inte heller som den mest tillförlitliga lösningen.

I min motion ville jag att regeringen skulle hämta in forskningsbaserad fakta om riskerna med att bygga slutavfallsanläggningar i vår närhet samt att regeringen skulle anhålla om att få avge utlåtanden om de MKB-processer som pågår både i Forsmark och i Olkiluoto. Det tycker jag att regeringen till stor del har gjort, åtminstone vid tidpunkten när den här motionen debatterades för drygt två år sedan. Då hade man en tjänsteman som engagerade sig i den här problematiken och som deltog i samråd i Forsmark.

Vi har också i social- och miljöutskottets betänkande tagit in regeringens utlåtande och ställningstagande, vilket vi tycker att är bra. Man har väldigt bra skrivningar, men det räcker inte. Man måste också jobba med de här frågorna kontinuerligt, lyfta upp dem i olika sammanhang och aktivt driva på en förändring. Här är min uppfattning att regeringen har slagit sig till ro eller att man kanske inte har den kapacitet på miljöbyrån som behövs. Man driver inte frågorna om platserna för slutförvaring, inlandsalternativfrågan och man driver inte heller frågan om att alternativa metoder måste utredas bättre. Jag menar att man måste ha en plan på hur man ska gå vidare.

Den 16 mars, samma dag som Fukushimaolyckan hände, lämnade Svensk kärnbränslehantering in en mer än 7000 sidor tjock ansökan om att få bygga ett slutförvar vid Forsmark kärnkraftverk.

Nu borde vår regering ta tillfälle i akt och uppmärksamma den svenska regeringen och strålsäkerhetsmyndigheten på Ålands ståndpunkt i den här frågan. Åland borde ha den svenska miljöbalken på vår sida i den här frågan. Den säger att man borde ha undersökt flera rimliga alternativ för slutförvaret och det har inte gjorts tillräckligt.

Den 1 juni 2012 ska SKB hålla ett avslutande samråd med länderna kring Östersjön helt i enlighet med Esbo-konventionen. Tiden börjar rinna i väg, Åland har lite mer än ett år på sig att fortsätta agera. Använd den möjligheten!

Jag vill avsluta med att säga att jag tycker att det är bra att självstyrelsepolitiska nämnden återigen lyfter upp frågan om kärnavfall, vilket man har gjort i de senaste rapporterna. Det är väldigt bra att man håller den frågan varm. Tack, herr talman.

 Ltl Roger Jansson, replik

Herr talman! Som vi ser så var det inte alldeles ofarligt när larmet gick i mellanlagret i Olkiluoto. Ltl Aaltonen är ju fortfarande lite självlysande i den här frågan kan man konstatera.

Den här motionen behandlar alltså inte frågan om man är för eller emot kärnkraft, vilket kollegan Aaltonen använde en del av tiden åt här för att visa att hon är emot. Då är man antagligen för att förbränna rysk olja istället, vilket man gör i enorma mängder idag för att klara av energiförsörjningen. Vi ska inte diskutera den frågan här, utan frågan gäller enbart slutförvar. I motionen har man felaktigt sagt att det skulle vara ett slutförvar i ett högseismologiskt område. Nu har vi lärt oss vad som är högseismologiskt och lågseismologiskt i samband med Fukushimarapporten. I den frågan var vi eniga om att det här inte är den bästa platsen för slutförvar.

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Carina Aaltonen, replik

Jag måste erkänna att jag är väldigt stolt att vara helt emot kärnkraften. Jag försökte här säga i mitt anförande att det inte håller. Det här är någonting som man politiskt tycker att har varit bra. Man har kunnat tjäna pengar på vanskliga grunder.

Om man tittar på Finlands regering så är det framförallt samlingspartiets ledamöter som har varit för utbyggnad av kärnkraften medan centern och socialdemokraterna har haft en tveksam inställning till kärnkraften. Vi får se vad som händer efter gårdagens riksdagsval. Jag hoppas verkligen att man från politiskt håll börjar ta fram andra förnyelsebara energikällor och slutar upp med att förlita sig på kärnkraft.

Ltl Roger Jansson, replik

Talman! Det är naturligtvis talmannen som avgränsar diskussionen om det här ärendet ska gälla för eller emot kärnkraft. Det här ärendet gäller inte det och det ska inte gälla det. Eftersom jag i utskottet har varit positiv till den här motionen så är det väsentligt att man håller sig till ämnet.

Jag vill inte säga om jag är för eller emot kärnkraften eftersom vi inte har den frågan på bordet, om någon trodde det.

Samlingspartiet i riket har väl aldrig haft särskilt många procentenheter över 20 procent i riksdagen bakom sig. Att de skulle styra den här frågan är alldeles felaktig information. Socialdemokraterna har varit lika mycket drivande i den frågan, vill jag påstå.

Nu skulle vi inte diskutera detta utan frågan gäller slutförvaret. Det har visat sig i utskottet att mellanförvaret är någonting som bortglömt. Både i Tjernobyl och i Fukushima var mellanförvaret en stor orsak till de härdsmältor som uppstod. Det är viktigt att man börjar diskutera den frågan.

Ltl Carina Aaltonen, replik

Det kan hända att man inte ska diskutera om man är för eller emot kärnkraft i anslutning till den här motionen.

Om man ser i utskottets betänkande på sidan 2, landskapsregeringens utlåtande som säger: "Landskapsregeringen betonar att kärnkraft inte är en förnyelsebar energikälla och således på sikt inte hållbar" och "landskapsregeringen motsätter sig den utvecklingen. Det tycker jag är ett väldigt bra och tydligt ställningstagande från Ålands landskapsregering. Socialdemokraterna stöder den skrivningen till fullo.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Katrin Sjögren, replik

Herr talman! Den här landskapsregeringen har för första gången gjort ett omfattande grundarbete när vi har tagit det här ställningstagandet som vi har gett till både Finlands och Sveriges regeringar och miljöministerier. Vi påpekar att vi är oroliga för den ökande radioaktiviteten i Östersjön. Vi påpekar att kärnkraft inte är förnyelsebart och att det inte är hållbart. Vi påpekar att inlandsalternativet bör utredas vidare. Vi ifrågasätter säkerheter på kopparkapslarna. Vi anser att man behöver utreda alternativa metoder för slutförvaret. Vi är också oroade över att man börjar transportera utbrunnet kärnavfall sjövägen. De här ståndpunkterna för vi fram vid alla tänkbara tillfällen som vi har.

Ltl Carina Aaltonen, replik

Herr talman! Jag tycker det är bra att man har satt ner sina åsikter i ett ställningstagande på papper och att man har fört fram det till arbets- och näringsministeriet och att man för fram det i olika sammanhang. Men jag tycker att man kanske borde göra ännu mera, att man lyfter den här frågan till mera diskussioner och förhandlingar och tar upp frågan när man träffar representanter från både Finlands och Sveriges regeringar.

Jag har fått känslan av att man lite lutar sig tillbaka i den här frågan. Man har skrivit sitt ställningstagande och så driver man inte de här frågorna på samma sätt som man gjorde för ungefär två år sedan.

Minister Katrin Sjögren, replik

Herr talman! Jag upprepar det som jag tidigare sade. Närhelst vi har tillfälle så framför vi våra officiella till ställningstaganden. Trots att ställningstagandena gjordes sommaren 2009 så är det ingenting som direkt har ändrat. Det är fortfarande frågetecken kring kopparkapslarna, sjötransportvägen och att inlandsalternativ kanske skulle vara bättre. Landskapsregeringen har dessutom budgeterat PAF-medel till tredje sektorn, till miljöorganisationerna, så att de också ska kunna ha tillräckliga resurser för att bevaka frågan.

Jag delar uppfattningen att ett stort tillfälle för nästa landskapsregering är just sommaren 2012 i Esbo där man igen, mycket klart och tydligt, kan framföra sina åsikter.

Ltl Carina Aaltonen, replik

Visst, men jag menar att man måste ha en plan som man går vidare med, en handlingsplan på hur man ska agera det här året som man har kvar fram till det avslutande samrådet ska hållas den 1 juni 2012. Det skulle vara bra om den här regeringen som har börjat jobba med den frågan också kan lämna till nästa. Om man skulle ha en tidsplan där man visar hur man tänker agera framöver så vore det optimalt.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Anders Eriksson

Herr talman! Jag noterade att utskottsordförande Åke Mattsson sade i sin presentation om betänkande att det här var en högaktuell fråga. Det är sant, det håller jag med. Frågan är väl alltid aktuell. Men det är intressant att se hur olika händelser påverkar oss politiker. Vid remissen av den här motionen var det enbart ltl Aaltonen som presenterade sin motion och det var ett par korta kommentarer från miljöministern som pekade på att det här inte var vår behörighet. När sådant händer som i Fukushima så blir det en annan reaktion.

Tittar man på Forsmark så har vi reaktorer och vi har slutförvar snart på gång. Tittar vi på Olkiluoto så har vi reaktorer, vi har kanske till och med världens största reaktor, vi har slutförvar och vi har mellanförvar. Vi vet också att Östersjön är det mest radioaktiva havet i världen. Även om Åland inte ligger mitt i Östersjön så ligger vi väldigt centralt. Mot den bakgrunden tycker jag att det är lite tråkigt att vi inte ens är part i de här diskussionerna. När det gäller Forsmark så får man uttala sig i en MKB-utredning. Det är på en alltför låg nivå, tycker jag. Det gäller också det som händer i Olkiluoto.

Det utlåtande som det hänvisades till här, till arbets- och näringslivsministeriet i Helsingfors sägs det så här; "Åland riskerar att få två slutförvarsanläggningar för använt kärnbränsle inom nära avstånd i och med Olkiluoto och Forsmark. Landskapsregeringen motsätter sig den utvecklingen." Det är absolut en bra formulering, men är det någon som bryr sig om landskapsregeringen motsätter sig eller inte när det gäller detta? Därför har jag en fråga till social och miljöutskottet: Har man diskuterat hur situationen är mellan grannländer? Jag vet att det har varit en intensiv debatt tidigare mellan Danmark och Sverige när det t.ex. gäller Barsebäck. Hur är situationen, vilken möjlighet har ett grannland? Eller får man bara sitta och konstatera vad grannlandet i fråga hittar på? Det skulle vara intressant att få reda på.

Som nämndes av ltl Aaltonen så har självstyrelsepolitiska nämnden tittat på det här ärendet. Vi hade förmånen att få höra doktor Torbjörn Åkermark. Vi förde ett ingående resonemang om fördelarna att ha slutförvaret långt in i landet, i berggrunden, kontra att ha det så nära havet som det blir i de slutförvar som är aktuella, även kopparkapslarnas brister kom också upp.

Det kom på bordet idag så vi ska väl debattera det men jag vill bara säga att nämnden säger så här under rubriken kärnavfall; "nämnden har sett synnerligen allvarligt på frågan och uppmanat landskapsregeringen att inhämta tillräcklig kunskap i ärendet för att kunna bevaka ålänningarnas intresse." Den här motionen tog sikte på att man skulle få mera kunskap. Motionen kanske inte riktigt tog sikte på det som jag tycker att är intressant, att försöka komma upp på lite högre politisk nivå.

Avslutningsvis, som sittande talman vet så förde jag fram, när vi diskuterade i självstyrelsepolitiska nämnden, att jag tror det är viktigt om självstyrelsepolitiska nämnden, som är ett så pass tungt organ, kan avlägga ett besök till Forsmark och informera oss mera om vad som händer och sker och hjälpa till att få Sverige och Finland att förstå att vi faktiskt är oroliga utvecklingen. Jag har förstått att det besöket kommer att bli av så småningom.

Det sägs så här ifrån utskottets sida; "motionen förkastas eftersom landskapsregeringen redan samlat in fakta kring riskerna med att bygga slutförvarsanläggningar vid Östersjökusten samt att utlåtanden givits i beredningsprocesserna." Jag tycker att det är lite svaga motiv för ett förkastande. Å andra sidan var det väl i stort sett det som motionären efterlyste. Men frågan som sådan förtjänar att lyftas upp på en lite högre nivå.

Ltl Åke Mattsson, replik

Tack, herr talman! Det här initiativet som man tydligen är på gång att ta från självstyrelsepolitiska nämnden att fara och titta på de här anläggningarna är väldigt bra. Det kände vi när vi hade varit till Olkiluoto. Man visar att man är intresserad och man skapar personliga kontakter.

När det gäller Forsmark så lyssnar man ganska mycket på Åland, man kommer hit och informerar och det är en väldigt bra dialog däremellan. Man har möjlighet att påverka via MKB. Som grannland känns det som om Åland har större möjligheter och förutsättningar att kunna påverka åt det hållet. Det var uppenbart sämre mot finska sidan, Olkiluoto, vi är inte någon grannkommun. Man ansåg att vi inte låg inom det område som man normalt hör. Men eftersom vi har anmält intresse att vi är intresserade av att ha en dialog så kommer Olkiluoto att ha en dialog med Åland i fortsättningen.

Ltl Anders Eriksson, replik

Det var bra att social- och miljöutskottet har besökt den finska sidan och självstyrelsepolitiska nämnden besöker den svenska sidan. De erfarenheter som ltl Åke Mattsson har skaffat sig är intressanta, att man har en bra dialog så att man kanske har större möjligheter från åländsk sida att påverka när det gäller grannlandet Sverige än vad man har att påverka på finska sidan. Det är kanske lite som med PAF-konflikten, man har inte så mycket hjälp att vänta ifrån det hållet.

Ltl Åke Mattsson, replik

Tack, herr talman! Jag upplevde inte att det var någonting negativt från den finska sidan heller vill jag framhålla. Det är nog bara ett förbiseende. Därför var det bra att vi var dit och hade den här kontakten med dem. Jag tror att man kommer att kunna ha en öppen och bra dialog. Det viktigaste är att man undviker konflikten, att man försöker diskutera och få möjlighet att framföra sina synpunkter och argument så långt det är möjligt. Jag ser inte att vi skulle ha några problem.

Jag vill också framhålla att vi har avslagit den här motionen. Det är i och för sig ett positivt avslag. Allting som man frågar efter är på gång, man har gjort det och mer därtill. Det fanns ingen anledning att godkänna motionen på det viset. Vi har också innan vi gick vidare avvaktat olika utlåtanden och olika initiativ från landskapsregeringen om vad som har hänt på andra sidan i Forsmark och hur det skulle gå framåt. Sedan valde vi att inte gå in så mycket på det i vårt betänkande, de talar för sig själva. Det var en viss fördröjning på grund av det.

Ltl Anders Eriksson, replik

Som jag sade redan tidigare så tror jag att det är bra att vi med våra begränsade resurser inte gör dubbelarbete. Utskottet vänder sig till den en ena sidan och självstyrelsepolitiska nämnden vänder sig till den andra sidan, vilket jag tycker att är väldigt bra. Att ha kontakter och information är enbart positivt.

Jag hoppas att vi kan engagera oss lite mera i de här frågorna från lagtingets sida och mycket tyder på det.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Fredrik Karlström

Herr talman! Den här motionen handlar om slutförvar. Som vi har hört i debatten så har man även kunnat vädra sina åsikter om kärnkraften.

Jag tycker att det är jättebra att i social- och miljöutskott har åkt iväg på studiebesök. Jag uppmuntrar flera från den här salen att ta reda på vad kärnkraften betyder och på vilket sätt den är viktigt för oss, för det är precis vad den är. Jag anser att vi borde satsa betydligt mycket mera här i västvärlden på forskning och utveckling. T.ex. i Tyskland har man varit världsledande när det gäller kärnkraftssäkerhet. Beslutet som Merkel tog för några veckor sedan, att man skulle stoppa utvecklingen och utbyggnaderna av de tyska kärnkraftverken, tror jag är fel väg att gå.

Kärnkraften är ganska ung. Den kom på 40-talet i form av kärnvapen. Tio år senare insåg man att den skulle kunna göra betydligt mycket mer civil nytta i det civila samhället om man använder kraften till att börja producera energi. På 50 år har man kommit ganska långt, man har långt kvar att gå. Jag är helt övertygad om att om man fortsätter forskningen och utvecklingen så kommer man att lösa de problem som kärnavfall medför.

Det finns redan nu en ny generation kärnkraftverk som inom 10-20 år kommer att kunna vara i full drift och som kan använda allt det gamla kärnavfallet. Det är klokare att fortsätta den ingångna vägen med forskning och utveckling och hitta lösningar på den här problematiken. Som sagt, kärnkraften är ganska ung och om ger vi en eller två generationer till så är jag helt övertygad om att vi klarar av att lösa de problemen.

Med den nya fjärde generationens kärnkraftverk kommer man att kunna ta tillvara nästan 100 procent, 99 procent av uranet och avfallet som bildas från det. Det som eventuellt sedan blir kvar i restavfall är en betydligt mycket mindre del som idag handlar om 100 00 år innan det är helt borta. Man räknar med att det är ofarligt på 10-20 års sikt. Det handlar om decennier istället för tusentals år.

Det viktigaste av allt är att vi kan ge signaler från politiskt håll att kärnkraften är viktig. I Sverige består kärnkraften ungefär av 50 procent av energin idag. Den kan vara en farlig fiende. Det har varit tre stora kärnkraftsolyckor i världen. Det har varit betydligt många fler dödsfall som har inträffat med andra sorters energi, exempelvis dammar. År 1975 dog 230 000 människor i Kina vid en dammolycka. Skulle det ha betytt att vi skulle sluta bygga dammar på grund av att det dog så många människor i den olyckan? Nej, det har man inte gjort i världen, utan man har fortsatt att utveckla vattenkraften och man har fortsatt att bygga ut i dammar för att ta tillvara den energi som finns. Samma sak gäller kärnkraften. Det är ändå väldigt få människor som har mist livet på grund av kärnkraften.

Jag är också helt övertygad om att om inte kärnkraften hade funnits så hade klimathotet sett helt annorlunda ut idag än vad det gör. Alternativet till kärnkraften är tyvärr, som vi har hört tidigare, mera kol, mera gas och mera olja som ska förbrännas. Med det blir koldioxidutsläppen betydligt mycket större.

För min del vill jag bara säga att jag ställer mig inte bakom dem som tar tillfället i akt att driva på hetsen mot kärnkraftverk. Som det är idag så finns det inget reellt alternativ. Vi ska givetvis också fortsätta att utveckla alternativa energikällor. Om man tänker sig en mörk vinterkväll i en islagd Östersjön där solpaneler inte genererar el och vindmöllorna står stilla så är det ganska bra att kärnkraften finns, för utan den så vore det ganska mörkt och kallt.

Jag tycker att det är bra att utskottet tog sig tid att sätta sig in mera i den här problematiken. Jag tycker att lagtinget också ska ta ett större ansvar längre fram för att hålla sig informerade och också kunna debattera och diskutera även de här känsligare frågorna också.

Ltl Carina Aaltonen, replik

Herr talman! Jag hade faktiskt trott att ltl Karlström skulle gå upp och hålla ett brandtal för de förnyelsebara energikällorna, att man där behöver satsa hårt på forskning och utveckling. Istället blir besvikelsen stöder när det visar sig att han vill fortsätta med den tvivelaktiga kärnkraften och bygga ut den.

Kärnkraftverket som byggs nu i Olkiluoto har kostat 5,4 miljarder hittills och det är inte på långa vägar klart ännu. Tänk om man skulle kunna satsat de pengarna på forskning för att ta fram förnyelsebara energikällor.

Hela problematiken kring uranbrytningen måste man också ta upp i det här sammanhanget. Vi har inte bara att hantera slutförvaret utan också de stora miljö- och hälsoproblem som uranbrytningen medför.

Ltl Fredrik Karlström, replik

Herr talman! Skillnaden mellan ltl Carina Aaltonen och undertecknad är väl att jag tyvärr är realist och inser att vi inte klarar av idag att leva på förnyelsebara energikällor. Behovet som västvärlden har är större. Skulle vi stänga fast kärnkraftverken så skulle elpriserna öka med 1000-1500 euro för uppvärmning. Det såg vi bara senaste vinter när ett kärnkraftverk i Sverige var stängt för underhåll. Då skenade elpriserna i taket.

Visst ska man fortsätta utveckla de alternativa energikällorna, det stöder jag mycket väl. Men man kan inte arbeta för att stänga ner kärnkraften just nu, det fungerar helt enkelt inte. Det skulle sätta vår del av världen mot de andra 490 kärnkraftsproducerande elverken runtom i världen i en felaktig konkurrensstatus tyvärr.

Ltl Carina Aaltonen, replik

Hela den här diskussionen handlar hela tiden om att vi ska använda mera och mera energi. Istället borde vi också fundera på hur vi skulle kunna använda den energi som produceras mycket smartare. Jag vet att miljöministern många gånger har tagit upp diskussionen om passiva hus där man inte behöver tillföra så mycket extern energi, inte ens när det är riktigt kallt ute. Det ligger ju inte i elföretagens intressen att vi ska använda mindre energi. De får ju betalt per kilowatt timme. Ju mer el vi använder desto bättre för elföretagen. Om det är bättre för världen, för miljön och för de framtida generationerna är jag ytterst tveksam till.

Ltl Fredrik Karlström, replik

För det första är det enkelt att säga att vi ska använda mindre energi. Vi blir fler människor på jorden hela tiden. För 20-30 år sedan var vi betydligt färre och då krävde vi mindre energi också. Jag tror att befolkningen fortsättningsvis kommer att öka, det visar alla prognoser. Det betyder att mängden energi, även om vi minskar på energin en hel del, kommer fortfarande att behövas. Problemet med alla dessa smarta energihus är att när det är mörkt, kallt och vinter så kommer man att behöva ha energi i alla fall. De flesta av oss är inte villiga att stänga av vår flatscreen dator, vi vill bada bastu någon gång och vi vill leva under den välfärd som vi har nu. Väldigt få av oss vill gå tillbaka 20-30 år i tiden till 70 och 80-talet eller kanske till 60-talet med den mängd energi vi förbrukade då. Världen växer och förhoppningsvis ska tillväxten också växa. Det är en ganska svår ekvation att få ihop ltl Aaltonen. Det låter bra, men sedan kommer verkligheten emot.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Katrin Sjögren, replik

Herr talman! I kärnkraftens begynnelse trodde man att det skulle vara en oändlig energikälla som dessutom skulle vara billig. Den diskussionen har helt kommit på skam. Kärnkraften är inte billig. Billigast idag är antagligen den landbaserade vindkraften. Kärnkraften subventioneras kraftigt. Vi har ett problem som vi behöver lösa. Det finns i dagsläget 200 000 ton högaktivt avfall som vi inte har något svar på hur vi ska handskas med. Varje år läggs 10 000 ton högaktivt avfall till som vi fortfarande inte ha någon lösning på.

Uranet kommer att ta slut, oljan kommer att ta slut och kolen kommer att ta slut. Men det finns svar och det är förnyelsebara energikällor. Det är framförallt energieffektivisering. Vi misshushåller något vettlöst med energi idag. Vi skulle kunna ha ett mycket bättre och smartare system, det är min fasta övertygelse.

Ltl Fredrik Karlström, replik

Herr talman! Jag håller med om att kärnkraften inte är problemfri. Den har sina barnsjukdomar ännu. Kärnkraften är trots allt bara 50-60 år gammal. Den nya generationen kärnkraftverk håller på att utvecklas. Redan nu har man uppfunnit metoder för att ta tillvara det kärnavfall som redan finns och kunna återanvända det igen. Vad är väl bättre än det? Om vi har så pass mycket kärnavfall liggande runtom i världen så borde vi väl ta tillvara den och utveckla den ännu mera. Det uppfanns i USA och nu håller det på att vidareutvecklas i Sydkorea. Det är den vägen som jag tror att vi behöver satsa mera på för att lösa den här problematiken. Att sätta huvudet i sanden och säga att vi ska energieffektivisera, så absolut, det är jättebra att vi gör det. Att satsa på nya energikällor är också jättebra, men verkligheten kommer emot. Verkligheten är att de flesta människor inte vill stänga av sin flatscreen TV om kvällarna.

Minister Katrin Sjögren, replik

Herr talman! Jag följer med men jag är absolut inte någon expert. Men inte kan man återanvända avfallet idag. Det har jag inte hört talas om. De som har kommit längst med slutförvarsfrågan i dagsläget är Frankrike och Sverige. Ingen annan har någon lösning ännu. Vi producerar 10 000-tals ton varje år med högaktivt kärnavfall som också kan bli vapen.

Att spara energi behöver inte heller betyda kostnader och knapphet. Man kan många gånger spara pengar. Det handlar om isolering, effektiva motorer, vattenvärme, biobränsle och biogas. Också industrin behöver förnya hela sin maskinpark. Sedan oljekrisen 1973 så har energibehovet ökat med 20 procent. Om vi inte skulle ha energieffektiverat så skulle det har ökat med 50 procent till.

 

Ltl Fredrik Karlström, replik

Herr talman! Det håller jag med om. Idag produceras kärnavfall och man kan inte ta tillvara det. Forskningen visar att man är tio år från att kunna ta tillvara det kärnavfall som finns. Det finns många forskningar och uppfinningar som inte är kommersiellt gångbara ännu men som håller på att utvecklas. Man räknar med att inom 10 år, max 20 år, är det här problemet löst. Jag tror på mänskligheten, jag tror på forskningen och jag tror på utvecklingen. Jag tror inte att det här kommer att vara problem om 50 år, då tror jag att vi har löst det. Givetvis ska vi under tiden försöka jobba vidare på andra alternativa energikällor. Att jobba för att stänga fast kärnkraftverk kommer tyvärr inte att vara realistiskt, inte i min värld, tyvärr får jag väl säga. Kärnkraften kan också vara en bra tjänare, även om den inte är en bra herre.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Roger Jansson

Herr talman! Det har varit intressant att både i social- och miljöutskottet och i självstyrelsepolitiska nämnden få lära sig mer om den energiform, kärnkraften, som vi är så beroende av idag och att särskilt behandla avfallsförvaringen som vi ifrån åländsk sida har velat påverka.

När det gäller själva energiformen så har vi egentligen ingenting att säga till om. Vi kan ju ha åsikter som vilka medborgare som helst, men det har ingen större betydelse.

Forskningen kring fusionskraften är kanske den viktigaste energiforskningen som förekommer i världen idag. Ltl Karlström var inne på det utan att nämna det vid dess namn. Forskarna räknar idag att fusionskraften ska kunna vara kommersiell om ungefär 20-30 år. Satsar man mera pengar på det så kan säkert den tiden förkortas. Utmärkande för kärnkraften är att bränslestavarna utnyttjas bara ungefär till 20 procent. 80 procent av energin är kvar när de förs till mellanförvar. Sedan har de har varit i mellanförvaret i 40 år och utgjort en stor fara för vårt samhälle så är det ännu kvar över 50 procent av kraften i dem när de ska in i slutförvaret för de kommande 100 000  åren, sägs det.

Fördelen med fusionskraften är att den kan använda sig av det så kallade felaktigt utbrända kärnbränslet. Det är ju inte utbränt när 80 procent av kraften finns kvar i stavarna. Fusionskraften kan använda sig av den resterande 80 procenten. Det kan resultera i att vi inte behöver förvara kärnbränslestavarna på det sätt som vi idag känner att vi måste förvara dem.

Ltl Karlström var inne på de alternativa energikällorna som man ofta hänvisar till. Det finns åtminstone inte här i Norden, som vi känner till, några möjligheter. Om man gör en kalkyl ungefär på vad Finland kunde ha för att klara av energibehovet så när det gäller vindkraften så kommer man till ett tak på ungefär 20 procent av det energibehov som vi har. När det gäller solen i vårt land så talar man ungefär om fem procent som ett absolut tak av det som vi använder i energi idag. När det gäller vattenkraften har man av miljöskäl satt ett tak på det och det finns heller inte i vårt land egentligen, som är flackt, stora möjligheter att bygga ut mera, så när det gäller vattenkraft har man ett maximum som är ungefär 15 procent. Därmed när dessa förnyelsebara energikällor är fullt utnyttjade så är vi inte ens uppe i 50 procent av vårt energibehov. Det är verkligheten. Resten ska då produceras med import från smutsig kraft, olja eller kol. Det betyder att folk som talar om att kärnkraften i Finland och Sverige kan ersättas av alternativa källor lurar folk. Det är ganska onödigt att lura folk. Säg istället att vi ska satsa så mycket som möjligt på förnyelsebar energi, men taket ligger här någonstans idag. Sedan om vi kan få fusionskraften i bruk om 15-20 år så blir situationen helt annorlunda. Då har vi alltså en ren energikälla som fungerar i princip såsom en egen sol när det gäller energiproduktionen, även om det är i mycket mindre skala och dessutom hanterbart för oss människor. De förnyelsebara energikällorna kommer inte att klara av den här problematiken som vi har framför oss, även om vi satsar maximalt och fullt ut på dem. När det dessutom inte blåser så är situationen den att då minskar deras betydelse betydligt. Här talas om energisparande, att vi skulle använda mindre energi och det är riktigt. Där har man också gjort kalkyler på som talar för att nödvändiga och möjliga energibesparingar kan stoppa den ökning som vi är utsatta för i energianvändningen. Den forskningen lär oss att det inte ersätter 50 procent, som vi inte hade täckning för, med fullt utnyttjande av de alternativa källorna, såsom de är kända idag.

Avslutningsvis, herr talman, när det gäller slutförvaret så är jag förvånad över att landskapsregeringen och vi ålänningar har ägnat oss åt den svenska processen hemskt mycket. Det är antagligen av språkliga skäl och att vi har bemöts på ett annat sätt västerut som vi har gjort på det sättet. Social- och miljöutskottets resa till Olkiluoto lärde oss många saker. Det lärde oss att landskapsregeringen har riktat sig till näringsministeriet med sin skrivelse som citeras i utskottsbetänkandet. Men det lärde oss också att några fortlöpande kontakter på tjänstemannaplanet eller på det politiska planet gentemot utbyggnadsprocessen i Olkiluoto inte finns.

Verkligheten när det gäller de här båda slutförvaren är att det finska slutförvaret är under byggnad. Den bergart som finns i Olkiluoto är betydligt mera sprucken och bekymmersam än den som finns i Forsmark. Den är dessutom lagd på en halvö som har vatten i princip åt alla håll. Så är inte fallet i Forsmark. Som jag ser det är risken mycket större med finska förvaringen om den risken finns som sägs. Vi har tagit del av utredningen över tusentals år där seismologiska effekterna har forskat fram. Det visar sig att det finns rörelser i bergarterna som kan vara bekymmersam någon gång i framtiden också eftersom det har varit det tillbaka i tiden.

Diskussionerna om kopparkapslarna vet man inte riktigt vad man ska tro på längre. Den ena forskare säger si, den andra forskaren säger så och oenigheten är stor. Alldeles uppenbart har man inte gjort allt för att reda ut alternativen till kopparkapslar, det förefaller klart.

För min del är jag betydligt mera bekymrad över den finska processen. Man har ett sämre geologiskt utgångsläge och man har kommit mycket längre i beslutsprocessen och i byggnadsprocessen av det finska slutförvaret. Det ligger på ungefär samma avstånd som Forsmark gör.

Diskussionen om kopparkapslarna i Sverige kommer att försena och fördröja processen i Sverige. Där kommer man alldeles uppenbart att ha en betydligt senarelagd byggnation och därmed en senarelagd slutförvaring också. Det kan till och med bli stopp för Forsmarksprocessen. Olkiluotoprocessen stoppar inte, den fortsätter. Olkiluotoprocessen är, som jag ser med den kunskap som jag har skaffat i social- och miljöutskottet, mera bekymmersam än den svenska a Forsmarksprocessen.

Ltl Carina Aaltonen, replik

Herr talman! Det lät på ltl Roger Jansson som om vi skulle fortsätta att nyttja energin precis som vi gör idag. Energibesparingar måste ju till. Enligt statistik så fortsatte elkonsumtionen i Finland att öka. Det ökade främst inom hushållen och tjänstesektorn medan man i Sverige samma period hade minskat sin elkonsumtion.

När ltl Roger Jansson tog upp sol, vind och vatten tyckte jag att han glömde biogas, vågor och annan teknik. Här behövs innovationer och miljöteknik. Enligt ett seminarium i Cleantech, som vi deltog i, visade på att det finns alla möjligheter i världen för också Finland att få fram ny teknik på det här området.

Ltl Roger Jansson, replik

Herr talman! Jag nämnde inte specifikt biogas, vågor och strömmar osv. Det finns uträkningar på vad Finland kunde få ut i de sammanhangen. Det rör sig alltså om fem procent ungefär av vårt energibehov. Man får inte lura folk med att det finns tekniker som klarar av att täcka in det energibehov som vi har från nu och framåt.

Energibesparingar talade jag om i mitt anförande här, det stoppar ökningen, så har trenden varit hittills. Men nu har det visat sig att på Åland stoppar det inte ens ökningen. Trots de energibesparingar som har vidtagits på Åland så har energikonsumtionen ökat under senaste år, 2010, ganska tydligt. Folk går över från olja till värmepumpar och då ökar elförbrukningen betydligt.

Ltl Carina Aaltonen, replik

Man får inte lura folk, säger ltl Roger Jansson. Jag menar att man lurar folk när man säger att kärnkraften är framtiden, att den är säker och att den är trygg. Och att det som hände i Fukushima, Tjernobyl och Harrisburg egentligen inte kan ske, för det händer inte hos oss och det händer inte här uppe i Norden för här är det så säkert. Så kan man inte heller diskutera. Vi vet att konsekvenserna efter Tjernobyl har kostat 7000 miljarder dollar. Vem ska betala det? Det är förstås skattebetalare, inte bara i Ukraina och Vitryssland utan vi får också betala de konsekvenserna. De konsekvenser som det får för människor, miljö och djur i de här områdena går aldrig att ersätta.

Ltl Roger Jansson, replik

Herr talman! Stopp och belägg ltl Aaltonen! Jag har inte sagt något sådant som här blev citerat. Det var i en replik till mig som ltl Aaltonen framförde det här. Att jag har sagt att kärnkraften är säker och trygg och så kom det en del andra likartade synpunkter. Jag har inte sagt det.

 Vad jag har sagt är att om vi kan få fusionskraften i kommersiellt bruk om 15-20 år så kommer det att lösa de problem som vi har med energiproduktionen, eftersom vi då använder den teknik som solen använder för att producera den energi som hela vårt solsystem är beroende av. Kan man tämja en liten del av de krafterna så slipper vi kärnkraften för framtiden. Det har jag sagt.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Katrin Sjögren, replik

Herr talman! Det billigaste energialternativet heter ökad energieffektivitet. Det finns en enorm potential i att spara energi. Den finns överallt omkring oss. Vi kan spara åtminstone 20-30 procent ganska enkelt. Ju mer vi effektiverar desto mera kunskap och beredskap får vi för att spara ytterligare. Problemet med energieffektiviseringen är att den är osynlig, det är en osynlig resurs och det är en egenskap och inte en produkt. Då syns den bara i jämförelse mellan mera eller mindre effektiva metoder. Det finns en uppsjö av alternativ.

Ltl Jansson glömde biogas, som ltl ett Aaltonen också sade. Där finns det också en stor potential. Biogas skulle också vara ett utmärkt komplement till vår vindkraft.

Ltl Roger Jansson, replik

Herr talman! Jag nämnde biogas i repliken och sade att när det gäller elenergiproduktion är det beräknat att den högst kan klara av ungefär 5 procent av vårt nuvarande energibehov.  

Minister Sjögren är modig när hon stiger upp här och säger att energibesparingsåtgärder skulle kunna stoppa vår konsumtionsökning. Under hennes tredje år som minister har det gått precis tvärtom. De åtgärder, inte så hemskt många, som landskapsregeringen har vidtagit för att spara energi i landskapet har resulterat i en ökad konsumtion. Det är naturligt att man vill att folk övergår till värmepumpar och andra miljövänliga metoder för att värma sina hushåll. Det är där som vi har ökningen av elenergikonsumtionen på Åland, man väljer bort oljan och det är miljövänligt. Men eluttaget hos de åländska konsumenterna har alltså ökat.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Olof Erland

Herr talman! Elförbrukningen har ökat p.g.a. vintern. Var och en kan ju gå ut och titta att också detta har landskapregeringen ordnat, solen lyser.

Jag tänkte ta upp ett par saker som jag anser att är viktiga. Det som hände när det gäller kärnkraften leder till att man måste tänka, för många gäller det att tänka om och tänka nytt. Det är ju en accelererande risk med just kärnkraftutvecklingen. Nu kan man alltid förklara att tekniken kommer att utvecklas, man kommer att lösa problemen med kopparbeständigheten och att kärnkraftverken i Japan är föråldrade och att man höjer säkerheten. Det finns en massa åtgärder som man kan göra och som säkert kommer att göras.

Ur åländsk synvinkel kan man fundera på var vi står egentligen. Vi är ju enormt beroende av kärnkraft. I turistreklamen säger man: ”Gröna öar i ett blått hav”. Då borde man lägga till att under detta hav finns det stora svarta kablar som pumpar in el till det åländska samhället. För många betyder det att vi inte behöver bekymra oss och att det här händer på andra ställen som i Sverige och i riket. Oberoende av hur man ser på kärnkraften om man är optimist, pessimist eller realist som måste man tänka på vad det finns för alternativ. Det ena alternativet, som sades här i en replikväxling, är att se på elförbrukningen. Lägger man in resurser på att få ner elförbrukningen så kan man påverka, inte bara genom att byta glödlampor utan man ändrar konsumtionsmönstret i samhället på längre sikt. Framförallt finns tekniker som gör att all den energi som idag slösas bort kan man ta tillvara genom så kallade smart greeds. Jag vet inte vad det heter på svenska. Det är smarta, reglerade och styrda elsystem som gör att man kan fånga in hela det här. Ta till exempel vindkraft där slöseriet är ovanligt stort av tekniska skäl därför att efterfrågan varierar på ett annat sätt än tillverkningen av energin. Där finns också försök att pumpa upp vatten som sedan utnyttjas i turbin. Ta till exempel Nyhamnsgruvan, om man pumpar upp vatten från det hålet och sedan låter en turbin utnyttja fallhöjden så har man gjort en liten smart greed på Nyhamn. Om det är realistiskt eller inte kan man diskutera. Men den typen av åtgärder är ju möjliga.

Sedan när det gäller det stora problemet så tror jag det väsentliga är att man idag inte hittar alternativ till kärnkraften direkt. Man kan tala om sol, biogas och förnybar energi, men det viktiga i hela det här systemet är om man ser på elektricitetens utveckling sedan 1800-talet så stimulerar man uttryckligen åt ett visst håll, dels via efterfrågan men också via utbudet. Nu pågår det en enorm aktivitet för att hitta alternativ. I Sverige har man gått ned på hushållsnivå med solceller för elproduktion. Det naturligtvis ineffektivt, dyrt och offentligt finansierat. Det visar att här pågår det en utveckling. Vad både beror det på att det nu kommer in på marknaden? Ja, det beror på att nya länder efterfrågar lika mycket el som vi gör; Indien, Kina, Brasilien och andra länder som blir utvecklade. De länderna efterfrågan el. I och med att de gör det så måste de också lära sig att producera billiga utrustningar, t.ex. bränsleceller. Det här betyder för Åland att vi inte kan acceptera att bli beroende av kärnkraft, därför att kärnkraften inte är hållbar på sikt. Därför måste man försöka utreda vilka vägar som är möjliga att gå och ställa om till detta så tidigt som möjligt.

Vi har ett oerhört energikrävande samhälle med biltrafik och en biltäthet som är ojämförbar med andra områden. Vi slösar energi på ett sådant sätt som gör att vi har en hög levnadsstandard men den är onödigt mycket konsumerande. Kärnkraften har visat sig för riskabelt. Då är det frågan om att ställa om själva attityden och inse att alla småskaliga lösningar är viktiga lika som man också söker storskaliga lösningar.

Att vi här i regeringen ska bli kärnkraftsexperter och följa med vad som görs kommer vi inte att mäkta med. Däremot kan vi diskutera hur vi ska ställa om samhället och göra realitet av detta med gröna öar i ett blått och reducera de svarta kablarna som pumpar in el från omgivningen till Åland. 

Talmannen

Begäres ordet? Diskussionen är avslutad.  Detaljbehandlingen vidtar.

Först föreläggs betänkandets kläm och därefter motiveringen. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

Föreläggs betänkandets kläm för godkännande. Klämmen är godkänd.

Föreläggs betänkandets motivering för godkännande. Motiveringen är godkänd.

Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

Föredras

10      Övningslokaler

Landskapsregeringens svar

Vtm Gun-Mari Lindholms enkla fråga (EF 20/2010-2011)

Enkel fråga ska läsas upp av frågeställaren och därefter ger lantrådet eller därtill utsedd minister svar på frågan. Frågeställaren får efter det hålla högst två anföranden som också kan besvaras. Annan diskussion är inte tillåten.

För svaret på frågan tillämpas ingen tidsbegränsning medan de övriga yttranden inte får överstiga tre minuter.

Vtm Gun-Mari Lindholm

Talman! Ungdomar som brinner för musik har påtalat svårigheter med tillgången till lokaler att öva i. Även andra ungdomar med andra fritidssysselsättningar har påtalat brist på lokaler. Landskapet har genom budgetmedel varit delaktigt i tillkomsten av många idrottsanläggningar.

Med hänvisning till 48 § 2 mom. lagtingsordningen ställer jag till vederbörande medlem av landskapsregeringen följande enkla fråga: Kan landskapsregeringen erbjuda någon av sina tillgängliga lokaler för ungdomarna att utöva sin fritidssysselsättning i?

Vicelantrådet Britt Lundberg

Herr talman! Vicetalman Lindholm frågar om landskapet kan erbjuda några av sina tillgängliga lokaler till ungdomsverksamhet.

Jag har tillsammans med byggnadsbyrån gått igenom vårt fastighetsbestånd och kan konstatera att det bland våra fastigheter inte finns särskilt många tillgängliga lokaler.

I Lindholms fråga finns även en tanke på om landskapets idrottsanläggningar kunde komma i fråga. Lindholm har rätt i att landskapet genom budgetmedel och landskapsandelar till kommunerna medverkat till att vi har ett stort och imponerande utbud av idrottsanläggningar i landskapet. Landskapet har däremot ingen dispositionsrätt till dessa idrottsanläggningar och kan därför inte påverka på vilket sätt och till vilken grad de utnyttjas. Det är andra som har befogenheter över dem. Systemet bygger på att landskapet ger stöd men föreningar, bolag eller kommuner bedriver verksamheten. Den enda idrottsanläggning som vi har ett ägarskap i är Eckeröhallen. Hallen är uthyrd till ett privat driftsbolag som helt disponerar lokalen utan inflytande från landskapet. 

Herr talman! Det finns en outtalad förväntan om att regeringen ständigt ska göra en massa saker. Samtidigt har vi en ansträngd ekonomi där vi tvingas prioritera. Vi förutsätts även fungera som ett lands regering och ett lands riksdag i vårt beslutsfattande men ändå är det oerhört frestande att skjuta över problem till landskapet även om de ofta hör hemma inom andras ansvarsområden. Det finns en ansvarsfördelning och en behörighetsfördelning mellan landskapet och kommunerna och i förlängningen olika föreningar för hur ungdomsarbete och fritidsaktiviteter ska skötas.

Landskapets uppgift är att stöda kommuner och föreningar ekonomiskt. Vi har ett landskapsandelssystem som fördelar pengar till kommunerna för ungdomsaktiviteter och PAF-bidrag som fördelas till våra föreningar för verksamhet och till olika projekt. Hittills har linjedragningen fungerat så att landskapet inte bidragit med service till föreningar i form av att praktiskt tillse att det finns utrymmen och liknande för olika verksamheter utan landskapet ger ekonomiska förutsättningar medan kommunerna och föreningarna använder de tilldelade medlen till att sköta verksamheten i vilken tillgång på utrymmen ingår.

Vtm Lindholm frågar om landskapet kan erbjuda tillgängliga lokaler till ungdomsverksamhet. I vårt fastighetsbestånd kommer delar av Jomala gård och Naturbruksskolans lokaler att helt eller delvis bli tillgängliga. När det gäller lokalerna i Jomalaby har beslutats i budget att de utrymmen som landskapsregeringen inte behöver för sin egen verksamhet ska bjudas ut för uthyrning.

Grelsby sjukhus är en annan fastighet som kommer att frigöras. Enligt budgeten är den utbjuden på den öppna marknaden, den ska alltså säljas och byggnaderna överlåts tidigast i november, efter att ÅHS har tömt lokalerna.

Ålands musikinstitut har fina lokaler, men skulle behöva fler utrymmen för att klara sin egen verksamhet, så inga lediga utrymmen finns där. Dessutom bedriver de sin verksamhet på kvällar och helger, vilket sannolikt är de tider som ungdomarna skulle behöva för sina replokaler.

Landskapet äger många skolbyggnader. Dispositionen för dem har varje skolas direktion.  Från och med första augusti disponeras samtliga skolfastigheter av styrelsen för Ålands Gymnasium. Hur den ser på uthyrning och flexibel användning av skolbyggnaderna, har så vitt jag vet, inte diskuterats ännu. 

Sammanfattningsvis, herr talman, så har landskapsregeringen inga tillgängliga fastigheter att erbjuda för fritidssysselsättning.

Inom dagens arbetsfördelning sköter, som sagt, inte landskapet fritidsfrågor på det praktiska planet. 

Frågeställningen som kommer att aktualiseras, om landskapet skulle erbjuda lokaler direkt till ungdomar som replokaler, är om landskapet ska utöka sitt ansvarstagande och ägna sig åt operativt ungdomsarbete och engagera sig i olika verksamheters praktiska göranden och om det anses rättvist att göra så och om vi på det sättet kan säga att vi behandlar alla lika. Behövs det är jag säker på att kulturdelegationen kan fundera ut en lösning för det.

Inom ungdomsarbetet är som sagt fördelningen mellan kommunerna och landskapet den att landskapet sköter det övergripande rådgivande utvecklingsarbetet och tillgängliggör medel, medan kommunerna och föreningarna hanterar praktiska frågor. Ansvarsfördelningen är sådan att landskapet ska renodla verksamheten i samma riktning som de statliga förvaltningar fungerar i länder runt omkring oss, dvs koncentrera oss på lagstiftning och budget och i verksamheterna som myndighet sköta tillsyn, och inte praktisk verksamhet vilket hittills varit kommunernas område, men det är förstås en riktning man ändra om man så tycker.

Landskapsregeringen arbetar idag i riktningen att landskapet ska ägna sig åt myndighetsutövande, tillsyn och utvecklingsarbete. Det arbetet ska hållas isär från det mer praktiska genomförandet som kommuner och föreningar sköter med stöd från landskapets medel.

Herr talman. På kort sikt kan det öppna sig ett alternativ i Bergsskyddet om vi tänker generellt på ungdomarna som behöver replokaler. Om jag har uppfattat situationen rätt så av de utrymmen som staden hyr till självkostnadspris så subventionerar staden idag hyror till dem som idag använder replokalerna. De här lokalerna avser staden att säga upp. Landskapet har inte i dagsläget direkta behov av dessa utrymmen så sannolikt kommer de i så fall att bjudas ut på något sätt. För att verksamheten då skulle komma ungdomarna som behöver replokaler tillgodo så får vi hoppas att det går att ordna så att tex en förening hyr utrymmena och kan påta sig ansvaret att fördela tider på ett bra och rättvist sätt till de olika orkestrarna.

Just nu diskuterar staden och landskapet att vi ska försöka hitta en lösning i Bergsskyddet så att ungdomarna som är där förhoppningsvis ska få vara kvar.

Vi är också ett brytningsskede när det gäller ungdomslokalerna på landsbygden. Vi hoppas att de ungdomslokalerna ska fyllas med mera verksamhet än vad de gör idag. Jag vet inte hur väl lämpade ungdomslokalerna är som replokaler, men det kan också vara värt för ungdomsföreningarna att fundera på.

På lång sikt kan jag se en möjlighet då musikinstitutet får nya lokaler. Den ombyggnaden kunde planeras så, att förutom den egna replokalen som musikinstitutet behöver, så skulle man även i den byggnaden kunna bygga en extra replokal som skulle användas för pop och rock av föreningar, utöver musikinstitutets verksamhet.

Det är svårt att veta idag om det är överhuvudtaget är realistiskt. Man behöver reda ut hur detta skulle finansieras. Tack, herr talman.

Vtm Gun-Mari Lindholm

Talman! Jag tyckte inte om början av vtm Lundbergs svar. Det blev bättre sedan. Vi kan konstatera att under hennes ansvarsområde när det gäller fördelningen av PAF-pengar så skiljer det sig nästan en miljon vad beträffar fördelningen mellan ungdomsarbete och idrottsorganisationer. Det ges en miljon mera till idrottsorganisationer än till ungdomsarbetet. Man kan inte dansa Lindy Hop i ett rum fyllt av pelare. Fem personer kan inte spela musik i ett tio kvadratmeters rum med ett eluttag. Man kan inte repa i ett garage i ett bostadsområde, även om husägarna är snälla och tycker om musik. Man kan inte klämma in en rollspelsklubb i en garderob. Man kan inte pyssla med Warhammer i en lokal där man tvingas plocka undan varje gång.

Det här är någonting som vi ifrån vår sida tycker att man behöver försöka råda bot på, så att man får ha en kulturutövning på lika villkor. Det är bra, det är förebyggande arbete som vi ska ägna oss åt så att vi istället slipper ägna oss åt att ta hand om dessa ungdomar när de kanske har hittat på en mera destruktiv fritidssysselsättning. Det finns en rättviseaspekt i det.

Ska vi nu tolka vicelantrådets svar som att hon kommer eller att hon inte kommer att föra den här frågan vidare?

Vicelantrådet Britt Lundberg

Herr talman! Jag är fullkomligt enig med vtm Lindholm om förutsättningarna för ungdomsverksamhetsövning i de olika utrymmena. Alla har olika krav och att det krävs olika utrymmen för olika verksamheter. Förhoppningsvis ska det gå att hitta de här utrymmena.

Det är som sagt en linjedragning här. Landskapsregeringen kan fördela medel till föreningar men som arbetsfördelningen ser ut är det inte vår uppgift att även operativt jobba gentemot föreningar och serva dem med lokaler. Det är kommunernas ansvar när det gäller ungdoms- och fritidssysselsättning. När det gäller t.ex. replokaler så kan jag tycka att det säkert inte är sådana verksamheter som är specifika inom en enskild kommun. Det kan säkert vara en all åländsk inblandning och det kan säkert också vara ungdomar från annat håll som kommer hit och repar. Har vi möjlighet att skapa förutsättningar för dessa mycket speciella utrymmen så tycker jag att det är viktigt. Framförallt om Mariehamns stad tycker att det är ett för stort åtagande från dem att upprätthålla de här utrymmena i Bergsskyddet. Vi har redan bestämt att vi kommer att föra diskussioner med staden om hur vi skulle kunna hitta en lösning för att verksamheter skulle kunna fortsätta.

Jag försöker här komma fram till att tittar vi på ansvarfördelningen så ska vi stå för lagstiftning, tillsyn, utveckling och tilldelning av medel men inte operativt arbete. Det hör till kommunerna och föreningarna. Men vi kommer som sagt, utöver vårt ansvarsområde, att driva den här frågan vidare och föra diskussioner med bl.a. Mariehamns stad när det gäller replokaler, för vi tycker att det här är så angeläget.

Vtm Gun-Mari Lindholm

Talman! Jag tror att det här blir en väldigt svår diskussion. Man säger att det finns en ansvarsfördelning. Ja, vi vet alla att det finns det. Men vi ser också hur mycket pengar vi ifrån lagtingets sida, på förslag från landskapsregeringen, sätter till olika idrottsanläggningar. Det är den rättviseaspekten som man åberopar från de här olika grupperna kulturutövare. När det gäller idrottsanläggningar då är man beredd att satsa pengar men inte på de här små olika kanske lite mera udda föreningarna.

Vi tycker att det är viktigt att alla ska få en möjlighet att utöva sitt intresse och på hela Åland. I centerns valrörelse hette det att ” Hela Åland ska leva.” Jag hoppas verkligen att man försöker leva upp till den valsloganen också.

Det här är inte bara ungdomars svårigheter. Det gäller ju väldigt många vuxna också men man kanske har en annan möjlighet att bekosta hyran.

Det viktigaste av allt är att det finns ett stort engagemang i den här frågan. Det finns väldigt många ungdomar som undrar hur deras framtid vad beträffar deras utövande av deras olika fritidsaktiviteter kommer att se ut. Det finns många som redan har slutat på grund av att man inte har någonstans att vara. Det skrämmer oss. Vad kommer de ungdomarna istället att syssla med? Det är viktigt att man har en vettig fritidssysselsättning.

Mitt förslag och mitt råd till vicelantrådet är att ministern och den politiska landskapsregeringen borde bjuda in utövare med behov av lokaler till ett möte och diskutera frågan, få idéer och framförallt visa att det finns ett politiskt intresse att lösa frågan. Det är frågan om många ungdomar. Vi har också diskuterat här i salen ett ungdomspolitiskt program där vi vädjar och värnar om deras intresse och engagemang. Nu är det upp till bevis, vicelantrådet, att vi faktiskt menar det som vi säger i våra vackra dokument.

Vicelantrådet Britt Lundberg

Tack, herr talman! Jag tar gärna den uppmaningen till mig. Jag hoppas också att samtliga kommunpolitiker tar den här uppgiften på allvar och att vi kan ta en uppföljning så småningom och se till vilka delar man har lyckats omdisponera medel i sina kommuner för att satsa på fritidsverksamheter för sina ungdomar. Det är oerhört viktigt och där finns det pengar från landskapsandelarna, men det är även meningen att kommunerna med sina egna skattemedel ska satsa på fritidsverksamhet och ungdomsverksamhet. Det är viktigt och det är mycket intressant.

Jag har besvarat frågan här om vilka tillgängliga utrymmen som vi har inom landskapet. Vi har gått igenom hela fastighetsbeståndet i ambitionen att hitta möjligheter att erbjuda någonting. Jag har redogjort för de möjligheter som finns. Jag ser på kort sikt en möjlighet och jag är också villig och hoppas att hitta en lösning när det gäller Bergsskyddet som är utomordentligt just när det gäller ljudisolering när det gäller replokaler. Det finns inga grannar i Bergsskyddet som tycker att replokaler är ett främmande element.

Fortsättningsvis, om landskapet ska sköta den här hanteringen så är det främmande i vår förvaltning att vi härifrån också ska ha kontakt med ungdomar och sköta bokningar osv. Den verksamheten hör inte hemma hos oss. Det behöver i så fall kanaliseras via någon annan, precis som jag presenterade här i mitt anförande.

På lång sikt tycker jag att det skulle vara väldigt fiffigt, att samtidigt när man planerar musikinstitutet där man också kommer att behöva bygga replokaler, att man skulle bygga en replokal till som inte skulle vara musikinstitutets men man bygger den på samma gång. Då skulle man kunna erbjuda den lokalen till orkestrar. För det finns ett enormt behov och det finns väldigt många som skulle vilja utöva musik i orkestrar som inte gör det därför att de inte har någonstans att ta vägen. Det är helt enkelt för mycket ljud för att vara hemma i någons hem.

Musikinstitutet är inte någonting som vi inte kommer att kunna förverkliga den här mandatperioden. Vi har sagt att vi förhoppningsvis ska ha ritningarna färdiga för nya musikinstitutet under den här perioden. Men vi kommer inte att ha möjligheter att kunna bygga det. Det var lösningen på kort och på lång sikt.

För övrigt hoppas jag att alla gemensamt tar den här bollen och ser över fritids- och ungdomsaktiviteterna i kommunerna och tar sitt ansvar för det. Tack.

Talmannen

Landskapsregeringens svar antecknas till kännedom. Ärendet är slutbehandlat.

Remiss

11     Bistå Jomala IK:s damvolleybollag

Ltl Anders Erikssons hemställningsmotion (HM 2/2010-2011)

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till kulturutskottet. Godkänns?

Diskussion.

Ltl Anders Eriksson

Herr talman! Min värderade kollega, ltl Danne Sundman, sade att du brukar prata om att man skulle driva stor politik. Han tyckte inte att det här var stor politik. Det kan man väl kanske tycka.

Det finns en fråga i botten. Man ser att samarbetet mellan Sverige och Åland intensifieras på de flesta plan, på det politiska, det företagsmässiga, och på det organisationsmässiga planet.

Alla partier har mer eller mindre slutit upp bakom tanken på en Ålandshavskommission som skulle kunna hjälpa till när det gäller det här arbetet.  Det är mot den bakgrunden som jag ser att det är viktigt att man kan integrera Åland-Sverige på allt flera områden.

Sedan är jag väldigt imponerad av de framgångar som Jomala IK:s damvolleybollag har haft. Det pågår just nu förhandlingar med svenska volleybollförbundet, man försöker hitta en lösning. Senaste vecka hade man förhandlingar och det finns en positiv anda i de här diskussionerna. Den 7-8 maj har man igen fortsatta diskussioner. De som driver de här diskussionerna från åländsk sida och från volleyboll lagets sida vill inte på något slå det svenska volleybollförbundet i huvudrätt, så därför har man inte tillsvidare begärt att få mera politisk hjälp. Man tycker att det här förslaget som jag har lagt är positivt i botten. Jag har tipsat om att man skulle diskutera med ansvarig minister, vilket man har gjort. Man har haft diskussioner. Jag har också tipsat om den alerta generalkonsuln som vi har här och som säkert också kan hjälpa till när det gäller det här området.

Det som klämmen tar sikte på är; ”att man på bästa sätt skall bistå Jomala IK:s ansträngningar för att kunna spela i elitserien för damvolleyboll i Sverige under nästa säsong”. Jag tycker det är väldigt intressant om man skulle komma så långt upp.

Jag vill säga, så att det inte blir något missförstånd, att man har ju redan fått klart att man kan ta del i Svenska Cupen. Det är inte en serie utan det är cup som det hörs på namnet där man mera har utslagsspel, förlorar man första matchen så åker man ut. I Svenska Cupen är inte heller alla topplag med. Det som jag tycker att intressant är att Jomala IK faktiskt är det fjärde seedade laget i den serien som ändå är på absolut toppnivå i Sverige. Det säger ändå någonting om hur otroligt duktiga de är i det här laget.

Jag har noterat att vicelantrådet som är ansvarig för det här har begärt ordet. Det ska bli intressant att höra på vilket sätt man ser på det från landskapsregeringens sida och på vilket sätt man kan hjälpa till. För det här är också en verksamhet som intresserar många. Tack, herr talman.

Ltl Danne Sundman, replik

Herr talman! Jag vet inte om jag var rätt citerad där i början av anförandet. Jag försökte viska här i bänken att jag den 13 mars 2006 lämnade in en snarlik motion där klämmen lydde; ”ett projekt initierats och diskussioner förs på högsta politiska nivå för att möjliggöra för den tredje sektorn på Åland att knyta samarbete med svenska takorganisationer”. Det här är en fortsättning som handlar om tillämpningen av den här motionen. Det handlar om idrott och ett enskilt lag som upplever problem. Men det här problemet finns ju genomgående i den tredje sektorn angående språket, man vill då rikta sig till Sverige. Det är förvisso en detalj och en liten fråga men den är jätteviktig i det stora hela. Landskapsregeringen borde göra ansträngningar för att det här generellt skulle vara möjligt. Min idé 2006 var att man skulle komma överens om med Sveriges regering om att det här är någonting som man rekommenderar och att det här är att förverkliga Ålandsöverenskommelsen i praktiken i dagens alltmer finskspråkiga Finland.

Ltl Anders Eriksson, replik

Orsaken till att jag ville gå in på ett konkret fall är att min erfarenhet har visat, framtiden får väl visa om jag har fel eller inte, att om man har ett konkret fall så brukar det på något sätt gå snabbare att få saker och ting att gå framåt än om man tar det i ett väldigt vidsträckt perspektiv. Ltl Danne Sundman har givetvis rätt, det här handlar inte bara om laget som nu nämns i den här motionen. Det gäller organisationer, kulturutövning och idrott över lag. Det gäller kanske inte heller bara språket även om det förstås är ett problem. Det gäller också resorna till den finska sidan som är betydligt dyrare och betydligt längre. Det gör också att det är svårt att ta del i en finsk serie eller cup på samma sätt som man tar del i en svensk serie eller cup.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Vicelantrådet Britt Lundberg

Herr talman! Landskapsregeringen har ett nära samarbete med Ålands volleybollförbund och har följt den här frågan ända sedan den första dispensansökan. Vi har även efter avslaget därifrån suttit ner och diskuterat vidare strategier med volleybollförbundet där också Ålands idrottsförbund har varit aktiva.

JIK Volley har själv valt att inte hasta iväg och pressa fram en lösning för säsongen 2011-2012. Man vill inte ha ett frampressat definitiv nej. Nu vill man använda den inkommande säsongen till att förhoppningsvis förhandla och lobba för och visa på svårigheterna och visa på argument för varför Åland bör kunna tas med in i den svenska allsvenskan.

Flera kanaler är öppna. Bland annat är det nu jubileum på gång. Det är ett bra tillfälle att knyta goda kontakter och tala för sina viktiga frågor.

Svenska volleybollförbundet har också gjort en utredning där de har konstaterat att de inte är nöjda med publiktillströmningen till volleybollmatcherna. Där har man faktiskt också bjudit in Ålands volleybollförbund att vara med på utvärderingen. Det här är också ett bra tillfälle att både hjälpa till, komma med goda råd och jobba på relationen och också där passa på att förklara situationen för åländsk del.

Orsaken till att åländsk volleyboll är med i den svenska och inte i den finländska serien beror på ekonomi och tid när det gäller resor precis som ltl Eriksson sade här. En viktig, närmast omöjliggörande, orsak är språket. För att delta i de finländska serierna och de finländska cuperna så måste laget har en kontaktperson som är finskspråkig. Regelboken finns enbart på finska. Det är ett handikapp för spelare och ledare att inte kunna kommunicera med domaren. Matchprotokoll ska också föras på finska.

Våra åländska volleyboll lag är med i den svenska serien från den allra lägsta nivån. Våra yngsta juniorer deltar i de svenska serierna. Där är vi ålänningar unika som utlänningar, vilket sannolikt är ett gott argument att föra fram för att finna en Ålandsspecifik lösning, parallellt med goda argument kring Ålands och Sverige speciella förhållanden och Sveriges ansvar som garant för svenska språket och kulturen i den Ålandsöverenskommelsen som nämndes.

Under alla år som Åland har spelat med i de svenska serierna och grupperna så har aldrig den här frågan varit upp om vad som händer om JIK:s lag blir så bra så att de platsar i allsvenskan. Man har sagt den dagen den sorgen, vi kör på division 4 och sedan tar man den frågan den dagen som det kommer. Nu är den dagen här där vi behöver börja föra de här diskussionerna. Det är klart att det finns en problematik i om ett åländskt lag ska kunna bli svenska mästare. Här gäller det att lyfta fram ett sådant förslag att ett åländskt lag kan vinna cupen men svenska mästare blir det svenska lag som ligger bäst till. Om ett det åländska laget skulle bli etta så blir det svenska laget som ligger tvåa sannolikt de svenska mästarna. Den situationen skulle aldrig behöva uppstå att det är ett annat lag som är svensk mästare. Man vinner cupen, den som kommer tvåa blir svenska mästare. Vi har hittat en elegant lösning på detta, tycker vi.

Sedan förs diskussioner vidare på hur detta skulle kunna gå till. Man ger information från volleybollförbundet kring Ålands speciella särart, vilken problematik och vilka svårigheter vi har och vilket ansvar Sverige har gentemot Åland. Vi har tillsammans formulerat argument. Landskapsregeringen har också hjälpt volleybollförbundet att formulera flera olika argument, framförallt när det gäller Ålandsöverenskommelsen, så att man har bra juridiska grunder för det. Vi är också beredda att hjälpa till fortsättningsvis där det behövs. Men rätten att besluta om det åländska laget får vara med i cupen eller inte har det svenska volleybollförbundet, alltså inte den svenska regeringen. Därför har man valt att föra diskussionen mellan det åländska volleybollförbundet och det svenska volleybollförbundet, med vårt bistånd när det gäller fakta och argument. Vill man diskutera det på annan nivå så har vi sagt att vi mer än gärna kommer och hjälper till. Tack.

 Ltl Anders Eriksson, replik

Herr talman! Det finns ingen anledning för oss såsom situationen ligger nu att rusa iväg. Jag visste inte exakt hur landet låg när jag lade den här motionen, det blev bråttom vid den tidpunkten.

Jag tycker det är bra att vicelantrådets anförande visade på det finns en beredskap ifrån regeringens sida om så behövs, en beredskap som man kanske det svenska konsulatet kan hjälpa till med. Det är viktigt nu att man låter förhandlingarna gå vidare i den positiva anda som finns. Jag har också förstått att man väl känner till Ålandsöverenskommelsen och är ev. beredd ifrån volleybollförbundet att göra ett undantag för Åland.

Resorna är ett problem, det är helt sant. Jag ville själv inte ta upp språket så mycket. Man blir ibland betraktad som en språktaliban som pratar om språket i alla sammanhang. Men jag håller med det som vicelantrådet sade, det är självklart att det är ett stort problem.

Det är bra att det finns en beredskap ifrån regeringens sida att hjälpa till när så behövs.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Barbro Sundback

Herr talman! Jag har ingenting i sak att säga om Jomala IK:s damvolleyboll lag. Men jag slogs nog lite av tanken; är det här lagtingets uppgift? Jag tycker också ministern inbjuder till alltför mycket detaljdiskussioner inom ett område som inte är lagtingets. Lagstiftningsvägen har vi dessutom fört bort det övergripande ansvaret för idrottsfrågorna till Ålands Idrottsförbund. Att sedan i detalj börja reda ut vem som har tänkt hur, när och var i den här frågan, så jag tycker faktiskt att lagtinget här måste hålla på sitt ansvar. Idrottsföreningar i all ära, de jobbar och står i, men lagtinget har ju ytterst lite med den saken att göra. Är det något av självstyrelseorganen som har att göra det här så är det väl regeringen. Men regeringen har ju delegerat bort styrningen och de administrativa frågorna. Det kan väl i något sammanhang vara viktigt att politiskt ställa upp. Men vad jag förstår av det som ni har berättat här så vill volleybollförbundet inte att regeringen ska sköta det, utan de vill sköta det själva. Varför ska alla stå här och vara någon sorts beskyddare och förklara och berätta? Vem är det vi riktar oss till?

Herr talman! Jag tycker att det här är nog en diskussion som inte hör hemma i lagtinget.

Den föregående frågan om ungdomsorkestrarna är ju likadan. Det hör ju till kommunerna. Nog är det väl lite ett exempel på, det här som vtm Gun-Mari Lindholm var inne på, att idrotten är något enormt favoriserad jämfört med alla andra ungdomsaktiviteter. Men så är det ju i alla samhällen.

Herr talman! Jag tycker att det går för långt för lagtinget att hålla på med sådana här uppgifter.

Vicelantrådet Britt Lundberg, replik

Tack, herr talman! Jag tänker inte som vicelantråd eller minister försvara mig för att jag besvarar lagtingets frågor. Den här hemställningsmotionen har godkänts och förts till lagtingets forum som en hemställningsmotion. När frågor ställs i lagtinget så besvarar landskapsregeringen frågor och bistår till den del som man kan bistå. Det är klart att vi skulle kunna ha valt när det gällde vtm Lindholms enkla fråga att inte besvara frågan. Det är det instrumentet som vi har. Men vi kan inte styra över vilken typ av frågor det ställs och om lagtinget håller sig inom behörighetsområdet eller inte. Det måste lagtinget själva ta ansvar för. Jag välkomnar den här diskussionen och jag tycker att det var ett mycket, mycket relevant påpekande.

 Ltl Barbro Sundback, replik

Det är så att landskapsregeringen och ministrarna inte behöver svara på alla frågor. Man har rätt att avstå. Vi alla här i lagtinget har rätt att göra alla möjliga initiativ. Ibland godkänns de och de går vidare. Jag är nästan 100 procent säker på att den här motionen inte leder till något konkret. Den har naturligtvis ett politiskt syfte. Det är valtider, det är inget fel i det, men vi behöver kanske ändå inte fördjupa oss i vem som har sagt vad och i vilket sammanhang. Det är inte av allmänt intresse, som jag ser det åtminstone, speciellt inte när den här organisationen vill sköta det själv.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Anders Eriksson, replik

Det ska väl i och för sig vara ltl Barbro Sundback för att säga att hon inte har något att komma med i sak men ändå hålla ett anförande. Om vi stannar upp i frågan om vad som hör till lagtinget så detta lagting har kommit upp till en oerhört imponerande nivå. De flesta stater och områden som har framgångsrika idrottslag försöker göra allt för att hjälpa till. Jag tycker definitivt att det hör hemma här.

Det finns ytterligare en dimension i det som jag ville plocka in i min presentation. Det är att hjälpa till när det gäller samarbete med Sverige inom olika områden. Bara för att inte ltl Sundback är ett dugg intresserad av det här så behöver det inte betyda att det är ett dåligt förslag. Om det läggs något förslag om opera eller någonting sådant så skulle jag aldrig skena upp och säga att det inte har något allmänt intresse. Vi har olika bedömningar och det tycker jag att vi kan respektera.

Ltl Barbro Sundback, replik

Jag har ett stort personligt intresse av det här, likaväl som fotboll och många andra idrottsutövande verksamheter. Men, att hjälpa till, hjälpa till med vadå? De säger att de vill själva sköta det här på ett speciellt sätt. Lagtinget har inte några sådana möjligheter att hjälpa till. Det är i så fall att uppmana regeringen att göra någonting. Men ministern har också sagt att de sköter det här själva på sitt sätt. Det här är nog mycket skrik för lite ull.

Ltl Anders Eriksson, replik

Jag noterade att ltl Sundback sade att den här motionen inte kommer att leda till något och att den förkastas. Jag råkar tack och lov veta att den har lett till en hel del redan.

Det som jag inte visste var vilket intresse det fanns från regeringens sida för att hjälpa till. Det är ju faktiskt rent otroligt att man ifrån ett så litet samhälle som Åland lyckats få fram ett lag som är det fjärde seedade laget i Sverige. Det är storartat. Vi borde vara stolta över det och försöka hjälpa till istället för att bara försöka hitta fel och brister i allt.

Ltl Barbro Sundback, replik

Ja, vi är alla stolta. Vi hoppas att det går bra. Men den här frågan hör inte hemma i det här forumet.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade. Begäres ytterligare ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till kulturutskottet.

Remiss

12     Studiestöd i svenska kronor

Ltl Danne Sundmans hemställningsmotion (HM 22/2010-2011)

Ärendet avförs och upptas till behandling vid ett senare plenum.

Remiss

13     Skydd av maträtter

Ltl Danne Sundmans hemställningsmotion (HM 23/2010-2011)

Ärendet avförs och upptas till behandling vid ett senare plenum.

Remiss

14      Minnesdag för förintelsen

Ltl Mika Nordbergs hemställningsmotion (HM 30/2010-2011)

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till kulturutskottet. Godkänns?

Diskussion.

Ltl Mika Nordberg

Tack talman! Det här var sista gången under den här lagtingsperioden som vi hade möjlighet att komma med hemställningsmotioner. I samband med det började jag fundera vad jag skulle vilja komma med för motioner. Många av mina tidigare motioner kanske har varit mera inriktade på olika trafiklösningar i skärgården. Vi måste komma ihåg att lagtinget sammanträder cirka två veckor nästa gång i slutet av maj och sedan har vi tre veckor i början av september. Att då hinna med något stort program som kan leda någon vart har jag inte så stor tilltro till. Istället vill jag komma med en motion som inte skulle vara så partipolitiskt bindande utan mera syftar till att förbättra det samhället som vi lever i.

År 2011 har utsetts politiskt som godhetens år. Om jag inte missminner mig så var det en författare i biblioteket här för en tid sedan som sade; "för att förstå fullheten av godhet så måste man även ha en insikt om ondskan".

Jag hade möjlighet att delta i en resa till Auschwitch tillsammans med EU-parlamentariker i januari 2010, för lite drygt ett år sedan. Det var minnesdagen av förintelsen som hölls där. FN beslutade år 2005 att den 27 januari skulle vara en minnesdag för förintelsen. Vid ceremonin som hölls var alla utbildningsministrar inbjudna från hela EU. Jag vet inte om vår utbildningsminister hade fått en inbjudan.

Detta ville de göra för att främlingsfientligheten håller på breda ut sig i Europa. Då vill man ta vara på de bevis som fysiskt finns när det gäller den hemska händelsen som förintelsen var när man utrotade 6 miljoner judar, polacker och zigenare och andra oliktänkare.

Jag tror att det skulle vara av största vikt att man lär sig av historien för att inte dylika saker ska upprepa sig igen. Det finns även deklarationer som heter Never Again som många länder har skrivit under just för att man ska ta lärdom av historien och inte låta sådant här hända på nytt i framtiden.

Jag hoppas att kulturutskottet skulle kunna titta på om man kan ha en dag i åttonde klass i högstadiet där man uppmärksammar det här och tar lärdom av historien. Man har säkert detta i historieundervisningen, men i och med att FN har gjort den här dagen, 27 januari, till en speciell minnesdag så tror att det skulle vara viktigt. De facto finns det motpoler till det här som förnekar att hela förintelsen har ägt rum. Med tanke på detta så hoppas att kulturutskottet tittar på den här motionen. Tack.

Ltl Barbro Sundback

Tack, herr talman! Jag reagerade verkligen ganska häftigt på den här motionen. Jag funderade mycket på vad som ligger bakom det här.

Vi har i mitt parti en utövande aktiv jude, kosher jude från Israel. Jag frågade honom vad han tycker om det här. "Nej, aldrig i livet. Vad har de åländska ungdomarna med det här att göra", sade han. Det är kanske bra att intervjua honom som har en annan utgångspunkt. Det är en utgångspunkt som borde vara ganska väsentlig i det här sammanhanget. Man kan säkert resonera som ltl Mika Nordberg. Men om man tror att främlingsfientlighet och förintelsen hör ihop på något sätt så tror jag att man går vilse. Förintelsen var ett folkmord. Det har förekommit folkmord både före och efter det. Kanske det här ska belysas i den allmänna historien. Jag tror inte att förintelsen ska användas som; jaha, idag har vi förintelsens minnesdag och så pratar man lite om främlingsfientlighet och allt vad det kan leda till.

Herr talman! Det här är nog lite allvarligare än så. Jag tror att man ska ta in det här i ett vidare historiskt sammanhang och då man diskuterar folkmord, men inte som en enstaka händelse eller motiv för att ha en särskild dag för att påminna just om det här folkmordet.

Även jag har varit till Auschwitch. Jag håller med ltl Mika Nordberg när han säger att det är viktigt att påminnas om förintelsen i syfte att det inte ska upprepas igen.

Efter rundvandringen i Auschwitch funderade jag mycket på guiden som har det som jobb att visa runt i Birkenau, ett arbetsläger som ligger bredvid Auschwitch. Jag frågade guiden om hon tror att hennes arbete har någon betydelse och om hon tror att guidningarna förhindrar att det ska upprepas igen? Hon var tyst en stund och så tittade hon mig i ögonen och sade: " Nej, det tror jag inte". Det var för mig ganska chockerande och jag tänkte att det måste vara ännu värre att jobba i den här väldigt extrema miljön om man dessutom inte tror att det har en avskräckande effekt med alla förevisningar, filmer och böcker. Jag är inte lika pessimistisk som hon var och vi hade inte någon längre diskussion heller. Men det var ett mycket minnesvärt uttalande som jag flera gånger efter det har funderat på.

Man kanske inte ska vara för snabb med att dra slutsatser av att om man får lite kunskaper och insikter så leder det automatiskt till att människors beteende förändras i grunden.

Lyckligtvis har Europa, åtminstone i stort, skonats från liknande händelser som förintelsen. Forskningen säger att demokrati och att man dagligdags respekterar människovärdet och de principer som ligger till grund för rättsstaten är det bästa skyddet mot folkmord. Det är väl där kampen ska ligga, att stärka demokratin. Jag tror inte att det här är den väg vi ska gå. Tack, herr talman.

Ltl Mika Nordberg, replik

Talman! Jag kan bara beklaga att socialdemokraterna på Åland har den här uppfattningen. Ltl Barbro Sundback var inne på att det handlar om folkmord. Hon har helt rätt i det och det här är ett av de mest väldokumenterade folkmorden. Man har namn, bild, historier och mycket annat som man kan relatera till. En stor del människor har de facto bragts om livet. Vi har folkmord i Rwanda och vi har folkmord över hela världen som inte på samma sätt är kartlagda.

Dagens ungdomar och vi alla har möjlighet att specifikt ta till oss information.

Ltl Barbro Sundback, replik

Jag tycker att ltl Mika Nordberg gjorde ett allvarligt misstag, ett odemokratiskt misstag. Han sade, efter jag hade framfört mina åsikter, att han beklagar att socialdemokraterna på Åland tycker si och så. Det är en typ av respektlös diskussion som inte är bra. Min enskilda åsikt här har inte någonting att göra med socialdemokraterna i övrigt på Åland. Vi har aldrig diskuterat det här. Däremot har jag ganska god historisk kunskap om förintelsen. Jag förstår inte vad dokumentationen av de enskilda fallen hade för särskild vikt i det här resonemanget? Jag skulle gärna höra mera om det.

Ltl Mika Nordberg, replik

Talman! Ltl Barbro Sundback hänvisade till en jude som tyckte att det här var en jättedålig idé. Jag kan nog hänvisa till väldigt många judar som tycker att det här är en väldigt god idé. Jag tycker ändå att man måste kunna lägga lite vikt vid att FN har beslutat om att göra den 27 januari till en minnesdag för förintelsen. Jag är bara tacksam att åtminstone tidigare partiordförande för socialdemokraterna i Sverige har sagt att det här någonting som vi absolut bör uppmärksamma.

Ltl Barbro Sundback, replik

Jag tycker att ltl Mika Nordbergs resonemang inte verkar seriöst. Förintelsen är en kolossalt allvarlig historia. Att lite slänga ur sig någonting om Persson, lite om det ena och det andra och om judar som ltl Mika Nordberg har träffat, på det viset tycker jag inte att man kan diskutera i det här sammanhanget. Jag hänvisade idag till en av våra partimedlemmar. Jag sade att han är av annan åsikt och att han inte tycker att det här är en bra idé. Jag hoppas att hans åsikt kan respekteras.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Roger Jansson, replik

Herr talman! Jag vill för min del uttrycka min förvåning över ltl Barbro Sundbacks inställning när det gäller frågan om att minnas för förintelsen, en av de värsta händelserna som vi har upplevt i vår tid.

Förre statsministern, Göran Persson, i Sverige sammankallade för ungefär 12 år sedan till en stor internationell konferens med utgångspunkten; vi får inte glömma. I Sverige togs det fram en skild skolbok för ändamålet. Jag har själv tagit del av den skolboken härom året. Den har använts i svenska skolor för att vi inte får glömma. Vi får inte heller glömma nazismen och vi får därmed inte heller glömma det tunna skiktet mellan den goda människan och den onde människan som är helt skrämmande. Det här är inte en judefråga utan det är en fråga för oss vita, ariska, som nazisterna kallade oss.

Ltl Barbro Sundback, replik

Jaha, vita ariska rasen. Herr talman, jag är lite skrämd över debattnivån i den här frågan. Att Persson tog fram en bok och hade ett seminarium det var säkert bra när det skedde. Men det intressanta är om det hade någon effekt? Syftet var att de svenska barnen och skolorna skulle komma ihåg det här. Det skulle vara viktigt att ta reda på detta då. Det var ett initiativ som kanske var bra, jag är inte så säker på det. Men vilken var effekten? Det är inte den som tycker mest synd som vinner den här debatten.

Ltl Roger Jansson, replik

Herr talman! Jag vill upprepa det jag sade tidigare om det tunna skiktet mellan den goda människan och den onda människan. Vi som har tagit del av historien över hur tunt det här skiktet är i andra världskriget, i första världskriget och i de folkmord som fortsätter att ske.

Ltl Sundback sade att det inte har inträffat folkmord i Europa sedan dess. Vi hade folkmord i Tjetjenien och vi hade flera folkmord i det forna Jugoslavien alldeles här bakom knuten. Det fortsätter att ske på grund av det tunna skiktet. FN har instiftat den här minnesdagen, 27 januari, just med anledning av detta. Min minnesbild är att den instiftningen kom efter Göran Perssons initiativ om den internationella konferensen. Oberoende av partifärg så borde vi kunna delta på lämpligt sätt i det här och se till att våra barn och barnbarn inte får en chans att glömma det här tunna skiktet mellan ondhet och godhet.

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Barbro Sundback, replik

Jag tror att det här resonemanget om det tunna skiktet mera är en fråga av moralfilosofisk karaktär och inte politisk. Jag tror att det blir väldigt svårt om man ska ha det som utgångspunkt för förintelsen. Jag tror nog att dess politiska grunder var väldigt avgörande.

Jag tror fortfarande att det är de demokratiska grundvärdena som förhindrar folkmord och krig. Mellan demokratiska länder har det inte förekommit krig sedan andra världskriget. Jag skulle inte säga att Tjetjenien är Europa i min geografibok. Det som skedde Srebrenica var i samband med att Jugoslavien föll så det var inte heller en demokratisk stat.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Vicelantrådet Britt Lundberg

Herr talman! Jag tycker att det är intressant och viktigt ämne att diskutera förintelsen och hur den hanteras i våra skolor. Både i grundskolorna och i gymnasialstadiet har vi hört oss för och följt upp på vilket sätt förintelsen finns med undervisningen. Min uppfattning är att alla anser att det är väldigt viktigt att lyfta upp förintelsen. Man gör det också inom väldigt många ämnen och på väldigt många olika sätt. Däremot finns det inte en odelad positivism till att man skulle ha en specifik märkesdag just den 27 januari som en temadag eller någonting liknande. Eftersom det då finns en risk att det är någonting som återkommer en gång i året och det är just då och bara då som man ska fundera på det här. Det är kanske en fråga som man ska ta upp i större bredd än det. Men för den sakens skull kan man ju förstås lyfta upp frågan. Vi skulle ju kunna bestämma oss för att det här på något sätt ska uppmärksamgöras varje år den 27 januari. Hittills har vi inte gått in för det, men där finns inte någon låsning.

Skolorna konstaterar att man inte specifikt just tar upp årsdagen. Däremot har man haft vissa evenemang alltid vid jämna år vid 50 år efter och 60 år efter osv. Annars är det integrerat på olika sätt i skolornas undervisning.

När det gäller religionskunskap så kommer det naturligt in när man behandlar judendomen och därigenom förintelsen. Men också inom ämnet historia finns judendomen med från år 70 till 1948. Andra världskriget lyfter förstås också upp förintelsen som en viktig del. Nazismen tas upp. Filmerna Schindlers list och Pojken med randiga pyjamas visas i alla skolor vid något tillfälle inom den här undervisningen. Inom ämnet svenska finns årligen ett bokprojekt kring Annie Franks dagbok.

De flesta tycker att det borde tas upp på ett mycket större sätt än under en dag. Sedan funderar man också på detta att om man har minnesdagar för förintelsens offer så borde man också fundera på om vi har andra folkgrupper som vi också borde ha minnesdagar för? Stalins utrensning eller utrotning av Nordamerikas urbefolkning har några lärare och skolor svarat.

Förintelsen tas inte bara upp i de traditionella ämnena; svenska, religion och historia, utan det tas också upp generellt som en del när man diskuterar förebyggande antimobbningsarbete, etik och moral, där det kan utvecklas skrämmande på det här sättet.

Man passar också på från skolornas sida och säga att man säkert skulle må gott av att få del av mera kunskap i det här och föreslår bl.a. en fortbildningsresa för lärare till förintelselägret i Auschwitz, vilket vi får fundera vidare på.

Sedan nämns också den svenska regerings material, "om detta må ni berätta", Det är den korrekta titeln.

Sedan har det tidigare årligen, åtminstone i Godby högstadieskola, bjudits in en person som har varit med om förintelsen själv. Med åren minskar ju antalet människor som själva kan komma och berätta. Den här personen börjar nu bli så pass till åren så att det börjar bli ett för stort för projekt att komma till Godby högstadieskola och berätta. Så den delen är tyvärr avslutad.

När det gäller minnesdagar så om vi googlar på Internet varje dag så hittar vi någonting som vi kan uppmärksamma. Då menar jag inte förminska förintelsen på något sätt. Många lärare säger att det är ett bra sätt att kolla upp vad det är för speciell dag idag. Det finns alltid någonting som man fläta in i undervisningen, oavsett vilket ämne man har. Man tycker att det är ett bra sätt att vidga vyerna.

Man säger också att om man på något sätt uppmärksammar den 27 januari på ett särskilt sätt och om man hastigt tittar igen kalender t.ex. för den här vårterminen så kan man säkert hitta 10-15 märkesdagar som man kanske också skulle kunna utlysa till särskilda dagar. Internationella kvinnodagen har vi inte sagt att på något sätt ska lyftas. Man gör det i skolorna ändå, men det har inte sagts officiellt ifrån oss. Det kan vi fundera på om vi inte borde göra. Andra dagar som finns är jämställdhetsdagen, dagen för Åland demilitarisering, Kalevaladagen, Nationella veterandagen, Ålands flaggas dag, Europadagen, De stupades dag och världsmiljödagen osv. Den här listan kan göras oändligt långt. Skolorna uppmärksamgör dagarna, men vi har inte haft någon policy från landskapet att bestämma vilka dagar de ska uppmärksamma i alla skolor på samma gång. Det är en tanke som man kan fundera vidare på. Tack.

Ltl Mika Nordberg, replik

Tack, herr talman! Jag får tacka för det här. Det har tydligen redan arbetats från regeringens sida på den här saken. Jag är tacksam för att man ha kontrollerat upp det.

Jag hade möjlighet att ha en ungdomsgrupp här i lagtinget och jag presenterade vårt lagtingsarbete för dem. Då tog jag upp om de kände till förintelsen. Men det var ingen som räckte upp handen. De hade visst talat om det, men det kan hända att det var ordet förintelsen som de inte kopplade ihop med det här.

Däremot stöder jag att man visar filmen Schindlers list i undervisningen i högstadiet. Det är jättebra.

Om det är möjligt för berörda lärare att göra en studieresa till Auschwitch så understöder jag det också.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat. Begäres ytterligare ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till kulturutskottet.

Remiss

15     Inbjudan till nya riksdagsledamöter

Ltl Mika Nordbergs hemställningsmotion (HM 32/2010-2011)

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till kulturutskottet. Godkänns?

Diskussion.

Ltl Mika Nordberg

Herr talman! Med tanke på gårdagens valresultat Helsingfors blev den här motionen kanske av extra stort intresse hoppas jag.

Jag gjorde en liten genomgång på YLE:s hemsida och kom fram till att 83 riksdagsledamöter, av den nya riksdagen som ska sammanträda i Helsingfors, är nya. Det betyder att det är över 40 procent.

Precis som lagtinget har haft möjlighet att åka på resor till Helsingfors och bekanta oss med arbetet som pågår där, så tror att det skulle vara lika viktigt att vi ifrån Ålands sida skulle bjuda in de nya riksdagsledamöterna till det åländska lagtinget för att de ska ha möjlighet att bekanta sig med oss och vår lagstiftningsbehörighet.

Första intrycket är ofta väldigt viktigt. I början av en mandatperiod, om jag tittar på mig själv, är man kanske mera mottaglig för olika nya saker. Ju längre tiden går desto mera blir man van med arbetet och mera pådyvlad de olika politiska fragmenten, sammansättningar och sådant. Jag tror att det skulle vara väldigt viktigt att vi kunde bjuda hit dem och ge dem en inblick även i vårt arbete som påverkar deras beslut i deras fyra års kommande valperiod.

Talmannen

Begärs ytterligare ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till kulturutskottet.

För kännedom

16     Ny lag om radio- och televisionsverksamhet

Landskapsregeringens framställning (FR 17/2010-2011)

Talmanskonferensen föreslår att ärendet upptas till behandling vid plenum 20.04.2011.

17     Målsättning för fiskodlingen

Ltl Roger Janssons enkla fråga (EF 22/2010-2011)

Svar på enkel fråga ska ges inom tio dagar efter det landskapsregeringen tagit emot frågan. Om frågan inte kan besvaras ska landskapsregeringen meddela det till lagtinget och ange orsaken till att svar inte ges.

Plenum slutar

Nästa plenum hålls 20.04.2011 kl.13.00. Plenum är avslutat. (Plenum avslutades kl.16.30).

Originalfil