Plenum den 18 december 2002 kl 13.00

Ljudinspelningen saknas ännu. Vänligen återkom senare eller se ifall livesändingen ännu är aktiv.

PLENUM den 18 december 2002 kl. 13.00.

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Andersson, ltl Sundback och ltl Häggblom).

27 lagtingsledamöter närvarande.

Om ledighet från dagens plenum anhåller ltl Andersson på grund av privata angelägenheter. Beviljas.

 

 

Föredras för bordläggning ärende nr 1:

 

Stora utskottets betänkande nr 1/2002-2003 angående ändringar av kommunallagen och lagstiftningen om kommunindelning. (FR 24/2001-2002).

 

Talmannen föreslår att ärendet bordläggs till plenum den 10.1. Godkänt.

 

 

Föredras för enda behandling ärende nr 2:

 

Finansutskottets betänkande nr 1/2002-2003 angående budget för landskapet Åland 2003. (FR 3/2002-2003 och FM  1-79/2002-2003).

 

Först tillåts allmän diskussion, därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion.

 

Ltl Sjölund:

Talman!

Finansutskottet har behandlat landskapsstyrelsens budgetförslag för år 2003 så grundligt som möjligt med tanke på den tid som stått utskottet till förfogande. Även de 79 finansmotionerna har genomgåtts och behandlats envar för sig.

 

Finansutskottet har inte gjort några stora ändringar i budgetförslaget. Däremot finns det en hel del synpunkter och motiveringar i betänkandet. En finansmotion, nr 9, rörande cancerbidrag till kommunerna föreslås att skall godkännas. De övriga finansmotionerna föreslås förkastas.

 

Till betänkandet har ledamöterna Anne-Helena Sjöblom och Jörgen Strand fogat var sin reservation.

Finansutskottet inbegärde ett utlåtande från Social- och miljöutskottet om ÅHS-planen och avsnittet om ÅHS i budgeten. Utlåtandet har bilagts finansutskottets betänkande. Därutöver har Kulturutskottet till kännedom översänt sitt utlåtande till lagutskottet om landskapsstyrelsens redogörelse för år 2001, där kulturutskottet framför synpunkter på en omorganisering av museibyrån. Finansutskottet kommenterar detta under kapitelmotiveringen under 46.60 Museibyrån.

 

Finansutskottet har fört en del diskussioner om budgetprocessen och om behovet av vissa ändringar i denna. Detta mot bakgrunden av den korta tid och den brådska  utskottet har att få sitt betänkande om budgeten klart i tid för att budgetförslaget skall kunna slutbehandlas så att budgeten kan börja tillämpas redan från årsskiftet. Men även för att utskottet skall ha möjlighet att fördjupa sig ännu mera i viktiga budgetfrågor och mera övergripande ekonomiska helheter. Ett sätt kunde vara att landskapsstyrelsen avger budgetförslaget redan den 1 november, vilket ger finansutskottet ca tio dagar längre tid för behandlingen. Det kunde också underlätta landskapsstyrelsens beredning av kommande budget om lagtinget på våren kunde ha en debatt om vissa riktlinjer när det gäller större helheter i budgeten och sådana större budgetposter som väsentligt inverkar på  budgetens innehåll. Detta föreslås också av finansutskottet.

 

Finansutskottet har alltså i huvudsak omfattat landskapsstyrelsens budgetförslag.

 

Jag skall nu gå igenom en del av de frågor som utskottet tagit ställning till.

 

Allmänna motiveringen

Finansutskottet omfattar den ekonomiska politik och syn på utvecklingen som landskapsstyrelsen redovisar i budgeten. Utskottet pekar på nödvändigheten att inom den offentliga sektorn i stort använda resurserna på bästa och effektivast möjliga sätt och därmed bromsa kostnadsutvecklingen.

När det gäller landskapets resursanvändning är löne- och personalkostnaderna en stor del. Utskottet anser därför att det för att åstadkomma förändringar i strukturen i personalen bör göras en behovsprövning i samband med att naturlig avgång sker, genom pensionering, genom att personal slutar, eller annars, så att en bedömning sker om samma personalresurs behövs även framdeles eller  om ändring av arbetsuppgifter skall göras, eller om behovet kan uppfyllas genom omorganisation eller på något annat sätt.

 

Det nödvändiga sparbeting som ligger till grund för budgetförslaget har också givit anledning för landskapsstyrelsen att se på överföringarna till kommunerna och fördelningen av uppgifter mellan landskapet och kommunerna. Det viktigaste instrumentet för landskapet är kommunandelarna som skall ge kommunerna resurser att upprätthålla den lagstadgade och en del andra uppgifter. Samtidigt fungerar landskapsandelssystemet som en utjämnande faktor mellan kommunerna.

 

Landskapsstyrelsens överläggningar med kommunförbundet ledde inte till en samsyn på hur de ekonomiska relationerna skulle utformas. Landskapsstyrelsen har lagt fram olika tankar och förslag på förändringar. Slutresultatet blev att landskapsstyrelsen nu föreslår att betalningen av grundskollärarnas pensionspremier överförs från landskapet till kommunerna, enligt budgetförslaget från den 1 juli 2003.

 

Finansutskottet konstaterar att åtgärden kräver lagändringar, men att det också är motiverat att något lindra övergången till detta nya betalningsansvar för kommunerna, varför utskottet föreslår att systemet tas i bruk från den 1 oktober 2003. Därmed halveras kommunernas betalningsansvar för år 2003. I den översyn av landskapsandelssystemet som skall göras år 2003 skall åtgärden beaktas.

 

Även förändringar i skattesystemen på den statliga sidan har återverkningar på de åländska kommunerna. De åländska kommunernas rörelsefrihet och resurser har påverkats och påverkas negativt dels av att staten tar en allt större del av samfundsskatten, dels av att enskilda näringsidkare och också lantbruksföretagare kan tillgodoräkna sig en betydande del av sin inkomst i form av kapitalinkomst, vilket beskattas genom statsbeskattning. De åländska kommunernas skattekraft urholkas därmed på ett betänkligt sätt. I riket kompenseras kommunerna genom  statliga åtgärder  som ökar deras inkomster. Motsvarande kompensation får inte de åländska kommunerna. Problematiken bör uppmärksammas i de förhandlingar landskapsstyrelsen för med statsmakten så att de åländska kommunernas intressen säkerställs.

 

Finansutskottet stöder landskapsstyrelsens sjöfartspolitik och de ansträngningar landskapsstyrelsen gör för att nå en situation där den åländska sjöfarten också på passagerar- och färjtrafiksidan skulle kunna konkurrera på lika villkor som gäller inom det övriga EU.

 

Finansutskottet understryker också vikten av att planeringen av KK-huset fortskrider med oförminskad intensitet så att projektet kan stå färdigt att sätta igång så snart det ekonomiska läget och byggnadskonjunkturen så medger.

 

Beträffande de samhällsekonomiska projekten kan konstateras att byggandet av badhuset i Mariehamn påbörjats.

Finansutskottet omfattar landskapsstyrelsens skrivningar om Godbyprojektet. Projektet är ett kommunalt projekt där Finströms kommun skall fatta de avgörande besluten. Landskapsstyrelsen kommer att föra underhandlingar med Finströms kommun om tidpunkten och ordningsföljden för förverkligandet av projektet. Finansutskottet understryker vikten av att drifts- och investeringskalkyler genomgås och är hållbara samt att ansvarsförbindelserna för den framtida driften är tillräckliga.

 

Finansutskottet stöder landskapsstyrelsens bostadspolitik och konstaterar, att det nya finansieringssystemet med enhetslån är framgångsrikt. Med tanke på att bostadsbristen fortsättningsvis är svår bör landskapsstyrelsen ha beredskap att avsätta mera medel för byggande av hyres- och bostadsrättshus.

 

Finansutskottet vill fästa stark uppmärksamhet vid att hanteringen av drogproblematiken hos framför allt ungdomen måste tas i  med kraft. Det krävs en genomgripande uppbyggnad av ett helt nätverk med ett flertal myndigheter, frivilligorganisationer och privatpersoner involverade för att på ett effektivt sätt kunna bekämpa drogmissbruket. Det gäller preventivt arbete, begränsning av tillgången på droger, behandling av missbrukare, bekämpning av brottslighet förknippad med drogmissbruk och en rad andra åtgärder. Här måste landskapsstyrelsen ta på sig en stor uppgift för att koordinera det nätverk som behöver byggas upp.

 

Detaljmotiveringen

Talman!

Jag  vill ytterligare kommentera några saker i detaljmotiveringen som utskottet funnit särskilt viktiga.

 

Beträffande Ålands Radio och TV har dels licensavgifterna behandlats, dels den framtida utvecklingen på TV-sidan, särskilt digitaliseringen. Utskottet omfattar landskapsstyrelsens förslag till licensavgift, men  det är självklart att en effektivering av indrivningen av licensavgifterna  förbättrar bolagets ekonomi. Den tekniska utvecklingen mot digitalisering pågår. De avtal som behövs för återutsändning av TV-program från Sverige och Finland håller på att göras upp, med  Sveriges TV skrevs avtal så sent som senaste vecka. Avtalen skall garantera vår tillgång till public service-kanalerna  i första hand. När det gäller övriga kanaler fortsätter förhandlingarna.

 

I detaljmotivering omnämns att utskottet anser att landskapsstyrelsen bör främja och stöda ett utvecklat samarbete mellan kommunerna. Kommunerna besitter sammantaget ganska stora resurser, som om de samutnyttjas mellan flera kommuner, skulle innebära dels inbesparingar, dels kunna leda till en effektivare förvaltning.

 

När det gäller kommunernas investeringar inom skola och omsorg anser utskottet att landskapet bör hjälpa till genom att sätta upp sådana regler som leder till ett ekonomiskt förmånligt byggande som belastar såväl kommunens som landskapets ekonomi så lindrigt som möjligt. Detta kan ske t.ex. genom standardiserade lösningar.

 

Finansutskottet föreslår att FM nr 9 inlämnad av ltl A-H Sjöblom skall godkännas. Den finansmotionen rör landskapets extra stöd till kommunerna avsett för ekonomiskt stöd för cancersjuka som drabbats av höga sjukkostnader. Utskottet finner att det fortsättningsvis finns motiv för stödet, och att det även finns skäl att se över möjligheterna att stöda även andra kategorier sjuka som lider av svåra kroniska sjukdomar.

 

Beträffande ÅHS begärde finansutskottet utlåtande av social- och miljöutskottet, som gav ett fylligt och bra utlåtande. Utan att gå in på detaljerna i utlåtandet - jag utgår ifrån att SMU:s ordförande Ulf Andersson kommer att kommentera det separat - kan jag konstatera att FU i stort omfattar detsamma. Debatten om ÅHS fortsätter bl.a. inom ramen för den tilläggsbudget för 2002 som ligger i lagtinget. Finansutskottet hänvisar till sitt utlåtande i anledning av landskapsrevisorernas berättelse för år 2001. Finansutskottet underströk där nödvändigheten att se över ÅHS:s organisation, struk-turer och ledning  med målsättningen att fortsättningsvis erbjuda den åländska befolkningen en god hälso- och sjukvård, men med en avsevärt effektivare resursanvändning som leder till lägre kostnader.

 

Inom utbildningssektorn har det stora intresset fokuserats på en del av de sk. fria skolorna, framför allt på Ålands Hantverksskola, Ålands Husmodersskola och Ålands Naturbruksskola samt  samarbetsfrågor mellan skolorna. Under årens lopp har flera utredningar gjorts, medan det varit svårt att få fram brett omfattade konkreta förslag till utveckling. Finansutskottet föreslår nu att landskapsstyrelsen ges i uppdrag att i budgetförslaget för år 2004 presentera en lösning på den yrkesrelaterade och den fria utbildningen så att en helhetslösning över utbildningslinjerna kan slås fast. I samband därmed kan även frågorna kring användningen av de olika fastigheter som finns och deras användning lösas. Utskottet har därför inte i detta skede gått in i landskapsstyrelsens budgetskrivningar, utan förutsätter att de åtgärder som behöver vidtas genomförs först efter det att helhetsplanen är klar.

 

Finansutskottet omfattar satsningen på  ITIDEN, dvs den sk. IT- och teknikbyn på Klinten i Mariehamn. Utskottet understryker, att de kriterier som uppställts och godkänts av lagtinget skall följas när projektet fortskrider. Utskottet har erfarit att ca 80 procent av uthyrningsytorna har intresserade hyrestagare, och att av resten har Ålands Teknologicenter bokat in ca 17 procent, vilket även inkluderar utrymmen för sk. kuvösföretag, dvs nya företag som startas upp och som i inledningen behöver ett visst stöd för att komma igång. Utskottet anser att ÅTC skall ha en sådan verksamhet, att ÅTC med egna intäkter kan finansiera sina hyreskostnader i fastigheten.

 

Ålands Svinavelsstation har länge debatterats. Nu förefaller tiden vara mogen för att bolagisera och privatisera stationen. Det finns intressenter, dels bland personalen, dels bland svinuppfödarna att överta stationen och dess verksamhet. Detta planeras ske i etapper, så att landskapet skulle kvarstå som aktieägare under en kort övergångsperiod, och landskapets insats skulle vara apportegendom. Avsikten är att landskapet så snart som möjligt går ur bolaget som då helt övergår i privat ägo. Utskottet har erfarit att framtiden för svinuppfödning verkar lovande och att förutsättningen för att det överhuvudtaget skall finnas en svinuppfödning på Åland är att svinavelsstationen finns kvar på Åland. Därför anser utskottet att den föreslagna lösningen är rationell.

 

Talman!

Det finns naturligtvis en hel del andra saker i utskottets betänkande. Jag och utskottets medlemmar svarar gärna på frågor kring betänkandet.

 

Till slut vill jag tacka utskottets medlemmar och dess sekreterare för ett konstruktivt och bra samarbete, som resulterat i detta betänkande. Självfallet har inte alla punkter kunnat omfattas av alla medlemmar,  och reservanterna framför naturligtvis sina egna synpunkter. Men tack för en bra budgetbehandling.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Fru talman!

Med hänvisning till presidiets skriftliga replikregler vill jag i klarläggande syfte reda ut två frågställningar med utskottets ordförande. Samfundsskatten övertas alltmera av staten, och staten ger till rikskommunerna tillbaka huvuddelen av pengarna via statsandelssystemet. På Åland får landskapet tillbaka en stor del av pengarna via 0,45-systemet men ger inte tillbaka pengarna till kommunerna, där pengarna har producerats. Ltl Sjölund sade att lösningen för Åland är att man förhandlar med riket för att finna en lösning på detta interna problem. Kanske ltl Sjölund kunde redogöra för sin syn på hur man internt kunde lösa det enligt finansutskottets uppfattning. När det gäller förhandlingar med riket är det en helt annan fråga om behörighet och annat. De har inte med vårt landskapsandelssystem att göra och vår samfundsskattefördelning inom landskapet.

 

Den andra frågan gällde att ltl Sjölund sade att kk-husplaneringen fortsätter med full intensitet eller något sådant, men att det kan bli förverkligat först då ekonomin så tillåter. Det vore väsentligt att vi skulle få veta när det kan bli ungefär, eftersom projektet i år firar 20-årsjubileum och det har varit klart i slutet av nittiotalet att det skulle genomföras.

 

En tilläggsfråga i det sammanhanget gäller varför finansutskottet inte har behandlat Frisinnad Samverkans förslag till finansiering, som hade låst inkomsten från försäljningen av Arkipelag till byggandet av kk-hus och därmed skulle man oberoende av den ekonomiska recessionen ha haft en möjlig lösning där man binder ihop projekten inklusive driften av verksamheten.

 

Ltl Sjölund, replik:

Fru talman!

Frågan om samfundsskattens och kapitalskattens inverkan på de åländskas kommunernas skattekraft är ingenting nytt utan har diskuterats i många olika sammanhang. Det finns flera element i det här; det ena är att på rikssidan kompenseras kommunerna på två sätt: det ena sättet är genom statsandelsystemet och det andra sättet är att kommunerna där ges större möjligheter att höja avgifter, framför allt inom hälso- och sjukvårdssektorn, som där är en kommunal angelägenhet. Dessutom är det så att landskapsandelssystemet och statsandelssystemet inte är identiska konstruktioner; de har samma grundstruktur, men de är inte identiska. Här finns alltså en möjlighet för landskapet att ge en kompensation via landskapsandelssystemet. Det är internt. Det är alldeles riktigt, men det här är en sak som ganska långt är beroende av förhandlingar mellan landskapet och de åländska kommunerna, representerade av kommunförbundet, hur kostnadsmotsvarigheterna via landskapsandelssystemet skall fungera. När det gäller effekterna av skattepengarnas gång fram och tillbaka är det så att om exempelvis statens intäkter via en större andel av samfundsskatten stiger betyder det inte att via 0,45 exakt samma summa kommer tillbaka till landskapet, utan det blir en mindre summa.

TALMANNEN: Tiden är ute.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Fru talman!

Som det har varit nu blir det en mindre summa ja, men nästa år kan det vara en större summa, beroende på hur företagen går på Åland respektive i riket. Nu har vi har haft en fördel att våra företag har gått bättre, givit mera samfundsskatter. Min fråga, när det gäller samfundsskatten, varför ltl Sjölund som utskottsordförande sade att frågan helt och hållet skall lösas endast på ett sätt, och det genom förhandlingar i riket. Svaret blev att statsandelssystemet är annorlunda än landskapsandelssystemet och att man i riket låter kommunerna ta större inkomster från hälso- och sjukvården. Vad menar ltl Sjölund med det? Om inte vi då i vårt stödsystem till kommunerna skall kunna inta det, så skall vi då ta in större ÅHS-avgifter och låta kommunerna få de pengarna? Eller vad var tankarna med förhandlingarna med riket? Ltl Sjölund insåg ju sitt misstag och kom tilll att det ändå är det interna systemet som skall lösa den här frågan. Då har vi föreslagit i utskottet och här i lagtinget att det skulle intas ett belopp som ersättning för detta, som landskapsstyrelsen helt har strukit ur budgeten och ledamoten Sjölund i finansutskottet har inte vidtagit någon åtgärd, så de åländska kommunerna är i en enorm mycket sämre ställning när det gäller samfundsskattekompensationen än vad rikets kommuner är och särskilt är Mariehamn drabbat av denna politik, ltl Sjölund, så vad är egentligen finansutskottets och ltl Sjölunds förslag för att lösa den här frågan? Det där med förhandlingar med riket funkar inte, som noterades.

 

 

Ltl Sjölund, replik:

Fru talman!

Det är samma diskussion som upprepas gång på gång – som vanligt. Det finns egentligen inte så mycket att tillägga därför att vi helt enkelt har olika uppfattningar om de här sakerna. Vi har full tillförsikt till att landskapsstyrelsen och kommunerna skall kunna komma fram till en gemensam lösning på de här frågorna, på ett vettigt sätt. Men om man skall kunna kompensera de åländska kommunerna för de statliga åtgärderna på samfundsskattesidan t.ex. och kapitalskattesidan krävs det också diskussioner med riket. Jag har inte sagt något annat än att man bör föra diskussioner om det här för att hitta en vettig lösning och få kompensationerna ordnade.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Wiklöf, replik:

Fru talman!

Jag var inne på lite samma resonemang som ltl Roger Jansson när det gäller samfundsskatten. Vi vet att statsmakten har fattat en mängd beslut som har varit mycket negativa för kommunernas inkomster när det gäller samfundsskatten på Åland. Vi vet att år 1997 var kommunernas andel av samfundsskatten ännu 44,8 procent. I år är de åländska kommunernas andel av skatten bara 24,09 procent och inför nästa år känner vi alla till att man föreslår ytterligare sänkning till 19,75 procent. Jag anser att det inte är acceptabelt att de åländska kommunernas ekonomi skall drabbas av statliga omfördelningar av skatt till våra åländska kommuner, där vi dessutom, vad gäller kommunandelen av samfundsskatten, har en egen behörighet. Jag tycker faktiskt att vi till den här delen måste få kompensation av landskapsstyrelsen, eftersom självstyrelsen faktiskt erhåller en lagstadgad andel av de ökade statliga intäkterna, även till den här delen. Det här tycker jag att kommunerna måste kompenseras för. Här vore det intressant att höra ltl Sjölund, om man inte har diskuterat just den interna fördelningen på Åland. Vi tillförs ju en del av kommunernas andelar av samfundsskatten in i självstyrelsesystemet. Nog måste väl ändå finansutskottet ha diskuterat en sådan stor och betydelsefull fråga!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Sundman, replik:

Fru talman!

När jag läste finansutskottets betänkande såg jag fram emot den här diskussionen därför att det var några saker som var otydliga i betänkandet. Jag trodde jag skulle få förtydliganden när finansutskottets ordförande skulle redogöra för betänkandet.

 

En sak, kanske den största saken som vi har att ta ställning till rent politiskt, är de s.k. samhällsekonomiska projekten. Där tycker jag utskottet skriver mycket bra vad landskapsstyrelsen skall fästa uppmärksamhet vid när man förhandlar vidare. Finansutskottet säger att man skall bl.a. fästa uppmärksamhet vid att de ansvarsförbindelser som förutsätts för driften är tillräckliga. Vad menar med ”tillräcklig ansvarsförbindelse för driften”? Är det typ som för Eckeröhallen att man garanterar driften i tio år eller hur är det och vem är det som skall garantera? Är det driftsbolag eller kommunen eller är det båda tillsammans? Jag skulle vilja ha ett förtydligande på denpunkten.

 

Ltl Sjölund, replik:

Fru talman!

När vi säger att ansvarsförbindelserna skall vara tillräckliga betyder det någonting åt det hållet i varje fall som man har i Eckerö. Men det här är helt och hållet en förhandlingsfråga mellan landskapsstyrelsen, Finströms kommun och driftsbolaget. Vi lämnar den primära bedömningen till landskapsstyrelsen därför att det blir ändå så att skall ytterligare komma till lagtinget med de här sakerna och då får lagtinget i det skedet bedöma: är det tillräckligt eller inte? Det kommer att behöva budgeteras ytterligare medel i samband med att projekten förverkligas.

 

Ltl Sundman, replik:

Fru talman!

Som jag har förstått det finns det inga sådana här förbindelser alls i dag; driftsbolaget är inte berett att ta något driftsansvar utan som vi har befarat är det kommunen som kommer att få det här i famnen eftersom det torde stå klart för alla att det inte är så positiva driftskalkyler som man har velat föreställa sig. Det här är ett ganska stort krav och det betyder i princip att projektet faller, om man ställer kravet att man skall ha samma garantier som för Eckeröhallen: att ett företag garanterar driften i tio år eller i kombination med en kommun. Det här är en ganska stark skrivning. Man har lite dolt den i slutet av stycket i betänkandet, men jag ser att det blir svårt att förverkliga projektet med den här skrivningen.

 

Ltl Sjölund, replik:

Fru talman!

Som jag sade i mitt anförande är detta ett kommunalt projekt som Finströms kommun förfogar över. Sedan har landskapet satt upp vissa kriterier för att ge stöd åt projektet, men det är fortfarande på det sättet att det är Finströms kommun primärt som sitter på hela avgörandet. (Från salen: ansvarar för driften) Det är klart att Finströms kommun har naturligtvis relationer till det driftsbolag som man själv är med i och därmed är det väldigt långt en intern fråga. Sedan är det en annan sak vad landskapsstyrelsen gör bedömningar i det här sammanhanget. Men fortsättningsvis: det är Finströms kommun som förfogar över projekten.

 

TALMANNEN: Replikskiftena är avslutade.

 

Ltl Jörgen Strand:

Fru talman!

Frisinnad samverkan har genom hela budgetprocessen här i lagtinget drivit en linje där vi haft vissa områden vi prioriterat mer än landskapsstyrelsepartierna. Det har handlat om kärnverksamheten inom skola vård och omsorg samt kommunerna som upprätthåller en stor dela av denna verksamhet. För att kunna finansiera våra prioriterade områden har vi istället velat spara inom områden som trafik, fastighetsförvaltning samt ekonomisk förvaltning. Vi har hela tiden varit beredda att göra olika hårda prioriteringar för att få en budget i balans.

 

Som framgår av betänkandet har vi inte fått någon större respons för vår linje. Istället driver utskottsmajoriteten igenom landskapsstyrelsens linje, som ltl Sjölund nämnde, med någon liten ändring och rart paketerade skrivningar. Ofta känns det som om det viktigaste med finansutskottets behandling för utskottsmajoriteten är att lotsa igenom landskapsstyrelsens förslag med så öppna skrivningar som möjligt, helst med stort tolkningsutrymme. Enligt min åsikt borde finansutskottet istället i dagens budgetsituation med stora underskott våga göra prioriteringar i de olika politikområdena. Det skulle vara att ta ansvar.

 

Man måste därför fråga sig :Varför gör då varken landskapsstyrelsen eller finansutskottets majoritet dessa prioriteringar trots underskott i en högkonjunktur, med risk för utflaggning, med PAF:s svårigheter och hotbilder? Ja varför? Jag är övertygad om att det beror på vårt småskaliga samhälle. De idag samstämmiga partierna centern och liberalerna har olika regioner och intressegrupper att bevaka, vilket är naturligt. Måste någonting stängas eller prioriteras ner så är det alltid någon i partiet eller dess närhet som drabbas och då blir det genast svårt.

 

Istället för att göra prioriteringar väljer man en kortsiktigt hållbar linje där man tar från tidigare överskott, maximerar uttaget från pensionsfonden samt diverse andra åtgärder. Istället för att besluta beställer man utredningar - jag slutade räkna när jag var uppe i 15 i budgeten och nu beställer FU: s majoritet ytterligare utredningar om landskapets skolor. Lägger man till populism med överhöga bidrag till olika projekt så inser den som orkar sätta sig in i politiken att det som nu pågår är ohållbart.

 

Ett av de områden som vi jämfört med centern och liberalerna valt att prioritera är kommunerna. Den som på senaste tid aktivt följt med kommunernas budgetprocesser har noterat hur svårt de flesta kommuner har det att få att gå ihop. Vi skall också komma ihåg att 80 procent av kommunernas budgeter ofta går till skola, vård och omsorg. Jag har noterat att bara några få kommuner kommer att ha en budget i balans nästa år. Istället är det i många fall frågan om skattehöjningar eller åtgärder som stängda dagisavdelningar, uppsagda lärare, stängda eftermiddagshem m.m. Det ser inte alls bra ut för kommuner som Sund, Geta, Kökar, Finström m.fl. ja till och med Mariehamn har ett budgetunderskott nästa år. De sparåtgärder som nu vidtas mot kommunerna kan inte vår grupp acceptera utan vi kommer istället att lägga ändringsförslag som kommer att göra det lättare för kommunerna att upprätthålla kärnverksamheten. När det gäller förslaget om att lärarpensionerna skall överföras från 1.10 2003 kan jag bara citera ledamot Wiklöf från en tidigare debatt: ”Det är som att kissa i byxorna, det värmer en stund men sen är det kallt, ja iskallt”! Tre  månaders respit, sen står kommunerna där med hela bördan. Skrivningen i betänkandet om kompensation i landskapsandelarna kan vid en första anblick vara vacker men vad är den värd?

 

Vad betyder att ”beakta effekterna av det ändrade betalningsansvaret”? Man kan säkert oberoende vad man tar för beslut hävda att man beaktat effekterna på något sätt. Istället borde vi ha en fyra års övergångsperiod räknat från och med 1 januari 2004 samt en kompensation i landskapsandelssystemet som är preciserat i lagtingets beslut. Inga öppna skrivningar. Jag återkommer med ett sånt förfinat förslag uppbyggt på min reservation. Själv upplevde jag i mina diskussioner med olika lagtingsledamöter att en majoritet för mitt förslag var på gång, då jag helt plötsligt fick besked om ledamot Wiklöfs hade gjort upp med centern. Min uppfattning är ändå att det skulle vara bättre med en övergångsperiod enligt vår modell eftersom det skulle ge kommunerna en realistisk tid att hitta nya strukturer inom skolväsendet. Hänger det bara på tjugonde rösten i jordförvärvslagen så ställer jag garanterat upp. Här finns anledning till diskussioner före omröstningarna.

 

Vi kommer även att lägga förslag om högre kompensationer när det gäller samfunds- och kapitalbeskattningen. Kommunerna åderlåts på skatteintäkter inom detta område, och landskapsstyrelsen låter bli att kompensera trots att en stor del kommer tillbaka via klumpsumman.

 

På ett annat område som vi prioriterat kommunerna är när det gäller landskapsandelar till grundskolor, där vi vill ha en höjning för att säkerställa de skolbyggen som är på gång på Norra Åland. Här vill vi också möjliggöra att pengarna kan användas för till exempel Emkarby och Pålsböle om behov finns, men det är upp till kommunen att bestämma men vi vill tvärtemot majoriteten skapa möjligheterna.

 

Utskottsmajoriteten har varit motsägelsefull i sitt agerande när det gäller kommunerna. Först skriver man i inledningen under Ekonomisk politik att man vill understryka landskapets ansvar för inbesparingar genom neddragningar i den egna driften. En utmärkt åsikt! Men vad hände sen när vi röstade, ja inte fick jag stöd från majoriteten när det gällde att stöda kommunerna och göra inbesparingar inom landskapets egna verksamheter. Det här visar också på det jag tidigare var inne på om rara skrivningar och dubbelspel.

 

Fru talman!

Utskottet skriver en del om beskattningen men när det gäller en del väsentlig information som kom fram under utskottsbehandlingen lämnas den bort. Jag tänker främst på svaret på frågan om hur Åland och riket skall komma vidare med frågan om skattebehörighetsfördelningen efter att utredningen om penningströmmarna är klar. I utskottsarbetet har vi fått klart för oss att finansministeriet för närvarande inte har några planer på att fortsätta jobba med frågan; utredningen är klar.  Då det skulle vara nödvändigt att på något sätt komma vidare med samfunds- och kapitalbeskattningen så är det här illavarslande, då alla känner till hur viktigt det är att ha finansministeriet med sig för att komma vidare i dessa frågor. Här borde lagtinget ha en klar och tydlig åsikt vart vi vill komma i frågan.

 

I utskottsbehandlingen framkom också att skattegränsfrågan ligger nere vad beträffar skattegränsen mot Finland. På skriftlig fråga från mig själv så fick vi följande skriftliga svar: Det pågår inga förhandlingar i skattegränsfrågan mellan finansministeriet och landskapsstyrelsen.

 

Dessa två exempel visar bara att det inte räcker med samkväm i aftonskolor utan vi måste hitta nya vägar för att lösa frågorna gentemot Finland. Kanske det nu är dags att alla partier sätter sig ner och söker lösningar för att komma framåt med för Åland viktiga frågor. När det gäller vicelantrådets eget paradnummer skattegränsen borde dock lagtinget överväga ett misstroende. Man trodde inte det var sant när man fick svaret att inga förhandlingar pågår.

 

 

Fru talman!

Skall ytterligare i mitt anförande beröra några frågor medan jag återkommer i ett annat anförande om samhällsekonomiska projekt och idrottsinriktad gymnasieutbildning. 

 

När det gäller IT eller teknikbyn och speciellt dess finansiering så har jag i utskottet försökt reda ut begreppen vilket inte varit lätt. Olika bud har förekommit beroende på vem man hört. Dock har de två skriftliga redogörelser som vi fått pekat på en finansiering om 30 procent aktiekapital från landskapet, 10 procent  aktiekapital från staden samt ett investeringsbidrag om  10-15 procent, totalt 50-55 procents samhällsfinansiering. Efter utskottsbehandlingen har jag informellt fått nya uppgifter. I den här frågan verkar det vara så att den ena handen inte vet vad den andra gör. Det har hela tiden sagts att de som skall flytta in främst skall vara nyföretagare, expanderande företagare samt företag som flyttar till Åland med nya projekt och idéer. I utskottsbehandlingen har vi inte fått ta del av vilka företag som är aktuella, vilket är mycket märkligt då en öppenhet i alla samhällsfinansierade projekt borde vara en självklarhet. Jag har svårt att förstå denna politik eftersom en öppenhet antagligen skulle gynna projektet. Med den samhällsfinansiering som presenterats blir hyrorna mycket kraftigt subventionerade för samtliga utrymmen. Kommer inte något nytt revolutionerande fram här i debatten så kommer jag åtminstone att rösta för ett framskjutande av detta projekt.

 

TV-licenserna har varit en följetong under min period i lagtinget. Enligt landskapsstyrelsens förslag så skall licensen ligga på en nivå om 200 euro, ett förslag som vad jag förstått härstammar från förvaltningsrådet och dess medlem vicetalman Christer Jansson. I hörandet har framkommit att man mycket väl kan effektivera uppbörden så att en avgift om 175 euro skulle räcka för de intäkter som radion behöver. Jag anser därför att vi skall ta tillfället i akt och gå in för en lägre avgift och ge Ålands radio och TV utmaningen att få in alla licensmedel. Jag är beredd på det istället för att smygbeskatta medborgarna.

 

Fru talman!

När det gäller skärgårdstrafiken så föreslår landskapsstyrelsen en höjning av avgifterna som utgör 1,5 procent av kostnaderna för trafikens upprätthållande. Efter den höjningen täcks kostnaderna för trafiken med 5,6  procent i form av avgifter.

Vi har i en finansmotion föreslagit att 1 miljon euro skall tas in i avgifter, vilket skulle innebära en kostnadstäckning om 8 procent.

För att långsiktigt hålla en bra skärgårdstrafik så är det min övertygelse att man måste få ut en högre täckningsgrad och effektivare trafik. Själv är jag mycket förvånad att sjukvårdsavgifterna höjs kraftigt samtidigt som vi har så låg avgiftstäckning i denna trafik. När det gäller effektivare trafik så var initiativet att trafikera kortaste vägen till Föglö bra. Jag tycker ytterligare att man allvarligt borde se över möjligheterna att privatisera huvudlinjerna. Långa avtal där företagen får möjlighet att utvecklas tror jag på. Erfarenheten är att det ofta skapas andra verksamheter kring olika företag vilket innebär nya arbetsplatser.

 

En annan sak som borde diskuteras är om vi verkligen med skattemedel skall upprätthålla trafik till Finland, vilken också delvis konkurrerar med våra färjrederier.

 

Fru talman!

Jag återkommer som sagt när det gäller samhällsekonomiska projekt och idrottsgymnasium.

              

Vicelantrådet Erland, replik:

Fru talman!

Ltl Jörgen Strand föll av stolen när han läste finansministeriets utlåtande om att det inte pågår några förhandlingar mellan landskapsstyrelsen och finansministeriet för närvarande. Det tror jag säkert, för skulle han ha läst vidare i finansministeriets hade han kunnat konstatera att det i flera i sammanhang har varit informella överläggningar, att man är villig att göra de lagstiftningsåtgärder som behövs. Vi för kontinuerliga diskussioner med finansministeriet men har valt att ha en ganska informell diskussionsuppläggning; senast igår hade jag en diskussion på finansministeriet, där vi diskuterade skattegränsen, samfundsskatten, som har diskuterats här tidigare och konstaterade bl.a. det att vi har så olika system att de inte är jämförbara när det gäller kompensationen till kommunerna. I samma fråga hade vi i dag en diskussion med kommunförbundet om just förhållandet landskapet – kommunerna. Det är mycket ryktespolitik här. Det är saker och ting som inte redovisas fullt ut, såsom ltl Jörgen Strand borde ha gjort – men om han föll av stolen kunde han kanske inte uppfatta allting!

 

Ltl Strand, replik:

Fru talman!

Jag föll inte av stolen, jag höll på, jag klarade mig genom att hålla mig fast! Det är helt rätt som vicelantrådet säger att det stod i utlåtandet att man har haft informella kontakter med Sverige och delvis EU. Men mellan Finland och Åland, vilket mitt anförande handlade om, har inte några kontakter och förhandlingar pågått och det är det viktigaste, för den största marknaden är Finland. Det är där som de flesta transaktionerna görs. Det är just den frågan jag berörde och där vicelantrådet inte har några förhandlingar för närvarande. Det var helt rätt att det har förekommit informella kontakter med Sverige.

 

Vicelantrådet Erland, replik:

Fru talman!

Jag undrar om ltl Strand igen var på väg att falla ur stolen! Jag sade just att igår var jag på finansministeriet och hade informella överläggningar med Finland och Åland som representanter uppenbarligen. Här pågår kontinuerliga diskussioner. Vi hade upp den här frågan på aftonskolan och därefter har vi konstaterat att det är mest lämpligt att föra överläggningarna på ett informellt sätt för att komma vidare.

 

Ltl Strand, replik:

Fru talman!

Jag förstår att det är pinsamt för vicelantrådet att bli tagen med byxorna när det gäller skattegränsen. Men kontinuerliga diskussioner har jag hört i två år; jag har hört om aftonskolor, jag har hört om överläggningar, om nya utredningar och liknande. I den här frågan speciellt förväntar jag mig dock resultat av vicelantrådet och en lagändring som gör det lättare för våra företagare att verka från Åland.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Erlandsson, replik:

Fru talman!

Jag vill för upplysningens skull meddela att jag givetvis stöder finansutskottets betänkande och landskapsstyrelsens framställning och efter det jag har hört ltl Strand blir jag mer och mer styrkt i min uppfattning. När ltl Strand talar om av Frisinnad Samverkan prioriterade områden kan jag inte värja mig från att dra den slutsatsen att det gäller kk-huset och badhuset i Mariehamn, satsningar för landskapets del på 15 miljoner respektive 5 miljoner. Sedan drar sig inte ltl Strand för att kritisera skärgårdstrafiken och särskilt Finströms kommun i den takt  att det börjar likna mobbning. Skulle de förslag som ltl Strand har lagt i sin reservation gå igenom kommer de kommunala utgifterna för Finström att stiga mer än vad både finansutskott och landskapsstyrelsen och framför allt kommunen har räknat med. Vi skall komma ihåg att för närvarande har Finströms kommun positivt årsbidrag i bokslutet för 2001 och får det också för 2002, men har också ett positivt årsbidrag för budget 2003. Därmed kunde ltl Strand, om han ville vara något positiv, räkna upp Finström tillsammans med Mariehamn som kommuner som har budgeten under kontroll och inte jämföra med Kökar!

 

Ltl Strand, replik:

Fru talman!

Jag vet inte om ltl Erlandsson inte lyssnade på mig. Jag nämnde nämligen Mariehamn som exempel på en kommun med ett budgetunderskott. Det är helt riktigt som han säger att man tillfälligt nu har ett litet överskott, men tittar man på skuldsättning och liknande ser det inte bra ut. Tittar man också på framtida investeringar ute i kommunerna, vad som är på gång, och då tänker jag inte specifikt på Finström utan jag tänker på alla åländska kommuner, så ser det inte bra ut. Det är klart att man klarar det temporärt, om man gör som vissa att man säger upp lärare, stänger avdelningar här och där,  men de åtgärder som landskapsstyrelsen har aviserat inför nästa år kommer att göra att situationen är mycket värre. Sedan tog jag överhuvudtaget inte upp kk-huset i min diskussion i dag därför att där har vi en finansieringsmodell. Däremot tycker jag också att badhuset i Mariehamn är rent ut sagt svindyrt.

 

Ltl Erlandsson, replik:

Fru talman!

Nu blev det en lite annan ton i skällan! Finströms skuldsättning består till två tredjedelar av lån för byggande av bostäder. Finström har en bostadsstock på över 50 lägenheter och därav den stora skuldsättningen, där lånen finansierar sig själva. Men i raden av kommuner med dålig ekonomi borde också ltl Strand räknat upp Mariehamn tillsammans med Kökar och inte Finström.

 

Ltl Strand, replik:

Fru talman!

Jag nämnde, som sagt, Mariehamn i mitt anförande och det går att kolla i det stenografiska protokollet. Jag förstår att det är pinsamt med den jättehöga skuldbördan. Det är märkligt när man diskuterar skuldbördor – då skall inte lån för bostadshus räknas! Naturligtvis skall de räknas och de skall betalas tillbaka också. Jag har inte bara tittat på vad det som just nu är dåligt i de olika kommunerna utan jag har tittat på framtiden, med de stora åtgärder som landskapet vidtar mot kommunerna och med de stora investeringar som planeras ute i kommunerna. Det stod om en kommun att det var kris, men det är många som kommer att få kris med den nu förda politiken.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl J-E Mattsson, replik:

Fru talman!

Det är helt klart att den frisinnade gruppen under Jörgen Strands ordförandeskap har en helt filosofi i utgångspunkten för budgetberedningen; det framgår också av de reservationer som finns. Det är intressant att se den omsorg som helt plötsligt visas de åländska kommunerna, att man vill späda på inkomsterna för dem och ta bort utgifter så mycket att man inte alls vill vara med på det här. Det är enkelt att stå här och säga när man vet att man inte behöver ta det ekonomiska ansvaret. Man vill t.ex. ge Finströms kommun mera skolpengar, man vill ge det ena och det andra som ltl Strand säger. Men det märkliga är att man inte vill finansiera det med en utgift på landskapets bekostnad utan man vill sälja Arkipelag och binda upp de pengarna till ett kk-husbygge. Så långt är det okej, men hur skall man finansiera de övriga utgifterna? Det har man inte sagt någonting om? Inte är det väl så att det är de där varma sakerna som man får i byxorna, som ltl Strand nämnde att ltl Wiklöf hade sagt, som gäller även för Frisinnad Samverkan i den här frågan!  Att byta spår så att infallsvinkeln alltid blir den rätta för att nå populistiska mål tycks vara det som skiljer oss åt i politiken.

 

Ltl Strand, replik:

Fru talman!

När det gäller min egen och Frisinnad Samverkans linje är den fast gentemot kommunerna. Jag kommer ihåg när vi hade samfundsskattefördelningsnyckel. Då stod jag också upp för kommunerna. Däremot svek ltl Jan-Erik  Mattsson, så till den delen tycker jag att vi har hållit en linje i motsats till ltl J-E Mattsson. När det gäller att hitta finansiering har jag hela tiden sagt att jag är beredd att prioritera, jag vågar säga att vi tar bort vissa skolor, jag vågar höja avgifterna på skärgårdsfärjorna och jag vågar vidta andra åtgärder, men då måste man ha en part att diskutera med. Jag nämnde just i mitt anförande, att vågar man inte föreslå någon av dessa prioteringar blir det dessa stora underskott.

 

Ltl J-E Mattsson, replik:

Fru talman!

Efter att ha blivit kallad en svikare måste jag be ltl Strand att förklara hur jag har svikit mitt kommunala ansvar. Jag tycker nog att det är betydligt allvarligare att svika så till den grad att man föreslår förändringar till kommunernas bästa utan att ha finansierat dem, samtidigt som man ställer krav på att landskapets budget också skall sättas i balans utan ett enda förslag.

 

Ltl Strand, replik:

Fru talman!

Jag tror inte ltl J-E Mattsson har läst på. Vi hade besparingsförslag utöver Arkipelag på 8 miljoner euro och de täcker mycket väl de pengar som vi vill ge kommunerna. Det är inte några problem. Vi är beredda att diskutera i morgon och kan ta bort lite till. Det är bara det att vi inte får någon respons hos regeringspartierna i dessa frågor. Det är det det handlar om. (Från salen: det är två skilda linjer) Det är två skilda linjer, som ltl J-E Mattsson som säger. Vi vill ha det i balans; vi vill kommunerna väl, medan ltl J-E Mattsson är beredd att köra underskott och plocka från pensionskassan så länge det går – det är där linjen skiljer sig!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom:

Fru talman!

”Klart till drabbning” igen! Den här tiden när det börjar lacka mot jul brukar jag tänka på och jämföra debatten med barndomens jular, med önskelistor, julpaket, förtjusning, besvikelser osv. Det är likadant när finansutskottet kommer med sitt betänkande till lagtinget, att vissa saker är en stor del av ledamöterna förtjusta i och andra saker är man mindre förtjust i och vissa saker tycker man inte alls om. Så är det också för mig när det gäller betänkandet: det är vissa saker som jag är väldigt förtjust och andra saker som jag är lite mindre förtjust i och vissa saker som jag inte alls tycker om. Därför har jag reserverat på ett flertal punkter mot utskottets betänkande.

 

Det första som jag reserverade mig mot i utskottet var faktiskt behandlingen i utskottet. Jag och flera andra med mig pratar ofta här i lagtinget om att det skall göras effektiviseringar och rationaliseringar, men nog är jag väldigt frustrerad rent ut sagt över den tröga budgetbehandlingen. Jag menar inte att ledamöter som skriver motioner inte skall få göra det; det är klart att det främst är oppositionens men också majoritetens möjligheter att påverka landskapsstyrelsens framställning till budget. Men från oppositionens sida har man ungefär en vecka på sig att läsa budgeten och sätta sig in i den och skriva motioner. Så behandlar man budgeten och motionerna i tre-fyra dagar, så går ärendet på den i särklass kortaste beredningstiden till utskottet av den i särklass viktigaste framställningen från landskapsstyrelsen under året! Så ärliga måste vi vara mot varandra att beredningen av budgeten kommer i skymundan i finansutskottet på grund av att man sätter all sin energi på att bereda finansmotionerna för förkastande. Enligt min uppfattning kommer budgetberedningen, som ändå är det som finansutskottet i första hand skall syssla med, helt i skymundan. Jag hade velat plocka ut vissa saker på ett mer övergripande plan på grund av att vi har ett budgetunderskott, vi borde kunna prioritera, vi borde kunna ta en titt på hur samfundsskatten påverkar kommunerna i framtiden, hur fördelningspolitiken skall se ut, hur vi skall prioritera bland investeringarna, sjöfartspolitiken, hur sjöfarten skall se ut och vad som skall hända med de åländska sjöarbetsplatserna, särskilt när det gäller passagerarfartygen. Kommer Finland att tillåta billighetsarbetskraft, vilket det betyder när man pratar om tredjelandsbesättning? Jag har ingenting emot att det kommer sjömän från hela världen till Finland och jobbar om man jobbar under våra kollektivavtal. Men det är inte det som det här betyder. Landskapsstyrelsen har åtminstone i offentligheten sagt att de kan tänka sig systemet med billighetsarbetskraft och det betyder att ca 400 ålänningar fast bosatta på Åland blir utan jobb. Större delen av dem som blir utan jobb är kvinnor. Min erfarenhet när kvinnor blir utan jobb är att de lämnar samhällena och flyttar bort. Vi behöver inte gå längre än till den åländska skärgården, där kvinnorna som är födda och uppväxta där i stor utsträckning har flyttat därifrån för att de inte kan finna utkomst. Samma sak händer det med skärgårdskvinnor anställda på passagerarfartygen. Vi har diskuterat flera gånger här i lagtinget om svinen som åker bil från svinavelsstation i Jomala till Österbotten, de övervakas av veterinärer innan de far och när de kommer fram. Men här är vi beredda – inte jag och inte mitt parti – att skriva kontrakt med tredje lands besättning på 6-12 månader; dessa människor jobbar dubbla skift, de får inte gå iland, utan de skall hela tiden finnas ombord på fartygen. Det är välfärdspolitik i ett nötskal det och jag kan inte liksom omfatta den tanken!

 

Jag hade gärna fördjupat mig i de här frågorna, också vad som händer med de åländska kommunerna som missar kommunalskatt för 400 personer. Det drabbar också de åländska kommunerna. Vi står inför ganska stora problem i framtiden. För min del hade det varit väldigt mycket intressantare om vi i finansutskottet kunde ha fördjupat oss i mera övergripande frågor som gäller både landskapets ekonomi och kommunernas.

 

Som det står i min reservation skulle jag också ha velat sända vissa delar av landskapets budget för utlåtande till kultur-, social- och miljö- och näringsutskotten angående de frågor som ankommer på dessa utskott. Vi var överens i utskottet om att sända hälso- och sjukvårdsplanen till social- och miljöutskottet samt kapitlet om ÅHS.

 

Det finns en sak när det gäller landskapsstyrelsen framställning till budget som jag är lite besviken på att inte lagtinget använder sig mera av, nämligen 2 mom. 41 § i lagtingsordningen, där ett specialutskott på eget initiativ kan ge utlåtande till finansutskottet om förslag till ordinarie årsstat beträffande frågor som ankommer på specialutskottet. Det stipuleras att utlåtandet skall avges inom tio dagar från det ärendet har remitterats. Det borde alltså finnas en mycket större parlamentarisk förankring i detta viktiga dokument som budgeten utgör. Framställningen berör ju varenda ålänning. Nu är det som det är och jag har ändå deltagit i behandlingen, men jag måste säga att för min del går det för mycket energi och tid att fördjupa sig i de enskilda finansmotionerna, och det känns inte bra inför framtiden. Det här är den sista budgeten som det här lagtinget skall ta ställning till, men jag skulle nog önska en helt annan behandling. Jag har tidigare under den här perioden varit med om att behandla motioner på ett bra sätt; det har gått alldeles utmärkt att både anta och förkasta samt skriva någonting positivt om dem. Så här kan det inte fortsätta. Jag är helt säker på att det finns jättemånga ledamöter här i salen som har skrivit finansmotioner och satt ner massa energi och när man får betänkandet kan man konstatera att de inte ens finns nämnda i finansutskottets betänkande. Vad händer rent praktiskt efteer behandlingen i finansutskottet när ärendet kommer tillbaka hit? Jo, det är det som händer att nästan varenda en motion går till omröstning. Vad är vitsen med allt det här arbetet – att man i finansutskottet, speciellt majoriteten, skall sitta och arbeta för förkastande och för att motionerna skall komma tillbaka till salen för omröstning! Vi hamnar väl på en 70-80 omröstningar innan det här är klart! Men är det liksom vettigt att syssla med den viktigaste framställningen som kommer till lagtinget på det här sättet? Vi tar inte tag i de övergripande frågorna. Vi reder inte ut hur fördelningspolitiken skall se ut i framtiden på grund av budgetunderskottet. Man befarar att det också skall bli större i framtiden, både när det gäller landskapets verksamheter och den kommunala verksamheten.

 

Nu skall jag avsluta och återkomma till mina reservationer i ett senare anförande.

 

Ltl Sjölund, replik:

Fru talman!

Ett par korta kommentarer till ltl Anne-Helena Sjöbloms inlägg. Skillnaden mellan regeringspartierna och opposition i det här sammanhanget är att regeringspartierna har varit med och är delaktiga i budgetprocessen redan under landskapsstyrelsebehandlingen och det betyder att vi har i princip tagit ställning inom regeringspartierna i de här frågorna och har en uppfattning klar. Det är klart att det är den stora skillnaden mellan regeringspartiernas inställning till budgeten och oppositionen, så den är helt naturlig. Det är klart att man kan förbjuda sig i vilka scenarier som helst, men jag ser nog att det är ganska svårt att börja bereda spekulationer i vad som eventuellt kan hända i samband med budgeten. Vi måste ändå hålla oss till det dokument som ligger till grund för behandlingen. När det gäller sättet att i finansutskottet behandla budgeten är det alldeles riktigt att ltl Anne-Helena Sjöblom föreslog en annorlunda systematik, dvs. att man skulle splitta upp budgeten och skicka olika bitar, de huvudtitlar som hör till respektive utskott, till olika utskott. Men det är faktiskt ett så pass radikalt och stort systemskifte att det kan man inte bara sitta och besluta om på ett utskottsmöte utan det är någonting som man grundligt måste bereda därför att det faktiskt har väldigt många olika effekter och aspekter. Det är klart att visst kan man diskutera en annorlunda metodik, det är jag inte alls främmande för, men man måste faktiskt tänka igenom det åtskilliga gånger och bereda det grundligt.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Fru talman!

Om det är så att budgeten är så väl beredd bland majoritetspartierna är jag förvånad över att den överhuvudtaget remitteras till finansutskottet! Varför i herrans namn skall vi sitta där och stressa och bereda en budget om det som ligger på bordet redan är klart! Jag har, ltl Sjölund, suttit i finansutskottet under hela mandatperioden och jag har haft tre olika ordförande. Jag har varit med om när finansutskottet har plockat ut två, tre speciella områden som man noga har satt sig in i och de andra sakerna har man hanterat på ett väldigt gentilt sätt, må jag säga!

 

Ltl Sjölund, replik:

Fru talman!

Jag hyllar faktiskt demokratin och den parlamentariska principen att när man är i ett parlament som har ett system där det finns en regeringssida och en opposition så är det alldeles självklart att oppositionen skall ha sina möjligheter och sina instrument att kunna påverka de ärenden som behandlas i parlamentet. Det viktigaste ärendet varje år är budgeten. Det syns bl.a. på att det produceras en hel del andra förslag i form av finansmotioner som läggs till budgeten och de anser jag att skall behandlas på ett sakligt sätt. Det är oppositionens viktigaste instrument för att säga vad oppositionen tycker om budgeten och om de olika delarna i budgeten. Jag tycker att det är viktigt. Därför kommer jag fortsättningsvis att hålla fast vid att budgeten skall utskottsbehandlas, precis som i vilket annat parlament som helt, för det hör till de grundläggande parlamentariska demokratiska principerna, och dem hyllar jag verkligen.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Fru talman!

Jag tycker också att finansmotionerna skall behandlas och att man skall få lämna in finansmotioner. Det är antagligen vitsen med finansmotionerna att man skulle få komma in med lite andra synvinklar på majoritetens budgetförslag. Men när i princip utskottsbehandlingen för beredningen av finansmotioner går ut på att de skall förkastas beaktar man inte det som oppositionen säger, eftersom oppositionen för in nya saker att diskutera i budgeten.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Holmberg:

Fru talman!

Till först delar jag den åsikt om finansutskottets arbete som föregående talare var inne på: det skulle vara till stor fördel om finansutskottet kunde ha en längre tid för att behandla budgetförslaget.

 

Som utskottsmedlem vill jag understryka det som vi skriver i vårt betänkande, att vi ser mycket allvarligt på den ekonomiska utvecklingen i landskapet. Jag tror att landskapsstyrelsen inte har någon lätt uppgift framför sig inför följande års budgetberedning med tanke på de skrivningar i föreliggande budgetförslag och också med tanke på hur man skall hantera det. I offentlig förvaltning finns det säkert åtgärder att vidtaga, men man måste ha klart för sig att bakom det finns det både indirekt och direkt en individ som drabbas.

 

Vad beträffar investeringssidan är det också där så, som vi alla säkert håller med om, att investeringar kan man alltid diskutera, men vi vill ha ett aktivt näringsliv, vi vill ha alla sysselsatta och då tror jag att det blir svårt att dra ner så att det inte påverkar samhällsservicen och näringslivet i vårt landskap.

 

Vad beträffar överföringen av grundskolelärarnas pensioner till kommunerna föreslår vi, som också tidigare har nämnts, en övergångstid. Vid den tidpunkten förutsätter vi att det finns en lagändring jämte en anpassad justering och översyn av landskapsandelarna till kommunerna, m.a.o. kommunerna skall ha helhetsbilden av överföringen klar.

 

Ålands hälso- och sjukvård utgör den tyngsta posten av budgeten. Social- och miljöutskottet har överlämnat ett utlåtande till till finansutskottet angående planen för hälso- och sjukvården; där har landskapsstyrelsen säkert värdefulla åsikter när det gäller den kommande planen.

 

Som framgår av betänkandet har vi inte varit eniga om vissa projekt som lagtinget redan i samband med  tidigare budgetanslag tagit ställning till: badhus i Mariehamn, simhall i Godby, I-tiden-projektet på Klinten, Folkhälsans allaktivitetshus, för att nämna några. Från majoritetens sida anser vi att projektet på Klinten kan förverkligas enligt de krav på hyrestagare som ställdes vid projekteringen. Det har vi i finansutskottet blivit informerade om och det är en förutsättning för att projektet kan starta.

 

Om främst hantverksskolan och husmodersskolan fördes det en mycket omfattande debatt när budgetförslaget remitterades till finansutskottet. Vi har skrivit och understrukit att en plan bör framtas under detta år för att ett ställningstagande skall kunna tagas i budgeten för 2004.

 

Ltl Sjöblom var inne på hanteringen av finansmotionerna i finansutskottet. Jag kan bara konstatera att av 79 inlämnade finansmotioner har en vunnit gehör som utskottet enhälligt har omfattat. Av de 78 återstående motionerna har vi i vårt betänkande skrivningar och motiveringar om 45 stycken, så jag tycker inte att det är att frångå någon tidigare behandlingsprincip i finansutskottet, utan under min tid har det alltid varit så att samtliga motioner aldrig har vunnit gehör i finansutskottet. Det tror jag att man också får leva med i detta betänkande.

 

Ltl Wiklöf, replik:

Fru talman!

Det är svårt att dra ner på budgeten, säger ltl Holmberg, därför att det både direkt och indirekt finns människor i bakgrunden som berörs. Det är så sant! Men om man inte sätter budgeten i balans går det på tok. En stark samhällsekonomi är enligt mitt synsätt en absolut grundförutsättning för att vi skall klara det vi alla säger oss slå vakt, nämligen vår skola, utbildningen, omsorgerna och vårdfrågorna, som kostar de stora pengarna i vår budget. Klarar vi inte det här -  utgifter som svarar mot inkomsterna – kommer vi att ställa till det riktigt besvärligt i det långa loppet. Då kommer vi att få jättestora neddragningar, chockneddragningar som ingen människa vill se, inte heller det här lagtinget. Det är därför det är så oerhört viktigt att vi handskas med budgetpengarna så att utgifter och inkomster, om bara möjligt är i balans. Det skall hela tiden vara rättesnöret och jag har väl förstått att det är också den vägen som landskapsstyrelsen försöker styra skutan, men det återstår som vi alla vet väldigt mycket att göra.

 

Ltl Holmberg, replik:

Fru talman!

Jag vet inte vad ltl Wiklöf riktigt ville komma till. Jag sade i mitt anförande att jag ser allvarlig på den ekonomiska situationen i landskapet. Jag hänvisade också till vilka problem det kan vara. Det är ingen lätt fråga. Om ltl Wiklöf har receptet hur man skall gå tillväga för att i minsta möjliga mån rubba samhället och näringslivet tar jag gärna emot det.

 

Ltl Wiklöf, replik:

Fru talman!

Det finns faktiskt orsak att se allvarligt på det här, just i betraktande av att vi för närvarande befinner oss i en relativt sett varande högkonjunktur. Vi vet alla hur det blir med intäktsbilderna om konjunkturbilden faller dramatiskt. Men jag tillhör dem som anser att vi i ännu större utsträckning skall konkretisera och koncentrera oss på våra kärnverksamheter och mindre syssla med det som inte är landskapets huvudsakliga områden. Vi kommer att bli tvungna till det, om det är så att vi skall infria de löften som vi alltid säger oss stå för, nämligen vårdfrågorna, hälso- och sjukvård, omsorgerna, det gäller både gamla och sjuka, det gäller barndagvård; annars kommer det inte att gå bra.

 

Ltl Holmberg, replik:

Fru talman!

Jag månar säkert lika mycket som ltl Wiklöf om kärnfrågorna hälso- och sjukvården och utbildningen, det är inte fråga om det, men i mitt anförande ville jag framhålla på vilket sätt det kan drabba det åländska samhället.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman!

Ltl Holmberg nämnde om finansutskottets skrivning om en plan, för vilka utbildningslinjer som vi skall upprätthålla i landskapets regi, dvs. de frågor som omnämns i budgeten, dvs. om husmoders-skolan skall upphöra med sin verksamhet, om hantverksskolan skall få andra verksamhetsutrymmen, om naturbruksskolan skall fortsätta, trots att man knappt har elever. De frågorna får inte riktigt något svar av finansutskottet. Då tycker jag att man kan nästan säga att utbildningen vid husmodersskolan för ett antal ungdomar som slutar träningsskolan är öppen för dem i höst. Är det också utskottets uppfattning att dessa elever har möjlighet att få utbildning i husmodersskolan som de har blivit utlovade? Finansutskottet har antagligen berört den här frågan. Den är väldigt allvarlig för de ungdomar och de familjer det rör och vi är tvungna att hitta en lösning för dem.

 

Ltl Holmberg, replik:

Fru talman!

Vad beträffar de skolor som ltl Sundback nämnde skriver vi tydligt och klart i vårt betänkande att landskapsstyrelsen skall göra upp en plan vad beträffar utbildningen. Vad beträffar det som ltl Sundback framförde om eleverna i träningsskolan känner jag till problemet, men det har vi inte tagit upp i finansutskottet utan det har åtminstone kommit till min kännedom i efterhand.

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman!

Jag tycker att landskapsstyrelsens budget och finansutskottets skrivning är motsägelsefulla när det gäller husmodersskolan. Jag har uppfattat att landskapsstyrelsen avser att verksamheten skall upphöra efter vårterminen 2003, medan finansutskottet säger att landskapsstyrelsen skall göra upp en plan och planen skall sedan läggas till grund för slutliga ställningstaganden om vilka utbildningslinjer vi skall ha fr.o.m år 2004. Om det är utskottets och majoritetens uppfattning förstår jag det som så att husmodersskolans verksamhet obehindrat kan fortsätta höstterminen 2003, vilket skulle vara alldeles nödvändigt, särskilt med tanke på de elever som nu slutar träningsskolan och som inte har någon yrkesträningsutbildning ordnad trots att det här diskuterades grundligt senaste år och löften gavs att ingen skulle lämnas utan fortsatt utbildning.

 

Ltl Holmberg, replik:

Fru talman!

Vad beträffar husmodersskolans avslutning vårterminen har vi inte fått ta del i utskottet att den skulle avslutas vårterminen 2003. I min senaste replik glömde jag nämna om naturbruksskolan. Där tycker jag att vi har en tydlig och klar beskrivning vad beträffar den utbidningslinje som landskapsstyrelsen föreslår i föreliggande budgetförslag.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Strand, replik:

Fru talman!

Ltl Holmberg framförde en sak som jag inte uppfattade riktigt. Har man lovat någonting, har man beslutat någonting, så skall man hålla det. I grunden är detta en sund tanke, men om man alltid skulle fortsätta med det som man har beslutat om, så skulle man aldrig kunna göra förändringar. Jag undrar och funderar: var går smärtgränsen för ltl Holmbergs skuldsättning för att man skall våga göra minsta lilla förändring. Finns det någon smärtgräns eller kör man bara på?

 

Ltl Holmberg, replik:

Fru talman! Ltl Strand frågar mig om jag vill fortsätta att köra på vad beträffar de projekt som finns i föreliggande budgetförslag. Då måste jag påminna ltl Strand att han har själv varit med och tagit beslut om de projekt som jag räknade upp i mitt anförande.

Ltl Strand, replik:

Fru talman!

Jag har inte givit mitt bifall till projekten, kanske några enstaka. Men det är så, fru talman, att om det visar sig att pengarna inte räcker, då är jag inte sämre karl än att jag kan ändra mig. Jag vågar ta de besluten för att vi skall kunna säkerställa de grundläggande värdena inom skola, vård och omsorg. Men om ltl Holmberg vill bygga IT-byar, bolagisera, svinaktiebolag och liknande, anser inte jag att det hör till den grundläggande verksamheten, utan det är prioriteringarna av dem som gäller. Min fråga var egentligen: Var går gränsen för ltl Holmberg? Hur mycket skall vi låna innan ltl Holmberg är beredd att sätta stopp?

 

Ltl Holmberg, replik:

Fru talman!

Ltl Holmberg har den åsikten att skall vi ha ett aktivt näringsliv måste vi också försöka skaffa arbetsplatser och utrymmen för det näringsliv, som säkert också ltl Jörgen Strand vill ha!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Vtm Salmén:

Fru talman!

Den saken är helt klar att det här tillfället är alldeles för tidigt, för ännu har inte diskussionerna slutförts inom finansutskottet utan de pågår för fullt! En annan gång hoppas jag, när jag inte behöver vara med, att man i utskottet slutför behandlingen och inte håller på i två timmar till med det som egentligen hör till behandlingen.

 

Fru talman!

Finansutskottets betänkande visar att vårt förslag att försöka balansera nästa års budget inte har fallit i god jord. Verkligheten utanför, framför allt när man ser på den kommunala sektorn, visar nog någonting annat: att i högkonjunktur inte använda så mycket medel att ingenting sparas för sämre tider. I stället balanserar man med lån. När det gäller den kommunala sidan är jag glad att vi från de obundnas grupp inte har blivit kallade till några förhandlingar hur man skall arrangera en bra tanke, hur skall grundskollärarnas pensioner i framtiden skötas? Vem skall handha skötseln av dem? Helt självklart från vår sida är att när betalningsansvaret flyttas från landskapets sida till kommunerna följer ett faktum på det: 100 procent täckning av kostnaderna från landskapets sida. Man har haft kostnaden förut, alltså fortsätter man med att ha den, men man diskuterar med kommunerna att de i fortsättningen sköter det genom att de är arbetsgivare. Men det har varit helt klart att det är landskapet som har stått för kostnaderna. Innan man har enats skall man inte börja knuffa över kostnaderna på en annan när man inte själv kan rationalisera och spara. Vi kommer alltså att föreslå vid slutbehandlingen att så här skall ske: att det skall vara full täckning. Någon liten framflyttning av kostnaderna för kommunerna kan vi inte acceptera, varken det lilla förslaget om tre månader, som man hade lyckats få eller fyra år, som det har föreslagits från annat håll, utan det här skall vara klart. Det frågades tidigare hur man skall få det finansierat när man påför landskapet mera kostnader. Inom landskapets budget går det nog att finansiera. Det har gått förut och det går nu – vältra inte över kostnaderna på någon annan!

 

Fru talman!

Utskottet tar upp problematiken om beskattningen. Jag har tidigare frågat efter hur långt förhandlingarna mellan landskapet och riket har kommit när det gäller statens intrång på den åländska kommunalbeskattningskompetensen. Om staten envisas med att ta över hela samfundsbeskattningen – en del har man redan tagit – krävs också förhandlingar vad gäller bestämmelserna om ekonomin i självstyrelselagen. Tyvärr ser det inte vidare ljust ut med sådana förhandlingar när man diskuterar ändringar i självstyrelselagen. När små, nästan betydelselösa ändringar, väcker stort motstånd i riksdagen, vad skall då inte hända om en större reform skall åstadkommas!

 

Vi vet att förslag om att ta över vissa delar väcker starkt motstånd, det har gjort det länge, så kanske en framkomlig väg skulle vara att vi skulle ta över hela beskattningen. Då skulle också gnället i Helsingfors om att man ger så mycket pengar till de rika ålänningarna försvinna, om vi får rätt att också sköta vår inkomstsida.

 

Följande stora punkt i finansutskottets betänkande på den allmänna sidan är sjöfartspolitiken. Man avslutar kommentarerna med att man omfattar landskapsstyrelsens motiveringar, vilket bl.a. betyder att man inte har behov av någon tjänsteman därför att en stor del av arbetet är avslutat. Enligt vår åsikt har det på senare tid dykt upp nya orosmoln, nya företag vill komma in och dra nytta av Ålandsprotokollet vad gäller taxfree. En sak som enligt vår mening är viktig är att föra en diskussion mellan landskapet, staden och rederierna om framtiden. Vi får inte riskera att EU ändrar taxfree-löftet om man släpper in aktörer som inte har någon annan målsättning med trafiken på Åland än att nyttja vårt undantag. För oss är täta, lagom kostsamma transporter mellan Åland och omkringliggande regioner ett absolut villkor för en framtida utveckling. Därför, herr talman, förslaget om diskussion som bör ha som resultat att säkerställa fortsatt användning av Ålandsprotokollet. Det kanske kommer att behövas garantier från alla dessa tre parter för att inte riskera att den garanti som vi har för fortsatt trafik i nuvarande omfattning försvinner.

 

Herr talman!

Jag hoppar till den följande stora rubriken i finansutskottets betänkande om investeringar. När landskapet hel eller nästan helfinansierar projekt bör man hålla fast vid linjen att någon skall ge garantier att verksamhet fortsätter och driftsansvar finns. Vi har tidigare sagt minst tio år. Så gjordes angående Eckeröhallen och för min del var det helt avgörande att rösta för att den skulle byggas när Eckerölinjen gick in för att garantera driften i minst tio år. Så bör det fungera vad gäller Godbyprojektet och kk-huset. Landskapet skall inte både finansiera och bekosta driften. Med facit hand ser man att trots att Eckerölinjen har en färdig och välfungerande marknadsföring och en bra transportled har inte strömmen av utanför Åland varande föreningar varit alltför strid. Avsikten med projektet och liknande investeringar är, som man säger, att man vill öka övernattningar och besökare. Nu är resultatet i Eckerö att det är åländska föreningar som står för största delen av hyreskostnaderna och också, som vi nu har det uppbyggt, till stor del bekostas av samhället.

 

Jag hoppas att landskapsstyrelsen vid bedömningen av landskapets insatser noga ser över hur målsättningen i genomförda projekt har utfallit och kräver in ordentliga garantier så att målsättningarna uppfylls. Jag kan inte tänka mig att vi efter att ha gjort en jättestor investering på 15-20 miljoner i ett kk-hus också skall svara för driften, delvis, som det nu står, utan det bör vara klart. Är det så att projekten inte står för sig själva skall man alltid ifrågasätta om de skall genomföras.

 

Herr talman!

Jag vill ta en snabb genomgång av några av de speciella projekt som finansutskottet har gått igenom i sitt betänkande, men jag vill redan nu säga att beroende på hur diskussionen kommer att gå här vidare kommer vi att känna oss mer eller mindre tvingade att ta upp våra motioner till omröstning på fredagen genom att vi har velat ha en, om möjligt, balanserad budget.

 

När finansutskottet som första punkt på utgiftssidan tar upp radion ser jag ingenting av det som vi försökte föreslå att det kanske skulle gå att minska kostnaderna för radion genom att minska på skvalmusiken, alltså kapa både före och efter, så hinner man nog med. Nu är det så att skvalmusiken upptar mycket, mycket mera tid än vad politiken här i lagtinget gör. För mig har public service-begreppet blivit väldigt dunkelt när jag har försökt följa med Ålands radio.

 

När det gäller brand- och räddningsväsendet har jag en liten kommentar och en liten önskan till lantrådet som sitter med i delegationen för brand och räddning och alla möjliga saker som gäller ledningscentraler och sådant: försök nu få till stånd en överenskommelse att vi fortsättningsvis inte skall sträva efter 16 ledningscentraler på Åland, att vi skall ha 16 gånger mera än vad Esbo skall ha. Månne inte att det skulle gå att med lite vett och reson försöka hitta några lösningar.

 

Herr talman!

När det gäller det allmänna stödet till kommunerna håller jag med utskottet där man skriver att det är viktigt att främja samarbetet mellan kommunerna så att ekonomiska fördelar uppnås. Bra hade det också varit om man hade utlovat en del stöd till de kommuner som verkligen tar itu med det här. Det kostar alltid pengar i en startsituation, så det skulle ha varit synnerligen nödvändigt att också haft det med.

 

Vi har tidigare från de obundnas sida diskuterat olika neddragningar på stödet till kommunerna för olika byggnadsinvesteringar, och vi anser det fortfarande, därför att byggnadssituationen i dag är  så pass het; man behöver inte mycket titta på de anbud som kommer in för att förstå – jag är själv gammal byggnadsentreprenör – att så kloka är nog byggnadsentreprenörerna att inte vässar de pennan i den här tiden utan nu vet man nog att man kan göra hyggliga vinster, och det lyckönskar jag dem till! – men inte på vår bekostnad.

 

När det gäller vattenförsörjningen och vattenvården kan man först bli glad när man läser att det finns mycket pengar i budgeten som förverkligar projektet om ledning för avloppsfrågorna till norra Åland, men det hade varit mycket bättre om man hade kallat det för en samhällsviktig funktion och tänkt att där skall också 80 procents bidraget gälla!

 

Jag hoppar nu ända fram till den delen som visar på museibyrån. Det sägs inte mycket om det, det kom ett lite papper extra på bordet i dag, men jag måste säga att jag hoppas verkligen att landskapsstyrelsen även här följer den linje man gör när man skrev om den sjöfartsantällde som hade fullgjort sitt arbete. Månne nu inte att vissa projekt inom museibyråns förvaltning skulle kunna tänkas vara slutförda. Vi har över 20 stycken extra som inte är fast anställda; det skulle göra rätt stora besparingar om man skulle komma in på den tiden.

 

Jag var glad i samband med remissen att jag också tog upp frågan att vi skulle sälja bort svinavelsstationen, att det var någon bland flickorna som skriver ut våra tal hade skrivit att från salen hördes det ”nöff, nöff”! Då hoppas jag verkligen att de som nu känner sig manade ser till att de stöder att vi säljer bort svinavelsstationen, för även här är det så att landskapet är inte bästa skötare av det här, och de behövs säkert inte utan de är säkert mera i vägen om någon privat köper svinavelsstationen och sköter den.

 

Herr talman!

Jag tänker inte den här gången ta upp trafikavdelningen, utan den frågan skall jag upp i morgon när jag ser att den trafikansvarige är här och vi har tilläggsbudgeten. Då blir det en verkligt intressant diskussion, det lovar jag!

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Vtm Salmén var inne på driftsunderskottens täckande i den av landskapet finansierade storprojekten och han angav Eckerö som ett exempel som där man i tio år har driftsansvaret på bolaget, vill jag minnas, men sedan är det eventuellt husägaren som övertar det. När det gäller projekt på norra Åland, som det kallas, fast det är på centrala Åland i Godby, så är det tänkt att det skulle också där kunna vara ett driftsbolag som har ett driftsansvar, men kapitalet kanske bara räcker för ett år eller så, sedan är det Finströms kommun som får ta ansvaret. Vtm Salmén nämnde också att kk-huset i Mariehamn skall underställas samma driftssäkerhet. Min frågeställning är då huruvida inte vårt förslag om att man binder ihop det med befintlig hotellverksamhet, antingen i Arkipelag eller de övriga hotellen, bjuder ut huset så att det kan skötas ihop med annan kommersiell verksamhet, i samband med restaurangverksamhet, i samband med hotellverksamhet och får en täckning på de årliga driftskostnaderna på det sättet, är inte det för de obundna ett mycket intressant alternativ? Sedan kan det vara lite svårare med kulturaktiviteterna i huset, som de flesta av våra kulturföreningar skall hantera. De flesta har utrymmen i dag och vi har jättemycket utrymmen för den typen av verksamhet, men för vissa större evenemang inom kultursektorn är det här huset också viktigt. Där kanske det i viss mån kan behövas en del samhällsfinansiering av kulturen som kan vara svårt för restaurang- och hotellsidan att täcka. Jag skulle gärna se om vtm Salmén kunde kommentera dessa möjligheter.

 

Vtm Salmén, replik:

Herr talman!

Jag har varit så mycket engagerad i näringslivet att jag vet att när de sätter sig ner och räknar på att hyra en sak ser man till att kalkylerna totalt sett ger plus; annars är man inte intresserad av att lägga in något bud. Ingen är intresserad av att ta över någonting som inte ger extra plus och som eventuellt också drabbar intäkterna från den övriga verksamheten.

 

När det gäller kulturen anser jag att vi redan har rätt många sådana utrymmen på Åland; många landskommuner finansierar i dag en hel del i ungdomsföreningshusen och den verksamhet som finns där och då hoppas jag att om det är så att det inte behövs mera, vilket jag så småningom har börjat fundera på, om det överhuvudtaget behövs mera utrymmen för kulturella ändamål. När det gäller stora projekt som är till nytta för landskapet kan man vara med, så min konklusion av det här är att få nu någon att ställa upp och garantera innan man sätter spaden i jorden!

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Min frågeställning efterlyste inte alls ett sådant svar, att olika samhällsinstitutioner, staden eller någon annan, skall garantera kommersiell verksamhet, som jag anser att kongressverksamheten är. Frågeställningen var huruvida det frisinnade förslaget, som jag upplever som väldigt förnuftigt och tillkommet under efter många års planering, att hotell- och restaurangnäringen i landskapet, i olika konstellationer, skall vara intresserad av att tillsammans med sin verksamhet driva kongresshuset och den vägen få en täckning av sina kostnader och ett rimligt överskott. Men det är självklart så att ingen företagsledning är beredd att bjuda på det här, om man inte ser de möjligheterna. Jag var lite intresserad av om de obundna ser en affärsmässighet i det här konceptet och då faller det att man för kk-husets del skall kräva att skattebetalarna skall gå in och säkra driften. Det känns inte som ett särskilt marknadsekonomiskt alternativ för mig, åtminstone, annat än vad gäller den kulturverksamhet som skall vara i huset.

 

Vtm Salmén, replik:

Herr talman!

Om turistföretagarna räknar fram att under dessa villkor kan vi driva och göra det här. Då är det hel okej att vi tar på oss byggandet av det och hjälper till med den näringen, som vi gjorde med hallen i Eckerö. Men på den kulturella sidan tycker jag att det är den kommun som huset finns plus att i vissa sammanhang landskapet kan hjälpa till om det är större projekt. Då hamnar vi i en rätt situation och inte bygga först och sedan se vad vi hittar på. Jag erkänner villigt, att det är inte så hundra procents säkert att vi valde det rätta konceptet i Eckerö. Jag vill inte gärna göra samma misstag flera gånger och därför har jag varit fundersam när det gäller projekten.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

Ltl Boman: 

Herr talman!

Finansutskottets betänkande är ungefär som det brukar vara. Det är lätt och behändigt för utskottets majoritet att förkasta 78 finansmotioner. Gör de så, har utskottsmajoriteten fortsättningsvis partiets och landskapsstyrelsens välsignelse och de kan fortsätta sina liv som politiker och ja-sägare i orubbat bo. Sedan kan man naturligtvis fråga sig om dessa medlemmar sover så bra om nätterna när de förkastat hela 78 motioner, motioner som i många fall föreslår bättre lösningar än dem som finns i landskapsstyrelsens budgetförslag. Men när partipiskan viner gäller det att följa partiets direktiv; i annat fall kan guldkantade uppdrag försvinna!

 

För att få en ändring på den förutsägbara behandlingen i finansutskottet bör majoriteten placera dit kunniga ledamöter med hög integritet som inte böjer sig för partipiskan. Det beslut man tar skall vara bra för Ålands folk och inte enbart något som man gör för att partiet skall vara nöjt. Som bekant är partiernas linje inte alltid det som är bäst för skattebetalarna. Det bör påpekas att utskottet denna gång godkänt en finansmotion. Detta dock enbart på grund av andra politiska överenskommelser.

 

Så några ord om mina förkastade motioner. Angående svinavelsstationen förväntade jag mig inte att finansutskottet skulle våga gå på de tre finansmotionernas linje, som gick ut på att landskapet skulle dra sig ur projektet helt och hållet. Jordbrukarintressena är ännu alldeles för starka i centern och liberalerna för att deras ledamöter skulle våga ta ett förnuftigt beslut i detta ärende.

 

När det gäller IT-byn tror jag att kunskapen och kompetensen inte är tillräcklig hos de beslutande i utskottet. Detta är ett rent socialiseringsprojekt som är långtifrån ursprungstankarna, men uppenbarligen har majoriteten i utskottet duperats av den propaganda som förts från bolagets och dess presumtiva hyresgäster. Annars har de helt enkelt inte förstått vilka konsekvenser dessa socialiseringsbyar kommer att medföra i framtiden; bl.a. är den privata sektorn i och med detta beslut helt ute ur bilden när det i framtiden gäller att bygga kontorslokaler åt näringslivet. Märkligt är även att först köper IT-byn en tomt, dyrt av en bank, sedan har de för avsikt att med subventionerad hyra hyra ut lokaler åt samma bank! Det här påminner starkt om den verksamhet Ebberöds bank sysslade, nämligen att köpa dyrt och sälja billigt! I dag är det enbart samhällsägda bolag som kan syssla med sådana affärer.

 

När det gäller min motion om att dra ner museibyråns anslag har den inte berörts i någon nämnvärd grad av finansutskottet. Detta är förståeligt med tanke på att det bland museibyråns 56 fast anställda säkert finns någon som är medlem i eller har anknytning till de partier som är representerade i finansutskottet. Det är ju så det går till.

 

Jag skall inte desto mera orda om detta betänkande utan jag hoppas att det om ett år sitter kunniga, kompetenta och rakryggade ledamöter i finansutskottet, ledamöter som arbetar för Ålands bästa och inte enbart för det parti som placerat dem i utskottet. En sak torde vara helt klar: personer som ersättare i lagtinget skall inte sitta som ordförande för tunga utskott. Det är självklart att dessa personer blir pantfångar som aldrig vågar ifrågasatta landskapsstyrelsens beslut.

 

Talman!

Jag ser med stor förhoppning fram emot kommande val och i samband med detta ett finansutskott med högre integritet som vågar ta egna beslut, de åländska skattebetalarna till fromma.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Herr talman!

Ltl Boman tog upp ganska många saker; när det gäller stödet till IT-byn kan jag hålla med honom och jag har reserverat mig i utskottet mot att det här projektet skall fortsätta. Men ltl Boman pratade om en motion och några politiska uppgörelser, så det skulle jag faktiskt vilja ha reda på mera. Det här var en motion som tog alldeles enhälligt utan några större diskussioner i utskottet, så det är helt nytt för mig att det skulle ingå någon politisk uppgörelse i den motionen.

 

Ltl Boman, replik:

Herr talman!

Vi har i massmedia fått ta del av att det skulle ha förekommit en uppgörelse mellan socialdemokraterna och regeringsblocket. Godkännande av en motion är en så ovanlig åtgärd, så det är någonting exceptionellt som ligger bakom! Dessutom grundar jag mitt uttalande på den behandling som ungefär motsvarande motion fick i stadsfullmäktige, där de obundna föreslog att man skulle ersätta de cancersjukas kostnader med 100 procent. För det utmärkta förslaget röstade två obundna plus undertecknad, men ingen av dem som nu har varit med och godkänt den s.k. cancermotionen röstade för motsvarande i Mariehamn, så någonting är det som har hänt på vägen och jag tror att det har att göra med någon märklig överenskommelse.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Herr talman!

För min del skulle jag inte sätta svårt sjuka personer i någon politisk uppgörelse. Det har stått i tidningarna att socialdemokraterna har diskuterat med landskapsstyrelsepartierna, men det handlade ingalunda om några cancersjuka personer utan det handlade om betydligt större saker som berör väldigt många fler ålänningar. När det gäller budgetbehandlingen i Mariehamn, ltl Boman, klubbades den budgeten den 27.11. I landskapsstyrelsens framställning står det noll cent för stöd till cancersjuka. Det förslag som jag röstade emot i stadsfullmäktige gällde ett hundraprocentigt stöd till cancersjuka, och det har jag aldrig sagt att jag skulle omfatta. Med den här motionen har jag velat att ett litet stöd skall finnas i landskapets budget så att man på kommunal nivå kan betala ut ett litet vårdstöd till de cancersjuka enligt de kriterier som kommunerna själva fastställer. Det finns ett cancerstöd i Mariehamn, det är inkomstprövat, det har en självrisk, så blir man cancersjuk i Mariehamn får man de facto också ett vårdstöd.

 

Ltl Boman, replik:

Herr talman!

Det är tyvärr lite kommunalpolitik i det här, men det är alldeles klart att värnar man om de cancersjuka så gör man exempelvis som våra grannkommun Jomala som ersätter de cancersjukas kostnader till 100 procent. Det tycker jag att man skulle ha råd med i Mariehamn också. Jag förväntade mig att flera skulle ha röstat för det utmärkta förslaget som de obundna lade i fullmäktige  - men går det inte på ena stället tycks det gå på andra stället!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Sundman:

Herr talman!

Jag tycker att det är bra att det från utskottets sida har konstaterats, bl.a. från ordförande Sjölunds sida, att man helt enkelt inte riktigt hinner med behandlingen av budgeten i finansutskottet. Visst blir det lätt så, som också har sagts, att behandlingen i finansutskottet är mer eller mindre ett spel för galleriet. Det tycker jag är fel, även om man måste respektera att det är två partier som utgör en majoritet som åtminstone ibland anger politiken här i landskapet, så borde finansutskottet på något vis ställa sig över det här och granska politiken helt fritt från politiska bindningar. Jag vill minnas att så har det varit förut under tidigare finansutskott, fast det har varit samma situation att finansutskottets ordförande har varit från samma parti som finansministern och t.o.m. så att finansutskottets ordförande också har varit ersättare förut vill jag minnas att det har varit en bättre och mer fristående behandling.

 

Dessutom borde finansutskottet ha tid att behandla budgeten, särskilt när det är sådana här tider med underskott i budgeten. Man borde ha tid att satsa mer politisk kapacitet på det här arbetet i lagtinget. Man borde hjälpas åt mellan utskotten i större utsträckning och dela på arbetet; finansutskottet skall givetvis ha det huvudsakliga arbetet. Det här går inte att göra på den korta tid som i dag finns. Jag föreslog också det här i remissanförandet, där jag påpekade att vår tid som oppositionspolitiker är orimligt kort eftersom vi har bara en vecka på oss att läsa budgeten och komma med en alternativ politik. Det är helt horribelt, på en vecka hinner man inte. Dessutom borde vi hinna förankra det ute på fältet – det finns ingen möjlighet nu.

 

Jag tycker att det är bra att finansutskottet föreslår att för det första skulle budgetramarna diskuteras i lagtinget på våren. Det efterlyste jag också i mitt remissanförande, då jag sade att det borde vara så att landskapsstyrelsen fick förankra ramarna först i lagtinget och sedan jobba innanför dem. Det gör det lättare för landskapsstyrelsen att säga att så här har lagtinget sagt, de här ramarna har lagtinget gett oss. Som det är i dag är det landskapsstyrelsen som  hittar på ramarna och det blir inte lagtingets beslut förrän några dagar före budgeten skall börja tillämpas, alltså det som vi skall göra på fredag när vi röstar.

 

Herr talman!

Jag tror ändå att diskussionen som föregick behandlingen var nyttig, såtillvida att mycket som framfördes i debatten nu finns till pränt i betänkandet. Det kunde givetvis enligt min mening ha varit mycket mer, men i dessa tider får man vara glad för det lilla, särskilt på den stol jag sitter. Kanske om tiden vore längre för finansutskottet att man mera kunde ta hänsyn av det som sägs i remissdebatten.

 

Jag tycker, trots uttalad oro, att utskottets majoritet tar för lätt på den ekonomiska situationen. Jag tycker att man borde ha tagit tillfället att delvis förbättra landskapets ekonomi, bl.a. med hjälp av Obunden Samlings motioner, där vi visar på en alternativ väg, vi har en budget i balans och dessutom en egen politik också. Underskottet i budgetförslaget är hela 18,8 miljoner. Det nämns inte i finansutskottets betänkande. Om man räknar om underskottet till mark, som vi brukar göra, så blir det 12.700 gamla mark per timme dygnet runt och året runt – varje timme går landskapet 12.700 mark back! Om man ser det så är det anmärkningsvärt. Man borde inte tillåta en sådan politik. (Från salen: det borde vara tvärtom).

 

Dessutom, herr talman, saknar jag kommentarer till flera av mina motioner, viktiga saker som man har förbigått med tystnad. Jag skall kort nämna några av dem. Jag har motionerat om att man borde få frågan om Veikkaus verksamhet på Åland löst och ge Veikkaus det tillstånd man har sökt. När det beslutet tas är det givetvis så att pengarna som Veikkaus verksamhet på Åland genererar skall tillfalla landskapet till allmännyttig verksamhet. Likaså skall spelskatten som Veikkaus genererar på Åland tillfalla landskapet. Det här ansökte Veikkaus om i augusti 2000 och landskapsstyrelsen har ännu inte löst frågan. När jag fick sluta i landskapsstyrelsen mars 2001 kände jag det som ett misslyckande att vi inte hade hunnit lösa den frågan, men det är ingenting jämfört med att det nu har fått rulla på ytterligare en tid. Det förekom något svammel här i remissdebatten om att vi inte har behörighet. Det är klart att vi har behörigheten – om någonting har utretts klart så är det vår behörighet i lotterilagsfrågor, som alla vet.

 

Jag motionerade också om att det skulle göras en utredning av ett s.k. tekniskt allaktivitetsområde. Här kommer finansutskottet med berättigad kritik till landskapsstyrelsen, för detta projekt fanns mycket med i budgeten, men landskapsstyrelsen har inte gjort någonting. Tyvärr är det som med mycket annat, men vi får väl läsa sedan i landskapsstyrelsens berättelse att det blev ingenting.

 

När det gäller bostadslånesystemet har jag gång på gång från denna plats efterlyst vad den nya verksamheten kostar: vad kostar det att bedriva bankverksamhet? Jag har efterlyst att finansutskottet eller landskapsstyrelsen skall redogöra för de s.k. alternativa kostnaderna. Som alla vet: inga pengar är gratis. Det finns ett talesätt som säger att det finns inga gratisluncher, men det finns inga gratispengar heller i dag och har aldrig funnits. När budgeten innehåller ett stort underskott måste pengar tas antingen från kassan från självstyrelsekistan eller snart, när den är tom, måste man börja låna. Om man då räknar att räntan är 4 procent på lånade medel och räntan på nu placerade medel i kassan är lika mycket, 4 procent, så blir skillnaden mellan räntestödssystemet, som tillämpats förut, och lånesystemet en halv procent av kapitalet, till räntestödsystemets fördel. Med den räntesitutation vi har i dag är egenräntan för låntagaren minst 2,5 procent med räntestödsystemet och 2 procent med lånesystemet. Det nya lånesystemet är alltså dyrare än det räntestödsystem som tidigare tillämpats utgående från de här siffrorna. Det har hävdats att man börjat med att låna ut pengar därför att det är billigare, men räknar man med kostnaderna för kapitalet så blir det dyrare. Om man tar den siffra som finns i budgeten – 5 miljoner euro till bostadslån – är merkostnaden 25.000 euro jämfört med räntestöd, med dagens förhållanden, det första året, sedan minskar kapitalet, men ni kan tänka er vad den totala kostnaden blir för den här bankverksamheten.

 

Det har inte heller inneburit, som det påstås, att det byggs fler bostäder. Tvärtom begränsas bostadsproduktionen av att landskapsstyrelsens budgetanslag är en viss ram, medan marknaden tidigare fick bestämma: så här mycket bostäder bygger vi, så här mycket räntestöd behövs det och landskapsstyrelsen anpassade sin bevillningsfullmakt.

 

Dessutom har center-lib-regeringen slagit för bröstet över att lånesystemet har lett till att bostadsprojekt på landsbygden och i skärgården har kommit till. Det här kunde också ha åstadkommits med räntestöd bara man hade sett över bestämmelsen för systemet med landskapsborgen. Den lilla byggstenen var felaktig eftersom det var svårt att få fördelaktiga villkor på lån landsbygden och skärgården på grund av att man inte hade tillräckliga säkerheter. Det är alltid så att det är attraktivare med fastigheter i Mariehamn. Då, frågade centern och liberalerna sig själva: ”Vad vill ni ha? Jo, vi vill ha lån”, för man frågar ju sina kommuner, där det sitter många styrelseordförande och fullmäktigeledamöter. Man frågade sig själv: Hur skall vi göra? Jo, vi börjar med bankverksamhet!  När det här bestämdes krängde självstyrelseskutan märkbart åt vänster, för det här är verksamhet som man har slutat med på annat håll, eftersom detta faktiskt är dyrare än att låta marknaden sköta det. Dessutom blir det alltid en orättvisa: hur mycket skall vi subventionera, hur mycket skall det få skilja mellan en typ av bostäder och en annan typ av bostäder. Jag tycker att vi skall försöka ha ungefär samma subvention från samhällets sida på alla typer av bostäder. Vi skall inte missgynna sådana som vill äga sin bostad jämfört med sådana som vill hyra sin bostad. Jag tycker att de bostadsformerna skall vara lika.

 

En annan bostadspolitisk fråga är hyresbostäderna som har omvandlats till ägobostäder, där man har friköpt sig från vissa bestämmelser och krav i lånesystemet. Det slås upp som en smärre katastrof i finansutskottets betänkande. Men inte är det så att husen har rivits – eller är det så! Ungefär så ser det ut i betänkandet. Lägenheterna finns kvar och det bor folk i dem; de flesta bor på hyra. Någon kanske har haft möjlighet att köpa sin lägenhet, vilket jag tycker att borde vara utgångspunkten: att ge människorna möjlighet att äga sin bostad, att det blir som en investering som man kan ha som en liten pension. Alla har inte råd med det, så givetvis skall det också finnas hyresbostäder. Men har man ett vettigt system uppmuntrar det folk att spara till sin bostad under den tid man bor där.

 

Herr talman!

Vidare till TV-frågan, där jag i en motion säger att vi kanske inte marksänd digital-TV eftersom det finns andra sätt att distribuera TV-signalen till de 70 procent av hushållen som de facto är anslutna till kabelnät. Det är enkelt att ta ner signalen centralt i Mariehamn och föra ut den via det fibernät som har byggts. Då har vi löst 70 procent av hushållens behov. Då är det 30 procent kvar, de kan ta emot signalerna med parabol, signalen finns där redan i dag. Det är många åländska hushåll som är utanför kabelnäten som i dag har ett svenskt programkort och som med perfekt kvalitet ser SVT 1, 2,  SVT Extra och SVT 24, TV4 och  TV5. Det är en onödig satsning, vill jag påstå, att bygga utrustningen i Smedsböle; i stället kunde man köpa eller ge stöd för en parabol till de hushåll som inte har kabelnät – det blir billigare, det blir billigare att rakt av dela ut paraboler till alla hushåll. Varför har det blivit så här? Varför har vi gått in på den här linjen? Jo, för att den enda experten som finns när det skall till experthjälp är Ålands radio och TV. Det är klart att Ålands radio- och TV drar åt sitt håll. Det måste man respektera också. Det är klart att de vill ha marksänd digital-TV. Det är deras verksamhet. Men vi ser hur har det gått runt omkring oss i Sverige och Finland? Det har blivit en stor flopp! Folk vill nämligen ha dessa två programpaket som finns på marknaden i dag: ViaSat-programpaket eller kanaldigital. Public service-kanalerna minskar i betydelse eftersom utbudet hela tiden breddas. Det är en väldigt liten del av det TV-utbud som ålänningarna ser på. TV4 är en mycket viktigare kanal för ålänningarna än både SVT 1 och 2; utvecklingen har gått därhän.

 

Det är tråkigt att vi måste göra misstaget, som vi sedan kommer att konstatera, att vi kunde ha gjort på ett annat sätt. Det är egentligen en självstyrelsepolitisk fråga. Vi brukar alltid vara stolta över vår självstyrelse på Åland och vårt självbetämmande, att vi har egna lösningar, men sedan apar vi ofta efter utan tänka oss för hur man har gjort på annat håll, och det tycker jag inte att vi behöver göra i den här frågan.

 

Det är väldigt viktigt – med hälsning till landskapsstyrelsen – att man nu inte sätter sig ner och är stolt över att man har lyckats lösa SVT-kanalerna digitalt utan nog måste man framför allt lösa frågan om vi får se TV4 på Åland och sedan vidare också de bikanaler som finns till TV4, TV5 och också de andra kanalerna med svensk text. Det handlar om ett hundratal kanaler totalt. Vi måste enligt min mening se till att Åland får bli ett programrättsområde att vi själva kan förhandla om de här rättigheterna. Sedan skall vi prioritera, vad det verkar, att få se norsk, dansk, färisk och isländsk TV. Det är viktigare först att vi får hela det svenska utbudet. Hur skall vi sända ut det nordiska utbudet på Åland. Skall vi köpa en massa digitalsändare fast vi inte får frekvenser eller skall vi kanske börja med en sådan lösning som jag förespråkar att vi distribuerar det via fibernät? Då kan vi centralt i Mariehamn sända ut ett utbud som alla kabelnätsmottagare får. Sedan kan vi konstruera ett programkort i samarbete med de stora bolagen där alla andra också får tillgång till dem via satellit eftersom de flesta sänds via satellit.

 

Det är som sagt tråkigt att det har tagit den här vändningen, men det beror på att man har haft en ganska ensidig sakkunskap.

 

Herr talman! Till TV-licensen, denna icke-progressiva landskapsskatt som betalas av TV-innehavare och vars intäkter används till radioproduktion. Man hör hur horribelt det är. Det är som att  ta avfallstaxan och använda den för snöplogning i en kommun! Vi föreslår att den sänks till 50 euro från 200 eftersom det är den verkliga kostnaden för TV-återutsändning i landskapet. Det här har man inte fäst större notis vid i finansutskottet.

 

Herr talman!

Det finns också många andra frågor, men det är risk att jag blir långrandig, så jag kanske återkommer i ett annat anförande.

 

Slutligen vill jag tacka för stödet som jag ändå får från finansutskottet i många av mina motioner genom skrivningarna – man kan inte förvänta sig att de blir godkända. Det är många positiva skrivningar, så jag ser ändå en viss samförståndsanda kring vissa frågor. Jag ser fram emot omröstningarna som kommer att ske om mina och andras förslag, vilket kommer att utvisa vilka här i lagtinget som är beredda att ta ansvar det åländska samhället.

 

Jag stöder vtm Salméns förslag om avisering av Obunden Samlings motioner till omröstning.

Ltl Svensson, replik:

Herr talman!

Det är svårt att hitta linjen i ltl Sundmans anförande,  men kanske, om man tänker på att han är tvärsäker på sina egna till synes enkla och raka förslag, att tvärsäkerheten är linjen. Ltl Sundman behagar säga att budgetbehandlingen i Ålands lagting inte är någonting annat än spel för galleriet, dvs. att man gör sig till för åskådarna i en medeltida teater. Det är möjligt att det är det som ltl Sundman sysslar med: gör svepande bedömningar om landskapsstyrelsens budgetlunta och tycker att han själv har så mycket bättre förslag! Dessutom tycker han att finansutskottet inte borde ha några som helst politiska bindningar när utskottet behandlar budgeten! Det låter vackert, men det är ändå frågan om att ett helt system av utgifter och framtidsaspekter skall bedömas och som majoritetens landskapsstyrelse i det här fallet skall ta ansvar för. Detta göra att man inte kan jämföra budgetluntan med luntan av motioner; motionerna är säkert bra i många fall, men de är inte beredda och sammanvägda på samma sätt som budgetluntan och man kan väl också säga att om det avges massor med motioner kan det hända att en del av de motionerna inte är lika viktiga som budgeten som helhet. Jag tycker att ltl Sundman gör det lätt för sig när han säger att det bara är spel för gallerierna – det stämmer inte!

 

Ltl Sundman, replik:

Herr talman!

Att budgetbehandlingen är spel för galleriet är förstås en generalisering, men nog ligger det mycket i det eftersom det blir så lite ändringar och det skrivs fast vi har så mycket åsikter här i Ålands lagting. Det har varit mest åsikter från center-lib-lägret i remissen, vill jag påstå, eftersom de är flera ledamöter. Det här med medeltida teater var faktiskt inte så långt från sanningen. Det var faktiskt en lite ”patent” jämförelse!

 

Man får ofta finna sig i att få betyg av magister Svensson, och det är väl helt okej, jag får väl som endast 29 år fyllda finna mig i att jag får lite klappat på huvudet! Men jag undrar vad ltl Svensson tycker i sak, det får vi aldrig höra. Vad ltl Svensson om de frågor som jag tog upp angående bostadslån, TV-frågan, det stora underskottet i budgeten på 18,8 miljoner euro? Är det helt okej, får man inte prata om det?  Jag skulle vilja höra åsikter i sakfrågorna från ltl Svensson.

 

Ltl Svensson, replik:

Herr talman!

Jovisst, får man det! Jag har hållit med om att åtminstone är det så att ltl Sundman bedriver ett spel för galleriet. Han försöker ta billiga poänger som han inte behöver ta ansvar för. Det låter så enkelt och självklart när han säger saker och ting! Han kallar mig för magister Svensson och jag har tidigare frågat vad det är för fel på magistrar? Varför skall man häckla dem hela tiden? Det är väl synd på dem. Jag tycker att vi behöver magistrar i samhället, men jag är inte någon magister. Den som däremot i det föregående anförandet gav en massa betyg och anvisningar var väl ledamoten Sundman själv! När det gäller själva budgeten tycker jag att den är balanserad framställning. Det är ingen perfekt budget, man skulle önska att vi hade bättre tider, men att gå in för något nödstopp i ekonomin tycker jag skulle vara fel. Därför kan jag stöda budgeten och jag har inte anledning att gå in på enskildheter därför att det finns en balans i det hela som det är viktigt att bibehålla.

 

Ltl Sundman, replik:

Herr talman!

Inte kommer jag med betyg och anvisningar; jag försöker visa på en alternativ politik, på en alternativ lösning av olika sakfrågor. Jag respekterar givetvis att det finns andra åsikter. Men jag vill hävda att det är klart att min åsikt är den bästa – annars skulle jag ha en annan åsikt. En klok man ändrar åsikt, en dåre aldrig. Det pratas om en balanserad framställning och politisk helhet. Vad är det för snack! Inte är den här budgeten i balans! Det viktiga i budgeten är siffrorna. Där är det 18,8 miljoner i underskott. Skall vi bortse från det och i övrigt nöja oss med en massa svammel, skrivningar, som på något vis balanserar upp detta på andra sidan gungbrädan? Nej, det tycker inte jag, man måste också se till ekonomin, vart det håller på barkar. Då har vi ansträngt oss från oppositionens sida, jag själv och mina kolleger, att visa på alternativ hur man kunde göra i stället, det är oppositionens roll här i Ålands lagting att visa på en alternativ politik. Jag diskuterar gärna sakfrågor, men jag vill inte diskutera vad saker och ting liknar processmässigt utan jag diskuterar sakfrågor och välkomnar en debatt om dem.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Herr talman!

Ltl Sundman tog upp frågan om den korta tid som finansutskottet har att behandla budgeten. Den frågan tog jag upp redan i samband med finansutskottets betänkande ifjol och jag skrev också en hemställningsmotion om att budgetberedningen var stressig och ytlig samt att det skulle behövas en helt annan kalender för att ge budgeten det verkliga arbete som den skulle behöva få i finansutskottet. Det gläder mig nu att fler och fler ledamöter här i salen inser det orimliga i att man på 6-7 arbetsdagar skall fatta beslut om budgeten, sedan skall man dessutom hinna skriva och formulera ett betänkande. Det är inte bara att sitta där och fatta ett beslut utan det skall skrivas någonting också. Det känns jättebra att det finns en insikt i att om man har hållit på så här i 80 år är det nog hög tid att både rationalisera och effektivera budgetarbetet och se till att finansutskottet får tillräckligt med tid för att bereda budgeten inför Ålands folk.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Sjölund, replik:

Herr talman!

Det märks tydligt att Obunden Samling inte har utnyttjat sin ersättarplats i finansutskottet och varit närvarande och hört och sett hur processen i finansutskottet har fungerat. Det är naturligtvis så att vi kan konstatera att Obunden Samling har en helt annan politik och politisk inriktning än vad åtminstone jag  och regeringspartierna har, t.ex. i bostadspolitiken. Enhetslånesystemet som nu finns har varit mycket framgångsrikt. Inom ramen för det produceras det nya bostäder spritt över hela Åland, till skillnad från tidigare.

 

När det gäller behandlingen av motionerna, som ltl Sundman kallade för en alternativ politik, är det faktiskt en samling av förslag till olika förvaltningsåtgärder, som jag ser de obundnas motioner. Inte kan man kalla det för en alternativ politik utan man kan kalla det för ett antal alternativa förslag, men det finns ingen politisk linje i det.

 

När ltl Sundman pratar så varmt för sin tekniska linje och utvecklingen när det gäller TV-frågan och sådana här saker tog vi upp den frågan i utskottet och konstaterade att de tekniska lösningar som ltl Sundman föreslår är inte bra.

 

Ltl Sundman, replik:

Herr talman!

Visst känner vi till processen i finansutskottet och min kritik var delvis mot den, men mer mot de ramar som finansutskottet har när det gäller tiden, man hinner inte, och därför kritiserade jag processen till den delen och att man borde ha mer tid att gå djupare in. När det gäller detta med annan politisk inriktning är det bra att ltl Folke Sjölund har upptäckt det, för det är någonting som jag är verkligt tacksam för. När det gäller enhetslånen är det som jag säger, att man försöker påstå att de framgångsrikare än räntestöd, men det är inte så, utan tvärtom blir det en gräns för hur mycket som byggs eftersom det finns så här mycket pengar att låna ut. Jag förklarade också detta med att det har byggts på landsbygden och i skärgården: under räntestödstiden var landskapsborgens bestämmelser felaktiga och borde ha reviderats; då skulle det ha gått att bygga med räntestöd och med marknadslån. Det är helt klart en annan politisk inriktning när man vill att samhället skall ta hand om allting, när man vill att samhället skall bygga vägar åt kommunerna, när man vill att samhället skall låna pengar osv. Det är klart att det är en annan politisk inriktning, att göda upp svin och allt annat.

 

När det gäller TV-frågan har man inte tillräckligt undersökt den teknik som jag förespråkar; skulle man göra det skulle man upptäcka att det är fullt möjligt. Det kanske inte finns helt klara lösningar att köpa i dag, men man har tidigare löst de här frågorna på Åland. Skulle Anton Kalmer se hur det går till i dag skulle han vända sig i sin grav – det kanske han gör också!

 

Ltl Sjölund, replik:

Herr talman!

När det gäller tidpunkten för att avge budgeten till lagtinget sade jag i min presentation redan att jag tycker att man borde ändra tidpunkten till den 1 november för att faktiskt ge en dryg vecka längre tid för behandlingen i finansutskottet.

 

För att nämna en sak till om bostadsfrågorna är det faktiskt så att räntestödssystemet inte har avskaffats utan nu använder man räntestödet för ägobostäder och så använder man enhetslånet för finansiering av hyres- och bostadsrättsbostäder. Det är faktiskt framgångsrikt och det är ett mycket bra system. Det är mindre ”budgetförslitning” att använda lånefinansieringen via landskapet än att betala räntestöd, för räntestödet innebär ingenting annat än en subvention som går direkt till bankernas kassa. Det är en årlig kostnad. Enhetslånen ger faktiskt en ränteintäkt plus amorteringar.

 

Ltl Sundman, replik:

Herr talman!

När det gäller tidpunkten för att avge budgeten till lagtinget är jag helt överens med ltl Sjölund om att det borde vara tidigare så att finansutskottet skulle få mera tid. Jag hoppas att ltl Sjölund och kompani som makten haver föreslår en framställning där vi ändrar bestämmelserna, enligt det förslag som från början kom från ltl Sjöblom.

 

Ltl Sjölund säger att det är mindre budgetförslitningar på enhetslånen. Jag har gång på gång frågat efter den alternativa kostnaden och jag har inte fått den beskriven. Jag har själv tittat på det och särskilt i tider med budgetunderskott kostar det att få fram pengarna. Som jag redan sade, så kostar det systemet mera än räntestöd med dagens räntor, men det kan hända att räntorna stiger och då blir det å andra sidan dyrare att anskaffa medel att låna ut. Det är egentligen helt horribelt att jag som lagtingsledamot inte får veta vad det här kostar, att man undanhåller mig informationen. Det tycker jag verkligen är fel.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl A-M Pehrsson, replik:

Herr talman!

Ltl Sundman kritiserade landskapsstyrelsen när det gäller behörigheten för spelverksamhet, att man inte har kommit till klarhet med behörigheten och att vi har en egen lotterilag. Det stämmer att vi har en lotterilag som gäller alla spel och lotterier, även på Internet, men där pågår, som vi vet, en rättstvist eller rättsprocess om var man skall anse att spelet bedrivs, om det är där som spelservern finns eller om det är där som spelarna utövar spelet. Däremot var det väl så, om jag inte minns fel, att då ltl Sundman var minister gav han ett speltillstånd till Veikkaus utan att kräva någon motprestation. Där kanske det hade funnits möjligheter till en förhandling och till att komma en bit längre, så jag tillåter mig att ha vissa dubier när det gäller tilltron till att ltl Sundman skulle ha haft en större förmåga än nuvarande landskapsstyrelse att reda ut problematiken - den är inte så enkel.

Ltl Sundman, replik:

Herr talman!

Vekkaius tillståndsansökan från augusti 2000 handlar inte om Internetspel utan den handlar om den del av Veikkaus verksamhet på Åland, på fast land, som man kan få tillstånd för med vår lotterilag. När man begärde om detta tillstånd frågade man senare: Hur skall vi göra under tiden som tillståndet behandlas, skall vi dra in spelformen eller får den fortgå?  Vad hade landskapsstyrelsen då för val annat än att säga att, okej, det får fortgå så länge vi behandlar tillståndsansökan, men detta skall inte ses som att ärendet är avgjort, att ett tillstånd har givits, utan nu måste man givetvis komma till beslut. ”Förhandlingar och förhandlingar” – man måste säga att så här vill vi ha det! Det är sedan upp till Veikkaus att börja verka enligt tillstånd eller att inte börja verka enligt tillstånd, men vi kan inte låta det gå igen nu; långt före jag kom var det ett stort missförhållande att man verkade här utan tillstånd. Det handlade inte om Internetspel, men i samband med den tvisten har vi verkligen fått reda på vad vi har för behörighet.

 

Ltl A-M Pehrsson, replik:

Herr talman!

Jag sade inte heller att det tillstånd som PAF fick för sin verksamhet här på Åland handlade om Internet, men jag tycker att det skulle ha varit ett ypperligt tillfälle att även ställa krav för penningautomatföreningens del  här på Åland att bedriva spel, även över Internet. Som det nu är, är det låst när det gäller marknadsföring av spel i Finland, medan ltl Sundman gav tillstånd för Veikkaus utan att kräva motprestationer.

 

Ltl Sundman, replik:

Herr talman!

Enligt mitt sätt att se är det helt okej att Veikkaus bedriver Internetspel i Finland och att kunder på Åland kan nå det, liksom det är okej att PAF bedriver sitt spel på Åland och kunder i Finland kan nå det. Spelverksamheten sker här. Man får inte blanda ihop de här begreppen. Framför allt är det olyckligt att man vill blanda ihop de två bolagen. Trots att vi är ägare till PAF måste vi verka obundet i förhållande till olika aktörer och behandla Veikkaus som det företag det är. Man kan inte börja blanda in det ena och ha kohandel här. Jag vet att center-lib-majoriteten är bra på det, men man måste ta begreppen var för sig. Det är helt uppenbart att om en spelverksamhet pågår på Åland skall de allmännyttiga medlen tillfalla Åland liksom spelskatten. Man måste bara komma till skott, och det är mycket annat man måste komma till skott med också, men det här är en viktig sak som ger Åland intäkter. Vi pratar ofta om att bara skära i utgifterna, men vi kanske borde kunna öka intäkterna och det här är ett sätt att öka intäkterna.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

 

Ltl Lindeman:

Herr talman!

Jag kan börja med att säga att de motioner som jag lämnade från Frisinnad Samverkan och där jag är första undertecknare har behandlats relativt väl, så bra till vissa delar att man nästan kan fråga sig varför de inte blev godkända. Var det bara för att man ville godkänna dem? Bl.a. den motion som behandlades först av social- och miljöutskottet gick helt in på min linje och man säger i betänkandet att man godkänner den fast man ändå omfattar sakfrågan. Har man omfattat sakfrågan, så har man ju godkänt motionen! Nog är det svårt att godkänna en motion. Man vrider sig nästan i alla världens konstigheter och skrivningar för att inte kunna godkänna motionen. För mig är det viktigaste att man får de ändringar som föreslås i motionerna genomförda, så därför är jag glad, trots att man gått väl långt när man väljer att inte godkänna, för de skrivningar som har gjorts i positiv riktning.

 

Jag tänkte gå igenom några av motionerna och kommentera dem lite grann. Jag försöker ta dem i tur och ordning och börjar med motionen om ett svenskt hästregister. Där är man, mycket riktigt, inne på att om man inte kan ordna upp det under året så att det register som finns i dag fungerar väl måste landskapsstyrelsen vidta åtgärder. I skrivningen står det att den svenskspråkiga servicen ”ibland” har varit bristfällig. Det var nog en snäll skrivning, för det jag har fått mig till del är att den är bristfälllig. ”Ibland” är nog att vara snäll emot Hippos. Det är stora problem för dem som vill ha sina hästar registrerade.

 

När det gäller den veterinärkapacitet som finns inom landskapet borde den prioriteras på ett annat sätt så att djurskyddsfrågorna faktiskt kunde få större tid av den tid som finns sammantaget. Utskottet säger att man tittar på hela organisationen, som skall vara färdig nästa år och som har varit igång många år och där man då skall försöka göra just den prioriteringen. Nu får man bara hoppas och tro att organisationen slutligen kommer i hamn, för det är ingen lätt bit; det har hållit på i många år och nu har man tagit till utomstående hjälp för att komma ytterligare en bit på vägen. Jag får bara önska lycka till med det, för det är en nödvändig omorganisation om man skall kunna ta vara på de veterinärresurser som finns i landskapet på ett klokt sätt.

 

Jag var tidigare inne på den plan som social- och miljöutskottet har utrett och omfattat i sin helhet. Det gällde delvis konsultbarnmorskan. Jag kan bara inflika, att det är inte så lätt att skriva motioner när det gäller att man vill ha ändring i texten i planen; det var mycket diskussioner med Lars Ingmar Johansson innan vi kom överens om hur man kunde gå till väga, så utgående från de problemen tror jag fortfarande att det kanske skulle vara till fördel om planen på något sätt kom skilt till lagtinget så att man kunde diskutera den, utskottsbehandla den och att man på det sättet skulle kunna göra ändringar i den på ett litet smidigare sätt. Jag är inte nöjd med min egen motion, den måste skrivas så krångligt att jag nästan inte förstod den själv! Finansutskottet omfattar i alla fall skrivningen i motionen, så jag hoppas att de som sitter i styrelsen för ÅHS kollar upp att den positiva skrivningen om att konsultbarnmorskan skall vara kvar faktiskt följs upp. Jag tycker inte att det var en klok politik att avbryta ett projekt som har hållit på ett år, var planerat att vara två år, utan man borde i stället vänta med någonting annat som man inte har igångsatt tidigare. Jag hoppas att det blir verklighet och kan fortsätta ytterligare inkommande år.

 

Det finns också skrivningar i planen som jag är övertygad om att faktiskt är fel. Man har antagligen gjort något misstag när man skriver på följande sätt: ”Det förebyggande arbetet fortsätter i form av barn- och mödrarådgivning och skolhälsovård, vilka utvecklas tillsammans med den medicinska sakkunskapen i en specialistsjukvård, där t.ex. den gynekologiska enheten övertar ansvaret för mödravården i Mariehamn.” Detta kan inte ha varit meningen och jag har förstått att man har kommit överens om att så inte var fallet utan det var den medicinska delen som de skulle överta, läkarsidan. Jag tycker inte heller att det borde gälla bara Mariehamn utan hela Åland, alla mödrar oberoende var de bor borde ha samma möjligheter att få specialistläkarvård inom den s.k. mödravården. Det gäller nu att följa upp att det verkställs.

 

När det gäller mina utbildningsmotioner förs det en diskussion om lärarlönerna i den svenska och finska utbildningen, och man för en diskussion om att den svenska utbildningen är kortare med 140 studieveckor i förhållande till Finlands 160, men båda är kompetenta. Vi vet att när det gäller 140 och 160 studieveckor är det ändå en bedömning också det; en del skolor och utbildningsinstitutioner ger ganska lätt en studievecka, andra får kämpa som dårar för sin studievecka, så allting är relativt när det gäller studieveckorna/poängen. Jag tycker fortfarande att det skulle vara viktigt att landskapsstyrelsen kan arbeta för att lönesättningen blir rättvis, rättvis på det sättet att har man fått kompetens inom Norden borde man ha samma lönesättning, särskilt med tanke på att vi har väldigt mycket ungdomar som utbildar sig i Sverige, vi säger ”Kom hem.nu” osv., och då är det kanske inte den rätta signalen att det första de ser när de kommer hem är att de kommer i en sämre lönesituation än dem som har utbildat sig i Finland. Fastän motionen inte är godkänd och man ser vissa problem och hoppas på att utbildningen skall bli längre i Sverige för att på det sättet kunna göra jämförelsen, så skulle jag nog gärna se att man skulle ha litet aktivitet på det här området.

 

När det gäller Tosarby hantverksskola vågar man inte ta steget fullt ut som jag önskar och som jag har velat att man skulle göra. Det sägs redan i årets budget att hantverksskolans verkstadsbyggnad skall planeras invid husmodersskolan. Då tycker jag att det hade varit ett lämpligt tillfälle att också ta beslutet om att hantverksskolan flyttas till husmodersskolans lokaler. Jag vet att ministern var uppe och egentligen var inne på samma linje som mig och jag vet att det finns många i salen som har den åsikten, men att vi nu måste invänta en total utredning för all gymnasieutbildning och all utbildning efter grundskolan och få en plan för den är en onödig inväntan, det måste jag säga. Det har gjorts utredningar och vi vet precis i stort sett vad det handlar om. Så ärliga tycker jag att vi kan vara att vi säger att här handlar det om regionalpolitik: vill man flytta från den ena kommunen till den andra. Då beror det på vad man har för engagemang och intressen i respektive kommun. Jag tycker att lagtinget här kunde hjälpa så att landskapsstyrelsen skulle få det här beslutet fattat att nu flyttar vi hantverksskolan!  Jag kommer senare att lägga ett förslag om det.

 

Nästa skola som jag engagerat mig i och som vi skrivit en motion om är naturbruksskolan. Också här för finansutskottet ett resonemang som helt och hållet följer vår motion. Man tycker inte att det är nödvändigt att göra en utredning. På det sättet är halva vår motion godkänd. Jag skulle vilja gå steget vidare och byta ut den texten mot att man kunde utreda och man kunde göra skolan till ett aktivt kurscentrum, som jag kallar det, men jag vet att det har förts diskussioner att det finns det redan i dag och jag är mycket väl medveten om att det drivs mycket kurser där, men det kunde utvecklas ännu mer. Det kanske var olyckligt att kalla det kurser, för enligt mig handlar det också om längre utbildningar än några månader. Det kan mycket väl vara ett år. Det jag dock inte tror på är en treårig gymnasialutbildning, för de som i dag vill bli jordbrukare är inte mogna och har inte det intresset som 16-åringar att sätta sig ner i tre år och vet att nu skall jag bli jordbrukare eller bonde, men de vill man senare och då är man motiverad och då måste man ha sin utbildning för att få de stöd som man är berättigad till enligt EU osv. Det är alltså viktigt att skolan finns och det har redan i dag byggts upp speciell utbildning just för dem som inte har gått den treåriga men som ändå måste ha utbildningen. Tänk på saken och fundera om det inte ändå kunde fast man inte i utskottet har vågat gå ännu ett steg framåt. Jag tror att hela området skulle vinna på att få ett riktigt aktivt landsbygdscentrum med utbildningen som en del av det; det är redan en del, men det skulle vara ännu mera en del av det. Måste vi i framtiden prioritera utbildningsområden? Vi vet att vi har flera studerande som kommer och då måste vi bereda dem plats; då måste vi också se till att de i möjligaste mån får utbildningsplatser som de själva väljer. Att ha en utbildningslinje som merparten har valt som andra eller tredje alternativ blir ingen lyckad linje, det måste finnas en viss mängd studerande på varje linje som har valt den därför att ”jag vill gå linjen”, inte för att jag inte kom in på den som jag ville utan jag måste nog gå här ett år. Det är ingen lyckad start. Jag hörde i Sveriges TV att man har gjort en utredning om utbildningen efter grundskolan och den har kommit fram till att alla ungdomar som slutar grundskolan borde få en plats på den linje man själv väljer, alltså det första alternativet. Leker vi med tanken hur detta skulle se ut på Åland skulle vi nog få ruska om en hel del i våra linjer och utöka på visst håll relativt mycket och antagligen kanske t.o.m. slopa vissa linjer! Det är kanske svårt att göra det i ett litet samhälle, men vi måste ändå ta det ganska långt i beaktande och våga också diskutera sådant som har varit nästan heligt, om jag får uttrycka mig så. Det är ingen tillfällighet att vi står och pratar om naturbruksskolan. Jag har varit med och pratat om den så länge vi har hållit på. Det är inte det att vi vill stänga den, utan vi vill att den skall bli livaktig, intressant och i tiden s.a.s. Ibland får jag känslan av att vi hakar oss fast och är livrädda för att ändra. Det är trögt i utbildningssystem. Lärarna vill känna trygghet osv., men någon gång måste vi våga ta det här steget och jag är glad för att det inte görs någon utredning, för vi har tillräckligt med utredningar i den här budgeten. Men jag uppmanar landskapsstyrelsen att fundera på om inte ett kurscentrum vid naturbruksskolan skulle vara den riktiga åtgärden.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

Det både sägs och skrivs om att vi skall flytta hantverksskolan. Men har vi faktiskt den makten? Är det inte så att den utbildningen sköts av en privaträttslig förening eller är det meningen att också den här verksamheten skall socialiseras? Vi skall bygga dyra utrymmen i Saltvik och så skall landskapet igen då ta på sig ett åtagande. Det är faktiskt åtminstone tillsvidare så att den här verksamheten är privatiserad, men är det igen då dags att överge den typen av produktion av tjänster? Vi måste i den här frågan försöka hålla saker och ting isär. Jag och mitt parti har nog inte varit rädd för att göra några ändringar under utbildningsskedet, varken under nuvarande landskapsstyrelse eller tidigare. Det är nog så att den våndan finns inom majoritetsblocket. Kostnaderna per elev på naturbruksskolan stiger för varje år och är nu uppe i ca 200.000 gamla mark per elev och år. Det motsvarar närmast en läkarutbildning i Finland! Nog måste majoriteten snart börja ta sitt förnuft till fånga och göra någonting. Att göra det här till ett kurscentrum kan inte vara någon verklig lösning på problematiken! Vad skall man göra med alla resurser som finns där? Nog måste man hitta en mera hållbar lösning.

 

Ltl Lindeman, replik:

Herr talman!

När det gäller privatisering och att det skulle vara det sista alternativet stämmer det, men vi måste komma ihåg att det är landskapet som står för byggnaderna, det är landskapets hus i dag och landskapsstyrelsen står också till hundra procent för utbildningskostnaderna.   Är det så att man inte förväntar sig att utrymmen av landskapet utan att föreningen har andra alternativ, så inte mig emot, men vad jag har förstått av skolan osv. finns förväntningarna att det är vi från landskapets som skall hitta plats för utbildningen, hitta lokaler och det var landskapet som skulle ha byggt verkstaden där ute och det är där boägget finns i alla fall till att kravet på nya och bättre lokaler kom upp, vilket är helt berättigat om vi skall fortsätta med skolan. Naturligtvis får de fortsätta sin verksamhet i föreningens regi. Det är alldeles riktigt som ltl Sundback säger att ”ni har inte varit rädda för att ändra på naturbruksskolan” rent generellt. Jag drog väl alla över en kam lite för mycket. Det är möjligt att det inte räcker med bara ett kurscentrum, men det beror väldigt mycket på vad man lägger in i det. Nog finns det oerhört mycket utbildning som efterfrågas, där det varken finns lokaler eller möjligheter osv. Vi kan inte lämna oss utan utbildning på jordbrukssektorn eftersom det krävs utbildning, så någonting måste finnas kvar därute och då tycker jag att man skall göra det så aktivt som möjligt.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

Såvitt jag förstår vill Ålands slöjd- och konsthantverksförening vara kvar i Tosarby. Det är deras första prioritering. De har många gånger blivit lovade att man skall bygga om och renovera enligt de behov som man har i stöd av utbildningen. Det kan hända att vi inte här tycker så, att en majoritet går emot det, men det krävs trots allt en överenskommelse om man skall göra något annat. Föreningen har inte skyldighet att upprätthålla undervisningen. Jag vill bara att diskussionen är korrekt, att det krävs en överenskommelse med dem som bedriver verksamheten, om det skall bli någonting överhuvudtaget.

 

Ltl Lindeman, replik:

Herr talman!

Jag har också förstått att de vill stanna kvar, men inte under rådande förhållanden. Det krävs en verkstadsbyggnad. Vi inser att man inte kan fortsätta att verka i de utrymmena. Då skall landskapsstyrelsen ställa upp och bygga och då är vi automatiskt involverade. I de diskussioner jag har varit involverad har jag förstått att man är beredd att diskutera andra alternativ. För mig är det främmande att lägga ner utbildningen. De är engagerade, intresserade och de vill ha bra lokaler; deras första prioritet är Tosarby, det är jag medveten om, men om landskapsstyrelsen och landskapet anser att man inte har ekonomiska förutsättningar att hålla alla skolor på gamla platser och måste försöka samordna också samarbeta tycker jag att de skall vara med i den diskussionen. Att det sedan kräver ett avtal är självklart.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Sjölund, replik:

Herr talman!

Ltl Lindeman frågade varför hennes finansmotion nr 77 inte blev godkänd, trots sakinnehållet i motionen omfattades av finansutskottet. Det beror på att motionen är tekniskt så utformad att det i klämmen finns en formulering som gör att det inte går att godkänna motionen. Det står nämligen så här i klämmen: ”Landskapsstyrelsen avser att vid den slutliga behandlingen av hälso- och sjukvårdsplanen överväga texten under rubriken 9.52 Hälso- och sjukvårdsmottagningar så att hänsyn tas till de förändringsförslag som framkommit under lagtingsbehandlingen.” Det är just ordet ”förändringsförslag” som ställer till det. Vilka förändringsförslag? Är det de förändringsförslag som har kommit i remissdebatten, är det de som finns i motionen, är det de som finns i social- och miljöutskottets utlåtande eller vad? Det går inte ihop s.a.s. Det här är en av orsakerna till varför man inte kunde godkänna motionen.

 

Ltl Lindeman pratade också om lärarlönerna. Där är det så att vi kan inte ingripa i avtalsrörelsen. Detta är en avtalsfråga. Vi kan varken från finansutskott eller lagting köra över fackrörelsen på det sättet att vi skulle ingripa i de här sakerna. När det gäller skolorna vill vi ha ett helhetsgrepp så att man ser de olika effekterna.

 

Ltl Lindeman, replik:

Herr talman!

Jag var rädd för det här när det gäller finansmotion nr 77. Jag sprang mellan den här våningen och diskuterade med Lars Ingmar Johansson och mitt eget kansli däruppe och funderade hur vi skulle skriva och vi hade många och långa diskussioner. Det här var det råd jag fick! Man fick inte ta in textändringar i en bilaga. Så här måste det gå till, fick jag undervisning om. Det kändes konstigt att göra på det här sättet, men jag lydde goda råd. Det är tydligen omöjligt att gå in i planen och därför borde vi få den skilt för att kunna diskutera och debattera innehållet.

 

När det gäller uttalandet att vi inte kan gå in i avtalsrörelsen, så är jag mycket medveten om det. Men jag är också medveten om att det finns en arbetsgivarpart och en arbetstagarpart, likaväl som arbetstagarna på fältet kommer till sin organisation och säger att det här måste ni jobba för, det här måste ni försöka åstadkomma, så måste också en arbetsgivarpart kunna gå till sin part som förhandlar och säga att det här skulle vi gärna se. Det är inte förbehållet bara arbetstagarna att ställa krav och förväntningar, också arbetsgivarna kan göra det. Men det är ganska främmande för oss att vi gör på det sättet.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Vicelantrådet Erland:

Herr talman!

Jag tycker att finansutskottets betänkande är välbalanserat och för landskapsstyrelsens del bekräftar det de ekonomisk-politiska huvudlinjerna att vi har vänt utgiftstrenden, men att det också behövs investeringar för tillväxt och att målet är att bibehålla den grundläggande välfärden. De ekonomiska förändringar som blir konsekvensen av lagtingets beslut vet vi inte, men jag hoppas att det inte blir alltför stora förändringar när det gäller utgiftssidan. Inkomstsidan går väl knappast att påverka särskilt mycket.

 

Jag tänkte kommentera en sak som ltl Sjöblom tog upp och som också finansutskottet tar upp. Jag minns att det var en diskussion i samband med budgeten för 2002, dvs. budgetprocessen och tidsaspekterna. Jag föreslog i samband med diskussionen i december 2001 att man på våren skulle ha en mera allmän finanspolitisk debatt. I finansutskottets betänkande efterlyser man också en förändring av budgetbehandlingen så att lagtinget under våren har att behandla riktlinjer för kommande års budget. Det är väl värt att kommentera. Det har också varit en diskussion om att man skulle slå fast budgetramarna för nästkommande år redan på våren, att man skulle ha någon sorts budgetlagstiftning osv. samt att det i praktiken skulle innebära att budgeten fastställs under våren. Det tror jag är ganska orealistiskt; det skulle ge en mycket sämre kvalitet på budgeten eftersom det är många fakta och underlag som tas fram under våren, av ÅSUB, av avdelningarna; det är faktiskt fortfarande en del som är beroende av riksmyndigheternas budgetering och bedömning. Ålandsdelegationen fastslår skattegottgörelsen i mitten på oktober; riksbudgeten har då sitt moment för klumpsumman osv. Det är så att ju senare budgeten fastställs desto bättre underlag får man, så de är en kvalitets- och en tidsfråga. Sedan är det en annan sak att finansutskottet har att behandla en hel rad motioner, men som jag också sade senaste år är det väldigt många som är förvaltningsmotioner, dvs. saker och ting som egentligen skall utföras av landskapsstyrelsen.

 

Om man alltså önskar en finanspolitisk debatt, så finns det faktiskt redan nu ett underlag i budgeten. Det finns de ekonomisk-politiska riktlinjerna, som det är meningen att skall gälla för en längre period, det finns en ekonomisk översikt och det finns faktiskt också tre års planer som egentligen är ramar för utvecklingen. Det finns också en ekonomisk-politisk diskussion som dessvärre inte leder till så mycket debatt i lagtinget. Detsamma gäller hälso- och sjukvårdsplanen som senare skall fastställas av landskapsstyrelsen. Landskapsstyrelsen kommer att överväga att under våren lägga fram ett särskilt meddelande om de ekonomisk-politiska riktlinjerna, som då kan tas ur den föreliggande budgeten och kompletteras samt kanske ock revideras beroende på lagtingsdebatten. På det sättet får man både för lagtinget och landskapsstyrelsen en gemensam debatt om riktlinjerna på längre sikt. Budgetbehandlingen tenderar att bli ganska fixerad just vid enskilda motioner, enskilda projekt osv. Om det är önskvärt kan man lägga upp budgetprocessen på det sättet att man har en särskild allmänpolitisk-finanspolitisk debatt.

 

Det är för övrigt inte så mycket i finansutskottets betänkande som jag har anledning att säga så mycket om, men det gäller en sak som ltl Sjöblom också nämnde, nämligen sjöfartspolitiken, som jag tänkte kommentera. Det är så att vi efter aftonskolan har gått vidare i samarbete med riksmyndigheterna och är på väg att tillsätta en gemensam arbetsgrupp för att bereda underlag för den kommande regeringen. Vi har också liknande diskussioner på andra områden förstås. Det gäller frågan om blandbesättning och där skulle jag säga att vårt sjöfartspolitiska ställningstagande bygger på de riktlinjer som EU har lagt fram, de möjligheter man har att bedriva sjöfartspolitik som innebär stödordningar riktat gentemot rederierna. Det är i princip tre delar. Det ena har att göra med direkt eller indirekt stöd till de sjöanställda för att få ner kostnaderna, att ändra kostnadsstrukturen. Det andra är att man har antingen ett tonnageskattesystem eller andra former för uppskjutande av inkomstskatt eller stöd som gynnar investeringar. En av de tre delarna i dessa riktlinjer är frågan om blandbesättning. Landskapsstyrelsen har sagt att om det är så att man kommer överens om ett system med blandbesättning, så har vi ingenting emot det, men det är viktigt att betona att blandbesättning på finskflaggade fartyg tillåts enligt särskilda villkor, dvs. det är ett kriterium för det första, för det andra: efter förhandlingar som utmynnar i ett avtal, dvs. de tre parter som är berörda: arbetstagarna, arbetsgivarna och staten skall föra trepartsförhandlingar och poängen varför landskapsstyrelsen tillåter blandbesättningar om det avtalas är för att det är andra parter som vill det; arbetstagarna är med om att göra sådana avtal – för att rädda de 400 åländska jobben och andra jobb i riket. Det är det som är hela syftet med vår sjöfartspolitik. (Vicelantrådet blir avbruten från salen av ltl lSundback)  Om ltl Sundback tar ordet när hon får det, så skulle det underlätta. Vår politik riktar sig mot att rederierna på Åland skall ha förutsättningar att bedriva verksamhet, för om de flaggar ut är just den risken att de anställer sådana som inte bor på Åland eller i riket. Därför har vi sagt så, med det tillägget, om jag citerar vår riktlinjer: ”om inte andra nödvändiga kostnadsbesparingar som säkerställer konkurrenskraften kan uppnås”. Vi har allså inte som något primärt mål att blandbesättningar i sig skulle vara viktigt för sjöfarten, utan det är ett sätt att rädda de jobb som finns. Framför allt om man jämför t.ex. Norge och Finland har Norge ingen arbetslöshet; Finland har en stor arbetslöshet och därför är det värt, anser vi och det försöker vi övertyga riksmyndigheterna om, att öka sjöfartsstödet så att man inte behöver använda sig av blandbesättning därför att det finns arbetslösa i riket och man borde kunna anställa flera finländska och åländska sjömän.

 

Om jag upprepar det här - så får ltl Sundback säkert ordet så småningom – så är vår utgångspunkt att om arbetstagarna, arbetsgivarna och staten kommer överens har vi ingenting att invända, och det vore ju också lite konstigt. Syftet är alltså att rädda de åländska jobben och det gör vi genom att rädda de åländska rederiernas konkurrenskraft.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

Det är trevligt att vicelantrådet börjar vakna till när det gäller kalendern för budgetberedningen här i lagtinget. Det är tydligen ett ganska stort missnöje i hela oppositionen med den bristande tiden som vi har för det här viktiga arbetet och också inom majoritetsblocket finns det missnöje med att arbetet inte blir så väl skött. Vicelantrådet tyckte också att det var tråkigt att vi inte diskuterar hälso- och sjukvårdsplanen mera. Han nämnde inte socialvårdsplanen, för den nämner aldrig någon här, även om den kommer samtidigt. Detta visar att det är ett alltför omfattande material för att vi skall kunna tränga igenom det och diskutera det samt framför allt komma med verkligen välgenomtänkta förslag. Vicelantrådet tycker att det är bra med ett meddelande och vi kan diskutera de finanspolitiska riktlinjerna. Det kan vi väl. Men det är inte någonting som stramar upp processen. Det gör inte att vi får en mera ansvarsfull offentlig ekonomi som vi socialdemokrater vill ha. Om debatten eller meddelandet resulterar i att vi får fastställda ramar i lagtinget för nästa års budget, då är det någon mening med det, men annars blir det nog det här vanliga liberala pratet, utredningar, synpunkter och betänkanden som inte leder någon vart. Min förhoppning är nog att det blir så att vi kan slå fast ramarna här på våren för nästa års budget och att vi då också kanske kan behandla just ett sådant dokument som hälso- och sjukvårdsplanen, för den skall vara styrinstrumentet i fortsättningen. Att skicka meddelanden om allmänna målsättningar eller berätta vad de har sagt i Helsingfors leder ingen vart.

TALMANNEN:  Tiden är ute!

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Herr talman!

Vicelantrådet pratade om de 400 åländska arbetsplatserna. Enligt de uppgifter jag har jobbar det ca 800 ålänningar på passagerarfartygen. Men om man går in för blandbesättning, som i princip betyder billighetsarbetskraft som jobbar dubbla skift på en kontraktstid betyder det att ungefär 400 ålänningar blir av med sina jobb och en stor del av dem är kvinnor. Jag måste säga att jag tar avstånd från blandbesättning, som betyder billighetsarbetskraft, för det är en social dumpning. Frågan är hur de åländska kommunerna skall klara sig om 400 ålänningar mister sina jobb.

 

Vicelantrådet Erland, replik:

Herr talman!

Frågan är hur kommunerna skall klara sig om 800 personer mister sina jobb och rederierna utflaggar. Det är det som är alternativet, och det är det alternativet som vi försöker parera. (Från salen, ltl Sundback: redarnas röst)  Om ltl Sundback tar ordet när hon får det, skulle det kanske underlätta. Gesterna är tydliga nog!

 

Herr talman! Om alternativen är att flagga ut anser jag att vi måste tillåta att parterna på arbetsmarknaden själva kommer överens och gör ett avtal, arbetstagarna och arbetsgivarna samt staten gör ett avtal om hur besättningsreglerna skall… om ltl Sundback med gester vill avfärda vad jag säger, så begär en replik och säg det i stället; att gestikulera är väl inget sätt att debattera. 

 

Herr talman!

Om jag får avsluta min replik här, så är alternativet att rädda 800 jobb genom att tillåta parterna att avtal. Det är på det sättet som vi ser att parterna själva kan hitta en lösning, om inte staten gör det.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Fru talman!

De avtal som finns på detta område har inte lätt något gott. Norge är ett exempel. Det finns en sjöfart där, men utbildningen är inte så mycket värd mera. Vad skall vi göra här med all sjöfartsutbildning, om det skall finnas billighetsarbetskraft? Det blir liksom den stora frågan. Vi har en väl uppbyggd kompentens och kunskap på sjöfartsområdet från lägsta vakans till högsta. Det kan eventuellt bara bli de högsta vakanserna kvar och sedan blir det ingenting annat. Det betyder att det inte blir bara sjömän som blir arbetslösa utan det blir nog många lärare också, för vi har inget behov av att ha en sjöfartsutbildning den dagen vi tillåter billighetsarbetskraft på de åländska passagerarfartygen.

 

Vicelantrådet Erland, replik:

Herr talman! ´

Man måste igen gå tillbaka till det alternativ som kan inträffa, om man inte löser sjöfartspolitiken med att ändra kostnadsstrukturen så att den blir konkurrenskraftig, med att ändra tonnageskattelagstiftningen så att den blir verkningsfull för återinvesteringar och då är alternativet, om åländska rederier flaggar ut, inte bara 400 utan det är 800 arbetsplatser som är i fara inklusive kringeffekterna på utbildningen. Det är det som är poängen i det som vi säger, att om arbetstagarna själva avtalar med staten och arbetsgivarna om villkoren för blandbesättning, så gör de det i eget intresse, dvs. de räddar de jobb som faktiskt finns i Finland i dag och det är det som är alternativet. Det är det som är det viktiga, att man skall inte utesluta det som är en räddning för sjöfarten och de som är anställda på Åland och i riket i dag. 

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson:

Herr talman!

Jag vill säga några kort om budgetskrivningen i budgetförslaget för att det inte skall uppstå några missförstånd om vad vi menar med husmodersskolan. I skrivningen i föreliggande budget på sidan 196 säger vi om husmodersskolan så här: ”Målsättningen för detta budgetår är att under vårterminen 2003 fortsätta utbildningen”, dvs. vi fortsätter det här läsåret ut. Nästa målsättning som är aktuell är att planera ett nytt utbildningsutbud. Det betyder i klartext att som planerna ser ut nu blir det ingen fortsättning i husmodersskolan i höst på utbildningen såsom den har sett ut i dag utan vi måste göra någonting som är bättre. Det är inte bara så där att stoppa det helt och hållet, för jag tycker ändå det är viktigt att komma ihåg att eleverna som har valt att gå där ändå har fått 2 studiepoäng för sitt år där som är till nytta när man söker andra utbildningar. Vi måste också fundera om det finns några alternativ för dem och det skulle kanske vara en termins kurs med praktik så att den här tiden blir minst 6 månader, såsom lagen säger och då kunde de ändå få sina 2 studiepoäng. Men det här är detaljer som vi ännu inte vet, eftersom vi har en grupp tillsatt som skall utreda hur det här skall gå vidare, om det skall föras i husmodersskolans regi eller i någon skola: vårdinstitutet, hotell- och restaurangskolan eller vad det kan bli. Det här är någonting som skall vara klart i mars 2003, då vi förväntar oss att gruppen har ett förslag och sedan kommer vi att återkomma med det. Jag ville klarlägga detta.

Sedan vill jag också klarlägga när det gäller hantverksskolan att den är i dag en privat skola, privat i den meningen att det är en förening som driver den med, precis som vi hörde av ltl Harriet Lindeman, hundraprocentiga bidrag och landskapsstyrelsen ställer utrymmen till förfogande. Det är klart att hantverksskolan kan önska vad de vill, men det är ändå så att om man ställer utrymmen till förfogande som är acceptabla av hantverksskolan tror jag nog att de tar emot dem. Det svaret har jag i alla fall fått av hantverksskolan, att de också kan flytta om de får nya utrymmen, men det är ingenting som hindrar att någon annan ställer utrymmen till förfogande och att hantverksskolan hyr sådana utrymmen.

 

Det har kommit ett brev till landskapsstyrelsen men också till alla lagtingsledamöter daterat den 11.12, alltså förra veckan, där man börjar flagga för ett nytt problem inför hösten som gäller fyra elever som skall gå ut träningsundervisningen. Det är ett nytt ärende och hör inte till den här budgeten och här ber landskapsstyrelsen att få återkomma när vi har handlagt detta ärende på sedvanligt sätt. Om vi måste begära mera resurser, så kommer vi att återkomma med den frågan, men med detta vill jag säga att vi har tagit det till oss och skall göra vårt bästa.

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman!

Jag har också läst budgeten, precis som landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson när det gäller husmodersskolan, dvs. att landskapsstyrelsen avser att från hösten 2003 ha en annan verksamhet där än den som nu bedrivs. Men finansutskottet gör inte något sådant undantag utan man talar generellt om att man efterlyser ”en plan som tar ställning till vilka utbildningslinjer som skall upprätthållas i landskapets regi. Utskottet ställer nu krav på att ett slutligt ställningstagande i budgeten för 2004 angående vilka utbildningar som skall finnas kvar och vilka som skall avvecklas.” Något annat sägs inte. Det måste man säga att täcker in alla landskapets skolor och att här står då landskapsstyrelsens skrivning i strid med finansutskottets. Jag tycker inte att man mot bakgrund av den här skrivningen kan säga att husmodersskolan egentligen kan ändra sin verksamhet, om inte det kommer ett nytt beslut via landskapsstyrelsen i samband med en tilläggsbudget. Men enligt den här skrivningen tycker jag att det är ännu mera oklart hur det skall bli med husmodersskolan. Det här egentligen inte landskapsstyrelseledamoten Gun Carlsons sak utan det är lagtinget och finansutskottet som skall förklara vad de riktigt menar.

 

När det gäller de fyra eleverna är det så att de är kopplade till husmodersskolan av det skälet att de har fått utfästelser från skolans sida att de eventuellt under hösten 2003 kunna räkna med utbildning just inom ramen för husmodersskolans verksamhet. Att man från skolan har givit de utfästelserna beror på att man i ett väldigt sent skede fick landskapsstyrelsens meddelande om att verksamheten skulle upphöra. Jag tycker att hela frågan om husmodersskolans framtid inte är riktigt väl skött.

TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Det är så när det gäller husmodersskolan att om det är så att finansutskottet faktiskt har avsett att man skall fortsätta, så borde man ha fört in nya pengar. Pengarna nu räcker bara till en termin, så det är nog bäst att man klarlägger detta.  Träningsundervisningsfrågan är ny och vilka löften de har fått har jag ingen aning om i dag och kan inte kommentera det, men, som jag sade, visar det sig att det för den här sakens skull behövs några nya resurser som vi inte har räknat med kommer vi att återkomma. Det här dock ingenting som har diskuterats i landskapsstyrelsen utan det var fullständigt nytt för mig, så därför har jag inget svar i dag men återkommer när vi vet mera.

 

 

 

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman!

Det verkar som om landskapsstyrelsen skulle ha lite dåliga kontakter med husmodersskolan eftersom detta inte kan vara svårt att utreda. Det framkommer bl.a. i skrivelsen som föräldrarna till de aktuella barnen har lämnat in att de har fått vissa utfästelser. Det är klart att vi som beslutsfattare kan säga att sådana har de inte rätt att ge, men det är på grund av att man i skolan inte kände till landskapsstyrelsens planer att lägga ner verksamheten redan våren 2003. Det är också så med eleverna som har gått i träningsskolan att det är nog allvarligt. Det står nämligen i landskapsstyrelsens handlingsprogram mycket klart och tydligt: ”Alla elever som genomgått grundskolan, även träningsundervisningen, skall ha – liberalerna talade i tiden om subjektiv rätt – tillgång till gymnasieutbildning med valmöjligheter och flexibilitet inom både praktiska och teoretiska kunskapsområden. De elever som det nu gäller har inte ens fått ett första val. På naturbruksskolan har vi elever som kanske går där som sitt andra eller tredje val, och jag upprepar: de eleverna kostar 200.000 gamla mark i året. På husmodersskolan är kostnaderna någorlunda rimliga; de rör sig runt 70.000 mark och redan det är mycket pengar. Nog är det dags att börja granska vem det är som skall prioriteras i undervisningen och vilka skolor som skall vara kvar.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Lindeman, replik:

Fru talman!

Jag blev lite förvånad över att det kom som en blixt från en klar himmel att det fanns fyra elever som behövde plats på gymnasialstadienivå fr.o.m. följande höst. Det går ändå ganska lätt att följa med årgångarna och hur många det finns som har behov av platser. Åtminstone jag har fått information för ganska länge sedan att det kommer att komma ganska många som har behov av den här typen av utbildning och att man inte hade utrymme vid yrkesskolan och i den undervisning som ges där. Jag vill minnas att i ett tidigare skede hade vi planer för dem på yrkesskolan när vi diskuterade om- och tillbyggnaden av yrkesskolan, som har dragit ut lite på tiden och som gör att de nu inte har rum där – om det skulle bli det, men jag vet att de prioriterar husmodersskolan – men åtminstone borde de ha fått en plats vid yrkesskolan, för där försöker man också anpassa utbildningen individuellt efter varje studerandes förutsättningar. Jag är inte säker, men jag tycker mig komma ihåg att landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson sade i ett skede att det skall finnas utrymme för dessa elever; i annat fall får andra linjer flytta ut. Jag tror att det var ungefär så landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson sade.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Sune Mattsson:

Fru talman!

Jag hade egentligen inte tänkt säga så mycket, men ändå kan jag inte i slutet på den här dagen låta bli. Jag skall börja med svinavelsstationen. I förra årets budget sades, att det här året, 2002, räknar man med att svinavelsstationen skall vara självbärande. På något sätt måste det ha misslyckats eftersom man nu föreslår 57.000 euro för att avveckla den. Jag kan inte låta bli att säga, precis i likhet med ltl Wiklöfs m.fl. motion, att det här hade varit ett lämpligt tillfälle att avveckla sina intressen i svinavelsstationen. Låt privata intressen ta över den, i synnerhet som prognoserna nu är positiva att man räknar med att den skall gå med vinst, låt då de privata ta vinsten, försök inte nagga de privatas intressen i kanten! Jag har läst innantill väldigt noga på det där.

 

Jag är ytterst besviken över behandlingen av min motion om att jaktvårdsmedel går till museiverksamhet, vilket jag fortfarande tycker att är helt fel. Jag förstår att det i finansutskottet inte fanns så många jägare som är intresserade och som har satt sig in i frågan. Det förvånar mig att det inte har läckt ut; det har skrivits så många gånger om det i tidningen, t.ex. Lemlands jaktvårdsförening har många gånger på sina officiella höst- och vårmöten sagt att de tycker att det är helt fel. Men motionen blev kort och gott avslagen. Möjligen har den gett en signal till landskapsstyrelsen att det här inte är så bra, att man i fortsättningen kanske bör ompröva om inte museiverksamhet skall stödas med museimedel.

 

Jag måste tacka ltl Per-Eriksson från Föglö som stödde mig i att det principiellt var fel. Jag måste också säga att den som är insatt i vilt- och jaktvård vet att som jakten sker i dag behövs det utbildning och insatser för att minska, ofta djurens lidande, men ofta också för att göra viltvårdande insatser, t.ex. med viltvatten, saltstenar osv. Det är ett nödvändigt komplement till jakten i dag och det ankommer på dem som betalar jakten och de som bedriver den, alltså jägarna.

 

I ett replikskifte mellan ltl Anne-Helena Sjöblom och ltl Ronald Boman diskuterades stödet till cancersjuka, som är jättebra att har återinförts av finansutskottet. Men på Bomans fråga om cancerstödet på något sätt var en uppgörelse mellan liberalerna och centern säger ltl Sjöblom helt klart och tydligt, att uppgörelsen bestod av mycket större saker än stöd till de cancersjuka – det sades rent ut. För min del tycker jag att stödet till sjuka, barn och utbildning är med det största, så den uppgörelsen måste betyda mycket, mycket mindre, åtminstone för mig i alla fall.

 

Ltl Wiklöf, replik:

Fru talman!

Eftersom ltl Sjöblom inte är inne här ser jag mig tvungen att förtydliga vad hon sannolikt avsåg. Den summa som vi har äskat om att hjälpa de cancersjuka med tillhör inte de största summorna i den här budgeten. Däremot är det naturligtvis ett jätteangeläget område. Vad ltl Sjöblom avsåg att det som har diskuterats och avhandlats mellan socialdemokrater, liberaler och centerpartister gällde områden med vida större ekonomiska samband.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag hade hoppats på en liknande förklaring, för när jag hörde det höll jag på, inte som ltl Strand ramla av stolen, men jag lutade mig lite bakåt och tänkte: ”hör jag faktiskt rätt!”

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Sundback:

Fru talman!

Det är mycket viktigt för socialdemokraterna att se på budgeten ur ett socio-ekonomiskt perspektiv. Med det menar jag att fördelningspolitiken är ytterst viktig eller för att säga det ännu mera rakt på sak: vem och vilka grupper som drar nytta av de pengar som tas upp i landskapets budget. Det är ganska sällan här i lagtinget som fördelningspolitiken kommer upp till debatt. Särskilt då med hänsyn till de allra mest utsatta grupperna i vårt samhälle. Det beror antagligen mest på det att socialdemokraterna tyvärr är ett så litet parti fortfarande i lagtinget. Det som är betecknande för de övriga partierna är att man gärna diskuterar budgeten ur ett regionalpolitiskt perspektiv, och där tycker vi också att det finns många viktiga saker att lyfta fram, men man lyckas inte föra diskussionen på ett fördelningsplan. Det har naturligtvis också med det att göra att historiskt hade vi inte så stora möjligheter att fördela landskapets medel så att de utgjorde ett särskilt stöd för de svaga grupperna i samhället. Vi var väldigt bundna till det system som man hade i riket och i riksbudgeten.

 

Nu när vi har ett eget fördelningssystem har det ändå skett vissa beslut som har haft fördelningspolitisk effekt och det som väl är mest hedrande för Åland i det här sammanhanget är att vi har behållit barnbidraget och t.o.m. höjt det jämfört med i riket. Men i övrigt kan man inte säga att särskilt de borgerliga partierna har ägnat den fördelningspolitiska frågan någon större uppmärksamhet. Så länge det inte heller finns tillräckligt med faktaunderlag och kunskap om hur stödsystemen som vi har i budgeten påverkar olika grupper i vårt samhälle är det naturligtvis ganska svårt att säga vilka åtgärder som man tycker att bör vidtas för att minska inkomstklyftor och för att öka jämlikheten i samhället.

 

En annan sak som också är viktig är att för att kunna ge stöd som verkligen får åsyftad verkan behöver man ha en ganska kunnig och kompetent förvaltning som just kan detta med socialpolitik. Det är säkert vid sida av bostadspolitiken det svåraste området inom det arbete som vi ansvarar för. Det finns olika modeller som man har praktiserat i olika länder och hur man än ser på det hela är kanske ändå den nordiska välfärdsmodellen den som har varit mest tålig på så vis att man har sagt att alltför stora sociala trygghetssystem försämrar näringslivets och företagens konkurrenskraft och att det på det viset dränerar hela ekonomin i samhället. Detta sades ofta när Finland och Sverige skulle gå med i EU. Då var det många som trodde att nu kommer hela samhället att socialt nedrustas och de är vi tvungna till för att rörligheten inom EU skulle kräva att våra företag skulle måsta få mycket mindre krav vad gäller olika typer av sociala avgifter och skatter. Vi kan emellertid konstatera att det som var det bästa för de nordiska länderna ur det här perspektivet var att det visade sig att den socialdemokratiska välfärdsmodellen klarade integreringen på så vis att den både resulterade i bibehållen välfärd och hög sysselsättning.

 

Det har funnits mycket intressanta rapporter om vad som hände på nittiotalet. Nittiotalet resulterade trots allt i en högkonjunktur, som vi forfarande kan säga att vi lever i och på Åland slog aldrig arbetslösheten till som den gjorde i Finland utan vi kunde bibehålla våra stödsystem, t.o.m. delvis förbättra dem och vi hade full sysselsättning. Men vi gjorde inte någonting åt våra övriga stödsystem heller och sedan började lönerna gå upp och nu finns det inte på Åland några motsvarande utredningar eller analyser. Vi har minsann utredningar om det ena och det andra, men vi har inte om det här som är så väldigt grundläggande, alltså hushållens ekonomi. Det är klart att det inte är helt riktigt att göra jämförelser mellan vad som har hänt i Finland och på Åland. Men det som hände på nittiotalet i Finland var att den s.k. fattigdomsgraden för barnfamiljer fördubblades. För övriga befolkningsgrupper var försämringarna inte lika markanta. Under början av nittiotalet var det unga människor som drabbades av försämringar och i slutet av nittiotalet är det också en viss försämring av de äldres ekonomiska situation, men inte alls jämförbart med vilken ekonomisk stagnation och försämring som har skett för barnfamiljerna i Finland.

 

Då är nog min slutsats den att eftersom vi på Åland inte heller kan skryta med enorma löneökningar, speciellt inom offentlig sektor där väldigt många jobbar och speciellt kvinnor och eftersom prisnivån är så mycket högre, speciellt för mat och bränsle samt där boendet också är förhållandevis högt, kan man med viss sannolikhet konstatera att det antagligen är så också på Åland att det finns en grupp barnfamiljer, speciellt ensamförsörjare och kvinnor i låglöneyrken med småbarn, som har det ekonomiskt väldigt kärvt. Det finns olika mått på fattigdomsgränsen. I Stakes utredning som jag har tagit del av använder man en sådan gräns att en familj som består av två barn och måste klara sig under 1.750 euro i månaden lever under fattigdomsgränsen. Vi vet inte hur många det finns på Åland och det finns inte heller några sådana uppgifter. Vad jag vet har inte landskapsstyrelsen några sådana utredningar på gång och det finns inte heller någon politisk ambition från något annat parti än mitt parti att intressera sig för de här frågorna, så därför förblir detta ett dolt samhällsproblem. Då är poängen den att har de här människorna ingen rätt att få kompensation för sina ekonomiska och sociala behov. För oss är det alldeles givet att om vi skall ha en framgångsrik självstyrelse skall den gälla alla grupper i samhället.

 

Det är min första slutsats att om Ålands självstyrelse skall börja fungera demokratiskt och till allas fördel måste lagtinget få mera kunskap om hushållens ekonomi på Åland. Det andra är att den budget som vi nu har har ett underskott som tydligen kommer att växa. Då har den sittande landskapsstyrelsen sagt att det här skall finansieras men inte bara genom att landskapsstyrelsen ser över sina egna verksamheter; där finns det minsann att skära, jag nämner bara naturbruksskolan igen. Tycker ni att det är rimligt med 200.000 mark per elev i året? - det är bara en fråga. Det finns mycket att se över i landskapsstyrelsens verksamhet och då tycker inte jag att man skall ta bort naturbruksutbildningen, men man kan inte ha den med den strukturen och bara år efter år låta pengarna rinna iväg. Nå, landskapsstyrelsen skall se över sina egna verksamheter, sedan är det stora som har hänt i den här budgeten att landskapsstyrelsen har övervältrat ett stort finansieringsansvar på kommunerna för att, som vicelantrådet säger, bibehålla bastryggheten och välfärden för medborgarna. Det är sant att det är kommunerna som har det primära ansvaret för välfärden. Men har den bibehållits? Det skulle jag inte säga. Vi ser redan försämringar i kommunerna. I Mariehamn som ändå är en rik kommun har vi varit tvungna att dra ner på en mycket viktig social service, nämligen eftermiddagsservicen. Vi har också varit tvungna att höja avgiften, och vem drabbar det? Drabbar det medelåldersmän med BMW, stadigt jobb? Nej, det drabbar den här ensamstående försörjaren, en kvinna i ett låglöneyrke som behöver eftermiddagshem för att kunna jobba. Det är ett orimligt stort ansvar som vi nu lägger på dem som är mest utsatta i samhället. Det tror jag inte att majoriteten gör av illvilja utan det leder med automatik till det när vi har dåliga offentliga finanser. Det är inte vtm Christer Jansson som drabbas av den dåliga landskapsekonomin. Han vill så fort som möjligt hem härifrån! Han bryr sig antagligen inte överhuvudtaget om det här, för det ingår antagligen inte i hans politiska intressesfär att bry sig, men vi socialdemokrater, vi bryr oss om dessa ensamförsörjande mammor.

 

Det går tydligen inte att i det här lagtinget höja bostadsbidraget. Det går inte! Läste ni om hon som fick 17 euro i månaden och som inte fick ekonomin att gå ihop! Ingen av oss skulle heller klara det. Varför är inte detta en viktig samhällsfråga i lagtingets remissdebatt? Man kan fråga sig. Det är antagligen så att den här kvinnan känner att hon inte har någon makt att påverka. Och även om hon försöker, kanske hon har försökt, så finns det inte tillräckligt många som bryr sig här i lagtinget!

 

Landskapet skall se över sin ekonomi, kommunerna har fått ett större ansvar genom att vi skall ta över pensionskostnaderna för grundlärarlönerna osv. osv. Det betyder ofrånkomligen att den kommunala servicen försämras och den drabbar dem som är mest beroende av den. 

 

Den tredje parten som har utpekats som ansvarig för att balansera upp detta underskott är hushållen. Hur drabbas hushållen direkt av det här? Det är inte så lätt att säga, men det finns åtminstone två saker som drabbar hushållen och det ena är höjd tv-licensavgift. Det andra är höjda avgifter på ÅHS. Jag skulle säga att det är inte tv- och radiolyssnarna som har skapat underskottet. Tvärtom har Ålandsradio verkligen fört en stram ekonomisk politik. ÅHS är ett kapitel för sig, det vet vi alla, men det drabbar igen dem som är mest utsatta.

 

Detta med att göra budget är inte bara fråga om några siffror och att få det att balansera, utan beroende på underskottets storlek drabbas de människor som har det svårast i vårt samhälle, mer eller mindre, men det är alltid de mest utsatta som får dra det tyngsta lasset. Så är det också den här gången.

 

När landskapsstyrelsen nu då och majoriteten i sin stora visdom skall försöka få den kommunala basservicen att fungera igen initierar man ett förslag att Fixtjänst skall överföras på Ålands omsorgsförbund – och det ekonomiskt intelligenta i detta förslag har vi ännu inte fått höra. Vad innebär detta? Jo, det innebär att den verksamhet som bedrivs i dag av Fixtjänst i Ålands handikappsförbunds regi fungerar, såvitt jag förstår, alldeles utmärkt. Verksamheten finansieras av penningautomatmedel och detta anser landskapsstyrelsen vara fel och det är kommunernas ansvar att finansiera verksamheten. I stället för att meddela kommunerna att nu upphör man med att finansiera verksamheten, nu måste kommunerna ta över, så skall man tvångslagstifta om att Ålands omsorgsförbund, som överhuvudtaget inte har någonting med den här verksamheten att göra enligt sin lag om specialomsorger skall ta över det hela. Ålands omsorgsförbund har inte några pengar att betala det här. Det betyder bara indirekt att primärkommunerna debiteras för det här. Det är inte Ålands omsorgsförbunds ansvar att ta hand om detta, utan det är de åländska primärkommunernas ansvar. Det är fullkomligt oklart vad som är meningen med det här. Vem är det som skall favoriseras av detta? Senast när Ålands omsorgsförbund hade sitt fullmäktigemöte fanns det ett starkt motstånd, speciellt bland många ledande liberaler, att godkänna omsorgsförbundets budget, man tyckte att den hade svällt för mycket. Det här kommer bara att öka den budgetomfattningen. Det är mycket teknik, men det är obegriplig politik vad som är meningen med det. Blir det bättre för Fixtjänst? Jag har svårt att se det. Inte finns det någon kompetens inom Ålands omsorgsförbund i fråga om den här verksamheten. Ålands omsorgsförbund har ett uppdrag att ”leverera” omsorgstjänster, som det heter nuförtiden, till personer med förståndshandikapp. Sedan föreslår landskapsstyrelsen att Ålands omsorgsförbund skall ta över personalen från ett privaträttsligt förbund. Hur skall det gå till! Skall det lagstiftas i lagtinget? Finns det ingen fri förhandlingsrätt i det här sammanhanget? Vi hörde just om hur landskapsstyrelsen respekterar förhandlingsrätten inom sjöfartsnäringen, men här skall man tydligen tvångslagstifta. Det kan överhuvudtaget inte vara möjligt.

 

Ja, fru talman, som jag förstår det här är det när det något som man försöker tiga ihjäl, det kommer inte upp till debatt, det är precis samma problem som i fråga om ensamförsörjaren -  hon har ingen förespråkare här, inte heller Ålands omsorgsförbund annat även eventuellt jag. Det är samma med dessa fyra elever som enligt rådande handlingsprogram skall få undervisning på gymnasialstadienivå. Lagtinget känner inte till och vill inte känna till de utsatta gruppernas behov, men det gör socialdemokraterna. Vi kommer inte att glömma dessa gruppers behov.

 

Fru talman!

Jag tycker alltså att lagtinget måste besinna sig när det gäller tvångslagstiftningen genom vilken Fixtjänst skulle överföras på Ålands omsorgsförbund. Enligt Ålands kommunförbunds ordförande har landskapsstyrelsen och kommunförbundet kommit överens om att man skall lösa den här frågan mellan kommunerna och landskapsstyrelsen under år 2003. Ålands omsorgsförbund har överhuvudtaget ännu inte blivit hörd, vilket är ett allvarligt demokratiskt fel i hela processen. Men framför allt, fru talman vad tror man sig vinna med det här? – det är ännu helt oklart. Men vi har vicelantrådet här, så det dröjer väl inte länge förrän jag får svar på alla frågorna!

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Fru talman!

Ltl Sundback talade om att det är bara socialdemokraterna som tar ansvar för de ekonomiskt svagaste. Hon nämnde särskilt ensamförsörjarna i det sammanhanget. Det störde mig lite på det sättet att för mig som borgare har det alltid varit huvudsaken i den frisinnade politiken att de högst prioriterade områdena skall vi ta in skattemedel till och sköta, alltså sjuka, åldringar, barn, det som normalt brukar benämnas vård, skola och omsorg samt de ekonomiskt svagaste. Men eftersom det har blivit så i politiken att pengar har pytsats väldigt mycket ut till annat, så har de svaga ibland blivit lidande av det. Man kan kalla det som ltl Sundback brukar benämna ibland för mycket borgerlig socialism och jag tycker att det utmärker särskilt liberaler och center i det sammanhanget, men också en del av den nordiska socialdemokratin som har talat för generella stöd för att inte någon skulle utpekad. Generella stöd äter lätt upp budgetmedlen så att inte pengarna sedan räcker till allt det högst prioriterade. Jag vill alltså säga att åtminstone ett borgerligt parti har socialdemokraterna med sig i arbetet för att skydda de ekonomiskt svagaste, men det fordrar i sin tur budgetdisciplin och mindre utpytsande av pengar till en massa annat som kanske inte borde prioriteras.

 

 

 

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman!

När det gäller frågan om att man inte skall pytsa ut pengar och att den offentliga ekonomin just skall slå vakt om utbildning, vård och omsorg är vi helt överens, men vi ser i årets budget, just den här IT-byn, som är en kolossal näringspolitisk satsning som inte samhället skulle behöva prioritera. Vi har fortsättningsvis massor med investeringar inom Jomala gård som går av bara farten, där man inte reflekterar över att man kunde hitta andra lösningar. Att igen bygga ett stort laboratorium – för vad då? Det är klart att man måste kunna få jordprover utförda men inte genom att investera så här kolossalt. Det har följder också för driftsekonomin. Allt det här äter naturligtvis upp en massa pengar som i stället borde satsas just på kärnområdena. När det gäller sjukvård och utbildning tror jag inte att de frisinnade och vi har något större problem att komma överens, utan vi är beredda att sanera och att göra omstruktureringar som har ekonomisk effekt. Sedan tror jag att det kan finnas ideologiska skillnader när det gäller satsningar inom omsorgen, men det är naturligt eftersom vi har olika utgångspunkter och värderingar.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Fru talman!

Den lista över lågt prioriterade satsningar som ltl Sundback angav i sin replik kan vi göra väldigt lång för vår del, och säkerligen tillsammans. Därmed skulle vi ha betydligt mera medel, dels en budget i balans och betydligt mera medel till de högst prioriterade områdena. Jag ville ytterligare säga att när det gäller att ta reda på att få fram statistik också på Åland över hur de svagaste har det ställt så ställer vi helt och hållet upp på det, och det är viktigt att sådana uppgifter tas fram samt att man skapar ett grundtrygghetssystem för dem som är tillräckligt. Men det förutsätter som sagt en budgetdisciplin och att man tar pengar av annat. Med budgeter med så här stora underskott blir risken väldigt stor att just de grupperna blir lidande.

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman!

Jag tackar för det stödet om en typ av kartläggning att man verkligen fick fakta om hur det ser ut på Åland. Generella stöd som barnbidraget kan alla vara överens om att skall höjas, för det är inte på något sätt riktat utan det kommer alla till del. Det är ett bra stöd och det har vi ingenting emot, men just de grupper som är så utsatta att de är beroende av flera stöd för att klara sin försörjning och sitt uppehälle är väldigt utsatta, de är också utsatta politiskt därför att de har svårt att kräva någonting när de är bidragsberoende. Det är ett psykologiskt underläge som man har när man är starkt beroende av andra. Därför är vårt ansvar ännu större att just lyfta fram dessa gruppers behov.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Lisbeth Eriksson, replik:

Fru talman!

För Fixtjänst, som ltl Sundback för ett långt resonemang om, finns det inget förslag ännu. Den frågan ligger i kommunförbundet.

 

Jag vill påminna ltl Sundback om de verkliga förhållandena när hon kan stå här i lagtinget och påstå att många liberaler röstade emot specialomsorgens budget. Jag vill inte säga det där ordet som det är, men det kan ju bevisas. Det fördes någon sorts tidsdiskussion och det var kanske en liberal som röstade för det. Jag tycker att om man står i lagtingets talarstol skall man visst tala om fördelningsfrågorna – det håller jag med om –  men man måste hålla sig till sanningen när man försöker propagera mot andra partier.

 

 

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman!

Om jag har sagt att någon har röstat emot, så ber jag om ursäkt. Jag tycker att jag inte uttryckte mig så, men man kan säga fel. Det uppenbara var att det var många som var väldigt skeptiska till omsorgsförbundets budget, för man ansåg att den växte för mycket, på grund av att vi investerar i boende för utvecklingsstörda i flera kommuner. Vi utlokaliserar, kan man säga, och det blir dyrt. Det var jättebra att det gick igenom och det visar ändå att det finns ett starkt stöd för verksamheten. Det är faktiskt så med Fixtjänst att det är beskrivet väldigt tydligt i budgeten på två ställen. Ltl Lisbeth Eriksson kunde titta på de allmänna motiveringarna och också under socialbudgeten, där det finns beskrivet; man säger att man skall föra en lag till lagtinget 2003 och överföra verksamheten på Ålands omsorgsförbund och att personalen skall överföras från handikappförbundet till Ålands omsorgsförbund plus att Ålands omsorgsförbund skall få någon slags landskapsandel för den här verksamheten. Men det är så att Fixtjänst är ingen specialomsorg. Det är fråga om en annan typ av sociala omsorger som kommunen har ett ansvar för; i så fall måste man ändra på hela specialomsorgslagen och då har vi den olyckliga situationen att vi får två svaga grupper som skall konkurrera med varandra. Som ordförande för styrelsen för Ålands omsorgsförbund tycker jag inte att det är bra.

 

Ltl Lisbeth Eriksson, replik:

Fru talman!

Ltl Sundback talar hela tiden om förslag som skall komma och som vi skall diskutera. Personligen har jag alltid sett detta med Fixtjänst som en näringspolitisk fråga, men det kommer vi att få diskutera vidare. Jag tycker faktiskt att det var ett slag under bältet och att använda ordet här i lagtinget med att börja påstå vad som hände vid budgetbehandlingen i omsorgsförbundet. Jag skulle inte förvänta mig att någon lagtingsledamot överhuvudtaget handskas så ovarsamt med sanningen, eftersom vi alla från liberalerna verkligen har stött den här verksamheten och diskussionen gällde huruvida, när osv. man skulle investera i bostäderna, vilket vi också stöder. Det är inte bara ute i buskarna man pratar – också här i lagtinget.

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman!

Jag vet inte vad de pratar i buskarna jag! Jag har inte tid att viska i buskarna utan just nu åtminstone har jag fullt upp att försvara Ålands omsorgsförbunds intressen! Det är väl ingen skam att berätta vad som sades på Ålands omsorgsförbunds fullmäktigemöte, ett offentligt möte där de folkvalda tar ställning till en mycket viktig fråga! Det var många som har uttryckt oro över kostnadsutvecklingen inom Ålands omsorgsförbund. Det är alldeles klart med den dåliga ekonomi som landskapet har, så har man all oro över hur det där skall klara sig och min poäng är att det blir verkligen inte lättare om den här landskapsstyrelsen och det här lagtinget skall överföra Fixtjänst på Ålands omsorgsförbund. Nu är verksamheten privatiserad, men nu skall den igen då socialiseras. Inte behöver ltl Lisbeth Eriksson vara så indignerad hela tiden över att man har åsikter både om det ena och det andra!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

Ltl Häggblom:

Fru talman!

Som en i regeringsblocket sade var det inte finansutskottets betänkande han fick i handen utan det liknande närmast en skrivelse från en socialnämnds betänkande från någon kommun, eftersom det inte handlar om de ekonomiska realiteterna. Vicelantrådet talade om hur landskapet skall gå in för långsiktig ekonomisk utveckling och i enlighet med finansutskottets godkännande av budgeten fortsätter det att kosta 12.700 mark per timme back och 18,8 miljone euro back per år. Finansutskottet har inte gjort några större diskussioner och utvecklingsstrategier hur man skall komma åt det. Det enda reella här är någonting som vicelantrådet har sågat bort, dvs. att man inte skall göra nyanställningar när personer slutar, man skall inte pröva det. Det var ett dåligt förslag, har det sagts i offentligheten av vicelantrådet. Det enda konkreta som finansutskottet har kommit med har sågats av vicelantrådet, samtidigt som vicelantrådet förslag. Lantrådet har igen gått ut och sagt att man har fått en ny axel med ekonomisk politik med socialdemokraterna. Nu har man funnit varandra! Vad gjorde det då? Jo, tre månader till kommunerna för pensionerna som finansutskottet redan har skrivit att är omöjligt eftersom det skall lagstiftas om det! Vad var det för uppgörelse då och att det skulle ha gjorts uppgörelse med jordförvärvslagen! Centern säljer jordförvärvsfrågan för tre månader till kommunerna som är omöjligt. Det är centerpolitik i dag det! Centern har totalt tappat sin hållning i dagens politik och i synnerhet dess ordförande, tillika lantråd.

 

Jag tror att det här ärendet behöver bordläggas till i morgon, för jag tror att alla behöver gå hem och titta på detta statistikmeddelande som finns på våra bord i dag om kommunernas bokslut. I budgetförslaget finns det tre badhus, åtminstone tre stora simhallar. Har vi råd med de investeringarna i förhållande till grundtrygghetsdiskussionen som just har förts? Det är badhuset i Mariehamn, det är Folkhälsans terapibassäng och det är projektet i Finström. Finströms kommun som har en likviditet på fem dagar, kassamedel! Då tänker lagtingsledamöterna sätta ännu större börda på Finströms kommun. Samtidigt vältrar vi över krav på kommunerna. Jag vill påstå att det faktiskt är kommunerna som i dag står för medborgarnas grundtrygghet, om vi ser på barndagvård och åldringsvård. Hur skall vi kunna uppnå det med det här budgetförslaget?

 

Jag föreslår att ärendet bordläggs till i morgon. Jag ber er titta på vilken likviditet det är. Inte är det bara Finström som har dålig ekonomi, som har bara fem dagars likviditet, utan det är många flera. Vi bör titta på det. Samtidigt aviserar jag att jag kommer att föreslå alla mina motioner för omröstning.

 

Ltl Sundman: Fru talman! Jag ber att få understöda ltl Häggbloms förslag om bordläggning.

 

TALMANNEN: Under diskussionen har ltl Häggblom, understödd av ltl Sundman, föreslagit att ärendet skall bordläggas till morgondagens plenum. Bordläggning kommer därför att ske. Önskar någon uttala sig om bordläggningstiden? Ärendet bordläggs till plenum den 19.12.

 

Lagtingets nästa plenum hålls i morgon den 19.12. kl. 9.30. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl. 17.26).

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Originalfil