Plenum den 18 december 2007 kl. 9.30

PLENUM den 18 december 2007 kl. 9.30.

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Barbro Sundback och ltl Mika Nordberg. Ltl Nordberg infann sig efter uppropet.

28 lagtingsledamöter närvarande.

Om ledighet från dagens plenum anhåller ltl Barbro Sundback för kommunalt uppdrag. Beviljas.

 

 

Föredras för fortsatt enda behandling ärende nr 1:

 

Finansutskottets betänkande nr 1/2007-2008 angående budget för landskapet Åland 2008. (FR 1/2007-2008 jämte finansmotionerna nr 1-52/2007-2008).

 

Diskussionen fortsätter.

 

Ltl Åke Mattsson:

Herr talman!

Jag kommer först att beröra social- och miljöutskottets yttrande som vi har lämnat till finansutskottet angående föreliggande budgetförslag. Finansutskottet önskade att utskottet skulle yttra sig över den preliminära planeringen för hälso- och sjukvården och för socialvården, som ingår som bilagor i vårt budgetförslag. Dessutom ville utskottet att vi skulle uttala oss om finansmotionerna 11, 12, 30, 33, 35, 36, 37 och 41. Från social- och miljöutskottet kan vi konstatera, som de flesta talare har gjort här tidigare, att det här är en herrelös budget, den är lagd av en regering som har avgått och den nya som tar vid har kanske lite andra planer. När vi tittade på planerna var det främst för att försäkra oss om man kan jobba utgående från dem, att har oppositionen någonting emot det, ser man några stora stötestenar eller har vi från regeringspartierna det? Vi tittade först på socialvårdsplanen och där konstaterade vi att den är tänkt att i första hand vara landskapsregeringens verktyg för att styra den sociala verksamheten för vilken man beviljar landskapsandelar, man beviljar landskapsandelar för att man skall upprätthålla en viss service i kommunerna och man behöver övervaka att man verkligen gör det och styra det verksamheten. Därför utgör till planen till största delen anvisningar till kommunerna och för kommunernas verksamhet. Men vi ser det som positivt att i planen ändå ingår vissa åtaganden från landskapsregeringens sida och då är det framför allt intentionen om en ökad allmän information om ny och gällande lagstiftning, hur den ser ut och hur man skall tillämpa den.

 

Vi i utskottet understryker behovet av regler för hantering av socialvårdsärenden och att dessa följs upp av landskapsregeringen som just skall agera som övervakande myndighet.

 

I hörandet har det framkommit att det ibland föreligger vissa skillnader på servicenivåerna mellan kommunerna på ett sätt som inte är önskvärt. Det är framför allt åtagande inom handikappservicen, missbrukarvården och barnskyddet.

 

Vi stöder därför också intentionerna i finansmotion nr 41/2007-2008 om att landskapets tillsyn beträffande personer med funktionshinder skall förbättras. Vi föreslår inte att motionen skall godkännas eftersom landskapsregeringen i sitt handlingsprogram avser att stärka enskilda personers rättigheter.

 

I övrigt har vi ingenting konkret att anmärka mot socialvårdsplanen.

 

När det gäller ÅHS kan vi konstatera att kostnaderna för hälso- och sjukvården i landskapet ökar och att vi kanske har en fortsatt kostnadsökning att vänta med tanke på att befolkningen blir äldre, de medicinska och tekniska framstegen går väldigt snabbt framåt. Det enda som nämndes som kanske kan vara någonting positivt i framtiden är om man skall lösa demensproblemets gåta. Hittar man på en lösning där så kan det hända att man inom en överskådlig tid kan få lite billigare sjukvård. Men vi har andra problem. T.ex. den ökade konkurrensen om personalen. Vi har konstaterat att hälso- och sjukvårdspersonal är en bristvara och man behöver kanske höja lönen generellt för att det är en ganska lågt betald grupp i samhället med beaktande av utbildningen. På Åland är sjukvården dyr beräknad per person. Vi måste här på Åland upprätthålla en viss utrustning, en viss verksamhet som är befogad med tanke på vårt geografiska läge. Det är också så att skall man få läkare hit och få läkare intresserade behöver man ha vissa utmaningar, man kan inte s.a.s. ha en alltför slätstruken sjukvård utan man måste inom vissa små områden åtminstone ha lite mera specialisering. Mot bakgrund av de ökade kostnaderna finner utskottet att det är synnerligen angeläget att landskapsregeringen i samarbete med ÅHS påskyndar arbetet med en effektivering av verksamheten, att man driver på det här ytterligare för enda sättet att komma framåt är att bli effektivare. Men man är på rätt väg inom ÅHS och man jobbar med en kontinuerlig översyn av organisationen och man vill ha en samverkan mellan avdelningarna och enhetsgränserna. Men det har också visat sig att det finns inbyggt ”i väggarna” gamla system, så det är ganska svårt att driva igenom det här över en natt, men på sikt tror man att det kommer att bli en förändring. Det är en hel del gamla murar som man fortsättningsvis behöver riva.

 

Vi vill lyfta fram att man kan spara pengar genom en ökad satsning på hemsjukvården, också inom sociallvården men även inom ÅHS. Generellt kan man säga att ett hembesök kostar 40 euro medan ett vårddygn kostar 400 euro. Det finns också stora möjligheter till kostnadseffektivitet inom det här området och på samma gång får de äldre en högre livskvalitet för de flesta vill stanna hemma så länge som möjligt. Vi har också de höga kostnaderna som beror på ett omfattande till- och ombyggnadsarbete som har pågått länge och det är kanske en sak som på sikt kommer att ge vissa inbesparingar. Vi har också erfarit att det kan vara bra med tanke på konjunkturerna att senarelägga vissa delar, men som processen är just nu är det nog viktigt att man fortgår med planeringen, att man satsar runt 600.000 per år.

 

I budgeten ingår inte medel för sanering och ombyggnad av Gullåsen, som drabbats av uppenbara fuktproblem och som är i behov av en allmän renovering. Utskottet har erfarit att det är för tidigt just nu att komma in med någon specificering vad man skall göra. Det här är ett ganska omfattande arbete och det gäller hela Gullåsen, inte bara den skadade delen. Vi anser att det är mera ändamålsenligt att man i ett senare skede kommer med en mera specificerad plan på hur man tänker åtgärda hela konceptet. Oavsett hur man gör när man startar upp det så kommer man inte att kunna inleda arbetena förrän sent under hösten eller kanske inte ens förrän nästa år.

 

Vi konstaterar också att 2003 var kostnaderna för ÅHS 47,5 miljoner och för år 2008 är den 75,7 miljoner euro, så är det en dramatisk kostnadsökning som har skett här. Vi behöver kanske få stopp på det här och göra någonting åt det.

 

Vi har också tittat på några motioner med hänvisning till socialvårdsplanen. På sidan 22 finns det skrivningar om funktionshindrade. Landskapsregeringen har inte nämnt kostnaderna för de funktionshindrade och det tycker vi i utskottet att är någonting som man behöver fundera på. Det är trots allt 10 procent av befolkningen som är funktionshindrade och man behöver lyfta in den här biten, men, som sagt, det är viktigare att man gör det i en större plan, men vi omfattar det och det är fråga om ett positivt förkastande.

 

I finansmotion nr 11 föreslås det att det under moment 45.10.51 upptas ett anslag om 500.000 euro med motiveringen att ett Ålandstillägg skall betalas ut till pensionärer som har lägst inkomst. Vi har också föreslagit ett positivt förkastande av den motionen, vi anser att det är någonting som man behöver satsa på, det är ett behjärtansvärt ändamål, men man skall göra det som en helhet.

I finansmotion nr 30 föreslås att anslaget under moment 45.10.53 höjs. Det gäller barnbidraget och ensamförsörjartillägget. Vi anser också, med föreslagen motivering, att motionen förkastas men att man kommer att jobba med frågan om de extra utsatta personerna.

 

I finansmotion nr 35 föreslås att högkostnadsskyddet för sjukpensionärer blir detsamma som för ålderspensionärer i ÅHS. Vi ställer oss positivt till att landskapsregeringen ser över det, men vi föreslår ingen ändring i budgeten i det här skedet, utan det får ingå i hela konceptet.

 

I finansmotion nr 12 föreslås att motiveringen till kap. 45.01 får ett tillägg enligt vilket åtgärer bör vidtas så att patienternas rätt till en andra bedömning säkras. Vi erfar i utskottet att detta är redan på gång inom ÅHS och det här har kanske inte med budgeten att göra utan det är mera en lagstiftningsfråga.

 

I finansmotion nr 36 föreslås att allmän tandvård skall införas i landskapet. Det är någonting som redan är på gång och utreds vid ÅHS.

 

I finansmotion nr 37 föreslås att lagstiftningen ändras för att möjliggöra sammanhållen hemvård, alltså en samordning mellan hemsjukvård och hemvården. Det är också redan på gång, så därför föreslås motionen förkastad.

 

Det här är social- och miljöutskottets inställning och vi hoppas att vi till nästa år, om vi får möjlighet att gå igenom planerna, kan fördjupa oss lite mera. På grund av tidsbrist, både från utskottet, men framför allt lagtingets personal, så har vi inte kunnat ägna så pass mycket tid som skulle ha varit befogat.

 

Angående budgeten i övrigt vill jag gå vidare med ett helt annat ärende som jag har lite personliga uppfattningar om. Det gäller moment 48.30.77 Vägbyggnads- och vägförbättringsarbeten, korsningen Björsby-Gölby på Godbyvägen. Ärendet har tidigare varit upp till debatt och jag har haft en motion som liberalerna har ställt sig bakom. Tydligen är det en väldigt känslig fråga, men jag ifrågasätter lite utskottets ställningstagande. Man har nämligen konstaterat att anslutningsvägarna på vardera sidan om den planerade korsningen bör i stället byggas om och göras trafiksäkra. Efter att ha gått igenom hörandelistan vet jag inte vilka sakkunniga man har anlitat och diskuterat med och jag vet inte heller om man har satt sig in i den utredning som har gjort på korsningsområdet. Vägaffärsverket har tagit fram en ganska bra bedömning och tittar man på kartan nedan hur vägsträckningen ser ut är det ingen vilken vanlig bykorsning som helst. Man ser på kartan när man kommer längs Godbyvägen, strax före nuvarande Björsbykorsning: 4.500 bilar passerade där år 2000 i dygnsmedeltal. Efter att man har passerat Björsbykorsningen är det 2.700 kvar. I Björsbykorsningen vid den här tidpunkten var det alltså 2.000 bilar som svängde av åt olika håll. Vi har ungefär 1.000 bilar som svänger av när man kommer från Ämnäshållet in mot Mariehamn, så det är sammanlagt en väldigt hårt trafikerad väg. Här finns mycket lastbilar, det finns ett stort grönsakslager dit man levererar varor och hämtar varor därifrån med långtradare. Det är också en trafiknerv som går mellan östra och västra Åland, det är alltså en väldigt vanligt trafikerad väg. Redan när man planerade vägområdet var det tänkt att man skulle dra nuvarande Näfsbyvägen rakt fram till Godbyvägen. Av olika anledningar blev det inte av just då, men planen ligger framme ännu. På det sättet skulle man bli av med två stycken farliga fyrvägskorsningar. Alla trafikutredningar är helt på det klara med att fyrvägskorsningar är de farligaste korsningarna. Det är ganska ändamålsenligt för tack vare det blir man av med en fyrvägskorsning här och en där. Området i Jomala byggs ut ganska kraftigt just nu och det är en intensiv buss- och lastbilstrafik därigenom, så jag ser inte en nackdel där att man minskar på trafiken och sätter en vändplan i den ändan i stället. För min del kan jag inte förstå hur man i finansutskottet tar ett sådant här beslut och föregriper den vägplan som ligger ute. Jag anser att man noga behöver överväga om man har haft det beslutsunderlag som man skall ha i en sådan här situation.

 

 

 

 

 

Vi kan också på nästa bild att det här är ett väldigt olycksdrabbat område, framför allt i fyrvägskorsningarna ser man att det händer otroligt mycket olyckor och farliga olyckor. Det här är alltså från 2000. Man räknar med att trafiken har ökat med minst 10 procent från den här tiden, den har definitivt inte gått ner. Med tanke på trafiksäkerheten bör man noga överväga innan man bygger om här. Vidare måste man göra stora ombyggnader också på befintlig väg för trafiksäkerheten. Framför allt när man svänger ner i nuvarande utfart så går Ålands Vattens vattenledning där, vilket kommer att vara mycket kostsamma ombyggnadsarbeten för att komma förbi och hantera den biten.

 

____________________________________

 

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

När det gäller korsningsproblematiken i Björsby/Gölby är jag av den tydliga uppfattningen att vad som behövs är en fil som separerar dem som kommer från Mariehamn och skall svänga vänster till Näfsby. Det är det stora problemet. Inte behöver man bygga någon ny korsning där på åkrarna utan förbättra de befintliga. Jag tror att det är den vettigaste lösningen. Man bör inte sätta mer resurser på det här än nödvändigt. Problemet är när folk står stilla mitt på vägen och skall svänga vänster; då utgör de en olycksrisk. Längs med hela nya Godbyvägen ser vi att finns det rådjursolyckor som man inte kan lasta korsningarna för direkt.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman! 

Det räcker nog inte bara med att bygga ett avkörningsfält utan de här vägarna måste byggas om ganska mycket. Infarten från Ämnäs är väldigt krokig, det är dålig sikt och det finns flera utfarter därifrån; som den är gjord i dag är den en väldigt riskfylld väg. Den behöver förändras. Det är flera 90-gradiga kurvor och jag har själv flera gånger sett bilar ligga i diket i vinkelkorsningarna. För min del känns det ungefär som om man skulle stänga av vägen från Geta, vid Mattssons, och så skall man fara via skolan och upp på det sättet. Det naturliga flödet när det gäller en sådan här högtrafikerad väg är naturligtvis att man låter trafiken gå rakt ut i vägen och gör ett ordentligt avkörningsfält där. Nu måste man de facto göra två stycken för det är trots allt 1.000 bilar som svänger av även från Ämnäs, så man skall också göra avkörningsfil där.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Det man skall undvika är allvarliga olyckor och det är de som sker i höga hastigheter på landsvägarna. Om folk sedan inte har förstånd att i likhet med en taxichaufför från Sund ta tillräckligt på ”jatten” i kurvorna så får de väl stå för det, men det är inga allvarliga olyckor som sker när man kör sakta i anslutningskurvorna. Det är de stora olyckorna i hög hastighet som innebär kanske t.o.m. dödsfall och svåra skador som skall undvikas. Då är det just bilarna som svänger vänster som kommer från stan och skall in till Näfsby. Det är det stora problemet. Om man sedan vill ha bort alla olyckor lovar man nog kanske lite mycket – nollvision som man har i Sverige. Nog finns det andra vägar och ställen på Åland som går före det här vägavsnittet, som nog fungerar relativt bra ändå med tanke på den stora trafikmängden som det de facto är på Nya Godbyvägen. En vänstersvängsfil är en realistisk och förnuftig satsning.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman!

Vi var inne på höga hastigheter. Också på huvudvägen finns det två stycken fyrvägskorsningar som båda kan byggas bort för att i stället få T-korsningar, vilket är en betydligt säkrare trafiklösning. I fyrvägskorsningarna är det höga hastigheter; där kan det bli väldigt farliga trafikolyckor, och det har vi också sett.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Harry Jansson, replik:

Herr talman!

Vad gäller vägkorsningarna i Gölbytrakten måste vi med tillfredsställelse notera att finansutskottet har tagit till sig dels de synpunkter som Jomala kommun har lämnat i frågan där samtliga kommunala organ och, kan man säga, en enig bygd har ansett att trafiksäkerheten bäst nås genom de åtgärder som finansutskottet rekommenderar, dvs. att man förbättrar anslutningarna. Förstås är jag mycket tillfreds med att finansutskottet lyssnade på de synpunkter som framkom under remissdebatten för några veckor sedan. I övrigt vad gäller åtgärderna ansluter jag mycket till det som ltl Danne Sundman redan sade.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman!

Jag undrar om den här dokumentationen låg till grund när nämnden fattade beslutet. Efter vad jag har förstått kände man inte till att utredningen har gjorts överhuvudtaget utan det är mest tyckande. Har man diskuterat med trafikavdelningen? Jag tycker att när jag har försökt diskutera den här frågan har jag ännu inte träffat en enda sakkunnig där som för ett ögonblick ifrågasätter lösningen, utan man anser att det här är den enda lösning som finns när det är fråga om en stor bred väg. Det känns som om vi driver kommunalpolitik här i lagtinget; finansutskottet har lyft in en skrivning som egentligen inte har funnits med i budgeten från början. Det är jag synnerligen skeptisk till för jag tycker att man skall ha ett ordentligt beslutsunderlag innan man fattar beslut i en så här viktig fråga.

 

Ltl Harry Jansson, replik:

Herr talman!

Vad gäller det underlag som har funnits i beslutsfattandet kan jag tyvärr inte gå närmare in på det i det här skedet. När man anlade den nya Godbyvägen en gång i tiden var det naturligtvis en helhetslösning redan då. Man ansåg då att det var en lösning som skulle svara mot framtida krav. Det har trots allt inte skett en sådan ökning av trafikmängden att det skulle påkalla den här typen av åtgärder som inte kan lösas genom att man i första hand tittar på vägkorsningen, dvs. anslutningsfilerna.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman!

Efter vad jag har fått information från trafikavdelningen var denna lösning planerad redan från början, men man avvaktade i det här skedet på grund av besvär eller någonting annat. Tanken har i alla fall varit att man skall bygga ut Gölbyvägen på det här sättet och trafiken ökar hela tiden där, det är tung trafik och det handlar om trafiksäkerhet i det här sammanhanget och också smidighet i trafiken – det är ingen reson  att man sätter två stycken 90-gradiga kurvor för att komma ut på en huvudväg.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Herr talman!

Finansutskottet har tittat på korsningen och dessa frågor tidigare. Nu har vi tagit intryck av remissdebatten, som vi har gjort i alla andra frågor, vi har hört trafikansvarige, vi har hört avdelningschefen och vi har lagt stor vikt vid kommunens ställningstagande och vet att ett enigt fullmäktige är emot en ny korsningslösning. Det har varit av väldigt stor vikt vid vårt beslut. Vi har också påpekat att man skall göra de nuvarande korsningarna trafiksäkra.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman!

Det är intressant att höra att man då bedriver kommunpolitik i utskottet. Jag tycker att man kunde ha gjort en sådan skrivning att man skall göra bästa möjliga lösning eller man s.a.s. går vidare i den här frågan och överlämnar till sådana som kan trafiktrafiksäkerhet och som tycker att det är viktigt. Det känns som om det är mera fråga om ett tyckande här. Driver man en fråga tillräckligt hårt lyckas man få igenom den också här. Jag ser fortsättningsvis inte varför man till en kanske högre kostnad skall bibehålla en väldigt dålig lösning med många kurvor och många trafikfarliga ställen i stället för att göra det enklare. Det blir inte billigare att bygga två stycken avkörningsfiler, en vid Ämnäs- och en vid Björsbykorsningen, som det är gjort just nu.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Herr talman!

Bästa ltl Åke Mattsson! Det här är absolut inte kommunpolitik utan det är i högsta grad landskapspolitik för det är landskapet som äger och sköter vägen. Som jag sade har vi tagit intryck av Jomala kommun och vi bör samarbeta med kommunerna och vi tycker att vi måste lyssna på vad kommunen säger och vi påpekar att korsningarna som nu finns i stället skall göras så trafiksäkra som det bara är möjligt.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman!

Jag tycker att det är anmärkningsvärt att man inte har haft den här utredningen som beslutsunderlag, den är omfattande och bra gjord. Går man in och ändrar är det anmärkningsvärt att utskottet låser det fullständigt för en lösning. Man kunde ha lämnat en viss öppning åt dem som har kunskapen också, att man kunde acceptera en annan form av lösning, men nu har man tydligen bestämt sig för att det finns bara ett enda sätt att göra det här på och det är att försöka plugga ihop det här gamla och försöka konstruera någonting så att det skall bli trafiksäkrare, men jag tror inte att man kommer att uppnå lika bra resultat som om man hade byggt den här på riktigt.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Fredrik Karlström:

Herr talman!

Jag tänkte börja med golfbanan före jag går in på de andra av mina motioner som finansutskottet har behandlat. Först vill jag dock ställa mig bakom dem som kritiserar den nya regeringen för att de inte har tagit fullt ansvar i golffrågan. Det borde givetvis ha varit med i regeringsprogrammet hur den nya regeringen vill lösa frågan. Det blir fel att ledamöter som vi i Obunden Samling och Ålands Framtid, som inte alls har varit med och förhandlat fram markavtalen, exempelvis avtalen om driften eller fått vara med i förhandlingarna med näringslivet, nu kan avgöra den frågan som den nya regeringen sedan kommer att få arbeta vidare med. Jag anser att de partier som skall driva frågan vidare också skall ta ansvar redan i lagtinget. De politiska spelreglerna sätts ur spel när makten är viktigare än sakfrågorna.

 

Så till finansutskottets betänkande. Jag är lite förvånad över att min motion nr 9 inte har behandlats alls i finansutskottet. Det är en motion som är för golfbanan i Godby/Ämnäs och som, om den antas, inte sätter balansen mellan näringslivet och det offentliga ur spel. Återigen vill jag säga att jag är absolut inte emot en golfbana, det får byggas en eller flera i varje kommun för min del, för golfbanor är absolut det bästa tänkbara vi kan göra ur en företagsmässig och skattebetalarsynvinkel av den skogs- och åkermark vi har här på Åland. Jag sade i mitt huvudanförande om golfen i den inledande budgetdebatten att jämfört med traditionellt jordbruk och skogsbruk är golf ett jättebra alternativ av jordbruk, även om det är ett primitivare sätt att bruka jorden. Om lagtinget kommer att godkänna finansutskottets förslag att samhället skall finansiera satsningen på en golfbana till 100 procent, så tror jag att vi går in i en ny tidsålder där vi inte riktigt vet vad resultatet av den handlingen kommer att sluta. Jag anser att vi går in i en epok där politiker inte längre inser hur samhället bör fungera. Politiker skall sköta det som vi behöver sköta gemensamt, såsom vägar, broar, sjukhus och skolor. Politiker skall inte styra och bestämma om det skall satsas på kontorshus, badhus, allhallar, IT-byar, kongresshus, dans-, golfbanor eller motorbanor. Det anser jag att är näringslivets sak att satsa på och samhällets sak att stödja, till en del och ge näringslivet möjligheterna och förutsättningarna att förverkliga det de tror på.

 

Vad jag menar att vi går in i en ny tidsålder om finansutskottets skrivning går igenom är att om någon mot förmodan i framtiden vill satsa, som jag brukar säga, hus och hem, fru och barns framtid i en satsning som på något sätt kan kallas vara infrastrukturell, då skall den entreprenören vara medveten om att risken finns, att om några år kan det komma en eller flera politiker som anser att samhället skall bygga samma sak, fast lite bättre, lite dyrare, lite högklassigare och då på så sätt konkurrera på samma marknad.

 

Jag vill med detta anförande bara varna eventuella entreprenörer och er ledamöter här i salen att man skall vara medveten om att möjligheten är relativt stor att entreprenören kan bli utkonkurrerad av samhället, alltså av sina egna inbetalade skattepengar om vi går in på den här enligt mig farliga vägen.

 

Det finns dock några frågor som jag anser att inte har blivit besvarade i detta ärende. För det första: Hur skall man ställa sig till de andra golfbanorna som är på gång, exempel den i Brändö och Föglö som vi har hört talas om? Skall de också finansieras och byggas med hundraprocentigt stöd eller skall man inte behandla alla lika? Hur skall man behandla motorbanan när den kommer upp på bordet? På samma sätt, alltså med hundraprocentig finansiering av skattebetalarna? Var sätter man gränsen. Det andra är: Hur har man tänkt hjälpa Eckerö golf ekonomiskt? Man kan inte bara ge ett privat bolag offentliga medel, särskilt inte med ett argument som säger att eftersom vi börjar konkurrera med dej vill vi  kompensera dej på något annat sätt! Det enda sättet som man kan ge privata bolag bidrag i efterhand är väl skadestånd, och skadestånd ges när man har gjort någonting fel, eller hur? Och hur agerar man om det visar sig att golfturisterna hellre spelar på den nya banan än på banan i Eckerö? Banan i Eckerö kan nämligen gå i konkurs, den nya banan i Godby/Ämnäs kan inte göra det. För det tredje så hur man än ser på den här saken är det klart att en hundraprocentigt offentligt finansierad golfbana kommer att konkurrera med de andra banorna som finns på Åland, men vi måste också inse att den även kommer att konkurrera med omkringliggande golfbanor, både öster- och västerom oss. Golfbanan utanför Norrtälje får troligtvis färre golfspelare om det finns flera golfbanor som golfturisterna kan välja på här, vilket betyder att skattemedel konkurrerar på den öppna gemensamma marknaden. Enligt mitt sätt att se det bryter vi alltså mot EU:s statsstödsregler om vi bygger den här golfbanan med enbart skattemedel.

 

Och hur skulle vi ställa oss till den i och för sig hypotetiska frågan om svenska staten med sina resurser beslöt att göra på samma sätt som finansutskottet föreslår, alltså bygga en eller flera högklassiga, kanske Europatour-banor i Roslagen. Skulle vi här på Åland stillsittande acceptera det? Jag tror att näringslivet och politikerna på Åland skulle klaga både till svenska regeringen och konkurrensmyndigheterna i EU om svenska staten gjorde på det här sättet. Bör vi inte spela med samma regler på bägge sidor om Östersjön? Nu är ju den svenska regeringen borgerlig så jag tror att risken inte är så stor att den skulle hitta på någonting så tokigt  som att bygga golfbanor med  hundraprocentig skattefinansiering – till skillnad från majoriteten i finansutskottet. Jag anser att samhället är dåligt lämpat att driva företag, vilket ofta har inneburit ett betydande slöseri med allmänna medel och en renodling av kommunernas och landskapets roll där man inte agerar domare och spelare på samma gång skapar förutsättningar för flera livskraftiga företag. Naturligtvis skall samhället och näringslivet arbeta tillsammans och gemensamt, men samhällets uppgift är att skapa förutsättningarna för näringslivet så att näringslivet kan investera i det de tror på. Samhället kan ställa upp med mark, förenklade miljöprocesser och minskad byråkrati. Näringslivets uppgift är att investera i det man tror genererar avkastning och också ta förtjänsten om den risken lyckas.

 

Jag kommer i detaljbehandlingen att föreslå att min motion nr 9 som finansutskottet inte har behandlat antas för den motionen löser alla dessa problem. Den är positivt inställd till golfbanor men sätter inte det offentliga i relation till näringslivet ur balans. Jag anser att samhället mycket väl kan vara med och stöda en eller flera golfbanor men dock inte med mer än vad EU:s statsstödsregler tillåter. Ta fram min motion nr 9 och läs den en gång till och håll med om att den är ganska klockren!

 

Så till några av mina andra motioner som jag tycker att har behandlats väldigt positivt av finansutskottet. Den som jag kanske är gladast över är finansmotionen om den grafiska profilen på polisen. Det har varit en käpphäst i många år för Obunden Samling som aldrig s.a.s. har fått något riktigt gehör, men den här gången känns det positivt. Jag tycker också man kunde utlysa en designgrafiker/form tävling där landskapsregeringen skulle bjuda ut designen av grafiska profilen på polisbilarna  hos åländska konstnärer, grafiker och designers. Kanske vi då kan få en polis värdig den åländska självstyrelsen som är lite annorlunda, som är egen, fortfarande respektingivande och frän på alla sätt och vis men med en åländsk klang. Skrivningen i finansutskottets betänkande ger den möjligheten.

 

Så en sak som jag ifrågasätter lite. Jag har under alla år som jag har varit i den här salen ibland gått ut med en häxjakt mot TV-licensen, men jag anser att den är fruktansvärt fel. I finansutskottets betänkande håller man med om att TV-licensen är gammaldags, omodern och måste göras om, men man förespråkar att man skall göra en medielicens av den i stället. Det tycker jag att är ett felaktigt sätt att gå vidare på. Det löser inte problemet. Det betyder bara att alla människor fortsättningsvis som tar del av media skall betala en avgift och eftersom alla människor på Åland på något sätt lyssnar på radio och ser på TV kan vi konstatera att det mest rättvisa vore att ta det över beskattningen. Då slapp man indrivningskostnader när man inte behövde skicka ut 40.000 räkningar per år för att folk skall betala en avgift som vi politiker anser att skall betalas. Det är i och för sig den nya regeringens sak att komma med en framställning om hur det här skall lösas, men att gå in på en medielicens tycker jag är en dum väg att gå. Man borde göra det enda rätta då och sätta den via skatten på något sätt.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Herr talman!

Jag tackar ltl Fredrik Karlström för de berömmande orden! När det gäller golfen är det en fråga som har diskuterats i tio år och väldigt många politiker och partier har varit inblandade i den. Därför anser vi att när det här skall avgöras i morgon har alla lagtingsledamöter en röst och alla lagtingsledamöter har sitt ansvar att ta. Det går inte att skylla på något parti, vem som har största ansvaret för beslutet. Vi har alla samma ansvar. Det är roligt att höra att ltl Fredrik Karlström säger att golf är det bästa vi kan satsa på. Det gläder mig. Men jag undrar om ltl Fredrik Karlström verkligen tycker att politiker av rent nyliberala skäl skall låta bli att fatta beslut som ger stora samhällsekonomiska effekter?

 

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Herr talman!

Jag tycker absolut att samhället skall låta bli att fatta beslut där samhället finansierar en golfbana till 100 procent. Vi skall definitivt vara med i en, som jag förespråkar, 30-procentig delfinansiering av en golfbanas. Men jag är helt emot en 100-procentig finansiering för vi går in på en väg som är oerhört farlig som jag ser det. Det tar aldrig slut sedan, det kommer flera golfbanor, hur skall vi behandla dem? Skall vi behandla dem på ett annorlunda sätt än den i Godby/Ämnäs? Det kommer motorbana, det kommer dykpark, det kommer eventuella andra stora infrastrukturella satsningar och skall de då finansieras hundraprocentigt av skattemedel? Nej, jag tycker inte det! När det gäller ansvaret anser jag att regeringspartierna har ett betydligt större ansvar än de andra partierna i den här salen därför att det är regeringspartierna som kommer att driva frågan vidare, som kommer att förhandla fram olika markavtal, som kommer att förhandla olika driftsavtal, det får inte vi i Obunden Samling eller Ålands Framtid ens vara med och diskutera. Det är ett större ansvar hos regeringspartierna än hos de övriga partierna. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Herr talman!

Ltl Fredrik Karlström undrar hur man skall behandla de andra. Det är självklart att man måste behandla alla på samma sätt. Vi kan inte behandla något annat projekt på ett annorlunda sätt. I det här fallet är det så att det är en entreprenör som tar driftsrisken. Det är inte samhället som kommer att driva banan. Man bygger den och man arrenderar ut den. Alla skall behandlas lika i fortsättningen. Finns det något annat projekt som kan göras på samma sätt som det här tycker jag att det är helt okej.

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Herr talman!

Där går våra åsikter isär. Jag tycker inte att samhället skall bygga en motorbana för kanske 10-15 miljoner euro som sedan skall arrenderas ut till någon som eventuellt vill driva den, kanske Ålands Motorklubb eller någon annan. Det är fel att gå in i den sortens framtidsinvesteringar. Jag skulle också önska att ltl Torbjörn Eliasson i sitt anförande tar upp min hypotes om svenska staten skulle göra på samma sätt: bygga flera Europatourgolfbanor i Roslagen och bjuda ut dem till den som vill driva den. Förmodligen vill väl man i Norrtälje och Roslagen bedriva banorna och har bästa möjligheterna att göra det också. Det är svårt för en golfklubb på Åland eller i Jukkasjärvi att ge en anbud på den driften s.a.s. Sålunda anser jag inte att det går under EU:s statsstödsregler att finansiera en golfbana till 100  procent för man konkurrerar med de andra banorna med skattemedel och sålunda är det inte en juste spelmarknad som vi agerar på. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag respekterar ltl Fredrik Karlströms åsikter, men jag håller inte med honom. Jag respekterar och tycker att det är bra att man pratar om 100-procentig finansiering; det är inte 100-procentigt stöd som vissa andra lyfter fram här gång på gång. När han kommer in på konkurrensen till Sverige tycker jag att det är ganska intressant. Det är samma sak med Eckeröhallen och med kk-huset. Det är ännu hårdare konkurrens för där är det en väldigt liten marknad som knappast ökar så mycket mera som man konkurrerar om och går ut och bjuder ut. När det gäller golfen däremot så bygger man bra banor, Europatourbanor osv., så kan det stimulera folk att börja spela golf mera och det ger kringeffekter; därför kan det vara en stor fördel. Tar man svenska staten har vi taxfree-undantaget. Det är väl verkligen någonting som kränker svenska staten att vi snor deras skattepengar genom att sälja skattefri sprit på båtarna. Var går gränsen i så fall om man skall vara så otroligt präktig i det här sammanhanget och sköta sig så bra?

 

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Herr talman!

Vi har gått med i EU – jag röstade i och för sig emot – och den skattefria försäljningen är ett demokratiskt beslut som är accepterat av EU-apparaten och även av Sverige och Åland, så det behöver vi inte diskutera.  Däremot är det intressant med golfbanorna; om svenska staten gjorde på samma sätt som finansutskottet föreslår: man bygger flera Europatourgolfbanor i Roslagen, så naturligtvis kommer golfturisterna då som finns i våra omkringliggande regioner att fundera var skall de spendera sina weekender, sina semestrar och spela golf: på de stora fina Europatourbanorna i Roslagen eller på Åland. Om jag var golfare skulle jag givetvis gå på de större och exklusivare banorna och spela. Sålunda skulle de banorna konkurrera med de befintliga på Åland och på andra ställen i Sverige, alltså en hundraprocentigt samhällsfinansierad golfbana snedvrider konkurrensen och går emot EU:s statsstödsregler. Jag anser att vi skall följa de statsstödsregler som vi demokratiskt har tagit ett gemensamt beslut om att följa.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman!

När det gäller EU:s statsstödsregler har man tittat på detta från EU-enheten och konstaterat att som de kan se finns det inga problem. Jag  har full respekt för EU-enheten efter det som har varit med bl.a. snusfrågan, där man nog har haft rätt hela tiden s.a.s., fast vi kanske har gått emot dem. De vet nog vad de pratar om där. Man tycker kanske att det är intressant att lyfta fram frågan om golfbanorna hela tiden, men som jag sade tidigare är kk-huset ett dåligt exempel – som ltl Fredrik Karlström har varit emot – också Eckeröhallen är lika hård konkurrens och där är det ingen som ser det här problemet utan det är just för att det är golf och det är känsligt ämne just nu så tycker man att det är en central fråga.

 

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Herr talman!

Jag är förmodligen en av de få som har kört samma linje sedan jag kom in för ett antal år sedan. Jag har gått till val också på en rak höger: jag anser att kk-huset inte skulle ha byggts av samhället, det konkurrerar med konferensverksamheten på övriga ställen. Jag anser att allhallen inte borde ha byggts ute i Eckerö 100-procentigt samhällsfinansierad. Jag anser att det är näringslivet som skall driva projekten och med rätt förutsättningar för näringslivet gör näringslivet det. Titta på ställen som Las Vegas: mitt ute i öknen, ingenstans, för 100 år sedan fanns det ingenting, näringslivet hade möjligheter att börja tjäna pengar och i dag är det en blomstrande stor ekonomisk succé,  men det är inte staten som har gått in och byggt de första hotellen och det första kasinot.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Olof Erland, replik:

Herr talman!

Ltl Fredrik Karlström står för den raka högern – jag står i det här fallet för en lite krokigare höger. Men jag tycker ändå att utgångspunkten är viktig. Jag tycker t.ex. att IT-byn var motiverad i det läge som fanns när den byggdes. Men i det här fallet håller jag med om att vad man vill är en sak, alla vill ha golf, hur man gör det är en annan sak. Det handlar om det. Jag tror faktiskt också att det är ett epokgörande skifte om vi nu går in för det här. Vi hörde just att det här skall fortsätta, det skall byggas av landskapet, här och där, det ena och det andra, inte bara golf. Det är en mycket farlig väg.

 

Egentligen begärde jag replik om medielicensen. Jag har medverkat till handlingsprogrammet till den delen och jag ser det som en öppning för att diskutera det som ltl Fredrik Karlström vill: skattefinansiering är ett alternativ som skall beaktas.

 

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Herr talman!

Ltl Olof Erland och jag har varit oense i många frågor under åren, men i den här frågan har vi faktiskt varit ganska eniga om att vi tycker att det här är fel sätt att gå in och att det kan vara en otroligt farlig väg att styra kosan på. Var sätter vi ner foten, var går gränsen om vi går in för detta? Som jag ser det måste vi behandla alla lika och då måste vi behandla golfbanan i Brändö och golfbanan i Föglö lika. Finns det någon annan måste det göras på samma sätt: finansieras till 100 procent av skattebetalarna och sedan bjudas ut, som man har tänkt att det här skall göras. Jag anser att det strider mot den sunda konkurrensen och är ett felaktigt sätt att göra det på. Vi får se i morgon hur det röstas i salen, men läs gärna min motion nr 9. Den är positiv till golf, men sätter inte balansen mellan näringslivet och det offentliga ur spel.

 

Ltl Olof Erland, replik:

Herr talman!

Som sagt, begärde jag replik på grund av medielicensen. Det är en signal i handlingsprogrammet att man skall se över hela mediesituationen. Det är rent tekniskt stora förändringar på gång när det gäller distribution, produktion osv. Därför tror jag att om man ser på detta konstruktivt kan ltl Fredrik Karlström medverka till att få en vettig lösning för den gamla TV-licensen är väl kanske ändå på väg ut, inte på det sättet som en del ledamöter gör att man inte betalar den, utan att den skall ersättas av någonting annat.

 

 

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Herr talman!

Jag hoppas verkligen att ltl Olof Erland fortsätter med den tanken i regeringssamarbetet och driver den vidare. Som det står i finansutskottets betänkande kan man inte tolka det så att det blir en avgift som finansieras via skatten. Men har man den inställningen från det liberala partiet och inser att tiderna har förändrats, det är inte bara en avgift för att se TV som man skall betala om man har en TV-apparat hemma, utan i dag kan man se hela SVT:s utbud på Internet utan att betala TV-licens, man kan ta del av radio- och TV-program som inte är public service, så varför skall man då betala det med TV? Jag tror att vi är överens i den här frågan och att det äntligen kommer att bli en förändring på TV-licenssystemen de kommande fyra åren, om inte kommer jag att fortsätta igen med mina motioner om att den skall bort!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Danne Sundman:

Herr talman!

Jag skall i det här anförandet beröra min reservation som jag har lämnat till finansutskottets betänkande. Jag vill börja med att säga att när det gäller de 20 finansmotioner som Obunden Samling har lämnat in så har flera av dem bemötts väldigt positivt av finansutskottet och en har t.o.m. godkänts, vilket är ovanligt, rentav jätteovanligt. Det är positivt. I de skrivningar som finansutskottet nu har i sitt betänkande ingår det också mycket Obunden Samling-märkt politik, direkt och indirekt, indirekt genom hänvisningar till det handlingsprogram som den nya regeringen har där jag tidigare har kunnat konstatera att många av våra sakfrågor är med och har en positiv inriktning. Jag kan bara upprepa att där kommer regeringen att ha vårt stöd när man för den politik som vi vill föra.

 

Men några punkter har vi inte lyckats enas kring i utskottet och dem vill jag kort beröra här. Det är elva punkter vilka framgår av min reservation. Det är punkterna 1,2 och 3 som handlar om allmänna motiveringen, egentligen fem punkter. Jag börjar med punkten 1 där vi föreslår ett stycke om självstyrelseutveckling där vi vill sätta ner foten när det gäller frågorna kring näringsrätten och kravet på styrelseledamöter med hembygdsrätt i aktiebolagsstyrelser. Det här är en fråga som den nya regeringsmajoriteten har lämnat därhän till en parlamentarisk utredning eftersom man inte har kunnat enas kring det; man hade vitt skilda uppfattningar i valrörelsen. Det är väl i och för sig bättre än att man skulle ha tagit den ena partens, alltså liberalernas uppfattning om att det ena och det andra skall avskaffas i mer eller mindre omfattning. För oss är det inga problem att här ha en klar linje och därför föreslår vi detta stycke för omröstning.

 

När det gäller punkten 2 hur vi här i lagtinget skall ställa oss till det s.k. reformfördraget eller Lissabonfördraget, som det nu har döpts till så har vi den tydligen uppfattningen hos Obunden Samling att de s.k. inflytandefrågorna skall lösas före vi kan ta ett positivt beslut om fördraget.

 

När det gäller punkten 3 handlar det om att ta tillfället i akt nu när de s.k. fyrtiotalisterna går i pension och göra strukturella förändringar i förvaltningen utan att någon behöver entledigas från sitt arbete. Det är ingalunda så att de här tjänstemännen går i pension samma dag utan de går inom en tidsperiod på kanske tio år fr.o.m. nu.; pensionsavgången har redan börjat. Då behöver man ha en plan för hur man etappvis förändrar förvaltningen och det är inga stora förändringar, men helheten blir stor om man lyckas utnyttja det här. Det här är svårt, det är ingen lätt sak att förändra i små, små steg, men om man har en plan i botten kan man ta tillvara flera sådana här tillfällen. Därför ser vi det här som en väldigt viktig fråga. Därav reservationen. Det här är ett sätt att hjälpa till, att effektivisera offentlig sektor, utan att det s.a.s. skall drabba de anställda som vi också har ett ansvar för som vi inte får glömma här i lagtinget.

 

När det gäller bostadspolitik har utskottet haft en lång och djuplodande diskussion och skriver en del i sitt betänkande, men enligt min och Obunden Samlings uppfattning kommer man inte riktigt fram till det mål som man borde komma till. Man har en uppfattning att enhetslånen skall finnas, en närmast sovjetisk finansiering av bostäder, men man vet inte riktigt varför och man vet inte riktigt hur. Det där är något som regeringen får avgöra. Det fanns en arbetsgrupp som kom med tre olika betänkanden. Enligt mitt förmenande hade den förra landskapsregeringen i sitt budgetförslag en någorlunda vettig skrivning att man skulle lite komma till sans med det här.  I min reservation föreslår jag följande:

 

”Under året utarbetas underlag för nya principer för landskapets bostadsfinansiering med målet att det på sikt skall gå att bygga hyresbostäder på mer marknadsmässiga grunder och att samhällets stöd istället skall kanaliseras till låginkomsttagare och regionala satsningar på landsbygden och i skärgården.”

 

När det gäller att stöda boendet rent ekonomiskt skall man stöda dem som verkligen behöver det och inte ha ett generellt välfärdssystem som stöder alla, även höginkomsttagare. Det här tycker vi är en viktig sak. Dessutom måste man också skilja på bostadspolitik och bostadspolitik; driver man den här politiken för att få så många bostäder som möjligt för att näringslivet skall ha rum för inflyttning osv. eller är det ett stöd till de boende. Det här är två olika dimensioner som man inte får blanda ihop utan de skall hållas isär. När det gäller stödet till boende skall detta ges till dem som behöver det och inte till vanliga människor som klarar sitt boende själva. Det tycker jag är viktigt. Det har vi inte råd med på sikt. I utskottet kunde jag konstatera att en av mina käpphästar nu finns redovisade i utskottets betänkande, nämligen det faktum att det kostar för samhället att låna ut pengar på det här viset. Det finns en s.k. alternativ kostnad, skillnaden mellan vad kapitalkostnaden är på marknaden och den som man erbjuder kapital från banken här i huset. Den är ganska ansenlig: 2 miljoner euro per år, så länge lånen rullar på och också per kvadratmeter blir det en ganska ansenlig subvention, 2 euro per kvadratmeter på hela beståndet, men hela 7 euro per kvadratmeter på nybyggnation. Det här skall också ses i ett rättviseljus; 70 procent av ålänningarna bor i ägarbostäder, de betalar sitt boende själva, förutom det skatteavdrag man får för första bostaden, medan vi i och med detta system subventionerar grannens, kollegans eller en jämförbar medborgares boende med 7 euro per kvadratmeter. Det är inte rättvist.

 

När det gäller punkten 5 handlar det om trafik- och transportpolitik. Där är en annan av våra käpphästar, att landskapets verk och inrättningar inte skall konkurrera med privata entreprenörer. Tyvärr försiggår det här; man kan förstås inte se det svart och vitt, visst kan det vara så att landskapet måste ha viss maskinpark och viss personal anställd för att kunna göra jobb åt sig själv, men när man går aktivt ut på marknaden och konkurrerar och bjuder på vägbyggen samt erbjuder sig åt privatpersoner att bygga husgrunder osv. – exempel som förekommer än i dag – så blir det inte rätt utan detta skall aktivt stävjas.

 

Sjätte punkten handlar om överlåtelse av fastigheter. Där vill vi dels öka anslaget för att sätta lite fart på regeringen. Vi anser att landskapet inte bör äga fastigheter, vare sig det är bebyggda eller obebyggda om dessa kan förvaltas bättre och verka som kapital i privata händer. Sedan finns det helt klart fastigheter som det är motiverat att är kvar i landskapets ägo. Vi vill inte sälja ut precis allt, men det finns en jättebra fullödig utredning som visar på ett stort bestånd som kan avyttras. Där vill vi sätta fart på processen. Dessutom vill vi att landskapets markområde på Svinö skulle komma till anävndning; landskapet äger över 60 hektar på holmen Svinö inom Mariehamns stad. Tittar man på Mariehamns stad och ser på den markbrist man har där är det naturligt att man fortsätter i sydväst på Svinö. Detta skulle bli ett exklusivt bostadsområde, som vi ser det. Dessutom ser vi ingen nytta med att landskapet har så mycket skog som landskapet har i dag utan det kan säljas till privata skogsägare, till allra största delen, och det här vill vi utreda under året. Där har det också funnits mer eller mindre märkliga argument om att det handlar om kulturarv, att landskapet måste ha skog osv. För det första litar man inte på privata skogsägare att skogen får vara kvar och brukas på rätt sätt och sedan infinner sig frågeställningen: När man menar kulturarv skall man börja dra ut stock med häst och hugga med yxa och med handsåg eller vad handlar det! Man kan skämta om detta, men jag tror att sanningen är den att det inte riktigt finns argument för att landskapet skall äga skog. Jag vet att t.ex. socialdemokraterna har stött de här funderingarna. Det finns mycket viktigare saker för landskapet att syssla med.

 

När det gäller punkten 7 är det en annan obunden käpphäst som vi för fram, en väldigt viktig sak som vi i tiden tog initiativ till som jag nu tror att alla partier står bakom och alla sliter sitt hår- de som har - i frustration över att man inte har hittat ett system att kunna stöda de pensionärer som har lägst inkomst. Det har inte vi heller någon patentlösning på, men det kan inte vara en omöjlighet. Därför vill vi budgetera en summa för det här så att landskapsregeringen bara har att hitta formerna; det har funnits många konstruktiva förslag hur man kunde göra det här. Vi vill satsa 500.000 euro på de fattiga pensionärerna. Vi anser att de är värda vad vi kallar ett Ålandstillägg.

 

När det gäller punkten 8 är vi, som bekant, inte nöjda med den lösning som nu skisseras angående hantverksutbildningen där man för det första tyvärr, får man säga, skrotar tanken med en privat aktör som driver det och tyvärr, för det andra, för in utbildningen under folkhögskolan där vi anser att upplägget som vi vill se för hantverksutbildningen inte passar. Inget ont om folkhögskolan, men dessa två storheter är icke förenliga enligt vårt sätt att se.

 

I nionde punkten föreslår vi ett tillägg till motiveringen. Det betyder att vi i princip stöder utskottets motivering att man på något sätt måste se till att hjälpa de bönder som nu har drabbats av mikronaturkatastroferna, dvs. regnet under de sista dagarna i maj. Däremot ser vi en problematik i att man explicit hjälper bara en grupp av företagare. Det kan också finnas turistföretagare som har drabbats av det här, det kan finnas andra företagare som drabbas av en ofördelaktig väderlek. Därför ser vi hellre att man försöker utforma ett system som baserar sig på det att jordbrukaren anlitar privata försäkringsbolag och sedan kan landskapsregeringen och lagtinget återförsäkra försäkringarna för att nedbringa premierna genom att minska risken vid omfattande skördeskador. Det är ett betydligt sundare system och då börjar inte vi med försäkringsverksamhet. Vi har redan alltför mycket finansiell verksamhet här i huset som vi borde sluta med. Det här är någonting som är fullt möjligt. Det är bara att sätta sig ner och diskutera med aktörer. Det finns också organisationer på jordbrukarsidan som gärna diskuterar detta, det är betydligt sundare än direkt skördeskadeersättning, särskilt mot de andra företagarna.

 

Under punkten 10 handlar det om stöd för skogsbruksåtgärder och där är min reservation kanske litet intetsägande, men det betyder att man skall ta bort utskottets motivering och nöja sig med den förra landskapsregeringens motivering och alltså ta bort höjningen av anslaget. Det är uppenbart att det s.k.flisstödet inte behövs med dagens oljepris utan det här kan göras på marknadsmässiga grunder.  Alla som vill ha golfsatsningen på marknadsmässiga grunder borde också vilja detta, men det är tydligen skillnad på område och område. Jag har tydligen också skillnad! Och de som är rädda för EU-kommissionen när det gäller golfsatsningen skall vara ännu mera rädda för kommissionen här för det här är uppenbart olagligt. Det har Finland erfarit som har haft för sig att notifiera stödet men som har dragit tillbaka sin notifiering; börjar man betala ut det här kan man räkna med att man begår olagligheter. Moralisterna uppmanas alltså vara moralister även i det här fallet!  Stödet blir än mer komplicerat av det faktum att man nu i Mariehamn – ni hörde när man testade huruvida ångledningarna är ren a så att inte turbinerna skadas – i det nya bioenergiverket kommer att producera el med ett bränsle som i grunden har fått ett samhällsstöd vilket gör att det blir en ingrediens på elmarknaden, ytterligare snedvridning om konkurrensen på elmarknaden, vilket är ytterligare en dimension i någonting som EU-kommissionen kan komma att intressera sig för.

 

Till slut föreslår vi i punkten 11 att anslaget för besökscentret i Bomarsund minskas med hälften under detta år. Där stöder vi i princip utskottets resonemang även om det är lite å ena sidan men å andra sidan; viktigt för oss är de skrivningar som finns om att man inte skall konkurrera med privata aktörer och att man skall komma till en privat drift, så att det här blir någonting intressant och nydanande, att det inte bara står montrar i en hall som man skall promenera omkring och se på utan man skall använda sig av ny teknik och nya möjligheter för att få ett intressant innehåll i det här huset, givetvis med museibyråns kunskap i botten men med en helt annan kunskap när det gäller att förmedla detta till besökarna. Som vi ser det kan anslaget dras ner med hälften i detta skede och landskapsregeringen får återkomma när man har konceptet klart och driften upphandlad.

 

Ltl Olof Erland, replik:

Herr talman!

Jag tänkte helt enkelt fråga om det är så att de obundna säger nej till reformfördraget eller Lissabonfördraget om Åland före det blir aktuellt får en parlamentsplats?

 

Den andra frågan gäller flisstödet. Där utgår jag från att det skall notifieras. Det måste vara helt klart att man får ge det och en viktig punkt är ändå att det är en skogligt sett viktig åtgärd. Jag ser alltså inte varför inte våra skogsägare skulle få den puffen att göra bra saker för skogen.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

På första frågan svarar jag ja. Det är alltså så att Obunden Samling godkänner inte reformdraget om de s.k. inflytandefrågorna inte är lösta. Där är parlamentsplatsen det viktigaste. Det blir ett nej från vår sida om vi inte har en parlamentsplats vid det tillfälle vi skall ta ställning till fördraget.

 

När det gäller flisstödet tar jag det som ett löfte från ltl Olof Erland att detta kommer att notifieras och det skall då bli intressant att se när den notifieringsprocessen drar igång eftersom kommissionen tidigare har varit skeptisk till detta. Det är sunt och bra att man avser att notifiera stödet.

 

Ltl Olof Erland, replik:

Herr talman!

Till den senare delen står inte jag för några löften. Jag har ingen möjlighet att notifiera det, men jag utgår från att ett stöd som ges skall föregås av en notifiering eller en förfrågan, precis som det borde vara i golfprojektet. När det gäller nejet till reformfördraget, som väl mer eller mindre kom nu från de obundna, kommer de obundna då att redogöra för konsekvenserna av ett sådant nej eller förväntar man sig att någon annan skall göra det?

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

När det gäller nej till reformfördraget så förväntar vi oss att de i landskapsregeringen ingående partierna står vid sitt ord och kommer att till lagtinget lämna en redogörelse för vad det innebär att säga nej och vad det innebär att säga ja, vilket man lovade stort i valrörelsen och om inte landskapsregeringen gör det här måste vi göra det själva. Men det är klart att vi kommer att också i självstyrelsepolitiska nämnden, där vi inte ännu ingår men kommer att ingå så småningom, att begära en redogörelse för vad ja eller nej innebär. Det är lite nytt land att bryta nu med reformfördraget som har ett annat upplägg än den s.k. grundlagen/konstitutionen eftersom rättsläget blir något klarare vid nej. Men jag hoppas också att andra partier står vid sitt ord när det gäller att inflytandefrågorna skall lösas. Säger man ja till reformfördraget är det sista gången vi nämner att vi skall ha en parlamentsplats, då har vi gett oss i den frågan. Det är väldigt viktigt och därför vill vi vara tydliga i budgeten också.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Herr talman!

Ltl Danne Sundman tar upp motionen om landskapets skogar. Vi har diskuterat i finansutskottet och vi vet att ltl Danne Sundman och de obundna har en annan uppfattning. Liberalerna står för landskapsregeringens tidigare beslut att man kan avyttra bebyggda fastigheter men att medvetet bli av med alla skogsområden som finns i landskapet anser vi inte är rätt för kommande generationer. Vi behöver inte tala om att det är något kulturarv utan det är mera fråga om en mänsklig rättighet för kommande generationer att ha marker att vistas på.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Enligt mitt förmenande är det ett icke-argument att folk skall ha skog att promenera i och därför måste landskapet äga den. Vi har någonting som heter allemansrätt. Det är fullt tillåtet att beträda annan skogsmark i rekreationssyfte under vissa villkor så länge man inte går på privat tomt osv. Den rättigheten är de facto unik för Åland. Förutom den finns det kommunala rekreationsområden, det finns många privata skogar som man kan nyttja det här i, så det där är absolut inte argument för att landskapet måste äga skog och sköta den själv med egna tjänstemän. Det är egentligen helt horribelt om man funderar efter, så jag hoppas verkligen att man åtminstone kunde göra utredningen, observera, vad vi vill ha är en utredning över varför man skall ha. Då borde det också ligga i deras intresse som vill ha skogen att utreda det, för att få argument för sin ståndpunkt, vilket man inte riktigt verkar ha.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Herr talman!

Ltl Danne Sundman säger att privata tar sitt ansvar och visst kan man resonera så, men om vi tittar bara på Lumparns stränder t.ex. så inte finns det så mycket annat kvar där än det som landskapet äger. Skogen står ofta också mot stränderna och nog känner vi till det privata ansvaret – om t.ex. ekonomin blir dålig så går det lätt att sälja en stugtomt. Där går nog våra åsikter helt isär. Det kostar inte heller någonting för landskapet att ha markerna i fråga utan enligt budgeten kan man utläsa att det t.o.m. är lite inkomstbringande. Vill man gå på ltl Danne Sundmans linje kan man t.ex. se till att det är privata som har hand om skötseln; enligt vår åsikt behöver det inte vara någon landskapstjänsteman som gör det. Nog är det i alla fall vanskligt att sälja ut all skog som landskapet äger. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Det kan säkert vara så att mana inte skall sälja all skog. Det kanske finns något område som är motiverat att spara, men generellt sett borde man göra en utredning just över alla skogsområden och se vilka som kan avyttras. De allra flesta skogsområden kan nog säljas trots det här. Om det är något som gränsar till strand som man ser som extra skyddsvärt, så, varsågod, då kan man behålla det. Vi vill ha en kartläggning och utredning för att kunna avyttra dem som inte är motiverat att skall vara i landskapets ägo.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun Carlson:

Herr talman!

Budgetprocessen är, som vi alla vet, alltid lagd under väldig tidspress. För finansutskottet är det alltid samma problem att hinna före jul, alla vill ha betänkandet färdigt till jul, samtidigt som det är hela årets kanske viktigaste ärende. Det är fråga om budgeten för hela året, för hela Åland, för alla våra verksamheter, allt från vägar, broar, sjukvård, socialvård, utbildningar, allting. Det måste nu tas under tidspress. Skulle vi lyckas förändra tiden tycker jag det skulle vara bra. Jag tycker ändå att finansutskottet, igen, trots tidsbristen har fått fram ett bra betänkande, även om jag inte stöder det till 100 procent, men det är en annan fråga. Skulle man få fram en bra rambudget som behandlar den mandatperioden och sträcker sig från 2007-2011 tycker jag det är bra. Man har diskuterat att årtalet 2007 är fel i det här sammanhanget, men så är det inte.

 

Jag stöder verkligen om landskapsregeringen får fram en bra budgetplan som anger vad landskapsregeringen tänker, hur man tänker utveckla, vad man skall förändra, vad man skall genomföra osv. Vi väntar på det.

 

Finansutskottet skriver också i allmänna motiveringarna om självstyrelseutvecklingen och hänvisar till landskapsregeringens handlingsprogram. Jag vill säga att de ändringar som kommer att genomföras görs i avsikt att förstärka självstyrelselagen, att förtydliga tillämpningen av näringsrätt- och jordförvärvsbestämmelserna, inte att försvaga dem på något sätt. Också det som man skriver om hembygdsrättens bindning till det finska medborgarskapet, så den bindningen anser jag att skall lösas upp, men åtminstone måste man försöka lösa upp den bindningen. Vi vet inte om det lyckas, men det är också en avsikt i handlingsprogrammet.

 

Jag vill också säga att jag stöder en arvodeskommission med modell från Sverige som skall hantera lagtingsledamöternas arvoden. Det är alltid svårt om lagtingsledamöterna själva skall fatta nya beslut om sina arvoden, det blir aldrig bra. Inför kandidatrekryteringen till valet erfor åtminstone jag att i alltför många fall fanns det intresserade personer som hade ett genuint intresse för att ställa upp för centern, men när man sedan fick lov att säga hur arvodet ser ut valde man i stället bort att kandidera och stannade kvar i sina tjänster. Det blir på sikt ingen bra utveckling för lagtinget. Inget ont om oss som sitter här, men det är klart att det skulle vara bra om man hade fler företagare och näringslivsfolk med i lagtinget, men med det system vi har i dag är det intressant. Därför stöder jag förslaget om en arvodeskommission.

 

Arbetet i lagtinget har blivit mera tidskrävande och dessutom har vi lagstiftningar som förbjuder alla inom den offentliga sektorn att bli kvar i sina tjänster, man måste ta tjänstledigt och det här gör att många egna företagare helt enkelt inte kan komma ifrån för att arbeta. Man kan inte arbeta dubbelt mera som man kunde för 30-40 år sedan. Stöd för en arvodeskommission alltså.

 

På tapeten har också flera gånger varit landskapsregeringens avsikt att man skall kunna förbättra för pensionärer med låg inkomst. Problemet är bara att hitta ett bra system, men det ingår också som en viktig del i handlingsprogrammet.

 

Några detaljer. Jag tycker det är bra att finansutskottet nu styr de föreslagna 30.000 euro som var föreslagna till Åbo Svenska Teater så att man också kan få andra teaterorganisationer, t.ex. Riksteatern i Sverige som gärna skulle komma till Åland och samarbeta med våra teaterorganisationer.

 

Hantverksutbildningen kommer nu igång och då är det viktigt att man i planeringen av den nya utbildningen verkligen tar med slöjd- och konsthantverksföreningen, där vi faktiskt har väldigt många och duktiga aktiva hantverkare som kan tillföra en ny planering någonting. Jag hoppas också att man får med visionärerna, de som har de nya idéerna om hur ett andra år t.ex. med huvudsaklig koncentration på design och form, hur en sådan utbildning skulle utvecklas och skapas. Jag hoppas också att just de också ställer upp som lärare och rådgivare i processen så att man faktiskt får slutresultatet: en ny hantverksutbildning som går in också på design och form, som överallt blir allt viktigare. Det är en sådan hantverksutbildning Åland behöver. Jag tror också att Kastelholm kan bli ett hantverkarcentrum, ett bra ställe för att ha utställningar på. Jag tror också att det kanske på sikt skall byggas verkstäder, kanske att landskapet skall bygga dem, men hantverkarna skall kunna hyra dem. Det är inte så det har varit tänkt nu, men så tror jag att man skulle kunna få det och då tror jag att slutresultatet kan bli precis det som vi alla har velat ha i många år men inte har fått till stånd. Vi hörde just ltl Danne Sundman tala om att de privata aktörerna borde få göra det här, det är bara det att de privata aktörerna inte finns, de har inte den kraft som behövs för det här. Därför tycker jag att det är rätt att landskapet tar över det.

 

Jag tycker att det blev lite intressant i finansutskottets betänkande när man om Bomarsund skriver, att man inte får bygga upp en konkurrerande verksamhet utan man skall visa hänsyn till det privata – men när vi kommer till golfen är det lite annorlunda.

 

Jag vill också säga en sak om sjöfartsmuseet. Jag är glad för att man nu lägger det i den prioritet vi har haft, dvs. efter Alandica eller kk-huset. Man skriver i betänkandet om 3 miljoner, men man menar antagligen 3 miljoner för 2009. Totalkostnaden för sjöfartsmuseet blir åtminstone 7 miljoner euro. I samband med arkitekttävlingen för sex-sju år sedan beräknade man att kostnaden skulle bli 7 miljoner. Nu tror jag att man planerar att göra om sjöfartsmuseet lite grand, kanske banta lite, men jag tror ändå att totalkostnaden kommer att bli 7 miljoner. Jag vill bara erinra om det så att ingen skall tro att man kan bygga ett sjöfartsmuseum för bara 3 miljoner. Det tror inte jag på, men jag tror inte heller att det är meningen.

 

När det gäller golffrågan har det också påståtts och talats om kovändningar, att centern har ändrat osv. Jag vill ändå titta lite tillbaka och säga att när man trodde att man skulle kunna bygga en golfbana på Grelsbys marker ansåg centern att det är okej. När man sedan inte kunde fullfölja det av skäl som vi alla känner till så började man diskutera markbyte och när man sedan fick se avtalen började åtminstone problemen för mig, de problem som till sist blev oöverkomliga. Sista droppen var det hundraprocentiga stödet för banan i Godby/Ämnäs och det har gjort att jag för min del inte kan stöda finansutskottets betänkande i den frågan. Jag har samma åsikt som flera talare här redan har framfört: lagtinget skall inte bygga en golfbana till 100 procent när vi har två existerande banor som blir utsatta för en snedvriden konkurrens. Jag tror att en sådan ny väg skall vi inte ta. Då kommer vi in på en fel väg och det kommer bara att skapa nya problem. Vi varken kan eller skall stöda satsningar som skapar en snedvriden konkurrens, som det ändå blir, man får se det hur man vill. Naturligtvis skall vi stöda satsningar som utvecklar näringslivet och som utvecklar turismen, men vi kan inte skapa sådana stödsystem som drar undan mattan för dem som redan finns. Jag tycker inte heller att man skall jämföra satsningarna som lagting och landskapsregering har gjort på Alandica Kongress, kommande satsningar på sjöfartsmuseet och Bomarsund; jag anser inte att de är jämförbara. Detta om golfen och naturligtvis inga nyheter för min del.

 

När det gäller skördeskadeersättningar är jag glad om man lyckas skapa ett långsiktigt system för att ersätta skördeskador. Då talar vi om en fond som dels skall stödas med landskapspengar men också av jordbrukarna själva. Det har talats om att andra företagare också kan drabbas. Jo,då, det kan de visst, av det ena och det andra, men det är en stor skillnad; alla andra företagare kan försäkra sig, man kan ha försäkring för storm, man kan försäkra sig vattenskador, man kan ha en avbrottsförsäkring, brandförsäkring osv. Det finns många typer av försäkringar som så gott som alla andra företagare kan ha men inte jordbrukarna. Det är alltså en stor skillnad. Vi vill gärna hänvisa till Finland många gånger, och vi skall komma ihåg att där existerar också ett skördeskadesystem. Nu talar jag långsiktigt om skördeskadeersättning, men jag vill ändå erinra om att finansansvariga sade att i första tilläggsbudget nu i januari kommer han att komma med ett förslag som ger stöd till det här årets drabbade jordbrukare, och det anser jag att är absolut nödvändigt.

 

Ytterligare om energistödet, som jag är glad över att äntligen är med, vill jag säga att jag tycker att det är bra att utskottet har tagit fram ett treårigt system. Man har aldrig notifierat det från Finland, man har betalat ut det länge, man tänkte notifiera det, men valde att inte göra det, så man har aldrig fört den diskussionen offentligt i kommissionen. Men har i stället beslutat, såvitt jag vet att man kommer att fortsätta att betala ut det också i Finland nu till 2011 eller någonting sådant. Jag är glad om vi äntligen kan betala ut.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Herr talman!

När ltl Gun Carlson nämner att budgeten är årets viktigaste ärende är det lite intressant när man ser att ingen av regeringspartiernas ministrar sitter på plats. Jag vill hålla med ltl Gun Carlson i fråga om arvodeskommissionen. Det är viktigt att man ser över lönen. Jag har märkt att det är svårt för politiker att verkligen ta tag i det, man är rädd så fort det börjar närma sig val att man själv skall lida för det tydligen. Ltl Gun Carlson nämner hantverkscentret i Kastelholm och där är vi helt eniga. Det låter intressant att man verkligen vill vara med och utveckla; att man skulle släppa in privata och samarbeta låter riktigt intressant och att man får någonting att utvecklas där så att det privata känner sig delaktigt, det är ypperligt. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Herr talman!

Jo, det är bra att vi är överens i fråga om hantverksutbildningen. Jag har försökt säga många gånger att man kan få det till någonting bra om man jobbar på det. Nu tycker jag att vi är på god väg. När det gäller arvodesfrågan är jag också glad för den lösningen. Själv är jag egentligen ålderspensionär och får ett arvode och det är kanske inte en rätt utveckling. Det skall inte vara intressant för pensionärer att vara i lagtinget, det är inte rätt, men det är verkligheten.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Herr talman!

Det där med ålderspensionär skulle man ju aldrig ha kunnat tro!

 

Det vi inte är överens om är när ltl Gun Carlson kom in på Bomarsund och säger att det i skrivningen står, att man inte får konkurrera med det privata. Jag vill förtydliga att det står: ”Utskottet anser att det är viktigt att den verksamhet som planeras i besökscentret inte konkurrerar med privata entreprenörer som redan från tidigare bedriver näringsverksamhet i området.” Det är alltså inte öppet för alla och det är också en eventuell kaféverksamhet vi pratar om. Vi kan inte riktigt säga att vi är för fri konkurrens i så fall om man köper den här texten. Tidigare har centern gått ut och sagt att man är borgerlig och för fri konkurrens. Om man pratar om att man vill utveckla näringslivet så gäller väl det också på landsbygden.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Herr talman!

Jag hänvisade just till den skrivning som ltl Göte Winé läste upp. Den är inte riktigt liktydig med den skrivning som gäller golfbanan. Det var det som jag hänvisade till, det talar lite mot varandra.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Herr talman!

Ltl Gun Carlson känner bra till hur det är att jobba i finansutskottet den här årstiden och jag tackar för allt positivt som sades! Det är mycket riktigt som hon konstaterade att 3 miljoner för sjöfartsmuseet 2009 är bara en del. Det kommer att kosta mera. Det var viktigt att få in den i varje fall, för den hade blivit bortglömd och vi fick nu höra det. Jag vill bara göra en liten kommentar när det gäller jämförelsen mellan Bomarsund och golfbanan. Det är faktiskt landskapet som i båda fallen bygger och någon annan som skall driva; i golffallet är det en privat drift, det är en klubb som ägs av 1.500 medlemmar, i Bomarsund står det också i vårt handlingsprogram att vi kan tänka oss en privat drift. Jag tycker alltså att texterna stämmer ganska väl överens.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

När det gäller diskussionen om golfens konkurrensneutralitet är det precis som ltl Gun Carlson säger ett stort problem, men det går att överbrygga det bekymret om man diskuterar med den aktör som det drabbar, Eckerö Golf. Detta har gjorts och det har visats en beredskap därifrån att diskutera saken hur man kan uppgradera anläggningen där med landskapets stöd så att man inte konkurrerar, att man får slut på den konflikt som finns i det här ärendet, vilket jag redogjorde för i mitt anförande.

 

När det gäller skördeskadeförsäkringen är det precis som ltl Gun Carlson att det inte finns försäkring för jordbrukare, men man kunde med landskapets hjälp bygga upp ett sådant system när det gäller återförsäkring så att alla företagare behandlas lika. Man betalar premier på en försäkring som sedan gäller när man får en skada. Nu skisseras det igen på ett system där man skall betala de här företagarna gynnsammare än andra företagare, vilket blir orättvist och inte gynnar någon part i slutändan. Det skulle vara mycket sundare att få till en sådan här försäkring – bara för att det inte finns i Finland kan det ju finnas på Åland. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Herr talman!

Det förslag som man nu arbetar på är en skördeskadefond som i princip skulle fungera precis som en typ av försäkring, men jag tror inte att våra försäkringsbolag är intresserade av att ställa upp. Man måste ha ett skydd om det verkligen är så att det här kan bli återkommande. Nu tror många att detta är ett symptom på den kommande klimatförändringen, men det kan också vara ett undantag som kanske återkommer vart femtionde eller hundrade år. Man vill gärna tro, men ingen kan veta det, men om det är så att den här typen av onormalt väder blir gällande måste man bygga upp en försäkring, annars vågar ingen jordbrukare satsa. Vi skall veta att många potatisodlare i dag har fått fakturor i stället för likvid och då är det årsinkomsten vi talar om. Det är som om vi i stället för att få lön ett år måste betala en summa pengar!

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Många företagare har upplevt den verkligheten att det finns faktoror men ingen likvid att betala dem med. Det kallas för konkurrens och det är en risk som alla företagare tar, förutom jordbrukarna som skall hållas under armarna av samhället. Jag tycker att systemet som nu skall utarbetas i så fall skall göras så att man betalar en premie till fonden, vilket jag inte riktigt har klart för mig om man har i åtanke. Det stämmer inte att det inte finns intresse från privata försäkringsbolag, men problemet för dem är att man måste få en återförsäkringsmodell där någon går in och tar de största skadorna. Annars blir premierna ohemult dyra. Men om man gör det kan man få ett system där premierna är överkomliga i storleksordning med vad andra företagare betalar för sådana här katastrofförsäkringar som ltl Gun Carlson nämnde. Det skulle vara ett betydligt sundare system. I övrigt håller jag med ltl Gun Carlson  om att detta är ett stort problem för jordbrukarna, särskilt för potatisodlarna som inte fått en nickel för sin odling. Då är det klart att det inte är hållbart på sikt.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Herr talman!

Man kan inte jämföra det här med vanliga företag. När jag talade om likvider och fakturor så menade jag att i stället för att få likvid från sitt företag, Chips, har man fått faktura därifrån på utsädet. Det är någonting helt annat än att man inte har någon likviditet men fakturor i ett företag som inte bärs sig. Man kan inte jämföra det på det här sättet. Trots det är jag glad för att landskapsregeringen vill hitta en form för att skapa en garanti; annars kommer vi inte att ha jordbrukare som kan existera.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman!

Jag begärde replik därför att det genomgående pratades om hundraprocentiga stöd. Man kan prata om trettioprocentiga stöd för då betalar man de facto stöd, men i det här sammanhanget är det hundraprocentig finansiering. Man kanske borde hålla sig till sak i det sammanhanget. Det är intressant också på det sättet att i Bomarsund går det bra, I Eckeröhallen gick det bra, med sjöfartsmuseet går det bra, för kk-huset är det helt okej. Men det skall man inte prata om för det är helt plötsligt andra saker.  I en replikväxling kom man också till att i fråga om hantverksutrymmen går man också in och finansierar, men där kan man väl inte dra sig ur och säga att man inte konkurrerar med andra för vi har de facto Salt i Sjöfartskvarteret som betalar sina egna utrymmen och är med på den öppna marknaden. I det här sammanhanget är det tydligen inga problem utan man driver den här frågan väldigt hårt och skall försöka konkurrera bort dem eller vad det är.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Herr talman!

När det gäller Alandica Kultur och Kongress, när det gäller sjöfartsmuseet, när det gäller Eckeröhallen osv. har de ingen verksamhet som de konkurrerar med. Därför kan man mycket väl använda en hundraprocentig finansiering. Det är skillnad med golfbanan. Att jag använde ordet hundraprocentigt stöd i stället för hundraprocentig finansiering gjorde jag säkert, men det är i princip samma sak. Det är mera korrekt att säga hundraprocentig finansiering. När det gäller hantverksutbildningen skall vi komma ihåg att vi pratar om utbildningen; den stöder vi eftersom vi stöder all annan utbildning och jag tycker att det är alldeles naturligt att vi också stöder hantverksutbildningen för det är en så viktig utbildning för Åland och för utvecklingen som har många synergieffekter också den.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman!

När det gäller övriga centra så konkurrerar inte de. Det är väldigt konstigt om man inte konkurrerar Alandica Kultur- och kongresshus. Nog finns det väl andra kulturhus som man konkurrerar med om sina kunder. Jag förstår inte resonemanget här. Är det bara för ålänningar det är viktigt, att konkurrerar man med en ålänning är det ett stort problem, men annars är det precis detsamma. Man kanske inte bara skall ha navelskådning i det här sammanhanget utan det är nog konkurrens med samtliga dessa verksamheter. När det gäller hantverksutrymmena är det de facto så att det skall vara en kommersiell försäljning som man kommer att sponsra från landskapets sida i samband med utbildningen förstås, men man är väldigt mån om försäljningen och det är det som är det centrala i mångt och mycket att man skall kunna tillhandahålla produkter till försäljning på dessa ställen.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Herr talman!

När man började kultur- och konferenshus för många år sedan var utgångspunkten den att man skulle skapa utrymme för stora samlingar. Den volym man pratade om var 600 personer. Man skulle skapa salar där man kunde ha 600 personer att sitta och höra på en konsert, teater eller någon annan kulturbegivenhet eller konferensutrymme. Man har bedömt att ingen privat kommer någonsin att bygga en så stor anläggning. Visst finns det mindre kulturhus; i varje kommun har vi ungdomsföreningslokaler som är utmärkta kulturhus. Vi har alla våra kyrkor som är fina kulturhus, men det här var någonting unikt som Åland hade brist på och nu skulle man fylla den bristen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Bland flera förnuftiga synpunkter av ltl Gun Carlson blev jag lite fundersam om den golfhistoriska beskrivningen för centerns del. Det var ett klart besked om att centern har bytt fot i golfinvesteringsfrågan, på grund av markbytet. På den punkten fick vi klara besked. Men beträffande investeringen, den som kallas hundraprocentig, har tydligen ltl Gun Carlson glömt att det var centerns landskapsregeringsgrupp och lagtingsgrupp som år 2000 krävde att golfbanan i Grelsby skulle finansieras helt och hållet av landskapsstyrelsen. Då var ltl Gun Carlson minister i den regering som leddes av lantrådet Roger Nordlund.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Herr talman!

Jo, jag sade redan att från början ansåg vi att det var helt i sin ordning att satsa 100 procent i Grelsby. Det håller jag fast vid att vi tyckte då; det är okej när det är landskapets egna marker ja.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Tack ltl Gun Carlson för det klara beskedet att det är alltså endast på grund av placeringen av den investering som har planerats i många år som man nu byter fot i den principiella frågan om finansieringen av denna infrastrukturella turismsatsning och inte på grund av att man inte tycker att landskapet kan fortsätta att göra den här typen av investeringar, om jag har förstått ltl Gun Carlson rätt.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Herr talman!

Jag skall igen backa lite. När det sedan blev fråga om markbyte och när avtalet var färdigt stod det klart att då började problemen, som jag redan sade. Med långa tänder tyckte vi ändå att det här kan gå an för då ännu gällde det att näringslivet skulle satsa själva och landskapet skulle stöda med 23 procent. Då tyckte vi okej, men det var med långa tänder för min del. När sedan näringslivet drog sig ur den diskussionen och det i stället blev tal om en hundraprocentig finansiering, på en plats där landskapsregeringen redan hade förlorat mycket pengar på markbytet, så är det klart att markbytet har påverkat den här diskussion, det erkänner jag gärna.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Anders Eriksson:

Herr talman!

Jag hade inte möjlighet igår att följa med debatten hela dagen, men den stund jag var här var det väldigt mycket halleluja och det var ett bra jobb som man har gjort i finansutskottet. Centerns ordförande ltl Veronica Thörnroos pratade bl.a. om att det är bra att finansutskottet tar i den ekonomiska utveckling och manar till större återhållsamhet. Finansutskottets medlem ltl Torsten Sundblom nämnde också att det är viktigt att börja tänka på prioriteringar.

 

Jag har sagt det tidigare, att jag tycker att den här budgeten med den blåa pärmen är otroligt expansiv, den ökade med 6,8 procent och landskapsregeringen konstaterar själv att ”investeringsnivån är exceptionellt hög i 2008 års budgetförslag” och räknar upp färjanskaffningar, golfbanor, Bomarsund, ÅHS osv. Jag tycker inte att man från finansutskottet har tagit så mycket i den ekonomiska utvecklingen; det finns ett par skrivningar som inte jag har riktigt klart för mig och jag kommer att ställa frågor om det. Jag såg att finansutskottets ordförande står på talarlistan så kanske vi för en gångs skull kan få ordentliga svar; jag vet att det är svårt att på två minuter svara så där väldigt utförligt.

 

Det finns vissa tjänster som finansutskottet tycker att man skall vänta med, och det tycker jag är bra, men jag noterar ändå att man har anslagen kvar och tittar man på det ekonomiska sammandraget ökar det med 150.000 euro i stället. Det är 100.000 för flisstödet och 40.000 till Företagsam Skärgård; de båda projekten har jag i och för sig ingenting emot.

 

När det gäller den finansiella utvecklingen sade jag att jag hade ett par frågor och det första som man säger i finansutskottets betänkande som är lite svårförståeligt är att det har tillsatts en ny landskapsregering, det känner vi alla till, och ”utskottets beredning inneburit en granskning av budgetförslaget mot bakgrund av det antagna handlingsprogrammet. Med hänsyn till denna granskning föreslås inte några större linjeändringar i betänkandet.” Det där tycker jag är lite märkligt; har man en gång gjort en sådan här granskning borde man kanske ha kommit fram till någonting, men det här kan vi kanske få en förklaring på varför man har granskat utan att man har gjort några ändringar. Under ”Den ekonomiska politiken” säger utskottet: ”I fråga om de större projekten som är upptagna i budgetförslaget önskar utskottet att landskapsregeringen med beaktande av det rådande konjunkturläget följer den tidigare antagna prioritetsordningen utan att något projekt för den skull stoppas.” Lite längre ner i texten står det, att det är viktigt att man förverkligar projekten ”i en sådan takt att de inte i onödan bidrar till en överhettning inom byggsektorn”. Jag får inte det här att gå ihop för i så fall borde man lägga locket på direkt om man inte vill bidra till en överhettning av byggsektorn. Den tredje frågan under stycket om den ekonomiska politiken är när det står så här: ” När det gäller eventuella andra åtgärder i handlingsprogrammet som kan få återverkningar i det nu behandlade budgetförslaget uppmanas landskapsregeringen att återkomma i en tilläggsbudget.” Men det exemplifieras inte någonting här så det vore intressant att få reda på vad man från finansutskottet tänker på när det gäller den biten.

 

Jag vill också ställa en direkt fråga till finansutskottets ordförande ltl Torbjörn Eliasson. Vi hade i finansmotion nr 22 en ganska tydlig text utan alltför mycket snömos i; där var det ganska tydligt vad det handlade om, vi skrev så här: ”Landskapsregeringen avser att under år 2008 förelägga lagtinget ett meddelande om hur landskapets förvaltning kan rationaliseras genom såväl omstruktureringar som privatiseringar av delar av verksamheten. I avvaktan på lagtingets ställningstagande föreslår landskapsregeringen ett anställningsstopp som skall gälla inom hela landskapsförvaltningen med undantag för de tjänster som lagtinget särskilt utpekar som nödvändiga för den fortsatta verksamheten.” Det finns skrivningar i finansutskottets betänkande som lite går i den här riktningen, dvs. att man vill ha ett meddelande från landskapsregeringen, men jag ställer ändå frågan att varför kunde man inte omfatta det här förslaget, vad var de direkta felen i det? Det var ganska tydligt och konkret.

 

Min följande fråga gäller självstyrelseutvecklingen och där redogörs det i stort sett för handlingsprogrammet för den nytillträdda regeringen, och det var inte så där himlastormande när det gäller självstyrelseutvecklingen. Men det nämns också om språkrådet, man skriver så här: ”Utskottet anser att det är ytterst viktigt att svenska språkets ställning stärks och att de åtgärdsförslag, bland annat tillsättandet av ett språkråd, som framgår av landskapets språkpolitiska program, verkställs med högsta prioritet.” Den skrivningen är bra, men det brukar vara så i politiska sammanhang att är det någonting man prioriterar så ser man till att det finns anslag för det. Jag var väldigt förvånad över att man hade bara 10.000 euro under detta anslag, så därför föreslog vi en utökning. Nu hörde jag ett replikskifte där det sades att synbarligen finns det någon som är väldigt duktig på de här frågorna inom landskapsförvaltningen i dag som är utan arbetsuppgifter. Det var alltså någon inom landskapsförvaltningen som skulle ta över frågorna, och det är ganska intressant att det faktiskt finns sådana kanonkrafter som sitter sysslolösa! Och hur de skall ha tid att börja ta hand om det här, för allt som räknas upp under momentet är de facto inte lite, det är ett ganska omfattande arbete. Jag tror att det är onödigt att jag upprepar allt som jag sade tidigare.

 

Herr talman!

Jag tycker att det är bra att finansutskottet pekar på ÅSUB:s viktiga funktion inom landskapsförvaltningen och jag håller med om när man säger att det är viktigt att kapacitet reserveras för landskapsregeringens uppdrag. Personligen tycker jag att det är väldigt positivt att ÅSUB faktiskt lyckas finansiera så stor del av sin externa verksamhet också med extern finansiering.

 

Den följande fråga jag tänkte beröra något är radio- och TV-verksamheten. Här pratas det om det etermediepolitiska programmet, man vill ha en sakkunnig utredare. ”Utskottet understryker vikten av att en oberoende utredare utses som saknar kopplingar till de politiska grupperna i landskapet.” Jag tycker i och för sig att det är ganska onödigt att man understryker en sådan sak. Jag ser det som väldigt självklart. Också här har jag ett par frågor. Man hänvisar mest till vlad den sakkunnige utredaren skall göra, men jag finner inte finansutskottet gör några egna prioriteringar. T.ex. när det gäller egna TV-utsändningar vet vi att det finns ett intresse ute bland privata aktörer, men vi kan inte utläsa om det finns ett politiskt intresse för egna åländska TV-utsändningar. Det tycker jag är synd. Vi från Ålands Framtids sida har det intresset och vi har också intresse av att man igen skulle få radioutsändningarna från lagtinget att gå ograverade för åtminstone min uppfattning är att det definitivt bidrar till att intresset för lagtingets arbete minskar. Det är nog inte så att det är  bara lagtingsledamöterna som vill höra sig själva, som det stod i en intervju, utan det är bra många människor som har tagit kontakt med och som säger att varför sänds det aldrig mera, varför bryts det, varför är det så svårt att följa med från landskapsregeringen, och det är synd.

 

Också här har jag en fråga. Det står så här: ”Utskottet anser att Ålands Radio och TV Ab bör eftersträva att samma programutbud som finns i omkringliggande regioner också kan erbjudas i landskapet.” Kan man få en förklaring vad man tänker på där vore det intressant utan att jag börjar spekulera i vad det eventuellt kan innebära.

 

Följande sak jag vill beröra helt kort är renoveringen av ombyggnaden av Självstyrelsegården. Den skrivning som finansutskottet har här skall utskottet ha en eloge för, dvs. ”att möjligheter till utlokaliseringar bör i detta sammanhang utredas, men enligt utskottets mening bör dock hela enheter hållas ihop med hänsyn till effektiviteten”. Det är hundra procent riktigt. Vi har t.ex. lagberedare som sitter långt borta på Strandgatan som skall fara hit och stämpla in sig, fara dit och jobba, skall fara hit om man behöver någon litteratur osv. Det fungerar inte på det sättet. Men om man kan utlokalisera hela enheter som lika bra kan sköta sitt arbete, gärna i skärgården, i Godby, det har jag ingenting emot. Då kommer jag automatiskt in på en av de frågor jag tog upp i mitt anförande i remissen, dvs. Självstyrelsegårdens parkeringsproblem. Det är klart att det blir parkeringsproblem om vi absolut skall ha allt lokaliserat här. Jag vet att min värderade kollega ltl Harry Jansson aviserade att vi kommer att driva parkeringanläggningen till omröstning. Jag råkade själv vara närvarande i finansutskottet som ersättare när vi diskuterade dessa frågor och precis som finansutskottet skriver finns det inga tillförlitliga kostnadsberäkningar för Mariehamns stads parkeringsanläggning. Men så mycket kan man utläsa att landskapet, utan att man vet vad det handlar om, är berett att ta del i projektet med 2 miljoner euro, dvs. till en kostnad av 40.000 euro per parkeringsplats, och det tycker jag är fullständigt orimligt. Ta sikte på utlokaliseringar i stället så kan man spara de här 2 miljonerna – jag räknar med stöd från vissa i centerbänken, kanske också från liberalt håll, man vet aldrig, vi får se, det skall bli intressant!

 

När det gäller polismyndigheten tycker jag i likhet med ltl Fredrik Karlström att finansutskottet här har bra skrivningar om att man skall ha en egen åländsk profil på de nya polisbilarna samt att man tänker på att uppfyller miljökriterierna. Däremot är jag lite tveksam när det står så här: ”När det gäller polisernas uniformer har det framkommit att en egen profil är förhållandevis kostsam att ta fram.” Någon gång måste vi väl klara av här på Åland att tänka själva, det kan inte vara så fruktansvärt kostsamt! Det nämns att reservuniformer skall inköpas. Det pratas också om den ökade användningen av ridande poliser. Vi från Ålands Framtids sida tyckte att det här med ridande polis där det stod polissi på ryggen kändes verklighetsfrämmande. Vi var faktiskt så förutseende att vi tänkte till det dåvarande lantrådet överlämna väster som man kunde ge till de ridande poliserna och med tanke på att det sades hur oerhört kostsamt det var så kan jag säga att 30 euro kostar en väsk. Vi har tre stycken som vi kan donera till landskapsregeringen.

 

Herr talman!

En kort fråga till. När det gäller främjande av regionteaterverksamheter tycker jag att också här har finansutskottet gjort ett bra jobb. Jag hade dock en direkt fråga till finansutskottets ordförande, men jag är inte helt säker på om han hör. Det står under momentet att Åbo Svenska Teater redan har ett regionteateransvar. Är det någonting som man från finansutskottet har fått reda på, var har det riktigt kommit från? När har det hänt? De framstötar som har gjorts, bl.a. i boken Folke om Folke, berättade han hur han höll på och kämpade emot det, så redan då gjorde man en framstött, men synbarligen är det någonting som har hänt utan att vi har noterat det eller är det helt enkelt en felskrivning? Det vore intressant att få reda på det.

 

Jag vill också tacka finansutskottet för att man har gått till mötes när det gäller vår motion om besökscentret i Bomarsund. Det kanske var för mycket att drömma om att man skulle godkänna motionen, men indirekt har man godkänt den i varje fall i och med att man tycker att driften skall ske i privata händer, och det är också någonting som är verkligt bra.

 

Som politiker brukar man bli premierad vid två tillfällen, det ena är när man dör och det andra när man slutar. Då kan man få Finland vita och röda rosor eller vad det heter! Men här måste jag konstatera att min tidigare kollega Brage Eklund, han har faktiskt premierats nu när det står att ”Utskottet föreslår att anslaget under momentet höjs med 100.000 euro för utbetalning av stöd till skogsägare för utvinning av flis avsett för biobränsle.” Jag vet inte om det var fem motioner han hade om detta ärende, men han höll på i alla fyra år, tack och lov så lever den gode Eklund i god välmåga, det är jag glad för, men han måste i varje fall sluta före han fick detta förverkligat. Men jag hoppas att han är glad ändå.

 

Till sist ett par ord om ett ärende som lite har varit uppe på agendan, nämligen debatten om en ny golfbana i Ämnäs. Det är ofta så med sådana här projekt att när det inte finns tillräcklig egen kraft bakom projekten blir det ofta en svekdebatt, och det har jag sett att det har varit nu också, det har varit svikna löften, turismstrategin har inte uppfyllts, det har varit insändare från näringslivsrepresentanter, också politiker har sagt det. Då kan det vara intressant att titta i Ålands Turismstrategi, att vad sades det riktigt, hur stod det riktigt? När det gäller planerade investeringar är det riktigt att golfen var ett utpekat tyngdpunktsområde. Men när det gällde det konkreta, dvs. de planerade investeringarna, så var det fyra investeringar som räknades upp och det sades så här: ”Under de närmaste åren kommer landskapsstyrelsen att bidra till att följande investeringar kan genomföras”. Det var kk-huset i Mariehamn, det var golfbana i Finström, det var ett idrotts- och motionscentrum i Godby och det var Ålands sjöfartsmuseum i Mariehamn. Men det kan vara intressant att läsa vad det riktigt står om golfbana i Finström. Jo, det står så här: ”Landskapsstyrelsen kommer att ta fram en detaljplan och projekteringsunderlag för anläggande av en golfbana i Finström. Landskapsstyrelsen kan dessutom, om behov finns, bistå med motsvarande finansieringsstöd som givits till andra golfbanor.” Inte står det någonting om att landskapet skulle bygga banan helt och hållet i egen regi, vilket ofta har framskymtat i debatten, utan man var t.o.m. så försiktig att om behov finns så kunde man ställa upp med finansieringsstöd.

 

Det är onödigt att upprepa allt som har sagts, men det är för många oklarheter runt projektet, bl.a. när det gäller det slutliga priset. Markavtalen kunde man predika om i oändlighet. Det avgörande för mig är framför allt att vi har privata entreprenörer som hamnar i en märklig sits. När det gäller Eckerö Golf tror jag vi alla vet att det finns verkligt splittrade ägoförhållanden på Åland. Det är svårt att få ihop stora sammanhängande områden, men man lyckades. Man fick också ett minimalt samhällsstöd för att förverkliga en bana, men man lyckades ändå. Det som händer är att samhället kör kom på utsidan där man serverar allt på en silverbricka, och det är det som är absolut avgörande för mig. Jag har länge varit kritisk till samhällsföretagandet och jag är det fortsättningsvis.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Herr talman!

Det var många frågor, men egentligen tycker jag att grundtonen i ltl Anders Erikssons anförande var förhållandevis överraskande positiv. Jag tror trots allt att han är ganska nöjd med många skrivningar som finansutskottet har gjort. Jag kan inte svara på alla frågor på en minut, men när det gäller språkrådet hade jag igår en diskussion med ltl Harry Jansson och jag konstaterar igen att Ålands Framtid, nu representerad av ltl Anders Eriksson, inte har så stort förtroende för den personal som finns här i huset. I finansutskottet tycker vi att det här är en modell som skall testas. Vi har sagt att den har högsta prioritet. Vi vet att det finns många duktiga människor i huset och vi tror att det skall finnas förutsättningar.  TALMANNEN: Tiden är ute! Ltl Torbjörn Eliasson: När det gäller ekonomi och konjunkturer, så återkommer jag i nästa replik.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Jag tror att ltl Torbjörn Eliasson borde spara lite mera av sin tid i stället för att kommentera mitt tonläge och svara direkt på frågorna, då hinner han med flera, men det var bra att tonen den här gången tilltalade! När det gäller språkrådet undrar jag om finansutskottets ordförande ltl Torbjörn Eliasson har läst alla arbetsuppgifter, det är 16 konkreta arbetsuppgifter, man skall bistå både organisationer, privata medborgare som har problem med språket, man skall ha en rapport om svenska språkets ställning, om de strukturella språkproblemen, det är ett oerhört stort arbetsområde. Det som jag vänder mig mot är att man budgeterar 10.000 euro för det. När det däremot gäller kulturhusbilen Kultur i skärgården, samarbete med Åbo Svenska Teater, tjof, hej, så var man uppe i 160.000 euro och det beror på att man prioriterar det på ett annorlunda sätt. Det är det jag vänder mig mot.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Herr talman!

Vi har även sagt i vårt betänkande att det är viktigt att man höjer produktiviteten också inom förvaltningen. När det gäller ekonomi och att vi har hänvisat till handlingsprogrammet och granskat det är det riktigt. Visst har vi dragit konsekvenser av det. I många fall har vi gjort skrivningar där vi klart och tydligt har sagt till den nya regeringen att vi förväntar oss den kommer tillbaka då och då, exempelvis med rambudgeten som skall komma snabbt. Där kommer vi att ha möjlighet att se hur den nya landskapsregeringen ser på de här frågorna och i det meddelandet har vi en mycket viktig debatt att se fram emot. Finansutskottet har inte så värst stora resurser – det har vi konstaterat –  att gå igenom allt sådant här, så vi måste göra på det här sättet av praktiska skäl.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

När det gäller frågan om att man behöver höja produktiviteten inom landskapsförvaltningen tror jag att finansutskottet och undertecknad är helt överens om det. Jag tar den språkliga utvecklingen i landskapet Åland verkligen på allvar. Jag har svårt att tänka mig att det faktiskt skulle finnas så duktiga personer som de facto sitter sysslolösa för arbetsuppgifterna är ändå mer än en heltidstjänst, om man ser på vad som verkligen skall göras. Men vi får se tiden an och vi kan inte göra så mycket annat, men jag hoppas att man en sista gång i lagtingsbänkarna läser igenom momentet och ser vilka arbetsuppgifter är det riktigt som finansutskottet och landskapsregeringen förväntas att skall göras. Det är en oerhört diger lista, och det skall tydligen göras med fol som sitter sysslolösa  – nog har jag ändå högre tankar om landskapsförvaltningen, jag tror inte att någon sitter helt sysslolös!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

När det gäller den frågeställning som ltl Danne Sundman berör om TV-utbudet där han undrar vad finansutskottet menar med liknande utbud som i omkringliggande regioner så menar finansutskottet enligt mitt förmenande att det skall vara samma utbud över Smedsböle som det t.ex. är över det svenska markbundna digital-TV-nätet, det som marknadsförs som Boxer och där man har 30 kanaler i vilka ingår samtliga svenskspråkiga kanaler, också utländska kanaler med svenskspråkig text som ålänningar är vana att se och som man i dag måste vara kriminell för att kunna se, man måste ha parabolkort från Sverige osv. Vi vill få slut på den TV-politiska u-landshistorien där vi är i samma situation i dag som vi var när Anton Kalmer satte upp sin sändare – att man måste vara kriminell för att få se svensk TV. Det är helt enkelt det som det handlar om.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Jag är tacksam för att jag fick ett svar på många av de frågor jag ställde. Ltl Danne Sundman pratar om Boxerutbudet – jag tittar inte så mycket på TV själv – och att man skall ha ett så stort utbud som möjligt av svensk TV, men jag tror också att det är precis lika många som kan läsa in att man över Smedsbölesändaren skall sända ut alla finskspråkiga TV-kanaler som finns. Det står de facto ingenting om att man har prioriterat svensk eller finsk TV utan det står att man ”bör eftersträva att samma programutbud som finns i omkringliggande regioner också kan erbjudas i landskapet”. Mig veterligen är Finland precis lika omkringliggande som Sverige är – har jag ”missförstaji”?

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

I den mån jag gör mig till tolk för finansutskottet har nog landskapsregeringsledamoten ltl Anders Eriksson ”missförtaji” jo! Jag ser inte något behov av utökat programutbud på finska över Smedsböle, över självstyrelsens egen TV-antenn, utan tvärtom har vi i dag ett kanske större utbud än vad vi behöver ha med hänvisning till självstyrelsens ambitioner, men vi villl ju vara öppna och toleranta och har därför också två helt finskspråkiga kanaler i det utbudet. Det räcker gott och väl, men däremot har vi ett väldigt tunt svenskspråkigt utbud och det är ju inget alternativ i dag att ha bara Smedsböle; om man är aktiv TV-tittare behöver man ha andra alternativ. Då är det som sagt inte riktigt tillåtet alla gånger och där tror jag att det är den största gruppen kriminella, förutom de som inte har betalat sin Misefaktura, som förekommer i landskapet. Det är tyvärr så att man måste vara lite kreativ för att få se Sveriges TV i dag.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Jag är tacksam för det svar och den tolkning som ltl Danne Sundman ger, men med tanke på att finansutskottets ordförande inte svarade på så många av mina frågor så kanske han vill ha vänligheten att ta också den här biten. Man kan nämligen tolka skrivningen i vilken riktning man vill, och det kanske också är meningen. Vi fick en tolkning från ltl Danne Sundman, men vi kanske kan få höra så småningom om det är finansutskottets samfällda tolkning.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman!

Ltl Anders Eriksson berörde i sitt anförande de planerade underjordiska parkeringarna i stadens centrum och menade att man skulle utlokalisera verksamhet och på det sättet, förstod jag, skulle man inte behöva parkeringsplatserna utan de skulle bli överflödiga. Jag tror att det är lite överoptimistiskt både vad gäller utlokaliseringen och dess effekter. Det måste nog ske nästan total utlokalisering av stora avdelningar inom landskapsförvaltningen om det skall ha den effekten. Det andra som nämndes var att det inte fanns tillfälliga kostnadsberäkningar för den aktuella underjordiska parkeringen mellan kk-huset och biblioteket. Det stämmer inte riktigt, utan det finns nog professionellt gjorda kostnadsberäkningar, men det är inte så lätt, det beror lite på hur man bygger dem och hur stora de skall bli. Jag ville klargöra detta.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

När det gäller det sistnämnda råkade jag själv vara inne som ersättare i finansutskottet och det hör till god ton att man inte säger vad den ena eller den andra har sagt, men jag kan bara säga som så att de representanter för Mariehamns stad som vi hörde hade nog inte riktigt några konkreta kostnadskalkyler att komma med i det här skedet utan jag fick åtminstone uppfattningen att projektet bara var i sin linda, att man är på gång, men jag tror, med risk för att jag minns fel, att det var under våren som man skulle få reda på vad det skulle komma att kosta. När det gäller utlokaliseringar är det klart att man kan ta hela avdelningar; jag har många gånger framfört att t.ex. trafikavdelningen har största delen av sitt arbetsområde långt utanför Mariehamn och jag har svårt att se varför den absolut måste vara lokaliserad här.

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman!

I fråga om utlokalisering är det egentligen inte verksamheten som är problemet utan det är de anställda som inte är beredda att flytta. Och det kan man väl ha en viss förståelse för att enskilda tjänstemän som jobbar här i stan, bor i stan eller på landsbygden, inte är beredda att flytta t.ex. till skärgården och så där är det på många andra platser. Jag understöder utlokalisering, men vi vet att tillsvidare har detta inte varit framgångsrikt, även om vi har partier som slår sig för bröstet och är mycket regionalpolitiskt orienterade.

 

Det finns alldeles tydliga kostnadsberäkningar, men det som i fråga om alla kostnadsberäkningar omöjligt att säga förrän anbuden är inne, men att det inte skulle finnas någonting alls och att det är oklart stämmer inte.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

När det gäller det sistnämnda är det i så fall synd om kostnadsberäkningar finns att dessa inte presenterades, men det är sedan en annan femma.

 

Nej, det är sant som ltl Barbro Sundback säger att de flesta inte vill flytta, och det ligger i människans natur, man vill ha det som det alltid har varit. Jag var med själv och drev projektet om Ålands Landsbygdscentrum och då var det ett tio-femtontal tjänstemän härifrån som flyttade ut till Jomala by, det var inte precis på andra sidan planeten, men nog var det ändå ett ganska stort hallå i början. Så småningom, bara verksamheten började rulla där och man fann sina nya former, så blev nog allt frid och fröjd och man kanske t.o.m. tyckte att det var bättre än det var tidigare, så det hade inneburit att det skulle ha varit 15 bilar till här och trängts, så åtminstone någonting har gått igenom!  (Från salen:det är en annan femma). Det är en annan femma, men vi har inte haft någon borgerlig regering på sistone!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman!

Jag begärde närmast replik om polisens uniformering och hur man skulle påverka den. Jag kan konstatera att det är extremt dyrt att köpa nya uniformer och jag tror inte att vi skall satsa på det. Ser man till äldreomsorgen och många andra områden så har vi viktigare saker att lägga pengar på än det. För den skull tycker jag att man har gått lite för snabbt förbi frågan, för det finns mycket detaljer som kan ändras på dagens uniformer, man kan t.ex. ta bort finska lejonet och man kan eventuellt ha någon annan mössa, men jag tror att det är svårt att få en polisuniform att skilja ut speciellt mycket utan att det väcker alltför stor uppmärksamhet, för man skall veta överallt i Europa att det är en polis som man ser framför sig, så det är ganska lika där. En viktigare fråga som man borde ta ställning till här i lagtinget är om poliserna överhuvudtaget skall vara beväpnade. Ingår det i uniformen att de skall bära pistol. Enligt vad man säger från finska myndigheter ingår pistoler. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

När det gäller den sista frågan kom den lite hastigt på, som någon brukar säga, men rent spontant säger jag, att jag ser inget behov av att polisen skall vara beväpnad här på Åland bara för att man är det i Finland, och det finns en ganska stor skillnad i det lite mera militära tänkesättet som man har i Finland än vad vi har här på de demilitariserade öarna. Det vore intressant att höra hur ltl Åke Mattsson ser på den frågan. Däremot kan jag faktiskt inte tro, ltl Åke Mattsson, att det skulle vara extremt dyrt bara för att vi skall ha åländska uniformer, det har jag väldigt svårt att tro. Jag som är en lite så där praktiskt karl visade hur man ganska enkelt kan lösa det här så att man inte behöver rida omkring som polis med en finskspråkig väst på sig.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman!

Vi är nog inne på samma linje. Jag tror att vi skall behålla grunduniformen och ha någon att se vad man kan göra utgående från den och göra förändringar. Där är vi alltså helt överens och pistolen är en sak som verkligen skulle vara unikt för de åländska poliserna som man kunde lyfta fram; man pratar om att engelska bobbies var obeväpnade, i Norge hävdar man att en stor del av poliserna är obeväpnade, de har vapnen inlåsta i bilen och tar fram dem vid behov. Man skjuter inte direkt på poliserna för man vet att normalt är de obeväpnade. Vi kan väl vara överens om att vi tittar påd en biten.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Jag vill ändå säga, med all respekt, att de här frågorna likaväl som i alla andra frågor bör man tänka igenom ordentligt. Finns det inte något annat motiv än att man går och släpar på en pistol här på Åland än att man har det i Finland så är det ganska  lätt att plocka bort den, men förhoppningsvis finns det också några mera grundläggande motiv. Jag uppfattar att vi ganska långt är överens om att man borde få en mera åländsk profil både på bilar och uniformer och därvidlag gav jag finansutskottet välförtjänt beröm, vi har kommit ett steg på vägen, men om det inte varit extremt dyrt så har det varit extremt krångligt att få någon ändring till stånd när det gäller detta.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

 

Plenum avbryts för lunch och vi återkommer kl. 12.45. (Kl. 11.52).

 

                                            -------------

 

(Kl. 12.45).  Plenum fortsätter. Diskussionen fortsätter.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw:

Fru talman!

Det har talats mycket om golfbanan. Det är väl ingen obekant att majoriteten av liberalerna motsätter sig det koncept som finns i budgeten och det vinnande förslaget i finansutskottets betänkande, nämligen markbytena och den hundraprocentiga landskapsfinansieringen av banan. Där har vi haft en reservation till finansutskottets betänkande. Jag vill påpeka att liberalerna är för golf på Åland, oberoende av vad våra motståndare säger. Det har vi varit med om att godkänna i turismstrategin och även i andra sammanhang. Det är inte slut på golfen på Åland fast landskapet inte betalar hela banan.

 

Fru talman!

Vi har ifrågasatt om summan 5,3 miljoner euro kommer att räcka till att finansiera banan och allt som ingår i en golfbana. Det har funnits en arbetsgrupp som har kommit fram till att behovet av medel är över 8 miljoner euro. Jag vet inte vem som har rätt och vem som har fel, men så mycket känner jag till från golffolk att om vi talar om en högkvalitativ bana bör även anslutande faciliteter vara av hög kvalitet. Jag har svårt att förstå entusiasterna som förringar detta. Därför är det viktigt att det är en realistisk summa som vi presenterar och som på förhand garanterar att eventuella fördyrande kostnader inte hamnar på landskapet om finansutskottets betänkande godkänns.

 

För att föregå detta och omröstningarna i morgon presenterar jag nu en kläm som vi kommer att föra fram om finansutskottets koncept vinner, nämligen en kläm till  momentet 47.52.77 av följande lydelse: ”Lagtinget hemställer om att landskapsregeringen inom den angivna kostnadsramen för en golfbana i Godby/Ämnäs säkerställer att banan och byggnaderna är av hög kvalitet.” Vi måste få en ”Ålandsvilig” bana, inte någon dålig sak som man sedan efteråt måste kosta på mera och mera. Beroende på resultatet tar jag alltså upp klämförslaget till omröstning.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Vad menar liberalerna riktigt med den här klämmen? Jag är inte helt säker på att man kan ställa den på det här sättet, men det är en annan femma. I reservationen till finansutskottets betänkande är man för en gångs skull relativt tydlig – man förstår nästan vad liberalerna tycker och tänker när det gäller golfbanan. Men vad menar man med klämmen?

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!

Eftersom systemet är sådant att man måste presentera eventuella klämmar redan på förhand är detta ett sätt att på förhand ge uttryck för att vi inte är beredda att betala mera än 5,3 miljoner, eftersom skeptikerna säger att summan inte kommer att räcka. För att alltså undvika, om finansutskottets betänkande går igenom, att hamna på en massa extra kostnader föreslår vi denna kläm samt för att trygga att det i så fall blir en bra och högkvalitativ bana.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Skulle det då inte vara enklare att liberalerna sade att man inte är för golfbanan på föreslaget sätt. ltl Raija-Liisa Eklöw säger nu att 5,3 miljoner euro inte kommer att räcka, och jag delar den uppfattningen. Men då kan jag fortfarande inte förstå vad man riktigt menar med klämmen.

 

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!

Vi har reserverat oss i finansutskottet och det är klart att vi kommer att köra den linjen i morgon. För att garantera att fortsättningen av projektet blir ”Ålandsviligt” och förmånligt för landskapet, aviserar vi en kläm eftersom vi inte vet resultatet här på förhand. Jag kan inte förklara det på något annat sätt. Jag kanske inte förstod ltl Anders Erikssons fråga.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Den liberala linjen i den här frågan blir allt svårare att följa! Ltl Raija-Liisa Eklöw uttalar stor misstro mot de beräkningar som har gjorts, bl.a. av Ålands golfklubb. Jag skulle vilja att hon preciserar varifrån uppskattningen om 8 miljoner kommer.  Det skulle vara hederligt att redovisa sina källor i det här sammanhanget.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!

Enligt vad vi har erfarit i finansutskottet har det funnits en officiell arbetsgrupp inom landskapsregeringen som har kommit till detta belopp, inte är det någonting som ltl Raija-Liisa Eklöw drar fram här mitt i allt. Det är en offentlig siffra som har nämnts och som måste ha undgått ltl Barbro Sundbacks öron. Jag har inte någon erfarenhet att bedöma och jag sade också, att vem har rätt och vem har fel. Det jag däremot kan bedöma är att golfare vill ha fina anläggningar, inte duger det med någon barack till klubbhus, det är nog en sak som är säker!

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Det är inte bara misstro utan det förakt också mot golfspelarna. Ltl Raija-Liisa Eklöw vet hon att det här är sådana som inte vill sitta i baracker! Jag tycker inte att den här diskussionen är riktigt värdig lagtinget. Det andra är att om man en gång förlorar sin linje måste man respektera att majoriteten tar ansvar och inte som någons slags reserv försöka sätta ytterligare käppar i hjulet – men det är väl kanske det som är huvudlinjen i Eklöws politik!

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!

Huvudlinjen i liberalernas och Eklöws politik i det här fallet har varit att vi är emot att banan byggs med hundrarprocentig landskapsfinansiering och vi är emot markbytena, förutom en ledamot i gruppen. Detta har vi redovisat för länge sedan. Att jag skulle misstro och nedvärdera golfare – jag undrar vem det är som misstror och nedvärderar här! Det verkar vara ltl Barbro Sundbacks linje den här hösten att allt som andra säger är misstro och nedvärdering.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag upplever förslaget som ett bra förslag. Naturligtvis skall man bygga en bra bana med bra anläggningar. Jag tror att det kan man få för de summor som vi har. Det är fråga om att få med en cafédel, det skall inte byggas någon femstjärnig restaurang eller några häftiga stora hus och såvitt jag har förstått finns det förutsättningar för det. Man säger också att oavsett det här beslutet kommer det att spelas golf på Åland. Tackar vi ja till det här beslutet så tackar vi också ja till de 3,2 miljoner från näringslivet, enligt uppgifter som jag har fått. Näringslivet kommer i princip med en kasse pengar på 3,2 miljoner och ger till golften därför att man anser att det är så viktigt. Vad ställer man då för motkrav för pengarna? Man bygger en golfbana, det är allt!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Carina Aaltonen:

Fru talman!

Jag börjar med husbilen. Vi har många skärgårdsledamöter i den här uppsättningen av Ålands lagting, fler än någonsin. Jag blev mycket besviken igår, jag hade förväntat mig brandtal, ja, kanske inte brandtal, men åtminstone försvarstal för investeringen på 57.000 euro för att köpa in en husbil. Det här är en investering för framtiden, för de 12-20-åringar som bor i skärgården, en investering som skall forma ungdomarna att ge dem mersmak på livet i skärgården. För många, i synnerhet tjejer, har högstadietiden varit en lång väntan på att flytta bort från skärgården. Skunk är en interkommunal intresseorganisation för ungdomar i skärgården. Alla sex medlemskommuner har representanter i Skunks styrelse och styrelsemedlemmarna är mellan 14 och 19 år. Det är Skunk som har tagit fram det här projektet, de har haft en förprojektering och de har tagit initiativ att få komma till landskapsregeringen och få medel till inköp av en husbil. Hade de kommit till landskapsregeringen och dåvarande kultur- och utbildningsministern Camilla Gunell och begärt medel för att få rusta upp ungdomslokalerna, då hade landskapsregeringen med all säkerhet beviljat detta, men de ville ha en husbil, inreda den med teknik, video, TV, musik m.m. En bil med spännande innehåll i stället för sex ungdomslokaler. Dessutom vill ungdomarna ha en gemensam mötesplats. Varför kan man inte ta lite nya grepp i skärgården. Det här gamla sättet att jobba på funkar bevisligen inte och det är spännande och framgångsrikt med husbilar. Se bara: liberalerna, centern och även obundna körde omkring i husbilar under valkampanjen! Obundna hade en buss, men det gav resultat, framgång, och det var roligt. Nu kommer också Ålands ungdomsförbund med ett förslag att de vill köra omkring med en container ut till landsbygdens ungdomar. Jag är också besviken på utskottets skrivning: ”Utskottet föreslår att landskapsregeringen skall se över möjligheten att förverkliga de planerade aktiviteterna för skärgårdsungdomarna på ett kostnadseffektivt sätt än genom att köpa en husbil.” Vidare: ”Utskottet anser att medlen skall användas för att stöda kontinuerlig ungdomsverksamhet i alla skärgårdskommuner.” Ja, men det är precis det Skunk håller på med! De bedriver kontinuerlig ungdomsverksamhet i alla kommuner.

 

När man sedan går till landskapsregeringens handlingsprogram står det: ”Landskapsregeringen vill ge ungdomar reella möjligheter till påverkan och delaktighet och anser att ungdomars engagemang, skapandeförmåga och kritiskt tänkande skall tas tillvara som en samhällsresurs.” Men vad händer då när ungdomar visar på engagemang och nyskapande och kommer med ett förslag om att sätta igång ett projekt som husbilsprojektet, vad gör då finansutskottet? Ja, i alla fall sätter man inte tummen upp för det kreativa husbilsprojektet, och det tycker jag är dåligt och jag hade förväntat mig mer av skärgårdsledamöterna här i Ålands lagting, att de skulle stå bakom sina ungdomar och stötta dem när de så väldigt gärna vill ha projektet.

 

Jag tänkte så gå över till golfbanan. Socialdemokraterna anser att den behövs och jag tänkte komma med ett par andra argument som kanske inte har diskuterats så mycket här. Vi har nu stora pensionsavgångar på väg ut i samhället efter ett långt arbetsliv, pigga, alerta, välbeställda pensionärer som satsar mycket pengar på sin fritid och sina fritidsintressen och de är måna om sin hälsa. Många golfar redan och fler är på väg att bli golfare. Målgruppen, fyrtiotalisterna, de är många och de kommer gärna till Åland och till en ny fräsch golfbana. Den nya fräscha golfbanan kan också på ett helt annat sätt förlänga turistsäsongen, både på våren och på hösten, eftersom man kommer att kunna använda ny teknik, nya grässorter, nya dräneringssystem, som gör att gräset och banorna blir spelklara mycket på tidigare våren och man kan fortsätta att spela längre in på hösten. Vi tror att golfbanan skulle kunna bli den katalysator som gör att vi får igång en förnyelse av turistanläggningar och hotell på Åland, att enbart förlita sig på att kk-huset skall bli den motor som drar besökare till Åland tror inte jag att är realistiskt, men golf och kk-huset i kombination kan göra det, vi får en betydligt längre turistsäsong än vad vi har i dag, till nytta för småföretagare på hela Åland och inte bara för företagare i Mariehamn utan också för småföretagare i Finström och ute på landsbygden, vilket jag hade trott att centern och liberalerna värnade om.

 

Så till Bomarsunds besökscentrum. Här väljer utskottet att dra ut på projektstarten av besökscentret för att en del frågor skall redas, fick vi höra igår av finansutskottets ordförande. Då kan man fråga sig: Vilka frågor är det? Vilka frågor vill man ytterligare utreda? Det fick jag i alla fall inte riktigt klart för mig igår. Jag vet att det behövs satsningar i Bomarsund, både privata, men i synnerhet ett högklassigt besökscentrum. I mera än 15 år har jag varit guide för busstrupper på Åland och i 99-95 procent av fallen är det just turen till Bomarsund som grupperna har beställt. Det är svårt att guida i Bomarsund, man vet inte riktigt var man skall börja och var man skall sluta. De flesta guider kör i dag ner och svänger vid Grenadjären, far upp till Notvikstornet och så försöker man måla med bilder, jag brukar ibland skicka runt vykort och böcker i bussen så att bussgrupperna skall få se hur det kunde ha sett ut under Krimkriget och också under byggnadsperioden. Men det är svårt att visualisera hela den historiska epoken bara med ord. Ett besökscentrum är mycket efterlängtat av Ålands guider. Också landskapets besöksnäring behöver det och den åländska landsbygden behöver ett besöksmål med klass och stil. Däremot är det väldigt sällan som man som guide far till Pommern och sjöfartsmuseet, utan det är Bomarsund och Kastelholmsområdet, ibland också upp till Geta.

 

Jag tycker förstås att det är trevligt att utskottet tar upp 40.000 euro till Företagsam skärgård. Man avslår min motion eftersom jag hade skrivit fel siffra på momentet, men det var alltså två motioner som har godkänts i finansutskottet, dels av vtm Gun-Mari Lindholm och så min för pengarna finns där för fortsatt verksamhet för Företagsam Skärgård, och det är precis samma sak med Företagsam Skärgård som med husbilsprojektet. Det är klart att det är företagarna i skärgården som bäst vet vad man behöver, likaväl som det är ungdomarna i skärgården som bäst vet vad de behöver när det gäller deras verksamhet.

 

Min finansmotion om en lånegaranti för företagare samt att ett regelverk skulle utformas under 2008 avslogs och det finner jag lite märkligt, för här blir det plötsligt väldigt komplicerat, man tar in det här med EU-regelverken som man nu måste ta hänsyn till, medan flisstödet inte alls får samma skrivningar, då går det tydligen väldigt bra. Men jag tycker att det är bra om landskapsregeringen ser över möjligheterna att förverkliga en lånegaranti för nystartade företag, alla åtgärder som stimulerar till entreprenörskap och företagande bör stödas. Vi anser att lån i det här fallet är bättre än stöd och bidrag.

 

Jag tänkte avsluta med att ta upp några ord från social- och miljöutskottets betänkande. Där behandlades bl.a. socialdemokraternas motion om att landskapsregeringens tillsynsverksamhet måste utökas och förstärkas, i synnerhet när det gäller hur personer med funktionshinder och deras rättigheter tillgodoses i de 16 olika kommunerna. Det får inte vara så att handikappservicelagen tolkas och tillämpas på 16 olika sätt. Också närståendevårdslagen tolkas på lika många sätt. Det saknas spetskompetens inom det socialpolitiska området. Det är ett svårt område där det i dag krävs mer juridisk kunskap men också mera teamarbete över kommungränserna för att trygga klienternas både integritet och rättsskydd. Det krävs att landskapsregeringen skärper tillsynen samt fortsätter att hålla ångan uppe och kommer med en ny uppdaterad handikappservicelag och inför också flera nya lagar, integrationslag, mentalvårdslag, behörighetslag och utkomststödslag, allt i syfte att förbättra och trygga de funktionshindrades rättigheter och dessutom vill vi också se att statistik över kommunernas utgifter för funktionshindrade införs i budgeten för 2009.

 

 

 

 

Ltl Torsten Sundblom, replik:

Fru talman!

Jag vill ta upp frågan om Skunk. Som jag såg det i behandlingen utskottet så även Skunk kan bli delaktiga av pengarna sedan. Att nu binda upp så stora resurser i en husbil är kanske inte det klokaste. Nu finns anslaget kvar och jag tror att man får mera för pengarna enligt finansutskottets förslag. Skunk är, som sagt, inte uteslutna då heller.

 

Ltl Carina Aaltonen, replik:

Fru talman!

Då skulle jag bra gärna vilja veta hur man skulle få ut mycket mera av de här pengarna! Det här är det som ungdomarna verkligen vill, de har provat på det under två perioder tidigare, 2006, de vet att det fungerar. Det här är också att visa tilltro att ungdomarna vet vad som är bra för dem och vad de kan klara av samt vad de behöver. När det däremot kom 77.000 euro i tilläggsbudget för utökade kostnader för skärgårdstrafiken för att upprätthålla samma trafik som vi har i dag, då var det inte alls något mycket diskussion om den saken. 57.000 för att köpa in en husbil är inte stora pengar.

 

Ltl Torsten Sundblom, replik:

Fru talman!

57.000 euro betyder 10.000 till ungdomsarbete i varje kommun och kanske det i alla fall är värdefullare. Att binda pengarna i en bil som stora delar av året står stilla är kanske inte det förmånligaste.

 

Ltl Carina Aaltonen, replik:

Fru talman!

För mig låter det som om ltl Torsten Sundblom inte har diskuterat med sina ungdomar i skärgården och satt sig in i vad projektet innebär. Vad gäller det som ltl Torsten Sundblom säger att i stället satsa på lokalerna vill jag säga att det är mera som Folkets hus, det är till för vuxna människor till största delen. Jag tycker att ltl Torsten Sundblom borde åka hem och fråga sina ungdomar i Föglö vad de verkligen vill ha. Är det de här signalerna som kommer från skärgårdsledamöterna här, att de här inte behövs, så tycker jag nog att man har tappat tilltron till sina egna unga krafter och förmågor.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Ulla-Britt Dahl, replik:

Fru talman!

När det gäller besökscentret i Bomarsund tror jag att ltl Carina Aaltonen och jag är till stor del överens. Jag tror att man kanske i det här skedet, trots att man i lagtinget tidigare har sagt någonting om att sjöfartsmuseet är det första projekt man tar, ändå borde titta på byggkonjunkturerna och projekteringstiden vad som faller bäst in i tiden. I det här fallet skulle jag alltså säga att vi är ganska eniga och jag kommer att försöka diskutera i den vägen.

 

Ltl Carina Aaltonen, replik:

Fru talman!

Ltl Ulla-Britt Dahl har socialdemokraternas fulla stöd om hon vill sätta igång och sätta spaden i marken ute i Bomarsund och få igång besökscentret så fort som möjligt!

 

Ltl Ulla-Britt Dahl, replik:

Fru talman!

Vi har länge i Sunds fullmäktige och i många planeringar diskuterat detta besökscentrum, så för oss är det jättevälkommet om det kommer som första prioritering.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Torbjörn Eliasson:

Fru talman!

Det är svårt att i replikerna hinna bemöta och förklara. I ett anförande för ungefär en timme sedan undrade ltl Fredrik Karlström vad vi skulle säga om svenska staten skulle börja bygga golfbanor och konkurrera med våra.  Då slog mig tanken att det här vill jag jämföra med kongressturism, för jag känner faktiskt inte till någon svensk golfbana som svenska staten har byggt, det gör jag inte. Däremot finns det kongressanläggningar och vi har också en sådan här på Åland, Alandica. Jag gick ut på Internet och kollade upp vad näringsdepartementet i Sverige har sagt om det här. Kongressturismen är i högsta grad konkurrensutsatt och därför tycker jag att den är fullt jämförbar med en golfanläggning här på Åland. På Gotland var det kommunen som byggde kongressanläggningen. Gotlands kommun byggde och äger anläggningen och Gotlands Kongress och Konferens Ab hyr kongresshallen och driver den. Det här tycker jag är väldigt jämförbart med att vi finansierar och bygger golfanläggningen ute i Godby och att sedan en privat aktör tar hand om den och driver den. Där handlar det om 137 miljoner kronor och det finansierades på så sätt att man hade Mål-5 b-pengar 5,5 miljoner, mål 2: 30 miljoner, Östersjömiljarden (svenska statens finansiering) 40 miljoner och sedan kommunens egna kapital, där också länsstyrelsens 7 miljoner kronor ingick för att finansiera resten. Näringsdepartementet skriver så här:

 

”Slutsatser och ställningstagande. Sammanfattningsvis kan följande slutsatser dras:

 

  • Projektet skulle inte komma till stånd utan en stor offentlig insats, dvs. om man förlitade sig helt på marknadskrafterna skulle projektet anses vara för riskfyllt rent kommersiellt.
  • Projektet har stor betydelse för Gotlands roll i Östersjöregionen.
  • Kongresshallen bedöms lokalt vara av stort värde för
  • Gotlands utveckling, för näringslivet och besöksnäringen, liksom även för Högskolan och för kommunen.
  • Ett anbudsförfarande – i enlighet med EG:s principer - för att utse en extern part som skall stå för driften, bör utformas med hänsyn till behovet att säkerställa tillräcklig finansiell styrka för att ”driva upp” verksamheten inklusive nödvändiga satsningar på marknadsföring m.m.. Detta talar för att ett anbudsförfarande genomförs så snabbt som möjligt och med bredast möjliga spridning.

 

Så här gjorde man då och när jag jämför det med hur vi här försöker bygga upp golfanläggningsprojektet ute i Godby så tycker jag att det sammanfaller helt och hållet. Det är precis på samma sätt vi försöker göra. Vi kan också, även om inte alla håller med mig, jämföra det här med andra satsningar som landskapet tidigare har gjort, exempelvis Alandica Kongress.

 

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Fru talman!

Det var kul att ltl Torbjörn Eliasson tog mig på orden och gick upp och svarade  på mina frågor och jag tackar för den information jag fick.  Jag hade några frågor till, framför allt hur man skall behandla en eventuell konkurs av en åländsk golfbana, hur man skall behandla de kommande golfbanorna, de kommande eventuella infrastrukturella satsningarna som motorbana osv. Skall den behandlas på samma sätt? Skall det vara samma framgångskoncept att landskapet bygger med samhällets pengar och skattepengar till 100 procent och bjuder ut driften till någon som vill sköta den, exempelvis motorbanan som kanske kostar 10-15 miljoner euro? Det är samma sak och det är det som hela mitt anförande gick ut på att går vi in i den här svängen tror jag att vi har svårt att hitta ut ur den.

 

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Ja, ltl Fredrik Karlström, vi är redan inne i den här svängen! Vi har byggt Alandica och vi har byggt andra anläggningar. Det här är alltså ingen nyhet. Vad skall vi göra om det blir konkurs, frågar sig ltl Fredrik Karlström. Ja, jag är övertygad om att det inte blir någon konkurs. Nu har golfklubben, uppbackad av näringslivet, kunnat garantera driften i 15 år. Det kan t.o.m. bli på det sättet att om 15 år bjuder man ut det på nytt och då kanske det finns flera som vill vara med och driva det.

 

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Fru talman!

Nu missförstod ltl Torbjörn Eliasson mig. Naturligtvis kommer inte Godby/Ämnäs att kunna gå i konkurs för det blir totalt omöjligt med tanke på att man använder skattebetalarnas medel som eget kapital. Börjar golfbanan gå dåligt och golfklubben eventuellt inte vill driva den längre kommer banan fortsättningsvis att finnas där och någon annan kommer att driva den. Den som kan göra konkurs är den privata satsningen i Eckerö. Skall man titta på tidigare exempel så måste man också ta fram Allhallen. Jag vet att ltl Torbjörn Eliasson inte tycker om den jämförelsen, men det är också ett projekt som stöddes på det här fantastiska sättet där ett privat bolag gick in och skötte driften och allting skulle bli så fantastiskt underbart bra. Vi kanske skall försöka lära oss någonting av historien och få de privata att gå in med en större del, då kommer de att satsa på längre sikt på att det projekt som de går in för kommer att bära sig. Det här är en farlig väg att slå in på och vi borde lära oss av historien.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Ltl Fredrik Karlström lovade mig faktiskt förra gången vi diskuterade att han skulle sluta jämföra golfprojektet med Allhallen i Eckerö. Det är inte alls trovärdigt! Vi vet alla att den är placerad på fel ställe och att den skulle ha fungerat väldigt bra om den exempelvis hade varit här i Mariehamn. Sluta alltså prata om Allhallen!  Vi vet att det finns andra projekt exempelvis i skärgårdstrafiken. När man har logi och transporter och allt fungerar perfekt kommer det att bli mycket intressant för då kommer vi att få dra nytta av en väldigt unik miljö, dvs. tillgång till äkta hav.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vtm Gunnar Jansson:

Värderade fru talman!

Inspirerad av ett flertal talare tänker jag i huvudsak uppehålla mig vid den offentliga sektorns storlek i landskapsförvaltningen och om behovet av ett paradigmskifte. Jag ansluter mig till dem som har funnit tiden mogen för ett sådant.

 

För 30 år sedan, värderade kolleger, när landskapsförvaltningen flyttade in i ämbetshuset här i Självstyrelsegården insamlade man enheter från elva olika platser runtom i staden. Året därefter flyttade 30 landstingsledamöter in i denna sal. Nu i dag har vi ett läge inom den offentliga förvaltningen inom landskapet som, ifall lagtinget hade vuxit på motsvarande sätt som förvaltningen, vi skulle vara ungefär 50 stycken här i salen. Det här är alltså ingen kritik utan det här är ett försök till illustration i ett något vågat perspektiv. Naturligtvis skall inte folkförsamlingen öka i antal mera än vad befolkningen ökar, medan däremot förvaltningen växer i takt med att det offentliga hanterar mer och mer av det som kallas gemensamma angelägenheter. Vi har också haft en längre tid av nya behov av att sprida ut förvaltningen, med de fördelar och många, många nackdelar som vittnats om av tidigare talare. Det är alltså en utveckling som i grunden är ovälkommen, om den sker av tvång. Om den sker under planmässiga balanserade former, i former som kallas utlokalisering, med alla de svårigheter som vi känner, så finns det inte mycket att säga, men om en s.a.s. ad hoc-utlokalisering sker på grund av tvång närmast i ett läge i brist på bättre brukar nackdelarna vara större än fördelarna.

 

Allt detta bör naturligtvis ses i ljuset av våra strukturer i ett ösamhälle. Kännetecknande för ösamhällen är den, nästan överallt var än i världen de befinner sig, vare det sedan självständiga entiteter eller autonomier, att den gemensamma sektorn är stor. Det är ett gemensamt drag som man finner praktiskt taget överallt.

 

Till frågan om landskapets offentliga sektor är för stor måste vi återkomma hela tiden. Det är omöjligt naturligtvis att i absoluta termer säga om den är för stor eller för liten, men om man ser till talen i en internationell jämförelse så brukar man säga att om den gemensamma sektorn överstiger 30 procent av hela ekonomin så är det skäl att se över strukturerna. Och vår gemensamma sektor på Åland är betydligt större än det.

 

Så kommer jag till frågan om paradigmskifte. Många har efterlyst sådant, och jag gör det också. Jag skall lite närmare i detalj försöka gå in på hur jag har uppfattat både budgetförslaget och utskottets i och för sig knapphändiga men välbalanserade kommentarer till det. Om man är överens om behov av förändringar brukar man först ställa upp mål och medel och därefter ta till de fyra kända m:n. Jag återkommer till dem. Målen uttrycker den nivå där de gemensamma åtagandena skall finnas; man brukar säga att den nivån skall vara rimlig, utan att någon egentligen lyckas med att definiera den rimliga nivån. Nivån och dess rimlighet mäts nämligen både horisontellt och vertikalt, horisontellt vad gäller de områden där det allmänna skall operera överhuvudtaget, och det har vi i förbindelse med golf och andra aktiviteter många gånger redan stött på: var skall det allmänna operera,  horisontellt: inom vilka sektorer? Vad är kärnområden, vad är randområden och vad är områden där det allmänna absolut inte skall hålla till? Sedan naturligtvis den vertikala dimensionen, i hurudan omfattning, på vilket djup skall det allmänna operera, på vilket djup skall det allmänna finnas, närmast i serviceproduktionen i samhället?

 

Det här kan man kalla för allmänna mål. Lite mera strukturerat och kanske i ljuset av de exempel som vi har debatterat här i kammaren kan man säga att när man bestämmer målen skall man bestämma sig för vad det allmänna skall sköta. Vad är en gemensam angelägenhet överhuvudtaget? Man skall, som sagt, bestämma nivån för engagemanget och sedan, och det är antagligen det viktigaste i en blandekonomi som vår: hur går man tillväga och på vilket sätt definierar man de aktiviteter som mår bäst av att skötas gemensamt. Vi har hört exempel på det. För det fjärde: Vilka områden sköter det privata bäst? Alla har en ungefärlig uppfattning om var gränserna skall gå. Problem som vi har i vår struktur är förstås det att vi normalt bedömer dessa saker från fall till fall. Det har visat sig vara svårt, för att inte säga omöjligt, att försöka ha en regel vad som är bättre, att den ena eller den andra eller den tredje t.o.m. aktören sköter. Jag efterlysere inte heller några fasta regler för det utan det är en fråga för politiken. Men när jag nu går över till medlen så skall jag försöka illustrera målen genom att belysa medlen.

 

Medlen för att nå dessa mål, också för att definiera dem, brukar man indela i tre grupper: humana, ekonomiska och fysiska. Humankapitalet, tillgången till pengar och tillgången till faciliteter. Avgörande faktorer i medelsrepertoaren är de två saker som ganska ingående belystes under remissdebatten, dvs. förvaltningsproduktivitet och systemeffektivitet. I ett mindre sammanhang kunde man säga på det sättet att hur kan vi ordna det så att det allmänna – i det fallet landskapet Åland – bäst sköter den och den aktiviteten samt att de som utför den saken är rätt personer på rätt plats vid rätt tid. Med systemeffektivitet belyser jag målen på det sättet att det naturligtvis handlar om tillgång till faciliteter, utrymmen, teknik, hjälpmedel m.m. Det är i de här sammanhangen man utökar de två m:n för mål, medel till också metoder och mod. När det gäller metoderna vet vi att inga enskilda knep, metoder, i sig löser problem; det krävs en repertoar av metoder, att metoderna bör struktureras efter de medel man avser att tillgå, man har alltså humana metoder, ekonomiska metoder och man har närmast fysiska metoder. Dessa måste samordnas. Jag kritiserar ingen som talar om planmässighet i åtgärder, bedömning av pensionsfall från gång till gång, från individ till individ, om utlokalisering, om företagande av kombinerade fysiska och ekonomiska metoder, naturligtvis inte, alla metoder är bra! Vad jag efterlyser är mod, det fjärde modet, dvs. att metoderna struktureras i ljuset av målen med vår verksamhet, av de medel vi har att tillgå - av hur mycket mod vi har.

 

Det är i den här församlingen vi skall ha mod att vidta de åtgärder som vi måste vidta. För att lyckas måste man naturligtvis ha förvaltningen med sig, men vi skall visa väg och vi skall ge incitament för att välja denna väg, vi skall visa mod, inte hot, så att var och en i systemet ställer sig själv den frågan: Är jag rätt person på rätt plats, gör rätt saker, så att förvaltningsproduktiviteten optimeras och så att eventuella ineffektiviteter i systemen kan elimineras? Ledningen har huvudansvaret för att det här lyckas, men jag vill med de här tankarna enbart föra in tänkandet hos dem som det rör och framför allt oss här i lagtinget att tänka i den här typen av termer. Då kommer vi vidare, därför att vi måste komma vidare.

 

Jag kan inte låta bli att avrunda med en liten käpphäst i sammanhanget. Den dagen kommer när vi inte kan finansiera påspädningar i lagtingsbudgeten genom att säga att vi tar ur fonden. Jag har under ganska många år i närmast privat, civil egenskap, pläderat för att utjämningsfonden i landskapet, med alla dess fördelar, inte kan användas som en buffert som lagtinget tar pengar ur när man har behov av det. Om utjämningsfonden i landskapsförvaltningen skall medverka som ett medel i de rationaliseringar jag efterlyser måste den absolut nödvändigt omges med regler och lagar för vilka ändamål medel ur fonden får användas, hur det går till och hur de åtgärderna redovisas inför lagtinget och folket, m.a.o. en landskapslagstiftning om utjämningsfonden är på väg och därför menar jag att i det här skedet vore det fel att använda pengar ur utjämningsfonden innan någon egentligen kan definiera vad den är till för.

 

Målen, medlen, metoderna och modet måste alltså finna ett liv utan att användning av fondens medel.  Jag vet att budgetförslaget föreslås bli balanserat med andra åtgärder än att använda medel ur utjämningsfonden. Jag vill att de rationaliseringar som jag nu har efterlyst skall kunna företas utan att använda fonden och egentligen är min önskan att fondens medel överhuvudtaget inte rörs före lagstiftning om den är genomförd.

 

Ltl Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

Först vill jag säga att jag tycker att det var ett mycket bra anförande, teoretiskt i och för sig och inte så mycket politiskt. Jag vill hålla med om de fyra m:n. Det var precis detta vi jobbade med 2004: målen, vart vill vi komma, både innehållsmässigt, ekonomiskt, förvaltningen fick ta fram metoder och vi tittade vilka faciliteter behöver vi. Men det var när det gällde det sista m:et, modet, när man skulle börja jobba och gå vidare med det här som vtm Gunnar Janssons eget parti hoppade av. Det är precis som vtm Gunnar Jansson säger att det är modet som krävs för att man skall kunna göra omstruktureringarna. Vissa verksamheter går ur tiden medan vi har nya behov som t.ex. implementering av EU-lagstiftning, utveckling av självstyrelsen osv. Jag håller med allt det här – modet kanske finns i dag och jag kommer att understöda det här tänkesättet.

 

Vtm Gunnar Jansson, replik:

Fru talman!

Politikerna har egentligen två roller. Den ena är att visa väg och den andra är att representera folket. Att visa väg utan mod leder vanligen till att uppdraget stannar bara vid det ena, dvs. man representerar folket på det sätt man tror att folket vill bli representerat.  Jag har den uppfattningen, efter en ganska lång tid i branschen, att människor uppskattar också att någon försöker visa väg – om man sedan följer med eller inte, det är upp till envar att bestämma.

Ltl Jörgen Strand, replik:

Fru talman! Eftersom vtm Gunnar Jansson tog upp frågan och det också har aviserats att man skall jobba med den i handlingsprogrammet måste ju regeringspartierna ha tänkt efter på vilka områden man skall göra omstruktureringar och vilka prioriteringar man skall göra. Det skulle vara intressant att höra av vtm Gunnar Jansson.

 

Vtm Gunnar Jansson, replik:

Fru talman!

Det är kanske inte möjligt att komma så långt på en minut, kanske inte ens under en period. De ärenden som har förekommit under remissdebatten tar alla till sig. Ett starkt intryck gav kollegan Roger Jansson när han som ordförande i ÅHS vittnar om att där finns 55 procent av arbetskraften i landskapets tjänst och där används 26 procent av budgeten. Andra talare talade t.o.m. om att det är en tickande bomb. Vi kommer på torsdag att hantera ett ärende inom sjötrafiken som är antagligen högst uppseendeväckande. Jag tror nog att inom förvaltningen som sådan finns det alltid skäl att pröva och pröva och pröva igen, så jag vill för egen del inte utesluta någonting inom den förvaltningsmässiga sidan men har naturligtvis inte andra exakta uppfattningar om detta än vad som debatten hittills har givit. I fråga om den politiska dimensionen delar jag helt ltl Jörgen Strands uppfattning om EU-ärendenas skötsel.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag tycker i likhet med föregående talare att det var ett intressant anförande som vtm Gunnar Jansson höll. Han pekade på att offentlig sektor har blivit för stor och han pekade också på att den ekonomiska utvecklingen vi har inte kommer att kunna hålla i sig i all evinnerlig tid. Det är också någonting som vi från Ålands Framtid en längre tid har försökt initiera en debatt om. Vtm Gunnar Jansson talade om paradigmskifte, han talade om mål och medel; precis samma sak har vi tagit upp i motioner. I mitt tycke blev det sedan lite väl invecklat, kanske lite teoretiskt, det var antagligen jag som inte riktigt kunde följa med, men jag uppfattade ändå att vi är ganska eniga om problemställningen. Jag ställer en fråga, vilket man i och för sig inte får göra i replik och undrar rent allmänt om jag kan uppfatta anförandet som ett stöd för Ålands Framtids finansmotion nr 24? Där finns nämligen en något högre konkretiseringsfas.

 

Vtm Gunnar Jansson, replik:

Fru talman! Jag har läst den likasom andra finansmotioner och som jag nämnde inledningsvis inspirerad av det som sagts i debatten hittills bestämde jag mig nu för ett sådant här anförande. Jag skulle säga att de goda elementen i motionen i fråga som kollegan Anders Eriksson hänvisade till stöds naturligtvis. Det är en sedan en smakfråga vad som är gott och mindre gott.  !

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Det där var precis glasklart! I varje fall får jag lov att säga att jag är glad om vi har lyckats inspirera till att man börjat fundera på de här frågorna. Jag tror att det är viktigt att vi i samtliga partier, inte bara i ett litet oppositionsparti, funderar på att hur skall vi klara av den offentliga sektorn? Märk väl, inte i den lågkonjunktur som kan drabba det åländska samhället, utan i den lågkonjunktur som drabbar den finska statsekonomin. Det här vet jag att vtm Gunnar Jansson mycket väl känner till. Då är det någonting som drabbar oss per automatik och vi kan bara stå och titta på. I och med att jag vet att finansmotion nr 24 är synnerligen god så tackar jag redan nu för stödet!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Jag lät mig till en början åtminstone inspireras av vtm Gunnar Janssons anförande. Men jag tyckte inte att det höll hela vägen, om jag skall vara ärlig. Redan i inledningen talade vtm Gunnar Jansson om att han skulle komma fram till ett paradigmskifte, men det slutade med att vi måste ha lagstiftning om utjämningsfonden. Det uppfattar inte jag som ett paradigmskifte. Jag hade närmast förväntat mig att vtm Gunnar Jansson, mot bakgrund av sin inledning, skulle ha dragit den slutsatsen  att det ekonomiska system vi har måste ses över i en eller annan riktning eftersom expansionen fortsätter med det system vi har. Politiskt verkar det varken finnas det efterlysta modet eller viljan för att sätta stoppa på expansionen.

 

Vtm Gunnar Jansson, replik:

Fru talman!

Jag tror att jag talade om behovet av paradigmskifte, men skillnaden är minimal. Jo, jag delar synen, utan att gå in på konkreta förslag, på det sättet att vi inte kan ställa det så att vår gemensamma sektor förtvinar av ekonomiska förhållanden utifrån som vi inte kan påverka. Det är lite det som jag också avsåg med nödens tvång, dvs. att man tvingas in i någonting som man inte förmår påverka. Där skiljer sig min syn i någon mån från den som ltl Barbro Sundback ger uttryck för, dvs. att vi skall ändra på ekonomiska systemet för att trygga framtiden. Jag avsåg mera, att vi kan inte ha en drivvedspolitik som av yttre ekonomiska orsaker tvingar oss till ändringar som vi kanske inte vill ha, än mindre kan påverka.

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman!

Det är möjligt att vtm Gunnar Jansson pratade om behov av paradigmskifte. Jag fäste mig i alla fall vid ordet paradigmskifte som betyder systembyte på vanlig svenska. Då undrar man ju att vad är det för systembyte som vtm Gunnar Jansson har i bakhuvudet? Talar man om ett behov av paradigmskifte och är en reflekterande människa som utgår jag från att man också har ett alternativ, att man inte bara plötsligt en morgon vaknar och tycker att, nej, så här kan vi inte ha det, vi måste få ett paradigmskifte, jag känner att jag har ett behov av detta paradigmskifte! Jag tycker nog att det känns som om vtm Gunnar Jansson ändå skulle vara ganska nära frågan om egen beskattning, vilket jag har hört honom uttala förut.

 

Vtm Gunnar Jansson, replik:

Fru talman!

Med paradigmskifte avses i det här sammanhanget att trenden med den växande gemensamma sektorn som s.a.s. tilltar i volym mer eller mindre per automatik skall brytas, och den skall brytas med aktiva medvetna beslut, inte av nödens tvång. Vilka medel som möjligen aktualiseras av en sådan ändring berörde jag delvis; jag gick, som säkerligen alla märkte, inte så mycket in på de ekonomiska detaljerna i sammanhanget, men det är riktigt att jag har alltid haft den åsikten att i en autonomi skall också ingå inflytande över ekonomin. Sedan är det en annan sak vad som är bäst för Åland, och det är den diskussionen som pågår nu och den hade jag inte för avsikt att gå in i  detta sammanhang. Men ltl Barbro Sundback har rätt i det hänseendet att jag har alltid ansett att i en autonomi ingår inflytande över ekonomin.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Roger Jansson:

Fru talman!

Jag skall gå igenom några områden i budgeten och hoppas att jag kan hålla mig någorlunda rimligt kort. Jag vill börja med att säga att jag är imponerad av ltl Barbro Sundbacks kanske nymornade insikt i men särskilt kamp på barrikaderna för en fullvärdig utvecklad självstyrelse i landskapet, som också förutsätter att man har kontroll över sina inkomster. Det är så när vi som har hållit på med det här i 30 år snart, 20 år och 10 år börjar lite tröttna på att inte komma framåt så är väldigt fint med nya krafter som kommer in och sätter antagligen också fart på oss övriga i de frågorna. Tack för det stödet! Däremot har jag lite svårt att hålla med ltl Barbro Sundback från gårdagens debatt där hon sade att debatten om budgeten har varit tandlös och lam. Jag tycker inte det, jag tycker att den har varit analyserande och intressant att lyssna på när jag nu den här gången har ägnat mig huvudsakligen åt att lyssna på den. I dag har det blivit ännu bättre stuns i debatten. Däremot kan ha en del behov av politiska bedömningar huruvida innehållet har varit rimligt och särskilt när det gäller regeringspartiernas enighet kring budgeten för 2008 så inger den naturligtvis bekymmer. Det finns väldigt mycket oklara frågor, väldigt många saker som skall redas ut och som när vi går ifrån den här debatten om budgeten för 2008 inte vet hur de kommer att lösas under 2008. Till den delen är det ett ofullgånget politiskt system, kan man inte säga, utan det är en ofullgången politisk process som vi har deltagit i och jag skall strax återkomma till den problematiken som jag var inne på redan i remissanförandet.

 

Men ännu kvar vid ltl Barbro Sundbacks resonemang och då vill jag vända mig mot hennes resonemang kring Gullåsen, att personalen där skulle ha blivit tvungen till att hålla tyst om någonting som alla har vetat om. Det är en oresonlig anklagelse gentemot personalen och på alla nivåer inom ÅHS. Nu har jag visserligen varit ordförande bara under 2007 så jag vet inte vad som hände tidigare, men den information jag har fått under hela den här tiden jag har varit ordförande i ÅHS så har varit att det har varit en stor öppenhet och så fort det har funnits orsak till att göra utredningar beträffande personalens situation eller patienternas situation eller husets situation så har man gjort dem. Det är så att 30.12, bara för någon dag sedan, kom Statens Tekniska Forskningsinstituts resultat, där man meddelade att resultaten av den kemiska analysen av inneluften och emissionsmätningarna av golven i långvårdsenheten Gullåsen, som utfördes den 6-7 november 2007 gav följande resultat: Inga onormala koncentrationer av flyktiga organiska föreningar, VSO, formaldehyd eller ammoniak kunde påvisas i de undersökta utrymmena. Emissionerna från golvytan låg på låg nivå. Emissionen under PVC-mattan i ett rum var hög men huvudkomponenterna hade inte någon mätbar inverkan på inneluftens kvalitet. Resultatet av det här är att hälsoriskerna bedöms utav landets främsta expertis vara väldigt små, kanske t.o.m. obefintliga, men vi har alltså resultat av mätningar hos en patient - inte ännu hos personalen, men det är möjligt att det kan framkomma någonting där också – som visar att det har varit fukt i ett av rummen som har påverkat i viss mån hälsan i det sammanhanget och som inte har varit bra. Men att man  skulle ha sopat det här under mattan har åtminstone inte jag under mitt år i ÅHS kunnat få utrett överhuvudtaget, vare sig av personal eller patienter. Det är möjligt att ltl Barbro Sundback här sitter på vederhäftig information som vi i ÅHS-styrelsen inte har lyckats få fram.

 

Så över till behandlingsordningen av budgeten. Jag sade i remissen, att det är inte rimligt att man skall ha en så här kort tid för behandlingen av ett så stort ärende som årsbudgeten. Därför bör man ändra valtiden för lagtinget så att man ges den här möjligheten. Både i finska parlamentet och i det svenska parlamentet har finansutskotten två och en halv månad på sig att behandla regeringens budget. Det blir en seriös behandling, man hinner få in den information som parlamenten behöver för att ta ställning i frågorna. Det är helt enkelt inte demokratiskt rimligt och inte heller sakenligt rimligt att det skall vara en två veckors behandling här hos oss av ett så viktigt dokument. Det har naturligtvis att göra med tiden före 1993 när vi hade att göra upp en kalkerminibudget av rikets budget. Då var det kanske rimligt att två veckor kunde räcka, eftersom det var fråga om att titta på riksbudgeten och sedan göra bedömningar av vad man vågade ta upp i den åländska budgeten. Men under alla dessa år sedan 1993 har vi varit i ett annat system och då måste vi naturligtvis också göra förändringar så att vi kan få en seriös behandling. Ännu värre blir det naturligtvis när landskapsregeringen kommer med en tilläggsbudget alldeles  här i jultaget och kräver att den skall behandlas på ungefär tre dagar trots att det finns invecklade frågor i den. Det här har ingenting med en normal demokrati eller parlamentarisk rimlighet att göra.

Herr talman!

ÅHS-planen, liksom socialvårdsplanen, har behandlats i social- och miljöutskottet och ordföranden har noga redogjort för den behandlingen och jag tycker att det var väldigt bra av finansutskottet att göra den bedömningen att man ville överlämna behandlingen av de två dokumenten till specialutskottet. Men där led vi naturligtvis av en ännu större tidsbrist eftersom vi på mindre än en vecka skulle behandla en tredjedel av landskapets budget. Man kan bara inte ha det på det sättet, men det var ändå bra och jag tror att det här är en modell som man bör använda framöver också att specialutskotten kan spela den här rollen som man nu har gjort det här året. Sammantaget innebär det här att lagtinget nu har ett förslag på sitt bord om att godkänna ÅHS-budgeten och –planen efter i alla fall en viss detaljbehandling och man har också klara besked från finansutskottet i deras tilläggsskrivningar att här kommer det att bli tilläggskostnader som är svåra att beräkna i det här skedet. Redan under 2008 kommer det att bli tilläggskostnader både på driftssidan och investeringssidan och att det därmed blir frågor för tilläggsbudgetering. Det stärker det som jag sade redan i samband med remissen att det här är nog ett område som procentuellt kommer att ta mera resurser av den totala landskapsbudgeten än vad det gör i dag på grund av de orsaker som här också har nämnts av social- och miljöutskottets ordförande Åke Mattsson.

 

Herr talman!

Så över till färjtrafiken i skärgården som i budgeten ökar med 15 procent från 2007 till 2008. Vi har nu fått en tilläggsbudget som kommer att öka den per år ytterligare med 1 miljon förutom engångsbetalningen på 3 miljoner. Så har vi också fått ett beslut från landskapsregeringen om en dyrare turlista. Samtidigt säger man från majoritetspartiernas sida, särskilt finansutskottets ordförande, att man måste ta i den här frågan, man måste nå en större kostnadseffektivitet, man måste se vad man kan göra. Och så gör man precis tvärtom i handling! Det tenderar att fortsätta år efter år att man säger i ord att man måste göra någonting åt det här så att skärgården i framtiden också skall kunna ha en fungerande och tillräcklig trafik, men sedan låter man det i alla fall expandera och ansvarig minister var här uppe i talarstolen och sade att han i princip har givit upp när det gäller möjligheten att göra någonting, utan kostnaderna får fortsätta att skena och det kommer i slutändan att innebära att vi kommer att få en sämre skärgårdstrafik eftersom den blir så väldigt dyr per körd sjömil eller kilometer. Detta drabbar skärgårdsborna och skärgårdens möjligheter att överleva framöver. Här gäller det att tänka till före och inte efter och försöka hitta åtgärder. Nu har den nya landskapsregeringen ändå lovat att man skall titta över situationen och försöka se hur man kan få ut mera trafik för de pengar man använder sig av eller åtminstone så att inte trafiken behöver minska. Det är bra, men det är en väldig diskrepans mellan ord och handling. Man fortsätter i handling att expandera kostnaderna och så säger man i ord att man skall göra någonting, det är en otillfredsställande situation som vi måste hålla koll på när det gäller landskapsregeringens vidare arbete.

 

Det nästsista som jag tänkte beröra är golfen och det åländska näringslivet samt det centersvek som jag angav redan i remissen att nu inträffat. Jag kom lite fel ihåg årtalen; jag har sagt att det var år 2000 som centern fattade beslutet om att det skulle vara en landskapsbana som skulle byggas i Grelsby. Det är inte riktigt; nu när jag har varit uppe på biblioteket och läst igenom handlingarna var det ett år tidigare, 1999, som det beslutet togs, men redan 1998 skrev man att under år 1998 har en första grovplanering av en golfbana vid Grelsby kungsgård påbörjats, föreslås att den slutliga projekteringen görs under 1999. Så presenterar man dessutom ett förslag om en rådjursskog som skulle finnas också på Grelsby kungsgårds marker och som skulle byggas och bekostas av landskapet tillsammans med ett EU-anslag. Rådjursskogen skulle utgöra ett bra komplement till en golfbana i samma område, skrev man. Därmed skall också byggnaderna, café och restaurang utnyttjas gemensamt för de båda aktiviteterna. Det var allt gott väl det. Näringsminister då var centerns Anders Eriksson, finansminister var Roger Nordlund och ministrar i landskapsregeringen var Gun Carlson och Anders Englund. Vi i Frisinnad Samverkan, som var två, där jag var en och var lantråd och Obunden Samling hade en plats, gick med på den här kompromissen och modellen, som föreslogs från centerhåll. I följande budget, budgeten för 2000, som togs hösten 1999 var man ännu tydligare med detta. Man har en väldigt bra skrivning som är precis samma som har sagts här i dag varför golfen behövs, varför den behöver byggas ut. Det är en alldeles utomordentlig skrivning som dåvarande näringsministern stod för och som vi enhälligt tog i landskapsstyrelsen och som sedan lagtinget enhälligt också tog om nödvändigheten av att satsa på en ytterligare golfbana. Man avslutade med: ”Landskapsstyrelsen avser sålunda att genomföra investeringen som en infrastrukturell satsning varvid landskapet står som ägare till banan. Driften av golfbanan avses att läggas ut på privat basis. Målet är att banan skall vara förverkligad år 2002.” Den var då beräknad till 25-30 miljoner mark.

 

Ja, kära vänner,  den kovändning som vi nu beskådar är historisk, inte minst från enskilda ledamöters sida. Jag vill inte desto mera kritisera dem för det annat än att konstatera att så här är det, och det ansvaret kan man inte dra sig undan att man har varit med och drivit den här frågan så här länge och samma personer nu har en helt annan inställning. Det rycker undan trovärdigheten från inte bara de personerna utan faktiskt från hela det politisk fältet eftersom vi i förhållande till näringslivet, eftersom vi i förhållande till näringslivet på Åland blir betraktade som lite hycklare - när en dåvarande enhällig landskapsstyrelse med fyra centerledamöter och ett enhälligt lagting gick in för det här så är man nu inne för någonting helt annat. Man hänvisar då till detta markbyte. När det gäller antar jag att det finns många alternativa lösningar att hänvisa till. För oss inom Frisinnad Samverkan har den problematiken genom åren varit ideologiskt svår. Vi tyckte då 1998-1999 att det var bra att samhället skulle ta på sig totalansvaret utan vi ville ha en annan lösning som liknade Kastelholmslösningen ursprungligen, men det fanns ingen acceptans för det varför vi då accepterade den här modellen. Och varför gjorde vi det? Jo, och då berör jag det som många talare har varit inne på här, att man med den här banan skulle konkurrera ut andra banor på Åland, som blir finansierade på ett annat sätt. Då kommer vi in på turismens dilemma på Åland. Turismen på Åland har alltså ett väldigt litet uppland, vi är bara 27.000 människor på Åland. När vi bygger anläggningar som kan tjäna turismen och lokalbefolkningen är det väldigt lite lokalbefolkning vi talar om. I Sverige när man bygger golfbanor, i Sverige när man bygger badhus, i Sverige när man bygger idrottshallar, så har de stora uppland med mycket eget folk. Därför är det ofta kommersiellt intressantare att göra det kommersiellt där. Här på Åland har vi problem att få kk-hus, idrottshallar och annan infrastruktur för besöksnäringen byggda och därför måste tyvärr samhället gå in och då blir vi lite mera socialistiska på Åland i slutresultatet än vad man blir på annat håll där man har stora uppland och kan få investeringarna kommersiellt motiverade. Men här går det inte eftersom anläggningarna i sig inte ger avkastningen utan det är kringeffekterna som ger avkastningen åt dels företag och dels åt hela samhället, och situationen är alltså annorlunda. Därför har vi beslutat om att göra åtskilligt i landskapets regi, i tiderna byggde vi bl.a. en konferensanläggning i det här huset och det här rummet har mot alla principer som parlamentslokal använts för kommersiella ändamål, att konkurera med det privata näringslivet, för att använda andra människors ord i debatten! Vi byggde också ett hotell i Projekt-77 för att just lyfta Ålandsturismen. Det har man väl lyckats göra; det tog tyvärr så här länge tills man fick hotellet privatiserat, vi har kämpat för det under väldigt lång tid.

 

Så har det talats om att det finns privata banor på Åland och det har sagts att det finns en privat bana; flera har sagt här att det är fel, det finns två privata banor. Man betalar också ett arrende för den mark man hyr från landskapet för Kastelholmsbanan och den drivs alltså av en privat förening. Det räknades ut tio år efter att den var färdig hur mycket föreningen hade fått i samhällsstöd för de investeringar de hade gjort och svaret blev någonstans mellan 15 och 20 procent. Den bana som började byggas i Eckerö på privata marker och av en privat entreprenör, som senare har bolagiserats fick från början ungefär ett 40-procentigt stöd. Det har vi också en sammanställning på som den förra landskapsregeringen fick på sitt bord och sammanlagt under de åren som byggnationen har skett där fram till en 18-hålsbana så har de fått mellan 40 och 50 procent i samhällsstöd, så den banan har fått betydligt mera samhällsstöd än vad banan i Kastelholm har fått. Detta om de privata banorna.

 

Sedan är det frågan om det kan finnas några privata intressen som är beredda att satsa helt och hållet på infrastrukturen som en ytterligare golfbana skulle kräva. Svaret har hittills under många år varit nej, att det finns inte någon sådan. Därför är det naturligtvis en fråga till liberalerna: Hur ser man på näringslivsintressena för att samhället skall ha ett ansvar för att få det här gjort, för att Ålandsturismen skall kunna fortsätta att utvecklas och för att privata entreprenörer skall våga satsa på hotellutbyggnader igen, vilket vi inte har haft på Åland på 30 år, vilket är en katastrof för Ålandsturismens kvalitetshöjning och utveckling. Kk-huset kommer att ge ett sådant underlag, nya Ålandsfärjan kommer att ge ett sådant underlag för att ytterligare bygga hotellrum, men jag tror att det behövs ännu mera. Golfen har visat sig vara en sådan verksamhet som för Ålandsturismen skulle ge sådana effekter att privata företagare igen skulle vara intresserade av att satsa på utveckling av turismen och det kunde bli en mycket värdefullare näringsgren ekonomiskt än vad det är i dag. Därför har vi klarat av den ideologiska problematiken inom Frisinnad Samverkan, som är det markanta borgerliga partiet i alla sammanhang genom att vi ser att Åland som helhet, dess näringsliv, behöver vissa infrastrukturella satsningar från samhällets sida, särskilt när samhället kan skapa de resurserna, ekonomiskt och pekuniärt. Historien är naturligtvis bekymmersam här för andra partier.

 

Herr talman!

Vi kommer i detaljbehandlingen att stöda flera av de obundnas initiativ, som framgår av ltl Danne Sundmans reservation. Vi har ett klart stöd för förslagen nr 3, 4 och 5, liksom för 7, 8, 9 och 10. Sju av elva förslag är vi obetingat för, sedan har vi lite frågetecken på de andra och någon tycker vi att kanske inte är alldeles superb, men vi har en fråga när det gäller förslag nr 6 som kanske offentligt kunde redogöras för, där de obundna föreslår att landskapets markområde på Svinö planeras för exklusivt boende i egnahemshus och tomter säljs därefter till högst bjudande. I finansmotionen i fråga var det ganska klart angivet att det var landskapet som skulle göra exploateringen och dessutom sälja ut tomterna. I texten i reservationen till finansutskottets betänkande kan man möjligen med god vilja läsa på ett litet annat sätt. Men genomgående har diskussionerna varit att det är kommunen som har planeringsmonopol och kommunen som bör planera och sedan sälja ut och sköta ruljansen så att det blir byggnation. Skulle ltl Danne Sundmans förslag entydigt ange att det inte är landskapet som skall gå in på den kommunala sektorn och nu bli tomtexploatör, vilket de obundna har talat emot i alla andra sammanhang, utan att det är den av oss förespråkade modellen, så har vi också god förståelse för förslag nr 6.

 

Ltl Olof Erland, replik:

Herr talman!

Det är ett spännande paradigmskifte när socialdemokraterna och Frisinnad Samverkan går samman om egen beskattning samtidigt som man ställer sig bakom en socialiserad golfbana. Det skall bli intressant att följa den utvecklingen partipolitiskt. Jag begärde replik när ltl Roger Jansson säger att ”vi som har hållit på i 20-30 år med egen beskattning”, ja, ni som har hållit på eller vi som har hållit på, det är olika människor, men faktum är det att det är aldrig någon som har fört fram ett konkret förslag till lagtinget, med undantag för 1981-82 när det var en parlamentarisk revisionskommitté. Det har utsetts, det har diskuterats och jag ser det mycket som en symbolfråga; de som villl kalla sig progressiva använder det här som ett instrument. Men nu finns det i handlingsprogrammet en konkret väg att gå fram; då borde alla ställa sig bakom den.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Vi får väl se hur den vägen kommer att stakas ut i den parlamentariska kommittén där vi är beredda att göra vår fullödiga insats. Det är riktigt att vi var med 1981-82 inför den revision av självstyrelselagen som kom att genomföras sedan 1991 i riksdagen och lagtinget, att vi då var inne för egen beskattning tillsammans med centern och drev det, men vi kunde då inte tillsammans med liberalerna få ihop en kvalificerad majoritet för det stödet, varför vi fick backa och det blev så småningom klumpsummemodellen. I Lundberg-kommittén 1995 drev vi också frågan om egen beskattning, men det fanns inte där, på grund av bl.a. liberalernas backande, möjlighet att nå ett resultat.

 

Ltl Olof Erland, replik:

Herr talman!

Fakta och historieskrivning är faktiskt ganska viktigt i många sammanhang. ltl Roger Jansson gjorde på ett par minuter flera grova fel. 19981-82 var liberalerna med på det förslag som lades fram i lagutskottet, reservationen kom från sossarna. I Lundberg-kommittén 1995 var liberalerna med om betänkandet, undantaget var då obunda osv. osv. Det är fantasier när man säger att centern och Frisinnad Samverkan har gjort det och liberalerna har inte gjort det. Se tillbaka i historien och se att nu finns det en gemensam syn på en parlamentarisk konsekvensutredning, där finns en framgångsväg. Men vill Frisinnad Samverkan fortfarande ha det här som sin lilla symbolfråga och ropa ut ordet progressiv, som minareterna gör mitt på dagarna klockan 12!

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Man får bara tacka för de vackra orden och trevliga jämförelserna! Inte gjorde jag något fel i det jag sade. 1981-82 satt jag i den här salen själv och jag kommer väl ihåg när liberalernas Alarik Häggblom kom fram till oss och sade att efter de diskussioner vi har haft i stora utskottet kan vi inte vara med om det vi tidigare har resonerat ikring om övertagande av beskattningen utan vi har valt att följa den socialdemokratiska linjen. Det blev resultatet. I Lundberg-kommittén kom man inte överens om något som helst steg för att överta beskattningen utan det var en allmän skrivning i slutbetänkandet om att man kunde tänka sig avvikande skatter i något sammanhang på Åland.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman!

Det var bra att man lyfte fram det här med lönerna för ÅHS-anställda, att det inte är budgeterat och klart var det stannar i förhandlingarna, hur dyrt det blir. Jag lämnade tyvärr bort det i mitt anförande av misstag när jag försökte göra en sammanfattning. Jag kan annars konstatera att vi var överens i behandlingen och vi tyckte också att man en gång under sessionen behöver få ett meddelande om ÅHS där man kan diskutera en lägesrapport samt hur det ser ut för framtiden. Jag tycker också att det är bra att vi får det till utskottet och hoppas att man nästa gång har lite mera tid att fördjupa i de här frågorna.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Jag tycker att när det gäller behandlingen av stora ÅHS här i lagtinget och i lagtingssalen är det rimligt att man under varje mandatperiod från landskapsregeringens sida försöker få fram ett meddelande om ÅHS och dess utveckling samt dess innehåll, inte minst i anledning av det vtm Gunnar Jansson sade om nödvändigheten av att ständigt gå igenom frågorna. Däremot tycker jag att den otillräckliga behandling som tidigare har varit av ÅHS-planen och budgeten i lagtinget nu genom finansutskottets beslut om att remittera frågan till specialutskottet är tillräckligt för de årliga behandlingarnaav ÅHS-budgeten och –planen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Herr talman!

Ltl Roger Jansson ondgör sig över att centern har ändrat åsikt i golffrågan. Då måste jag ändå säga två saker. För det första var det 1998-99 som besluten togs. Av de ledamöterna som då var med i lagtinget finns det endast Roger Nordlund, jag själv och Anders Englund kvar, annars är det nya ledamöter; de skall inte straffas för vad den gamla centern gjorde. För det andr ville jag säga att fortfarande är centern delad i den här frågan. Det finns centerledamöter bland oss som stöder golfen i Godby/Ämnäs till hundra procent. Jag redogjorde redan för min åsikt och varför jag har ändrat, det var det för landskapet ofördelaktiga markbytet plus den hundraprocentiga finansieringen som gjorde att jag själv har ändrat, och det står jag för. Man får väl upprepa det som brukar sägas här att de kloka ändrar sig…

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Ja, det är en form av meddelande till den centerpartist som har varit lantråd i åtta år och nu är talman, att de kloka ändrar sig! Jag tycker inte det i det här fallet, utan det är rimligt att man försöker hålla en linje i partiet, vilket förra lantrådet har gjort under dessa år. Men alla har inte gjort det i centern och därför är det riktigt att man påpekar detta. Sedan är det naturligtvis var och en som tar ansvar för sina handlingar och sina kovändningar, uttryck som användes i gårdagens debatt och det förstår jag att ltl Gun Carlson gör med öppet sinnelag!

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Herr talman!

Det har jag ju redan sagt och varför, men det är ju så här att det är tio år snart sedan man började diskutera det här; vi måste också ha med i beräkningen att golfsituationen har ändrat. När man diskuterade då var golfen ny på Åland, då var det en stor entusiasm, då var det endast utökning som gällde, nu vet vi, om vi ser runtomkring oss, att det inte längre är samma intresse för golfen. Nog måste vi också erkänna att det har blivit en nedgång i många regioner nära oss. Det har också en viss betydelse, det är inte lika angeläget som det var för tio år sedan.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Utvecklingen sedan 1998-99 har varit positiv för golfen, den har vuxit i Norden hela tiden. Antalet spelade timmar har ökat kontinuerligt. Däremot har det kommit till väldigt mycket regionala golfbanor på olika ställen så att vissa golfbanor har haft en nedgång. Men sammantaget har det inte varit någon nedgång för golfen och vill inte vi på Åland vara med och ta de marknadsandelar som finns att ta från andra som har sämre banor och som inte följer med utvecklingen osv., så låt oss göra det då i enlighet med ltl Gun Carlsons förslag! Jag tycker inte att det är särskilt klokt eftersom vi har som turistdestination verkligt goda möjligheter att göra pengar både inom privat sektor och när det gäller skatteintäkterna till samhället på en utbyggd högkvalitativ golf.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Herr talman!

Ltl Roger Jansson efterlyser liberalernas åsikter här om vi inte går in för golfbanan och då skulle det bli en nedgång i näringslivet. Liberalerna har sagt, att vi går inte med på en hundraprocentig samhällsfinansiering; vi har i finansutskottet fått erfara att det finns intressenter i landskapet som med de medel som kan ges – 30 procent – är beredda att bygga anläggningar. Varför skall man då ge 100 procent och inte bereda väg för skärgårdsbanorna som har önskat finansiering? Vi försätter oss i en väldigt dålig sits om vi ger 100 procent åt alla.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Här är det inte fråga om att ge 100 procent åt någon utan huruvida banan skulle byggas i samhällets regi och ägas av samhället, sedan skulle driften, som kan vara ganska tung, skötas av det privata. Man måste uttrycka sig någorlunda korrekt. Problemet för liberalerna är att man i valkampanjen har sagt sig vara näringslivsvänliga och nu kommer näringslivet då att tappa tron på den sittande regeringen i sin helhet under de kommande fyra åren, eftersom man under hela 2000-talet har jobbat på det här konceptet och samtidigt sökt privata intressenter som skulle kunna åta sig också det här byggandet, och man har inte hittat någon. Nu säger ltl Raija-Liisa Eklöw att i finansutskottet har man hittat en sådan intressent. Okej, fram med det på bordet, det är en mycket viktig information som är fullständigt nödvändig för den här debatten om huvudmannaskapet för en högklassig golfbana i landskapet.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Herr talman!

Ltl Roger Jansson talar om näringsliv och det har hela tiden här talats om näringsliv. Det har framkommit här att vi i lagtinget har näringslivsrepresentanter som inte är beredda att satsa på det här – man använder bara ordet som ett mantra. Ltl Roger Jansson vet nog att inte för jag fram vem som i finansutskottet har sagt vad och finansutskottet har inte heller jagat efter intressenter utan det har bara uppenbarat sig att det finns sådana intressen i landskapet. Skärgårdsbanorna är ingen ny sak, så jag tycker inte att det är så upphetsande som det verkar vara för ltl Roger Jansson.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman!

De båda tidigare planerade skärgårdsbanorna som jag har sett som någonting positivt för framtiden för skärgården har båda önskat få 80 procent landskapsstöd för att kunna förverkligas. Föglö kommun har åtminstone för sin del sagt att där ligger den nödvändiga gränsen för att man skall kunna gå vidare. Det är möjligt att den kan sänkas. Det är alltså fråga om stora landskapssatsningar i det sammanhanget. Men annars är det fullständigt klart att om det under finansutskottsbehandlingen har kommit fram en privat intressent, som alla har letat med ljus och lykta efter under åtta-tio år, så måste de papperen på bordet i debatten och inför den omröstning vi har i morgon! Hur skall vi få de här människorna som har uttalat sig inför finansutskottet att uttala sig inför Ålands folk, att vi är intresserade att bygga en sådan här högklassig golfbana som lockar ännu starkare kunder än vad Kastelholmsbanan har lockat hittills! TALMANNEN: Tiden är ute!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

När det gäller förslag nr 6 i min reservation med anledning av finansutskottets betänkande undrar ltl Roger Jansson vad som menas med den. Givetvis är det så att vi från Obunden Samlings sida gärna skulle se ett så privat engagemang som möjligt, men utgående från att landskapet äger området och det är Mariehamns stad som har planeringsmonopol måste dessa parter vara engagerade. Ett alternativ skulle vara att upphandla av någon privat entreprenör tjänsten att ta sig an markområdet, planera det tillsammans med Mariehamns stad och sedan sälja tomterna; det skulle vara det bästa man kunde göra från landskapets sida. Men det här måste man fundera aktivt på. Inte är det så att vi skall ta över någon roll från Mariehamns stad och landskapet skall ha så lite som möjligt med det att göra. Faktum kvarstår dock att landskapet äger ett markområde inom Mariehamns stad. Så skall det ses.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Folke Sjölund, replik:

Herr talman!

Jag går vidare på samma tema, nämligen Obunden Samlings förslag nr 6 om Svinö. Om man läser motionen är det uppenbarligen så att den går ut på att landskapet skulle bli någon slags markexploatör och planera marken. Det strider mot det kommunala planeringsmonopolet och det strider också mot den princip som finns i Mariehamns stad att inte planera andras områden för exploatering. Därför var jag lite förvånad över den positiva inställning som ltl Roger Jansson har till förslaget. Som jag ser det är det tämligen egendomlig. Lagtinget kan inte ålägga t.ex. Mariehamns stad att göra någon planering här.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Först korrigerar jag ett missförstånd. Jag sade att förslagen nr 3-5 och nr 7-10 ställer vi oss bakom, medan vi var något fundersamma när det gäller förslag nr 6, efter att ha läst motionen och kunde inte hålla med om det. Därför noterade vi att i förslag nr 6 är upplägget annorlunda än i motionen och därför ställde jag frågan till Obunden Samling hur de egentligen tänkte sig och fick ett bra svar av ltl Danne Sundman till den delen. Det är så att staden har börjat bryta sin princip och planerar nog också privat mark. Vi har två ärenden aktuella i Mariehamn just nu, men det är någonting helt annat om landskapet skulle börja vara huvudman för ett nytt bostadsområde i Mariehamn! Det är vi absolut motståndare till.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Jag blev lite förvånad över att ltl Roger Janssons anförande innehöll ovanligt många felaktigheter. Men det är en sak som jag vill koncentrera mig på så att det inte blir någon slags allmänt rådande uppfattning. Det är när ltl Roger Jansson säger att Eckerö Golf fick 40-50 procent samhällsstöd. Det stämmer inte. Enligt entreprenören själv har de fått 11,5 procent och då är frågan hur det kan finnas så olika tolkningar. För det första bör man ha klart för sig att 2002 var 23 procent max av vad man kunde ge, det tycker jag är svar om någonting, men orsaken till att entreprenörens och den sammanställning som tidigare ministern Strand har gjort skiljer sig så mycket är att egen jord, egen sand, eget material osv. inte räknades som stödberättigande. Alla som har lite hum om vad det handlar om att bygga en golfbana vet att sand och jord är en oerhört stor kostnadspott, så det stämmer inte när man säger att Eckerö Golf har fått 40-50 procent i samhällsstöd, det vill jag absolut  tillbakavisa.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Det är möjligt att man med statistik kan bevisa vad som helst. Den statistik och de uppgifter jag hänvisar till är framtagna av näringsavdelningen vid Ålands landskapsregering. Det är officiellt dokument som var och en har möjlighet att ta del av. Om det är så att grunden för beräknandet av bidraget inte innehåller hela investeringen så bör den kalkylen, den redogörelsen från näringsavdelningen förändras och beakta detta faktum, åtminstone i en fotnot. Men så var icke gjort på den handling som jag har tagit del av och som var synnerligen tydlig när det gällde den här frågan. Det här är viktigt eftersom man i den offentliga diskussionen försöker klargöra hur det har gått till bakåt i tiden, och då är det de handlingar man har som man kan hänvisa till.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Det är precis som ltl Roger Jansson säger att man kan bevisa vad man vill med statistik. Men jag vill peka på att det här stämmer de facto inte och det har varit ganska mycket i offentligheten just om det här och det begärdes ett rättelseyrkande som jag tror att man tillmötesgick till en liten, liten del. En stor del av investeringen har överhuvudtaget inte åtnjutit någon typ av samhällsstöd, det måste man ändå ha klart för sig när man skall börja göra jämförelser. Ltl Roger Jansson och jag är överens om att när det gäller Kastelholmsbanan är den ingen samhällsfinansierad bana, det är helt korrekt ganska långt det som sades, men skillnaden är också här stor, dvs. att där tillhandahöll landskapet hela markområdet. Jag tror också att har man inte jobbat med de här frågorna vet man inte hur oerhört svårt det är att få ihop ett så här stort sammanhängande markområde. Även där fick man hjälp från sidan, men Kastelholmsbanan är ingen samhällsfinansierad bana, det är vi helt överens om.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman!

I det papper som näringsavdelningen har utarbetat över stödet till Eckeröbanan finns det många stödsystem som ingår i varandra från 1995 och framåt, kanske redan 1994 då de första utredningsstöden gavs. Men 1995 anhöll man om pengar för att bygga de första nio hålen och då fick man enligt de papperen 40 procent i stöd. På 2000-talet byggdes de slutliga nio långhålen och då fick man andra former av stöd som kan omräknas till hur mycket totalstödet är, och det ger minst 40 procent det också. Men om det är så att basen för beräkningen är felaktig och bör korrigeras, så skall den naturligtvis göras i handlingarna och jag skall noga ta del av hur det förhåller sig med den frågan.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

 

Ltl Danne Sundman:

Herr talman!

Som jag sade i mitt första anförande kommer jag att återkomma med ett klämförslag, om lagtinget beslutar att gå vidare med golfbanesatsningen. Klämmen handlar om de markbyten som nu är aktuella för att erhålla mark till den planerade golfbanan i Godby/Ämnäs. Varför jag föreslår det är att för att jag under behandlingen i finansutskottet har satt mig in i dels den problematik som ligger bakom allmänhetens skepsis till markbytena och därigenom också mångas skepis här i lagtinget till markbytena samt som en följd av det till hela projektet som helhet. Som jag sade i anförandet hade jag för avsikt att försöka få till en kompromiss, men det är kanske för ambitiöst av en ledamot i ett oppositionsparti att få till en sådan lösning, vilket jag sedan insåg, eftersom man inte har tillgång till de rum där sådana här förhandlingar skall ske. Men, hur som helst, har jag i alla fall tagit reda på så mycket att det finns en relativt stor beredskap hos flera av de aktuella avtalsparterna att komma till mötes på olika sätt, vilket betydligt skulle avdramatisera markbytena som de facto innehåller detaljer som man mycket väl kan förstå att är svåra att svälja för både politiker och allmänhet. Det verkar vara så att markbytena, även om man inte säger det, är orsaken till att man är emot projektet och man ser också markbytena som en stor alternativ kostnad, och det kan jag hålla med om. Jag har själv också ställt mig kritisk till flera ingredienser och har stor förståelse för de över 2.000 personer som skrev på namnlistan när det gäller bl.a. Grelsby kungsgård. Men, som sagt, det finns möjligheter att omförhandla det här. Det skall än en gång sägas att inga markbyten är aktuella nu till nyår, som det i ett skede var sagt, utan givetvis sker markbytena först den dagen det står fullständigt klart att det blir en golflbana, det är många utmaningar kvar; även om lagtinget skulle ta ett positivt beslut i morgon skall alla tillstånd erhållas och den slutliga finansieringen skall vara klar, en upphandling skall göras av själva bygget, kontrakt tecknas och först då kan man byta markerna. Under tiden skall man i enlighet med min kläm titta på de här frågorna och överväga att köpa vissa områden och också titta över villkoren i avtalen. Alternativet är att det inte blir någonting; därför tror jag att man kan komma till en förhandling med flera av avtalsparterna.

 

Jag föreslår alltså följande kläm: ”att lagtinget hemställer om att landskapsregeringen överväger och utreder alternativ till de nu föreslagna markbytena för att erhålla mark till det planerade golfbaneprojektet i Ämnäs/Godby. Ett alternativ torde vara att förvärva ett eller flera av områdena genom köp och att omförhandla villkoren i vissa av avtalen vid en förlängning så att dessa kan erhålla större acceptans.”

 

Herr talman!  Med större acceptans menar jag acceptans här i lagtinget och framför allt inom majoritetsblcoket. Jag jobbar ganska mycket som frivillig konsult åt den nya regeringsmajoriteten som jag tycker att borde ha gjort det här, som jag har sagt i tidigare anföranden och inte lämna frågan därhän till någon slags tombola h är i lagtinget, vilket tyvärr nu är fallet. Det är risk att vi med en väldigt liten majoritet åt det ena eller det andra hållet fäller eller låter någon gå vidare med projektet, vilket också är olyckligt. Jag kommer alltså att lägga fram klämmen om det är aktuellt när det kommer till det skedet i detaljbehandlingen.

 

Ltl Barbro Sundback:

Herr talman!

Det var en intressant och spännande stund i lagtinget när vtm Gunnar Jansson tog till orda och inledde en mera teoretisk men dock principiellt viktig diskussion om offentlig sektors storlek på Åland. Han visade med all tydlighet att han tycker att den är för stor. Han menade att om den är 30 procent av hela landskapets ekonomi så är den för stor. Varifrån han fått sina uppgifter angav han inte, men det låter ganska rimligt eftersom det är den fulla sysselsättning som vi har inom den privata sektorn som skapar det överskott som vi har att fördela. Om man sätter till detta en väldigt klar fördelningspolitik som är traditionell här i lagtinget, att stöd till mycket stor utsträckning går till lantbruket så kommer vi ytterligare till att den offentliga sektorn via jordbruket är väldigt stor på Åland. Den tredje faktorn som man måste väga in är oviljan t.ex. för lagtinget att stödja en turismsatsning av det slag som golfbanan är. Man säger från liberalernas håll att man är för golf, det är inte det, men man stöder inte projektet i Godby/Ämnäs. Vad är man då för egentligen? Några alternativ har vi inte hört. Finns det någon annan investering som skulle ge åtminstone någonting tillbaka till landskapet? Det här kommer ändå att generera arrenden på 100.000 i året. Allt annat är bara sådant som rinner ut och som skall finansieras via klumpsumman. Nej, det har man inte givit förslag på!

 

När sedan vtm Gunnar Jansson kom in på vad det är som förskräcker honom så tog han två exempel: skärgårdstrafiken och hälso- och sjukvården. Det är två verksamheter som är mycket stora och som tenderar av sin egen tyngd att bli kostnadsdrivande på grund av krav på högre ersättningar bland de anställda. Det är dessutom en ganska personalintensiv verksamhet, både skärgårdstrafiken och ÅHS, så det äter större och större delar av den gemensamma kakan. Om det är på grund av omsorg om de här sektorerna som man inte vill satsa på att bygga en golfbana för att få in pengar via den privata sektorn, så tycker jag att man kan vara ännu mera orolig än det som vtm Gunnar Jansson gjorde sig till tolk för. Nu kom han aldrig fram till sitt paradigmskifte, men han uttalade i alla fall ett behov av ett sådant och det var närmast det att man inte skulle få ta ut pengar ur utjämningsfonden förrän verksamheten är lagstadgad. Jag tycker att man borde säga att man inte skulle få ta ut pengar från utjämingsfonden för att sköta driftskostnader utan intäkter och kostnader måste gå ihop i resultaträkningen, annars är vi illa ute. Men vi behöver, som sagt, inte fullt ut ta det ansvaret för allt är beroende av klumpsumman, inte att vi ser till att intäkterna faktiskt täcker landskapets kostnader. Jag är övertygad om, med den politik som vi tydligen kommer att se de kommande åren, att det överskott som vi har i 2008 års budget kommer att övergå i ett underskott. Den återhållsamhet som man pratar om kommer inte att infinna sig automatiskt eftersom lönekostnaderna kommer att stiga hela tiden och då kan man inte expandera på investeringssidan såsom man har lagt upp det nu. Det är antagligen den troliga utvecklingen. Ju närmare vi kommer nästa val desto större kommer motivationen att vara att investera och att öka driftskostnaderna eftersom man inte sedan heller behöver ta ansvar fullt ut.

Herr talman!  I samband med av behandlingen av betänkandet har jag kommit med tre ändringsförslag. Det första gäller radio- och TV-verksamheten. Det är många under årens lopp, inklusive jag själv, som har tyckt att också radion skall ta ett ansvar för sina kostnader och intäkter samt att upphovsrättskostnaderna är en del av produktionskostnaderna för att producera program och de skall inte skattefinansieras utan de skall finansieras via de licensmedel man uppbär. Vi ser vad som händer runtomkring oss, man diskuterar inbesparingar och hur man skall kunna göra programverksamheten effektivare; hos oss finns inte någon sådan diskussion överhuvudtaget utan man låter skattebetalarna betala det som man inte klarar av med sina intäkter inom Ålands radio- och TV:s verksamhet. Jag tycker att man åtminstone skulle våga gå så långt i majoriteten att man skulle räkna med att utredaren, som man aviserar att skall tillsättas, beaktar upphovsrättskostnaderna i utredningen och att målet bör vara bolaget skall bära sina egna kostnader och inte någon annan.

 

Under den förra perioden framkom det många gånger att lagberedningen inte var tillräckligt effektiv. De som då var i opposition beklagade sig över lagarnas kvalitet. Jag tyckte att det fanns starka motiv för den kritiken och som talman uppmanade jag också den förra landskapsregeringen att tillsätta den laggranskningsnämnd som skall finnas enligt gällande lagstiftning men som inte har tillsatts på många, många år. Laggranskningsnämnden skall bestå av sakkunniga inom lagberedningen och de skall granska att landskapslagarna som kommer  hit från regeringen uppvisar den kvalitet och den rättssäkerhet som man måste ställa på lagberedningen för att den skall kunna fungera i praktiken. Nu tog min kollega i finansutskottet ltl Göte Winé också upp frågan och ville få in den i utskottet, men av någon anledning ville inte finansutskottet skriva in det i sitt betänkande, så vi kommer att föreslå det på nytt här i lagtinget och jag tycker att det är mycket viktigt att lagtinget nu visar att nämnden skall tillsättas så att vi får en förbättring till stånd och att utskotten inte skall sitta och lagbereda eller göra sådana självklara ändringar som borde ha skett redan före lagframställningarna kommer hit.

 

Det tredje ändringsförslaget gäller Gullåsen. I social- och miljöutskottets utlåtande till finansutskottets betänkande sägs det klart och tydligt att det finns inga klara mål för vad man tänker göra med Gullåsen. Nu står det rum tomma, inplastade, och verksamheten fungerar inte fullt ut. Det finns ett enormt stort behov av platser och institutioner för äldre, eftersom speciellt inte Mariehamns stad i dag har möjlighet att erbjuda rätt boende på institution. Det betyder att många blir tvungna att bo på Gullåsen. En annan orsak till att Mariehamn inte har platser är att det flyttar in äldre från andra kommuner. Vi har alltså nu mera äldreäldre än våra prognoser kunde förutse för de byggde på att stadens befolkning skulle åldras, vilket de gör, men inte inflyttningseffekten. Gullåsens ombyggnad och tillbyggnad är en väldigt viktig sak, inte bara med tanke på den medicinska behandlingen utan också att det är ont om platser för äldre som behöver tillsyn dygnet runt.

 

Frågan om personalens reaktioner förvånar mig på det viset att det har kommit till min kännedomen att personalen i vissa av utrymmena länge har känt av fuktskadorna. Det förefaller vara så att en del människor har känsligare näsa, är också överkänsligare än andra för fuktskador och många reagerar, åtminstone sådana som har varit utsatta under en lång period med ganska allvarlig symptom. De anställda har ofta svårt att bli tagna på allvar. Där är Gullåsen inte något undantag utan det har vi erfarenhet av från andra platser. Så kommer då teknikerna från Helsingfors och gör vissa mätningar och de säger en sak, men jag har nog den bestämda uppfattningen att man måste lyssna på personalen också. Det visade sig de facto att t.ex. i en patients rum har fuktskadorna varit så allvarliga att det har påverkat patientens hälsotillstånd. Sedan beror det ju på hur länge man har legat i ett sådant här rum och en massa omständigheter; de tekniska mätningarna är säkert värdefulla, men de kan inte som jag ser det vara det enda kriteriet för bedömningarna av fuktskadornas skadeverkningar. Det behövs nog en öppen och seriös diskussion om byggnaden och dess konstruktion.

Det är också så att det gäller inte bara att sanera och bygga om eller förbättra utan till det här kommer de planer som finns för att bygga om Gullåsen med tanke på omstruktureringar inom äldreomsorgen, där Gullåsen i framtiden skulle bli mera inriktad på medicinsk behandling och funktionen som långvårdsavdelning skulle förändras och tas bort samt de äldre som på grund av funktionshinder vistas där skulle flyttas över till institutionsboende i kommunerna. Detta är naturligtvis en både lång och komplicerad process, men som jag ser det borde man snabbt ta itu med båda frågorna, Gullåsen har inte varit ett prioriterat område, det ser vi i investeringsplanerna, utan det har på något vis, medvetet eller omedvetet, skjutits åt sidan och det är vårt ansvar att se till att byggnaden börjar fungera, för det ändamål det är byggt men också för framtida behov.

 

Jag föreslår alltså att man till betänkandet fogar följande text:

 

”Landskapsregeringen bör tillse att berörda myndigheter omgående utreder och föreslår vad som bör göras för att eliminera de fuktskador som finns i Gullåsen. Samtidigt bör en preliminär plan tas fram för Gullåsens framtida användning och rumsdisposition. Ett första förslag bör presenteras lagtinget före självstyrelsedagen den 9 juni 2008.”

 

Man kan också här se på kostnader. Är det effektivt att en så stor anläggning står år ut och år in och inte sköts? Det är lite det som har hänt med Gullåsen. Fastigheten är på insidan ganska nedgången. Luftkvaliteten är i allmänhet ganska dålig. Det finns många brister i faciliteterna; om jag återknyter till vtm Gunnar Janssons begreppsvärld så saknas det både mål, medel och tillsvidare har inte modet varit stort när det gäller att göra någonting åt faciliteterna. Det som naturligtvis gör det svårt är att målet måste slås fast och medlen måste anvisas.

 

När det gäller fastigheter har det förekommit i både budget, finansutskottets betänkanden; i över tio år säkert har man sagt samma saker, att fastighetsförvaltningen skall ses över, man skall avyttra landskapets fastigheter som inte är till någon nytta eller som inte brukas eller är nödvändiga för landskapets förvaltning och man har också diskuterat att man skulle sälja ut landskapets skog och andra produktivmedel. Men det verkar nästan omöjligt. Processerna stoppas någonstans ganska effektivt. Det skulle vara viktigt att analysera det. Vad gäller vatten, skog och sådant förefaller det nästan som att det som landskapet äger nyttjas också av andra och de är inte villiga att gå med på att landskapet avyttrar tillgångarna. Det var en protest nyligen mot att delar av landskapets skog skulle avyttras. Och man undrar: varför det! Om det är någon privat person, varför skulle man vara mot det? Det andra är att det inom förvaltningen också finns ett motstånd. Inom museibyrån vill man inte avyttra kulturhistoriskt värdefulla byggnader och det begreppet är ganska vitt i deras ögon. Jag tror att andra gör andra bedömningar och på vår avdelning för fastighetsförvaltning vill man inte ändra på systemet i någon högre grad, det har framkommit vid flera utredningar.

 

Det mod som vtm Gunnar Jansson talade om för att strukturera om offentlig sektor, behöver nog växa betydligt om det skall ske någonting, annars går det verkligen inte att ställa upp några nya mål och det kommer inte att komma några nya medel och metoder utan jag är rädd för att nästa år står vi här med ungefär samma skrivningar i budget och i betänkanden. Det är min tippning och det återstår att se vad majoriteten tänker sig.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Herr talman!

Det är riktigt som ltl Barbro Sundback säger att det finns fuktproblem på Gullåsen på grund av konstruktionsfel, inte byggfel. Hela problematiken med saneringen är anhängiggjord i styrelsen och jag vill påstå att styrelsen arbetar seriöst med att försöka få till stånd en lösning på vilket sätt man bäst skall sanera och vad man skall göra under tiden. Det diskuteras eventuell flyttning till Grelsby där det finns tomma rum som skulle kunna passa. Det är den ena saken. Den andra saken är Gullåsens framtida användning och där har vi äldreomsorgsrapporten som grund. Vi har Gullåsen-rapporten som visade att det inte är så enkelt att fullfölja det som äldreomsorgsrapporten tog upp därför att det går inte att definiera patienternas status på samma sätt som man trodde i äldreomsorgsrapporten. Det här arbetet pågår också.

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman! Vtm Gunnar Jansson talade om att lagtingets roll är att sätta målen, och det vill jag göra med min skrivning. Det har jag mod till! Vi får se om någon annan har det! Man skjuter det till några slutna rum där någon sitter och diskuterar flyttningar kring Grelsby. Har de anhöriga hörts om det eller är det styrelsen som skall avgöra det? Jag tror att det kan bli en ganska besvärlig nöt. Om det är sådana diskussioner som pågår tycker jag att de skall vara offentliga och jag tycker att det är viktigt att ärendet kommer tillbaka hit till lagtinget, med de konkreta förslag som man föreslår från berörda myndigheter.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Herr talman!

Den flyttning som jag talar om är att man flyttar avdelningen till Grelsby, inte som psykcenter utan fortfarande under Gullåsen-systemet s.a.s. Det gäller inte bara att ha ett mål, man måste ha relevanta medel också. Att säga att allt det här skall vara klart före 9 juni 2008 tror jag inte på; man kan lägga upp det som ett mål, men mål måste alltid vara realistiska, man måste ha medel för att uppnå dem och jag är inte säker på att man hinner med det, men vi vet ganska snart hur saneringen skall göras.

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman! Jag tror att ltl Gun Carlson inte riktigt har förstått mitt förslag. Förslaget är att man skall komma hit och presentera vilka mål och medel man har för Gullåsens sanering och framtida planering före den 9 juni 2008. Jag tror ändå att det är ett ganska stort övergrepp att börja flytta patienter från Gullåsen till Grelsby. Det skulle jag nog vilja att man diskuterade med de anhöriga före man fattar sådana beslut.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman!

När det gäller målet är det väl kanske inte klart här i lagtinget och i landskapsregeringen, men i den ÅHS-styrelse där socialdemokraterna har två platser och Frisinnad Samverkan en har vi alla fall klart för oss att utrymma Övergårds. Det är redan gjort när det gäller den drabbade halvan och den andra halvan skall dessutom utrymmas. Planen i styrelsen är att man detaljplanerar ombyggnaden under 2008 så att man kan komma igång med byggnationen till hösten. Då beaktar man också den framtida användningen av Gullåsen som har planerats i en av styrelsen tillsatt kommitté under ledning av ltl Gun Carlson, där styrelsen representarades av ytterligare en person, nämligen ltl Göte Winé. Men vad som saknas är medel och beslut också i landskapsregeringen och lagtinget. Det menar jag att kan komma redan till mars-lagtinget.

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman!

Det låter bra, men det finns inte någonting i ÅHS:s verksamhetsplan om detta. Det menar jag att är styrdokument nummer ett för ÅHS:s verksamhet och lagtinget skall ta ställning till den. Och eftersom inte det finns borde lagtinget presenteras en lösning av den karaktär som ltl Roger Jansson presenterade, men det måste kunna diskuteras öppet inför allmänheten och det är i detta forum man skall ta ställning till alla ÅHS-verksamheter; om de skall förändras och faciliteterna skall användas på ett nytt sätt hör det till att lagtinget får ta ställning till den saken, i all synnerhet om det skall till ny finansiering.

 

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Vi är helt överens om att det naturligtvis skall gå den rätta vägen och nu fanns det inte möjlighet när ÅHS presenterade sin plan för landskapsregeringen att ta in det här eftersom det inte alls var tillräckligt berett utan det har genomförts under hösten. Vi lämnade planen redan i september, inte sant? Men detta resulterade i att social- och miljöutskottet, som behandlade den här frågan, kunde ta reda på fakta och därför har man skrivit som man har skrivit att det skall komma i tilläggsbudget. Jag menar att det naturligtvis skall vara till lagtinget i mars som vi får den här informationen, det hinns väl inte i januari, men inte är det uteslutet.

 

Det är inte meningen i planerna att Övergårdspatienterna skall flyttas till Grelsby utan det är demensavdelningen som vi har på Västergårds som är aktuell i det här skedet. Men det här är någonting som skall diskuteras på styrelsen om två dagar.

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman!

Jag är glad för det svaret. Jag tycker att det låter som om det händer någonting nu och väldigt väsentligt, men det som gör att jag anser att det är väldigt viktigt att själva målet med saneringen och ombyggnaden kommer till lagtinget är att det faktiskt står i betänkandet från utskottet att man inte har riktigt klart för sig ännu hur det skall bli. Frågan är tydligen väldigt aktuell och man jobbar med den, så om allt detta kan komma till mars är det bra. Men vis av erfarenhet vill jag ändå föra fram klämmen för att pressa på. Jag tycker ändå, även om det gäller Västergårds, att det måste vara en omfattande diskussion med de anhöriga innan man börjar flytta på några patienter.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Jörgen Strand, replik:

Herr talman!

Ltl Barbro Sundback tog upp frågan om hur svårt det är att avyttra fastigheter och skog. Med fyra års erfarenhet från landskapsregeringen vet jag hur svårt det är. Det är precis som ltl Barbro Sundback säger att det finns ett motstånd i förvaltningen och det finns också ett politiskt motstånd. Vi lyckades sälja några: Haddnäs, hälsocentralen och några till och jag upplevde att det var socialdemokraterna och Frisinnad Samverkan som drev frågan. Det var oerhört tungt att få dem framåt, men min uppfattning är precis densamma som vtm Gunnar Janssons att skall man göra omstruktureringar måste man våga titta på gamla strukturer, gamla fastigheter och kanske avyttra dem för att komma till de nya strukturerna. Jag ställer mitt  hopp till liberalerna i den här frågan. Lite orolig blir jag när man i debatten om handlingsprogrammet sade att man inte skall avyttra skogar.

TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman! Jag håller med ltl Jörgen Strand. Jag har samma erfarenhet av hur svårt detta är. En sak som åtminstone vi socialdemokrater har fördjupat oss i och som vi tycker att man borde överväga är att man har ett klarare förfarande vid sådana här avyttringar. Det borde finnas en fastslagen policy, ett förfarande där också kommunerna i högre grad skulle kunna involveras i fastigheterna. Det finns också en möjlighet att hyra ut långsiktigt, men det tycks man inte praktisera i någon högre grad. Allt detta är dock detaljer, det viktigaste är just det politiska motståndet.

 

Ltl Jörgen Strand, replik:

Herr talman!

Det som skrämde mig lite i debatten om handlingsprogrammet var när man sade att man inte skall avyttra några skogar.  Det finns två ärenden som jag inte kom i mål med: ett område i Finström och ett som vi i samarbete med Hammarlands kommun kom fram till, nämligen att sälja Öra för att kunna få bostadstomter. Jag hoppas, trots att man har sagt att man inte skall avyttra skogsområden, att man kan komma i mål med dem för det gör att behovet av antalet tjänstemän blir mindre inom en viss sektor. På samma sätt är det inom fastighetsförvaltningen, inom museibyrån och liknande, så det här är nödvändigt om man skall komma vidare med omstruktureringarna som alla har pratat om.

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman!

Vi vet inte hur det blir och det mesta har vi fått höra att skall lösas i samband med behovs- och resursplanen som skall komma. Det är väl i den som man kan förvänta sig att ett visst ansvar också tas för inkomstsidan. Det är ett sätt att balansera alla kostnader som vi ser att är på kommande med stora investeringar inom skärgårdstrafiken och offentlig sektor överhuvudtaget.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Torsten Sundblom:

Herr talman!

Jag vill avisera att jag i detaljbehandlingen avser att föreslå att anslaget under moment 47.52.77 Anläggande av golfbana i Godby/Ämnäs 3,5 miljoner utgår. Detta helt i enlighet med den reservation som är undertecknad av mig och ltl Folke Sjölund.

 

Ltl Torbjörn Eliasson:

Herr talman!

Jag känner att stunden är inne och jag kommer att prata bara om golf i detta anförande. Jag tycker att det har varit en positiv debatt och jag tycker mig se rätt många saker som vi trots allt är överens om. Vi torde vara överens om att det var politikerna som tog det första initiativet till ett golfprojekt 1998.  Alla torde också hålla med om att en ny golfbana är viktig för den åländska turismen. Alla säger i varje fall att de absolut inte är emot golf och en ny golfbana. Alla trodde sig veta att näringslivet tror på satsningen och stöder den mer än något annat projekt. Alla säger att de vill genomföra den turismstrategi som landskapsregeringen antagit på Åland. Alla torde också anse att turismen är en angelägen näring på Åland men att den behöver draghjälp av några för vårt småskaliga samhälle stora projekt, typ sjöfartsmuseum, badhus, kultur- och kongresshus. Alla är säkert också medvetna om att dessa projekt finansieras med allmänna medel, men med en avsevärt sämre avkastning än det planerade golfprojektet i Godby/Ämnäs. Alla bör komma ihåg att samtliga partier före valet 2003 lovade att förverkliga en golfanläggning i Grelsby  i Finström, det hade högsta prioritet. Och alla torde känna till att planeringen i Grelsby sprack på grund av att det var omöjligt att inlösa eller byta till sig behövlig privat mark samt ovilja att förvandla gammal jordbruksmark till golfbana. Alla torde också veta att lagtinget har godkänt förhandsavtalen till markbyten i Godby/Ämnäs. Och de flesta torde även inse behovet av en ny attraktion för vår lönsammaste turismprodukt golf.

 

Herr talman!

Nu har vi jobbat med det här projektet i tio år. Det har hittills lagts ner drygt 181.000 euro från landskapsregeringens sida och tusentals timmar ideellt arbete, bl.a. från Ålands golfklubb som i egenskap av neutral leverantör är beredd att ansvara för driften i 15 år. De största företagen på Åland och flera andra företag har tecknat sponsor- och reklamavtal med Ålands golfklubb om drygt 3 miljoner euro. Ålands golfklubb håller i kväll extra medlemsmöte för att ge styrelsen fullmakt att teckna driftsavtalet. Nu, herr talman, behövs bara lagtingets godkännande av budgetanslaget för att projektet skall komma igång.

 

Under debatten har vissa saker ifrågasatts. Vilka är de och vad är det som vi inte är överens om? Jag har försökt plocka ut dem. Det finns några som kallar detta för 100 procent samhällsstöd och då vill jag säga att det är det absolut inte. Det här är en samhällsfinansering som ger några procents avkastning. Men det viktiga är att den har stora samhällsekonomiska effekter. Lagtinget har satt det ekonomiska taket: 5,3 miljoner euro. Det finns ett beslut på det och det har finansutskottet också tagit fasta på. Vissa vill påstå att det här inte kommer att hålla och man säger att det fanns en arbetsgrupp,vilket det fanns, som hade en annan uppfattning om hur mycket det här skulle kosta, över 8 miljoner euro. Men nu är det faktiskt så att om vi räknar dessa 5,3 miljoner som det får kosta i landskapets budget och lägger till de 1,8 miljoner som Ålands golfklubb får från näringslivet och som skall användas till investera i maskinparken, så är vi uppe i 7,1 miljoner euro. Skillnaden mellan arbetsgruppens uppgift och 7,1 miljoner är bara drygt 1 miljon euro. Och vet ni vad det är, bästa kolleger? Jo, det är skillnaden mellan det slott som arbetsgruppen hade ritat upp som klubbhus och det klubbhus som Ålands golfklubb anser att man behöver; de har också anlitat en arkitekt och skissat ett annat klubbhus som gott och väl räcker för våra förhållanden, jämförbart med vad vi har exempelvis i Kastelholm. Sedan finns det sådana som säger att projektet inte klarar EU:s regelverk. Nu är det så att landskapsregeringen får äga en anläggning, det vet vi; landskapet äger anläggningar, kommunerna äger anläggningar, det är inga fel på det. Landskapet kan också driva en anläggning själv, det är inga fel på det eller bjuda ut den på kommersiella grunder. Det är också korrekt, under förutsättning att detta går till enligt EU:s regelverk och upphandlingsprinciper, vilket det har gjort. Där har finansutskottet hört expertis och alla bedyrar att man har följt principerna till punkt och pricka. 

 

Det är också någon som har sagt att arrendet är för lågt, det borde vara 4 procent för att vara marknadsmässigt. Ja, man kan ha olika uppfattningar om det, men i och med att man har lämnat ut det här på den öppna marknaden där alla intresserade har haft möjlighet att vara med och räkna så måste man kunna konstatera att man har ett marknadspris, det är 100.000 euro per år och det innebär i varje fall 1,5-2 procents avkastning på investeringen.

 

Det har också frågats: Skall det inte vara samma principer för alla?  Där kan jag bara tala för min egen räkning. Självklart skall det vara det, vi kan inte behandla någon olika, alla skall behandlas lika. Då tycker jag att om man har ett projekt där landskapet bygger som en privat driver som ger en avkastning som är positiv, men som i utväxlingen ger en stor samhällsekonomisk effekt, så är det helt okej. Det här behöver inte vara det sista projektet, vi kan ha flera sådana, speciellt i det lilla småskaliga Åland är de stora projekten väldigt svåra att få helt privatfinansierade.

 

Det är också sådana som har sagts, ja, men det här markbytet kommer att göras och så blir det ingen golfbana. Men då har man inte läst finansutskottets betänkande för där står det uttryckligen att det får inte ske några markbyten om man inte har allting klart för byggande av en golfbana, dvs. att man har tillstånden och man har entreprenadkontraktet i sin hand, då blir det golfbana! Det är ingen i den här salen som vill att markbytena skall ske utan att det blir en golfbana, så det argumentet håller inte alls.

 

Nu tycker jag att jag har rätat ut flera frågetecken till utropstecken. Jag tycker som jag sade inledningsvis, herr talman, att den här debatten har varit positiv. Jag tänkte avsluta med att delcitera  vår ordförande ltl Veronica Thörnroos när hon sade ”nu står vi på utslagsplatsen”. Och, bästa lagtingskolleger, jag skulle rekommendera att slå till nu, det blir en lång skön drive som ni inte kommer att ångra! Tänk er tillbaka till 1982 när landstinget brottades med projektet i Kastelholm! Om jag minns rätt tog man beslutet med en rösts övervikt. Det är ingen som har ångrat det i dag, det var många som var emot då som genom åren har kommit och sagt ”jag hade fel”!

 

Ltl Jan Salmén, replik:

Herr talman!

Ltl Torbjörn Eliasson pratade om kojor och slott. Jag har inte riktigt klart för mig om det skall byggas en koja nu eller är det ett slott som skall byggas. Golfklubben vill ha en koja men arbetsgruppen ville ha ett slott och jag har inte blivit riktigt på det klara med vilket man tänker sig i planen.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Herr talman!

Ja, ltl Jan Salmén, jag tror att Ålands golfklubb har den största kompetensen när det gäller att avgöra vad man behöver för klubbhus. Det som arbetsgruppen ritade var någonting som man har på andra ställen. Alla golfare som kommer hit till Åland gör det för att det är naturskönt och för att man har en fin golflbana. Golfklubben har anlitat en egen åländsk arktitekt som har skissat upp ett klubbhus som behövs, och det är ingen koja; klubbhuset i Kastelholm är heller ingen koja, det är mycket omtyckt. Det måste vara rätta proportioner och man skall inte kasta bort 4,5-5 miljoner euro på huset, pengarna skall sättas på banan.

 

Ltl Jan Salmén, replik:

Herr talman!  Jag ville ha ett klarläggande för det var ltl Torbjörn Eliasson som pratade om slott och koja. Jag har förstått att det är landskapet som skall bygga, inte golfklubben. Jag vet inte om golfklubben har någon slags vetorätt att börja rita egna hus. Jag förstår inte riktigt hur man har tänkt. Är det itne så att man har bestämt redan hur hus och allt skall se ut när man gjorde kostnadsberäkningen från början?

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Det är en privat driftsentreprenör som skall ta hand om detta och teckna ett avtal med landskapet. Det är klart att de måste försäkra sig om att det som byggs går att driva. Sedan har de återförsäkrat sig via sponsor- och reklamavtal som är tecknade med näringslivet för drygt 3 miljoner euro för att vara säkra på att klara ut driften. Det är klart att en entreprenör måste få ha synpunkter på hur det här skall se ut för att det skall fungera. Den största kompetensen finns i Kastelholm.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Ulla-Britt Dahl, replik:

Herr talman!

Jag är orolig bara för den saken att följden kan bli golfbanor ute i skärgården och då funderar jag om de kommer att löna sig lika bra som Godby/Ämnäs, den kanske blir en lönsam bana, det är inte alls omöjligt. Finansierar vi golfbanor i skärgården där driften sedan blir nedlagd, vad gör landskapet sedan med dessa banor? Det är en sak som jag har funderat på.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Herr talman!

Jag har sagt det här flera gånger och jag menar det ärligt, att jag tror att vi skall ha fem golfbanor på Åland för att uppfattas som en potentiell intressant golfnation. Jag tror också att om man har rätt logistik och rätt logi så finns det förutsättningar att bygga en golfbana i skärgården. Och vad skulle vara bättre än det! – där som vi har problem att skaffa arbetsplatser, i denna avfolkningsregion. Jag tror faktiskt att förutsättningarna finns. Det är klart att de banorna skall finansieras på exakt samma sätt som det här projektet.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Olof Erland:

Herr talman!

När finansutskottets ordförande rätar ut frågetecken växer mitt frågetecken än mer. Ta till t.ex. kalkylen på 5,3 miljoner som är ett kostnadstak. Till den skall vi lägga 1,8 miljoner för maskiner och utrustning, alltså 7,1 miljoner. En arbetsgrupp av sakkunniga i förvaltningen räknar fram kostnaderna utifrån ett uppdrag om banans klass och kvalitet. Den arbetsgruppen ritar slott, medan golfklubben ritar kojor, som sedan inte är en koja utan det är klubbhus man vill ha. Därefter säger man att ja, men, det är ju banan som är det viktiga, inte husen! Men golf kräver en anläggning som består av en bana, av byggnader, maskiner osv. för underhåll. Det är egentligen så att ltl Torbjörn Eliasson bekräftar hela resonemanget hela vägen att här finns det en aktör som är den kunniga, som vet och självmedvetet påstår att den vet -  jag tror att det också är fakta – som säger att så här skall ta det vara, så här skall det byggas, så här skall det skötas. Ja, men, vad skall landskapsregeringen ha för roll? Skall landskapsregeringen stå där med plånboken och säga ta vad som behövs! Vi bestämmer hur det skall byggas, hur det skall vara, hur det skall klassificeras, tjänstemän och andra sakkunniga – jag vet inte hur arbetsgruppen såg ut – de gör sitt jobb, kommer med en kalkyl och om den säger man ”vi tar en annan kalkyl som passar in i våra procentberäkningar”! Det här visar på ett paradigmskifte när landskapsregeringen skall stå med pengarna medan någon annan skall säga hur mycket man skall ha och hur pengarna skall användas.

 

Herr talman!

Det viktiga i den här budgeten och finansutskottets betänkande är att vi har för det första en framgångsrik utveckling på näringslivets sida, i samhällsekonomin, vi har det gott ställt. I stället för att se klumpsumman som ett hot mot allt så ser jag klumpsumman som en möjlighet. Det kanske inte är någonting som vi kommer att leva med för evigt, men så länge vi har den skall vi utnyttja den för investeringar i näringslivet. Jag tycker att finansutskottets betänkande ger en bra grund för det handlingsprogram som nu är antaget av lagtinget och där man skall gå vidare. Jag saknar kanske den näringspolitiska dimensionen: teknikutvecklingen, kunskapsutvecklingen, upplevelseindustrin och alla de näringsgrenar som vi skall satsa på inklusive golf. Men samtidigt ser jag också behovet av en offentlig sektor, en samhällssektor som är effektiv och produktiv och som vilar på rättssamhällets grund. Rättssamhällets grund är tydliga regler.

 

Jag råkade se ett citat när jag tittade på golffrågan. Det står i en skrivelse från Eckerö Golf gällande stöd till Ålands golfklubb, dvs. man har jämfört stöden till Ålands golfklubb, eller egentligen till banan i Kastelholm med det som Eckerö Golf har fått. Där skriver landskapsregeringen i sitt svar den 1 februari 2006: ”Investeringsbidrag och lån samt räntestöd beviljas i enlighet med till kommissionen notifierade stödordningar.” När man säger regelverk och stödformer menar man de regelverk som finns enligt EU:s s.k. regionala stödkarta, som från 1.1.2007 tillåter ett högre stöd än tidigare. När golfbanan i Grelsby var aktuell, när Godby/Ämnäs-banan var aktuell var det 23 procent investeringsstöd, och det har faktiskt höjts för små företag på landsbygden och i glesbygden, 30 procent gäller. Och det har varit så att i de här diskussionerna har man rört sig kring dessa stödprocenter; i stället för att manipulera med siffrorna och säga att det är inte 100 procent, det är avkastning si , det är avkastning så och landskapet bygger, men vi bestämmer och vi ritar; landskapet kan ingenting om det här, de bygger slott. Visar inte det hur viktig vår ordning i det västerländska samhället är, att entreprenören, företagaren, det är den som driver saker och ting framåt, privatpersoner, inte byråkrater och förvaltare, som jag kanske mestadels har anslutit mig till i min arbetssituation. Där har jag sett hur viktigt det är att entreprenörerna tar hand om det här, att de bestämmer, inte bara tar pengarna och säger att så här mycket behöver vi, utan bestämmer, tar ansvar, tar risker. Jag tycker att det är det som det handlar om. Det är det som är den paradigm som vi borde hålla fast vid, att entreprenören är drivkraften i samhället. Jag tycker inte att vi skall lämna bort den rollen. Den som är smart i affärer säger ju att varför skulle vi satsa på det här när landskapet betalar, vi får ju bestämma byggnaden och banan ändå, landskapet betalar! Jag tycker att det vore en ganska enkel sak. Alla här i lagtinget bedyrar att golf är en viktig näring. Det har sagts i turismstrategin som jag själv har stått bakom, det har sagts i näringsutskottet, i lagtinget. Alla står bakom det, men på lika villkor och på rimliga villkor. Landskapet skall inte ersätta marknaden, landskapet skall komplettera marknaden. Det gör man i och med ett 30-procentigt stöd, och då skall man också räkna in förmånliga lån som kanske har en viss betydelse i dag med det ränteläge vi har. Golfbanor kan byggas med den gängse normala finansiering som vi har. Nog är det väl ändå så att om man här i lagtinget skall utgå från att vi skall bygga fem banor med 100-procentiga stöd, så måste väl ändå klockor ringa på olika håll, att är det den utvecklingen vi skall ha med en offentlig ekonomi som i framtiden kommer att kräva resurser för hälso- och sjukvården, för det sociala osv. Är det den avvägningen vi gör här att näringslivet inte skall få hjälp att bli konkurrenskraftiga på marknaden utan att de skall få hjälp genom att landskapet finansierar anläggningarna?

 

Ltl Torbjörn Eliasson får ursäkta, men min paradigm, min värld, är nog helt annan än den som finansutskottets majoritet har visat fram.

 

Jag tror att alla här i lagtinget skulle kunna enas om 30 procent i stöd. I övrigt allt som går att hjälpa golfen på Åland, i alla regioner. Tänk bara på en sådan sak som den regionala fördelningen. Vi har en bana i Eckerö, vi har en bana i Sund. Var lägger man nästa bana? Regionalpolitiskt lägger man den väl i Brändö eller i Föglö osv.

 

Herr talman!

En annan sak som har diskuterats väldigt mycket här är markbyten. Markbyten har fått en olycklig utveckling därför att man en gång i tiden startade projektet med golf i den här regionen genom att man skulle rädda, som det hette då, Grelsby kungsgård och de marker och byggnader som fanns där. Det stupade på arrendefrågor det också, men orsaken till det var att det var i huvudsak landskapets mark; därmed kunde man sätta igång ett projekt där man skulle frigöra marken för andra ändamål än jordbruk, dvs. golf. Hur det sedan skulle arrangeras om man hade fortsatt på den linjen, det vet vi inte, men ltl Anders Eriksson läste upp precis som det stod i turismprogrammet, att landskapet bereder marken och hjälper till. När detta sedan blev ändrat blev det också en helt annan princip; det skulle vara markbyten, dvs. man skulle avhända sig äganderätten till markerna i Grelsby kungsgård eller i anslutning till den. Och markerna kan man värdera på olika sätt, man kan säga att de är egentligen är värdelösa, och så gör ju en köpare, den här marken som jag skall få, den är inte värd mycket, men nog kan jag väl ta den! Det är helt affärsmässigt, så går det väl till om man hårdrar lite. Jag tycker att markägande är inget egenvärde om man inte värderar markerna av särskilda skäl, t.ex. kulturhistoriska eller som ett kulturarv, vilket jag och många andra gör när det gäller landskapets kungsgårdsmarker.

 

Jag utgår från att en kläm har blivit utdelad här som jag läser upp: ”Lagtinget hemställer om att landskapsregeringen för att bevara markerna i anslutning till Grelsby kungsgård i landskapets ägo genomför markbytena för att anlägga en golfbana i Godby/Ämnäs med långsiktiga arrenden.” Arrendena kan vara 20, 30, 40 eller 50 år, alldeles tillräckligt lång tid för att tillfredsställa hela projektet och jag förmodar de ägare av mark på annat håll som är så entusiastiska för golfen att det går att förhandla. Vi vet nu, precis som finansutskottets ordförande sade, att med det beslut som finansutskottet föreslår kommer markavtalen att behöva omförhandlas, så till den delen är det här givet. Klämmen föreslår jag naturligtvis enbart om golfprojektet går vidare här i lagtingsbeslutet. Det är alltså ett mandat till landskapsregeringen.

 

Herr talman!

Jag vill bara säga att jag har tillgång till de beslut som har tagits när det gäller stöd till golfklubben och Eckerö Golf. Golfklubben har stöd på 50 procent, 50 procent, 30 procent, 30 procent, 15 procent, 30 procent, ett PAF-bidrag på 119. Eckerö Golf har ett stöd på 35 procent, ett till på 35 procent, ett på 40 procent, sedan 30 procent och det stora stödet är på 11,37 procent. Det här har varit föremål för prövning i landskapsregeringen och det man kunde säga där var att olika regler gäller vid olika tidpunkter. Det var alltså i den här fasen när man inte egentligen ansåg att det fanns en marknad som gjorde att man inte skulle stöda överhuvudtaget eller att man hade ett regelsystem som var lika överallt. Det fanns nämligen en bedömning i läget att golfklubben var en ideell förening. Eckeröbolaget var ett bolag, men de likställs numera enligt EG-rätten, så den skillnaden finns inte.

 

Jag skulle ändå vilja understryka det som finansutskottets ordförande säger, att om man tar det här beslutet är avsikten att alla skall behandlas lika, och då måste det avse alla företag, alla företag åtminstone på landsbygden och alla småföretag som är den definition som EU har i sina stödordningar. Tänker man på den här konsekvensen – och det här är inte för att måla upp spöken i den här frågan, det finns alldeles tillräckligt av oklarheter – så kommer ett företag och säger att vår anläggning har vi betalat själva, landskapet får lösa in och sedan kör vi driften lite billigare. Det här har t.o.m. satts i system i många sammanhang, det kallas för sale and lease back, sälj anläggningen till landskapet, hyr i stället, frigör kapital. Kommer vi in på sådana här paradigmskiften, regelförändringar, regelförskjutningar, så vad vi gör – det är därför jag menar att mitt frågetecken blir så stort – det är att då lämnar vi det som har varit de 50 senaste årens utveckling i västvärlden: mera marknad, fria marknader, staten går in och stöder, staten stimulerar, staten ser till att kunskapsutvecklingen finns, infrastrukturen finns, men när företag konkurrera skall det vara på lika villkor, då sköter marknaden om det. Då kommer jag tillbaka till min utgångspunkt, den kalkyl som presenterades : 5,3 + 1,8 är 7,1. Nå denna 8,3 som görs i förvaltningen av byggherren, landskapet, det är slott, det är onödigt, det är fel; förvaltningen gör ofta fel, men en arbetsgrupp som kommer fram till ett resultat måste man ändå ta på allvar. Jag skulle ha sagt så att den här arbetsgruppen har inte gjort sitt uppdrag på rätt sätt, nu definierar vi om här och då för den göra ett uppdrag på nytt. Vem som helst kan begära in sin privata arkitekt och säga att här skall vi göra så här, landskapet betalar! Men vem garanterar i slutändan att det är kvalitet, att det är en högklassig golfbana? Så var det med Kastelholmsbanan, där var golfklubben den som var drivande kraft, den som höll i det, den som var den äkta entreprenören. Nu går man in på en annan bana som stöds av socialdemokraterna, Frisinnad Samverkan; socialdemokraterna kallar det kanske banekonomi! Jag tror inte att det är rätt väg, jag tror på entreprenörskap, privatföretagande där landskapet hjälper till.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Herr talman!

Om jag uttrycker mig försiktigt så blev jag faktiskt inte så värst mycket klokare av det som ltl Olof Erland nu har sagt. Man märker att när sakargumenten börjar tryta går han över till misstänkliggöranden igen. Det är en massa frågetecken som vi faktiskt har rätat ut här. När ltl Olof Erland börjar säga att vi inte skall ha råd till sjukvården, då tycker jag nästan att det blir obehagligt. Det är på det sättet att sjukvården prioriterar antagligen alla högst, det gör också jag och  alla de som arbetar för golfbanan. Kom inte med de jämförelserna! Vi bygger inga golfbanor om vi inte har råd med sjukvården, det är nog ett som är säkert.

 

Ltl Olof Erland, replik:

Herr talman!

Om ltl Torbjörn Eliasson anser sig inte kunna bli klokare får man bara se sig imponerad av det. Jag försökte föra ett argument här som faktiskt går längre än till dagens samhällsekonomi, nämligen att vi har stora åtaganden och vi behöver utveckla näringslivet. Det var mina argument, som jag nog anser att är sakliga. När vi skall utveckla näringslivet behöver vi marknadsekonomi, tydliga regler, annars kommer vi att få problem. Går vi i dag och lovar ut att landskapet tar hand om anläggningarna som en allmän princip. Kan inte finansutskottets ordförande se att det ligger en ekonomiska fara i detta att man anpassar regelverket till olika önskemål på olika håll i stället för att ha tydliga regler? Om det känns obehagligt måste jag nog säga att det är en märklig reaktion när det gäller samhällets framtiden. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

 

 

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Herr talman!

Det här är ett teoretiskt snack. Näringslivet behöver vi för att kunna ha råd med sjukvård. Näringslivet, åtminstone organisationerna och en stor del av företagen, anser att det här är en satsning som genererar skattepengar. Vad beträffar arbetsgruppen så där fanns det faktiskt ingen golfsakkunnig med i den. När det gällde det som jag kallade för slott är det ett faktum att vi behöver inte ett sådant klubbhus och därför kommer man inte att behöva så mycket pengar som den arbetsgruppen föreslog utan man klarar sig med mindre, med de 5,3 som är taket plus de 1,9 som näringslivet ger till maskininvesteringarna och så garanterar de driften med 1,4. Det räcker och det skall inte kosta landskapet något mera.

 

Ltl Olof Erland, replik:

Herr talman!

Jag utgår från att arbetsgruppen har hört sakkunniga, annars vore det konstigt. För min egen del kan jag ingenting säga om klubbhuset. Jag slutade spela golf för 30 år sedan, jag tyckte det var omodernt, så jag har inte varit på något klubbhus sedan dess. När det gällde det ”teoretiska snacket”, så är det teoretiskt snack att säga att vi behöver tillväxt i ekonomin, ett utvecklat näringsliv och att det skall göras med marknadsekonomins principer och med lika regler för alla? För mig är det högsta realitet att det måste vi göra, men om vi sottar bort det här med olika regler för olika grupper och företag och att landskapet skall ta hand om anläggningarna, då kanske vi inte har så mycket annat att göra än att snacka teori!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Liberalerna föreslår att en högklassig golfbana skall byggas på Åland med 30 procents stöd till ett företag som skulle vara berett att bygga det. Men om det skulle gå så att den nödvändiga golfbanan för turismens utveckling på Åland inte byggs med ert förslag, då blir Åland rimligen en golfdestination på tillbakagång, eftersom vi inte har att erbjuda den produktutveckling som anses vara nödvändig i branschen. Det här blir vi trots golfens höga avkastning per gäst, som är det bästa inom Ålandsturismen, vad jag har förstått; i en sådan situation där det inte finns någon privat byggare var har liberalerna för förslag för golfturismens del som ni kan meddela Ålands turismföretagare nu som mer eller mindre enhälligt står och väntar sig den här satsningen från vår sida?

 

Ltl Olof Erland, replik:

Herr talman!

Hela turismstrategin skall ses över, men det byggs ett kk-hus; kongressturismen på internationellt plan ger en högre avkastning än golf. Vi skall bygga ett sjöfartskvarter, vi har en massa olika samhällsfinansieringar. Det är klart att det kan vara ett bekymmer hur vi än gör. Inte är det klart med golfbanan om man antar finansutskottets betänkande. Det finns ett tak på 5,3 miljoner. Det finns ett behov av att omförhandla markerna. Vi vet inte vad som händer. Men framför allt är det här ett enskilt projekt som får många, många följdverkningar på alla andra projekt, på hela näringspolitiken, på hela vår principiella uppbyggnad. Det är klart att det är ett dilemma att ringeffekterna kommer till andra och inte till företaget, men därför har vi stöd; 30 procent är mycket.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Jag tackar för svaret. Liberalerna har inte något alternativ för en utveckling av Ålands golfturism ifall att det inte dyker upp någon företagare som är beredd att bygga den högklassiga golfbanan med ett 30-procentigt stöd. Det var ett klart besked. När det gäller resonemanget om att alla skall behandlas lika, att det här resulterar i ett problem för näringslivet överhuvudtaget på Åland med den här typen av lösningar, så hur var det då med det 80-procentiga stödet till Godby badhus, vilken effekt fick det för resten av Åland och hanteringen av både kommuner och företag? Det var också en infrastrukturell satsning för besöksnäringens utveckling i landskapet och vi kan komma med flera sådana lösningar. Vilka effekter har kk-husets byggande osv. Jag förstod inte det resonemanget, men det viktiga är nog beskedet om att liberalerna inte har några alternativ att erbjuda golfturismens utveckling, ifall att det inte finns någon entreprenör som gör det.

 

Ltl Olof Erland, replik:

Herr talman!

Ltl Roger Jansson är snabb att tolka besked och det får han göra som han vill; mitt besked är att marknadsekonomin bör vara grunden för näringsutvecklingen på Åland. Stöden skall vara lika. När det gäller de infrastrukturella stöden till Mariehamn och Godby så togs via andra tilläggsbudget 2001 i september på uppmaning av lagtinget. Lagtinget ville ha tydliga regler, vad skall gälla, hur  mycket stöd skall det vara, precis som det stod i landskapsregeringens brev, att man bygger stöden på notifieringar till EU och enligt EU:s stödregler. Det 100-procentiga stödet är taget så här. Det kanske är rätt, men det kan också vara fel. Man borde naturligtvis ha frågat EU.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Jan Salmén:

Herr talman!

Jag skall börja med finansutskottets betänkande om budgeten och jag måste ge en eloge till utskottet som har gjort ett gediget arbete på så här kort tid och faktiskt jobbat både helger och kvällar har jag förstått, så det mesta är jag nöjd med. Det är ett par signaler som kommer från lagtinget till samhället; den första signalen är skrivningen om avloppslösningarna att man inom landskapet skall titta på den problematik som har uppstått. Tiden går snart ut när allt skall vara löst, men jag har nog märkt att det mesta är olöst ute i bygden så om man skulle kunna få lite bättre klarhet i både dispenser och vad som gäller för i synnerhet de enskilda avloppen, om man har samhällsstöd eller om man bara har sitt eget att stå för; på en del ställen blir det väldigt dyrt att bygga enskilda avlopp medan i andra regioner samhället stöder kommunalt och landskapet ger sedan stöd till kommunerna i sin tur, så man är med och betalar via skatten på alla möjliga sätt, ibland också för driften. Det gläder mig alltså att man har tittat på det här.

 

En annan signal som kommer ut till skogsägarna är att man skall ta tillvara virket ute i skogarna för energiflisen som nu ligger ute i skogarna och ruttnar bort, för det lönar sig åtminstone ännu inte att ta bort den, men jag har hört nu att marknadskrafterna skall sköta det där och att den skall bli lönsam! Men som det är nu fungerar inte marknaden utan man behöver få stödet för att få igång marknaden så att man kan få igång det här i stället för att importera annat bränsle som skall brännas i våra biopannor. Det är egentligen ett klimatprojekt för virket som ligger i skogen och ruttnar ner en sorts övergödning som sedan rinner ut i våra sjöar, och det är inte så där rysligt tilltalande alla gånger. Det är svårt att säga hur mycket skogen kan ta upp innan det har blivit tillräcklig tillväxt i den.

 

En annan signal till jordbrukarna är att man tänker göra någonting åt skördeskadefrågan. Det står i betänkandet att man skall inrätta en fond. Det är väl mera långsiktigt, men det är bra att man i varje fall ger signalen att någonting är på gång. Som det har varit de senaste åren har vi inte varit så nöjda då det varit så osäkert med den frågan.

 

Så till en annan fråga där jag nog är lite tvehågsen till signalerna. Det är golffrågan och där finansutskottets ordförande ltl Torbjörn Eliasson talade om att han har rätat ut alla frågetecken, men jag håller nog lite med ltl Olof Erland att det nästan blev mera frågetecken. Jag hade trott att det var landskapet som skulle bygga golfbanan och inte golfklubben, utan att golfklubben skulle hyra den, men nu blev jag lite osäker. Jag har läst arbetsrapporten om Godby/Ämnäs golfbana som Elisabeth Rosenlöf, Leif Hägglund, Susanne Andersson, Sören Silverström och Dan Karlsson samt Erik Hjärne har uppgjort. Den rapporten är från 26.11.2007, så den är ganska aktuell. Man blir därför lite förvånad över att den nästan inte skulle fungera; det står om kostnader: ”I maj månad gjordes en förhandskalkyl som visar att kostnaden översteg den av lagtinget godkända kostnadsramen på 5,3 miljoner euro. Totalsumman beräknas till ca 8,3 miljoner euro. Anledningen till att kostnadsramen överstegs var dels att de tidigare uppskattade kostnaderna för byggnaden inte överensstämde med konceptet som arbetsgruppen kom fram till, men även kringkostnaderna i form av vägar, högspänningsledning på området, nämnda förbättringar på själva golfbanan…” Då blir man lite fundersam att är det meningen att det skall skrotas? Är det något nytt projekt, att det blir lite som kk-huset att man börjar banta sedan när inte pengarna räcker till? Då blir jag lite fundersam om vad det är på gång. Jag kan läsa upp ur rapporten där de har haft en liten dialog med representanterna för Ålands golfklubb, vilken åsikt de har haft om projektet. ”Banans design var alldeles för svår och förutsättningen för att man skall vara intresserad av att gå vidare var ett möte med golfarkitekten för att göra vissa ändringar.” Då skulle man börja göra ändringar! Jag förstod att i och med upphandlingen borde allt sådant här ha varit klart, man skall väl inte börja gör ändringar i slutet av året när vi skall börja bestämma om det skall börja byggas eller inte. Man utgick från att samtliga investeringar skall göras av landskapsregeringen och man ansåg att ”3,5 miljoner inte är tillräckligt för en dylik anläggning”. Jag är lite förvånad om man vill arrendera den sedan om man inte riktigt tror på den. Något arrende eller någon bankgaranti ansåg man sig inte ha möjlighet att ge, man ansåg sig behöva ersättning för att åta sig driften och skötseln för banan, man ville t.o.m. ha betalt för det här.

 

När jag tittade på arrendeavtalet som finns är det inte inflationsbundet utan efter 15 år är det fortfarande 100.000. När man har haft arrendekontrakt på sju-åtta år så brukar det ofta vara indexbundet, men om 15 år är inte 100.000 så där rysligt mycket pengar. Det finns mycket oklarheter här. Jag skulle gärna ha sett att det hade stått att man skulle omförhandla både avtal och saker, men det står bara här att de skall förnyas. Jag tycker att avtalen med golfklubben också är ganska oklara. Själva markbytet tänker jag inte gå in på, det har man diskuterat förut, men där har jag förståelse för dem som har bytt, gjort avtalen med landskapet för de har sett till sina intressen och det har jag förståelse för, det skall man göra. Men jag tycker inte att landskapet har sett till sina intressen och förvaltat landskapets marker utan jag tycker att vissa byten är direkt dåliga.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Jörgen Strand, replik:

Herr talman!

Det är ganska svårt att i en replik redogöra för allt. Rent generellt märker jag att ltl Jan Salmén inte har satt sig in i frågan utan han har bara läst vissa delar. När det gäller kostnaden på 8 miljoner så fanns det en sådan. Den byggde på att man hade ritat någonting som var 800-900 kvadrat vilket inte anses vara rationellt i en anläggning av det här slaget. Det viktiga är att banan har hög kvalitet. Den skulle kosta 4 miljoner och sedan skulle byggnaden finansieras med 1,3 miljoner och skulle det bli ytterligare kostnader finns det reglerat i avtalet hur man skall hantera den frågan. De uppgifter som ltl Jan Salmén har fått tag i i någon form av protokoll är från den tudelade upphandlingen. Det var en konkurrensutsatt dialog där golfklubben fick komma med önskemål och krav och sedan sade landskapsregeringen ja eller nej till dem. Vi sade nej till att det som ltl Jan Salmén läste upp och det slutliga blev någonting helt annat.

 

 

 

Ltl Jan Salmén, replik:

Herr talman!

Det var mera inställningen från golfklubben jag ville ta fram. Om man sade nej till nästan allting undrar jag hur man har tänkt sig att få det genomfört. Golfklubben tyckte det var för dyrt,men nu är man nere i de här siffrorna. Man har inte bantat det till det som golfklubben begärde då?

 

Ltl Jörgen Strand, replik:

Herr talman!

Det är lite svårt att följa med resonemanget, men om jag förstod det rätt så har man inte bantat på kvaliteten på banan. Det har varit det viktigaste. Däremot har man kommit med ett alternativt förslag när det gäller klubbhuset som är på ca 400 kvadrat. Det blev grunden till den slutliga upphandlingen som flera hade fått bjuda på om det hade funnits flera i den konkurrensutsatta dialogen. Det sades någonting till, men jag kommer inte ihåg det så jag får kanske återkomma i den frågan.

 

Ltl Jan Salmén, replik:

Herr talman!

Det är klart att man har bantat en del. Det är svårt att få fram några riktiga dokument om det här. Jag har försökt men jag fick lite skisser på själva banan, men av byggnaden har jag inte sett någonting och jag vet inte var man skall få tag i det för det har varit svårt att hitta material angående de olika kostnadsberäkningarna som finns arbetsrapporten. Den är så pass ny så den borde vara ganska aktuell, men antaligen inte.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Förlåt mig, men jag måste få säga det här. I början av åttiotalet stod jag här i lagtinget och också i den allmänna debatten med en äldre upplaga av Salmén den gången, centerpartisten Olle,  på barrikaderna för golfbanan i Kastelholm! Vi vann då den jämna omröstningen med 16-14, ett historiskt beslut. Och alla 30 från då är nog lyckliga i dag för det beslutet. Jag frågar mig hur känslan för vad Åland behöver kan försämras så här på 25 år. Det är lite svårt att begripa!

 

Ltl Jan Salmén, replik:

Herr talman!

Inte vet jag om känslan har ändrats så mycket. Jag var för banan i Kastelholm då och det är jag fortfarande, men upplägget för den här banan är nog bland det sämsta jag har sett. Jag hade hoppats att det skulle ha kommit igång någonting - om man inte skulle ha hållit på och tövlat med det så här länge.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Det var trevligt att ltl Jan Salmén uttryckte den positiva känslan för golfen och golfens utveckling som viktig del av turismens infrastruktur på Åland. Men ltl Jan Salmén har länge varit medlem av centern som har drivit den här frågan, först i Grelsby och sedan i Godby/Ämnäs och då har ju alla möjligheter funnits att förrän nu, i sista valete när det skall förverkligas, ändra centerns linje i den här frågan. Känns det inte lite sent att komma och göra det nu?

 

Ltl Jan Salmén, replik:

Herr talman!

Nej, det känns inte alls! När projektet med de privata som hoppade av i Godby/Ämnäs pågick så redan på centerns centralstyrelse deklarerade jag att jag tyckte att man skulle lägga ner alltihop och låta  de privata ta hand om hela projektet och försöka få igång det så att inte landskapet skulle blanda sig i. Ju mera landskapet har blandat sig i det desto råddigare har det blivit.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Herr talman!

Jag skulle bara vilja rekommendera ltl Jan Salmén att ta del av rätt dokument. Allt är offentligt. Även anbudet från Ålands golfklubb. Använd det dokumentet i stället! Där står de rätta siffrorna och hur allting är tänkt.

 

Ltl Jan Salmén, replik:

Herr talman!

Där framgår arrendet, som jag inte förstod mig riktigt på. Är det tillräckligt högt, som ltl Torbjörn Eliasson brukar prata om. 100.000 euro per år tycker jag att är alltför lågt, det skulle vara det dubbla åtminstone.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Herr talman!

Får jag då påminna ltl Jan Salmén om att 100.000 euro är den avkastning som ges på det kapital som landskapet sätter in. Det är ungefär 1,5-2 procent. Det är i varje fall positivt, men det viktigaste med hela det här är den stora samhällsekonomiska effekt till många företag, stora och små, taxibilar, kiosker, logianläggningar, hela vägen ända upp till våra färjor. Det är den effekten som är den intressanta och det är därför som vi vill stöda projektet. Men det ger också en avkastning på våra pengar som vi sätter till från landskapets skattemedel.

 

Ltl Jan Salmén, replik:

Herr talman!

Jag anser fortfarande att avkastningen är för låg och hur man räknar ut den beror precis på om man lägger in allt som man har satsat och inte bara själva byggandet av banan utan allt man satsar skall man väl beräkna; då kanske man kommer till en något lägre procentsats. När arrendet inte är inflationsbundet så vi vet ju själva vad som har hänt på 15 år; fast vi har haft en låg inflation så var 100.000 för 15 år sedan mycket pengar mot vad det är i dag, och vad det blir sedan om 15 år – det är väl inte så mycket!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anders Englund:

Herr talman!

Det var inte så länge sedan som vi fick boken från ÅSUB där rubriken var Olika behandling i lika situation och det här berör inte det här ämnet i dag, men jag tycker att rubriksättningen är väldans slående.

 

För det första vill jag ge ett stort beröm till ltl Olof Erland som jag tyckte kom med en mycket bra analys hur näringslivet och entreprenörskapet skall fungera här på Åland. Vi skall hjälpa till på alla sätt vi bara kan, men entreprenörerna måste också ha lite utrymme att kunna ha en bit att arbeta på. Precis de tankegångarna var flera ledamöter tidigare inne på. Jag tycker också att finansutskottet har en mycket bra skrivning i sin text under 47.52.77 där utskottet skriver: ”År 2003 genererade golfturisterna 35 procent mer än evenemangsturisterna, 65 procent mer än gäster på tjänsteresa, 330 procent mer än fiske- och cykelturismen och nästan 400 procent mer än fritidsbåtsturisterna räknat per dygn.” Är det faktiskt så att golfen genererar så här mycket och vi från samhället skall gå in och bygga, satsa på detta helt och hållet! Jag menar, att det är så många olika grupperingar här i lagtinget som har talat för näringslivet, entreprenörskap, men här skulle vi gå in i det mest lönsamma som man kan satsa på! Skall vi också satsa på kryssningstrafiken, där vi har ett skatteundantag? Kanske vi också måste dit och försöka ta vår kaka till samhället och ta bort det härifrån näringslivet?  Under alla de år som jag har varit med här har jag överhuvudtaget inte varit med om någonting liknande.Vi brukar hjälpa till där vi vet att det behövs hjälp från näringslivet och när vi skall starta upp infrastrukturella satsningar, precis som det gjordes med den första golfbanan i Kastelholm, där skall vi hjälpa till. Nu har vi 30 procenten här som vi kan ge enligt EU:s förordningar. Under tidens gång vi har diskuterat de här sakerna i lagtinget hade säkert en golfbana till varit byggd, men nu finns det åtminstone tre till, vad jag känner till, som är intresserade att förverkliga golfbanorna. I dag har det varit en uppvaktning till landskapsregeringen från Brändö kommun. Också på ett annat ställe på Åland har det diskuterats om en annan bana, så nog är det en ganska speciell situation som Ålands lagting är i när vi diskuterar här. Jag vill meddela att det finns presumtiva finansiärer som till viss del kan vara avhängiga det beslut som vi nu diskuterar i Ålands lagting, om man vill satsa privat kapital på den här sidan för golfsatsningar eller inte. Så långt är det på gång. Men är det så att vi här verkligen måste gå in och diskutera kanske utomstående åländska finansiärer för de övriga. Det blir fråga om många, många miljoner, om vi skall bygga upp de andra på samma grund. Det finns banor som är mera utvecklade t.o.m. än den vi har diskuterat speciellt här i utskottet.

 

Det här nog en väldigt viktig sak. Nog borde man diskutera detta väldigt ingående för vi vet nog att vi skall inte fatta sådana beslut som lämnar ett stort missnöje, det kommer säkert att synas i handlandet framöver också. Sköter de här satsningarna rätt så tror jag också att vi har förutsättningar att diskutera många andra saker. Vi har egen beskattningsrätt som vi också behöver diskutera för landskapet. Men nog kommer också sådana frågor i en annan dager om man fattar så här orättvisa beslut.

 

Jag skall inte orda så mycket mera om finansutskottets betänkande. I övrigt tycker jag att det är rätt bra. Jag håller mycket med av det som ltl Jan Salmén talade om en del näringar och jag stöder också det som finansutskottet skriver om vägen som det var tal i Björsby och Gölby. Där tycker jag också att utskottets uttalande var bra.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Citatet från finansutskottet lät bra om hur mycket turismen avkastade. Då undrar jag om ltl Anders Englund har funderat på hur pengarna fördelar sig från den här stora lönsamheten som är beräknad från samhällets lönsamhet, hur mycket av pengarna som går till kommunerna i form av kommunalskatt, olika småföretag inom turismen och inom kringnäringar till turismen samt hur mycket som går till golfbanans ägare och drivare för att täcka kapitalkostnaderna. Tror ltl Anders Englund att det är en väldigt stor del av pengarna som går dit och att det därför är väldigt lönsamt att bygga golfbanor för privata entreprenörer?

 

Ltl Anders Englund, replik:

Herr talman!

Nej, att bygga en golfbana och att driva den så genererar egentligen inte mycket, det går säkert back. Det är från det omkringliggande vi har där boende, servicenäringar osv. som pengarna skall komma in. Men i många av de andra projekten som diskuteras här så har man det med. Man får ta den här baninvesteringen också med i de diskussionerna.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Då är vi överens om den samhällsekonomiska analysen om den stora s.k. lönsamheten för golfen. Det är en samhällsekonomisk lönsamhet och mycket går inte till golfbanans ägare. Där man då driver linjen att man vill att entreprenörer skall satsa på golfbanan måste det alltså vara de här entreprenörerna som tar del av lönsamheten. Det betyder m.a.o. våra åländska kommuner som får skatteintäkter av det, de många olika småföretagen inom branscher i landskapet. Hur skall vi få ihop dem till att satsa på infrastrukturen. Det är i sådana sammanhang när man inte får ihop dem som landskapet måste träda in, på grund av vår småskalighet och att vi inte har ett stort uppland som det finns på annat håll.

 

Ltl Anders Englund, replik:

Herr talman!

Åtminstone vad jag känner till i de övriga fallen räknar man där också in den biten. Det finns sådana intressenter som är villiga att gå in och titta på just bostäder, servicenäringarna, där man kan dra nytta av helheten, och det väl den som vi alla kämpar för att få nytta av, både kommunerna och olika småföretag osv.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Olof Erland:

Fru talman!

Det gäller klämmen som jag aviserade tidigare. Eftersom man har diskuterat att det här kan vara ett reellt alternativ så gäller det att ha terminologin på rätt och min juridiska konsult till vänster om mig här nere har påpekat att i stället för ”markbyte” bör man tala om rätten till markbesittning, dvs. man kan inte byta mark genom arrende utan det gäller att man s.a.s. överför respektive mark till besittning för respektive part. Den rättelsen är utdelad på bordet, så jag kanske inte behöver läsa upp den.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Detaljbehandlingen vidtar vid lagtingets plenum i morgon den 19.12.

 

 

Antecknas för kännedom att till lagtinget överlämnats

 

Talmanskonferensens framställning angående ändring av Ålands lagtings beslut om arvode för lagtingsledamot. (TMK 3/2007-2008).

 

Ärendet upptas till behandling vid morgondagens plenum.

 

 

Föredras för bordläggning från tilläggslista ärende nr 1:

 

Finansutskottets betänkande nr 2/2007-2008 angående förslag till andra tilläggsbudget för år 2007. (FR 7/2007-2008).

 

Ärendet bordläggs till lagtingets nästa plenum i morgon den 19.12. Godkänt.

 

Lagtingets nästa plenum är i morgon den 19.12 kl. 9.30. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl.16.25)

Originalfil