Plenum den 18 december 2012 kl. 13.00

 Ålands lagting

PLENARPROTOKOLL

 

 

 

 

 

ss


Plenum den 18 december 2012 kl. 13.00

Plenum börjar 1

Första behandling. 1

1    Förändrade studiestödsförmåner

Finans- och näringsutskottets betänkande (FNU 2/2012-2013)

Landskapsregeringens lagförslag (LF 2/2012-2013)

Första behandling. 24

2    Minskning av överföring till kommunerna

Finans- och näringsutskottets betänkande (FNU 3/2012-2013)

Landskapsregeringens lagförslag (LF 6/2012-2013)

Första behandling. 46

3    Landskapsregeringens lagförslag om sjukdomskostnadsavdraget m.m.

Finans- och näringsutskottets betänkande (FNU 4/2012-2013)

Landskapsregeringens lagförslag (LF 1/2012-2013)

Första behandling. 75

4    Allmän tandvård för unga samt ambulerande tandvård

Finans- och näringsutskottets betänkande (FNU 5/2012-2013)

Landskapsregeringens lagförslag (LF 4/2012-2013)

Enda behandling efter bordläggning. 95

5    Samhällsservicestrukturreformen

Ltl Axel Jonssons åtgärdsuppmaning

Landskapsregeringens svar (S 1/2012-2013-s)

Ltl Axel Jonssons m.fl. spörsmål (S 1/2012-2013)

Bordläggning. 95

6    Godkännande av konventionen om arbete till sjöss

Lag- och kulturutskottets betänkande (LKU 3/2012-2013)

Landskapsregeringens yttrande (RP 2/2012-2013-s)

Republikens presidents framställning (RP 2/2012-2013)

7    Budget för landskapet Åland 2013

Finans- och näringsutskottets betänkande (FNU 6/2012-2013)

Landskapsregeringens budgetförslag (BF 1/2012-2013)

8    Extra anslag för kortruttsinvesteringar

Finans- och näringsutskottets betänkande (FNU 7/2012-2013)

Ltl Torsten Sundbloms m.fl. åtgärdsmotion (MOT 4/2011-2012)

Plenum slutar 95

 

Plenum börjar

Närvaroregistrering. 24 ledamöter närvarande.

Lagtingsledamoten Igge Holmberg anhåller om ledighet från dagens plenum på grund av privata angelägenheter. Beviljas.

Första behandling

1        Förändrade studiestödsförmåner

Finans- och näringsutskottets betänkande (FNU 2/2012-2013)

Landskapsregeringens lagförslag (LF 2/2012-2013)

Först tillåts diskussion och efter det börjar detaljbehandlingen av de lagförslag som ingår i betänkandet.

Diskussion.

Ltl Jörgen Pettersson

Fru talman! Kollegor, jag har idag som uppdrag från finans- och näringsutskottet att i denna talarstol presentera inte mindre än fyra olika lagförslag vilka alla utom ett på olika sätt ger den enskilde ålänningen lite mindre pengar över i plånboken. För att genomföra detta krävs att detta lagting på vårt självstyrda Åland även godkänner några nödvändiga lagändringar – var och en nödvändig i det sparpussel som vi nu på allvar måste börja lägga. Till följd av de senaste årens obalans i de offentliga finanserna tvingas landskapet Åland på olika sätt att spara. Vi måste göra en omställning i de offentliga finanserna för att försäkra oss om att vår ö även i fortsättningen klarar av att hantera sin egen framtid med sina egna pengar. Detta är enklare att säga än att göra. Ingenting är lika svårt som att spara på utgifter man vant sig vid.

Ändå, fru talman, är jag övertygad om att ålänningen i gemen finner dessa sparbeting varken smärtsamma eller ens onödiga. Ålänningarna begriper vikten av balans i ekonomin och är redo att bidra till vårt allmänna väl. Faktum är att vartenda ett av de lagförslag som ska dryftas i dag liksom det budgetbetänkande jag ämnar lägga fram i morgon andas sunt förnuft och god hushållning samt stor krismedvetenhet. Att sköta ett landskap är inte väldigt mycket annorlunda jämfört med att sköta den egna hushållskassan. Hemma måste man se till att inkomsterna varje månad är minst lika höga som utgifterna. I den åländska ekonomin är vår uppgift att se till att utgifterna inte är större än intäkterna. Sunt förnuft slår alltid komplicerade ekonomiska teorier.

Innan jag fortsätter med själva betänkandet om det förändrade studiestödet är det viktigt att slå fast en sak. Om vi inte genomför besparingar i dag kommer det självstyrda Åland och dess medborgare inom en snar framtid att tvingas uppta lån för att betala den dagliga driften av den offentliga sektorn. Och eftersom den som är satt i skuld inte är fri kan vem som helst räkna ut hur självstyrt vårt örike blir den dag vi vilar i händerna på utomstående finansiärer, hur goda dessa banker än är. Målet måste alltså vara att på alla till buds stående sätt försäkra oss om att banta de offentliga utgifterna till en nivå som är långsiktigt hållbar. Detta gäller i synnerhet alla de som är unga i dag. Om vi som nu sitter i detta lagting inte förmår hejda de skenande kostnaderna är det våra barn och deras barn som tvingas betala. Så kan inte jag ha det. Det är en hedersfråga för detta lagting att göra allt i vår makt för att stoppa kostnaderna från att öka ytterligare.

Förslaget till förändrade studiestödsförmåner är ett resultat av sunt förnuft. Genom att låta bli att indexjustera studiestödet för de ålänningar som lyfter bidraget sparar landskapet 190 000 euro per läsår under tre läsår. Jag har i debatten hört de som inte tycker det är så mycket att orda om och att man därför, av omsorg med de unga, borde låta bli. Majoriteten i finans- och näringsutskottet håller inte med. Det är mycket pengar och det är mer än så. Det är en signal att alla är med och sparar hela Åland till fromma.

Inte behöver makthavarna på Åland ha särskilt dåligt samvete över denna inbesparing som riktar sig mot de yngre. De lämnar grundskolan och gymnasiestadiet med en genuin och hållbar utbildning. Tack vare självstyrelsen håller den åländska skolan rätt och slätt världsklass. Åländska elever har en grundtrygghet som hjälper dem på den fortsatta vägen. Deras studiestöd höjs inte de kommande tre läsåren men de får alla möjlighet att lyfta ett större studielån och reglerna för arbete vid sidan av studierna ska medge högre inkomster. Det är tillräckligt bra under nuvarande förutsättningar och det kommer inte att hejda någon från att genomföra sina studier. Snarare tvärtom. Dagens unga vill helst undvika lån och kommer därför att göra sitt bästa för att klara av sina studier och sedan ge sig ut på arbetsmarknaden.

Fru talman! Finans- och näringsutskottet hänvisar vidare till det utlåtande och den sakbehandling som lag- och kulturutskottet biträtt oss med och föreslår att lagtinget antar lagförslagen om förändrade studiestödsförmåner oförändrade. För en budget i balans måste vi nå, våra efterlevande ska inte behöva betala vad vi misslyckas med idag. Utskottets medlemmar har inte varit eniga och till betänkandet bifogas en reservation vilken det är bäst att reservanterna själva redogör för. Tack, fru talman.

Ltl Anders Eriksson, replik

Fru talman! Ltl Pettersson visar verbalt stor krismedvetenhet. Han säger att man ska göra allt i vår makt till att spara för hela Åland till fromma noterar jag. Ltl Jörgen Pettersson har ju faktiskt makt. Han är med i regeringsblocket och han är ordförande i finansutskottet.

Därför undrar jag vilka sparförslag har ltl Pettersson lagt ut utöver budgetförslaget? För om vi analyserar budgetförslaget så kommer det, om man inte gör något utöver de budgetförslag som lagts, leda till just det skräckscenario som ltl Jörgen Pettersson målar upp.

Så min fråga är till ltl Jörgen Pettersson, som har makt: Vad har han gjort för att spara ordentligt?

Ltl Jörgen Pettersson, replik

Jag undrar om ltl Anders Eriksson möjligen har missuppfattat någonting av dagens plenum. Nu hanterar vi budgetlag och det här handlar om lag om förändrade studiestöd. Det är imorgon, så vitt jag begriper, som vi ska hantera budgeten för 2013.

Ltl Anders Eriksson, replik

Jag tror inte jag missförstått, för budgetlagarna brukar ha ganska stort samband med själva budgeten och att det inte är någon skillnad vilken dag man diskuterar den ekonomiska situationen. Den är lika allvarlig idag som det kommer att vara imorgon, ltl Pettersson. Så därför när man säger att man ska göra allt som vi har i vår makt för att spara, så undrar jag vad ltl Jörgen Pettersson har gjort? Men jag kanske får vänta på svaren tills imorgon.

Ltl Jörgen Pettersson, replik

Jag kanske var otydlig, men förslaget till förändrade studiestöd, ltl Eriksson, gick ut på att man ställer in indexjusteringen på studiestöden under de tre kommande läsåren och med hjälp av det så bygger man en liten bit i det stora sparpussel som vi alla måste vara med om att lägga. Och det är inte småpengar det här heller handlar om.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Tony Asumaa, replik

Tack, Fru talman! Ltl Jörgen Pettersson säger att slopande av indexjusteringarna sparar 190 000 euro för landskapsregeringen. Det gäller då år 2014 ska jag poängtera, år 2013 är det 94 000 euro. Om vi ska räkna ett helt år, så egentligen bestäms indexjusteringen av konsumentprisindexen. Och 190 000 euro som ltl Pettersson säger är beräknat på konsumentprisindex på 2,8 procent. Idag kan vi läsa att konsumentprisindexet just nu på Åland är 1,9 procent vilket gör att de s.k. inbesparingarna landar på 137 000 euro.  Så det är en väsentlig skillnad.

Ltl Jörgen Pettersson, replik

Tack för påminnelsen, ltl Asumaa. Det där är både bra och dåliga nyheter. Det är klart att det inte är så bra att man möjligen sparar lite mindre för landskapet, men och andra sidan så kan jag ha stora sympatier för de studerande i och med att den faktiska inbesparingen för deras del därmed ju blir lite mindre. Men tack för påminnelsen.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Mats Perämaa, replik

Fru talman! Den som är satt i skuld är inte fri, så sade utskottsordförande i talarstolen, det är sant, det är ett välkänt begrepp som används ofta och det ligger mycket i det. Men nu är det så, utskottsordförande Pettersson, att det gäller landskapet. Utskottsordförande Pettersson sade att det är en förmån att de studerande härefter i en värld som är ledd av utskottsordförande Pettersson, kan skuldsätta sig och att det är någonting positivt. Det innebär i förlängningen att den värld som styrs av utskottsordförande Pettersson, så kommer våra studerande framöver att vara lite mindre fria.

Vi liberaler värnar om individer, utgående ur den ideologi vi har. Det är fullt naturligt att vi motsätter oss den utvecklingen.

Ltl Jörgen Pettersson, replik

Tack för det, ltl Mats Perämaa. Det är alldeles riktigt. Det finns olika former av skulder här i världen. Jag tror att vi nästan alla någon gång haft en liten studieskuld som inte alltid behöver vara dålig. Framförallt så bestämmer man själv över om man vill ta den eller inte. Det är ingenting som ett landskap påtvingar en genom ett studiestöd som är finansierat av folk som man inte överhuvudtaget har någonting med att göra. En egen privat studieskuld, så bestämmer man själv över ett studiebidrag som sker med lånta fjädrar, så blir man ett offer för systemet. Tack!

Ltl Mats Perämaa, replik

En skuld behöver inte vara dålig, nu låter det så igen nu när det gäller individen, även om de är studerande. Men skuld ska inte vara bra för landskapet. Och skuld ska inte vara bra för landskapet, det tycker vi också, men inte heller för individen. Knappa 200 000 euro gällde det här, men eftersom den här frågan hänger ihop med budgeten så kommer vi snart till det som presenteras på våra bord få konstatera att när budgetförslaget nu har passerat finans- och näringsutskottet, under ledning av ltl Pettersson, så har vi ett större underskott på 3 miljoner euro i det betänkande som kommer än när produkten kom till finans- och näringsutskottet.

Det känns som att de studerandena i jämförelse med hur man hanterar saker och ting, kommer att få höra till de grupper som får ta smällen av landskapsregeringens finansiella politik.

Ltl Jörgen Pettersson, replik

Ltl Mats Perämaa har naturligtvis rätt i det som så mycket annat. Där som det möjligen brister lite i logiken så är att det finns inga grupper som är extra utsatta än andra. För att landskapet Åland ska nå en budget i balans så måste alla vara med och betala. Studerande måste vara med och betala. Kvinnor måste vara med och betala. Män måste vara med och betala. Det är det som är ett resultat av den omställningsbudget som kommer att presenteras noggrannare imorgon. Tack.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Fru talman! Jag tycker att det är lite irriterande och jag skulle uppskatta om finans- och näringsutskottets ordförande skulle lite byta taktik. Det handlar om att för oppositionens del att visa en alternativ politik och det vi gör med våra förslag är att finansiera på andra sätt.

Jag konstaterar i finans- och näringsutskottets betänkande till studiestödslagen att man inte har tagit i beaktande det som lag- och kulturutskottet skriver. Den förändringen man gör nu är att man ökar på lånen till de studerande. Vilket kan i framtiden äta upp hela inbesparingen pga. borgensansvaret som landskapet har.

Ltl Jörgen Pettersson, replik

Jag har till skillnad mot ltl Sjögren en mycket större tilltro till de åländska studerandena. Jag är helt säker på att de studielån, som de själva väljer att ta för att finansiera sina studier, är något som de kommer att se till att betala tillbaks genom att de under och efter sina studieår ordnar ett bra arbete till sig och därefter betalar tillbaks de lån som de fått av landskapet. Det som de själva har valt att ha tagit. Att få ett bidrag som någon annan har varit med och finansierat utan att man har begärt det är inte lika intressant att betala tillbaks. Och där väljer man inte själv, vilket man gör med studielån. Tack!

Ltl Katrin Sjögren, replik

Fru talman! Det handlar inte om någon slags tilltro utan det handlar om rena rama fakta. I dags läget är det 15 till 20 personer där landskapets borgensansvar inträder. Och det har varit en ganska konstant siffra. Ökar man lånedelen för de studerande, så kan man med fog anta att borgensansvaret ökar för landskapet och därmed behövs tilläggsmedel för AMS. Det är reellt och det handlar om fakta. Det man gör nu för att få frisera siffrorna kan bli ett högre strukturellt underskott i framtiden.

Ltl Jörgen Pettersson, replik

Jag vidhåller tillskillnad mot ltl Katrin Sjögren att folk som lyfter lån är också beredda att betala tillbaks dem. Jag har oerhört stor tilltro till individens förmåga att skaffa sig arbete och därmed kunna reda upp sin egen finansiella situation. På samma sätt som jag är lika övertygad om att ålänningarna i en gemen är beredda att vara med och spara för att få hela landskapet Åland på en sund finansiell kurs istället för att man skall finansiera dagens utgifter med morgondagens inkomster. Tack!

 

Talmannen

Replikskiftena är avslutade

Ltl Tony Asumaa

Fru talman! Landskapsregeringen föreslår i sitt lagförslag nr 2 2012-2013 att landskapslagen om studiestödet ändras så att indexjusteringarna slopas temporärt framtill höstterminen 2016.

Motiveringen är det att ett led i utgiftsbesparingarna i landskapsfinanserna och ett sätt att få landskapsbudgeten i balans. Majoriteten i finans- och näringsutskottet föreslår att denna förändring ska antas av lagtinget.

De åländska studerandena är alltså en av de grupper som enligt regeringen skall hjälpa till att balansera landskapets finanser framtill året 2015, genom att indexjusteringen av studiestödet slopas.

Åtgärden i sig gör inte att landskapet får sin budget i balans. Men vad det på riktigt innebär är att det faktiska studiestödet för den åländska studerande minskar år för år, i och med att inflationen påverkar studiestödets belopp negativt. Enligt lagförslaget så bidrar studerande med 94 000 euro för att minska en del av underskottet i landskapets budget år 2013. Underskottet som idag beräknas uppgå till 8,9 miljoner euro, efter att ÅHS kostnader korrigerats upp med 3 miljoner euro. I ljuset av detta kan vi väl säga att regeringen silar mygg och sväljer elefanter. Som plåster på såret för slopat indexjustering av studiestödet föreslår vår regering att våra studerande kan lyfta högre och mera studielån. Studielånebeloppet höjs med 48 procent från 360 till 533 euro per månad. Det här betyder ca 1700 euro mera lån för våra studerande varje lån som de lyfter det här lånet. Det här kommer givetvis att leda till en högre skuldsättnings ras hos våra åländska studerande vad gäller de som lyfter studielånet i dessa tider av ekonomisk osäkra tider. 

Då indexjusteringen av studielånet infördes år 2009 så gjordes det bl.a. med motiveringen att inte öka skuldsättningen hos studerande. I det utlåtande som Finans- och näringsutskottet begärt av Lag- och kulturutskottet skriver Lag- och kulturutskottet att åtgärder med att slopa indexjusteringen inte är önskvärd och att resultat av höjningen av beloppet för studielån med landskapsborgen är att risken för ett ökat anslagsbehov pga. infriande av landskapets borgenansvar föreligger. Vidare konstaterade lag- och kulturutskottet att omfattningen av landskapets borgensansvar inte går att uppskatta i dagsläget gällande det höjda studielånsbeloppet. I budgeten för år 2013 har landskapet upptagit en kostnad på 150 000 euro för just detta ändamål. Vilket torde öka framöver då studielånsbeloppet med landskapsborgen ökas med 48 procent. Rent matematiskt så kunde den här omfattningen av landskapsborgensansvar ligga på 77 000 euro per år.

För att finansiera indexjusteringen av studiestödet för åländska studerande har liberalerna föreslagit bl.a. hälften av kostnaderna på 120 000 euro för lärarnas tillämpade forskning på Högskolan på Åland ska finansieras av det privata näringslivet. Det genom att denna forskning mest gagnar just det privata näringslivet.

Ytterligare har Liberalerna föreslagit att anslaget på 80 000 euro till bildningsförbunden slopas för att istället satsas på de unga åländska studerandena.

Dessa inbesparingar skulle med en bibehållen indexjustering av studiestödet ge en inbesparing på 47 000 euro i Ålands Landskapsregerings budget för år 2013.

Med anledning av det som ovan nämnts har vi liberaler reserverat oss i Finans- och näringsutskottet mot lagförslag nr 2 2012-2013 till den del det berör slopandet av indexjustering av studiestödet.

Och liberalerna föreslår ytterligare att lagändringen till den delen förkastas till den andra behandlingen. Tack Fru talman!

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack, fru talman! Ltl Asumaa säger att en höjning av den här möjligheten till skuldsättning skulle innebära högre skuldsättningsgrad hos de åländska studerandena samtidigt som ltl Asumaa själv är med och beslutar att höja den här möjligheten i utskottet.

Det finns en viss korrelation förstås med att indexjusteringen fryses men det finns ju fortfarande en höjning av skuldsättningsmöjligheten för de studerande som ltl Asumaa också har godkänt.

Är inte det också en skuldsättning för de studerande, möjligheten till skuldsättning?

Ltl Tony Asumaa, replik

Tack, fru talman! Tack ltl Carlsson, för påpekandet när det gäller höjdskuldsättningsgrad så gäller ju det de som lyfter studielånet givetvis där kan man ju konstater a att den skuldsättningsgraden höjs.

Och helt riktigt är ju lagförslaget flerdelad, där det ingår både höjt studielån och höjd inkomstgräns för förvärvsinkomsterna. Och som jag tidigare sade så vill liberalerna komma med en alternativ politik och givetvis vet vi ju av erfarenhet att sådana här lagförslag troligtvis förkastas i den andra behandlingen. Det skulle också vara oansvarslöst att inte ge någon sorts finansiering åt studerandena genom att om vi utgår att studiestödsindexet slopas totalt så behöver ju också de studerande få sin finansiering på något vis och då är det enda sättet för dem att låna pengar tyvärr.

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack, fru talman! Tack ltl Asumaa för klargörandet att också ltl Asumaa och liberalerna är för en höjd skuldsättning hos de åländska studerande och inte bara majoritetsblocket. Tack!

Ltl Tony Asumaa, replik

Däremot kanske ltl Carlsson inte förstår min svenska men jag ska försöka vara lite tydligare. Ifall inte studiestödsindexjusteringen skulle slopas skulle det inte finnas överhuvudtaget något behov av att höja heller studielånsandelen. I en bibehållen studiestödsindexjustering fanns det ingen orsak att höja studiestödet. Vi vill också ta vårt ansvar genom att studiestödsindexjusteringen minskas så kommer också studerandenas inkomst sjunka varje månad och då måste de få ett sätt att finansiera också sitt liv för studiestödet beviljas ju bara om man har behov av det. Och behovet blir knappast mindre för de studerande varje dag så på något sätt måste väl vi också hjälpa till dem också när majoriteten vill slopa studiestödsindexjusteringen.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Torbjörn Eliasson, replik

Tack, fru talman! Rätt ska vara rätt. Ltl Asumaa hävdar att studiestödet påverkas negativt av att indexjusteringen uteblir. Men så är det inte. Det står kvar på den nivå den är idag. Jag vill bara att rätt ska vara rätt.

Ltl Tony Asumaa, replik

Tack ltl Eliasson, men jag vet inte hur och i vilka ekonomiska termer ltl Eliasson egentligen funderar för vi vet ju alla att vi har en inflation, som påverkar allt. Alla pengar. Och inflationstrycket är just nu närmare 3 procent. Är det inte en faktor så som gör att den reella faktorn sjunker varje dag, varje år, varje månad? Jag skulle be ltl Eliasson lite precisera sitt ”rätt ska vara rätt”.

Ltl Torbjörn Eliasson, replik

Tack, fru talman! Det är nog ltl Asumaa som ska precisera iså fall, för inflationen har vi oberoende om vi har indexjustering eller inte.

Ltl Tony Asumaa, replik

Det är väl just därför man har en indexjustering av studiestödet så har jag åtminstone uppfattat det att det är därför man vill indexjustera. Precis som man indexjusterar utkomststödet därför att inflationen äter upp den. Därför indexjusterade man. Likaväl har man indexjusterat studiestödet i tiderna. Inte mera nu troligtvis, därför att inte inflationspåverkan ska synas. Det är därför man har en indexjustering. För att få den här i balans så att pengarna någorlunda ska vara lika värda och inte minska för varje dag. Så resonemanget håller inte tyvärr, ltl Eliasson.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Minister Johan Ehn

Fru talman! Lagtingsledamöter! Det här förslaget är inte ett förslag som någon egentligen skulle vilja göra i de bästa världarna samtidigt som den ekonomiska situationen är sådan att någonting bör göras. För utbildnings- och kulturavdelningens vidkommande så har jag tillsammans med min avdelning försökt jobba fram ett budgetförslag som ska vara så balanserat som möjligt. Vi har att ta hänsyn inom den avdelningen allt från studiestöd till studieplatser, kultur-, idrotts- och ungdomspolitik. Det här blev ett förslag som utkristalliserade sig som ger en del av den finansiering som behövs för att vi ska kunna tillsammans uppnå en budget i balans. Och ett alternativ som vi gjorde bedömningen att inte får avgörande konsekvenser för hur man ska bedriva studier. Med tanke på att vi också passade på att göra förändringar på andra fronter. Genom tidigare anförande här har det låtit som att det enda som vi gör är att vi höjer möjligheter till lån men det är faktiskt så att vi erbjuder en annan möjlighet. Och den möjligheten är att man också vid sidan av sina studier kan jobba fram pengar själv. Med de här två åtgärderna så tycker vi att vi erbjuder de studerandena möjligheter som ska vara tillräckliga för att ändå klara av sitt arbete. Det finns ledamöter i lagtinget som tycker att vi nu lurar in ungdomarna i en skuldfälla, men samtidigt är man beredd att vara med och höja lånet så här radikalt som vi också vill göra. Är man rädd för den här diskussionen om skuldfällan så då borde man åtminstone föreslå en betydligt liberalare förhöjning av möjligheten till lån. Eftersom vi nu höjer möjligheten i det här lagförslaget med 173 euro per månad medan stödsänkningen ligger mellan 15-20 euro per månad. Tittar vi då på vad den studerande som då tar ett fullt lån med de nya stödnivåerna får på femårs utbildning så är det ungefär 24 000-25 000 euro, plus räntorna naturligtvis. Men att säga, att vi skulle lura in via studielånen någon i en skuldfälla det tycker jag är drastiskt. Om man pratar om 24 000-25 000 euro för en hel utbildning. Ser man det på det sättet, om man tycker att det här med lån är som en stor och farlig varg som kommer, så kunde man istället gått in och höjt med betydligt mindre på lånesidan. Om det är problemet, så att säga. Man skulle ha höjt istället med 15-20 euro per månad. Och då skulle skuldbördan ökat med 135 000-180 000 euro per år och i slutändan just 900 000 euro på femårs utbildning. Jag utgår ifrån att de studerandena är väldigt rationella människor så de tittar på de möjligheter de har och vad det betyder för dem och att då göra olika typer av val. Är det så att den här indexjusteringen är det som får deras ekonomi att stå och falla så behöver de ju faktiskt inte lyfta mer än 15-20 euro extra i lån. Det är ju det som är deras möjlighet. Det är valfriheten som vi ger dem i det här sammanhanget. Och minns jag inte fel i den debatt vi hade innan remissdebatten innan det här gick till utskottet så hörde ltl Asumaa till de som tyckte att vi måste se till helheten när det gällde studieförmåner till studeranden och tyckte också då att vi skulle titta på lånedelen. Det är någonting som vi också nu gick till mötes när vi gick vidare i det här. Att försöka måla upp en bild att Ålands landskapsregering med detta skulle föra in de studerande i en lånefälla, det tycker jag är en falsk bild och det vill jag dementera och det starkaste. Det vi har gjort är det att ge de studerandena möjlighet till fortsatt god finansiell finansiering. Jag räknade ut att om man skulle hamna i den situationen att man har väldigt stora utgifter och behöver verkligen det, så har man möjlighet att kunna inom ramen för detta system, om man också hittar ett jobb, lyfta lite dryga 2 000 euro. Alltså arbeta ihop till 900 euro och med lån och bidrag lyfta ungefär 1 100 euro. Så jag tycker att de möjligheter som de studerande har i förhållande till många andra grupper i samhället, fortsättningsvis är väldigt god och det tycker jag är viktigt att säga. Vi ska inte måla upp en bild som förstärker en negativism i vårt samhälle utan vi måste också försöka se det som finns som positivt. Tack, fru talman!

Ltl Tony Asumaa, replik

Tack, fru talman! Tack, minister Ehn. Jag vet inte hur mycket minister Ehn har i studielån, men jag kan berätta att jag fortfarande har 897,50 euro kvar sen jag blev klar året 1995. Och troligtvis har de studerande som kommer i dagsläget att studera kanske ha en något större andel kvar i den här åldern som jag är i nu. Vad gäller det här borgensansvaret så har det blivit ganska oklart här både från utskottet och också regeringen vad det kan innebära. Som minister Johan Ehn säkert vet att på moment 460351 så finns 150 000 euro antaget för just den här delen och lag- och kulturutskottet har konstaterat att här finns en risk att den här borgensförbindelsen kan öka. Det här beror inte på att de studerandena inte betalar sina skulder. Hur ser minister Ehn på detta?

Minister Johan Ehn, replik

Fru talman! Även vi gör den riskbedömningen att det finns en möjlighet att det här momentet kan drabbas av det här, men den är helt omöjlig att förutse på vilket sätt den skulle komma att slå. För det är så många andra faktorer som spelar in i det sammanhanget. Jag är medveten om det att det är någonting som landskapsregeringen i det skede också måste hantera men vi väljer att utgå ifrån den situationen, att vi ska erbjuda sådana studiestödsförmåner som ska ge bästa möjlighet för studerandena att klara av det här. Och det vi också gör och det som ltl Asumaa, inte lyfter speciellt tydligt i det här sammanhanget, är det att vi ger möjligheten till att också tjäna under den tiden man jobbar. Vilket torde ge bättre möjligheter till att också klara av de ekonomiska åtagande man har när det gäller det här med borgensåtagande och liknande.

Ltl Tony Asumaa, replik

Tack, fru talman! Borgensansvaret faller ju ut när studerande inte kan betala sina lån och det kommer säkert inte av rent slapphet utan det handlar om säkert sjukdomar, arbetslöshet och annat efter att man blivit färdig och att man helt enkelt inte klarar av att betala sina lån. Jag tror inte att det är av slapphet som här kanske tidigare nämndes. Det betyder ju också att man ska kunna jobba mera under studietiden och efter studietiden. Problemen är ju det att arbetslösheten stiger också för ungdomarna och det kan vara ett problem både att finansiera sina studier då under studietiden och betala sina låna efter studietiden. Det här behöver man kanske också beakta i det här sammanhanget, att de studerandena inte bara tycker om att lyfta lån.

Minister Johan Ehn, replik

Fru talman! Först vill jag för egen del tas ifrån sådana här typer av sådana här benämningar om slapphet eller att folk skulle välja att göra olika saker på ett negativt sätt. För det tror jag inte att ltl Asumaa har hört mig att säga. När det gäller sen den risk som man löper efter att studierna är klara, så vill jag säga det också att så den forskning som finns visar på att den som har utfört ett arbete också under studietiden gör sig betydligt mer anställningsbar. Man är attraktivare på arbetsmarknaden om man under studietiden samtidigt har kunnat skaffa sig praktik eller olika typer av arbetserfarenhet. Det finns lite olika sidor av detta mynt. Och som sagt var, fortsättningsvis är den totala helheten för de studerande på Åland fortsättningsvis god. Någonting annat kan man inte säga med den studiestödspolitik vi för idag.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Gunnar Jansson

Tack, fru talman! Så som utskottsordförande ltl Jörgen Pettersson mycket riktigt betonade är det här nu då det första budgetlagförslaget av fyra, som vi har till första behandling idag och som ansluter sig till nästa års budget.

Lagtingsordningen föreskriver ju om behandlingsordningen för detta. Vi har ju sedan länge välkomnat en ordning i den offentliga budgeteringen i landskapet där så väl inkomster men framförallt utgifter åt sköljs av lag eller avtal. Allt annat är ju som vi numera, jag åtminstone tycker vi är överens om, är av ondo. Så det är inledningen till det hela, vi återkommer till de tre andra. Låt mig genast i början säga att personligen tycker jag att det här är den minst klandervärda budgetlagen i ett rent politiskt och juridiskt perspektiv. Jag har ju tidigare berättat att jag numera läser lagframställningar med den blicken vi alla kommer att ha ifall vi kan reformera självstyrelse systemet. Det är en ganska hälsosam övning, när vi får ett lagförslag. Läs det gärna, som om vi hade kompetens i lagtinget. Och därmed hade betydligt vidare kompetens men också mycket större ansvar för vad vi håller på med. När det gäller att hushålla med skattebetalarnas pengar så tycker jag att vi kan vara överens om två saker. Det ena är att skattebetalarna, som skattebetalare och medborgare i samhället, har sin grundlagsenliga rätt att få behålla sin egendom. Skatter och avgifter som vi beslutar ska tas av dem måste följa en strikt ordning. Det går inte att hantera sådana saker hur som helst. Det tycker jag helt nödvändigt att vi kunde vara överens om. Om vi inte kan vara det nu så kommer kommande lagting, om vi ska ha någon tilltro till ett nytt självstyrelsesystem, att ovillkorligen måste respektera den enkla sanningen. Det vill säga, vi ska hushålla varsamt med skattebetalarnas pengar. Vem som träffas är politik, men hur det går till är juridik. Det är oerhört viktigt att städse komma ihåg detta. Det som är politiskt önskvärt är möjligt bara om det är rättsligt möjligt. Det här sammanhänger mycket nära med hela budgetlagtekniken och det ska vi respektera, i ett samhälle som styrs under lagar. Där det ska finnas, ja – det ska inte få finnas utrymme alls för godtycke. Det vill säga, vem som deltar med eller mot sin vilja i detta sparbeting. Det är politik det, bestämmer vi. Men hur det går till där måste vi respektera grundlag, självstyrelselag och andra regelverk som styr vår verksamhet. Det sagt, så återkommer jag till presentationsanförandet. Ltl Pettersson sade att han hyser stark tilltro till ålänningarnas vilja och förmåga att betala tillbaka lån. Rätt! Det gör vi alla. Men det är ingenting man ens behöver mäta med tro, för det är en fråga där man vet. Jag tror det var det som kollegan och ltl Sjögren ville säga i en replik. Man behöver inte tro, om hur studerande och andra lånetagare sköter sig. Det har vi tillräckligt exakta system för att veta. Jag kan gå tillbaka till en tid när kanslichefen skötte landskapets juridik. Och när studielånesystemen infördes så gick det olyckligtvis så illa till att blanketterna som man tillämpade här kom någon annan ställen ifrån och därför var forum för tvister om att återbetalda, förfallna eller uppsagda lån i Rådsturätten i Helsingfors. Jag såg till att det blev ändring på det men i början var det på sättet, och jag kan säga att i egenskap av kanslichef så drev jag åtskilliga rättegångar i Helsingfors Rådsturätt om återkrav av studielån som försummats att betala. Jag tycker inte att vi behöver tvista om sådana saker det är fullständigt möjligt att gå in i systemet och mäta och veta, både mäta och veta, vad vi pratar om. Vi kan ha en önskan om att återbetalningsbenägenheten är hög. Och det är den. Vi vill ha ett samhälle där det är möjligt att förfara på det sättet men så som det också beskrivs i framställningen, så lyckas inte alltid det här. Det är väl återgivet i framställningen hur studielånesystemet fungerar och under vilka ekonomiska, sociala, medicinska och andra förhållanden man kan justera de här frågorna. Så att det om tro och vetande.

Sen i själva huvudfrågan så har vi vår åsikt i den liberala lagtingsgruppen, den framgår av reservationen. Här vill jag hänvisa till förhållandena i Sverige. Ni känner säkert till det, det är ett speciellt förhållande i Sverige nämligen där är ju benägenheten att ta studielån mycket högre än vad den är i Finland och hos oss. Jag vet inte om det beror på det finurliga jag får säga ganska eleganta system man har i Sverige. Att det som är kvar av studielån att betala den dagen man får pension efterskänks av staten. Så är det i Sverige. Lyckas du ha ett studielån kvar och träder i pension, då är din skuld dig förlåten. Det går så till att staten betalar till den bank det resterande på samma sätt som i vårt system när någon med betalningssvårigheter och oförmåga måste få sin skuld reglerad så att landskapet betalar till den bank som gett ut lånet. På sätt som beskrivs i framställningen eller lagförslaget. Jag är inte säker på att vi ska gå in för det svenska systemet, jag bara pekar på det, som en intressant öppning som det nuförtiden heter.

Det som diskuteras i riket, nämligen att när man avlägger examen inom vissa bestämda tider och där har då både universiteten, högskolorna och studieinrättningarna önskemål om genomströmningen men naturligtvis samhällen har betydande intressen av att den utbildningen fungerar. Där förs nu i riket en diskussion om att inte bara det som amorteras skulle vara avdragsbart i beskattningen utan att man eventuellt skulle gå in för ett system där staten som gratifikation för examen betalar nu inte hela men en del av den utestående studielåneskulden jämte räntor uppenbarligen som föreligger till har förfallit till betalning den dagen man avlägger examen. Så det rör på sig ganska mycket det här systemet. Med det här vill jag bara säga att de studerandenas ekonomiska förhållanden borde inte endast göras till samhällsbalansen i stort. Det är politik som jag sade inledningsvis, men just vad gäller de studerandenas förhållanden i frågan lite annorlunda tycker jag än vad det är i arbetskollektivet i övrigt. Av den anledningen att och jag har inte heller inte sett i framställningen om det hur beredningen har gått till. Jag kan tänka mig att det har varit svårt att föra förhandling med de studerande av praktiska skäl, d.v.s. deras och kommande studerandenas vilja är kanske inte så lätt att utröna. Därför ligger ju ansvaret naturligtvis på oss men jag hade gärna sett att man hade satt den här frågan i ett lite större perspektiv. Sparbetinget förstår jag så de behöver jag inte diskutera så mycket utan vad jag nu diskuterade är ett lite bredare perspektiv på det hela. Men för egen del så ger jag godkänt för så att säga denna budgetlags både innehåll och tekniska utformning även om jag av politiska skäl inte tycker om den. Jag får återkomma till de tre andra för där har jag mycket att säga om. Om det går. Tack!

Minister Johan Ehn, replik

Fru talman! Får tacka för godkännandet till att börja med. När det gäller orsaken till det här med varför man har mer lån i Sverige så är det säkert väldigt svårt att få fullständig klarhet i det, men en av orsakerna är säkert det att om man tittar på en femårsutbildning t.ex. så kan man i Sverige lyfta ungefär 5 300 euro på under den här tiden i bidrag utan man måste dryga ut det med lån istället eller på något annat sätt. Det är dessutom så att möjligheten till att arbeta för att dryga ut kassan i Sverige är betydligt sämre också, för då påverkar det studiestödsförmånen ganska kraftigt. När det sen gäller den här biten med att titta på alternativa sätt så välkomnar jag det stödet som jag upplever att jag får från ltl Gunnar Jansson i det här sammanhanget. Jag lyfte just det i remissdebatten, d.v.s. att vi kommer att återkomma i slutet på den här perioden med betydligt mera analyserande förslag kring hur studiestödssystemet kan förändras och här lyfter man med det här att man ska gratifikation för snabbhet men man bör också titta på för att man kommer hem och det finns lite andra saker som kunde finnas med.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Ja, tack. Tack, det låter bra. Jo det här fick vi också höra under remissdebatten så det här är bra. Utmärkt! Frågan lever och ärendet går vidare. Det är helt nödvändigt. Så görs det i de miljöer det facto där våra studerande finns. Det här är ju inte ett fenomen som är inskränkt till Åland utan tillämpas mer utanför Åland i miljöer där våra studerande så att säga träffar på hur det förhåller sig i andra system. Vilka inte alls i ett åländskt perspektiv är dåliga, det måste jag understryka. Själv är jag ju en produkt av en tid, och som några av kollegorna här i salen är av samma tid i stort sett där det var en ynnest att överhuvudtaget få landskapslån. Men det är en annan historia. Tack!

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Katrin Sjögren

Talman! Köpkraften minskar hos ålänningarna konstaterar landskapsregeringen i budgeten för 2013. Man vill göra förändringar i sjukdomskostnadsavdraget och i studiestödet. Och faktum är att de som har mest nytta av både studiestöd och sjukdomskostnadsavdrag är de som använder sina pengar, alltså där pengarna direkt går ut till samhället. Man köper mat och vinterstövlar osv. Jag delar lagtingskollegan ltl Gunnar Janssons uppfattning att den här studiestödslagstiftningen är väl minst klandervärdiga när det gäller de här budgetlagarna. Den har en ordentlig beredning och slutsats vilket man inte kan säga om de andra men det får vi återkomma till lite senare. Jag tycker också att det är viktigt att påpeka varför man har en indexering det har kommit fram lite olika åsikter och faktiskt är det också en sådan sak som man har försökt eftersträva på rikssidan att indexera sociallagstiftningen för att den inte ska förlora i värde. Att komma med stora lagstiftningspaket vare sig det berör sociala förmåner eller studerande är ett omfattande arbete. Och för att den inte ska förlora i värde för att inte inflationen ska äta upp den så har man indexera studiestödet. Och ett annat faktum som också talar för indexering ur en åländsk synvinkel är ju kronkursen. Vi har väldigt många unga ålänningar som studerar i Sverige. Några saker till. Det som liberalerna vill göra med sitt anförande är att problematisera frågan. Vi vet att en årskull ungefär på Åland är runt 300 personer. Och de som har haft behov av att landskapet har tillträtt och tagit borgensansvaret har varit konstant 15-20 personer per år och AMS har under flera år haft en summa i sin budget. Jag tror inte alls på det här pratet om tilltro till individens förmåga och sådana här saker. Det visar att de som haft behov av hjälp och stöd har haft svåra förhållanden. Det kan ha varit allt från sjukdom till familjesituation och till att det varit svårt att hitta arbeten när man är nyutexaminerad. Och det får ha hur mycket tilltro det vill men vi vet hur det ser ut i Europa idag. 25-30 procent arbetslöshet bland välutbildade unga européer så att det där pratet om att det handlar om någon slags tilltro det köper jag inte överhuvudtaget. Det finns försvårande omständigheter också för unga människor.

Det visar sig också att ungefär 50 procent av de unga ålänningarna ansöker om studielån men långt ifrån alla lyfter studielånen. De flesta försöker faktiskt klara sig utan att lyfta studielån. Av de 50 procent som ansöker om studielån så som sagt lyfter inte alla och för 15-20 euro kan vara en bagatell för oss som sitter här i salen men för 15-20 euro, så mycket mat blir det. Det blir det. Jag vet själv vad min dotter har för matbudget, så att man inte ska bagatellisera det heller.

Liberalerna vill ha antecknat till lagtingsdebatten att vi höjer en varningens flagga för de här stigande summorna när det gäller borgensansvaren också.

Minister Johan Ehn pratade om att det är väldigt positivt om unga människor har arbetserfarenhet och att man blir mer anställningsbar om man har arbetserfarenhet och det är helt sant. Men vi vet också hur tillgången på arbeten ser ut. Det kan tom att vara svårt att få sommarjobb för unga vuxna idag. Så diskuterade liberalerna och man får vara tacksamma att några själar är intresserade av att lyssna på. Det är ganska magert här i salen, konstaterade jag när vi diskuterar budgetlagar och konsekvenser för ålänningarna. Tack!

Minister Johan Ehn, replik

Fru talman! Jag vill från regeringen säga att vi intet sätt bagatelliserar de studerandenas ekonomiska situation utan det vi har gjort är att vi såg att vi gjorde förändringarna till det negativa och försöker balansera upp det med åtgärder på andra sidan. Så att vi skulle som jag sagt från regeringens sida många gånger inte vilja göra det här men vi är också tvungna till att vidta åtgärder. Det ropas hela tiden efter att regeringen ska vidta åtgärder för att minska utgifterna och när vi gör det så får vi inte stöd. Det må nu vara det politiska spelet. När man sen pratar om köpkraften så, beror det ju precis på hur man ser det. Vi ger ju också möjligheten nu till som sagt att tjäna mera vilket kan höja köpkraften också på andra sidan. Vi är medvetna om att det finns ett problem med hur arbetsmarknadssituationen ser ut. Men vi har försökt att se igenom alla de här alternativen. Vi har stöd, vi har lån och vi har möjligheten till arbete. Det ger en möjlighet för balans för de studerande.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Vi har samma mål men medlen ser olika ut när det gäller landskapets budget och liberalerna hade alternativ till just de här inbesparingarna.

Minister Johan Ehn, replik

Fru talman! Man ska komma ihåg när det gäller det här med inbesparingar att man kan säga nu att det här är enbart 94 000 i nästa års budget. Men den där 94 000 den följer med till följande år och den blir sedan indexerad i sig ytterligare. Så det här handlar om betydligt mycket mera än 94 000 euro. Medan de förslag jag har sett i budgetmotioner inte skulle ha klarat av att fullt utgöra det utan då är det sådana här kortsiktiga saker man gör, plus att i så fall så tror jag att man fick svårt att i övrigt komma med förslag på hur man skulle balansera budgeten. Vi försöker ju lägga vårt budgetförslag så att vi plockar ihop olika delar som ska nå fram till ett slutresultat som ska vara budget i balans. Och det här är en av de byggstenarna som behövs. Som vi dessutom har lyckats med att balansera upp på ett sådant sätt att den som drabbas av den också erbjuds andra möjligheter som i och för sig leder till att man måste ta ett lite större ansvar själv. Men möjligheten till uppehälle, det finns helt klart fortsättningsvis.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Liberalernas budgetmotioner innehåller också strukturella förändringar när det gäller landskapets budget. När det gäller den här frysningen av indexeringen av studiestödet så handlar det inte om en strukturell förändring utan det är ”som att kissa i byxorna det värmer för stunden”.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Mats Perämaa

Fru talman! Liberala-gruppen tackar för presentationen. Och utskottsordförande, vi tackar för det att utbildningsminister Johan Ehn har deltagit aktivt här i debatten av nu inför att det är lagförslag. Antingen ska den antas eller förkastas och det är bra. För övrigt är vi lite förvånade över den öronbedövande tystnad som skallar i den här salen med speciellt tanke på majoritetsblockets deltagande eller icke deltagande i debatten. Jag tycker att den här frågan kunde ha varit värd en bredare debatt. Nu är det ju så att vi är då i opposition i första hand, liberalerna för diskussion med landskapsregeringen. Men det är kanske så det ska vara. Utbildningspolitik, vi har försökt se på den här frågan ur det faktum att försörjningskvoten, vilket är mycket väl bekant, stiger här på Åland så att det för den arbetsföra delen av befolkningen i framtiden kommer att bli alltmer kostnader att bära för att finansiera välfärden på hela Åland.  Vi har gjort den bedömningen vi för vår del att ett slopande av indexeringen av studiestödet vilket är ett facto när inflationen arbetar över det fastställda beloppet betyder det en sänkning av det faktiska studiestödet.  Vi har bedömt att den här frågan inte är till gagn för att skapa den situationen att ungdomar fortare kommer ut i arbetslivet färdigt utbildade med den yrkeskunskap som deras utbildning har lett till. Det här säger jag därför att i vår omvärld inte så mycket här ännu, men i vår omvärld kanske speciellt i Finland pågår det hela tiden alltmera en debatt om att nu måste samhället göra vad man kan för att förlänga arbetskarriärerna i någon ända. Det pratas mycket om att höja pensionsåldern. Vilket antagligen kommer vara någonting som vi kommer att få se i framtiden också. Men man kan ju också tidigarelägga ingången i arbetslivet med en färdig utbildning om man sköter studiestödspolitiken på rätt sätt. Nu är det rätt säkert att någon kommer att säga här att det att man arbetar mer på sommaren och att man lyfter mera lån inte behöver ha den där effekten, men vi gör i varje fall den bedömningen att mindre studiestöd riskerar att göra det att studietiden tar längre tid. Man kommer senare in i arbetslivet och därmed så ökar försörjningskvoten ytterligare. Förutom den här frågan eftersom det är en budget lag och den är kopplad till budgeten så har vi också lagt ett förslag om att man skulle gynna återvändande åländska studeranden som flyttar tillbaks till Åland genom att det skulle kunna göras ett avdrag i kommunala skattningen för studielån. Till den delen så hade vi en god diskussion med utbildningsministern Johan Ehn. Jag tror att vi ser ganska lika på den frågan. Det har diskuterats om man ev. kunde ha gett bidrag för återvändare eller ett skatteavdrag. Vi menar att våra aktiviteter på det området också visar att vi för vår del inte tycker att höga studieskulder är till gagn för en ung person som ska in i arbetslivet och bli en del av den producerande befolkningen. Ett skatteavdrag på studielånen minskar det facto skuldbördan för en person. Så man kan inte se på den här frågan enbart ur det exakta som just lagparagrafen innehåller och medför, utan som vi ser det se på frågan ur ett bredare perspektiv hur det påverkar samhällsutvecklingen för sin del. Vi har lagt, som ltl Katrin Sjögren sade vi har lagt andra förslag till inbesparingar istället. De har nu visat sig nu när budgetbetänkandet är offentlig gjort, de har samtliga blivit nedröstade. Någon kanske med någon liten positiv skrivning men de har blivit nedröstade. Vi lade förslag som hade finansierat en fortsatt indexering majoriteten ville göra på ett annat sätt och då får man bara konstatera att vi är olika partier och vi prioriterar olika inom utbildningspolitiken. Vi hade tyckt att de åländska studerande gott kunde ha fått sina studiebidrag indexerade. Tack!

Minister Johan Ehn, replik

Fru talman! Jag delar helt ltl Mats Perämaa analys av vikten av att utföra ett arbete för att om möjligt snabba på också studietakten, för jag tror att det att vi ska få våra studerande ut i arbetslivet tidigare, det är viktigt. Det kräver dock ganska genomgående analys av vilka instrument det är man ska välja för att man kan med precision ska kunna sätta in dem. Och eftersom att vi också vet att den här diskussionen pågår åtminstone i hela Norden som jag har gjort mig bekant med nu så vill vi också från landskapsregeringen återkomma till det och jag tycker också att det inspel som liberalerna via ltl Mats Perämaa gjorde i en motion här med att ge förslag kring hur det här kunde göras, det mottas med tacksamhet för det är någonting som vi kan ta med oss i den här fortsatta diskussionen. Jag för egen del lyfte ju fram att jag ser behovet av både hemvändardiskussionen och det här med hur man kan få takten att stiga. Man måste ta helt nya grepp för att föra studiestödssystemet framåt. Men vi behöver också jobba på kort sikt.

Ltl Mats Perämaa, replik

Ja, fru talman! Egentligen finns det inte så mycket att replikera. Vi är överens om att det är värt att se på den här andra delen när det gäller återvändande ålänningar och hur vi kan premiera dem som har utbildat sig färdigt på något annat håll för att komma tillbaks och bli ålänningar som goda medborgare om man säger så, som delar av det producerande samhället. Men jag säger det igen, vi har lite olika syn på vad som är viktigt i utbildningspolitiken. Vi hade kunnat köra ner landskapets kostnader inom andra utbildningsområden för att fortsätta den här indexeringen till gagn för våra unga studerande. Majoritetsblocket väljer en annan väg och det får man ju förstås respektera. Vi får till den delen konstatera bara att vi för en lite annorlunda utbildningspolitik.

Minister Johan Ehn, replik

Fru talman! När det gäller då hur man väljer att prioritera så kan vi konstatera på det sättet att jag antar att ltl Mats Perämaa hänvisade till motionen om bildningsförbunden. Och där kan vi då säga på det sättet att landskapsregeringen gör också där en omprioritering vad gäller de bitarna. Man går från att ha finansierat rakt över budgeten till att finansiera de via PAF-medel och jag tror inte att det skulle vara så lämpligt att finansiera studiestödet via PAF-medlen i det här sammanhanget. Och jag vill också poängtera det att stödet till bildningsförbunden torde vara om jag nu kommer ihåg rätt 90 000 euro på helårsbasis medan den här finansieringen för studiestödet är 94 000 på halvårsbasis vilket också är något som vi också nu skjuter upp under de tre kommande åren. Det finns en viss differens där, men naturligtvis är det på det sättet att man kan göra olika prioriteringar. Men jag vill ändå poängtera från regeringens sida att vi har gjort allt vad står i vår makt för att också visa på att vi ger de grundförutsättningar som behövs för att kunna driva aktiva studier framåt utan att vi ska sätta käppar i hjulet för dem. För finansieringen finns nu säkrad i den studiestödslagstiftning som landskapsregeringen har lagt fram för lagtinget här.

Ltl Mats Perämaa, replik

Fru talman! Vi har gjort allt i vår makt för att studeranden skulle få sina studiebidrag indexerade så att det inte facto inflationspåverkan inte sjunker, men vi får se då efter omröstningen. Sannolikt når inte vi i mål. Förutom stödet till bildningsförbundet så har vi lagt förslag som skulle påverka forskningen vid högskolan så att det är plus, även andra åtgärder skulle mer än väl ha täckt. Täckt totalen av vad den här inbesparingen medför. Vi får också komma ihåg att det har noterats av flera här att det att studeranden kommer att lyfta mer lån leder sannolikt till ökade kostnader i andra lägrar. Som sagt vi för en annorlunda utbildningspolitik. Vi värnar om de åländska ungdomarna.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Torbjörn Eliasson, replik

Tack, fru talman! Jag tycker att det är en intressant och bra tanke att stimulera till återflyttning när den studeranden är klar med sina studier. Och vi hade också en mycket intressant diskussion i Finans- och Näringslivsutskottet om det här, där även utbildningsministern Johan Ehn var med i något sammanhang och visade sin positiva inställning till det. Frågan är bara hur man ska göra det sen då, det här kan ju vara ett sätt att man får göra ett skatteavdrag. Hur stort och så vidare. Jag funderade lite på det och så fort man gör något med skatter så är det ofta lite komplicerat. Det kostar när man ska ändra i skattesystemen och så vidare. Så ett annat alternativ kunde ju vara att när man har flyttat hem och jobbat ett antal år hemma, så kan man få en avskrivning på skulden. Det kan finnas flera. Så det här kommer säkert att funderas på framledes.

Ltl Mats Perämaa, replik

Ordförande! Under mitt föregående värv som ansvarig för finanserna med landskapsregeringen så hade jag också ansvaret att lägga fram en ny kommunalskattelag, där de åländska avdragen fanns uppräknade. En egen lagstiftning, och det gjorde jag för att jag hade ansvaret men också för att jag känner att jag har ett intresse för de här frågorna. Därför har jag också tillsammans med min grupp lagt ett förslag som skulle innebära en egen åländsk skatteåtgärd, till skillnad från att vi för övrigt nu tycks likrikta vår skattepolitik allt mera likna den finländska. Men jag uppskattar den diskussion som vi hade i Finans- och Näringsutskottet i den här frågan och den som redan hunnit läsa betänkandet ser ju att det finns positiva skrivningar. Så jag har ingenting att anmärka mot behandlingen i utskotten.

Ltl Torbjörn Eliasson, replik

Tack, fru talman! Jo, som sagt det är en intressant tanke och en intressant diskussion. Och vad jag kunde förstå på utbildningsministern så jobbar man vidare på det här och kanske att det kan hända någonting under den här perioden i linje och hur det då blir får vi kanske olika alternativ, och får möjlighet att välja om lite senare, lite längre fram. Tack!

Ltl Mats Perämaa, replik

Fru talman! Ja, kanske det kan hända någonting i den här frågan och det är vi tacksamma för i så fall.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade

Ltl Brage Eklund

Tack, fru talman! Några ord om varför vi från Ålands Framtid valde att rösta med landskapsregeringens framställning. Vi har ju hela tiden sagt att man ska hitta andra former för att kanske stimulera studerande och lindra kostnader för studerande, att man inte går ut i livet med stora lass av skulder och sådant. Men dock är det så att i det här fallet har vi valt i varje fall att understödja landskapsregeringens förslag där man då höjer lånedelen och fryser indexjusteringarna. Det är delvis pga. den är temporär och inte tillfällig. Hur lång den blir vet jag inte men att det är ju inte meningen att ska vara i evighet. Man kan tycka då att, vi har blivit beskyllda lite tidigare här i salen, för att vi framhäver att vi ska ha bidrag och bidrag i det här fallet nu då så gör vi inte det, men är ändå med och stöder den här framställningen som landskapsregeringen har. Jag vill också ytterligare framföra att den här tanken som just ltl Mats Perämaa nämnde om skatteavdrag i framtiden så är en del som man ska titta på när man går igenom de här studieförmånerna. Det behöver ju inte vara lån, direkta bidrag och andra förmåner, utan vi har förespråka att man ska utnyttja de här skatteavdragen som vi har behörighet på. Och att lindra på det viset. Det finns många instrument som man kan använda av när man på något vis stödjer studerande. Så det är en kort förklaring varför vi stödjer landskapsregeringens förslag.

Ltl Danne Sundman, replik

Fru talman! Jag tycker att det är bra att Ålands Framtid har ställt sig bakom det här förslaget och tar ekonomiskt ansvar. Det tycker jag man ska uppmuntra och jag förstår vilket jag gärna får ett förtydligande på att man har svårt att enas med liberalerna som ju vill ge både studiestöd och höjt lån. Man vill späda på de här möjligheterna på totalt sätt i dessa tider. Det måste väl vara någonting som kan vara lite svårt att hänga på när man är ekonomiskt ansvarstagande. Där har kanske Ålands Framtid svar i det här. Men som sagt jag tycker att det är värt att uppmuntras.

Ltl Brage Eklund, replik

Tack, fru talman! Liberalerna står ju för sitt ställningstagande och vi står ju för vårat så inte har vi tagit någon ställning utifrån vad liberalerna har tänkt utan vi har tänkt själva. Så det är väl det som är orsaken kanske varför vi har stödja den här gången. Vi backar upp landskapsregeringen och det tyckte vi att vi kunde göra.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack, fru talman! Ja, det är också från min sida trevligt att höra att ni stödjer det här. Och det förstår jag ju att det är svårt att under spartider att hitta lösningar och det här är en lösning för att uppnå en budget i balans. En ledamot hade en fråga att när det här skulle upphävas och det är 2016 som man skulle se över de här justeringarna. Då kan man ju igen här i lagtinget diskutera om vi skulle kunna kompensera, om vi har fått ekonomin i sådant skick är något vi kan ta i diskussion sen år 2016.

Ltl Brage Eklund, replik

Tack, fru talman! Och säkert om jag kommit på att jag sitter här år 2016, men jag tycker att under den här tiden som den här frysningen av indexbeloppet är aktuell så hoppas jag att landskapsregeringen kommer att jobba med att titta på andra alternativ. Jag tycker inte att det här ska vara det slutliga och det rätta heller, utan man måste titta på andra möjligheter. Det ger vi ministern förtroende att hoppas att han kommer med något förslag till dess.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Danne Sundman,

Fru talman! Jag gav mina åsikter om det här i remissen, men jag kan delvis upprepa dem. Jag tycker att det är bra att man kan ta fram en sådan här inbesparingsåtgärd som de facto innebär en vin-vin situation både för landskapsregeringen och för de studerande. Deras ekonomiska möjligheter utvidgas i någon mån och det blir en inbesparing för landskapet. Jag tycker att det var intressant att få höra ministerns redogörelse här för de summor de facto rör vilket ju beskriver att det blir en avsevärd förbättring, likviditetsmässigt för den studerande även om man då så att säga i större utsträckning hänvisar till lån. Men om man nu i det sammanhanget tar en sådan här liten ideologisk utvikning brukar ofta vara en diskussion om ideologier här med på ett akademiskt plan, så måste det väl vara bättre sett ur ett liberalt synsätt alltså där man värnar om individens frihet, att man själv får välja huruvida man skuldsätter sig eller inte, eller alternativt att man tvingas in i ett samhälle som är skuldsatt. Vilket man ju gör ifall landskapet lånar och sen ger åt en.

Så att återigen, akademiskt och ur ett rent liberalt synsätt så borde den här framställningen vara att föredra. För då kan man själv välja att inte skuldsätta sig, spara 15-20 euro per månad och så löser det sig om man har den möjligheten. Har man det inte så är det i alla fall ens egna skulder som ökar och orsakar inte en skuldsättning av samhället. Sådant som sen då får tas hand om alla, som har det på sina axlar. Så att jag skulle säga som så att den här ideologiska diskussionen borde vara på ett annat bord om man ska försvara de här liberalernas synvinkel eller liberalerna borde stödja den här framställningen om de vill vara liberaler. Men jag ska inte fördjupa mig mer i det. Det är bara intressant att konstatera. Vidare som jag sade i remissen i viktig ingrediens i det här är att man får arbeta mer. Och med tanke på att det ju ställs krav på studieprestationer, att hålla en viss studiehastighet för att få studiestöd, så tror jag att man arbetar så mycket som man kan, men inte så mycket så att det drabbar studietakten. För då blir man ju av med de här förmånerna. Och sen hur det vidare påverkar studieresultatet då, det måste man lita på att varje individ kan bedöma hur mycket man har kapacitet att arbeta. Om man nu tar summorna så höjs de ju inte så mycket utan som jag sade i remissen så kan jag tänka mig att man helt tar bort dem. Och de här lönenivåerna som nu är gränsen för att man inte får de här förmånerna längre så är ändå relativt låga om man tänker sig att man jobbar helger och kvällar, där det är ganska bra betalt. Särskilt inom vissa av de här yrkena som man har möjlighet att jobba extra inom. Så att där tycker jag återigen att det är viktigt som ministern sa att man är etablerad på arbetsmarknaden och att man lär sig att arbeta. Det finns ju en möjlighet idag, särskilt mot bakgrund av arbetarskyddsbestämmelserna att man så att säga skyddas från arbetsmarknaden enda tills man gått ut högskolan nästan. För under 18 år så får man inte syssla med farliga arbeten och därigenom är många sommarjobb uteslutna och sen av olika orsaker så sommarjobbar och jobbar studerande extra mycket mindre omfattning nu. Och det tycker jag är olyckligt. Därför är det bra att sådana saker uppmuntras, så att man blir van att arbeta. För det är en sak att lära sig att ta ansvar och fungera på ett arbete. Att komma upp på morgonen och komma på jobbet, det kanske man inte alltid lär sig i skolan. Så det är egentligen bara bra saker med den här framställningen och det visar ju också när ett av oppositionspartierna väljer att komma med och understöda till framställningen. Till sist så har det varit mycket tal om att det här är en budgetlag och en del av en större helhet osv men jag kan inte förstå hur man från liberalernas sida kan föreslå både att studiestödet ska indexjusteras och att lånenivån ska höjas, så skulle jag tycka att man ska välja det ena. Nu rasar mannar från himlen över de studerande från den liberala himlen och det blir väl lite populistiskt tycker jag i det här svåra tiderna när vi före den här framställningen kom hade svåra tider och under den tid den legat här har fått det ännu svårare tider. Nå, som sades här i ett anförande så står liberalerna själva för sin politik, men jag förbehåller mig rätten att påpeka att det verkar lite väl svulstigt att förespråka både höjd studielån och indexjusterat studiestöd.

Ltl Mats Perämaa, replik

Ja, fru talman! Med högre studiestöd så blir det sannolikt lägre studielån, det som är vår utgångspunkt. En vin-vin situation sade ltl Danne Sundman för vin för landskapsregeringen och vin för de studerande.  Åtminstone likviditetsmässigt, det var så som ltl Danne Sundman sade. Jag ska komma ihåg det här och om vi står inför den dagen att vice lantrådet och finansministern får gå till en bank och knacka på för att begära lån för landskapet. Det är inte helt osannolikt så att då hoppas jag att ltl Danne Sundman stiger upp och säger att nu har vi en vin-vin situation för nu har landskapets ekonomi åtminstone likviditetsmässigt förbättrats.

Ltl Danne Sundman, replik

Ja, fru talman! Den dagen kan ju komma snabbt om vi börjar föra den politik som liberalerna förespråkar att vi strör ut pengar fortsättningsvis på alla sätt och vis, fast vi inte har dem. Så att vad jag menar med det var att när det gäller möjligheten att arbeta är friska pengar. Och med det här sättet så får man ju förtjäna mycket mera till än vad studiestödet relativt sätt minskar då. Så att för de studerande innebär det absolut, bara man har möjlighet att arbeta, en stor vinst och för alla likviditetsmässigt så har man möjlighet att skaffa sig samma försörjningsgrad som tidigare bara det att istället för att landskapet skuldsätter sig tidigare så står man själv för det. Vilket är ju helt ok, vilket ju är en investering man gör när man studerar och den betalar sig många gånger tillbaka om man gör det seriöst och arbetar med sin utbildning.

Ltl Mats Perämaa, replik

Ja, fru talman! De obundna, borde kanske ha diskuterat budgeten och det budgetbetänkande som ligger på vårt bord, i sin grupp. De obundnas representant där har röstat emot alla inbesparingsförslag som den liberala gruppen via våra ledamöter har lagt. Och där fanns förslag som skulle ha täckt den här åtgärden så att om det gäller att slösa pengar så i så fall så är det nog den här gruppen väl kålsupare som någon annan. Ltl Danne Sundman sade så här att man ska sträva så mycket så att studiestödsgränsen uppnås. Det innebär ju att cementerar studietiden på en maximalt lång tid och vi vill ju åstadkomma den situation att de studerande kommer fortare ut i arbetslivet för att förlänga arbetskarriären. Och sen har vi en växande ungdomsarbetslöshet också. Det finns inget jobb att gå till.

Ltl Danne Sundman, replik

Fru talman! Jag måste först påminna om studiestödslagens bestämmelser där det finns ett tak på antal stödmånader som avgör studietiden för många och inom den tiden ser man ju till att få sina studier klara. Och sen, visst kan det vara möjligt på vissa utbildningar att fyra års utbildning görs på tre år och så vidare, men det är väldigt få utbildningar och väldigt få individer som klarar av det, så jag tror att om man får ut de studerande i arbetslivet efter heltidsstudier i x antal år så får man vara nöjd. Och sen till de här inbesparingarna så de ska ju först vara realistiska och så ska de ge någonting på lång sikt annat än alternativa kostnader och att föreslå att dra in stödet till bildningsförbundet så visst. Men varför har man då förra perioden från liberalernas sida kommit med den här lagen om just stöd till bildningsförbunden? Det blir lite märklig politik. Det är klart att man har rätt att ändra sig. Det har man väl, men märkligt blir det.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack, fru talman! Ltl Danne Sundman för ett mycket klokt resonemang, anser jag. Jag tycker att ltl Danne Sundman har satt hammaren på spiken. Jag tyckte hemskt om det resonemanget ltl Danne Sundman förde: ”tvingas in i ett skuldsatt samhälle”. Det är enligt mig, precis rätt tänkt i den här ekonomiska tiden och vi kan vara mycket stolta över att landskapet nu idag inte har tagit lån och jag tycker inte att vi ska börja göra det heller. Det är rätt tänkt så tack för det anförandet.

Ltl Danne Sundman, replik

Ja, fru talman! Det är någonting man absolut ska undvika och frågan är om vi lyckas med det. Med det nyhetsflöde som kommer, men det krävs många sådana här små åtgärder och kreativt tänk att ändra landskapets budgetunderskott som fortfarande i år är betydande och det ska jag säga att alla vallöften jag har gett under hela min politiska karriär så det löfte att denna period vända landskapsbudget i balans, det är det allra viktigaste vallöfte som jag någonsin har gett. Och det hoppas jag att vi tillsammans kan hålla. Men det är inte lätt när man ansetts av oppositionen på det här viset och där finns sedelpressar att veva på, verkar det.

Ltl Sara Kemetter, replik

Ja, tack fru talman! Ltl Danne Sundman diskuterar också det här kring med att arbeta mera och jag anser också att ltl Danne Sundman är inne på rätt spår. Alltså nu också med de här ökade pensionsavgångarna och annat så är det ännu viktigare att vi får ungdomarna in i arbetslivet så här stöder jag också det resonemanget.

Ltl Danne Sundman, replik

Ja, fru talman! Det är en viktig sak att arbeta mera och det som nämndes här tidigare om ungdomsarbetslösheten. Varför är ungdomar i större utsträckning arbetslösa än andra medborgare? Nå, det är ofta därför att man inte är etablerad på arbetsmarknaden. Man har inte arbetserfarenhet och man har inte kommit in, så att säga in i arbetsmarknaden. Så därför är det jätte viktigt att också under studietiden bekanta sig med arbetsgivare, få vana och kunna hänvisa till viss erfarenhet när man kommer ut som nybakad från studierna. Så det finns bara fördelar med att uppmuntra det med att ge sådana här morötter.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Man har rätt att ändra sig, säger ltl Danne Sundman samtidigt som ltl Danne Sundman som ordförande i kulturutskottet förr förra perioden var med. Vi drev tillsammans den här förändringen just med motiveringen att man inte skulle öka skuldsättningen hos de studerande. Vi fick igenom det här då, ltl Danne Sundman och jag, när vi var i opposition. Det är intressant också att höra argumentationen och det märks att man inte har så mycket kontakt med ungdomar. Just det här med svårigheten att faktiskt få jobb. Vi diskuterade också på det viset att de flesta försöker klara sig utan lån. 50 procent söker men under 50 procent lyfter lånen. Man försöker söka sommarjobb, en del kan få stöd av sina föräldrar. Ungdomarna försöker att inte ta lån för de vet att de skuldsätter sig långt tid framöver.

Ltl Danne Sundman, replik

Ja, fru talman! Det är så att man har rätt att ändra sig och det ska man göra om man inser att man inte kan uppfylla sina vallöften med sin tidigare politik, pga. Att det inte finns pengar. Då måste man göra avkall på det och ta ansvar för ekonomin i första hand. För om man inte gör det, då bränner man för all framtid möjligheten att driva en expansiv och offensiv politik. Och det här att ha kontakt med ungdomar, det är ju det jag har och det är de som säger att givetvis man försöker undvika lån man vill gärna arbeta om det är möjligt men då kommer ju studiestödstaket emot. Att få jobba mera, det är många ungdomar som kommer att utnyttja det, som jag känner till. Som gärna extra knäcker lite och skapar sin egen försörjning. Och sen är det precis som ltl Katrin Sjögren säger att de flesta undviker lån och försöker finansiera genom egna inbesparingar, får hjälp av sina föräldrar, arbetar eller på annat sätt för att finansiera sina studier. Men sen är det inte alla förunnat att ha den möjligheten av olika orsaker och då bör man också kunna ta lån, vilket man kan nu i större utsträckning också.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! För att man ska uppfylla kriterierna för att få studiestöd så är studietakten hög. Jag tror också att man lever i någon slags villfarelse att det ska vara möjligt att studera på heltid och sen också jobba. Det är en omöjlighet. Så mycket kontakt har jag med ungdomar att jag vet, att det är väldigt stor press på studietakten hos ungdomarna. Det liberalerna varnar för är att man har en kortsiktig inbesparing som kan bli dyrare längre fram. Det vill vi också flagga och varna för. Det är ingen strukturell förändring, det är inte den här åtgärden i landskapets budget.

Ltl Danne Sundman, replik

Fru talman! Till vissa del är den strukturell alltså, när man höjer de här möjligheterna att framförallt arbeta. Det är en strukturell förändring. När man flyttar över fokus på vem ska finansiera studierna. Det att individen finansierar de i större utsträckning. Med den kommer andra fördelar som i sin tur finansierar eventuell kostnad för det. Och i det här fallet så är kostnaden inte som jag ser det någon betydande. Och visst är det så att ungdomarna försöker finansiera sina studier själva och sen hur vida man hinner jobba och kan jobba det beror på det första på ens egna egenskaper hur duktig man är. Jag uppmuntrar gärna duktiga människor som kan studera på heltid och dessutom jobba. Men jag vill inte lämna de därhän som inte klarar av det här utan som bara klarar av att studera. De vill jag ha möjlighet att ge lån, så att de också kan studera. Och sen är det ju från tid till en annan i studier i olika brott med studierna. Beroende på utbildning och på fas i utbildningen och sen kan det komma i slutskedet t.ex. en avhandling där det lämpar sig med kombinationen arbete.

Talmannen

Tiden är ute! Begärs ytterligare ordet? Diskussionen är avslutad.

Detaljbehandlingen börjar. I detaljbehandlingen föreläggs lagförslagen var för sig i deras helhet. Förslag om förkastande väcks i samband med ärendets andra behandling.

Föreläggs först förslaget till landskapslag om temporär ändring av 6a § landskapslagen om studiestöd för godkännande. Lagförslaget är godkänt i första behandling.

Föreläggs förslaget till landskapslagen om ändring av ändring av landskapslagen om studiestöd för godkännande.  Lagförslaget är godkänt i första behandling.

Lagförslagens första behandling är avslutad. Ärendets första behandling är avslutad.

Första behandling

2        Minskning av överföring till kommunerna

Finans- och näringsutskottets betänkande (FNU 3/2012-2013)

Landskapsregeringens lagförslag (LF 6/2012-2013)

Först tillåts diskussion och efter det börjar detaljbehandlingen av de lagförslag som ingår i betänkandet.

Diskussion.

Ltl Jörgen Pettersson

Fru talman! Del två denna dag av sparlagar och förslag som ska bringa den åländska ekonomin i balans handlar om den årliga överföringen från landskapet Åland till kommunerna. Med avstamp i den så kallade Gullåsen-avgiften föreslår landskapsregeringen att sammanlagt fyra miljoner euro dras bort från den summa som kommunerna årligen lyfter i landskapsandelar. Det är i stora drag en miljon euro mer än de pengar som kommunerna hittills betalat till ÅHS för att hålla sina äldre på avdelningen. I dag har kommunerna istället ordnat vården för de äldre på egen hand vilket troligen är både lite bättre och lite sämre samtidigt. De äldre får det antagligen lite bättre genom att få vistas i sin hemmiljö medan kommunen sannolikt får betala lite mer för omsorgen. Det sätter fingret på en öm punkt i den offentliga ekonomin. Vem ska betala för omsorgen? Vem ska sätta upp reglerna för hur omsorgen ska se ut i en framtid när fler blir äldre och färre är med och förvärvsarbetar? Som bekant, efter några dagars intensiv debatt kring framtiden i detta lagting, är svaren liksom lösningarna många. Det handlar om att välja den rätta vägen in i framtiden.

Att nu minska överföringarna till kommunen med tio procent är enligt utskottet ett sunt första steg mot den framtiden. Det är inte så mycket att det blir ohanterligt och det är inte så lite att det inte märks. Ska vi bringa landskapet Ålands ekonomi i balans måste inte bara de studerande vara med och betala. Även kommunerna är så illa tvungna att dra sitt strå till den sparstacken. Det kanske inte ens räcker. Under det kommande året är det flera strukturer som sätts under lupp och ska hanteras av landskapsregeringen. Hur ska den sociala servicen säkras över hela Åland i en osäker finansiell framtid? Hur ska den tekniska servicen ordnas? Hur ska landskapsandelssystemet se ut i framtiden? Det är tre frågor som alla ålänningar i dag på allvar borde fundera kring. Inte att förglömma den viktigaste frågan av dem alla: hur ska allt detta betalas i fortsättningen? Detta arbete får inte dras i långbänk varför utskottet förutsätter att landskapsregeringen under våren återkommer med riktlinjer för det fortsatta arbetet med framtidens Åland mot bakgrund av dagens talrika strukturer.

Till följd av allt detta tillstyrker finans- och näringsutskottet den föreslagna minskningen av landskapsandelar till kommunerna. Vi har rätt självklart erfarit att kommunerna inte jublar över detta. Konstigt vore det väl annars. Men jag vill ändå påminna om att kommunerna är en lika stark del av Åland som Åland är av kommunerna. De facto är det ändå kommunerna som på riktigt har skatteinstrumentet i sin hand. Det har inte landskapet Åland. Alla tillsammans bildar ändå en helhet som skapat den självstyrelse som i år fyller nittio år. Under den tiden har de olika delarna av Åland utvecklats på många sätt och längs olika vägar. Det är fel att behandla kommunerna som ett kollektiv. Någon kommun har fått en fabrik som gjort ekonomin bärkraftig, andra har fått hamnar som skapat stabilitet, vissa har fått flotta simhallar, idrottshallar, vägar eller broar medan andra levt på ren och skär klokskap. Alla har olika förutsättningar och olika bakgrund men en gemensam nämnare. Alla kommuner hör till ett Åland vars ekonomi i dag är svag. Alla kommuner har på olika sätt i olika tider lutat sig mot ett ekonomiskt starkt landskap. Av det enkla skälet måste även kommunerna nu vara med och finansiera helheten. Det får inte vara ett alternativ att landskapet Åland ska anhålla om banklån för att upprätthålla utbetalningarna till kommunerna. Denna krismedvetenhet finns även hos kommunerna och vi har i utskottet erfarit att även om ingen gillar åtgärden finns det en förståelse för att den behövs. Det är ett bevis på det sunda förnuft som råder på Åland och som har byggt vår självstyrelse. Man får inte bara fråga sig vad landskapet Åland kan göra för kommunerna utan också tvärtom.

Under utskottets behandling har även ett yttrande över lagförslaget in begärts från lag- och kulturutskottet. Det föreslår vid sidan av några smärre språkliga förändringar att begreppet justeringsavgift som använts i lagförslaget byts ut till justeringsbelopp vilket finans- och näringsutskottets majoritet stöder. Det är kanske inte optimalt sett ur en lagstiftningsvinkel med så sena förändringar. Men denna övergripande fråga av stor finansiell vikt är för viktig för att fastna på lagtekniska detaljer. Visst, det ska råda ordning och reda men det får inte ske på bekostnad av det viktigaste av allt: frågan om hur våra gemensamma pengar ska räcka till allt. Det är dock rättvist att slå fast att utskottet inte nådde majoritet i denna fråga om kommunala överföringar. Till betänkandet fogas två olika reservationer vilka reservanterna i vederbörlig ordning själva ska redogöra för.

Fru talman! Mot bakgrund av detta tillstyrker finans- och näringsutskottet att lagförslagen om minskning av överföring till kommunerna antas med de ändringar som framkommer av betänkandet. För en budget i balans måste vi nå, våra efterlevande ska inte behöva betala vad vi misslyckas med i dag.

Vtm Viveka Eriksson, replik

Talman! När vi lagstiftar här i lagtinget är det väldigt viktigt just det här med att noga och länge tänker på vad får det här för konsekvenser för befolkningen ute i det åländska samhället. Alltså vi behöver verkligen analysera de lagstiftningsåtgärder som vi genomför och vidtar. Och det här är en av de budgetlagar som nu har väldigt mycket hastats iväg igenom här i lagtinget. Den här budgetlagen ändrar riktning fullständigt under Lagtingsbehandlingen. För det första så är det inte längre en fråga om avgift enligt utskottsmajoriteten påstår, utan nu är det ett belopp. Man kan undra om det i sak ändrar väldigt mycket. Men det som är det mest anmärkningsvärda var att själva grunden för det här var Gullåsen-avgifterna, därför att kommunerna nu skulle slippa avgifterna till ÅHS. Nu står ordförande och säger att kommunerna betalar fortsättningsvis för sina äldre och det är det som vi hela tiden har hävdat. Kommunerna fortsätter betala för sina äldre.

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Jörgen Pettersson, replik

Det är som vtm Viveka Eriksson mycket väl begriper ett sätt att flytta om resurser, där det kanske inte var optimalt att använda Gullåsen för det som man då gjorde det för. Jag tycker att man borde ha gjort den här förändringen för många, många år sedan och inte nu. Men ibland så är det ju faktiskt för sent att vakna tidigt. Och de här förändringarna som syftar till att få landskapsregeringen budget i balans borde ha gjorts för många, många år sedan. Nu står vi i ett sådant skede att vi inte riktigt har tid att sitta och gå igenom precis alla konsekvenser. Vi måste agera också och det tycker jag att landskapsregeringen i det här fallet har gjort. Tack!

Vtm Viveka Eriksson, replik

Talman! Intressant grepp. Flytta om resurserna. Det vi hävdar från liberalernas håll är att den offentliga ekonomin är en helhet. Och det betyder att den offentliga ekonomin ska vara i balans. Och då handlar det ju om att också kommunernas ekonomi ska kunna fungera på ett sådant sätt att man kan sköta sina åtaganden. Så det hänger ihop. Utgångspunkten för den här framställningen var faktiskt ltl Jörgen Pettersson, att kommunerna skulle betala två gånger för Gullåsen-avgifterna. Det var utgångspunkten. Nu har man justerat om den med lite ord, men det är fortsättningsvis så att kommunerna ska betala 4 miljoner eller man får mindre 4 miljoner. Vilket betyder att det påverkar kommunernas ekonomi radikalt.

Ltl Jörgen Pettersson, replik

Fru, talman! Jag tror att vtm Viveka Eriksson möjligen överdriver hur radikalt det inverkar på kommunernas ekonomi. Om man betraktar kommunerna kollektivt vilket jag inte tror alltid är lyckligt faktiskt. Men om man gör det så handlar det om en neddragning av 10 procent. Det är faktiskt inget väldigt stor nedskärning. Det är någonting som man kan hantera. Och det är någonting som man måste hantera i tider som dessa, när pengarna börjar ta slut. Tack!

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Tack, fru talman! Utskottet konstaterar att termen justeringsavgift kan vara vilseledande och att man istället ska i bruk termen justeringsbelopp för att nå förtydliganden. Mitt, varken juridiska eller språkliga öra, hänger inte alls med. Det vore mycket önskvärt tycker jag för den fortsatta debatten att någon kunde berätta, i det här fallet ordförande och ltl Jörgen Pettersson, vilken är den juridisk nationalekonomiska skillnaden i den offentliga ekonomin mellan justeringsavgift och justeringsbelopp.

Ltl Jörgen Pettersson, replik

Fru talman! Det vore väl mig förmätet att stå här och hålla en lektion för ltl Gunnar Jansson, som jag är säker på har en betydligt större erfarenhet i denna fråga, men på ett folkligt plan, så råder det faktiskt en ganska stor skillnad mellan begreppet belopp och avgift. Där avgift är alldeles tydligt är någonting som man betalar för någonting som man får, medan begreppet belopp är möjligen något mera flytande. Om det sen håller streck i den juridiska facklitteraturen så tror jag nästan att jag överlämnar till betraktarens egna ögon. Tack!

Ltl Gunnar Jansson, replik

Bevare befolkningen från den här typen av budgetlagstiftning. Det är ju medborgarnas börs vi går i. Vad gäller den juridiska bedömningen har jag kanske möjlighet att återkomma i ett anförande. Men åtminstone jag har fått lära mig att avgift och belopp i den meningen är samma sak att beloppet anger avgiftens storlek. Mer krångligt än så har åtminstone inte mina juridiska professorer uttryckt det hela. Jag vet inte om utskottet vill krångla till det med tystnad eller är det så utskottet hittar på en egen doktrin så skulle det vara värdefullt att få någon insyn vad det handlar om.

Ltl Jörgen Pettersson, replik

Fru talman! Vi har ju inte suttit och hittat på begreppen själva utan vi har nog tagit hjälp av modern sakkunskap i form av lagberedningen som har vägt ordens betydelse och kommit fram till den här slutsatsen. Och inte finner vi väl egentligen några stor skäl till att ifrågasätta deras slutsats. Som ltl Gunnar Jansson mycket riktigt påpekade så handlar detta arbete om medborgarnas börs och medborgarnas börs är allt närmare att gapa väldigt tom och då måste man ta till åtgärder som kanske inte alltid känns väldigt bekväma men som man ändå måste genomdriva. För det är balans i just den börsen som ltl Gunnar Jansson påpekar är det viktigaste av alltihopa. Tack!

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Mats Perämaa, replik

Fru talman! I likhet med det förra ärendet så höll sig utskottsordförande och ltl Jörgen Pettersson mycket till att verbalt framföra betydelsen av ansvarstagande och nu har vi hört två anföranden. Vi har två lagar till framför oss och vi kan för vår del säga att vi har förstått den innebörden så att i den kommande lagstiftningen kanske vi kan hålla oss mera till de komplikationer som lagförslaget medför.  Vad gäller då, eftersom det gick ut på det här så tog det här att upprepas det jag sade i samband med den förra ärendet. Nu det här så, det här betyder då 3 miljoner i minskade Gullåsen-avgifter som landskapsregeringen så ser nödgad att ta tillbaks av kommunerna. Sen utskottsordförande och ltl Jörgen Pettersson fick budgeten att behandla så har faktiskt utgifterna på en annan sektor tillåtits öka med just samma 3 miljoner euro. Så den här nyttan av den här åtgärden är i och med det bortsopad rent budgetekonomiskt.

Ltl Jörgen Pettersson, replik

Som ltl Mats Perämaa påpekar även om det möjligen rör en helt annan fråga än överföringen till kommunerna, så har vi drabbats av överraskningar i samband med budgetbehandlingen vilket jag kommer att återkomma till imorgon. När det handlar om terminologin som jag använder i presentationerna så tror jag behålla mig rätten att skriva dem själva. Som jag har noterat så har kanske budskapet inte gått in vare sig i detta rum eller kanske ens hos ålänningarna, att den åländska ekonomin är svag. Den är inte stark. Om det krävs att man upprepar den sanningen många gånger så kommer jag att stå här tills det sitter. Det garanterar jag. Tack!

Ltl Mats Perämaa, replik

Ja, fru talman! Då får vi höra samma ord sen när den kommande lagen om tandvårdsreformen ska presenteras här av utskottsordförande och ltl Jörgen Pettersson så får vi se om det blir en liknande presentation då. För övrigt återkommer jag i ett anförande om en stund.

Ltl Jörgen Pettersson, replik

Tack igen! Om det krävs att jag behöver dra det en gång till för att alla i salen ska begripa allvaret i situationen så tvekar jag naturligtvis inte att göra det. Tack!

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Mats Perämaa

Fru talman! Det förra ärendet som också kopplade ihop med budgeten. Det sade vi att hörde till kategorin mindre klandervärda budgetlagsframställningar. Detta ärende hör inte till den kategorin, utan till den andra. Mera klandervärda. Det här kopplar ihop med det jag kommer att säga. Först finns det frågetecken kring huruvida, vilket framgick här i en tidigare replikväxling vilka är de märkliga kostnaderna i reformen om ny lagstiftning. Vilka är de verkliga kostnaderna för kommunerna?

Det finns en tankefel i själva upplägget där man på något sätt utgår ifrån att kommunerna totalt sett blir av med alla utgifter i och med att landskapet tar över sjukvården av de äldre. Men som framgick tydligt ur utskottsordförandens presentation här så har kommunerna kostnader kvar för att sköta om de äldre. När de nu har gjort så som avsikten var från lagstiftaren att de alltmera tar hand om de äldre inom sina egna utrymmen och inom sina egna verksamheter och finansierade med kommunernas egna budgeter. Så man kan faktiskt hävda att det som landskapsregeringen nu gör, så i sig innebär en dubbelkostnad. Det beklagliga är då att samtidigt, vilket vi har fått erfara i finans- och näringsutskottet, så stiger ÅHS kostnader totalt sett. För att bedriva sjukvård i allmänhet. Ramen ska utökas med 3 miljoner euro från det som föreslogs för bara några månader sedan. Så det känns som ju att det här är ett avslut i en fråga som leder till att samtliga partner får mera kostnader. Och det är beklagansvärt i sig. Landskapsregeringen när man då i något skede under hösten eller som ett resultat av det man presenterade i tilläggsbudgeten senaste vår. När man bestämde sig för att man ska ta 3 miljoner euro av kommunerna, så gick man in för en avgift som har nämnts för man ville uttryckligen inte ändra i landskapsandelssystemet. Det tror jag att jag har rätt i när jag säger att landskapsregeringen väldigt tydligt sade på det sättet. Man gick in för en viss fördelningsmodell som man presenterade för kommunförbundets förhandlare, vi gör den bedömningen att det aldrig egentligen skedde någon förhandling i ordets rätta bemärkelse, men landskapsregeringen träffade i varje fall kommunförbundets förhandlare. Sen i det sista skedet, en halvtimme före frågan och resultatet skulle presenteras för media så hade man kommit fram till en helt ny fördelningsmodell. Den som ny föreslås i den här lagframställningen. Så i det skedet var det ännu frågan om en avgift som inte skulle röra landskapsandelssystemet. Det var just med p.g.a. det att man sade att man inte rör landskapsandelssystemet, därför kunde man göra en sådan här snabbare process utan att ens förankra frågan ens i kommunerna.

Nåväl, nu vet vi alla det under lagtingets behandling under två utskott så har frågan då ändrat från att vara en avgift till att vara ett justeringsbelopp. Vilket utskott, finans- och näringsutskottet och förmodligen också lag- och kulturutskottet konstaterar att det här är en ändring av landskapsandelssystemet. Nu tvistar man då huruvida det är en grundläggande förändring av landskapsandelssystemet eller bara en förändring. Men redan en förändring av landskapsandelssystemet borde enligt alla parlamentariska regler så som vi ser saken borde ha föregåtts av en dels en utvärdering av landskapsandelssystemet, den som trädde i kraft 1.1.2008 och dels en det att kommunerna i sig som drabbas av det här skulle ha blivit hörda i den här frågan. Kommunerna har inte haft en möjlighet att bli hörda. Kommunerna var sist och slutligen överraskade av resultatet av det som blev framställningen. Det har vi fått erfara i finans- och näringsutskottet många gånger, utav många kommunrepresentanter. Så vi ger faktiskt ett underbetyg åt landskapsregeringen hur man har hanterat den här frågan och kanske det stämmer det som utskottsordförande Jörgen Pettersson sade i ett anförande att när det är bråttom, så kanske man inte hinner vara så noggrann med alla detaljer, men vi liberaler hävdar nu att det är speciellt i tider av inbesparingar och när man tvingas till åtgärder som berör människors vardagar, kommunal finansiering och kanske sociallagstiftningen, som berör människor i svag ställning. Då är det synnerligen viktigt att man är noga med de regler som finns i hur man ska hantera lagstiftning. Här har man missat.

Vi liberaler har sagt i samband med budgetbehandlingen och i samband med behandlingen av den här lagframställningen att vi hade förespråkat en annan modell för att involvera kommunerna i det som kallas för SSR, Samhällsservicestrukturreformen. Vi liberaler var med och presenterade de tankarna i budgeten för 2012. Det är var vi lever än i dag. Vi hade så som också landskapsregeringen gör nu, vi hade minskat på landskapsandelarna till kommunerna, det har jag sagt många gånger och det kan jag säga igen, vi hade också minskat på kompensationerna för kommunala skatteavdrag. För vi säger vi också kommunerna ska också vara med och finansiera det som i framtiden ska bli den balanserade offentliga ekonomin. Det går inte att hålla de här blocken i serviceproduktionen ifrån varandra. Men vi hade så som vi sade i budgeten 2012, vi hade gjort en utvärdering av landskapsandelssystemet. Vi hade tagit pengar, men vi hade gett tillbaks pengar i form av ett utökat och utvecklat samarbetsunderstöd. Och vi är fullständigt övertygade om och vi tror att den process som landskapsregeringen bedriver om samhällsservicestrukturreformen kommer visa efter något år att vår modell med mer samarbete. En samarbetsutveckling utifrån en positivare utgångspunkt, den hade gett ett bättre resultat. Den hade sparat mer pengar totalt sett för den offentliga ekonomin. Det här vår fasta övertygelse.

Nå, nu kan vi i varje fall inte applicera vår tre-fyra åriga modell i samband med ett budgetförslag. Och eftersom vi ändå har sagt att vi också skulle ha tagit från Landskapsandelarna till kommunerna, vi skulle ha gett mindre kompensation för skatteavdragen som vi har bedömt är bäst, att vi är med och accepterar substansen i budgetekonomisk i det landskapsregeringen föreslår. Vi kommer inte att ha en avsikt att rösta mot själva lagförslaget. Men vi har sagt att, och det vill vi att lagtinget ska rösta om innan den här behandlingen tar slut, vi vill att man ska komma med förändringar till samarbetsunderstödet, en lagstiftning som styr det och sen ge behövliga budgetanslag för att förverkliga en utveckling i serviceproduktionen mellan kommuner och landskapet på det positiva sett som jag beskrev här förut. Då menar jag att man kan applicera vår modell också på den här framställningen. Tack!

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Det är precis så som lag- och kulturutskottet uppfattat saken som ltl Mats Perämaa redogör för. Från att ha varit en Gullåsen-avgift och en avgift, så har man helt ändra spår under behandlingen i lagtinget. Man pratar om ett justeringsbelopp och man konstaterar att man inte kan ha en avgift utan motprestation. Det är en förändring av landskapsandelssystemet, det torde vara helt glasklart.

Ltl Mats Perämaa, replik

Fru talman! Och därför riktar vi också en skarp kritik till landskapsregeringen. Därför för att så som utskotten har konstaterat så går man in för en förändring av landskapsandelssystemet utan att höra kommunerna. De organisationer som uttryckligen är beroende för den finansiering, för att kunna ge den service som vi samma personer, lagtinget har bestämt att de ska utföra. Den här svängen från avgift till att den verkligheten att den här en förändring av landskapsandelssystemet förstärker ytterligare vår kritik mot landskapsregeringen.

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack, fru talman! Ltl Mats Perämaa slår nästan knyt på sig själv när han ska beskriva den här hela överföringen mellan kommunerna och Gullåsen-avgifterna. Det är en ganska komplicerad historia, som har debatterats särskilt mycket i också i remissdebatten där mycket klargjordes tycker jag att jag vill inte gå in på de enskilda sakerna. Jag har lite annorlunda uppfattning än ltl Mats Perämaa vad gäller de här bitarna. Däremot vill jag passa på att berömma ltl Mats Perämaa och förhoppningsvis också resten av liberala lagtingsgruppen om att man går in för att acceptera det landskapsregeringen och majoritetsblocket har föreslagit i förändring här i kompromiss och det tycker jag är positivt. Tack!

Ltl Mats Perämaa, replik

Fru talman! Vi får väl se vad den kommande omröstningen säger och vad den ger för resultat för hela gruppen men att vi som har undertecknat reservationen så har under den korta tid vi har haft till förfogande i utskottet, kommit fram till att det är den här modellen vi förespråkar. Jag slår inte på något sätt knyt på mig själv när jag beskriver hur den här ekvationen går ihop. Jag har det största förtroende för ltl Petri Carlsson, men i just den här frågan så har jag faktiskt ett lite större förtroende till utskottsordförande ltl Jörgen Petterson som för utskottsmajoritetens del sade att kommunerna kvarstår med kostnader för de äldre där de fortsättningsvis i sina kommuner. Alltså kommunerna blir av med 3 miljoner till landskapsregeringen till budgeten och så kvarstår kostnader för att sköta om de äldre.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack, fru talman! Det är oomstritt att kommunerna skulle ha kvar en kostnad för Gullåsen-avgiften om man inte förändrade ÅHS lagstiftning och tog bort den här, det är helt oomstritt. Sen är nivån på det väldigt svår att bedöma och det skriver också utskottet i sitt betänkande. Men jag blir också förvånad när ltl Mats Perämaa och liberalerna anför kritik mot att det har hastats igenom de här juridiska begreppen vad gäller justeringsbelopp och avgift. Det har t o m tagit två utskott som har behandlat det, två utskott som har juridisk tolkningsrätt och där lag- och kulturutskottet har ett särskilt ansvar för att uttolka grundlagar, självstyrelse, EU-lagstiftning och andra saker. Man har kommit med ett utlåtande i den här frågan, så jag tycker att det är seriöst behandlat och det är t o m flera utskott som har behandlat just den här frågeställningen.

Ltl Mats Perämaa, replik

Fru talman! Jag har ingenting att anmärka mot lag- och kulturutskottets behandling av den här frågan. Det utskottet leds ju ut av en professionell politiker givetvis. Men vi ska komma ihåg att det som utskottet kom fram till så är ju helt i strid med framställningen eller utlåtandet sågar ju landskapsregeringens förslag om att man skulle avgiftsbelägga kommunerna så jag riktar ingen som helst kritik till lagtinget i den här frågan i beredningen. Men resultatet visar ju att beredningen från landskapsregeringen brast på den här betydande punkten.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Vicelantrådet Roger Nordlund, replik

Fru talman! Jag ber också om att få tacka ltl Mats Perämaa för det erkännande som han gjorde i sitt anförande om att åtgärderna i sig är riktiga när det gäller att minska på överföringarna till kommunerna. Det visar att vi egentligen har samma syn på helhets ekonomin här på Åland. Ltl Mats Perämaa sade att han också skulle ha minskat på landskapsandelarna till kommunerna och att han också skulle minskat eller tagit bort de här kompensationerna. Det där är vi helt eniga om. Och sen skulle han ha istället satsat på samarbetsunderstödet och då vill jag lyfta fram det som vi skriver på sidan 71 i budgeten för 2013, att landskapsregeringen välkomnar inom det sociala området särskilt samhällsprojekt inom äldreomsorgen t.ex. beträffande äldre och teknik inom handikappservicen och inom barnskyddet. Och vi har också pengar upptaget i budgeten för 2013. Det finns från tidigare. Så egentligen är vi helt och hållet inne på samma linje.

Ltl Mats Perämaa, replik

Fru talman! Tyvärr inte helt och hållet. De verbala delarna beskriver det på något sätt om man vill göra så här. Men i budgeten för 2012, alltså det år vi lever idag så fanns det 375 000 euro upptaget för samarbetsunderstöd och särskilt understöd torde det heta. Så att beloppen är helt annorlunda. Igår hade beloppen för budgeten framöver varit åtminstone varit av den nivån att verkligen åstadkomma förändring. Sen ska vi komma ihåg att de här 100 000 som vice lantrådet Roger Nordlund har föreslagit i budgeten, det ska också täcka Sottungas situation och det vet vi allihop att Sottunga kommer att få slut på pengarna. Det har de själva sagt inom snar framtid så att jag ser det framför mig att de pengar som finns föreslagen kommer att räcka till lån eller särskilt understöd åt Sottunga. Men knappast överhuvudtaget till samarbetsunderstöd. Och framförallt så skulle det ha krävts en lagändring för att stimulera.

Vicelantrådet Roger Nordlund, replik

Fru talman! Jag tycker att riktigheten i den politik som både ltl Mats Perämaa och liberalerna och vi i landskapsregeringen önskar föra, så har ju på något sätt bevisats genom det som sker just nu. Samtliga kommuner har nu fastställt sina skattören. Alla har bestämt samma skattöre utom en som har sänkt sitt skattöre. Kommunsektorn som helhet går de facto överskott enligt budgeterna för 2013. Medan landskapets ekonomi kommer till ett ganska stort underskott. Det t o m ökar i samband med den här ekonomin, vilket är beklagligt. Ska vi se till helhets ekonomin så är det här riktiga åtgärder. Sen kan vi naturligtvis strida lite grann om teknikaliteterna kring det hela men riktningen som sådan är rätt. Sen vill jag också lyfta fram det att det är rätt som ltl Mats Perämaa säger, i 2012 års budget finns det ganska mycket pengar för samarbetsunderstöd, men det har inte varit någon efterfrågan. Och där måste vi hjälpas åt både vi i regeringen och liberalerna, att försöka stimulera till samarbete. Då kommer vi också att vara med och hjälpa till ekonomiskt.

Ltl Mats Perämaa, replik

Fru talman! Det är inte frågan om teknikaliteter. Samarbetsunderstödslagstiftningen måste ändras för att det som ska kunna ligga till grund för ett stimulerat samarbete mellan kommunerna. Och det har inte vice lantrådet Roger Nordlund kunnat presentera en sådan förändring av samarbetsunderstödet. Den här diskussionen förde vi i samband med tilläggsbudgeten om jag minns rätt. Vi är överens om de budgettekniska resultaten av den här framställningen. För vi säger ju att kommunerna kommer att måste vara med i den totala reformen av hela samhällsekonomin. Men vi kritiserar det sätt som landskapsregeringen gör det här på, utan att ha pratat med kommunerna. Med försök att göra det via en avgift, för att dölja att det verkligen är en ändring av landskapsandelssystemet. Så kritiken är stark till den delen, men att kommunerna måste vara med i hela den här utvecklingen och finansieringen så det är ostridbart.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Brage Eklund

Tack, fru talman! Jag vill börja egentligen med att säga att i finans- och näringsutskottet så har jag gjort en reservation där jag påstått i min reservation att det är en grundläggande förändring av landskapsandelssystemet. Vilket nu finans- och näringsutskottet inte har påstått. Men i grunden så är det dåligt igenomtänkt lagförslag. Det kan man inte komma ifrån. Och den har ju hastats igenom p.g.a. då att man ska få en budget i balans. Man skulle önska att sådana här typer av budgetlagar och tillfälliga dessutom skulle ha lite större framförhållning, att de skulle vara helt klara när man börjar diskutera budgeten och inte att man får de i famnen samtidigt som utskottet ska börja behandla budgetförslaget. Det är ändå ganska pressat tidsschema för finans- och näringsutskottet att hinna med själva budgeten och nu i det här fallet så har vi fått hjälp från andra utskott, lag- och socialutskottet. Annars skulle de här lagarna inte ligga på bordet idag. Och det här fram stressandet av budgetlagar, det tycker jag man borde haft en framförhållning så att man hade haft det klart när budgeten läggs på bordet.

I landskapsregeringens ursprungsförslag så pratas det ju precis som ltl Mats Perämaa talar om här att överföringarna till kommunerna via en justeringsavgift. Och det har vi konstaterat i behandlingen också när vi har fått utlåtande från lag- och kulturutskottet att man inte har tyckt att uttrycket avgift är en bra benämning utan man har justerat det då till ett belopp. Därför att en avgift fordrar, om jag förstått rätt, en motprestation för att man skulle kunna ta en avgift. Nå, i saken är det väl samma sak. Men att uttrycket kanske är mera rätt.

Jag har ansett i min reservation som sagt var att det är en grundläggande förändring av landskapsandelssystemet och det bygger jag på att man har gjort en helt ny typ av reglering för att minska landskapsandelarna till kommunerna. Där man via det här lagförslaget går in och inför det här justeringsbeloppet som man gör landskapsregeringen rätt till då att minska landskapsandelarna till kommunerna. Och det anser jag är en grundläggande förändring, sen må andra tolka som de vill, men så där har jag bedömt det. Sen har nämnts i landskapsregeringens lagförslag nämnt också att eller i motiveringarna att man ska komma med nytt förslag i samman med samhällsservicereformen. Och det tycker jag väl i och för sig är bra, men man kan ju fråga sig om just den här typen av tillfälliga lagar är någon sorts trygghet för kommunerna. Där har man väl, tycker jag åtminstone, kunnat på något vis diskutera med kommunerna och i det förra anförandet fick vi ju höra att den här diskussionen mellan kommunerna och landskapsregeringen har varit ganska brådskande och inte förankrad på det viset, som man tycker att en sådan här viktig sak borde ha varit. Så jag får en känsla av att kanske inte kommunerna har varit riktigt med på den här sista slutrundan och förstått vad de här effekterna av hela förändringen av det här lagförslaget innebär.

Sen har det också nämnts just det här påståendet att kommunerna får fortsätta att betala och att man har de här kostnaderna kvar och det framför också i samband av vår behandling i utskottet att fast patienten flyttas ut från Gullåsen så har ju kommunerna patienterna kvar och kostnaden uppstår i ett annat ställe. Så det här blir en dubbelkostnad som man säger. Först minskar landskapsandelarna men kostnaderna för patienten kvarstår och det här kommer ju att ge resultat så småningom för kommunernas ekonomi. Nu nämns också att 10 procent inte är en stor summa. Nå, det där är ju betraktarens synd, det alltså det är vi medvetna om. 10 procent på vilket belopp så det har ju av avgörande betydelse. Men i stora hela så har vi ju omfattat lagförslaget för det. Men med reservationen som jag har sagt att vi anser att det är en grundläggande förändring av landskapsandelssystemet som nu landskapsregeringen påstår att man inte gör. Men det är det.

Vicetalman Viveka Eriksson, replik

Fru talman! Jag håller fullständigt med ltl Brage Eklund om det här med att man går in landskapsandelssystemet och man ställer sig egentligen på sidan om landskapsandelssystemet med det här förfarande. Vilket är helt fel, för landskapsandelssystemet måste vara förutsägbart för kommunerna. Man är så beroende av det för alla sina verksamheter, så jag håller fullständigt med ltl Brage Eklund om att det är nästans den största bristen med den här lagförslaget.

Ltl Brage Eklund, replik

Jag tackar för det, att vi har lika syn på saken och det är väl det här som är det svåra för kommunerna när det är så kort framförhållning att man vet ju inte nu från dag till dag vilka förändringar landskapsregeringen kommer med. Och framförallt när kommunerna ska börja budgetera så skulle sådana här förankringar borde vara gjorda med kommunerna och landskapsregeringen vad som är på kommande. Tyvärr så blev det ju ett lite hastverk och därför skulle egentligen hela det här lagförslaget varit skickad tillbaka, men att tyvärr är det så här.

Vicetalman Viveka Eriksson, replik

Talman! Det är ju precis så det är därför att för kommunernas del så påbörjas ju budgeteringsarbetet i maj-juni. Det är då man behöver veta vad man har för förutsättningar, vilka ramar man har att jobba inom. Och egentligen så var det ju så att den här tilläggsbudgeten som kom i våras, redan där så borde man då från landskapsregeringen ha kommit med den här lagen. Efter den tilläggsbudgeten.

Ltl Brage Eklund, replik

Jo, det är helt sant. Jag tycker att när man kommer med ett sådant här lagförslag där man i samband med budgeten ökar avgifterna och minskar landskapsandelarna till kommunerna totalt. Minskar bidrag till avlopp och vägar, så borde man ha en totalkostnad för kommunerna innan man gör en förändring av landskapsandelarna så att man vet vad det slår totalt. Den uppfattningen har jag nu att inte landskapsregeringen har, utan det kommer efter.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Vtm Viveka Eriksson

Talman! Jag var redan i mitt replikskifte inne på det här med de här budgetlagarna och möjligheten att verkligen ha en riktig seriös behandling av de här lagarna. När de kommer sent, när det är mycket jobb i utskottet redan och man ska väldigt snabbt få ihop de här lagarna. Och jag tycker att man ser det väldigt tydligt i just den här lagen. Jag ser det också i flera av de andra budgetlagarna. Men om man nu tar den här överföringen till kommunerna, den ändringen av den lagen, så är det ju så att för det första så kom ju den här lagen om ni kommer ihåg, väldigt sent. Den kom t o m efter att vi hade behandlat och remitterat budgeten till finansutskottet. Och det gjorde ju att förutsättningarna var ju redan där kringskurna. Sen var det dessutom det att den var dåligt beredd. För redan här i talarstolen under remissen så stod man och gjorde lagberedning och började ändra. Man började ändra det här begreppet avgift till belopp. Redan i remisstillfället. Och det borde ju man förstås från landskapsregeringen redan från början ha noggrant analysera vad det innebär att sätta avgift på kommunerna. Nå, att sätta en avgift på kommunerna då måste man också kunna förvänta sig en motprestation. Och det har man ju rett ut i lagutskottet att det inte kan vara en avgift. Sen är det dessutom det att man gör en genomgripande förändring, som vi ser det av landskapsandelssystemet. Man går på sidan av landskapsandelssystemet. Sen tycker jag också att finans- och näringsutskottet har en enorm arbetsbörda de här dagarna som budgeten ska behandlas. Så vi hade en diskussion i talmanskonferensen om det är rätt utskott att remittera de här lagarna till. Och jag ifrågasatte det redan då och jag verkligen ifrågasätter det ännu mera nu. För nu är det finans- och näringsutskottet ägt de här ärendena. Skulle sakutskotten som specialutskotten fått de direktremitterade till sig, då skulle man i lugn och ro ha behandla och berett lagarna. Och också i det här fallet särskilt kunna lagbereda för det är ju det lagtinget har gjort också till en viss del. Så jag tycker att till nästa gång att man verkligen funderar på det här, när vi står inför en sådan här situation nästa höst igen antagligen.

Det som är intressant nu, beredningen i lag- och kulturutskottet, finansutskottet sade så gör att Gullåsen-avgifts argumentet det har förfallit. Och det sade också finansutskottets ordförande. Han sade så här, att nu är det så att kommunerna ska sköta sina äldre själv eftersom man nu flyttar hem från Gullåsen, är det bra eller dåligt sade utskottsordförande det kan man förstås diskutera. Jag tror att det är bra att man en gång för alla har rett upp den här situationen vad som är socialvård. De äldre ska skötas inom socialvårdsdelen hemma i kommunerna och sen när man är sjuk ska man vara på sjukhuset och då är den geriatriska delen en del av sjukvården. Så det tycker jag och vi att är bra att en gång för alla är upprett. Men det som sen blev konsekvensen för kommunerna att man nu har fått ökade kostnader, därför att man har flera äldre som man sköter inom sin sociala del. Och därför tyckte vi att det blev så fel argument att påstå att man dessutom skulle betala en gång till avgifter till Gullåsen. Det betyder alltså att kommunerna skulle betala två gånger. Det har man nu från utskottets sida slagit fast att det inte är modellen. Det är inte Gullåsen-avgiften längre vi talar om, utan det handlar om 4 miljoner mindre i landskapsandelar till kommunerna. 3 miljoner har man hävda att är Gullåsen-avgifter och 1 miljon är någonting annat. Det är 4 miljoner mindre till kommunerna.

Sen det här ord-trolleriet som har skett också här under lagtingsberedningen. Avgifter blev ett belopp. Räcker det med sådana ord-trollerier eller finns det någonting som är dolt i det här. Kommer det här att hålla i sista ändan, för laggranskning och alla de systemen. Jag tror att ltl Gunnar Jansson mera kommer att orda kring de här frågeställningarna. Vi hävdar alltså att det här förslaget ställer landskapsandelssystemet åt sidan. Man har nu sagt att det blir en förändring av landskapsandelssystemet, men det blir det ju inte i verkligheten. Utan man går in och drar ner landskapsandelarna till kommunerna, men man går inte in i det system som finns. Därför landskapsandelssystemet, det är väldigt komplicerat och krångligt. Det är uppbyggt på olika koefficienter hur man räknar ut vad de olika kommunerna ska få. Och de koefficienterna de bygger på t e x regionen, är det en skärgårdskommun eller har sådan boendestruktur så får man högre koefficienter och så vidare. Men det bygger också på befolkningsstrukturen, åldersstrukturen i kommunerna. Sen finns det också landskapsandelssystemet att man en gång per år kan gå in och jämna ut landskapsandelarna. Det ska ske inom oktober. Nu har man ett utjämningsbelopp som kommer i december. Det kan man ju också ställa frågande till att vad det här är för nytt ord i det här systemet. För det som man föreslår är att man nu räknar antalet människor i kommunerna. Man har alltså helt frångått den landskapsandelssystemet. Man tar bort 4 miljoner från landskapsandelarna men man följer inte landskapsandelssystemet. Och det här är en jätte stor brist i hela den här lagstiftningen.

Det som också är märkligt i sammanhanget är att man tänker sig att man minskar landskapsandelarna till vissa kommuner inom de sociala landskapsandelarna. Och de är ju väldigt noggrant uträknade bl.a. på de här åldersstrukturgrupperna. Ändå ska man gå in och minska sociala andelarna till Mariehamn, Jomala och Finström åtminstone, trots att kommunerna har fått ökade kostnader på den sociala sidan p.g.a. man tar mera ansvar för de äldre. Det här är igen en argumentation som inte håller ihop. Jag tycker att den här lagen har så många bristfälligheter så egentligen borde vi inte godkänna den här i lagtinget. Men jag håller också med det resonemang som har förts att om att det finns anledning ändå att titta på hela ekonomin så som mina kollegor i finansutskottet har gjort. Så vi får väl se hur det går i sista behandlingen här för jag tycker att själva lagupplägget är felaktigt. Själva åtgärden så kan man sen möjligen stöda. Därför att som vice lantrådet Roger Nordlund sade till ltl Mats Perämaa här i tidigare replikskifte. Han påstår att liberalerna säger att de här åtgärderna är riktiga. Och det har vi ju inte sagt. Vi säger inte att åtgärderna i den här lagstiftningen är riktiga därför att den är fel uppbyggd. Därför att, precis som jag redan har sagt, man inte kan ta Gullåsen-avgift, man kan inte gå på sidan av landskapsandelssystemet och man har inte gått igenom och analyserat landskapsandelarna. Det borde man ha gjort innan man går in och ändrar. Och man har inte involverat kommunerna. Så därför är beståndsdelarna i lagen fel. Däremot så har ju vi hela tiden, och vi skrev också i en motion i samband med budgeten att man borde gå tillväga på ett annat sätt. Man behöver titta på hur man ger mera morötter åt kommunerna för att samarbeta över kommungränser. Tack!

Ltl Jörgen Pettersson, replik

Fru talman! Jag får tacka vtm Viveka Eriksson för ett välutfört anförande även om jag möjligen kanske inte delar alla slutsatser när det gäller själva lagtexten. Det som jag tycker att är viktigt och som var viktigt att fördes fram, var hur arbetet ska fördelas i utskotten. Där hanteringen av budgetlagar, den här gången gick väldigt bra, men man kan inte alltid veta att det blir så i framtiden. Varför jag tycker att vi borde ta med oss det till talmanskonferensen, eller var nu forumet är, det här kanske inte är rätt forum, men faktum är att det blir en väldigt stort press på ett utskott och det kanske inte alltid är till det bästa. Tack!

Vtm Viveka Eriksson, replik

Talman! Förstås så månar jag om finans- och näringsutskottets arbetssituation men jag månar ändå mer om att de lagar som vi stiftar här i lagtinget är hållbara på sikt, att de är välgenomtänkta, analyserade och granskade. Och det anser jag att med den här farten som det har varit på och med den bristfällighet som har funnits i själva grunddokumentet så har det inte någon bra förutsättningar för lagtinget att göra ett bra arbete. Så det tycker jag att vi verkligen noga ska tänka på.

Ltl Jörgen Pettersson, replik

Tack för det. Jag vill dock upprepa att lagarbetet har gått bra och det har gått enligt konstens alla regler denna gång, men jag tror ändå att det finns skäl att se över arbetsbördan i de olika utskotten även i framtiden. Tack!

Vtm Viveka Eriksson, replik

Talman! Onekligen ska lagarbete ta lite tid. Det behöver verkligen vändas och vridas på lagparagraferna.  Vi är ju också vana vid att det tar ett antal veckor i ett utskott att arbeta med en viktig lag. Här har vi nu på rad fyra jätteviktiga frågor som påverkar människorna i det åländska samhället. I frågor som jag tycker att vi inte har kunnat ta den tid som vi har behövt för att få ett bra slutresultat.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Vicelantrådet Roger Nordlund, replik

Fru talman! Jag vill också tacka vtm Viveka Eriksson för att hon så tydligt medgav att kommunerna skulle även med den liberala ledningen ha fått avstå ungefär lika mycket pengar till landskapsekonomin. Och jag tycker det är rakryggat att säga det, för de facto så är det så att det är den regeringen som leddes av nuvarande vtm Viveka Eriksson dåvarande lantrådet Viveka Eriksson som tog den ÅHS lag där man angav att när den här geriatriska kliniken blir fullt ut det, då kommer det här beloppet att justeras i landskapsandelarna. Och det var cirka 3 miljoner, så att det har sagts i flera anföranden här också och vtm Viveka Eriksson sade att det var en överraskning för kommunerna. Jag tycker att det är att undervärdera kommunerna. Alla kommuner har vetat att det är cirka 3 miljoner som Gullåsen-avgiften är och det kommer att justeras i överföringen mellan landskapet och kommunerna. Sen har vi tagit ytterligare en miljon så det tycker jag man kan kritisera oss för möjligen men inte de här 3 miljonerna.

Vtm Viveka Eriksson, replik

Talman! De 3 miljoner som vice lantrådet Roger Nordlund hänvisar till det är uträkningar som är flera år tillbaks i tiden, kom ihåg det. Ta och jämför det med de verkliga inkomsterna för Gullåsen under det här året. Det vet vi att inte är alls i de här proportionerna. Så till den delen håller inte 3 miljoner längre. Sen när det gäller att liberalerna skulle ha tagit från kommunerna ungefär lika mycket pengar, det kanske vi skulle ha gjort i sista ändan, men vi skulle definitivt inte ha gjort det genom en budgetlag som hamnar på lagtingets bord i slutet på november utan vår modell var att man bygger upp det under några års sikt. Där man fasar ut vissa ersättningar för avdrag och där man också sätter pengar för samarbetsunderstöd. För att både ge morot och lite piska för att få kommunerna att samarbeta. Och det skulle vi ha gjort under flera års tid.

Vicelantrådet Roger Nordlund, replik

Ja, fru talman! Där måste vi hjälpas åt att få kommunerna att samarbeta så mycket som möjligt. Och hela det här samhällsservicereformsprojektet går ut på det. Men jag tycker ändå att det är ett viktigt budskap uti kommunerna. Man hör en massiv kritik ifrån liberalerna och från annat håll på det här lagförslaget och åtgärder vi vidtar, men de facto så är ju nu också vtm Viveka Eriksson att i sista ändan så skulle det bli ungefär samma sak för kommunerna. Och det tror jag är viktigt att veta för det understryker allvaret i den ekonomiska situationen vi har här på Åland. Jag är tacksam för att också liberalerna genom sin ordförande medger det.  

Vtm Viveka Eriksson, replik

Talman! Igen. Det här skulle ha gjorts under några år inte i en brandkårsutryckning i en budgetlag som hamnar på lagtingets bord i november. Utan på ett långsiktigt sätt så att kommunerna skulle ha varit delaktiga, så att man skulle uppmuntra till samarbete kommunerna emellan, så att man skulle få den här möjligheten att faktiskt också då anpassa minskade inkomster när man gör sitt eget budgetarbete. Det har man ju inte överhuvudtaget gett till kommunerna. Vi är väldigt kritiska till hur det här har hanterats. Vi skulle ha gjort på ett helt annorlunda sätt. Men i sista ändan har vi en gemensam offentlig ekonomi och då måste man titta på helheten. Och då måste man också gå in och titta på de olika kommunerna. Och gå in i landskapsandelssystemet för att se hur man ändrar i det. Nu går man på sidan av landskapsandelssystemet och inför ett helt nytt system. Det är inte bra.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Anders Eriksson

Fru talman! Det är nu den andra budgetlagen vi debatterar idag och det kan vara kanske inledningsvis skäl att notera varför vi har budgetlagar. Enligt min synsätt så var det ju för att man skulle uppnå en större rättssäkerhet när det gäller transaktioner, när det gäller understöd till enskilda medborgare. Budgetlagarna är egentligen enligt mitt synsätt faktiskt viktigare än vad själva budgeten är. Nu har vi väl det mesta besättningen vi haft här inne i bänkarna just nu vid tillfälle men under största delen av debatterna så har regeringsbänkarna varit mer eller mindre tomma. Och därför undrar jag om man faktiskt har insett vad som är meningen med en budgetlag, till att få en rättighet till lag bunden och framförallt få en lite långsiktighet i det. Den här lagen kom ju de facto efter själva budgeten om det om någonting så visar väl inför öppen ridå vilken oerhörd brådska man har haft. Och vi har noterat i de lagar jag har haft möjlighet till att sätta mig in mera ingående i social- och miljöutskottet att lagstiftningen är synnerligen bristfällig och på gränsen till hoprafsad lagstiftning. Och det här är ju inte bra om utgångspunkten är att vi ska uppnå en större rättssäkerhet. Det som jag också tycker med tanke på den remiss som jag hade relativt nyligen att det skulle vara klädsamt om finans- och näringsutskottet ordförande skulle notera de frågor som reses i remissen. Jag fick ett löfte om att man skulle titta på de här frågorna. Men vare sig i presentationen eller i betänkande återfinner jag någonting av det. Och det första, var det att jag ville att man från finansutskottets sida verkligen skulle göra en helhetsbedömning. Är det bara den här ena miljonen vi pratar om eller är det som jag hävdar betydligt mer pengar? Om vi tittar på understöd för kommunalvägar, vatten, avlopp, Grelsby patienterna, Gullåsen patienterna osv. Jag finner ingenting av det här och det skulle vara intressant att få reda på. Och jag hoppades verkligen att finansutskottet skulle ha kunnat titta på det.

Den andra frågan jag tog upp så var hur det slår för de enskilda kommunerna. Det är ju lätt att läsa att t e x min hemkommun Jomala förlorar 390 000 på de här transaktionerna medan jag noterar att Mariehamn igen blir vinnare på det här. Det var den andra frågan jag riktade till finansutskottets ordförande Jörgen Pettersson att är det en uppfattning? Jag är iså fall i en felaktig uppfattning eller kan man titta på det? Finns det något mönster? Det skulle vara bra om man skulle notera de frågor som ställdes i remissen, för ofta finns det ju en hel del tankar bakom det. Nu levererade utskottsordförande Jörgen Pettersson ganska bombastiska ordmattor om jag säger så om någonting helt annat än vad det här betänkandet tar upp sist och slutligen.

När det gäller själva betänkandet så är det tre saker som jag är lite fundersam på. Och det första är att det står så här att man konstaterar att lagförslaget gällande införandet av en justering mellan landskapet och kommunerna innebär en förändring av landskapsandelssystemet men att det inte är en fråga om en grundläggande förändring. Nå, är det väl så som det brukar sägas att inom politik går det absolut att strida om allt. Tittar man på vad det här handlar om så är det någonting som man ursprungligen kallar för en avgift och det tycker jag är bra att man nu har gått över till begreppet belopp istället. Sen kan man säkert ha olika synpunkter på om det är juridiskt korrekt eller inte. Men åtminstone så är det bättre än en avgift, för där förutsätter jag en motprestation. Men igen, man införde den här avgiften, beloppet eller vad vi nu ska kalla det för som någonting helt nytt. Om inte det är en grundläggande förändring så vet nog inte jag vad som är en grundläggande förändring, men som sagt inom politiken går det att strida om allt.

Det som jag tycker är det intressanta i det som sägs i följande stycke och då står det så här, där man hänvisar till sitt betänkande nr 18 från i fjol, ”landskapsregeringen bör snarast möjligt återkomma till lagtinget med sina visioner, tankar och så vitt möjligt konkret innehåll kring samhällsservicereformen”. Det är en väldigt intressant formulering med tanke på den omröstning som vi ska ha som sista punkt på dagordningen idag och med tanke på att också regeringspartierna efterlyste samma sak för ett år sedan. Som vi nu efterlyser i den här klämmen, så torde det ju vara en kläm som man kunde omfatta rent av enhälligt kanske.

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack, fru talman! Och de här frågeställningarna som ltl Anders Eriksson lyfte fram, lyfte också ltl Anders Eriksson fram i remissdebatten och jag tog synnerligen fasta på det i utskottet och också i remissdebatten diskuterade kring den här frågan och därför har utskottet gjort ett synnerligen stort arbete och hört på olika kommundirektörer, styrelseordföranden, stadsdirektören, minister och olika personer för att klargöra den här frågan och kommit fram till att det inte är där man säger så här ”sammantaget konstaterar utskottet att det är svårt att bedöma effekten av den slopade Gullåsen-avgiften för den enskilda kommunen” och det här är mycket exakt. Det står också här att det är svårt att få en rättvis fördelning utgående enbart från en viss tids period av inbetalda Gullåsen-avgifter eftersom man inte vet hur mycket varje kommun skulle betala i avgift under kommande år och framåt. För bedömningen finns där och det är mycket svår att tala om exakt vem som blir vinnare och förlorare.

Ltl Anders Eriksson, replik

Tacksam för ltl Petri Carlssons svar, men det jag efterlyste var ju de facto någonting betydligt mera. Samtliga transaktioner som sker mellan landskapet och kommunerna och det är ju trots allt inte någon rymdresa som vi pratar om. Det måste finnas möjligheter till att kunna ta ett helhetsgrepp, sen kan jag mycket väl förstå resonemanget som ltl Petri Carlsson har att det enda som man med 100 procentig säkerhet kan säga är hur situationerna varit bakåt i tiden. Man kan inte säga hur den kommer att bli framöver. Men ändå om man skulle räkna ihop alla de här transaktionerna, det var det som skulle vara det intressanta. Hur mycket förlorar kommunerna? Jag har ju hävdat att de förlorar betydligt mer än en miljon. Och med tanke på att man från finansutskottets sida och från regeringspartiernas sida inte riktigt vill reda ut den här frågan utan hänvisar att det är så komplicerat så tolkar jag det som att jag har rätt.

Ltl Petri Carlsson, replik

Det är klart att det skulle vara önskvärt att ha exakt alla prognoser för alla de här frågorna framåt också. Det skulle vara önskvärt. Men det är väldigt och oerhört tidskrävande och resurskrävande eftersom jag tror att det är jätte svårt att, om man bara ser på enstaka år så kan det skilja mycket mellan de olika kommunerna och i fråga om hur mycket man har i Gullåsen-avgift. Så det är oerhört svårt att göra den här bedömningen.

Ltl Anders Eriksson, replik

Det är säkert svårt. Men i varje fall utgår vi från resonemanget som många har haft, som jag är den första att understöda, att man måste titta på samhällsekonomin i sin helhet. Man måste titta till landskapets kassa, som minsann landskapsregeringen gör isolerat för sig, men man måste också titta till den kommunala kassan. Hur ser helheten ut? Och jag tycker att det inte kan vara några svårigheter att reda ut det här. Det kan inte vara svårigheter att göra prognoser. Men ltl Petri Carlsson, min uppfattning är att i och med att man vaknat så pass sent med de här frågorna och den här lagstiftningen så är det inte möjligt tydligen att reda nu under den här korta tidsperioden. Men nog håller väl ändå ltl Petri Carlsson med som jag uppfattar som en mycket klok och seriös lagtingsledamot, att det skulle vara viktigt att man i god tid börjar gå igenom de här frågorna så att man hade svar på de frågor som ställs. Nu blir det ju mycket att famla i blindo.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Gunnar Jansson

Fru talman! Jag tar igen avstamp i presentationen och börjar med dess ordförandes ltl Jörgen Petterssons konstaterande att det ska vara ordning och reda i budgeteringen och i budgetlagstiftningen. Den här lagstiftningen som betecknas som en budgetlag saknar den ordningen och redan. Det är en lag på den nivån som definitivt inte skulle platsa i ett nytt självstyrelsesystem. Så är det. Jag tänker upprepa den här typen av tankegångar, för jag tror att vi får lov att vänja oss vid just till mer kritisk hållning till vad vi gör. I all synnerhet om vi vill bädda för, och det vill vi ju alla, för en ny självstyrelseordning. Då ska vi med våra egna exempel visa att vi är vuxna.

Den här budgetlagen med den egendomliga namnen, minskning av överföring till kommunerna, som innebär två lagändringar vad gäller landskapsandelar till kommunerna. För att kommunerna ska upprätthålla, sköta de lagstadgade uppgifter som Landsting och Lagting ålagt dem. Och för vilka kommunerna får andelar, det är inte kommunerna som har hittat på vad de ska göra utan det har lagstiftaren gjort. Och helt enligt självstyrelselag, grundlag och så vidare också föreskrivit vad den produktionen ska innehålla och hur den ska distribueras och enligt vilka grunder den finansieras. Där är landskapet som vi vet är en stor aktör.

Nå, de här lagändringarna vi nu talar om, föranleds inte av de som de motiverades med. Det vill säga motiveringarna var två, den ena var att kommunerna undgår, slipper betala ÅHS avgifter och det skulle då vara en orättmätig fördel för kommunerna, som kommunerna inte skulle få njuta utav och det krävde det andra. Det andra, som skulle tas bort på något sätt. Och det skulle tas bort i form av en justeringsavgift. Bägge de grunderna har nu fallit. Jag kritiserar de vardera ingående under remissen och är väl till den delen nöjd att utskotten har kommit till samma slutsats. Jag vill inte ens antyda att mitt inlägg skulle ha haft någon betydelse för utskottens sätt att tänka. Men jag gläder mig över att de slutsatser utskotten dragit går i samma linje som jag gjorde. Så vad är då kvar av grunderna för lagen. Har vi överskridit redan gränsen i t e x för vad lagtinget ska lagstifta om under vilken beredning? Har vi överskridit gränsen för där ett nytt betänkande borde eventuellt in beställas och så vidare. De här frågorna lämnar jag obesvarade, fullt medveten om att de saknar betydelse, vilka svar de kunde tänkas få. Men i varje händelse har det gått så som här har sagts. Redan i remissbehandlingen så hängav sig lagtinget i plenum åt lagberedning. Och vad jag kan komma ihåg har jag inte varit med om det förut men det betyder ju inte att det skulle ha förekommit. Talare ifrågasatte lagstiftningstekniken och det på goda grunder. Igen som jag sade i det första ärendet vem som betalar är en politisk fråga. Det bestämmer vi. Men hur det går till är en juridisk fråga. Vi måste respektera de regler och lagar på vilka det här samhället bygger. Det med ordning och reda. Allt annat är godtycke. Demokratins viktigaste uppgift är att värja sig mot godtycke. Vår viktigaste roll här i lagtinget är att respektera våra egna beslut. I sista, och ytterst är det talmannen som vaktar på att så sker. Talmannen får ju inte till behandling uppta ett ärende som strider mot lag eller någonting som lagtinget tidigare har fattat ett beslut om. Och allt det där känner vi till. I alla händelser har utskottet och nu går jag inte på finans- och näringsutskottets betänkande, resolverat det som jag sade i en replik. Redan i grundkursen i statsrätt, får vi veta vad en avgift är. Så det kan inte ha varit en hemlighet för någon att skatter och avgifter regleras i ett sådant här upplyst samhälle på ett bestämt sätt. Och de reglerna får vi lov att respektera så länge de gäller. Om vi inte gillar dem ska vi ändra reglerna, vi ska inte bryta mot dem. Det finns ingenting som i det här sammanhanget kan försvara fenomenet justeringsavgift. Det har nämnts, det här kravet på motprestation. Det är ju det ena och det finns två andra krav som jag nämnde i remissen. Det andra är att en avgift kan motsvaras av en nyttighet, som det heter. Och det tredje är att den som träffas av en avgift kan med sitt eget handlande undgå den. Det som utskottet här, det var visst ett yttrande, hänvisade till att det förekommer i andra sammanhang i landskapslagstiftningen att det finns avgifter som man inte kan undgå och så finns det sådana som kallas för avgifter av skattenatur. De är inte alls jämförbara med det som vi nu diskuterar. De som i så fall tänker på skogsvårdsavgiften, jag går inte in på den, men jag bara säger att den parallellen inte är gångbar. Utan nu då övergår tänkandet enligt utskottets förslag från avgift, som inte längre en frångången Gullåsen-avgift och inte ens en avgift utan det är ett justeringsbelopp.

Några ord först om skillnaden mellan avgift och belopp. I juridiken så har man inte brytt sig om att skilja på de två fenomenen därför att en avgift i sig innehåller nivån på det hela. Så fungerar juridiken. Man kan naturligtvis säga att man ska betala en avgift och beloppet på den är si och så. Eller nivån på den är det och det. Men man undviker det i juridiken. Man nöjer sig vanligen med att säga att det och det är en avgift och därmed har man också satt nivån på det hela, d.v.s. beloppet på avgiften. Som jag har respekt för de som har en annan uppfattning så bara framför jag min åsikt och det är den att det finns inte en sådan grundläggande skillnad mellan justeringsavgift och justeringsbelopp, som gör att det här inte skulle vara en avgift. Vad sedan Ålandsdelegationen, högsta domstolen ev. då republikens president säger så det är en annan femma. Men vi har ju lovat varandra tidigare att inte syssla med sådan lagstiftning här i lagtinget som enbart går ut på att testa gränser. Vi måste också ha en egen åsikt om det vi gör och om det håller en granskning. Vi kan inte så att säga köra det här nu och se vad som händer. Blir det back så blir det. Det är ingen trovärdig lagstiftning. Utan nu är vi inne på belopp. I två andelslagar. Landskapsandelslagstiftningen bygger ju på att beloppen, om vi använder den termen, justeras. Om det sker fluktuationer i kostnadsnivån på fem procent eller mera justeras landskapsandelarna. Här har det då sagts att det är ungefär 10 procent vi nu talar om så det är inte så mycket att bry sig om. Då kan vän av ordning fråga sig, varför tillämpar man inte de utlösningsmekanismer som lagen redan innehåller? Jag går inte in på kommunalpolitik här men konstaterar att beloppen, justeringarna eller vad det sen nu är, är blygsamma. Men jag tror att det för Mariehamns del rör sig om 20 procent. Det här kan kollegan ltl Petri Carlsson bättre än jag, men i varje fall i alla eller i de flesta sammanhang är det över den här 5 procents spärr som lagen innehåller. Och som i sig skulle vara tillämplig. Det har nu av skäl som vi nu har hört inte tillämpats på det sättet och så hänvisar man till Ålands Kommunförbund. Det är min sista iakttagelse. Ålands Kommunförbund kan inte representera kommunerna. Det är inte möjligt. Och det igen, grundlag och självstyrelselag gör att kommunerna har självstyrelse och kan avstå från sin beslutanderätt bara på ett bestämt sätt. Det har vad jag känner till inte förekommit i detta fall. Så därför fru talman, så är det så att detta inte representerar ordning och reda i lagstiftningen, budgeteringen men uppfyller inte heller de krav på förutsebarhet, som ska känneteckna all lagstiftning. Den här justeringsmekanismen som finns i lagen är konstruerad på så vis att för att kommunen ska kunna ungefär veta nivån på landskapsandelarna för nästa budgetår så ska landskapsregeringen underrätta om förändringar i basbeloppet senast 15 oktober, för att kommunen ska kunna sköta sin budgetering. Det har inte skett i detta fall. Så vad vi sist och slutligen här har att göra med är en ändring av landskapsandelssystemet där landskapsandelarna minskar utan att det redovisas varför, annat än behovet av annan inbesparing och inte heller redovisas hur den kommunala aktiviteten förväntas bli påverkad av de här förändringarna. Det representerar dålig lagstiftning. Och jag upprepar, bevare oss för sådan lagstiftning som berör alla medborgares egendomsförhållanden. Tack!

Ltl Danne Sundman, replik

Fru talman! När jag studerade till ingenjör i energiteknik så frågade fysikläraren: Vad är ett plus ett? Nå, två svarade vi. Är ni säkra? Jo, jo det lärde vi oss sedan länge. Var på en redogörelse över talsystemets uppbyggnad kom och efter det var det inte alls självklart att ett plus ett var två längre, utan att det kan vara någonting helt annat. Med det här vill jag säga att använda juridik och juridik som hinder för lagstiftning är givetvis motiverat när det verkligen är juridiska problem med lagstiftningen. Men inte i det här fallet att haka upp sig på rena detaljer som om det kallas belopp eller avgift. Nu när man särskilt har justerat det till belopp så att jag tycker att visst kunde den här lagen tillkommit i en annan ordning, lite långsammare och så vidare, men det är brådskande för landskapsregeringens kassa är tom. Så att med mot bakgrund av de motiv som finns så kan man försvara den här lagstiftsordningen tycker jag.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Tack, fru talman! Jag betvivlar inte alls att det finns en majoritet här i kammaren som försvarar den här lagstiftningen. Vad jag bara säger är att sådan här lagstiftning ska vi inte ha. Allra minst om vi går in i ett nytt självstyrelsesystem. Vi vinner inget förtroende hos befolkningen med att syssla med den här typen av lagstiftning. Jag hänger inte upp mig på juridiken utan vi har lovat varandra att följa de lagar som styr det här samhället. Om vi ogillar de lagarna, ändrar vi lagarna. Vi bryter inte mot dem.

Ltl Danne Sundman, replik

Fru talman! Jag tycker att man kan återkomma till processfrågor kring hur budgetlagar kommer till och processas här i lagtinget i samband med den här åtgärdsmotionen som inlämnats. Men i det här fallet så som jag sagt, så brådskade det och man har informerat om avsikten att budgetera så här och ändra lagstiftningen så här i god tid före. Det är inga hemligheter och gryningsräder som förekommer. Det kommer inte att vara något problem i lagstiftningskontrollen. Det är fel tycker jag att använda lagstiftningskontrollen som ett hot. Det används ju i flera fall. Som att vi skulle överskrida vår behörighet när vi använder vår behörighet. Det gör vi inte. Så att på det viset tycker jag att det är fel att försöka argumentera mot en politisk åtgärd som ju är nödvändig. Fast ingen av oss skulle vilja göra det, den är nödvändig för landskapet ekonomi och därför gör vi det med den här tidtabellen.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Tack, fru talman! Jag tycker att både intellektuell och politisk hederlighet kräver att vi gör det vi vill göra. Om vi vill minska landskapsandelarna så gör vi det. Och vi gör det i den ordning som lagstiftningen föreskriver. Vi har lagstiftning som styr den här processen. Och vi kommunicerar med de det gäller, d.v.s. man för parter i ett upplyst samhälle. Man kommunicerar åtgärdena med kommunerna. Den här åtgärden aviserades i den s.k. omställningsbudgeten i våras. Det är riktigt alla har känt till den. Varav denna sölighet? Varför har det här inte kunnat följa den normala ordning som gäller för i det här fallet budgetlagar? Man vill ändra en lag. Då gör man väl det och inte konstruerar två motiv som inte håller och sen håller sig med lagstiftningsteknik som är undermålig.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack, fru talman! Intressanta anförande, som alltid när ltl Gunnar Jansson är uppe. Det som jag tänkte nämna så är det här med justeringsbelopp som finns inom bostadslagstiftning i Finland och finns som begrepp inom redovisningslagstiftning också i Sverige. Det är förstås i lite andra sammanhang men det finns som begrepp åtminstone inom juridiken. Sen huruvida det är korrekt att använda i det här sammanhanget får andra bedöma, men nu har ändå två utskott behandlat det. Kan inte ltl Gunnar Jansson se det som att man har åtminstone behandlat frågan värdigt och gjort det detaljerat? Sen vad gäller den här Ålands Kommunförbund frågan huruvida de har rätt att företräda kommunen i förhandlingar så kanske jag kan dela delvis också ltl Gunnar Janssons uppfattning här. Men det är ju så att det är lagtinget som har beslutat i samband med omställningsbudgeten att den här diskussionen ska föras med Ålands Kommunförbund.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Tack, fru talman! Det stämmer. Jag tar bara fasta på det sista. Vi har ju ett fall där kommunerna har gett ifrån sig beslutande rätt i den ordning som gäller för en sådan åtgärd. Den kräver antingen grundlagsändring eller behandling i grundlagsordning och det fallet är kommunala avtalsrelationens rätt att på kommunernas vägnar besluta i vissa frågor.

I det här fallet har så inte skett och så ska inte heller göras. Så länge vi har kommuner så ska vi respektera den medborgerliga självstyrelse som kommunerna är tryggade vid, både enligt grund- och självstyrelselag.  Det var så att säga, det jag avsåg med hänvisningen bara till det som har talats som processen här.

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack, fru talman! Sen kom det också upp den här frågan där ltl Gunnar Jansson kom med en ganska allvarlig anklagelse, d.v.s. att man inte har följt gällande lag.  När det gäller tidpunkterna för detta så har jag förstått att datumet 15 oktober gäller bara om det har skett indexförändringar under året. Att då kommer den här deadlinen 15 oktober in. Eller har ltl Gunnar Jansson en annan uppfattning? Vilket jag uppfattar av anförandet.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Den där beskrivningen är riktig, men vad jag avsåg var att eftersom själva landskapsandelslagstiftningen innehåller justeringsmekanismer så ska man använda de eller om man inte gör det ska man säga varför.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Katrin Sjögren

Talman! När vi har diskuterat landskapsregeringens lagframställning i den liberala gruppen att målet är detsamma men medlen måste vara demokratiska. Jag tror att det var ltl Gunnar Jansson som sade det. När vi har hört också tjänstemän i, när vi haft hörande i lag- och kulturutskottet för det har ju som alla ser varit den här lagen varit till lag- och kulturutskottet också så har man nog konstaterat att det är lagligt men det kanske är direkt olämpligt.  Så att det finns många dubier kring det här sättet att lagstifta. Lag- och kulturutskottet skulle ta ställning till om det var möjligt att uppbära en avgift utan motprestation. Om det var fråga om en avgift och om det var en förändring av landskapsandelssystemet. Och det har vi konstatera, att det är det och det har debatterats upprepade gånger. Men det som också inte var glasklart från lag- och kulturutskottets sida så är hur länge den här lagen ska vara ikraft. Vi får diffusa svar. Så länge som man inte har samhällsservicereformen på plats, så länge ska den vara i kraft. Och man också diskuterar i lagframställningar att det här ska indexeras. Så att med referens till den tidigare diskussionen vi hade här om studiestödet. I dagsläget är det 141,07 per kommuninvånare men landskapsregeringen säger att det här kommer att indexeras under de åren det här systemet är i kraft.

Jag skulle vilja kommentera lite det här som ltl Anders Eriksson var inne på hur det slår om det finns vinnare och förlorare. Och i framställningen finns det en tabell och där man t.ex. lyfter upp Mariehamn då. Jag anser att det är olyckligt att man har gjort sådana här beräkningar på de här grundvalarna. Mariehamn har betalat för klinikfärdiga patienter och nu tar man hem Mariehamnarna hem till Trobergshemmet. En investering i storleksordningen 15 miljoner och 59 tjänster. Man kan också konstatera att varken Brändö eller Sottunga har haft speciellt många kommuninvånare på det tidigare Gullåsen. Men de hamnar också på att betala, 67 000 för Brändö och 15 000 för Sottunga. Så är det, det är majoriteten som bestämmer. Det är frustrerande att man inte fullföljer planerna och utvecklar samarbetsunderstödet. Det fanns pengar under finansavdelningen under utvecklingsarbetet och även fast en totalrevidering av landskapssystemet är orealistisk så skulle det ändå ha funnits utrymme att utveckla samarbetsunderstödet så att det skulle ha haft en mera stimulerande effekt.

När det gäller särskilt understöd så kan vi konstatera att också den lagstiftningen borde ha funnits på plats. Vi kan konstatera att även fast medeltalet ser okej ut så är det flera kommuner som behöver stöd och hjälp. Tack!

Talmannen

Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

Detaljbehandlingen börjar. I detaljbehandlingen föreläggs lagförslagen var för sig i deras helhet. Motiveringar och klämmar behandlas i anslutning till ärendets andra behandling.

Föreläggs först förslaget till landskapslag  om ändring av landskapslagen om landskapsandelar till kommunerna för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av 12 § landskapslagen om planering av och landskapsandel för socialvården för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

Lagförslagens första behandling är avslutad. Ärendets första behandling är avslutad.

Första behandling

3        Landskapsregeringens lagförslag om sjukdomskostnadsavdraget m.m.

Finans- och näringsutskottets betänkande (FNU 4/2012-2013)

Landskapsregeringens lagförslag (LF 1/2012-2013)

Först tillåts diskussion och efter det börjar detaljbehandlingen av de lagförslag som ingår i betänkandet.

Diskussion.

Ltl Jörgen Pettersson

Fru talman! Den tredje budgetlagen som vi hanterat i finans- och näringsutskottet är också den svåraste och den som troligen mest direkt av de tre jag hittills presenterat innebär förändringar för medborgarna. För i landskapsregeringens lagförslag om sjukdomskostnadsavdraget med mera döljer sig försämringar för de allra flesta skattebetalare. Det är självklart eftersom det handlar om ett delvis slopande av avdrag. Nu handlar det inte om att kasta Åland och ålänningarna ner i avgrunden men är ändå en viktig åtgärd i syfte att nå balans i ekonomin. Vi får i detta läge inte glömma bort att grunden för den åländska välfärden inte rubbas ens med denna inbesparing.

Förändringen är såsom den är föreslagen mindre dramatisk än den från början planerade. Som ni minns föreslog omställningsbudgeten i våras att avdraget helt skulle slopas, i likhet med hur man gjort i Finland sedan många år tillbaka. Det vore naturligtvis trist. Vår självstyrelse bör ha tillräckliga ekonomiska muskler för att göra livet så bra som möjligt för alla ålänningar. Dilemmat är att pengarna inte längre räcker till. Om Åland ska kunna undvika att lyfta banklån för de dagliga utgifterna måste även smärtsamma åtgärder genomföras. Sänkningen av sjukdomskostnadsavdraget är en sådan. För en budget i balans måste vi nå, våra efterlevande ska inte behöva betala vad vi misslyckas med i dag. Och då räcker det inte med att bara de studerandena och kommunerna får vara med och betala. Alla medborgare måste inkluderas i detta arbete.

Första budet från regeringen var alltså att avdraget skulle bort. Detta backade man bort från sedan det visat sig att ett sådant förslag skulle drabba vissa grupper av medborgare för hårt. Det är aldrig fel att ändra sig, tvärtom tyder det också på sunt förnuft inför starka argument. Därför kom man tillbaka med ett förslag som satte gränsen för fullt sjukdomskostnadsavdrag till 15 000 euro, strax över den av statistikcentralen definierade låginkomstgränsen som 2010 låg på 14 741 euro. De som förtjänar mer än detta får dra av hälften av sina sjukdomskostnader efter självrisken på 100 euro. Det är såklart en kompromiss men ändå ett nödvändigt steg i rätt riktning. Det är bra så länge vi förmår behålla detta begränsade sjukdomskostnadsavdrag, tyvärr är inte ens det skrivet i sten i framtiden. Landskapsregeringen påpekar också mycket riktigt att detta som nu är ett ettårigt avdrag kan komma att ses över och ändras i framtiden. Framför allt är det viktigt att sjukkostnadsavdraget används på det vis som lagstiftarna i tiderna ansett som viktigt, för att hjälpa medborgare som drabbats av sjukdom eller funktionsnedsättning.

Under utskottsbehandlingen har förslaget ytterligare kompletterats med en par bestämmelse som går ut på att två som bor ihop får dra av fullt så länge den gemensamma inkomsten inte överstiger 22 500 euro. Det är en och en halv gång mer än för en enskild och enligt utskottets majoritet en begränsning som andas sunt förnuft och utgör en reell förbättring jämfört med förslaget. Dessutom betyder det ytterligare inbesparingar för landskapet. Någonstans måste denna gräns dras och den här är motiverad och genomförbar. Kontentan av allt detta är att landskapets medborgare i högre grad får betala sina sjukdomskostnader själva, vilket ingen nulevande politiker egentligen vill föreslå. Men i lägen som detta vi nu befinner oss i måste vi spara på alla områden. Samma signaler har vi under utskottsbehandlingen fått från olika grupper. Detta är inget någon jublar över men det är något man klarar. Det råder ett stort mått av sunt förnuft bland ålänningarna.

Vid sidan av sjukdomskostnadsavdraget föreslår regeringen även att grundavdragets maximibelopp höjs från 2 850 till 2 880 euro samt att självriskdelen för resekostnadsavdraget stiger från 340 till 600 euro. Båda åtgärderna är såklart till nackdel för de enskilda medborgarna men i åtminstone det andra fallet när det handlar om resekostnadsavdraget finns också miljömässiga aspekter som inte är att förakta. Det är såklart inte bra för vare sig plånbok eller miljö att sitta ensam i bilen till och från arbetet. Sådant borde gå att lösa skulle man tycka. Det finns redan en inbyggd miljöbonus i det åländska resekostnadsavdraget eftersom vi här till skillnad från i Finland får dra av även bussbiljetter. Alltså borde folk åka ännu mer buss. Nu passar det inte alla men visst finns det goda skäl att starta bilpooler och liknande när det också går att räkna hem dem ganska enkelt. Förutom det föreslår utskottet även en kläm där vi ber landskapsregeringen ändra i resekostnadsavdraget i framtiden så att resor med miljövänliga fordon premieras på riktigt.

Herr talman, mot bakgrund av det anförda föreslår finans- och näringsutskottet att lagförslagen antas med den bifogade miljöklämmen. Utskottet var inte enigt varför två reservationer bifogas betänkandet. Det är självklart bäst om reservanterna förklarar dem på egen hand.

Vtm Viveka Eriksson, replik

Talman! Här är igen nu en budgetlag som snabbt ska igenom lagtinget där det själva grundarbetet var så bristfälligt så där behövs lagberedning från utskottets sida. Ni har haft ett digert jobb vill jag påstå.

Jag skulle vilja veta, och det som ändrar här är just det här att påpekades i remissen att det här är ett familjeavdrag. Och det har man ju nu fått rättat till. Och det är en av verkligt grundläggande för den här lagen, att det inte är bara en person som gör avdraget utan familjen.

Det är intressant att veta hur man har nått den här summan 22 500 euro var är det uträknat? På vilka analyser, konsekvensanalyser och överväganden har utskottet gjort för att komma fram till just exakt den här summan? Och sen har jag också en fråga när man talar om makarnas gäller det också då samboförhållande eller hur ska man tolka det?

Ltl Jörgen Pettersson, replik

Vtm Eriksson, tack för bra frågor. När det gäller den sista frågan vill jag påminna om att vi lever år 2012 där till parförhållanden räknas alla parförhållanden som folk väljer att bo i, enligt skattemyndigheterna. När det gäller gränsen 22 500 euro, den baserar på 1,5 gånger det 15 000 euro som jag nämnde i mitt anförande. Sådana gränser är naturligtvis svåra att nå, men vi har baserat de uppgifterna på den beredning som vi har fått från lagberedningen och de höranden vi haft under arbetet. Tack!

Vtm Viveka Eriksson, replik

Talman! Jag har förståelse för att det är svårt för ett utskott med så stor arbetsbörda att göra väldigt djuplodande analyser. Men det är ju så att när man förändrar väldigt mycket den här grunden för den här lagen, att man blir lite frågande, att man yxar till ett nytt. För vi var redan inne på i remissen att den här 15 000 euro var lite tillyxat. Nu har man lagt på en halv till då. 15 000 euro plus en halv, om jag förstod utskottsordföranden rätt. Så lite tillyxat känns det, att det inte egentligen finns någon utredningar som ligger till grund. Det finns inte några bedömningar av hur det slår. Sen undrar jag om jag tolkar utskottsordförande rätt, att det är solklart att det gäller också samboförhållanden när man talar om makar i lagparagrafen.

Ltl Jörgen Pettersson, replik

Herr talman! Det har framkommit under beredningen att det gäller samboförhållanden också. De som bor under samma tak. Det är beskattningens grund. När det handlar om att göra lagberedning är det kanske inte optimalt att ett utskott ska ägna sig åt det, men jag anser väl på basen av det sunda förnuft att jag hoppas att vi alla bär med oss att där man ser i ett utskott att lagar möjligen kan göras bättre, så vore det väl underligt om man inte skulle göra de bättre. Då skulle det inte finnas någon vits med att ha utskott. Så till den delen anser jag att utskottet i det här fallet helt enkelt har gjort sitt jobb. Tack!

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Anders Eriksson, replik

Det är lite samma tema som kom upp i slutet på replikskiftet, d.v.s. tittar man på paragraf 18 så är ju det den tyngsta paragrafen, kan man egentligen säga i den här framställningen. Och finans- och näringsutskottet har ju mer eller mindre skrivit om hela paragrafen, enligt mitt förmenande så har man ägnat sig åt ganska omfattande lagberedning. Principen till att utskotten inte ska ägna sig åt lagberedning har ju varit just det att man ska få alla konsekvenser ordentligt belysta. Det är lite som att lägga pussel när man bygger en lag. Det pratades tidigare om att man yxar till en gräns. Och för att undvika det så fort man ser att det här blir lagberednings arbete så bör man skicka tillbaks det. Det är klart att man kan göra mindre ändringar men det här är ju faktiskt mer eller mindre att man skrivit om en hel paragraf. Så jag skulle gärna vilja höra hur man har resonerat i utskottet specifikt när det gäller möjligheten till att skicka tillbaks eller börja snickra själva.

Ltl Jörgen Pettersson, replik

Herr talman! Jag tycker att det är kanske möjligen under lagtingets värdighet att kalla det att man yxar till lagar. Så ser jag inte på finans- och näringsutskottets arbete. Vi gjorde nödvändiga höranden. Vi bad om hjälp av lagberedningen. Vi granskade fallet så långt man kunde komma och vi nådde en nivå på 15 000 euro som då tangerar av statistikcentralen fastställda nivån. Och för att nå sen en gräns i även för ett parförhållande. Så är det rimligt att man tar den summan gånger en och en halv, för att nå en slags rättvisare fördelning gentemot sådana som är ensamstående. Tack!

Ltl Anders Eriksson, replik

Jag är inte riktigt säker på om jag riktigt förstår den där repliken. 15 000 euro fanns ju redan i framställningen. Det var en gräns som landskapsregeringen har kommit fram till.

Men det som var min huvudsakliga fråga är att förde man ett principiellt resonemang i utskottet om att nu håller vi de facto på med lagberedning, ska vi göra det eller ska vi skicka tillbaks det. Enligt mitt förmenande tycker jag att utskotten inte ska ägna sig åt så här pass genomgripande lagstiftning som man har gjort här att man skriver om helt och hållet den bärande paragrafen i hela framställningen.

Ltl Jörgen Pettersson, replik

Herr talman! Ltl Anders Eriksson har säkert en längre erfarenhet än vad jag har av utskottsarbete men under mitt år som vi har ägna oss åt lagberedning i utskottet så har vi rätt ofta gått in och ändrat i lagparagrafer som har kommit till utskottet. Och det har vi gjort av det skälet att de inte har varit tillfyllest från allra första början. Och jag upprepar, det är väl därför vi har utskott för att man ska granska de lagar som föreslås innan de förs hit till lagtinget. Och det är väl därför lagtinget sitter här för att granska dessa lagar som framförs av utskottet. Tack!

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Torsten Sundblom, replik

Tack, herr talman! De här replikerna som har varit har inte klargjort det här ännu och jag tycker att utskottsordförande Pettersson borde noga berätta här för oss, vilka analyser har man gjort. Vad har man gjort för att konsekvens bedöma den här ändringen till 22 500 euro? Och samma sak också den här enskilda självriskgränsen och hur gäller det sen för familjerna när du har barn med? 

Ltl Jörgen Pettersson, replik

När det gäller den allmänna skattelagstiftningen så får jag väl kanske hänvisa till andra källor. Jag är inte säker att jag ska stå och dra den här rätt upp och ned i ett replikskifte. Det känns inte riktigt seriöst. När det handlar om att nå 22 500 euros gräns så finns det noga redogjort för i detaljmotiveringen. Där man bestämts sig för att ta en och en halv gånger den ursprungliga grundsumman för att därmed nå en summa som ska täcka in parförhållanden inkl. barn. Tack!

Ltl Torsten Sundblom, replik

Tack, herr talman! Men det var en konsekvens utav vad det innebär det här att man har kommit till det här 22 500 euro. Inte bara en och en halv gånger, för det är inte en ordentlig analys. Det är lite tillyxat.

Ltl Jörgen Pettersson, replik

Herr talman! Konsekvensen av att man delvis tar bort den del av det sjukdomskostnadsavdrag som tidigare har funnits blir att medborgarna får betala mera för sina mediciner. Det är konsekvensen.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Finans- och näringsutskottets ordförande hänvisar till sunt förnuft och läser man finans- och näringsutskottets betänkande och utlåtande social- och miljöutskottet så kan man konstatera att social- och miljöutskottet sågar lagstiftningen jäms med fotknölarna. Det finns massor av frågor. Det framgår inte vilken typ av sjukkostnader som det ska yrkas avdrag för. Det behöver kompletteras. Man behöver ha tillämpningar. Och det kan väl inte vara rimligt att man gör en sådan här lagstiftning som har stor betydelse för människor på så här lösa volymer. Jag tycker att det är under all kritik. Och kan utskottsordförande nu garantera och gå i god för att det här är rätt säkert. Att den här lagstiftningen fungerar under 2013 när det här ska träda i kraft.

Ltl Jörgen Pettersson, replik

Tack, herr talman! På basen av den förträffliga utlåtande från social- och miljöutskottet så tog vi till oss de förbättringsförslag som följde med det utlåtandet. Och sen så försökte vi göra det bästa av situationen och ändra lagen till den mån så att den skulle fylla även social- och miljöutskottets frågor som ställdes i social- och miljöutskottet. Tack.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Jag har nog aldrig varit med om något liknande. Jag hör väl inte till de mesta veteranerna men det här är lagstiftning som berör medborgarna direkt och det är också de som är i väldigt stort behov av det här sjukdomskostnadsavdraget. Så vi kan lita nu på att lagen fungerar 1.1.2013?

Ltl Jörgen Pettersson, replik

Herr talman! Vi har arbetat efter bästa förmåga för att det ska vara en lag som man kan lita på. Jag tror inte att någon av medlemmarna i finans- och näringsutskottet arbetar av motsatta fel. Tack.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Mats Perämaa, replik

Herr talman! I varje fall vill jag ställa en fråga, gällande gränsen som sattes för makar på 22 500 euro, gemensamt som en nettoförvärvsinkomstgräns. Det finns en hel del politik i det och det sa utskottsordförande själv, bl.a. i det som sades att landskapet tjänar mer på att man sätter gränsen lägre. Då finns det en hel del politik där. Kom det förslaget från den politiska landskapsregeringen eller från förvaltningen här i huset med lagberedning? Har det förslaget sin grund i landskapsregeringens egen beredning i den här frågan? Det är en konkret fråga som jag ställer till utskottsordförande.

Ltl Jörgen Pettersson, replik

Herr talman! Jag är osäker på om ltl Perämaa var med under själva behandlingen av de detaljmotiveringarna men i detaljmotiveringen så framkommer det faktiskt rätt tydligt hur man just har kommit till 22 500 euro. Vägen till den summan, kan jag inte riktigt säga hur man har nått, men någonstans måste man dra gränsen. Och den är rätt väl motiverad enligt min mening och enligt utskottets majoritets mening. Tack!

Ltl Mats Perämaa, replik

Herr talman! Ja, jag kanske förstår varför utskottsordförande undviker den frågan. Jag kommer att återkomma till det i mitt eget anförande så småningom. Det är en tråkig dag för självstyrelsen, när vi hanterar skattelagstiftning på det här viset med synnerligen dålig beredning där vi tillåter att andra än de som har beredningsförslagsrätten så starkt får påverka den lagstiftning som vi har. Vi kommer till skattelagar som är ettåriga. Det är ingen strukturell förbättring eller förändring åt något håll eftersom det ska bli någonting annat om ett år. Det blev inte så bra som jag hoppades på när lagtinget för drygt ett år sedan gick in för att bli aktivare i skattelagstiftningen inom behörigheten.

Ltl Jörgen Pettersson, replik

Herr talman! Riktigt illa blir det för ålänningarna först den dagen, när man inte kan göra besparingar som denna. Att gå in på sjukkostnadsavdraget så är i allra högsta grad en strukturell inbesparing. Och det här något som alla medborgare får vara med att betala på olika vis. Hade man gjort det här arbetet tidigare och hade man sett till att täta de hålen som fanns i fickorna där pengarna har runnit ut, så skulle vi inte stå inför den här diskussionen idag. Vi skulle inte stå inför den här situationen heller. Det är av allra högsta vikt, att vi faktiskt får slut på de kostnader som skenar i landskapet Åland idag. Och att möjligen försämra sjukdomskostnadsavdraget är ett sätt att finansiera som har vuxit allt starkare under de senaste åren och som det nu på allvar är dags att ta tag i. Tack.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Christian Beijar

Herr talman! Finansutskottets ordförande avslutade sitt anförande med att säga att just gällande vår ekonomi här i landskapet och det då också påverkar lagstiftningen som vi har framför oss och det håller jag personligen med om. Orsaken varför jag är uppe här nu, i talarstolen, så är det att social- och miljöutskottet har kommit med ett utlåtande i ärendet och vår roll där var främst att utskottets roll var att lyfta upp vissa frågeställningar i den här lagstiftningen. Finansutskottet är ju ändå ett specialutskott när det gäller finansfrågor, så att grovjobbet som jag uppfattar det, har ändå finansutskottet gjort när det gäller det här betänkandet.

Utskottet ville ändå precisera i sitt arbete för att underlätta tolkningen och påtala för finansutskottet vissa oklarheter. Och där har finansutskottet också preciserat inkomstgränserna. Utskottet har också under arbetet fått ta del av statistiska utredningar som legat till grund för lagförslaget. Och av de insamlade uppgifterna om sjukdomskostnadsavdraget framkommer t ex inte vilken typ av sjukkostnader som yrkas avdrag för. Utskottet har ändå erfarit att skattemyndigheten, även om sjukdomskostnaderna godkände 25 procent av vårdavgifterna vid äldreomsorgsinstitutioner, vilket höjer sjukdomskostnadsavdraget i betydande grad för äldre som bor på institution. Utredningarna säger inte heller något om hur kostnaderna fördelar sig inom familjerna eller hur variationer inom de olika individgrupperna ser ut.

Det har också under utskottsbehandlingen framkommit att de föreslagna bestämmelserna om sjukdomskostnadsavdraget skulle behöva kompletteras för att klarlägga hur bestämmelserna ska tolkas av skattemyndigheterna. Det framgår en dock av lagförslaget som lades av landskapsregeringen att man också har för avsikt att under 2013 närmare avgränsa vilka sjukdomskostnader som ska vara avdragsgilla.

Slutligen, herr talman, som det framkommer av vårt betänkande så förordar utskottet då att bestämmelsen om sjukdomskostnadsavdraget antas, men samtidigt föreslog vi att finansutskottet tar ställning till lagtexten. Och det har man också gjort i det här fallet. Som framgår ytterligare, så är beslutet fattat genom omröstning och ledamöterna Anders Eriksson och Torsten Sundblom har inlämnat en reservation.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Tack, talman! Finans- och näringsutskottet hörsammade social- och miljöutskottets förslag om justeringen av lagtexten så att nettoförvärvsinkomsten får en definition, d.v.s. man ska dra av de naturliga avdragen. Det kommer in i själva paragrafen. Jag ville inte ta upp den frågan med finansutskottets ordförande för det blir lätt en sådan pingpong debatt i sådana saker och det är ovärdigt här. Därför undrar jag för egen del, att är det nu säkert att fenomenet naturliga avdrag i skatterätten är tillräckligt definierat för att man ska kunna ha det som en norm i en paragraf. Vilket då blev resultatet i finans- och näringsutskottet?

Är social- och miljöutskottet övertygad om att fenomenet naturliga avdrag är tillräckligt avgränsat för att uppfylla lagens krav?

Ltl Christian Beijar, replik

Herr talman! Efter det att det här finans- och näringsutskottets betänkande kommit på vårt bord så har inte social- och miljöutskottet behandlat och diskuterat förslaget som finans- och näringsutskottet har behandlat.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Tack för det. Jag förstår att det förhåller sig på det sättet, men vad jag menar är att social- och miljöutskottet använder ju just den här termen, dvs. vilka avdrag som ska göras före sjukdomskostnadsavdraget inom parantes det vill säga, nettoförvärvsinkomsten eller bruttoinkomsten efter naturliga avdrag. Och just det uttrycket återfinns i paragrafen som nu föreslås bli lag. Var det i social- och miljöutskottets förslag tillräckligt tydligt vad utskottet avsåg med naturligt avdrag?

Ltl Christian Beijar, replik

Avstår.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Torsten Sundblom, replik

Avstår.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Carita Nylund

Tack, herr talman! Tack till ltl Jonsson som var snäll och lät mig gå före i kön här, pga. lite barnhämtning.

Herr talman! Jag har under remissdebatten i det här ärendet ett anförande om sjukdomskostnadsavdraget med mera. Och för obundna som min egen del så är åsikten fortfarande detsamma. Nu som det var då. Jag står bakom det här förslaget och budgetlagförslaget då. V tycker att det är viktigt att man dels har valt att behålla sjukdomskostnadsavdraget i sin helhet för de som tjänar minst. Och att man dels tittar över det här avdraget i sin helhet.

Vi vet ju allihop att det stora övergripande målet för den här regeringen och för det här lagtinget i sin helhet är en budget i balans. De målen når vi ju bara genom att samarbeta och dra åt samma håll.

När det gäller sjukdomskostnadsavdraget är det precis som med andra förmåner och service vi har kunnat erbjuda under goda tider, det svider självklart att göra de här åtstramningarna och försvåra den ekonomiska situationen för den enskilda individen. Visst det gör det.

Men som jag sagt tidigare i debatten, är det viktigt att vi inte försämrar situationen för de som är både sjuka och har låg inkomst. Och det är just de som har låg inkomst som vi ska värna mest om i hårda tider.

Men det i landskapsbudgeten precis som i den egna hushållsekonomin, att när utgifterna är större än inkomsterna, då måste man försöka att antingen öka inkomsterna eller minska utgifterna. Och vi vet att våra möjligheter att höja inkomsterna är ganska marginella och det stora arbetet måste få ligga på att minska utgifterna. Att göra det här utan att det märks i den enskilda medborgarens vardag blir enligt min kanske oprofessionella bedömning omöjligt. Alla beslut är inte roliga att ta. Men att inte ta besluten, gör inte saken bättre. Det finns inte oanvända resurser eller onödig service, som går att dra in utan att någon blir lidande. Så är det bara.

Det förslag som föreligger när det gäller sjukkostnadsavdraget är ett lindrigare förslag i sitt utformande än ursprungsförslaget. Det man nu gör är en inbesparing på kort sikt och en inbesparing på lång sikt. På lång sikt vill man se över hela sjukdomskostnadsavdraget vilket även oppositionen har ställt sig positiva till, om jag har förstått saken rätt. För att man bl.a. då eventuellt ska avgränsa vilka kostnader som ska omfattas av det här avdraget. Och rätta mig om jag har fel, för jag vill inte lägga ord i någons mun. Det råkar jag ut för själv ganska ofta, så det vill jag undvika, men om jag har förstått det rätt så är det som man har svårt från oppositionen att fördra är den här kortsiktiga inbesparingen. Alltså att man halverar det här avdraget för de som har en inkomst som överskrider 15 000 euro i årsinkomst, eller 22 500 euro för ett par. Och jag har full förståelse för det. Som sagt, alla beslut är inte roliga att ta.

Nu är det så att det måste sparas både kortsiktigt, snabbt och långsiktigt. Båten läcker och vi måste både ösa och laga det där hålet i botten.

Jag tycker personligen att det här liggande förslaget är ett exempel på en bra kompromiss. Och det visar att regeringen tar sitt arbete med att få budgeten i balans på allvar, men ändå är angelägen om att hitta så bra lösningar som möjligt. Det är en svår balansgång, som vi tycker att de har lyckats ganska bra med. Med tanke på omständigheterna.

När det gäller resekostnadsavdraget så ser vi att höjningen av självrisken innebär att de som bor i radie om ungefär tre kilometer från arbetsplatsen kommer att hamna under gränsen. Alltså blir av med sitt avdrag i helhet. Det är också en försämring. Men man kan också se det som en miljöinsats och finans- och näringsutskottet har ju också i sin kläm visa att man, trots att det är dåliga tider, så värnar man om miljön och har den på agendan. Det tycker jag är ganska viktigt. Tack!

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Det jag tycker är mest flagrant är ju det att man inte tar en helhets grepp om frågorna och vi fick veta i omställningsbudgeten att sjukdomskostnadsavdraget skulle försvinna och det skulle komma andra åtgärder för de som lever på marginalen. Nu har vi en lagstiftning här så om man läser social- och miljöutskottets betänkande som konstaterar att den var synnerligen dåligt beredd hela lagstiftningen. Lagstiftning som berör folk i deras vardag och sjuka människor.

Vad finns det för långsiktiga planer? Vi vill gärna höra vad det finns för långsiktiga planer? Ett år ska man ha den här lagstiftningen. Hur diskuterar majoriteten? Vi vill gärna, om vi inte får i detalj, men lite mer exakt vad man har för funderingar?

Ltl Carita Nylund, replik

Det är fortfarande en översyn av det här avdraget som man måste göra för att titta. Precis som också oppositionen har fört fram här att man behöver titta på det här avdraget i sin helhet och se vad det ska omfatta. Det håller jag fortfarande med om att det bör man göra på långsikt.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Ska vi tolka det som så att inför 2014 så har man alla de här pusselbitarna på plats?

Ltl Carita Nylund, replik

Det kan jag inte svara på, men det är min förhoppning i alla fall.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Axel Jonsson, replik

Tack, herr talman! Vi fick höra att oppositionen motsätter sig det kortsiktiga i det här lagförslaget och det stämmer inte alls. Vi skulle mycket gärna sett att man inte alls gick in och ändrade i sjukkostnadsavdraget och resekostnadsavdraget på det sätt man nu har valt från regeringens sida. Det tycker vi, att är långsiktigt istället för att som regeringen nu gör att det under ett år blir så här tills vi har funderat klart hur det ska bli på långsikt. Det tycker inte vi att är ett hållbart sätt att resonera. Det långsiktiga och det bästa vore att behålla de åländska avdragen istället för att hålla på och reducera de och nagga de i kanten hela tiden. De åländska avdragen är den enda möjligheten vi har att lätta ålänningarnas skattetryck. Och det borde vi utnyttja här i salen istället för att hela tiden ta bort. Delar inte ltl Nylund den uppfattningen? 

Ltl Carita Nylund, replik

Tack för rättelsen att Ålands Framtid inte hade de åsikterna som jag framförde. Om jag tolkar det rätt, så vill ni inte alls göra något åt sjukdomskostnadsavdraget från Ålands Framtid och det har ni all rätt att tycka, men någonstans måste ju de här pengarna in. Och när det gäller de här avdragen så är det ju en förmån, som vi haft länge. Men jag anser att progressiviteten i de här avdragen inte är alls så dum. Vi har det här systemet när det gäller skatter, hyresbidrag och studiestöd för underåriga och att de som tjänar mer drar av mindre. Det tycker jag inte alls är ett dåligt förslag när det gäller att försöka få en budget i balans. Så jag håller inte med om det.

Ltl Axel Jonsson, replik

Det är onekligen, herr talman, lite märkligt att man då på ena sidan från regeringen föreslår att man ska höja grundavdraget och då använder de åländska avdragen men samtidigt drar man in resekostnadsavdraget och sjukkostnadsavdraget som dessutom visar sig slå mot de som har det allra sämst, låginkomsttagare, äldre och sjuka. Det här är en väldigt märklig fördelningspolitik och vi har svårt att köpa endast det argumentet att det här är någonting som behövs i dessa ekonomiska tider. Varför väljer man sådan ekonomisk fördelningspolitik när det är dåliga tider? Varför kan man då inte låta alla vara med och spara istället för att lägga bördan på just de sjuka, de äldre och låginkomsttagarna?

Ltl Carita Nylund, replik

Jag anser inte att man lägger de här på de allra fattigaste. Det handlar om de som lever på minimi inkomster och under. Vi har ett socialt skyddsnät i Norden och på Åland som är ganska unikt, som betyder att ingen blir utan sjukvård. Det blir du inte, även om du inte har möjlighet att betala för dig. Och det är det vi ska värna. De som lever under minimi gränserna, de som lever under fattigdomsgränsen, de drabbas inte av det här. De får fortfarande sjukvård och det är väl det som är huvudsaken anser jag.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Mats Perämaa, replik

Ja, herr talman! De ska fortfarande få sjukvård. Men som vi läser i budgetbetänkandet så avser åtminstone majoriteten att gå in för att höja avgifterna vid ÅHS kraftigt och förespråkar en höjning av högkostnadsskyddet. Så att tyvärr är det så att den totala politik som den här majoriteten bedriver så kommer också de som nu i viss mån skyddas av det senaste avdragsförändringsförslaget kommer att drabbas av högre utgifter och avgifter.

Varför fokusera så på det kortsiktiga i politiken? Nu har landskapsregeringen i ett år och en månad jobbat med den här frågan och kommit fram till en ettårig lösning, som ändå inte ska gälla sen. För nu ska man börja se över då. Man har knappt ett år att se över det för att komma till den långsiktiga lösningen. Tänk om man skulle fokusera på de långsiktiga lösningar och hoppa över det där kortsiktigaste steget. Det skulle göra allting mycket enklare.

Ltl Carita Nylund, replik

Tack, herr talman! ÅHS är inte det vi diskuterar så jag tänker inte kommentera det. Det som jag sade förut, båten läcker och det hjälper inte bara att laga det där hålet. Och visst, de långsiktiga lösningarna är precis lika viktiga, men man måste nu en annan sak också.

Ltl Mats Perämaa, replik

Det här ärendet hänger ihop med budgeten också eftersom det uttryckligen så föreslaget av landskapsregeringen. Visst, självklart alltså, båten läcker det kan vi alla se. Det har förts 3 miljoner euro till i det läckande skeppet av utskottsmajoriteten under senare veckor, så visst finns det saker och ting man ska göra. Men kortsiktiga åtgärder som ska vara bara ett år, även om det sparar några hundra tusen så löser inte problematiken ändå. Man bör ju ta ett ärende och försöka skapa den modell som man vill ska gälla. För att inte hålla på och sätta ned resurser på att jobba med det kortsiktiga, för att tillslut sitter man bara jobbar med kortsiktiga saker. För vi har begränsade resurser. Det där skulle vara ett sådant allmänt önskan. Försök istället hitta de långsiktiga. Så får vi istället diskutera det då.

Ltl Carita Nylund, replik

Tack, för de erfarenheterna. Det kan du säkert säga mer än jag om. Jag anser ändå att med tanke på omständigheterna. Det finns ett krav på att man presterar någon sorts förslag hur man sparar snabbt och det finns också ett krav på att man ska få hela den här skutan att svänga. Jag tycker att med tanke på omständigheterna så är det här ett bra kompromissförslag.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Axel Jonsson

Tack, herr talman! Jag ska ge några klara och tydliga argument till mina lagtingskollegor varför vi ska förkasta delar av det här lagförslaget vi har framför oss. Och inledningsvis vill jag göra en liten allmän analys av de åländska avdragen. Det är ju som så att individens ekonomiska rörelseutrymme blir allt snävare med det här lagförslaget. Och man måste också komma ihåg att statsskatterna höjs i år av politikerna i Helsingfors, vilket även drabbar ålänningarna och ålänningarnas skattetryck. Istället för att använda de åländska avdragen i kommunalbeskattningen, för att kompensera det ökade skattetrycket, så väljer man då att reducera de åländska avdragen. Det här är något som är oförståeligt för oss inom Ålands Framtid.

Vi anser inte heller att det är rättvis fördelningspolitik att de avdrag som man väljer att gå in på, så som sjukkostnadsavdraget och resekostnadsavdraget, drabbar de som har det allra sämst. Och de som har valt att bo långt från sin arbetsplats.

Vi borde ta sikte på att förhindra ett växande skattetryck om vi ska lyckas få någon på den åländska ekonomin och kunna sporra näringslivet till att vända den ekonomiska nedåtgående trend, som vi nu kan se. Med det resonemanget borde vi snarare ta sikte på att utvidga de åländska avdragen istället för att reducera dem. Därför tycker vi det är bra att regeringen nu går in för att höja grundavdraget. Det är något vi stöder. Vi tycker att det är bra att det som nämndes i en tidigare debatt att införa avdrag för studielån i kommunal beskattningen. Det är absolut positivt. Då utnyttjar man de åländska avdragen. Och vi tycker också att det är bra såsom finans- och näringsutskottet nu föreslår att man tittar på, kan man göra resekostnadsavdragen mera miljövänligt. Kan man premiera el- och gasdrivna bilar för att kunna ställa om hur vi transporterar oss till och från arbetet? Det tycker vi är ypperliga exempel på hur man kan utnyttja de åländska avdragen. Vi tycker inte att det är bra att man nu går in och halverar sjukkostnadsavdraget och dessutom höjer självrisken för resekostnadsavdraget. För vi ska inte straffa de som väljer att bo långt från en centralort. Det här är också landskapsregeringen medveten om, när man i sitt regeringsprogram då för ett år sedan skrev: ”att målet för landskapsregeringens regionalpolitik är att ge alla regioner möjlighet att utvecklas och utöka sin befolkning” vidare skriver man: ”att skärgården är pga. sitt perifera läge i behov av särskilda insatser för att behålla en god levnadsnivå för sin bofasta befolkning” När man nu går in och reducerar resekostnadsavdraget så jobbar man ju precis motsatt riktning. Jag tycker inte att det är klädsamt att man väljer sådana här skrivningar i sitt regeringsprogram och följer upp den med den här typen av åtgärder. Det är inte konsekvent politik.

Man undrar faktiskt var centern har hållit hus i det här lagstiftningsarbetet?

Att bli sjuk under en längre period råkar de flesta någon gång i livet ut för. Och det innebär ofta ett hårt slag mot den privata ekonomin. Det här gäller oberoende om man är låg- eller höginkomsttagare. Det inkomstbortfall man får genom att leva på sjukdagpenning är svårt att hantera. Om man beaktar de strukturer man bygger upp i sin privata ekonomi. Man bygger ofta den på den inkomsten man har. Har man högre inkomster så slår det förstås givetvis också mot ekonomin. Om man blir sjuk och kan inte få lika mycket inkomster som man räknar med att man får. Det här är något som vi tycker att man bortser från när man väljer att ta bort avdraget helt för de som tjänar över 15 000 euro.

Vi tycker att sjukdomskostnadsavdraget har utgjort en betydelsefull kompensation för att mildra de här omständigheterna. När man drabbas av sjukdom, oberoende av inkomst. Vi tycker också att avdraget har varit ett uttryck, för tryggt och solidariskt samhälle där alla ska ha råd att bli sjuka. Det här är en viktig princip för oss inom Ålands Framtid och vi beklagar att regeringen inte tycks dela. För tittar man lite närmare på sjukkostnadsavdraget och tittar på statistiskt på vem som har utnyttjat det mest, så ser vi att förändringen av sjukdomskostnadsavdraget kommer att slå hårdast mot sjuka, mot äldre, mot låginkomsttagare och mot kvinnor.

Varför väljer man att blunda för det här? Det skulle jag gärna vilja ha svar på från regeringens sida. Vi tycker inte att det här är en rättvis fördelningspolitik och vi har svårt att förstå var t.ex. socialdemokraterna har hållit hus i den här debatten? Har man en selektiv verklighetsuppfattning och vill undvika de här fakta som kommer ur statistiken eller finns det andra syften bakom? Vi vill gärna ha svar på den frågan.

Det om politiken. Tittar vi då på utskottets behandling av frågan, så kan man konstatera att både lagberedningen och utskottets behandling är synnerligen bristfälliga. Konsekvensen av det lagförslag som landskapsregeringen lade fram är att personer som inte är gifta eller har ingått registrerat partnerskap diskrimineras. Något som landskapsregeringen varken har tagit ställning till eller förklarar i lagförslaget. Förmodligen för att man inte insåg den här konsekvensen av lagförslaget, så som jag har förstått det.

Det här är allvarligt. Att man lägger fram ett förslag som man inte inser konsekvenserna av och på det här sättet dessutom. Och det blir synnerligen allvarligt när utskottsordförande Pettersson står här i talarstolen och säger att alla som lever under samma tak har rätt att betraktas som makar. För går man in på skatteverkets sida och läser om begreppet makar i beskattningen, hur det ska tolkas, så citerar jag följande: ”Med makar avses i beskattningen personer som före skatteårets slut har ingått äktenskap. Också personer av samma kön som registrerat sitt partnerskap likställs i beskattningen med makar. Bestämmelser om makar tillämpas även på personer som under skatteåret har bott varaktigt i gemensamt hushåll i äktenskapsliknande förhållanden, utan att ingått äktenskap. Om de tidigare har varit gifta eller registrerat partnerskap med varandra eller om de har haft gemensamma barn”. Väljer jag t.ex. att bo med min partner, inte haft gemensamma barn, inte varit gifta eller inte ingått registrerat partnerskap då betraktas vi inte som makar fast vi bor under samma tak. Det är verkligen beklagligt att utskottet eller åtminstone utskottsordförande inte tycks ha insett detta när man har fört fram ett sådant förslag inför lagtinget. Och det här är ju ett starkt bevis för att lagtinget borde förkasta lagframställningen för ytterligare beredning.

Är det så att man vill driva igenom förslaget om ett förändrat sjukkostnadsavdrag, så borde man ju göra det med alla konsekvenser presenterade. Och det är det som är den princip vi har väldigt svårt att frångå. Trots att vi politiskt tycker att förslaget är förkastligt och förstår att man kan ha olika åsikter om den fördelningspolitik det innebär, så tycker vi att lagtinget måste resonera sig fram till att det här är ingenting vi kan godkänna idag.

Därför som vi menar att utskottet inte ska åta sig lagberedning på det sätt som man nu har valt att göra. Man ser direkt att alla konsekvenser inte kommer fram, beaktas inte och utskottet har gjort ett försök att reparera det misstag som gjorts men det har inte tydligen lyckats.

Ett åriga skattelag ska dessutom undvikas menar vi och vi har fått redogjort för oss flera gånger här i salen och tycker det är något som mycket tänkvärt och vi stöder fullt ut det resonemang som bl.a. liberalerna har fört i frågan. Vi menar att förutsägbarhet måste vara ett ledande ord när man antar skattelagar och så även i lagtinget.

Därför har vi inom Ålands Framtid valt att reservera oss på tre punkter och kommer med tre alternativa förslag. Som sagt vi tycker att höjningen av grundavdraget är motiverat för vi tycker att de åländska avdragen ska utnyttjas. Däremot tycker vi inte att man ska inskränka reseavdragets omfattning och därför aviserar vi att vi kommer att föra till omröstning att förslaget till landskapslag om ändring av kommunalskattelagen för landskapet Åland vad gäller tionde paragrafen förkastas. Vi föreslår också samma sak vad gäller sjukkostnadsavdraget för att regeringen ska få en chans att bereda förslaget ordentligt, trots att vi inte kommer att rösta för sådant förslag vare sig nu eller i framtiden. Av politiska skäl, måste det tas tillbaka och beredas ordentligt före vi kan godkänna det här i lagtinget. Och då aviserar jag ännu att vi kommer att föra till omröstning ett förslag till landskapslag om ändring av kommunalskattelagen för landskapet Åland vad gäller 18:e paragrafen förkastas. Vi är också av den åsikten att finansieringen av de här avdragen inte ska påföras kommunerna, som ju redan har det svårt ekonomiskt. Och som ju har annat att fundera på än hur de ska få ytterligare inskränkningar i ekonomin att gå ihop, med de krav vi ställer här ifrån lagtinget, i form av lagstiftning på deras verksamhet. Så därför aviserar jag att vi till omröstning kommer att föra att förslaget till landskapslag om upphävande av landskapslagen om kompensation för förlust av skatteintäkter, förkastas. Det innebär då att kommunerna fortsättningsvis kompenseras för avdragen, som vi då föreslår att ska behållas i sin nuvarande form. För avslutningsvis, fru talman, så är det nu i jultider att veta att skatteåterbäringen inför julen 2014 kommer inte att drabba oss som sitter här i salen utan de kommer att slå mot de äldre, de kommer att slå mot de som har valt att bo långt från arbetsplatsen, det kommer att slå mot låginkomsttagare, det kommer att slå mot kvinnor och mot sjuka. Det är dessa grupper som kommer att ha mindre pengar att handla julklappar för år 2014. Det här är inte en fördelningspolitik som vi Ålands Framtid förespråkar. Och man undrar, är detta förenligt med centerns regionalpolitik? Och framförallt vart tog den socialdemokratiska fördelningspolitiken vägen? Tack, fru talman.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack, fru talman! Ja, nu tycker jag att ltl Jonsson dramatiskt målar upp sådana här mörka moln, och börjar mer och mer låta som sin skickliga partikollega ltl Anders Eriksson. Jag undrar om ledamoten har missförstått. Det är ju inte så att vi slopar sjukkostnadsavdraget. Vi återinför det här förslaget och det är framförallt de svaga, sjuka, äldre, kvinnor och barn som alla regerings partier vill värna om. Och därför har vi fått tillbaka det här. Så vi är glada över det här förslaget.

Ltl Axel Jonsson, replik

Ja, det där resonemanget är lite som när butikerna höjer priserna för att sedan kunna ge rabatt, måste man ju konstatera. Om man först väljer att gå in för att slopa avdraget i sin helhet och sen väljer att ta tillbaka hälften så kan man väl knappast med hedern i behåll säga att regeringen väljer att ge det här avdraget åt just de sjuka och svaga. Nej, där brister nog ltl Kemetters resonemang ganska allvarligt, tycker åtminstone vi i Ålands Framtid. Vi menar att avdraget borde hållas kvar och när man dessutom har fått presenterat för sig vilka konsekvenser det innebär. Social- och miljöutskottet som ltl Kemetter själv sitter med i, skriver ju i sitt utlåtande att det är just de här grupperna som utnyttjar avdragen mest och som därmed kommer att drabbas hårdast. Och det här vet ltl Kemetter, men väljer att blunda för det. Tyvärr, får vi konstatera.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack, fru talman! Jag förstår fortfarande ingenting. Alla som förtjänar netto under 15 000 euro bibehåller det här avdraget, så vad är nu problemet? Jag förstår inte vad ltl Jonsson talar om?

Ltl Axel Jonsson, replik

Det är bara att titta på avdraget i sin helhet. Om man tittar på statistiken vem som har utnyttjat avdraget, så är det de här grupperna som kommer att drabbas. Och den här 15 000 euros gräns verkar ju vara tagen från luften, så som jag har uppfattat det. Varför är det just 15 000 euro? När man dessutom går in och tittar på makar och drar till med en och en halv gånger 15 000 euro, så förstår man hur hyfsad gränsen 15 000 euro är. Och det här är något som vi tycker är märkligt. Vi tycker att förslaget är dåligt berett. Statistiken visar att det slår mot de sjuka, de äldre, mot låginkomsttagarna och mot kvinnor. Varför ska vi godkänna det här förslaget? Jag ser ingen anledning.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Vicelantrådet Roger Nordlund, replik

Fru talman! 15 000 euro är den vedertagna gränsen för låginkomsttagare, som svar på den förda debatten tidigare så den är inte tillyxat utan det är väl genomtänkt. Sedan fru talman, ltl Jonsson inledde med att tala om skattelag i allmänhet, och de facto är det så på Åland idag att vi har en genomsnittlig skatteprocent i kommunerna på 17 procent. Den effektiva skattegraden är 12 procent, alltså 5 skatteprocenter kommer bort igenom alla de här avdragen som finns. Om det är 12 procent och kommunerna ska sköta skolan, barnomsorgen och äldreomsorgen så det går naturligtvis inte. Då måste man fylla på med landskapsandelar istället ifrån landskapet. Ska man fullfölja den här politiken som ltl Jonsson vill bedriva så kommunsektorn, som de facto går med överskott 2013, ska ytterligare föras pengar till. Landskapet som går back 2013 så ska vi ta ännu mera pengar ifrån.

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Axel Jonsson, replik

Finansministern och jag är båda två mycket väl medvetna om att kommunerna verkligen inte gör stort överskott nästa år. Det handlar om ungefär 2 miljoner enligt de siffror jag har fått presenterad. Det må vara ett underskott men ett litet. Samtidigt så vet vi att kommunerna börjar bli väldigt reflektiva i sina investeringar, just för att få ekonomin att gå ihop. Så att måla upp en bild av att kommunerna har det så bra ställt därute är ingenting jag tänker skriva under på. Men vad gäller skattesystemet som sådant så vet vi ju finansministern och jag att vi har ett sådant system eftersom vi saknar beskattningsbehörigheten här i lagtinget. Det enda sättet för oss att kompensera för ett ökat skattetryck som kommer politiskt från Helsingfors är att vi inför avdrag i kommunalbeskattningen och väljer att kompensera kommunerna genom landskapsandelar. Så att vi för en del av klumpsumman till kommunerna. Det här är den instrument vi har att använda. Varför ska vi då inte utnyttja det, finansministern?

Vicelantrådet Roger Nordlund, replik

Fru talman! Ltl Jonsson har helt fel. Vi utnyttjar det på det sättet att vi använder landskapsandelarna och vi använder avdragen på ett sådant sätt att de vanliga medborgarna betalar 12 procent i kommunalskatt på Åland. Var någonstans i Finland eller någon annanstans gör man det? Det skulle jag vilja veta. Och jag har inte sagt att kommunerna har det bra, men jag säger att de har ett överskott på ca 2 miljoner. Landskapet har ett underskott på 13 miljoner. Det är någonting som vi ska beakta. Alla här har bedyrat att det viktigaste för den här regeringen och det här lagtinget är det att vi ska få landskapsekonomin i balans. Men då måste man också våga vidta åtgärder.

Ltl Axel Jonsson, replik

Att våga vidta åtgärder, det är ju precis det som vi har föreslagit. Vi kan väl åtminstone vara överens om att landskapsregeringen och Ålands Framtid har olika sätt att se på hur den ekonomiska ekvationen ska gå ihop. Vi har förespråkat att man ytterligare ska skära i landskapsregeringens egna verksamhetsutgifter istället för att föra över kostnader på just kommuner och på medborgarna i form av de här avdragen. Det är en politisk linje som vi har valt. Varför ska man inte få ha en sådan linje här i salen? Vi tycker att det är ett betydligt bättre sätt än att då som med de här förslagen gå in för att minska den åländska köpkraften och öka skattetrycket på Åland. Vi är inte intresserade av att jämföra vilken kommunalskattesats man har i Finland och vilken man har på Åland. Vi tycker oberoende inte att det är en bra väg att gå fram, att höja det åländska skattetrycket. Det är vår ideologiska uppfattning. Sen kan finansministern ha en annan, men det är åtminstone vår politik och den står vi för.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Mats Perämaa, replik

Ja, fru talman. Helt riktigt är det så att utskottet har tvingats utföra en hel del lagberedning för att komma fram till det som ligger på våra bord nu. Och det fanns en oro inom den liberala gruppen för att det fortfarande skulle finnas buggar i det som nu presenteras här. Och med tanke på det som ltl Jonsson sade om skattemyndigheternas definition på makar så är det uppenbart att det finns fortfarande bristfälligheter. Nu så kommer inte liberalerna att stöda lagändringen till den här delen. Det kommer vi inte att göra. Vi kommer att föreslå att det förkastas, men i rimlighetens namn med sådana här svårigheter och problem som kvarstår så borde egentligen ett enigt lagting åtminstone begära ett nytt betänkande av utskottet i den här frågan. Men vi får väl se hur diskussionen går vidare.

Ltl Axel Jonsson, replik

Vi menar ju att det här förslaget är ju så fundamentalt oberett att det måste föras tillbaka till landskapsregeringen för en grundligare beredning. Det är inte svårare än så. Där verkar vi vara överens om att beredningen är bristfällig. Och det är positivt att åtminstone två partier i den här salen inser det.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack, fru talman! Jag ska återkomma till i mitt anförande om varför jag inte anser att det är så oberett som ledamoten hävdar. Vad gäller det här avdraget så drar vi in 750 000 euro från medborgarna. Det är vi överens om. Det är ungefär det retoriken i debatten nu mot ltl Axel Jonsson och andra oppositionen att det är sjuka som drabbas och några till. Och det är 9 000 som har sjukdomskostnadsavdraget per år ungefär. Det är alltså många som berörs, men alla är inte sjuka skulle jag säga. Då är definitionen är inte det. Men däremot så blev jag förvånad då när de motsvarande ännu mera 782 000 är det som ltl Jonsson föreslår att ska dras ned på sjukhuset. Det är väl att drabba de sjuka.

Ltl Axel Jonsson, replik

Vår uppfattning på Ålands Framtid är att medborgarna, skattebetalarna hellre ser att man får ha sjukkostnadsavdraget kvar och att sjukvården effektiviseras. Vi har ju sett hur kostnader springer iväg och hur man har total avsaknad av kostnadskontroll inom ÅHS idag. Och vi vet att det finns utrymme att spara utan att vården avsevärt försämras. Det är vår uppfattning. Ltl Carlsson må ha en annan sådan, men vi är övertygade om att det här är den politik som ålänningarna vill ha. Sen att regeringen för en annan, så det må de stå för.

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack, fru talman! Ja, nu har det budgetförslag som ligger och kommer att ligga nu här att diskuteras imorgon, som finns till kännedom så vet vi att landskapsregeringen och ÅHS kommer att vidta sparåtgärder som uppgår till 2 miljoner. Nu vill ltl Jonsson spä på det ytterligare Ålands Framtid med 782 000 euro utan att precisera på vilket sätt det ska göras. Och säger att det drabbar de sjuka att dra in det här sjukkostnadsavdraget. Jag blir lite förvånad faktiskt.

Ltl Axel Jonsson, replik

Javisst är sjukdomskostnadsavdraget oerhört väsentligt i den fördelningspolitik som vi för här i lagtinget. Och att nu gå in för att reducera det väsentligt, så det är inte politik som vi förespråkar och att vi sedan går in för att spara i ÅHS för att vi är övertygade om att där finns pengar att spara utan att sjukvården försämras. Så det är vår uppfattning, det är vår övertygelse. Jag kräver inte att ltl Carlsson delar den. Men däremot kräver jag respekt för att vi för sådan politik och för att vi har sådan åsikt. Därför föreslår vi också att man ska minska på det avdraget men att man ska behålla sjukkostnadsavdraget så som det ser ut idag.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Anders Eriksson

Fru talman! Det kanske blir för mycket av det goda nu när det kommer två Ålands Framtidare efter varandra. Jag har inga möjligheter att hävda mig med min vältaliga chef så jag ska försöka ta det här ganska kort.

Som har framgått ltl Jonssons anförande så motsätter vi oss ju majoritetens beslut att aktivt försämra möjligheten för ålänningarna att göra sjukdomskostnadsavdrag. Jag ser det som någonting av de sista som man egentligen borde spara på. Vi har också, till skillnad från vad vicelantrådet sagt, noterat att det inte finns någon officiell definition på låginkomsttagare på Åland. Så därför har vi hävdat bl.a. i reservationen från social- och miljöutskottet att regeringen har dragit till med 15 000 euro som en gräns. En gräns som är alltför låg. För oavsett man de facto har det dubbla i inkomst, så om man drabbas man av cancer så slås en familjs ekonomi sönder ganska snabbt. Det här är pudelns kärna; istället för att försämra ett väl fungerande system, borde regeringen ha definierat vad som är verkliga sjukdomskostnader för att stävja eventuella onödiga avdrag. Ltl Petri Carlsson sade här nyligen i ett replikskifte att alla inte är sjuka och så kanske det kan vara. Jag tror att här har vi faktiskt pudelns kärna att regeringen i våras kom med att sjukdomskostnadsavdraget i sin helhet skulle slopas. Sedan kom man underfund med att det var kanske inte bara var avdrag för direkt sjukdomar, om jag uttrycker mig på det viset, det finns vissa uttryck som inte gillas här i debatten så jag ska undvika dem. När vi i social- och miljöutskottet blev presenterade ÅSUB:s statistik som ltl Jonsson redogjorde på ett förtjänstfullt sätt så såg man av naturliga orsaker att det är ganska naturligt att sjuka drabbas om man försämrar sjukkostnadsavdraget, men också att det var låginkomsttagare, äldre, pensionärer och kvinnor som drabbades. Så noterade jag att många ledamöter i utskottet höjde lite på ögonbrynen och jag fick den uppfattningen att man faktiskt inte har riktigt varit medveten om hur det här slår sist och slutligen. Jag fick också den uppfattningen att det här var helt ny statistik som presenterades för social- och miljöutskottet men det har visat sig att så var inte fallet. Det har lämnats över till landskapsregeringen. Men jag tror inte att man i den politiska landskapsregeringen var medveten om hur det slår. Så det är det här man borde ha gjort, istället för att rasera ett fungerande system så borde man ha stävjat eventuella onödiga avdrag. Det har pratas om att man får göra sjukdomskostnadsavdrag för solglasögon och olika plastikoperationer och det är ju detta som man borde ha tagit ställning till istället.

Så jag tycker att det är väldigt tråkigt att man, om man uttrycket tillåts, lite med huvudet under armen kommer och med de här frågorna till lagtinget som är så pass viktiga.

Vi har också sagt att vi vänder oss mot att skattelagar som påverkar enskildas avdragsmöjligheter på det här sättet görs enbart ettåriga. Det måste finnas lite framförhållning. Man kan inte bara gå in på sådant som är lite utanför landskapsregeringens egen verksamhet.

Sedan framkom det i utskottsbehandlingen att det här lagförslaget var så dåligt underbyggt att det fanns brister i framställningen om bl.a. definitionen av i vilken ordning avdragen skulle verkställas samt vilka typer av avdrag som omfattas.

Det känns tunt, man har kanske hållit på lite för länge i den här branschen, men trots att jag har varit med ganska länge så har jag personligen aldrig i ett utskott tagit del av lagstiftning som har varit så pass slarvig som den här har varit.

Jag vill avrunda här med att säga att åtminstone med läpparnas bekännelser så säger samtliga partier nu i den s.k. Roger Jansson kommittén att man vill utveckla självstyrelsen. Men man måste sätta en heder att komma med god lagstiftning om man ska sträva mot utökad självstyrelse. Lagstiftningskvaliteten har av orsaker som jag inte ska gå in på, för jag tror att talmannen tycker att det hamnar vid sidan av ärendet, blivit allt sämre och det borde man ifrån landskapsregeringens sida ta på fullaste allvar.

Jag vill till sist understöda ltl Jonssons förslag om att lagförslaget ska förkastas.

Talmannen

Ingen replik är begärd.

Ltl Mats Perämaa

Fru talman! Ursprunget i den här förändringen som föreslås åtminstone vad gäller sjukkostnadsavdraget och förmodligen ändringen av resekostnadsavdraget ligger i regeringens handlingsprogram och framförallt kanske i tilläggsbudgeten som levereras i april i år, denna vår. Ändringen av ett sjukkostnadsavdrag tangerar människors liv då när människan är som mest utsatt. Därför finner vi det synnerligen anmärkningsvärt att nu igen kunna konstatera precis som vi konstaterade i senaste vår, att landskapsregeringen lägger sina förslag utan att höra någon part. Utan att höra någon representant för någon organisation som bevakar utsatta människors intressen. Representant som bevakar sjuka människors intressen. Det kunde finans- och näringsutskottet konstatera när tilläggsbudgeten behandlades att landskapsregeringen inte hade hört en enda organisation, inte en enda människa om effekterna av sjukkostnadsavdraget. Det är väl kanske därför som kritiken också från majoriteten i det betänkandet blev så pass starkt som det blev. Man påpekade att ett slopat sjukkostnadsavdrag påverkar svårt sjuka människors levnad. De sjukas möjligheter att finansiera det de har råkat ut för. Det ledde sedan till en ändring, en kompromiss som vi ser framför oss här och nu. Nu kan vi igen konstatera att inte heller den här gången har landskapsregeringen valt att höra någon representant från någon organisation för att kunna få en uppfattning om vad det här förslaget innebär för människor. Matematiska bedömningar om att man sparar lite pengar, det har man gjort och så vidare. Under ett års tid har inte landskapsregeringen besvärat sig att lyssna på en enda människa, inte en enda organisation som påverkas av det här. Och det finner vi synnerligen anmärkningsvärt. Så är det.

Vi får konstatera då att det här förstås är något bättre, det här förslaget än ursprungsförslaget. Men det är långt ifrån bra. Man gör synnerligen ett väldigt dåligt om man sen backar tillbaks lite så blir det inte bra av det, det är fortfarande dåligt. Vi kommer att i den andra behandlingen vara med om att föreslå och driva på att det här förslaget till den här delen ska förkastas.

Lagberedningen, det har sagts mycket om den bristande kvalitén av det här förslaget och jag tänker inte upprepa allt det som har sagts, men jag sällar mig till dem som börjar ifrågasätta arbetet. Det tar emot att säga att jag börjar ifrågasätta arbetet med att ta över mera behörigheter, om vi ska hantera de behörigheter vi har på det här sättet. Det här är skattelagstiftning. Det har i ett decennium minst pratats om att det kunde vara fördelaktigt att ha mer skattebehörighet att besluta om här. Då kan vi inte hantera skattebehörigheter på det här sättet.

Sen är det därutöver en annan sak men det tangerar området, det är nästan lite beklämmande att höra vicelantrådet ifrågasätta de avdrag vi har för att det därför betyder det att kommunerna, eftersom avdrag görs så får kommunerna mindre delar av den totala skatteprocenten. Till förfogande för att finansiera de verksamheter de ska förfoga över och bestämma över. Men avdrag är just den möjligheten vi har att bedriva en aktiv skattepolitik. Vi har kommunalskattelagstiftning och via avdrag kan man rikta förmåner till de människor och de grupper som man vill ge en viss förmån. I det här fallet de sjuka. I det andra fallet, som ett exempel som har diskuterats här idag redan tidigare, att kunna avdra studielån i kommunalskattelagstiftningen. Vad är då ett större problem? Det att kommunerna inte får alla skatter precis i enlighet med den skatteprocent som de har fastställt i sina budgetbeslut. Eller är det en ännu större fördel att vi kan rikta skattelagstiftningen så att vissa grupper kommer till åtnjutande fördelar. Jag menar att det som vicelantrådet sade det är ett problem i sig, men jag vill inte vara med om att vi ska urvattna hela kommunalskattebehörigheten och frånsäga oss avdrag helt och hållet, bara för att uppnå den där fördelen. 

Något om beredningen av det här ännu. Jag var inne på den frågan i en replikväxling. För att vi ska kunna bedriva en god skattelagstiftning och bereda lagar på ett bra sätt i framtiden, så krävs att vi har kompetensen till det inom vår förvaltning. Resurser och lagberedare måste vara experter på skattelagstiftning. Det finns goda förmågor där redan men de har givetvis begränsade resurser så till vida att rent personellt resursmässigt är svårt att hinna med allting. Vi måste bli bättre på det här området. Och i det här fallet, så är det på det sättet att gällande vissa delar av definitionsproblematiken där har förslagen kommit utanför det här huset. Det finns kompetens på annat håll. Och det är inte till självstyrelsens gagn att man inte själv politiskt och beredningsmässigt kan komma till de förslag som ges vad gäller skattelagstiftning. Det måste bli en ändring på det här området. Vi kommer som jag sade, att stöda att man förkastar den här lagen.

Något om resekostnadsavdraget. Vi hade också för vår del, precis som Ålands Framtid fört resonemanget om den lagstiftningen skulle förkastas också. Men eftersom utskottsmajoriteten sen då uttryckligen på ett liberalt förslag förde in det klämförslag som står här, det att landskapsregeringen ska återkomma med lagförslag som premierar miljövänliga fordon i bilparkerna så att man då skulle få tillgång till ett större skatteavdrag. När det förslaget hörsammades, förde vi fram det redan i remissdebatten. Och det hörsammades i utskottet så valde vi att nöja oss med det och av ekonomiska skäl då ändå acceptera förändringen i resekostnadsavdraget. Det tar oss emot, men när inte skutan kan tätas på något annat sätt så måste vi hjälpa till och täta den tyvärr. På ett eller annat sätt. Vi får hoppas att vi får en förändring på den här punkten så att landskapsregeringen kommer med en lagframställan, välberedd den här gången förhoppningsvis. Så att glesbygdsbor, de som bor längre bort från centralorten, som kör längre sträckor med sina fordon ska kunna komma till åtnjutandet av ett avdrag. Ett resekostnadsavdrag i högre grad i fram bilden ifall de väljer att införskaffa ett miljövänligt fordon.

Så, fru talman. Jag tror att jag avslutar där.

Vicelantrådet Roger Nordlund, replik

Fru talman! Ltl Perämaa och för övrigt också en del andra har under debatten här kritiserat lagberedningen och framtagandet av de här förslagen. Jag vill och det kraftigaste faktiskt försvara lagberedningen och de tjänstemän vi har där. För när det gäller speciellt den här framställningen som vi har, så måste man också ha rimliga förutsättningar för att kunna göra ett bra jobb. I det här fallet så var det så att tanken var i omställningsbudgeten att det här avdraget skulle slopas i sin helhet. När vi sedan under hösten fick klart för oss konsekvenserna av det, så beslöt vi oss för att göra en, vad vi kallar för en mjukare variant. Där vi försöker komma tillmötes när det är låginkomsttagare och på annat sätt göra det bättre för medborgarna. Under den korta tid som då återstod till förfogande så hade ingen lagberedare i hela världen kunnat göra ett bättre jobb än vad som har gjorts, det vill jag påstå. Så jag vill på det kraftigaste försvara dem och jag tar helt och hållet på mig det politiska ansvaret för den här framställningen.

Ltl Mats Perämaa, replik

Ja, fru talman! Kritiken riktar sig uttryckligen till den politiska landskapsregeringen också så därav är vi överens då uppenbarligen. Jag vet att det finns mycket god kunskap på lagberedningsområdet och vi har i vår reservation påpekat just det att tidsaspekten är i nivå med att hantera. Därav skrev vi det om att det behövs resurser om man ska göra en god lagberedning, men det är landskapsregeringens sätt att bedriva den här politiska frågan, som har lett till det att tiden inte räckte till. Så ansvaret ligger där och i framtiden måste vi fundera på om vi i en sådan situation verkligen ska acceptera att ta ettåriga skattelagar, vilket det här de facto är, till behandling överhuvudtaget, med tanke på de brister som vi har fått upptäcka under resans gång.

Vicelantrådet Roger Nordlund, replik

Fru talman! I sitt inledningsanförande så sade också ltl Perämaa att jag hade ifrågasatt om kommunallagar. Jag har inte ifrågasatt dem, däremot har jag konstaterat att den effektiva skattegraden är 12 procent på Åland. Jag vill lyfta fram det, därför att jag tror att det är få människor här på Åland som vet egentligen, hur den här skattegraden låg, alltså de pengar som kommunerna de facto ska försöka bedriva sin verksamhet är. Och hur beroende man på det sättet blir av landskapsandelarna. Jag tror att det här är ganska unikt. Det är en unik situation vi har, nämligen att landskapet har tagit över kostnadsansvaret för hela sjuk- och hälsovården från kommunala sidan, yrkesutbildningen, vi har ett frikostigt landskapsandelssystem och vi har dessutom avdrag så man har en effektiv skattegrad i kommunerna på 12 procent. Jag tycker att det är en situation som är god i sig och då ska vi försöka att bevara den. Men då måste man vara beredd att göra vissa justeringar ibland och speciellt i en situation när landskapets ekonomi är behov av att konsolideras.

Ltl Mats Perämaa, replik

Fru talman! Till det sistnämnda så den liberala gruppen har sagt här i dag att vi är med och tar flera av dem där. Även om vi är kritiska till hur man har berett frågorna och hur processen har gått till. Vi skulle ha gjort någonting annorlunda men vi inser den ekonomiska situationen. Så där är vi eniga om att saker och ting måste göras. Men tillbaks till det här med avdragen som resulterar i det som vicelantrådet sade gällande den faktiska skatteintäkten till kommunerna. Så det är på det här sättet och det är bra att man lyfter fram det. Det är bra att det finns kunskap om det. Men det är ju ganska självklart att det blir på det här sättet just på Åland där vi bara har behörighet över kommunalskatten. Skulle vi ha en heltäckande skatt, alltså länder som Finland kan införa avdrag i statsbeskattningen och då påverkar det inte kommunernas inkomster. Det är naturligt att det blir så här, just på Åland. Men det hörs som att vi är överens om att vi inte ska överge avdragsinstrumentet som sin helhet bara för att för att göra det lättare för kommunerna att förstå sin finansiering.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Mika Nordberg, replik

Tack, fru talman! Jag är lite förvånad över ändå av den negativa inställningen som liberalerna har till det här sjukkostnadsavdraget. Det är ju så att jag har den uppfattningen att tidigare så var man ändå positiva från liberalernas sida att landskapsregeringen valde att göra om och göra rätt. När det kom fram att man var beredd att ändå delvis återinföra sjukkostnadsavdraget, men den här gränsen på 15 000 euro. Man har även varit kritisk till att det här är en ettårig lagstiftning, men på något vis tycker jag ändå att om vi gör om systemet så är det ju bättre att ha en ettårig och en mjukare övergång än ingenting alls.

Ltl Mats Perämaa, replik

Fru talman! Den obundna gruppen ltl Nordberg har givetvis rätt att tycka vad som helst om den här övergången. I det skedet som ursprungsförslaget presenterades om att slopa sjukkostnadsavdraget i sin helhet, så då var vi ju synnerligen kritiska givetvis. Redan då sade vi att man kunde strama åt sjukkostnadsavdraget så att den skulle rikta sig till de som verkligen är sjuka. Sen kom ju den här kompromissen, förslaget om det och vi såg att den var bättre än ursprungsförslaget än om man slopar det helt och hållet. Men efter närmare analys och granskning av hur det slår så har vi gjort den bedömningen att det finns människor som tjänar då säg 16 000 euro i netto förvärvsinkomst som har ett synnerligen stort behov av sjukkostnadsavdrag. Dessa människor drabbas hårt och det kan vi inte acceptera.

Ltl Mika Nordberg, replik

Tack, fru talman! Det är ju helt riktigt att det här påverkar ekonomin för de som söker det här, men vi har också den ekonomiska realitet som bl.a. liberalerna pratar om. Som vi står inför när det gäller år 2013. Hur kommer ekonomin att se ut? Vilka åtgärder måste vi skrida till verket? Jag vill också passa på att upplysa att man ofta brukar prata om våra närregioner och vilka regler som gäller där. Tittar vi på Finland så har de tagit bort de facto hela sjukkostnadsavdraget för flera år sedan. Så det gör att vi är fortfarande ändå på en bättre nivå med det system som landskapsregeringen nu har föreslagit än vad man t.ex. har i Finland.

Ltl Mats Perämaa, replik

Fru talman! Vad gäller avgifterna till sjukvården så har vi fått erfara att det ligger risk för att vi ligger en hel del högre. Det begärs av finans- och näringsutskottet att det ska utredas mera men de signalerna har vi fått. Så det finns alltid för- och nackdelar i olika regioner. Men jag beklagar det att de obundna via ltl Nordberg nu att också han pratar mycket om den finska skattelagstiftningen och allt mer tycks vi gå mot det att vi likriktar vår skattelagstiftning. Och göra den så lika som möjligt som i Finland. Man kan förstås driva den politiken, men min avsikt då när jag som finansansvarig hade förmånen att föra fram en ny kommunalskattelag var inte den.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Petri Carlsson

Fru talman! Jag hade väl egentligen inte tänkt hålla någon anförande, men det blir så ändå. Jag tycker att vi har hört nu flera säga att det ska sparas på sjuka och det här är ett retoriskt grepp förstås. Jag nämnde ju det att jag inte tycker att alla som drar av är egentligen inte sjuka. För då skulle flera här i salen vara sjuka. T.ex. alla de med glasögon. Visst drabbar det här sjuka också, men det är ca 9 000 personer som har kostnader som dras av. Det är alltså många som berörs. Så det är bra med debatt. I korthet så tror jag inte att någon vill dra in sjukkostnadsavdraget helt och hållet, som förslaget var i våras. Skrivningen i finans- och näringsutskottets betänkande från i våras gällande sjukdomskostnadsavdraget så kom det då på mitt förslag eller det formulerades som mig, säger mycket om varför.

Utskottet har erfarit att en del grupper särskilt multisjuka personer och personer med långvariga sjukdomar påverkas mycket av de slopade sjukdomskostnadsavdraget. Det blev en tunn orsak till att vi i regeringsblocket backat och lindrat effekterna något. Det här förslaget nu är inte optimalt, utan borde enligt min åsikt så att de som är multisjuka eller familjer med många multisjuka och personer med långvariga sjukdomar så kunde dra av till fullt belopp. Och så kunde man ändra så att man inte kunde dra av skönhetsoperationer och så kunde de som har råd med glasögon och annat, betala med egna pengar. Samhället har inte råd med allt men vi måste ta hand om de som är mest utsatta. Men eftersom förslaget ska ses som en tillfällig lösning och tillfällig ändring som är avsedd att gälla 2013 så kan jag acceptera det här, för vi måste ta ansvar för ekonomin. Och det här är en del i att få budgeten i balans inom mandatperioden.

Oppositionen sågade naturligtvis det här och tar chansen att bedriva aggressiv oppositions politik, men då är det viktigt att fråga sig vad de har för konkreta förslag för att få ekonomin i balans. Inte många.

Ålands Framtid kommer med schablonmässiga inbesparingar avdelningsvis, men mest inbesparingar i pengabelopp på skola och vård, alltså unga och sjuka. Dock utan att tala om vad som ska sparas på. Det är inte särskilt ansvarsfullt och seriöst. Det är lätt att säga att man ska spara i procentsatser och säga att man tar ansvar för ekonomin utan att precisera sig. Våra medierepresentanter brukar ju inte analysera så mycket på djupet så det här går säkert hem i stugorna.

Liberalerna har sparförslag på några tusen lappar här och där, men de äts upp av deras kostnadsdrivande förslag. Tyvärr saknar de också finansiering på det mesta övriga, som de inte vill att vi andra ska genomföra. Ta nu sjukdomskostnadsavdraget t.ex., det vill de inte att vi ska genomföra. Det skulle betyda drygt 750 000 euro som inte finansieras på annat sätt av liberalerna. Vi får väl se om de kommer med överraskande kreativa förslag till inbesparingar nu helt i slutskedet av budgetbehandlingen, men inget tyder på det. Så mycket var det för liberalernas löfte om att ta ansvar för ekonomin. Men det är lätt att vara i opposition och kritisera.

Vi inför ju också i den här begränsningen om avdragsmöjligheten till fullt belopp för makar om 22 500 euro. Så att inkomstgränsen fungerar mer likvärdigt för alla skatteskyldiga oavsett om de är ensamförsörjare eller makar.

Här har det rått lite oklarheter i begreppet makar och jag tycker att det är ett klart begrepp. Det finns i beskattningen, precis som ltl Axel Jonsson nämnde så är det tydligt vad som avses med begreppet makar. Det är alltså äktenskap, registrerat parförhållande eller samboende. Om dessa har eller har haft ett gemensamt barn eller om de tidigare varit gifta. Så det är ganska klart och tydligt för vad det begreppet betyder. Det finns i alla avdragsmöjligheter där makar är definierade.

Sedan så fanns det oklarheter om beredningen av den här lagstiftningen är tillräckligt tydlig och bra. Och utskottets förslag har fått mycket kritik för att det inte är tillräckligt bra lagstiftning som ligger på bordet. Det har också nämnts det här med netto förvärvsinkomstavdrag och här tycker jag också att det är viktigt, att vi tydligt måste berätta vad som avses med de här 15 000 eurona och att den nettoförvärvsinkomsten måste tydliggöras. Det finns många olika definitioner på nettoförvärvsinkomst och därav behövdes den här preciseringen och här har vi tagit hjälp av lagberedning och sakkunskap och definierat det, så att man har med det här med avdragsbiten där. Och det gör att det blir tydligt och det har också kontrollerats med sakkunniga som jobbar med skatteavdragen.

Sammantaget tycker jag, det frågades om den är rättssäker och det tycker jag väl att den är. Däremot så kom det också någon påstående om att det här är det värsta som har kommit till lagtinget och att det skulle vara så illa och att det har aldrig gjorts förut. Jag tror åtminstone och jag har för mig att det har många gånger dragits tillbaka lagstiftning av tidigare landskapsregeringar att det här vet jag inte och jag tror inte ens att kommer att dras tillbaka utan den här är tillräckligt bra. Tack.

Ltl Anders Eriksson, replik

Ja, när det gäller det sistnämnda så beror det ju på att majoriteten bestämmer att den här är tillräckligt bra. Men annars verkar det lite som att ltl Carlsson nästan är lite affekt nu när han diskuterar de här frågorna. Vi som är ett borgerligt parti, vi vill värna köpkraften, vi vill hålla nere skattetrycket – det är det vi jobbar för. Och det tror jag också att ltl Carlsson också skulle vilja göra innerst inne, om han skulle få för sossarna.

Men det han sade i början av anförandet att det är retorik när vi säger att ett minskat sjukdomskostnadsavdrag drabbar de sjuka. På vilket sätt kan det vara retorik? Det är väl ganska självklart att det drabbar de sjuka. Men om det är så att det finns eventuella avarter, onödiga avdrag, det var ju det jag sade i mitt huvudanförande så är det ju det man borde ta fasta på istället för att skrota ett fungerande system. Ett system som har fungerat synnerligen väl, det är ju det man borde ta fasta på.

Jag konstaterar att ltl Carlsson står ju ganska nära oss och jag tror att den här affekten kommer ifrån det att han egentligen skulle vilja hålla med oss fullt ut. Men nu går det inte riktigt den här gången, men kanske om ett halvt år.

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack, fru talman! Nej, jag håller inte alls med om att jag egentligen skulle vilja hålla med fullt ut, eftersom jag har preciserat i mitt anförande att jag tycker att vi borde ta och rikta det här till de allra mest utsatta. Inte ha kvar avdraget som det är fullt ut. Det tycker jag inte är riktig borgerlig politik det heller. Däremot kan jag tänka mig att införa allmänt avdrag sen så småningom när ekonomin tillåter. Men först måste vi ta grepp om ekonomin. Vi har 10 miljoner i underskott. Det måste vi göra någonting åt.

Ltl Anders Eriksson, replik

Det är vi helt överens om och därför har vi också inte föreslagit att den här framställningen skulle slopas utan att hänvisa till finansiering. Det är vi helt överens om. Det finns ändå en viss skillnad i vår borgerlighet när ltl Carlsson säger att man behöver rikta det till dem som mest behöver det. Det ställer jag absolut upp på, men till skillnad mot vad ltl Carlsson tycker, tycker jag också att det är viktigt att man kan underlätta skattebördan för dem som blir sjuka oavsett om man har en bra ekonomi eller inte. Men vi ska inte ha en sådan lagstiftning att man kan göra avdrag för solglasögon och skönhetsoperationer. Och där konstaterar jag att det är vi helt överens om. Det är det man borde lösa.

Men igen, som jag har sagt många gånger, även om man har en inkomst på 30 000 euro så slås en familjs inkomster sönder ganska snabbt om familjen drabbas av en allvarlig sjukdom.

Så det finns mycket brister i den här framställningen, ltl Carlsson och det borde vi tillsammans jobba på för att lösa.

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack, fru talman! Ja, vi är till stora delar överens. Det tar tid att få fram det och därför är den här lösningen under år 2013 tillfällig. Men vi måste göra det för att ta ansvar för ekonomin. Det är det viktiga.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Axel Jonsson, replik

Ja, brister i lagförslaget och beredningen och utskottshanteringen av ärendet har vi diskuterat här idag och jag vill spinna vidare på det. För ltl Carlsson menar att det framgår tydligt och klart, vad som avses med begreppet makar. Det var synd att vi först här i salen när jag letade upp skatteverkets definition som det tydligen var klart för utskottets samtliga representanter vad som avses med begreppet makar. Nog visar det här att det brister i utskottets hantering och numera också lagberedning av ärendet. Är inte det här skäl nog att vi skickar tillbaka förslaget till landskapsregeringen för en grundläggande och ordentlig beredning så att vi vet vad vi faktiskt fattar beslut om här i salen?

Ltl Petri Carlsson, replik

Jag har inte den uppfattningen att det är oklart vad som avses med begreppet makar, eftersom det används i mycket lagstiftning. Så till den delen så förstår jag inte varför man skulle skicka tillbaks det pga. det.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Mats Perämaa, replik

Fru talman! Ltl Carlsson sade att det är lätt att vara i opposition och kritisera bara. Det kan man kanske tycka, men jag skulle snarare hävda att det är rätt så svårt att vara i opposition med en majoritet som inte ens vill diskutera ordentligt de inbesparingsförslag som oppositionen lägger. Nu tänker jag ge ett exempel på kortruttsfrågan där vi i utskottet kunde erfara att det är i princip det som föreslås skulle vara ett billigare sätt att bedriva skärgårdstrafik. Men det omöjliggjordes sen så att man inte ville gå framåt den vägen. Vi har lagt fram konkreta förslag, men vi har inte beredningsresurserna för att komma ensamma ända till mål. Där måste ni hjälpa oss om vi ska kunna göra några strukturella inbesparingar. Det är inte lätt. Vi ser också att den här landskapsregeringen tyvärr kanske ser ut att gå mot ännu större underskott nu om konjunkturerna och inkomsterna, speciellt inkomsterna viker. Så vi avser ta det fulla ansvaret. Men i någon sakfråga måste vi ändå få tycka annorlunda, då när individen drabbas allra mest, som i det här fallet.

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack, fru talman! Jo, jag uppskattar att ltl Perämaa vill vara med och ta inbesparingsbeslut och jag hoppas att man framöver kan fortsätta hitta kreativa lösningar. Vilket jag tycker att vi har gjort också. Jag tycker inte att det är så som ltl Perämaa beskriver, utan vi har kommit med tillsammans med gemensamma skrivningar också i utskottsarbetet som syftar till att vi ska lyckas nå målet framåt med en budget i balans. Men de konkreta saknas också från oppositionen, vilket jag saknar eftersom också ltl Perämaa har ganska nyligen suttit i landskapsregeringen och torde veta vad man kan spara.

Ltl Mats Perämaa, replik

Fru talman! Visst vet jag det, vi kommer efter det här ärendet, säkert om ungefär 15 minuter att behandla nästa ärende och jag skulle uppskatta om ltl Carlsson i samband med det ärendet av samma vältaliga sätt gå upp då när det gäller tandvården. Kunde gå upp och prata för det ansvarsfulla i landskapets ekonomi. Vi ska givetvis spara pengar också, men vi ska i samband med det inte påföra förvaltningen nya kostnader. Men jag ser framemot kommande debatter om det.

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack, fru talman! Jag noterar att det inte hör till ärendet det här. Så jag lämnar det.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Brage Eklund, replik

Tack, fru talman! Ltl Carlsson nämnde här att Ålands Framtids motion att ett generellt avdrag eller enligt ett moment att man drar av en viss summa är oansvarigt och det är en populistisk retorik vad han pratar om. Jag har nämnt det här till ltl Carlsson förut att för oss i opposition är det omöjligt att gå in på detaljnivå och säga vad det är som verksamheterna ska spara på. Man kan ju ta ett bra exempel att ÅHS har fått sparkrav, jag tror inte att styrelsen har gett detaljnivå vad man ska spara utan man har gett att man ska spara så och så mycket. Punkt och slut, och sen får man återkomma till styrelsen. Det är samma för oss i oppositionen här. Vi kan inte gå in i olika verksamheters detaljnivå och säga att det här ska ni spara och det här ska ni spara. Så den där retoriken är nog mer populistisk av ltl Carlsson än vad ltl Carlsson anser att våra motioner är.

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack, fru talman! Jag uppskattar att Ålands Framtid kommer med motioner där man vill vara med och spara, men jag tog det här exemplet i samband med att man vill spara 782 000 euro på sjukvården direkt när de här 750 000 euro som majoritetsblocket vill spara inpå det här så berör inte bara sjuka som jag har nämnt om tidigare. Då tycker jag att när ÅHS redan har 2 miljoner på sig i sparkrav. Vilket styrelsen har bedömt som att är rimligt. Och det kommer då att bli väldigt tufft med redan det sparkravet. Ålands Framtid har en representant i styrelsen på ÅHS och har inte där presenterat en sådan åsikt att det skulle gå att spara ytterligare 782 000 euro. Men det verkar som att man har en annan uppfattning här.

Ltl Brage Eklund, replik

Tack, fru talman! När det gäller ÅHS och vår representant i styrelsen så tror jag att hon har säkert lagt förslag. Inte vet jag direkt enligt det sparförslag som vi har, men om jag inte är fel informerad så finns det ett totalt sparkrav på 5 procent inom ÅHS. För att man ska få egentligen budgeten att gå ihop. Det är mer än vårt sparkrav är.

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack, fru talman! Jag har ingen sådan information. Så jag kan inte säga om det finns något sådant, men jag har inte hört något sådant. Däremot så tror jag att vi kan vara överens om att det säkerligen kommer att behövas ännu mera inbesparingar. Så kan det bli.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. 

Detaljbehandlingen börjar. I detaljbehandlingen föreläggs lagförslagen var för sig i deras helhet. Förslag om förkastande väcks vid ärendets andra behandling.

Föreläggs först förslaget till landskapslag om ändring av kommunalskattelagen för landskapet Åland för godkännande. Paragraf för paragraf.

Föreläggs paragraf nr 10.

 

Ltl Axel Jonsson

Jag föreslår att förslaget till landskapslag om ändring av kommunalskattelagen för landskapet Åland vad gällande 10 paragrafen förkastas.

Ltl Anders Eriksson, replik

Jag ber att få understöda det eminenta förslaget.

Talmannen

Ltl Axel Jonsson understödd av ltl Anders Eriksson föreslår att 10 § förkastas. Är det rätt uppfattat? Det är rätt uppfattat. Omröstning kommer därför att verkställas.

Den som röstar för finans- och näringsutskottets förslag röstar ja. Den som röstar för ltl Axel Jonssons förkastande röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.

Jag ber ja-rösterna resa sig. Talmannen röstar ja. Jag ber nej-röstarna resa sig. Majoritet för ja. Lagtinget omfattar utskottets förslag.

Paragraf nr 14, godkänd.

Paragraf nr 15, godkänd.

Paragraf nr 18.

Ltl Axel Jonsson

Fru talman! Jag föreslår att 18 § förkastas, i enlighet med förslaget i reservationen.

Ltl Mats Perämaa, replik

Fru talman! Jag understöder förslaget.

Talmannen

Ltl Axel Jonsson har föreslagit att 18 § ska förkastas och det förslaget har understötts av ltl Mats Perämaa. Omröstning kommer därför att verkställas.

Ltl Axel Jonsson

Fru talman! Jag ber att få föreslå öppen omröstning.

Talmannen

Begärs ordet?

Ltl Anders Eriksson

Med tanke på historia forskning så tycker jag att det är ett bra förslag. Som jag understöder.

Talmannen

Eftersom öppen omröstning har begärts, som understöds, så kommer det att verkställas.

Jag ber ltl Roger Slotte och ltl Åke Mattsson att biträda vid omröstningen.

Omröstningspropositionen kommer att ställa så att de som röstar för finans- och näringsutskottets förslag röstar ja medan de som röstar för förkastande av den 18 § dvs. ltl Axel Jonssons förslag röstar nej.

Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd. Omröstningen verkställs via namn upprop.

Upprop

Omröstningen har gett vid handen att 16 har röstat ja och 8 har röstat nej. Lagtinget omfattar således finans- och näringsutskottets förslag.

Föreläggs § 23. Godkänd.

Föreläggs lagen sin ingress för godkännande. Godkänd.

Föredras i kraft det bestämmande för godkännande. Godkänd.

Föreläggs rubriken för godkännande. Godkänd.

Lagförslaget är godkänt.

Föreläggs förslaget till landskapslag om upphävande av landskapslagen om kompensation för förlust för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

Lagförslagens första behandling är avslutad. Ärendets första behandling är avslutad.

Första behandling

4        Allmän tandvård för unga samt ambulerande tandvård

Finans- och näringsutskottets betänkande (FNU 5/2012-2013)

Landskapsregeringens lagförslag (LF 4/2012-2013)

Först tillåts diskussion och efter det börjar detaljbehandlingen av de lagförslag som ingår i betänkandet.

Diskussion.

Ltl Jörgen Pettersson

Fru talman! Innan jag fortsätter med att prata tandvård vill jag rätta något jag sade i ett replikskifte med ledamot Torsten Sundblom när det handlade om sjukdomskostnadsavdraget och sambopar. Jag har levt i förvissningen att sambopar utan barn behandlas på samma sätt som sambopar med barn men tvingas konstatera att Finlands skattelagar inte riktigt är uppgraderade på den fronten. Nu är skillnaden i praktiken ganska liten när det gäller effekten av den föreslagna minskningen av sjukdomskostnadsavdraget men rätt ska ändå vara rätt. Tack, fru talman.

Det tog alltså fram till den sista lagframställningen innan vi nådde de godare nyheterna. Till skillnad från ekonomiska pålagor handlar detta faktiskt om att förbättra för i vart fall vissa medborgargrupper. I lagförslag nummer 4/2012-2013 föreslås att den grupp ålänningar som har rätt till mun- och tandvård vid Ålands hälso- och sjukvård utvidgas från dem som fyllt 25 år till 27 år. Det är såklart en god nyhet för alla de yngre som behöver tandvård och inte riktigt mäktar med de privata klinikernas ofta väl tilltagna avgifter. Det är inte osannolikt att detta kan räknas hem i det långa loppet både ekonomiskt och i form av det välbefinnande en frisk mun skapar. Själv har jag aldrig riktigt förstått varför det kostar så lite att få en vrickad fot behandlad men väldigt dyrt att laga sina tänder.

I lagförslaget finns också ett förslag om en ambulerande tandklinik för skärgården på ett liknande sätt som det fungerade för några år sedan med en viktig skillnad. Då fick vuxet folk på någon slags nåder ibland plats i vagnen. Nu införs det, mot bakgrund av ÅHS nya stadga, en lagstiftning där alla skärgårdsbor får rätt till tandvård då vagnen är på plats. Det är ett faktum att folk i skärgården har det betydligt besvärligare än folk på fasta Åland när det gäller tandläkarbesök. Det kan därför vara sunt förnuft att låta kliniken köra till skärgården istället för att tvinga skärgårdsborna till kliniken. Denna åtgärd är som bekant omstridd men dess syfte är ostridigt lovvärt. I sammanhanget kan man också fundera kring den gamla sanningen. Kan man inte göra allt, är det alltid bättre att göra något än inget.

Fru talman! Då finans- och näringsutskottets expertområden är många men inte alla har vi bett social- och miljöutskottet om ett mer ingående utlåtande i ärendet vilket jag gärna ser att utskottet själv redogör för. Från finans- och näringsutskottets sida föreslår vi att lagförslaget antas med några ändringar av teknisk karaktär. Utskottet förutsätter också att åtgärden då den blir verklighet ryms innanför den budgetram som landskapsregeringen beviljar ÅHS och vidare förutsätter utskottet att ÅHS-styrelsen noga håller kontroll över kostnaderna i verksamheten. Utskottet var inte enigt i denna fråga varför jag får hänvisa till reservanterna som själva får förklara sin reservation närmare.

Vtm Viveka Eriksson, replik

Talman! Det var ju förstås med lite förväntning vi vänta på utskottsordförandens nya anförande om samma upprepningar om hur viktigt det är att hålla i ekonomin för att vi ska få en budget i balans. Men nu var tongångarna lite annorlunda. Samtidigt så vet vi att ÅHS ramen är satt under lupp. Det har t o m utökats i budgetbetänkandet som ligger på våra bord. Och samtidigt tycker man nu också från utskottsmajoritetens sida att man ska plussa på de saker som ÅHS förväntas göra inom den redan snäva ramen. Hur får man det här från finansutskottet att gå ihop? Sen undrar jag om den här rätten för skärgårdsbor, om man har funderat på jämställd behandling. Jämför Föglö, Vårdö. Varför får Föglöbor men inte Vårdöbor?

Ltl Jörgen Pettersson, replik

Den sista frågan kan möjligen handla om att det är kortare mellan Vårdö och fasta Åland än det är mellan Föglö och fasta Åland. Det blir väl aldrig riktigt rättvist när det handlar om vilka fördelar man ger till folk, men här finns regionala skäl till att erbjuda tandvård när vagnen ändå är på plats. Men från finans- och näringsutskottets sida så har vi understrukit väldigt noga att åtgärden ska rymmas inom den ram som ÅHS får sig tilldelad. Tack.

Vtm Viveka Eriksson, replik

Talman! Rent filosofiskt kan det vara intressant att fundera på Föglöbors och Vårdöbors båda skärgårdsbor, olika rättigheter. Lite längre restid för en Föglöbo. Men är det riktigt rättvist? Jag ifrågasätter det. Och det starkaste. Sen är det också fel tycker jag, att göra så här mot ÅHS. Att säga att man ska utöka sin verksamhet inom befintlig ram samtidigt som vi vet att vi måste plussa på för redan befintlig verksamhet. Här får man inte plus och minus att gå ihop. Jag tycker att det är fel mot ÅHS och det är dessutom fel om man ser ur ett jämlikt perspektiv.

Ltl Jörgen Pettersson, replik

Det här är, fru talman, ett led i den omställning som hela den åländska ekonomin och hela det åländska samhället är just nu på väg att genomföra. Hade man skött finanserna ordentligt tidigare, så skulle den här frågan faktiskt vara mindre dramatisk än vad den är. Det är en tillbakagång. Det har funnits en tandvagn tidigare som åkt runt i skärgården. Man har hanterat det på olika sätt, för att försöka erbjuda folk som har det svårt att ta sig in till staden där tandläkarna plägar, finnas en möjlighet att också få sin munhygien omhändertagen. Jag vidhåller det jag nämnde i mitt anförande. Det är bättre att göra något om man kan, än att göra inget.

När det handlar om ÅHS och deras ekonomi så gäller samma sak för dem som för den övriga Åland. De får vara beredda att ställa om och se till att anpassa sig innanför ramarna. Tack.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Tack, fru talman! Munhälsovården är i vårt system en del av generella välfärdsproduktionen som ju produceras med skattemedel och distribueras på det sätt som vi känner till. Utskottet har avfattat sig skäligen kortfattat. Kan ordförande nu lova att den här typen av service är generell när den är för det första beroende på var man bor och för det andra beroende på var ett fordon råkar befinna sig. Är den generell eller inte?

Ltl Jörgen Pettersson, replik

Det är väl som med bilar som med allting annat. De kan inte vara på samma ställen samtidigt. Men där de för ögonblicket är så ska de erbjuda den vård som de kan för tillfället. Jag har svårt att se hur man skulle kunna förfara på något annat sätt. Jag har lyssnat till debatten och inte riktigt kanske till alla delar begripit vad dilemmat är. För en tandvagn som är ute så kan de facto inte vara på exakt alla öar samtidigt. Det tror jag att de fysiska lagarna möjligen sätter stopp för. Men när den väl är på plats så ska den jobba tills den måste vidare till nästa ö. Tack.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Jag talar nu om nivån på lagstiftning. Inte så mycket på vilka öar och var ett fordon råkar befinna sig. Och med nivå avser jag här med alltså att lagstiftaren inför en subjektiv rätt. Rätt till tandvård. Och genomförande av den rätten är beroende av var ett fordon befinner sig. Är det en trovärdig subjektiv rätt, som härmed skapas?

Ltl Jörgen Pettersson, replik

Fru talman! När man måste välja mellan att göra något än inget, så är åtgärden att lagstifta om rätten till att få sina tänder omhänderskötta i en tandvagn bättre än att inte lagstifta om den rätten. För då löper man den risk som var förut när tandvagnen åkte runt i skärgården och folk som inte enligt lag var berättigade den tandvården fick komma in lite på nåder. Det skapade ett godtycke, som enligt min mening inte riktigt är värdigt för en lagstiftning. Medan att skriva in det i lagen så ger åtminstone ett starkare stöd. Ett stöd för att man ska få komma in och få den vården där det så är möjligt. Tack.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Brage Eklund

Tack, fru talman! Jag tänker inte hålla mig så länge vid det här ämnet. Jag tror att min partikollega ltl Anders Eriksson kommer att mera ingående motivera varför vi har tagit vår ställning i den här frågan. Rätten till tandvård och bastandvård, skriva in i lag. Hur tolkar man det? Det tycks råda delade meningar här. Det är rätten när man är på plats eller har man en subjektiv rätt oberoende om de är på plats kan man ringa och boka sig att man ska ha rätt till tandvård. Eftersom det står rätten inskriven i lag. Därför har vi delade meningar oppositionen och regeringspartierna. Jag tror att det kan bli en konfliktsituation framledes, när tandvagnen knallar därifrån och det är någon som hade räknat med att få tandvård och man vet att det står i lagen att man har rätt till bastandvård via ambulerande tandvårdskliniken. Så det återstår väl att se vad som kommer att hända.

Oppositionen i utskottet har reserverat sig. Det riktar sig då framförallt till moment 4 i lagförslaget, där det står just om att rätten till bastandvård gäller endast via den ambulerande tandvårdskliniken.

Jag måste göra en rättelse när det gäller vår reservation och vårt förslag till formulering. I förslaget 39 § 1 momentet står det: ”Lika som utskottets betänkande 4 mom. uteslutets men 5 momentet lika som utskottets betänkande”. Det 5 momentet blir 4 momentet sedan när det stryks. Så det måste tillrättaläggas där om det kan omfattas på det viset så att alla är medvetna om vad som blir rätt.

Så mycket mera tänker jag egentligen inte säga. Jag överlämnar resten av argumentationen till min partikollega Anders Eriksson och jag föreslår här att i samband med detaljbehandlingen blir 39 § enligt det förslag som vi har i reservationen, med ett tillrättaläggande.

Minister Carina Aaltonen, replik

Tack, fru talman! Ltl Brage Eklund oroar sig över vad som kommer att hända nu när alla skärgårdsbor ges rätt till bastandvård när tandkliniken är på plats i skärgården. Det är så att jo, man får den här rätten i lag, men det sägs inte inom vilken tidsrymd. Vårdgarantin som regleras i 20 § i hälso- och sjukvårdslagen så omfattar inte mun- och tandvården. Och jag kan försäkra att från skärgårdsnämndens möte igår så var ledamöterna där väldigt tacksamma över att de ska få rätt till att besöka den här tandvagnen. Om de sen ska få vänta i ett år tills de ska få plats, det gjorde de detsamma, bara att skärgårdsborna får den här möjligheten. Som man delvis har haft tidigare, men då var det mera upp till godtycke som sagt. Vissa personer som då inte tillhörde prioriterade gruppen kunde komma emellan om det fanns en ledig tid.

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Brage Eklund, replik

Tack, fru talman! Minister Aaltonen säger att alla är tacksamma för att man får den här rätten. Det är klart att det finns säkert sådana som är tacksamma men vi har också hört motsatta. Det viktigaste är att det kommer en tandvårdsvagn som berör de som berörs i första momentet i 39 § och inte att det skrivs in att det är en rätt till bastandvård. Jag tror att de sätter mycket mera värde på om de pengarna används till kanske en förbättrad skärgårdstrafik än att man har rätten till tandvård.

Minister Carina Aaltonen, replik

Det är så att det är en rätt för skärgårdsborna i de här fem kommunerna att besöka tandvårdsvagnen, men man måste inte göra det. Det är alltså en frivillig åtgärd som man kan göra. Och ju fler skärgårdsbor som besöker tandvagnen när den är på plats, desto mer intäkter får också ÅHS för att finansiera verksamheten. Så att åtminstone fram till år 2010 så gav också intäkter, inte bara kostnader. Och gör ÅHS en sådan här stor investering så behöver den verkligen användas av så många som möjligt när den väl kommer ut till skärgården. Vi ska komma ihåg att det här också ska göras innanför ramen av nuvarande budgetförslag då.

Ltl Brage Eklund, replik

Tack, fru talman! Vi från Ålands Framtid har påpekat orättvisorna när det gäller åldringar som bor på institutionsnivå, och som inte överhuvudtaget har rätt till fri tandvård. Det kanske vi har ansett vara viktigare än att en person som förtjänar 200 000 euro ut i skärgården ska ha rätten till bastandvård. Jag undrar hur minister Aaltonen har tittat på de rättvisorna. Det tycker jag är mer skäl att se.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Barbro Sundback, replik

Ja, fru talman! Det blir kanske lite tårta på tårta, men någon fri tandvård finns det ju inte, utan alla måste betala också som går till den allmänna tandvården. Men det är ju inte fråga om någon subjektiv rätt. Enligt juridiken så finns det inte något sådant uttryck överhuvudtaget, utan det är en rätt som man har och det finns ingen skyldighet för ÅHS att tillgodose det här behovet under vilka villkor som helst. Utan det är ju som också med de ambulerande läkarna som kommer ut till skärgården, att barn och äldre går först. Och vuxna får i mån av möjlighet tillträde till läkarna och det är inte så ofta. För många vuxna måste söka sig till ÅHS i staden, så att det finns nog begränsningar i den här rätten.

Ltl Brage Eklund, replik

Ja, tack fru talman! Jag är väl medveten om att det inte är fri tandvård och det skulle väl varit lite väl om det skulle ha varit på det viset, men när det gäller den här subjektiva rätten som nämndes av ltl Jansson här också så är det en tolkningsfråga. När man står inför problem den dagen när det är någon som prövar det här, var rätten finns i och med att den är inskriven i lag. Jag är ingen jurist och återstår när det väl blir prövat, vad som sägs.

Ltl Barbro Sundback, replik

Jag var också förvånad över att en jurist använde det begreppet. Men det är klart att man har den här rätten att om man bor i skärgården att gå till den här tandvagnen. Men det är bara i mån av att det finns tid om man inte tillhör de här särskilda grupperna, att den begränsningen finns det ju. Och det är en valmöjlighet, att om man inte vill vänta så har man möjligheten att uppsöka privata tandläkare på fasta landet. Och den valfriheten tror jag nog man uppskattar i skärgården. Om någon är sedan missunnsam över att någon annan tycker i skärgården att det är bra det här så är det väl som det brukar vara då.

Ltl Brage Eklund, replik

Fru talman! Det är inte så mycket mer att tillägga, men jag anser nog att det är viktigare att man har kunnat sätta ner en del av de här resurserna i den här tandvårdsvagnen på att besöka äldre människor på institutioner som inte har rätt till fri bastandvård, än att man ger till vem som helst ut i skärgården. Även om man har inkomsterna som jag nämnde förut. Det har varit viktigare tyckte jag. Då har man varit och lite tittat på rättviseförhållanden, men nu gör man inte det. Tack.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Christian Beijar

Fru talman! Innan jag inleder mitt anförande så vill jag börja där vi slutade diskussionen. Det vi har hört från representanter för skärgården så har de ju varit väldigt nöjda med att man tog in för den här tandvagnen. Det är nu en första kommentar, så här rent spontant.

Fru talman! En liten justering till utlåtandet. Det har fallit bort ett namn på hörandet i utskottet. Vi hörde också lagberedningschefen Lars Karlsson, vilket jag skulle vilja få antecknat i protokollet.

Fru talman! Social- och miljöutskottet förordar i sitt utlåtande att gruppen barn och unga erbjuds allmän tandvård att utökas så att unga upp till 27 år omfattas. Utskottet har erfarit att denna åtgärd är viktigt för att främja god tandhälsa. När det gäller 39 § 1 momentet 2 punkten landskapslagen om hälso- och sjukvård, kan landskapsregeringen genom ett beslut ge vilka patientgrupper som av medicinska och sociala skäl ska vara prioriterade när det gäller erbjudandet av allmän tandvård. Utskottet har bl.a. erfarit att det finns ett behov av att förbättra tandvården för äldre på institutioner. Landskapsregeringen har uppgett att ett nytt beslut kommer att fattas inom kort, enligt vilket klienter vid serviceboenden och institutioner ska tas med som en prioriterad patientgrupp. Så att det kan erbjudas allmän tandvård redan under år 2013. Utskottet stöder ett sådant beslut.

Sedan har det också förekommit ganska mycket diskussioner kring den eventuella jämlikheten om man då ska prioritera speciellt skärgården och där har ju utskottet som framgår av utlåtandet en ganska lång skrivning kring det. Men utskottet konstaterar i alla fall att den nu föreslagna bestämmelsen om en ambulerande tandvårdsklinik utgör positiv särbehandling baserat på var klienten bor i landskapet. Enligt motiveringen i lagförslaget anser landskapsregeringen att tandvård inte är lika tillgängligt för skärgårdsborna som den övriga befolkningen pga. de geografiska avstånden och kommunikationerna. De föreslagna bestämmelserna kan därför ses som en positiv åtgärd för att åstadkomma en större faktisk jämlikhet när det gäller tillgången till tandvård. Och med hänvisning till grundlagens jämlikhets stadga det inte är avsedd att hindra nödvändig positiv särbehandling, d.v.s. åtgärder som förbättrar ställningen och förhållandena för en viss grupp så att större jämlikhet uppnås med andra grupper, anser utskottet att landskapsregeringens förslag inte strider mot grundlagen. Det här konstaterade utskottet.

Vicetalman Eriksson var inne på det här med, i ett replikskifte, hur man då betraktar de som bor på Vårdö, om de uppfattas som skärgårdsbor. Där förs en diskussion kring den eller vi har också bara fört allmänna synpunkter kring det och då kan man ju för det första konstatera den tidigare tandvagnen aldrig berörde Vårdö regionen, men också det som man eventuellt kan ta i beaktande är de s.k. linfärjorna som går dygnet runt, mellan Prästö och Vårdö. Det skulle då vara en motivering till att man inte så att säga betraktar det som skärgård i det här sammanhanget.

Slutligen fru talman, så har utskottet inte varit helt enigt i vårt utlåtande utan utskottsmedlemmarna Torsten Sundblom och Anders Eriksson har till utlåtandet fogat en reservation, som de själva har möjlighet att presentera.

Ltl Torsten Sundblom, replik

Tack, fru talman! Till det som utskottsordförande sade först om skärgårdsborna var nöjda. Vi verkar ha väldigt olika kontaktnät i skärgården utskottsordförande Beijar och jag. För jag har mest hört det att man inte vill ha någon särbehandling. Många skärgårdsbor säger åt mig, att det är viktigare att vi slipper fram med trafiken. Har vi trafik, då kan vi åka och laga tänderna också.

Ltl Christian Beijar, replik

Fru talman! Den representant som vi hörde som representerade skärgårdsnämnden som jag uppfattar är då ett allomfattande organ, som då ska tillvarata skärgårdsbornas intressen, så uttryckte sig väldigt positivt när det gällde tandvården ut i skärgården.

Ltl Torsten Sundblom, replik

Tack, fru talman! Lite märkligt är det i alla fall, för att vi lade tror jag utskottsordförande och jag lite olika nyanser då. Vi tolkar lite olika. För visst, det är bra att komma till den men att den behöver vara in i lagen det behöver det inte vara, för den särbehandlingen är ingen intresserad av, på det viset.

Ltl Christian Beijar, replik

Fru talman! I den diskussionen om jag nu inte kommer alldeles ihåg så var det inte så mycket diskussion om särbehandling utan det var frågan om huruvida skärgårdsborna skulle vara nöjda och få en ambulerande tandvårdsservice dit. Och det uppfattade jag att de i det här fallet var.

Talmannen

Utskottsordförandens anförda rättelse antecknas.

Ltl Torsten Sundblom

Tack, fru talman! Det är bra att få ett anförande direkt efter en replik, för att jag ska klargöra att skärgården är glada åt tandvårdsvagnen vad gäller skolbarnen, vad gäller åldringarna i institutionerna, det är vi glada för. Fru talman, bland liberalerna är vi för en utvidgad bastandvård för 25-åringar och för personer upp till 27 år. Vi omfattar också det att skärgårdens skolelever ska få besöka den ambulerande tandvårdskliniken. Men för att uppfylla lagen finns det ett behov av att det tilldelas mer budgetmedel till tandvårdsenheten. Det har framkommit väldigt tydligt och klart under den utskottsbehandling vi hade i social- och näringsutskottet. Enligt det som hördes i utskottet räcker budgeten med nöd till för utvidgning av bastandvården för 25-27 åringar. Men inte för den övriga utvidgningen, som lagförslaget föreslår. Det faktum förbigår social- och miljöutskottet med tystnad i sitt utlåtande till finans- och näringsutskottet. Jag kan bara säga, gummistämpel.

Vidare blev det mycket diskussion om utvidgningen till alla som är bosatta inom de fem skärgårdskommunerna som lagförslaget omfattar. Är det rättvist, att behandla friska välmående människor olika. Som ta t.ex. Olle från Simskäla nekas bastandvård vid ÅHS tandvård medan Kalle från Degerby tillåts beställa tid vid ÅHS tandvårdsenhet när den befinner sig i kommunen, men Kalles syster Beda som ringer tio minuter senare än Kalle, får beskedet att det är slut på mottagningstiderna. Och tandvårdsenheten flyttas. Beda hänvisas då att ringa nästa år, så kanske att det kan ordnas med en tid.

Dessa tre personer har ungefär samma restid till Mariehamn och den privata tandvården. Ungefär samma restid. Frågan är, om dessa tre personer behandlas likvärdigt? I det förslag som vi nu behandlar. Som vi bland liberalerna ser saken, är det diskriminerande att lagförslaget omfattar Kalle men inte Olle och för Beda räcker inte tiderna till.

Vid hörande i utskottet framkom att det här är en ”inte helt oproblematisk fråga”. Ett citat var det. En formulering som undvek att ge ett rakt svar men ändå tolkar jag det som att det inte är riktigt okej med den särbehandling som 39 § 4 moment föreslår.

Det kan verka märkligt att jag som skulle omfattas av det lagförslag motsätter mig den positiva särbehandlingen, som invånarna i fem skärgårdskommuner föreslås få i detta lagförslag.

Men, fru talman. Det innebär att ltl Englund från Vårdö, ltl Hilander från Eckerö och ltl Sundblom från Föglö behandlas olika. Är det rättvist? Det är frågan i det här fallet. Och det helt på kollisionskurs med min rättsuppfattning. Jag ser det som så. Vi ska behandlas lika. Ingen särbehandling för min del, tack. Har den ene väg har också den andra rätten till bästa möjliga vägförbindelse. Där ska vi också behandlas lika. Alla betalar vi skatt och rätten till likabehandling ska vara oantastlig.

Från en skärgårdshorisont ser jag lagförslaget om den generella tandvården för boende i skärgårdskommunerna, som ett fläskben. Utkastat för att muta oss till tystnad i trafikfrågorna, som av många skärgårdsbor prioriteras mycket, observera mycket högre. Det vore mycket bättre om landskapsregeringen hade kommit med en lagframställning om servicesedlar, utformad som tandvårdscheckar, då hade utvidgningen av tandvården varit mycket positiv och kunnat omfattas av alla. Men den frågan måste tyvärr vänta tills det kommer bättre ekonomiska tider.

När det gäller äldre människor, skriver vi i reservationen att till den del den ambulerande tandvårdskliniken har utrymme, för äldre personer som bor på institution och personer som har svårighet att förflytta sig i landskapet som helhet, ges möjlighet att få bastandvård från den mobila enheten. Det bör framgå av lagen, eftersom ärendet rör grunderna för enskilda människors rättigheter. Det betyder för hela Åland för den nämnda gruppen. Som jag ser det så fungerar social- och miljöutskottet ännu en gång som en gummistämpel och vågar inte lyfta katten på bordet trots att frågetecken hopar sig.

Därför var det nödvändigt att skriva en reservation som föreslår att finans- och näringsutskottet i sitt betänkande beaktar ovansagda och ser till att lagen utformas på ett sådant sätt att rätten till den generella bastandvården inte blir diskriminerande mellan olika grupper.

Minister Carina Aaltonen, replik

Fru talman! Ltl Sundblom undrar hur landskapsregeringen eller ÅHS kommer att finansiera de här ålderskategorierna mellan de här som är 26 och 27 år, hur de ska finansieras nu när de ska få omfattas av allmän tandvård? Jo, det görs genom att ÅHS personal som under åratal har fått offentligt finansierad tandvård, inte längre kommer att kunna gå till ÅHS tandklinik efter årsskiftet. Det handlar om ungefär om 300 personer årligen. Det ger det här utrymmet som behövs för att kunna ta in nya patientgrupper.

Och beträffande de personer som bor på institution så kommer landskapsregeringen att fatta ett beslut om att också föra in de personerna i de prioriterade grupperna redan under 2013, istället för som det var tidigare tänkt under 2014. Landskapsregeringen har gjort den bedömningen att det politiska önskemålet är så starkt från våra regeringsgruppers sida, att vi kommer att göra det här redan under nästa år.

Ltl Torsten Sundblom, replik

Tack, fru talman. Vad det gällde resurserna så sade jag det också att vi hade fått höra att det skulle räcka för 26-27 åringarna. Och vad gäller de här prioriterade grupperna så det beslutet som nu ministern talar om att ska göras. Det är ju ett resultat utav frågetecknen som vi reste i utskottet. Det är ju där som den tanken har fötts.

Minister Carina Aaltonen, replik

Nej, fru talman, inte alls. Den här tankegången fanns redan med sedan tidigare och finns med i den här rapporten också över prioriterade grupper. Men oron för just ÅHS ekonomi var så stor så att vi valde att skjuta på det här beslutet ett år framåt. Men vi bedömer nu ändå att vi ska kunna göra det redan under 2013. Inom ramen då också för att när den här ambulerande tandkliniken kommer på plats och när den börjar rulla på Åland, så ska man också kunna införliva just de äldre som bor på institution. I de patientgrupper som ska få ta del av den offentliga tandvården den här vägen.

Ltl Torsten Sundblom, replik

Tack, fru talman. Det var det jag avsåg, att när vi hörde i utskottet så talades det om 2014 och bäst som det är så pratar man om 2013. Så något gjorde det också utskottshörande.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Wille Valve

Fru talman! Detta upplägg för tandvårdsbussen står inte högst upp på moderaternas önskelista, om man ska vara brutalt ärlig. Men vi gav i beredningsskedet ok till det. Det gröna ljuset har dock blivit gult i och med att ÅHS underskott blivit offentligt känt. För det lagtinget gör, är att överföra beslutet till en annan organisation, d.v.s. ÅHS som kommer att få i uppgift att pressa in tandvårdsbussen i sin ordinarie budget med ett underskott på åtminstone 2 miljoner. Hur ÅHS styrelse ska få den ekvationen att gå ihop är okänd. Därför är jag bekymrad för hur ÅHS ska klara av den här nya uppgiften.

Lite färdkost inför framtiden. Det finns frågetecken i förslaget kring arbetsmiljön, huruvida det finns tillräckligt med utrymme per person. Hur många kubik ska klienter och personal ha under en dags arbete? Hur man tar hand om amalgam och andra restprodukter? Som ÅHS styrelse kommer att få titta närmare på.

Under processen har det framkommit att den ambulerande vagnen, om den nu ska köpas, även kommer att fylla en funktion på fasta Åland genom att man gör rutinundersökningar och screening direkt på landsbygden, skolan och äldreboenden, kan man faktiskt bli effektivare. Och till den delen är det positivt. Och kanske t o m ekonomiskt, med mobil tandvårdsenhet.

Då det gäller institutionsboenden är jag väldigt glad över att höra vad socialministern just sade. Vi anser att det skulle vara angeläget att de som bor på dessa boenden finns med som en prioriterad grupp. Min kollega ltl Åke Mattsson föreslog tidigare att utskottets skulle ta initiativet och att uppmana landskapsregeringen att redan 2013 föreslå den gruppen som en grupp som kvalificerat till ÅHS tandvård. Dessa människor har normalt bara fickpengar kvar av sin intäkt med nuvarande system för avgifterna för institutionsboende. De har inte heller någon rätt till ersättning från FPA.

Fru talman, vi gillar inte förslaget. Men lagt kort ligger. Och det här ingår i ett större sammanhang. I ett regeringssamarbete med flera viktiga överenskommelser, som vi anser är bra för Åland. Tack.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Tack, fru talman. Jag tror att kollegan Valves oro är obefogad. § 39 är utformad på ett tvingande sätt. Det är inte frågan om tillgången till pengar. Här ska organisationen genomföra det som paragrafen lovar. ÅHS ska ordna bastandvård och rätten till den bastandvården är inte beroende av något annat än att kliniken är på plats. Vi måste vara medvetna om vad vi sysslar med. Lagstiftning är ett verksamt verktyg. Så här är det.

Ltl Wille Valve, replik

Ja, det hänger ju på var vagnen står sen förstås. Jag tänker inte kommentera det ytterligare.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Fru talman! När man använder termen så som det används i paragrafen så är det alltså en rätt som i sista hand tvingas fram. Det hjälper då inte så mycket vad vi kommenterar eller vad vi inte kommenterar här i salen. Det enda som gäller är det som står i lagen och det domstolarna och de rättsframtvingande myndigheterna som genomför det, som vi lovar i paragraferna.

Ltl Wille Valve, replik

Ja, den bedömningen får stå för ltl Jansson.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Mats Perämaa, replik

Fru talman! Här i slutet på anförandet kom det ju ett klart besked att moderaterna inte gillar det här. Och man har alltså fått ge vika på den punkten. Och man får ge vika på en punkt där det kommer att kosta mera för ÅHS och problemen för ÅHS att få in den här kostnaden in i den ram som redan nu är ytterst spänd och är svår. Jag beklagar att moderaterna som gick till val och under hela förra mandatperioden starkt pratade för ansvarstagande i den offentliga ekonomin, inte har kraft nog att få igenom sina synpunkter i frågor som är väsentliga för att balansera den offentliga ekonomin.

Ltl Wille Valve, replik

Vad gäller utvärderingen av moderaternas kraft, så har jag en avvikande åsikt från ltl Perämaa och rent sakligt så står det även i proposition till det antal mandat man har, vilket väljarna gav ett synnerligt klart besked om i föregående val. Men i sak så vidhåller jag det som jag sade tidigare d.v.s. att vi ser utmaningar med det men att det här bli en fråga för ÅHS styrelse sen.

Ltl Mats Perämaa, replik

Ja, fru talman, det är klart det. Jag kommer att återkomma till det i ett anförande här snart, men samtidigt ges ju ramarna härifrån nu via finansutskottets betänkande, där moderaterna säger att i finansutskottet pratar man om budgetdisciplin speciellt när det gäller ÅHS. Man pratar om ett behov av att höja avgifterna, höja högkostnadsskyddet och man pratar om behovet av ytterligare inbesparingar i verksamheten. Om man med andra handen ger ett uppdrag som är tvingande, så som vi här har hört, om att man ska ta på sig ytterligare kostnader för att ge via nya vårdformer göra just det. Hur kommer organisationen att uppfatta det besked som lagtinget är uppenbarligen på väg att ge? Man klankar dem för att de inte sparar tillräckligt och med andra handen säger man att nu ska det kosta mer.

Ltl Wille Valve, replik

Bra fråga. Det står i det utlåtande som ledamoten Perämaa hänvisar till, att det här ska rymmas inom ÅHS ordinarie budget och det torde räcka som svar.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Carina Aaltonen, replik

Fru talman! Det här är ingen nyhet under solen. Den förra regeringen tog ju upp redan i budgeten för 2012 årets budget alltså, medel för en tandläkarvagn 100 000 euro som skulle ha räckt till en stol. Då det inte har varit tillräckligt bra och funktionellt för att använda på det mångsidiga sätt som den här regeringen vill göra. Och därför tog redan styrelsen för ÅHS redan i september ett beslut om hur driften ska skötas. För att sköta den här driften så skulle man avsätta den samma resurs som man hade under den tidigare perioden framtill 2010 och efter att ha inlett det inledande året 2013 så ska man göra en bedömning av verksamheten och kunna ev. komma med förslag till ändringar i personal och övriga resurser inför budgeten 2014. Så att det här är något som en enig ÅHS styrelse har tagit beslut på. Det var därför vi också i landskapsregeringen kunde känna oss trygga med att få med det här. Eftersom det var väl förankrat hos ÅHS.

Ltl Wille Valve, replik

Jag tackar ministern Aaltonen för den upplysningen. Jag förutsätter för egen del att alla politiska omprioriteringar som kommer att göras i ÅHS är politiskt förankrade över alla partigränser.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Torsten Sundblom, replik

Tack, fru talman! Jag kan bara bekräfta det som ltl Valve sade om initiativet om det att de äldre ska tas med i de prioriterade grupperna, att det var så det gick till. Men sen när man går till den här oron för ÅHS ramen och om det ska räcka till. Så det har vi tydligt och klart i utskottet när vi hörde att pengarna inte räcker till utan det är någon annanstans som man får prioritera bort någonting.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Axel Jonsson, replik

Tack fru talman! Ltl Valve gillar inte förslaget får vi höra. Ska då detta ses som att ledamoten väljer att lägga sin åsikt under bordet i den här frågan? Och rösta mot sin övertygelse eller hur? Hur ska man tolka det utspelet?

Ltl Wille Valve, replik

Det ska tolkas, precis som jag sade i mitt anförande.

Ltl Axel Jonsson, replik

Ja, det är ju så att vi i Ålands Framtid nämligen är oroliga att det här är ett steg i riktning mot en allmän tandvård. Och att man använder det här för att ge rätt till en del av den åländska befolkningen till just allmän tandvård och att det här är någonting som socialdemokraterna har drivit hårt för. Därför skulle det vara intressant att veta, vad det är i så fall som moderaterna har fått istället för att man ska gå med på ett steg mot allmän tandvård.

Ltl Wille Valve, replik

Den frågan bör besvaras med stor exakthet. Vi betraktar inte återinförande av den ambulerande tandvården som fanns fram till år 2009 så som allmän tandvård.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Anders Eriksson

I det sista anförandet av ltl Valve kunde jag hålla med om mycket. Det är rent otroligt vad lite ledare får moderaterna att piggna i. Men det finns lite bekymmer i det här resonemanget och det var just det som ltl Gunnar Jansson var inne på, ”lagen är tvingande på en fråga, vad ska man göra då? Ja det beror på var bilen står”, svarade ltl Valve. Så det betyder, säg att det är från moderaternas sida att, ”Jo, lagen är tvingade. Vi köper bilen men vi parkerar den i ett garage, så kostar det inte så mycket.” Inte låter det så där riktigt, riktigt seriöst.

Men vi är inne i julveckan, vi ska vara snälla nu. Så därför sade jag till en värderad kollega, i social- och miljöutskottet, som jag inte kan ange, att det heller inte kan vara lätt för medlemmarna i regeringspartierna. Det är ganska tungt och frustrerande i oppositionen att lägga goda förslag, få dem i papperskorgen gång på gång och så dyker de upp efter ett halvt år i annan skepnad. Det kan inte vara lätt för regeringspartierna och det hörde vi just i ltl Valves anförande. Jag sade åt min kollega i utskottet att när alla sakkunniga, som vi hade hört, sågade det här förslaget av en massa varierande motiv och ändå blir man tvungen att driva det vidare så det måste vara tungt.

Vi kan konstatera att det finns fortfarande inte något begrepp om vad den här vagnen kommer att kosta. Själva inköpet har man hum om, ja, men driften av den vet man inte. Vi vet att det leder till kostnadsökningar för en redan hårt ansträngd ÅHS budget som ltl Valve var inne på.

Jag vågar drista mig på att citera saker utan att namnge dem, en sade bl.a. ”det här är inte väl använda pengar, man borde satsa på den förebyggande tandvården istället”. Ett andra citat: ”med dagens krav är det rätt lite som kan göras i en s.k. tandvårdsvagn”. Ett tredje citat: ”största utmaningen blir att klara de hygieniska kraven” och det sista citatet: ”det är begränsat vad man kan göra i vagnen för en väldigt dyr kostnad”.  Det finns heller inte något belägg för att tandhälsan skulle vara sämre i skärgården som de facto har kastats fram i debatten.

När det gäller vad man kan göra i en vagn så är det inte bara hygienen som är ett bekymmer. Man har hänvisat till att man har haft en vagn förut, som var 29 år gammal och så vidare, så att det är bara att fortsätta. Jag tror att vi alla är medvetna om att samhället har blivit mycket mer tillkrånglat och komplicerat på 30 år. Också arbetsrätten ställer till problem. Man ska t.ex. ha tio kubik luft per anställd. Det betyder att det är 30 kubik vi pratar om. Det är en ganska stor vagn, bara för att man ska kunna vara två personer och en patient på plats.

Men det är som sagt var julveckan så det gäller att vara snäll. Det finns också glädjande inslag i den här framställningen och då vill jag ta fasta på det som social- och miljöutskottet skrev i sitt betänkande. Det sägs så här: ”Utskottet har bl.a. erfarit att det finns ett behov av att förbättra tandvården för äldre som bor på institutioner. Landskapsregeringen har uppgett att ett nytt beslut kommer att fattas inom kort, enligt vilka klienter vid serviceboenden och institutioner ska tas med som en prioriterad patientgrupp, så att de kan erbjudas allmän tandvård redan under 2013. Utskottet stöder ett sådant beslut.” Det här tycker jag är mycket glädjande för ibland känns det faktiskt som man talar för döva öron, men sakta men säkert så har det gått upp också för regeringspartierna att det här är inte rätt, att vi inte erbjuder bastandvård åt de som är intagna på institution. Tack vare kopplingen till finsk lagstiftning så får man inte behålla några pengar alls som man har lyckats skrapa ihop under ett långt och mödosamt liv.

Så det här tycker jag är bra, men det som är lite olyckligt är att man inte från regeringspartierna kunde gå med på att skriva in det här i lagstiftningen. Det kan jag inte förstå, för det handlar ändå om en rätt som borde vara lagbunden för enskilda människor. Så för mig blev det oklart, säkert kan någon annan från social- och miljöutskottet förklara varför man inte kunde skriva in att den mest behövande gruppen skulle ha den här lagbundna rättigheten, utan istället skulle man ta det som ett landskapsregeringsbeslut. Det blev oklart för mig.

Sedan som flera talare har varit inne på, det är onödigt att upprepa, men det blir inte en jämlik behandling av de åländska invånarna och det blir inte ens en jämlik behandling mellan skärgårdsborna. Det finns de som hinner gå till vagnen när den är där, men nu kanske den kommer att stå i garage mest i och för sig så, då kanske det inte blir något större ojämlikhet. Men om det blir så som det var tänkt ifrån första början att den skulle vara vissa tider ute i skärgårdskommunerna, så är det de som enbart hinner med som kommer att få möjlighet att få sina tänder tillsedda där.

Till sist så noterade jag i remissen att man från socialdemokraternas sida gång på gång pratar om att det här var en delreform. Jag ställde en fråga till de s.k. borgerliga partierna om man faktiskt var införstådd med att det här var en delreform att tåget skulle gå vidare. Ledamoten Valve angav då på ett förtjänstfullt sätt att ifrån moderaternas sida så går man med på det här men inte mera. Men ifrån obunden samling och centern så hördes det inget. Det är det här som jag tror man lite har missat. När man har prioriterade patientgrupper så är det lättare att ta ett beslut än att klara av en debatt framöver där en viss utpekad del av Åland har rätt till bastandvård men andra inte. Hur kan man klara av, med ansiktet i behåll, en debatt där man t.ex. reser frågan att varför har man inte från Vårdö rätten till bastandvård, men det har man i Föglö. Det här är skickligt gjort av socialdemokraterna, det ska jag öppet medge och det sade jag också i social- och miljöutskottet och fick det bekräftat att så var det. Så har man tänkt, att det här är ett steg på vägen. Men jag tror inte att de s.k. borgerliga partierna i landskapsregeringen riktigt har insett vart det här tandvårdståget är på väg. Tack.

Vtm Roger Jansson, replik

Fru talman! För moderaterna är budget i balans redan år 2014 som vi tror på och det som vi har kompromissat om i landskapsregeringen budget i balans år 2015. Det är tungt. Den här lagen är inte bland de tyngsta frågorna och inte ens bland de tyngre. I ett 10 miljoners strukturunderskott så finns det och kommer framöver att finnas mycket tyngre saker om det här. Men i den här frågan så blir det betydligt tyngre i en annan sal än i den här salen. Och det är när ÅHS styrelse ska förverkliga den här bestämmelsen. När bussen har inköpts, så ska den naturligtvis användas. Problemet blir nog hur mycket vi har råd med.

Ltl Anders Eriksson, replik

Jag förstår det och tittar man på vad finans- och näringsutskottet skriver så skriver de så här att man konstaterar att den ambulerande tandvården ska ges inom ramen för det anslag som anvisas ÅHS i budgeten. Utskottet förutsätter att ÅHS styrelse noggrant håller kontroll över kostnaderna för verksamheten. Det har vi fått svart på vitt att man tyvärr inte klarar av. Man har svårt att hålla budgeten. Och det har varit problem många gånger. Men igen om man tittar riktigt på det här, det här är ju absolut inte den mest prioriterade frågan, kan jag nu bara säga från Ålands Framtids sida, som ska med skohorn in i ÅHS budgeten. Då är det ju märkligt att man tar en sådan här lagstiftning och nu är det väl märkligt att man inköper en sådan här bil utan att man sen kan använda den. Det är ju egentligen det som det leder till. För vad ska man annars ta bort från ÅHS verksamhet till förmån till det här.  

Vtm Roger Jansson, replik

Fru talman! Verkligheten må hända är tuffare än så. ÅHS styrelse har för 2013 uppgiften att strukturellt spara 2 miljoner euro. Det är sanningen och det fordras mycket tunga åtgärder till det. Dessutom ska vi klara av kostnadsökningar inom de sektorer som utvecklas inom hälso- och sjukvård. Det här är då en liten del av den verksamhet som utvecklas inom hälso- och sjukvården för medborgarnas del. Det ska vi också klara av. Så att det är alldeles klart att alla goda krafter kommer att behövas under året, för att det här ska lyckas. Jag som ända fram till 2009 har varit med och finansiera en tandvårdsvagn i skärgården, så vet hur stor andel av ÅHS verksamhet det tar över. Och det är naturligtvis en liten andel. Så må hända att vi nu inte ska kunna åstadkomma någonting vettigt i det här sammanhanget.

Ltl Anders Eriksson, replik

Vi får väl hoppas att man kan åstadkomma någonting vettigt. Men även om det här en liten kostnad så är det ju så som det ser ut för ÅHS. Många bäckar små. Jag tror att man faktiskt snarare måste få ned alla kostnader och då är det väl ganska viktigt att man börjar med det som man bedömer då att kanske inte är det allra viktigaste. Sen när ltl Roger Jansson säger att man är tvungen att spara 2 miljoner euro, så har jag konstaterat att det står i finansutskottets betänkande, men samtidigt är det ju så att ÅHS överskrider sin budget med 2,4 miljoner till om jag kommer ihåg siffrorna rätt. Så egentligen är det ju ett noll-summa-spel det här s.k. sparbetinget. Jag ser att vtm Roger Jansson ivrigt ruskar på huvudet och om det är så att jag har missförstått någonting så kommer jag säkert att bli upplyst om det imorgon. Det är jag helt övertygad om.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Mats Perämaa

Fru talman! Jag ska försöka hålla mig till den ekonomiska delen av det här förslaget. Jag ska kort säga om det som har framförts från vår grupp om det som vi betraktar som det orättvisa, är att bara delar av den åländska befolkningen ska få den här förmånen. Ltl Gunnar Jansson kommer med ett anförande förklara våra ståndpunkter när det gäller den rättsverkan som en lagstiftning formulerad på det här sättet och den rättsverkan som den har, det subjektiva i den sociala lagstiftningen som majoriteten föreslår. Då när förslaget till det som nu har fått ett betänkande tillfogat till sig lades av landskapsregeringen. Vid en remissdebatt så sade socialministern att den ekonomiska kostnaden är inte är något problem. Jag tror att socialministern sade att tandvårdskliniken har gjort överskott under många år och därför är det enkelt att finansiera det här. Vi ifrågasatte det ställningstagande då och tycker att vi har fått lite fog för vår kritik. I samband med budgetdebatten var det samma sak, det var inte något problem med inkomster och utgifter vid ÅHS överhuvudtaget, sade socialministern. Sedan mera har vi fått konstatera via utskottsarbetet där liberalerna har ställt skarpa krav på landskapsregeringen, att landskapsregeringen ska presentera siffror på de verkliga förväntade behovet av medlen för 2013 och presentera en realistisk bild av de förväntade inkomster som man ser framför 2013. Finansministern och vicelantrådet valde då för utskottet presentera landskapsregeringens syn på det verkliga behovet av utgiftsramar för ÅHS. Jag tror inte att det var vicelantrådets stoltaste dag i politiken när landskapsregeringen via honom fick äska om ytterligare 3 miljoner euro för att finansiera ÅHS verksamhet nästa år. Vi tror att det är rimligare siffror och det kritik som vi förde fram för flera månader sedan och som vi fick också belägg för. Därutöver som det har sagts här tidigare från flera håll att för att klara av den förhöjda ramen så ska ÅHS spara ytterligare 2 miljoner euro i verkligheten. Vad, vet ingen? Det som ÅHS styrelse så här långt har gjort är några smärre saker som sparar lite, men inte alls i den här storleksordningen. Så vi kan förvänta oss synbara inbesparingsförslag med synbara effekter för ålänningarna framöver.

Jag önskar nu ändå ÅHS styrelse lycka till det att man ska försöka göra det här så osynligt för klienten som bara möjligt. Men 2 miljoner euro är mycket pengar. Må hända att centern delvis via det här förslaget nu kanske har spikat den sista spiken i ett bräde för dörren vid Godby hälsocentral i framtiden. Vad vet jag, men jag är säker på att förslag av den digniteten måste komma att diskuteras framöver hur klara av 2 miljoner euro i inbesparingar. Inte bara det, lagtingets finansutskott säger att nu måste ÅHS iaktta budgetdisciplin och utskottet säger att det krävs sannolikt ytterligare åtgärder för att balansera ekonomin. Man pratar om högkostnadsskyddet för att få in ytterligare intäkter. Det säger man å ena sida och andra sidan säger man då att ni ska spara, ni ska iaktta budgetdisciplin men å andra sidan ska den här nya åtgärden rymmas innanför den ram ni har fått. Jag tror för min del att en sämre start för ÅHS organisation för att inleda det besvärliga inbesparingsarbete som man står inför och har igångsatt enligt styrelsebeslut alldeles nyligen.

En sämre start kunde man knappast fått, när man samtidigt kräver att det ska rymmas nya utgifter i den besvärligt låga ram som redan finns.

Som sagt så tänkte jag bara säga några ord om ekonomin, så jag nöjer mig med det här.

Ltl Torbjörn Eliasson, replik

Tack, fru talman. Jag tycker att ltl Mats Perämaa tar väldigt stora ord i sin mun och är mycket kritisk mot nuvarande finansministern och säger att det inte var hans stoltaste dag osv. Men då vill jag i varje fall påminna ltl Perämaa om att det är ltl Perämaas budget som ÅHS har försökt förverkliga i år. Den var 4 miljoner för lågt budgeterad. Jag anser att ltl Perämaa har ett visst ansvar i det också. Eller hur?

Ltl Mats Perämaa, replik

Det jag sade om att det inte var finansministerns stoltaste dag, det var med en viss respekt för den situation som finansministrar kan tvingas befinna sig ibland. När finansministern fick konstatera att ramen för kostnadsutvecklingen för 2013 var för lågt satt så är man inte så där djupt kritisk på det viset som ltl Eliasson här försöker säga. Jag menar att det inte riktigt ligger till på det sättet som ltl Eliasson säger att budgeten för 2012 skulle ha varit 4 miljoner euro under budgeterad. Den har verkställts med 4 miljoner euros glapp, det har det gjort. Men från det senaste året då när den förra landskapsregeringen hade det operativa ansvaret och hade en översyn över budgetdisciplinerna så då gick verksamheten med 1,2 miljoner euro i plus, vilket då delvis räddar situationen för 2012. Så att ansvaret för budgetdisciplinen och förverkligande av en budget, där har inte den förra landskapsregeringen någon del i.

Talmannen

Tiden är ute!

 Ltl Torbjörn Eliasson, replik

Tack, fru talman. Nej, ltl Perämaa jag försökte inte säga det att det var stora ord, jag sade det faktiskt och jag menar det. Det är självklart att den som gör upp en budget, så har ett ansvar att se till att den går att förverkliga. Jag kan inte tänka mig att ÅHS har blivit sämre det här året att förverkliga budgetar än vad man har varit tidigare. Så därför tycker jag att mitt påpekande var helt relevant.

Ltl Mats Perämaa, replik

Ja iså fall, fru talman, så riktar ltl Eliasson en skarp kritik mot sig själv för ltl Eliasson var med och tog den budget som togs inför 2012. Om ltl Eliasson hävdar att det där skulle äga sin rättighet, så bör det ju rimligen finnas en bakgrund i det att det har funnits en diskussion sen frågan kom till landskapsregeringen om att man skulle ha valt att ha sätta ramarna för kostnaderna lägre än det som föreslogs från dåvarande ÅHS styrelse. Och så var inte fallet, utan den här frågan hänger snarare ihop med det operativa. Vid intäkterna i viss mån, det kan finnas en missbedömning vid intäkterna, men det var en liten del av det. Vad gäller utgifterna så har verkställandet av den legat hos den nya landskapsregeringen och speciellt hos ÅHS styrelse.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Gunnar Jansson

Tack, fru talman! När jag läser såväl lagförslag som utskottsbetänkande framgår enligt lydande text att lagförslaget med förslag till allmän tandvård osv hänför sig till landskapsregeringens förslag till budget 2013 och avses bli behandlad i samband med den. Jag tycker att tydligare än det kan det inte sägas. Om inte det här är budgetlag, vad är då en budgetlag? Det är också presenterat av finans- och näringsutskottets ordförande på det sätt som ska ske vid den här typen av ärenden till själva lagstiftningen. Det här är då alltså budgetlag nr fyra för dagen. Studiestödet kunde med någon liberal hållning betraktas som godkänd, sen blev det egendomligt beträffande överföringar till kommunerna. Jag vet ännu inte riktigt vad det handlar om. Sannolikt en ettårig avgiftslag med en index bindning osv. Ettårig skattelag och så nu detta. Jag tycker också att den här debatten nu i första behandlingen påminner väldigt mycket om remissen. Jag ser i mina anteckningar från remissdebatten att jag kunde upprepa mig, men det får jag säkert inte göra. Kanske att jag skulle få göra det, men jag gör det inte. Vad är då nytt i ärendet? Betänkande och smärre justeringar. Positionerna verkar alltså väldigt låsta. Jag förstår varför, men det representerar inte den goda lagstiftning som jag nu efterlyst flera gånger och som jag kommer att fortsatt efterlysa, lite med tanke på det självstyrelsesystem som vi alla jobbar för. Den här typen av lag skulle inte platsa i ett nytt självstyrelsesystem av några enkla skäl. De är så elementära att jag ska föredra dem. Man måste ju den här typen av lagstiftning förstå skillnaden mellan subjektiva rättigheter och objektiva målsättningar. Annars går man vilse. Det är alldeles klart. Hela personrätten kretsar just kring de två fenomenen. En subjektiv rätt som är en i lagen inskriven rätt och så en människa som har den, uttryckligen en fysisk person sällan juridiska personer, nästan alltid fysiska personer har rätt att genomdriva och i sista hand som det heter med våld se till att nå den. Medan det i objektiva målsättningar är ju politiska mål för den verksamhet som man har. Och när man har gjort den distinktionen klart för sig så vet man också hur man ska skriva paragraferna. Paragraf 39 är skriven som en alldeles klart subjektiv rätt. Det som kallas för hard law, hård lagstiftning. Alltså igen den här skillnaden mellan hard law och soft law. Soft law är de politiska objektiva målsättningarna och det först nämnda är hard law. Jag är förbryllad över den här typen av resonemang, att man över huvudtaget ifrågasätter om man i paragraf 39 talar om en rätt. Den i vårt system vedertagna, teleologiska lagtolkningen säger ju att paragraferna ska tolkas så som de är skrivna och om man då skriver paragraf 39 som det är förslaget är skrivet och det omfattas av betänkande så kan inte 4 momentet tolkas på annat sätt än att vi har att göra med subjektiv rätt eller hard law. Rätten till osv. Jag ska strax säga hur den skulle vara skrivet om det var som det borde vara, men först ska jag citera grundlagen paragraf 88 som är den konstitutionella grund där man kan läsa skillnaden mellan hard law och soft law. Paragraf 88 i grundlagen säger så här: ” Var och en har oberoende av statsbudgeten rätt av staten få vad som lagligen tillkommer honom eller henne”. Så där enkelt och märgfyllt är det avfattat i våra förhållanden betyder att var och en har oberoende av landskapsbudgeten rätt att av landskapet få vad som lagligen tillkommer honom eller henne. Lagligen rätt och så skriver man i paragrafen 39 att i en som är en lag och som definierar rätten skulle man istället ha valt den här mer politiskt målinriktade definition så skulle man naturligtvis ha skrivit 4 momentet annorlunda. Inte skrivit så att ÅHS ska handla på ett visst sätt och att rätten enligt det handlande är genomförbart om kliniken råkar finnas på den platsen och personen ifråga bor i en sådan här kommun, utan istället anordnar ÅHS bastandvård för de och de enligt vad som sägs i fortsättningen på paragrafen. Och fortsättningen på paragrafen skulle lyda: ”bastandvård tillhandahålls enligt de medel och möjligheter som finns med anslag i budgeten och med tillgång till bussen.”

Då hade man haft en god budgetlagstiftning. Jag vill bara avsluta med att säga att det är ganska ovanligt att man i budgetlagstiftning över huvudtaget använder sig av hard law. I budgetlagstiftning som kopplas till budgeten är ju nästan allting beroende av tillgången på pengar. Man har alltså denna budget förbehåll och då är tillgången till samhällsservice sådan som kollegan ltl Valve nämnde d.v.s. beroende på si och så. Nu är lagparagrafen inte alls skriven på det sättet att tillgången till pengar kan avgöra vederbörandes rätt att få vad som honom eller henne lagligen tillkommer. Så den ena iakttagelsen, den andra kunde bli för mycket upprepningar av remissen. Låt mig bara säga att jag har vissa svårigheter att förstå en generell välfärdsservice finansierat av skattebetalarna som inskränks på geografisk grund. Det strider mot hela definitionen av generell välfärdsservice. Välfärdsservicen ska gälla alla oberoende av var man bor. Och så kommer diskrimineringsförbudsparagrafen och normalt oberoende också var man bor, även om det inte ingår i själva paragrafen. Så att jag har problem med den här lagen. Inte för det goda den vill presentera utan uttryckligen för det jag sade i början, med det som är politiskt önskvärt genomförs på det sätt som är juridiskt möjligt. Tack, fru talman.

Vtm Roger Jansson, replik

Tack, fru talman! Först en korrigering till det här med budgetlagar. Vi har alltså att behandla tre budgetlagar och en annan lag. Kollegan Jansson citerar endast ingressen i de här utskottsbetänkande och i lagframställningen. I lagframställningen står det under i kraft bestämmelser följande: ”Lagförslaget är avsett att behandlas i samband med budgeten för 2013.” Precis som det stod i ingressen. ”Avsikten är att lagen ska träda i kraft så snart som möjligt. Det finns inte särskilda skäl för landskapsregeringen för pga. budgetanslag enligt 20 § 3 mom. i självstyrelselagen för Åland skyndsamt besluta att lagen helt eller delvist ska träda i kraft redan innan republikens president fattat sitt beslut om utövande av vetorätt etc.”

Så man hänvisar inte till den här budgetstadgan utan här kommer det att vara en fyramånaders möjlighet för lagkontroller.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Tack, fru talman! Absolut, det är en riktig iakttagelse vtm Roger Jansson kommer med, man hänvisar inte här till 20 § 3 momentet i självstyrelselagen vad gäller ikraft sättande innan efterhandskontrollen. Syftet med den här skrivningen är som jag förstår det att den ska medverka till att balansera budgeten. Det är det som är det bärande budskapet. Det som ska balansera budgeten ska balansera budgeten och inte i en subjektiv rätt som enligt grundlagen är genomförbar oberoende av anslag i budget.

Vtm Roger Jansson, replik

Fru talman! I riksdagen har detta varit en budgetlag här när den inte är föreslagen som budgetlag. Sedan då till 39 § 4 momentet och den här rätt som ges till ÅHS och som ska ordna för de som bor i de angivna kommunerna. Det är en allmän rätt till bastandvård som ges inom vissa villkor. Villkoren finns i 4 momentet också och det är tydligt skrivet och det är två villkor. Det ena är att den här vården ska ges i vagnen uttryckligen och inte i Mariehamn eller Godby. Och det andra är att den ska ges när vagnen är där, alltså i respektive kommun. Rätten till bastandvård gäller endast vid den ambulerande tandvårdskliniken, när den är på plats i kommunen.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Tack, fru talman! Ja, just det. Det är det som jag menar representerar dålig lagstiftning. Att man gör tillgången till en subjektiv rätt beroende av, inte bara var man bor för det kan man påverka. Man kan enligt grundlagen röra sig fritt i landet och bosätta sig var man vill. Men det andra att genomförandet av den rätten görs beroende av var ett fordon råkar befinna sig och det kan inte jag som medborgare påverka och som skattebetalare. Inte en chans. Det är säkert någon annan som styr över den där vagnen.  Och är det så att skärgården inte alls kan komma till skärgården pga. brist på pengar då blir det mycket allvarligt.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade. Begärs ordet. Diskussionen är avslutad.

Detaljbehandlingen börjar. I detaljbehandlingen föreläggs lagförslaget paragraf för paragraf.

Föreläggs 39 §. Begärs ordet?

Ltl Brage Eklund

Tack, fru talman! Jag föreslår att 39 § godkänns i den lydelse det har i min reservation till betänkandet inklusive den rättelse som jag gjorde tidigare i mitt anförande, alltså att momenten ändrar.

Ltl Mats Perämaa

Fru talman! Jag ber att få understöda ltl Eklunds förslag.

Talmannen

Under diskussionen har ltl Brage Eklund, understödd av ltl Mats Perämaa, föreslagit att 39 § godkänns i den lydelse det har i ltl Brage Eklunds reservation i betänkandet.

Är redogörelsen riktig? Riktig.

Ltl Brage Eklund

Fru talman! Jag vill påpeka; inklusive den rättelse som jag gjorde tidigare.

Talmannen

Rättelsen är noterad. Omröstning kommer därför att verkställas.

Den som omfattar finans- och näringsutskottets betänkande, röstar ja; den som omfattar ltl Brage Eklunds ändringsförslag, röstar nej.

Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.

Ltl Mats Perämaa

Fru talman! Jag begär öppen omröstning.

Ltl Axel Jonsson

Jag ber att få understöda ltl Perämaas förslag.

Talmannen

Ltl Mats Perämaa har med understöd av ltl Axel Jonsson föreslagit att en öppen omröstning ska hållas. En öppen omröstning kommer därför att verkställas. Jag ber vtm Viveka Eriksson och ltl John Hilander att biträda vid rösträkningen.

Upprop.

Omröstningen har gett resultatet: 13 ja-röster, 7 nej-röster och 10 ledamöter var frånvarande.

Lagtinget har sålunda godkänt finans- och näringsutskottets förslag.

Föreläggs ikraftträdelsebestämmelsen. Godkänd.

Lagens rubrik. Godkänd.

Lagens ingress. Godkänd.

Lagförslagets första behandling är avslutad. Ärendets första behandling är avslutad.

Enda behandling efter bordläggning

5        Samhällsservicestrukturreformen

Ltl Axel Jonssons åtgärdsuppmaning

Landskapsregeringens svar (S 1/2012-2013-s)

Ltl Axel Jonssons m.fl. spörsmål (S 1/2012-2013)

Under diskussionen som förklarades avslutad vid plenum 17.12.2012, har ltl Axel Jonsson, understödd av ltl Anders Eriksson, föreslagit att lagtinget skulle godkänna en åtgärdsuppmaning till landskapsregeringen av följande lydelse: ”Lagtinget uppmanar landskapsregeringen att senast den sista april 2013 återkomma med ett meddelande för hur och inom vilken tid samhällsstrukturreformen ska genomföras och att landskapsregeringen tillsätter en parlamentarisk kommitté för att konkretisera det långsiktiga arbetet”.

Är redogörelsen riktig? Redogörelsen är riktig. Omröstning kommer att verkställas. Omröstningspropositionen ställs så att de som röstar för att landskapsregeringens svar med anledning av spörsmålet antecknas för kännedom röstar ja; de som för lagtingsledamotens förslag till åtgärdsuppmaning röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd. Omröstning.

Jag ber ja-röstarna resa sig. Talmannen röstar ja. Jag ber nej-röstarna resa sig. Majoritet för ja.

Landskapsregeringens svar antecknas för kännedom. Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

Bordläggning

6        Godkännande av konventionen om arbete till sjöss

Lag- och kulturutskottets betänkande (LKU 3/2012-2013)

Landskapsregeringens yttrande (RP 2/2012-2013-s)

Republikens presidents framställning (RP 2/2012-2013)

7        Budget för landskapet Åland 2013

Finans- och näringsutskottets betänkande (FNU 6/2012-2013)

Landskapsregeringens budgetförslag (BF 1/2012-2013)

8        Extra anslag för kortruttsinvesteringar

Finans- och näringsutskottets betänkande (FNU 7/2012-2013)

Ltl Torsten Sundbloms m.fl. åtgärdsmotion (MOT 4/2011-2012)

Ärendena upptas till behandling vid plenum 19.12.2012.

Plenum slutar

Nästa plenum hålls 19.12.2012 klockan 09.30. Plenum är avslutat.

Originalfil