Plenum den 18 januari 2008 kl. 10.30

PLENUM den 18 januari 2008 kl. 10.30.   

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop.

Samtliga lagtingsledamöter närvarande.

 

 

 

Föredras för remiss ärende nr 1:

 

Landskapsregeringens framställning angående stöd till näringslivet. (FR 12/2007-2008).

 

Talmannen föreslår att ärendet remitteras till näringsutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Landskapsregeringsledamoten Jan-Erik Mattsson:

Herr talman!

Framställningen är förorsakad egentligen av EU-medlemskapet. Den är inte i sak desto mer inverkande på näringslivet och de stöd som utbetalas i dag, men de lagar som ligger till grund och det system man använder i dag är från tiden före EU-medlemskapet och av den orsaken bör lagen förnyas. Senast så skedde var 2000-2001 och denna nya lag är en ramlag för alla stöd och modellen är att den innehåller kontroll, tillsyn och återkrav.

 

Det finns ett dokument som nuvarande budgetmedel är i fas med och det principbeslutet som landskapsregeringen tog den 27.3.2007 kommer fortsättningsvis att ligga till grund även för budgeten för 2008 som vi nu lever med. När lagen så småningom har antagits avser landskapsregeringen att gå igenom det principbeslut som den tidigare regeringen tog och uppgradera det i enlighet med den framtid vi har.

 

Den främsta påverkan den nya lagen har är att näringsstödskommissionen kommer att tas bort. Detta med anledning av att man i dag ger stöd till även innovationer, nya uppfinningar och företagsidéer  samt med kravet på sekretess framför allt är det skäligt att känsliga frågor, som t.ex. principiellt mycket viktiga nya idéer som kommer fram, sådana som ingen tidigare har haft som behandlas, så har man ingen orsak att flera än nödvändigt skall ta del av.

 

Jag skall lite gå in på behandlingen på förhand i den här frågan. Den har till största delen beretts av den tidigare regeringen och under beredningen har man hört en hel del av de inblandade organisationer som finns. Bl.a. i ett gemensamt utlåtande konstaterar Ålands företagarförening, Ålands handelskammare och Ålands köpmannaförening att förslaget innebär en förenkling av regelverket för näringsstöd och samtidigt medför bättre möjligheter till anpassning gentemot gemenskapens regler.

 

I dag beviljas stöd enligt nio olika lagar och som nu föreslås utgå. Den första lagen är att en garanti till företag i skärgården kan beviljas för att utveckla eller utvidga ett företags verksamhetsförutsättningar eller vid övertagande av ett befintligt företag. Ett investeringsstöd kan beviljas till företag under förutsättning av vinstgivande verksamhet för nyinvestering som leder till ökad export och ökad sysselsättning inom det privata näringslivet. Vidare produkt- och teknologiutvecklingsbidrag, inkubatorföretag – små och stora företag – bidrag för internationalisering, medel för evenemang, medel för utveckling och utredning av affärsidéer, främjande av företagande i skärgården. 

 

Utöver landskapets egna finansiella medel förmedlas också bidrag från Finnvera Abp och det nu gällande avtalet avser tiden från 1 augusti till den 31 december 2012, så det är under den period som vårt EU-utvecklingsprogram också tillämpas.

Vad gäller förslagets verkningar skall det i stort sett inte ha några som helst verkningar i det fortgående livet s.a.s. på Åland och för enskilda. Det finns dock en väsentlig förändring i de stöd som utbetalas, men det är en förändring som redan har tillämpats i det regelverk, det prinicpdokument, som den tidigare landskapsregeringen uppgjorde och detta möjliggör inte längre undsättningsstöd till företag i svårigheter. Det är en särskild poängtering.

 

Utöver detta torde inte framställningen medföra några väsentliga förändringar i sak.

 

Ltl Olof Erland:

Herr talman!

Det är bra att landskapsregeringen också har tid att städa upp i gammal lagstiftning. Det här är sådant som har funnits kvar och kanske inte betytt så mycket för tillämpningen eftersom det mesta numera samlas i ett principdokument. Jag har i alla fall några synpunkter inför utskottsbehandlingen som jag skall ta upp här, mer eller mindre principiella, mer eller mindre viktiga.

 

Den första synpunkten är stöd till näringslivet, begreppet ”näringsliv”. Det finns i finskt och svenskt näringsliv intresseorganisationer, ungefär som handelskammaren, företagarföreningen, producentförbundet och kanske någon till. Näringslivet är ett kollektivt begrepp. Stöd till näringslivet skulle för mig betyda t.ex. skattesänkningar, medan den här lagstiftningen – tidigare tolv lagar, av vilka nio tas upp här – är stöd till företag eller företagande. Läser man texten i framställningen är det ju det som det handlar om. ”Stöd till näringslivet” är alltså ett begrepp som i och för sig finns som en kapitelrubrik i lagboken tidigare; jag vet inte om det är värt att lägga ner ett arbete i utskottet på det här, men jag tycker i alla fall att begreppet ”stöd till näringslivet” är vilseledande.

 

För det andra används i ingressen begreppet att det här handlar om subvention. Jag tycker inte heller att det är ett särskilt bra begrepp. ”Subvention” betyder att man för en viss näring ger ett kontinuerligt stöd, medan näringspolitiken i allmänhet handlar om marknadskomplettering, dvs. när marknaden inte fungerar effektivt och bra ger man stöd. Det kan t.ex. gälla produktutveckling, processutveckling, där stödet motiveras med att marknaden inte är riskbenägen, dvs. det forskas för lite, det utvecklas för lite, om man inte stimulerar med stöd. Man kan också säga att det är ett uttryck för kvartalskapitalism: snabba vinster, snabba kursuppgångar gör att man inte satsar på lång sikt i  forskning; då är det alltså inte fråga om subvention. Möjligen kunde man säga att sjöfartsstödet, nettolönesystemet, är en subvention där man kontinuerligt minskar kostnaderna genom att staten avstår från att ta upp skatt. Inte ens i EU-sammanhang är subvention ett allmänt begrepp utan där är marknadsprincipen utgångspunkten; det som man talar om där är marknadsmisslyckande, dvs. marknaden sköter inte konkurrensen, sköter inte utvecklingen och då kompletterar man marknaden eller reglerar den så att den skall fungera bättre. Om jag nu rakt ut får uttrycka ett önskemål skulle jag vilja att näringsutskottet faktiskt plockar bort begreppet som ett allmänt begrepp för näringspolitiken. Det är inte fråga om subventioner utan det är reglering av marknadsförhållanden.

 

För det tredje  hänvisar man i några av lagarna till högsta domstolens beslut från 1993 som säger att när riket ger stöd så kan Åland komplettera detta näringsstöd med hänsyn till specifika förhållanden. På den tiden gällde det sjöfartsstödet till småtonnaget som var ett riksstöd, men som man också ville ge på Åland. Här i framställningen sägs att det är utan praktisk betydelse i dag, eller i förhållande till de lagar som tas upp här. Men så behöver det inte vara utan vi har ett exempel som möjligen kunde vara praktiskt och det är s.k. ö-cabotage, dvs. t.ex. Fjärdvägen som bedriver trafik mellan Åland och riket skulle kunna få ett stöd via den åländska budgeten. Det önskemålet har också förts fram. Jag skulle inte rekommendera att man utnyttjar möjligheten därför att det egentligen är rikets skyldighet att ge stödet, men HD-domen från 1993 kan ha betydelse. Därför tycker jag att det är ett felaktigt påstående att det är utan praktisk betydelse, kanske just nu, men inte nödvändigtvis i framtiden.

 

Ytterligare ett konstaterande. I näringsavdelningens principer finns det inte längre något hundraprocentigt stöd, och det är intressant att konstatera mot bakgrund av golfbanediskussionen, där den nuvarande landskapsregeringen sade att man följer regelverket för stöd och principerna i regelverket; vill landskapsregeringen ha möjligheten till hundraprocentiga stöd borde det tas in den vägen. Nu förefaller det dock som om lagtinget inte är särskilt intresserat av den linjen. För några år sedan fanns det ett hundraprocentigt stöd för idéutveckling, men mot bakgrund av, förmodar jag, EU:s rekommendationer när det gäller riskkapital har man dragit ner det till 70 procent. EU säger i sina rekommendationer att man skall inte tillämpa riskkapital i större utsträckning än till 70 procent, med motiveringen att det alltid skall finnas ett åtagande från den som är s.k. entreprenör.

 

En mera substantiell åsikt har jag när det gäller 5 §; där står det att man inte kan bevilja stöd för sådana projekt som redan har satts igång när man gör ansökan. Då skulle jag vilja att utskottet tittar på det förhållandet som finns i moderna företag som sysslar med utveckling, att utveckling är kontinuerligt och då kan man inte alltid säga att här börjar ett projekt och här slutar det, utan den paragrafen borde utformas på det sättet att till den del ett utvecklingsarbete redan har utförts är det inte stödberättigat, men ansökan kan göras oberoende om det pågår ett projekt eller inte. Paragrafen kunde mycket väl utformas på det sättet att just till dessa delar är projektet inte stödberättigat, dvs. sådant som redan har påbörjats.

 

Det står också en sak i allmänna motiveringen som lyder så här: ”Lagtingets budgetberedning…”. Lagtinget granskar budgetförslaget men beredningen görs i landskapsregeringen. Detta borde man också justera i utskottet.

 

Landskapsregeringsledamoten Mattsson nämnde punkten om näringsstödskommissionen. Det kan mycket väl vara så att sekretssförhållandena gör att det inte är lämpligt att ha en kommission, men jag tycker att ytterligare som motiv till att näringskommissionen har spelat ut sin roll är att förvaltningen förutsätts ha den sakkunskap som behövs och om den inte har den skall man tillsätta beredningsgrupper, arbetsgrupper eller kommittéer, men det är inte lämpligt att föreskriva sådana i lag utan utgångspunkten är att förvaltningen skall ha den kapacitet som behövs för att göra beredningen och då behöver inte kommittéerna tas in i lag. Kommissionen som det talas om är den gamla gårdsbrukskommissionen där det satt företrädare för näringen som kände till de specifika förhållandena på olika gårdar, medan det i dag finns inspektörer och dokumentering och uppgifter i ansökan som skall göra att den typen av kommissioner inte i allmänhet skall vara behövliga.

 

Talman!

De här synpunkterna har jag naturligtvis haft möjlighet att föra fram också i beredningen, men på grund av ett förbiseende kom de aldrig in i lagstiftningsberedningen och därför för jag fram dem i det här sammanhanget som vägkost för näringsutskottets behandling.

 

Ltl Henry Lindström:

Herr talman!

Eftersom ansvariga ministern hade en ganska noggrann genomgång av framställningen, som berör stödet till näringslivet, så vill jag bara helt kort från centergruppen framföra vårt stöd för framställningen. Det är bra att man städar upp i den djungel av olika lagar som nu finns. Det är också en hel del lagar som inte har haft någon praktisk betydelse under en längre tid. När man fortsättningsvis kan ge de stöd som vi i dag anser är viktiga utgående från denna nya lag, stöder vi från centergruppen detta förslag.

 

 

Ltl Barbro Sundback:

Herr talman!  Jag föreslår att framställningen bordläggs till den 3 mars.

 

TALMANNEN: Förslag om bordläggning till plenum måndagen den 3 mars har väckts. Ärendet kommer därför att bordläggas. Önskar någon uttala sig om bordläggningstiden? Ingen begär ordet. Ärendet är bordlagt till den 3 mars.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 2:  

 

Landskapsregeringens framställning angående anpassning av landskapslagstiftningen till förbudet mot drivgarnsfiske. (FR 14/2007-2008).

 

Talmannen föreslår att ärendet remitteras till näringsutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Landskapsregeringsledamoten Jan-Erik Mattsson:

Herr talman!

Även framställningen om anpassning av landskapslagen till förbudet mot drivgarnsfiske har i huvudsak beretts av den tidigare regeringen. Den här regeringen har också tillfört motiveringar till framtida åtgärder. Sedan den 1 januari 2008 gäller ett totalförbud mot fiske med drivgarn inom den Europeiska unionen och unionens direktiv i den här frågan står över nationell lagstiftning, men vår nationella lagstiftning bör av den orsaken graderas upp till att överensstämma med det direktiv som gäller för drivgarnsfiske.

 

Under den övergångsperiod som har varit har det skett ett drivgarnsfiske från det direktivet kom till vår kännedom och det senaste året har elva fartyg enligt uppgift erhållit licenser och fiskat med drivgarn, men detta fiske har alltså avslutats vid årsskiftet.

 

Problemet med båtarnas användning efter införande av förbudet är en fråga som tidigare har behandlats i lagtinget men som då inte fick ett lyckosamt slut, om jag säger så. För att dämpa de negativa ekonomiska konsekvenserna för dessa fartyg har landskapsregeringen beslutat att inom ramen för det operativa programmet för fiskerinäringen på Åland 2007-2013 möjliggöra stöd för permanent avveckling av fisket. Det betyder att man numera också skall ha möjlighet att avyttra dessa båtar och använda dem till annat ändamål än till drivgarnsfiske. Det är en skillnad att den tidigare modellen var att dessa båtar måste skrotas, alltså huggas i bitar och sättas på land eller de fick inte användas överhuvudtaget. Härtill kommer landskapsregeringen att återkomma med de ekonomiska konsekvenser detta får och vår målsättning är att kunna stöda eller backa upp våra fiskare på motsvarande sätt som man har gjort i riket.

 

Den väsentliga förändringen i lagen är 15 § där det numera står klart och tydligt: ”Vid fiske får inte användas: … 6) drivgarn.” Det är en ny punkt som har införts så att det mycket klart och tydligt framgår att drivgarn inte längre får användas.

 

Den andra delen av förändringen av denna lag hör till fiskefartygsregistret. Där blev det ett fel, närmast ett översättningsfel, när detta senast ändrades i rikslagen. Det var nämligen så att registrering i fiskefartygsregistret gäller enbart fiskefartyg som fiskar kvoterade arter, inte som här har varit fallet att det har gällt alla fiskebåtar.

 

Vtm Gunnar Jansson:

Värderade talman!

Jag har fem kommentarer till denna framställning, som i och för sig är nödvändig och det jag har att säga på den liberala gruppens vägnar är vägkost till utskottet.

 

För det första och som landskapsregeringsledamoten Mattsson nämnde ingenting är så fritt från subsidiaritet i EU som jordbruk och fiske eller omvänt: EU blandar sig inte i något annat lika mycket inträngande som i jordbruket och fisket. Framställningen är rätt återgiven. Så här är rättsläget. Det här ger också anledning till den kommentar att framför allt i dessa ärenden, fria tyvärr från subsidiaritet, så är framförhållning i EU-ärendenas handläggning viktigare än på några andra områden.

 

I ljuset av detta har jag kommentar nummer två. I min tidigare verksamhet var jag två gånger med i riksdagens stora utskott för att avvärja den här typen av attacker. Det är långtifrån första gången som EU har drivit drivgarnsfrågan enligt förbudslinjen och vad gäller Östersjön och Bälten alltid med samma motiv: tumlaren är utrotningshotad. Första gången den här frågan var före var det ganska enkelt i riksdagens stora utskott att tillsammans med den dåvarande jordbruksministern Kalevi Hemilä få hela utskottet med på den linjen att regeringens hållning för Finlands del i EU-rådet var att något sådant här förbud behövs inte i Östersjön. Det gick några år och som kom motsvarande initiativ igen, allt mot bakgrunden av bristen på subsidiaritet, som jag nämnde och då behövdes avvärjningsåtgärd den gången tillsammans med Sverige. Men nu är vi där, fortfarande med samma, som åtminstone riksdagen insåg och som jag fortfarande ser med samma felaktiga motiv, drivgarn får inte användas i Östersjön och Bälten därför att de kan tänkas hota tumlaren och tumlaren i sig är utrotningshotad i Östersjön, i den mån den överhuvudtaget finns här. Man kan möjligen fråga sig: kan någonting som eventuellt inte alls finns vara utrotningshotat! Svaret är naturligtvis ja, antingen för att det fenomenet, det djuret, den arten är utrotad eller det andra, vilket jag tror mera på, den omständigheten att djurarten i fråga inte alls förekommer.

 

Den tredje kommentaren handlar om EU:s motiv för detta förbud, åtminstone har jag den uppfattningen från tidigare befattning med ärendet, att synen mycket har sitt ursprung i sydligare länder, Spanien och Portugal närmast, som saknar skärgård och som har en väldigt liten insikt i och förståelse för hur en skärgårdsmiljö som vi har i Östersjön fungerar. Det är å andra sidan allmänt känt att överfiskningen i Östersjön är ett fenomen och ett faktum som är värt att beakta, men då borde EU:s förordningar, framför allt förbudsförordningar, också skrivas med den motivering som möjligen är mera hållbar än detta tumlarmotiv. För min del tror jag att okunskapen fortfarande är djup i EU om hur en skärgård såsom vår fungerar under de olika årstiderna jämfört med hur det är t.ex. i Adriatiska havet numera eller varför inte området kring Färöarna, som visserligen inte är med i EU men som är föremål för EU:s fiskepolitik, som vi känner till. Motiven för den här åtgärden har jag fortfarande svårt att riktigt acceptera.

 

Min fjärde kommentar är en fortsättning på den föregående. Drivgarnsfiske i kustnära miljöer där tumlare säkert inte förekommer borde inte som sådant vara förbjudet. Förordningen är sådan där, men här bör det för framtiden finnas utrymme för diskussion. Ett kustnära drivgarnsfiske kan försvaras.

 

Min femte och avslutande kommentar gäller själva drivgarnet som fenomen. Som landskapsregeringsledamoten Mattsson nämnde föreslås ett tillägg till 15 §: Vid fiske  får inte användas drivgarn, men att landskapslagen inte i sig desto närmare definierar vad man menar med drivgarn. Logiken är riktig,  EU-förordningen gäller och där finns det en definition. Jag tänker s.a.s. på landskapslagarnas läsbarhet och ber nu närmast som en lagteknisk sak utskottet att åtminstone överväga tanken att också i landskapslagen införa vad man menar med drivgarn, framför allt mot bakgrund av diskussionen om det finns utrymme för ett kustnära drivgarnsfiske oaktat denna EU-förordning. Men också för att s.a.s. en vanlig medborgare som läser denna landskapslag, 15 §, kunde ur själva lagen se vad man avser med drivgarn. Definitionen finns på sidan 4 i motiveringarna, den är i och för sig lite lång och mångordig, men utskottet kunde möjligen överväga att komplettera författningstexten med ett sådant  här upplysande avsnitt. Den åtgärden kunde kanske också ha ett sådant klarläggande syfte att det då blir alldeles klart att med drivgarn avses inte laxfällor. Man kan möjligen med en illsinnig tolkning argumentera för att laxfällor, som är till för att skydda fisken mot säl, kan, såsom definitionen i EU nu är skriven, uppfattas såsom möjligen vara drivgarn, fastän de är förankrade. Det är en sökt tolkning, men jag föreställer mig att utskottet på den här punkten möjligen kunde bidra till ett klarläggande.

 

Ltl Fredrik Karlström:

Herr talman!

Det här är en fråga som jag har debatterat många gånger i talarstolen om förbudet mot drivgarn. Jag tycker att det är ett praktexempel när EU-politik är som sämst. Man förbjuder alltså användandet av drivgarn på grund av att man vill rädda en tumlare här i Östersjön. Jag fick just veta att man tydligen har sett tre stycken tumlare på tio år i Östersjön. Jag tror inte att man har sett någon tumlare här upp runt Åland på de senaste 20-30 åren. Grejen med en tumlare är den att den andas s.a.s. luft så den går upp till ytan och tar ett andetag. Om det är kalla vintrar blir det isar runt Åland och våra områden och då blir det naturligt att tumlaren söker sig söderut. Runt Åland finns det ingen risk att man får fast en tumlre i ett drivgarn. Skulle EU-politiken ha varit bra så skulle man ha försökt se till tumlarens bästa, man borde ha förbjudit användandet av drivgarn, kanske runt Öland och söderut, söder om Gotland och söderut, men skulle definitivt inte förbjuda drivgarnsfiske över hela Östersjön på grund av en tumlare som inte finns. Då tycker jag att EU-tanken skulle ha fungerat, att det finns olika grupperingar i samhället, miljögrupperingar, djurrättsaktivister som vill driva på sin sak och vill värna om ett djur som man tror att kommer att försvinna och så finns det andra yrkesgrupper och andra krafter som vill driva på sin sak och så hittar man en kompromiss som är förståndig, där man säger att drivgarnsfiske kan orsaka en tumlares död, men det finns inga tumlare norr om Gotland, sålunda kan vi förbjuda drivgarnsfiske söder om Gotland. Så tycker jag att man borde ha drivit den här frågan och förhandlat inom EU-korridorerna, men vi vet alla hur det gick till att tanken var sådan från början, men innan beslutet skulle tas så svängde bl.a. den finska kommissionären utan att ha meddelat någon någonstans utan helt plötsligt blev det ett enigt beslut om att förbjuda drivgarnsfiske, vilket i sin tur har resulterat i att nu är det förbjudet att använda dem på Åland. Det finns ett antal fiskare som har s.a.s. byggt upp hela sin verksamhet, hela sitt företag runt drivgarn och man har satsat på båtar, man har satsat på redskap, man har satsat kunskap, tid och energi i hur man använder sina redskap bäst och då blir förbjudna att bedriva sin näringsverksamhet.

 

Då har det för mig varit under de senaste åren helt självklart att om politiker går in för ett förbud måste man också ta konsekvenserna av det förbudet, om förbudet är horribelt, som jag anser att det har varit och ta ansvar för dem som blir drabbade. Den förra landskapsregeringen gjorde definitivt inte det, så jag är väldigt glad över att den nuvarande landskapsregeringen i sitt handlingsprogram ganska klart och tydligt skrev att man vill se över det här igen, man anser att det inte riktigt blev rätt förra gången och man ger de tankar som jag har drivit och som Ålands fiskare också har drivit att det tidigare beslutet att ge 75 procent av ett befintligt marknadsvärde i avvecklingsstöd inte är tillräckligt. Och vad är ett marknadsvärde på något som inte får finnas? Det är givetvis ganska lågt.

 

I slutet av lagframställningen – det som jag tyckte var viktigast att läsa - står det att för att dämpa de negativa ekonomiska konsekvenserna av förbudet har landskapsregeringen beslutat att inom ramen för det operativa programmet för fiskerinäringen på Åland möjliggöra stöd för permanent avveckling av fisket. Nu gäller det att man verkligen ser till det här konkret; man förbjuder alltså en yrkesgrupp att bedriva sin näring, man har under många år investerat i båtar som det här förmodligen kommer att basera sig, men man bör också på just den andra aspekten för fiskarens del: redskap kostar väldigt mycket i form av drivgarn och alla maskiner runt det. Det kostar väldigt mycket i förlorade inkomster framöver, som exempelvis pensionen sedan grundar sig på, så det finns längre konsekvenser framöver med tanke på beslutet, det är inte bara båten som fysiskt redskap. Det finns kunskap och andra redskap som man har investerat pengar i och framför allt har man tappat sin förtjänstmöjlighet. Det är bra om näringsutskottet också kan ha den här baktanken för att förmedla det vidare också till landskapsregeringen. Men jag har förstått på nuvarande minister och nuvarande landskapsregering att man förstår de här tankarna och tänker förändra det beslut som den förra landskapsregeringen stod fast vid.

 

Landskapsregeringsledamoten Jan-Erik Mattsson, replik:

Herr talman!

Som förtydligande vill jag säga att det som den här landskapsregeringen hittills har gjort och kan göra är att vi har föreslagit ett tillägg i vårt fiskeprogram, dvs. det notifierade program som EU har godkänt, där inte möjligheten till stödet finns med. Däremot har jag muntligt fått veta att vi hade en tidsplan som sträckte sig över sex-sju månader eller mer för att få det gjort, men denna tidsplan torde kunna vara betydligt kortare så att vi kan återkomma med ett besked i frågan. Vad gäller de övriga ersättningskraven som ltl Fredrik Karlström räknar upp: pensionsbortfall, drivgarnens egna värde osv., har landskapsregeringen hittills inte diskuterat den frågan, men det får vi återkomma till.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anders Eriksson:

Herr talman!

I och med att flera talare redan har varit inne på det förnuftiga i drivgarnsförbudet kan jag bara säga att jag håller med det som vtm Gunnar Jansson och ltl Fredrik Karlström nämnde. Till det som ltl Fredrik Karlström sade kan jag tillägga att de tre tumlare som har setts i Östersjön har de facto setts i södra Östersjön. Det har överhuvudtaget inte funnits här uppe och ändå slår man ut en yrkeskår och ett ganska stort yrkeskunnande. Det är tyvärr ett typexempel på hur EU-politiken kan slå ibland när man inte riktigt har grepp om de lokala förhållandena.

 

Jag tänkte också ta upp avvecklingsstödet. Det är på något som om resonemanget ibland skulle vara i någon annan värld när det är fiskare och jordbrukare jämfört med vanliga löntagare. Det är ganska lätt - jag ser att en sjuksköterska kommer in genom dörren - att ta som exempel att man skulle gå ut till sjuksköterskefacket och säga att under en övergångsperiod från 2005 till 2007 kommer lönerna att trappas först till 80 procent och sedan till 50 procent och från 2008 kommer de att bli noll procent. Jag tror att var och en kan tänka sig vilket oherrans liv det skulle bli, det skulle vara fullständigt oacceptabelt. När det gäller fiskarnas situation har de dessutom gjort oerhört stora investeringar för att klara av sitt uppehälle och står med utrustning på halsen som blir omöjlig att använda, så därför har jag varit oerhört kritisk till den tidigare landskapsregeringens ställningstagande att man faktiskt direkt har krånglat i stället för att använda möjligheterna till stöd för permanent avveckling av fisket. Nog borde ändå alla tycka att det är rimligt att har man gjort stora investeringar som man inte kan använda på grund av ett myndighetspåbud borde man få ersättning för det, åtminstone tycker jag att det är på det sättet.

 

När det gäller lagstiftningen får vi väl igen konstatera att vi står här med skägget i EU-brevlådan. Det är inte så mycket vi kan göra, även om vi inte skulle anpassa vår lagstiftning till EU-direktiven så har det ingen betydelse för EU:s förordningar är till alla delar bindande och direkt tillämpliga i varje medlemsstat, som det står i framställningen. Jag förstår att det blir ett bekymmer om man tillåter en sak i landskapslagstiftningen som ändå inte i praktiken är tillämpbar.

 

Jag anser att det här är också ett av många negativa EU-beslut som vi är tvungna att ta.

 

Det blev lite oklart för mig, näringsminister Mattsson, skall jag förstå det på det sättet – då tänker jag på det permanenta avvecklingsstödet – att den nya regeringen har insett att man inte kan bära sig åt såsom man gjorde tidigare - jag ser att ministern nickar instämmande - men att man måste få stödformen notifierad eller någonting sådant. Fiskarna kan alltså förvänta sig att få någon typ av ekonomisk upprättelse, om jag kallar det för det?

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman!

Det är ofta ganska intressant att lyssna på ltl Anders Erikssons politiska bildspråk. Nu jämförde han fiskarna med en offentligt anställd sjuksköterska. Detsamma skulle man kunna överföra, antar jag att han menar, på jordbruket. Men förra gången vi diskuterade jordbruket var det företagare som skulle ha likvärdiga villkor med jordbrukare på andra ställen. Analogierna varierar tydligen väldigt mycket enligt behov och nu är det sjuksköterskorna som skall upplevas som någon norm för den trygghet som fiskarna skall ha. Nog är det väl det att allt går ut på att man skall hitta motiv för att öka bidragen.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Det var inte alls min mening; det var stundens ingivelse att lite använda sjuksköterskeskrået som en jämförelse. Nej, vad det handlar om är att försöka hitta motiv att få lagtingsledamöter som Barbro Sundback att inse att om det skulle vara en annan yrkesgrupp tror jag säkert att förståelsen skulle vara helt annorlunda än när det, som i det här fallet, är en väldigt liten yrkesgrupp som fiskarna som har en ganska liten politisk genomslagskraft. Det är nog för det som jag försöker hitta bildspråk, om vi kallar det för det, som kan öppna ögonen på så många lagtingsmän som möjligt att man förstår att på det här sättet kan man inte behandla folk. Man kan inte via ett myndighetsbeslut dra undan mattan för möjligheterna att trygga sin inkomst.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Jan-Erik Mattsson, replik:

Herr talman!

I förtydligande syfte är det så att möjligheten att alls ge någon form enligt gällande fiskeriprogram är obefintlig. Det är därför vi har lyft frågan. I det finska programmet finns den saken med och av den orsaken är också tidtabellen väsentligt mycket kortare än om vi själva måste dra ett eget tillägg. Som jag redan sade har jag blivit informerad om att handlläggningstiden i denna fråga kanske är bara några månader. När det gäller båtarna för övrigt är det så att båtarna numera i och med den förändring som föreslås får användas till annat  ändamål och detta gör att de får ett annat marknadsvärde än det som ltl Fredrik Karlström var inne på, alltså båtar som inte får användas till någonting.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Jag är nöjd med det klarläggandet från regeringens sida och det känns bra. Nu har jag inte kollat upp det, men tidigare vet jag att när det gällde fiskeriprogrammet kunde stödformerna vara upp till 80 procent finansierade av EU. Det är få program som får så stor del av sin finansiering direkt från EU. Ofta är det landskapsmedel som skall in och också mot den bakgrunden var det ett otroligt dumt agerande från den tidigare regeringens sida att inte ta vara på de här möjligheterna utan att man ställde en yrkeskår inför väldigt stora ekonomiska svårigheter. Men det är bra om också den här frågan kommer på rätt.

 

Landskapsregeringsledamoten Jan-Erik Mattsson, replik:

Herr talman!

I den här frågan anser jag att det måste vara lika behandling oavsett om man är öster om Skiftet eller väster om Skiftet.

 

Ltl Roger Jansson:

Herr talman!

Det här ärendet ger oss också orsak till självkritik i lagtinget och inom självstyrelsen när det gäller hanteringen av EU-frågor. Det här kan tjäna som ett exempel på ett ärende som inte har givits tillräckligt engagemang i självstyrelseorganen när det gäller ett EU-ärende i ett tillräckligt tidigt skede. Därför bör det tjäna som både exempel och varnagel för vårt agerande när det gäller EU-frågor. Vi måste alltså engagera oss mera och i ett tidigt skede när vi är medlemmar i Europeiska unionen och inte sedan komma när loppet är kört och säga att hur eländiga kan de vara där i Europeiska unionen, att inte ta hänsyn till rim och reson och förnuft, trots att vi kommer med de synpunkterna. Gör vi det för sent har vi ingen chans att få fram våra synpunkter. Det finns orsak till självkritik i det här ärendet, det vet jag, eftersom jag var med i riksdagens behandling av det den tredje gången. Kollegan Gunnar Jansson berättade om sina två gånger och jag var sedan med den tredje gången; jag skall återkomma till det.

 

Jag är helt ense med både vtm Gunnar Jansson och ltl Fredrik Karlström om det förnuftsvidriga i detta beslut från Europeiska unionen och också ense med ltl Fredrik Karlström om hur lösningen borde ha varit, att gränsen skulle ha varit vid en viss breddgrad som Finland föreslog som går norr om Gotland, ungefär söder om Gotska Sandön, men så gick det nu inte. I den redovisning som gavs i riksdagen från Finlands regerings sida så hade man under de senaste 30 år gjort observationer av tre stycken tumlare norr om Gotland. I södra Östersjön är tumlaren vanligare och förekommer årligen, enligt de uppgifterna. Det har också framkommit senare när jag har tagit del av detta ärende.

 

När ärendet var uppe inför rådsbehandlingen i ett avgörande skede drev Finland fortfarande linjen att breddgraden norr om Gotland skulle användas som nordlig gräns för förbudet. Det hade man i tidigare riksdagar fått stöd för av Sverige samt några länder till i Östersjön. Jag noterade i den behandlingen när jag tog kontakt hit hem att ärendet inte hade anhängiggjorts från landskapsregeringens sida, det hade inte behandlats i lagtinget och det alltså ett exempel på hur det inte får gå till i behandlingen av EU-ärenden här hemma. Men det spelar kanske ingen roll, inte hade det blivit något annat resultat, tyvärr, oberoende hur aktiv landskapsregeringen hade varit. Men det hör naturligtvis till att landskapsregeringen borde ha varit aktiv, också lagtinget, vill jag påstå. Men knappast hade det haft någon effekt eftersom Finland drev linjen tillsammans med några andra länder framgångsrikt under några år, men i det tredje skedet så visade det sig att Sverige övergav linjen och att den dåvarande regeringen i Sverige mycket aktivt drev linjen att förbudet skulle införas, såsom det nu utformat. Möjligheterna att framgångsrikt nå resultat försvann i och med Sverige lämnade den linjen.

 

Det här är ett exempel på ett ärende som har fått ett felaktigt resultat också enligt min uppfattning, där vi naturligtvis måste vara självkritiska men kan ändå med facit i hand konstatera att oberoende av vad vi hade gjort, oberoende vilka åtgärder vi hade vidtagit, oberoende hur mycket vi hade behandlat det här ärendet i dåvarande lagting, så hade vi antagligen inte fått ett annat resultat.

 

Ltl Olof Erland:

Talman!

Två aspekter på det här ärendet. Det ena är EU-situationen överhuvudtaget när man gör ingrepp i ett regelverk som ensidigt drabbar vissa regioner, som i det här fallet Åland. Där kan man naturligtvis gå tillbaka och ser hur EU-ärenden hanteras; vad som händer i lagtinget och landskapsregeringen kanske inte är det avgörande i det här ärendet utan snarare det som händer mellan ministrarna i de nordiska länderna eller Östersjöländerna överhuvudtaget.

 

Det som vtm Gunnar Jansson berättade om blockeringen i stora utskottet i två skeden och att det tredje gången gick det inte hem är ett faktum som vi får leva med. Naturligtvis måste man inse att hanteringen av Ålands EU-ärenden är viktig gentemot alla de andra aktörerna och har man en plattform i riksdagen har man också en kontakt till ministern, och ministern har sina kontakter till Sverige och övriga Östersjöländer, så där finns påverkansmöjligheterna; oberoende hur väl man sköter det kan det misslyckas, men det finns anledning att dra lärdom av det här.

 

Talman!

Det som jag begärde ordet är för att vittna egentligen om den frustration som fanns i landskapsförvaltningen när det här ärendet avgjordes. Jag var delvis involverad som tjänsteman i ärendet och den tjänsteman som hade hand om det ansåg att det var helt klart att för den här gruppen skulle man utnyttja alla möjligheter till kompensation och stöd för att lindra det faktum att man utan egen förskyllan drabbades av, skall vi säga, ett yrkesförbud. När det gäller allmänt på en marknad har marknadsaktörerna kännedom om marknadsreglerna och vet att man kan göra vinster och att man tar risker. I det stora hela skall det leda till effektivitet och utveckling. När det gäller jordbruks- och fiskeripolitiken är den reglerad i lag och det betyder att någon annan på politiska grunder kommer in och över en vecka eller en månad ändrar regelverket. Det här gällde den gemensamma fiskeripolitiken. De som tidigare har varit yrkesfiskare, investerat, satsat, skaffat erfarenhet, fick inte längre den här möjligheten. Då är det naturligt att vi, liksom andra, skulle utnyttja möjligheten att kompensera gruppen. Skall man ytterligare jämföra med den som har en tjänst finns det naturligtvis olika sätt att skaffa sociala skyddsnät och stötdämpare också där, men i det här fallet var det den ansvariga näringsministern som tyckte att här skall man hålla igen. Vi har tidigare här i ett annat ärende diskuterat varför kranarna öppnades för landskapsdagarna. Här såg vi att kranarna stängdes för en liten grupp. Därför skulle jag säga att det är oerhört bra av den här landskapsregeringen att man ser till lojaliteten med en yrkesgrupp; det här är inte fråga om summor som skulle vara av den dimensionen att det skulle drabba någon annan grupp i samhället eller att man skulle ta pengar från utvecklingskostnader utan det är hela EU-systemet som bygger på att man kan kompensera och då är det väl inte för mycket begärt om våra fiskare, visserligen en liten yrkesgrupp, skall få möjligheter till kompensation, som det nämndes här tidigare, är anständig. Det är ingen idé eller någon mening med att krångla med de reglerade näringarna som jordbruk och fiske utan man måste ge de möjligheter som finns att långsiktigt bedriva verksamheten och när man stoppar möjligheterna måste man reglera det;  t.ex. när det gäller jordbruket och prissättningen är den inte fri och därför måste man i alla fall under en överskådlig tid ha ett system som reglerar inkomsten för dem som bedriver verksamheten. I det här fallet reglerar man inkomsten för de fiskare som inte längre kan bedriva sitt yrke. Jag tycker att det är bra gjort av landskapsregeringen.

 

Landskapsregeringsledamoten Jan-Erik Mattsson:

Herr talman!

Eftersom diskussionerna har kommit in på ärendebehandlingen i EU tänkte jag lyfta frågan lite grand utifrån det. Drivgarnsförbudet åstadkoms egentligen genom att man s.a.s. gick bakvägen från de organisationer som  jobbar inom miljö och djurskydd, mycket aktiva sådana. De har också varit de organisationer som främst av alla har sett till att vi blev av med vårjakten. Problematiken här är att när en ny fråga drivs inom EU så drivs den inom en administration som inte är densamma som effekterna av drivgarnsförbudet blir drabbade av. När man ville skydda tumlaren diskuterade man utifrån att skydda tumlaren. Alla var på den sidan överens om att vi måste skydda tumlaren så att den överlever i Östersjön. Då ställde man sig sedan frågan: Vad är det då som tar livet av tumlaren? Jo, det är drivgarnen och så kom man fram till att då måste vi förbjuda dem och så gjorde man det! Sedan helt plötsligt hamnade frågan på det departement som handhar fisket. Jaså, ni har förbjudit drivgarnen, då kan vi inte fiska lax längre!  Frågan har lyfts på det viset som man kommer runt i enskilda organisationer till att få fram ett förbud som är i en viss grupps intresse.

 

Vi har då en närstående fråga som just nu håller på att behandlas inom EU, också en fråga som vi på ett sätt har lyft i fiskeriprogrammet på samma gång ersättningen för fiskefartygen. Vi har bett om att ha möjlighet att ersätta fiskarna för sälskador. Det är också en möjlighet som man har i rikets fiskeriprogram och av den orsaken vill vi också ha det med. Precis i dagarna drivs denna fråga inom EU, på samma sätt som man drev drivgarnsförbudet, sålunda att man kommer att äventyra den säljakt vi har i form av skyddsjakt. Anledningen till att vi skjuter en säl på Åland i skyddsjakt eller oavsett hur vi skjuter den är att vi skall kunna saluföra och använda sälprodukterna, och det är dessa sälprodukter man nu försöker förbjuda att saluföra, därmed säljakten också i skyddssyfte på Åland.

 

Jag vill peka på detta som ett exempel på det som vtm Gunnar Jansson var inne på, att inom EU drivs frågor på ett finurligt sätt, vill jag kalla det, som vi inte kan påverka på annat sätt än att vara väldigt, väldigt aktiva på hemmaplan och tillsammans med andra likasinnade nationer som vill upprätthålla jakt, jakt på ett sådant sätt som vi alltid har bedrivit den på Åland, dvs. att vi tillvaratar det vilt vi fäller och använder det till avsalu eller för eget bruk.

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman!

Jag förstår minister Mattsson på så vis att det är miljöorganisationernas fel att drivgarnsförbudet har kommit till stånd. Enligt min mening är det nog att skjuta över målet och att vara helt osaklig i den här frågan. Det är alldeles klart att också andra organisationer både har haft möjlighet att påverka och antagligen också försökt påverka det. Däremot kan jag inte dra mig till minnes att någon åländsk landskapsregering har varit särskilt aktiv i den frågan, inte heller i jaktfrågan, utan man var så blåögd att man trodde att man skulle få bibehålla den och så gjordes det ingenting på många, många år. Nog finns det väldigt stor orsak till självkritik. Det går inte att bara sitta här hemma och prata utan man måste ut i Bryssel och påverka samt via Helsingfors. I demokratins namn har miljöorganisationerna rätt att driva vilka frågor som helst och de skall inte beskyllas för det här drivgarnsförbudet!

 

Landskapsregeringsledamoten Jan-Erik Mattsson, replik:

Herr talman!

Det är alldeles riktigt uppfattat av ltl Barbro Sundback att det är precis så att det är miljö- och djurskyddsorganisationerna som har drivit frågorna och fått dem till det resultat man har uppnått. De skall de ha all heder för; var och en intresseorganisation har fullständig rätt att driva sina frågor, men det är inte det som är problemet utan problemet är att frågan inte är anhängiggjord  hos den som är mottagare av problemet, dvs. fiskarna. Frågan är inte anhängiggjord där och därför kan man inte vidta några motåtgärder, inte förrän frågan har kommit så långt att det redan har fattats ett beslut i ett annat departement i princip och det kommer tillbaka som att vi måste förbjuda fiske med drivgarn för att man har kommit fram till att nu skall vi skydda tumlaren i det här fallet.

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman!

Jag tror nog överhuvudtaget inte alls på den där beskrivningen av beslutsprocessen i den här frågan. Men det är sedan en annan sak. Det är att göra det väldigt lätt för sig att skylla på någon annan – är det inte kommissionen är det miljöorganisationerna. Nej, minister Mattsson, det är kanske bra att ta någon språkkurs och res ut i världen och slåss för sin sak än att stå här och skylla på andra!

 

Landskapsregeringsledamoten Jan-Erik Mattsson, replik:

Herr talman!

Jag tror att det viktigaste är nog inte att lära sig språk i den här frågan, utan det viktigaste är nog att förstå frågans innebörd när den anhängiggörs, inte att förstå vad folk säger utan förstå vad det i sak handlar om, och den saken tror jag mig kunna förstå!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.  Ärendet remitteras till näringsutskottet.

 

Talmannen föreslår en ändring på agendan på det sättet att ärende nr 6 skulle föredras nu.

 

 

Föredras ärende nr 6:

 

Landskapsregeringens svar med anledning av ltl Barbro Sundbacks enkla fråga om åtgärdsförslag för pensionärer. (EF 4/2007-2008).

 

Enkel fråga skall uppläsas av frågeställaren vid plenum då den besvaras. Härefter avger lantrådet eller därtill utsedd ledamot av landskapsregeringen ett kort svar på frågan. Med anledning av svaret får frågeställaren omedelbart härefter hålla högst två till frågan anslutna anföranden, vilka även får innehålla tilläggsfråga. Efter vartdera anförandet har den som besvarat frågan rätt att yttra sig. Annan diskussion är inte tillåten. För svaret på frågan tillämpas ingen tidsbegränsning. Frågeställarens följande yttranden samt tilläggsyttranden av den som avger svaret får däremot inte överstiga 3 minuter.

 

Ltl Barbro Sundback:

Herr talman!

Efter att ÅSUB i maj 2007 publicerat sin rapport 2007:5 om ekonomisk utsatthet och  social trygghet följde en intensiv diskussion om åtgärder för att stöda pensionärer med inkomster under den relativa fattigdomsgränsen. Alla partier var överens om att en stödform måste tas fram och anpassas till åländska förhållanden. I landskapsregeringens handlingsprogram sägs:  "Pensionärer som har låga inkomster och som lever på marginalen får extra stöd i enlighet med de åtgärdsförslag som utarbetas".

 

Med hänvisning till 48 § 2 mom. lagtingsordningen ställer jag till vederbörande medlem av landskapsregeringen följande enkla fråga:

 

När ämnar landskapsregeringen till lagtinget överlämna ett åtgärdsförslag för pensionärer med låga inkomster i enlighet med sitt handlingsprogram?

 

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren:

Herr talman!

Ltl Barbro Sundback ställer en angelägen fråga, en fråga som är högt prioriterad av den nya landskapsregeringen. Min uppfattning är att det råder enighet över partigränserna om att åtgärder måste vidtas för att förbättra levnadssituationen för pensionärer med låga inkomster.

 

Ålands statistik och utredningsbyrå, ÅSUB, konstaterar i sin rapport Ekonomisk utsatthet och social trygghet att den största andelen relativt fattiga på Åland finns i åldersklasserna 70 år och uppåt. I rapporten konstateras också att äldre fattiga är mindre benägna att söka utkomststöd än yngre fattiga och att de äldre, 70 plus, dessutom har minskat sin andel av utkomststödstagarna mellan 2001 och 2005.

 

Landskapsregeringen har den 30.11.2007 med anledning härv tillsatt en arbetsgrupp med uppgift att utreda och föreslå stödreformer för de mest utsatta pensionärerna. I arbetet skall arbetsgruppen särskilt beakta bl.a. följande: Hur påverkar ett eventuellt stöd andra stöd, såsom exempelvis bostadsbidrag och utkomststöd? Vilken effekt har stödformer för den enskilde? Vilka är de ekonomiska verkningarna för landskapet och kommunerna av införandet av stöd för de mest utsatta pensionärerna?

 

Arbetsgruppens arbete skall slutligen rapporteras, senast den 30 april 2008. Landskapsregeringen tar sedan ställning till vilka åtgärder som skall förverkligas och i vilken ordning samt vidtar eventuellt erforderliga lagstiftningsåtgärder. Landskapsregeringen återkommer därefter till lagtinget till den del åtgärderna innebär behov av tilläggsanslag och/eller lagförändringar. Målsättningen är att komma med en första åtgärd i tilläggsbudgeten i april.

 

Ltl Barbro Sundback, första tilläggsfråga:

Herr talman!

Jag tackar för svaret. Lite besviken blev jag nog. Tidigare har ministern sagt att det här ärendet skulle vara klart till första tilläggsbudget, men nu blir det tydligen ganska försenat. Det som kommer i tilläggsbudget blir väl knappast annat än några fromma skrivningar, eftersom det skall utredas och det skall lagstiftas och alltså kräver en massa åtgärder. Det drar ut på tiden ganska långt. Hur skall man uppfatta det här med själva processen och den 30 april och första tilläggsbudgeten? Vad är det egentligen som kommer i den?

 

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren:

Herr talman!

Kanske jag var otydlig. Då skall jag försöka återupprepa mitt svar. Det kommer att komma en konkret åtgärd i den första tilläggsbudgeten som den här landskapsregeringen tillställer lagtinget i april.

 

Ltl Barbro Sundback, andra tilläggsfråga:

Herr talman!

Vi får väl vänta och se då! Men om det skall lagstiftas kommer det inte att finnas någon grund att för betala ut stödet; annars måste det väl göras enligt någon slags prövning och det kan vara ganska så svårt om det gäller sociala rättigheter. Men en tilläggsfråga. Minister Katrin Sjögren talar om ålderspensionärer, förstår jag, men tänker man nu än en gång diskriminera sjukpensionärer med små inkomster?

 

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren:

Herr talman!

Det är landskapsregeringens ambition att titta på alla kategorier av pensionärer.

 

TALMANNEN: Landskapsregeringens svar antecknas till kännedom. Frågan är slutbehandlad.

 

 

Föredras för tredje behandling ärende nr 3:

 

Lagutskottets betänkande nr 3/2007-2008 angående ny yrkeskompetenslagstiftning. (FR 6/2007-2008).

 

I tredje behandling har lagtinget att antingen anta lagförslagen sådana de godkändes i andra behandling eller att förkasta dem. Först tillåts diskussion om ärendet i sin helhet och därefter föreläggs lag­förslagen för beslut var för sig. Slutligen föreläggs motiveringen i enda behandling.  Diskussion.  

 

Ltl Mika Nordberg:

Herr talman!

Jag vill beröra ämnet angående yrkeskompetensbevislagstiftningen på det viset att jag vill dela upp den i två enheter. Dels har vi grunddelen som kommer att i praktiken betyda att samtliga innehavare av dessa körkort, de förare som i dag är aktiva, erhåller grundkompetensbeviset. Därför vill jag poängtera fortbildningsdelen som jag anser att kommer att ha den mest praktiska påverkan av befintliga näringsidkare och företagare inom transportbranschen i dag. Jag är nämligen övertygad om att den här lagstiftningen kommer att innebära dyrare frakter i och med att den i första hand kanske gynnar de stora aktörerna som har lättare att genomföra utbildningar etc. Jag tror att även de stora aktörerna kommer att lida på grund av behovet av sommarvikarier. Vi har nämligen sett inom många branscher att restauranger t.ex. måste ha stängt på somrarna under lunchtid på grund av att de inte har haft personal och jag tror att samma problem kommer att uppstå i framtiden när det gäller sommarvikarier till transportbranschen;  vi har många säsongsrelaterade chaufförsuppdrag som under sommaren har skötts av ungdomar som väljer att ta det som ett sommarjobb.

 

Jag vill så återgå till kostnaderna som vi har fått presenterade tidigare av trafikministern, där det kom fram att kostnaderna för att gå fortbildningen för dem som har fått grundkompetensen på grund av att de i dag innehar körkort skulle läggas till en kostnad på 1.500 euro och vara en kurs på en veckas tid. Det tror jag att kommer att innebära stora problem för de enskilda näringsidkare som kanske har en stockbil eller någonting annat i dag som de kör ut virke från skogen med; skall de sätta sig en vecka på skolbänken och betala 1.500 euro för att få fortsätta sitt näringsidkande? Det verkar för mig väldigt underligt. Jag tror att det finns många myndigheter inom räddningsväsendet, polisen, kanske försäkringsbranschen, som är intresserade att komma med undervisning och fortbildning till den här yrkesgruppen utan att kostnaderna för den skull skulle belasta själva kompetenssökandet.  Jag tror att kompetens kommer att gå förlorad om fortbildningen görs för svår.

 

Därför vill jag avisera en kläm av följande lydelse:

 

”Lagtinget hemställer om att landskapsregeringen utformar och genomför den i 9 § 2 mom. avsedda fortbildningen på ett för åkeribranschen så enkelt och rationellt sätt som möjligt.”

 

Ltl Danne Sundman:

Herr talman!

Jag kommer under detaljbehandlingen att stöda klämförslaget. Jag tycker att hela lagtinget bör överväga det. Det är just vid sådana här tillfällen vi tar beslut som kommer att få konsekvenser för näringslivet. Sedan står vi och ojar oss över att vi har tagit beslut som innebar byråkrati, och det finns många sådana exempel i lagstiftningen. Den här uppmaningen tycker jag att vi skall ge landskapsregeringen så att man verkligen anstränger sig att inom visserligen ramen för direktiven genomföra dessa saker men att man verkligen gör det smidigt och tänker på det småskaliga åländska näringslivet, både direkt och indirekt, indirekt när det gäller att transportkostnaderna ökar. Det här är ett typexempel på ett tillfälle när lagtinget kan försöka motverka omotiverad byråkrati som inte leder någon vart annat än att det blir just byråkrati.

 

Ltl Olof Erland

Talman!

Skulle den här klämmen ha den betydelse som ltl Danne Sundman säger så skulle det vara fantastiskt! Vi skulle kunna omforma lagtinget till ett klämting där man uppmanar landskapsregeringen till självklarheter! Det må nu vara som det är, men effektivt och rationellt utgår jag från att det skall vara, men det jag undrar är om landskapsregeringen utformar och genomför utbildningen så strider det lite mot lagen som säger att landskapsregeringen skall godkänna utbildningsanstalter som sedan skall genomföra utbildningen. Jag undrar på vilket sätt landskapsregeringen skall utforma och genomföra utbildningen! Hur den sedan skall regleras kommer enligt lagstiftningen att närmare preciseras i förordning, så det är det som gör mig litet betänksam - annars tycker jag att ett enkelt och rationellt borde vara en utgångspunkt för alla i alla sammanhang.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Man kunde tänka sig det att vi alltid är så enkla och rationella som möjligt här i Ålands lagting. Men jag har själv mot min vilja varit med och tagit sådana beslut under min politiska karaktär att det har lett till omotiverad byråkrati. Därför tror jag att man måste ha den här för ögonen när man utformar särskilt förordningen. Detär en ganska omfattande fullmakt som lagtinget ger till landskapsregeringen och där kan man göra på värsta tänkbara sätt eller på bästa tänkbara sätt när det gäller just värdena som ltl Mika Nordberg mycket förtjänstfullt tog upp, alltså hur det drabbar stora åkerier jämfört med små åkerier osv. Det finns nog många små detaljer som tillsammans bildar en helhet som gör en avgörande skillnad, inte bara i det här ärendet utan i många andra och därför bör vi när vi tar lagstiftningen uppmärksamma detta och visa på lagtingets uttryckliga vilja att det här skall göras så rationellt som möjligt.

 

Ltl Olof Erland, replik:

Herr talman!

Det är klart att om ltl Danne Sundman tror på det här är det väldigt bra,men skulle inte klämmen egentligen riktas mot Europeiska unionen och säga att när man utformade direktivet borde man ha gjort det så rationellt och enkelt som möjligt! Vi är faktiskt bundna av direktivet och finns det någonting i lagstiftningen som kunde göra det enklare så vore det säkert angeläget för lagtinget att föra in sådana paragrafer, men den som vill ha den här typen av klämmar skall naturligtvis få ha det, men är det inte att göra en överförenkling av hela vårt lagstiftningsarbete här i lagtinget och den roll vi har att ansvara för att genomföra EU-direktiv?

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

När det gäller EU-direktiv finns det ofta, också i det här fallet, nivåer som är uppenbart tvingande, sedan finns det saker som är mer eller mindre frivilliga och så finns det också tolkningsmöjligheter hur pass mycket man går in och sätter nivåer på olika saker, också i det här fallet. För ltl Mika Nordberg och mig, eftersom vi ingår i oppositionen, är det viktig att föra med den här vägkosten till landskapsregeringen och också, tycker jag, för hela lagtinget att man skall uppmärksamma det här, just när man utformar villkoren i förordningen. Visst, om vi kunde, vilket vi också vill, så borde vi redan ha varit med Europaparlamentet när direktivet behandlades i något skede. Tyvärr är vi inte med där, så det kan hända att man kunde ha påverkat redan där om ålänningarna skulle ha en plats där, vilket vi ju borde ha.

 

Ltl Olof Erland, replik:

Herr talman!

Inte finns det någon anledning för mig att argumentera med ltl Danne Sundman om han tror på det här. Men jag vill ändå säga att direktivet är bindande, lagstiftningsförslaget  finns, lagutskottets förslag är som det är och enligt det så är det inte landskapsregeringen som genomför och utformar själva utbildningen utan man bemyndigar någon att göra det. Det var egentligen bara det som jag ville påpeka, sedan är det fritt att tro på sina egna teser.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

Herr talman!

Jag håller med ltl Olof Erland att det finns ett direktiv som vi förstås måste följa och det är bindande. Däremot har vi, och det har också sagts här, gjort detta så enkelt och smidigt direktivet medger. I och med det är klämförslaget lite onödigt eftersom vi har framfört det här. Naturligtvis skall vi göra det enkelt och smidigt. Vi försöker skräddarsy det för åländskt behov och vår litenhet. Vi har också varit i kontakt med företagen och diskuterat så de har också varit inblandade. Jag upplever alltså att lagförslaget är enkelt och rationellt, så mycket som man kan göra utgående från EU-direktivet.

 

 

Ltl Olof Erland, replik:

Herr talman!

Det är riktigt som landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson säger att lagförslaget och betänkandet möjliggör att utforma utbildningen rationellt och smidigt. Det är det som lagförslaget handlar om. Hur sedan förordningen utformas återstår att se, men det finns också möjlighet att bevaka den på olika sätt.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Harry Jansson:

Herr talman!

Det är väl naturligt när det är en framställning där inte alla partier har haft möjlighet att ta del av det omfattande hörande som naturligtvis utfördes i samband med framställningen om yrkeskompetenslagstiftning att man ställer vissa frågor om hur det skall bli i praktiken. Jag skulle vilja försöka lite mana till att man skulle avdramatisera klämförslaget för ser vi det ur utskottets synvinkel – det är naturligt att ordföranden i utskottet ltl Olof Erland vill slå vakt om vad vi har kommit fram till för slutsatser. Samtidigt har vi den verkligheten att de små åkarna, oftast ensamma yrkesutövare eller i mycket små företag, naturligtvis inte har samma möjligheter att ta till sig den här typen av ny lagstiftning och är inte heller insatta i följderna av densamma. Det är då naturligt att ltl Mika Nordberg vill slå vakt om att man faktiskt i fortbildningen tar till sig alla de möjligheter som det här rätt fria direktivet trots allt ger lagstiftaren och i andra hand här den verkställande myndigheten. Jag tycker att det är viktigt att understryka att utskottet har försökt komma runt de byråkratiska hindren så långt det är möjligt när det gäller själva fortbildningen och hur man praktiskt utformar den. I mångt och mycket har man redan kommit förslagsställaren Nordberg till mötes. Jag tycker inte att detta är något dramatiskt. Vill man från delar av lagtinget understryka att delar av åkeribranschen är speciellt utsatta i den här situationen – jag tänker på åkare som tvingas ställa sina bilar ett antal dagar vart femte år, en småsak, kan vi tycka, men en stor sak för sådana som har kontrakt, entreprenader som skall uppfyllas oavsett hur fortbildningen är planerad i vardagen – så rekommenderar jag att man antar klämmen som en vägkost till landskapsregeringen.

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

Herr talman!

Ltl Harry Jansson pratade om att det blir problem för åkeriägarna att gå i kurs, skola och så kan det vara, men vi måste också komma ihåg att det här också är en trafiksäkerhetsaspekt i botten. En av orsakerna till att EU valde att gå in för detta är ökad trafiksäkerhet. Detta i sig besparar mänskliga tragedier och även pengar för samhället, så det är inte bara problemsidan utan det finns också en nyttosida för människor och för dem som slipper att t.o.m. bli dödade och invalider i trafiken. Den nyttan måste man också hålla i minnet när man pratar om lagförslaget.

 

Ltl Harry Jansson, replik:

Herr talman!

Tilll landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson måste jag säga, att det är nog ingen som ifrågasätter själva bakgrunden och behovet av lagstiftningen som sådan; då har nog landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson missförstått också bakgrunden till klämförslaget, i alla fall som jag läser det. Vad gäller motiven är det klart att man kan diskutera vissa detaljer,men i stort har alla som utskottet har hört också varit för lagstiftningen, precis som lagutskottet. Här har nog landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson lite missat vårt budskap. Det handlar i stället om hur man praktiskt ordnar fortbildningen för de ensamma åkarna; vi pratar uttryckligen om fortbildningen här på ett rationellt sätt. Det finns naturligtvis erfarenheter av tidigare utbildning som inte har varit direkt positiva för de små åkarna.

 

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

Herr talman!

Det kan hända att jag överreagerade, men jag hör bara den ena sidan. Ingen talar om nyttosidan. Men det är bra om det är som ltl Harry Jansson säger att man även tänker på det. Klämmen är lite löjligt på ett sätt: ”så enkelt och rationellt som möjligt”! Det gäller i alla ärenden, det skall väl också lagtinget göra det: så enkelt och rationellt som möjligt. Ibland kanske det inte går att göra det enkelt och rationellt, men det går alltid att göra det så enkelt och rationellt som möjligt, det går det alltid och det är naturligtvis alltid vår strävan i alla sammanhang.

 

Ltl Harry Jansson, replik:

Herr talman!

Klämmen syftar till att verkligen understryka den oro som naturligtvis finns för att fortbildningen inte läggs upp på bästa möjliga sätt. Det är klart att det är en oerhörd skillnad om åkarna skall ställa sina bilar en vecka där de i praktiken är skyldig att uppfylla sina entreprenadåtaganden eller om man kan ordna det smidigare under ett antal lördagar t.ex. eller delar upp det till kvällstid för att branschens mindre åkare skall klara av att få den viktiga fortbildningen i sig. Vad gäller behovet av en rationell utbildning är det så att det finns mindre goda erfarenheter av att en utbildning som har getts inte har varit rationell, dvs. man har ägnat sig åt sådant som åkarna inte har haft nytta v.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Folke Sjölund:

Herr talman!

Jag hade inte tänkt delta i debatten om klämförslaget, men jag vill anknyta till det som utskottsordföranden Erland sade och förtydliga det ytterligare. Det är nämligen så att klämmens betydelse inte är korrekt. Den säger att ”landskapsregeringen och genomför fortbildningen…” Det gör inte landskapsregeringen. Hur är detta tänkt i praktiken? Hur kommer det att fungera? Jo, landskapsregeringen utfärdar en förordning som innehåller vissa praktiska anvisningar i den mån det behövs för hur fortbildningen skall genomföras. I praktiken blir det väl så att det är bilskolorna som kommer att genomföra fortbildningen. Det är alldeles självklart att bilskolorna naturligtvis kommer att göra det så enkelt och rationellt som möjligt. Jag vill ansluta mig till dem som säger att det är meningslöst att foga sådana här självklarheter i form av klämmar till lagstiftningen. Visst förstår jag syftet med att man då kan ta några politiska löspoäng genom att man får igenom klämförslag, men rent sakligt sett är de helt överflödiga därför att naturligtvis är det så landskapsregeringen, när man skriver förordningen, kommer att sträva till att det skall vara ett så enkelt och rationellt sätt som möjligt som fortbildningen skall genomföras på. Men det är inte landskapsregeringen som genomför fortbildningen och formar den, utan det är de aktörer som har rätt att ordna fortbildningen, dvs. bilskolorna i första hand och eventuellt en yrkesutbildningsanstalt, i praktiken Ålands yrkesskola i andra hand, om det finns behov av det. Jag tror att det i praktiken kommer att bli så att det är bilskolorna som sköter det här och jag är säker på att de kommer att göra det så enkelt och rationellt som möjligt.

 

Ltl Harry Jansson, replik:

Herr talman!

Jag försökte avdramatisera själva kämmen och man måste komma ihåg att den är lagd utgående från utskottets formulering av 9 § 2 mom., att landskapsregeringen utfärdar i landskapsförordning närmare bestämmelser om fortbildningens innehåll och omfattning samt hur den genomförs. Bästa ltl Folke Sjölund vi måste nog ha läst på helt olika sätt vad utskottet har författat. Vi har överlåtit åt landskapsregeringen att i praktiska termer formulera utbildnings innehåll, och det syftar klämmen till. Jag tycker inte att klämmen står i strid med vad utskottet har kommit fram. Vi vet inte om det är bilskolorna som kommer att stå för fortbildningen därför att det inte finns några besked vare sig från det privata eller från det offentliga om vem som skall handha vad.

Ltl Folke Sjölund, replik:

Herr talman! Vi tolkar det här på olika sätt!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Jörgen Strand, replik:

Herr talman!

Det är nästan skrattretande att höra betydelsen av klämmarna efter att ha suttit i regeringen i fyra år och ha hört hur viktiga klämmarna i form av politisk viljeyttring är, från liberalerna. Man har haft kläm på kläm i olika förslag och ibland har man t.o.m. tagit sådana klämmar i lagtinget för att visa en viljeyttring. Ett exempel var vitboken i svenska språket. Den tillkom genom ett klämförslag av Obunden Samlings Danne Sundman. Det är en politisk viljeyttring om man vill ta klämförslaget som kan komma till stånd från lagtinget till landskapsregeringen. Men det mest komiska är att höra den här kovändningen från opposition till regering hur man ser på betydelsen av klämmar!

 

Ltl Folke Sjölund, replik:

Herr talman!

Nu uttalar jag mig inte om klämmar rent generellt utan jag sade klämmar som egentligen saknar innehåll. Det är klart att det finns väldigt viktiga klämmar som man kan ta, men det förutsätter att de har ett substaniellt innehåll. Klämmen har inget substaniellt innehåll.

 

Ltl Jörgen Strand, replik:

Herr talman!

Om den har ett substaniellt innehåll eller inte kan man ha olika politisk åsikt om. Jag tycker att den har en substans eftersom den hänvisar till en lag och andra momentet, så vill man ha det så enkelot och obyråkratiskt som möjligt. Motsatsen är att man gör det svårt och byråkratiskt, så jag tycker att det är en mycket tydlig politisk viljeyttring som man vill framföra från Obunden Samling.

 

Ltl Folke Sjölund, replik:

Herr talman!

Vi är allihopa här i salen fullständigt överens om att det här skall skötas så enkelt och rationellt som möjligt. Det finns ingen som har, vad jag har hört, har föreslagit motsatsen eller ens berört något sådant. Klämförslaget är ren självklarhet  och därmed är den enligt min uppfattning onödig.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

 

Föreläggs först förslaget till landskapslag om yrkeskompetens för lastbils- och bussförare för för antagande i tredje behandling. Begärs ordet? Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av körkortslagen för landskapet Åland för antagande i tredje behandling. Begärs ordet? Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

Begärs ordet?

 

Ltl Mika Nordberg:

Herr talman! Jag föreslår följande kläm:

”Lagtinget hemställer om att landskapsregeringen utformar och genomför den i 9 § 2 mom. Avsedda fortbildningen på ett för åkeribranschen så enkelt och rationellt sätt som möjligt.”

 

Ltl Anders Eriksson:

Fru talman! Jag ber att få understöda det eminenta klämförslaget.

TALMANNEN: Begärs ordet? Ltl Mika Nordberg, understödd av ltl Anders Eriksson, har föreslagit en kläm av följande lydelse: ”Lagtinget hemställer om att landskapsregeringen utformar och genomför den i 9 § 2 mom. Avsedda fortbildningen på ett för åkeribranschen så enkelt och rationellt sätt som möjligt.”

 

Enligt 41 § 2 mom. Arbetsordningen skall förslag om hemställningskläm som väcks i samband med lagstiftningsärende och om vilket utlåtande av utskott inte föreligger och som inte heller ingår i till betänkandet fogad reservation bordläggas till lagtingets följande plenum för att vid detta oförändrat antas eller avböjas. Ltl Mika Nordbergs klämförslag bordläggs därför till följande plenum. Ärendet är bordlagt.

 

Plenum avbryts nu till kl. 13.00. (Kl. 12.16).

 

                                            ---------------------------

 

Kl. 13.00.

Lagtingets plenum fortsätter.

 

 

Föredras för enda behandling ärende nr 4:

 

Finansutskottets betänkande nr 3/2007-2008 angående tredje tilläggsbudget för år 2007. (FR 13/2007-2008 jämte FM 53/2007-2008).

 

Först tillåts diskussion och därefter vidtar  detaljbehandlingen. Diskussion.

 

Ltl Torbjörn Eliasson:

Herr talman!

Landskapsregeringen föreslår att lagtinget antar ett förslag till tredje tillägg till budgeten för år 2007. Förslaget balanserar på ett netto om 13.675.000 euro. Om tilläggsbudgeten antas har totalt 323.336.000 euro budgeterats för år 2007.

 

Utskottet föreslår att landskapsregeringens förslag till tredje tillägg till budgeten för år 2007 antas med beaktande av de i betänkandet ingående motiveringarna. Finansmotion nr 53 föreslås förkastad.

 

Den största posten i tilläggsbudgeten är på 11.822.000 euro, dvs. överföringen av budgetöverskottet. Det handlar alltså om en i pengar räknat mycket positiv budget som trots några betydande ökningar på kostnadssidan ändå levererar in nästan 11,8 miljoner euro i budgetöverföring till 2008. Det här diskuterades under remissen, men det fungerar på det sättet att pengarna går in i nästa år 2008.

 

Herr talman!

Förklaringen till det stora postiva nettot ligger i framför allt två saker. För det första att Ålandsdelegationen slutligt har fastställt avräkningen för 2006 och landskapet erhåller ytterligare 263.812,94 euro samt att statens inkomster under 2007 beräknas stiga till ett högre belopp än vad som tidigare har antagits och att Ålandsdelegationen därför beviljat ett tilläggsförskott om 11,4 miljoner euro. Förskottet för år 2007 uppgår därmed till 193.400.000 euro.

 

Utskottet har skrivningar i fem moment. Frågorna med den största politiska viktningen är Åland i Helsingfors, återbetalning av barnomsorgsavgifterna och ersättning av skördeskador. Jag skall kommentera dem först.

 

Herr talman!

När det gäller återbetalningen av barnomsorgsavgifter kan man se på den frågan på många olika sätt. Det märkte vi redan under remissdebatten. Under beredningen har det inte varit möjligt för finansutskottet att fastställa hur stor del av anslaget som behövs för ersättningarna. Kommunerna måste först komma in med ansökningar där deras kostnader för återbetalningarna framgår klart och tydligt. Men landskapsregeringen avser att ersätta 50 procent av det som kommunen har återbetalt av barnomsorgsavgifterna. Utskottet tillstyrker att det av landskapsregeringen föreslagna åtgärderna skall genomföras och vi föreslår samtidigt att finansmotion nr 53 förkastas. Utskottet diskuterade denna fråga ingående och kom fram till att det är relevant att i den här frågan ställa kyrkan s.a.s. mitt i byn och betala ut 50 procent av det som kommunerna vid ett senare tillfälle redovisar att de måste betala tillbaka till sina invånare.

 

Så gäller det Åland i Helsingfors som man kan säga att var det hetaste debattämnet under remissdebatten och det är kanske inte mindre hett i dag. Utskottet konstaterar att anslaget föreslås med anledning av en betydande överskridning som har gjorts av det budgeterade anslaget. Utskottet ser mycket allvarligt på detta. Landskapsregeringen har redan igångsatt, visade det sig under hörandet, en intern revision med anledning av det inträffade och utskottet förväntar sig att vi skall få ta del av resultatet i sinom tid. Landskapsregeringen uppmanas av utskottet att omgående också vidta åtgärder för att förbättra kontrollen och rutinerna för att förhindra att sådana här överskridningar kan ske i framtiden.

 

Herr talman!

Som ni säkert alla har läst i dagens Ålandstidning finns det ny information om det här fallet och jag kan bara konstatera att detta är långtifrån klart ännu. Det kan eventuellt också bli aktuellt att landskapsrevisorerna kommer att titta på den här frågan.

 

47.15.46 Utgifter för räntestödslån vid skördeskador. Där har vi också hört flera personer och ingående diskuterat i utskottet, men vi har kommit fram till att vi stöder landskapsregeringens motivering under momentet angående en utredning om ett system med en skördeskadefond. Det finns också med i 2008 års budget och vi diskuterade det också i samband med att vi antog budgeten, så det här är väl alternativ nummer ett för landskapsregeringen nu när man jobbar vidare för att lösa denna mycket viktiga fråga för jordbrukarna. Samtidigt uppmanar utskottet landskapsregeringen att också titta på andra alternativa lösningar så att man en gång för alla får se vilka olika möjligheter det finns och att vi får prioritera den bästa. Den som är bäst för jordbrukarna och ger dem trygghet och den som också är bäst för landskapet och vår kassa.

 

Jag kan säga att under hörandena och efter dem diskuterade vi inom utskottet bl.a. ett privat alternativ som kom fram under remissdebatten, där man skulle kunna ha ett försäkringsbolag som hanterar de här frågorna och förslaget som fördes fram i remissdebatten är att landskapet i så fall skall gå in som någon form av garant och återförsäkrare. Det här är ingen lätt fråga att lösa. Vi vet att det har prövats, men det har visat sig att premierna i den här formen av försäkringar blir enormt höga. I runda svängar blir det ungefär tio gånger högre än för jämförbara företagsförsäkringar. Det är alldeles klart att det kommer inte att gå att åstadkomma en helprivat lösning, dvs. att jordbrukarna direkt kan vända sig till ett försäkringsbolag som själv klarar av det här via återförsäkringar till andra försäkringsbolag. Oberoende hur man vänder sig här har man rumpan bak, om uttalandet tillåts, herr talman, och det är alltså så att landskapet måste vara med, det är helt klart.

 

Beträffande utökande av beviljningsfullmakten för räntestödslån tillstyrks den av utskottet. När det gäller omvandling av räntestödslån till ersättning för skördeskadorna under 2007 förutsätter utskottet att landskapsregeringen återkommer med förslag till tilläggsanslag i den första tilläggsbudgeten för år 2008.

 

Det var de tre hetaste frågorna under remissdebatten, sedan fanns det också några andra frågor som togs upp där och vi har även diskuterat dem i finansutskottet men kommit fram till att det inte behövdes några skrivningar. Två frågor till tyckte vi var viktiga att redogöra för lagtinget. Det gällde kostnaderna för vård utom Åland och det gällde Ålands sjösäkerhetscentrum. När det gäller kostnaderna för vård utom Åland vet vi att de ökar år från år på grund av vårdmetoder hela tiden utvecklas till följd av ny forskning och ökad kunskap. Utskottet har erfarit under hörandena att kostnadsutvecklingen för vård utom Åland noggrant följs av styrelsen för Ålands hälso- och sjukvård; vi är övertygade om att de gör sitt allra bästa där. Utskottet konstaterar att möjligheten att remittera patienter utom Åland är en viktig förutsättning för att kunna erbjuda sådan specialistvård som inte kan ges i landskapet och det är också viktigt att denna vård kan ges på svenska. Det här föranleds av att kostnaderna är höga och kommer att förbli höga, det måste vi utgå från; om vi vill erbjuda våra patienter den bästa vården och om vi vill kunna ge dem möjligheter att få sin vård på svenska är det här rent självstyrelsepolitiskt en kostnad som vi bör vara beredda att ta.

 

Så några ord om Ålands sjösäkerhetscentrum som också var aktualiserat i remissdebatten. Där har vi hört representanter för sjösäkerhetscentret och den 29 februari, om jag minns rätt, kommer man att presentera en utredning om framtida utvecklingsmöjligheter för Ålands sjösäkerhetscentrum. Den ser vi med stor spänning fram emot, det är en jätteviktig utredning för vi vet att Ålands sjösäkerhetscentrum är väldigt viktig för hela sjöfartsklustret och vi vet också att konkurrensen på andra håll är mycket hård och hårdnar mer och mer. Bl.a. fick vi under hörandena veta att Estland kommer väldigt starkt på den här fronten. Det är viktigt att vi ser till att vi får en sådan organisation att sjösäkerhetscentret kan utvecklas och att vi kan bli konkurrenskraftiga där. Det här är en organisation som även ger ringverkningseffekter i hela samhället, i form av logi osv. osv.

 

Herr talman! Vi ser med spänning fram emot utredningen som kommer den 29 februari.

 

Så har finansutskottet också tagit in en allmän motivering. Det är så att jordbruksfrågorna alltid är heta i remissdebatterna; även så denna gång. Därför föreslås i utskottets allmänna motivering att landskapsregeringen skall göra en fullständig genomlysning så att lagtinget ges möjlighet att grundligt debattera den här saken. Enligt utskottet är ett livskraftigt lantbruk som kan konkurrera med omgivande regioner viktigt för hela Åland. Med hänvisning till att det nya landsbygdsutvecklingsprogrammet inleddes under 2007 och att en ny landskapsregering därefter har påbörjat sin mandatperiod anser utskottet att det är lämpligt att landskapsregeringen i ett meddelande till lagtinget presenterar landskapsregeringens lantbrukspolitik. Meddelandet bör enligt utskottet bl.a. redogöra för de nuvarande förutsättningarna att bedriva ett framgångsrikt lantbruk som kan försörja de sysselsatta inom näringen på Åland, men meddelandet bör även beskriva landskapsregeringens framtidsvisioner, målsättningar och strategier för att möta utmaningarna i en successivt avreglerad marknad. Utskottet har inte satt in någon tidpunkt för när vi anser att meddelandet bör levereras till lagtinget, men jag tror att jag på utskottets vägnar kan säga att utskottet tycker att det här är en högt prioriterad fråga, så vi förväntar oss att landskapsregeringen så fort de har möjlighet och resurser kommer med ett meddelande till oss här i lagtinget.

 

Till slut vill jag säga återigen har tiden varit väldigt knapp. Nu är det faktiskt tredje gången i rad som finansutskottet tvingas arbeta under mycket hård tidspress. Trots det anser jag att utskottet har gjort ett bra arbete. Vi har hört 15 personer och har svar på de viktigaste frågorna som ställdes under remissdebatten. Utskottet är enigt, förutom vad beträffar moment 44.05.30. Finansieringsstöd till kommunerna, dvs. kostnaderna för återbetalning av barnomsorgsavgifterna. Här finns en finansmotion som förkastades och två ledamöter har lämnat in varsin reservation där båda vill att kommunerna skall kompenseras med 100 procent, medan utskottet tillstryker landskapsregeringens förslag att betala ut 50 procent av de kostnader som kommunerna presenterar.

 

Därmed, herr talman, har jag presenterat utskottets betänkande.

 

Ltl Danne Sundman:

Herr talman!

Fem saker vill jag beröra i finansutskottets betänkande. Först hela historien med vad man kallar Åland i Helsingfors. Visst är det så, som utskottet skriver, att det är allvarligt som skett och att utskottet ser allvarligt på det och förväntar sig se resultat av den interna revisionen. Nog har det samtidigt gått lite inflation i projektet, det måste jag säga, det finns ett inslag av Jesus i att man nu korsfäster ett projekt och så får alla andra synder förlåtelse; det finns många sådana här exempel när ekonomistyrningen fallerar i landskapsförvaltningen. Låt mig säga det att när man gör revisionen, tittar på rutiner osv., så skall man också ha för ögonen andra saker – ta nu bara Harparnäs färjfästet, ta nu vad som var i tidningen i dag med någon arkitekt på ÅHS som skulle ha 129.000 euro till osv.  Hur kan det gå så här i alla de här fallen? Vid korsfästelsen skall man också komma ihåg alla andra synder, det tycker jag är viktigt. Som jag sade i remissen bör man åtminstone få ut det att allt sådant här undviks i framtiden. Jag tycker inte att lagtinget vidare behöver bedriva någon rättegång, för vid en rättegång bör parterna ha möjlighet att uttala sig och det är egentligen bara den allra högsta parten här som har möjlighet att uttala sig medan det finns andra som berörs som inte kan försvara sig, men det kan man i en förvaltningsprocess.

 

När det gäller ”regeringsladugården” som man skall bygga är jag fortfarande emot det och jag blir än mer övertygad efter utskottsbehandlingen att det är fullt möjligt att anlita privata leverantörer av tjänsterna bara man gör det på rätt sätt. Att göra det själv är att välja den enkla vägen, det finns tydligen pengar att satsa och då anstränger man sig; då missar man framför allt en väldigt positiv effekt med att anlita en privat jordbrukare. Man får ut de unga blivande bönderna hos nuvarande bönder, de blir inspirerade att bli bönder, de kommer med i det tänket som den bonden har som de går i skola hos. Det är väldigt viktigt med praktik. Ju mer praktiskt yrke desto viktigare är det. Jag tror alltså att man gör ett stort misstag när man bygger regeringsladugården. Jag skulle gärna se att lagtinget kan rösta bort den. Projektet har ett starkt inslag av landskapsföretagande och vi vet att lagtinget tycker, i vissa fall åtminstone, att landskapet skall inte syssla med sådant här – ändå sysslar vi med alltför mycket landskapsföretagande.

 

På tal om landskapsföretagande skall vi också, vad det verkar, börja syssla med försäkringsbolag; förutom att vi sysslar med bank i ganska  stor utsträckning är det på gång att vi skall bli försäkringsbolag. Det hoppas jag att man kan ta fasta på när utskottet skriver, vilket jag i det här skedet är nöjd med, att man skall titta på andra alternativ när man utformar skördeskadesystemet än fonden. Jag vill behandla företagare lika så att alla företagare kan gå till ett försäkringsbolag och teckna en försäkring. Däremot förstår jag det som finansutskottets ordförande sade att premierna blir för höga om man skall göra detta på helt marknadsmässiga grunder, att premierna skall stå för kostnaderna för försäkringen. Landskapet måste agera återförsäkrare och nedbringa premierna så att de blir i storleksordning som andra företag har för sina avbrottsförsäkringar och liknande. Det handlar om att flytta decimalen ett steg så det är ganska stor skillnad och eftersom jag vill behandla företagare lika kan jag tänka mig att landskapet agerar återförsäkrare när det gäller dessa stora katastroferna. Det råder heller ingen tvekan om att jag och Obunden Samling är beredda att ersätta odlarna som har varit på tapeten som blev drabbade av vad man kan kalla naturkatastrofen, där åkrarna formligen rann bort i dikena. Det är vi helt inne för och vi avvaktar också första tilläggsbudget där vi får svar på det här.

 

I framtiden tycker jag att vi kunde gå i bräschen för att försöka få till en försäkringsprodukt. Det finns produkter på marknaden i dag, de har höga premier, det finns inte som täcker in alla typer av grödor, det finns inte som täcker in alla typer av skador, men med lite kreativitet och Ålands småskalighet kunde man kanske konstruera en produkt som sedan kan föras vidare ut i Europa. Det skulle vara någonting nydanande, vi behöver inte alltid vara efter, vi kan vara före också någon gång.

 

När det gäller jordbrukspolitiken som helhet är jag också tillfreds med utskottets begäran att landskapsregeringen skall redogöra för jordbrukspolitiken i sin helhet. Det är som jag sade i remissen viktigt att vara beredd på vad som komma skall och framför allt det som utskottet avslutar med om den alltmer avreglerade marknaden, så för att möta de utmaningarna behövs det utveckling och dynamik och inte ett system som sätter patienten i respirator. Man är väl förberedd på och anpassar sig till en kommande verklighet. Vi har inte så mycket att säga till om när man kommer med dekret från Bryssel, inte heller i det här fallet. Där bör vi vara beredda och det ligger i allas intresse att vara det i god tid.

 

Den femte saken är barnomsorgsavgifterna och där kommer jag under detaljbehandlingen, vilket jag också kommer att göra med regeringsladugården, att föreslå att kommunerna skall kompenseras till 100 procent för bortfallet när det gäller de felaktigt uppburna barnomsorgsavgifterna. Varför det? Jo, därför att jag anser att om någon kan anses ha ansvaret så är det landskapet, inte kommunerna och det där med kyrkan mitt i byn är förstås ett sätt att lösa det, men jag tycker att det här skall vi ha för våra synders skull. Och vad är då våra synder? Jo, det är att vi tar blankettlagar som sätts i kraft och som också sätter ändringarna i kraft. Det här är ett sådant fall där man är omedveten om när lagen ändrar. Därför har det här felet begåtts en gång i tiden. Vi bör ha det här för våra synders skull till den delen för jag tycker inte att man skall ha sådan lagstiftning när det gäller sådana här viktiga politiska frågeställningar att det ändrar av ett riksdagsbeslut. Det skall gå här via lagtinget, då är vi medvetna om det och då kommer det till vår kännedom. Sedan tycker jag att de åländska kommunerna inte skall behöva hålla koll på någon annan lagstiftning än den åländska inom självstyrelsens behörighet. När det gäller riksbehörighet måste man också titta i den röda boken, men annars skall det räcka med att titta i den blåa boken och ringa till den som har tillverkat den boken, alltså självstyrelseförvaltningen. Jag ser det som självklart att vi betalar detta åt kommunerna. Man kan alltid diskutera huruvida det här är en förlust eller inte. Man har inte haft rätt att uppbära dem osv., men grejen är att när det här uppdagas så sent så kan man inte gå tillbaka och i stället beskatta medborgarna högre, så det blir en reell förlust för kommunerna när man betalar dem tillbaka. Detta kommer jag att ta upp under detaljbehandlingen.

 

Ltl Olof Erland, replik:

Herr talman!

Ltl Danne Sundman ville tona ner diskussionen om landskapsdagarna och sade det har gått inflation i det hela och att man korsfäster Jesus samt att det finns många exempel. Jag är åtminstone en som vill veta dessa exempel. Det som nämndes här var 129.000 euro för en arkitekträkning på ÅHS. Det är ungefär 0,2 procent av ÅHS:s budget. Överskridningen på landskapsdagarna är 40 procent. Jag tycker när man för ut sådana här anklagelser från talarstolen som att det finns många liknande exempel - för mig är det, som jag har sagt tidigare, ett graverande exempel – så ta och nämn vilka andra exempel det är fråga om, för de skall också redas ut, på dem skall det också vara revision.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Inte tänker jag gå in på och nämna några konkreta exempel, men nog vet vi alla att det har under historiens gång varit flera liknande exempel. Nu kanske det kommer till en situationen där bägaren rinner över för det här är så pass graverande, det är så pass procentuellt hög överskridning av det ursprungliga anslaget. Det finns många andra dimensioner. Har det betalats svarta löner? Har upphandlingarna skötts på ett konstigt vis osv.? Visst är det i särklass det här problemet, men samtidigt skall man också av det här lära inför kommande situationer och också andra typer av projekt. Jag nämnde arkitektnotan för ÅHS. Jag nämnde Harparnäs färjfäste. Har allting gått rätt till där? Det är möjligt att det har gått rätt till, men det kanske finns också där rutiner att förbättra. Hela budgeten är egentligen ett instrument som borde avskaffas, dvs. att man komma så här i efterhand och reda upp. Jag tittar på vtm Gunnar Jansson här. Det är fel, för då finns möjligheter, då är det lätt att göra det.

 

Ltl Olof Erland, replik:

Herr talman!

Ltl Danne Sundman försöka prata bort också den här saken. Det som alla vet det vet inte jag och ltl Danne Sundman har nämnt att det finns många exempel av liknande slag. Jag har varit engagerad i förvaltningen mer eller mindre sedan 1970-talet; jag känner till många stora projekt där man har skött det enligt de förvaltningsregler som finns. Därför vill jag veta dessa många exempel. Vilka är de? Arkitektupphandlingen är ju en tvist som återstår att lösa och den kanske man löser i den underordnade myndigheten ÅHS. Men dessa många exempel vill jag gärna veta.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

När det gäller att upphandla tjänster och ingå kontrakt har vi haft många debatter här i Ålands lagting där landskapets förmåga att göra det har kritiserats och det är väl kanske pudelns kärna också i det här evenemanget. Det handlar om upphandling och ekonomistyrning gentemot budget. Återigen, det här exemplet är extremt. Ingen vet vad evenemanget kostar och vad som ingår. Ltl Olof Erland nämnde siffror på 800.000 euro, så i det här projektet finns många ingredienser, men till den delen vill jag ge ltl Olof Erland rätt, att jag tror inte att andra exempel är lika graverande som det här, men det finns andra saker man kan bli bättre på när man ser rutinerna för det.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Jan-Erik Mattsson, replik:

Herr talman!

Jag skall återkomma i ett anförande, men jag vill ta upp frågan om skördeskadorna som så specifikt intresserar ltl Danne Sundman. Han vill jämföra dem generellt med vilket företag som helst. När det gäller gällande lagstiftning har tidigare generationer av landskapsstyrelser och lagting insett att skördeskador är inte att jämföra med vilket företag som helst, de är specifika och speciella och därför har de en särskild behandling. Det har de också i en ny lag som har tagits i riket som börjar gälla från årsskiftet och som jag sade i remissen att jag inte har hunnit sätta mig in i men som jag kommer att göra. Men den viktigaste frågan här är: Vill ltl Danne Sundman att de åländska jordbrukarna skall åtnjuta samma eller minst samma förmåner som sina kolleger i riket? Det är åtminstone min inställning i frågan.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Jag är inte så där uppstressad av facit som näringsminister Mattsson förefaller vara om vad man har gjort i Finland och då skall vi göra exakt samma här. Jag kan se på också alternativa lösningar. Däremot är jag överens med näringsministern om det att våra jordbrukare inte skall behandlas sämre och få sämre förutsättningar, vilket betyder att skall man ha en privat försäkring måste landskapet gå in som återförsäkrare för att premierna inte skall bli för höga. I övrigt kan man nog konstruera ett sådant system och vi kan vara lite mer progressiva, lite längre framsynta än vad man är i Finland, men jag har inte några stora förhoppningar att det blir så.

 

Landskapsregeringsledamoten Jan-Erik Mattsson, replik:

Herr talman!

Kärnpunkten i frågan är att ltl Danne Sundman anser att jordbruket är en enahanda näring som vilket företag som helst. Den åsikten delar inte jag; den har åtnjutit specifika förmåner tidigare och även nu hör jag att ltl Danne Sundman kanske tycker att den skall åtnjuta det. Därför måste han ta tillbaka en del av sitt tidigare resonemang. Hur modellen skall se ut har vi inte tagit slutlig ställning till. Däremot har jag nämnt att det finns en ny lag i riket som vi skall titta på och det kan hända att den innehåller ingredienser som är väl värda att ta vara på.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Som jag har sagt många gånger tidigare ser jag gärna att mån i så stor utsträckning som möjligt behandlar alla företagare lika, jordbrukare som andra företagare. Dithän går också utvecklingen. Därav utskottets skrivning att man skall redogöra för jordbrukspolitiken för att vara beredd på det regimskifte som är på gång. Mer och mer kommer jordbruket att behandlas som vanliga företagare. När det gäller skördeskador är det ett alltför stort steg att helt avreglera den och avstå från att betala ersättning, men man kan skapa ett gränssnitt mot jordbrukaren som liknar det som en vanlig företagare har, nämligen att man går till ett privat försäkringsbolag och tecknar en försäkring. Det finns exempel inom fiskeri t.ex. där ett privat försäkringsbolag sköter försäkringen av fiskeriutrustningen, men staten går in som återförsäkrare. Det finns många bra exempel och jag hoppas att man kan vara progressiv även om man som sagt inte har så stora förväntningar.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Torsten Sundblom, replik:

Herr talman!

Ltl Danne Sundman försöker Harparnäs färjläge och Åland i Helsingfors. Sådana projekt kan man inte jämföra med varandra. Råvarupriserna stiger med god fart och är svårberäknerliga. I Harparnäs berör ökningen mycket på det myckna stålet i färjklaffen som ännu inte är utbjudet, såvitt jag förstod och då kan man inte göra sådana här jämförelser.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Nej, det stämmer att man inte kan jämföra rakt av, men jag pekade på andra saker som har ökat: är det så att det bara handlar om externa orsaker eller finns det också rutiner som bör ses över inom landskapsförvaltningen för att undvika också sådana överskridningar. Återigen, exemplet Åland i Helsingfors är extremt till många delar, men det kanske finns nyanser också i de andra överskridningarna som tål att tittas på. Därav mitt resonemang att inte bara korsfästa ett projekt, dock är jag för korsfästelse.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Jan Salmén, replik:

Herr talman!

Ltl Danne Sundman pratade om naturbruksskolan och ”regeringslagårn”. Vi har gjort ganska stora saker och tagit bort mjölkladugården och eleverna far till privata jordbrukare, så där håller jag ganska långt med hans resonemang att man skall vara ute på fältet och jobba praktiskt. Men man också se till helheten i skolan, att har man en naturbruksskola utan djur med kanske igenvuxna beten blir det lite konstigt. Skall man inte ha någon verkstad utan man far till någon annan företagare, så till slut blir det bara en fördelningscentral. Skall vi gå in för det på alla skolor tror jag nog att det blir lite tövligt om alla människor skall vara ute i samhället.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Det kan måhända vara lite ”tövligt”, men det medför också stor nytta för eleverna. Det finns många andra exempel också i landskapets skolor där eleverna i större utsträckning kunde vara ute på fältet och få mera praktik ur verkligheten direkt. Det är klart att inte kan de vara vind för våg, det krävs instruktörer, det krävs noggranna regler osv. Det kanske också krävs ersättning till de jordbrukare som ställer upp på det här, man får inte bara arbetskraft utan man måste också få betalt för handledning osv. Det är klart att det allra enklaste är att bygga en egen ladugård och så har vi det på gården. I min värld låter det ganska bra med ”förmedlingscentral”, man förmedlar, köper upp tjänster av jordbrukare; naturbruksskolan har inte så mycket egen verksamhet, men man har långsiktiga avtal med privata jordbrukare som sköter ens mark, som erbjuder djur osv. Det är klart, även här är jag kanske lite före min tid!

 

Ltl Jan Salmén, replik:

Herr talman!

Jag tror nog att du är lite före din tid med det där! Naturbruksskolan är bland de få skolor som har eleverna ute i skogsbruk och runt överallt, så jag tror att de är ganska långt komna redan. Vad gäller regeringslösdriftsladugården tycker jag den borde passa riktigt bra för de obundna!

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Nu var ltl Jan Salmén riktigt roligt faktiskt! Det är så att vi stöder lösdrift när det gäller politiken. I det här fallet tror jag att man från centerns sida är lite bunden av gammalt arv och kanske borde vara lite mera på lösdrift så att man kunde tänka lite mer kreativt och komma oss till mötes. S

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw:

Herr talman!

Vad gäller finansutskottets möten och vårt betänkande gjorde ordföranden Torbjörn Eliasson en bra redogörelse. Jag kommer delvis att uttrycka mig om samma saker. Vi har haft ett stort samförstånd, men det får bli mitt färdigt skrivna anförande.

 

Finansutskottet har be handlat förslaget till tredje  tilläggsbudget med den intensitet och de möjligheter till djupdykning i den mån tidspressen har tillåtit. Det här tog också ordföranden ltl Torbjörn Eliasson också upp, men jag skulle vilja säga att tidspressen den här gången var lite självförvållad. Vi skulle ha haft alla möjligheter att ta oss längre tid, men vi var eniga om att behandla tilläggsbudgeten i snabb takt.

 

De frågeställningar som uppstår när en annan regering är ansvarig för uppkomna budgetutfall i de flesta momenten och en ny regering skall ta ansvaret för detta för med sig en speciell politisk situation som fordrar en speciell syn på förslaget.  Vi har dock i utskottet haft en stor samsyn i de flesta fallen, såsom redan framkom i presentationen. Det fanns två reservationer som redan är presenterade.

 

Herr talman!

Vad gäller momentet 44.05.30 Allmänna stöd till kommunerna har liberalerna den uppfattningen som kom fram redan vid presentationen av tilläggsbudgeten och vilket även blev beslutet i finansutskottet, nämligen att landskapet och kommunerna gemensamt tar det ekonomiska ansvaret för den uppkomna situationen med barnomsorgsavgifterna. Det är ännu osäkert hur stor den slutliga summan blir, men det börjar klarna för kommunerna som räknat ihop sina ansökningar. Det kalkylerade återbetalningskravet för kommunernas del beräknades till drygt 900.000 €. Detta i relation till 50 procent och beloppet 450.000 euro som fanns i budgeten för allmäna stöd till kommunerna.

 

Vad gäller moment 47.15.46 Räntestöd för skördeskador stöder liberalerna  förslaget att regeringen försöker utarbeta en  lösning som garanterar  möjligheter till ersättning till jordbrukare vid bortfall av skördar av olika orsaker. Vid hörandet nu och även vid hörandet i samband med den ordinarie budgeten fick utskottet erfara att jordbrukarna själva är villiga att ekonomiskt delta i systemet om man hittar formen för en fond eller alternativt en försäkring. Problemet med försäkringar är, som redan framkom här, att avgifterna ofta blir höga. Så,  herr talman! här litar vi på att landskapsregeringen kommer med ett förslag till en långsiktig lösning helt i enlighet med skrivningen i budgeten.

 

Det som mest har aktiverat både politikerna men även pressen i tilläggsbudgeten är förstås landskapdagarna i Helsingfors. Inte minst eftersom det verkar att allt inte ens har kommit i dager, om man kan lita på dagens press. Utskottet har varit enigt med landskapsregeringen att en noggrann genomgång av de ekonomiska åtaganden under hela projektets gång bör göras. Och som även framkommit har det redan beställts en intern revision. Vi förutsätter i utskottet att lagtinget på något sätt får ta del av resultatet av denna revision. Det är ytterst viktigt att lagtinget och den åländska allmänheten kan lita på att budgetdisciplinen efterföljs och att den offentliga förvaltningen fungerar enligt givna normer.

 

Herr talman!

Ålands hälso- och sjukvård är den organisation inom landskapsbudgeten som tar större och större bit av den ekonomiska kakan. Vi har alla varit överens om att vi har en god sjukvård på Åland och vi har även politiskt varit eniga om att i fortsättningen satsa på vården. Det konto som inom sjukvården tar mera och mera i ekonomiskt anspråk är vården utom Åland och detta moment är även nu med på listan med överskridningar. Utskottet hade ambitioneb att titta detta mera ingående och utreda vad detta beror på. Själv hade jag uppfattningen att resorna ingår i detta moment men fick rätta mig efter hörandet på denna punkt. Resorna finns inte med i momentet utan det är fråga om enbart rena vårdkostnader. Den upphandlade vården utom Åland är en viktig del av den vård ålänningar har rätt att forvänta sig och ÅHS-styrelsen sköter detta med all heder. Det utskottet skriver är att ÅHS kunde ännu noggrannare se över rutinerna för transporter ur en ekonomisk synpunkt utan att för den skull äventyra patientsäkerheten.

 

Herr talman!

Jag kan inte låta bli att ha en åsikt om det som ltl Danne Sundman sade om lösdriftsladugården. För mig verkar det lite konstigt, att var vi med på samma hörande när ltl Danne Sundman säger att han är så övertygad om att det privata alternativet är det enda möjliga. Det framkom nämligen under hörandet att den bästa lösningen för eleverna är att det finns en ladugård på skolan. Att ltl Danne Sundman, som nu inte är här och kan försvara sig, talar om regeringsladugård är märkligt när vi talar om en utbildning och dess möjligheter till att ge adekvat undervisning. Vi pratar ofta och i pressen talas det ofta om politikerförakt, men sådana här uttalanden späder på detta, och då kan vi inte skylla politikerföraktet på någon annan än oss själva!

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

När det gäller benämningen regeringsladugård skall det tillskrivas politisk retorik. Jag tänkte närmast på artikeln i Ålandstidningen när påfåglarna var här utanför. Regeringen bygger en ladugård. Det är Ålands landskapsregering som är den myndighet som förverkligar ladugården. Jag tycker inte att landskapsregeringen behöver göra det. Jag tycker att man kan köpa tjänster i en redan befintlig ladugård. Därför kallar jag den för regeringsladugård. Det är inte fel och det skapar inte politikerförakt; däremot skapar det förakt när man inte kan tänka kreativt och försöka förnya sig och anlita privata företagare utan man måste göra allting själv och ta minsta motståndets väg. Inte är det enda möjligheten att göra detta privat; det finns också möjligheten att göra det i landskapets regi, men det kommer också andra positiva bieffekter med att anlita en privat aktör, vilket jag tyckte att tydligt framgick under hörandet, men det är klart att det finns utmaningar med det också, inte är jag oresonlig på det viset, men jag tycker att man skulle anstränga sig för att göra det.

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Herr talman!

Fortsättningsvis förstår jag inte att vi har varit med om samma hörande när jag hör ltl Danne Sundmans åsikt om privata ladugårdar. Det uttrycktes uttryckligen att det var bra att eleverna får en positiv uppfattning om näringen men att den här formen av undervisning i privata ladugårdar t.o.m. kunde tolkas som farlig för eleverna. Till den delen har vi olika uppfattningar. Vad gäller påfåglarna och att kalla lösdriftsladugården för regeringsladugård så anser jag att detta har sin plats i pressen och där det är roligt, men här uttalar vi oss inte på det sättet.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Jag förbehåller mig rätten att konstruera mina egna retoriska uttryck för att belysa vad jag tycker om regeringens politik och det kommer jag att fortsätta med i minst samma omfattning som hittills. Jag vill säga när det gäller själva sakfrågan att vissst finns det risker och utmaningar med att köpa tjänsterna av en privat jordbrukare, men det finns det också om man har djur själv. Det finns många säkerhetsaspekter med djurhållning, det har vi sett också ute i verkligheten ganska nyligen att det kan gå riktigt illa. Till den delen är det ingen skillnad, man måste ha bestämmelser och i avtal reglera detta och ge elever som är oerfarna handledning, men det måste man göra i båda fall, så de allra flesta utmaningar som finns med att anlita en privat finns också i skolans anläggning, i regeringsladugården.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Herr talman!

Vi känner nog alla till ltl Danne Sundmans kapacitet att uttrycka sig och inte tror jag att jag kan få stopp på det och min avsikt är inte det heller!  Min åsikt är att man kan välja sina estrader!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Barbro Sundback:

Herr talman!

Trots den begränsade tiden tycker jag att finansutskottet har gjort ett bra betänkande och det förefaller som om diskussionen skulle ha varit intensiv och saklig, så jag vill gratulera utskottet till det. Jag är dessutom rätt så nöjd med att de påpekanden vi gjorde från socialdemokraternas sida delvis har blivit beaktade. Alldeles särskilt nöjd är jag med allmänna motiveringen där man efterlyser ett meddelande om landskapsregeringens lantbrukspolitik. Jag tycker att det var värdefullt att utskottets ordförande sade att han vill ha meddelandet, så snart som möjligt tror jag det var prioriterat från utskottets sida. Det är nog mycket på sin plats av flera olika skäl men ändå främst på grund av de bidragsbelopp som det gäller. Det finns många moment under näringsavdelningen som rör primärnäringarna, men programmet för landsbygdens utveckling mellan 2007 och 2013 är nog ett av de största någonsin. Totalt går det löst på 57 miljoner euro under en period på sju år! Det är kolossala pengar, det är i genomsnitt drygt 8 miljoner i året. Det är viktigt för lagtinget att få den fullständiga genomlysning som ordföranden talade om hur dessa pengar skall användas. Man förstår när man läser budgetmotiveringarna att det är ett arbete bakom programmet som är omfattande och det kan knappast ges i budgetmotiveringar en klar bild av vad det riktigt går ut på och vad det gäller. Det står heller inte någonting om frågan om lika konkurrensvillkor i budgetmotiveringen utan där använder man hög konkurrensförmåga, och det tycker jag faktiskt är ett mycket, mycket bättre mål, eftersom detta att man skall ha lika som i riket är lite slentrianmässigt uttryckt, men egentligen borde man ju vara mera konkurrenskraftig än i riket. Stöden är inte ett mål i sig utan de skulle helst fungera som ett medel. Det där tycker jag var mycket positivt och jag ser fram emot att få mera information och kunskap om detta ämne samt att vi får en omfattande debatt. De facto är det så att jordbrukarna i dag är den största bidragstagargruppen vad gäller inkomststöd, man räknar väl på Åland i dag att i genomsnitt 50 procent av lantbrukarnas inkomster är stöd. Det är sådana siffror som inte finns beskrivna, men det är väldigt viktigt att vi får veta hur det de facto är ställt med den saken eftersom det ändå är skattemedel. Vi har i också i dag fått inbjudan till ett program för att åka runt och titta på olika  förädlingsföretagsanläggningar och det ser ut att vara inspirerat t.o.m. av den här diskussionen och jag skall gärna delta, om det blott är möjligt.

 

Herr talman!

Det där är vi alltså mycket glada och nöjda över. Det är också positivt att utskottet har berört Ålands sjösäkerhetscentrum och lagt sig in i problematiken. Att man ändå vill vänta på utredningarna har jag en viss förståelse för, men från vår sida vill jag säga att vi länge har önskat att det här skulle bolagiseras och inte belasta övrig samhällsverksamhet. Det är också så, det vet vi alla, att får man ett ekonomiskt ansvar måste man jobba på ett sätt än när man, som det nu är helt möjligt, överskrider lite här och lite där och så kommer man till landskapet och det kommer en städarbudget. Jag tror mycket på att man förändrar strukturen på sjösäkerhetscentret, kanske redan till nästa års budget att vi kan se en sådan förändring.

 

Ltl Danne Sundman var inne på lite sådana tankar som jag också har efter att ha lyssnat på debatten och tagit del av det som står i tidningarna, att på något sätt har Ålandsdagarna fått väldigt stor uppmärksamhet, och det är förståeligt mot bakgrund av det som har skett, men på ett sätt är det så att nästan allt som finns här i budgeten är överskridningar av anslag. Jag har sagt det många gånger och det var roligt att höra att ltl Danne Sundman hade samma uppfattning att man borde inte ha någonting som heter städarbudget utan de ansvariga skall ha ansvar för sina anslag och om man ändrar på verksamheterna måste det tas politiskt beslut om det leder till ökade kostnader framför allt; man borde också ta tilläggsbudgeter mycket tidigare när man har fattat politiska beslut om att det är motiverat att göra så för att inte överskrida momenten, alltså ha en helt annan budgetdisciplin eller det som vtm Gunnar Jansson var inne på i sitt allra första anförande här i samband med tredje tilläggsbudgetens remissdebatt. Jag tycker att en städarbudget är ett riktigt otyg, utan budgetdisciplinen borde vara sådan att man omdisponerar och gör tilläggsbudgeter så att vi överhuvudtaget inte har någon städarbudget. Jag kan säga att för min del tror att varenda en tilläggsbudget under de snart 30 år jag har varit i lagtinget har t.ex. naturbruksskolan och Ålands lyceum haft tilläggsanslag. Det är på något vis så etablerat att man kör på så här och då är det sådana saker att man ser att kostnaderna för bespisningen inte har räckt och att man har haft mera utgifter för att upphyra utrymmen, det är inte några stora överraskningar, utan en kunnig tjänsteman och en som har ett kostnadsansvar kan mycket väl redan under årets lopp se vart det håller på att ta vägen. Jag ser gärna att den här regeringen kommer med andra budgetdirektiv än sådana som tillåter just den här formen av städarbudget.

 

I fråga om ersättning för barnomsorgsavgifterna är det i stort sett samma förslag som ltl Danne Sundman som vi presenterade redan i remissen och han tycks ha svårt att underordna sig socialdemokraterna, men vi lägger inge något prestige i det utan vi kommer att stöda ltl Danne Sundmans förslag så att han får lite brösta upp sig här i salen över den saken!  Det kommer antagligen inte att gå igenom, men principiellt tycker jag inte att jag har någon orsak att ändra ståndpunkt här. Man kan inte till 50 procent från regeringen vara moraliskt ansvarig för någonting utan antingen har man ett ansvar eller så har man inte – eller kanske det borde vara 60 procent, lite mera än kommunerna eftersom landskapsregeringen är tillsynsmyndighet! Vem är det som utdömer denna gudomliga rättvisa på 50 procents moralisk skyldighet? Jo, det är majoriteten själv! Jag är inte så imponerad av det resonemanget utan det får regeringen naturligtvis stå för.

 

Det har ältats mycket om lösdriftsstallet på naturbruksskolan, men det är en gammal fråga och det har avgjorts för länge sedan att det skulle vara ett sådant. Det var ett alternativ till att bygga en helt ny stor ladugård som väl var flera miljoner någon gång i tiden, så det här är väl ändå ett rimligt alternativ att förverkliga. Inte är det lösdriftsstallet som är det stora problemet för naturbruksskolan utan nog ligger det fortfarande på det planet att det är elevunderlaget som sviktar och elevplatserna är kolossalt dyra här per elev. Struktur-07 hade på sätt och vis automatiskt räddat naturbruksskolan, men nu kvarstår de enorma kostnaderna för utbildningen. Det är väl en fråga som kommer i samband med nästa års budget igen upp till diskussion.

 

Herr talman!

Det var lite positivt och kanske också lite kritik men framför allt tycker jag ändå att det här slutar ganska bra.

 

Ltl Jan Salmén, replik:

Herr talman!

Det gläder mig att ltl Barbro Sundback vill lära sig lite om jordbrukspolitik och bli insatt i regelverk och saker, för vi har märkt att insikterna saknas om hur systemet fungerar med s.k. bidrag som hon pratar om; hon pratade t.o.m. om något inkomstbidrag åt jordbrukarna. Det är roligt att höra att hon äntligen skall sätta sig in i det! Det är inte landskapet Åland som driver så mycket jordbrukspolitik utan nästan alltihop sköts från Bryssel och vi får anpassa oss. Det är inte så mycket vi kan göra här på Åland utan vi får egentligen bara anpassa våra regelverk så att det blir godkänt nere i Bryssel och att vi får betala ut de s.k. bidragen.

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman! 

Jag har förstått att det är ett bekymmer att man måste ta emot bidragen, att det är tungt! Men vi får väl veta sedan hur det står till.  Men om man tänker att det skall gå 57 miljoner på sju år till det åländska lantbruket, så nog är det väl viktigt att vi får ett meddelande om den lantbrukspolitiken sedan håller längre än dessa sju år. Sedan är det populärt att skylla på Bryssel, men det finns ingenting som tvingar en att ta emot, man kan avstå från programmen, de är inte obligatoriska. Men det tror jag man inte har råd med på Åland. 57 miljoner motsvarar mer än tio golfbanor. Är det vettigt satsade pengar eller kanske man skall satsa dem på något annat om det är så tungt att ta emot dem!

 

Ltl Jan Salmén, replik:

Herr talman!

Ta emot och ta emot! Det är fråga om en kompensation för att man inte får höja priserna. Jordbrukaren tar gärna ut det på priset. Det är ett stöd till livsmedlen, alla vi som går och handlar får billig mat för dessa 57 miljoner och så får vi lite öppna landskap och lite annan infrastruktur, som det brukar heta! Det är mera till stöd i slutändan för den som handlar, men det vill man inte riktigt höra.

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman!

Jag tycker att i detta kommande meddelande skall bl.a. frågan om reglerade priser tas upp. Det var väl det som försvann när vi gick med i EU. Om sedan inte primärodlarna får ut det som de önskar så är det nog inte konsumenternas fel. Vi ser också en uppgång av livsmedelspriserna. Hur skulle det kunna vara möjligt om de är reglerade! Nej, det där är dimridåer som man fortsätter att sprida från jordbrukarnas sida och det är därför mycket bra att programmet kommer.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Herr talman!

Jag tackar för de positiva omdömena om finansutskottets arbete! Sedan talade hon om att detta med ”lika som i riket” används som ett argument. Jo, men jag tycker så här att det behöver inte vara lika som i riket, utan jag skulle vilja säga att det bör vara minst lika bra som i riket. Vi har en självstyrelse och den bör vi utnyttja, så om vi vidgar det och tittar till all företagsamhet på Åland, inte bara till jordbruksföretagen, så bör vi se till att vi har minst lika bra konkurrensförutsättningar för vår åländska företag som man har exempelvis i riket, men också på marknaderna väster om oss.

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman!

Det är vanligt med ”minsta lika som i riket”, men det är på något vis som självstyrelsens minimifrihet. Jag tycker att det skulle vara viktigt att man talade om att man har ett konkurrenskraftigt jordbruk på Åland. Jag utgår från att man använder sig av stödformer som är legitima, att det ligger inom lagstiftningens ramar.  Att man sedan i beredningen gör jämförelser med riket är en sak, men politiskt är det svårt när man använder det argumentet därför att det är ingen som riktigt konkretiserar vad man talar om. Det kan vara på någon väldig detaljnivå. Som jag ser det är målet det viktiga och här är det mera fråga om medel.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Herr talman!

Egentligen är allt företagande på ett eller annat sätt reglerat, via lagar m.m. Primärproduktionen är mycket, mycket mer reglerad än vad annan företagsverksamhet är. Det måste man komma ihåg och det är viktigt att vi har en politisk stabil plattform; då kan vi säga generellt för allt företagande och även för jordbruket att man vet att långsiktigt kommer det att fungera på det här sättet. Det är enda möjligheten att kunna få etableringar. Det kan t.o.m. vara viktigare än skatteprocenten som företaget betalar att man vet att går jag in där och etablerar mig och investerar så kan jag räkna med att jag har ett långsiktigt regelverk som fungerar för min företagsamhet. Vi måste komma ihåg att hela livsmedelsklustret tillsammans sysselsätter 1.500 människor, så det är jätteviktigt att vi har jordbruket up-to-date och konkurrenskraftigt.

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman!

Jag såg den där siffran 1.500 och om jag har räknat rfätt så skulle de 57 miljonerna innebära 230.000 euro per sysselsatt under dessa sju år. Det är ganska högt sysselsättningsvärde på pengarna. Problematiken med bidrag är, som många har varit inne på, att de blir styrande. Det är inte marknaden eller efterfrågan utan det blir en konflikt i systemet att man vill hellre rikta in sig på bidragen för det är naturligtvis en tryggare inkomstkälla att ”bidragsmaximera”, som man brukar säga, än att kanske låta sig styras av marknaden. Det är väl ganska allmänt, inte bara för jordbruket utan också för annan verksamhet.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Herr talman!

Man överskrider lite här och där och sedan kommer man till landskapet och vill ha mera pengar, sade ltl Barbro Sundback och nämnde Ålands sjösäkerhetscentrum som exempel. Det finns en samsyn i ltl Barbro Sundbacks och mitt tänkande. Det är att Ålands sjösäkerhetscentrum bör bolagiseras. Men orsaken till att man nu har ansökt om mera pengar är rent budgettekniskt. Inkomsterna har ökat med 90.000 och utgifterna har också ökat med 50.000 euro. Åland sjösäkerhetscentrum har inte slarvat och inte kommit och tiggt om mera pengar, utan orsaken till att de nämns i budgeten är rent budgetteknisk.

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman!

Jo, ltl Veronica Thörnroos har rätt i fråga om Ålands sjösäkerhetscentrum. Men om vi tittar på andra moment är det egentligen överskridningar som man gör. Med en sådan ekonomi som vi har tycker jag att man skulle ha en annan budgetdisciplin inom landskapsregeringen och inte lösa det på det här sättet, t.ex. som man tvingas göra inom kommunerna, men där har man inte det arma klumpsummesystemet utan man måste utgå från vad man har för intäkter under det aktuella året.

 

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Herr talman!

Jag stöder helt ltl Barbro Sundbacks resonemang när det gäller budgetdisciplin. Vi skall försöka få en förbättrad budgetdisciplin, men det jag inte stöder är att ltl Barbro Sundback generellt går ut och säger att man kommer och så vill man ha mera pengar och så plockar man någon del från förvaltningen, i det här fallet en del som hade skött sig alldeles utomordentligt väl. Jag tror att man skall vara försiktig med att generalisera, både när det gäller bra saker och när det gäller dåliga saker.

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman!

Man måste nog generalisera om man skall principerna för budgetarbetet, annars tror jag det blir svårt.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Harry Jansson, replik:

Herr talman!

Tack för ett intressant anförande i stort. Jag är dock lite förvånad över att ltl Barbro Sundback i detta läge, när vi står inför rätt betydande förändringar av vår klimatpåverkan m.m. ironiserar över att vi försöker hålla landskapet Åland öppet och framför allt att vi har lokalt producerad mat, det som är den största enskilda miljöinsats vi kan göra som konsumenter, dvs. köpa det som har producerats på våra egna öar. Med tanke på socialdemokratin, miljöbudskapet m.m. tycker jag att det är lite malplacerat att i det här läget ifrågasätta att man försöker ta tillvara de möjligheter som de olika programmen ger att hjälpa en rätt pressad jordbrukarnäring. Behovet av ett meddelande för att just klargöra de här aspekterna tror jag att vi alla välkomnar.

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman!

Jag tycker inte att jag överhuvudtaget har berört miljön. Socialdemokraternas vision är att hela Åland skall bli ekologiskt och vi tror på lång sikt att det är det enda sättet för det åländska jordbruket att överleva när bidragen i den här omfattningen tar slut. Vi kommer aldrig att ha en sådan stordrift att vi kan konkurrera. Alla som var på bio igår och såg hur det går till i Europa inser att Åland inte har någon chans i en sådan konkurrens utan man måste konkurrera med kvalitet. Jag ser gärna ännu mera tyngdpunkt på miljö och ekologiskt odlande.

 

Ltl Harry Jansson, replik:

Herr talman!

Det är just med anledning av de avarter vi ser av stordriftsfördelarna ute i Europa, med allt vad vi vet av olika antibiotika, genmanipulationer och sådant. Det är därför som ltl Barbro Sundback borde uppskatta det småskliga jordbrukssamhället som Åland står för, där vi vet vad vi äter när vi åter åländskt producerat. Det åkerlandskap där vi odlar våra grödor kan i mångt och mycket redan betecknas som ekologisk jämfört med vad andra lantbruksmiljöer i Europa erbjuder i dag. Vi måste komma ihåg att närproducerat är ofta miljövänligt.

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman!

Nu tycker jag att ltl Harry Jansson skall sluta upp och tycka vad jag tycker, utan tyck själv! Jag har inte berört miljön överhuvudtaget. Det åländska är småskaligt och det kommer alltid att förbli småskaligt. Det kan inte bli storskaligt på grund av vår litenhet. Men en starkare betoning på miljön och på ekologiskt är helt i linje med den socialdemokratiska politiken.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Herr talman!

Ltl Barbro Sundback talar bl.a. som om det skulle finnas någon skillnad mellan de bidrag vi beviljar från landskapsregeringen och legitima stödformer. Jag skulle gärna höra lite vad hon menar med det därför att vad jag känner till om de bidrag, eller vad vi vill kalla dem, som betalas ut från näringsavdelningen till jordbrukare är de helt och hållet enligt EU:s regelverk, alltså legitima stödformer och ingenting annat. Ltl Barbro Sundback talar lite nedsättande om bidrag, men tycker då att legitima stödformer skulle vara någonting annorlunda när det egentligen är samma sak. När det gäller budgetdisciplin håller jag gärna med om det, men jag vill ändå erinra om att den som var ansvarig för budgeten 2007 och uppföljningen under 2007 var en socialdemokratisk finansansvarig! Där kunde man kanske ha gjort bättre då!

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman!

Det sista har jag alltid haft samma åsikt om, men det kräver förändringar av hela vårt ekonomiska system egentligen i slutändan. Men om man tar budgetdisciplinen så krävs det nya bestämmelser och rutiner. Det är så och oberoende om socialdemokraterna har haft ansvaret under den gångna perioden har jag fortfarande samma åsikt, så jag har inte någon annan uppfattning i dag än som jag har haft väldigt länge. Det är väl inte för sent att ändra nu om det finns stöd för det i den här regeringen.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Herr talman!

Jag fick inte reda på om det är någon skillnad mellan bidrag och legitima stödformer, men det kanske jag får. Jag ville ändå säga att jag är glad att ltl Barbro Sundback stöder lösdriftsladugården trots allt vid naturbruksskolan. Men samtidigt säger hon att elevunderlaget sviktar, ja, åtminstone har det sviktat. Jag tror att i takt med att livsmedelsbristen gör sig mer gällande över hela världen och livsmedelsförsörjningen blir ett större och större problem kommer också intresset för jordbruket att öka på Åland för då blir det en mening med att producera någonting; då behöver man inte hålla på och följa alla mystiska EU-regelverk utan man kan faktiskt producera det som behövs. Jag tror att vi kan se fram emot en ljusning när det gäller lantbruket ur den synpunkten. Jag tror som vi hörde tidigare att självförsörjningsgraden på Åland måste upp och det kan bara göras genom att vi får utveckla närproducerade livsmedel.

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman! Vi får hoppas att ltl Gun Carlson har rätt, om inte förr så i samband med att meddelandet kommer så kommer säkert diskussionen att gå vidare.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anders Eriksson:

Herr talman!

När det gäller finansutskottets arbete får man den här gången lov att säga att det är gott. Det är inte så omfattande i och med att det är en tilläggsbudget, men det som man har tagit upp har man oftast hamnat på rätt, så det vill jag inledningsvis ge en eloge för.

 

Jag tycker med tanke på de sista replikskiftena att det är bra att finansutskottet påpekar att det skulle vara lämpligt att landskapsregeringen presenterar en lantbrukspolitisk redogörelse, det ser jag fram emot. Det har pratats om fyra förlorade år; då har man ibland pratat framåt, men jag tror att när man tänker på lantbrukspolitiska visioner så får vi nog konstatera att vi kanske har haft fyra förlorade år bakom oss. Det är alltså hög tid att ett meddelande kommer fram. Det sägs att meddelandet bör även beskriva landskapsregeringens framtidsvisioner, målsättningar och strategier för att möta utmaningarna i en successivt avreglerad marknad, med förhoppningen, kunde man kanske tillägga, att man kan fasa ut mer och mer av bidragen för jag vill igen understryka att från yrkesutövarnas sida vill man nog bra mycket hellre leva på priset på sina produkter än på bidrag. Jag tror också att ett meddelande tjänar på om man utformar det så pass pedagogiskt och överskådligt så att alla kan skaffa sig lite mera kunskap om vad det här sist och slutligen handlar om, så jag tycker att det är ett mycket bra ställningstagande från finansutskottets sida.

 

Den andra saken i finansutskottets betänkande som jag kanske inte riktigt är lika imponerad av gäller kompensationen till kommunerna för återbetalningen av barnomsorgsavgifterna. Där stöder finansutskottet landskapsregeringens linje att man skall återbetala 50 procent, och det förstår jag faktiskt inte. Orsaken till den här problematiken är ju att lagstiftningen inte var i skick och det är landskapsregeringen som är den övervakande myndigheten. Inom rättsväsendet brukar man prata om att man handlar i god tro, och kommunerna har de facto handlat i god tro, så varför man skall ersätta dem med bara hälften förstår jag inte. Jag kommer alltså att stöda ltl Danne Sundmans förslag om 100 procent i kompensation. 

 

Med tanke på den frågestund som dagens lagtingsarbete började med och den fråga som ställdes om bl.a. kompensationen till Finströms kommun så om vi ser på de kommuner som har tagit ut överhöga barnomsorgsavgifter är de facto kommuner som har försökt göra allt för att få ett så bra ekonomiskt utfall som möjligt. Det pratas ofta om att kommunerna av egen orsak har förstört ekonomin, men här blir det så att de som verkligen har försökt är de som drabbas mest och det tycker inte jag är bra.

 

Den andra saken jag vill ta upp är Åland i Helsingfors; jag kommer ihåg att jag sade till finansutskottet att om man inte tar tag i den här biten tror jag att det är svårt att ta finansutskottet på allvar. Finansutskottet skriver att man ser allvarligt på situationen och jag tycker att formuleringarna som finns i betänkandet är bra. Tidigare finansministern Lasse Wiklöf pratade ofta om ”jojarprojekt”, men det här tenderar kanske ha varit ett ”jojarprojekt”.

 

Jag håller ganska långt med ltl Barbro Sundbacks resonemang om en städarbudget. Oavsett hur man ser på det kan det alltid förekomma överskridningar, men det här med städarbudget har ändå lett till en signal till förvaltningen att det kommer en sista budget där man kan reglera saker och ting och det är inte bra, jag håller med ltl Barbro Sundbacks resonemang där.

 

När det gäller skördeskadorna har jag argumenterat så pass mycket för det redan så det är onödigt att upprepa det. Jag tycker att man kunde ha reglerat det nu, men finansutskottet är väldigt tydlig på den punkten att det här skall regleras i första tilläggsbudget för år 2008. Jag tror att man också från landskapsregeringens sida är medveten om att det här går inte att flytta fram en gång till. Jag har faktiskt övervägt ett förslag om att äska medel redan nu, men jag känner mig inte motiverad att slå ett slag i luften, så vi får se tiden an.

 

En sak som jag tog upp i mitt remisssanförande som finansutskottet inte har berört är tilläggsandelarna för både miljö- och LFA-stödet. Om man följer självstyrelselagen är det utgifter som hör till rikets behörighet. Riket hade det tidigare. Det har förts över till Åland men klumpsumman har inte reglerats. Jag har inte exakta siffror på det här, men som jag sade i remissen tror jag det rör sig om ansenliga summor, hundratusentals euro. Det är synd att inte finansutskottet tittade på detta, men jag ser att vi har vår finansminister här så jag vill framföra att det här är en sak som man borde ta och titta på och se vad man kan göra åt det.

 

Herr talman!

När det gäller den som i jordbrukarkretsar kallas för wiklöfska ladugården, den har här kallats för regeringsladugården – kärt barn har många namn – men orsaken till att jordbrukare kallar den för wiklöfska ladugården är att många jordbrukare inte förstår denna investering och jag skall öppet och ärligt erkänna att jag är själv en av dem. I praktiken har det tidigare varit så att man har varit ute hos aktiva yrkesutövare och jag har haft många lantbruksstuderande hos mig tidigare och då skämtade man och sade att man är ett år i lantmannaskolan och lär sig hur man inte skall göra och så är man ett år hos en jordbrukare och lär sig hur det skall gå till. Nu har det säkert ändrat en hel del, men själva praktiken har ändå splittrats upp. Om jag är någorlunda uppdaterad hur det är i dag så är man två veckor på en vårbrukspraktik, sedan är man ett par dagar på en höpraktik, man är lite här och där, man har inte möjligheter att följa med hela odlingsåret ute hos en privat lantbrukare på det sätt som man var tidigare. Det ser jag som ett exempel på att också lantbruksutbildningen, likaväl som övrig utbildning, blir alltmer teoretisk, och det är inte bra. Jag ser att ltl Henry Lindström tittar lite lurt på mig - han kommer säkert ihåg när han var landskapsagronom och jag var näringsansvarig och vi var ut till Jomala gård. Då hade jag den utgångspunkten att jag tror att det är bättre att man skulle ha privatiserat skoljordbruket. Jag har fortfarande den åsikten, men jag respekterar att det finns olika tankar på det. Det här är en investering på nästan 400.000 euro. Jag noterade i finansutskottets betänkande att man har hört en lantbrukare som har uppfört en ungefär likadan ladugård två-tre kilometer från skolan. I och med att ltl Danne Sundman sade att det här är någonting som lika bra kunde skötas ute hos någon privat och han har skrivit följande i sin reservation: ”I stället för att uppföra ett lösdriftsstall i landskapets regi anlitas en privat leverantör av dessa tjänster för undervisningen”, så tror jag att de tjänsterna kan bli minst lika bra som att man sköter det i landskapets regi. Jag riktar en fråga direkt till ltl Danne Sundman, om man har möjlighet att svara på den, att har han den uppfattningen att det här kan skötas av privata krafter, det här bygget behövs inte? Hur ser finansutskottets ordförande på det, är det så eller har jag missförstått?  Kan man sköta det privat är det i så fall en hel del pengar som man kan spara.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Herr talman!

Först gällde det barnomsorgsavgifterna där vi tillstyrker landskapsregeringens förslag. Det är juridiska ansvaret är ännu inte utrett, det måste man komma ihåg. Jag uttalade mig på utskottets vägnar tidigare, nu uttalar jag min personliga åsikt. Kommunerna hade i vilket fall som helst varit ansvariga för att ta hand om skötseln, under alla omständigheter hade de varit tvungna att bekosta den. Man kan alltså se åtminstone en del av summan som ett räntefritt lån som man har fått av sina kommunmedborgare. Man kanske inte har tagit ut tillräckligt mycket skattepengar som man borde ha gjort, men trots allt är det kommunerna som är ansvariga. Jag återkommer i nästa replik.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Det kan man ha olika åsikter om. Jag ser det, som jag sade i mitt anförande, att i och med att kommunerna har utgått från att det är fullt lagligt att ta de avgifter man har tagit och den övervakande myndigheten, dvs. landskapsregeringen, inte heller har kommit med några invändningar och sagt att stopp, stopp, här går ni utöver lagens råmärken, så ser nog jag det åtminstone som ganska klart att det är landskapet som skulle kompensera det här. Jag tycker att resonemanget om räntefritt lån osv. för lite för långt. Det är de facto en ganska stor kostnad för kommunerna, en kostnad som kommunerna inte alls har budgeterat för. I slutändan är det så att får inte kommunerna kompensation fullt ut för detta leder det till att man får höja kommunalskatten, det är det enda intäktsmedel man har som man kan påverka själv.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Herr talman!

Jag tror att det har förorsakat kommunerna merkostnader, dels direkt, men även när det gäller administration och framför allt nu när man skall betala tillbaka och allt detta. De skall definitivt ha kompensation, det tycker jag också, men jag sade att man kunde se på det på det sätt som jag förklarade tidigare. Därför tycker jag för mitt vidkommande att det här är ett bra alternativ där man sätter kyrkan mitt i byn och tar det moraliska ansvaret, även om det juridiskt inte är utrett och betalar hälften av kostnaderna som kommunerna lägger fram. Jag tycker att det är fair och jag tror att kommunerna när de sätter sig ner i sin kammare kommer att tycka samma sak när de har tagit fram hur mycket det har kostat dem och hur mycket de har fått av landskapet.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Givetvis kan jag inte uttala mig för alla åländska kommuner, men nog har jag den uppfattningen att det kom som en väldigt stor överraskning för kommunerna att man har tagit för höga avgifter; annars skulle man definitivt inte ha gjort det. Jag tror alltså inte att de åländska kommunerna som drabbas av merkostnaden tycker samma sak som finansutskottet tycker. Ettdera tar man ställning till: har landskapsregeringen ett ansvar eller har man inte? Och kommer fram till, som både landskapsregeringen och finansutskottet har gjort, att landskapsregeringen har ett ansvar skall man också ta det ansvaret fullt ut. Jag tycker inte att det passar sig i ett parlament att man gör någon slags kohandel och sätter kyrkan mitt i byn. Med all respekt, finansutskottets ordförande, det är min bedömning – jag konstaterar att vi har olika åsikter.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Ltl Anders Eriksson frågar i sitt anförande om jag anser det praktiskt möjligt att i stället anlita en privat leverantör av tjänsten som man skall utföra i den s.k. wiklöfska eller regeringsladugården. Visst anser jag det! Det framkom också under hörandet att det är fullt möjligt, men det är klart att man måste för det första komma till avtal med någon leverantör som har en sådan här anläggning och då måste man också kunna garantera säkerheten, man måste ha handledning på plats och det blir säkert också fråga om en kostnad för att inrymmas osv. Det är fråga om det finns tid och rum s.a.s. i jordbrukarens anläggning och arbetssituation, men det tror jag att man kommer överens om man upptar förhandlingar. Det finns flera sådana här alternativ, både sådana som är väldigt naturbruksskolan och sådana som längre bort på Åland. Jag tror absolut att det är fullt möjligt, men ingen har riktigt tänkt detaljerat i de banorna och därför har man inte svar på alla detaljfrågor. Möjligt är det i alla fall.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

I och med att ltl Danne Sundman är den enda i finansutskottet som har valt att svara får jag ta fasta på det han säger, att det är möjligt att få tjänsterna av en privat leverantör. Man kan givetvis säga, som redan sades här, att det har tagits beslut om projektet för länge sedan. Nu är det bara en tilläggskostnad, men det är ändå en tilläggskostnad på över 25 procent. Jag tycker aldrig att det är för sent att titta på andra alternativ, om det är ett bättre alternativ och jag tror att man som elev faktiskt kan lära sig mera ute hos en privat lantbrukare än vad man gör på skoljordbruket.

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Som jag sade i mitt anförande tror jag också att en viktig sak när man utbildar sig till bonde är att man får vara ute i verkligheten och se hur riktiga bönder har det, hur deras verklighet är, så att man blir inspirerad att ta det yrket och gå in för det på allvar. Det tror jag är en absolut positiv bieffekt som man får av den här lösningen i stället för att ha den i offentlig regi där man bara får träffa lärarna – inget ont om dem – men det är absolut positivt att man är ute i verkligheten.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Jan-Erik Mattsson:

Herr talman!

Jag vill tacka finansutskottet för ett gott arbete och framför allt snabbt för att tillgodose att budgeten skall kunna klubbas i dag och få sin verkan för de åländska näringarna och hela Åland. Till den delen har jag inte desto mera kommentarer att göra, men det som nämns är en sak  under allmänna motiveringen att man vill ha ett meddelande från regeringen om lantbrukspolitiken. Jag tycker att det är väsentligt att lyfta frågan, den är inte lyft som sådan i tilläggsbudgeten. Jag ser alltså med god tillförsikt fram mot att vi kommer att kunna lämna ett meddelande om förutsättningarna och om den framtid som den här regeringen tror att landsbygdsnäringarna skall ha. Det är helt uppenbart att det finns ett stort behov av information och kunskapslärande om vad lantbruket har för effekter på Åland och hur pass integrerat det är i det åländska samhället. Regeringens handlingsprogram med de framtidsvisioner vi har där kommer i huvudsak att ligga som grund för det meddelandet, men utöver det finns redan det landsbygdsutvecklingsprogram som vi har fått godkänt i Bryssel och som den tidigare regeringen till stora delar lade grunden till samt den tidigare förda politiken.

 

Det finns mycket åsikter om lantbrukets inverkan på olika saker och jag är lite förvånad över t.ex. ltl Barbro Sundbacks åsikt om att socialdemokraterna vill ha ett ekologiskt jordbruk och lantbruk på hela Åland, men de vill inte ha några bidrag! Då undrar jag skall vi slopa vår fördel av EU-medlemskapet som vi de facto har i och med att EU är med och delfinansierar de stöd som jordbruket och lantbruket har i dag, om vi går över till ekologisk odling, vill säga? Det här är en fråga som är väsentlig att få svar på. Jag undrar vad priset på de ekologiska produkterna skulle bli om vi inte erhöll några som helst EU-stöd eller inte betalade ut EU-stöd. Betalar vi inte ut några EU-stöd kan vi heller inte betala ut några landskapsstöd, förmodar jag, eftersom de är kopplade i ett program till varandra som är fastställt fram till 2013. Men det är ändå intressant att notera att den tidigare finansministern tydligen inte på något vis hade någon inverkan på det landsbygdsutvecklingsprogram som den tidigare regeringen har fastställt och skickat till Bryssel samt att ltl Barbro Sundback inte hade någon talan i den socialdemokratiska gruppen för att få en input i programmet. Det är ganska intressant att ltl Barbro Sundback de facto har suttit i lagtinget dubbelt längre än vad jag själv har gjort och kan så mycket mindre om jordbruket – i princip tycker jag att det verkar som om hon kan nästan ingenting, framför allt när hon säger att miljöaspketerna i jordbrukspolitiken inte har med varandra att göra. Det tyngsta stödet som betalas ut till jordbruket är de facto miljöstöd, åtminstone en väldigt stor del av det.

 

Jag måste också gå över till den s.k. wiklöfska ladugården, ett namn som jag inte hört förut, men jag vill markera lite grand. Jag har en något annorlunda åsikt än ltl Anders Eriksson och ltl Danne Sundman i denna fråga. Jag tycker att privata företagare kan utgöra mycket goda läromästare i kunskapen om hur man sköter jordbruket och hur en lösdriftsladugård fungerar. Det är en helt utmärkt sak, men att ålägga en privat företagare att upprätthålla en sådan här typ av verksamhet under t.ex. det antagna LBU-programmet, som varar fram till 2013, så vilken företagare vågar skriva på ett kontrakt att jag skall ha en lösdriftsladugård i drift för utbildning av elever vid naturbruksskolan i djurskötsel fram till 2013! Jag skulle inte våga göra det om jag vore jordbrukare, så för att säkerställa den här funktionen, som är synnerligen viktig för det åländska jordbruket och de öppna landskapen, än på något annat sätt än som man nu har valt att göra, som också den tidigare näringsministern har stått bakom eftersom anslaget finns med, stöder jag att detta kommer till stånd och jag tackar finansutskottet för att utskottet också har bifallit anslaget och  jag hoppas verkligen att anläggningen kommer att verkställas nu. Utan boskapsskötsel i landskapet har vi inget mejeri och vi har inget slakteri, och vad mera trillar inte bort då? Av miljömässiga orsaker tror jag vi kommer att tappa mycket av den åländska identiteten på landsbygden.

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Det var ett så otroligt osakligt anförande av minister Mattsson att det känns inte som rimligt att överhuvudtaget replikera på allting. Socialdemokraterna har som en vision – jag vet inte om centern har någon vision – att Åland skulle bli ett helt ekologiskt samhälle. När det kan vara möjligt tror jag inte är möjligt att säga, men det är ett mål som vi har och som vi tror att också den åländska befolkningen till stora delar understöder. Vad beträffar frågan om stöd till jordbruket och miljön är min personliga uppfattning att det egentligen är bara det ekologiska jordbruket som borde få stöd, eftersom övrig odling har miljöeffekter som bl.a. förstör Östersjön. En av de största orsakerna till att vi har ett övergött Östersjön är jordbruket. Jordbruket har en viktig betydelse när det gäller miljöfrågorna. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Landskapsregeringsledamoten Jan-Erik Mattsson, replik:

Fru talman!  Jag får tacka för att ltl Barbro Sundback tar sig tid att ta en replik till mig fast hon anser att det var onödigt. Nog är det väl lite lustigt att socialdemokraterna har som vision att man vill backa tillbaka. Vi hade en gång för länge sedan ett ekologiskt jordbruk på Åland. Från det har det skett någonting som är utveckling och det finns också med i det landsbygdsutvecklingsprogram som vi har i dag och ett av de främsta målen i det är att minska miljöbelastningen. Skulle vi backa tillbaka, säg 20 år, och jämföra det jordbruk som bedrevs då med dagens, så är det en väsentlig skillnad. På den tiden kostade konstgödseln så lite att man gödslade att det var absolut tillräckligt, man behövde inte ens räkna hur mycket man satte dit utan man gödslade ”tillräckligt”! I dag är det här reglerat in i minsta detalj. Men det är som jag sade redan tidigare att behovet av information om jordbruket är tydligen oändligt stort.

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Att man har olika åsikter är naturligt i den politiska debatten och jag företräder livsmedelskonsumenterna i den här frågan. Från deras sida är det nog ganska klart att de allra flesta skulle välja ekologiska produkter om prisbilden såg annorlunda ut. Där ser jag ett viktigt instrument att styra över jordbruket till ekologiskt jordbruk. Det här går inte så länge det styrs från Bryssel av de krafter som nu är aktiva. Men på lång sikt kommer också medvetenheten att öka bland konsumenterna i Europa och jag är ganska övertygad om att det går i den här riktningen. Men nu är det kemiföretagens lobbyorganisationer och konstgödselfabrikernas lobbyorganisationer som i hög grad också styr jordbruket. Det är alltså mycket komplicerat och jag har inte några förhoppningar om att under den här sjuårsperioden som programmet gäller ett ekologiskt jordbruk kommer att öka i någon större omfattning. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Landskapsregeringsledamoten Jan-Erik Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag tycker att vi började komma till kärnpunkten på slutet, att det är egentligen kravet från konsumenterna som styr efterfrågan och utbud. Tyvärr delar jag inte ltl Barbro Sundbacks uppfattning att majoriteten av konsumenterna skulle köpa ekologiskt odlade produkter. Jag tror att konsumenten gör det i den mån det finns och om priset är lämpligt. I övrigt är det nog det man har i börsen, åtminstone är det så för mig, att jag köper de varor som för det första ser bra ut och att jag vet, framför allt här på Åland, var de är producerade, t.ex. att det står på förpackningen att den och den odlaren har odlat den här potatisen i Jomala, i Lemland eller någon annanstans. Jag tycker att vi har det bra. Men har inte socialdemokraterna i Bryssel någonting att säga till om heller!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

Ltl Olof Erland:

Herr talman!

Det är väl ett tidens tecken när lagtinget efterfrågar ett meddelande om hur jordbrukspolitiken fungerar och det är naturligtvis en beställning från socialdemokraterna, som tydligen är ett ganska urbant parti. Utvecklingen har varit ganska omvälvande för jordbruket. Jag har minnen från femtiotalet från det åländska jordbruket då halva befolkningen på Åland sysslade med jordbruk. Det var den stora näringen och basnäringen för Åland. Under den tiden kom turismen och jordbruket mekaniserades, automatiserades, konstgödseln var billig, men sedan dess har det hänt en massa. Det är inte enbart fråga om ekologisk odling utan det är också fråga om ”inhemskt rent”, IP-odling, anpassad till bekämpningsbehov osv. Jag tycker alltså att det är mycket, mycket välkommet att landskapsregeringen tar sig tid och skickar information om jordbruket till dem i lagtinget som jag hoppas skall kunna bli mera sakliga efter det här meddelandet. Jag tycker att ltl Barbro Sundback här har upptagit alldeles för mycket tid för irrationella argument och dåligt underbyggda fakta.

 

Gör vi en snabb översikt av jordbruket så kan vi konstatera att det är en i och för sig till sysselsättning liten näring men en näring som har mycket stora effekter, för det första för konsumenternas produkter och priser, för det andra för det öppna landskapet, för det tredje för den regionala fördelningen av aktiviteter och befolkning, för det fjärde öppna landskap, för det femte möjligheterna att producera lokala livsmedel, kvalitetslivsmedel, för det sjätte beredskapen för framtiden. Utan jordbruket har vi ingen livsmedelsindustri, utan jordbruk och livsmedelsindustri och öppna landskap har vi ingen fullvärdig livskvalitet på Åland; Åland kommer att bli den vision som socialdemokraten Barbro Sundback sade: det blir ett ekologiskt landskap, dvs. ingen bor här, ingen odlar här, inga bekämpningsmedel. Men det intressanta ur ett naturvetenskapligt perspektiv är att dessa 6000 obebodda öar producerar också avlagringar till Östersjön, så kemsikt sett behöver det inte bli så mycket bättre. Jag hoppas alltså att meddelandet skall få debatten in på faktabas.

 

Detsamma gäller faktiskt diskussionen om städarbudget. Budgeten görs upp med framtida förväntningar och framtida åtaganden och i allmänhet med fasta priser. När budgetåret närmar sig får förvaltningen i uppdrag att göra avräkningar, att städa s.a.s. sina konton, se om det är någonting över som förs över till nästa år och ser om någonting behöver regleras. Vi kan ta ett exempel på intäktssidan. Vi har en klumpsumma som baseras på 0,45 procent av rikets inkomster, de inkomsterna fastställs årligen och det här betyder att för att få likviditet måste vi ha förskott, för att justera förskottet måste vi ha efterskott, dvs. det måste städas. Det kan man göra på alla möjliga punkter. När priserna stiger, när råvarupriserna stiger och också när man i regeringen bestämmer att man skall göra det som lagtinget har sagt, även om det kostar mera, då måste man städa upp det i efterhand. Budget är alltid en dynamisk process. Bokslut är fast och stabilt.

 

Det var inte så många år sedan som socialdemokraterna i lagtinget sade att nu måste man få ordning på budgeteringen och budgetdisciplinen, vi skall ha en rambudget. Det var deras stora nummer när de kom till landskapsregeringen. Nå, det blev naturligtvis omöjligt att ha en rambudget på momentnivå, det blev kaos i förvaltningen och stora extra kostnader. Den här landskapsregeringen har ett annat grepp: man vill ha en behovs- och resursplan, vilket är någonting helt annat, ett försök till framförhållning.

 

Bästa landskapsregering! Skicka ett meddelande till lagtinget om budgeteringsprocessen, inte bara om jordbruket!

 

När det gäller skördeskador vill finansutskottet att landskapsregeringen skall utreda andra alternativ. Det sägs att försäkringslösningarna är dyra. Men jag tycker ändå att det alternativ man borde se på är det som är en parallell till captive-försäkringen, alltså att landskapet medverkar till att jordbrukarna själva får göra en egen försäkring när det gäller sådana skador som är av stor omfattning men inträffar sällan. Landskapet medverkar till uppbyggnaden men försäkringen skall täcka sig själv s.a.s. I det koncept man hade när capitve-lagen gällde för Åland var administrationen några få procent; det finns alltså ingen som behöver betala för risken annat än jordbrukarna själva. Det finns inget försäkringsbolag som måste täcka upp och ha återförsäkringar utan captive-försäkringen är ens egen, ingen annan vinner, ingen annan förlorar.

 

När det gäller landskapsdagarna har jag på skoj tittat på frågestunden som ltl Anders Eriksson hänvisade till i november 2006. Jag tror att ordväxlingen mellan dåvarande landskapsregeringsledamoten Jörgen Strand och ltl Anders Eriksson är belysande. För det första sade ledamoten Strand att han inte hade tagit del av utvärderingen från 1996. Det stämmer inte för den hade presenterats för honom skriftligen. Förklaringen till budgetproblematiken är den att i den här ordväxlingen hänvisade ledamoten Strand till hela budgeten för landskapsdagarna 1996 och beaktade inte då att landskapet stod för 70 procent av de direkta kostnaderna. Hela budgeten och hela landskapets åtagande blev alltså dubbelt så stort som landskapsdagarna 1996. Och vart gick de pengarna? Jo, man tog in nya aktiviteter efter hand. Av tidningspressen framgår det att de maritima aktiviteterna fördes in i ett sent skede utanför budgeten. Det här skall jag inte gå in på desto mer, men jag vill hänvisa till det här därför att i finansutskottet hänvisar man till att det är otydliga rutiner och kontroller. Men det är inte enbart det, inte är det oklart i förvaltningen hur man skall kontrollera en budget, hur man skall hantera ett konto och hur man skall göra en budgetuppföljning, utan det som blev oklart var att projektledarens roll inte kom till genom en tydlig beställning. En projektledare måste veta vad budgeten är och vad man skall göra. Ffår man sedan signaler om att man skall göra mer och att det får kosta, att resekostnaderna fyrdubblas, representationen åttadubblas, ja, då måste det vara fel på hela projektstyrningen. Jag tycker att det är viktigt för landskapsregeringen och andra att notera att man inte kan föra ansvaret från högsta nivå ner till det lägsta, utan tvärtom: från lägsta nivå skall ansvarsutkrävandet gå till högsta nivå. Det är det viktiga i all förvaltning, i all maktutövning och framför allt i all politik. Politik betyder möjlighet att utkräva ansvar, och det måste naturligtvis göras därför att sådana här saker får inte upprepas.

 

Ltl Carina Aaltonen, replik:

Fru talman!

Ltl Olof Erland ondgör sig över ltl Barbro Sundback som vill diskutera jordbrukspolitik. Socialdemokraterna, som enligt ltl Olof Erland är ett urbant parti, skall tydligen inte få ha rätt att ha åsikter inom detta område, medan ltl Olof Erland gärna hemfaller till historisk beskrivning över hur jordbruket såg ut på femtiotalet. Socialdemokraterna har sedan länge haft en vision om ett grönt och ekologiskt Åland. Om inte jag missminner mig har också liberalerna i valkampanjen varmt talat för en liknande vision. Hur ser ltl Olof Erlands vision ut om ett framtida jordbruk på Åland?

 

Ltl Olof Erland, replik:

Fru talman!

Jag skall se vad jag kan göra när landskapsregeringen utformar sitt meddelande att medverka till det. Men när det gäller ”ondgör sig” så tycker jag att ett jordbruk som är så viktigt för Åland och som diskuteras utan faktabas, rent irrationellt, skulle jag säga, från socialdemokraternas sida, så det tänker jag ondgöra mig över för jag tycker inte att vi skall behöva ha sådana debatter i lagtinget. Därför välkomnar jag också meddelandet. Man har rätt att ha vilken åsikt som helst, men jag skulle vilja säga som så att har man detta extremt urbana perspektiv måste man också tala om att man står inte för ett Åland med spritt boende där jordbruket, skogsbruket och fisket har en betydelse. Det är en fullt legitim ideologisk åsikt och den får man driva, men jag driver på det hela åt ett annat håll, och det är min vision. Jag var t.ex. med och startade Odlarringen. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Carina Aaltonen, replik:

Fru talman!

Vi har rätt att ha de åsikter som vi har och vi välkomnar verkligen meddelandet. Jag hoppas att man i det meddelandet också tar in de konsekvenser som ett framtida jordbruk har när det gäller miljön och klimatförändringarna och att man får tydliga riktlinjer där hur det åländska jordbruket kan gå i spetsen för en mer miljö- och djurvänlig livsmedelsproduktion. För oss som igår var och såg på filmen Vårt dagliga bröd ser vi alla möjligheter i världen att det åländska jordbruket skulle kunna bli just en oas i ett övrigt förödande jordbruk i Europa.

 

Ltl Olof Erland, replik:

Fru talman!

Klimatförändringar och miljöfrågorna är en integrerad del av jordbruket sedan femtiotalet. Det var därför jag gick så långt tillbaka i historien därför att jordbruket då hade en helt annan riktning; sedan dess har det gått i klimatvänlig riktning och man har konstaterat i Helcom t.ex. att jordbruket måste ha övergångsperioder, kanske på 5, 10, 15 t.o.m. 20 år och därför har man ett regleringssystem där man ger stimulans åt jordbrukarna. Jag var som sagt själv med och startade Odlarringen en gång i tiden och vet hur oerhört svårt det är att driva igenom miljövänligare metoder när alla andra runt om i Europa konkurrerar med andra metoder. Jordbruket på Åland är inne i en mycket bra utveckling, men det tar tid. Jag tror inte att det socialdemokratiska motståndet gynnar utvecklingen vare sig för klimat, miljö, livsmedelskvalitet eller ett grönt Åland, utan då måste man ta dessa steg som kan vara lite svåra för en urban socialdemokrat.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Anders Englund:

Fru talman!

När det gäller finansutskottets behandling tycker jag att man har skött den mycket bra, man har fått ett bra resultat med tanke på den tidsaspekt som man var satt under i finansutskottet, så jag har inte så mycket att tillägga till själva behandlingen i utskottet.

 

I och med att diskussionen i dag ytterligare kom in på lite övergripande målsättningar från vissa ledamöter, speciellt på lantbruket, en fråga som också diskuterades i remissen, vill jag säga några ord. Vi vet att arbetsplatserna inom halva den åländska förädlingsindustrin samt en del av sysselsättningen inom handeln i dag åtminstone delvis är beroende av utvecklingen inom lantbruket på Åland. Det är en viktig bit i vårt åländska samhälle. Vi kan ställa oss den frågan i dag: Vad betyder det i framtiden om råvaran, produktionen av industripotatis till Chips, understiger 50 procent på Åland? Flyttar då tillverkningen härifrån? Antagligen gör den det därför att i dag har vi inte heller åländska ägare till det industrikomplexet. Det blir för dyrt att transportera hit råvara, förädla och så härifrån. Det här kommer inte att drabba bara jordbrukare utan kanske i lika hög grad andra som har sin utkomst härifrån.

 

Vi vet att jordbrukets situation beror på mycket annat än det som vi diskuterar här på hemmaplan och i lagtinget. Under året som gått har globaliseringsprocessen och WTO-förhandlingarna av och till väckt mediernas och allmänhetens intresse. Om WTO hittills känns främmande kommer konsekvenserna av förhandlingsresultat eller uteblivna sådana inom en ganska snar framtid att konkretiseras på ett mera påtagligt sätt än i jordbrukets verksamhetsförutsättningar.

 

De krav på sänkta eller slopade importtullar och fri tillgång till den europeiska livsmedelsmarknaden som ställs av stora livsmedelsexportörer och exportländer som USA, Brasilien, Australien är allt annat än rättvisa. EU har i dag världen strängaste krav på kvalitet, djurskydd, hygien osv. Vi har kanske de strängaste kraven inom EU – vackert så kan man säga! Men vårt regelverk medför också kostnader på flera miljarder euro här i Europa per år, och om detta inte får beaktas kan ingen tala om konkurrens på lika villkor. Det är det vi har att jämföra med de regioner som är runt oss och även utanför EU. Det kan varken vara moraliskt eller etiskt rätt att livsmedel från länder där jordbruksproduktionen med vår måttstock mätt är helt annorlunda fritt skall få strömma hit och konkurrera ut vår egen produktion. Det är det som det är fråga om och därför har vi dessa regelverk.

 

Vi vet också att reformen av EU:s jordbrukspolitik, den s.k. gårdsstödsmodellen, som togs tidigare också är byråkratisk för oss här på hemmaplan och i vårt land och där man frikopplar stöden från produktionen. Det är en anpassning till WTO-förhandlingar. EU:s sockerreform, som har diskuterats mycket den senaste tiden, är också ett verk av de internationella WTO-förhandlingarna. Där minskar man produktionsbundna stöd, man minskar exportsubventioner osv. till den här näringsgrenen; det påverkar oss. Vi vet inte hur situationen ännu kommer att lösa sig på Åland inom t.ex. sockerbetsproduktionen, just tack vare dessa förhandlingar. Här har det också varit mycket lobbyingverksamhet. Vi kan konstatera att industrin här har lobbat bäst, man har fått igenom sina krav inom EU. Men det kan också här komma bakslag för oss alla.

 

Eftersom produktionen inte växer här på Åland, inte heller i Finland alla gånger, så anpassar sig vår livsmedelsindustri till stora internationella bolag, man flaggar ut, man flyttar till länder som Estland, Lettland osv. i Baltikum, även till Ryssland. Då friställer man också många som är på lönelistan hemma. Det ser vi i skogsindustrin i dag också.

 

Jag tog för inte så länge sedan del av en utredning där man hade gjort en sammanställning av alla länder inom nuvarande EU. Lönsamhetskriterierna var bäst i Estland. Vad är då lönenivån där! På andra plats kommer Lettland. Här är arbetskraften är en viktig sak och även produkterna. Talar vi om konstgödselmedel som vårt finska bolag  säljer – som kanske i dag inte ägs fullt ut från vårt land, det är andra som äger Kemira – så är deras produkter billigare om vi far över Finska viken och handlar där. Här har vi konkurrensen i närregionen, vi har den globalt sett också. Vi vet att priserna är på uppåtgång på de flesta livsmedelsvaror. Man räknar med att de det här året kommer att stiga med 3-5 procent. Räknar man de spannmålsbaserade produkterna kan det röra sig om 5 procent som de har, så där kommer det att ske en stegring. Det kan man också tycka att är lite ljusare för den enskilde lantbrukaren. Däremot har oljepriset stigit. Gödselmedlen som vi skall använda steg med 13 procent vid årsskiftet, också i höstas. Prisuppgången kommer säkert framöver att innebära att det blir dyrare för konsumenten i butiken. Vi har också de stora internationella bolagen, t.ex. Wal-Mart, med säte i USA som är världens största detaljhandelsföretag med en omsättning som är större än Sveriges BNP. De pressar sina leverantörer att leverera till de gemensamma företagen att ge så låga anbud som möjligt för att ta in livsmedel. Det är här som vi måste titta: skall alla dessa livsmedel strömma fritt runt jorden när vi talar om miljöpolitik osv. Skall vi tillåta det när vi går ut i våra affärer och handlar? Hur mycket har detta påverkat? Då är det kanske bättre med den nära marknaden och närproducerade livsmedel.

 

I och med att jag är med i en organisation via producentförbundet i SLC kan jag nämna att redan år 2000 skrev vi i vårt miljöhandlingsprogram som vi lantbrukare har varit med och medverkat till att Finlands lantbruk har som mål att vara ett av världens miljövänligaste lantbruk; goda förutsättningar för det ger vår glesbygd, landsbygd och våra friska jordar samt även våra kalla vintrar – det har vi kanske inte mer, men det kanske miljön har påverkat.

 

En viktig punkt är att den ekonomiska lönsamheten på familjejordbruken måste vara tryggad för att man skall kunna ha en kontinuerlig utveckling av programmen och de miljösatsningar som man gör. Man måste få betalt för sina produkter, oberoende om det är ekologiska eller andra; frisk luft kan också vara bra när man är ute, men man vill också ha lön för mödan. Jag tror att det finns mycket att diskutera framöver om landskapsregeringen kommer med ett meddelande och det hoppas jag verkligen att man gör.

 

Vad gäller diskussionen om lösdriftsladugården anser jag nog, som har varit involverad i sådana saker, att man bör ha en djurbesättning på gården också för undervisningen i ett nära sammanhang. Det gynnar nog både elevrekryteringen och den undervisning som man skall bedriva. Det blir svårt annars. Jämför vi med andra skolor i dag så har vi också kockutbildning i många skolor; då kunde den vara privat. Vi har bilmekaniker, vi har andra utbildningar där vi utbildar mekaniker, sjöfartsskolor osv. Allt detta kan egentligen vara ute på privata basis då! Jag anser att det är en bra satsning och det var ett beslut som vi var överens om tidigare när vi beslöt att man skulle avskaffa mjölkbesättningar och kor på naturbruksskolan; då gick vi in för att bygga den och ha det i ett litet enklare perspektiv, om vi säger så.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Fru talman!

Några korta synpunkter även från den frisinnade gruppen i den här långa debatten om finansutskottets betänkande. I remissen stödde vi förslagen i huvudsak i landskapsregeringens framställning och efterlyfte effektivitet i finansutskottet med anledning av den alltför korta tiden som gavs för lagtingsbehandlingen av det här ärendet. Den effektiviteten har finansutskottet visat, men det är alldeles klart att man har lidit av en för kort behandlingstid. Det är flera av frågorna som hade tjänat på att bli mera och ingående behandlade av lagtinget. Det här är en demokratifråga som jag nämnde tidigare om i remissen.

 

Men en fråga har inte alls blivit nämnd här, inte i texten och inte av utskottsordföranden vid presentationen, förstod jag heller och det är bidraget under moment 43.25.67 Räntestöd och landskapsborgen för bostadsproduktion, uttryckligen i det här fallet landskapsborgen som ges till Ålands bostadsrättsförening r.f. som är en förening för vilka privatpersoner som helst vill bygga lägenheter åt sig till en rimlig eget kapitalinsats. Det är bra att det projektet förs vidare, men här ger man då att med möjliga skattemedel få fördelaktigare räntevillkor. Jag efterlyste i remissen att densamma fördelen måste säkerställas till övriga privata, privata i det här fallet är bostadsbolag och fastighetsbolag för bostäder. Därför är min fråga till utskottsordföranden: Hur har ni resonerat i den här likabehandlingsfrågan som överhuvudtaget när det gäller bostadspolitiken är synnerligen väsentlig? När det gäller borgen för att undvika högre bankkostnader ges den i Mariehamn till det egna bolaget Marstad och när det gäller Ålands bostadsrättsförening skulle det ges av Ålands landskapsregering. Hur kommer man att förfara med de övriga privata företag som avser att bygga likartade bostäder? Den frågan kan också gå till kansliministern och i kansliministerns frånvaro till finansministern: Hur tänker landskapsregeringen förfara för att säkerställa lika behandling här?

 

Avslutningsvis, fru talman, när det gäller övriga frågor så uppfattar vi i den frisinnade gruppen ltl Danne Sundmans förslag om lösdriftsstallet rimligt, under förutsättning att den uppgift stämmer som vi har fått från finansutskottets behandling att det finns möjlighet att ordna detta med avtal hos privata näringsidkare.

 

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Herr talman!

När det gäller bostadsrätterna kan jag konstatera att ideologiskt ligger ltl Roger Jansson och jag väldigt nära varandra. Vi har samsyn här. I utskottets behandling utgick vi från att det också är fördelaktigt för landskapet, så vi tycker att det är okej att man gör det. Jag skall ärligt säga att när det gäller likabehandlingsfrågan, som jag faktiskt nu kommer ihåg att ltl Roger Jansson tog upp i remissdebatten – den har fallit mellan stolarna – så den har vi inte diskuterat; om vi skall skylla på stressen eller vad, det vet jag inte, men det har vi tyvärr inte diskuterat och därför står det ingenting skrivet om det heller. I princip tycker jag personligen som ltl Roger Jansson att det bör vara på det sättet.

 

 

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Tack för det klara och tydliga svaret. Det betyder att frågan bör leva, särskilt gentemot landskapsregeringen när utskottet inte har hunnit, kan man väl säga, ta del av den problematiken. När ltl Torbjörn Eliasson säger att man har funnit att förslaget från landskapsregeringen är fördelaktig för landskapet måste det, som en följd av det resonemanget, också vara fördelaktigt för landskapet, om man behandlar övriga privata bostadsbyggare när det gäller våningshus på ett likartat sätt.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Folke Sjölund, replik:

Herr talman!

Ltl Roger Jansson och jag hade ett litet meningsutbyte i remissen och då jämställde ltl Roger Jansson bostadsrätterna med bostadsaktiebolag. Det kan man naturligtvis göra, men det finns precis lika stort skäl att jämställa bostadsrättsboendet med hyresbostäder därför att det som man gör är att man köper en dispositionsrätt till en lägenhet, man kan t.ex. jämföra det med hyresrätterna i Sverige. Gör man på det sättet, vilket faktiskt landskapsstyrelsen gjorde år 2000 när de första bostadsrättsbostäderna byggdes, så fattade landskapsstyrelsen ett principbeslut att bostadsrätter och hyresbostäder är jämställd med varandra.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman!

I det meningsutbyte vi hade har ltl Folke Sjölund misstolkat mig. Jag jämställde inte bostadsrättsföreningens verksamhet och bostadsaktieboalgs- och fastighetsaktiebolagsverksamhet med varandra, utan jag förklarade likheterna och skillnaderna. I meningsutbytet noterade ltl Folke Sjölund en skillnad som jag stödde honom att fanns. Men det blir naturligtvis rena nyset, om jag får använda ett sådant slarvigt ord, att säga att bostadsrätterna kan jämföras med hyresboende och att det ligger nära varandra; då frågar jag ltl Folke Sjölund: Vem äger hyresboendelägenheterna, är det de som bor i lägenheterna? Svaret är nej och det är alltså en enorm skillnad mellan hyresboende och bostadsrättsboende när det gäller ägandet.

 

Ltl Folke Sjölund, replik: 

Herr talman!

Bostadsrättsinnehavarna äger inte själva lägenheterna de bor i heller utan det är bostadsrättsföreningen som är ägare. Som jag sade, det man har investerat i är dispositionsrätten. För att gå ett steg vidare på jämställdhetsprincipen ser jag inga som helst hinder för att motsvarande landskapsborgen också kan ges till privata investerare i bostäder när det gäller hyresbostäder. Om det är privata som investerar i hyresbostäder skall de ha precis samma förmåner när det gäller landskapsstödsystemet som bostadsrättsföreningen; jag ser inga problem i det.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Det är rimligt att vi är överens på den punkten och det är också glädjande, därför att det är ännu mera självklart att sådana som bygger hyresbostäder uttryckligen skall ges samma rätt som Mariehamns stad beviljar Marstad. Sedan är frågan vem som skall ge denna rätt, om det är kommunen eller om det är landskapet. Det är en mycket intressant fråga. Här har man alltså gjort avsteg från alla tidigare principer och så är det landskapet som går in och ger rätten till sådant som faktiskt inte är normala hyresbostäder. Därför bör landskapsregeringen noga överväga likabehandlingsfrågan i detta sammanhang i förhållande till andra juridiska former för ägande/hyrande och dispositionsrätt.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Mats Perämaa, replik:

Herr talman!

Den principiella diskussionen om finansiering av bostäder är intressant. Det förra lagtinget diskuterade frågan livligt och så tycks det här lagtinget göra också. Det är viktigt att man i utformandet av bostadspolitiken utgår från likabehandlingsaspekten. Det beslut som lagtinget förmodligen fattar skall förstås, precis som ltl Roger Jansson anförde, påverka kommande beslut. Jag är personligen mån om att också privata skall ha möjligheter att bygga bostäder så att det inte blir så att det är bara samhället som gör det. Det viktigaste är att det blir bostäder, men jag ser mycket gärna att privata kan göra det också, så jag skall ta med mig diskussionen i beredningen av eventuellt kommande beslut.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Jag gläder för mig den samsyn som vi alldeles klart tycks ha den principiella frågan om möjligast stor likabehandling. Jag vill också säga att jag absolut inte har motsatt mig förslaget från landskapsregeringen och vi i vår politiska förening kommer inte heller att göra det, utan det väsentliga i vår diskussion har varit just detta att ge möjlighet på marknaden för övriga aktörer också. Där hör jag att minister Perämaa är av samma principiella åsikt att man skall också maximera möjligheten för privata att bygga hyresbostäder i landskapet. Det tror jag är väldigt väsentligt för att få tillräckligt med hyresbostäder byggda framöver.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Torsten Sundblom, replik:

Herr talman!

Ltl Roger Jansson nämner lösdriftsstallet. På basen av vad vi hörde i finansutskottet är min uppfattning att det kan vara problem att få elever som inte har någon djurvana att komma ut till en privat ladugård och därför är det bra att ha ett lösdriftsstall. Det behövs djurhållning på en gård för att det skall finnas ett nav som allting snurrar runt.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Det har också tidigare när jag har varit ansvarig för bl.a. de här frågorna varit min uppfattning att det är svårt att driva en bred undervisning i privata djurgårdar eller ”fäxen”. Utgående från det resonemang som man för om den utbildning som nu skall vara och det resonemang som ltl Danne Sundman har fört som underlag för sitt förslag är, vad jag har förstått, att lärarna skall delta i den undervisning som eventuellt kommer att ske i ett privat stall. Det är lite annorlunda än att en stor undervisningsbörda skall läggas på de privata företagarna.

 

Ltl Torsten Sundblom, replik:

Herr talman!

Detta får mig att tro, som en ledamot tidigare sade i talarstolen, att vi har inte i finansutskottet hört samma uttalande, åtminstone har vi inte tolkat dem lika!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Herr talman!

Jag vill också fortsätta med naturbruksskolans undervisning. Jag vill erinra om att man skapade inte lösdriftsladugården för att explicit lära ungdomarna lösdriftsdjurskötsel utan det är en grundutbildning i djurhållning som det handlar om eftersom det inte finns några andra djur på gården och man inte kunde bygga mjölkladugården, som det var diskussion om tidigare. För att man skall kunna ge en adekvat och enhetlig grundutbildning behöver det finnas en lösdriftsladugård på skolans område. Att man sedan utför praktik och lämnar praktikperioder ut till gårdarna är en helt annan sak. Jag tycker att ltl Anders Englund gjorde en bra jämförelse när han nämnde våra olika yrkesskolor. Vi har byggt upp bageri i hotell- och restaurangskolan; vi kunde ha fört ut det också då, verkstäder, frisörsalonger, sjöfartsfrågor. Det är precis samma med alla yrkesutbildningar att man behöver kunna ge den adekvata och enhetliga grundutbildningen på ett och samma ställe. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Jo, jag hör till dem som har samma uppfattning i princip som ltl Gun Carlson att en hel del av den praktikundervisning som skall ske för skolornas del måste hanteras av skolorna själva. Vi hade i tiderna en lång diskussion om hotell- och restaurangskolans restaurangverksamhet och det har varit flera diskussioner även om naturbruksskolans dito. Här tycker jag nu att det haglar lite för mycket olika budskap från behandlingen i finansutskottet och vad som egentligen nuvarande landskapsregering avser att göra med den här delen av undervisningen. Att ltl Gun Carlson har den här uppfattningen, utgående från sin tidigare position som finansutskottsordförande, kan jag ha en god förståelse för, men i det lagtinget var inte jag ledamot så jag lyssnar nu på den här debatten och då blir man lite konfunderad, måste jag säga!

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Herr talman!

Det är säkert så att en del av min uppfattning kommer från det förra finansutskottet men kanske ännu mera från mina åtta år i landskapsregeringen, där jag var ansvarig för de här frågorna i fyra år. Jag vidhåller fortfarande att skall du ge en bra grundutbildning i vilket ämne det vara må -  inom vården finns det väl igen som tror att vi skulle kunna sätta ut elever direkt ut i vården om de aldrig har sätt en människa uppifrån och ner och lärt sig lite, en människa utan kläder t.ex.! Det är en nog så viktig del! Det får man lov att lära sig före man släpps ut i verkligheten. Jag håller nog fast vid att jag tycker att finansutskottet har hanterat det här klokt, låt vara att de har olika tolkningar, men det viktiga är att utskottet har beviljat pengarna.

 

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs först utgifterna jämte detaljmotiveringar enligt huvudtitel, därefter inkomsterna jämte detaljmotiveringar enligt avdelningar, därefter betänkandets motivering och slutligen betänkandets klämmar. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

 

42 Ht. Godkänd. 43 Ht. Godkänd. 43 Ht

 

Ltl Danne Sundman: Herr talman! Jag föreslår att motiveringen under 44.05.30 Finansieringsstöd till kommunerna får följande lydelse:

 

”Landskapsregeringen kompenserar kommunerna till 100 procent för återbetalningen av felaktigt uppburna barnomsorgstaxor.”

 

Ltl Harry Jansson: Herr talman! Jag ber att få understöda ltl Danne Sundmans förslag.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Under diskussionen har ltl Danne Sundman, understödd av ltl Harry Jansson, föreslagit att detaljbehandlingen i betänkandet under moment 44.05.30 får den lydelse som framgår av ltl Danne Sundmans reservation till betänkandet. Är redogörelsen riktig? Redogörelsen är riktig. Omröstning kommer att verkställas. De som röstar för finansutskottets förslag röstar ja och de som röstar för ltl Danne Sundmans ändringsförslag röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.

 

Jag ber ja-röstarna resa sig. Talmannen röstar ja. Jag ber nej-röstarna resa sig. Majoritet för ja.

Lagtinget har omfattat finansutskottets förslag.

 

44 Ht i övrigt godkänd.

 

45 Ht. Godkänd. 46 Ht

 

Ltl Danne Sundman: Herr talman! Jag föreslår att anslaget under moment 46.44.76 utgår och att motiveringen ges följande lydelse:

 

”I stället för att uppföra ett lösdriftsstall i landskapets regi anlitas en privat leverantör av dessa tjänster för undervisningen.”

 

Ltl Gun-Mari Lindholm: Herr talman! Jag understöder ltl Danne Sundmans förslag.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Under diskussionen har ltl Danne Sundman, understödd av vtm Gun-Mari Lindholm, föreslagit att anslaget under 46.44.76 utgår och att motiveringen får den lydelse som framgår av ltl Danne Sundsmans reservation. Är redogörelsen riktig? Redogörelsen är riktig. Omröstning kommer att verkställas. De som röstar för finansutskottets förslag röstar ja och de som röstar för ltl Danne Sundmans ändringsförslag röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.

 

Jag ber ja-röstarna resa sig. Talmannen röstar ja. Jag ber nej-röstarna resa sig. Majoritet för ja.

Lagtinget har omfattat finansutskottets förslag.

 

46 Ht i övrigt godkänd.

 

47 Ht. Godkänd. 48 Ht. Godkänd. 49 Ht. Godkänd.

 

Föreläggs inkomsterna jämte detaljmotiveringar enligt avdelningar för godkännande.

 

33 Avd. Godkänd. 35 Avd. Godkänd. 36 Avd. Godkänd. 37 Avd. Godkänd. 38 Avd. Godkänd. 39 Avd. Godkänd.

 

Föreläggs allmänna motiveringen i dess helhet. Godkänd.

 

Föreläggs betänkandets klämmar. Föreläggs den första klämmen. Godkänd. Föreläggs den andra klämmen. Godkänd.

 

Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

 

 

 

 

 

Föredras för remiss ärende nr 5:

 

Talmanskonferensens framställning om talmannens representationsersättning. (TMK 5/2007-2008).

 

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion. Ingen diskussion. Detaljbehandlingen vidtar. Talmannen föreslår att framställningen i dess helhet föreläggs för godkännande.  Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

 

Framställningen i dess helhet föreläggs för godkännande. Godkänd.

 

Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 7:

 

Vtm Gunnar Janssons m.fl. lagmotion angående ändring av 30 § lagtingsordningen. (LM 1/2007-2008).

 

Talmanskonferensen föreslår remiss till lagutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Vtm Gunnar Jansson:

Värderade talman!

Kollegan ltl Danne Sundman och jag föreslår i en lagmotion att 30 § i lagtingsordningen ändras. Syftet med den åtgärden och den ändringen, som måste ha formen av en landskapslag, som vi känner till är att bredda representativiteten i självstyrelsepolitiska nämnden så att alla i lagtinget företrädda lagtingsgrupper tryggas säte och stämma i sagda nämnd. Detta av både politiska och juridiska skäl. Politiskt träffade grupperna överenskommelse efter valet om en sådan här åtgärd. Juridiskt är det i hög grad påkallat att både stärka upp nämndens verksamhet och bredda dess sammansättning, där åtminstone jag som motionär ser betydande behov för självstyrelsepolitiska nämnden att höja sin aktivitetsnivå vad gäller handläggningen av EU-ärenden i ett så tidigt skede som möjligt. Redan debatten tidigare i dag visade på behov av detta. Jag ser fram emot en rask behandling av lagmotionen i kompetent utskott, lagutskottet, och att åtgärden kan genomföras så att självstyrelsepolitiska nämnden breddas utan onödigt dröjsmål.

 

Ltl Danne Sundman:

Fru talman!

Jag kan bara instämma i det som vtm Gunnar Jansson angav som motivering till motionen. Min medverkan kommer sig av att det är Obunden Samling som under förhandlingarna valde att stå tillbaka i väntan på att denna extra plats kommer, som då skall tillfalla Obunden Samling. Därav min underskrift på motionen. Jag tycker att det är bra att vi samförstånd kunde nå en sådan lösning och med de motiv som vtm Gunnar Jansson anförde anser jag också att det är en viktig fråga att få en sådan lösning att alla är representerade i självstyrelsepolitiska nämnden.

 

Ltl Gun Carlson:

Fru talman!

Jag hade också begärt ordet och jag vill bara säga att jag stöder förslaget. Det var en överenskommelse som vi tog i samband med fördelningen av olika utskottsposter, så detta är helt enligt centerns intentioner också.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till lagutskottet.

 

Antecknas för kännedom att till lagtinget överlämnats

 

Landskapsregeringens redogörelse enligt 32 § lagtingsordningen för tiden 1 november 2007-31 oktober 2007. (RS 1/2007-2008).

 

Ärendet upptas till behandling den 3 mars 2008.

 

Lagtingets nästa plenum är i dag kl. 15.55. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl.15.45).

 

 

Originalfil