Plenum den 18 januari 2012 klockan 13.00

 Ålands lagting

PLENARPROTOKOLL

 

 

 

 

 

M W-A


Plenum den 18 januari 2012 kl. 13.00

Plenum börjar 1

Bordläggning. 1

1    Tillstånd för radio- och televisionssändning

Lag- och kulturutskottets betänkande (LKU 2/2011-2012)

Landskapsregeringens lagförslag (LF 4/2011-2012)

Bordläggning. 1

2    Godkännande av avtalet med Bahrain om upplysningar i fråga om skatteärenden

Finans- och näringsutskottets betänkande (FNU 8/2011-2012)

Republikens presidents framställning (RP 7/2011-2012)

Bordläggning. 2

3    Godkännande av protokollet om ändring av avtalet med Barbados för att undvika dubbelbeskattning

Finans- och näringsutskottets betänkande (FNU 9/2011-2012)

Republikens presidents framställning (RP 6/2011-2012)

Remiss. 2

4    Konsumentsäkerhet

Landskapsregeringens lagförslag (LF 6/2011-2012)

Remiss. 20

5    Ändringar i skattelagstiftningen 2012

Landskapsregeringens lagförslag (LF 7/2011-2012)

Remiss. 28

6    Små eldrivna fordon

Landskapsregeringens lagförslag (LF 8/2011-2012)

Andra behandling. 35

7    Till Europeiska stadgan om lokal självstyrelse fogade tilläggsprotokollet om rätten att delta i de lokala förvaltningsmyndigheternas verksamhet

Lag- och kulturutskottets betänkande (LKU 1/2011-2012)

Landskapsregeringens yttrande (RP 5/2011-2012-s)

Republikens presidents framställning (RP 5/2011-2012)

För kännedom.. 35

8    Talmannens representationsersättning

Talmanskonferensens framställning (TMK 4/2011-2012)

Plenum slutar 35

 

Plenum börjar

Närvaroregistrering. 28 ledamöter är närvarande.

Lagtingsledamoten Wille Valve anhåller om ledighet från plenum den 25 januari på grund av Nordiska rådets utskottsmöten i Oslo. Beviljas.

Bordläggning

1        Tillstånd för radio- och televisionssändning

Lag- och kulturutskottets betänkande (LKU 2/2011-2012)

Landskapsregeringens lagförslag (LF 4/2011-2012)

Talmannen föreslår att ärendet bordläggs till plenum den 23 januari 2012. Godkänt.

Bordläggning

2        Godkännande av avtalet med Bahrain om upplysningar i fråga om skatteärenden

Finans- och näringsutskottets betänkande (FNU 8/2011-2012)

Republikens presidents framställning (RP 7/2011-2012)

Talmannen föreslår att ärendet bordläggs till plenum den 23 januari 2012. Godkänt.

Bordläggning

3        Godkännande av protokollet om ändring av avtalet med Barbados för att undvika dubbelbeskattning

Finans- och näringsutskottets betänkande (FNU 9/2011-2012)

Republikens presidents framställning (RP 6/2011-2012)

Talmannen föreslår att ärendet bordläggs till plenum den 23 januari 2012. Godkänt.

Remiss

4        Konsumentsäkerhet

Landskapsregeringens lagförslag (LF 6/2011-2012)

Enligt arbetsordningens 44 § beslutar lagtinget på förslag av talmannen till vilket utskott ett ärende ska remitteras. Beslutet fattas efter avslutad diskussion. Talmannens förslag är att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.

Diskussion.

Minister Carina Aaltonen

Fru talman, bästa lagtingsledamöter! Framför er ligger förslaget till en ny konsumentsäkerhetslag som delvis innebär uppdateringar, förenklingar men också nya uppgifter för bland annat kommuner och företag som erbjuder tjänster som kan vara förenade med betydande risker. Men jag ska börja med bakgrunden till varför vi ska anta en ny lag.

Orsaken till varför regeringen nu för fram denna lag är EU:s nya leksaksdirektiv som trädde i kraft i juli 2009. I det nya direktivet ställs strängare krav på säker utformning av leksaker, framförallt vad gäller kvävningssäkerhet och kemikalieinnehåll. Det tjugo år gamla leksaksdirektivet ersätts nu i hela EU och det här är någonting som i grunden är väldigt bra och efterlängtat. Utvecklingen inom leksaksbranschen har ökat enormt de senaste 10-20 åren medan kvaliteten och säkerheten inte har ökat i samma takt.

Vi vet från fjolårets statistik att ca en femtedel av de leksaker som testades vid Tullaboratoriet i Finland är leksaker som ingen någonsin får leka med. En del av dem har allvarliga brister. En del var till och med giftiga. Under de senaste åren har Tullaboratoriet årligen undersökt mellan 600–700 leksaker. Cirka tjugo procent av dem släpps alltså inte ut på marknaden. Majoriteten av de leksaker som kommer till Finland importeras från länder utanför EU, främst från Asien.

Leksaker finns idag i stora mängder hemma hos de flesta barnfamiljer. För drygt tio år sedan gjordes en undersökning av Högskolan i Halmstad där vi fick veta att barn i åldrarna 3 till 5 år hade över 536 leksaker var. Undrar vad en forskning idag skulle ge för resultat? Knappast färre antal. Senaste år importerades ca 30 kilo leksaker per barn och år till Sverige. Det handlar alltså om betydande mängder och volymer leksaker som våra barn hanterar under sin uppväxt. 

Det är oerhört viktigt att leksaker är trygga, säkra och att de inte innehåller skadliga ämnen. I enlighet med EU:s nya leksaksdirektiv får leksaker inte längre innehålla cancerframkallande ämnen eller ämnen som utvecklar allergier eller har så höga ljud att de kan ge hörselskador. Alla leksaker för barn upp till tre år och leksaker som är till för att stoppas i munnen måste hädanefter också vara kvävningssäkra. I direktivet förbjuds 55 olika allergiframkallande doftämnen samt att man sänker gränsvärdena för 19 farliga metaller för hur mycket av ämnet som får läcka ut ur leksaken. Dessa nya regler gäller tillverkare, säljare och köpare. Uppfylls inte de nya säkerhetskraven godkänns inte leksaken. Även märkning av ämnen som kan vara farliga för vissa barn ska vara tydligare. Det ska också vara lättare att i framtiden spåra vem som har sålt och tillverkat en farlig leksak.

EU:s nya tuffare leksaksdirektiv välkomnas av konsumentorganisationer men också av de seriösa marknadsaktörerna som producerar kvalitet framom kvantitet. Jag ser också att detta direktiv kan gynna den europeiska leksaksbranschen i stort och vår lokala leksaksproducent i synnerhet. Det är mycket viktigt att den åländska lagstiftningen är likvärdig den som finns i riket och övriga i EU så att vi inte försvårar vår egen leksakstillverkares möjligheter att verka på den nationella, europeiska och internationella marknaden.

Jag vill dock inflika att alla vi som är leksakskonsumenter också bör ta ett ökat ansvar. Som konsumenter är det upp till oss att genom våra val visa att vi värderar kvalitet högre än kvantitet. Som jag ser det så handlar det inte enbart om att man genom lagstiftning ska stöda en utveckling av säkrare leksaker; det handlar även om att främja en produktion med låg miljöpåverkan och schyssta arbetsvillkor för de som tillverkar leksakerna. Vi måste frångå den masskonsumtion av billiga plastprylar som präglat leksaksmarknaden och i stället tänka mer hållbart. Det nya leksakslagen ger oss och våra barn möjlighet till att få bättre, tryggare och mer miljövänliga leksaker inom en snar framtid.

Fru talman! Förutom lagen om leksakers säkerhet är det även två andra lagar som man föreslår att anta som blankettlagar. Konsumentsäkerhetslagen samt lagen om underrättelse till Europeiska kommissionen om marknadskontrollen av vissa produkter som medför risk.

I lagförslaget beträffande konsumentsäkerhetslagen finns en del ändringar som kommer att få en del konsekvenser för både kommuner, företag och tillsynsmyndigheten ÅMHM. Det handlar om att höja produktsäkerhetskraven på varor och tjänster som erbjuds konsumenter för enskilt bruk.

Detta gäller enbart om en tjänst är förenad med betydande risker. Om en kommun eller ett företag erbjuder eller tillhandahåller t ex en lekplats, badstrand, skateboardramp, äventyrsbanor eller andra i § 6 i rikets lag om konsumentsäkerhet uppräknade tjänster så ska man göra en skriftlig anmälan till ÅMHM innan man börjar med verksamheten.

EU:s lagstiftning utgår från att endast säkra produkter och tjänster får erbjudas till konsumenter. Därför måste den som ska sälja eller erbjuda en tjänst försäkra sig om att så det verkligen är en säker tjänst man har att erbjuda. Det innebär också att alla som har en anmälningsplikt också har skyldighet att göra upp en säkerhetsplan.

Det här har något som även har funnits med i den gamla konsumentsäkerhetslagen men då som en frivillig åtgärd. Redan 2003 uppmanades t ex företagare inom turismbranschen i riket, där man sysslade med verksamhet som innebar betydande risker för konsumenterna, att göra upp skriftliga säkerhetsplaner. Eftersom det var en frivillig åtgärd, en rekommendation som inte uttryckligen fanns i lagtexten ansåg en del företag att de inte kunde tvingas att ha skriftliga säkerhetsplaner.

Avsikten från lagstiftarnas sida är att på sikt förbättra säkerheten för konsumenter, att på göra upp en säkerhetsplan är en förbyggande åtgärd som kan minska att risken för att olyckor inträffar eller farliga situationer uppstår.

I det här säkerhetsdokumentet ska man ange hur verksamhetsrelaterade faror och risker ska identifieras och hanteras. Förslaget innebär även att det införs bestämmelser i landskapslagstiftningen om innehållet i dokumentet, uppdatering av dokumentet, säkerhetsutbildning för personalen samt övningar i hur man agerar i nödsituationer. Avsikten är inte att man ska ha en mängd olika planer för sin verksamhet. Har man redan t ex gjort upp en plan i enlighet med § 14 i räddningslagen så ska det räcka.

Är det här verkligen nödvändigt, kanske någon frågar sig, fru talman. Säkerhetsdokumentet behövs framförallt för att se till att tjänsteleverantören själv är tillräckligt väl förberedd på de risker som kan vara förenade med tjänsten. Det ska inte skickas inte till någon myndighet men det ska finnas ett dokument att tillgå som ÅMHM vid behov ska ha möjlighet att granska.

Har man flera t ex lekplatser eller badstränder räcker det med att utarbeta ett enda säkerhetsdokument som gäller gemensamt för dessa.

Vilka konskevenser får då detta lagförslag? Ja, det handlar inte om betydande ekonomiska konsekvenser varken för verksamhetsutövarna eller för landskapsförvaltningen och dess myndighet ÅMHM. Vi menar att den principiella utgångspunkten är att de konsumtionsvaror och konsumenttjänster som erbjuds på den åländska marknaden ska vara säkra. De som berörs av lagförslaget rör sig om ett fåtal tjänsteleverantörer enligt uppgift som jag fått från ÅMHM. Mellan tio och tjugo verksamheter kommer att beröras.

Jag anser att det är otroligt viktigt att företagen och kommunerna inte ser denna lag som ytterligare en onödig administration. Man bör se lagen som ett stöd för sin verksamhet och jag är övertygad om att de seriösa, kompetenta och kunniga företagare vi har på Åland redan idag har en hög säkerhetsmedvetenhet. Att ha tänkt igenom på förhand hur man ska förebygga olyckor, vad man gör ifall en olycka skulle ske och vem som gör vad, borde vara och är grundläggande för de allra flesta företag idag. Säkerhetsövningar och säkerhetstänk ingår och bör ingå redan idag i de allra flesta verksamheter, i synnerhet där man så erbjuder tjänster förenade med risker till kunder.

Många som anmäler sig till natur- och äventyrsaktiviteter har nödvändigtvis inte alltid erfarenhet eller vana att röra sig i skog och mark eller på öppet vatten. Vi har idag besökare på Åland som kommer från storstäder och från andra delar av Europa och Ryssland och som kanske aldrig har suttit i en båt, kanot eller en kajak tidigare och som inte kan läsa av de tecken som infödda med lokalkännedom och erfarenhet sedan generationer kan se, t.ex. att det ska blåsa upp till storm och det är bäst att söka sig mot land.

För att förebygga att olycksfall sker, och för att definiera vilken miniminivå man bör ha när det gäller säkerhet inom natur-, äventyrs- och upplevelseaktiviteterna samt för att öka säkerheten, så tycker jag att säkerhetsplaner är en del av konceptet. Det kommer också att öka professionalism hos våra företagare och jag tror att vi ingen vill att det ska hända dem olyckor p.g.a. bristande utrustning eller brist på kunskap hos arrangörerna. Det här är ett sätt att höja och behålla standarden på de aktiviteter som åländska företag erbjuder idag.

Tryggare produkter och säkrare tjänster för konsumenterna. Det ser jag fram emot. Tack, fru talman.

Ltl Katrin Sjögren

Fru talman! Från liberalernas sida kan vi konstatera att landskapsregeringen fortsätter den inslagna linjen beträffande EU-direktiv, dvs. att man utnyttjar blankettlagstiftning i komplicerade fall. Det sparar både tid och pengar. Många gånger är direktiven komplexa och i det här fallet rör det sig om behörigheter som både hör till landskapet och till riket.

Mitt anförande tar fasta på det som till mesta dels är nytt och det handlar om leksaksdirektivet.

Det som är intressant och som är synnerligen viktigt är att social- och miljöutskottet bildar sig en uppfattning om hur tillämpningen av direktivet kommer att fungera i praktiken. Det är här politiken ofta får kritik från näringslivet. Hur på verkar de nya reglerna näringsidkarna? Vad innebär de nya standarderna när det gäller leksaker? Tillverkare, leverantörer, butikschefer alla bör känna till vilka nya regler som gäller.  Här tycker jag att landskapsregeringen ska ta ansvar för de småföretagare som berörs och förslagvis anordna ett seminarium tillsammans med Ålands näringsliv, ÅMHM och berörda näringsidkare. Har näringsministern och näringsavdelningen funderat på det här leksaksdirektivet? Det skulle vara intressant att höra den aspekten, eftersom det direkt berör näringsidkare. Hur ser det ut för ÅMHM:s del, finns det kompetens och resurser?

Det nya leksaksdirektivet som ersätter det gamla är mer tydligt och strikt men det har också blivit kritiserat för att sila mygg och svälja elefanter. Direktivet är på 37 sidor, riktlinjerna för uttolkning på cirka 200 sidor.

Det stadgas bl.a. att påsar med ouppblåsta ballonger måste ha varningstext. Nu kommer det lite sila mygg. Följer man diskussionen som förekom i Sverige när man införde och implementerade direktivet så kommer det fram lite intressanta trådar just på temat att man silar mygg.

Direktivet innehåller massor med regler för varningstexter för små leksaker som små barn kan tänkas stoppa i munnen och svälja. I den mån som sådana leksaker finns i matförpackningar så måste det finnas en separat paketering som uppfyller vissa säkerhetskrav. Så klarade sig Kinderägg efter att ha gjort om sin kapsel.

Inom EU-parlamentet när man förberedde lagstiftningen så var det flera parlamentariker som ville göra som USA och förbjuda chokladägget med leksak i. USA har en strängare lagstiftning än Europa.  I USA ansåg man att kvävningsrisken och en kanadensare som påkoms med att ta med sig kinderägg över gränsen fick böta 300 dollar. Det blev det ingenting av EU, där bland annat en barnläkare, parlamentariker Mepp Peter Liese kunde vittna från sin praktik; ingen av mina kolleger har någonsin rapporterat om hälsoproblem orsakade av kinderägg, däremot har jag ofta upplevt att barn riskerar att krävas av jordnötter och äppelbitar. Den som vill förbjuda kinderägg måste i så fall också förbjuda äppel och jordnötter.

Leksaksdirektivet är väldigt inriktad kvävningsfaran. Det är någonting som man förstås ska ta på stort allvar och det vet alla som har haft små barn. Madam söker ett område på små prylar så att de inte ska stoppa någonting i munnen. Men frågan är om man måste lagstifta om det?

I Sverige dör faktiskt fyra barn om året av kvävning som man ska ta det på allvar. Men det blir kanske absurt att försöka lagstifta om det. Det handlar oftast om grönsaker, bär och nötter eller annan mat.

Apropå ballongfaran, i alla våra hem finns det fullt av plastpåsar och plastfilm och de förvarar vi inte heller i kassaskåp.

Några ord om att svälja elefanter. Här kommer också en historia, direkt från verkligheten, som är väldigt intressant och som tar fasta på kemikaliedelen i konsumentskyddet över lag.

Det finns tydligen en branschtidning för hudläkare där man från olika håll i Europa kunde rapportera om att man fick patienter till sina mottagningar som hade märkliga, ilskna och allvarliga utslag på ryggen och på baksidan av benen. Det var flera hudläkare Europa som rapporterade i den här branschtidningen och de kunde förstå vad det kunde förorsakas av. Efter idogt forskande kom man fram till att gemensam nämnare var en ny fåtölj konstläder importerad ifrån Asien. Konstlädret innehöll så mycket gifter mot mögel som förorsakar patienternas utslag. Detta med kemikalier ska vi ta på ett mycket stort allvar.

När det gäller kemikaliedelen i leksaksdirektivet så skärps det och det är jättebra. Barn är extra känsliga för skadliga kemikalier med sin tunna hud och sina växande kroppar. Trots att lagen redan i dag tydligt säger att leksaker inte får innehålla några kemiska ämnen och blandningar som kan innebära risk för människors hälsa börjar tillverkarna ofta använda kemikalier innan de gjorts ordentliga studier av hur de påverkar människor. I vissa fall som med bly, bisfenol A och ftalater har det kommit fram senare att de kan orsaka skador. Här börjar man alltmer också tala om cocktaileffekter. Vi har gränsvärden för miljögifter, för växtskyddsmedel och för mjukrörare. Människor kan i blodet ha nivåer som håller sig till gränsvärdet men alla de här olika doserna av kemikalier börjar få ödesdigra konsekvenser för människor och människors hälsa.

 Många fullskalexperiment pågår på leksaker. Det som inte är förbjudet är tillåtet. Det kommer vi kanske att återkomma till.

När ett ämne börjar användas är det svårt att få bort det från marknaden. Ftalater är ett exempel. Det används som mjukgörare i plast och det finns i alla möjliga barnleksaker, även bitleksaker. De farligaste varianterna är nu förbjudna för barn under tre och i.o.m direktivet höjs åldern till 14. Forskarna upptäckte att det rubbar hormonsystemet. Men alldeles bara för några år sedan var det krigsrubriker i media; man hade tagit hand om leksakerna, men man hittade höga halter av det mjukgörande ämnet i nappar, pipmuggar och i tröstnappar som används av barn som har dem i munnen och suger på. Det är mycket allvarliga saker.

Trots förbud kommer laksaker som innehåller förbjudna ämnen ut på marknaden och i leksaksbutikerna. Idag tillverkas mellan 80 och 90 procent av alla leksaker, som säljs, i Kina. Ansvaret för leksakens kvalitét flyttas då till importören. Här skulle det vara viktigt att landskapsregeringen tar ett fast grepp och stöder de småföretagaren som är verksamma i leksaksbranschen.

Att som konsument skaffa sig information om vad leksaker innehåller och hur de tillverkats är svårt. Vi måste helt enkelt lita på att företagen och myndigheterna sköter kontrollen.

Det nya direktivet har varit föremål för allvarlig kritik när det gäller tröskelvärdena i kemikalierna. Visst är det en skärpning men många miljöorganisationen tycker att de fortfarande är för höga, att man haft för lång tid på sig att anpassa sig när det gäller kemikalierna och att kontrollen av leksaker borde genomföras av oberoende testlaboratorier, inte av producenterna själva. Kemikalielobbyn är otroligt stark! Här har vi en tickande miljöbomb, en tyst katastrof. 

De senaste 50 åren har världens kemikalieproduktion ökat från 7 miljoner ton eller över 400 miljoner ton per år. Enligt EU:s sammanställning används idag över 100 000 kemiska ämnen varav många är skadliga. De allra flesta finns i produkter som omger oss dagligdags t.ex. kläder, mat, leksaker, hygienprodukter och byggmaterial.

Det krävs därför försiktighet, en ökad medvetenhet och ett breddat hälsotänkande, särskilt för de miljöer som barn vistas i regelbundet. Det krävs replik politiker agerar, att vi lever upp till det förtroende som föräldrar ger oss dagligen. Det här var en sådan konkret sak som jag saknade i handlingsprogrammet, just risken med kemikalier och rätten att kräva en giftfri vardag för våra barn. Tack.

Ltl Barbro Sundback, replik

Tack, fru talman! Jag är lite oklar på om ltl Sjögren diskuterar lagen om leksakers säkerhet? Det är alltså inte fråga om leksaksdirektivet. Det här är den nationella tillämpningen och den åländska tillämpningen.

Det andra är att kemikalielagstiftningen reglerar hur mycket man får använda olika ämnen. Det är kanske sedan förekommer i förordningar till den här lagen om leksakers säkerhet. Man måste gå till konsumentsäkerhetslagen 4 § som pratar om subsidiär lagstiftning.

Den här lagen riktar sig inte bara till näringsidkare utan också till kommuner, föreningar och till tullen som har hand om att kontrollera de kinesiska leksakerna. Jag måste säga att jag tyckte att det här resonemanget var lite ostrukturerad.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Fru talman! Det står ltl Sundback fritt att tycka precis vad hon vill om mitt anförande. Jag anförde att jag ville att social- och miljöutskottet tittar på tillämpningen av lagen. Det är ju det som vi sätter i kraft, vi sätter leksaksdirektivet ikraft med den här lagen. Det här är första gången som det åländska parlamentet får debattera leksaksdirektivet. Visst vet jag att landskapsregeringen inte kan beskyllas för att sila mygg och svälja elefanter. Men jag har också ett allmänt intresse av att debattera själva leksaksdirektivet, det har vi inte gjort förut i parlamentet och det tycker jag absolut är på sin plats.

Ltl Barbro Sundback, replik

Strikt formellt har vi inte ett sådant ärende på agendan. Vi har ett lagförslag om leksakers säkerhet, en rikslag, som här föreslås att ska tas som en blankettlag. Jag tror att det går för långt om utskottet ska gå tillbaka till leksaksdirektivet och se om det här uppfyller direktivets gränser. Jag utgår ifrån att det är regeringens sak att göra just det.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Fru talman! Ltl Sundback brukar ofta säga att hon förbehåller sig rätten att diskutera olika saker. Jag förbehåller mig rätten att diskutera leksaksdirektivet. Ltl Sundback får tycka vad hon vill. Det som jag sade och det som jag ville att social- och miljöutskottet skulle titta på var just tillämpningen. Samtidigt debatterar jag leksaksdirektivet också för vi kommer med all sannolikhet att kunna påverka nya direktiv, vi kommer att få ny lagstiftning till lagtinget.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Fredrik Karlström, replik

Tack, fru talman! Ltl Katrin Sjögren ställde några frågor i sitt anförande till näringsministern bl.a.om man har det varit i kontakt med näringslivet och diskuterat den här frågan. Det har man gjort till skillnad från den föregående regeringen som inte gjorde det, vilket jag tyckte var ganska beklagligt när jag fick ta del av det.

Efter diskussioner med den leksakstillverkare som vi har på Åland så inser man att det viktiga är att man inte inför ytterligare pålagor ur ett åländskt perspektiv på en leksakstillverkare som uppfyller de CE-märkningar som krävs idag för att ha leksaker på den gemensamma marknaden.

Den här regeringen har tagit allvarligt på den här frågan. Jag håller med det som ltl Sjögren också säger; det viktiga är hur den tillämpas. Det är bra att utskottet tittar vidare på de här frågorna för man kan tillämpa lagar på olika sätt beroende på vilka tjänstemän som läser texterna som den här församlingen skriver ihop.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Fru talman! När det gäller igångsättandet av att fullfölja leksaksdirektivet så var det en sak som inte var färdigbehandlad. Där har den nu sittande landskapsregeringen ansvar att diskutera med näringslivet och producenterna. Det jag frågade var om man kan garantera att alla leksaker på Åland har CE-standard? Kan man garantera att inte små näringsidkare gör direktimport? Både i Finland och i Sverige så är det här en stor fråga för importörer och tillverkare. Det här är en fråga som butikschefer och alla ska känna till så det kanske skulle vara på sittplats att diskutera vidare med Ålands näringsliv om det finns behov av ett seminarium eller något annat önskemål.

Minister Fredrik Karlström, replik

Fru talman! Jag har absolut ingenting emot om man skulle ha ett sådant seminarium och diskutera och ha samråd med näringslivet.

Det är tullens ansvar att se på importer till Finland och om man uppfyller de CE-märkningar som krävs. Jag vet att tullen gör stickprov och kontrollerar vissa försändelser extra noga ibland. Kanske vi ska vara glada att det inte är självstyrelsens behörighet för det är ganska komplicerat om vi ska börja granska import som sker till vårt självstyrande örike.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Fru talman! Visst är det på det viset att tullen gör stickprov. Det importeras enorma mängder till riket och till Åland och man utför stickprov. Jag kan aldrig se att det är fel med kunskap. Jag tycker att det skulle vara en bra gest ifrån landskapsregeringens sida att se till att man bryr sig om småföretagare.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack, fru talman! Ett klargörande, ltl Sjögren, föreslog du att Åland ska förbjuda kinderägg? Är det här regelverket för löst?

Ltl Katrin Sjögren, replik

Fru talman! Nej, det gjorde jag inte. Det var ett exempel på absurditeter som också förekommer när man diskuterar den här formen av lagstiftning. Så, nej absolut inte! Det var ett exempel på att sila mygg och svälja elefanter.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Sara Kemetter

Fru talman! Vi har alla rätt att leva i ett tryggt samhälle. De nya leksaksdirektiven har fäst särskild uppmärksamhet vid skyddet av barn mot risker som är förenade med kemikalier i leksakerna, bl.a. cancerframkallande också så kallade CMR-ämnen är i regel förbjudna. Detta här är jättebra. Jag vill påstå att det är utmärkt.

Fru talman! Vi vet att det finns företag som inte uppfyller dessa krav. Leksaksfabrikörer i bl.a. Kina och Indien tillverkar inte alltid produkter som håller den standard som krävs av EU. Detta beror inte alltid på att myndigheterna i dessa länder inte har säkerhetskrav, utan att den enskilda fabriken tillverkar utgående från de resurser de har. Är det brist på en råvara så kanske de använder sig av en billigare farlig råvara för att få produkten färdig. Marknaden är tuff och konkurrensen hård. Konsumenterna kräver billiga produkter och på en sådan marknad äventyras konsumenternas säkerhet.

”You get what you pay for” – brukar man säga i Amerika, och det betyder inte alltid att produkten är bra.

De allmänna principerna om CE-märkning anses underlätta marknadskontrollen av leksaker, men vi vet även att förfalskning av säkerhetsmärkningen CE sker. Vi läser tyvärr lite för ofta i tidningen att en produkt eller vara har klassats som farlig och ska lämnas in tillbaka till butiken. Det är bra att stickkontroller görs, men en skärpning av regelverket är enligt mig nödvändig. Som förälder vill man veta att födelsedagspresenten till sonen eller barnbarnet garanterat är säker.

Det är bättre att vara lite mer försiktig än att ett barn kan skada sig för livet. Det är frågan om säkerhet och trygghet.

Fru talman! Det ligger även i handelns intresse att garantera säkerhet och att ha klara regler att följa. Ingen vill få ett dåligt rykte ifall man skulle sälja varor eller erbjuda tjänster som inte är säkra för konsumenterna. Det är även bra att vi på Åland har en egen myndighet, i detta fall ÅMHM, som kommer att kunna upprätthålla en välfungerande tillsyn. Tjänsteleverantörerna kommer att ha en skyldighet att anmäla verksamheter som kan vara förenade med betydande risker. Här tycker jag det är bra att anmälningsskyldigheten gäller platser där barn ofta vistas. Några bra exempel är utomhuslekplatser, skateboardramper, rid stall och badstränder. Olyckor han alltid hända, men olyckan ska inte bero på lekredskapet eller på att området dit barnen bjuds in att leka, inte uppfyller de normer som givits.

Jag vill avsluta med att konstatera att jag stöder förslaget och hoppas att lagtinget också kan godta förslaget. Tack.

Ltl Wille Valve

Fru talman! Det lagförslag som vi har framför oss innehåller flera goda saker, bl.a. målsättningarna som åtminstone jag kan omfatta, dvs. att klargöra vem som är ansvarig part och att överhuvudtaget skapa större klarhet och tydlighet i lagstiftningen.

Tittar vi på huruvida det skapar gränshinder eller inte, vilket är en het potatis särskilt i Nordiska Rådet, så är svaret nej. Tvärtom, det här bidrar till en harmoniserad marknad i EU där samma regler gäller för alla.

Leksaksaksdirektivet, som vi hade en intressant diskussion om här tidigare, handlar mycket om sunt förnuft. Det handlar om att vi inte ska ha radioaktiva leksaker eller ha leksaker med reproduktionshämmande ämnen. Det finns knappast någon i den här salen som har något att invända mot det.

Det finns lite mera att debattera om i konsumentsäkerhetsdelen. En bra sak som jag uppskattar i konsumentssäkerhetslagsförslaget, artikel 7, är det som ministern nämnde; i fall det redan finns en plan. I artikel 14 i räddningslagen så behövs inte en säkerhetsplan uppgöras. Det är en bra grej för det är mindre byråkrati för företagen.

Jag vill ge som färdkost till det behöriga utskottet detta att om vi tittar på totalen av bestämmelserna, dvs. anmälningsplikten och säkerhetsdokumenten så vad innebär det här för den enskilde företagaren? Delvis skymtade det tidigare i debatten fram om ÅMHM klarar av detta? Jag har inte någon anledning att ifrågasätta huruvida ÅMHM skulle klara av detta. Jag tänker mera på totalen. Hur stor blir arbetsbördan om vi tar företaget Lekplaneten som exempel? Måste de ha certifikat för varje leksak, intyg över spårbarhet, anmälningsskyldighet enligt artikel 7 och säkerhetsdokument? Tittar vi på framställningen så finns det antydningar i dokumentet om att ÅMHM inte är nödvändigtvis behöver ha full koll, bara pappren finns och man kan titta på dem. Det gör åtminstone mig lite bekymrad.

Jag hoppas att det behöriga utskottet tittar extra mycket på om det går att minska den totala bördan för våra företagare.

Angående debatten om kinderägg så hade jag en debatt med en kollega här tidigare om huruvida de omfattats eller inte. Tittar vi på sidan 8 så står att; ”det är förbjudet att placera leksaker inne i ett livsmedel på ett sådant sätt att man måste förtära livsmedlet för att komma åt leksaken”. Vi kom fram till att man kan bryta upp kinderägget utan att förtära det, då är det ingen fara. Tack, fru talman.

Minister Carina Aaltonen, replik

Tack, fru talman! Tack ltl Wille Valve för ditt inlägg. ÅMHM har absolut inte resurser att gå ut i leksaksbutikerna och kontrollera varenda leksak och begära att få se dokument. Men, om det kommer en anmälan, om det kommer en förälder som klagar eller att det har hänt en olycka så då kan ÅMHM gå in och begära att få se dokumenten. Det är tillverkaren som ska se till att alla leksaker förses med uppgifter så att leksaker går att spåra. Det ska vara modellnummer, serienummer och partinummer osv.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Danne Sundman

Fru talman! Som sagts tidigare här så har den här framställningen två delar; dels är det en lag när det handlar om leksaker så och lagen om konsumentsäkerhet på varor och tjänster som erbjuds konsumenter för enskilt bruk.

När det gäller leksaksbestämmelserna är det rysligt behjärtansvärt att man i möjligaste mån begränsar barns exponering för kemikalier. Jag hör också till dem som är mycket orolig över det, eftersom det alltid i alla fall är en väldigt liten dos som man får i sig. Det kommer några små enstaka molekyler i gången och det uppfyller alltid alla gränsvärden som finns alltid. Med sammantaget så blir det stora mängder av olika typer av kemikalier som vi inte känner till vad det innebär för barn och människor i alla åldrar. Jag tror att det i framtiden kommer att bli ett stort folkhälsoproblem, som vi inte riktigt kan överblicka idag. Därför är det viktigt att ta det säkra före det osäkra och undanhålla särskilt barn från så mycket kemikalier som möjligt. De flesta kemikalier lagras i kroppen. Människan, som är designad för att leva på östafrikanska steppen, har inte utvecklat förmågan att göra sig av med kemikalierna som man på dessa miljoner år inte har exponeras för. Möjligtvis kan människan om några miljoner år göra sig av med kemikalierna från sina organ. Därför är det här ytterst allvarligt och viktiga bestämmelser.

Den andra delen, konsumentsäkerhetsdelen, när man läser det rakt upp och ner så är det också behjärtansvärt och viktiga saker att omgivningen är säker och om man köper en tjänst så kan man lita på att den är säker. Lite oroande med den här framställningen är vad det här kommer att resultera i. Hur mycket ny och extra byråkrati blir det för tjänsteleverantörer, entreprenörer och för näringslivet som helhet?

Det finns två vägar att vandra; att göra det här på ett smidigt sätt eller att läsa Bibeln som en viss potentat läser den och göra så mycket byråkrati som möjligt. Om man läser den så då är den här framställningen rentav katastrofal, om man i varje paragraf letar upp möjligheter att skapa ny byråkrati då kan det bli riktigt tokigt. Det finns många möjligheter. Jag hoppas verkligen att man inte ska göra det. Jag vill inte säga att jag tror att man ska göra det utan jag hoppas verkligen att man både från landskapsregeringens sida men framförallt från ÅMHM:s sida försöker minimera byråkratin. Att man inte ska införa ny byråkrati där det inte absolut är motiverat och att man alltid försöker i alla processer vara så smidig som möjligt.

Om utskottet ska göra någonting speciellt åt den här lagen så borde man analysera byråkratibiten. Att vi inte återigen påför näringslivet ny byråkrati, utan att det egentligen ger någon nytta. Jag är inte mot byråkrati per definition. Jag tycker att det behövs lagar och regler för att uppfylla syftena som är mycket lovvärda. Men ofta tyvärr så gör man som den nämnda potentaten och det måste vi få en ändring på, så ska det inte får vara. Man ska kunna vara smidig och verkligen ha byråkrati där det är motiverat och ha enkla processer så att vi möjliggör att vi har en stor flora av tjänsteleverantörer.

Det speciella för Åland är ju alla småföretagare där man ofta är ensam. Man är ute och guidar sina kunder samtidigt som man ska fakturera, samtidigt som man ska sköta sin bokföring och samtidigt som man ska sköta all sådan här byråkrati. Det här är inte några problem för ett företag med 50 anställda för där finns personer som jobbar med byråkrati. Men för småföretagare är alltid sådana här bestämmelser av ondo, som man kanske ser det, men det kanske också är motiverat. Tyvärr förekommer det rätt så mycket omotiverad byråkrati och det hoppas jag att man kan undvika. Utskottet får gärna titta på det.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Fru talman! Obundna och liberalerna är helt överens. Jag påtalade i mitt anförande att man ska se på tillämpningen. En idé skulle kunna vara att man diskuterar med näringsidkarna själva hur vi ska göra det här på smidigaste sätt. Vi ska implementera direktivet, men tillämpningen ska vi göra så smidig som möjligt. Vi på Åland vill ju, precis som stora delar av Europa, ha säkra leksaker, vi vill ha humana djurtransporter och det betyder också att vi är en del av hela stora EU och behöver implementera lagstiftningen. Nyckeln finns i tillämpningen.

Ltl Danne Sundman, replik

Fru talman! Så är det. Det är ofta upp till den enskilde tjänstemannen och framförallt till den myndigheten som tillämpar den här lagen att försöka vara smidig, försöka föra dialog och försöka att inte slå någon i huvud med byråkratin. Man ska istället förklara vad syftet är och vad man vill uppnå med den nya byråkratin som kommer till för små företagare. Då kanske de förstår det, tar sig an det och också använder det i sin marknadsföring. Man är certifierad och man har säkerhetsplanen i skick osv. Man måste vända på det så att folk ser det som någonting positivt. Men det kan vara lite svårt om man är enmansföretagare och jobbar 200 procent redan och ska börja jobba 210 procent för att det här ska fungera. Där gäller det nog att vända orden rätt och framförallt se på alla rutiner och processer i tillämpningen.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Carina Aaltonen, replik

Fru talman! Ambitionen från landskapsregeringen är naturligtvis att det ska vara en så lätthanterlig och smidig hantering av både anmälningsplikten och säkerhetsplanerna som möjligt. I propositionen till rikslagen beträffande konsumentsäkerhet beskriver man precis samma resonemang som ltl Sundman hade. När det gäller små och medelstora företag ska man inte kräva orimliga säkerhetsplaner utan de ska utformas i enlighet med verksamhetens storlek och art och man försöker samordna, om det finns flera myndigheter som också kräver olika planer, så att det blir så lite byråkrati som möjligt.

Ltl Danne Sundman, replik

Fru talman! Jag läste den passusen. När man läser det så låter det bra och lovvärt. Men vi har sett av andra exempel att man sedan har en förmåga att ändå zooma ner. Ett medelstort företag i Finland är mycket större än ett medelstort företag på Åland och så justerar man gränsvärdena till nackdel för näringslivet. Jag vill inte påstå att man för avsikt att göra det här, men man måste tänka på sådana avgränsningar så att man inte har oskäligt mycket byråkrati. Det ska bli intressant att följa tillämpningen av det här. Utskottet kunde fördjupa sig i det och kanske till och med skriva det. Egentligen borde det finnas en paragraf i lagen som uttryckligen säger att man särskilt ska beakta åländska förhållanden, men så kan vi inte heller ha det.

Minister Carina Aaltonen, replik

Fru talman! Jag har ingenting emot att man granskar just det här stycket. Man skulle också gärna kunna gå på studiebesök till ÅMHM och ta reda på lite mera vad den här väldigt effektiva och kompetenta myndigheten jobbar med. Det är väldigt intressant.

Ltl Danne Sundman, replik

Fru talman! Det är ett bra förslag. Jag tycker att man också från lagstiftarens sida kan föra en dialog direkt med tillämparen i det här skedet när man ska stifta lagen så att man också från lagtingets sida kommunicerar viljan att ha smidiga processer. Det finns ju alltid olika uppfattningar. Man kanske aldrig blir helt överens från småföretagarnas och ÅMHM:s sida, men man kan absolut bli mera överens och ha en mer fruktbar dialog.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Anders Eriksson

Fru talman! Det här är den första lite större lagframställningen som den nya regeringen kommer med. Man funderar på det som utlovades att det skulle vara en högre kvalitet på lagframställningarna i fortsättningen. Jag har inte lusläst den här framställningen på det sättet att jag kan betygsätta den. I och med att den här framställningen går till det utskott som jag sitter i så får jag ändå möjlighet att gå igenom den till punkt och pricka.

Man har också pratat om ett modernt ledarskap och framförallt pratade man om en helhetssyn. Miljöregler och regler för näringslivet skulle gå hand i hand. Man pratade om en ny näringspolitik med mindre byråkrati. Därför hoppas jag också att näringsministern har möjlighet att närvara när vi har den här debatten.

Minister Aaltonen gav en bra presentation, men den kanske var lite ensidig. Den här framställningen framställdes som någonting oerhört positivt. Det sades också att det fanns förenklingar i den. Märkväl, notera vad jag sade tidigare att jag inte har läst framställningen till punkt och pricka, men jag har åtminstone inte hittat några förenklingar, tvärtom.

När det gäller det som ministern tog fasta på; farliga giftiga leksaker så tror jag att ingen i den här salen vill att våra barn ska komma i kontakt med dem. Tullaboratoriet vid tullmyndigheterna ska sköta det, där borde gränsen finnas.

Det här är regelverket är uppbyggt för att se till att den typen av leksaker inte kommer fram till barnen, så långt är det bra. De leksakerna framställs i Asien, u-länder och inte på Plasto för där har man andra regelverk som man redan följer. Byråkratin är uppbyggd just för att det inte ska komma farliga och giftiga leksaker till barnen. Byråkratin är inte uppbyggd för små åländska småföretag.

Det var roligt att se att ltl Danne Sundman har kommit tillbaka till den gamla formen igen. Jag håller med om ganska mycket av det som han sade. Däremot håller jag inte med honom när han sade att det här är någonting som utskottet måste titta på. Jag har ju redan fått den erfarenheten att man i utskottet säger nej. Man säger att så här har regeringen lagt förslaget och sedan är den diskussionen slut. Det är ju faktiskt regeringen som måste se igenom alla konsekvenser för vi i utskottet får inte till stånd några förändringar ändå, tyvärr.

Jag har två principiella invändningar innan jag går desto mera in i det. Jag har lärt mig att det alltid är bra när man behandlar en framställning att man inte är alltför kategorisk.

Här har vi, som det framkom i presentationen, riksförfattningar om produktsäkerhet. Om man är leksakshandlare, konsument eller leksakstillverkare så kommer vi inte att kunna få något svar i vår egen lagbok, utan då måste man söka sig vidare till den finska lagstiftningen. Det finns inte heller någon analys av vilka konsekvenserna blir av det här, utan man har tagit det finska regelverket rakt av. Tittar vi på sidan 20 så kan man konstatera att det finns åtta paragrafer som i stort sett enbart tar sikte på förvaltningsuppgifterna. Man byter ut orden statens myndigheter, där det förekommer i rikslagstiftningen, mot att det ska skötas av landskapsregeringen, om jag förenklar. Det sägs i 1 §; ”inom landskapets behörighet och med de avvikelser som följer av denna lag ska följande riksförfattningar tillämpas.” För att få reda på vad som gäller för en ålänning så måste man in i den finska lagstiftningen. Vi har så många gånger pratat om att vi måste kunna utläsa vad som gäller och inte gäller av vår egen lagstiftning. Det är den första principiella invändningen.

Den andra invändningen är mera på saklig nivå. Det pratades om förenklingar. Jag tror inte det. Det sägs; "lagförändringar innebär att produktsäkerhetskraven på varor och tjänster som erbjuds konsumenter för enskilt bruk skärps". Det finns ingenting som förenklas, utan det skärps. Tjänsteleverantörer ska göra en skriftlig anmälan till ÅMHM. Man ska också göra en ny anmälan om det sker någon väsentlig förändring i verksamheten eller om leverantören byts ut. ”De nya reglerna innebär även att en leksakstillverkare måste analysera en leksaks egenskaper och eventuella faror och visa att den uppfyller de lagfästa säkerhetskraven innan leksaken släpps ut på marknaden.” Som jag sade inledningsvis, det här är ju jättebra för att komma åt de problem som finns. Jag tror nödvändigtvis inte att det är jättebra för den leksakstillverkare som vi har här i landskapet.

Tittar vi på sidan 15, där de ekonomiska och administrativa konsekvenserna nämns så sägs det i första meningen: ”Förslaget har inga betydande ekonomiska konsekvenser för verksamhetsutövarna eller för landskapsförvaltningen”.  Den meningen tror jag faktiskt att inte stämmer. Jag kommer noga i utskottet att se till att vi får en ordentlig redogörelse för det. Men det sista stycket är det intressanta, resten säger inte så mycket. ”När det gäller de administrativa konsekvenserna kan följande konstateras. För ÅMHM innebär förslaget nya uppgifter. Nya instrument såsom anmälningsplikt för olika verksamhetstyper införs och därmed även regelbunden tillsyn över nya verksamhetsgrupper och säkerhetsdokument krävs i verksamheterna”. Märkväl, det finns inte någon analys av vilka konsekvenserna blir för näringslivet, vilka konsekvenserna blir handeln och vilka konsekvenserna blir för de företag som tillverkar leksaker. Det här gjorde mig lite fundersam. Jag sökte kontaktuppgifter till Ålands näringsliv för att kontrollera om de överhuvudtaget har varit inblandade. Det sägs i beredningsarbetet så här: ”Förslaget har beretts som tjänstemannauppdrag vid lagberedningen i samarbete med miljöbyrån vid Ålands landskapsregering. Ålands Näringsliv och ÅMHM har under beredningen getts möjlighet att avge yttranden över förslaget”. Med tanke på att näringsministern sade att man har haft en god dialog så råkade jag se på Ålands näringsliv hemsida där yttrandet fanns just över den här lagstiftningen. Det står så här i första meningen: ”Ålands näringsliv motsätter sig förslaget till ändrad lagstiftning om konsumentsäkerhet. Föreliggande förslag medför ökad administrativ börda för berörda företag och ansvarig myndighet samtidigt som förslaget inte leder till ökad säkerhet. Redan idag finns omfattande säkerhetsanvisningar och standarder som efterföljs. Dessa är implementerade på EU-nivå och att därefter införa en tillsyn på lokal nivå av en myndighet som saknar kompetens inom nämnda område försvårar möjligheterna till att bedriva verksamhet på Åland. Om de åländska myndigheterna önskar ta del av det säkerhetssystem som redan idag finns kan uppgifterna hämtas från respektive bolag. Nya system behöver inte skapas.” Sedan sägs det är precis det som jag konstaterade; ”förslaget saknar vidare en konsekvensanalys utgående från åländska förhållanden”.

Avslutningsvis, fru talman, när man pratar om förenklad byråkrati, när man pratar om en ny näringspolitik så när den första lagframställningen kommer så lufsar det på i precis samma spår som det har gjort förut. Det bekymrar mig. Även när man pratar om en god dialog, ett samarbete med det åländska näringslivet så behöver man bara att gå in på deras hemsida för att konstatera vilka åsikter de har om den här framställningen. Jag är rädd för att ingenting av det som har framförts här har beaktats och det bekymrar mig storligen.

Ltl Barbro Sundback

Fru talman! Först tycker jag att man måste klargöra att det här är en konsumentsäkerhetslag. Konsumenter är vi alla. Det är en viktig medborgarlagstiftning. Det är inte en näringspolitisk lagstiftning. Det är en lagstiftning som skyddar oss från en fri marknad där det inte finns något ansvar för den som säljer varor och tjänster. Vi har gudskelov inte en sådan fri marknadsekonomi. På sådana marknader kan man köpa allt från små barn till akademiska titlar och giftiga leksaker osv. Man behöver inte resa långt härifrån för att komma till en jättestor sådan marknad. Jag tror inte det är någon här som eftertraktad ett sådant samhälle.

Det andra är att vi ingår i en gemensam marknad där varor och tjänster i princip ska kunna flytta sig fritt över nationsgränserna. Det är ju därför som vi har regelverk som ska vara i stort sett lika i alla länder och marknaden ska fungera på likadana villkor.

Vi har att ta ställning till tre rikslagar och inte några direktiv, som jag ser det, varav en lag direkt har hänförts till ett nytt direktiv om leksaker. Det gäller att vi ska ta ställning till att, via en blankettlag, godkänna att tre rikslagar ska gälla på Åland. Det är en konsumentsäkerhetslag, som tidigare hette produktionssäkerhetslag. Det är en lag om leksakers säkerhet och en lag om underrättelser till europeiska kommissionen om marknadskontrollen av vissa produkter som medför risk.

Regeringens förslag är att vi ska ta det här som en blankettlag. Som alla sådana här fall kan man diskutera vad som är bättre och vad som är sämre. Det är dåligt att själva lagarna inte kommer att ingå i den åländska författningssamlingen. Vi får de ganska meningslösa blankettlagarna som ingen kan läsa förutom att ha tilläggsmaterial i form av rikslagstiftningen. Det goda med det, och särskilt i det här fallet när så många har diskuterat och ifrågasatt tillämpningen, är att när vi gör egna lagar så har vi nästan aldrig tillämpningsanvisningar. Det blir ofta en fråga för den underordnade myndigheten att tillämpa lagen på bästa tänkbara sätt. Vi har erfarenheter av många av landskapets underordnade myndigheter som säger; ”för guds skull, stifta inte så mycket egna lagar när vi inte får tillämpningsanvisningar ifrån regeringen”. I de nordiska länderna är det ministerierna som lämnar anvisningarna så att lagen ska kunna tillämpas lika överallt i landet. I det här fallet kommer det att finnas tillämpningsdirektiv på rikssidan. Om utskottet vill fundera över den saken så kanske man kan få veta vilka tillämpningsdirektiv som man har producerat i riket. Å andra sidan så är det inte riktigt strikt taget utskottets sak att syssla med det, utan det är en förvaltningsangelägenhet och handlar om verkställighet, som landskapsregeringen ska utföra. Det är ofta så att vi politiker inte bara vill veta vad utan vi vill också veta hur saker och ting ska förverkligas.

Om man tittar på konsumentsäkerhetslagen så berör den inte enbart näringsidkare, den berör också kommunerna och den berör kanske till och med föreningar. Så är åtminstone bestämmelserna. Hur det sedan blir i praktiken får vi väl se tids nog. Här får ändå kommunerna lättnader jämfört med riket, i och med att landskapets myndighet, ÅMHM, kommer att vara tillsynsmyndighet. Men kommunerna kommer nog att behöva redovisa t.ex. hur man har tänkt sig att säkerheten ska fungera på badstränder, ridstall med mera som räknas upp här. Tillämpningsområdet är vidare än bara det som gäller näringslivets intressen.

Leksaksdirektivet är förnyat antagligen av orsaken att marknaden har exploderat på det här området. Man har upplevt att barn löper stora risker. När man lever i en öppen värld med fri marknad kommer det alltid att finnas varor som inte är bra med tanke på konsumenternas hälsa och säkerhet. Det här är säkert inte ett fullkomligt sätt att skydda barn från alla risker men det är väl ändå ett ambitiöst försök.

Den sista lagen handlar om att om man upptäcker risker i fråga om produkter så är man skyldig att informera EU:s myndigheter om det.

Socialdemokraterna tycker att det här är en viktig lagstiftning. Vi hoppas att den så fort som möjligt kan passera lagtinget så den kan börja tillämpas. Det är klart att de som bedriver näringsverksamhet vill i grunden inte ha regleringar och pålagor. De vill så fritt som möjligt kunna sälja själva. Det ligger i sakens natur. Men det betyder ju inte att vi skulle tillmötesgå de kraven. Det finns ju också företagare som har andra uppfattningar och som är måna om att sälja och sköta sina affärer på ett hållbart och säkert sätt. Tack, fru talman.

Ltl Anders Eriksson, replik

Ltl Sundback sade att det här är en konsumentlagstiftning, det är ingen näringslivslagstiftning och det ligger mycket i det. Hon sade också att det inte enbart berör näringsidkare och det är helt sant. Men när jag hörde det här resonemanget så tänkte jag att dit for den helhetssynen som den nya regeringen pratade om; att se på miljöreglerna hand i hand med näringslivslagstiftningen och att man skulle försöka ha en helhetssyn.

Jag tror att vi alla är eniga om vi vill ha bort farliga giftiga leksaker ifrån marknaden. Det är ingen som vill ha sådana leksaker. Det är ju tullens huvudsakliga arbetsuppgifter. Skillnaden är att jag inte vill byråkratisera sönder den åländska leksakshandeln eller leksaksindustrin. Jag har förstått att den åländska leksakshandeln redan har väldigt tuffa ekonomiska förutsättningar på grund av hård konkurrens från Sverige.

Det är intressant att Ålands näringsliv motsätter sig den här lagen. Ska vi då helt hållet strunta i det eller ska vi faktiskt tillmäta någon vikt vad både Ålands näringsliv tycker? Jag tycker att man borde göra det.

Ltl Barbro Sundback, replik

Ltl Anders Eriksson får i utskottet komma med alternativa förslag om hur han vill förändra den här lagstiftningen.

Jag understöder förslaget. Jag tror inte att det äventyrar de åländska näringsidkarnas konkurrenskraft om de verkar under samma villkor som i riket.

Ltl Anders Eriksson, replik

Jag är inte alldeles säker på det sista. Ser man på de stora leksakskedjorna så har de hundratals personer i ledningen som kan hantera den här typen av byråkrati, medan åländska småföretagare helt enkelt inte har de möjligheterna.

Jag kan lova ltl Sundback att när jag har satt mig noga in i det här så kommer jag att lägga alternativa förslag i social- och miljöutskottet så får vi se vad det leder till.

Jag tolkar inte Ålands näringslivs utlåtande på det sättet som ltl Sundback sade tidigare; att företagen vill ha det så fritt som möjligt och att de vill göra som de vill. Jag tolkade inte deras utlåtande på det sättet. Jag tolkade det som att de inte ville att man skulle bygga upp en dubbel byråkrati som vi är på väg att göra nu. Man tycker att den reglementering som finns räcker. Men det får vi säkert höra mera om.

Ltl Barbro Sundback, replik

Det är lätt att man polariserar saker och ting i debatten. Nu fick man intrycket att alla åländska företag är små i den här branschen medan alla företag i riket är stora. Men jag kan lova ltl Anders Eriksson att det finns småföretagare också på andra sidan Skiftet.

Såvitt jag vet så har regeringen ännu inte sagt precis exakt hur det här ska tillämpas och hur man är beredd att beakta näringslivets synpunkter i det skedet. Nu lagstiftare vi, sedan kommer verkställighet och förvaltningen att träda in.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Petri Carlsson

Tack, fru talman! Många av de synpunkter som har kommit fram kommer säkert att behandlas i det berörda utskottet.

Jag ställer mig frågan vilket det berörda utskottet är? Jag har en procedurfråga av principiell karaktär som gäller vårt arbete här i lagtinget. Det är på förslag att det här ärendet ska gå till social- och miljöutskottet. När jag läste igenom det här förslaget så finns det mycket om varuleverantörer, tillverkare, importörer, exportörer, tjänsteleverantörer som säljer produkter och det pratas mycket om tjänster och varor. Man kan tycka att det vore mer rimligt att det här ärendet skulle gå till finans- och näringsutskottet.

Läser man igenom allting så står det väldigt mycket om risker och säkerhet, särskilt konsumentsäkerhet, produktsäkerhet, leksakers säkerhet och marknadskontroll av risker. Det är mycket kring säkerhet. Spontant när jag läser igenom det här så tycker jag att det har mycket med säkerhet att göra.

I arbetsordningen framgår det tydligt att det är lag- och kulturutskottet som har hand om säkerhet.

Hur har talmanskonferensen kommit fram till att det här ärendet ska gå till social- och miljöutskottet? Spontant tycker jag att ärendet ska gå till lag- och kulturutskottet.

Ltl Anders Eriksson, replik

Fru talman! Jag tycker att det är synd om värderade ltl Carlsson ställer en fråga och inte får något svar. Därför begärde jag en replik.

Den klassas som konsumentlagstiftning. Enligt nya den lagtingsordningen så hör konsumentärenden till social- och miljöutskottet.

I sak håller jag mycket med om det som ltl Carlsson sade. Det är intressant när man hör regeringsföreträdare, för nu säger ltl Carlsson från moderaterna en sak, i det förra anförande hade vi en ledamot från socialdemokraterna som sade någonting helt annat. Det är ju intressant med tanke på det framtida regerandet.

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack, fru talman! Ltl Eriksson kopplar ihop regeringen med det principiella arbetet i lagtinget. Jag tycker inte riktigt det hänger ihop. Inte har väl regeringens organisation och ministrarnas placeringar styrt hur vi har satt arbetsordningen i Ålands lagting?

Ltl Anders Eriksson, replik

Det uttalandet är givetvis helt riktigt. Men både ltl Carlsson och ltl Sundback står bakom regeringen, därför tycker jag att det är intressant att man har så väldigt olika åsikter om hur detta ska skötas. Framtiden får utvisa vad det leder till.

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack, fru talman! Jag uppfattade inte att ltl Sundback sade någonting om utskotten och utskottsarbetet.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Christian Beijar

Fru talman! Det har varit mycket diskussion om social- och miljöutskottet under den här debatten. Det har varit intressanta synpunkter.

Jag tänkte börja med det senaste anförandet, som ltl Petri Carlsson hade, angående vilket utskott det här ärendet ska höra till. Personligen har jag inte varit med och tagit den nya lagtingsordningen. Men i samband med diskussionen kring det här så har det framkommit att det här är frågan om en konsumentlagstiftning. Som också framgår av lagförslaget så har Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet ett stort agerande i själva lagstiftningen. Min uppfattning är att det åtminstone är de två sakerna som har varit avgörande för att det här ärendet ska gå till social- och miljöutskottet. Jag har ingen klarare uppfattning än det. Vi har inte varit med och tagit den nya lagtingsordningen när man har diskuterat vilka uppgifter de olika utskotten ska ha. Jag vet att när vi diskuterades vart det här ärendet skulle remitteras så fanns det en viss osäkerhet om det skulle gå till social- och miljöutskottet. Men nu är det föreslaget i alla fall.

Fru talman! Hur den här lagstiftningen ska tillämpas har diskuterats mycket. Partikamrat Barbro Sundback strukturerade klart vad den här lagstiftningen handlar om. I den här diskussionen har det svajat lite hit och dit. Det är ju viktigt att det är frågan om en konsumentsäkerhetslag.

Jag vill från social- och miljöutskottets vägnar säga att vi självfallet ska sätta oss in i frågan, dels hur man har tänkt tillämpa den och framförallt också ÅMHM:s uppgifter och nya uppgifter som då kommer på deras axlar. Sedan också andra saker.

När det gäller diskussionen som vi har haft här idag så blev jag lite att fundera på frågan om vad som är myndighetsutövning och vad som är lagstiftning? Hur mycket ska vi i utskottet praktiskt se över hur man rent praktiskt ska ordna det? Jag är nog lite kritisk till att vi i social- och miljöutskottet ska gå in på de direkta verkställighetsuppgifterna. Men, det återstår att diskutera i utskottet.

Frågan om detta med byråkrati har ju varit mycket uppe till diskussion. Det finns en fara för att det här ytterligare byråkratiserar arbetet för företagare och enskilda. Det måste vi naturligtvis titta på. Det är ändå viktigt i det här sammanhanget att dels eftersträva så stor smidighet som möjligt men samtidigt också bevaka och behålla rättssäkerheten som ändå är viktig i det här sammanhanget. Tack.

Vtm Roger Jansson, replik

Fru talman! Jag anhängiggjorde i talmanskonferensen frågan om behörigt utskott. Grundförslaget var att ärendet skulle gå till social- och miljöutskottet. Vi förde en diskussion kring det. Osäkerheten fanns där och osäkerheten finns naturligtvis fortfarande.

Ltl Beijar kallade det först för konsumentlagstiftning och då skulle det höra till social- och miljöutskottets ansvarsområde. Det står ingenting i arbetsordningen om att konsumentlagstiftning ska höra till det utskottet. Däremot uttryckte sig sedan ltl Beijar i sitt anförande mera korrekt när han sade att det är en konsumentsäkerhetslagstiftning. Där är arbetsordningen klar och tydlig. Lag- och kulturutskottet har att hantera allmän ordning och säkerhet. Det gäller naturligtvis konsumenternas säkerhet också. För moderaternas del har vi ingenting emot att det här ärendet går till social- och miljöutskottet. Vi föreslår inte heller att man ska begära utlåtande från ett annat utskott i en sådan här fråga.

Ltl Christian Beijar, replik

Fru talman! Det är antagligen korrekt att jag sade konsumentlagstiftning. Jag avsåg konsumentsäkerhetslagstiftning. Det var en felsägning från min sida.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Kan förslaget att remittera ärendet till social- och miljöutskottet omfattas? Förslaget är omfattat. Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.

Remiss

5        Ändringar i skattelagstiftningen 2012

Landskapsregeringens lagförslag (LF 7/2011-2012)

Beslutet om remiss fattas efter avslutad diskussion. Talmannens förslag är att ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet.

Diskussion.

Vicelantrådet Roger Nordlund

Fru talman! Föreliggande framställning nr 7, ändringar i skattelagstiftningen 2012, är den första skattelagen som kommer efter att den nya åländska kommunalskattelagen trädde i kraft den 1 januari 2012.

Den här framställningen har egentligen fyra huvudsakliga innehåll.

Det första gäller grundavdragets maximibelopp som höjs från 2 250 euro till 2 800 euro.

För det andra föreslås också att det tillfälliga donationsavdraget ska förlängas ett år till.

För det tredje gäller det också samfundsskatten. Där finns det en temporär höjning och också en permanent sådan. Det finns också vissa förändringar när det gäller samfällda förmåner. 

Den fjärde huvudpunkten gäller ändring av procentsatsen för kompensation av uteblivna intäkter för beskattning av kapitalinkomst som landskapet betalar till kommunerna. Där finns det också en temporär förändring och en mera permanent.

Mycket av det här är ett resultat av de inkomstpolitiska överenskommelser som har gjorts på rikssidan och det som finns med i den budgeten. Sedan har det gjorts överväganden här på Åland. Hittills har vi valt att i det mesta också följa de förändringar som man har gjort på rikssidan. Dels för att våra medborgare ska ha en så likartad situation som möjligt när det gäller penningsituationer och beskattning och när det gäller samfundsskatten, och dels att det ska vara så okomplicerat som möjligt gentemot våra företag och organisationer

Nu har vi en egen åländsk kommunalskattelag. Det finns orsak för oss i landskapsregeringen och även här i lagtinget att fundera över det här. Jag hoppas att utskottet, när man behandlar det här, tar sig en liten funderare också i ett större sammanhang om vi ska fortsätta den här utvecklingen eller om vi ska börja bedriva en egen åländsk kommunalskattepolitik?

Min egen grundläggande åsikt är att vi absolut ska börja fundera på att försöka skapa ett eget system. Men vi måste då också väga in skatter, landskapsandelar och hur vi kan få ett så renodlat, rakt och enkelt system som möjligt och samtidigt ett system som är godtagbart av skattebetalarna. Då tänker jag både på människor och på företag.

När det gäller de här punkterna som finns i förslaget, höjningen av grundavdraget från 2 250 till 2 850, så bygger det egentligen på att vi har haft en inflation här i landet och penningvärdet har försämrats. Sedan har det också varit förskjutningar när det gäller inkomsterna. Det här är ett avdrag som i viss mån rättar till det och också är till fördel framförallt för låginkomsttagarna här i vårt samhälle. Det känns rätt och riktigt att vi föreslår det här.

Förlängningen av det så kallade donationsavdraget betyder att om någon har möjlighet att ge en donation på 850-250 000 euro så får man göra ett avdrag i beskattning för det. Donationen måste rikta sig ettdera till vetenskap eller till konst och det måste vara inom Europeiska Unionen. Det finns vissa begränsningar.

Vi har gjort bedömningen att donationsavdraget inte har någon större ekonomisk betydelse här på Åland. Vi känner inte till att det har gjorts eller planeras några sådana större donationer.

När det gäller grundavdraget så räknar vi med att när det uppgår till cirka 800 000 så kommer det att innebära inkomstbortfall från de åländska kommunerna. Därför finns det också om en negativ inställning ifrån de åländska kommunerna när det gäller införandet av det och framförallt att vi i det här skedet inte avser att kompensera för det här bortfallet. Under den här hörandeomgången så har kommunerna varit kritiska till det. Vi har ändå från landskapsregeringens sida sett det som så att vi vill ge ålänningarna samma möjligheter att göra det här grundavdraget.

Fru talman! När det gäller samfundsskatten och samfällda förmåner så är det en teknisk justering för att vi ska följa den utveckling som är i riket och att våra företag och organisationer ska ha samma status.

Den här framställningen har inte direkt tagits emot positivt ifrån kommunerna av naturliga orsaker eftersom den i viss mån innebär minskade inkomster. Vi har i våra diskussioner sagt, och vi har också skrivit här i budgeten, att den här förändringen är en förändring. Vi kommer att ha den förändringen med i beaktande vid kommande diskussioner med de åländska kommunerna om förändringar när det gäller landskapsandelssystemet och andra ekonomiska relationerna mellan landskapet och kommunerna. Så att vi i slutändan får en så balanserad och rättvis situation som möjligt. Tack, fru talman.

Ltl Mats Perämaa, replik

Förslaget i sig stöds av den liberala lagtingsgruppen. Grunderna i det här förslaget ligger också i den budgetbehandling som skedde här vid årsskiftet. Förslaget grundar sig på den förra regeringens arbete. Vi tycker också att det är skäligt att skattelättnaderna också kan gynna befolkningen på Åland på det sättet som beskrevs här.

Inför den här debatten hade vi just ställt oss den frågan som finansministern beskrev här på slutet om de andra bitarna i budgetförslaget och hur de ska komma att realiseras via lagframställningar.

Det finns ju också en diskussion i budgetförslaget om kompensationer till kommunerna överhuvudtaget. Jag kunde kanske be vicelantrådet utveckla det här lite mera.

Vicelantrådet Roger Nordlund, replik

Herr talman! Det är alldeles riktigt som ltl Perämaa säger. I budgeten för 2012 finns frågeställningen med om borttagande av kompensation till kommunerna. Vi har sagt i våra diskussioner i landskapsregeringen att den här framställningen berör de enskilda människorna. Därför ser vi det som viktigt att den kommer till lagtinget, går igenom och kan förhoppningsvis bli godkänd.

När det gäller neddragning av kompensationer till kommunerna så avser vi att återkomma till det i samband med tilläggsbudgeten i mars- april. Då finns det mera tid att fundera på de sakerna och hur vi ska hantera dem i en större helhet.

Ltl Mats Perämaa, replik

Herr talman! Det beskedet nöjer vi oss med. Vi ser fram emot kommande förslag i mars månad i samband med tilläggsbudgeten. De frågorna är viktiga men de kan gott tas då. Det beror i hög grad på hur hela den offentliga finansieringen och fördelningen mellan landskapet och kommunerna ska se ut. Den liberala lagtingsgruppen godtar det här förslaget.

Vicelantrådet Roger Nordlund, replik

Herr talman! Vi befinner oss i en sådan situation att vi har all anledning att se om landskapets ekonomi och försöka minska våra kostnader på alla områden. Samtidigt har vi en del stora reformer framför oss som förhoppningsvis ska leda till att vi totalt sett får en effektivare samhällsservice här på Åland. I det arbetet krävs det också att vi har en bra relation och diskussionsklimat tillsammans med kommunerna. Därför vill vi ännu föra vissa diskussioner före vi går fram med de här sakerna, så att de kan landa så bra som möjligt.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Mika Nordberg

Talman! Vi från obunden samling stöder det här lagförslaget. Vi tycker i grund och botten att det är bra att man ger ett större utrymme för dem som har lite mindre inkomster, som de facto det här grundavdraget kommer att möjliggöra.

Sedan har kompensationsbiten gentemot kommunerna varit upp. Om kommunerna blir tvungna att höja sina skatteören för att finansiera sin verksamhet är frågan om inte det här tar ut varandra. Som viceordförande i finansutskottet så kommer vi att fördjupa oss i det här instrumentet som vi har nu när det gäller att verkligen ta ställning till alla de nya avdrag som kommer att läggas för oss. Vi kommer inte per automatik att ha exakt likadant som de har i Finland, utan det får vi ta ställning till här.

Den andra frågan är vad allt kostar som vi gör. Vi har en ansträngd ekonomi och vi måste titta om vi alltid har råd med exakt samma förmåner. Kanske vi istället kan göra på något annat sätt. Det här är något som vi ska titta på i utskottet. Jag tror att vi kommer att komma med ett bra betänkande i frågan.

Ltl Mats Perämaa, replik

Herr talman! Eftersom liberalernas ståndpunkt kom fram i den förra replikväxlingen så kommer vi inte att begära ordet mera i den här debatten.

Som replik till det här anförandet så blir det ett bra tillfälle att säga att nu börjar vi skörda frukterna i den reform som togs under den förra mandatperioden, att vi själva ska bestämma över avdragen i kommunalbeskattningen. Det här är egentligen det första tillfället då vi nu börjar diskutera skattepolitik utifrån det. Jag ser fram emot att det kommer att vitalisera den politiska debatten här på Åland också.

Ltl Mika Nordberg, replik

I och med att ltl Perämaa också är medlem i finansutskottet så gläder det mig att den kunskap som han besitter kan delas i utskottet. Jag tror att vi kommer att ha väldigt givande diskussioner. Som jag sade tidigare, så tror jag att vi kan leverera ett bra betänkande.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Danne Sundman

Jag tycker att det här är lite av ett högtidligt tillfälle. Därför ska jag brodera ut mig lite i mitt anförande om detta med skatter. Det känns ungefär som man som verkstadsägare har fått ett nytt verktyg som man håller på att packa upp och ska börja använda. Det här verktyget är en allvarlig sak. Det är väldigt viktigt för att maskineriet som man skruvar på ska fungera och utvecklas. Det är ett verktyg som är väldigt kunskapsintensivt. Att förstå sig på skattepolitik in i minsta detalj är det väldigt få som gör. Jag som lagtingsledamot ser fram emot att sakta men säkert få öka min kunskap om det här. Jag hoppas att den viljan delas av de övriga lagtingsledamöterna. Jag hade trott att talarlistan skulle ha varit längre, men det är å andra sidan inte några dramatiska förändringar.

Om man ser varför vi har skatter så har Wikipedia en bra definition. Det står så här: ”Skatt är en lagstadgad skyldighet att betala ett belopp till staten eller annat samhällsorgan, som åläggs fysisk person eller juridisk person utifrån dennes förehavanden, utan direkt koppling till motprestationer från betalningsmottagaren. Det främsta syftet brukar vara att finansiera offentlig sektor. Skatten kan också ha andra syften, såsom att jämna ut inkomster eller påverka personers handlingar med hjälp av ekonomiska incitament”. Det är en väldigt bra beskrivning av vad en skatt är.

I den här framställningen ingår det flera skatteändringar, som vicelantrådet sade. Jag ska uppehålla mig kring höjningen av maximibeloppet i grundavdraget. Det kan synas vara en liten detalj men det är ganska intressant att analysera dess effekter. Grundavdraget får man nyttja sig av om man betalar inkomstskatt som är en direkt skatt där det för övrigt finns en rad olika avdrag som berör olika saker, också speciella åländska avdrag som alla känner till.

I framställningen ändras det här avdragets maximibelopp. Vem ger det här effekt på? I framställningen hänvisas det till proposition 50, år 2011 där man tog motsvarande bestämmelser i Finlands riksdag. Där står bland annat: ”eftersom grundavdraget beviljas efter att de andra avdragen är gjorda riktar det sig till mottagare av dagpenningsinkomster, löneinkomster och pensionsinkomster på olika inkomstnivåer p.g.a. det avdrag av varierande storlek som ska göras från nämnda inkomster” alltså före det här avdraget. Det har lite olika effekter beroende på vad man har för sorts inkomst. I huvudsak är det de som har de allra lägsta inkomsterna som kommer i åtnjutande av det här.

Det står också i propositionen; ”effekten av grundavdraget sträcker sig för mottagare av dagpenningsinkomst till cirka 17 100 euro per år, för mottagare av löneinkomster till cirka 22 500 euro per år och mottagare av pensionsinkomst till cirka 19 500 euro per år”. Det är alltså inte några höga inkomster, dock som mest 22 500 euro när det gäller löneinkomster på grund av de olika avdragen som kommer före.

Det här har också ett stort inslag av socialpolitik. Det har också den effekten att de sociala skyddsnäten inte äts upp av skatter. Till viss mån minskar också trycket på det sociala skyddsnätet. De allokeras samhällsmedel till dem som verkligen behöver det.

Om man ser på effekten av det här så får de som får lägre skatt ett bättre liv. När man sänker skatten åt låg- och medelinkomsttagare så ökar ofta konsumtionen. Det är också en medveten strategi för att stimulera konsumtionen i dessa tider. Det nämns också i propositionen att det hämtas till och med ur handlingsprogrammet för Katainens regering.

Ska det här avdraget göras på Åland, ska vi följa efter? Nu har landskapsregeringen bedömt att vi ska följa efter, vilket jag tror är rätt bedömning. Möjligtvis kan det vara mindre behov av att stimulera konsumtionen här. Jag tror inte att konsumtionen är så lidande på Åland. Vi har rätt så hög konsumtion ändå. Men det är en av effekterna.

När det gäller att gynna medborgare med låg inkomst så har vi i många omgångar haft den diskussionen att vi vill göra det här på Åland. Därför är det här ett steg i rätt riktning och ska införas.

Sedan är också diskussionen om kompensationen viktig. Det finns inte några gratisluncher att dela ut. Att avstå ifrån skatt kostar. När man gör en bedömning så bör man ha klart för sig om man ska göra ett avdrag. Är kostnaden motiverad? Kommer den här kostnaden ändå eller kan man påföra den på någon annan? I det här fallet är det en transferering direkt till medborgaren. Man använder bara kommunalskatteinstrumentet för att göra den här delvis socialpolitiska satsningen. Det här fallet är ett sådant som borde kompenseras. Annars kan det bli så, som sades här tidigare, att i vissa kommuner höjs skatterna och det förtar effekten av det här. Det är också någonting som man måste ha klart för sig när man gör den här bedömningen. Har vi råd med det här nu i detta skede och är det motiverat?

Vicelantrådet frågade om man ska fortsätta så här och bara ta ställning till det som kommer ifrån Finland och säga ja eller nej eller hitta på egna skattepolitiska åtgärder. Jag tycker att man ska göra både och. Man ska fortsätta att ta ställning till det som man gör i Finland men också titta på, förändra och lägga till bland de åländska avdragen för att få en skattepolitik som passar oss. Man måste ta ett steg i taget och börja med att ta ställning till vad man gör i Finland, vilket man har gjort i det här fallet.

Helheten är viktig med finansieringen av de här åtgärderna, att man har det klart för sig också i diskussionerna med kommunerna. Jag ser fram emot en fortsättning på den diskussionen.

Ltl Mats Perämaa, replik

Herr talman! Det var ett bra resonemang och ett bra skattepolitiskt anförande. Vi kommer säkert att återkomma till de frågorna många gånger.

Ltl Sundman nämnde de aspekterna som man måste beakta då man går in för eller inte går in för skatteåtgärder av det här slaget. Ltl Sundman nämnde den socialpolitiska aspekten och den finansiella effekten i förhållande till kommunerna och det eventuella behovet av kompensationer eller att balansera det på något annat sätt. Därutöver måste man också i de här frågorna ta ställning till hela Ålands konkurrenskraft i skattetrycket som helhet. Speciellt nu när landskapsregeringen säger att man ska göra en kraftsamling för tillväxt måste man väga in den situationen att omgivningen sänker skatterna. Ska vi då behålla ett högre skattetryck eller följa med? Skattepolitik har många aspekter.

Ltl Danne Sundman, replik

Herr talman! Visst är det så. Det är aldrig någon enkel ekvation att bara göra på ett visst sätt. Väldigt många aspekter måste vägas in. Till slut kommer man fram till vad man ska göra. Vi har det lite enklare på det viset att när det gäller sådana här ändringar som är de väl förberedda, utvecklade och argumenterade för i Finland. Då kan man bara jämföra vår situation med Finlands situation och göra en övervägning, som landskapsregeringen har gjort och kommit fram till att i det här fallet ska man följa efter. Jag tycker inte att det ska vara någon automatik att man följer efter. Man ska varje gång göra den här bedömningen.

Det som vicelantrådet var inne på måste man också hitta formen för. Vi måste alla lära oss, förvaltningen måste lära sig och vi politiker måste lära oss hur man ska prioritera och vad som är viktigt att gynna på Åland. Det här kanske inte direkt gynnar tillväxten men indirekt genom att det stimulerar konsumtionen på Åland, om nu konsumtionen behöver stimuleras på Åland. Det är en helhetsbedömning som måste göras.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Barbro Sundback

Herr talman! Vicelantrådet efterlyste en mera principiell diskussion om en åländsk egen skattepolitik på Åland vad gäller kommunalskatterna. Jag tar tillfället i akt att diskutera det.

Själva framställningen är egentligen den gamla regeringens förslag. Den var integrerad i budgeten och allt var mer eller mindre klappat och klart. Man undrar varför den inte kom som budgetlag, utan lämnades? Det hade ju varit det naturliga. Nu får vi en skattelag som har en retroaktiv verkan, vilket inte är särskilt bra för rättssäkerheten. Jag tycker att det där var lite på gränsen till taktik och så tror jag inte att vi kan föra skattepolitik. Det måste nog vara väldigt öppet, långsiktig och principiellt.

Det som kanske gör det här enklare, på ett sätt svårare med tanke på våra erfarenheter och kunskaper vad gäller skattepolitik, är att det här kan vara en bra skola att öva att reglera kommunalskatten.

Under julhelgen läste jag en bok som har väckt mycket internationell uppmärksamhet. Det är en samling av internationella rapporter där huvudtanken är att jämföra samhällen med stora inkomstskillnader med samhällen som har små inkomstskillnader. Man har olika variabler som man avläser i relation till det här; befolkningens hälsotillstånd, fetma, tonårsaborter, kriminalitet, självmord och en massa andra faktorer. Det här bygger mycket på officiella FN-rapporter. Det visar sig att samhällen med små inkomstskillnader är bättre i så gott som alla avseenden, vilket vi alla säkert kan förutse som bor i nordiska länder. Man kommer också fram till att det är bättre inte bara för dem som har svagast ekonomi eller de fattiga, utan det är faktiskt bra för alla, också för de som tjänar mycket pengar. Man får säkra samhällen och det är förutsägbart att driva ekonomi osv. 

Det viktigaste instrumentet för att skapa små inkomstskillnader är via skatteinstrumentet. Om vi vill följa den politiken så är det här en viktig målsättning, också med den kommunala skattepolitiken, att hålla nere inkomstskillnaderna. Man kan ju fråga sig om det här förslaget gör det? Det kanske inte är så medvetet tänkt. Man har fått det här i famnen eftersom man i Finland har gått in för att höja grundavdraget och vissa andra avdrag. I riket har motivet varit att öka köpkraften för de som har de minsta inkomsterna.

Här går man nu in för i stort sett samma sak. Det är alltså den åländska regeringens uppfattning att det ska genomföras, men man finansierar det över kommunernas budgetar. Det är inte svårt att bedriva skattepolitik om någon annan betalar fiolerna. Det har jag haft invändningar emot redan i remissen och det kommer jag att hävda fortsättningsvis, så kan regeringen inte fungera. Ska man driva skattepolitik gentemot medborgarna, vilket jag tycker att man ska göra, så måste man nog finansiera det själv.

Nu pratar jag mera teoretiskt än praktiskt. Ett sätt hade varit att justera det med kapitalinkomsterna. Vi vet att det inom kommunerna sedan länge finns ett resonemang att större delen av kapitalinkomster borde tillfalla kommunerna. Det är ett resonemang, det kanske finns andra resonemang också.

Viktiga principiella ståndpunkter är vad vi har för målsättning och att man måste finansiera åtgärderna själv.

I riket förekommer så kallade trepartsdiskussioner. Det finns inte något som säger att vi inte skulle kunna ha något motsvarande här, men då måste man ha lång framförhållning. Om man ska avvakta vad som händer i riksbudgeten så blir det säkert ganska svårt att föra en så egen politik som möjligt som skulle vara önskvärt på det här området.

Kommunerna har nu opponerat sig mot det här. Regeringen gör den bedömningen att kommunerna har så bra ekonomi så att de har råd med det här. Den kommunala självbestämmanderätten har ingen betydelse i det här sammanhanget. Lagstiftaren bestämmer att kommunerna har utrymme för det här. Det tycker jag också är en farlig inställning. Det är inte jämställt. Då säger man att landskapsandelssystemet blev så otroligt generöst när vi justerade det senaste gång. Ja, det kan man säkert tycka. Men då ska man titta på landskapsandelssystemet. Det är liksom två skilda saker det här. Man kan inte säga att kommunerna har ett så bra landskapsandelssystem så nu får de betala en del av den här skattereformen som vi vill genomföra. Så kan man inte resonera. Frågan är nu hur generöst landskapsandelssystemet var egentligen? Man tog bort möjligheten för kommunerna att få andelar för anläggningar. Tidigare byggde man skolor m.m. och fick generösa andelar och det ledde delvis till att vissa kommuner förebygde sig helt enkelt och fick problem. Därför gick man in för att ha landskapsandelar enbart i den här formen som vi nu har. Tanken var att kommunerna skulle spara eftersom de fick sådana landskapsandelar som de fick.

Sedan har vi en utveckling i vissa kommuner där man rimligtvis inte kan lasta de ansvariga för att befolkningen föråldras, många flyttar bort från kommunen och skatteunderlaget försvagas.

Landskapsandelssystemet är inte något som man kan spela med från år till år, tycker jag.

Sedan ytterligare en faktor. När man kom överens om det här landskapsandelssystemet fanns det en överenskommelse, åtminstone muntlig, mellan kommunerna och landskapet att det skulle ske en indexjustering av andelarna. Den överenskommelsen svek landskapsregeringen ensidigt.

Hela det här sättet att förhålla sig till kommunerna och deras ekonomi bådar inte gott för en samhällsreform. Nu nämnde vicelantrådet vikten av att skapa förtroende och samarbete.

I framtiden, om vi ska lyckas, så kan vi inte göra sådana här lappkast från år till år. Det måste vara bättre förankrat i kommunerna och det måste vara mer långsiktigt.

Frågan är om den uteblivna kompensationen kommer att påverka kommunernas ekonomi negativt? Det är svårt att säga. Det finns ju inte några sådana utredningar här. Men det kanske man borde efterhöra. På något sätt så tycker jag att det inte är politiskt enligt de politiska principer som jag vill leva upp till. Man finansierar skattereformen och så kanske någon kommun måste höja skatteöret, barnomsorgsavgiften eller något annat för att kompensera det här.

Det var några tankar och vägkost till utskottet som tydligen kan, om man vill, komma med lite principiella resonemang. i det här skedet. Tack, herr talman.

Ltl Mats Perämaa, replik

Herr talman! Angående budgetlag eller lagstiftning på det vanliga sättet såsom den här framställningen nu är framlagd, så kan man väl säga att det var taktik när landskapsregeringen behandlade budgetförslaget. Orsaken till att det inte blev en budgetlag, utan på det här sättet, var att en remissrunda till kommunerna enligt budgetslagsförfarande inte skulle ha tillåtits tidsmässigt, vilket landskapsregeringen och jag såg som väsentligt i den situationen. Speciellt när kompensationsdimensionen finns med inblandat i det här. Taktik var det absolut. Den förra regeringen med dess lantråd hade som taktik att saker och ting skulle göras tillsammans. Det var helt klart så.

Ltl Barbro Sundback, replik

Det var kanske en detalj i mitt resonemang. Då borde den här framställningen ha givits betydligt tidigare så att man kunde ha tagit ställning till att göra det här till en budgetlag.

Om vi ska driva skattepolitik i framtiden så kan man inte bara ha skrivningar i budgeten där man de facto redan har beslutat hur det ska se ut och sedan låter man det gå på en remissrunda, men avsikten är inte att förändra sitt ställningstagande. Det är taktik.

Ltl Mats Perämaa, replik

Herr talman! Så där kan man ju tycka. När kunskapen, intresset och resurserna har byggts upp och när vi någon dag kan ta ställning till helt egna framtagna skatteförslag här i förvaltningen så då kan man säkert göra på det där sättet. Men vi kan inte bestämma när regeringen och riksdagen i Helsingfors ska komma med sina skatteförslag och det påverkar tidtabellen här också i de situationer när vi ska ta ställning till sådant som grundar sig på behandlingen där.

Ltl Barbro Sundback, replik

Herr talman! Jag tycker att det senaste ställningstagandet var väldigt oklart. Vad tänker liberalerna egentligen? Å ena sidan var tydligen målsättningen att vi skulle ha helt egna lagar av olika politiska skäl, men sedan skulle vi ändå ta hänsyn till rikslagarna. Då tycker jag att det tidigare ställningstagandet som gjordes här var betydligt tydligare.

Det kanske kommer fram mera i utskottet. Vi får sedan fortsätta diskussionen beroende på om vi får ett sådant betänkande som är mera principiellt.

Talmannen

Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Kan förslaget att remittera ärendet till finans- och näringsutskottet omfattas? Förslaget är omfattat. Ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet.

Remiss

6        Små eldrivna fordon

Landskapsregeringens lagförslag (LF 8/2011-2012)

Beslutet om remiss fattas efter avslutad diskussion. Talmannens förslag är att ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet.

Minister Veronica Thörnroos

Talman! Landskapsregeringen överlämnar till lagtinget lagförslag nr 8, små eldrivna fordon.

Jag kan tillstå att rubriksättningen är något bred och kanske inte direkt talar om vad vi avser. Men låt mig förklara.

Vi lever i en värld där den tekniska utvecklingen är avsevärt snabbare än vad lagberedningsresurserna är. Det har gjort att det nu på marknaden finns möjlighet att använda ett fordon som vi vill klassificera och som är ett batteridrivet balansfordon med gyroteknik. Det mest kända namnet marknadsföringsmässigt är Segway. Eftersom man använder sig av det ordet i vanligt tal så väljer jag att använda det här.

Segway är således ett balansfordon med gyroteknik. Det betyder att fordonet är avsett för transport för en person i en hastighet av högst 20 km i timmen. Fordonet är batteridrivet och kan transportera sin förare 40 kilometer.

Det här fordonet är inte nytt, det uppfanns 2001 och det har funnits i Sverige på marknaden sedan oktober 2010. Före det har fordonet haft genomslagskraft i världen. Till exempel poliser är en yrkesgrupp som till stora delar använder Segway. I dagsläget finns Segways på 1 600 polisstationer världen över. I Sverige har bl.a. Södermalmspolisen gjort ett försök för att se om man kan använda fordonet i aktiv polistjänst.

I Finland har man ännu inte kommit till skott vad gäller lagstiftningen. Vår information är att lagstiftningen kommer att träda i kraft senast år 2013. Priset för en Segway är 8000 euro i snitt.

Bästa lagtingsledamöter! Det är första gången som jag som ansvarig minister lägger fram ett lagförslag som skapar möjligheter för ålänningarna. De flesta lagförslag inskränker möjligheterna att leva och bedriva olika verksamheter. Jag tror inte att Segway på Åland är någonting revolutionerande. Det känns i alla fall bra att man kan sätta tilltro till sunt förnuft och skapa nya möjligheter, både för enskilda som kanske har ett handikapp som gör det svårt att gå och för yrkesgrupper som kan använda det i sin verksamhetsform.

Från landskapsregeringens sida har vi efter övervägande valt att tillika som Sverige klassificera Segway som en cykel. De regelverk som gäller för en cykel gäller också för Segway.

Man kan fundera på hur går det då om någon är berusad och tar Segway till ett utskänkningsställe? Ja, det går på samma vis som om en berusad tar sin cykel till ett utskänkningsställe. Lagen ser exakt likadan ut. Vad händer då om man kör Segway utan hjälm, är inte det farligt? Ja, det är lika farligt som att cykla 20 kilometer i timmen utan hjälm. Vad händer om man kör omkull med det här fordonet? Kan man skada sig? Ja, troligen på samma vis som man kan skada sig med en cykel om man kör omkull i 20 kilometer i timmen.

Vill man se problem och hot i den här lagstiftningen så hittar man dem. Vill man se möjligheter och sätta tilltro till att det här är kanske något som kan bli någonting för ålänningarna och att det finns en utvecklingspotential då ser man möjligheterna. Det är upp till er ledamöter här i lagtinget att besluta vidare kring den saken.

Lagstiftningsmässigt har processen varit ganska enkel. Vi inledde den i september med ett hörande i våra närregioner. Sedan kom ett val här emellan, men vi har ändå valt att presentera den här och nu för lagtinget. En av orsakerna till detta är också att det kommer en ny vår och sommar där det finns möjlighet för privata näringsidkare att utöka och utveckla sin verksamhet med Segway.

Lagtingsledamöter, jag vill också erkänna jag har begått ett litet misstag vad gäller remissförfarandet. Remissförfarandet har bara skett telefonledes i det här fallet till Ålands polisdistrikt. Vi borde i sedvanlig ordning ha processat det brevledes och de borde ha fått möjlighet att uttala sig kring lagförslaget. Den delen är jag beredd att ta på mig. 

Utskottet har ju möjligheter att efterhöra ordningsmakten, vilket jag hoppas att man gör. Andra myndigheter har varit inkopplade i processen.

Med det här korta inlägget, herr talman, överlämnar jag lagförslaget för fortsatt process. Tack.

Ltl Brage Eklund, replik

Herr talman! En av frågorna fick jag redan svar på. Jag tycker att det är lite synd att man inte har konsulterat polisen lite bättre när man tar fram den här lagen.

Hur ställer sig försäkringsbolagen till den här typen av fordon? Försäkringsbolagen kan också vara part i samband med lagframställningen.

Det står i punkt 2, landskapsregeringens förslag av skälen därtill; ”det här fordonet är i huvudsak avsett att användas på cykelvägar”. När fordonet klassas som cykel då är det väl tänkt att man får använda fordonet på alla vägar, oberoende om det är cykelvägar, allmänna bygdevägar eller landskapsvägar eftersom cykeln inte är begränsad till någon speciell väg.

Minister Veronica Thörnroos, replik

Tack talman! Vad gäller försäkringsbolagens medverkan i det här så har vi från landskapsregeringens sida valt att hålla tolkningen cykel genom hela förslaget, vilket betyder att en cykel inte heller är försäkrad hos ett försäkringsbolag. Är det så att privata näringsidkare väljer att ha Segways för uthyrning så har ju de sitt regelverk kring det. Men en regelrätt trafikförsäkring, som krävs för andra fordon, krävs inte eftersom en Segway inte är ett fordon utan en cykel.

Sedan vad gäller Segway på cykelvägar så är det helt korrekt det som ltl av Eklund sade. Man kan också använda Segway på annan väg om det inte finns tillgång till cykelväg.

Ltl Brage Eklund, replik

Jag förstår tankegången i och med att man klassar den som cykel. Tanken är ju det för lagen är inte fastställd ännu. Jag har väldigt svårt att se det här fordonet som en cykel. Man är uppväxt med att man ska trampa en cykel. Det här är ett drivet fordon. Det var därför som jag blandade in försäkringsbolaget i det här. Eftersom man får använda Segway på vilka vägar man vill så kommer den i förlängningen att förorsaka olyckor. Det hade varit bra om försäkringsbolagen skulle ha fått ge sina åsikter om vad man anser om det här. Någon ska ju stå för skadorna när olyckor händer.

Minister Veronica Thörnroos, replik

Tack talman! Det är inte första gången som begreppet cykel utvidgas. Jag citerar definitionen av cykel i 4a § som finns med: ”Till cyklar hänförs också fordon som har en elmotor med en effekt på högst 250 W, förutsatt att motorn fungerar endast vid trampning och kopplas ur funktion senast när hastigheten stiger till 25 kilometer i timmen”. Det finns med från tidigare. Nu gör vi ytterligare ett tillägg som möjliggör att använda Segway. Jag tror inte att de åländska vägarna kommer att nedlusas av Segways. De är väldigt dyra i inköp och de har ändå en begränsad räckvidd som man kan transportera sig med.

Ltl Tony Asumaa

Herr talman! Vi liberaler är givetvis för eldrivna fordon och anser att eldrivna fordon i trafiken är positivt framförallt för miljön. Det kan till och med vara rätt roligt att köra eldrivna fordon, som många har sett Fredde göra i TV-serien Solsidan i Saltsjöbaden. I folkmun kallar vi detta tvåhjuliga balansfordon för Segway, som är tillverkarens namn.

I Sverige ändrades lagen om trafikdefinitioner den 1 oktober 2010, där ordet cykel fick en vidare definition så att den s.k. Segway skulle kunna föras fram i trafiken.

I Finland saknas dock en dylik definition av cykel i lagstiftningen, vilket gör att detta eldrivna tvåhjuliga balansfordon inte får föras fram på allmän väg. Då vi på Åland tillämpar Finlands fordonslagstiftning gäller givetvis samma sak för oss.

För att möjliggöra detta ska det nu göras en ändring, ett tillägg i landskapslagen om tillämpning av fordonslagen, så att 4a § får en liberalare tolkning av det eldrivna fortskaffningsmedlet cykel.

Genom att denna fordonstyp inte uppfyller de tekniska kraven på moped, kan den därför inte heller trafik försäkras, registreras eller påtvingas hjälm på föraren av fordonet. Då återstår tillägget att få en liberal syn på ordet cykel och ändra det i paragrafen för att vi ska kunna köra runt med detta balansfordon på de åländska vägarna.

Fru talman! I lagförslaget går man in för tillägget i 4a §. På sidan 4 kan man läsa att landskapsregeringen föreslår att rikets fordonslag 2 kap 19 § får ett tillägg för att täcka in den vidare tolkningen av fortskaffningsmedlet cykel. Min fråga till infrastrukturminister Thörnroos är: Avser landskapsregeringen med denna skrivning be Finlands riksdag att ändra rikslagen? Eller hur ska vi tolka skrivningen på sidan 4 i lagförslaget?

Vad gäller konsekvensanalysen förblir det lite höjt i dunkel varför landskapsregeringen är så måna om i sin konsekvensanalys att poängtera vikten av att detta balansfordon, som man åker på stående, passar så ypperligt för rörelsehindrade eller för människor i behov av hemvård eller färdtjänst? Som vi hörde här tidigare så berättade infrastrukturminister Thörnroos att det här fordonet används ute i världen främst av poliser. Det stämmer, hon har läst på hemsidan att Segways används av 1 600 polisstationer. Har landskapsregeringen hört t.ex. handikappförbundet eller de som jobbar i hemtjänsten då man skriver så här i sin konsekvensanalys? Om så är fallet är det ju givetvis positivt att vi kan behålla samma servicenivå inom hemtjänsten och färdtjänsten till en mycket förmånligare kostnad. Då är det ju bara att gratulera.

I konsekvensanalysen säger landskapsregeringen ytterligare att detta förslag inte bedöms få några nämnvärda konsekvenser för polisen. Nu fick vi tyvärr höra att polisen inte riktigt har blivit hörda här, bara telefonledes. Jag reagerade på om verkligen polisen har kunnat säga det här och kommit fram till den här slutsatsen? Ur en trafiksäkerhetsaspekt så känns det lite främmande. Varför det? Ja, därför att vi nämligen vet att den nu föreslagna klassificeringen av detta eldrivna balansfordon innebär att trafikbrottslagen för landskapet Åland 4 §, rattfylleri och 5 §, grov rattfylleri, inte går att tillämpa vid framförandet av detta eldrivna fordon. Det tillämpas bara på motordrivna fordon.

Tolkningen av det här blir att s.k. fyllkörning med detta fordon är tillåtet enligt detta lagförslag bara man inte äventyrar trafiksäkerheten enligt trafikbrottslagens 22 §. För det får man inte göra, för då kan få böter på 20 euro och det är ju inte riktig bra.

Min fråga till infrastrukturminister Thörnroos är: Hur har landskapsregeringen förhållit sig till den här saken gällande trafikbrottslagen 4 § och tolkningen av den då man framför det här eldrivna fordonet som vi ska börja kalla cykel?

Vad gäller hörande av polisen så fick vi redan svar på att det tyvärr hade uteblivit.

Vi konstaterade redan att det här fordonet inte kräver att man bär hjälm. Det finns heller inte någon åldersgräns på vem som får framföra fordonet. Det behöver vi också komma ihåg också sedan när lagen träder ikraft.

 Genom att detta motordrivna fordon kommer att klassas som cykel ger detta oss en frihet under ansvar bland övriga i trafiken. Därför är vi från liberalerna måna om att vi får en seriös lagstiftning och inget som vi forcerar fram, så att alla andra som rör sig i trafiken också kan göra det på ett tryggt sätt.

Summa summarum så tycker vi från liberalerna att ändringar i trafiklagen för att framföra eldrivna fordon i trafiken är okej, och att det kallas cykel, både för miljöns och för samhällets skull. Säkert är det någon som har nytta av Segway. Det skapar väl också möjligheter för någon att komma fram lite snabbare.

Vissa frågor återstår och de får vi säkert svar på under resans gång. Tack.

Minister Veronica Thörnroos, replik

Tack, fru talman! Ltl Asumaa talade här om ändring av trafiklagen. Jag utgår ifrån att han avsåg ändring av landskapslagen om tillämpning i fordonslagen. Det är de facto det som förs fram här i framställningen. Det är säkert så som det var tänkt, vilket jag hoppas.

Vad gäller polisen och övervakningsmöjligheter så torde det inte vara så komplicerat. Segways kommer att övervakas på samma vis som man övervakar cyklisterna. Det är såsom det är tänkt.

Vi tror från landskapsregeringens sida på frihet under ansvar, vi tror på sunt förnuft och vi tror på balans. Vi tror på att föräldrarna fortsättningsvis tar ansvar för sina barn. Som jag sade inledningsvis, man kan hitta bromsar i det här om man vill. Men vi föreslår ändå att den träder ikraft.

Ltl Tony Asumaa, replik

Fru talman! Det var säkert så som du sade om lagparagrafen.

Min fråga gällde mera möjligheten att köra fordonet i berusat tillstånd. Hur landskapsregeringen ser på det?

Minister Veronica Thörnroos, replik

Talman! Landskapsregeringen hoppas och tror att folk inte kör vare sig cykel, bil, båt eller något annat forskningsmedel berusade. Däremot, den som så väljer att bryta mot gällande lagstiftning på Segway gör det i så fall på samma vis som om man skulle cykla.

Ltl Tony Asumaa, replik

Tack infrastrukturminister Thörnroos. Det är säkert så att vi alla måste ta vårt ansvar i samhället. Vi måste komma ihåg att då kan inte personen inte dömas enligt trafikbrottslagen.

 Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Åke Mattsson

Tack, fru talman! Inledningsvis kan jag konstatera att moderaterna som grupp tycker att det här är en bra lagstiftning. De har ingenting att anmärka mot det här utan de tar emot det med öppna armar, till den delen när det gäller moderaterna som grupp.

Vidare har jag lite synpunkter kring det här förflyttningsfordonet. Om man tänker på konsumentskyddslagen som vi diskuterade tidigare så kan man ha lite synpunkter och funderingar kring det här.

Det finns många fördelar, framförallt när det gäller polisen. Jag tror att de flesta reagerar ganska positivt. Jag började som polis 1975 och sedan dess har det varit diskussion om att man har sett alldeles för lite poliser på fältet och det är för få fotpatruller.

Aftonbladet hade ett inslag där de med TV-kamera visade hur de fångar en väskryckare med hjälp av Segway. Det går väldigt snabbt och smidigt. De klassificeras som polisens nya superfordon. Man kan också tillägga i det här sammanhanget att det är omöjligt att välta med Segway.

Sedan kan man ha lite synpunkter kring Segway. En poliskollega från Hangö uttalade sig i de finska Tv-nyheterna. Han konstaterade att allt som var trevligt i Finland var antagligen förbjudet eller fettbildande, så upplevde han tillvaron.

Här kan vi konstatera att vi på Åland försöker få igång någonting som är trevligt. Ministern var inne på att Segway sist och slutligen är en ganska kul sak för de flesta.

Funktionshindrade kan ta sig fram på ett bättre sätt. Man kanske inte kör så mycket bil och där har vi fördelarna.

Kanske utskottet skulle titta på detta med olika klasser. I Sverige har man indelat cyklarna i tre olika cykelklasser; en vanlig cykel, cykel med hjälpmotor och förflyttningsfordon.

Jag motsätter mig inte den här lagstiftningen, jag accepterar den nog som den är. Men om det i framtiden visar sig att man behöver ha hjälm och man behöver införa åldersgräns eller någonting annat så skulle det vara ganska smidigt att det skulle gälla just den här typen av fordon, att vid cykelklass tre måste barn ha hjälm under 16 år osv. Man kunde kolla upp det lite närmare.

Man kunde fundera om man det ska vara speciella krav när det gäller skjutsning, olika bromsar eller det kanske behöver vara hastighetsmätare på. Nu kanske det inte är aktuellt att man ska köra dem på trottoarerna. Men ett sådant alternativ har också nämnts.

Min första utbildning som polis, förutom introduktionskursen som var ganska kort, så när jag for till fastlandet första gången var det för att utbilda mig i trafikkunskap för ungdomar. Tyvärr står det i mitt betyg; tragikpedagogisk kurs. Det blev en felstavning där, men det handlade om trafikpedagogik. Där pratade man om tolvårsgränsen. Barn ska inte vistas ensamma i trafiken före de är tolv år gamla. Det är någonting som jag också har pratat om ganska mycket i skolorna. Därför reagerade jag och gör ett påtalande kring det. Man anser att man inte är tillräckligt mogen i trafiken före 12 år.

Umeå Universitet har forskat kring det här och där är man helt på samma linje. Man anser att föräldrarna har i allmänhet en övertro på barnen i trafiken. Vid den här analysen visade det sig att barnen har svårt att tolka olika situationer. Man har inte analyssystemet utvecklat tillräckligt mycket. Det är mycket impulser som styr handlandet. Det här går inte att utbilda sig i utan det handlar om en mognadsfråga.

Det här är någonting som man kan fundera på i framtiden om det blir problem med Segways. Som det ser ut just nu så kommer det väl att vara uthyrare som använder dem i ganska begränsad omfattning. Vi ska hoppas att det går vägen. Man kan de facto komma 40 kilometer med Segway.

Jag var lite fundersam kring detta med rattfylleri, vad som händer och vilka problem de blir. Blir det problem med det här så får man ta itu med det. Det kan ju vara roligt att det någon gång finns en sak som är trevlig utan att den är förbjuden.

Minister Veronica Thörnroos, replik

Tack, talman! Tack för stödet från den moderata gruppen.

Jag skulle vilja återkoppla till lagstiftningen. Vi förde ett resonemang, tillsammans med lagberedaren, huruvida vi borde gå in för den svenska klassificeringen i olika grupper eller hur vi borde vidbli den finska. Eftersom vi har en blankettlagstiftning i det aktuella fallet så valde vi att följa den finska lagstiftningen för att inte göra det för oredigt, om man får använda ett sådant ord i lagstiftningen. Det fanns ett medvetet aktivt beslut bakom det.

Ltl Åke Mattsson, replik

Tack fru talman! Det är ett ganska bra argument om man tittar närmare på det. Utskottet kan ta en förnyad titt. I och med att inte ärendet har varit på remiss och inte blivit analyserat så finns det möjlighet att göra det här som ett alternativ.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Igge Holmberg, replik

Vad gäller tilltron till föräldrar och 12-årsgränsen så vet jag från skolsystemet att ungdomar cyklar till skolan själva redan i trean, vid 10-års ålder. Det finns inget som hindrar att föräldrarna ger dessa ungdomar Segways istället.

Ltl Åke Mattsson, replik

Tack fru talman! Det är bara ett konstaterande. Det är inte mina idéer och det är inte jag som tycker det här. Det här är ett område som man har forskat på och man har kommit fram till att så här ser det ut. Man ger körkort för bil vid 18 år och moped vid 15 år. Skulle man rekommendera något så är det 12 år för cykel. Det är bara ett påtalande som man kanske kan ta med sig till utskottet och fundera på. Det är väl mera för framtiden. Man framhåller också att vid 12 år kan man vara i enklare trafiksituationer. Det beror på hur det ser ut. Om två 10-åringar får varsin Segway och far iväg här på gatorna i stan här och snurrar på, på våra enkelriktade gator, så kan det bli komplicerat för de här ungdomarna.      

Det kommer inte att finnas så gott om Segways. Jag tror inte att uthyrarna kommer att hyra ut dem. På andra ställen där Segways hyrs ut så har man en åldersgräns på dem.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl John Hilander

Fru talman! Små eldrivna fordon går starkt framåt, sägs det i den allmänna motiveringen. Som vi vet har Sverige och Danmark redan godkänt och klassat för denna typ av fordon som cyklar.

Vi inom obunden samling stöder denna lagändring och ser detta som ett steg i rätt riktning vad gäller utnyttjande av den egna åländska behörigheten när man i Finland ännu inte har någon lagstiftning på den här typen av fordon.

Konsekvenserna av lagstiftningen torde bli ringa för det åländska samhället, vad vi har hört här i debatten. Det kan ändå skapa möjligheter för någon användare som kan dra nytta av möjligheterna, som ges genom detta förslag. Vi har till exempel besökare från Sverige där användningen av denna typ av fordon har hunnit använda en tid.

Man kan fundera över varför enligt lagförslaget den här typen av eldrivna fordon ska särskiljas och begränsas till en hastighet av 20 kilometer i timmen, när en ett pedaldrivet fordon med en elektrisk hjälpmotor är begränsad till 25 kilometer i timmen?

Vad gäller säkerheten borde en helhetssyn göras över hela denna grupp då farter som närmar sig 20-25 kilometer i timmen börjar bli hastigheter där skador kan bli ganska allvarliga om olyckan är framme. Tack, fru talman.

Minister Veronica Thörnroos, replik

Talman! Tack obunden samling för det anförandet. Vad gäller att hastigheten i lagförslaget är satt till 20 kilometer i timmen så beror det på den prestanda som maskinerna har.

Ltl John Hilander, replik

Fru talman! Tack. Jag försökte söka information om Segway. De kan gå upp till 30 kilometer i timmen. Därför blev jag lite fundersam över den frågan.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Brage Eklund

Fru talman! Det är inte så mycket att orda mer i den här frågan. Ålands Framtid och de flesta som har uttalat sig här ser väl positivt på själva lagförslaget. Det är några små frågeställningar som vi kommer att få ta med till utskottet.

Infrastrukturministern trodde inte att det kommer att bli en anstormning på vägarna av Segways och hon grundade sitt uttalande på att de var så pass dyra. Men vi måste ändå leka med tanken att det kan finnas någon som ser en affärsidé i det här idag och startar en uthyrning i Mariehamn eller i någon annan tätort. Då kan vi få sig en viss anstormning på vägarna av dessa fordon eller vad man ska kalla dem, jag är osäker på om jag ska kalla dem för cyklar. Då ser jag vissa oklarheter som vi i utskottet bör titta på. Jag tror att vi kommer att fördjupa oss lite mera än vad polisen gjorde i den här fråga när det gäller ett ökande användande av Segways.

De kan vara ganska dyra i början. Men när alla maskiner och utrustningar får en större serietillverkning och det blir en ökad användning så rasar priserna. Vi kanske kan köpa en Segway för 1 500 euro och då kanske det börjar bli intressant för alla att ha den som ett forsskaffningsmedel på kortare sträckor.

När det gäller konsekvenserna för den enskilde så står det: ”Balansfordonen kan användas både för nytto- och hobbyändamål. För personer med funktionshinder kan fordonen vara ett alternativ till rullstol eller färdtjänst. Personer som har svårt att gå längre sträckor får lättare att förflytta sig inom närområdet.” Jag tror nog att det inte blir någon anstormning där. Om man har ett funktionshinder och man har svårt att röra sig eller några andra funktionshinder så tror inte att man är så anpassad att köra dessa fordon. Jag har faktiskt prövat att köra Segway och det är inte någon lätt sak, åtminstone inte i början innan man har kommit underfund med tekniken. De accelererar ganska hastigt och de bromsar också ganska hastigt. Jag tror inte att Segways blir så mycket användbara inom det där området, men säkert kanske inom andra serviceområden där man har korta sträckor och kan utnyttja det här fordonet.

Straffsatsen har nämnts här. Det var någon ledamot som nämnde att om man kör onykter så ska straffsatsen kopplas ihop med cykel. Det är väl också en fråga som man i samband med hörande behöver ta upp i utskottet och grunna på, om det sedan är vår sak att gå in i den delen, men man kan åtminstone göra ett påpekande. Det är lätt sak att gå på krogen en kväll och man far hem på sin Segway med 1,5 promille i sig. Då är man delvis en liten trafikfara om man kör på allmän väg. Om man slipper undan med 20 euro i böter, som nämndes här, så tycker jag nog att det är alldeles för lindrigt om man jämför med vad man hamnar på om man kör bil eller moped. Det här var i stora drag det som jag tänkte säga.

När det gäller försäkringsbolagen så kommer de vid en olyckshändelse, i samband med det här fordonet, att bli inkopplade på ett eller annat sätt. Om det inte direkt berör fordonet som är försäkrat så kommer ju några andra försäkringar att träda in vid en skada och då behöver man åtminstone ha deras åsikter. Tack, fru talman.

Minister Veronica Thörnroos, replik

Fru talman! Tack för de intressanta och säkert viktiga frågeställningar som ltl Brage Eklund tog fram.

Vad gäller hastigheten på det här fordonet så finns det en möjlighet att begränsa den. Man kan ettdera ha en hastighet på 10 eller 20 kilometer i timmen. Inledningsvis hade vi ett resonemang kring huruvida man borde klassificera den lika som gående och ha en hastighet på bara 10 kilometer i timmen. Men vi insåg att det blir oerhört svårt för övervakande myndighet, polisen, att veta huruvida man kör 10 eller 12 kilometer i timmen. Därför blev den bara en cykel.

Jag ser sedan fram emot att få ta del av utskottets resonemang vidare i den här frågan.

Ltl Brage Eklund, replik

Fru talman! Det där är väl ungefär som när man köper en moped åt ungdomarna och man tror att de ska hålla sig till den fart som mopeden går ursprungligen. Begränsar man hastigheten till 10 kilometer i timmen så hittar man säkert på en teknik så att man får Segwayen att gå 20 eller 25 kilometer i timmen. Då är det bättre att sätta 20 kilometer i timmen från början så slipper man göra överträdelser med en gång.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Kan förslaget att remittera ärendet till finans- och näringsutskottet omfattas? Förslaget är omfattat. Ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet.

Andra behandling

7        Till Europeiska stadgan om lokal självstyrelse fogade tilläggsprotokollet om rätten att delta i de lokala förvaltningsmyndigheternas verksamhet

Lag- och kulturutskottets betänkande (LKU 1/2011-2012)

Landskapsregeringens yttrande (RP 5/2011-2012-s)

Republikens presidents framställning (RP 5/2011-2012)

Först tillåts allmän diskussion och efter det kan lagtinget antingen lämna sitt bifall till det lagförslag som ingår i presidentens framställning eller vägra ge ett sådant bifall.

Diskussion. Ingen diskussion.

Lagförslaget i presidentens framställning föreläggs lagtinget för bifall. Lagtinget har i andra behandling lämnat sitt bifall till lagförslaget.

Betänkandets motivering föreläggs för godkännande i enda behandling. Lagtinget har i enda behandling godkänt motiveringen.

Ärendets andra behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

För kännedom

8        Talmannens representationsersättning

Talmanskonferensens framställning (TMK 4/2011-2012)

Ärendet upptas till behandling vid plenum den 23 januari 2012.

Plenum slutar 

Nästa plenum hålls den 23 januari klockan 13.00. Plenum är avslutat.

Originalfil