Plenum den 18 mars 2013 kl. 13.00

 Ålands lagting

PLENARPROTOKOLL  

 

 

 

 

 

M W-A


Plenum den 18 mars 2013 kl. 13.00

Plenum börjar 1

Meddelande. 1

Föredras. 1

1    Fyllnadsval av en ordinarie medlem i justeringsutskottet för återstoden av mandatperioden 2011-2015

(V 3/2012-2013)

Remiss. 2

2    Godkännande av fördraget om Kroatiens anslutning till Europeiska unionen

Landskapsregeringens yttrande (RP 6/2012-2013-s)

Republikens presidents framställning (RP 6/2012-2013)

Första behandling. 55

3    Anmälan av radio- och tv-verksamhet samt beställ-tv

Lag- och kulturutskottets betänkande (LKU 5/2012-2013)

Landskapsregeringens lagförslag (LF 8/2012-2013)

Första behandling. 55

4    Godkännande av avtalet med Tadzjikistan för att undvika dubbelbeskattning

Finans- och näringsutskottets betänkande (FNU 11/2012-2013)

Republikens presidents framställning (RP 11/2012-2013)

Första behandling. 56

5    Godkännande av avtalet med Jamaica om upplysningar i fråga om skatteärenden

Finans- och näringsutskottets betänkande (FNU 12/2012-2013)

Republikens presidents framställning (RP 10/2012-2013)

Enda behandling. 57

6    Behandling av ärenden rörande landskapets tjänstekollektivavtal för år 2012

Finans- och näringsutskottets redogörelse (FUR 1/2012-2013)

Föredras. 58

7    Jordförvärvstillstånd

Landskapsregeringens svar

Ltl Mats Perämaas skriftliga fråga (SF 5/2012-2013)

För kännedom.. 62

8    Självstyrelsens kärnområden

Ltl Axel Jonssons m.fl. spörsmål (S 2/2012-2013)

Plenum slutar 62

 

Plenum börjar

Närvaroregistrering. 30 ledamöter närvarande.

Meddelande

Talmanskonferensen meddelar att frågestunden som var inplanerad till den 22 mars är inställd och kommer istället att hållas måndagen den 25 mars kl. 13.00 och därefter plenum kl. 14.00. I och med att det inte blir någon frågestund den 22 mars och att det heller inte finns akuta ärenden så kommer vi inte att hålla extra plenum den 22 mars. Antecknas.

Föredras

1        Fyllnadsval av en ordinarie medlem i justeringsutskottet för återstoden av mandatperioden 2011-2015

(V 3/2012-2013)

Endast en kandidatlista har lämnats in till lagtingets kansli inom föreskriven tid och i behörig ordning. Listan tar som ordinarie ledamot i justeringsutskottet upp lagtingsledamoten Carita Nylund.

Enligt 86 § AO tillåts diskussion endast om kandidaternas valbarhet och valets laglighet i övrigt. Diskussion? Ingen diskussion.

Eftersom endast en kandidatlista lämnats in verkställs enligt 96 § arbetsordningen ingen särskild valförrättning. Lagtingsledamoten Carita Nylund förklaras därför vald till ordinarie ledamot i justeringsutskottet för återstoden av innevarande valperiod. Antecknas.

Talmannen meddelar att eftersom lagtingsledamoten Carita Nylund varit ersättare i justeringsutskottet kommer fyllnadsval av en ny ersättare att förrättas vid plenum 20.03.2013. Kandidatlistor ska vara inlämnade senast tisdag 19.3.2013 klockan 15.00.  Antecknas.

Remiss

2        Godkännande av fördraget om Kroatiens anslutning till Europeiska unionen

Landskapsregeringens yttrande (RP 6/2012-2013-s)

Republikens presidents framställning (RP 6/2012-2013)

Talmannens förslag är att ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet.

Diskussion.

Minister Gun-Mari Lindholm

Talman! Lagtinget har den 29 november begärt ett yttrande från Ålands landskapsregering över huruvida det finns anledning för Åland att säga ja eller nej för Kroatiens anslutning till Europeiska Unionen.

Landskapsregeringen har lämnat ett utlåtande till utrikesministeriet i december 2011 vad gäller anslutning för Kroatien till Europeiska Unionen. Landskapsregeringen konstaterar i sitt utlåtande att fördraget inte innehåller bestämmelser som skulle innebära avvikelser från självstyrelselagen. Anslutningsfördraget kommer att träda ikraft den 1 juli 2013 förutsatt att alla parter i anslutningsfördraget har deponerat sina ratifikationsinstrument hos Italiens regering senast den 30 juni 2013.  

Det finns punkter i det här fördraget som faller under självstyrelselagens behörighet. Det betyder att det krävs samtycke från Ålands lagting för att fördraget ska träda ikraft.

Under den här tiden som Kroatien kommer att ingå i det europeiska samarbetet så kommer man att utöka platserna med 12 stycken som tillfaller Kroatien och man återgår till antalet 751 efter att valet 2014 är över. Man kommer nu tillfälligt att öka platserna och sedan återgå till samma antal platser, 751.

Det här har förstås varit föremål för diskussion i landskapsregeringen. Det kommer säkert också att vara föremål för diskussion här i lagtinget idag vad beträffar antalet platser och Ålands möjligheter att också ingå i antalet parlamentsledamöter.

När vi skrev det här svaret så hade vi inte haft den aftonskolan som vi nu har haft senaste vecka. I aftonskolan hade vi upp frågan om att en av de platserna som Finland får och som nu är fastslaget, 13 platser även efter 2014, så skulle en av de 13 platserna vara den åländska befolkningens plats.

Vi har fått ett tydligt svar att det är en förhoppning som inte kan införlivas från Finlands regering och riksdag. Det kommer inte att ske under den här mandatperioden. En annan valkretsindelning är inte heller möjlig fram till 2014.

Detta är ytterligare sådant som har hänt efter att det här meddelandet skrevs. Samma dag som aftonskolan beslöt parlamentet hur fördelningen skulle bli i enlighet med konstitutionella utskottets betänkande.

Med anledning av den här frågeställningen så säger landskapsregeringen till lagtinget att det inte finns några hinder för Ålands lagting att ingå och säger ja till det här fördraget. Det är nu upp till Ålands lagting att bestämma, men från landskapsregeringens sida har vi ingenting att anföra än att det är ett OK från vår sida. Tack.

Vtm Viveka Eriksson, replik

Talman! När ministern kom in på aftonskolan och det nej som man har fått från regeringen Helsingfors om parlamentsplatsen så blev det lite oklart huruvida landskapsregeringen har diskuterat möjligheten att i det här sammanhanget försöka utverka en parlamentsplats p.g.a. Kroatiens anslutning till EU. Har landskapsregeringen fört sådana diskussioner?

Det har definitivt varit intressant att via massmedia följa de olika signaler som har kommit från regeringspartierna.

Står en enig regering bakom det här utlåtandet?

Minister Gun-Mari Lindholm, replik

Talman! Landskapsregeringen har inte använt Kroatiens anslutningsfördrag som ett medel att på något sätt kräva en parlamentsplats. Det är ingenting som kroaterna ska ställas till svars för. Det är en fråga för Finlands regering och riksdag att se till att Åland får en parlamentsplats, inte kroaterna.

Vtm Viveka Eriksson, replik

Talman! Så landskapsregeringens rekommendation till lagtinget är att också lagtingets skulle ge sitt bifall till Kroatiens medlemskap?

Minister Gun-Mari Lindholm, replik

Talman! Som vi skriver i vårt betänkande så ser vi inte att det här skulle vara ett hinder för Ålands lagting att säga nej. Det är upp till lagtinget. Det är en enig regering som står bakom det här betänkandet.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Mats Perämaa, replik

Fru talman! En åländsk parlamentsplats kopplar ihop med det här ärendet, åtminstone såtillvida politiskt eftersom det största partiet i Ålands lagting har velat göra så.

Lite återkoppling till det som ministern själv sade för en vecka sedan här i salen sade i samband med diskussion om EU-politiken. Då sade ministern att landskapsregeringen har finslipat argumenten för att göra Ålands parlamentsplats till en nationell fråga. Sedan dess har vi fått reda på att finslipningen kanske inte blev tillräcklig, den finländska regeringen har sagt nej till det. Då sade också ministern att det är Finlands regering som ska jobba med den här frågan. Nu har vi fått ett nej.

Till grund för dagens debatt ligger det faktum att landskapsregeringen säger att landskapsregeringen anser att vi ska ha en parlamentsplats. Men nu är det oklart för mig; vem är det nu som jobbar med frågan? Uppenbarligen är det inte Finlands regering.

Minister Gun-Mari Lindholm, replik

Talman! Landskapsregeringen fortsätter naturligtvis att jobba med den här frågan i alla sammanhang. Men det är också väldigt bra för landskapsregeringen och i synnerhet för mig själv att jag har varit med vid ett sådant tillfälle och fått det svaret som vi fick. Jag vet var problemet finns någonstans. Jag har också fått, tillsammans med lantrådet och vice lantrådet, ett väldigt tydligt svar. Jag kan säga att de argumenten som vi förde fram där, jag vet inte om de har förts fram tidigare, men mer tydligt än vad argumenten framfördes tror jag inte att man kan framföra.

Ltl Mats Perämaa, replik

Fru talman! Det är känt resultat numera. Frågan blir oklar därför att landskapsregeringen, genom ministern förra måndagen, tydligt sade att frågan enbart är en nationell fråga. Landskapregeringen har lämnat spåret att försöka lösa fördelningen mellan de europeiska länderna inom ramen för EU.

Nu ber jag ministern att tydligt och klart säga vilket spår det är som gäller idag. Är vi tillbaka i det internationella spåret, är vi fortfarande kvar i det nationella spåret eller är spåret någonting annat?

Minister Gun-Mari Lindholm, replik

Talman! För landskapsregeringens del så är det nationen Finland som ska se till att Åland får parlamentsplatsen. Om man från finländsk sida väljer att föra den debatten på den europeiska arenan eller om man väljer att göra det inom Finlands regering, vilket jag tycker att är den rätta platsen, så det är upp till Finlands regering att avgöra. Men i alla de kontakter vi har, oavsett om de är på nationell, europeisk eller internationell nivå, så tar vi upp den här frågan för att belysa den.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Vtm Roger Jansson, replik

Fru talman! För moderaternas del finns det inte alls någon koppling mellan våra vänner och Europamedborgare Kroatiens rätt att bli medlemmar i den Europeiska Unionen och Finlands tillkortakommanden när det gäller hanteringen av sin autonomi Åland och dess bristande representation i EU:s styrande organ. Därför blev jag också lite fundersam när jag hörde att ministern knöt an till diskussionerna på aftonskolan kring dagens fråga.

Upptogs det från rikets sida någon form av koppling till kroaternas medlemskap i samband med aftonskolan?

Minister Gun-Mari Lindholm, replik

Talman! Nej det gjorde det inte. Men eftersom den här debatten handlar om vår representation, vilket också nämns i svaret ifrån landskapsregeringen, och jag vet att det antagligen är väldigt angeläget och av intresse för lagtingsledamöterna att veta var frågan idag ligger och eftersom frågan har ändrat i förhållande till den text som vi lämnade ifrån oss i februari, så därför tog jag upp det.

Vtm Roger Jansson, replik

Tack för det, ministern. Det betyder alltså att vi ska tolka det på det sättet att landskapsregeringen fortsätter att arbeta med full kraft på det rätta spåret, trots det besked som kom i aftonskolan. Man ska se till, utgående från att det är Finlands ansvar, att Åland är representerat i Europaparlamentet. Man fortsätter att jobba på det, oberoende av de svar som har kommit från Helsingfors i dagsläget.

Minister Gun-Mari Lindholm, replik

Tack, talman! Jag var själv väldigt besviken efter aftonskolans möte. Jag vet inte vad jag egentligen hade hoppats på, men förmodligen på ett bättre svar än det vi fick. Men efter en god natts sömn så kom energin tillbaka och vi kommer att fortsätta envetet på den här inslagna vägen. Vi vet att det inte kommer att bli en skillnad i nästa period i EU-parlamentet, men det kommer flera perioder och det kommer också nya regeringar.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Harry Jansson

Tack, fru talman! Bästa kollegor och åhörare. Varje tid har sina egna utmaningar för självstyrelseorganen och för ansvariga politiker. Det är välbekant för oss alla. För nuvarande generationer handlar det om att fortsätta skapa ett politiskt system som klarar av EU-medlemskapets prövningar.

Bygget har pågått i över 20 år och fortfarande återstår att förverkliga det lika gamla kravet på en åländsk plats i Europaparlamentet. Det tål att upprepas: Det åländska EU-medlemskapet saknar demokratisk legitimitet så länge representationen saknas.

För att alla ska få lite perspektiv på frågan och samtidigt påminnas om vilket enormt tålamod ålänningarna visat under alla år: Vårt berättigade krav är faktiskt årsbarn med vår kollega Axel Jonsson! Det är ett perspektiv som säger något om historien.

När det gäller historien är det också skäl att upprepa med tanke på stenografiska protokollet att varje gång lagtinget har haft ett EU-fördrag på sitt bord så har man villkorat medlemskapets fortsättning genom att säga att parlamentsplatsen skall ordnas.

Vi har haft goda insatser av riksdagsledamöterna Gunnar Jansson och Roger Jansson i Helsingfors. Vi har haft initiativ från lagtinget, unikt sådant på den tiden, och vi har under tidens gång fått klara utfästelser från både grundlagsutskottet i riksdagen och från regeringars sida om att vårt krav är berättigat, även konstitutionellt.

Under alla år har vi haft förhoppning om att Finland skulle följa Danmarks och Belgiens goda exempel och ta sitt ansvar för landets konstitutionella särart. Hittills, som bekant, förgäves.

Lissabonfördraget innebar en mycket tydlig förstärkning före EU-parlamentet. Även på EU-nivå har vårt krav förstärkts.

Fru talman! I samband med EU-meddelandet för drygt en vecka sedan lyfte jag fram att EU:s funktionsfördrag innehåller en ny förstärkt artikel 4:2, som också det avsevärt förstärker våra krav, i och med att man där uttryckligen betonar respekten för medlemsstaternas konstitutionella särart.

Fru talman! Vi har provat allt under dessa drygt 20 år. Vi har förhandlat, lagtinget har lagt sina klämmar och det har faktiskt förekommit det som obundna förespråkar; en form av bojkott. För man kan ju inte säga att ett väljardeltagande på 20 procent skulle vara någonting annat än en direkt bojkott. Det var faktiskt så lågt när vi inledde EU-resan i mitten på 90-talet.

Nu sedan i onsdags, när aftonskolan var, så har vi då en stängd dörr när det gäller EU-nivån, något som också landskapsregeringen redan indikerat i EU-meddelandet för en dryg vecka sedan. Nu upprepar regeringen Katainen det som regeringen Vanhanen har sagt. Att man på EU-nivå ska jobba för att Ålands krav ska tillgodoses. Då blir frågan; vilken garanti skulle vi ha för att det faktiskt skulle ske en sådan aktivitet framöver?

Fru talman! Inom centergruppen har vi diskuterat det här flera gånger. Vi har alltid undrat vad Finland har gjort för att under de tre-fyra åren leva upp till regeringen Vanhanens löfte om att utverka platsen på EU-nivå. Här är det svårt att spåra någon form av aktivitet. Jag hoppas att självstyrelsepolitiska nämnden ska lägga en del arbete på den sidan. Jag hoppas att lag- och kulturutskottet ber nämnden om ett utlåtande i den här frågan.

Det skulle behöva göras ett bokslut över den finska aktiviteten så här långt med tanke på att regeringen Katainen upprepar samma ståndpunkt; att det är EU-nivån som gäller. Det är helt kört att få en åländsk valkrets ordnad inom Finland.

Kopplingen till Kroatien, från centerns sida och från min personliga sida så har jag varit dålig på att förklara vår utgångspunkt. Kopplingen finns naturligtvis till Lissabonfördraget och lagtingets handläggning av det för drygt två år sedan. Där sade vi uttryckligen, på rekommendation av lagutskottet; ”att lagtinget hemställer om att landskapsregeringen, i syfte att Finlands regering inte ska godkänna en omfördelning av parlamentsplatserna innan Åland tillförsäkrats representation, fortsätter att på nationell och europeisk nivå hävda kravet på en åländsk plats i Europaparlamentet”.  

Nu har ju en omfördelning skett. Nu är det dags att vi ser vad omfördelningen innebär. Hur har Finland utverkat den här platsen, vilken aktivitet har man visat?

Jag vill också passa på att understryka att från centerns sida vill vi inte säga ja och vi vill inte heller säga nej till Kroatiens anslutningsfördrag. Vi vill lägga frågan vilande i väntan på att få klarlagt både händelseförlopp och kommande förhandlingsmönster.

Fru talman! Jag tittade i riksdagens handläggning. Det var den 18 december som riksdagen klubbade Kroatienfrågan. Idag, 18 mars, har tre månader gått och tidsgränsen har förlöpt ut för presidenten, så vi har redan passerat den tidsgränsen som tidigare var ett frågetecken. Nästa tidsgräns är den 1 juli 2013 när Kroatien blir EU-medlem.

Fru talman! Det här leder osökt in på Ålands och Finlands internationella åtaganden. Det är hög tid att självstyrelsepolitiska nämnden fortsätter på det som redan har inletts; arbetet med att klarlägga hur Åland ska hanteras inom internationella ramar.

Kollegan Gunnar Jansson har under årens lopp sagt att detta med opt-in och opt-out var något som vi aldrig borde ha lämnat bort från vårt åländska EU-system. Detta som har skett nu, och andra frågor, så finns det skäl att verkligen gå till botten med den frågan. På något vis blir vi bara drivved i EU-vattnen som ingen behöver bry sig om, i och med att Finland har sagt att man kan ansluta sig till vilket internationellt fördrag som helst utan att Åland ger sitt bifall.

Slutsatsen för vår del är att Kroatiens anslutningsfördrag lämnas vilande i avvaktan på regeringen Katainens besked om hur Ålands EU-plats ska tryggas. Vi vill ha ett besked om hur arbetsplanen ser ut framöver. Vi anser att det är ett lämpligt diplomatiskt kort att nyttja. Det finns ingen bakre gräns för när vi ska behandla republikens presidents framställningar. Följden blir att Finland inte kommer att leva upp till EU-fördragens anda och mening ifall Ålands bifall fördröjs eller i värsta fall uteblir helt och hållet.

Det kommer att uppstå juridiska oklarheter till följd av den här situationen om lagtinget väljer att avvakta. Oklarheter dyker upp först när områdena fiske, regionalpolitik, samordning av strukturinstrument, livsmedelssäkerhet och växtskydd samt natur- och miljövård dyker upp via nya EU-propåer.

Jag vill upprepa det som lagutskottet också sade i samband med Lissabonfördraget; ingen kan ställa Åland till svars för vårt handlande i den här frågan i o m att lagtinget inte gett sitt bifall till något fördrag som på något vis skulle ställa oss vid skampålen.

Rent personligen tror jag, i ljuset av händelserna i aftonskolan senaste vecka, att det kanske finns skäl för oss att fundera på ett nytt initiativ direkt till Finlands riksdag om en egen valkrets. Då ger man partierna i Finland möjlighet att en gång för alla avfärda eller bifalla det här.  

Till sist, fru talman, våra ambitioner har ju faktiskt förstärkts under resans gång, som jag redan sade. I och med nya EUF-fördraget så har vi också där en starkare ställning att falla tillbaka på. Tack. 

Ltl Anders Eriksson, replik

Fru talman! Jag tror att det inte bara var jag som var nyfiken på hur ltl Harry Jansson skulle landa på fötterna efter de utspel som har förekommit när det gäller Kroatiens anslutningsfördrag.

Jansson väljer att vara väldigt diplomatisk. Han säger vare sig ja eller nej till det här fördraget, utan han tycker att man ska lämna det vilande, som han sade i lag- och kulturutskottet. Jag tror att ltl Jansson och jag är överens om att det enda sättet att få någon slags förståelse för våra argument i Helsingfors är att vi får upp den här frågan på internationell nivå. Det enda som faktiskt har någon verkan är det internationella kortet. Jag är lite frågande, på vilket sätt kan man använda det internationella kortet om man lämnar det här fördraget liggande i lag- och kulturutskottet och samlar damm? Jag förstår inte riktigt den biten, men jag ska återkomma till det i mitt anförande.

Ltl Harry Jansson, replik

Tack, fru talman! Politik handlar ju oftast, tack och lov, om diplomati. Det lönar sig inte att jag står här och kastar sten i glashus. Vi är alla ansvariga för situationen att vi har misslyckats med att se till att vårt politiska system motsvarar dagens krav.

När det gäller handlandet så finns det ingen bättre handlingslinje, som centern ser det, än att lämna Kroatienfrågan i avvaktan på att vi får en klarläggning av vad som väntar i form av handlingsberedskap från regeringen Katainens sida i första hand.

Det vore dumt, enligt min mening, att säga nej i och med att vi då har kastat bort ett kort. Ett nej ska teoretiskt också leda till agerande från Finlands regering och riksdag i och med att man inte kan uppfylla en förpliktelse enligt EU-rätten.

Ltl Anders Eriksson, replik

Ja, politik är ju känt för att man ska vara diplomatisk. Jag tror också att politik vinner på om man lite håller en rak linje och lite håller sig till sanningen. Jag tror personligen att den internationella uppmärksamheten behövs om vi ska komma någon vart och det tror jag att vi båda inser. Ska vi få ett internationellt intresse för varför Åland agerar som vi gör så kan ett alternativ vara att säga nej till Kroatiens anslutningsavtal. På basen av det som sades i media så uppfattar jag att hela idén med att ha hit Kroatiens ambassadör var att informera att man har inte har någonting emot Kroatien bara för att man bevakar de åländska intressena. Men jag ska också vara så diplomatisk att jag ska vänta se vad man kommer fram till i lag- och kulturutskottet och utlåtande från självstyrelsepolitiska nämnden. Men jag är, som sagt var, tveksam till att bara lämna det liggande. Jag tror inte att det kommer att leda till någonting.

Ltl Harry Jansson, replik

Bästa ltl Anders Eriksson, där tycks vi har olika uppfattningar om vad som skulle vara bästa den handlingslinjen. Men vi är överens om att Kroatienfrågan är en lämplig diplomatisk kanal att arbeta utifrån och det är huvudsaken.

När det gäller besöket från Kroatien så var det uttryckligen ambassadens eget önskemål och förslag att komma hit till Åland. Naturligtvis stod talmannen och lagtingsdirektören värd och gav en mycket fullödig information. Informationen var så pass bra att den kroatiska ambassadören t.o.m. uttalade förståelse för att ålänningarna vill diskutera sin egen representation i ljuset av Kroatiens anslutningsfördrag.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Vtm Viveka Eriksson, replik

Talman! Jag följde också ltl Harry Janssons anförande med stort intresse. Jag ställer mig frågan; vilket ben står centern på egentligen? Dels talar ltl Harry Jansson om ett bokslut. Ett bokslut brukar man göra när allting färdigt, man gör en revision och så lämnar man ärendet bakom sig. Jag hoppas att centern inte har gett upp på det sättet att man tänker göra ett bokslut över kampen för en parlamentsplats.

Dels säger han också att vi ska lämna Kroatien vilande i självstyrelsepolitiska nämnden. Om inte det är ett försök att göra påtryckning så vet inte jag vad målet är från centerns sida?

Samtidigt har vi hört en enig landskapsregering säga att det inte finns något skäl att använda Kroatien som påtryckning.

 Ltl Harry Jansson, replik

Fru talman! Jag tror att vtm Eriksson inte riktigt har förstått hur det går till med bokslut som är hämtat från företagsvärlden. Man gör bokslut ganska ofta, till och med årsvis. Därför är det passligt med ett bokslut nu över de utfästelser som Finland har gjort i den här frågan så här långt. Därför valde jag ordet bokslut som ett bra sätt att markera att vi på något vis måste få den här historiska beskrivningen till pappers. Det är lämpligast att självstyrelsepolitiska nämnden gör det.

Naturligtvis, vtm Eriksson, det är klart att det är en fråga om påtryckning, annars är det ju bara för lagtinget att säga ja. Det är klart att det här är en form av påtryckning, bara det att vi har valt att kalla det för ett diplomatiskt instrument som vi kan nyttja. Det är klart att det indirekt blir en påtryckning i och med att Finland inte lever upp till sina förpliktelser som EU-medlem.

Vtm Viveka Eriksson, replik

Talman! Det är intressant att använda orden påtryckning och samtidigt diplomatiskt instrument. De ligger ganska långt ifrån varandra tycker jag.

Jag kan tänka mig att de andra regeringspartierna kliar sig lite i huvudet idag och funderar på hur man ska baxa det här vidare, eftersom centern, som största regeringsparti, nu väljer att egentligen gå emot sin egen regering. För det är egentligen det som ltl Harry Jansson uppmuntrar till.

Ltl Harry Jansson, replik

När det gäller självstyrelsens grundläggande frågor så är det ju lagtingets ansvar som parlamentariskt organ att ta ställning till den här typen av frågor. Som jag sagt redan tidigare så tycker jag att landskapsregeringen inte kunde ha levererat ett annat utlåtande än vad man gjorde i den här frågan. För det är inte landskapsregeringen sak att ta ställning till den här typen av överväganden. Det görs främst inom ramen för självstyrelsepolitiska nämnden som uttryckligen ansvarar, enligt lagtingsordningen, för bevakningen av ålänningarnas författningsenliga rättigheter och hit hör sannerligen frågan om EU-parlamentsplatsen. Jag tror inte att det förekommer förvirring hos något regeringsparti, särskilt inte i och med att man har vetat om vårt synsätt sedan drygt fyra månader tillbaka. Jag tror att alla har hunnit tänka efter.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Wille Valve, replik

Tack, fru talman! Vi diskuterar mellanstatliga sammanhang idag, internationella relationer. Jag noterade i ltl Janssons anförande att kopplingen mellan parlamentsplatsen och anslutningsfördraget till Kroatien var stark. Därför vill jag ställa en fråga: Ser ltl Jansson inga moraliska betänkligheter i att använda ett annat EU-lands befolkning som hävstång för att lyfta upp oss själva i mellanstatliga sammanhang?

Ltl Harry Jansson, replik

När sannerligen inte, ltl Valve. Det är frågan om politik det här. På EU-nivå är det politiska språket och umgänget ibland ganska tufft som ledamoten mycket väl känner till efter sin tid i EU-parlamentet. Det här är politik och i politik är allting tillåtet, så länge man hanterar frågor på ett balanserat, modernt och civiliserat sätt. Och det anser jag att man gör genom att man för Kroatiens anslutningsfördrag till allvarlig diskussion för att se om det är någonting som vi kan ha nytta av när det gäller vårt eget krav.

Jag tycker att det igen är värt att upprepa att till och med Kroatiens ambassadör fann det här mycket förståeligt.

Ltl Wille Valve, replik

Ja, jag återvänder till påståendet om att i politik är allting tillåtet, men jag tar det i gruppanförandet.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Torsten Sundblom, replik

Tack, fru talman! Man blir lite fundersam när man hör centerns gruppanförande. Står centern bakom yttrandet som kommer från landskapsregeringen eller gör man det inte? Hur är det, är det största regeringspartiet i opposition mot sin egen regering? Förklara hur det riktigt hänger ihop! Nog är det ju märkligt att man ska ta ett annat lands befolkning som någon sorts pantfånge i den här diskussionen.

Ltl Harry Jansson, replik

Fru talman! Jag kan bara upprepa det jag sade i föregående replikskifte. Det är i första hand upp till lagtingets ansvar. Det är fullt naturligt att landskapsregeringen, i sitt eget yttrande över det här fördraget, gjorde den klara markering som man gjorde, att man inte ser att det här på något vis skulle strida mot självstyrelsesystemet. Det är helt naturligt att man utgående ifrån de premisserna inte ser något hinder för att lagtinget ger sitt bifall. Men nu handlar det alltså om politik, ltl Sundblom, och ingenting annat och då är det dags att man lyfter den här frågan betydligt högre än att bara se strikt på formalia.

Ltl Torsten Sundblom, replik

Fru talman! Då kanske det skulle vara lika bra att landskapsregeringen drog tillbaka det här yttrande och kanske kommer med ett nytt yttrande.

Ltl Harry Jansson, replik

Nja, om ltl Sundblom vill att tiden ska gå utan att det händer något i sak så då kan vi naturligtvis göra det. Jag trodde att ledamoten vill att den här frågan skulle avancera, på det viset att lag- och kulturutskottet och förhoppningsvis självstyrelsepolitiska nämnden tar itu med själva sakbehandlingen så får vi se var vi landar. Vi får se om det finns en majoritet i lagtinget för att godkänna det här eller inte. Det här är ett fördrag som inte påverkar självstyrelselagen på ett sådant sätt att det skulle räcka med en liten minoritet om elva ledamöter. Det räcker med vanlig majoritet för att klara av den här frågan.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Gunnar Jansson

Tack, fru talman! Innan jag går in på själva ämnet, som är föremål för debatt under detta ärende, så vill jag kommentera två tangerande frågor. Först frågan om opt-in, opt-out klausulen, som kollegan Harry Jansson hänvisade till och vänligen nämnde mitt namn. Och sedan det internationella spåret kontra det nationella spåret.

Var opt-in, opt-out klausulen försvann är oklart. Jag har ägnat mycket möda åt att forska i det ämnet och jag tror mig veta svaret. Klausulen tillkom ju i EES-fördraget. Det var en mycket elegant lösning. Den tog som sådan in i anslutningsfördraget för Finland med Åland i EG/EU 1994. Sedan skedde fördragsrevisioner under resans gång och vid någon konsolidering bara försvann den. Det är mycket beklagligt!

Om ett sådant bokslut, som här talades om, också innehåller en fördjupning i den här frågan så är den mer än välkommen, enligt min mening. Det är en del av en väsentlig del av vår historia i EU, både på vägen in i EU och i tillvaron där.

Sedan vad gäller det internationella kontra det nationella spåret så är jag också förvirrad till den delen. För en vecka sedan när vi debatterade EU-meddelandet här så fick åtminstone jag bilden av att landskapsregeringen nu hade kommit med en nyhet. Man hade lämnat det internationella spåret och nu satsade landskapsregeringen enbart och uteslutande på det som ankommer på Finland att sköta. Det vill säga att se till att ärenden under självstyrelsen, vår behörighet som unionen tagit över och fortsätter att ta över, ska Ålands folk företrädas av Ålands lagting, såsom självstyrelsen anger. Mot det har man ju ställt det internationella spåret var genom, likt det som skett i vissa andra fall, vid omfördelning Finland skulle ges tilläggsmandat och de därmed skulle tillkomma Åland.

Om nu då landskapsregeringen har övergivit det internationella spåret, minister Lindholm hade en nyans där i och för sig, och Finlands regering inte anser sig ha något nationellt ansvar i frågan så blir det ganska lite kvar av detta. Det här är någonting som vi säkert både lag- och kulturutskottet och i självstyrelsepolitiska nämnden får orsak att fördjupa oss i.

Fru talman! Till ämnet Kroatien. Republiken Kroatien, som eftersträvar att bli medlemsland nummer 28 i Europeiska Unionen, är i många fall ett mycket speciellt exempel på hur saker och ting i politiken, också i närhistorien, förändras. Vi hoppas till det bättre. Det är ungefär 17 år sedan det storskaliga kriget avslutades inom Kroatien, där Kroatien befann sig i krig med sina före detta delrepubliker. Förhållandena utåt var hyfsat i skick men tillståndet innanför Kroatiens gränser var oerhört dramatiskt, som vi många minns. Kollegan Axel Jonsson nämndes här, om hans minne inte är personligt så måste vi ha förståelse för det.

Kroatien har genomgått en process som började med Amsterdamfördraget och gick vidare in i Nicefördraget och söker nu då, efter avslutade förhandlingar, medlemskap under Lissabonfördraget. Också landet som sådant uppvisar mycket speciella drag. Vi kan konstatera att Kroatien uppfyllde Köpenhamnskriterierna hyfsat när ansökan lämnades in, åtminstone den politiska delen av kriterierna, dvs. att landet är demokratiskt, att flerpartisystem tillåts och att man respekterar mänskliga rättigheter och minoriteter. Det ansågs att de kraven var uppfyllda mycket därför att Kroatien då ganska strax innan hade godkänts som medlem i Europarådet och genomgått den demokratikontrollen som då utfördes.

Processen gick vidare, dessa berömda 82 000 sidor, acin communitaire, har godkänts kapitel för kapitel för Kroatiens del. Resultatet har på det sättet varit uppmuntrande att kommissionen har kunnat lägga kapitel bakom sig. Men igen en specialitet, under resans gång så inträffade det två saker. Ett nytt kapitel om krav på förfinad Rule of law, dvs. respekt för frihet, säkerhet och rättvisa, infördes i förhandlingarna och grannen Slovenien tyckte att det här inte var bra. Grannen Slovenien hänvisade där till ett kriterium som höll på att komma med i Köpenhamnskriterierna men som oturligt nog, tycker jag, föll bort. För att kunna ansöka om medlemskap i unionen får man inte ha konflikt med grannar, åtminstone inte om grannarna är medlem i unionen. Det här är ju ett rimligt förhållande som var och en känner igen sig med på sin egen gata eller sin by eller vad man än befinner sig. Men av olika skäl kom det här kriteriet inte med fullt ut i varje fall.

Slovenien blockerade mitt i alltihop medlemskapsförhandlingarna med Kroatien och sade; om ärendet kommer till avgörande så kommer Sloveniens parlament att säga nej fram till det att gränsfrågan vid faret in till Slovenien är klar. Det har varit ett evigt ämne för konflikter, tyvärr, mellan granar.

Det här konsoliderades och blockadhotet lyftes av för att ersättas av ett nytt, Globjianska banka. Jag går inte in på den här typen av detaljer.

Det är på sätt och vis dramatiskt, för så sent som i förra veckan enades Sloveniens och Kroatiens regeringar att lösa den här bankproblematiken, som jag inte går in på, med rättsliga medel, åtminstone skulle man frysa problemet såtillvida att de skulle paketeras utanför den fortsatta processen.

Av de tre parlament som ännu inte har godkänt ratificeringen av Kroatiens anslutningsavtal, utöver Ålands lagting, är Slovenien ett. Sloveniens två kamrar vilar på hanen. De två andra länderna är Tyskland och Danmark och där ser jag i och för sig inte stora problem i sammanhanget.

Varför allt detta nu? Därför att i början av processen så hade EU, tror jag, tänkt sig att Kroatien skulle träffas av samma uppskjutande skyddsklausuler som EU införde för ansökarländerna Bulgarien och Rumänien. Vi minns de som bröts ut ur de tolv och fick vänta i tre år osv. med stöd av det som kallas skyddsklausuler. Erfarenheterna för Bulgarien och Rumänien är inte särskilt uppmuntrande, andra säger att de är verkningslösa och problemen är betydande. Därför gick parterna, kommissionen och Kroatien, in för en annan teknik i det här fallet. Erkänna problemet är det första och viktigaste, det lärde oss redan Paasikivi, att erkänna fakta är grunden för allt annat. Erkänn problemen!

Det som Kroatien då gjorde var att gå med på en suveränitetsinskränkning som var större än vad man hittills har varit med om i unionen. Vi känner alla till att umgänget i internationella sammanhang alltid innebär större eller mindre suveränitetsinskränkning. Man överlåter åt någon annan att bestämma också för sig. Det här har vi minsann erfarenheter av i Ålands lagting.

Men det nya var här att tre verksamma skyddsklausuler infördes i anslutningsfördraget, artiklarna 37,38 och 39, som är sådana att om inte Kroatien före anslutningen uppfyller dem, så gör rådet det. Europeiska Unionens råd får på förslag av kommissionen, med tvåtredjedelsmajoritet, bestämma att i Kroatien gör vi så här nu för att skydda unionens ekonomi, för att lämna tillträde till den inre marknaden och framförallt för att säkerställa Rule of law. Det är ett återkommande tema i hela den här processen, som i ett självständigt oberoende rättsväsende, på en rimlig nivå, skall trygga frihet, säkerhet och rättvisa.

Här befinner vi oss nu. Kroatien har gått med på det. Kroatien röstade med 66 procent för, överväldigande ja, till anslutning och Kroatiens parlament har också godkänt det hela.

Vi befinner oss i en mycket, mycket speciell process med den suveränitetsinskränkning som börjar före anslutningen och som fortsätter, såsom i fallen Bulgarien och Rumänien, tre år in i framtiden och därefter tar de normala övervakningsinstrumenten vid och i sista hand säger domstolen hur landet uppfyller sina acin communitaire.

Den liberala lagtingsgruppen är för att Kroatien ansluts till Europeiska Unionen. EU behöver det, tillståndet på västra Balkan behöver det. Vi känner till att bland ansökarna nu om medlemskap har vi Serbien, forna jugoslaviska republiken Makedonien och Montenegro. Bosnien-Hercegovina är på gång och alla dessa tillsammans med Island och Turkiet är nu aktuella för medlemskap. Slovenien kom lite obemärkt med i början i den villervallan som hade uppstått efter Jugoslaviens sammanbrott.

Nu examineras Kroatien på ett sätt som till och med de själva säger att egentligen går långt utöver vad som borde vara rimligt och vad som andra länder har träffats av. Ja, det kan man hålla med om, men Kroatien har inbjudit till det genom att gå med på dessa inskränkande skyddsklausuler och alltså inte hänvisade till Bulgarien och Rumänien och nöja sig med uppskjutande sådana. Där är vi nu.

Ett medlemskap så Kroatien skulle betyda oerhört mycket framförallt för dess ekonomi. Kroatien är ett litet och relativt fattigt land, tyvärr. Unionen har att vinna på ett medlemskap av Kroatien men den stora vinnaren är naturligtvis Kroatien och dess folk.

De rättsliga åtaganden måste skötas, i dem ingår också en avsevärd förbättrad gränskontroll, en moderniserad migrationspolitik och något som gör oss; varvsstöden bort. Kroatien har envisats med att fortsätta ge massiva stöd till sin varvsindustri. När vi åker båt så åker vi oftare än vad vi kanske tänker på det på kölar som är sträckta i Kroatien. I anslutningsfördraget ingår bestämmelser som säger att när Kroatien är medlem kommer kommissionen att ta tillbaka sådana varvsstöd som uppenbart utgivits på felaktiga grunder.

Avslutningsvis, fru talman, vår andel i en anslutning av Kroatien kommer att kosta lite mindre än en euro per ålänning och år. Finlands medlemsavgift till unionen stiger med 5 miljoner, medan de positiva effekterna beräknas på årsbasis, via fonderna, till hundratals miljoner. Därför har vi från liberalernas sida valt att säga ja till anslutning.

Naturligtvis tar vi del i de arrangemang, diskussioner och de överväganden som jag inledde med i början. Men vi har inte gått in för att koppla de här tillsammans. Om regeringen vill koppla dem så hoppas jag att regeringen sköter den kopplingen. Tack, fru talman.

Vtm Roger Jansson, replik

Fru talman! Tack kollegan Jansson för ett synnerligen initierat anförande. Jag reagerade och begärde replik på grund av en del av inledningen. Kollegan Jansson sade att landskapsregeringen helt skulle ha övergivit det internationella spåret. För min del uppfattar jag det inte på det viset. De signaler jag har fått är att vare sig landskapsregering eller lagtinget helt har övergivit det. Vi har väl alla konstaterat att det hittills har varit ett spår helt utan framgång. Det har dolt vem som har det verkliga ansvaret, att det är Finlands ensidiga, klara och tydliga ansvar att hantera den konstitution som man själv har varit med och byggt upp när det gäller autonomin.

Men om det skulle uppstå en situation där det internationella spåret på något sätt skulle ge Finland en möjlighet att uppfylla det här så skulle man använda den.

Talmannen

Tiden är ute!  

Ltl Gunnar Jansson, replik

Tack, fru talman! Jag uppfattade det på det sättet att för en vecka sedan så sade minister Lindholm att nu hade man gått in för en ny vändning i själva inställningen till processen. På det viset, att om Finland vill bibehålla ett internationellt spår så må så vara, men landskapsregeringen håller det nationella spåret som sitt och därmed ställer krav på Finlands regering. På det viset uppfattade jag det hela, men det är fullt möjligt att jag har uppfattat det felaktigt. Jag deltog inte i den debatten. Vi kan i och för sig kontrollera detta i det stenografiska protokollet.

Vtm Roger Jansson, replik

Tack, fru talman! Ja, det är skäl att landskapsregeringen talar för sig. Det är i så fall bra om man har insett att det här internationella spåret, som huvudsakligen har fått oss till att vara försiktigare med det nationella spåret, att man gör en förändring i sitt synsätt där. Men ända sedan 1994, och den här motionen som lagtinget skickade till riksdagen, så har man från åländsk sida varit klar och tydlig på att det är det nationella spåret som är det huvudsakliga. Sedan från tid till annan har kanske folk upplevt att man har flyttat över tonvikten till det internationella spåret och det kanske någon gång har hänt, men tillfälligt hoppas jag. Nu är vi inne på ett år spår som är det enda ansvarsmässiga och konstitutionellt riktiga.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Fru talman! Här är vi överens. Jag blev säkert lika häpen som alla andra när vi i tidningarna år 2006 kunde läsa om att dåvarande statsminister Vanhanen i Berlin hade kommit på en lösning på det här problemet. Man brukar säga att ombud utan fullmakt, så kallade negotiorum gestio, de ska man vara lite försiktiga med. Det har blivit oklart för mig också var det uppdraget egentligen kom ifrån. Om frågan skulle få sin lösning på det sätt som där redovisades, om man där uteslöt allt annat så var det mycket illa.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Gun-Mari Lindholm, replik

Talman! För att bringa några klarheter, hoppas jag, så begärde jag replik.

Visst är det ett regimskifte, om man vill kalla det så. Den här regeringen har med bestämdhet sagt att det är Finlands regering som ska se till att Åland får sin rättmätiga EU-parlamentsplats. Sedan om Finland väljer att föra den debatten på en internationell eller europeisk nivå så det är upp till Finland att avgöra. Vi har ingen arena från åländsk sida att föra fram det. Vi har haft det genom en parlamentsledamot från SFP som har fört fram frågan i det konstitutionella utskottet, men ingen annanstans har man tagit upp den här frågan. Finlands regering har inte heller tagit upp de här initiativen internationellt.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Tack, fru talman! Jag vet inte om den här repliken var riktad till huvudanförandet, kanske.

Ja, enligt folkrätten så förhåller sig det nog så att om en statsminister även spontant, i det här fallet i Berlin, säger att min regering anser si och så då anses nog ett sådant uttalande binda regeringen i frågan, denna statsministers regering naturligtvis, inte landskapsregeringen.

Minister Gun-Mari Lindholm, replik

Talman! Helt klart var det en replik till huvudanförandet eftersom inledningen av ltl Gunnar Janssons anförande ifrågasatte det uttalandet från förra veckan. Därför försöker jag bringa klarhet i det uttalandet.

Statsministern och statsrådet har år 2009 sagt att man också i fortsättningen i förhandlingar på gemenskapsnivå om fördelning av parlamentsplatser hävdar Ålands internationella särställning och självstyrande status. Det var det som var det huvudsakliga spåret under den förra mandatperioden. På det sättet kommer man säkert fortsättningsvis från Finlands regering att arbeta med frågan.

Den här regeringen på Åland hävdar att det huvudsakligen är en konstitutionell fråga mellan Åland och Finland, där Finland har ett ansvar att se till vår Europaparlamentsplats.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Tack, fru talman! Åtminstone i de sammanträden med självstyrelsepolitiska nämnden under förra mandatperioden, där jag först som talman och sedan som vicetalman deltog, så förhöll det sig inte på det där sättet. Att det internationella spåret skulle ha varit den förra landskapsregeringens enda spår, det har jag aldrig varit med om, tvärtom.  Vid ett möte med självstyrelsepolitiska nämnden, när Alexander Stubb i stort sett formulerat den där texten som vi nyss hörde från minister Lindholm, så hade vi från nämndens kraftiga invändningar mot texten. Vi sade att det här inte kunde vara den slutliga sanningen. Den texten har tillkommit, såvitt jag känner till, helt och hållet utan medverkan från åländsk sida. Så kan man inte ha det.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack, fru talman! Tack ltl Gunnar Jansson för mycket bra och påläst anförande. Jag uppskattade det mycket. Det var också intressant att höra om förhållandet Slovenien-Kroatien där ledamoten nämnde två bråk, gränsdragnings- och bankbråket med obetalda lån. Jag tänkte komma med en upplysning om att det också finns ett tredje bråk; korvbråket, som aktualiseras ganska nyligen i media. Slovenien försöker namnskydda korven ”Kranjska klobasa”. Kroatien har formellt nu klagat hos EU-kommissionen. Det handlar förstås om mångmiljon i export som de vill skydda. Det här är knappast lika stort som gränsdragnings- och bankbråket, men det ger ändå en fingervisning om de problem som kan uppstå när eventuellt flera Balkanländer vill komma med i Europeiska Unionen. Trots det är jag för en anslutning, likväl som ltl Jansson.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Jag uppskattar mycket denna typ av upplysningar, verkligen jag menar allvar. Sådana här saker har betydelse i grannförhållanden. Jag kände inte till det konkreta korvbråket. De spänningar som finns där på ömse sidor gränsen kan ta sig de mest egendomliga uttryck. Hela Pisanområdet är mycket problematiskt och där finns det mycket att göra. Jag förstår det på det sättet att grannarna som nu funnits i samma federation byter och går in i en union istället och hoppas därmed kunna lugna ner sina förhållanden. Det här är någonting som jag både hoppas och tror att ska ske.

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack, fru talman! Jag delar också den uppfattningen att det är bra om man diskuterar de här frågorna. Jag tror lika som ltl Jansson, att man sänder en fredssignal ner till de krigshärjade områdena i och med en EU-anslutning och den signalen kan vara positiv för den här regionen.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Tack, fru talman! Vi står och berömmer oss. Men jag instämmer i det senaste också på den grunden att innanför Kroatiens gränser finns det cirka 1 000 - 2 000 statslösa människor, de allra flesta som en följd av upplösningen av Jugoslavien. Det här skapar spänningar mellan de två nämnda länderna, men ännu mera mellan Kroatien och Serbien och snart har vi Serbiens ansökan här i lagtinget. Det är bra att vara beredd på sådant här, ja.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Jörgen Pettersson, replik

Tack, fru talman! Välformulerat, insiktsfullt och med gedigen erfarenhet i ryggen får jag tacka ltl Gunnar Jansson för ett fylligt anförande.

Jag saknade möjligen en diskussion kring en fråga. Det handlade mycket om nyttan för Kroatien att komma med i EU, vilken är oomstridd, skulle jag gissa. Men hur menar ledamoten att Åland borde göra för att nå målet att få en egen åländsk EU-parlamentsplats? Hittills kanske det inte har lyckats så hemskt bra, om man uttrycker sig försiktigt.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Tack, fru talman! Jag brukar använda mig av två argument i det avseendet. Jag ska göra det nu också i denna replik.

Det ena är kampen mellan 1922 och 1948 för en plats för Åland i val till Finlands riksdag och val av republikens president. Det var en kamp som var seg och utgången in i det sista var ytterst oviss, lite till följd av lyckliga omständigheter och annat så fick det en bra lösning. Vi ska alltså inte ge upp. Vi ska visa att vi med vår val aktivitet, då som nu, klarar av det hela.

Det andra är, och det har jag motionerat om i riksdagen som vi hörde av kollegan Roger Jansson, en sådan valkretsindelning av republiken Finland i val till Europaparlamentet att Åland tillförsäkras en plats i Europaparlamentet, troligen inte genom två valkretsar utan genom fyra eller till och med fem valkretsar.

Ltl Jörgen Pettersson, replik

Tack för det, ltl Gunnar Jansson. Då ställer jag mig den här frågan; om man nu under 22 år har försökt nå detta så kan man ju inte säga att man har varit direkt jätte energisk. För 22 år är en väldigt lång tid. Det språk som Åland har använt hittills har ingen begripit i Finland, så vitt jag kan förstå, eftersom EU-platsen och valkretsen fortfarande ännu inte existerar.

Vi har en öppning och en möjlighet att använda ett argument som faktiskt alla begriper och som även kan nå en internationell arena där vi kan presentera vårt förslag. Vad kan man riskera på att inte använda det?  

Ltl Gunnar Jansson, replik

Det är omöjligt att säga vad man kan riskera genom att inte använda det. Först måste man visa vad man vinner på att använda det och därmed mäta nackdelarna i det hela. Vi talar om samma sak från lite olika synvinklar.

Jag sade också i mitt huvudanförande att de som vill driva denna koppling ska göra det. Vi mäter Kroatiens ansökan enligt dess egna meriter. Det betyder inte att vi inte skulle medverka i den process som avser att trygga Åland en plats i valet till Europaparlamentet, naturligtvis inte. Men vi vill först se vad den här kopplingen går ut på, om den överhuvudtaget är användbar. De som lanserar den driv den så får vi se.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Lantrådet Camilla Gunell

Bästa lagting! Det är en intressant debatt om EU-parlamentet, om EU-politiken och vårt inflytande i Europa nu kopplat till Kroatiens anslutningsfördrag.

Jag fastnade lite grann vid förslaget om ett bokslut över en 22-årig historia där Åland har fört en kamp om en plats i Europaparlamentet och hittills inte vare sig på europeisk eller på nationell nivå rönt några framgångar. Om det blir ett bokslut över hela historien, det hoppas jag inte, men däremot en mellanrapport skulle verkligen vara intressant att ta fram. Jag välkomnar för min del nämndens strävanden om man tar tag i den här frågan på det sättet att man söker ut de här momenten i historien hittills där man har gjort ansträngningar från rikets sida för att få fram en parlamentsplats för Ålands del. För min del ser jag framför mig en historieberättelse där kanske ett par stycken får guldstjärnor, möjligen Kalle Haglund och möjligen statsminister Vanhanen för hans insats den 19 oktober 2007. Man kan väl säga om det utspelet som Vanhanen gjorde att det kom spontant och det tror jag det gjorde. Ska det åländska kortet spelas och verkligen röna framgång så måste det göras konsekvent, utförligt och tydligt i alla de rum där de här frågorna är uppe för diskussion och där en omfördelning av platserna faktiskt skulle kunna, med den rätta argumentationen, tillföra Finland ytterligare en plats som då blir den åländska platsen.

När den här mellanrapporten är skriven så kanske den också kan bli ett fortsatt redskap och instrument i den fortsatta kampen, för den fortsatta kampen pågår. Parlaments roll och status i unionen ökar konsekvent. Det betyder att det blir viktigare för Åland att få en röst i parlamentet.

Av aftonskolans olika punkter på agendan så var det ingen punkt som var så tydlig som denna om parlamentsplatsen. Den åländska regeringens strävanden och argumentation, som utgår ifrån vår principiella rätt till en plats i Europaparlamentet, stod i bjärt kontrast mot den finländska regeringens och framförallt de finländska partiernas motvilja att ge bort en plats till Åland.

Vi förde i diskussionen och argumentationen fram ett ändringsförslag som handlade om att man skulle lindra svaret nej från den finska regeringens sida genom att knyta det till valåret 2014 och inte stänga dörren för framtiden. Det kommer nya regeringar här, det kommer nya regeringar i riket, det kommer nya parlament och det kommer nya situationer i historien där detta kan omprövas, omdiskuteras och omförhandlas.

Jag tycker att det är bra att nämnden får den här frågan om Kroatiens anslutningsavtal att behandla. Lagtinget beslutar nu om dess fortsatta öde. Lagtinget beslutar också om dess tidtabell. Men från regeringens idag ser vi inte några hinder för att också ge Kroatien en plats i Europa. Kroatiens kamp för att få bli en EU-medlem har pågått i tio år. Det är helt klart att ett EU-medlemskap i Kroatien är efterlängtat och skulle vara till stor hjälp för landet, både ekonomiskt och politiskt, att röna framgångar.

I frågor på EU-nivå, där vi riktar oss gemensamt mot en större makt, så tror att det är oerhört viktigt att Ålands lagting är samlade och att vi har en ganska gemensam hållning. Jag tror att det är viktigt att vi kommer fram till ett besked i hygglig tid, eftersom jag kan ana att det annars blir en svår kamp för talmannen att befinna sig mellan presidentens kansli, som vill få ett besked från Ålands lagting, och den diskussion som pågår här. Tack.

Vtm Viveka Eriksson, replik

Talman! Det är bra, lantrådet säger att kampen går vidare och det är precis såsom det måste vara och som det ska vara. Från åländsk sida ska vi inte ge upp kampen. Vi har fått negativa besked hela vägen ända sedan vi blev medlemmar i EU. Ända sedan 1995 har vi fört en kamp där vi haft många olika inflytandefrågor och där vi hela tiden har tagit steg vidare. Under förra perioden när vi hade Lissabonfördraget på agendan så talade vi om fyra inflytandefrågor och vi tog steg vidare i tre. Det som återstår nu är parlamentsplatsen där vi verkligen inte ska ge upp kampen, det tycker jag är viktigt.

Jag noterar att lantrådet också säger att landskapsregeringen säger att det inte finns några hinder att säga ja till Kroatien. Men, jag har uppfattat det som att landskapsregeringen också rekommenderar lagtinget att säga ja. Vad säger lantrådet?

Lantrådet Camilla Gunell, replik

Landskapsregeringen ser inga hinder till att ta in Kroatien i den Europeiska gemenskapen. Vi påpekade i vårt utlåtande att i och med Kroatiens medlemskap så blir det en omfördelning av EU-parlamentsplatser. Eftersom den frågan är aktuell hos oss, och har varit aktuell hos oss, så togs det in i betänkandet. Det är klart att man kan koppla samman de här frågorna, men landskapsregeringen har valt att inte göra det.

Vtm Viveka Eriksson, replik

Talman! Det var just detta som var min följdfråga. Åtminstone ett av regeringspartierna tycker att man ska koppla samman Kroatiens medlemsanslutning med parlamentsplatsen och det är alltså inte landskapsregeringens och lantrådet syn. Det finns alltså ingen anledning att koppla samman de här två frågorna med varandra?

Lantrådet Camilla Gunell, replik

Vi för vår kamp för en plats i Europaparlamentet, den har pågått och vi för kampen fortsättningsvis. Det ska göras på något sätt som inte sätter någon tredje part i kläm. Det här är en huvudsaklig fråga mellan Åland och riket att lösa.

Om man från rikssidan vill ha vår hjälp från åländskt håll att skärpa argumentationen, att påtala vikten av de 28 000 ålänningarnas rätt att också vara representerade i det europeiska parlamentet, då gör vi allt vi kan för att vara med och medverka till det. Men vi vill jobba i en konstruktiv och positiv anda. Vi tror inte på utpressning.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Det är, som lantrådet påpekar, en form av maratonlopp att förstärka självstyrelsen. Som vi konstaterade när Lissabonfördraget var aktuellt så har vi kommit fram i flera frågor; talerätten, rådsmedverkandet och subsidiariteten, nu är parlamentsplatsen kvar.

Det som faktiskt blir oklart för lagtinget och speciellt för oppositionen är; var är tydligheten och vad är strategierna från landskapsregeringens sida?

Lantrådet Camilla Gunell, replik

Tydlighet gällande Europaparlamentsplatsen? Ja, jag tror att om någon av er hade varit med vid aftonskolan så skulle det inte ha rått någon tvekan om vad den åländska hållningen i frågan var. Den fördes fram med kraftfullhet och en tydlig linje.

Vi kan bara konstatera att vi har olika åsikter. Vi kan också konstatera att frågan lever vidare.

Jag tog fasta på bokslutet och historieberättelsen för jag tror att historien här kan vara ett argument för framtiden, särskilt ljuset av parlamentets ökande betydelse i den europeiska demokratin.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Vi tar det som helt självklart att landskapsregeringen, när man har tillfälle, för fram åländska intressen med kraft, det tror jag inte ens lantrådet behöver understryka. Fortfarande blir det oklart vad strategin är och hur man tänker gå vidare. Liberalerna har fått intrycket av att landskapsregeringen inte är så jätte intresserade av att höra vad lagtinget tycker och förankra saker i lagtinget, tyvärr.

Lantrådet Camilla Gunell, replik

Det håller jag inte med om ett dugg. Jag tycker att vi har en bra diskussion om de här frågorna. Det råder för mig heller ingen tvekan om lagtingets synpunkt. Jag har förstått att den gemensamma åsikten är att här går man framåt och man gör vad man kan för att uppnå resultat. Jag hoppas att det är en kamp som vi kan föra gemensamt från lagtingets och regeringens sida, för vi vinner inte några slag om vi inte är eniga, särskilt i sådana här viktiga frågor.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Harry Jansson, replik

Tack, fru talman! Jag förstod på lantrådet att hon är positivt inställd till att vi ska försöka få fram någon slags bokslut över vad som hittills har hänt i denna segdragna fråga. Kan jag därmed tolka det som om lantrådet är positiv till att självstyrelsepolitiska nämnden tar sitt författningsenliga ansvar och försöker utröna vad som de facto har hänt i den här frågan? För annars blir det svårt att få fram den katalog över händelser och aktiviteter som vi gärna skulle vilja spåra. Lantrådet får gärna kommentera det.

Sedan när det gäller dåvarande statsminister Matti Vanhanens agerande år 2007 så var det positivt, men historiebeskrivningen är väl den att Vanhanen gjorde sin aktion efter det faktiska toppmötet och inte under själva toppmötet. För att nå framgång på den internationella arenan så är det kanske inom ramen för själva forumet som man måste agera. Det var kanske detta som var bekymret den gången.

Lantrådet Camilla Gunell, replik

Jag tror att vi kan vara glada att statsminister Vanhanen ändå valde att lyfta upp på Åland i det ögonblicket för det bekräftar ju den åländska argumentationen. Därmed kan vi säga att Finlands regering har bekräftat att vi var inne på rätt väg. Det fanns skäl och anledning att lyfta upp Åland i det sammanhanget och därmed har det gett oss legitimitet i diskussionen.

Timmen var för sen för att nå några resultat den gången. Man har ju principdokumentet och man har sagt att man ska verka och lyfta upp Ålands självstyrelse på EU-nivån och då ska vi hjälpa till med det. Då är vi beredda att skärpa argumentationen och delta i att spela det åländska kortet konsekvent, uthålligt och ihärdigt. Men det är ju naturligtvis representanter från Finland som sitter i parlament som har tillträde till de rum där det beslutats om dessa saker. Det är de som måste föra den diskussionen.

Ltl Harry Jansson, replik

Tack för det svaret, lantrådet. När det gäller Kroatien speciellt så är det värt att återupprepa det som jag sade förut. Kroatien blir medlem den 1 juli 2013 i Europeiska Unionen. Ålänningarna kommer på inget vis att störa den processen. Här handlar det om att vi från centerns sida samtidigt vill att vi ska syna de kort som Finland lagt fram på förhandlingsbordet så här långt. Jag ser absolut inte någon dramatik i den här frågan faktiskt.

Från landskapsregeringens sida kan man förvänta sig att de ska hjälpa till med att få den här kartläggningen så fullödig som möjligt. Som jag sade för en vecka sedan så vore det till fördel om landskapsregeringen skulle göra en första analys om funktionsfördraget 4:2 kunde ge hjälp när det gäller Europaparlamentsplatsen.

Lantrådet Camilla Gunell, replik

Att lagtinget skulle dra ut på frågan alternativt säga nej till anslutningsfördraget tror jag inte är en framgångsrik väg. Min absoluta bedömning idag är att Åland inte kommer att ha en parlamentsplats till valet 2014. Det är min absoluta bedömning. Däremot ska vi fortsätta att arbeta för frågan och argumentera för frågan.

Ltl Jansson föreslår att vi gör ett mellanbokslut där vi tittar bakåt på denna berättelse, 22 år långa historia, och lyfter ut vad som hänt och försöker illustrerar detta. Jag tror att man också kan påvisa att aktiviteten från Finlands regering i den här frågan kunde ha varit större om menar allvar med sitt principbeslut. Bokslutet kan bli ett bra redskap för oss i den fortsatta kampen.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Mats Perämaa, replik

Fru talman! En enighet i extern politiska frågor frågar lantrådet efter här. Det är säkert bra om vi kan nå en enighet, det ger tyngd åt vad det än må vara som behandlas för tillfället.

Nu har vi de facto en sådan situation att lantrådet för fram en åsikt som stöds av högst 14 ledamöter, 21 minus centerns 7 ledamöter. Det är ganska långt ifrån en enighet. Jag ser nog behovet av att lantrådet anstränger sig ytterligare för att uppnå den situationen att vi kan nå en stor enighet i de här frågorna. För annars existerar det motsatta och det försvagas oss ytterligare.

Lantrådet Camilla Gunell, replik

Regeringen har lämnat ifrån sig ett enigt utlåtande om detta fördrag. Nu är frågan förd till Ålands lagting för behandling i självstyrelsepolitiska nämnden.

Ltl Mats Perämaa, replik

Fru talman! Vi behöver inte ha en landskapsregering som bara skyfflar över dokument och samtidigt ansvaret till lagtinget. Vi begär nog mera än så.

Nu säger landskapsregeringen att man ska fortsätta arbetet. Det som man sade förra måndagen, att man överlåter ansvaret och arbetet åt Finlands regering, det tog tvärstopp. Men det är ändå klart, och det har sagts här, att landskapsregering ska jobba vidare med frågan. Då blir den naturliga följdfrågan; på vilket sätt och vad tänker landskapsregeringen göra? Det är bekvämt här och nu att börja prata om ett mellanbokslut och att lagtinget ska utföra ett arbete för då behöver inte landskapsregeringen göra så mycket just nu. Med vad tänker landskapsregeringen nu göra? Är det till fördel om vi bidrar till att Kroatien ansluts till EU eller är det till fördel att vi skulle göra det motsatta? Jag vill ha svar om planerna och arbetet framöver.

Lantrådet Camilla Gunell, replik

Det är verkligen inte av bekvämlighetsskäl som behandlingen av det här anslutningsfördraget förs till lagtinget. Det ska föras till lagtinget och lagtinget har den exklusiva rätten att besluta om ärendets tidtabell och dess utgång. Däremot så kommer landskapsregeringen förstås att fortsätta de här diskussionerna. Men vi har också andra frågor på agendan, gentemot Helsingfors, där vi vill uppnå resultat inom en snar framtid. Det är alltid frågan om en politisk helhet och en politisk förhandling och diskussion. I vissa tider ska man kämpa hårt, i andra tider ska man avvakta och uppta kampen vid ett senare tillfälle. Just nu så tror jag att det är ett utmärkt sätt att göra självreflektion och bakåt blickar och få det som ett samlat dokument för erfarenheter som vi har gjort i den här frågan. Det ger oss också stöd i hur vi kan arbeta framåt.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Karl-Johan Fogelström

Fru talman! Landskapsregeringen konstaterar i sitt yttrande att fördraget om Kroatiens anslutning till Europeiska Unionen inte innehåller bestämmelser som skulle innebära avvikelser från självstyrelselagen.

Den socialdemokratiska lagtingsgruppen delar regeringens uppfattning. Vi stöder att fördraget godkänns. Vi tar avstånd från tankarna att Åland inte ska godkänna förslaget för att sätta press på den finska regeringen för att ge Åland en plats i EU-parlamentet.

Att ge ultimatum och utöva utpressning är inte någonting som vi stöder. Ett sådant förfaringssätt är inte värdigt Ålands lagting. Dessutom skulle det vara kontraproduktivt för utvecklingen på Åland. Vi måste sätta in den här frågan i ett helhetsperspektiv och avhålla oss från åtgärder som försvårar en positiv utveckling av självstyrelsen och den åländska ekonomin.

Vi har viktiga frågor framför oss; som revisionen av självstyrelselagstiftningen med utökade behörigheter, frågan om klumpsumman och frågan om vindkraften för att nämna några. Vi behöver vårda våra relationer med de finländska myndigheterna för att nå våra mål i dessa frågor.

Vi ska självfallet fortsätta att energiskt och målmedvetet hävda vår rätt till en plats i EU-parlamentet och fortsätta att kämpa för att säkra insyn och möjligheter att påverka framförallt de frågor där Åland har egen behörighet. Så länge vi saknar en egen plats i EU-parlamentet måste vi utnyttja andra möjligheter och metoder för att få insyn och påverkan.

Utpressning och ultimatum som medel för att få en parlamentsplats finns dock icke med på vår grupps agenda. Tack.

Ltl Anders Eriksson, replik

Ltl Fogelström sade att man inte vill sätta press på den finska regeringen. Han anser till och med att det är omoraliskt. Jag, som har jobbat länge med politik, anser att man få ge och ta. Har man möjlighet att förhandla och man för en gångs skull har ett förhandlingsläge så tycker jag att man ska utnyttja det. Jag finner inget omoraliskt i det. Det är normalt politiskt umgänge.

Är det så att socialdemokraterna sist och slutligen vill ha EU-platsen? Om det är så att man vill ha platsen, på vilket sätt ska man då agera? På vilket sätt vill ltl Fogelström att man ska komma vidare? För nu har vi trampat vatten i 22 år och det torde ju vara världsunikt i varje fall.

Ltl Karl-Johan Fogelström, replik

Det är ju en väldig fördel om man håller sig till sanningen när man gör sådana påståenden som Anders Eriksson gör. Jag sade att vi vill avhålla oss från utpressning, vilket är någonting helt annat en press. Om vi jobbar aktivt på att Åland ska få en parlamentsplats så är det ju bra om regeringen känner den pressen. Det är någonting helt annat än utpressning, som jag sade.

Ltl Anders Eriksson, replik

Jag ska med glädje, tillsammans med ltl Fogelström, läsa de stenografiska protokollen. Jag konstaterade att han inledningsvis sade att man inte tycker att man ska sätta press på. Sedan är det riktigt att utpressning också nämndes och att det säkert kan vara något helt annat. Men det var det första som jag fäste mig vid. Jag anser inte heller att det är utpressning om man från åländsk sida när man för en gångs skull har ett internationellt kort som man kan göra någonting vettigt av, så är det ingen utpressning att använda det, utan det är dumhet om man inte använder det. Vi är antagligen på väg att göra ytterligare en dumhet under den 22-åriga karriären.

Ltl Karl-Johan Fogelström, replik

Fru talman! I sitt sammanhang så måste det ju vara solklart att det var utpressning som jag hänvisade till.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Nog blir det ju en liten märklig situation för lagtinget. Parlamentsplatsen är helt och hållet en historia för regeringen i Helsingfors. Kroatiens anslutning blir helt och hållet lagtingets ansvar.

Nog blir det ju också en fråga om sittande majoritet och regeringsduglighet, anser jag. Precis som ltl Eriksson så håller jag med om att just nu trampar självstyrelsefrågorna vatten.  Ltl Fogelström nämnde vindkraften, självstyrelsesystemet och klumpsumman. Det står still.

Ltl Karl-Johan Fogelström, replik

Fru talman! Jag tycker inte alls att det står stilla, det är en massa aktiviteter i alla de här frågorna.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Men det är magert med resultat.

Ltl Karl-Johan Fogelström, replik

Det kan jag inte heller hålla med om. Det är många saker som händer och resultaten kommer efter hand.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Mats Perämaa, replik

Fru talman! Visst har vi en intressant situation här i lagtinget idag. Det hävdas ofta att oppositionen gärna lyfter sprickor i regeringssamarbetet och det hör väl till vår uppgift.

Det är bekymmersamt. I likhet med ltl Sjögren så ifrågasätter jag om det verkligen finns regeringsduglighet just nu? Det ena partiet, lantrådspartiet, säger som en uppenbar kommentar till det som centerpartiet har sagt här tidigare, att för sin del sysslar man inte med utpressnings- och ultimatumspolitik i förhållandet till regeringen i Helsingfors. När lantrådspartiet, som ska föra diskussionerna, måste säga så där åt det andra koalitionspartiet så börjar det kännas verkligen skakigt.

Ltl Karl-Johan Fogelström, replik

Jag känner inga skakningar faktiskt.

Ltl Mats Perämaa, replik

Fru talman! Jag har inte på något sätt antytt det heller. Jag sade det utifrån en sidobetraktare, i det här fallet ur oppositionsbänken, med en viss vana ändå att bedöma hur majoriteter lyckas eller inte lyckas hålla ihop sin politik.

Tillbaks till huvudanförandet. Ltl Fogelström sade att det finns andra viktiga frågor att hantera nu; avräkningen och självstyrelsesystemets utveckling. Nu vet vi att de frågorna inte kommer att lösas före tidigast vid nästa decennieskifte, kanske år 2020. Nog tycker man att det kunde finnas tid att jobba även med den här frågan fram tills dess. Men det känns som att socialdemokraterna håller på att lämna parlamentsfrågan bakom sig med tanke på det som ltl Fogelström och lantrådet sade här tidigare.

Ltl Karl-Johan Fogelström, replik

Fru talman! Det som jag sade, om ltl Perämaa lyssnade, var att vi självklart ska fortsätta att energiskt och målmedvetet hävda vår rätt till en plats i EU-parlamentet. Det är väl inte lämna frågan bakom sig?

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Harry Jansson, replik

Tack, fru talman! Det var lite dramatiska ordval här av ltl Fogelström med darr på rösten, man blev riktigt rörd. Så allvarlig och så krisartad kan väl ändå inte den här frågan vara? Från centerns sida vill vi verkligen gå till botten med hur Finland har agerat så här långt när det gäller EU-platsen. Vi ser det som ett lämpligt instrument för att få en fördjupad diskussion till följd, även med ministären i Helsingfors. Jag tror att ltl Fogelström kanske har tagit lite för mycket fasta på dramatiken. Vi kommer alltid att ha hjärtefrågor på gång när det gäller axeln Mariehamn-Helsingfors. Jag delar ltl Perämaas konklusion här att det nu faktiskt är en lämplig tidpunkt, för det mesta är paketerat på mycket, mycket lång sikt i form av kommittéer som ska titta på saker och ting. Det enda som skulle påverkas just nu är vindkraften, men vi vet ju som bekant att den är i motvind. Jag ser inte heller någon dramatik i att vi försöker driva politik i den här frågan.

Ltl Karl-Johan Fogelström, replik

Fru talman! Om vindkraften är i motvind så är det ju bara att vända om möllorna så blåser det rakt på.

Jag håller med om att den här frågan ska analyseras och diskuteras. Det är viktigt. Darr på rösten kommer med tankarna på utpressning och ultimatum. 

Ltl Harry Jansson, replik

Tack, fru talman! Det var det jag tänkte, det måste vara ordvalet som förstärker ltl Fogelströms känsloläge.

Kan det verkligen ses som dramatisk utpressning att vi försöker få vårt eget system att fungera? Om vi tänker tillbaka i tiden, när vi talar om ordet utpressning, tänk att Finlands regering och riksdag påförde Ålands lagting och landskapsregering EU-böterna och ställde ålänningarna mot väggen. Var det utrustning då 2003-2004, ltl Fogelström? För att inte tala om handlandet inför EU-domstolen när de lämnade oss utan försvar, vilken form av politiskt ansvar var det? Man måste lite se vårt agerande i ljuset av vad som har hänt, både i den här frågan men även i EU-medlemskapsfrågan som helhet.

Ltl Karl-Johan Fogelström, replik

Fru talman! Jag tror att jag har varit väldigt tydlig när det gäller vad den socialdemokratiska gruppen anser om den här frågan.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Wille Valve

Fru talman! Jag har förmånen att hålla den moderata gruppens gruppanförande.

Lagtinget har idag att ta ställning till om Kroatien ska bli medlem i Europeiska Unionen eller inte. Kroatien är en nation som har vandrat en lång, törnbeströdd stig. Det är bara 20 år sedan Kroatiens självständighetskrig – och idag står landet utanför EU:s portar.

Då jag hade förmånen att arbeta i Europaparlamentet började man redan anställa kroatiska tolkar och översättare, för att man skulle kunna arbeta på unionens 24:e språk och ta emot unionens 28:e land. Vi ska inte underskatta den betydelse EU:s utvidgning på Balkan har för stärkandet av fred och demokrati i vår världsdel. De relevanta frågeställningarna torde således vara: Har Kroatien samarbetat med krigsförbrytartribunalen eller inte? Har Kroatien på ett tillfredsställande sätt uppfyllt EU:s Köpenhamn-kriterier om respekt för minoriteter, mänskliga rättigheter, demokrati och ”Rule of Law”. Jag vet inte säkert, men tror att de flesta i denna sal skulle vara benägna att svara ”ja” på den frågan. Kroatien har uppfyllt kriterierna. Därmed borde saken i princip vara klar, för detta är vad Kroatiens anslutningsfördrag handlar om.

Två anmärkningar; i denna debatt har den kroatiska ambassadörens uttalande tagit som någon slags täckning för att det är helt okej om lagtinget fördröjer ratificeringen av Kroatiens anslutningsfördrag. Detta tror jag inte på. Om så är fallet så borde någon tipsa republiken Kroatien om att byta ut sin ambassadör.

Vad gäller den historiska genomgången eller bokslutet som det här hänvisas till i debatten, visst, moderaterna är för ett sådant. Men vad har Kroatien med detta att göra? Är det inte i samband med EU-redogörelsen som vi borde dryfta den frågan och göra ett bokslut över vad Finland har gjort och inte gjort?

Vi vet också att debatten på Åland kommer att handla om något helt annat än Kroatien- om vår parlamentsplats. Min uppfattning är att landskapsregeringens resonemang och slutsatser rätt långt är korrekta, men vi har också hört alternativa ståndpunkter som kunde formuleras så här: ” Om inte vi får vår konstitutionellt berättigade parlamentsplats, så ska inte Kroatien heller få sina 12 platser.” Eller ”om vi inte får vår konstitutionellt berättigade parlamentsplats, så fördröjer vi Finlands ratifikation av anslutningsfördraget tills vi får det”. Det finns flera frågetecken i dessa resonemang – och min avsikt är att belysa dem. Först de mest uppenbara: Hur länge ska vi fördröja detta? Och vad är planen? Och hur påverkar detta parallella processer, såsom revideringen av vår självstyrelselag? Det sistnämnda är värt att begrunda. För är det inte så att själva grunden till att vi kan göra anspråk på en parlamentsplats är vår konstitutionella status, vår självstyrelse. Med en långsiktigt stärkt självstyrelse borde rimligtvis våra möjligheter att hävda den konstitutionella rätten till en parlamentsplats också förstärkas. Med en försvagad revidering av självstyrelsen och en försvagad självstyrelse, försvagas också våra anspråk till representation.

Självständighetspartiet Ålands Framtids ordförande deklarerade i samband med remissdebatten om landskapsregeringens EU-redogörelse, han är tyvärr frånvarande just nu, att man kommer att säga ”nej” till varje EU-fördrag tills Åland får sin parlamentsplats. Företrädare för Ålands Framtid får gärna utveckla detta resonemang i dagens debatt – är det så att partiet anser att detta borde kombineras med några andra åtgärder, i sådana fall vilka? Eller är detta Ålands Framtids plan, att vi från och med nu ska säga nej till alla EU-fördrag och ”Informera EU och dess medlemsstater”. Men vad händer sedan? Hur länge ska vi göra det, och vad skulle Ålands Framtid göts om inget händer och man spelat ut också detta kort? Jag lämnar tills vidare frågan öppen om detta är en ansvarsfull linje eller inte.

Vad är då det sannolika scenariot om vi fördröjer eller säger ”nej” till Kroatiens anslutning? Det är något för det behöriga utskottet att överväga. Det finns säkert de som hoppas att Finland, i enlighet med folkrättens mest ortodoxa och renläriga dogmer, kan bli stämt inför EG-domstolen för fördragsbrott då anslutningsfördraget i praktiken inte är tillämpligt i hela Finland. Denna risk måste bedömas som liten, men befintlig. Men, på Finlands utrikesministerium måste frestelsen vara stor att skicka iväg ratifikationsinstrumentet ändå. För frågar ni mig, så kan vi inte utesluta möjligheten att Finland ändå skickar iväg ratifikationsinstrumentet till Italien, med tillägget att Kroatiens anslutningsfördrag härmed träder ikraft i Republiken Finland, med undantag för de områden som berör Ålands behörighet på Åland. Om vi fördröjer fördraget så är det samma text, fast med ett "tills vidare”. Vem är det som ser löjlig ut i det läget? Inte är det Finland. Däremot kommer en världsdel att fråga sig vad Åland har emot Kroatiens EU-medlemskap.

Vi själva kan alltså försätta oss i en situation där vi urholkar vår självstyrelse, försämrar möjligheterna att omförhandla den, gör oss till lite internationellt åtlöje och försämrar argumenten till varför vi skulle få ännu mer behörighet. Jag tror inte detta är god politik.

För Kroaterna innebär det dock inget mindre än en skymf. Kroaterna har arbetat hårt i många år för att bli salongsfähiga, fullvärdiga medlemmar i EU. Den 1 juli 2013 då de ska bli fullvärdiga medlemmar i EU får de veta att de inte riktigt ännu är lika fullvärdiga medlemmar som de 27 andra staterna – för det finns en ö i Norra Östersjön där man inte ännu erkänner kroaterna som EU-medlemmar inom sin egen behörighet.

Nu ska jag redogöra för några mera teoretiska, principiella invändningar. ”Vi släpper inte in Kroatien i EU om inte Finland ger oss vår parlamentsplats först”. Hur skulle du reagera om jag nu sa att jag inte släpper upp någon i den här talarstolen förrän vår kanslikommission ser till att jag får adekvata utrymmen där jag kan förvara mina cykelkläder. Försök inte avlägsna mig! Ja, vad händer, bästa kolleger. Vad säger ni, får jag er sympati och mitt duschskåp som jag har rätt till, i kraft av mitt mandat och lagtingets mål för ett hållbarare Åland? Inte är det en särskilt konstruktiv öppning, om ni frågar mig. Jag fick förresten mitt duschskåp till slut genom att ta upp det direkt med den som hade behörighet över ärendet.

Min andra invändning är: Minns att det finns en dag efter att vi har sagt nej eller fördröjt ratificeringen så att Kroatien inte kan bli fullvärdig EU-medlem den 1 juli 2013. Den som förespråkar en sådan linje bör ha en ansvarsfull och trovärdig plan för hur landskapet ska agera framåt efter att vi har sagt nej eller fördröjt deponeringen av Finlands ratifikationsinstrument. Har vi ingen plan, så kan vi räkna med att händelsekedjan eskalerar bortom vår kontroll, utan att det leder till något gott för vår del.

Så, vad ska vi då göra för att få vår konstitutionellt berättigade parlamentsplats? Vi måste fortsätta ta striden och nöta gentemot regeringen i Helsingfors, det är ingen kul väg att gå, men den är den rätta. Landskapsregeringen måste fortsätta göra sitt yttersta för att Åland får sin konstitutionellt berättigade parlamentsplats, för att vi arbetar för en ny valkretsindelning i Finland.

Vi ska minnas att påtryckning som medel kan vara helt acceptabelt när vi diskuterar konstitutionella fördrag i EU men inte när vi talar om enskilda länders anslutning fördrag.

Avslutningsvis, fru talman: Då mina färöiska kolleger från Nordiska rådet var på besök till Åland fick vi oväntat beröm för hur väl vi har lyckats i EU-förhandlingarna. Färingarna såg vår tjänsteman i Finlands utrikesministerium som bevakar intressena i Europeiska rådet, de pekade på skattegränsen som gör det möjligt att fortsätta med passagerartrafik till och från Åland, de lyfte fram hembygdsrättsundantaget som fortsättningsvis gör det möjligt att ha åländsk jord i åländska händer. De kunde egentligen bara peka på en sak som gått snett – vår plats i Europaparlamentet.

Jag förstår att det finns många idag som känner att det är dags att sätta ner foten, jag hör också till dem som har burit på denna känsla. Men vi ska vara medvetna om vad vi sätter ner foten på. Jag är övertygad om att vi måste tänka långsiktigt och överväga vad som är bäst för hela Åland på lång sikt. I det perspektivet har jag svårt att säga någonting annat än att jag håller med landskapsregeringens utlåtande.

 Jag understöder att ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet för vidare behandling. Tack för ordet.

Ltl Harry Jansson, replik

Tack, fru talman! Ltl Wille Valve tycks inte vara riktigt insatt i de konstitutionella frågorna här. Om vi tar Lissabonfördraget så ansåg Finland att man både kunde ratificera och deponera fördragshandlingarna och godkänna dem trots att lagtingets bifall saknades. Vi kan utgå ifrån att samma sak händer idag. Finland ratificerar, presidentens tidsgräns går ut idag. Vi har redan, enligt ledamotens tolkning, gjort oss skyldiga till ett fruktansvärt brott. Det är helt utan centerns förskyllan, vi styrk inte den här dagordningen. Jag förstår inte riktigt dramatiken heller. Man vill ta en diskussion på djupet om de här frågorna.

Jag tycker det är lite synd att ledamoten förringar det hela genom att ta det här som en parallell tills hans eget problem med duschskåp. Det är synd med tanke på ledamotens balans i övrigt.

Ltl Wille Valve, replik

Jag välkomnar det som ltl Harry Jansson säger, att vi behöver ta diskussion om detta och vända och vrida på frågan i lag- och kulturutskottet.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Anders Eriksson, replik

Talman! Det var ett förvånande och kanske rentav stundtals lite tragiskt anförande. Det är få gånger som den räddhågsenhet, som styr Ålands EU-politik, har synts så tydligt som den gjorde i det här anförandet. Det framkom till och med mellan raderna att om vi framhärdar våra rättigheter när det gäller Kroatiens anslutningsfördrag så kanske vi inte får någon ny självstyrelselag.

Ltl Valve undrade också vad vi ska säga om en hel världsdel frågar vad vi har mot Kroatien? Istället för att bli rädda så tycker jag att det är lysande. Vi ska givetvis svara på den frågan att vi har ingenting emot Kroatien, men vi accepterar inte längre att bli behandlade på det sätt som vi blir behandlade från finskt håll.

Sedan ställdes det en fråga till vår partiledare Axel Jonsson. Jag vill inte svara på den frågan i och med att jag inte vet om ltl Valves tolkning är rätt. Jag kommer i mitt anförande att vidareutveckla möjligheten att säga nej till alla EU-förddrag. 

Ltl Wille Valve, replik

Nej, det ska inte tolkas som ett uttryck för räddhågsenhet, utan snarare en vilja att ta ansvar för Åland.

Ltl Anders Eriksson, replik

Om man vill ta ansvar för Åland så borde man ju faktiskt, i alla sammanhang, ställa sig upp för den åländska konstitutionen. Jag tror att ltl Valve kan den åländska självstyrelselagen så han vet att vi har avstått ifrån lagstiftningsbehörighet i EU-parlamentet, precis på samma sätt som alla andra EU-parlament i Europa har gjort. Men när det gäller Spanien, Belgien och England osv. så har man sett till att också delstatsparlamenten, som vi kan jämföras med, har säte och stämma i EU-parlamentet. Men från finsk sida så respekterar man inte Ålands självstyrelse, om och om igen efter 90 år. Det är klart att det finns en rädsla om man inte vågar stå upp och säga de här sakerna klart och öppet, utan man börjar andas om att vi inte får någon i självstyrelselag och vad i ”herrans namn” vi ska säga om någon frågar vad vi har emot Kroatien.

Ltl Wille Valve, replik

Ja, jag vill på intet sätt förringa de konstitutionella anspråk som ltl Eriksson för fram. Däremot vill jag att vi på Åland, särskilt om vi någon gång blir en självständig stat, ska agera på ett respektabelt sätt visavi andra stater i mellanstatliga relationer. Det är där min jämförelse med duschskåp kommer in, vi kan inte skälla på person c eller ta Kroatiens folk som gisslan för att vi ska få vår parlamentsplats. Det är helt enkelt inte en respektabel metod i mellanstatliga sammanhang.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Tack, fru talman! Det gick inte att ta miste på kollegan Valves engagemang i frågan och också insikter i ämnet. Det är lätt att hänga med och det är lätt att dela många av hans synpunkter.

Vad gäller teknikaliteterna om i kraftsättande av lag som rör områden för lagstiftning kontra ratificering av övriga förhållanden så kommer det här säkerligen att behandlas i det utskottet där Valve är medlem. Den här frågan har nu åtminstone behandlats i 23 parlamentet. Deras behandlingsordning och utskottsbetänkanden är hyggligt redovisade på många parlaments hemsidor. Jag tror till och med att Kroatiens parlament har samlat dem alla hittills, så här kan man hämta underlag ganska lätt.  

Ltl Wille Valve, replik

Jag har ingenting att tillägga, tack.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Danne Sundman

Fru talman! Det är intressant att en debatt om en sådan här sak kan vara riktigt intressant och stundtals riktigt underhållande. Det är ett gott betyg till det här parlamentet.

Jag ska dels tala om själva ärendet, Kroatiens anslutning och dels om parlamentsplatsen.

När det gäller Kroatiens medlemskap så är det väldigt komplicerat. Jag tycker att ltl Gunnar Janssons redogörelse var mycket bra. Den visar på att man från EU:s sida verkligen har vinnlagt sig om att man gör rätt.

Om man ställer sig frågan om landet är moget för EU-medlemskap, så beror det precis på var man sätter måttstocken och vilka kriterier man ställer upp. Landet har visat sig moget utgående från de kriterier man har för mogenhet vid ett EU-medlemskap. Kroatien har passerat den tröskeln och nu är det bara formalia kvar före inträdet och EU får sitt 28:e medlemsland.

Däremot finns det alternativa röster som säger att man fortfarande har stora problem med ordning och reda i Kroatien. Det finns fortfarande problem, särskilt på regional nivå, med korruption, skattebetalningsviljan osv. Vi vet också att detta finns i de nyare EU-länderna Rumänien och Bulgarien. Vi vet också att där avtog reformviljan avsevärt när man kom med i EU, men före det hade man en bra takt. Hoppas att Kroatien inte blir ett liknande exempel till den delen.

Vi vet också att måttstocken har ändrat ganska drastiskt i och med krisen i Sydeuropa, där länder som har varit med länge också har stora problem när det gäller skattebetalningsvilja, korruption och att man inte har ordning på sin statsförvaltning. Man kan bara lämna saken till de bedömare som har bedömt att så här är det nu och vi kan inte vara bättre skickade att avgöra det.

I Europa finns det kollektivt dåligt samvete över vad som hände på Balkan. Med andra världskriget i färskt minne så lät man konflikten på Balkan eskalera och man tittade ner i bordet när kriget pågick. Det vill man motverka nu och det är EU:s core business att sprida fred, hoppas nu att det får den effekten, inte bara i Kroatien utan vidare runt om och det tyder allting på. Det måste väl ändå vara det som är det allra viktigaste för EU:s existens. Vi ska tro att det är rätt att Kroatien nu blir medlem och att arrangemangen kring anslutningen är tillräckliga för att man ska fortsätta med reformarbetena. Det kanske i någon mån garanterar den här inskränkningen i suveräniteten, som man mycket riktigt ska kalla det, och som ltl Gunnar Jansson redogjorde för här.

När kroaterna själva röstade var valdeltagandet 43 procent, 66 procent av dem var för ett EU-medlemskap, 26 procent av de röstberättigade. Det var lite tråkigt engagemang och ett dåligt ingångsvärde. När man röstade om självständighet så var valdeltagandet 80 procent. Jag känner inte till vad det beror på. Det är svårt att finna legitimitet för en sådan folkomröstning när det är ett så lågt valdeltagande.

Jag och obunden samling stöder absolut att kroaterna ska få komma med i EU och att det ska sprida freden ytterligare och garantera den.

Sedan när det gäller frågan om parlamentsplatsen som har aktualiserats i och med det här så kan man säga några saker.

För det första så måste man ifrågasätta hur vi ska bli trovärdiga om vi börjar dra igång en sådan här apparat igen, att vi ska använda ett fördrag, inte som hävstång, men som en fast punkt i tillvaron för att med en hävstång försöka få en parlamentsplats, när vi inte löpte linan ut i Lissabonfördraget. Om vi skulle ha löpt linan ut i Lissabonfördraget och sagt nej eller inte behandlade det så kunde vi ha fått en parlamentsplats. Då var det verkligen både möjligt, vi hade en verklig förhandlingssituation, och det var också konstitutionellt motiverat. Där tog den europeiska integrationen stora steg framåt, parlamentets roll stärktes och vår roll försvagades ytterligare eftersom vi vara utan parlamentsplats osv.

Men hur tror ni att någon ska tro på oss nu om vi skulle börja prata om samma sak? ”Ålänningarna kommer nog ändå sedan, vi drar i rätt trådar så hänger de på”, så blir det tyvärr när endast två partier till sist höll fast vid sina åsikter i Lissabonfördraget och verkligen sade nej när den här avgörande frågan inte var löst. För övrigt var inte heller de andra tre inflytandefrågorna lösta i den mån som man skulle ha förväntat sig. Det är det första; vi blir inte trovärdiga.

Det andra är; vad har vi att spela med när man till och med i Lissabonfördraget både ratificerade och gladeligen flög till Rom med pappren, tror ni att man inte skulle göra det nu? Tror ni att man från Finland sida skulle säga ”stopp och belägg, vi stoppar allt och vi flyger inte ner till Rom före ålänningarna har sagt sitt?” Det är självklart att man gör precis på samma sätt som man har gjort tidigare. Det händer ingenting annat än att det blir en schism mellan Åland och Finland. Vi har inte samma förhandlingsposition som vi hade i Lissabonfördraget.

Det tredje är att jag inte ser den här kopplingen, jag vill inte heller på något sätt koppla detta till Kroatiens EU-medlemskap. Man kan titta på frågan. Man kan göra bokslutet i utskottet, det tycker jag är bra och det kan man bra göra med anledning av det här ärendet, framförallt mot bakgrund av att man kan koppla det här till vad lagtinget sade i Lissabonfördraget. På bokslutets konto kan man konstatera att saldo är noll. Man gjorde väl ingenting från Finland sida med anledning av Kroatienförhandlingarna när det gäller Ålands möjligheter, som lagtingets villkorade sitt ja med? På den kroken kan man hänga upp detta att göra bokslut över den här räkenskapsperioden. Det är förstås upp till utskottet att bedöma om det är klokt att sätta tid på det.

Det kan bli min konklusion, jag tycker att utskottet kan överväga det. Om självstyrelsepolitiska nämnden får yttra sig så kan man hjälpa till med den saken. Om man ska använda ett ekonomiskt språk så skulle det vara bra för budgetering av de fortsatta åtgärderna att ha ett bokslut, att ha ett dokument som samlar alla åtgärder och alla steg som har tagits. Det är absolut värt mödan.

Tyvärr, eftersom man 2009 valde att godkänna Lissabonfördraget, så är det långt kvar ännu innan Åland får sin parlamentsplats. Det är bara att inse fakta. Vill man ha realiteten bakom fakta så är det bara tänka sig in i de finska partiernas situation. Vem skulle vilja ge ifrån sig en plats? Nu har man levt i ett scenario där man eventuellt skulle förlora en plats, med anledning av Kroatien, till tolv platser. Sedan fick man tillbaka den 13:e platsen. Tror ni att man skulle vilja kasta sig ut i samma ovisshet igen, det traumatiska att man skulle få en plats mindre till de finska partierna? Inte ens de som gick fram i det förra valet har en sådan uppfattning, ännu mindre de som gick bakåt och allra minst de som tappade sin representation i Europaparlamentet. Det är de politiska realiteterna. Att möta detta måste man göra på annat sätt än sådana här ”låtsasutpressningar”, som det kallades här tidigare, när man sedan är känd för att inte palla till slutet, tyvärr.

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack, fru talman! Tack för anförandet. Ltl Sundman gick in på korruptionen och kopplade ihop att ett medlemskap inte skulle gynna minskningen av korruption och tog några sydeuropeiska länder som exempel. Jag tycker att det kan finnas skäl att det kan vara annorlunda nu i och med den politiska och ekonomiska situationen som Europa befinner sig i. Det har också vidtagits ganska mycket åtgärder mot korruptionen och ovilligheten att betala skatt. Det kanske snarare kan vara tvärtom, att ett medlemskap kan gynna Kroatien så att man ytterligare kommer att arbeta vidare med de här bitarna. Vad tror ledamoten om det?

Ltl Danne Sundman, replik

Fru talman! Till den delen är det bra att måttstocken har ändrat. Man har sett att det finns sådana problem också i medlemsländer som har varit med länge och inte bara i de färskaste medlemsländerna. På det viset har man en annan koll på de här värdena och inser vikten av att fortsätta att bekämpa detta. Med tanke på designen i Kroatiens EU-medlemskap så finns det alltid en hållhake eftersom vissa saker är väldigt speciella i anslutningsavtalet. Det kan hända att det är bättre tider nu. Men enligt alternativa bedömare så finns det fortfarande stora problem och särskilt på regional nivå där mycket av EU-medlen, rena pengar, kommer att hanteras. Vi ska hoppas att allt går väl och att reformerna fortsätter.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Axel Jonsson, replik

Tack, fru talman! Ltl Sundman frågar sig hur någon ska tro på oss ålänningar nu när vi röstade som vi gjorde i Lissabonfördraget. Frågan som jag ställer mig är; hur ska någon tro på ltl Sundman nu när man byter linje helt och hållet? Vi i Ålands Framtid tror att det är viktigt att man håller samma linje och samma tankar i båda de här frågorna, för vi ser att det är exakt samma principer det handlar om. Kroatien ska komma med i EU. Det innebär att Åland också ger bort större makt till andra länder och möjligheter för dem att öka sitt inflytande också över Åland. Därför är Kroatienfrågan precis lika berättigad att diskutera i det här sammanhanget som Lissabonfördraget. Varför väljer man från obunden samlings sida att ändra linje på det här sättet? Vi har väldigt svårt att förstå det.

Ltl Danne Sundman, replik

Fru talman! I demokratiska sammanhang måste man ibland finna sig i att det är andra som tar besluten. Därför pratar jag om vi, fast jag och obunden samling inte ingår i ”vi”. Det var någon annan, det var alla utom obunden samling och Ålands Framtid som valde att godkänna Lissabonfördraget.

När det gäller Lissabonfördraget kontra Kroatiens anslutningsfördrag så är det inte alls samma sak. Lissabonfördraget var på många flera sätt en utvidgning av integrationen, det ökade parlamentets roll och minskade vårt inflytande ytterligare. Det går inte alls att jämföra dem på det viset.

Ltl Axel Jonsson, replik

Jag håller med ltl Sundman om att Lissabonfördraget innehöll en betydligt bättre chans. Men om vi följer det resonemanget att eftersom vi sade nej förra gången så kan vi inte säga ja nu. Vad händer när nästa Lissabonfördrag kommer? Vi vet alla att det kommer förr eller senare, unionen kommer att ändras. Ska vi då inte heller kunna säga nej till det, bara för att vi valde att säga ja förra gången? Nej, den här linjen vacklar, den har gått av. Vi tror att man från Ålands sida måste hålla samma linje, vi förespråkar de tankar vi, tillsammans med obunden samling, hade i Lissabonfördraget. Vi tror att det är den väg vi kan gå för att se till att vi faktiskt får representation i en union som växer och förändras stadigt. Vi tycker att det här är en viktig fråga och en viktig chans att ta för Ålands lagting när vi nu har chansen här på vårt bord. Varför man ska ändra uppfattning från tid till annan har vi svårt att förstå. Vi tror att det är viktigt att vi håller en konsekvent linje.

Ltl Danne Sundman, replik

Fru talman! Obunden samling och Danne Sundman har inte bytt åsikt. Vi har fortfarande samma åsikt att vi inte borde ha godkänt Lissabonfördraget mot bakgrund av att vi inte hade inflytandefrågorna lösta.

Inte ska väl jag ge råd åt någon men i politiken så måste man välja sina strider. Bara för att vi nu har den här åsikten i det här fördraget så om det kommer ett nytt konstitutionellt föredrag som Lissabonfördraget, man pratar om ett konvent som ska tillsättas 2015, så betyder det inte att vi då godkänner vad som helst. Då kommer vi att ha samma uppfattning som vi hade i Lissabonfördraget. Om vi ska ta ytterligare steg i integrationen, som ytterligare försämrar vår position, då ska det kompenseras med inflytande inom den Europeiska Unionen. Vi ska in i EU och inte vara utanför som vi är nu.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Harry Jansson, replik

Tack, fru talman! Även jag vill återkomma till ltl Sundmans ständiga parallell till Lissabonfördraget och andra fördrag. Vi måste komma ihåg att Lissabonfördraget handlade om en genomgripande förändring av EU:s struktur. Skulle Ålands lagting ha sagt nej, som bl.a. obundna planerade för, så hade vi faktiskt haft en situation där det skulle ha blivit omförhandling av hela Ålands medlemskap. Majoriteten i lagtinget var, gudskelov, inte beredd att slänga ut Åland i den osäkra tillvaron.

Kroatiens anslutningsfördrag är därför av helt annan karaktär och lämplig att diskutera den här typen av inflytandefrågor. Men huvudsaken för min del var i alla fall att ledamoten var beredd att titta på frågan när den kommer till utskottet och nämnden och det är ju detta som centern har efterlyst.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Anders Eriksson

Fru talman! Man måste ju säga att det stundtals är en ganska intressant debatt. Det har till och med varit lite känsla i debatten, ltl Fogelström fick riktigt darr på stämman när han började prata om utpressning. Vete katten om jag själv inte fick lite darr på stämman när ltl Valve nedmonterade detta viktiga ärende till duschskåpsnivå. Jag fick nog kanske lite darr på stämman jag också.

Tittar man på ärendet, om allt går som det är tänkt, så träder Kroatiens anslutningsfördrag i kraft den 1 juli 2013. Den här typen av fördrag faller inom landskapets lagstiftningsbehörighet. Det krävs samtycke av Ålands lagting. Vi vet att Kroatien under en övergångsperiod kommer att ha 12 extra platser i parlamentet. Det gör också att de frågorna berörs.

Det här skapar en väldigt intressant spelplan enligt Ålands Framtids synsätt. Hur tänker landskapsregeringen utnyttja den här spelplanen? Det enda som sägs skriftligt från landskapsregeringen, det sades inte heller något mera muntligt, är; ”landskapsregeringen anser att vid fördelningen av parlamentsledamöter, efter utgången av mandatperioden 2009-2014, ska Ålands befolkning och åtnyttja en egen representation i EU-parlamentet.” Man anser alltså det här. Men vad som gjorts och vad man kommer att göra blir nog en synnerligen kort lista. Man kan också ställa sig frågan vad som riktigt gjorts fel? Enligt mitt synsätt är det dessa evinnerliga kompromisser. Vi håller faktiskt på att kompromissa hela självstyrelsen till döds. Jag ser det redan nu i revisonskommittén, det är inte offentligt så jag ska inte gå in på det, men jag kan återge det som har sagts i offentligheten. När den så kallade Aaltokommitténs betänkande kom, då var redan många på gång, inklusive lantrådet, att diskutera hur vi skulle anpassa oss till det här, istället för att slå fast och argumentera för det som är rätt och riktigt.

Tar vi senaste EU-valet så såg jag till min stora förvåning i Huvudstadsbladet att de hade ledamoten Britt Lundberg som kandiderade för SFP. Det arrangemang som Åland gjorde då, var det bortkastat? Nej, det var nog inte bortkastat för Carl Haglund insåg ju att utan åländska röster så blir det inte fler mandat i SFP. Totalt bortkastat var det kanske inte, men någon väg fram till en egen åländsk EU-plats och verkligt inflytande är det överhuvudtaget inte. Det var en av dessa kompromisser som ledde oss bort från huvudspåret.

Fru talman! Det finns ingen respekt och ingen förståelse för Ålands självstyrelse i Helsingfors. Låt oss nu börja se verkligheten såsom den faktiskt är.

Senaste aftonskolan skådespel var kanske den löjligaste rentav någonsin.

Tittar man på vad som har framkommit i media så skickades pressmeddelanden från aftonskolan ut redan innan mötet var slut och det har skrivits dagar före, tråkigt menar vicelantrådet Roger Nordlund. I den här artikeln står det t.ex. ingenting om Ålands krav på en EU-parlamentsplats utan formuleringen visar att inga sådana planer funnits. ”Nej, och det har ju varit deras inställning hela tiden att de inte avser att ge någon plats till Åland” enligt vicelantrådet Roger Nordlund.

Det är intressant när man tittar på det pressmeddelandet som kom ifrån statsrådets kommunikationsavdelning. Det står så här: ”Statsrådet ska under vårens tillsätta en kommitté med uppgift att göra upp ett förslag till en ny självstyrelselag för Åland, med utgångspunkt i den parlamentariska arbetsgruppens förslag och med beaktande av Janssonkommitténs arbete”. Man ska i bästa fall beakta det som vi har tyckt vara det viktiga.

Det som är intressant är; ” i samband med revideringen av självstyrelselagen avser man att se över det ekonomiska systemet på Åland”, vilket också nämns i pressmeddelandet.

I självstyrelselagens 47 § sägs det klart och tydligt hur grunderna för avräkningsbeloppet ska ändras. ”Om det har genomgått ändringar som väsentligt inverkar på avräkningsbeloppet så ska avräkningsgrunden ändras.” Det finns en klar koppling och det var en klar koppling mellan vår EU- parlamentsplats och Kroatiens anslutningsfördrag, oavsett vad ltl Sundback ropar om.

Det här är det intressanta, det här är någonting som man sakta men säkert kommer att skjuta framför sig. Sist och slutligen står vi där utan att vi har fått någon ändring av självstyrelselagen, men då kommer vi att bli erbjudna en möjlighet till ett högre avräkningsbelopp.

Det är den här typen av politiskt arbete som vi får finna oss i och som vi bör anpassa oss till.

Jag brukar framhålla Danmark och Färöarna som ett gott exempel. Inom folketinget finns det två särskilda utskott; ett för Grönland och ett för Färöarna. I de här politiska organen sitter det parlamentariker från samtliga danska partier just för att fördjupa sig i respektive autonomis särskilda frågeställningar. Man kan också konstatera att vid den danska statsministerns kansli finns det två särskilda rådgivare med speciellt ansvar för dialogen med Färöarna och Grönland. Ingenting av detta finns i Helsingfors. I och med att de åländska företrädarna är så fogliga så varför skulle man bry sig?

Om vi tittar på detta ärende som vi har på bordet, vad kan vi göra åt det? Jag var inte här senaste måndag, jag var på en resa men jag noterade att obundna föreslog en EU-val bojkott. Det gjorde man med tanke på att om inte Åland blir en egen valkrets i EU-parlamentsvalet 2014 så bör ålänningarna bojkotta hela valet. Valet är inte demokratiskt och legitimt om det från början är riggat så att en ålänning inte kan bli vald. Det här håller givetvis med om.

Det pratades tidigare i debatten om att man ska använda sig av det internationella kortet. Det här är det som jag kallar för det internationella kortet. När ltl Perämaa ställde en fråga till ansvariga ministern Gun-Mari Lindholm, om det var det internationella kortet eller det nationella spåret som man skulle följa, så fick jag den uppfattningen att det var det nationella spåret som gäller för regeringen, så uppfattade jag i varje fall svaret. Men jag är inte säker på om man med det internationella kortet menar samma som jag tänker. Jag tycker att man ska använda sig av Kroatiens anslutningsfördrag och försöka skapa en internationell uppmärksamhet runt den svåra situation som Åland befinner sig i. Vi har hållit på i 22, vi har inte kommit någon vart överhuvudtaget.

Tittar vi tillbaka så tre gånger under de anslutningsfördrag som har varit, Lissabonfördraget plus två andra, har vi sagt att en förutsättning för godkännande av fördragen var att vi skulle få vår egen EU-parlamentsplats. Det här har jag gått igenom många gångar. Men visst blir det ett lite löjets skimmer över alltihop när lagtinget tar till brösttoner och säger; ”ja, vi går nog med på det här men enbart under förutsättning att vi får vår berättigade EU-parlamentsplats”.

Tittar man på Lissabonfördraget så är det intressant läsning. Jag vill rikta mig till lag- och kulturutskottet att man faktiskt bekantar sig med lagutskottets betänkande när det gäller Lissabonfördraget och framförallt det utlåtandet som självstyrelsepolitiska nämnden gav. Där gick man igenom situationen i Belgien, man gick igenom situationen i Spanien och man gick igenom situationen i Storbritannien. I alla dessa länder så fungerar det, men i Finland fungerar det inte.

Precis som ltl Sundman var inne på så var det Ålands Framtid och obunden samling som röstade nej till Lissabonfördraget. Ltl Gun-Mari Lindholm och jag lämnade in en reservation där vi skrev så här: ”Det har framkommit under nämndens hörande att landskapsregeringens arbete i syfte att få en egen parlamentsplats och att kunna delta fullt ut i ministerrådsarbetet har lagts ner. Landskapsregeringen har inte någon fortsatt strategi eller färdkarta för att finna en lösning.” Detta var vi helt eniga om. Är vi riktigt ärliga så gäller ju precis samma sak än idag, inte finns det någon färdkarta ifrån landskapsregeringen sida på hur man ska komma till rätta med det här.

Jag måste hålla med det som partiordförande Axel Jonsson sade; nog vinner man ändå på att hålla en rak linje. Obundna säger ja när de styrs av sossarna och när man är med i regeringen, men obunden samling säger nej när man är i opposition och kan tänka fritt. Jag tror inte det är riktigt, riktigt hållbart. Om vi ska komma någon vart så är det viktigt att vi kan hålla fast vid en rak linje.

Jag såg med spänning fram emot hur centern skulle kommentera sitt ställningstagande till Kroatienfördraget. Jag noterade att ltl Harry Jansson är skicklig. Han gick verkligen balansgång, han sade varken ja eller nej. Jag vill också påminna om att samma ltl Jansson hade väldigt höga brösttoner om hur vi skulle säga nej till Lissabonfördraget. Men sent omsider så kröp han ändå tillbaka bakom anslutningsfördraget för att få vara med bakom regeringen. Jag hoppas verkligen att det inte blir på det sättet den här gången.

Det har framkommit att Kroatien är ett land som har stora svårigheter, de förtjänar att bli EU-medlemmar och det är jag den första att hålla med om. Inte är det någon som har någonting emot Kroatien. Jag såg i media att man lyckades förklara det för Kroatiens ambassadör i Helsingfors. Jag hade själv, för en vecka sedan, möjligheter att prata med representanter för Kroatien. Inte behöver man förklara mycket vilket bekymmer vi har för att de får ganska stor förståelse för att vi absolut inte har någonting emot Kroatien, bara för att vi nu för en gångs skull skulle passa på att använda oss av de möjligheter vi har för att föra verkningsfulla förhandlingar mot den finska regeringen.

Jag vill avrunda med att säga att lagutskott hade sju klämmar när det gäller Lissabonfördraget, så mycket kompromissade man. Det finns en kläm som lyder så här: "Lagtinget hemställer om att landskapsregeringen, i syfte att Finlands regering inte ska godkänna en omfördelning av parlamentsplatserna innan Åland tillförsäkras representation, fortsätter att på nationell och europeisk nivå hävda kravet på en åländsk plats i Europaparlamentet". Jag vänder mig till vicelantrådet Roger Nordlund som har varit med länge och som var talman när det här skrevs, har man överhuvudtaget uppmärksamgjort den finska regeringen på de löften som man nu faktiskt gav?

Lagutskottets betänkande är ju intressant. Det finns en bilaga med, ett brev från dåvarande statsminister Matti Vanhanen där han inleder med att säga: ”Åland har en exceptionell folkrättslig status som även framgår av Ålands grundlag”. Man börjar så pass högt, men ändå så kommer man fram till att; ”statsrådet har inga planer på att dela in landet i sådana valkretsar som skulle ge Åland en egen representant i Europaparlamentet.” Det här har ju varit känt hela tiden trots att det nu har framställts som att det skulle vara någon nyhet att man klart och tydligt sade detta från den finska regeringens sida.

Till sist vill jag säga att det initiativ som lagtinget lämnade till den finska riksdagen och regeringen, på basen av ett initiativ från Ålands Framtid att man skulle ändra vallagen, så ledde det till att grundlagsutskottet behandlade den frågan. Man sade så här; "Grundlagsutskottet konstaterar att initiativet är fullt begripligt med hänsyn till Ålands särställning. Grundlagsutskottet ansåg dock att förslaget rimmar illa med kravet på proportionellt valsätt och principen om lika rösträtt. Utskottet påpekar att enligt dåvarande siffror skulle Ålands egen representation vara en ledamot per 27 000 mot en ledamot per 480 000 på andra håll i riket. Utskottet hänvisade dessutom till att Finlands antal ledamöter på grund av den förväntade utvidgningen av EU skulle minska med en ledamot och föreslog att lagförslaget skulle förkastas.” Det sägs att vi ska byta ut juridik mot politik. Vi har en sådan situation att när juridiken passar så använder man sig av den, men när juridiken inte passar, som i det här fallet när det är en juridisk uttolkning, då blir det helt och hållet bara politik. Nog har vi en väldigt knepig sits.

Vår tanke har varit att föreslå att det här skulle förkastas. Men i och med att vi faktiskt inte riktigt har lyckats utröna vad centern innerst inne tycker och tänker så väntar vi och ser vad behandlingen i lag- och kultur skottet och självstyrelsepolitiska nämnden ger. Men det finns en öppning där i varje fall och jag är positivt överraskad och glad över den öppningen. Förhoppningsvis kan vi komma fram till något som kan ha en bra effekt för våra strävanden att få EU-parlamentsplatsen.

Det här är inte någon utpressning, det är inte att pressa på utan det är att använda sig av normalt politiskt umgänge. Ursäkta, fru talman, att jag tog lite tid.

Ltl Wille Valve, replik

Tack, fru talman! Jag har en rak fråga till ltl Anders Eriksson: Vad gör vi sedan? Viss ledning kanske man kan finna ur Ålands Framtids lagtingsgrupps insändare; ”så att lagtinget öppet deklarerar aktivt och informerar EU och dess medlemsstater att man säger nej till anslutningsfördraget med Kroatien tills Åland tillförsäkras egen plats i Europaparlamentet.” Men vad gör vi sedan när vi har protesterat?

Ltl Anders Eriksson, replik

Om man förkastar fördraget, om vi skulle få en majoritet för detta, så är jag inte alls, som ltl Valve, rädd för vad man ska säga när en halv världsdel, som han uttryckte sig, frågar vad vi har emot Kroatien. Självklart har vi inte någonting emot Kroatien. Men då har vi möjligheter att föra upp problematiken med att få vår berättigade EU-parlamentsplats.

Om man nu lägger bort funderingarna om att det kan bli skrämmande och vi får inte igenom självstyrelselagen och vad vi ska svara när det kommer internationella journalister, så då har vi faktiskt möjlighet att lyfta upp den här frågan på högsta möjliga politiska nivå.

Min erfarenhet av politiken är att så fort man riskerar att råka ut för internationell kritik så då lossar det på finsk sida.

Ltl Wille Valve, replik

Så svaret är att vi då kan lyfta upp frågan inför internationella journalister.

Ltl Eriksson sade i sitt anförande att det finns ingen respekt, ingen förståelse för Ålands självstyrelse i Helsingfors. På vilket sätt skulle denna respekt och förståelse öka om Ålands lagting säger nej till att Kroatiens folk blir EU-medborgare den 1 juli 2014?

Ltl Anders Eriksson, replik

Jag känner Finlands befolkning och jag känner deras företrädare, finska politiker, på ett sådant sätt att står man fast vid vad man en gång har sagt och inte hoppar hit och dit och låter sig skrämmas så får man respekt. Men just nu har vi ingen respekt överhuvudtaget för åländsk politik och för Ålands lagting i Helsingfors, vilket är det stora bekymret.

Jag valde att citera Vanhanens brev, men vad var orsaken till att det brevet kom överhuvudtaget? Ja, det var faktiskt så att man trodde att det skulle bli ett nej till Lissabonfördraget ifrån åländsk sida. Det är min absoluta övertygelse. Jag tror att en stor anledning till det var att ltl Harry Jansson, då som företrädare för centern, var väldigt, väldigt klar på att det blir ett nej till Lissabonfördraget. Det är min absoluta uppfattning.

Ltl Valve, om vi inte vågar föra fram våra berättigade krav av rädsla för vad vi sedan säger och gör, så inte finns det någon färdig facit.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Harry Jansson, replik

Tack, fru talman! Jag är lite imponerad över att ltl Eriksson kommer ihåg bättre, än vad jag själv gör, vad jag har sagt. I centerns gruppanförande i samband med Lissabonfördraget sade gruppledare Gun Carlson så här: ” Vi har bifallit tidigare fördrag, som jag redan nämnt, under förutsättning att inflytandefrågorna skulle förbättras. Vi har gått med på böter, vi har tagit ansvar, vi anser att det ska finnas balans mellan ansvar och inflytande, vilket inte finns nu. Centern kan inte bifalla Lissabonfördraget om inte en absolut klar lösning på dessa frågor kan presenteras och godkännas av lagtinget”. Det var alltså Gun Carlson, dåvarande gruppledare, som formulerade den texten.

Sedan kan vi konstatera att drygt ett och ett halvt år senare hade vi bl.a. uppnått en unik talerätt som gjorde att centern för sin del kunde godkänna Lissabonfördraget.

Ltl Anders Eriksson, replik

Jag har noterat att ltl Jansson har sagt att det var en helt annan situation. Vi skulle mer eller mindre ha blivit i fritt fall om vi inte skulle omfattat Lissabonfördraget. Jag råkar ha dagens debatt från Ålandstidningen 2008 som ltl Jansson skrev. Han skrev: ” Lissabonfördraget upphäver inte på samma sätt som det konstitutionella fördraget, de nu gällande EU-fördragen, utan ändrar de befintliga fördragen utan att ersätta dem. Därmed leder inte heller ett åländskt nej till Lissabonfördraget till ett automatiskt utanförskap. Det var vad som sades i debattartikeln då.

Ltl Jansson sade också i den här debattartikeln; ”att vi inte ska låta oss skrämmas”. Kimmo Kiljunen nämndes för att han hade fört fram sådant som klassificerades som skrämselpropaganda. Det är intressant och förvånande att man hade en så tuff hållning från första början och sedan blev det helt plötsligt en omöjlighet.

Ltl Harry Jansson, replik

Tack, fru talman! Jag blir ännu mer imponerad över ledamotens kontroll över vad andra har sagt och skrivit.

Situation efter min artikel 2008 är att grundlagsutskottet i riksdagen konstaterade att Finland kan ratificera fördrag trots att Åland inte ger sitt bifall. Det var en ståndpunkt som landskapsregeringens nuvarande chefsjurist, Sören Silverström, sedan bekräftade i en egen utredning som landskapsregeringen begärde in i samband med Lissabonfördraget.

De förändrade spelreglerna hade vi då att ta ställning till i november 2009 när lagtinget skulle säga ja eller nej till Lissabonfördraget. Jag vidhåller att ett nej till Lissabonfördraget skulle, i ljuset av utredningarna i grundlagsutskottets linjedragning, ha varit ganska förödande för Åland.

Ltl Anders Eriksson, replik

Jag måste ge en eloge, det är skicklig förklaring. Men i slutet av den här debattartikeln sägs; ”samtidigt frågar ltl Jansson, skulle verkligen 26 EU-länder och EU-parlament acceptera att det inom unionens gränser plötsligt uppstår en vit fläck på kartan? Tror någon att Finland verkligen skulle vilja utsätta sig för en sådan process och granskning av det förflutna?” Det håller jag med om. Jag tror absolut inte det än idag. Därför är det så viktigt att vi tar alla möjligheter vi har att använda oss av det som jag kallar det internationella kortet. Vi accepterar inte något EU-fördrag före vi får det här på plats, som svar på ltl Valves tidigare fråga. Då är det viktigt, oavsett om det är Ålands Framtid, centern eller obunden samling, att vi inte kan hålla på att hoppa kråka hur mycket som helst beroende på i vilken position vi befinner oss i eller vad vi kan vinna på det. Vi måste hålla en fast linje.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Vicelantrådet Roger Nordlund, replik

Fru talman! Det är intressant om man sätter den här debatten i ett historiskt perspektiv. Man försöker här utkristallisera när vi har haft moment för att kunna åstadkomma en parlamentsplats för Åland och vilka som har agerat på olika sätt. När jag drar mig till minnes, åtminstone ur mitt perspektiv, så hade vi ett verkligt förhandlingsmoment i den här saken och det var när vi förhandlade om medlemskap för att bli medlemmar i den Europeiska Unionen. Då satt ltl Eriksson, tillsammans med mig, i Ålands landskapsregering och vi röstade ja till ett medlemskap. Så det är flera som har hoppat kråka i den här dansen. Då tycker jag att vi försatte vårt absolut bästa förhandlingsmoment. Då var det dessutom vår egen situation och vårt eget medlemskap som vi kunde ha använt som en förhandlingssak.

Ltl Anders Eriksson, replik

Så kan man säkert se det. För mitt vidkommande är jag ingen anti EU- anhängare. Jag tycker att Åland ska vara med i EU oavsett om vi är självständiga eller självstyrda, men jag vill att vi ska ett ordentligt inflytande. Om vicelantrådet Nordlund riktigt drar sig till minnes så nog hade vi ganska tydliga utfästelser, vid den tidpunkten när vi gick med, att vi skulle få vår berättigade EU-parlamentsplats. Det tror jag ministern ändå kan mig rätt i. Vi hade också utfästelser på att det inte heller skulle bli något problem med vårfågeljakten. Den här listan kan sist och slutligen göras ganska lång. Om vi ska vara riktigt ärliga, så visst hade vi utfästelser om att vi skulle få vår egen EU-parlamentsplats.

Vicelantrådet Roger Nordlund, replik

Fru talman! Det skulle ha varit bra om de utfästelserna skulle funnits skriftligt så att vi skulle kunna använda oss av dem nu i de kommande diskussionerna, eller att någon kunde ha använt de utfästelserna under resans gång. Men vi fick en plats i regionkommittén efter en lång kamp, det var en kompromiss. Det är dit jag vill komma, fru talman, det är så lätt att stå här i Ålands lagtings talarstol, när man inte är i ansvarsställning, och ha en bestämd åsikt om saker och ting. Men sedan när man sitter i en beslutande situation så måste man ta ett helhetsansvar och det var precis det vi gjorde 1994 när vi förordade ett medlemskap i Europeiska Unionen utan att vi hade fått en plats i Europaparlamentet. Vi fick en plats i regionkommittén istället.

Fru talman! Avslutningsvis tycker jag att det är tråkigt när ltl Eriksson säger att det var den löjligaste aftonskolan hittills eller något annat raljant uttryck. Både lantrådet och min kollega Gun-Mari Lindholm gjorde ett fantastiskt arbete. Regering mot regering stod de upp och kraftfullt på ett värdigt sätt argumenterade de för de åländska sakerna. Det är jag stolt över.

Ltl Anders Eriksson, replik

Det var så mycket intressant som kom upp. Låt mig säga så här; jag gillar att rota i historia så jag ska plocka fram de utfästelser som också finns till pappers.

Sedan när det gäller aftonskolan, så har jag aldrig varit med i förhandlingar med riksmyndigheterna där det har skickats ut pressmeddelande, som man överhuvudtaget inte har tagit del av, och pressmeddelandet har till och med gått ut före mötet har slutat, såsom det har återgetts i massmedia. Då måste man ju så fall ifrån regeringens sida säga någonting annat än att det var tråkigt. Om det är på ett annat sätt så förklara det! Men aldrig har jag varit med om någonting sådant och aldrig skulle jag ha gått med på någonting sådant. Nog är man ju ändå två parter; Ålands landskapsregering och den finska regeringen. Men att man så till den milda grad struntar i vad Ålands landskapsregering för fram så att man till och med ensidigt skickar ut pressmeddelande från mötet så det är nog ändå någonting nytt.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Petri Carlsson

Fru talman! Bästa kollegor, inledningsvis när jag fick det här ärendet på mitt bord kände jag likadant som några här. Nu ska vi sätta ner foten så hårt att golven skakar i Helsingfors. Min lagtingsgrupp hade det nog lite svettigt med mig ett tag i den här frågan. Jag var till och med beredd att överväga ett nej till Kroatien för att sätta hårt mot hårt i frågan om vår berättigade plats i Europaparlamentet eftersom normal dialog inte gett resultat under lång tid.

Vi är en lagstiftande självstyrd region, godkänner EU-fördrag och har gett ifrån oss lagstiftande makt till Bryssel med mera. Trots detta har vi inte en egen europaparlamentsplats. Det är djupt, djupt, mycket djupt orättvist och helt fel. Men jag har ändrat mig i det här ärendet eftersom vad man än säger så är det faktiskt Kroatiens anslutning som används som spelbricka. Den dagen vi har nästa ”konstitutionella fördrag” eller liknande på bordet är situationen annorlunda. Då kan vi kanske ta till riktigt tuffa tag, om det behövs.

Fru talman!  Krig är något som tar fram det allra sämsta och värsta hos människor. Vi har turen att få leva i en fredlig del av världen där vi har förskonats från krig under en lång tid nu. Kroaterna, inklusive befolkningen i alla de länder som hörde till det forna Jugoslavien, har däremot relativt nyligen fått uppleva fasansfulla krig som bland annat innehöll massmord och försök till etnisk rensning. Man kan nog inte riktigt föreställa sig vilka hemskheter som pågick där. Krigen i Jugoslavien kan man nog påstå var en serie krig som pågick i princip under hela 90-talet.

I min barndom och under ungdomsåren kände jag flera ”Juggar”, som jugoslaverna kallades då. Många var mina klasskamrater i grundskolan och nära barndomsvänner. Jag var med dem till jugoslaviska klubben ibland och vi hade klassträffar med bland annat en helt fantastisk jugoslavisk grilldag på stranden. Många bodde på samma gata som jag och vi umgicks hemma hos varandra och lekte med varandra precis som vilka barn och kompisar som helst. I min klass hade vi sju jugoslaver om jag minns rätt. Och många fler bodde i samma kvarter och var mina kompisar.  Alla jugoslaver var också kompisar med varandra och deras familjer umgicks.

Sedan bröt kriget ut. Jag minns det bra. Då var jag och mina klasskompisar i 18-årsåldern. Stämningen förändrades. Nu var de inte längre ”Juggar” utan kroater, serber osv. Många familjer sa upp vänskapsbanden med varandra och flera av mina kompisar fick kallelser till kriget. Många hade permanent uppehållstillstånd och skyndade sig att byta medborgarskap, om de inte redan hade det.

Några åkte dock ner till kriget. Jag hade bland annat ett par klasskompisar, en kroat och en serb, som åkte ner och krigade mot varandra. Det var en jobbig tid för mig också, även om det självklart var mycket jobbigare för de berörda.

Varför berättar jag då det här och vad har det med dagens ärende att göra? Ja, massor! Kroatiens anslutning till EU är viktigt för att sända en fredssignal till hela världen, men särskilt till balkanområdet. Det senaste 20 åren har Kroaterna jobbat på med att bygga upp landet och man har förbättrat situationen för minoriteter, minskat korruptionen och jobbat med mänskliga rättigheter.

Jag skulle säga att mycket av det är tack vare eller på grund av anslutningsprocessen till Europeiska Unionen. Visst, det finns en hel del kvar att göra, men man ska i alla fall ha förbättrat så pass mycket att anslutningskraven uppfylls och det fortsatta arbetet kommer nog att gynnas av ett medlemskap.

Att få bort korruptionen och att ha förståelse för minoriteter som man krigat med kommer att vara en stor utmaning för Kroatien.

Europeiska Unionen är ju primärt ett fredsprojekt utan dess like i världshistorien. Starten var ju kol- och stålunionen mellan ärkerivalerna Frankrike och Tyskland. Sedan dess har fredsarbetet pågått och grädden på moset, eller kronan på verket om man så vill, kom ju nyligen när EU fick Nobels fredspris. Att få med Kroatien är ett viktigt led i det fortsatta europeiska fredsbygget.

Men finns det inga nackdelar då? Ja, självklart. Kroatiens anslutning torde innebära att vi medlemsländer i Norden som är nettobetalare till EU fortsätter att vara det under en längre tid, eftersom Kroatiens ekonomi sannolikt kommer att höra till de sämre under en längre tid framöver. Krig brukar nämligen också resultera i mycket dålig ekonomi under en längre tid. Det kostar att bygga upp infrastruktur och annat efter krig.

Men man kan också fråga sig vad förbättrad handel till och från Kroatien kommer att innebära i längden och vad det innebär om de står utanför unionen och därmed sannolikt försämrar sina chanser till att upprätthålla stabilitet i området. Ytterligare oroligheter i området skulle vara kostsamt för EU också i form av eventuella humanitära och sociala kostnader.

Sedan torde ett europeiskt medlemskap innebära ett mycket starkare miljöarbete i Kroatien än vad det annars skulle vara och vad det innebär i ekonomiska termer är nog mycket svårt att kalkylera. Men som sagt, fredsarbetet är viktigt. Framtidstro, handel och tillväxt är viktiga nyckelkomponenter för att bygga upp ett fredligt samhälle efter krig. Att få dessa nyckelkomponenter tror jag att en anslutning till EU kan bidra med för Kroatien.

Fru talman!  Avslutningsvis vill jag återigen säga att ett bifall till Kroatiens anslutning är en mycket viktig fredssignal att sända till hela världen och synnerligen till balkanländerna. Därför vill åtminstone jag skicka en hälsning härifrån fredens öar till Kroatien och befolkningen där: Välkomna till den Europeiska Unionen! Tack.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Tack, fru talman! I propositionerna runt om i europeiska parlament, med förslag till lag om sättande ikraft anslutningsfördragets artiklar som hör till området för lagstiftning, redovisas nog ganska ingående vilka effekter man räknar med att Kroatiens medlemskap i unionen kan få. Det är närmast inom det ekonomiska området; ökad handel, tryggare investeringar, mera utländska investeringar, säkrare investeringar och ett lagbundet system där man kan lita både på avtalsparter, på myndigheter och på domstolar. Man uppskattar redan ganska noggrant vad den här anslutningen kan innebära framförallt för landet ifråga men i förlängningen också för övriga EU.

Ltl Petri Carlsson, replik

Det är precis så det är. Jag tror att det kommer att bli en förbättrad situation också för Kroatien. Men rent ekonomiskt innebär det troligen för oss som är nettobetalare i Norden att vi fortsättningsvis en längre tid kommer att vara nettobetalare eftersom ekonomin alltid är tuff efter ett krig. Kroatiens BNP är bara en bråkdel av vår BNP här i Norden. Jag tror att Kroatien under en längre tid framöver kommer att ha det tuffare ekonomiskt än vad vi har det.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Tack, fru talman! Det är alldeles riktigt. Det är också alldeles klart att effekterna kommer att synas snabbare och tydligare i ett land som Kroatien som har stora problem och som med våra mått mätt är ett fattigt land. Det är alldeles klart.

Jag nämnde i mitt anförande att kostnadsandelen för Finlands del från och med den 1 juli ungefär kommer att vara 5 miljoner euro på årsbasis, dvs. 90 cent per medlem av Ålands lagting om man har det som beräkningsgrund per år. Det är inte mycket pengar men det är troligen pengar som kommer att ge mycket tillbaka.

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack för redogörelsen av kostnaderna, det är ändå viktigt att ha med ekonomin. 90 cent per ålänning blir cirka 25 000 euro och jag tycker definitivt att det är värt att skicka den fredssignalen till världen, Kroatien och Balkanländerna.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Anders Eriksson, replik

Det var en intressant utblick som ltl Carlsson hade. Ifall det inte har framgått tidigare så tycker vi från vår sida också att det är viktigt att man får Kroatien med för fredens och deras välfärds skull. Men det kan vara intressant att stanna upp och fundera, om Åland skulle säga nej till anslutningsfördraget innebär det faktiskt att Kroatien skulle bli utanför? Det tror jag inte.

Den här kopplingen i början, när ltl Carlsson sade att han ville sätta ner foten så golven skakade i Helsingfors, så gick anförandet sedan ganska snabbt över till fördelarna för Kroatien. Ska jag förstå det som så att man präglas av sin omgivning, att Carlsson har ändrat sig med tanke på fot stampandet från början? Jag fick inte riktigt bryggan att hänga ihop där.

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack, fru talman! Jag redogjorde i mitt anförande att anledningen till att jag ändrade mig var att vad man än säger så är det faktiskt Kroatiens anslutning som används som spelbricka och det tycker jag inte är rätt att göra.

Ltl Anders Eriksson, replik

Jag accepterar det.  Inom EU-parlamentet använder man sig många gånger av andra länder och andra partigrupperingar som ”spelbrickor” för att få fram sina egna syften. Här har vi faktiskt en unik möjlighet, en av de få som vi får, att skapa en viss internationell uppmärksamhet runt de problem vi har för att få vårt EU-medlemskap att fungera. Men igen kommer vi att missa den unika chansen, mycket tyder på det och det tycker jag är verkligt synd.

Jag har ingenting emot Kroatien, jag håller med allt som ltl Carlsson sade när det gäller Kroatien. Men om man funderar på att sätta ner foten så att golven skakar och sedan helt plötsligt kommer man fram till att nej, vi ska nog inte göra något, så det tycker jag är jättesynd.

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack, fru talman! Jag delar den uppfattningen att man kan använda saker som spelbrickor i förhandlingar och då tycker jag att det ska vara konstitutionella fördrag när man använder sig av hela unionens spelplan. I det här fallet tycker jag att det är fel att använda en nation, som har varit i krig, som spelbricka. Det här är inget spel, det här är faktiskt en nationsanslutning.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Axel Jonsson

Kroatien har ingenting med vår EU-plats att göra, har vi fått höra från vissa håll här idag. Men Finland har varit med och förhandlat fram ett fördrag åt oss som innebär en union som utvidgas och en åländsk möjlighet att påverka den samma som inskränks. Är den här utvecklingen är rimlig? Jag ställer mig åtminstone frågan.

Det är samtidigt lite märkligt att delar av lagtinget oroar sig över kroaterna, när kroaterna själva inte oroar sig. Tvärtom, de visar förståelse för det här, vilket vi noterade när Kroatiens ambassadör var här på besök tidigare för några veckor sedan.

Ltl Gunnar Jansson visade förståelse för att jag inte minns krigen på Balkan under 90-talet, det är kanske med tanke på min avvikande ålder här i salen. Men de facto har jag haft förmånen att få resa runt på Balkan och sett sviterna av krigen som försiggick där på 90-talet. Det finns mycket kvar, men jag kunde också konstatera att kroaterna är ett hyggligt folk och jag ser gärna att de tar del av den Europeiska Unionen och gemenskapen. Från Ålands Framtids sida har vi ingenting emot kroaterna, tvärtom, vi ser gärna att de kommer med. Vi i den här salen kan förmodligen inte heller hindra dem att bli medlemmar, även om vi så skulle vilja.  Därför för vi det här resonemanget, som svar på ltl Valves frågeställningar, om varför vi förespråkar en linje där Åland inte godkänner några flera EU-fördrag utan att vi har fått kompenserat inflytande i form av en EU-parlamentsplats. Vi tycker att det här är en relevant frågeställning. Vi tror att vi måste ta den möjlighet vi har att lyfta upp den här frågan på ett internationellt plan, få diskutera frågan, belysa den och rikta världens blickar, åtminstone Europas, mot Åland för en stund. Och också ge Finland möjlighet att internationellt försvara sin hållning i den här frågan, där Finland menar att Åland inte är berättigad en parlamentsplats för att vi är för få, om jag har förstått aftonskolans summa summarum rätt.

Borde vi alltså även använda frågan om Kroatien på samma sätt? Nu har vi en chans, om än mycket sämre än Lissabonfördraget det är jag den första att hålla med om. Om vi nu har en chans så använd den kära lagtingskollegor.

Hittills idag i debatten har jag inte hört en enda alternativ strategi för hur vi ska lyckas säkra vårt inflytande i EU. Man ska fortsätta att jobba med frågan, man ska fortsätta tjata på Helsingfors. Men vi har sett att det inte ger resultat. Det är helt klart att vi behöver en ny strategi om vi ska nå framgång i den frågan. Ålands Framtid erbjuder ett alternativ. Jag har hittills inte hört ett enda annat alternativ. Om det finns någon här i salen som kan presentera en strategi för hur vi ska göra för att faktiskt se till att vi får en EU-parlamentsplats och den visar sig vara bättre än Ålands Framtids strategi så kommer vi givetvis att köpa det. Men vi har inte hört ett sådant förslag idag. Jag är förvånad om någon lyckas presentera ett sådant förslag, men glad blir jag förstås.

Summa summarum, ta nu chansen, som vi har på vårt bord idag, i form av Kroatiens anslutningsfördrag. Det har ingenting att göra med att vi är emot kroaterna, tvärtom, vi välkomnar dem. Vi har chans att skapa en internationell debatt. Vi har en chans, det är inte sagt att det leder till det, men vi har en möjlighet. Vi tror att för Ålands bästa så måste vi ta varje chans vi har i den här frågan. Tack, fru talman.

Ltl Wille Valve, replik

Fru talman! Jag måste medge att jag trodde att jag hade hört fel i samband med debatten om landskapsregeringens EU-redogörelse då jag hörde Ålands Framtids ordförande säga att Ålands Framtid härefter kommer att rösta nej till alla EU-fördrag. Men nu bekräftade ltl Jonsson att detta är Ålands Framtids politik och det är ju bra för då vet vi alla ålänningar vad som gäller.

Ltl Axel Jonsson, replik

Det jag sade i den debatten och det jag också vidhåller här är att Ålands Framtid inte kommer att godkänna några fler EU-fördrag utan att vi tillförsäkras ett inflytande. Det är en konsekvent linje. Det betyder däremot inte, som gruppordförande har sagt, att vi per automatik röstar nej. Vi är också öppna för att diskutera centerns förslag att hålla fördragen vilande i utskotten och inte ta ställning till dem före vi har fått en parlamentsplats.

Jag motsäger mig den tolkningen att vi per automatik röstar nej till allt. Men däremot så kommer vi inte att godkänna några EU-fördrag före vi har en parlamentsplats. Det är vår linje, vi hade den i Lissabonfördraget, vi har den linjen även idag och den står vi fast vid.

Ltl Wille Valve, replik

Ålands Framtids ordförande ltl Jonsson säger alltså nu att vi inte ska utesluta. Faktum är att jag inte blir klok på Ålands Framtid. I tidningen står det ”att lagtinget öppet deklarerar och aktivt informerar EU och dess medlemsstater att man säger nej till anslutningsfördraget”. Men nu säger ltl Jonsson att man också kan tänka sig andra förfaringsalternativ än ett nej. Vad är Ålands Framtids linje i frågan?

Ltl Axel Jonsson, replik

Linjen är den att vi inte kommer att säga ja så länge vi inte har fått en EU-parlamentsplats. Det här betyder i praktiken ett nej, ett passivt nej. Vi kräver att vi får en parlamentsplats före vi ska ge vårt bifall till ytterligare EU-fördrag och det är vår linje. Jag tycker att det är mycket tydligt och jag hoppas att det även gick fram hos ltl Valve.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Åke Mattsson, replik

Tack, fru talman! Jag tänker gå lite vidare i den här diskussionen. Angående möjligheten att få en parlamentsplats så är vi inte speciellt många här på Åland om man jämför med befolkningen i Finland. Kanske den parlamentarikern ska företräda hela Finland i vissa frågor och ställa upp även till den delen. Tror Åland Framtid att det blir bättre förutsättningar om man visar sig oresonlig och för konfrontationspolitik i den här frågan? Hur blir det när övriga frågor kommer upp i parlamentet? Tror man att det blir lättare att få platsen om vi visar oss oresonliga, vi går i konfrontation och vi kör den politiken? Eller kan vi visa att vi kan vara diplomatiska, vi kan diskutera och föra diskussionen framåt?

Ltl Axel Jonsson, replik

Självklart ska vi diskutera frågan. Hur ska vi lyckas diskutera frågan? Vad är det vi ska diskutera om vi varje gång vi får ett fördrag hit, varje gång vi har chansen så klubbar vi igenom det i lagtinget och säger; ”det skulle nog vara bra om vi kunde få en EU-parlamentsplats också”. Det är inte en hållbar strategi. Om Finland gång på gång visar att ”ni ha nog rätt i era krav, Finlands konstitution med självstyrelselagen säger att Åland har rätt till en plats. Men nu råkar det vara så att ni är lite för få, om ni kan skriva på fördraget ändå och kan vara nöjda så skulle det vara bra”. Om vi hela tiden godkänner Finlands förhållningssätt när Finland de facto visar oresonlighet, om vi finner oss i det, så kommer vi aldrig att nå några framgångar vare sig i den här frågan eller i andra. Därför förespråkar vi den linjen att inte skriva på några flera EU-fördrag före Finland ger oss en EU parlamentsplats.

Ltl Åke Mattsson, replik

Då tror jag inte att vi kommer framåt. Vi gräver ner oss i våra gropar. Jag misstänker att de på andra sidan säger att Åland är så fruktansvärt oresonliga att de inte vill skriva på några kontrakt överhuvudtaget så vi går inte vidare i det här.

Jag tror kanske det är bättre att diskutera. Den erfarenheten har jag också från mitt tidigare jobb, att konstant gå i konfrontation ställer till med problem. Man kommer också väldigt långt med att verkligen prata snacka, man kan komma mycket längre ibland. Konfrontation kan ställa till problem.

Ltl Axel Jonsson, replik

Prata och snacka har vi gjort lika länge som jag är gammal. Lika länge som jag har växt upp från ett par centimeter till att bli så här lång så har vi pratat och snackat och någon framgång har vi inte nått. Hur länge ska vi vänta ltl Mattsson? Hur länge ska snacka och hur länge ska vi prata före vi går till handling och faktiskt börjar jobba för de här frågorna på ett sätt som kan ge framgång? Det är klart att inga strategier är säkra, inget arbete ger säkert resultat. Men vi ger åtminstone ett alternativ till det som vi har pysslat med i 20 år. Därför tycker jag att det är dags att byta linje och faktiskt prova andra vägar framåt än det som vi har försökt i 20 år utan framgång. Är det orimligt, ltl Mattsson?

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack, fru talman! Jag är faktiskt mycket chockad över ltl Axel Jonssons uttalande när det gäller att inte godkänna kommande EU-fördrag. Jag måste hålla med det resonemang som ltl Wille Valve hade här tidigare. Jag kan klargöra det med ett exempel. Det har gjorts ett fantastiskt arbete inom den Europeiska Unionen. Ett stort fint arbete som har gjorts är bland annat Schengensamarbetet. Om det framöver skulle komma liknande förslag som att arbeta för frihet, säkerhet, rättvisa och borttagande av gränshinder osv. så menar nu Ålands Framtid att de röstar emot detta för att Kroatien kom med i EU eller att vi inte har en egen parlamentsplats? Det är helt märkligt. Jag förstår överhuvudtaget inte det här resonemanget som förs nu.

Ltl Axel Jonsson, replik

Jag förstår inte hur ltl Kemetter kan vara nöjd med en situation där vi har en union, ett europeiskt samarbete som utvecklas dag för dag och Åland har inte möjlighet att vara med och påverka vad som ska utvecklas i det samarbetet. Men däremot är man varje dag bunden av att följa upp till det och leva upp till de förväntningar som ställs i de här fördragen. Det är inte en rimlig situation, det förstår vem som helst. Jag är lite besviken över att inte ltl Kemetter har en mera framtidsvision kring det här utan finner sig i den situationen och tycker vi ska fortsätta snacka, prata och försöka komma framåt i frågan. Vi från Ålands Framtid tror inte att vi kommer att lyckas. Jag hoppas verkligen att inte ltl Kemetter finner sig i den situationen men gör hon det så må det stå för henne.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack, fru talman! Jag tror att ltl Jonsson inte alls behöver oroa sig vad ltl Kemetter anser. Det är klart att vi ska ha en representation, med det här är inte rätt väg att gå.

Det arbete som Åland har fått via minister Haglund tidigare så har varit fantastiskt samarbete. Vi har ofta också fått vår röst hörd. Vi är på god väg, men det här inte rätt väg.

Ltl Axel Jonsson, replik

Det är mycket riktigt så att Haglunds arbete i Europaparlamentet också har kommit Åland till gagn, absolut. Det var ett positivt exempel. Men vi måste titta framåt, vad händer i nästa val? Det är inte alls sagt att svenska folkpartiet får ett eget mandat. Vi kan inte lita på att vi ska få svenska folkpartiets hjälp framöver i all evighet. Vi måste se till att vi själva kan vara med och påverka och själva få vårt inflytande som vi alla är överens om att vi har rätt till.

Jag skulle gärna vilja höra vilken strategi ltl Kemetter har i den här frågan. Hittills idag har jag inte hört en enda alternativ strategi som på något sätt skulle visa på en ny riktlinje och lite nytänkande i hur man ska komma framåt i frågan. För det är ju ändå resultatet som är det viktiga i det här fallet och inte att vi får prata och diskutera detta i 20 år till.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Barbro Sundback

Fru talman! På något sätt är det en paradoxal diskussion. Alla partier har konstaterat här att de inte har någonting emot Kroatien. Tvärtom, man tycker att det är mycket viktigt för det europeiska samarbetet och särskilt för Kroatien och på Balkan att Kroatien blir medlem. Naturligtvis borde anslutningsfördraget mötas med tillfredsställelse och alla här skulle då ge sitt ja till det här fördraget.

Jag tycker för min del att ltl Petri Carlsson höjde ribban och såg mot horisonten när han tog upp det viktiga fredsprojekt som EU är. Ett av de mest krigshärjade områdena i Europa under historien är just Balkan. Det är fantastiskt att Kroatien, sju år efter freden, kan bli medlem.

Sedan är resten av diskussionen mycket bypolitik rent ut sagt. Det är inte så i politik eller i livet att ändamålen alltid helgar medlen, hur stora och viktiga de här målen kan vara för en region, ett folk osv. Krig är just ett uttryck för det och också andra typer av övergrepp och dit kanske man också kan räkna utpressning. Det är bara det att vi inte har riktigt någonting att ge som utpressning. Vi är helt i händerna på Finland, om man tror att det gäller att lösa parlamentsplatsen.

I realpolitiken är det så att den starkaste alltid bestämmer sist och slutligen. Det är klart att om man är stark så måste man vara snäll, som Pippi Långstrump sade, och det har många politiker och partier lärt sig i Europa att man ska faktiskt vara snäll med varandra. Man ska ta hänsyn till minoriteter och grannar.

Men i det här fallet så avstod Åland från en parlamentsplats när vi anslöt oss till EU, inte aktivt naturligtvis, men det var med öppna ögon som vi gick med i EU utan att då protestera särskilt högljutt, vilket vicelantrådet var inne på här. Om det nu ska göras ett bokslut, en mellanrapport eller vad man vill kalla det så har vi framförallt själva försatt oss i den här positionen. Att fram måla Finland som om de inte förstår och de inte vill det kan jag förstå, men det är inte särskilt intelligent. Vi måste nog lite beakta hur det hela gick till från första början.

Under den tiden var ltl Gunnar Jansson riksdagsledamot. Flera av oss var med och tog det här beslutet och en del satt i regeringen så det är faktiskt ett riktigt gott tillfälle att göra ett sådant här bokslut och analysera hur det hela gick till och vad som sedan har hänt.

Frågan om valsättet till EU har ju givetvis gjorts upp av rikspartierna och sedan har det formaliserats via lagstiftning i regeringar och riksdagar. Som strukturalist så tror jag inte på sådana här enstaka lösningar. Det måste alltid finnas en politisk kontext om man vill lösa en konflikt.

Vi har försökt genom den motion som Ålands Framtid initierade för någon tid sedan, att gå till riksdagen och be om att Åland skulle bli en egen valkrets. Det var ingen dålig procedur. Det var mycket bra som kom fram med det. Men själva förslaget fanns det inget som helst stöd för. Det skulle ändå, som jag förstår, ur rikssynvinkel verka politiskt strukturellt omöjligt att man har en valkrets för Åland och så har man en för Finland.

Det här förhållandet kan möjligen förändras med valet 2014. Av de 13 mandat som Finland har så kommer 11 eller 10, jag är inte absolut säker, men en övervägande del kommer från en liten del av Finland som är tätt befolkat; nämligen området Åbo, Tammerfors och Helsingfors. Det betyder att Finlands representativitet i EU är förvriden. De som bor utanför det här området har i många fall precis lika lite inflytande som vi har. Om det är så att antalet parlamentariker som kommer från trängsel Finland efter valet 2014 ökar ännu mera, dvs. att det kanske blir 12 eller t.o.m. 13 parlamentariker som kommer från det här området så då kommer den här frågan om valkretsar för EU-valet i en helt annan belysning. Det är då som Åland har sin historiska chans.

Men före det, mina vänner, hur mycket vi än vill, vad vi än hotar med och vilka fördrag vi går emot så får vi ingen förändring till stånd. Det här är min strategi. Det går liksom inte att baxa fram en valkrets som bara skulle gälla Åland. Vilka politiker i Finland skulle driva en sådan fråga? Det är lika omöjligt som att komma in i lagtinget att kräva att Åland ska bli tvåspråkigt eller någonting liknande. Det betyder ju inte att man ger upp det här kravet, men ett visst mått av realism kan nog vara hälsosamt i diskussionen.

Vi får vänta till valet 2014 och se vad som händer, för utan förändringar i frågan om valkretsar i Finland så kommer vi ingen vart.

Det senaste valet räddade sittande talman Lundberg för de svenskspråkiga i Finland och det gjorde hon med den äran. När den nuvarande representanten för svenska folkpartiet var på besök på Åland så fick vi veta att i det valet krävdes det ungefär 100 000 röster för att komma in i EU-parlamentet på ett av Finlands 13 mandat. Då var det, märkväl, under den förutsättningen att valdeltagandet var lågt, för det gynnar minoriteter ofta för de är mera motiverade att rösta. Men om valdeltagandet stiger av någon anledning, vilket inte idag förefaller särskilt sannolikt om de inte protest röstar mot EU och där har ju situationen förändras, då blir det här svenska mandatet ännu svårare att uppnå, även om det finns någon stark åländsk kandidat som också ställer upp på svenska folkpartiets lista. Då finns det risk för att också svenska folkpartiet tappar sitt mandat. Om det går så i valet 2014, jag säger inte att jag önskar det, men då finns det ett starkt argument till för att Åland måste bli en egen valkrets. Det är de här två sakerna, som vi inte rår på, som möjligen kan spela oss i händerna i framtiden.

Fru talman! Det är märkligt att man påstår att man ska gå emot eller att man inte ska godkänna flera EU-fördrag, som här har framhållits från Ålands Framtids sida.

I frågan om Kroatienavtalet så lyckas knappast strategin att få en majoritet här att gå emot det. Ska Ålands Framtid då upprepa den här manövern när också Island ska söka anslutning till EU? Det ska bli spännande att se om man är lika högljudd och kaxig då, för då har det konsekvenser för vår ställning i det nordiska samarbetet. Det är lätt att stå och skrika något om någon som bor långt bort, som man inte känner och som man inte kan prata med, men det blir en helt annan sak när det gäller grannar och grannländer. Jag tror inte att byxorna håller då. Det är nu så att tomma tunnor dundrar mest också i den här frågan. Tack så mycket, fru talman.

Ltl Brage Eklund, replik

Det är alltid intressant att höra ltl Barbro Sundback raljera och tro att hon kan allt när det gäller den här saken.

Den dagen Island begär om anslutning så är det ett nytt ställningstagande för oss också. Vi kommer absolut att ha samma krav att vi ska ha en egen EU-parlamentsplats. Vi är det enda partiet i det här parlamentet som har vågat stå fast vid det. Vi tror inte att de lösningar som Barbro Sundback och det parti hon representerar leder till någon EU-parlamentsplats heller. Men lycka till med den förhandlingsteknik som ni har!

Ltl Barbro Sundback, replik

Fru talman! Det är så att Ålands lagting och Ålands regering förfogar överhuvudtaget inte över den här frågan. Den är helt och hållet i händerna på rikspartierna. Det hände när vi gick med i EU, när vi godkände anslutningsavtalet utan att stoppa det och det var då man skulle ha varit kaxig. Då hade det funnits en möjlighet, men tåget gick förbi. Det är svårt att hoppa på nu.

Är man från Ålands Framtid så konsekvent, som här har framförts från ordförande, att man inte ska godkänna några som helst EU-avtal före man har fått den åländska parlamentsplatsen? Gäller det också Islands kommande anslutningsavtal?

Ltl Brage Eklund, replik

Tack, fru talman! När det gäller Ålands anslutning till EU så var inte vårt parti överhuvudtaget med och fattade beslutet. Jag tror inte att vi tar skulden på oss i det fallet. De partier som satt i Ålands lagting då får ta ställning till om de gjorde rätt eller fel.

När det gäller Islands anhållan om att bli medlem i EU, så som jag sade i en tidigare replik, så den dagen som den frågan kommer upp så tar vi ställning till frågan.  Är det så att man fortsättningsvis inte hävdar vår parlamentsplats så kommer vi kanske att ha en negativ inställning.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Jörgen Pettersson

Tack, fru talman! Jag vill inför den fortsatta utskottsbehandlingen av detta ärende slå fast några saker. Jag noterar att alla, med möjligen något undantag, i denna sal vill och kräver att Åland ska få en plats i Europaparlamentet. Det är vägen dit som inte är helt enkel att hitta. Det är inte så konstigt för dit finns ingen väg. Det finns en skog som vi själva måste bygga vår väg igenom. Det är inte så enkelt. I tjugotvå år har Åland hittills misslyckats detta. Finland har av olika skäl men väldigt tydligt sagt nej så sent som förra veckan.

Detta lagting har fått en begäran att ratificera Kroatiens plats i EU. Detta är teori. I praktiken kan Åland inte stoppa Kroatiens medlemskap, Kroatien blir EU-medlem den 1 juli. Men vi använda denna fråga för att skicka en tydlig signal till Finland vilket möjligen kan få effekt. Politik är att vilja och att stå på sig, inte bara att falla till föga.

I dagens debatt har man kallat detta rätt vanliga politiska arbete för utpressning. Det har sagts att Åland med sina 28 000 invånare skulle ta Kroatiens 4,3 miljoner människor som någon slags gisslan. Ni hör ju själva hur det låter. Detta är inte en fråga om Kroatien. Det är en fråga som handlar om Åland och dess självstyrelse, själva skälet till att vi alla sitter här idag. Det kan vi göra för att våra förfäder seglade över havet för att bygga samhälle. De kämpade på en världspolitisk arena, några slängdes i fängelse. Men mitt i allt detta fanns en beslutsamhet att bygga detta självstyrda samhälle till en plats där folk ska leva och utvecklas. Jag tycker vi är skyldiga dessa kämpar att även idag göra precis allt som står i vår makt för att göra vårt samhälle så självstyrt det någonsin är möjligt. Och i det arbetet ingår att dagligen försöka uppgradera vårt självbestämmande, inte nedmontera det. Det handlar ju ändå om att tydligt markera vad Åland vill och göra vad vi kan för att vi ska uppnå det.

Jag hör att många idag pratat om att vi aldrig får glömma bort att kämpa för en egen EU-parlamentsplats. Att vi ska ta strid, har det också sagts. Det har sagts att påtryckning kan vara okej, men inte när det handlar om enskilda länders anslutning. Då undrar jag – när ska man göra det? Man kan inte kämpa utan att ta en strid nu och då. Det är faktiskt inget att skämmas för, tvärtom. Man vinner också respekt på att vara tydlig.

Det har också sagts att vi ska vara uthålliga och fortsätta gneta på i en förhoppning att nå framgång. Då skulle jag vilja säga att man nog inte riktigt skyndat fram just detta. Frågan om en åländsk parlamentsplats har pågått i 22 år utan egentligen en enda framgång. Det är inte precis att hetsa fram ett resultat.

Det har uttryckts i denna sal att frågan om Kroatiens anslutning inte har något med Ålands plats i Europaparlamentet att göra. Det är sant men också inte sant. Rent matematiskt och sakligt så gör varje nytt medlemsland att Ålands redan kraftigt försvagade makt och behörighet ytterligare försämras. Är man liten i en stor värld måste man därför gripa varje tillfälle när det handlar om att understryka att vi överhuvudtaget finns.

I dagens debatt har man också pratat mycket om vad som inte gjorts genom åren och vem som inte gjort vad och hur och när. Jag hoppas och jag tycker utskottsarbetet borde rikta sig mot framtiden, inte mot den tid som flytt.

Jag tycker det är viktigt att lag- och kulturutskottet i sitt fortsatta arbete, gärna tillsammans med självstyrelsepolitiska nämnden, inte bara frågar sig vad vi kan göra för Kroatien utan också ställa oss frågan vad Kroatien kan göra för oss och för Finland. Om man verkligen vill sätta ner foten, fortsätta arbetet, trycka på och allt som sagts så måste man också visa lite mod. Det förtjänar vår självstyrelse. Tack, fru talman.

Ltl Barbro Sundback, replik

Tack, fru talman! I allmänhet brukar jag tycka att ltl Jörgen Pettersson håller riktigt bra anförande. Men tycker jag att det här är lite som Ålandstidningarna på 70–80-talen. I den historieskrivningen måste man också skilja på dem som ville ha återförening och dem som vill ha självstyrelse, det har man väl aldrig gjort på tidningen men det skulle vara på tiden. Men strunt i det!

Hur ska vi nu protestera i lagtinget? Hur ska det gå till? Hur ska det formellt se ut? Vi ska alltså ta ett beslut, antingen så bifaller vi eller inte. Så är det. Hur ska det komma fram i detta sammanhang att vi kräver en parlamentsplats från Finlands regering?

Ltl Jörgen Pettersson, replik

Tack, fru talman! Mitt anförande var avsett som någon slags vägledd ledning till utskottet och självstyrelsepolitiska nämnden. Jag skulle gärna se att de verkligen försöker bena ut det där. Jag kan inte här och nu säga hur vi ska göra för att nå framgång. Jag är helt säker på att om vi inte gör någonting så kommer ingenting att hända.

Ltl Barbro Sundback, replik

Risken med det här är att det inte händer någonting ändå vad vi än gör, det är alldeles uppenbart.

Det här avtalet beslutar ju lagtinget om genom ett papper där det bara finns en kläm. Det har ju tidigare funnits alla möjliga som skulle ha alla världens klämmar. Vi har alltid frågat vem är de riktade till? Vem ska läsa det här? Inte läser ju regeringen dem. Det är fel tillfälle, tyvärr. Något resultat blir det inte, det kan jag lova.

Ltl Jörgen Pettersson, replik

Jag brukar normalt sett uppskatta ltl Sundbacks inlägg i debatten. Men idag har det andats en uppgivenhet som jag inte riktigt känner igen. Jag är inte beredd att ge upp. Jag tänker inte ta ansvar för att det har gått som det har gått i 22 år. Men jag är inte riktigt redo att ge upp försöken att faktiskt få en mycket berättigad EU-parlamentsplats för Ålands vidkommande.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Petri Carlsson, replik

Fru talman! Jörgen Pettersson säger i likhet med andra att det spelar ingen roll för Kroatien och kroaterna vad vi gör i den här frågan. Jag är lite frågande till det. Har ledamoten funderat på vad som händer för de kroatiska medborgarna som finns här och vill utnyttja de rättigheterna som EU-medborgarna har och som finns under den åländska behörigheten? Kommer det att bli en skillnad för de kroatiska medborgarna beroende på vad vi beslutar?

Ltl Jörgen Pettersson, replik

Fru talman! Den frågan kan jag ärligt talat inte svara på. Jag förutsätter att utskottet och nämnden sätter sig in i den frågan i det fortsatta arbetet.

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack, fru talman! Tack för det klargörandet. Det betyder alltså det kan spela roll.

Ltl Jörgen Pettersson, replik

Fru talman! Jag uttryckte mig tydligen otydligt. Jag vet verkligen inte vad det spelar för roll och jag förutsätter att utskottet benar ut den frågan.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Brage Eklund, replik

Tack, fru talman! I mångt och mycket och i det mesta så tycker jag att Jörgen Pettersson hade ett mycket bra anförande. Jag stöder honom i det mesta som han sade.

När ska man våga kämpa för sina rättigheter om inte i sådana här sammanhang? Det verkar vara fult att ställa krav på det som man har rätt till. Jag kan inte heller förstå att det skulle vara någon utpressning. Jag stöder ltl Pettersson.

Det som oroar mig är att centern har tagit en ställning för att det här ärendet ska ligga vilande. Står centern fast vid det eller kommer de att ändra sig igen? Jag är rädd för den här U-svängen som har förekommit tidigare.

Ltl Jörgen Pettersson, replik

Tidigare U-svängar kan jag inte ta ansvar för. Jag hyser stor tilltro till samtliga utskottsarbeten i detta lagting och att de ska ta fram alla de argument som har förts fram i dagens remissdebatt. Det är därför som man har en remissdebatt. Min inställning just idag är väldigt klar.

Ltl Brage Eklund, replik

Jag får tacka för det. Jag hoppas att centern också står fast så att man åtminstone kan diskutera med Ålands Framtid som har en annan åsikt än vad de övriga partierna tycks ha. Man ska stå på sig just i sådana förhandlingar. När ska vi sådana fall annars stå på oss? 22 års kämpande har inte lett till någonting som Pettersson sade. Det blir väl 22 år till om vi inte vågar hävda våra rättigheter. Jag hoppas att centern faktiskt sätter ner foten nu den här gången och ställer lite krav.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Gunnar Jansson

Fru talman! För att inte utskottet och nämnden ska börja precis på fel bog så vill jag bara säga följande.

Efter två folkomröstningar 1994 på Åland anslöts Åland, tillsammans med Finland, till dåvarande Europeiska Gemenskapen som gick övergick i Europeiska Unionen så småningom. Då hade vid denna opt-in, opt-out klausul från EES-föredraget med i anslutningsfördraget osv.

Sedan beslöts om anslutning med det villkor som följde av protokoll nummer två, som en del av EU:s primärrätt.

Därefter startade ett intensivt lagstiftningsarbete. Tåget gick 1995, ja. Vi var med. Därefter har självstyrelselagen ändrats sex gånger. Av de sex gångerna till följd av medlemskapet i EU. Det är inte förlorade år. Varje ändring av självstyrelselagen under dessa 22 år har gått Ålands väg, aldrig utan motstånd och ingenting gratis. Jag har i olika egenskaper varit med om alla de förändringarna. De har varit sega och tröga men de har lett vidare. Det handlar om inflytandefrågor, som vi har hört tidigare idag.

Ingen gång under den här processen har representationen i Europaparlamentet lämnats bort, med den har varit svårast. Kanske inte så mycket därför att republiken Finlands demokratiska institutioner inte skulle begripa vad det handlar om, utan därför att rikspartierna räknar på fingrarna, inte är det svårare än så. Det här handlar alltså om partipolitisk egoism, ett fenomen som vi heller inte är särskilt främmande för här i lagtinget, eftersom hela parlamentariska samhällsordningen bygger på ett sådant fenomen. Rikspartierna säger; ”ja, ja, men det kan inte gäller mig”. Det här är en del av verkligheten.

Därför menar jag att vi inte ska säga att tåget har gått och nu kan vi ingenting göra. För skulle vi ha haft den inställningen från början, för 22 år sedan, så skulle vi inte ha talerätt i domstolen. Vi skulle knappast ha något inflytande i rådet, subsidaritetskontrollen och överhuvudtaget skulle hela kapitel 9a i självstyrelselagen ha ett helt annat utseende än vad det nu har.

Nu är vi med och nu ska kämpa vidare. Det är min och mitt partis målsättning och så ska det vara i en demokratisk process.

Jag avslutar med att konstatera det som vägledde Winston Churchill, en av de grundande personligheterna i hela EU-bygget som vi må komma ihåg efter andra världskrigets fasor. ”Skillnaden mellan det som är möjligt och det som är omöjligt är den att det tar lite längre tid att förverkliga det omöjliga”.

 Ltl Barbro Sundback, replik

Tack, fru talman! Ltl Jansson kanske indirekt kritiserar uttrycket ”tåget har gått” och han kanske anspelar på att jag tycker att man inte kan göra någonting mera. Det var i så fall en misstolkning av mitt uttalande.

Däremot försökte jag understryka att det måste hända någonting på rikssidan vad gäller den politiska representativiteten i parlamentsval. För vad skulle rubba rikspartierna i deras uppfattning om det inte var just en sådan händelse? Eller har ltl Gunnar Jansson några andra alternativ som skulle medföra att frågan om en åländsk parlamentsplats kom upp till reell diskussion och en åländsk valkrets skulle bli möjlig?

Ltl Gunnar Jansson, replik

Tack, fru talman! Min avsikt var inte att inläsa någonting negativt i fenomenet ”tåget har gått”. Jag lade inte ens märke till vem som sade det, för det är ju ofta ett ganska användbart uttryck i politisk dialog.

Det som hänt, och som vi ska komma ihåg, är att republiken Finlands demokratiska organ har erkänt det förhållande att Åland i EU har en juridisk, politisk, demokratisk rätt till representation i Europaparlamentet. Därför att Ålands självstyrelse är konstruerad på det sätt den är konstruerad, ganska mycket avvikande för vad som gäller i federationer och det i sig är ett erkännande som är värt att bygga vidare på.

Jag tror att vi är överens om målet. Nu söker vi medel för att nå målet.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

Kan förslaget att remittera ärendet till lag- och kulturutskottet omfattas? Förslaget är omfattat. Ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet.

Första behandling

3        Anmälan av radio- och tv-verksamhet samt beställ-tv

Lag- och kulturutskottets betänkande (LKU 5/2012-2013)

Landskapsregeringens lagförslag (LF 8/2012-2013)

Först tillåts diskussion och efter det börjar detaljbehandlingen av lagförslaget i betänkandet.

Diskussion.

Ltl Göte Winé

Tack, fru talman! Som viceordförande ledde jag utskottsbehandlingen av lagförslaget om anmälan av radio- och tv-verksamhet samt beställ-tv.

Fru talman! I vederbörande ordning har vi behandlat landskapsregeringens anmälan av radio och tv-verksamhet samt beställ-tv.

Det här är ingen stor politisk fråga nu, utan det är mer en justering efter det att landskapslagen om radio- och televisionsverksamhet trädde ikraft i december 2011.

Som infrastrukturminister Thörnroos meddelade i sitt anförande i remissdebatten så hade EU ett tiotal så kallade öppna frågor. Nu är de öppna frågorna nedbantade i förhandlingar till två paragrafer och sex stycken ord ändringar i dessa två paragrafer. Några stora ändringar i sak är det inte.

Tidigare skulle man anmäla innan man skulle starta verksamheten. Det var konkurrenshämmande att man skulle meddela innan. I 4 § står det att programnämnden ska upprätta ett register.

Det var en snabb behandling av det här ärendet, fru talman.

Med hänvisning till det anförda föreslår lag- och kulturutskottet att lagtinget antar lagförslagen utan ändringar.

Talmannen

Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

 Detaljbehandlingen börjar. I detaljbehandlingen föreläggs lagförslaget i sin helhet.

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av 3 och 4 §§ landskapslagen om radio- och televisionsverksamhet för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

Lagförslagets första behandling är avslutad. Ärendets första behandling är avslutad.

Första behandling

4        Godkännande av avtalet med Tadzjikistan för att undvika dubbelbeskattning

Finans- och näringsutskottets betänkande (FNU 11/2012-2013)

Republikens presidents framställning (RP 11/2012-2013)

Först tillåts diskussion och efter det börjar detaljbehandlingen.

Diskussion.

Ltl Jörgen Pettersson

Tack, fru talman! Från finans- och näringsutskottets sida kan vi inte nog understryka vikten av att behandla alla medborgare lika och göra alla delaktiga i det ständigt pågående samhällsbygget. För att det ska lyckas måste alla vara med och jobba och betala skatt. Av det skälet är det självklart att stödja OECD:s och den demokratiska världens strävanden att täppa till de kryphål som hittills kunnat användas för att undvika att betala skatt.

Det föreliggande avtalet som undertecknades av Tadzjikistans och Finlands presidenter i oktober stoppar skatteläckage till den gamla Sovjetrepubliken. Det är inte bekant hur mycket pengar det handlar om men kanske inte så mycket. Tadzjikistan är den fattigaste av de gamla sovjetstaterna och dessutom sargat av inre stridigheter och till och med inbördeskrig. Detta har lett till att landet idag är beroende av stöd och samarbete från utlandet vilket man även har med Finland. Jag läste på lite efter vår utskottsbehandling för jag tycker att det är lite intressant med dessa internationella avtal som vi har att hantera med jämna mellanrum.

Så sent som i oktober i fjol i samband med det nämnda presidentmötet, när avtalet undertecknades, genomfördes samtal kring bilaterala relationerna och det ekonomiska samarbetet mellan Finland och Tadzjikistan samt internationella frågor. För detta är ju ett avtal som riktar sig åt två håll. Det ska även göra det svårare för befolkningen i Tadzjikistan att undanhålla pengar från sitt land som så väl behöver all hjälp som är möjlig.

Finans- och näringsutskottet föreslår mot denna bakgrund att lagtinget ger sitt bifall till att lagen om sättande i kraft av vissa bestämmelser i avtalet med Tadzjikistan för att undvika dubbelbeskattning och förhindra kringgående av skatt beträffande skatter på inkomst träder i kraft i landskapet till de delar avtalet faller inom landskapets behörighet. Tack, fru talman.

Talmannen

Begär ordet? Diskussionen är avslutad.

Detaljbehandlingen börjar. Lagförslaget i presidentens framställning föreläggs för lagtingets bifall i enlighet med finans- och näringsutskottets betänkande. Lagförslaget är bifallet i första behandling.

Ärendets första behandling är avslutad.

Första behandling

5        Godkännande av avtalet med Jamaica om upplysningar i fråga om skatteärenden

Finans- och näringsutskottets betänkande (FNU 12/2012-2013)

Republikens presidents framställning (RP 10/2012-2013)

Först tillåts diskussion och efter det börjar detaljbehandlingen.

Diskussion.

Ltl Jörgen Pettersson

Fru talman! Vi har idag också att hantera ett förslag kring upplysningar i skatteärenden när det gäller den från åländskt perspektiv rätt avlägsna ön Jamaica. Detta bär likheter med Tadzjikistan-avtalet som jag nyligen redogjorde för men innehåller också en viktig nyansskillnad. Detta handlar om upplysningar i skatteärenden och är en följd av OECD:s jakt på skatteflyktingar men det är också ett resultat av ett projekt i Nordiska ministerrådets regi som syftar till öka utbytet av information med jurisdiktioner som har gjort åtaganden till OECD om ökad transparens och utbyte av information i skatteärenden. Det är alltså ytterligare ett exempel på att även ett nordiskt samarbete bär frukt. Detta har också Sveriges riksdag i likhet med Finlands riksdag genomfört.

Finans- och näringsutskottet föreslår därmed att lagtinget ger sitt bifall till att lagen om sättande i kraft av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i avtalet med Jamaica om upplysningar i fråga om skatteärenden träder i kraft i landskapet till de delar avtalet faller inom landskapets behörighet. Tack.

Talmannen

Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

Detaljbehandlingen börjar. Lagförslaget i presidentens framställning föreläggs för lagtingets bifall i enlighet med finans- och näringsutskottets betänkande.  Lagförslaget är bifallet i första behandling.

Ärendets första behandling är avslutad.

Enda behandling

6        Behandling av ärenden rörande landskapets tjänstekollektivavtal för år 2012

Finans- och näringsutskottets redogörelse (FUR 1/2012-2013)

Enligt 15 § i arbetsordningen ska finans- och näringsutskottet för varje år avge en skriftlig redogörelse beträffande handläggningen av ärenden rörande tjänstekollektivavtal till lagtinget.

Först tillåts diskussion i ärendet och efter det antecknar sig lagtinget redogörelsen för kännedom.

Diskussion.

Ltl Jörgen Pettersson

Fru talman! Detta är förvisso ett viktigt ärende men kanske mest ändå operativt och något som ska följa den budget som landskapsregeringen av detta lagting är ålagd att följa. Finans- och näringsutskottet har inte ägnat väldigt mycket tid åt att bena ut detaljerna i det hela.

Till utskottets ansvarsområden hör förvisso att varje år godkänna och ge en skriftlig redogörelse beträffande handläggningen av ärenden som rör tjänstekollektivavtal till lagtinget. Det har vi även gjort i år.

Det är en uppgift som på olika sätt berör landskapets cirka 1 800 anställda och landskapets förhandlingar med respektive fackliga organisationer.

Sammantaget har det varit många avtal som utskottet har godkänt. Det är också relativt många avtal som utskottet har antecknat sig till kännedom. Utskottet har inte funnit anledning att vidare kommentera något av dessa avtal. De har haft täckning i de budgetanslag som funnits.

Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att lagtinget antecknar sig finans- och näringsutskottets redogörelse angående behandlingen av ärenden rörande landskapets tjänstekollektivavtal för år 2012 till kännedom.

Talmannen

Begärs ordet? Diskussion är avslutad. Lagtinget antecknar sig redogörelsen för kännedom. Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

Föredras

7        Jordförvärvstillstånd

Landskapsregeringens svar

Ltl Mats Perämaas skriftliga fråga (SF 5/2012-2013)

En fråga ska läsas upp av frågeställaren och efter det ger lantrådet eller en minister svar på frågan. Frågeställaren får sedan hålla högst två anföranden som också kan besvaras. Någon annan diskussion är inte tillåten.

För svaret på frågan tillämpas ingen tidsbegränsning medan övriga yttranden inte får överstiga tre minuter.

Svaret kommer att ges av Gun-Mari Lindholm.

Ltl Mats Perämaa

Tack för det, fru talman! Landskapsregeringen har i behandling av två ansökningar av jordförvärvstillstånd i skärgården kommit till vitt skilda slutsatser och beslut där det ena ledde till beslut om jordförvärvstillstånd och det andra till avslag. Därutöver godkände landskapsregeringen i det ena fallet den sökandes avsikt att fast bosätta sig på Åland med villkor, medan landskapsregeringen i det andra fallet krävde att den sökande borde ha sökt sig ett annat boende på Åland innan förvärv av fastighet och byggande av boende på det avsedda området.

Med hänvisning till 38 § 1 mom. lagtingsordningen ställer jag till vederbörande medlem av landskapsregeringen följande skriftliga fråga: Anser landskapsregeringen att sökande i jordförvärvsärenden kan behandlas på så vitt skilda sätt?

Minister Gun-Mari Lindholm

Tack för frågan. Ett snabbt svar kunde vara; ja, om ansökningarna till sitt materiella innehåll är så vitt olika. Det är sällan som två ärenden är helt likalydande till sitt materiella innehåll så att de skulle vara identiska. På det sättet blir heller aldrig två ärenden så lika att man kan applicera det ena förfaringssättet på det andra. På det sättet blir inget av de här ärendena prejudicerande. Man talar ofta om att det ena ärendet är prejudikat för något annat. I de här ärendena förekommer inte ett sådant förfaringssätt. Man kan inte tala om prejudikat när ärendena också antas genom in casu bedömningar.

Jag kan ha förståelse för, och det tror jag att alla har, att skärgårdskommuner alldeles särskilt behöver inflyttning för att man ser ett sjunkande invånarantal. På det sättet skulle man ju vilja ge den här rätten så att man skulle få den här inflyttningen. Men man måste hålla sig till det regelverket och de principer som finns. Man kan också tänka sig att man applicera de här skärgårdsärendena på kommuner som Jomala, Saltvik eller Lumparland och då kanske ärendet kommer i en annan belysning.

De här olika rätterna i självstyrelselagen; hembygdsrätt, jordförvärvsrätt och näringsrätt är alldeles särskilt ursprungna ur att man skulle behålla det svenska språket. Det är detta som är grunden. ”Att hålla den åländska marken i ålänningarnas ägo, att förverkliga den åländska befolkningens rätt till jordbesittning på Åland gäller angående förvärv och besittning av fast egendom i landskapet i denna lag inskränkningar”. Så säger man redan i 1 § i jordförvärvslagen för Åland. Det är liksom andan och mening i lagen. Trots det så har regeringen Gunell och kansliministern haft ett förhållningssätt att inkludera hellre än exkludera. Det är inte många ärenden som vi har haft en anledning att säga nej till. Vi har försökt hitta orsaker att hellre fria än fälla. Det ger naturligtvis tolkningsutrymme i vissa fall och vi har haft den linjen att försöka inkludera istället för att exkludera.

Av alldeles särskilt vikt är också kommunernas byggnadsnämnders ansvar när det gäller planeringsinstrumentet. Vi från landskapsregeringen och lagtinget har gett ifrån oss den makten genom att vi har delegerat den till kommunerna. Kommunerna sitter på ett väldigt stort ansvar, åtminstone hittills. Vi får se hur det blir i fortsättningen. Det ansvaret måste man använda på ett förnuftigt sätt. Markägarnas rätt får inte lederas, dvs. de ställen där man har tänkt sig att ett markområde, kanske ofta på ett glesbebyggelseområde, ska exploateras, så är det väldigt viktigt att de omkringliggande markägarna har en möjlighet att yttra sig om exploateringsgraden. Därför är det väldigt viktigt med planeringsinstrumentet. Detta är ramen för de här ärendena. De här speciella ärendena som man talar om, det ena i Kumlinge och det andra i Brändö, är väldigt olika till sin natur.

Det ena ärendet i Kumlinge är en anhållan från en person som önskar köpa en redan färdigbildad lägenhet med ett hus på. Området är 4 300 kvadratmeter, lite större än vad som är angivet i förordningen. Men vi i landskapsregeringen tyckte att kostnaderna för delningen av tomten, för att komma ner till 4 000 kvadratmeter, skulle bli så mycket större i förhållande till hela lägenhetens kostnad för den här personen, så därför lät vi det vara 4 300 kvadratmeter. Alltså ett sätt att hellre inkludera än exkludera. Motiveringen till varför den person också fick jordförvärvstillstånd finns i kriterierna, vilka det också är en mening med; ”bykärna eller annat område som är avsett för fast bosättning”. Vad tänkte man när man skrev just den här meningen? Jag brukar själv säga; i dess omedelbara närhet. Som alla vet så bestod kärnan förr av Södergårds, Norrgårds, Västergårds och kanske Östergårds. Sedan fanns det några hus i utkanten av byn. Det än om det som man har tänkt sig när man skrev bykärna eller annat område som är avsett för fast bosättning.

Det andra instrumentet är att planerat område. Det var det ena fallet. I det ärendet har landskapsregeringen satt en bestämmelse om att personen inom maj månad ska visa att man är inflyttad, tagit sig an det här huset och är bosatt i huset, annars går det här tillbaka.

När det gäller ärendet i Brändö så gäller det ett markområde för en finsk medborgare vilket det även gällde i Kumlinge. Markområdet är 3 990 kvadratmeter. Det är ett obrutet område. Det är tänkt för fast bosättning. Personen i fråga är skriven i Brändö men inte bosatt i Brändö. Kan man då tänka sig att de har två ärendena är likadana? Nej, det kan man inte. För det här markområdet ligger utanför kärnan. Det hör inte till det som jag just försökte beskriva, bykärnan som också i utkanten av består av fastigheter och befolkning. Det är inte heller på planerat område. Till den delen är de här ärendena väldigt lika. Det enda som egentligen är lika är att man har en vilja att flytta till Åland, åtminstone har man haft det. Nu tror jag att det har ändrat sig lite i Brändöärendet. Nu skulle man helst vilja komma ur det också.

När det gäller Brändöärendet så har vi haft ganska många kontakter med markägaren, som planerar att sälja ut tomterna, angående hur de ska komma vidare. Då är planeringsinstrumentet det viktiga, att planera det här området, att bryta ut tomterna, att visa på hur infrastrukturen ska fungera och att grannarna har en möjlighet att säga sitt när det gäller exploateringsgraden osv.

Jag kommer tillbaka till frågan om man anser att sökanden i jordförvärvsärenden kan behandlas på så vitt skilda sätt. Svaret är ja, eftersom de här två fallen inte alls är identiska.

Ltl Mats Perämaa

Fru talman! Ministern pratade om jordförvärvslagen och grunderna för de begränsningar i jordförvärvslagen som finns och de är helt korrekta. Vi står ju alla bakom dem, det är gällande lagstiftning.

Vi kan också konstatera det faktum att Åland, i samband med anslutning till EU, har bekräftat att de begränsningar och diskrimineringar i rätten för andra att äga åländsk mark så har vi också förbundit oss till att diskriminering mot andra ska ske på jämlika villkor. Vi får inte diskriminera människor som söker sig till Åland. Så det är inte så enkelt som ministern säger, att man har rätt att bedöma de här fallen exakt in casu, från fall till fall. Vi får diskriminera men alla ska diskrimineras på samma sätt. Finlands grundlag säger också detsamma, människor måste behandlas lika.

Jag menar att den här utsagan är delvis fel att landskapsregeringen skulle ha en fullständig rätt att behandla saker och ting från fall till fall.

Vi har jordförvärvslagen och sedan har vi landskapslagen om jordförvärvstillstånd och jordförvärvsrätt som säger hur man ska bedöma markområden när man beviljar eller inte beviljar tillstånd för näringsrätt. Det är den vi ska utgå ifrån. Vi vet att paragraferna som står där är ganska vaga. Det kan vara svårt att bedöma exakt vad som är ett sådant markområde som faller inom ramen för att man ska bevilja tillstånd eller inte.

Jag menar att ministern går ganska långt här när hon beskriver på sitt eget sätt vad som möjligen kan vara en bykärna eller inte. Det stod precis så här i förordningen att i bykärna kan man bevilja jordförvärvstillstånd.

Det området på Kumlinge, som man beviljade jordförvärvstillstånd för, befinner sig ungefär två kilometer från det som jag betraktar som bykärna. Visst, det finns några andra hus i närheten och det hus som ligger närmast råkar faktiskt vara ett hus att för fritidsboende. Så det är inte en ansamling av hus för fast bosättning, som det har hävdats.

Man är ute på vanskliga vägar när man börjar göra bedömningar av vad som uppfyller den lagstiftning vi har och vad som uppfyller den förordning vi har.

Jag får återkomma i det andra tilläggsanförandet med ytterligare synpunkter.

Minister Gun-Mari Lindholm

När det gäller diskrimineringsgrunder så är tanken att man inte får diskriminera personer inom samma grupp. Då tänker jag mig att man har delat in ett planerat område som är 12 hektar på x antal fastigheter. Inom det planerade området, och de markägare som anhåller om att få bevilja jordförvärvstillstånd, så mellan dem kan man inte diskriminera. Det är en diskrimineringsgrund. Men mellan olika ärenden, av olika karaktär och som har olika materiellt innehåll, de kan man inte hänvisa eller åberopa någon form av diskrimineringsgrund.

Sedan ska vi också komma ihåg att hela självstyrelselagen och de här tre rätterna är i sig diskriminerande och alldeles särskilt när vi har den här in casu bedömningen. Vi kan redan bestämma i ett tidigt skede åt vilket håll ett ärende ska gå. Det är klart att man alltid måste göra en form av bedömning. Egentligen borde vi göra bedömningen utgående ifrån att behålla det svenska språket, för det är det som är grunden till det här. Egentligen borde vi göra det ännu mera än vad vi gör, inte bara när det gäller att erhålla hembudsrätt utan också både när det gäller näringsrätt och jordförvärvsrätt, så borde det svenska språket vara det starkaste argumentet och incitamentet för att få någon form av rätt från Åland.

Ltl Mats Perämaa

Vi kommer att återkomma till den här frågan i samband med det spörsmål som har inlämnats. Då får vi diskutera mera och det handlar om frågor vad man borde göra.

För att återgå till Kumlingeärendet så där har landskapsregeringen motiverat sitt jakande beslut med att man i köpebrevet har sagt att fastigheten är ämnad för fast bosättning. Det har man också gjort i Brändöärendet. Nu säger ministern att man kan tolka det området som bykärna. Jag säger att området är två kilometer från det som andra betraktar som bykärna. Så vi är ute på väldigt farliga bedömningar som, enligt min uppfattning, kan bli föremål för diskriminering mellan olika sökanden.

Det som kanske är ännu allvarligare är att landskapsregeringen i det ena fallet, Kumlingefallet, har villkorat beslutet med att förvärvaren måste bosätta sig i fastigheten inom viss tid och det är okej. Jordförvärvslagens 8 § ger en möjlighet att villkora beslut.

I det andra fallet har man valt att inte följa samma villkor. Man har underkänt ansökan på den punkten eftersom man säger att personen inte bodde rent fysiskt på Åland då ännu. Det är absolut en stränggering. I det ena fallet nöjer man sig med att personen säger att man ska flytta. Okej, du får flytta men vi villkorar det.

I det andra fallet säger man åt personen att du borde ha flyttat före till Brändö, i det här fallet, för att visa att du vill flytta dit.

Enligt min uppfattning så finns det mycket i den här diskrimineringsfrågan som borde diskuteras ytterligare. Jag menar att man inte har följt en likabehandlingsprincip.

Det allra viktigaste, och det återkommer jag till i spörsmålsdiskussionen, är att vi nu har en så oklar situation med de här frågorna så att ingen vet överhuvudtaget på förhand om man kan tänkas få ett jordförvärvstillstånd eller inte. Vi måste få ordning på regelverket och den frågan ligger på ministern att ge förslag om till lagtinget, men även det återkommer vi till i kommande spörsmålsdebatt.

Minister Gun-Mari Lindholm

Jag har inte sagt att ärendet i Kumlinge skulle vara i bykärnan. Det är fortsättning på den meningen som applicerar på det ärendet, alltså att det är annat område som är avsett för fast bosättning.

Jag tycker att det är bra att man ifrån liberalernas sida är intresserade av de här frågorna och vill få ordning på dem. Nu när jag har hållit på grävt i de här olika dokumenten, för svaret på spörsmålet, har jag noterat att det finns ärenden som har varit uppe så pass sent som under 2011 och där liberalerna inte ville ha lagstiftning på det här området. Man ville ha olika principdokument som man också fick till stånd, trots att centerledamöterna i den regeringen reserverade sig å sent som i augusti 2011.

Jag ser fram emot att vi också har liberalerna med på det här tåget eftersom man nu säger att det är viktigt att man får ordning och reda i de frågorna. Det tycker jag också att är viktigt. Tack.

Talmannen

Landskapsregeringens svar antecknas för kännedom. Ärendet är slutbehandlat.

För kännedom

8        Självstyrelsens kärnområden

Ltl Axel Jonssons m.fl. spörsmål (S 2/2012-2013)

Ett meddelande om när landskapsregeringens ger svar på spörsmålet eller om att ett svar inte kommer att ges lämnas senare. Svaret ska ges inom tio dagar efter mottagandet. Spörsmålet lämnades till landskapsregeringen 13.03.2013.

Plenum slutar

Nästa plenum hålls 20.03.2013 klockan 13.00. Plenum är avslutat.

Originalfil