Plenum den 18 november 2002 kl 13.00

Ljudinspelningen saknas ännu. Vänligen återkom senare eller se ifall livesändingen ännu är aktiv.

PLENUM den 18 november 2002 kl.  13.00.

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Dennis Jansson och ltl Leo Sjöstrand).

28 lagtingsledamöter närvarande.

Om ledighet för tiden 18-22.11 anhåller ltl Sjöstrand på grund av sjukdom. Beviljas.

 

Herr landshövdingen:

Ärade fru talman!

Jag ber att till lagtinget för behandling få överlämna dels republikens presidents framställning om godkännande av avtalet med Vietnamn för att undvika dubbelbeskattning och förhindra kringgående av skatt beträffande skatter på inkomst, dels republikens presidents framställning om godkännande av protokollet om ändring av avtalet med Marocko för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och förmögenhet och dels republikens presidents framställning om godkännande av avtalet med Singapore för att undvika dubbelbeskattning och förhindra kringgående av skatter beträffande skatter på inkomst.

 

TALMANNEN: Tack, landshövdingen! Lagtinget kommer i föreskriven ordning att behandla republikens presidents framställningar.

 

 

Antecknas för kännedom att till lagtinget överlämnats

 

Ltl Jörgen Strand m.fl.:  Komplettering av budgetförslagets allmänna motivering. (FM nr 1/2002-2003).

 

Ltl Barbro Sundback: Upptagande av anslag under moment 44.10.74 för KK-huset och ändring av momentets motivering. (FM nr 2/2002-2003).

 

Ltl Barbro Sundback: Ändring av kapitelmotiveringen 43.05 Radio- och TV-verksamhet. (FM nr 3/2002-2003).

 

Ltl Barbro Sundback: Ändring av allmänna motiveringen under rubriken "Social- och miljöpolitik". (FM nr 4/2002-2003).

 

Ltl Barbro Sundback: Höjning av anslaget under moment 46.09.04 Utgifter för Ålands kulturdelegation. (FM nr 5/2002-2003).

 

Ltl Barbro Sundback: Höjning av anslaget under moment 46.09.30 Kommunal ungdoms-, idrotts- och kulturverksamhet. (FM nr 6/2002-2003).

 

Ltl Jörgen Strand m.fl.: Ändring av detaljmotiveringen under moment 33.05.60 Inkomster av radio- och TV-verksamhet.  (FM nr 7/2002-2003).

 

Ltl Jörgen Strand m.fl.: Höjning av anslaget under moment 38.20.20. Verksamhetens inkomster.  (FM nr 8/2002-2003).

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom: Upptagande av anslag under moment 45.30.51 Stödjande av cancersjuka.  (FM nr 9/2002-2003).

 

Ltl Harriet Lindeman m.fl.: Komplettering av motiveringen till kapitel 45.35 Övrig veterinärvård. (FM nr 10/2002-2003).

 

Ltl Jörgen Strand m.fl.: Upptagande av ett nytt inkomstanslag under moment 39.01.25 Inkomst av aktieförsäljning.  (FM nr 11/2002-2003).

 

Ltl Jörgen Strand m.fl.: Höjning av anslaget under moment 46.35.20 Ålands lyceum, verksamhetens utgifter.  (FM nr 12/2002-2003).

 

Ltl Lasse Wiklöf: Ändring av motiveringen till kapitel 47.49 Ålands svinavelsstation. (FM nr 13/2002-2003).

 

Ltl Lasse Wiklöf: Sänkning av anslaget under moment 47.03.88 Aktieteckning i bolag.  (FM nr 14/2002-2003).

 

Ltl Barbro Sundback: Tillägg  till motiveringen under kapitel 46.46 Ålands Husmodersskola.  (FM nr 15/2002-2003).

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom: Sänkning av anslaget under moment 46.09.56 Understöd för Ålands brandkårsmuseum. (FM nr 16/2002-2003).

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom: Höjning av anslaget under moment 45.10.50 Bostadsbidrag. (FM nr 17/2002-2003).

 

Ltl Lasse Wiklöf: Strykning av anslaget under moment 47.46.74 Om- och tillbyggnad för Ålands försöksstation.  (FM nr 18/2002-2003).

 

Ltl Lasse Wiklöf: Komplettering av allmänna motiveringen. (FM nr 19/2002-2003).

 

Ltl Danne Sundman m.fl.: Höjning av anslaget under moment 33.40.01 Verksamhetens inkomster.  (FM nr 20/2002-2003)

 

Ltl Danne Sundman m.fl.: Höjning av anslaget under moment 39.10.92 Återbäring av lotteriskatt.  (FM nr 21/2002-2003)

 

Ltl Danne Sundman m.fl.: Upptagande av nytt anslag under moment 34.20.51 Avkastning av Veikkaus verksamhet.  (FM nr 22/2002-2003).

 

Ltl Bert Häggblom m.fl.: Upptagande av ett nytt anslag under moment 39.01.25 Inkomst av aktieförsäljning.  (FM nr 23/2002-2003).

 

Vtm Olof Salmén m.fl.: Sänkning av anslaget under moment 43.05.60 Främjande av rundradioverksamhet.  (FM nr 24/2002-2003).

 

Ltl Danne Sundman m.fl.: Sänkning av anslaget under moment 43.05.61 Understöd för investeringar i radio- och TV-anläggningar. (FM nr 25/2002-2003).

 

Ltl Danne Sundman m.fl.: Höjning av anslaget under moment 43.20.01 Planläggnings- och byggnadsväsendet - verksamhetens utgifter.  (FM nr 26/2002-2003).

 

Ltl Danne Sundman m.fl.: Sänkning av anslaget under moment 43.25.83. Bostadslån. (FM nr 27/2002-2003).

 

Ltl Danne Sundman m.fl.: Höjning av anslaget under moment 43.27.40 Understöd för befrämjande av förnybar energi. (FM nr 28/2002-2003).

 

Ltl Danne Sundman m.fl.: Sänkning av anslaget under moment 43.60.74 Om- och tillbyggnad av polishuset. (FM nr 29/2002-2003).

 

Vtm Olof Salmén m.fl.: Ändring av motiveringen under moment 44.10.32. (FM nr 30/2002-2003).

 

Vtm Olof Salmén m.fl.: Strykning av anslaget under moment 44.20.51 Projektbidrag ur penningautomatmedel. (FM nr 31/2002-2003).

 

Ltl Gun-Mari Lindholm m.fl.: Upptagande av anslag under ett nytt moment 45.10.60 Ålands antidrogfond.  (FM nr 32/2002-2003).

 

Ltl Bert Häggblom m.fl.: Sänkning av anslaget under moment 45.15.31 Landskapsandel till kommunerna och privata samfund för anläggningskostnader för sociala tjänster. (FM nr 33/2002-2003).

 

Vtm Olof Salmén m.fl.: Sänkning av anslaget under moment 45.25.20 Understöd för ideell verksamhet. (FM nr 34/2002-2003).

 

Ltl Bert Häggblom m.fl.: Sänkning av anslaget under moment 45.52.88 Anskaffning av områden för naturskyddsändamål. (FM nr 35/2002-2003).

 

Ltl Bert Häggblom m.fl.: Höjning av anslaget under moment 45.54.60 Understöd för samhällenas vatten- och avloppsåtgärder. (FM nr 36/2002-2003).

 

Vtm Olof Salmén m.fl.: Sänkning av anslaget under moment 46.15.32 Landskapsandel för anläggningskostnader för grundskolor och allmänna bibliotek. (FM nr 37/2002-2003).

 

Ltl Gun-Mari Lindholm m.fl.: Höjning av anslaget under moment 46.15.33 Pensionspremier för grundskollärare. (FM nr 38/2002-2003).

 

Ltl Danne Sundman m.fl.: Höjning av anslaget under moment 46.19.04 Läroavtalsutbildning. (FM nr 39/2002-2003).

 

Ltl Danne Sundman m.fl.: Tillägg till kapitelmotiveringen under 47.03 Näringslivets främjande. (FM nr 40/2002-2003).

 

Ltl Bert Häggblom m.fl.: Sänkning av anslaget under moment 47.40.20 Verksamhetens utgifter.  (FM nr 41/2002-2003).

 

Ltl Bert Häggblom m.fl.: Sänkning av anslaget under moment 47.40.54 Sysselsättningens främjande.  (FM nr 42/2002-2003).

 

Vtm Olof Salmén m.fl.: Strykning av anslaget under moment 47.49.21 Verksamhetens utgifter, Ålands svinavelsstation.  (FM nr 43/2002-2003).

 

Ltl Bert Häggblom m.fl.: Sänkning av anslaget under moment 48.10.45 Understöd för kollektivtrafik.  (FM nr 44/2002-2003).

 

Ltl Bert Häggblom m.fl.: Tillägg till motiveringen under kapitel 48.20 Sjötrafiken. (FM nr 45/2002-2003).

 

Ltl Danne Sundman m.fl.: Höjning av anslaget under moment 48.30.20 Verksamhetens utgifter. (FM nr 46/2002-2003).

 

Ltl Bert Häggblom m.fl. Sänkning av anslaget under moment 48.30.77 Vägbyggnads- och vägförbättringsarbeten.  (FM nr 47/2002-2003).

 

Ltl Bert Häggblom m.fl.: Höjning av anslaget under moment 39.01.94 Dividendinkomster.  (FM nr 48/2002-2003).

 

Ltl Bert Häggblom m.fl.: Sänkning av anslaget under moment 46.60.20 Verksamhetens utgifter. (FM nr 49/2002-2003).

 

Ltl Harriet Lindeman m.fl.: Komplettering av motiveringen till kapitel 46.01 Allmän förvaltning.  (FM nr 50/2002-2003).

 

Ltl Harriet Lindeman m.fl.: Komplettering av motiveringen till kapitel 45.35 Övrig veterinärvård.  (FM nr 51/2002-2003).

 

Ltl Harriet Lindeman m.fl.: Ändring av motiveringen till kapitel 46.05 Fritt bildningsarbete och hantverksutbildning.  (FM nr 52/2002-2003).

 

Ltl Harriet Lindeman m.fl.: Sänkning av anslaget under moment 46.19.05 Yrkesinriktad vuxenutbildning.  (FM nr 53/2002-2003).

 

Ltl Jörgen Strand m.fl.: Höjning av anslaget under moment 46.15.32 Landskapsandelar för anläggningskostnader för grundskolor och allmänna bibliotek.  (FM nr 54/2002-2003).

 

Ltl Jörgen Strand m.fl.: Höjning av anslaget under moment 46.11.53 Understöd för idrottsorganisationers verksamhet.  (FM nr 55/2002-2003).

 

Ltl Jörgen Strand m.fl.: Sänkning av anslaget under moment 43.25.83 Bostadslån. (FM nr 56/2002-2003).

 

Vtm Olof Salmén m.fl.: Höjning av anslaget under moment 38.50.20 Verksamhetens inkomster. (FM nr 57/2002-2003).

 

Ltl Danne Sundman m.fl.: Sänkning av anslaget under moment 33.05.60 Inkomster av radio- och TV-verksamhet. (FM nr 58/2002-2003).

 

Ltl Gun-Mari Lindholm m.fl.: Höjning av anslaget under moment 45.70.20 Verksamhetens utgifter. (FM nr 59/2002-2003).

 

Ltl Gun-Mari Lindholm m.fl.: Upptagande av anslag under moment 47.07.75 Ombyggnad av travbana.  (FM nr 60/2002-2003).

 

Ltl Danne Sundman m.fl.: Höjning av anslaget under moment 47.03.41 Turismens främjande. (FM nr 61/2002-2003).

 

Ltl Danne Sundman m.fl.: Höjning av anslaget under moment 44.10.32 Bidrag för samhällsekonomiska projekt. (FM nr 62/2002-2003).

 

Ltl Gun-Mari Lindholm m.fl.: Komplettering av motiveringen till kapitel 45.01 Social- och miljöavdelningens förvaltningsområde, allmän förvaltning. (FM nr 63/2002-2003).

 

Ltl Gun-Mari Lindholm m.fl.: Tillägg till motiveringen under kapitel 45.01 Allmän förvaltning. (FM nr 64/2002-2003).

 

Ltl Bert Häggblom m.fl.: Höjning av anslaget under moment 47.01.01 Verksamhetens utgifter. (FM nr 65/2002-2003).

 

Ltl Gun-Mari Lindholm m.fl.: Tillägg till motiveringen under kapitel 47.01 Allmän förvaltning. (FM nr 66/2002-2003).

 

Ltl Gun-Mari Lindholm m.fl.: Ändring av motiveringen under kapitel 46.44 Ålands naturbruksskola.  (FM nr 67/2002-2003).

 

Ltl Ronald Boman: Strykning av anslaget under moment 47.49.21 Verksamhetens utgifter, Ålands svinavelsstation. (FM nr 68/2002-2003).

 

Ltl Ronald Boman: Sänkning av anslaget under moment 46.60.20 Verksamhetens utgifter, Museibyrån. (FM 69/2002-2003).

 

Ltl Bert Häggblom: Sänkning av anslaget under moment 45.20.30 Mottagande av flyktingar. (FM nr 70/2002-2003).

 

Ltl Barbro Sundback: Ändring av motiveringarna under kapitel 43.40 Fastighetsförvaltning. (FM nr 71/2002-2003).

 

Ltl Barbro Sundback: Komplettering av allmänna motiveringen.  (FM nr 72/2002-2003).

 

Ltl Ronald Boman: Strykning av anslaget under moment 47.03.88 Aktieteckning i bolag. (FM nr 73/2002-2003).

 

Ltl  Danne Sundman m.fl.: Tillägg till motiveringen under moment 46.15.30 Landskapsandel för grundskolornas driftsutgifter. (FM nr 74/2002-2003).

 

Ltl Bert Häggblom m.fl.: Höjning av anslaget under moment 46.46.20 Verksamhetens utgifter, Ålands husmodersskola.  (FM nr 75/2002-2003).

 

Ltl Harriet Lindeman m.fl.: Ändring av kapitelmotiveringen under kapitel 46.44 Ålands naturbruksskola. (FM nr 76/2002-2003).

 

Ltl Harriet Lindeman m.fl.: Komplettering av kapitelmotiveringen till kapitel 45.70 Ålands hälso- och sjukvård. (FM nr 77/2002-2003).

 

Ltl Sune Mattsson: Ändring av detaljmotiveringen till moment 47.22.04 Utgifter för viltvårds- och jaktärenden. (FM nr 78/2002-2003).

 

Ltl Dennis Jansson m.fl.: Ändring av motiveringen under moment 47.03.41 Turismens främjande.   (FM nr 79/2002-2003).

 

Motionerna kommer att behandlas i anslutning till ärende nr 1.

 

Föredras för remiss ärende nr 1:

 

Landskapsstyrelsens framställning med förslag till budget för år 2003. (FR nr 3/2002-2003 jämte FM nr 1-79/2002-2003).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till finansutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman, ärade lagtingsledamöter!

För ett år sedan när vi höll budgetdebatten var vi alla fortfarande relativt chockade över det som hade hänt den 11 september. I år kan vi konstatera att vi också har haft en katastrof i Moskva och andra hotbilder finns också ute i världen. Jag tror nog att vi alla kan konstatera att vi har en ny situation i världen; det råder en osäkerhet som når oss också här på Åland som finns i våra tankar. Jag tror att många av oss funderar: vad är nästa händelse och var kommer nästa katastrof att inträffa.

 

Vi kan ändå konstatera att under det gångna året när självstyrelsen har firat sitt 80-årsjubileum har ändå Åland varit och är fortfarande en trygg plats att leva och bo på . Vi kan också konstatera att Åland är ett växande samhälle och kanske just därför, därför att Åland är en trygg och bra plats att leva på, så växer vår befolkning och vi har aldrig varit så många som  bor här på Åland – vi är över 26.000 – och vi kommer troligen också det här året att slå ett rekord när det gäller ökning av antalet människor på Åland. Åland har alltid varit ett bra alternativ och Åland verkar bli ett bättre alternativ med tanke på den utveckling vi ser runtom oss ute i världen.

 

Ett initiativ som har tagits här i lagtinget och som nu skall genomföras i samråd med landskapsstyrelsen är att vi skall ta fram en vitbok om språket. Självstyrelsen tillkom för 80 år sedan för att vi skulle kunna bevara Åland enspråkigt svenskt och den målsättningen är fortfarande övergripande för allt vårt arbete. Till den vitboken har vi nu tagit de första stegen genom att vi har haft en diskussion med självstyrelsepolitiska nämnden och vi kommer att under år 2003 i samråd med lagtinget utarbeta en vitbok som beskriver den språkliga utvecklingen både i vårt arbete som myndighet men också utvecklingen i vårt samhälle i stort. Jag tror att det är viktigt att vi alltid håller den övergripande målsättningen med självstyrelsen framför ögonen, nämligen att bevara Åland enspråkigt svenskt. Vi utsätts hela tiden för nya utmaningar, inte minst vårt EU-medlemskap har satt en press på oss som myndighet, men också det alltmer öppna samhälle som vi lever i gör att vi får mycket influenser in i vårt eget lilla åländska samhälle. Åland kan inte avskärmas från omvärlden, utan vill vi fortsätta att ha en positiv och bra utveckling i vårt samhälle måste vi också se till att vårt samhälle kan fungera i samverkan med vår omgivning. Då blir det naturligtvis en svår balansgång när man samtidigt vill bevara vissa grundvärden och grundfundament som självstyrelsen vilar på. Men hittills tycker jag att det arbetet har varit framgångsrikt under de 80 gångna åren och jag ser också med tillförsikt framåt att självstyrelsen skall kunna fylla sin funktion också i framtiden.

 

Fru talman!

2003 blir ett viktigt år för självstyrelsen, dels därför att under 2003 måste avgörande beslut komma när det gäller sjöfartens villkor här i landet och dels därför att under 2003 bör det också bli en konkretisering av vart vi kan komma med den ekonomiska utvecklingen och den ekonomiska självstyrelsen. De utvecklingstendenser som vi har sett de senaste åren och det naggande i kanten av vår behörighet, speciellt när det gäller samfundsbeskattningen, är ingenting som vi från åländsk sida längre kan acceptera. Vi måste på ett tillräckligt övertygande sätt argumentera inför statsmakten för att vi skall kunna få igång en ordentlig diskussion om också de ekonomiska frågorna och den ekonomiska självstyrelsen. Slutet på det är året och nästa år kommer att bli väldigt viktiga i det avseendet.

 

Fru talman!

En dimension som naturligtvis är allestädes närvarande för oss nu som jobbar med politik och även för övrigt med samhällsarbete är EU. Vi vet att EU står inför en utvidgningsprocess som innebär både möjligheter och utmaningar; möjligheter på det sättet att Östersjön igen blir ett öppet hav och vi kan, precis som för flera hundra år sedan, resa relativt fritt och idka handel med också de baltiska länderna. Hotbilder finns det i och med att det kan innebära att också sådana verksamheter som vi inte är så speciellt intresserade av kan få lättare att komma till Åland, så det gäller för oss också att vara tillräckligt förutseende så att inte negativa konsekvenser kommer att drabba det lilla åländska samhället. Jag vill ändå i grunden försöka ha en så positiv inställning som möjligt till utvidgningen och, sett ut vårt perspektiv, de baltiska staternas möjligheter att komma med i det europeiska samarbetet och att ge de människor som bor där också möjligheter att utvecklas och få bättre levnadsvillkor.

 

När det gäller konventsarbetet har det också lagts ner väldigt mycket arbete från åländsk sida på att förbättra Ålands möjligheter och både lagtinget och landskapsstyrelsen är väldigt aktiva på den fronten.

 

En utredning som Niilo Jääskinen håller på och arbetar med tror jag också att kommer att ha stor betydelse för självstyrelsen och framför allt när man ser till EU-dimensionen. Han har ett uppdrag att utreda till vilka delar de förändringar i behörighetsfördelningen mellan unionen och medlemsstaterna som eventuellt kommer ut i konventet under kommande regeringskonferens som skulle kunna påverka landskapet Ålands behörighet samt granska hur eventuella ändringar i unionens behörighet och metoderna i unionens beslutsfattande skulle kunna påverka Ålands ställning vid bedrivande av Finlands EU-politik. Den här utredningen skall vara färdig senast 31 januari 2003.

 

Ute i det åländska samhället finns det ganska varierande åsikter om EU och EU-medlemskapet, av förståeliga skäl, men samtidigt måste vi som är politiker göra det bästa möjliga av den situation som vi har: vi är medlem tillsammans med Finland nu och då måste vi se till att vi bevakar åländska intressen och hela tiden förbättra vår position i detta arbete.

 

Fru talman!

Förra årets budgetdebatt handlade väldigt mycket om besparingar. Budgetförslaget, som närmare kommer att presenteras av vicelantrådet finansansvarige Olof Erland, innehåller en hel del besparingar och vi har försökt att ta det ansvar som vi anser att man måste göra i den här situationen och också lyssna på vad lagtinget, både från opposition och majoritetspartier, framförde för ungefär ett år sedan och också  vad som skrevs i finansutskottets betänkande. Det budgetförslag som vi lägger fram nu kan man se som en respons på den debatt som var för ett år sedan.

 

Jag vill, fru talman, för egen del säga att jag har haft och har en betydligt bättre känsla och jag känner en större trygghet när vi lägger fram det här budgetförslaget i år än vad jag kände för ett år sedan därför att då kändes det på något sätt som om kostnadsutvecklingen höll på att glida iväg och att vi skulle tappa greppet om ekonomin och hamna i en reell skuldsituation. Med det arbete som har lagts ner under året och det budgetförslag som nu ligger på ledamöternas bord tycker jag att vi har fått ett grepp om ekonomin och kan vi fortsätta att föra en ansvarsfull politik de kommande åren så är jag säker på att det åländska samhällets grundvärden skall kunna bevaras samtidigt som vi skall kunna hålla Åland skuldfritt, alltså att vi inte skall behöva ta till någon reell upplåning utan vi skall kunna nå en balans efter några år. Det skall vi kunna göra utan att för den skull förändra på den samhällsstruktur och den basservice som vi erbjuder alla innevånare runt om i landskapet.

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman!

Lantrådet Roger Nordlund säger att årets besparingar är en respons på lagtingets önskemål från förra budgetdebatten. De krav på inbesparingar som har kommit från olika håll grundar sig på ett konstaterande att landskapets utgifter med galopperande fart har ökat. Delar lantrådet den uppfattningen att de tidigare landskapsstyrelserna har låtit den offentliga sektorn växa alldeles för mycket?

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Det är naturligtvis lätt att i efterhand säga att det kanske skulle ha varit bra om man skulle ha varit lite återhållsammare under vissa år, men det är så att varje budget utformas utgående från den situation som föreligger för tillfället. Det förtjänar också att sägas att den kostnadsutveckling som vi har haft i samhället beror på att vi från landskapsstyrelsens sida, också från lagtingets, vill jag säga eftersom varje budget har godkänts av lagtinget i slutändan, har velat förbättra välfärden ute i det åländska samhället, vi vill se till att vi kan ha 16 levande kommuner, vi vill se till att vi kan ge bra barnbidrag till de unga människor som bor på Åland och att vi kan ge bra studiestöd till de åländska ungdomar som studerar på Åland, utanför Åland osv.  Här har det funnits en gemensam uppfattning om att det är bra att vi kan göra det och vi har haft ekonomiska resurser också att göra det. Det som vi ser nu är att inkomstkurvan inte har samma utveckling som kostnadskurvan och det är därför som vi har haft den här debatten för ett år sedan och som vi kommer att ha i år, att nu måste vi på ett ansvarsfullt sätt anpassa munnen efter matsäcken under de närmaste åren. Min övertygelse är att vi kan göra det på ett ganska balanserat sätt utan att ta till alltför drastiska åtgärder, om vi ser det över några år.

 

Summa summarum av det jag försöker säga är att naturligtvis kunde en viss återhållsamhet ha varit befogad, men samtidigt tror jag att de flesta av de satsningar som har gjorts har varit befogade i det åländska samhället.

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman!

Från socialdemokratiskt håll har vi med tre röster under en rad av år påpekat att den offentliga förvaltningen ökar alldeles för mycket. Detta just med tanke på att vi förr eller senare skulle hamna i den situation som vi nu är. Nu är det faktiskt så att landskapsstyrelsen med sina åtgärder tvingar många kommuner att rusta ner inom speciellt skolan men också inom omsorgen. Jag tycker inte för min del att detta har varit oförutsägbart utan det är nog brist bl.a. hos lantrådet Roger Nordlund att inte ha kunnat förut det här. Det är inte något oförklarligt eller någonting som man inte kunde ha förutsett.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Jag tror att det går att plocka fram ganska många kostnadsdrivande motioner som socialdemokraterna har lagt här i lagtinget under de gångna budgetåren, så jag tror inte att man skall försöka friskriva sig från något ansvar i den här situationen.

 

Fru talman, viktigt att säga i detta sammanhang är att det är troligen så att vi måste ta några steg bakåt på vissa områden, men vi skall komma ihåg att de stegen vi tar så tar vi från en väldigt hög nivå. Trots att vi alltså gör vissa inbesparingar kommer vi ändå att ha en nivå på servicen i det här samhället som är betydligt högre än i de omkringliggande regionerna. Det som jag själv har upplevt som lite svårt i det småskaliga samhälle som vi lever i är att det blir så väldigt känslosamma och stora debatter om relativt småsaker, och det är väl den prövostenen som vi lite har framför oss i den här budgetdebatten och också under de närmaste årens budgetdebatter att vi skall försöka se till helheten och att vi får en samhällsekonomi som kan uppnå en balans över en viss tid framöver. Det viktiga att säga i det sammanhanget är att vi lever i ett samhälle som de facto har full sysselsättning, våra stora företag går ännu riktigt bra och ett av våra problem är faktiskt att vi behöver mera folk till näringslivet. Vi kan alltså inte påstå att vi har någon dålig situation ute i det åländska samhället. (Från salen, ltl Sundback: och ändå går landskapets ekonomi bakåt) Om ltl Sundback kunde lyssna i stället för att prata, så skulle det gå lättare att föra debatten!

 

Vicelantrådet Erland:

Fru talman!

Växande inkomster och en kraftfull expansion i den offentliga sektorn under nittiotalet har övergått till stagnerande inkomster och ett fortsatt tryck på utgiftshöjningar i början på 2000-talet. Att bemästra den situationen är ett ansvar som vi alla har i lagtinget. Vi har också ett val 2003.

Jag tror inte att det lönar sig att söka syndbockar. Det här är en vanlig situation i alla ekonomier, att det är svårt att hålla igen när inkomsterna stiger. Det viktiga för oss är att vi drar lärdomar av den här utvecklingen och försöker se långsiktigt och försöker se på konjunkturerna och hur de kan ändras. Det har den här landskapsstyrelsen försökt göra efter bästa förmåga och vi presenterar en budget som vi står eniga bakom om och där vi också gör anspråk på att ha tagit det samhällsekonomiska ansvar som behövs i en sådan här situation.

 

Bakom budgeten för år 2003 på ca 440 sidor ligger ett stort arbete i förvaltningen. En stram budgetering förutsätter att de som kan verksamheten, som jobbar s.a.s. på golvet och har beöring med ärendena och medborgarna är med i själva processen. De övergripande politiska prioriteringarna måste förverkligas genom en dialog som fortgår i en ständigt pågående budgetprocess: uppföljning av budgeten, utvärdering av verksamheten, nya mål, nya prioriteringar, ramar för kommande år, översyn av verksamhetsstrukturen, budgetberedning, politisk förankring och, inte minst, lagtingsbehandling.

 

I dag lägger vi fram landskapsstyrelsens budgetförslag samtidigt som förberedelserna för 2004 har påbörjats. Det är alltså en process och det tar tid att vända den här utvecklingen.

 

Målsättningen för årets budgetarbete har varit att vända utgiftstrenden och samtidigt bevara den grundläggande välfärden. I budgetarbetet utgår vi från att ingen upplåning skall ske och att konjunkturen ännu inte nått en sådan låg nivå att vi skall utnyttja utjämningsfonden. Vi har alltså en utjämningsfond på 13,5 miljoner euro som naturligtvis skall användas när det är åtgärder som behövs för att parera en konjunktur. I budgeten är också målsättningen att skapa utrymme för tillväxtfrämjande åtgärder och att trygga den regionala balansen.

 

För ett år sedan var det en livlig diskussion här i lagtinget om att budgeten måste komma i balans. Det är naturligtvis lätt att säga, men vår utgångspunkt är att budgeten skall komma i balans på ett väl övervägt och kontrollerat sätt och det betyder att man inte utan vidare kan gå in och skära i verksamheten, att man utan vidare kan säga upp anställningsavtal och kontrakt och att man utan vidare kan säga att man skall dra ner t.ex. i hälso- också sjukvården. Det är en process som vi måste sätta igång och ge riktlinjer för.

 

Den som förra året var kritisk till den budget som vi då lade fram och varnade för budgetunderskottet var säkert på rätt väg och hade motiv för det. Vi kan ändå konstatera i dag att budgeten i nivå kanske inte har förändrats så mycket, men budgeten som vi lägger fram i förhållande till de anspråk som fanns, till de planer som man hade, till den treårsöversikt som fanns med, så har bantats betydligt. Prognosen för budgetåret 2003 var för ett år sedan 56 miljoner euro i underskott. I dag kan vi presentera en budget som har 18,8 miljoner i underskott, alltså en besparing eller en neddragning av anspråken på 37 miljoner euro. Dessutom räknar vi med att bokslutet för 2002, där vi hade budgeterat ett underskott för 24 miljoner skall vara i stort sett i balans. Till detta kan vi lägga att vi också har ökat de utestående fordringarna, dvs. våra anspråk på övriga samhället och det gäller främst bostadslånen, som jag också har sett att har kritiserats i massmedia och det finns en motion, så det får vi återkomma till. Dessa bostadslån betyder att man i budgeten för de två senaste åren har ett minus på 13 miljoner euro som innebär att det skall komma in motsvarande summa pengar med ränta under de närmaste 35-40 åren – visserligen på lång sikt, men i alla fall. Alternativet med räntestödslån är att man har en betydligt mindre utgift för dagen, men i andra budgeter skall den utgiften tas igen.

 

Fru talman!

Med detta budgetförslag har vi brutit utgiftstrenden och vi har kontroll över budgetutvecklingen. De prognoser vi gör visar visserligen underskott för 2004 och 2005, men med den process som har kommit igång räknar vi med att med fortsatta ansträngningar skall vi kunna uppnå det mål som vi har: balans över en konjunkturcykel. Vi har kunnat trygga den grundläggande välfärden med hälsovård också sjukvård och omsorg för barn och äldre, fortfarande på hög nivå. Vi har tryggat utbildningen för våra barn och ungdomar. Vi har kunnat upprätthålla de viktiga kommunikationerna med besparingar men ändå på en mycket hög nivå. Vi har kunnat behålla det allmänna avdraget för medborgarna så att inkomsterna kan medverka till att upprätthålla efterfrågan i en ekonomi som visar tendenser att stagnera. Konjunkturprognoserna för Åland är inte lika positiva som för Sverige och Finland. Vi ligger i en konjunkturfas där vi har en viss eftersläpning och därför är det också viktigt att vi kan stimulera ekonomin på olika sätt. Trots den strama budgeteringen på utgiftssidan har vi skapat utrymme för investeringar för ekonomisk tillväxt, t.ex. de samhällsekonomiska investeringar som lagtinget har beslutat om. Vi har stimulerat bostadsmarknaden, som inom några år faktiskt kan vara i balans och den bidrar säkert också till den inflyttning vi har haft på drygt 300 personer det här året. Vi fortsätter planeringen av investeringar som kan förverkligas när konjunkturen är den rätta och finansieringen under kontroll, t.ex. IT-byn, kk-huset, sjöfartsmuseet, en fjärde våning på Självstyrelsegården osv. Det är en utmaning för oss under nästa period att försöka tidsmässigt lägga dessa investeringar så att vi håller byggmarknaden i någorlunda balans.

 

Vi är på rätt väg med den budgetprocess vi har satt igång, men det är nödvändigt att den fortsätter med en målmedveten sparpolitik, samtidigt som vi skapar utrymme för ett dynamiskt näringsliv och en växande ekonomi. Välfärden och den ekonomiska tillväxten går hand i hand.

 

Vårt mål är att budgeten för 2005 skall vara i reell balans, dvs. att konsumtionsutgifter och investeringsutrymme motsvarar inkomsterna. På sikt skall landskapsbudgeten balansera över en konjunkturcykel med en tillväxt på i medeltal minst 3 procent. För närvarande ligger prognosen för nästa år på knappt 2 procent, vilket betyder att det kräver åtgärder också för att stimulera tillväxten, inte bara åtgärder för att spara.

 

Vår målsättning på mera lång sikt är

  • samhällsekonomisk balans med hänsyn till landskapet, kommunerna och medborgarna
  • finansiell stabilitet, där vi har kontroll över utgifter, investeringar och infrastruktur, såsom kommunikationer, byggande i allmänhet och bostäder i synnerhet
  • fiskal flexibilitet, där vi bör öka vårt ekonomiska handlingsutrymme på inkomstsidan och landskapsstyrelsen har fört diskussioner och utreder att införa möjligheter att ha egen indirekt beskattning, vad det skulle få för konsekvenser och vad det skulle kunna innebära för den ekonomiska politiken. Den frågan är av så stor vikt att lagtinget så småningom kommer att få ett underlag för att diskutera frågan och så att vi i landskapsstyrelsen skall få respons på hur vi skall gå vidare.

 

Fru talman!

Landskapsstyrelsen har överlämnat budgetförslaget för 2003 till lagtinget. Vi hoppas på en konstruktiv och framåtsyftande debatt. Vårt arbete har varit intensivt och samarbetet mellan våra partier har varit gott under den här processen. Finansutskottet har nu ett ansvarsfullt arbete att behandla vår budget och alla förslag mot bakgrund av att Åland skall förbli ett modernt, nordisk välfärdssamhälle. Det kräver ansvar, målmedvetenhet och långsiktighet. Jag hoppas att landskapsstyrelsen i sitt budgetarbete motsvarar de krav ålänningar kan och skall ställa på oss.

 

Budgetgförslaget är lagt och jag vill avsluta mitt anförande med några frågor som är grundläggande för det fortsatta arbetet, som ett underlag för debatten. Jag skall ta upp några viktiga framtidsfrågor: den fortsatta budgetprocessen, konjunkturutsikterna, sjöfarten, EU-utvidgningen och skattepaketen som nyligen har lagts fram i riket.

 

När det gäller den fortsatta budgetprocessen kommer vi ganska snart att tillsätta en arbetsgrupp tillsammans med kommunerna som skall se över den lagstiftning som gäller för kommunerna för att se i vilken utsträckning det är kostnadsdrivande delar i lagförslagen som man behöver se över. Vi kommer också, som framgår av bilaga 3 i budgeten, att göra en systematisk genomgång på nytt av alla verksamheter för att se på strukturförändringar, dvs. hur man kan samverka, hur man kan rationalisera och hur man kan förändra organisationen för att få ett bättre resultat, en mera kostnadseffektiv offentlig sektor och vi kommer att se över prioriteringarna. Målsättningen är fortsättningsvis att vi skall behålla och trygga den grundläggande välfärden och att vi inte skall behöva göra sådana ingrepp att vi säger upp anställningsavtal. Det krävs ett hårt arbete där alla medverkar, precis som under det här året.

 

När det gäller konjunkturutsikterna finns det en redogörelse för det i budgetens allmänna motiveringar. Det som kan tilläggas är möjligen att konjunkturbilden är komplicerad;  uppgången i USA dröjer fortfarande trots olika stimulansmedel med räntesänkningar osv. Nu börjar också delstaternas ekonomi att bli kärvare och det kan betyda att den allmänna globala uppgången dröjer i världen. Däremot finns det positiva tecken i både Finland och Sverige och särskilt när det gäller den traditionella industrin. I Finland är fortfarande beroendet av telecomindustrin eller Nokia snarare extremt stort och det finns osäkerhetsmoment. Den åländska ekonomin har en nedåtgående trend enligt ÅSUB:s prognos, men vi anser också att landskapsstyrelsen i sin budgetering har möjlighet att parera den trenden. Sveriges beslut att ha en folkomröstning om EMU, vilket i praktiken betyder ett ja till EMU, om man får tro prognoserna, stabiliserar också den svenska ekonomin. 

 

När det gäller sjöfarten blir år 2004 ett avgörande år för Åland och vi har intensiva förberedelser i landskapsstyrelsen för att förmå Finlands regering att göra någonting åt sjöfartspolitiken. Det finns i dag vissa uttalanden som tyder på att det är en förändring på gång i regeringens syn. Man har alltså gjort två utredningar. Den ena som skall lägga grunden för en ny sjöfartsstrategi och det andra är en s.k. klusterutredning, där man har gjort det som vi har påpekat många gånger i landskapsstyrelsen, att sjöfarten är inte bara rederier och det är inte enskilda redare på Åland som tjänar pengar och lyfter höga dividender – det är en oväsentlig del av hela sjöfartssystemet. Sjöfarten är kopplad till varven, sjöfarten har ett stort underleverantörssystem och det finns förgreningar och länkar som är omfattande. I den finska klusterutredningen, som ännu inte är klar, säger man också att det är överraskande mycket verksamhet i näringslivet och i ekonomin som är beroende av sjöfarten. Den utredningen blir förhoppningsvis klar här i höst och vårt viktigaste dokument framöver är det regeringsprogram som kommer att formuleras i mars nästa år.  När det gäller sjöfarten är detta särskilt viktigt därför att alkoholinförselreglerna liberaliseras enligt  EG-rätten år 2004; det betyder att beskattningen kommer att förändras i Sverige och Finland, man sänker alltså alkoholskatterna. Samtidigt kommer Estland att få rättigheter att anlöpa finska hamnar, s.k. cabotagerättigheter och det betyder att estländska rättigheter kan konkurrera med åländska rederier, dels utnyttja skattefri försäljning på Ålandsrutterna och dels ha en lägre kostnad genom den låglönebesättning som de har. På lång sikt kommer naturligtvis estniska löner att också utjämnas i förhållande till övriga EU, men på kort sikt blir det här ett problem för oss och ett problem för den finska sjöfartspolitiken. Om målsättningen är att rädda sjöfarten som näring och att rädda arbetsplatserna i Finland, så är det nödvändigt – det inser alla – att sjöfartspolitiken måste få en annan utformning. Det är alltså en utmaning för landskapsstyrelsen inför nästa års budgetering.

 

Vi tror att den åländska sjöfarten har sådana fördelar att det är ett kapital som man helt enkelt måste rädda. Det finns kunskap, det finns erfarenhet, det finns miljötänkande, det finns ett säkerhetstänkande och det finns en öppenhet för entreprenörskap och nya idéer som gör att Ålands rederinäring är unik och den är synnerligen starkt kopplad till andra rederier i riket och till hamnar, varv, underleverantörer osv.

 

En viktig sak är EU-utvidgningen som naturligtvis påverkar hela den institutionella ramen inom EU: beslutsfattandet, inflytandet osv. Åland har i det arbetet ett nytt element i och med att lagtinget är direkt inkopplat för första gången till konventsmedlemmar som representerar Finlands riksdag, och landskapsstyrelsen har en koppling via statsrådet samt i statsministerns representant Teija Tiilikainen en kanal till konventsarbetet. Det som är osäkert är vad som händer med jordbruket och jordbruksstöden därför att med den här mellantidsöversikten har man bestämt att man skall frysa stödnivåerna och det kan innebära att vi måste, för att upprätthålla vårt lantbruk, tillskjuta mera egna medel. Man har också beslutat att budgetökningen får vara högst en procent under de närmaste åren och det betyder att den sannolikt är lägre än inflationen. Det här kan alltså påverka vårt lantbruk och därmed möjligheterna att upprätthålla den regionala balansen.

 

När det gäller de s.k. skattepaketen har det i riket gjorts två utredningar, en expertutredning vid finansministeriet som har letts av finansrådet Lasse Arvela, som bl.a. föreslår dubbelbeskattning på dividender och förstatligande av samfundsbeskattningen. Det är också fråga om en sänkning av kapital- och samfundsskatten totalt, sänkning av inkomstskatten och andra delar, men båda dessa komponenter är besvärliga för Åland. Det första när det gäller dubbelskattning på dividender därför att våra företag har en generös dividendpolitik beroende just på gottgörelsen för bolagsskatt, att det inte är någon dubbelbeskattning. Införs detta system kommer många företag antagligen att göra så att man tar ut så mycket kapital som möjligt, vilket inte är bra för verksamheten på sikt. Det andra är förstatligande av samfundsbeskattningen, en tendens som vi har sett här och det utarmar kommunernas skattebehörighet och därmed också självstyrelsens grundläggande skattebehörighet. Där måste vi försöka påverka detta på alla nivåer, ända till det att det här kan vara konstitutionellt felaktigt, dvs. att inkräkta på självstyrelsens grundläggande principer som gör att man kan ifrågasätta rätten för regeringen eller riksdagen att införa en sådan här åtgärd. Men det här kräver mycket arbete, det är komplicerade frågor. Till den delen tar den andra utredningen, den s.k. Leppänen-utredningen, som har beställts av ekonomiska rådet, upp olika skatteformer som kan användas för att uppnå speciella mål och det är det som är det intressanta för oss; man diskuterar hur man skall stimulera låglönearbetskraften, att få utbildning, att man skall stimulera arbetslösa att söka arbete, att man skall gynna kunnig arbetskraft, att man skall man gynna regional småskalighet osv., dvs. skatterna skall användas för politiska mål. Där tror jag att vår diskussion om användningen av indirekta skatter på Åland passar in i det här tänkandet, så där ser jag i stället en positiv utveckling på skatteområdet. Skatterna är alltså ett instrument för samhällsekonomin. Det grundläggande som Leppänen också säger är att välfärd och skatter samvarierar, dvs. för att upprätthålla välfärden måste man ha inkomster, och inkomster har vi i dag på en nivå som kommer att ligga på 160-165 miljoner euro när det gäller klumpsumman. Där har vi i landskapsstyrelsen och sedan efter det i lagtinget en svår avvägning: klumpsumman som ger en trygg och säker inkomst och behovet av det som vi kallar fiskal flexibilitet, dvs. för att gynna företagen, för att gynna inkomststrukturen, företagandet, konkurrensen, så kan vi behöva ett större handlingsutrymme. Ett litet exempel på det har vi i budgeten; inom vår behörighetsområde har vi infört ett regionalt stöd motsvarande det i riket som riktas till kommuner i Lappland och skärgårdskommunerna för att parera den orättvisan att man i riket inte tog med Åland i sitt experiment med att kompensera för arbetsgivaravgifter.

 

Fru talman!

Budgetförslaget är i praktiken i balans. Det betyder att man med olika åtgärder, t.ex. när det gäller bostadslånen, lätt kunde visa ett nollresultat och andra åtgärder, men vi har valt att inte gå in i det utan det absolut viktiga framöver är att verksamheten - inte investeringarna, lånen, fastighetsförsäljningen och allt sådant - och utgifterna där anpassas till den inkomstnivå vi med största sannolikhet vet att kommer att gälla de närmaste åren. Vi kan alltså inte räkna med att det kommer några överraskande nya inkomstmoment. Man kan uttrycka det så att inkomsten kommer att vara stabil och förutsägbar och då vet vi vilket arbete vi har att utföra när det gäller verksamheten och att den offentliga sektorn skall trygga välfärden men samtidigt vara kostnadseffektiv.

 

Ltl Strand, replik:

Fru talman!

Jag måste först medge att jag är imponerad av vicelantrådet Olof Erlands förmåga att få det att låta som om allt är under kontroll, men det var inte därför jag begärde replik utan först till de fem sista punkterna. Jag är förvånad över varför man inte redogör i budgeten för de här punkterna; i stället kommer man med något slags skuggbudget på sin egen budget. Till den delen skulle jag hellre ha sett att man hade redogjort i budgeten. Jag noterade att det saknades en stor punkt bland de fem förslagen, nämligen vicelantrådets eget paradnummer om skattegränsen. Det skulle vara bra att få en redogörelse till den delen också.

 

Men det som jag främst begärde replik på var för att höra vilka strukturer och linjedragningar i verksamheten som presenteras i budgeten som kommer att få den i balans i framtiden. Själv har jag i samtal med lantrådet diskuterat de här frågorna och inte fått något rejält svar. Det enda förslag jag har sett att finns här i budgeten är det stora permitteringsvarslet som man har ålagt hela förvaltningen. Det är väl den frågan som visar att man skulle kunna spara några pengar, men i övrigt har jag inte några linjedragningar och strukturella förändringar som skulle visa på någon balans. Kom gärna fram med dem! Inom vilka verksamheter kommer man att göra förändringar och dra ner för att få den här balansen som vicelantrådet så vackert pratar om?

 

Vicelantrådet Erland, replik:

Fru talman!

De fem punkter som jag tar upp i mitt anförande finns alla, utom den sista, i allmänna motiveringarna, uttryckta på olika sätt. Det finns också på andra ställen. Den femte punkten anger det skattepaket som har presenterats i riket och det publicerades efter det att budgeten hade lagts.

 

När det gäller de permitteringsvarsel som ltl Strand talar om står det att ”landskapsstyrelsen avser därtill att överväga en lagframställning”. Det här är någonting som har diskuterats och som kommer att diskuteras. Min uppfattning är att permitteringslagar är ett sätt att skapa handlingsutrymme i en svår situation och om den uppstår måste man ha beredskap att göra annat än att avskeda personal, och det är därför vi har fört upp det till diskussion, att överväga det. Våra absoluta målsättning är att till den del det behövs personalminskningar skall dessa kunna skötas med naturlig avgång, men permitteringar är någonting som är en lindrigare form än att avskeda personal. Det är alltså just med tanke på att behålla kompetensen och personalen i förvaltningen som vi diskuterar de här sakerna. Att överväga en lagstiftning är ingalunda någonting som har med permitteringsvarsel att göra. Om vi får det stöd vi behöver och får en accept från lagtinget på den besparingslinje vi har, så kommer vi att klara anställningsfrågorna också – men det måste finnas handlingsutrymme.

 

Ltl Strand, replik:

Fru talman!

Vicelantrådet gled – som vanligt – undan alla frågeställningar jag hade. Berätta nu vilka linjedragningar och strukturella förändringar som kommer att göras i verksamheten för att få den i balans! Det skulle vara ett ärligt sätt att driva politik – inte glida undan. Jag är medveten om att man har skrivit om de fem olika punkterna, men var är lösningen? Berätta gärna vad lösningarna på de fem problemen är! Glöm inte bort skattegränsen igen! Berätta gärna hur lösningen ser ut där också!

 

Vicelantrådet Erland:

Fru talman!

Jag vill påstå att när jag redogör för budgeten så gör jag det på ”ett ärligt sätt”! När det gäller skattegränsen har vi en ständig diskussion och det pågår utredningar med finansministeriet, tullstyrelsen och tullen i Sverige. Där har man gjort en utredning som för närvarande behandlas av finansdepartementet, men vi har också en diskussion i ett helt paket när det gäller beskattningen och skattegränsen.

 

När det sedan gäller att jag nu skall redogöra för 2004 års budget är det väl ändå att ställa anspråken lite för högt! Nu presenterar vi 2003 års budget och det är väl den som skall diskuteras. Jag har sagt att vi har satt igång en process för att kunna omorganisera, reformera, effektivisera och rationalisera den offentliga förvaltningen och det är en process som man inte ersätter med korta hugg och slag här i lagtinget, att gör si och så. Så arbetar inte vi i landskapsstyrelsen, utan vi vill att personalen och vi tillsammans skall gå igenom verksamheterna för att se på väl övervägda reformer och vad vi kan göra.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman!

Vicelantrådet Olof Erland berörde sjöfarten som en viktig framtidsfråga och han nämnde också om att det gäller inte bara redarna utan det är varv och det är många som är beroende av näringens verksamhetsförutsättningar. Det som icke nämndes var att den näringen har en mycket stor sysselsättningseffekt på Åland och i de framtida diskussionerna med representanterna för rikssidan undrar jag om center/lib-landskapsstyrelsen fortfarande tänker driva det här med att det skall bli möjligt att ta in s.k. billighets- eller tredjelandsarbetskraft. Det betyder att en hel del ålänningars arbetstrygghet hotas, speciellt kvinnor som jobbar inom den här sektorn.

 

Vicelantrådet Erland, replik:

Fru talman!

Sjöfartsfrågorna är komplicerade. Det är riksbehörighet och de lösningsmöjligheter som finns har också handlat om blandbesättning. Men det vi har uttalat oss om tidigare är att blandbesättning är inte förstahandsalternativ, utan det behövs ett bättre stödsystem, det behövs en bättre framtidsbeskattning, dvs. reserveringssystem eller tonnageskatt som fungerar. Vi har konstaterat att man, för att trygga jobben och undvika utflaggning, från kommunikationsministeriet har fört fram ett förslag som i princip innebär att man skall kunna förhandla om hur besättningsvillkoren skall vara. Det är alltså en trepartsförhandling mellan regeringen, arbetstagarna och arbetsgivarna. Jag tycker att om man ser att det finns risker för att de åländska jobben skall försvinna måste man ta in alla möjligheter, dvs. stödsystemet, rederibeskattningen och förhandlingar med arbetstagarnas och arbetsgivarnas parter samt regeringen. Jag tror att det vore fel att blunda för risken att jobben faktiskt försvinner, för det är det det handlar om. Sverige har insett detta; den socialdemokratiska regeringen i Sverige har sett att vi måste rädda jobben och infört ett stödsystem. Man har visserligen möjligheter till blandbesättning där också, tillfälligt och kortvarigt, men det viktiga där är att man just har gått in för att rädda jobben – det är det vi gör: rädda jobben och rädda rederinäringen, för de två komponenterna hänger ihop.

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman!

Jag tolkar det här som att landskapsstyrelsen under åtminstone vissa villkor är för billighetsarbetskraft, och det är inte de fackliga organisationerna som företräder manskapet ombord på färjorna. Det är en intressant markering.

 

Ett annat förtydligande. Vicelantrådet har aktivt drivit på att radio- och TV-licensen skall höjas. Det är en principiell ståndpunkt. Den skall höjas för att täcka programproduktionen. På det viset skulle bidraget till bolaget minska och underskottet i budgeten skulle bl.a. kunna påverkas av det. Men har man utrett hur de olika förhöjningarna av avgifter påverkar de enskilda hushållen? Det står i handlingsprogrammet att landskapsstyrelsen skall verka för att minska de ekonomiska och sociala skillnaderna mellan olika grupper i samhället och att man också skall utreda de höga levnadskostnaderna på Åland, men själv är man nu med och höjer levnadskostnaderna, bl.a. via avgiftshöjningarna av radio- och TV och inom hälso- också sjukvården. Vilka utredningar på de enskilda hushållen har man att lägga fram?

 

TALMANNEN: Jag vill påminna om replikreglerna. Repliken skall bemöta någonting som nämns i huvudanförandet, så den diskussionen tycker jag att vicelantrådet kan ta i ett senare anförande.

 

Vicelantrådet Erland, replik:

Fru talman!

Jag tänkte hålla mig till det som den första repliken tog upp, dvs. frågan om blandbesättning. Jag tycker att det är en feltolkning att säga att landskapsstyrelsen skulle vara för blandbesättning. Däremot har vi sagt i diskussioner med regeringen att om man genom avtal, dvs. arbetsmarknadsparter, arbetsgivarna och regeringen, kommer överens om det här så kan man tillåta blandbesättning. Det är viktigt att påpeka att arbetstagarnas organisationer skall där gå in en förhandling och vi från landskapsstyrelsen skall inte föregripa en sådan förhandling, men om det är så att arbetstagarna själva, med arbetsgivarna, rederierna och regeringen, kommer överens om att man skall tillåta blandbesättning på vissa villkor, så kan inte vi i landskapsstyrelsen säga nej;  om man där vill rädda jobben med vissa metoder, så skall väl inte vi säga nej till detta! Vår målsättning är att rädda den åländska sjöfarten, det betyder åländska rederier, åländska arbetsplatser, men också en sjöfart med verksamhetsförutsättningar i Finland och det måste man få avtala om på arbetsmarknaden. Det skulle inte falla mig in att gå in och blanda in landskapsstyrelsen i sådana avtalsprocesser!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Sundman, replik:

Fru talman!

Det blev lite muntert ett tag här i salen under vicelantrådets anförande när han påstod att samarbetet har funkat mycket bra under framtagandet av budgeten. Sällan har det väl gnisslat så mycket i ett landskapsstyrelsesamarbete som under den här budgetbehandlingen! Det har gnisslat inom landskapsstyrelsen, mellan landskapsstyrelsens stödpartier och landskapsstyrelsen har fungerat närmast som ett eget parti – som en minoritetsregering där alla sitter i regeringen. Det är inte vår sak i oppositionen, men när partikansliet översvämmas med förtvivlade lagtingsledamöter från regeringsblocket blir det vår sak – man får agera lite tröst! De saker som man var förtvivlade över har ju löst sig: det här med skatteavdraget, ÅHS-avgiften osv. Inte heller med kommunerna har samarbetet funkat något vidare. Vi har rent ut sagt aldrig sett något liknande. Det är under all kritik.

 

Jag begärde replik om att landskapsstyrelsen nu skall fortsätta att bedriva bankverksamhet och konkurrera med privata banker. Man föreslår 5 miljoner euro för utlåning till bostadsbyggnation. Jag saknar den redogörelse som jag efterlyste ifjol, den s.k. alternativa kostnaden. Vad kostar det att bedriva den här bankverksamheten? Antingen tar man dessa 5 miljoner ur kassan och då lånar man ut dem till en lägre ränta än vad man kunde få i avkastning genom att ha dem i kassan och placera dem eller så måste man låna upp till en hög ränta och låna ut till en billigare, alltså ett indirekt räntestöd. Vad är den kostnaden? Kan vicelantrådet redogöra för det? När vicelantrådet säger att budgeten i praktiken är i balans är detta ett helt horribelt påstående när det fattas 18,8 miljoner euro – över 110 miljoner mark på den ena sidan av gungbrädan. Jag träffade en företagsledare i morse som sade, att ja, om mitt företag går med en förlust som närmar sig 10 procent av omsättningen skulle jag nog fundera om! Jag tycker att vicelantrådet borde ha funderat om redan tidigare.

 

Vicelantrådet Erland, replik:

Fru talman!

Jag tycker att ltl Sundman skall fråga företagaren, att visserligen går det med förlust, men fordringarna har ökat och fordringarna torde vara ganska säkra med ungefär lika mycket. Då kan man fråga sig: Finns det förutsättningar att fortsätta verksamheten med framgång? Svaret är ja!

När det gäller bostadslånen skall jag inte gå in på tekniska frågor – det kommer säkert landskapsstyrelseledamoten Karlsson att göra – men jag skall bara säga att vi har bestämt oss för ett system där vi inte subventionerar bankerna utan vi använder våra egna pengar. Därmed kan vi också ställa vissa villkor, vi kan planera bostadspolitiken så att vi får en regional spridning. Faktum är att det byggs bostäder, de byggs regionalt och de som bygger och de som bor, de är nöjda – det är bara Danne Sundman som inte är nöjd och då tycker jag att vi kan fortsätta med det här.

 

När det gäller landskapsstyrelsens arbete vore det väl bra underligt med en sådan nedtagning av förväntningarna  som vi har gjort från 56 miljoner till 18,8 miljoner och där också kommunerna har varit inblandade. Kommunerna var mycket upprörda över att de skulle stå för 5,7 miljoner i budgeten – 1,6 miljoner är det verkliga. Det är en anpassning till den samhällsekonomiska balansen. Om det inte skulle gnissla mellan två stora lagtingspartier, ja, då tror jag att vi nog hade gjort en massa fel. Vi har dragit åt olika håll, enskilda personer, mindre grupper, kanske t.o.m. regionalt, men det har varit en argumentation och en diskussion och jag tycker att resultatet är utmärkt.

TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Sundman, replik:

Fru talman!

Eftersom jag inte får svar på frågan om den alternativa kostnaden för bankverksamheten så får jag lita på att finansutskottet en gång för alla reder ut detta. Jag har inte heller räknat på det och det kan hända att jag också har fel, men jag vill ha fakta och det brukar vi ibland få av landskapsstyrelsen.

 

Vicelantrådet säger att det byggs bostäder. Ja, men det byggs inte mer landskapsfinansierade i år än vad det byggdes ifjol, utan snarare kommer det att minska inför nästa år eftersom man inte har tillräckligt mycket lånepengar upptaget. Med räntestödssystemet skulle marknaden ha fått bestämma hur många bostäder det byggs. Nu drar man ner.

 

Avslutningsvis, fru talman, kan jag konstatera att det är nyttigt för liberalerna att ta ansvar, att sitta med i landskapsstyrelsen, det är helt annat ljud i skällan nu än vad det var förut. Och jag uppskattar att Olof Erland som vicelantråd har kunnat komma till insikt och, som man säger, en klok man ändrar åsikt, en dåre aldrig – jag vill placera Erland i den första fållan, särskilt vad gäller sjöfarten. Här redogör vicelantrådet för sjöfartens positiva effekter överallt i samhället och vad som måste till för att rädda sjöfarten. Det är positivt att man har kommit till någon insikt i alla fall!

 

Vicelantrådet Erland, replik:

Fru talman!

När det gäller bostäderna är det kanske motiverat att nämna att det är inte så att det är en budgetsiffra och så är det bostäder. Vi har planerat bostadsbyggandet på så sätt att det skall passa ihop med konjunkturerna och vi måste också se att vi inte hamnar över balansen där vi bygger för mycket. Jag skulle säga att det här är en sak där vi väldigt ofta överväger: hur skall vi dimensionera stödet. Det viktiga är – återigen – med andra stöd skuklle bostadsbyggandet inte kommit igång på samma sätt. Resultatet är bra, man kan säkert hitta enskildheter i det här som går att kritisera och förbättra, och det är bra om finansutskottet gör det.

 

När det gäller sjöfarten har jag inget minne av vad jag skulle ha sagt i opposition, men det viktiga där är att det är regeringen som har behörigheten och det är regeringen som skall förverkliga en annan sjöfartspolitik. Vi kan hålla på hur mycket som helst här med våra egna modeller, men kan vi inte övertyga regeringen, inklusive arbetsgivarna och fackföreningarna, att det behövs en annan sjöfartspolitik kommer vi ingen vart – och det är det vi håller på och ser nu – det är en ändrad attityd och jag tycker det är oerhört positivt. Vi har inte sett resultaten, men det är en oerhört positiv tendens när det gäller sjöfarten.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Svensson:

Fru talman!

Landskapsstyrelsens budgetförslag har föregåtts av tidvis mycket dramatiska påståenden från delar av oppositionen i lagtinget. Politisk debatt är livsviktig för demokratin och för den parlamentariska ansvarsmodell som slagit igenom i självstyrelseparlamentet. Lika viktigt är det att medborgarna och skattebetalarna får del av realistiska utsagor om, och sakligt kritisk granskning av, hur politiken förs. Nidbilder av den politiska förvaltningen, med ensidig betoning av hot och problem, som kan bli verklighet endast vid direkt vanskötsel av landskapets angelägenheter, är inte till någon nytta för medborgarna  — tvärtom. Inte heller påståenden om att landskapsstyrelsen ”ingenting gör”.

 

Det budgetförslag som liberalerna och centern nu lagt fram kommer dessbättre alla katastrofprofetior på skam. Totalt sett visar årets lunta att mittengrupperingarna vill — och kan — föra en ansvarsfull politik. Målmedveten och tålmodig översyn av kostnaderna har gjort att underskottet enligt budgetförslaget blir väldigt mycket mindre än vad olyckskorparna kraxat om långt på förhand. Och, väl att märka, av det budgeterade underskottet är ungefär hälften medel för av landskapet utgivna bostadslån, alltså pengar som landskapskassan får tillbaka med ränta, undan för undan under kommande år.

 

Det är naturligtvis en lycka att ett sådant resultat kan uppvisas av självstyrelseregeringen, trots den expansion av den offentliga sektorn som tidigare landskapsstyrelser — men också lagtingsmajoriteter — beslutat om under en rad ekonomiskt inbringande år med den så kallade klumpsumman, inom det finansiella system som gör att lagtinget faktiskt råder över landskapets utgifter.

 

Rop har skallat om finansiell katastrof för självstyrelsen, inramade av mullrande, reservationslösa krav på total budgetbalans. Det var obetänksamt, visar det sig. Man försökte hetsa upp medborgarna till missnöje med liberal-centerstyret. Men det lyckades inte. Det blir inget nödstopp i samhällsekonomin. Välfärden går inte i graven. Inga nya lån behöver tas upp för att klara den offentliga åländska ekonomin. Åland befinner sig fortfarande i Europatoppen vad gäller vård och omsorg. Vi har fortfarande råd att värna särskilt om de svaga i samhället.

 

Det visar landskapsstyrelsens budgetförslag för 2003.

 

Talman,

Men det är naturligtvis fråga om en sparbudget i egentlig mening. Förvaltningen har fått granska alla sina utgifter kritiskt. Förvaltningen har lyckats, att med osthyveln i aktion i alla budgetposter, i stort uppnå sparbeting, som för ett halvår sedan på sina håll beskrevs som orimliga. Det sades att sparmålet skulle hota vård, skola och även omsorg.

Vi kan alla glädja oss åt den ansvarsfulla realism som ligger bakom detta sparande i detta läge. Utgifter har pressats ner, utan att kvaliteten på vård, skola och omsorg sänkts i nämnvärd grad, på de flesta håll inte alls.

Liberalerna vill uttala ett stort tack till alla de många offentligt anställda — ingen grupp nämnd och ingen grupp glömd — för vad som åstadkommits denna höst. Utgiftsökningarna har bromsats upp.

Men detta räcker uppenbarligen inte till när de åländska offentliga intäkterna av allt att döma fortsätter att minska efter detta år. Vi måste vara beredda på att sparandet inför följande års budget — den som nästa lagting och nästa landskapsstyrelse ska ta itu med i november 2003 — kan komma att innebära vissa nedskärningar i själva verksamheterna, vilket endast marginellt är fallet i år. Då kommer erfarenheterna från årets genomgripande budgetberedning sannerligen till pass. Och vi liberaler vågar tro på medborgarnas stöd och erkänsla för ansvarsfull ekonomisk politik, där en helhetssyn får råda. Det gäller att skapa balans och rättvisa mellan ålänningarna, var de än bor och vad de än arbetar med i vårt landskap. Fullständig rättvisa i varje ögonblick finns naturligtvis inte i ett komplext samhälle, men över tid bör en sådan balans kunna uppnås. För liberalerna gäller inställningen ”Du duger” och ”allas lika värde”.

 

Fru talman!

Liberalerna avstår från egna finansmotioner, med ett undantag. Motioner går till finansutskottet för öppen och saklig behandling. Det är dock ganska sällan som finansmotioner når ända fram i budgetbehandlingen. Det är inte så konstigt, eftersom önskemål som framförs via motioner inte varit med i beredningens helhetsbedömning — eller också har sådana önskemål av grundade skäl avförts under beredningen. Man kan beklaga detta hårda öde för många motioner, men det förändrar inte sakläget. Inom regeringskoalitionen kan under budgetberedningen även hjärtefrågor ställas på väntelistan. Koalition krävs kompromisser, att man avstår från önskemål.

 

Den liberala lagtingsgruppen nämner här endast ett exempel. Liberalerna kämpar för avgiftsfria landskapsfärjor, som är skärgårdens vägförbindelser till fasta Åland. Avgifterna finns kvar också i denna budget. Några substantiella tillskott till landskapskassan ger avgifterna ju inte. Avgifterna höjs dock i praktiken inte för de bofasta skärgårdsborna, men väl för dem som vill besöka skärgården.

Utgången av lagtingsvalet nästa höst får bland annat visa om alla avgifter på landskapsfärjorna kan avskaffas under nästa lagtingsperiod.

Under en rad ekonomiskt riktigt goda år har det funnits visst utrymme för särskilda önskemål, men i år och under de allra närmaste åren krymper detta utrymme. Dessbättre kan vi alla notera att det fortfarande finns pengar för viktiga investeringar. Kultur- och kongresshuset är inte något nedlagt projekt, vilket påståtts också i den allmänna debatten. För KK-huset har redan reserverats en hel del pengar och enligt budgetförslaget fortsätter arbetet med projektet, som dock inte kan realiseras i detta skede.

 

Fru talman!

Det här liberala gruppanförandet går inte in på hela raden av viktiga anslag i budgetförslaget. Men, eftersom jag har kulturpolitiken som första ansvarsområde i den liberala lagtingsgruppen och är förhindrad att delta i budgetdebatten efter i dag, på grund av uppdrag i EUs regionkommitté i Bryssel, får jag i största korthet kommentera budgetens kulturavsnitt.

 

Först vill jag då med glädje konstatera att Åland i förhållande till sin folkmängd har ett mycket livligt kulturliv, med många och skiftande uttryck. Samhällsvetare brukar peka på, att ett gott tecken för en stads eller bygds utveckling är när konstnärer av olika slag flyttar in och slår sig ner. Och det är någonting som skett under rätt många år nu. Under några dagar nyligen var det publika kulturutbudet direkt imponerande, både till volym och mångsidighet, med tre fina bildkonstutställningar, med en lokal amatörteateruppsättning i den större stilen, och med nordisk kulturvecka, med bland annat en helt ny ungdomlig musikgrupp. Flera värdefulla årsboksserier ges ut, åländska skrivare och författare producerar sig i glädjande omfattning. Musiklivet är mångsidigt och med höga kvalitetstoppar.

 

Vi kan tacka en lång räcka av ekonomiskt goda tider för det. Men det handlar inte bara om pekuniärt samhällsstöd utan också om att människor som har det rimligt bra och känner viss tillfredsställelse med sina liv också tar sig tid för sin lust att skapa och avnjuta kulturens håvor, debatterar och tar sig före med olika projekt.

 

Fru talman!

Det är naturligtvis så, att om kulturen får alltför för klent och rutinmässigt stöd av landskapet så finns det risk för en nedgång i vad som nu hör till många medborgares skönaste stimulans, kulturlivet, öppet för både medverkande och konsumenter. En vaken och kunnig kulturpolitik, med sikte på dynamisk mångfald, är en liberal hjärtefråga. En prioriterad uppgift i de två senaste landskapsbudgeterna var att finna året-runt-aktiviteter för Eckerö post- och tullhus, ett av Ålands mest anslående kulturhus, praktfullt beläget vid Ålands hav i Eckerö Storby. Själv har jag argumenterat för uppbyggnad av ett nordiskt designcentrum i Post- och tullhuset, med en utvecklad hantverksskola igång vintertid och med utställningar, kurser och internationella seminarier kring design sommartid. För denna strävan fick jag gehör, men inte tillräckligt med gehör. Hantverksskolans öde är fortfarande i vågskålen efter en långt tid av besvikelser inom vad som borde kunna bli en viktig del i utvecklingen av en åländsk hantverks- och designnäring, en näring med högt förädlingsvärde. I årets budgetförslag står Post- och tullhuset på sparlåga. Dessbättre finns nu en början till planering för en långsiktig kulturaktivitet i Post- och tullhuset. Idén bygger på vidareutveckling av de goda resultat som bland andra vårt musikliv, våra teateramatörer tillsammans med professionella krafter och medieaktiva nått bland våra ungdomar. Det handlar om att knyta ihop detta kunnande och stimulera det med impulser utifrån.

 

Fru talman!

Vad som dock inte riktigt kommit upp till ytan i vårt kulturliv är en kontinuerlig samhällsdebatt. Men en början till kulturdebatt finns, för dem som lyssnar noga. Värderingar som grundar sig på kultur och kringsyn är ju det som kan ge mening åt en ständig ström av fakta omkring oss.

Fördomar, som vi kanske inte vet om att vi har, kan fördunkla för oss väsentliga fakta, som inte stämmer med den världsbild vi vant oss vid. Detta kan leda till olyckliga felbedömningar. Vartefter vårt samhälle utvecklas och förändras blir en fördjupande och nyanserande  samhällsdebatt allt viktigare.

 

Liberalerna står för sin del för en trygg och pålitlig självstyrelsepolitik, utan utflykter i politiska drömmerier, som bara tar utrymme och kraft från de för medborgarna angelägna frågorna. Ålänningarna har byggt upp ett strävsamt samhälle i ett nordiskt och europeiskt sammanhang. Åland är ett samhälle som är till för sina bebyggare— inte en aggressiv vision som invånarna ska offra sig för.

 

Fru talman!

Årets budgetförslag innehåller massor av läsning, ingalunda bara siffror. Det inrymmer mycket av det som gällande lagar kräver, liksom olika slags samhällskontrakt. Självstyrelseförvaltningen måste erbjuda lagstadgad service åt medborgarna. Det innebär bland annat att hålla givna löften och att hålla en stadig kurs  i utvecklingen. Detta är landskapsstyrelsens och lagtingsmajoritetens, men också hela lagtingets ansvar. Det finns i praktiken inte mycket utrymme för publikfrieri och förmåner åt olika väljargrupper, inte heller för hugskott av olika slag. Särskilt inte när både majoritet och minoritet i lagtinget är inne på att hålla igen — ja att spara. Mina gruppkamrater har flera synpunkter på budgetförslaget. Så liberalerna återkommer i remissdebatten.

 

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Fru talman!

Jag vill uttrycka en stor besvikelse över detta gruppanförande från det största och ledande regeringspartiet liberalerna. Är det nu att betrakta som det nya liberala greppet och den nya liberala stilen att ägna huvuddelen av inledningen i ett gruppanförande om budgeten för nästa år till ett rent råskäll på oppositionen? Jag tycker inte att det känns särskilt liberalt och konstruktivt. Det hade varit trevligare att få höra lite mera om bakgrundstankarna kring det budgetarbete som rimligen också har skett i den liberala lagtingsgruppen och de problem som har varit bl.a. med att belasta kommunerna med en väldig massa nya kostnader osv. Ltl Svensson angav ett väldigt aggressivt grepp på vår diskussion, och det är lite olyckligt.

 

Ett par detaljer. Man behöver inte uppta några nya lån för att balansera budgeten. Nej, varför skulle man göra det när man tömmer de reserver som har skapats tidigare! Liberalerna sade i opposition att 500 miljoner mark fanns att lägga ut i det åländska samhället – snart finns det ingenting kvar utav det. Det reserver som fanns skapade minskar man också, inklusive pensionsfonden. Jag undrar om ltl Svensson har läst budgeten och den grafiska informationen som finns i bilaga 3 på sidan 2, där landskapets konsumtionsutgifter syns i grafisk form de senaste tio åren. Där ser man att de stora höjningarna i landskapets konsumtionsutgifter, det som kostar från år till år som är svårt att ändra på, inklusive löner osv., steg kraftigast nominellt 1994, 2000, 2001 och 2002, och 2002 mycket kraftigt under den här landskapsstyrelsen. Dessutom stiger konsumtionsutgifterna 2003 nominellt mera än åren under varje år 1995-99, så hur har man egentligen lyckats med uppbalanseringen av utgifterna?

TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Svensson, replik:

Fru talman!

Jag är ledsen att behöva säga det, men jag var fullständigt beredd på att den första som skulle resa sig och betygsätta mitt anförande var ltl Roger Jansson – och han är aldrig nöjd! Jag tror att det bästa skulle vara för ltl Roger Janssons del att han skulle hålla samtliga anföranden här i lagtinget, så blev de väl till hans belåtenhet, något annat sätt tror jag inte att det finns! Tack för övrigt för den stora föreläsningen!

 

Ltl Roger Jansson:

Fru talman!

Det händer väl aldrig när ltl Svensson och jag diskuterar här i lagtingets plenisal att inte ltl Svensson skulle ge sig på min person och endast ha synpunkter om det, som han nu också hade – enbart. Trots att jag nämnde att jag var besviken på gruppanförandet från den liberala gruppens sida och jag angav skälen till det, att det var ett råskäll på oppositionen. Sedan hade jag faktiskt några synpunkter på det ekonomiska innehållet i ltl Svenssons resonemang, som jag gärna hade sett att få synpunkter och svar på, särskilt vad gäller budgetexpansionen för 2003, för 2002 osv., som är rekordexpansionerna under en tio-tolvårsperiod. Hade ltl Svensson inte några synpunkter på det? Har inte den liberala gruppen sett de siffrorna och behandlat dem?

 

Ltl Svensson, replik:

Fru talman!

Det är tyvärr som jag sade att den som skall tala om vad som skall ingå i andras anföranden, det är ltl Roger Jansson, som jag för övrigt inte angriper personligt på något sätt, utan det vi diskuterar är faktiskt ltl Roger Janssons beteende här i lagtingssalen. Redan tidigare har två representanter för regeringskoalitionen redogjort för olika ståndpunkter. Jag vet inte vad det skulle vara som gör att jag måste hålla precis sådana anföranden som ltl Roger Jansson erbjuder! Jag tycker att debatten utgår från att var och en säger det som man tänker säga.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Strand, replik:

Fru talman!

Med anledning av de stora neddragningarna till kommunerna är det lite förvånande att höra ltl Svensson mycket högstämt säga att man kan behålla välfärden inom skola, vård och omsorg. Man kan då fråga sig om Hasse Svensson och liberalerna lever i verkligheten. Det märks åtminstone att ltl Svensson inte jobbar politiskt i kommunala sammanhang. Hos de människor som jag känner och samarbetar med är man främst inom socialväsendet och skola mycket bestört över de konsekvenser som landskapsstyrelsens stora neddragningar hos kommunerna får. Det är lätt att göra som en annan liberal ledamot att på ena stället är man med och lägger över kostnader, men sedan när man tittar på budgeten i kommunalförbunden säger man, att den här kostnaden hör egentligen inte dit, trots att kommunerna blir ålagda att betala den.

 

Ltl Svensson, replik:

Fru talman!

För mig var det där ett anförande som inte riktigt hängde ihop, så det är svårt att svara på det. Om det är så att samhället har för stora kostnader och om man försöker att på något sätt fördela kostnaderna så att man inte skall behöva skära i själva välfärden, ja, då är man stygg mot kommunerna! Jag förstår inte riktigt vad den typen av resonemang skall tjäna till. Vad jag förstår kommer kommunerna att klara sin del av uppgiften utan större problem och det hjälper då landskapet att klara sina och skattebetalarna att få den välfärd och den service de skall ha. Om ltl Strand skulle ha sagt, att se, där skärs det faktiskt ner i välfärden, så skulle jag ha förstått hans anförande, men det kunde han inte göra.

 

Ltl Strand, replik:

Fru talman!

Om ltl Svensson skulle vara med i en budgetprocess ute i kommunerna skulle han ha sett konsekvenserna av de neddragningar som landskapsstyrelsen nu aviserar. Det är hårda bud gentemot socialväsendet och skolan. Om  ltl Svensson inte är medveten om det, så måste väl någon i det liberala partiet berätta det för honom! Själv har jag varit med i budgetprocessen ute i kommunerna och om man inte vill se den verkligheten borde man ta reda på fakta.

 

Ltl Svensson, replik:

Fru talman!

Ltl Strand lever i en upphetsad politisk tillvaro. Folk är upprörda, det är hot och ödesstämningar hela tiden. Det är inte riktigt så i den verklighet som gäller för oss. Den bästa mätaren är kommunernas skatteören, och de flesta kan behålla sina skatteören oförändrade; det betyder att de också kan hålla sin servicenivå.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman!

Ltl Hasse Svensson menar att nedskärningarna och inbesparingarna inte påverkar välfärden. Jag är lite förvånad över att han i sitt anförande inte alls försvarade skärgårdskommunernas och glesbygdens behov av mera resurser. Anförandet är nog avslöjande på det viset att åtminstone ltl Svensson inte vet vad som sker i åtminstone vissa skärgårdskommuner. Där måste man skära ner, både inom skola och omsorg. Också det beslut som lagtinget har tagit om hälsovårdarberedskapen i skärgården har inte förverkligats, så som det ofta är när man skall spara drabbas de allra svagaste först. Till detta kommer att skärgårdskommunerna fortsättningsvis avfolkas. Lite uppseendeväckande var det att i liberalernas gruppanförande dessa problem inte alls lyftes fram, eller är det så att man från liberalt håll menar att det går bra ute i glesbygden med den budget som man nu har presenterat?

 

Ltl Svensson, replik:

Fru talman!

Ltl Sundback talar lite svävande här om välfärden som är så hotad. Då måste jag be ltl Sundback att definiera välfärden. Är välfärd samma sak som att i spartider får ingenting minska överhuvudtaget eller är det så att det finns prutmån någonstans och om man organiserar och planerar bättre kan man klara den välfärd som menas med den ursprungliga välfärden, nämligen att ingen skall behöva lida nöd eller inte bli omhändertagen på ett bra sätt? Om man har det kravet på välfärd att den skall vara minst lika bra som tidigare, även när man sparar, så är man inte heller i verklighetsvärlden. När det gäller skärgården, som socialdemokraterna ibland säger att de månar om, så är det så att där finns det ett landskapsandelssystem som bidrar till grundtryggheten där och trafiken är dessbättre tryggad, så jag tycker att frågorna inte var riktigt motiverade. Vad menar ltl Sundback med välfärd?

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

I det här fallet skulle jag säga att det skulle vara viktigt att Kökar kan finansiera den halvtidsungdomsledare som de hade planerat. Det ser inte så ut nu! Jag tycker också att det är viktigt att Kumlinge  får hålla sin speciallärare. Jag tycker att också att skärgårdsborna har rätt till en bättre hälsovårdarberedskap. Landskapsandelssystemet är en sak, men det stora och viktiga är ändå att avfolkningen gör att skatteunderlaget kontinuerligt minskar. Då har man två möjligheter: antingen att förbättra landskapsandelssystemet, vilket liberalerna lovade i samband med diskussionen om samfundsskattelagen, men det har man glömt nu, eller så måste man komma med en helt ny regionalpolitik som verkligen vänder utvecklingen så att folk flyttar ut mera i skärgården och kan leva och bo där. Nu pågår en avfolkning i skärgården och den demografiska förändringen är den att de äldre blir procentuellt allt flera. Det finns naturligtvis inte några enkla svar, men det finns inte heller några svar här i budgeten, åtminstone som jag kan se att har någon avgörande inverkan på den negativa utveckling som sker i skärgården och delvis också i glesbygden, i vissa randkommuner. Ett svar på frågan är ungdomsledaren i Kökar eller specialläraren på Kumlinge eller flera hälsovårdare i skärgården. Det är välfärd för dem som bor där. Det är det som de är rädda för att de inte skall få och inte ens skall få behålla det de har.

 

Ltl Svensson, replik:

Fru talman!

Det som ltl Sundback nämner är naturligtvis önskvärda insatser i skärgården, men frågan är om det hör till den rimliga definitionen av välfärd. Jag är lite osäker på den punkten. Minskningen av befolkningen i skärgården har inte kunnat påverkas i nämnvärd grad ens under mycket goda tider. Att då ställa kravet att man skall börja öka de insatserna just när man måste börja spara, det tycker jag är ganska märkligt. Sedan är det så att socialdemokraterna har aktivt arbetat för att minska utkomstmöjligheterna i skärgården genom sina drastiska förslag gällande slopande av fiskodlingen t.ex., så jag vet inte hur ni skall ha det! Ena dagen skall ni knäcka en stor del av företagandet där och andra dagen säger ni att det måste göras mera – vad är det som egentligen skall gälla?

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Harriet Lindeman, replik:

Herr talman!  

En stor del av ltl Svenssons anförande ägnades kulturen. Det var intressanta frågor som kom fram, men en fråga som jag jag skulle vilja lite närmare få ltl Svenssons åsikter om är kk-huset. Det skall ingalunda läggas ner som det har sagts i pressen. Jag kommer inte exakt ihåg hur ltl Svensson sade, men nog måste jag säga att när jag läser vad som står om kk-huset i budgeten för nästa år, så nog skall man ha en väldigt positiv syn om man tycker att det här är en fråga som drivs aktivt av landskapsstyrelsen i dag. Jag tycker mera att det skrivs lite för ordningens skull, det är en långsam tynande framtid som kk-huset går till mötes – lite den känslan får jag när jag läser vad som står i budgeten. Det finns ett förslag på driften. Det har många frågat efter ganska länge; man kan fråga sig att när man inte riktigt vet när kk-huset överhuvudtaget kommer att byggas: kommer den driften att vara aktuell när huset skall byggas? Det hinner hända ganska mycket innan det står där och då frågar man sig om driftsförslaget är relevant efter flera år. Jag måste säga att ibland, fastän jag inte vill, håller jag på och tappar sugen när det gäller kk-huset. Vi måste komma ihåg att i tiderna hade landskapet två infrastrukturella satsningar. Det var allhallen i Eckerö och det var kk-huset. Det ena byggdes och det andra skulle man därefter sätta igång med. Fortfarande kan man inte säga att det har satts igång, utan man har använt pengar till mycket annat. ”Infrastrukturella satsningar” fick en helt annan innebörd. Jag tror att det skulle ha varit värdefullt om landskapsstyrelsen skulle ha hållit kvar sina två stora projekt, som skulle ha varit så nödvändigt med tanke på kulturen och turismen framför allt.

 

Ltl Svensson, replik:

Herr talman!

Det är intressant att de frisinnade, som fordrar absolut budgetbalans, plötsligt börjar ställa krav på att en ganska stor investering måste göras genast tillsammans med andra stora investeringar mitt under en pågående sparperiod. Jag förstår att det här är en hjärtesak för ltl Lindeman som på sin tid var kulturledamot och då arbetade med denna fråga utan att inte få den igenom. Det är klart att det skulle vara bra nu om andra kunde få det igenom i tider när det skall sparas, men jag tycker att själva kravet är lite orimligt.

 

Ltl Harriet Lindeman, replik:

Herr talman!  

Som jag redan sade hade landskapsstyrelsen två infrastrukturella satsningar som vi alla var överens om, men man har satt den ena satsningen på sparlåga i förhållande till många andra infrastrukturella satsningar som man ger pengar för. Jag skulle ha velat ha en klar tidtabell. Jag skulle ha velat ha en tydligare finansiering. Men det innebär inte att det absolut måste ske under detta år. Men skrivningarna i dag är så vaga och så osäkra, så jag är rädd för att det är början på slutet för kk-huset, och det vill jag inte vara med om.

 

Ltl Svensson, replik:

Herr talman!

Hade det stått något mera exakt om kk-husets öde, så hade vi säkert fått kritik från det frisinnade hållet för ekonomiskt lättsinne eller någonting sådant!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Sundman, replik:

Herr talman!

Ltl Svensson för någon sorts opposition mot oppositionen. Jag tycker att ltl Svensson borde koncentrera sig lite mera på sin roll som lagtingsledamot och granska landskapsstyrelsens budgetförslag i stället. Men det är klart, det är upp till var och en lagtingsledamot att välja vad man säger här i Åland lagting inom ramen för lagtingsordningen.

 

Ltl Svensson säger vidare att liberalerna kan och vill föra en ansvarsfull politik. Nja, skulle jag säga, man är nog i inlärningsskedet ännu om man tittar i budgeten. Ltl Svensson säger att oppositionen på något sätt lurat Ålands folk när vi varnat för en situation som man faktiskt närmast kan likna vid konkurs. Jag skulle säga i stället att som tur är så gjorde vi det! Vi kan nu konstatera att landskapsstyrelsen har tagit del av många av oppositionens sparförslag, såsom t.ex. lösdriftsladugården museimagasinet m.m. Vidare säger ltl Svensson att detta har inte hjälpt våra varningar, Ålands folk har inte reagerat säger ltl Svensson. Jag tycker nog att vi skall lämna det till Ålands folk att avgöra, Ålands folk kommer nog att visa vad man tycker den 19 oktober nästa år.

Jag tycker att man kunde vara lite ödmjukare som varande lagtingsledamot från regeringsblocket, märk väl, jag pratar inte längre om majoritetsblocket. Jag är åtminstone väldigt ödmjuk inför uppgiften att bringa budgeten i balans. Med tanke på hur budgetprocessen har gått till och på det stora underskottet kunde vi alla vara lite ödmjuka här i lagtinget. Sedan säger ltl Svensson att gällande lagar kräver viss service. Hur är det med grundskolepensionerna? Vad är det för lagar som gäller där? Vi har inte sett någon lagändring här i lagtinget; ändå ändras det i budgeten. Ltl Svensson säger att man måste hålla löften som man har gett tidigare. Inte är det så! Vi beslutar om en budget och den budgeten tar vi inför varje år. Vi behöver bara hålla oss till det som rätt och sanning bjuder enligt lagtingsordningens 9 §.

 

Ltl Svensson, replik:

Herr talman!

Jag lade märke till ltl Sundman vill lära mig ödmjukhet. Det var intressant; man kan jämföra honom med när man sätter bocken till trädgårdsmästare!

 

När vi lagtingsledamöter i regeringskoalitionen inte säger så mycket får vi kritik för att vi säger för lite och om vi säger någonting är det inte heller bra; då skall vi åtminstone inte kritisera oppositionen, men vad skall vi då göra? Föreställer sig faktiskt ltl Sundman att alla skall vara emot landskapsstyrelsen? Vad har han för uppfattning egentligen om hur politiken går till här? Det märks inte att ltl Sundman en kort tid faktiskt satt i landskapsstyrelsen! Jag frågar mig om han riktigt insåg vilket system det är som gäller.

(Från salen: ltl Jansson: ingenting är sant)

 

Ltl Sundman, replik:

Herr talman!

Nog säger ledamöterna i regeringsblocket mycket åt oss i oppositionen, kanske inte här i lagtingets plenum, men däremot ute här i katakomberna!

 

När det gäller budgeten måste man var lite ödmjuk, man kan inte stå här och säga att kejsaren har jättefina kläder när han de facto står i kalsongerna! Budgetkejsaren står här i kalsongerna – då är jag hyfsad som har det plagget kvar!

 

Ltl Svensson sade också i sitt anförande att det skall bli en saklig behandling av finansmotionerna. Har ltl Svensson verkligen täckning för det? Finns det en majoritet i finansutskottet för en saklig behandling av finansmotionerna, jag frågar mig verkligen det!

 

Ltl Svensson, replik:

Herr talman!

Jag frestas säga att de som har lyssnat inser att det som behöver sägas har redan sagts av ltl Sundman – det hade faktiskt inte varken huvud eller fötter!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl J-E Mattsson:

Herr talman!

Under många år har vi inom centern med stort ansvar för det åländska samhällets välfärd och sociala trygghet medverkat till att alla medborgare på Åland både i staden, skärgården och landsbygden har fått ta del av den goda ekonomiska situation som vi har haft att styra över.

Därmed har vi genom att ekonomiskt stöda utökningen av den offentliga servicen i den kommunala verksamheten och även den offentliga service som landskapstyrelsen genom de olika avdelningarna ger oss medverkat till en hög och kostnadsdrivande nivå på offentligt engagemang. För denna utveckling måste vi alla ikläda oss ett ansvar.

 

Ibland har åsikterna inom oppositionen om hur vi skall styra landskapet Åland tagit sig rent utav bisarra uttryck. Vid behandlingen av olika ärenden har föreslagna klämmar till dem syftat till att utan utskottsbehandling eller annan saklig beredning uppmana lagtinget att detaljstyra landskapsstyrelsen men även underlydande organ och till och med kommunala verksamheter till underkastelse.

 

Jag har i alla fall en förhoppning att det kan finnas ett så pass stort ansvarsåtagande i behandlingen av budgetförslaget att man inte nedvärderar det arbete som har lagts till grund för denna budget. Detta sagt med anledning av det stora antalet motioner ( 79 st. ) som har inlämnats och som kommer att behandlas i enlighet med lagtingsordningen.

 

I debatten för ett år sedan framfördes starka krav på besparingar för att skapa balans i denna budget. Det målades upp ett skräckscenario inför framtiden som skulle innebära att vi riskerar att rasera den åländska välfärden utan like. Så har ännu inte skett.

 

Under budgetberedningens gång har det diskuterats olika förändringar i budgeten som skulle leda till minskade utgifter, bland annat det såkallade kommunpaketet som innehåller stora transfereringar av pengar för att finansiera mycket av de lagstadgade kommunala verksamheterna. Detta fick mycket starka reaktioner från olika företrädare för de åländska kommunerna. Vi ser att budgetförslaget har anpassats med anledning av detta och nu är endast en överföring av pensionsansvaret för lärarna kvar.

 

Medan rikets skatteuttag, som har legat till grund för vår klumpsumma, har innehållit en stor pott för återbetalning av en stor utlandsskuld och för arbetsmarknadspolitiska åtgärder på grund av en hög arbetslöshet har vi istället kunnat öka vår driftsbudget. Vi har även kunnat ha en hög investeringsbudget som har lett till många positiva effekter i samhället.

Med egen beskattning hade vi kunnat ha ett lägre skatteuttag, men då hade förmodligen inte flera av de satsningar som gjorts blivit genomförda. Och vi får komma ihåg att det under åren som gått har funnits många förslag på ännu mera satsningar både i de kommunala som de landsskapsstyrda verksamheterna.

 

Herr talman

När det nu inte längre finns lika stora kostnader i statsbudgeten för utlandsskulden och arbetslösheten, minskar även utfallet för vår del av klumpsumman. Det är helt uppenbart att det inte är ett bra sätt att dimensionera skatteuttaget på samma sätt för två ojämförbara grunder, såsom förhållandet är mellan riket och Åland.

 

Det är skäl att noggrant fundera igenom situationen och analysera den innan man tar till alltför drastiska åtgärder i sparsyfte; att det hade varit en lösning med egen skattebehörighet skulle ha krävt återhållsamhet i skatteuttaget under de gångna åren. Det hade kanske medfört att många av de genomförda satsningarna på offentlig service som har genomförts hade fått stå tillbaka och därmed inte genomförts. Men med egen beskattning hade vi haft en bättre kontroll över utvecklingen, och därmed också kunnat bromsa tidigare och därmed mjukare.

 

En starkt oroande sak är den stora skillnad i ekonomisk bärkraft som finns mellan våra kommuner. Efter att ÅHS -avgiften lyftes bort för flera år sedan kunde de flesta kommunerna sänka sina kommunalskattesatser med motsvarande grad, 3,5 procent, men nu har vissa kommuner tvingats höja sin skatt till samma nivå som tidigare. Därför finns det säkert skäl att vara återhållsam med generella kostnader som skall påföras kommunerna. Jag har kunnat konstatera att till vissa delar finns en samsyn i vissa finansmotioner som inlämnats.

 

När det gäller de olika projekt som samhället är inblandat i finansieringen av kan det konstateras att badhusbygget i Mariehamn har startat, men till en väsentligt högre byggkostnad än vad som låg till grund för bidraget från landskapet. Det är skäl att göra en bedömning om beslut som fattas för verkställighet av olika projekt borde fattas i samråd eller såsom nu ensidigt av bidragsmottagaren. Det kan konstateras att det även vid andra kommunala projekt fattas beslut att överskrida den kostnad som varit grundläggande för landskapsbidrag.

 

När allhallen byggdes i Eckerö hade lagtinget fastslagit en maximal nivå och denna överskreds inte. Det får inte bli en ny stil att det ställs upp ett mål som ser ut att vara rimligt för att få komma igång, och sedan när det skall förverkligas stiger kostnaden med flera tiotals procent. Det här påminner om den kostnadsökning på driftbudgeten som vi nu måste ta i tu med och bromsa ned.

 

Det kan tyckas att det har gått troll i många av de projekt som vi har diskuterat under de gångna åren, och då tänker jag på kk-huset och golfbanan i Grelsby. Men även flera projekt tycks hamna i samma situation så att de går i stå. Det förefaller som att det är viktigare att se till att de projekt som planeras inte kommer till stånd, än att vara med och åstadkomma  positiva investeringar som gynnar hela Åland.

 

Bland de finansmotioner som lämnats in vill jag på centerns vägnar protestera mot att det i förslagen till att bringa budgeten i balans, föreslås att sälja ut Arkipelag för att finansiera ett underskott i driften, och dessutom ytterligare kunna öka på med nya driftskostnader. Hur skall vi sedan finansiera dessa kostnader 2004 när vi inte har flera Arkipelag att sälja? Ytterligare föreslås också intäkter i form av utdelning från Veikkaus som vi inte har behörighet att besluta om. Detta också för att finansiera flera  nya åtaganden.

 

Herr talman!

Jag finner det ändamålsenligt att det i budgeten har fastställts ramar för investeringarna inom de olika avdelningarna, för kommunernas satsningar på skola och omsorg samt för bostadsbyggande. Detta är ett steg mot en mer kontrollerad utveckling av samhällets kostnader för service till invånarna.

 

Jag har svårt att förstå motionen om lägre ram för sociala åtaganden som skulle ge lägre stöd för projekt som till exempel att servicehus för äldreboende som är klara att sättas igång får ett lägre bidrag. Inte heller förstår jag att bostadslåneramen föreslås sänkt, när efterfrågan på lån är större än utbudet i den föreslagna ramen, och dessutom är den nya modellen för bostadslån på väg att ta oss ur en svår bostadsbrist.

 

Utvecklingen av Ålands hälso- och sjukvård är en av de högst prioriterade åtagandena som vi har. Det har genom åren alltid framhållits betydelsen av att det måste finnas tillräckliga ekonomiska ramar för denna verksamhet och så har det också varit. Då det har kommit en tilläggsbudget för ÅHS så har lagtinget alltid sagt ja och till och med uttalat viljan att ge ännu mera. Med den nya ekonomiska situation vi har måste vi även våga granska den verksamhet som ÅHS  bedriver. Jag tror att efter de olika påpekanden som landskapsrevisorerna har gjort och även den s k Sonkin-rapportens innehåll, kommer dessa att uppföljas med åtgärdsprogram som medför att ÅHS-verksamheten bättre kan följa uppgjorda ramar och därmed inte okontrollerat späda på utgifterna.

 

Jag har valt att ge övergripande synpunkter på budgetinnehållet och inte gått in på detaljnivå. Jag återkommer med personliga synpunkter på framförallt det som har framförts i en del av finansmotionerna.

 

Slutligen vill jag framföra att Centergruppen stöder de åtgärder som hittills vidtagits för att åstadkomma en åtstramning av ekonomin, men mer måste göras och ett första steg är att fastställa ramar för investeringar. Sedan kommer nästa steg som är betydligt svårare, att minska och förändra verksamheterna inom den offentliga sektorn. Det gäller att se över samordningsvinster och bedöma vilka verksamheter som skall prioriteras, sedan får en minskning av arbetsstyrkan genom naturlig avgång samordnas med prioriteringar och samordningseffekter.

 

Ltl Strand, replik:

Herr talman!

Jag vill många delar omfatta det som ltl J-E Mattsson framförde, speciellt beträffande kommunpaketet har man velat lyfta på mössan för det jobb centern gjorde i den förberedande processen. Utan den hjälpen hade konsekvenserna för kommunerna varit mycket hårda. Ltl J-E Mattsson nämnde allhallen och badhuset i Mariehamn. Jag ser inte någon större skillnad. Man gav ramen 36 miljoner för allhallen från landskapets sida och där var det punkt. På samma sätt har vi gett ramen 5 miljoner euro för badhuset i Mariehamn och där skall det vara punkt. Inga mer pengar! Vad beträffar satsningar som inte har kommit igång borde man, med tanke på budgetsituationen, vara så öppen att man kan diskutera allt, speciellt om vi är i den situationen att vi inte har råd med investeringar inom skola och omsorg, vilket budgetens skrivningar antyder, där man säger att man behöver 35 miljoner euro till skolsatsningar, medan det finns bara 2,5 miljoner. Då borde vi vara så mogna att vi kan diskutera alla, oberoende om det är i stad, landsbygd eller skärgård, så man måste kanske göra omprioriteringar.

 

Ltl J-E Mattsson, replik:

Herr talman!

Jag har ingenting att invända mot att badhuset har startats till ett väsentligt högre belopp. Men frågan är om modellen är den rätta, att man först tar ställning till en ekonomisk dimension på 10 miljoner euro och sedan går vidare utan att den ena parten, som är med och finansierar det, har någonting med saken att göra längre utan man går vidare och finansierar ett mycket större projekt. Man borde i samråd diskutera hur man gör innan man går vidare; det är ingen kritik. När det gällde allhallen fanns det ingen möjlighet till samråd. Där fanns det bara en avtalspart och de hade satt en ram. När det gäller ramen för skolbyggnationer kan jag mycket väl förstå att det kan finnas pucklar i byggandet, men jag tror ändå att långsiktigt är det bättre att vi har ett fast ramverk på dimensionen för utbyggnad och ombyggnad av skolor. Sedan är det skilt om en skola drabbas, som i vissa fall, av mögelskador som akut måste åtgärdas. Det är ett specifikt fall som det finns anledning att diskutera, precis som ltl Strand efterlyser.

 

Ltl Strand, replik:

Herr talman!

Vad beträffar badhuset i Mariehamn nämnde jag att man har hållit sig inom landskapets ram, 5 miljoner euro, men om staden sedan vill ta på sig merkostnader är det upp till dem. Vad jag har förstått har man också diskuterat dessa frågor med landskapsstyrelsen och fått till svar, att man får inga mer stöd från landskapets sida, så det här är någonting som är legaliserat från landskapets sida.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Herr talman!

Det kanske blir en upprepning, men jag reagerade på att ltl J-E Mattsson tog upp frågan om badhuset i sitt anförande, badhuset som ändå är ett helt kommunalt projekt med bidrag från landskapet. Det som blir dyrare än 5 miljoner står mariehamnarna själva för. Det är kanske ingenting som hör hemma i den här diskussionen utan det är dessa fem miljoner som beviljades i fjolårets budget som hör hemma här och de pengarna är redan beviljade.

 

Ltl J-E Mattsson tog också upp frågan om bostadslån. När jag läste budgeten reagerade jag på att landskapsstyrelsen nu i slutet på år 2002 vill inteckna ytterligare fem miljoner euro och få lagtingets fullmakt för det redan i samband med den här budgeten för 2004. Är det så att efterfrågan på lånen för hyresbostäder är så stor att man måste inteckna redan 2004 års budget – det skulle vara intressant att få veta!

 

Ltl J-E Mattsson, replik:

Herr talman!

Jag är mycket väl medveten om att när det gäller badhuset i Mariehamn är det en kommunal satsning som har beviljats ett stöd, men jag är orolig för den osunda situationen att man går ut med en kostnadsnivå på 10 miljoner euro för hela projektet och sedan går man vidare och verkställer för en väsentligt mycket höge summa. Det här är kostnadsdrivande; man driver inte ett badhus som kostar nästan 50 procent mera för samma kostnader som man skulle ha drivit ett 10 miljoners badhus. I andra kommunala satsningar, t.ex. skolbyggen, kan man välja att gå vidare och bygga skolor utan att landskapet är med och finansierar.

 

När det gäller efterfrågan på bostadslån får ltl Sjöblom vända sig till landskapsstyrelsen och fråga hur stor efterfrågan är, men jag tror jag kan säga att den är ganska stor.

 

Ltl A-H Sjöblom, replik:

Herr talman!

Jag skall vända mig till landskapsstyrelsen med den frågan! Det är i alla fall klarlagt att efterfrågan kan vara mycket större än budgeterade medel.

 

När det gäller badhusprojektet säger ltl J-E Mattsson att det är osunt att verkställa det. Inte vet jag, landskapsstyrelsen har verkställt allhallen till 100 procent, det måste vara ännu osundare! Mariehamn har alltid haft en jättebra fritidssektor och finansierat fritidssektorn väldigt högt för sina innevånare, och jag är helt övertygad om att det kommer Mariehamn att fortsätta med. Men den diskussionen får stadsfullmäktige i Mariehamn ta. Den skall inte föras i lagtinget.

 

Ltl J-E Mattsson, replik:

Herr talman!

När det gäller bostadslånesystemet måste vi komma ihåg att det var ett nytt system som infördes och efterfrågan från start var väldigt stor. Det första året räckte tydligen inte pengarna till och jag förmodar att det har skjutits över till följande år. Den saken är biff. Vi är tydligen helt överens om att det är bra att vi får nya bostäder. Jag får be om ursäkt om det uppfattas att jag lägger mig i stadens egna inre angelägenheter, men jag kan ändå inte låta bli att konstatera att det är osunt att gå ut och starta upp ett projekt på en viss nivå och sedan verkställa det på en mycket högre nivå. När det gäller allhallens tillblivelse var byggkostnaden känd och man genomförde den och kalkylerade med driften därefter, och den driften är dessutom en av de svåraste grejerna att uppnå med ett landskapsägt projekt: att man avkräver ett privat företag att stå för driften i tio år.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Sundman, replik:

Herr talman! Jag vill börja med att tacka centerns gruppledare ltl J-E Mattsson för ett konstruktivt budgetanförande. Ltl J-E Mattsson säger att vi skall alla ikläda oss ett ansvar för budgetunderskottet och det tycker är bra sagt. Här kommer lite av den av mig tidigare efterlysta ödmjukheten, som vi nog alla behöver ha här i lagtinget.

 

Ltl J-E Mattsson går vidare och talar om beskattningen. Jag håller med att vi bör snarast erhålla utökad beskattningsbehörighet, men min fråga blir, vilket jag inte uppfattade, vad centern har gjort för att öka beskattningsbehörigheten under året och vad man kommer att göra nu under året. Vi vet vad man har gjort för att minska den. Det har vi sett här i lagtinget.

 

När det gäller ltl J-E Mattssons kommentarer om finansmotioner och detta med att sälja ut Arken. Visst, jag håller med, inte är det någon bra modell att sälja fastigheter för att finansiera drift, men i det här skedet måste man se vilka engagemang man kan dra sig ur; där är Arken ett och det finns andra fastigheter som vi har föreslagit att skall säljas. Det bidrar också till en billigare drift av övriga fastigheter. Givetvis är det så att på lång sikt måste man få ned driftskostnaderna. Det håller jag absolut med om.

 

När det gäller Veikkaus och dess tillstånd som man har ansökt om i augusti 2000 har vi visst behörigheten; enligt vår lotterilag kan vi bevilja dem tillstånd och då tillfaller deras överskott allmännyttig verksamhet på Åland.

 

Ltl J-E Mattsson berör också behovet av kostnadstak för kommunala satsningar och regler som uppmuntrar till sparsamhet. Det av centern myntade uttrycket ”orkar kommunerna, så orkar vi” har visat sig ödesdigert och jag håller med ltl J-E Mattsson att servicen inte skall försämras. Det är arkitektoniskt lull-lull som skall stoppas. Som jag sade tidigare  har vi kort tid – endast en vecka har vi i oppositionen på oss att titta igenom budgeten – och lite resurser som gör att vi i detta skede inte kan gå djupare. Vi lovar att komma nästa år – i vilken form beror på hur nästa landskapsstyrelse ser ut.

 

Ltl J-E Mattsson, replik:

Herr talman!

När det gäller att sälja Arken och finansiera driftsåtgärder under det här året är det, precis som jag sade, osunt att sälja bort egendom för att föra in inkomsterna i en driftsbudget. Att däremot sälja Arken eller andra fastigheter för att initiera nya projekt som kan generera sysselsättning och arbete är en mycket bättre idé och därför måste vi skjuta upp den försäljningen eller inrätta en sådan fond, när vi har kända, planerade behov att genomföra för att förbättra det åländska samhället.

 

Ltl Sundman, replik:

Herr talman!

Visst kunde det vara osunt att sälja Ålands turisthotells fastighet, om den gav avkastning, men det gör den inte, så det är osunt att ha den kvar i landskapets ägo och ha pengar fast som inte ger avkastning. Jag vill återkomma till att det är givetvis så att man på sikt måste minska driftskostnaderna, för man kan inte finansiera genom att sälja saker, men det finns även i den här budgeten ganska mycket pengar för investeringar och man kan öronmärka Arkenpengarna för investeringarnas del av underskottet. Man kan alltså inte säga att vi har öronmärkt dem för driftsunderskottsdelen. En del av underskottet måste rent procentuellt hänföras till investeringar.

 

Ltl J-E Mattsson, replik:

Herr talman!

När det gäller en eventuell försäljning av Arken och om man säljer den i år utan att ha öronmärkt pengarna för de nya projekt som jag tycker att man måste ha är det faktiskt så att spar man försäljningen till dess man har ett nytt projekt klarlagt att använda pengarna till, så är det så att realvärdet på fastigheter hittills kraftigt har stigit, varför jag tror att vi får en avkastning i form av ett högre försäljningsvärde av fastigheten den dagen vi behöver sälja Arken.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Jag vill också säga att det var angenämnt att höra centerns gruppanförande av ltl J-E Mattsson, särskilt när det gällde självstyrelsens utveckling och nödvändigheten av den egna beskattningen, där vi verkligen nu har sett de problem som har skapats genom att vi helt och hållet är bundna till 0,45-ekonomin. Men jag hoppas att man nu, utgående från det här anförandet, i finansutskottet skall få ett resonemang om hur det här kan gå vidare, vilka åtgärder man skall vidta och vilka framsteg man kan räkna med att få. Det föregående gruppanförandet vi hörde talade bara om drömmar, en orealistisk utveckling när det gällde just självstyrelsens utveckling. Jag tyckte också att resonemanget om investeringsbidragen till kommunerna var bra, dvs. att det måste åtföljas av något slags takberäkning, att man får stöd för en anläggning som är så och så dyr. När det gäller badhuset var det lite dåligt exempel, liksom allhallen i Eckerö, eftersom allhallen i Eckerö helt var landskapets egen och hade ingenting med bidragstänkandet att göra utan det var en hundraprocentig satsning från landskapets sida. Badhuset i Mariehamn står mariehamnarna för, så det som kan bli problematiskt är den ökade kapitalkostnaden, men ett stödtak när det gäller kommunala investeringar på skola och social verksamhet är säkert bra att diskutera. Vi har aktuellt bl.a. i Finströms kommun sådana frågor som kan bli mycket bekymmersamma för kommunens fortsatta ekonomi.

 

När det gäller Arkipelag och försäljningen av det har Frisinnad Samverkan i sitt förslag löst de problem som ltl J-E Mattsson tog upp. Vi föreslår att försäljningen skall bindas helt och hållet till att det byggs ett kk-hus. Köparna vet att det byggs ett kk-hus och därmed kan vi få bättre betalt för Arkipelag och så föreslår vi att de pengar vi får in fonderas för kk-husets byggnad. Vi har i stort sett finansierat kk-huset genom vårt förslag om försäljning av Arkipelag; annars skulle vi inte ha tagit upp det i motionsform, om vi inte hade haft den biten klar.

 

Ltl J-E Mattsson, replik:

Herr talman!

Jag delar helt resonemanget med ltl Roger Jansson om försäljning av landskapets fastigheter. Man kan som sagt sälja den för att finansiera nya byggen som gynnar det åländska samhället. Men jag tror att det är väsentligt att det här är enbart en tankegång i det här skedet och bör kopplas till ett nytt byggande, en ny utveckling den dagen man gör det. När det gäller den frisinnade motionen använder man de facto en del av de pengarna som frigörs i framtida driftskostnader, så helt rent är inte förslaget.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Jag kan hålla med om att man kan föra ett resonemang om att finansieringen av nästa års budget genom vår omslagsmotion inte är fullständigt ren eftersom det innehåller passusen om att Arkipelag skall säljas och pengarna skall fonderas för framtida budgeters användning. Men vi ansåg att det här är så väsentligt att motionera om inför nästa års budget för att få igång kk-husbygget. Vi vill alltså ha det så långt som möjligt igång under nästa år 2003 utgående från de planeringspengar som redan finns, så det är finansierat. För att påskynda tidtabellen för det ville vi visa hur det kunde finansieras eftersom det tidigare har varit sagt att det skall tas av den ordinarie budgeten. Men eftersom vi inser att de pengarna inte finns kom vi med det här förslaget, att okej, då säljer vi Arkipelag, den processen startar samtidigt som vi beslutar om att börja bygga kk-huset, så vi tyckte att det var ett ganska bra resonemang som vi kom på i det sammanhanget. Det är glädjande att finansutskottsmedlemmen Mattsson också tycker att det är intressant, ur samma synpunkt som vi har resonerat om.

 

När det gäller bostadsbyggandet som skulle ha kommit igång i och med den nya lånemodellen är det så lyckligt att nu har vi i statistiken i hand, nu kan vi läsa när bostadsbyggandet har kommit igång. För den som inte har gjort det kan den slå upp motion nr 56 av ltl Jörgen Strand m.fl., där det finns en grafisk uppställning på att bostadsbyggandet kom igång 1999, även om det ökade lite 1998, med klart över 100 bostäder, 2000 ökade det ännu kraftigare och 2001 var vi uppe i 200 bostadslägenheter; 2002 kom det nya lånesystemet och där är inte statistiken fullständigt klar ännu, bara någorlunda och vi ligger ungefär på det som enligt 2001. Det var av andra orsaker, det var tidigare som bostadsbyggandet kom igång.

 

Ltl J-E Mattsson, replik:

Herr talman!

En del av det som ltl Roger Jansson säger är helt riktigt, dvs. att bostadsbyggandet kom igång då vi ändrade hyreslagstiftningen osv.  Det som har hänt under 2002 finns inte med i statistiken ännu, men en del av det bostadsbyggande som nu har kommit igång är de facto ute i de åländska kommunerna och inte enbart i centralorten Mariehamn. Det är åtminstone för mig en hjärtevarm sak att se till det och enligt uppgifter från bostadsavdelningen var det enbart Kökar som inte hade fått nya lägenheter med det nya systemet. Det är en jättebra sak att vi har fått igång ett bostadsbyggande ute i de åländska kommunerna.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

Diskussionen om bostadsbyggandet och det system vi har nu leder mig in på regionalpolitiska funderingar. När jag hörde ltl J-E Mattssons anförande kom jag att reflektera över att det inte fanns några regionalpolitiska ställningstaganden om välfärden. Jag fick lite det intrycket att hans uppfattning är att välfärden är ganska jämnt fördelad över landskapet. Så uppfattar inte jag det. Det skulle vara viktigt, när vi diskuterar framtiden, att alla partier, speciellt de som har kraftig representation utanför Mariehamn, kom med sin syn på regionalpolitiken men också på frågan om välfärdens fördelning vad gäller social klass: kan alla ta del av den åländska välfärden på lika villkor eller gynnas vissa grupper fram om andra. Vi har begränsad taltid, så jag kräver inte att allt skall vara så utförligt, men det skulle vara spännande att höra centerns uppfattning. Enligt ÅSUB:s senaste rapporter från 2002 – det finns åtminstone två som jag har läst som visar att bl.a. mål-5-programmen inte gav några egentliga resultat i skärgården och konjunkturbedömningarna som företagarna gör i skärgården är väldigt deprimerande. Det är svårt att förbigå diskussionen om skärgårdens framtid. Det är så att låter man avfolkningen fortgå blir det s.a.s. ännu dyrare för den gemensamma sektorn att upprätthålla någon sorts basservice i kommunerna. Jag vill gärna höra vad centern har för synpunkter.

 

Ltl J-E Mattsson, replik:

Herr talman!

När det gäller förutsättningarna för att bo och leva på Åland anser vi inom centern att de är goda på hela Åland, men de är inte likadana. Man har inte lika goda förutsättningar att starta ett företag i t.ex. som man har om man startar ett företag i Mariehamn eller någon annanstans av centralkommunerna därför att marknaden för ett företag är så väsentligt mycket mindre. Det här är saker som ltl Sundback ömmar för, och som vi också ömmar för, men åtgärder för att förbättra situationen, utöver det som redan har gjorts, är inte lätta att hitta. Jag sade i mitt anförande att det som har utvecklats under de år som har gått sedan ÅHS-avgiften avlyftes från kommunerna är att flera kommuner tyvärr har varit tvungna att höja kommunalskatten till samma nivå som den var vid tidpunkten när man hade en ÅHS-avgift på 3,5 procent. Det här är alarmerande. Det landskapsandelssystem som finns för olika regioner balanserar upp det här till en viss gräns, men tydligen inte tillräckligt. Vi har i tidigare budgetdebatter efterlyst analyser av hur landskapsandelssystemet för kommunerna fungerar, och det finns skäl att än en gång påtala behovet av att analysen görs. Dessutom finns det väldigt olika intressen vad landskapsandelssystemet skall medföra för olika regioner; jag tror inte att det finns någon total samsyn i den frågan här i lagtinget, och kanske inte på det sätt som centern vill ha det.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

Nej, det är sannerligen ingen lätt fråga hur man skall skapa förutsättningar för ökad sysselsättning ute i skärgården och i glesbygden. Men en åtgärd som bara tillsvidare har stannat på papper är utlokalisering av offentlig verksamhet. Det har vi varit väldigt intresserade av att diskutera, men det är som om det inte finns något intresse när det kommer till konkret handling i de övriga partierna. Jag skulle vara glad om centern vore intresserad av att föra en sådan diskussion. En av svårigheterna i glesbygden tror jag är att man har för svag offentlig infrastruktur och där kunde landskapets utlokaliseringar vara av stor betydelse. Ltl J-E Mattsson talade om klämmar som inte var så väl övertänkta. Jag kommer ihåg när vi diskuterade samfundsskatten och kapitalinkomstbeskattningen; då föreslog vi en kläm som jag fortfarande skulle vara beredd att föra fram, nämligen att kommunerna skulle få ta tillbaka kapitalinkomstbeskattningen i sin helhet, eftersom samfundsskatten har blivit så beskuren. Vi har ett sådant förslag, så det skulle vara spännande om vi fick stöd också från centern här.

 

Det är så med landskapsandelssystemet att Ålands kommunförbund ganska klart har analyserat det redan. Man säger att den täckning som andelarna har har blivit mindre och mindre på grund av kostnadsökningarna. Det urholkas väldigt mycket och detta är oroande med tanke på framtiden när vi kommer att få alltmera krävande behov inom äldre omsorgen.

 

Ltl J-E Mattsson

Herr talman!

Diskussionen om skärgårdens framtida väl och ve är intressant på många sätt och för centern är det den hjärtenära. Vi ställer alltid upp på olika möjligheter för att se till att skärgården skall leva. När det gäller att skapa verksamheter i skärgården och utlokalisera någonting dit som skapar sysselsättning där finns det möjligheter att genom hemställningsmotioner göra förslag, men någon sådan hemställningsmotion har jag inte sett ännu. Det är bara fritt fram och hemställningstiden är under våren! Jag vill återkomma till det jag sade i mitt gruppanförande. Förutsättningarna i skärgården för att kunna ha arbetsplatserna är ändå tillgången på bostäder. Där tycker jag att vi har gjort en bra sak så här långt, att nu finns det möjligheter att bygga bostäder i skärgården, och det görs också. Det kommer så småningom att synas i ett utfall.

 

Överföring av inkomstskatt till kapitalskatt och samfundsskatt är ett problem som vi själva inte kan ”administrera” i dag, vi har inte den behörigheten. Det borde ha varit den biten vi skulle ha haft behörighet på för att säkerställa skärgårdens utveckling. Hittilldags är ändå landskapsandelssystemet med kompensation för utebliven kapitalskatt osv. det system som här långt har bibehållit skärgården på det sätt som den i dag är. Hur skärgården skulle ha varit utan det systemet kan vi bara sia om och hur den blir med nya åtgärder vet vi heller ingenting om förrän efteråt. Det är tyvärr så med allt. Men det är klart att så länge staten tar mer och mer pengar av oss kommer kommunerna att få mindre och mindre.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.   

 

Ltl Strand:

Herr talman!

Landskapets budget visar i år igen stora underskott, vilket är förvånande efter fjolårets debatt och de högtidliga löftena om en budget i bra balans kom från centern och liberalerna. Ifjol framfördes samma argument om trendbrott i budgetprocessen som har framförts i år. I år pratas precis som ifjol om att alla fått en större medvetenhet i budgetprocessen. Olika schabloner och vackra ord tillsammans vackert paketerade i budgettexter slätar över misslyckanden i budgetprocessen. Finansansvarige har till den delen en bra pedagogiskt förmåga att få det att låta som att allt är under kontroll, men vi skulle vara mycket gladare om finanserna kunde bringas i ordning och i bättre balans.

 

Fjolårets underskott om 24 miljoner euro har i år förvandlats till ett lite mindre underskott om 18 miljoner euro. Vid en första anblick kan man ju verkligen få för sig att landskapsstyrelsen presenterat en budget med inriktning på en bättre balans. När man studerar budgeten mer ingående så finner man att LS inte haft förmågan att göra några prioriteringar eller strukturella förändringar. Istället har minskningen av budgetunderskottet skett i form av större uttag från pensionsfonden, från posten samt nya pålagor åt kommunerna. Vidare finns på vissa områden några få osthyvelsprioriteringar. Oförmågan att göra prioriteringar hos fördelningspartierna centern och liberalerna kvarstår alltjämt.

 

Man kan och måste därför fråga sig varför det är så att centern och liberalerna inte gör nödvändiga ekonomiska prioriteringar trots att alla varningsklockor om sämre ekonomiska tider ringer, trots sjöfartens osäkra framtid, trots kommunernas kärva ekonomiska läge när det gäller att bibehålla välfärden inom skola vård och omsorg.

 

Jag hoppas verkligen att ingen här i salen är omedveten om den ekonomiska framtid som uppvisas i budgetens bilaga, vilken visar ett underskott om 109 miljoner euro eller c:a 640 miljoner gamla mark för de tre närmaste åren, även om jag vet att resultatet kommer att bli rejält mycket bättre. Jag hoppas verkligen att alla tar sitt ekonomiska ansvar istället för att skjuta problemen till nästa år eller året därpå eller i värsta fall på våra barn och barnbarn.  

 

Min övertygelse är att Ålands litenhet och vår närdemokrati är en stor orsak till att de stora partierna inte vågar göra dessa prioriteringar. Måste man spara på eller dra in någon verksamhet så finns det alltid någon eller några i partierna eller dess närhet som drabbas eller blir förfördelade. Och då finns ju risk för förlorat röstunderlag, speciellt ett valår som detta år. Kortsiktigt när man kan leva på tidigare överskott är det säkert en partipolitisk bra strategi, men inte för att långsiktigt trygga välfärden. Nerdragningarna kommer att blir större om man inte idag orkar eller vågar ta tag i underskotten idag. 

 

För att hjälpa landskapsstyrelsen med för välfärden nödvändiga prioriteringar så har vi åt lantrådet och senare i media föreslagit att man borde ha allpartiöverläggningar om ekonomin. Fördelen med det skulle vara att man antagligen kunde få till stånd breda lösningar om större ekonomiska frågor utan att något parti i någon större utsträckning skulle känna sig som förlorare. Min övertygelse är att man i större självstyrelsepolitiska frågor eller som nu i en svår budgetsituation skulle sträva efter allpartilösningar. Det om något skulle visa på mognad i åländsk politik. Tiden har tyvärr inte varit mogen för en sådan process.

 

Vill i detta sammanhang påminna om de överläggningar vi bjöd in till gällande självstyrelseutvecklingen. Om en stor majoritet här i lagtinget jobbat för en självstyrelse linje i samklang med det framtidsavtal som vi jobbat fram så hade vi kunnat ha en bred åländsk majoritet för en bred självstyrelseutveckling. Lantråden beslöt även då att avvisa vår inbjudan, vilket i dagens situation ett år före valet visat sig olyckligt när det gäller en bred enighet för självstyrelsens utveckling och väl. Vi själva, Frisinnad Samverkan, står som ensamt parti välrustade med ett klart och tydligt program för självstyrelsens utveckling, Ålands framtid kommer till val med självständighet på programmet medan liberalerna förfäktar en linje närmare status quo. En linje som dagens center i landskapsstyrelse och lagting har fogat sig till. Kommande val blir därför intressant med endast ett parti som har en klar och tydlig självstyrelsepolitik, ett parti med självständighet och centerliberalerna med status quo. Hade lantrådet tagit vara på vår invit så hade det idag antagligen funnits en bred enig linje i självstyrelsefrågorna. Nåja, det var ett litet sidospår, så tillbaka till budgeten. 

   

Mitt förslag om allpartiöverläggningar om ekonomin vann inte gehör hos lantrådet eller lantråden, varför vi istället som ifjol valt att lägga fram en skuggbudget. Målsättningen med skuggbudgeten är att tillsammans med de anslutande finansmotioner som vi inlämnat presentera i huvudlinjer välmotiverade ändringar i den av landskapsstyrelsen inför lagtinget föreslagna budget- och finanspolitiken. En ansvarsfull långsiktigt hållbar politik med budgeten i balans och bättre förutsättningar att i framtiden hålla den i balans är en annan målsättning. På sista sidan i vår skuggbudget finns en sammanställning som visar på en budget i balans med de reservationer som diskussionerna mellan Ltl Roger Jansson och ltl J-E Mattsson visat.  

Vi är alltså beredda att ta vårt ansvar när det gäller ekonomin och landskapsstyrelsepartierna visar hittills kalla handen. Tänk om vi fått samma hjälp av liberalerna under dess tid i opposition.

 

Herr talman

Vad som ofta glöms bort när vi debatterar ekonomi är att vi ännu är i ett relativt gott konjunkturläge. Trots det lägger landskapsstyrelsen fram en budget med stor obalans och stora pålagor på kommunerna. Oppositionen och den allmänna opinionen fick i slutskedet av budgetprocessen stopp på flera åtgärder som skulle ha drabbat skattebetalarna och kommunerna ännu hårdare. Sådana åtgärder var slopandet av allmänna skatteavdraget och ÅHS-avgifterna överlagda på kommunerna.

 

I sammanhanget skall vi inte heller glömma bort förslaget om en högre TV-avgift. Här vill vi gå lindrigare fram och ha en TV-avgift på 175 euro i stället för 200 euro. Genom att man kan få samma inkomster med en effektivare uppbörd. Vi har kollat hur många hushåll som finns i Statistisk årsbok och multiplicerat det antalet med vår föreslagna avgift. Då är det realistiskt att få in samma pengar med samma avgift.

 

I vår skuggbudget föreslår vi olika åtgärder för att kommunerna skall kunna behålla välfärden inom skola, vård och omsorg. I stället för att lärarnas pensioner överförs helt fr.o.m. 1 juli nästa år så föreslår vi en 4 års övergångsperiod och en kompensation på c:a 1 miljon euro ges via landskapsandelssystemet. Ytterligare föreslår vi kompensationer för kommunernas skattebortfall som skett via kapitalbeskattningen och genom samfundsskattereformen.

 

Beträffande kommunerna har vi också konstaterat att det finns ett investeringsbehov inom grundskolorna. Landskapsstyrelsen har inte i tillräcklig omfattning fört in medel för de skolor man sagt sig prioritera, så här föreslår vi en höjning av anslaget under grundskolor. Saltvik, Sund och Finström står i tur för nya eller tillbyggda skolor. I Finström finns det olika åsikter om hur skolväsendet skall utvecklas. Det skall inte vi lägga oss i, men däremot bör vi förbereda så att det finns möjligheter för landskapsstyrelsen att stöda även andra lösningar än den centrala vid Godby. Jag tänker då på lösningar där Emkarby och Pålsböle kan ingå. Det kommer vi att jobba för i budgetprocessen.

 

Liberalerna har genom åren förfäktat en strategi där man utlokaliserar offentliga arbetsplatser främst till skärgården. Det har visat sig, nu som tidigare, att strategin inte håller på grund av att verksamheter inte blir rationella och ekonomiskt försvarbara. Trots två budgeter med liberalt ansvar har vi inte sett skymten av den gamla strategin. Förra landskapsstyrelsen lät utarbeta en omvärldsanalys för skärgården för att få en bra bild av skärgårdskommunernas situation. Vad jag vet har den inte använts ännu. En liknande analys borde göras över alla kommuner för att få till stånd kostnadseffektiva lösningar när det gällande kommunernas samarbete och utveckling.

När jag är inne på kommunerna måste jag ta upp frågan om samfundsskatten –även om lantrådet var inne på detta - eftersom Finlands regering och riksdag har en strategi där man aviserar att hela den kommunala delen överförs till staten. I mitten av nittiotalet så var den kommunala delen 44 procent medan den nästa år är under 20. De här åtgärderna från Finlands sida gör förutom att kommunerna förlorar moroten att skapa arbetsplatser även att Ålands självstyrelse blöder eftersom vi förlorar behörighet. Även det faktum att allt flera tar ut sina inkomster i form av kapitalinkomster istället för förvärvsinkomster gör att stora pengar går kommunerna förbi in i statskassan. För att långsiktigt säkerställa kommunernas ekonomi så borde vi snabbt takt ta över behörigheten på dessa områden. Enighet torde finnas i lagtinget om övertagandet av dessa skatter. Trots denna enighet har inte landskapsstyrelsen kommit någon vart med denna fråga, varför vi nu föreslår att landskapsstyrelsen genom en bred uppvaktning,  alltså alla partier tillsammans med de åländska kommunerna för upp frågan till Finlands regering för att få en tyngdpunkt.

 

En annan olöst fråga som är viktig för vårt näringsliv är skattegränsfrågan. I budgeten nämns den inte med ett ord – inte med ett endaste ord! Vi har i denna fråga från vårt parti legat lågt efter att i samband med spörsmålet presenterat olika förslag på lösningar. Vi har velat ge finansansvarige arbetsro med frågan i hopp om att få lösningarna i samband med budgeten. För finansansvarige, som i tiden gjorde denna fråga till sitt paradnummer för liberalerna och sig själv, borde det vara på tiden att redogöra för lösningarna.

 

Herr talman!

Frågan om samhällsekonomiska projekt har debatterats i lagtinget ett antal gånger. Det finns principiella frågor kring detta begrepp som finansutskottet borde titta närmare på. För det första så borde reglerna inte vara så luddiga att politiskt godtycke avgör vad som är ett samhällsekonomiskt projekt. Kommunerna, oberoende vilken kommun det är, borde på förhand kunna utläsa vilken stödnivå man kan få för sitt projekt. Som det är nu så vet ingen kommun vad som gäller annat än politiskt fixande i samråd med finansansvarige. Vidare borde man alltid kräva riktiga drifts- och investeringskalkyler uppdaterade och kritiskt granskade. Ett ytterligare kriterium borde vara att etableringskommunen har en tillräckligt stabil ekonomi för att långsiktigt garantera driften. Det här också en rättvisefråga gentemot andra kommuner som planerar idrottsanläggningar. Varför skall en kommun åka gräddfil med 80 procentiga bidrag från vår gemensamma kassa medan andra som sökt stöd inte överhuvudtaget nämns i budgeten?  Jag tänker då på Hammarland, Jomala m.fl. Verkligen nonchalant av partier som säger sig särskilt värna om alla kommuner.

 

Det var den principiella biten. När det gäller specifikt Godbyprojektet föreslår vår grupp att man bör diskutera en bantning av projektet så att en ishall eller mindre simhall byggs. Att med 80 procentiga bidrag bygga ytterligare en badanläggning med undervisnings- och terapibassäng, lilla äventyrsbadet, tävlingsbassäng med åtta banor, 10-15 kilometer från en annan kan i dagens budgetsituation inte vara försvarligt. Måste dock medge att detta projekt flera gånger fått mig att tappa tron på politiken: driftskalkyler som inte är relevanta, effekter för näringslivet som inte överhuvudtaget står i proportion till investeringen eller andra anläggningar, en budgetsituation där vi inte har rum med nödvändiga kommunala landskapsandelar till skola och omsorg och mycket annat. Då framhärdar Liberalerna med att Godbyprojektet  skall byggas som planerat till vilket pris som helst. Finansansvarige hotade till och med att avgå om han inte fick igenom sitt projekt och lantrådet vek omedelbart ner sig efter att i ett dygn funderat i andra banor.

 

(TALMANNEN: Jag vill påminna om den rekommendation som vi har!)  Det var bara en rekommendation och jag har en och en halv sida kvar, så jag fullföljer det. För mig personligen skulle det vara lätta vägens politik som boende nästan i Finström och idrottsmänniska att vara för det här projektet, men man måste ha ett helhetsansvar.

 

När det gäller social- och miljöpolitiken samt utbildningen kommer vår ledamot Harriet Lindeman i sitt anförande närmare att beröra dessa frågor varför jag endast kort skall beröra några frågor.

 

Frågan om möjligheten för åländska idrottsungdomar att på hemmaplan gå i ett idrottsinriktat gymnasium har varit aktuell ett antal år. Jag själv ledde en arbetsgrupp tillsatt av landskapsstyrelsen med uppdrag att presentera en lösning åt landskapsstyrelsen. Efter slutfört uppdrag så beslutade idrottsansvarige Gun Carlson att denna verksamhet skulle inledas hösten 2003. Samma svar fick jag på min enkla fråga i lagtinget. Idrottsföreningarna har haft stora förhoppningar på denna utbildning varför man nu är mycket besvikna över det brutna löfte. Det går bra att stå på torget eller vi andra mottagningar och sola sig i glansen från andra för att i nästa stund besluta helt i annan riktning.

 

En annan fråga under detta ansvarsområde berör öromärkta pengar till projektet ”Åländsk idrott visar vägen”, ett förebyggande drogprojekt som idrottsförbundet ifjol startade tillsammans med Rotary. Projektet är bara delvis finansierat via landskapet. I fjol då idrottsförbundet ansökte om pengar för projektet så tog landskapsstyrelsen pengarna direkt från förbundets pengar, så att andra verksamheter blev lidande. I år vill jag öronmärka 20 000 euro för projektet.

 

Herr talman!

Även om min kollega Lindeman säkert kommer att ta upp frågan om ny barnomsorgslag så måste jag kort beröra frågan. Jag vet inte hur många gånger vi i olika sammanhang frågat efter lagen och fått svar att den är på gång. Vår förhoppning är att få till en lag med barnet i centrum, där familjerna ges större möjlighet till valfrihet.

 

Under social- och miljöpolitikens område så finns också en fråga som engagerat de hästintresserade i vårt parti, speciellt har vår partisekreterare Nina Danielsson jobbat med frågan om ett eget åländskt hästregister. Den frågan hoppas jag få en lösning på.

Skall avsluta med några ord om närings och trafik- och transportpolitiken.

 

Jag skall avsluta med några ord om närings-, trafik- och transportpolitiken. Landskapsstyrelsen talar i allmänna motiveringen för ett samhälle som bygger på företagsmässiga värderingar och en omläggning av stödpolitiken med minskade bidrag, vilket är bra. Oroande för vårt samhälle är dock att vår överlägset största näring sjöfarten inte fått konkurrensneutrala villkor – men det var ju snart på gång enligt finansansvarige.  Hittills har det varit ett misslyckande från landskapsstyrelsens sida.

 

Avseende trafik- och transportpolitiken aviserar landskapsstyrelsen nu helt i linje med Frisinnad Samverkans politik avisera mer privatisering och kostnadseffektivitet. Extra glädjande är att liberalerna nu också omfattat avgifterna på skärgårdsfärjorna och till och med vill höja dessa. Landskapsstyrelsen aviserar att en trafikplan skall komma till lagtinget. Jag undrar om det inte var tryckfel där när det står 2004. Skulle det inte vara 2003? I den trafikplanen är det vår förhoppning att man skall gå in för en utredning om tunnelalternativet till Föglö, eftersom preliminära kalkyler visat att det kan vara ekonomiskt försvarbart.

 

Flygtrafiken nämns enbart allmänt med några rader i budgeten, inte alls hur den skall fungera eller utgående från vems behov. Enligt vår mening bör trafiken fungera utgående från näringslivets och sjukvårdens behov.  För ett fungerande näringsliv så måste vi ha en infrastruktur man kan lita på, varför flygfrågan måste få en långsiktigt hållbar lösning under året.

 

Finansutskottet har nu en stor uppgift att försöka hitta åtminstone en budget i balans och enighet i viktiga framtidsfrågor för att klara Ålands ekonomi, såsom främst övertagande av samfunds- och kapitalskattefrågorna.  Frisinnad Samverkan kommer att hjälpa till i denna svåra budgetprocess.

 

 

Ltl Svensson, replik:

Herr talman!

Det var faktiskt lite roande att höra ltl Strand lägga ut texten om vad liberalerna anser om färjavgifterna. Det visade att han faktiskt inte lyssnade på det gruppanförande som vi hade och som han sedan skåpade ut totalt. Man frågar sig vilken argumentationsteknik det där är! Han började sitt anförande med att totalt nedvärdera allt arbete som landskapsstyrelsen har gjort med budgeten och det tror jag var oriktigt gjort, för någonting som är bra måste det finnas i den här budgeten också. Det allmänna budskapet som den frisinnade gruppledaren fick fram är att bara de frisinnade får leda och styra här i lagtinget, så kan det uppnås breda lösningar, men det är inte sant! I många omröstningar här i lagtinget når vi breda lösningar, även om det råkar vara regeringspartierna som har kommit med förslaget. Det är faktiskt så i vårt system att de som bildar regering har ett ansvar för att föra politiken och om man då i oppositionen har en grupp som anser att det är de som skall föra politiken, så undrar jag vem det är som har problem  - i varje fall inte majoriteten!

 

Ltl Strand, replik:

Herr talman!

Jag skall försöka hålla mig till sakfrågorna. Vad beträffar avgifterna har jag bara läst i budgeten och konstaterat och berömt liberalerna för den linjeändring de har gjort i frågan. Vi är glada för att liberalerna har hittat frisinnads linje i den frågan.

 

Jag har inte totalt nedvärderat landskapsstyrelsens budgetarbete, utan det finns flera goda saker, vilja jag också försökte ta upp, bl.a. att komma bort från bidragsberoendet som tidigare har haft för stor omfattning. Det var en bra grej. Vad beträffar budgetunderskotten har jag bara läst budgeten, ingenting annat.

 

Ltl Svensson, replik:

Herr talman!

Jag har fortfarande kvar intrycket att ltl Strand hade formulerat någon typ av kritik angående liberalerna och färjavgifterna och sedan när han i det liberala gruppanförandet borde ha hört förklaringen till detta anser han ändå att vi har ändrat linje. Vad är det för teknik? Är det det att man helt enkelt inte debatterar utan man går bara upp och säger det man har tänkt säga från början och tar inte hänsyn till vad andra säger?

 

Ltl Strand, replik:

Herr talman!

Naturligtvis får ltl Svensson uppleva vad han vill. när det gäller färjavgifterna har jag mycket goda studerat de motioner som liberalerna lade i opposition. Den politik som man för i dag är tvärtemot de motioner man lade då, så hur skall man kunna bli trovärdig i politiken om man säger ena saken i opposition och gör någonting helt annat när man är med och regerar. Men jag är glad att man har gått på den frisinnade linjen och dessutom vill man höja avgiften.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Perämaa, replik:

Herr talman!

Det är uppenbart att ltl Strand har förberett sig noga inför debatten. Han har skrivit sitt anförande på förhand. Det som är sämre är att han inte har kunnat tillgodogöra sig den debatt som har försiggått här i dag utan bara läste av det dokument han hade med sig hit. Ltl Svensson angav helt klart att avgifterna för skärgårdsborna kommer inte att öka, medan det däremot kommer att ske en viss ökning för besökande turister och även för övriga besökande ålänningar till skärgården. Liberalerna har inte ändrat sin linje, som också framgick ur ltl Svenssons anförande, utan vi kommer att driva på den här saken fortsättningsvis för att nå det resultat vi önskar.

 

För övrigt vill jag kommentera det som Frisinnad Samverkan och ltl Strand har anfört i den s.k. skuggbudgeten. Man ser den omvärldsanalys som gjordes på skärgårdsborna som en lösning för skärgårdens besvärliga situation. Det här är nästan bedrövligt därför att skärgårdsborna själva var emot att omvärldsanalysen gjordes eftersom vi helt klart uppfattade det som så, när den framtvingades, att det här var ett sätt från Frisinnad Samverkan att få fram ett pris på vad skärgårdborna kostar i vårt samhälle. Det var hela målsättningen med omvärldsanalysen.

 

Ltl Strand, replik:

Herr talman!

Ltl Perämaa säger att jag är väl förberedd, och det tackar jag för, det försöker jag alltid vara. Däremot skulle det vara bra om ltl Perämaa också kunde vara väl förberedd; när liberalerna var i oppositionen – det är bara att läsa motionerna – skulle samtliga avgifter bort från färjorna med motivet att det hämmar företagens utveckling om det finns färjavgifter. Jag tycker att ltl Perämaa borde be om ursäkt när han hävdar någonting annat.

 

När det gäller omvärldsanalysen var det meningen att en skulle vara ett verktyg för att man skulle kunna se vilket behov det fanns av företag ute i skärgården, hur man kunde tillgodose det och skapa företag så att pengarna skulle stanna i skärgården. Det var det som var motivet. Jag tycker att man borde ta ett helhetsgrepp och ute i randkommunerna är det lika viktigt.

 

Ltl Perämaa, replik:

Herr talman!

Jag är säkert lika väl förberedd som ltl Strand inför debatten, men jag kan inte i ett replikskifte vara förberedd på det som ltl Strand eventuellt kommer att framföra i sina anföranden. Däremot kommer jag senare i debatten att föra fram mina synpunkter på många bra saker för skärgården som finns i den här budgeten.

(Från salen, ltl Roger Jansson: det är fruktansvärt)

 

Ltl Strand, replik:

Herr talman!

Ltl Perämaa framhärdar i sin vantolkning och jag kan nte göra någonting åt det, utan ltl Perämaa får ha den åsikten, men vår målsättning med att driva politik är inte att hänga ut enskilda kommuner eller områden. Jag har under det senaste halvåret försökt föra en balanserad politik på alla områden. Men om ltl Perämaa vill fortsätta med det här är det ingenting som jag kan göra något åt, utan han får måla upp en skräckpropaganda – det är jag faktiskt ganska van vid.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Lisbeth Eriksson, replik:

Herr talman!

Jag begärde ordet för att säga någonting om omvärldsanalysen. Jag var väldigt spänd på vad den eventuellt skulle kunna innehålla när vi fick förslaget. Det visade sig vara ganska tunt. Till landskapsstyrelsens försvar vill jag säga att omvärldsanalysen togs upp skärgårdsnämnden och det fanns ingenting att gå vidare från, så därmed var den avfärdad. Det är i alla fall dagsens sanning. Om allt vägde lika lätt som den frisinnade gruppledaren Jörgen Strand sade om omvärldsanalysen, när han överskred sin tid med kanske det dubbla, så väger det faktiskt lätt.

 

Ltl Strand, replik:

Herr talman!

Man kan ha subjektiva åsikter om olika saker och jag säger inte att omvärldsanalysen till alla delar var bra, men den skulle ha varit ett bra underlag att gå vidare från, när det gäller att hitta samarbetsformer, hur företag kan utvecklas i skärgården och liknande. Men det är så att den passade inte in i den liberala strategin, som mera har gått ut på att man skall sätta ut offentliga arbetsplatser i skärgården, medan vi i stället hoppas att man skulle kunna etablera olika företag på olika områden.

 

Ltl Lisbeth Eriksson, replik:

Herr talman!

Nu tror jag faktiskt att ltl Strand inte ens har sett omvärldsanalysen! Jag kan dessutom upplysa om att liberalerna i skärgården inte har alla mandat i fullmäktigeförsamlingarna. Det är inte liberalerna som desto mera har bestämt om det. Däremot sade vi allmänt i skärgårdskommunerna att detta kunde kommunstyrelserna faktiskt ha gjort på en kväll. Det var nämligen en beskrivning av hur det står till i skärgårdskommunerna. Ytterligare vill jag påpeka att skärgårdskommunerna har tillsammans gjort ett ganska tungt vägande näringspolitiskt program under den tid Anders Eriksson var näringsminister. Jag vet inte om det har använts, men det skall jag ta upp så att den här landskapsstyrelsen jobbar på det. Omvärldsanalysen lades däremot ner av skärgårdsnämnde.

 

Ltl Strand, replik:

Herr talman!

Ltl Lisbeth Eriksson säger att kommunstyrelserna i skärgården kunde ha gjort detta själva. Då kan man ställa sig motfrågan: varför har man inte gjort det? Däremot håller jag med ltl Lisbeth Eriksson om att t.ex. Föglös näringslivsprogram är ypperligt. Jag tycker att det är berömvärt och jag tycker att alla skärgårdskommuner skulle ta efter till den delen. Det ser jag däremot mera som ett resultat av en driftig kommundirektör än någonting annat.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Erlandsson, replik:

Herr talman!

Ltl Strand och Frisinnad Samverkan framhärdar i kritiken av idrotts- och motionsprojektet i Godby och säger bl.a. att vi behöver inte ytterligare en badanläggning. I det här sammanhanget har simhallen en lång bakgrundsplanering där kommunen tillsammans i tiden ledd av lantrådet Roger Jansson gav oss den uppmaningen att skall vi ha en simhall i Godby bör den vara särskilt tävlingsinriktad med fullvärdiga banor, banlängd och banbredd. Det här har givetvis inneburit en kostnadsökning.

 

När vi jämförde badanläggningarna under planeringens gång kom vi till att de i någon mån kan börja konkurrera med varandra, men vi hade en överläggning mellan Finströms kommun och Mariehamns stad, där landskapsstyrelsen var med och där vi lade upp strategin på ett sådant sätt att de skulle komplettera varandra.

 

När man i dag kritiserar Godbyprojektet och vill förminska det till intet måste vi komma ihåg att det projekt som nu är under planering räknar med ett landskapsstöd på 3,3 miljoner medan anläggningen i Mariehamn kräver 5 miljoner. Ingen ifrågasätter det stödet till Mariehamn för badanläggningen där medan Frisinnad Samverkan angriper hårt ett något mindre stöd för badanläggningen ute i Godby, och den anläggningen skulle ha större infrastrukturell betydelse för norra Åland än vad en badanläggning i Mariehamn har för Mariehamns stad.

 

Ltl Strand, replik:

Herr talman!

Ltl Erlandsson hänvisar till något gammalt resonemang och i den situationen när Roger Jansson var lantråd var förutsättningarna annorlunda. Då fanns det ingen annan badanläggning som var på gång att byggas på Åland, men det finns det i dag och det är i belysning av det som jag försöker belysa problemen, när vi inte har råd med skolor och barndag i den omfattning som jag önskar. Ltl Erlandsson säger att Mariehamn har frångått konceptet på något sätt. Det är möjligt att det kan finnas små nyanser, men jag har som vanligt läst på och i det projekt som Finström presenterade initialt var det sex tävlingsbanor – i dag har man frångått det och har åtta. Där har man alltså gjort samma sak. När det gäller miljonerna skall man inte bryta ut en del ur projektet och säga att den delen är mindre än vad Mariehamn har fått; hela projektet är kostnadsberäknat till 10 miljoner euro, varav landskapet skall betala 8 miljoner. Det är betydligt mera än vad Mariehamn får. Jag tycker att Mariehamns anläggning blev alltför dyr; man hade kunnat nöja sig med Idrottsgården, men det fanns inte politiska majoriteter för det.

 

Ltl Erlandsson, replik:

Herr talman!

I begynnelsen var Finström försiktig och räknade med sex tävlingsbanor, men om man skall göra det till en fullvärdig tävlingsbassäng och uppfylla de internationella mått som krävs för en bassäng, så krävs det åtta banor. Annars hade vi inte uppfyllt landskapsstyrelsens önskemål i det avseendet. När ltl Strand talar om 10 miljoner för det sammanlagda Godbyprojektet och att vi skulle få 8 miljoner i stöd måste vi komma ihiåg att detta inkluderar en ishall och en skidtunnel, betydligt mera än badanläggningen i Mariehamn för de här pengarna. Det måste under alla omständigheter vara en bättre planering i landskapsandelar att ge 8 miljoner för tre stora projekt än att ge 5 miljoner för ett enda, som kanske kunde ha förverkligats med samma antal miljoner som samma anläggning i Godby, alltså 4,2 miljoner och inte 14,4 miljoner.

 

Ltl Strand, replik:

Herr talman!

Jag respekterar ltl Erlandssons prioriteringar, men själv skulle jag föredra mera pengar till skolor och barnomsorg. När det gäller summan  10 miljoner euro är detta en uppskattning. Ingen vet i dag vad de fyra projekten kommer att kosta. Min bedömning är att de kommer att kosta över 100 miljoner mark. Den bedömningen grundar jag på bl.a. de erfarenheter jag har från ishallen, där Godby tidigare har beräknat att den kostar 8 miljoner gamla mark, medan ledaren för projektet, fritidschefen, i radiodebatten sade, att vi har tittat på Kyrkslätt och de har en ishall som kostar 2,5 miljoner euro, alltså 15 miljoner mark. Det är ganska belysande när sådana synpunkter framförs. Man räknar själv med 8 miljoner gamla mark, men på ett annat ställe kostar det 15 miljoner, och i samma anda planeras de andra projekten, så jag tror nog att man är inne i en fälla.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Britt Lundberg, replik:

Herr talman!

Frisinnad Samverkan frågade efter barnomsorgslagen, och den kommer nog. Det är en komplex lag där det är mycket som spelar in och jag har full förståelse för att många börjar bli urväntade. Men jag vill, som sagt, framhålla att det är en komplex lag och att det finns många olika aspekter som berörs och jobbet bara växer vartefter vi fördjupar oss. Vad slutresultatet blir vill jag inte uttala mig om på förhand, men jag kan säga att gruppen är helt enig med Frisinnad Samverkan om att barnets bästa skall vara utgångspunkten och att det skall finnas valfrihet. Det är viktigt att komma ihåg att förslaget har många verkningar och det är inte minst viktigt att se det ur ett kvinnoperspektiv, vilket gör det ännu mer komplext i det här fallet.

 

Det påverkar många, inte minst den kommunala ekonomin, beroende på vilken lösning man går in för. Vi har också gjort ett antal undersökningar som ger väldigt olika resultat, så det är faktiskt komplext och det är mycket knepigt. Det påverkar väldigt många människor och skall vi ändra lagen vill vi att det skall bli en bra ändring, vi vill komma med ett bra förslag och inte stressa fram någonting som sedan ändå skall ändras efter ett tag – någon pingponglagstiftning vill vi inte ha.

 

Vad gäller frågan om tunnel till Föglö är det intressant att den kommer upp till diskussion. Man framhävde det kostnadseffektiva, och det är en viktig aspekt, men jag tycker också att det är viktigt att titta på vilka konsekvenser det har för miljön och också andra aspekter: vilka blir konsekvenserna för Föglö om man har en fast förbindelse. Är Föglö då mera en skärgårdskommun när kommunen har fått fast förbindelse och vad tycker föglöborna om det? Klarar man sig sedan utan färja? Hur blir det med höga fordon och cyklister? Skall man ändå ha en färja? Även detta är alltså en komplex fråga. 

 

Ltl Strand, replik:

Fru talman!

Beträffande tunneln till Föglö var det just de saker som ltl Lundberg nämnde som vi sade att man skulle utreda och titta på. Jag tycker inte att man får vara så rädd för att gå miste om några skärgårdsförmåner. Det är bara att titta på vilken fin utveckling man har haft i Eckerö när man har fått fasta förbindelser, men det är det en framtida trafikutredning får visa.

 

Vad gäller barnomsorgslagen tar jag det som ett löfte från ltl Lundberg och hoppas att den kommer till lagtinget under våren. Tidigare löften har kommit från liberalt håll och de har inte lett så långt. Det är riktigt att se på lagen ur ett kvinnoperspektiv, men jag tycker också att man skall se på den ur ett barn-, kvinno- och mansperspektiv. Det är lika viktigt att hela familjens perspektiv tas in.

 

Ltl Britt Lundberg, replik:

Herr talman!

Jag sade redan att vi har skrivit in att lagen skall utgå från barnets bästa. Det var lite slarvigt av mig, jag menar självklart ett jämställdhetsperspektiv. Vi skulle också vilja öka männens möjligheter och framför allt männens vilja att vara mera hemma med sina barn osv., så det finns många delar som det är viktigt att titta på.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson, replik:

Herr talman!

Jag vill komma med några tillrättalägganden när det gäller den uteblivna idrottsutbildningen vid Ålands lyceum som ltl Strand pratade om. Efter kommittén, där ltl Jörgen Strand var ordförande och som lämnade ett mycket bra betänkande, beslöt landskapsstyrelsen att Ålands lyceum och idrottsförbundet tillsammans skulle utreda huruvida man skulle kunna inleda en utvidgad idrottsutbildning, inte ett idrottsgymnasium. I samband med att vi angav ramarna för budgeten tog man tydligen beslutet i Ålands lyceum att inte föra fram frågan utan man bedömde att det inte rymdes inom ramarna. Det här är ett exempel på de neddragna förväntningarna och önskemålen som den här budgeten har kommit fram med. Jag vill ändå påpeka att det samarbetet med idrottsförbundet fortsätter, så vissa kurser ges redan som valfria, sedan vill jag också säga att fortfarande har våra elever i Ålands lyceum behörighet till högskole- och universitetsstudier när det gäller idrottsutbildningar t.ex. Det har alltså inte på något sätt försämrats. Det är bara det att det inte har blivit de förväntade förbättringarna.

 

Ltl Strand, replik:

Herr talman!

Till stora delar stämmer historiebeskrivningen. Jag har inte protokollet med mig från 14.3. Om jag minns rätt beslöt man att ge direktionen i uppdrag att sätta igång verksamheten fr.o.m. hösten 2003, men det skall jag kolla upp till fortsättningen av debatten. Det är helt klart så att om man inte vågar göra stora prioriteringar i landskapsbudgeten kommer alltid sådana här guldkorn att få stryka på foten när osthyvelsprioriteringarna om 4 procent görs.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Häggblom:

Herr talman!

Senaste år fick vi uppleva den största algblomningen i Östersjön under de senaste tio åren. Vad har vi för planer för framtiden för att hålla Åland rent, att se till att vi har en ren och bra miljö att leva i så att Åland också i framtiden kan vara ett turistparadis. I budgetframställningen saknar man tankegångar om att förbättra läget och att samverka med regioner runt om oss.

 

Man är villig att ge 80 procentiga bidrag till olika idrottsanläggningar, men vem skall vara i dem när man inte ger samma stöd för miljösatsningar? Vi har inlämnat en motion om att få avloppet från norra Åland till Lotsbroverket och att man där skulle få ett effektivt reningsverk. Vi anser att det också borde få ett 80 procentigt bidrag, så att vi åtminstone i de inre vikarna kan visa upp en ren miljö och att landskapsstyrelsen också tittar på de stora förorenare vi själva är samt vilka åtgärder som bör vidtas.

 

Herr talman!

Vårt Åland går för högvarv. Trots det har budgetförslaget för nästa år som c-lib-regeringen framlagt ett nytt rekordstort underskott med 18,8 miljoner euro eller över 111 miljoner mark. Det här betyder ett minus för varje ålänning på ca 700 euro eller 4.140 mark. I skatteören motsvarar det ett krav på en höjning av skatten med 6,5 procentenheter eller skatteören. Om landskapsstyrelsen fortsätter med att övervältra kostnader på kommunerna skulle Mariehamns stad bli tvungen att höja sitt skatteöre från 16 till 22,5. Detta i en högkonjunktur på Åland med full sysselsättning och en arbetslöshet på 2 procent. Då börjar man ifrågasätta landskapsstyrelsens förmåga att hantera landskapets finanser. Det åligger oss alla i det här lagtinget att bidra till att vi får en nollbudget. Den obundna lagtingsgruppen har genom våra 44 motioner fört fram förslag till en budget som t.o.m. ger ett överskott på 1,8 miljoner euro.

 

De som inte kan omfatta våra motioner och våra förslag är välkomna att komma med egna förslag för att få budgeten i balans. Vi står öppna för diskussioner; huvudsaken är att budgeten är i balans. Det galopperande underskott som nu kommer varje år i nuvarande sammansättning med regeringen Erland-Nordlund leder till en urholkning av hela självstyrelsen och trovärdigheten till hur vi kan förvalta vårt eget land.

 

Budgetarbetet har haft inslag av många utspel från landskapsstyrelsen som kan ifrågasättas. Landskapsstyrelsen försökte övervältra underskottet i budgeten på de enskilda skattebetalarna ute i kommunerna genom att pålägga kommunerna kostnader för Ålands hälso- också sjukvård samt att ta bort inkomstavdraget för skattebetalarna. Man faxa ut till kommunerna att nu skall det här gälla. Budgetarbetet ute i kommunerna har gjorts utgående från detta. Det är ett felaktigt system. Det har varit förhandlingar med kommunförbundet som har strandat. I förhandlingar skall väl båda parter komma överens om ett slutresultat. I detta fall strandade förhandlingarna.

 

Beträffande flitpengarna är det självklart att dessa skall komma skattebetalarna till godo och därför skall inkomstavdraget vara borta. Det är bra att landskapsstyrelsen kom underfund med att det krävdes lagändring för att kunna genomföra det. På fredagen före budgetförslaget skulle läggas kom man underfund med det i lagtingsgruppen: herregud! det krävs ju en lagändring för det här! Det ärbra att vi har lagar.  Liberalerna har alltid tidigare förordat att det skall finnas lagar som styr lagting och landskapsstyrelse, att man inte bara hux flux kan göra saker och ting. Så här räddades de åländska skattebetalarna från förhöjning.

 

En sak har man glömt bort i budgeten, nämligen lärarpensionerna. Det lagförslag som nu ligger är inte förenligt med vår lagstiftning. Det strider mot lagstiftningen, man får inte föra över det på det sätt som man föreslår i budgetförslaget. Tänker man göra det så skall kommunerna kompenseras fullt ut. Jag tycker att det system vi har haft har varit bra. Hur tänker man sig det nya systemet i så fall? Skall det vara den kommunala pensionsfonden som är på riket eller skall det vara i landskapets pensionsfond?  Med tanke på lagtingets trovärdighet bör man se till att lärarpensionerna i budgetförslaget ändras.

 

Om vi inte i lagtinget kan få en nollbudget, så hoppas jag att den åländska befolkningen går till val nästa höst och byter ut lagtinget så att vi får ett lagting som tar ekonomiskt ansvar. Vi kan inte leva över våra tillgångar. Ansvaret för de skattehöjningar som har skett ute i kommunerna härrör direkt från landskapsstyrelsens politik. Det har inte funnits någon annan orsak för kommunerna att höja skatteören. De andra har försökt att få ihop det så gott de har kunnat, de har varit tvungna att skära ner på verksamheten och också gått in i driften. Det har inte landskapsstyrelsen gjort med det här budgetförslaget. Därtill föreslår landskapsstyrelsen skattehöjning, dvs. höjning av radio- och TV-licensen till 200 euro. Vi har ansett att detta bör gå över budgeten totalt. Nu har vi en motion om att sänka avgiften till 50 euro. Förutom den här avgiften har människor i dag avgifter till olika antennföreningar och annat. Det är en radio- och TV-licens. Skall vi ha den kan den gå över budgeten och inte innebära skattehöjningar på detta sätt.

 

Beträffande självstyrelsepolitiken saknar vi obundna åtgärder i budgeten för att förstärka självstyrelsen. I budgeten kan vi se att centern tar avstånd från vård i Sverige. Samma center är för nedläggning av Ålandsbutiken i Stockholm, medan Ålandskontoret i Helsingfors däremot får ökat anslag. Det här visar en total okunskap om att 80 procent av de inresande kommer från Sverige. Herr talman! Det måste vara oacceptabelt av centern att föra en sådan här politik som har varit annorlunda tidigare. Detta visar också att man är långt från den politiska grupperingen Ålands framtid, vilket säkert kommer att innebära att de har många mandat i Ålands lagting nästa år. Att liberalerna för dylik politik förvånar oss inte, för de följer tidigare uppgångna spår och då kan man inte kritisera dem heller. Vi föreslår att vård i Sverige också framdeles skall finnas med och vara möjligt. Vi föreslår också en fortsättning för Ålandsbutiken i Stockholm, som förutom att locka turister också, glädjande nog, varit med och bidragit till att Ålandsättlingar och svenskar flyttat till Åland och på det viset visat att projektet Bo och arbeta på Åland har blivit lyckat så här långt. Man kan fråga sig om det här inte är en önskvärd trend för centern.

 

Därtill föreslår vi att byggbestämmelserna i landskapet bör utarbetas efter våra normer, utgående från svenska regler, för att göra det lindrigt för byggsektorn.

 

Vi föreslår också att hästregistreringen skall kunna göras på svenska i landskapet. I dag går det inte att göra det och här inte landskapsstyrelsen vidtagit några åtgärder.

 

Veikkaus verksamhet på Åland skall medföra att deras avkastning skall komma det åländska samhället till godo; dels skall man bevilja tillstånd, som nu ligger bordlagt i landskapsstyrelsen och har legat där länge. Ingen får börja driva verksamhet om man inte har tillstånd och enligt vår lotterilag skall avkastningen komma idrottsverkamheten och det kulturella till godo. Samtidigt bör man ställa kravet att deras verksamhet skall vara på svenska.

 

Vi föreslår också i en motion att handeln med Sverige bör bli aktivare och för det föreslår vi en kommission som skall tillsättas för att aktivera Sverigehandeln.

 

Nu kommer jag in på frågan om badhusprojektet. Obundnas inställning har varit att vi inte behöver några mastodontbyggen, utan badmöjligheter för den lokala befolkningen. När staden gick in för sitt skrytbygge var även de obundna i staden emot detta och önskade en renovering av Idrottsgården. Det bästa skulle vara att staden stoppar sitt bygge i stället för att nu tippa pengarna i sjön eftersom man fyller upp med en massa grus som bara försvinner i Slemmern. Men det har gått för mycket prestige i det här för att det skulle vara möjligt. Vi får hoppas och sätta tilltro till ledamöterna i lagtinget. Vi kan inte bygga två badhus på Åland och samma år. Skulle Åland ha varit en kommun, vilket inte är ovanligt runt om oss, så skulle det ha byggts bara ett badhus. Jag tror att det är viktigt att finansutskottet tittar på den här frågan.

 

När det gäller miljöpolitiken så saknas också vindkraft i budgetförslaget. I val har det varit viktigt att ta fram olika reklam med vindkraften på första sidan, åtminstone på centerns valreklam. Men i budgetförslaget har vindkraften blåst bort, samtidigt som pengar bort över våra huvuden varje dag som vi inte tar tillvara vindkraften.

 

Näringslivet i dag styrs av kunderna. Kunderna i dag kräver miljöproducerad el och där är vindproducerad el det som accepteras och som är gångbart. För de åländska företagen att man har den möjligheten. I dag finns det inte möjligheter. Den vindproducerade el som finns är fullt utnyttjad. Jag hoppas att finansutskottet också tittar på detta.

 

För att förbättra budgeten har vi också föreslagit att aktierna i Ålands Turisthotell Ab skall säljas och inbringa över 12 miljoner euro. I dag ger bolagets verksamhet ingen avkastning till landskapets budget, vilket har varit fallet alla år bolaget har varit aktiebolag.Ingen vettig människa skulle göra en så dålig investering och ha det kvar, men däremot anser – hör och häpna - centerns ledamot Jan-Erik Mattsson, tilllika gruppledare i Ålands lagting, att det inte skall säljas! Jag är lite orolig för att han sitter i finansutskottet och ha hand om Ålands pengar. En investering som är värd 10 miljoner euro och inte ger en enda nickel till landskapets budget, det skall inte säljas, för man skall spara det för framtiden! Vad då? Sälj hotellet och sätt in pengarna på ett konto, så ger de åtminstone 300.000-400.000 euro i avkastning varje år, samtidigt som anläggningen finns kvar och verksamheten där säkert bedrivs av privata intressenter som i dag, som sköter sin verksamhet bra. Det är ingen kritik riktad till dem, utan det är till landskapets innehav av lokalen, det är inte verksamheten som kritiseras utan det är ägandet. Privata kan sköta ägandet lika bra. Ltl J-E Mattsson, som förde centerns talan ansåg att man inte skulle göra investeringen. När det diskuterades allhall i Eckerö var det också ett krav från obundnas sida att vi skulle sälja Arkipelag. Då var man villig att göra det, men sedan har man backat. Var har dessa investeringspengar på 34 miljoner mark tagits från, det kan man fråga sig. Det har man glömt nu, för anläggningen finns där. Man påstår också att realvärdena kvarstår; jag vill påstå att realvärdet på allhallen i Eckerö har sjunkit betydligt och några sådana summor får vi inte ut i dag, så jag hoppas att centern kan tänka om. Om de sedan vill ha pengar för en framtida lösdriftsladugård och annat, så får vi väl debattera om det, men det har landskapsstyrelsen, glädjande nog, tagit bort i år, fastän majoriteten ifjol var för ett införande. Men det är bra att man kan ändra sig. Om ni inte kan ändra er i år, så hoppas jag att ni kan ändra er nästa år, för det verkar finnas en tröghet i politiken och det får man väl leva med.

 

Någonting som finansutskottet noga bör överväga är pengar för tecknande av aktier i IT-byn. Det blev inte det som var tänkt. Nu är det andra bolag, börsbolag osv. som är på väg dit. Är det rätt att investera där? Vi vet att det behövs pengar till andra industrier ute på landsbygden. (TALMANNEN: Talmannen påminner om rekommendationen om 15 minuter!)  I Kroklund, Saltvik, har vi ett företag som avser att bygga ut och som också använder industrilokaler; där behövs pengarna. Det skapar sysselsättning ute på landsbygden, det är ett regionalpolitiskt stöd som borde intressera också andra grupperingar än obundna.

 

Beträffande trafiken föreslår vi att pengar upptas för att bygga en tunnel till Föglö. Om skärgården skall vara livskraftig i framtiden bör vi också utveckla kommunikationerna dit och inte stirra oss blinda och vara kvar vid färjorna. Andra regioner, andra länder, bygger tunnlar, vi har Färöarna, vi har Island, vi har Norge som bygger tunnlar. Varför skall inte vi göra det? Är det faktiskt så inskränkt som ledamoten från centern anförde, att man vill ha kvar skärgårdsmiljön och att det inte skall vara fast förbindelse. Ltl Britt Lundberg anförde det i ett replikskifte. Det kan väl inte vara så illa! Vi vet att Kökar har förlorat en stor befolkning, man är under 300 personer nu. Skulle vi få en tunnel till Föglö får vi också ett nav i skärgården, ett nav som skulle göra att skärgården kan utvecklas. Om man anser att det inte är ekonomiskt möjligt, så har man också möjligheter att bjuda ut verksamheten till privata, som man har gjort på Island, privata intressenter som mot en viss summa har verksamheten och när tiden har gått ut tillfaller investeringen samhället. Är det fel att göra så? Vi vet att det finns sådana. Här tror jag att liberalerna – eftersom centern inte är villig att stöda satsningen – kan tänka sig, för framträdande liberaler är intresserade av det. Här tror jag att liberalerna, Frisinnad Samverkan, säkert socialdemokraterna och obundna kan få en majoritet i det här lagtinget. Det är bra för skärgården som skall leva. Centern vill ha färjtrafiken kvar och vi vet att vi har inte råd med den, på den nivå som den är i dag. Det går inte; då får något annat i vårt samhälle stryka på foten.

 

Beträffande ungdomspolitik vet vi att vi har ett stigande problem i vårt samhälle, nämligen användning av droger. Vill vi behålla Åland drogfritt måste vi sätta alla klutar till för att göra någonting åt det och därför har vi föreslagit en antidrogfond. Men många andra åtgärder kan vidtas. Det finns också en grupp tillsatt av landskapsstyrelsen. Jag har inte sett någon redovisning i budgetförslaget om vad den har kommit fram till.

 

Beträffande sjöfarten står och faller Åland mycket på hur sjöfartsnäringen utvecklas, hur vi skall kunna hålla våra fartyg under åländsk flagg samt rederikontorens verksamhet på Åland. Vi vet i dag att vi har ett stort kunnande på Åland i rederiverksamhet. Här kommer jag till vårt förslag att färjorna i skärgårdstrafiken kan privatiseras. Det finns ett otroligt kunnande i vårt landskap. Varför inte tillvarata det? Vi politiker är inte de bästa att driva en verksamhet. Erkänna det och bjud ut verksamheten!

 

Jag hoppas att alla skulle kunna titta på museibyråns verksamhet i budgetförslaget. De som jobbar där gör säkert ett bra jobb, men är det riktiga politiska prioriteringar när vi har 56 tjänster – ja, ni hörde inte fel! – på museibyrån. För nästa år utökas de med en inrättad tjänst, enligt budgetförslaget, medan man tar bort den enda sjöfartsutvecklaren, som har jobbat med sjöfart inom förvaltningen, den skall man ta bort! Är detta en rätt politisk prioritering? Jag hoppas finansutskottet kan titta på detta. Inte kan väl landskapsstyrelsens vision vara att Åland skall vara sjöfartsfritt?

 

Ltl A-M Pehrsson, replik:

Herr talman!

Det var många synpunkter i ltl Häggbloms gruppanförande och jag tänkte bemöta några av dem. När det gäller vindkraften säger han att man från landskapsstyrelsens sida inte bryr sig om att satsa på vindkraft. Jag tänker på miljön osv. Landskapsstyrelsen har ett intresse av vindkraft, men prioriterar, som man har hållit fast vid ganska länge, att reservkraften är så viktig att den måste man ta i första hand. Med de budgetmedel som nu föreligger finns det inte möjligheter att satsa på alla olika alternativ av elproduktion. Man har också sagt att man prioriterar biokraftproduktion därför att det har en större sysselsättande effekt än vindkraften, men för den skull har man inte på något sätt strukit vindkraften ur sin framtidsvision när det gäller energipolitik. Men som jag sade kan man inte satsa allt på en gång utan det är i första hand reservkraftsfrågan som måste lösas och som är viktig.

 

En annan sak gäller Godbyprojektet. Godbyprojektet har diskuterats tidigare och man hakar upp sig på det nu, och jag kan förstå det när det byggs två badhus samtidigt. Meningen var från början att de skulle komplettera varandra och till vissa delar kompletterar badhusen i Mariehamn och Godby varandra, eftersom badhuset i Godby har en fullvärdig inriktning på tävlingsbanor osv. Där kan det ordnas tävlingar av högre status än i Mariehamn plus, som är viktigt, att det ingår i ett större projekt som kommer att ge hela samhället mycket till godo.

 

Ltl Häggblom, replik:

Herr talman!

Vi fick ett luddigt svar varför man inte ville satsa på vindkraft och nu oroar det mig ännu mera eftersom ltl Pehrsson inte tänker ompröva sitt beslut i lagtinget. Eftersom hon är lagtingsledamot trodde jag inte att hon skulle ha bundit sig så där hårt vid landskapsstyrelsens nej till vindkraft utan att hon kunde tänka sig – eftersom vi kommer med förslaget – att t.ex. sälja hotell Arkipelag. Där finns det kapital som i dag är totalt dött. Varför inte ta in pengar för ett vindkraftprojekt som är färdigt; byggnadslov och allt är klart, det är bara att sätta igång. Det är andra intressenter än tjänstemän vid Ålands landskapsstyrelse som sköter det.

 

Beträffande prioriteringen av Godbyprojektet ifrågasatte jag om det är vettigt att satsa på det samma år och bygga två stora badhus. Mitt svar var nej. Varför kan man inte tänka sig från ltl Pehrssons sida att kanske bygga ishallen först? Det skulle vara förnuftigare och bättre för samhället totalt sett, också infrastrukturellt osv. Det lockar mera folk hit, det lockar andra, vi lockar inte mer turister med två stora badhus, det tror jag inte på.

 

Ltl A-M Pehrsson, replik:

Herr talman!

I likhet med att bygga två badhus kan man fråga sig om det är vettigt att bygga ut både biokraft, vindkraft och gasturbiner samma år! Man måste ibland prioritera. När det gäller badhuset är det, som jag sade fast jag inte hann utveckla det mera, att det ingår i ett större projekt som handlar om både ishall och skidtunnel och som jag tror att kan bli ett alternativ till de eventuellt minskade inkomsterna när det gäller färjtrafiken. Vi vet att vi har ett stort hot på inkomstsidan när det gäller utflaggning osv. Man har länge talat om att man borde hitta alternativ till andra inkomster. Idrottsturismen är en nisch som det kan löna sig att satsa på. Vi vet att det finns mycket pengar inom idrotten nuförtiden. Det är många människor som försörjer sig på idrott. Det behövs idrottsanläggningar och intresset är stort för projektet, även utifrån och det här är ett projekt som skulle täcka hela året, både vinter- och sommarsporter. Därför tror jag att vi måste hitta alternativ och det här är ett bra alternativ. Det ligger i tiden och i framtiden att satsa på ett sådant projekt som täcker hela året när det gäller idrottssatsningar.

 

Ltl Häggblom, replik:

Herr talman!

Jag blev nog inte vettigare av den där repliken. Varför kan man inte ha olika anläggningar? Anläggningar som golfbana och ishall skulle väl vara de viktiga som skulle dra nya grupper, om det är det som skall vara de nya inkomstkällorna för Åland. Jag tror inte att vi skall stirra oss blinda på om vi tappar den skattefria trafiken eller om den blir mindre, för tack vare den kan vi billigt transportera folk till Åland. Och att ställa det i relation till att man inte skulle bygga ut vindkraft förvånar mig. Det skulle spara pengar hemma samtidigt vi också har visat var man kan ta pengar i budgeten som skapar avkastning och sysselsättning plus att vi behåller pengarna hemma. Vi köper i dag energi utifrån Åland för 45 miljoner gamla finska mark – pengar som försvinner härifrån och pengarna blåser iväg ovanför våra huvuden varje dag så länge vi inte tar vara på vindkraften!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Britt Lundberg, replik:

Herr talman!

Visst är vi beredda att sälja Arkipelag. I sitt gruppanförande sade ltl J-E Mattsson, att han inte tycker att det är en bra politik att finansiera driften och framför allt inte att öka driften med medel man får genom att finansiera fastigheter. Vår linje är att vi skall vänta till beslutet att bygga kk-huset är taget och efter det räknar vi med att få bättre betalt för Arkipelag i och med att Arkipelag då har nytta av kk-huset.

 

Vad gäller tunneln till Föglö har jag varken ställt mig för eller emot någon tunnel. Jag vill bara lyfta fram att man också skall ta hänsyn till och respektera vad befolkningen vill. Jag har ingen aning om vilken inställningen är på Föglö, men visst är det viktigt att se på livskvaliteten ur flera synvinklar. Kanske majoriteten av föglöborna tycker att man vill värna om skärgårdsidyllen medan andra kanske tycker att det är väldigt viktigt med en fast förbindelse. Sedan måste någon ta ett beslut, men jag tycker att det är väldigt viktigt att man tar del av olika synpunkter. Jag är helt öppen för beslut i den här frågan.

 

Ltl Häggblom, replik:

Herr talman!

När det gäller förslaget att sälja Arkipelag är det en investering. Det finns ju också investeringar i den föreliggande budgeten. Då kunde man byta ut de investeringarna med att få inkomster. Var finns de inkomsterna? Inte på ett enda ställe! Vi kommer med ett förslag att sälja. Se på Länsmansgården i Godby! Det är plankor på väggen och lappar på fönstren, det ser hemskt ut! En sådan politik för landskapsstyrelsen, också lagtinget numera, vad det verkar. Det är vanvettigt! Sälj bort det och få in pengar så att människor kan bo på landsbygden! Det finns familjer som skulle köpa det och bosätta sig där och rusta upp det. Samma är det med människor som velat hyra Kastelholms kungsgård. De har inte fått svar på över ett år ännu på sin anhållan. Den har väl inte behandlats av landskapsstyrelsen! Vart försvinner sådant! Inte kan vi ha en sådan finanspolitik! Ett aktivt samhälle förutsätter också att landskapsstyrelsen är aktiv, men det är man inte i det här fallet utan man sitter och väntar på ett kk-hus. Då får vi vänta länge och man sitter och väntar på ett kk-hus, men då får vi vänta länge och allt står stilla. Det blir antagligen lapp på luckan överallt!

 

Beträffande tunneln till Föglö måste vi också ta ett samhällsansvar. Vad får skärgårdstrafiken kosta i framtiden? Vi vet att vi har ett budgetunderskott på 111 miljoner mark, 18,8 miljoner euro. Vi kan inte acceptera det mera, vi måste förbilliga skärgårdstrafiken, samtidigt som vi skapar förutsättningar för skärgården att leva vidare och utvecklas. Vi vet att befolkningen i skärgårdskommunerna minskar varje år. Det är oacceptabelt om vi vill ha en levande skärgård, men om man tänker som centern, att nej, det där lagtingsmandatet kan vi tappa om vi gör si eller så, ja, då kommer skärgården att dö ut! Det går inte att driva en sådan politik längre!

 

Ltl Britt Lundberg, replik:

Herr talman!

Jag tror att vi är alldeles överens om att landskapsstyrelsen är en dålig fastighetsförvaltare. Det var vi redan på den tiden när Obunden Samling satt på den ministerposten. Däremot har vi nu tillsatt en arbetsgrupp som under 2003 skall komma fram med en plan över hur vi skall göra med alla dessa fastigheter. Det finns många, många andra fastigheter än Arkipelag. Jag redogjorde för hur vi har tänkt med Arkipelag.

 

Ltl Häggblom, replik:

Herr talman!

Det finns alltså en samsyn om att landskapet är dålig fastighetsförvaltare. Då skall vi göra någonting åt det. När de obundna satt i landskapsstyrelsen tillsatte vi en utredning och kom också med förslag. Den gången fick vi ingen majoritet i landskapsstyrelsen för att sälja Arkipelag, men jag hoppas att lagting kan göra det och ha så mycket kurage att sälja ut och få in pengar. Då var det också centern som var emot det. Av någon anledning är det en helig koför centern att behålla det medan vi alla hjälpte för att bygga en allhall i Eckerö. Vi måste få pengar för att finansiera också sådana saker, men det är direkt en stöld av skattebetalarna, så länge vi inte säljer ut Arkipelag.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl P-E Eriksson, replik:

Herr talman!

Jag vet inte riktigt var ltl Häggblom har fått det ifrån att man skulle vara emot en eventuell tunnel till Föglö. Det är klart att det finns olika åsikter om ett och annat, men nog finns det också de som anammar den tanken, men jag skall gå in på det lite mera en annan dag.

 

När det gäller privatiseringen av skärgårdsfärjorna tror jag däremot betydligt mindre på det förslaget, i synnerhet vad gäller huvudlinjerna. Efter den praktik vi har av privatisering av färjor vet vi att det mest har resulterat i processer och dylikt – men det kanske skulle passa ltl Häggblom bra i sitt yrkesutövande! För övrigt har det gett resultat i sämre tonnage osv. för att få det hela att gå ihop och de som skall syssla med det får väl också betydligt mindre i kassan, har jag förstått!

 

Ltl Häggblom, replik:

Herr talman!

För det första gläder det mig att ltl P-E Eriksson är för en utredning av tunnelprojektet till Föglö. Jag tror att det är enda sättet för att få en levande skärgård. Därför är det bra om det finns olika åsikter i centern om det och att vi kan se framåt. Jag har åtminstone förstått att det finns ett stöd bland liberala väljare för tunnelprojektet, så det är bra om man också inom centern kan tänka i andra banor.

 

När det gäller en privatisering av skärgårdstrafiken, så varför inte låta en upphandling ske och se vad resultatet blir. De processer som tl P-E Eriksson hänvisar till beror på att det har varit oklarheter när man har bjudit ut det. I det skedet skulle man ha gjort allting klart. Det är inget nytt. Ta exempel från Sverige, ta exempel från Finland! Det finns färdigt utarbetade mallar som är heltäckande, men det har man tyvärr inte orkat göra från vår förvaltning. Inte är det något problem, om viljan finns! Är inte viljan från centern att man skall ha en billig och en bra trafik! Men gör den bedömningen efter upphandlingen i så fall.

 

Ltl P-E Eriksson, replik:

Herr talman!

Jag tror fortfarande inte mera på effektiviteten i skärgårdstrafiken med att privatisera den. Vi har har en fungerande trafik och vi vet att den fungerar och det där privatiserandet har varit lite mera miserabelt – då blir det lite svårare att tro att den verkligen skulle vara så där bra som ltl Häggblom vill säga.

 

Ltl Häggblom, replik:

Herr talman!

Ltl P-E Erikssons påhopp på dem som har varit privata driftsintressenter på skärgårdstrafiken förvånar mig. Hans påstående var att trafiken var ”miserabelt”. Det var ett fruktansvärt påhopp på de privata intressenter som har gjort det. Vad jag har förstått har inte trafiken på något sätt klandrats av den lokala befolkningen. Det som har varit miserabelt är landskapsstyrelsens sätt att behandla de privata entreprenörerna. Men det viktigaste skulle vara att se till att få ett kunnande, det som var småtonnagets kunnande i skärgården tidigare men som har försvunnit. Med driftsprivatisering får man igen nya företag som investerar i skärgården i stället för att det sitter tjänstemän i Självstyrelsegården. De privata företag som har skött skärgårdstrafiken har också kunnat visa plus och investerat och byggt ut i skärgården samt investerat där, vilket gör att skärgården kan leva vidare och utvecklas. Men om det är det som ltl P-E Eriksson är emot må det vara honom fritt att göra det, men jag tror att den centerpolitiken inte gynnar skärgården, varken i dag, på sikt eller i framtiden.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Holmberg, replik:

Herr talman!

Ltl Bert Häggblom påtalade i sitt anförande att centern skulle vara emot att sälja ut Arkipelag. Det är vi inte, men jag måste ta vår gruppordförande i försvar när han yttrade sig på det viset, att vi är inte inne för en försäljning för att kunna balansera budgeten. Det sade han uttryckligen.

 

Vad beträffar tunnelalternativet till Föglö är projektet inte obekant för någon. Projektet aktualiserades från Frisinnad Samverkans sida för några år sedan och det har gjorts vissa undersökningar. Nu har tydligen Obunden Samling tagit över det förberedande arbetet och driver frågan ganska hårt, vad jag kan förstå. Jag vill underrätta den obundna gruppen att jag hade förmånen att göra en bilsemester genom Norge senaste sommar där jag passerade en tull, den första var 4 kilometer lång, den andra var 6 kilometer lång. Före jag kom till det första tunnelalternativet var det en vägtull där det kostade 260 norska kronor för en bil, 44 kronor för varje person. Nå, det betalade man gott och väl, men till min förvåning fick vi betala samma summa när vi åkte tillbaka! Då kunde jag inte låta bli att ställa frågan: Vad går pengarna till? Ja, det är för att finansiera våra tunnelbyggen, fick jag till svar! Skall vi gå in för den finansieringen tror jag att Obunden Samling också måste fundera på om vi här gör skärgårdsborna – de som framför allt skall nytta tunneltrafiken – en björntjänst eller är det någonting som vi bara accepterar.

 

Ltl Häggblom, replik:

Herr talman!

Det är bra om man far ut och studerar saker och ting och det är bra att bedöma dem utgående från det. Norge har ett annat system. Man lägger kostnader på dem som utnyttjar servicen. Det betyder att skulle vi göra samma sak på Åland med den skärgårdstrafik som vi har i dag kostar det 40.000 mark per skärgårdsbo, det måste de erlägga för att vi skulle ha den trafik som vi har i dag. Skulle någon i Ålands lagting vara villig att påföra våra skärgårdsbor det? Jag tror att svaret är nej. Lägg dina reseerfarenheter i förhållande till den politik som förs. Norge har gått in för ett avgiftssystem och det är många länder som har det. Jag sade i anförandet att om man bygger tunnel till Föglö skulle den förbilliga i jämförelse med den situation vi har i dag, att skärgårdsborna inte behöver betala för skärgårdstrafiken annat än de avgifter som vi har i dag. Då får man ett plus. Det är det som jag tycker att man skall titta på. Men om man som ltl Holmberg är inne för att införa avgifter, så måste vi diskutera det då! Det skulle, som sagt,  innebära 40.000 mark för skärgårdsborna. Om det är en ny centerpolitik förstår jag att det är vissa slitningar i regeringsblocket, det är helt uppenbart!

 

Ltl Holmberg, replik:

Herr talman!

Jag ville bara väcka den här frågan för att man inte skulle tro att det är så enkelt. Jag tror att de utredningar som kommer att tas fram kanske bevisar att det inte är så billigt med ett tunnelalternativ jämfört med den trafik vi bedriver med färjor i dag. Men ett tunnelalternativ kanske är någonting att tänka på på lång sikt. Jag tror i alla fall att en trafikavgift inte är någonting som tilltalar skärgårdsborna och deras näringsliv med allt vad det innebär.

 

Ltl Häggblom, replik:

Herr talman!

Diskuterar man en tunnel i skärgårdstrafiken och skärgårdens fortlevnad – det är det som är det viktigaste – så skall man väl titta på sikt. Det är ur den synpunkten man bör titta på tunnelalternativet och göra Föglö till ett nav, förkorta trafiken till Kökar, så att Kökar inte behöver avfolkas mera än vad som har skett de senaste åren, i synnerhet senaste år, då Kökar har minskat med 30 personer, enligt uppgifter i pressen. Om vi vill ha en levande skärgård måste vi se på det här och också förbilliga trafiken samtidigt som skärgården får ett uppsving. Det är många människor som kommer att bo i Föglö och i andra skärgårdskommuner om vi får ett tunnelalternativ. Sedan får centern avgöra om de vill ha avgifter eller inte, men jag tror inte att de får en majoritet för stora belopp som ltl Holmberg ville ha!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Perämaa, replik:

Herr talman!

Den här diskussionen har vi fört många gånger förut med Obunden Samling och ltl Häggblom kommer alltid till sitt argument att ”om vi vill behålla skärgården levande, så skall vi privatisera alltihopa” enligt något amerikanst coca-cola-tänkande! Men det är inte så enkelt. Privatiseringen medför också att vi kommer att bli tvunga att sparka 50-100 personer som jobbar på färjorna. Vi har redan tidigare i debatten i dag påvisat och fått klart för oss att varenda arbetsplats i skärgården är oerhört viktig och det är inte lätt att skapa nya sådana. Därför är det förkastligt att ta bort dem som redan finns. Jag skulle också vilja fråga ltl Häggblom: På vilket sätt och vilka långsiktiga fördelar har vi uppnått genom det privatiseringsexperiment som har genomförts fram till dags dato?

 

Ltl Häggblom, replik:

Herr talman!

Privatisering innebär inte att färjorna kommer att gå utan anställda. Det betyder att arbetsgivaren är en annan, precis som när Arkipelag i tiderna drevs av landskapet och driften sedan över gick i privat regi. Vad är skillnaden? Ingenting! Varför kunde man göra det där och inte i det här fallet? I det här fallet anser jag också att färjorna skulle säljas ut, men man kan göra som i fallet Arkipelag att man har kvar själva fastigheten som nu i regeringsblocket håller fast vid. Jag tycker att man kan bjuda ut både och. Samtidigt får vi företag ute i skärgården som genererar nya människor. Bokföring, arbetsledning och allt annat sitter i dag i Mariehamn, de sitter på Självstyrelsegården, de är inte anställda i skärgården. Samtidigt som de som jobbar i skärgårdstrafiken inte har något krav på sig att vara bosatta i skärgården i dag; många av dem bor på fasta Åland. Vad ger det för arbetskrafter i skärgården? Inte någonting till den delen! Det finns inget krav. Men om man vill ha det här, så kan man vid upphandlingen ställa krav på att det skall vara skärgårdsföretag som driver det. Vilka långsiktiga fördelar, frågade ltl Perämaa. Det har långsiktiga fördelar om man låter det fortsätta. Företagen har skapat sysselsättning och också annan verksamhet ute i skärgården. Jag menar om det här är liberalernas sätt att ta död på skärgården, att de inte skall få utvecklas och att det skall vara jantelagen som gäller, då kan vi inte heller diskutera någon framtid, varken för skärgården eller för företagare i skärgården. Ltl Perämaa har också kritiserat dem som har ifrågasatt fiskodlingen. Det är samma resonemang du för, men omvänt, det är ett s.k. motsatsslut du kommer till.

 

Ltl Perämaa, replik:

Herr talman!

Jag skall återkomma till trafikpolitiken i mitt anförande. I varje fall är det så att själva arbetsplatsen blir kvar oberoende om en färja är privatiserad eller inte. Men det är en avsevärd skillnad om man skall tänka sig att bosätta sig i skärgården om man har en ordinarie arbetsplats eller en arbetsplats i ett privat företag som har totalentreprenaden på tre eller fem år. Det är inte lätt att övertyga en bank om man vill bygga ett hus om man har en tjänst och ett företag som har entreprenaden i tre år, så det skulle vara väldigt illa för skärgården om man skulle gå in för en sådan här sak. Min fråga var vilka långsiktiga fördelar som eventuellt har uppnåtts och jag ser inte det har uppnåtts några fördelar i dag, inte ens för landskapets kassa. De mycket duktiga engreprenörer som har drivit färjorna under ”experimenttiden” har gjort det efter bästa förmåga också skött trafiken, men jag vill hävda att inte alla av dem mår så hemskt bra i dag med den situationen som råder nu, så några fördelar på den sidan finns inte heller.

 

Ltl Häggblom, replik:

Herr talman!

Jag förstår inte det här! Vi har ett budgetförslag där det står att privatisering är billigare i drift. Nu säger ltl Perämaa att det inte är så! Landskapsstyrelsen har redan konstaterat att en driftsprivatisering är billigare. Varför vill man sälja ut svinavelsstationen? Jag tror att det är viktigt, ltl Perämaa, att se på hur skärgården skall leva vidare. En driftsprivatisering genererar nya arbetsplatser också i skärgården. Slutsatsen av ltl Perämaas påstående är att när landskapet har dem är arbetsplatserna trygga, färjorna skall köra oberoende om det bor någon människa där eller inte. Inte är man tryggare i dag i samhällets regi. Inte menar väl ltl Perämaa att bara för att man är i landskapets tjänst skall man vara trygg för alltid? Det är ingen skillnad på tryggheten i vårt samhälle i dag om det är i samhällets regi eller privat. Vi lever lika osäkert i båda och då går resonemanget inte ihop.

 

FÖRSTA VICETALMANNEN: Talmannen vill påminna om att replikerna skall hänföra sig till det föregående anförandet.Replikskiftet är avslutat. 

 

Landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Till först vill jag säga att det har diskuterats ganska mycket om att sälja Arkipelag och då måste jag påminna lagtinget om att Arkipelag är sålt för många, många år sedan, alltså namnet Arkipelag. Det är alldeles fel att använda det. Det heter Fastighetsaktiebolaget Turisthotellet, det är det ni diskuterar. Jag tänkte inte blanda mig i debatten, men som en information vill jag påminna om att det är fel att använda det ordet.

 

Det jag bad om ordet för är naturligtvis museibyrån, där man funderar över det stora antalet anställda och vad de gör. Det förstår jag, och det har att göra med att vi i budgeten föreslår en omorganisationför att visa och ge ett tydligare ansvar inom organisationen. Detta gör att vi nu har museibyråns kostnader förda på ett enda moment: 46.60.20 och nu ser man hur många det är. De har alla funnits i många, många år, men det har varit några på en sektion och några på en annan. Nu blir organisationen sådan att sektioner blir enheter, helt i linje med förvaltningsreformen som anger hur det är uppbyggt från avdelning till byrå till enheter. Det här är viktigt av många skäl, speciellt viktigt inom denna stora byrå när det har funnits så många anställda. Med detta vill vi tydligare göra klart vilka uppgifter var och en har, hur de är fördelade, det är bra att alla inom museibyrån vet vem som anställs, vart de anställs och för vilka uppgifter. Ansvaret för budgeten blir nu fört på ett moment  och så kommer man också att bättre kunna utnyttja utrymmen, så det blir en effektivisering. Om den sedan leder till någonting annat när det gäller personalminskningar återstår att se. Först måste vi genomföra organisationen.

TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Häggblom, replik:

Herr talman!

Jag tycker att utbildningsministern har hamnat på rätt ställe när hon är så pedagogisk att hon säger detta om Arkipelag! Jag tror att ingen i lagtinget är osäker på att motionerna som har inlämnats gäller en försäljning av aktierna i Ålands Turisthotell Ab. Det är också de inkomsterna vi diskuterar. Ordet Arkipelag har alltid använts i lagtingsdebatten, så jag tror inte att det är någon som är villfarelse till den delen.

 

Om repliken angående museibyrån gällde mig förstår jag den inte, för jag nämnde bara antalet anställda vid museibyrån, så jag går inte in på den diskussionen i övrigt utan jag jämförde med sjöfartsutvecklaren. Man har alltså 56 anställlda på museibyrån och alla de är kvar medan man sparade bort sjöfartsutvecklaren som har en näring som är 40 procent av BNP på Åland. Då var min fråga hur vi skall leva på Åland i framtiden om visionen för landskapsstyrelsen var ett sjöfartsfritt Åland.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Lantrådet:

Herr talman!

Ltl Häggblom levererade i vanlig ordning en ordentlig bredsida mot sitt gamla parti Åländsk Center. Jag har tänker inte här bemöta alla de saker som togs upp, men en sak tycker jag är viktig att bemöta just nu och kanske tillrättalägga om det råder någon sorts missuppfattning här i lagtinget på grund av de skrivningar som finns i budgeten.

 

Det gäller vård utom Åland och de åländska patienternas rätt till vård på svenska. Det står så här i ÅHS-planen: ”Det åligger de remitterade instanserna inom ÅHS att kontinuerligt övervaka att den köpta servicen är ändamålsenlig, av hög kvalitet och att priset överensstämmer med det som avtalats. ÅHS skall också tillse att patienterna erhåller information på sitt modersmål och att den skriftliga informationen, den s.k. epikrisen, finns tillgänglig på svenska i patientjournalen.

 

Jag antar att den uppfattning som kanske har blivit rådande har att göra med att man från ÅHS:s sid har sagt att anslaget för vård utom Åland har minskats med 14 procent och att det innebär att flera patienter kommer att remitteras till Finland. Men jag tycker inte att man får blanda ihop de sakerna, att flera remitteras till Finland och att det skall bli någon sämre språkservice. Alla patienter har rätt att begära att vård på sitt eget modersmål. Att det skulle ha funnits någon diskussion i landskapsstyrelsen om att ändra på den principen känner inte jag till, utan tvärtom, vi är fortfarande lika fast övertygade om att vi skall se till att vi har de resurser som behövs för det. Jag har förstått att man också har fört en diskussion om detta i ÅHS:s styrelse och att man där också kommer att försöka hålla en fast linje och värna patienternas rätt på detta område.

 

Ltl Häggblom, replik:

Herr talman!

I vårt budgetförslag fanns det utrymme för vård i Sverige. Vi anser att det fortfarande bör finnas. Lantrådets uttalande är endast en from förhoppning att man nu skulle ha lärt all personal på sjukhusen i Finland att prata svenska. Så är det inte. Många av dessa instanser gör sitt bästa för att göra det, men de har inte möjligheterna att göra det och därför anser vi att alternativet med Sverige skall finnas för de patienter och för de ålänningar som vill.  I vårt budgetförslaget finns som sagt detta alternativ med.  Ta det från försäljningen av aktier på Arkipelag, om centern och lantrådet skulle vilja göra det. I stället för att de ligger där oanvända. Bara räntorna på det skulle räcka till vården i Sverige.

 

Lantrådet:

Herr talman!

Jag vill understryka att det är inte så att patienterna skall sluta remitteras till Sverige utan det är fråga om en minskning av anslaget för vård utom Åland med ca 14 procent och det innebär att man kanske måste se över vilka som också kan remitteras till Finland. Det innebär också att man måste se över att de patienterna faktiskt får vård på svenska. Det är ett oeftergivligt krav från landskapsstyrelsens sida, vill jag understryka i den här diskussionen.

 

Herr talman!

Diskussionen om turisthotellet och försäljning av aktierna där har varit en långkörare. Från landskapsstyrelsens sida har vi satt det med i budgeten som en eventuellt kommande försäljning, men knappast vill vi sätta ut de aktierna till försäljning förrän vi klart vet när ett kultur- och kongresshus kommer att byggas. Det vore väldigt dumt att i dag sätta en annons i tidningen och sälja aktierna i turisthotellet när man inte vet när kk-huset kommer att byggas. Det måste rimligen bli en ganska stor skillnad på prislappen om man vet att det står ett stort och fint kultur- och kongresshus på andra sidan gatan eller om man inte vet det. Därför avser nog landskapsstyrelsen att avvakta med försäljningen, men vi vill ha klartecken för att ha möjlighet att göra det. Jag tycker också att det är ansvarsfullare att spara den resurs som där finns därför att den grundplåt som en försäljning av aktierna skulle inbringa behövs mycket väl för att vi skall kunna ha råd att bygga också ett kultur- och kongresshus eftersom det kommer att bli en dyr satsning när den väl förverkligas. Så har vi sett på det i landskapsstyrelsen och vi hoppas att vi skall kunna få lagtingets välsignelse för en sådan strategi.

 

Ltl Häggblom, replik:

Herr talman!

Det står uttryckligen att vård i Sverige skall minskas under kommande budgetår. I så fall hoppas jag att landskapsstyrelsen uttryckligen för fram den information som sägs nu att det inte skall minskas, så att var och en i egenskap av ålänning har den rätten att begära att bli remitterad till Sverige, precis samma som statsministern i Sverige har utlovat att svenskarna också skall få välja vård utanför Sverige.

 

Beträffande försäljningen av aktierna i turisthotellet utvisar lantrådets påpekande, att man inte litar på sin egen kompetens eller att man kanske inte kommer att sitta så länge i landskapsstyrelsen, för man är rädd för att de pengar som man skulle få in skulle slösas på någonting annat. Är det så illa att så fort pengarna kommer i handen börjar de brinna och skall ut på något annat? Jag hoppas att det inte är så. Varför inte gå ut med en anbudsförfrågan och titta vad man kan få för det i dag; i stället skulle vi ha 12 miljoner euro och då utgår vi från ett lågt kvadratmeterpris. Det ger inte någon avkastning överhuvudtaget, så är det inte bättre att ta ut pengarna och sätta dem på bank och få en vanlig bankränta i varje fall. Det skulle säkert räcka till arkitektkostnader för ett kk-hus.

 

Lantrådet:

Herr talman!

Landskapsstyrelsens målsättning är att patienten skall få vård på svenska. Man kan få vård på svenska i Sverige och rimligen också i Finland. Om man inte kan få vård på svenska, skulle vi inte kunna remittera en enda patient till Finland. Om jag har förstått saken rätt finns det också fungerande system där och man kan få vård åtminstone till vissa delar på svenska och det är de systemen som vi måste utnyttja så mycket som möjligt. Men grunden skall vara klar: vård på svenska för patienterna.

 

Herr talman!

När det gäller turisthotellets aktier återigen tycker jag att det skulle vara nästan vanskötsel av landskapets ekonomi att man i dag skulle sätta försäljning av de aktierna och få det pris som det inbringar i dag om man tror att efter några år skall det byggas ett kultur- och kongresshus, för rimligen måste prislappen vara betydligt större och betydligt bättre för landskapet om man vet att det byggs ett kk-hus där bredvid.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Wiklöf:

Herr talman, värderade lagtingskolleger, herr lantråd, bästa landskapsstyrelse, värderade radiolyssnare!

Så har då, bästa vänner, regeringen Nordlund, koalitionen centern och liberalerna, presenterat sin andra budget. Det är en budget med fortsättningsvis stora underskott, även om inget akut lånebehov föreligger. Det är en budget med fortsättningsvis stora underskott, även om inget akut lånebehov föreligger. Det är en budget med nedskärningar som av regeringspartiernas företrädare betraktats som ett mandomsprov, inte minst för oppositionen, som inför behandlingen av 2002 års budget krävde att budgten skall vara i balans.

 

Enligt min mening har landskapsstyrelsen gjort budgetförslaget till ett mandomsprov för kommunerna genom att på dessa övervältra mycket betydande sparåtgärder vilket riskerar slå hårt mot de sociala omsorgerna, mot grundskolan och mot många andra mycket angelägna områden. Detta i ett läge där behovet av omsorg om de älre är mycket stort och ytterliare kommer att accelerera, i ett läge där trycket på ökad barnomsorg tilltar, i ett läge där behoven för våra handikappade också ökar, i ett läge där skolan kräver ytterligare anslag och nedskärningar, i ett läge där sprit och narkotika skördar ytterligare offer och vård utom Åland framstår som nödvändigt med mycket höga kostnader som följd. Det här tilltaget från landskapsstyrelsen kommer i en situation när staten fortsätter att konfiskera kommunernas samfundsskatter, vilka inte kompenseras fullt ut av landskapet, och där landskapsandelarna i realiteten inte har varit i paritet med den verkliga kostnadsutvecklingen som kommunerna haft för sina lagstadgade verksamheter.

 

Bästa lagtingsledamöter!

När man läser regeringens handlingsprogram och centerns och liberalernas program inför senaste val var det här en utveckling som ålänningarna minst av allt borde ha förväntat sig. Antingen förde man folket bakom ljuset eller också var man så aningslös att man inte förstod vad som väntade. Löftena, vågar jag påstå, handlade mycket mera om guld och gröna skogar än om rostigt järn och kalhyggen, vilket på vissa områden nu blev fallet.

 

Vid sidan av ÅHS, Ålands hälso- också sjukvård, är verkligheten sådan att det är kommunerna som gentemot medborgarna i hög grad svarar för vård, skola och omsorger, alltså de områden som enligt min och socialdemokraternas mening – och jag hoppas många andras mening – utgör samhällets absoluta kärnverksamhet. I val ställer alla partier upp kring dessa frågor och säger att de här verksamheterna skall vi säkerställa. Socialdemokraterna kommer inte att ge avkall på de löften vi har gett beträffande dessa områden och därför tänker vi inte medverka till de försämringar som landskapsstyrelsen föreslagit och som får svåra följdverkningar ute i kommunerna.

 

Det är min förhoppning att lagtinget kommer att gå in på en annan linje, och själv har jag därför med partiets fulla stöd lagt en finansmotion som dels tar sikte på en betydligt mjukare övergång av pensionsansvaret för grundskollärarna från landskapet till kommunerna, om det nu absolut är nödvändigt, och dels att landskapet fullt ut kompenserar kommunerna för konfiskationen av kommunernas samfundsskatt. Detta eftersom landskapet också erhåller en betydande del av nämnda skatt tillbaka genom att den påverkar statens intäkter och vår egen klumpsumma. 

 

Socialdemokraterna har tidigare varit med och delat ansvaret, t.o.m. på finansministerposten, när man tvingats till svåra budgetsaneringar. Så var fallet exempelvis i början på nittiotalet inför införandet av Ålands friare ekonomi. Det klarades ut utan att vår välfärd hotades och även utan permitteringar, vilket nu landskapsstyrelsen aviserar genom sådan lagstiftning. Det anmärkningsvärda är att vid den tidpunkten genomled vi den värsta depressionen under hela efterkrigstiden och då hade vi ine heller tillgång till den kassa  landskapet nu har men klarade ändå problemen. Då fick vi utstå mycket kritik inte minst av nuvarande finansansvarige Olof Erland, som i dag, trots en relativt hygglig konjunkturbild och världrekord i sysselsättning och god likviditet, ändå inte mäktar med uppgiften.

 

Vi är också den här gången, herr talman, beredda att ta vårt ansvar men tror inte det är seriöst möjligt att på en vecka genom finansmotioner lägga sådana långsiktigt genomtänkta förslag som skulle lösa problemen när sittande landskapsstyrelse med trekvartsår bakom sig och hela landskapsförvaltningen till sitt förfogande inte har klarat uppgiften. Hela budgetläget och konstruktiva förändringar kräver mycket hårt arbete och seriösa överväganden än vad en vecka utan analysresurser skulle ge vid handen.

 

Enligt vår mening löser inte heller en massförsäljning av tillgångar de egentliga problemen på driftssidan, även om det likt ”kissandet i byxorna kan värma för stunden” och därför också till vissa delar bör kunna övervägas. Det är inte säkert att landskapets alla närmare 325 bebyggda fastigheter försvarar sin plats vad gäller driftskostnader och viktiga strategier. Sådant bör också övervägas.

 

En sänkning av driftskostnaderna kräver betydande strukturella förändringar där varje förvaltningsområde noggrant måste analyseras. Framtida driftskostnader för varje ny investering måste också skärskådas och beaktas. Man måste också överväga att avstå från penningtransaktioner till områden och ändamål som inte tillhör landskapets kärnverksamhet. Landskapets roll som mer eller mindre totalfinansierare av olika storinvesteringar av närmast kommunal art måste på sikt övergs och bringas tillbaka till den gamla ordningen, då bidraget var maximerat till 25 procent. En sådan ordning måste införas så snart de projekt färdigställts med extraordinär landskapsfinansiering, vilka såväl landskapsstyrelse som lagting utlovat. Sannolikt finns det också skäl att se över en hel del av vår lagstiftning, vilket landskapsstyrelsen gett antydningar om.

 

En förbättrad kostnadseffektivitet inom förvaltningen kan enligt vårt synsätt inte ta sig uttryck i permitteringar och avskedanden men väl genom en grundligt genomtänkt naturlig avgång. Kraftigt förhöjda avgifter på våra landsvägsfärjor, som på ett avgörande sätt kommer att försvåra för turismen i skärgården, liksom lärarlösa lektioner och förstorade klasser, som landskapsstyrelsen antytt i offentligheten upplever vi inte heller som de slutliga svaren på landskapets budgetproblem.

 

Men det kan konstateras att mycket av de problem vi i dag upplever har sin upprinnelse i landskapsstyrelsens och kanske också mångas våra egna löften och den löftespolitik som har varit rådande.Att man har insett problemet kan vi se genom att landskapsstyrelsen nu övergett tanken på en totalfinansiering av golfbanan i Grelsby och därför återgått till tidigare finansieringsprinciper som gäller för andra byggherrar på området. Det är bra!

 

Socialdemokraterna är beredda att överväga och stöda alla förnuftiga budgetsanerande åtgärder som landskapsstyrelsen lägger fram för att korrigera driftskostnaderna, men åtgärder som på ett avgörande sätt sätt drabbar de behövande inom hälso- också sjukvården, utbildningen, äldreomsorgen, barndagvården och de handikappade och cancersjuka kommer vi att motarbeta därför att på dessa områden är vi medvetna om de växande och mycket välmotiverade behoven. Det vet vi, eftersom många av oss också arbetar i kommunerna. Det innebär naturligtvis, trots vårt stöd, att också dessa områden måste utvecklas med hög kostnadseffektivitet som kännetecken. Någon slapphet kommer vi inte att tolerera.

 

En faktor som för socialdemokraterna känns som ytterligare särskilt viktigt när det gäller resurstilldelningen inom dessa områden är det faktum att arbetet inom dessa nämnda områden i mycket stor utsträckning utförs av relativt sätt lågavlönade kvinnor som sliter hårt i sitt arbete. Här är det inte sällsynt med sjukdom och utbrändhet, vilket sjukskrivningssiffrorna över åren verkligen vittnar om. Här behövs uppmuntran, stimulans och förbättrad lönesättning och inte personalreduceringar och ännu sämre arbetsvillkor, vilket kan bli följden av landskapets sparpolitik. Hela offentliga sektorn inom kommunerna ligger, som landskapsstyrelsen säkert vet, mycket dåligt till vad gäller framtida nödvändiga personalrekryteringar, särskilt efter det att 40-talisterna gått i pension. Det är en jätteutmaning att skapa sådana villkor att offentliga sektorns högprioriterade områden verkligen attraherar anställda i framtiden.

 

Herr talman!

Det som oroar mig är att landskapets nedskärningar mot kommunerna för 2003 inte visar hela bilden. Nedskärningarna är klart större för 2004 om landskapsstyrelsens förslag går igenom och samtidigt har vi lagt på minnet att respresentanter för landskapsstyrelsen i offentligheten antytt att det här bara är en början på vad som komma skall. Regeringen – landskapsstyrelsen – är inne på fel spår.

 

En annan fråga som jag gärna vill ta upp i den här budgetdebatten och där landskapsstyrelsen enligt mitt synsätt förtjänar beröm gäller situationen på bostadmarknaden. Samtidigt som bostadsbyggandet accelererat och landskapet också genom införandet av direkta lån påverkat positivt – jag vill verkligen understryka att vi tycker att det är mycket bra – är det så att vi ändå har en gående process som urholkar hela hyresboendesystemet. Takten är skrämmande hög när det gäller konverteringen av hyresbostäder till ägobostäder och väldigt många hyresgäster kommer faktiskt i dag i kläm. Inte minst i Ålands huvudstads Mariehamn ser vi den här skrämmande utvecklingen, som trots ett högt bostadsbyggande för ett par veckor sedan redovisade 230 bostadsbehövande på stadens kölista. Alla har inte råd att köpa eller bygga en ägobostad, vare sig det handlar om ett egnahem eller en aktielägenhet. Väldigt många önskar inte hellre än ett hyresboende. Men utarmningen av hyresbostadsbeståndet inger verkligen skäl till oro. Det blir alltmer uppenbart att enbart kommunerna och vissa seriösa bolag, däribland flera av våra försäkringsbolag, snart är de enda säkra bostadsbyggarna när det gäller ambitionen att bygga hyresbostäder som också i framtiden förblir hyresbostäder. Det här är verkligen någonting att ta fasta på och vi vädjar till landskapsstyrelsen att notera denna allvarliga utveckling. Samtidigt vädjar vi om att landskapsstyrelsen skulle sörja för att låneanslaget för hyresbostäder verkligen räcker till och, om inte, att man kommer med en tilläggsbudget. Vi ber också landskapsstyrelsen se över regelverket som nu underlättar försäljning av hyreslägenheter till ägobostäder för att bevara ett tillräckligt stort hyresbostadsbeständ. Vi menar att alla människor har rätt till en dräglig bostad och här är ett tillräckligt stort antal hyresbostäder enda lösningen.

 

Fru talman!

Ser vi till landskapsstyrelsens näringspolitik finns det inte så mycket att glädja sig över. Risken för att kryssnings- och färjtrafiken flaggar ut är fortfarande överhängande, med allt vad det skulle betyda av ledsamma scenarier i form av drastiskt intäktsbortfall för kommunerna och säkerligen ytterligare också nedgång i turismen, ytterligare risker för nedgång i handel och överhuvudtaget risker för en försämrad framtidstro att bo och satsa och investera på Åland. Den utredning som på statens försorg har gjorts inger oss vissa förhoppningar och vi  hoppas att landskapsstyrelsen i samarbete med riksmyndigheterna skall finna en bra lösning på den allvarliga sjöfartsfrågan.

 

Det åländska jordbruket går fortfarande kräftgång. Från över 1.000 aktiva år 1980 är bönderna nu snart under 600. Hälften av deras inkomster kan härledas till olika stödformer och dessutom visar statistiken att även löneinkomster har mycket stor del i jordbrukarnas inkomstbild.

 

Fisket – en paradgren ännu på åttiotalet med över 30 procent av hela landets fiskeflotta i åländsk ägo – är i stark avveckling. Fisketiderna för lax är så satta att yrkesfiskarna inte ens hinner fiska upp den legala de kvot tilldelats. (TALMANNEN: Jag påminner om den rekommenderade tiden).

Trålfiskeflottan har decimerats till någon enstaka enhet. Det av miljöföroreningar starkt hotade kust- och skärgårdsfisket är snart det enda vi har kvar. Den mest naturliga näring till självförsörjning Åland har till följd av sitt vattenomflutna läge, alltså havsfisket, är på slutrakan, om vi inte kan en få en förändrad och förbättrad politik.

 

Landskapsstyrelsen har inte heller mäktat med att skapa förusättningar för en skärgårdspolitik som skulle ge ett nyskapande inom näringslivet och stabilisera eller öka invånarantalet i skärgårdskommunerna. I stället resonerar man kring någon form av utbildning inom vattenbruket – fiskodlingen – som i nuvarande former tyvärr inte kan generera en hållbar utveckling. Utlokaliseringar av landskapsenheter är tydligen också det omöjligt, men tack och lov sköt man ändå upp utbyggnaden av förvaltningshuset i Mariehamn med ytterligare en våning. Som ni har sett av motionerna vill föra ett seriöst resonamang om huruvida IT-byn alls skall förverkligas.

 

När det gäller skärgården kan man konstatera att Sottunga, Kumlinge, Brändö, Föglö och Kökar i dag har färre invånare än invånare än vad man hade år 1750. Det är alltså i dag klart under 10 procent.

 

På miljöpolitikens område hade Lasse Wiklöf och hans kolleger i den socialdemokratiska lagtingsgruppen mycket stora förhoppningar ställda till den nya landskapsstyrelsen, framför allt därför att det liberala inslaget var så tungt – på centern hade vi inte samma förväntningar. Vi trodde att nu skulle det börja hända saker. Nu skulle jordbruksomställningen i ekologisk riktning verkligen skjuta fart. Nu kunde vi vara förvissade om att avfallshanteringen äntligen skulle få sin lösning. Nu kunde vi vara säkra på att vattenskyddet skulle optimeras bland mycket annat som uttryckts av våra kära liberaler i opposition. Hur gick det? Kära vänner, jag låter medborgarna avgöra detta på egen hand utan politiska propåer. Verkligheten talar sitt tydliga språk.

 

Från socialdemokratisk sida vill jag ge det löftet att vi, om vi en vacker dag kommer i regeringsställning, skulle göra mycket mera för att begränsa föroreningarna till våra vattendrag, för att verkligen sätta fart på jordbrukets omvandling i ekologisk riktning och för att skapa en marknad för ekologiska närodlade produkter på Åland, vilket vårt samhälle lider stor brist på.

 

Fru talman!

Jag avsluta detta korta anförande med några ord kring landskapsstyrelsens s.k. aftonskolepolitik – den utvecklingsfas i relationerna mellan Åland och riket som jag själv och mina partivänner verkligen ställde stora förhoppningar till och där vi också berömde kontaktskapandet. Men har medborgarna fått det något bättre av det? Jag har inte svaret, men vad jag med säkerhet vet är att landskapet på skattelagstiftningens område hela tiden förlorat mark, trots att ökad skattebehörighet så länge jag kan minnas varit centerns paradnummer i val och valprogram. Kontentan på det är området hittills är, bästa kolleger och lyssnare, ett påtagligt misslyckande. I stället för ökad skattebehörighet förlorar Åland för varje bestämmande över skatter som vi de facto att har rätt att bestämma om enligt gällande lagstiftning. Det kan vi socialdemokrater aldrig acceptera.

 

Ltl Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

Vad gäller landskapsstyrelsen som fastighetsförvaltare nämnde jag redan tidigare att det sitter en arbetsgrupp som förbereder ett förslag om vilket öde som väntar våra 324 fastigheter. Under år 2003 kommer arbetsgruppen att lägga fram sitt förslag och då kommer du att få svar på dina frågor.

 

När det gäller sjukskrivningar också utbrändhet är det angeläget och väldigt viktigt att söka orsaken till vad det beror på att så många är sjukskrivna. Siffror visar på det, säger ltl Wiklöf  i sitt anförande, och det är bra att ni har lyckats få tag på några siffror. För att få fram fakta behövs statistik, särskilt statistik som är baserad på kön. Men jämställdhetsdelegationen har faktiskt kritiserat landskapsstyrelsen ganska hårt och kommit med förslag om att det skulle behövas mycket mera statistik. Statistik är viktig för att man skall ha en grund för sina beslut och åtgärder.

 

Ltl Wiklöf, replik:

Fru talman!

Jag utgår från att ltl Lundberg inte resonerar som så att det är av lättja de är borta från sina arbetsplatser eller någonting sådant, utan vi har, åtminstone i Mariehamns tad, en ganska god överblick av situationen, hur den är, har varit och vart den är på väg. Jag tror att åtminstone tidvis har den varit mycket allvarsam. Sjukdom och utbrändhet är inte några sällsyntheter inom de här sektorerna. Jag tror inte att ytterligare begränsade anslag kommer att underlätta processen därför att det är inte nedskärningarna av personal och tuffare arbetsvillkor vi behöver, vi behöver underlätta för de här människorna och skall kommunerna som offentliga arbetsgivare ha någon chans i framtiden måste vi se till de här frågorna. Jag tycker att situationen faktiskt är ganska jobbig.

 

Ltl Lundberg, replik:

Fru talman!

Ltl Wiklöf måste ha missförstått mig. Jag menar inte att kritisera att folk är utbrända och sjuka, utan jag ville få fram att jag väntade mig att det skulle komma kritik om att det finns så dåligt med statistik över att man faktiskt kan se hur mycket folk verkligen är sjuka och att vi måste försöka hjälpas åt att få dessa människor friska och må bra på sina arbetsplatser. Jag menar på inget sätt att misstänkliggöra och på något sätt försöka ta fram att det skulle vara någonting skumt med att folk är borta från sina arbetsplatser, utan tvärtom, är det väldigt, väldigt viktigt att vi får hjälpas åt att få människor att må bra på sina arbetsplatser.

 

Ltl Boman:

Fru talman!

Äntligen har även landskapsstyrelsen insett  det  jag framfört under flera års tid, nämligen att den offentliga sektorn är för stor och kostnaderna för höga. Att vi har världens största offentliga sektor är inget att skryta över, men tidigare landskapsstyrelser har inte lyssnat på kritiken utan ytterligare ökat på den offentliga sektorn. Nu hoppas jag att en bättring kommer till stånd och jag ser även fram emot att vi får en permitteringslag, men trots det så bör vi inte tveka att minska på överflödig personal genom uppsägning.

I år har ett rekordantal finansmotioner flutit in och  jag bidrar med  endast tre stycken.  Däremot kommer jag i detaljbehandlingen av budgeten föreslå neddragningar av vissa moment.

 

Angående de  finansmotioner jag lämnade in senaste år så har åtminstone en gått i min riktning trots uteblivet stöd vid omröstningen. Det gäller lösdriftsladugården vid lantmannaskolan som  inte kommer att förverkligas, trots ledamoten Gun Carlsons anförande senaste år om hur livsviktig denna ladugård var.

 

När det gäller svinavelsstationen, som jag redan tidigare velat lägga ner, tycks nu allt fler  inse att landskapet inte skall syssla med sådan verksamhet. Märkligt är dock att denna svinstation skulle klara sig med 39.000 euro detta år men nästa år då den enligt landskapsstyrelsen skall läggas ner skall den kosta 57.000 euro.  Jag hoppas att vi får en majoritet i lagtinget för att landskapet inte skall satsa mera pengar i detta socialiseringsprojekt, så jag hoppas på stöd för min motion om att den äskade summan om 57.000 euro skall utgå. Och eftersom landskapsstyrelsen i sin motivering framhåller att svinnäringen för närvarande är den mest lönsamma husdjursproduktionen i Finland så torde spekulanterna stå på kö för att få köpa vår svinstation. Så istället för en kostnad kan det bli en inkomst för skattebetalarna.

 

När vi ändå rör oss i lantmannaskolans domäner så anser jag  och har ansett många år att den ordinarie skolverksamheten skall läggas ner och skolan  omvandlas till en kursgård som  kan hålla kurser för jordbrukarna i ämnen där EU fordrar att man genomgått kurs för att erhålla vissa bidrag.  Säkerligen kan någon av skolans stora lärarstab erhålla anställning som konsulter för att driva dennna kursverksamhet. Kostnaden per elev vid lantmannaskolan är skrämmande höga 32.429 euro per år. Som exempel kan framföras att sjömansskolan klarar sig med 12.607 euro per elev och år och Ålands lyceum med låga 6.944 euro per elev och år. Av detta kan man dra slutsatsen att lantmannaskolan är överbefolkad av lärare .

 

För att få ett någorlunda effektivt utnyttjande av lantmannaskolans fastigheter kunde både hantverks och husmodersskolan flyttas dit. De överblivna skolhusen i Kvarnbo och Tosarby skall naturligtvis säljas så fort bortflyttningen skett.  När det gäller  de tre nämnda skolorna finns mycket pengar att spara , inte enbart på att de utnyttjar samma lokaler; även övriga synergieffekter i form av gemensamma lärarkrafter o dylikt kan ge stora inbesparingar.

 

Senaste år motionerade jag även om att anslaget för samhällsekonomiska projekt skulle minskas med 1.000 000 euro. Detta anslag avsåg badhuset i Mariehamn och Godbyprojektet. Tyvärr lyckades jag inte få förståelse för denna viktiga åtgärd och snart står Mariehamns stad med en  kvarnsten om halsen i form av ett enormt överdimensionerat badhus. Redan nu hörs dock klagolåtar från badhusförespråkarna när de börjar inse hur de förstört stadens ekonomi för många år framåt. Men i vanlig ordning skyller de på landskapsstyrelsen.

 

När det gäller vår överbefolkade museibyrå blir man verkligen förvånad över att ansvarig ledamot inte insett att vi bör hushålla med skattebetalarnas pengar. Istället går Gun Carlson ut i massmedia och skryter om att ingen blir uppsagd och ingen får lägre lön i samband med den aviserade omorganisationen. En ekonomiskt sinnad ledamot hade tagit tillfället i akt och minskat på överflödig personal, där jag för övrigt anser att man borde börjat i ledarskiktet. Det är ingalunda enbart när det gäller värdshusets uthyrning som ledningen visat sin inkompetens. Även skötseln av Jan Karlsgårdens  byggnader  verkar vara eftersatt. Skötseln av arkeologiska föremål har i vissa fall varit helt undermålig, bland annat torde det i fähuset finnas ett stort antal trälådor innehållande 8.000 kg mögliga ben  och de är helt odugliga för all form av framtida forskning – inte ens en hund vill ha dem.

 

Jag anser att en personalstyrka om 56 personer är klart överdimensionerad. Det finska museiverket klaras sig med 250 personer och då omfattar deras verksamhet hela Finland förutom Åland. Nu vill jag inte peka på var man skall draga ner på personal och kostnader utan jag föreslår i min motion att summan skall minskas med 612.000 euro.

 

När det gäller min motion om aktieteckning i bolag där jag föreslår att summan om 1miljon euro skall utgå så är jag förvånad över den socialiseringsverksamhet som bedrivs under ledamot Sarin Grufbergs ledning. Att Ålands Utvecklings Ab med samhällsmedel sysslar med företagssanering,  köper aktier till överkurser, satsar på bolag vars verksamhetsförutsättningar är begränsade till att bli enmansföretag. Detta är inget annat än en ren socialisering vilket en borgerlig landskapsstyrelse inte borde syssla med. Men icke! Nu satsar de även på IT-Byn på Klinten som också är ett rent socialiseringsprojekt. Detta projekt var från början avsett att skaffa lokaler under samma tak åt rena IT-företag. Nu har Ålands Industrihus under liberal ledning helt frångått detta koncept. Nu skall bland annat en bank hyra en  våning, ett rederikontor skall etablera sig där samt även annan ren kontorsverksamhet. Och dessa företag som lämnar stora vinster till sina ägare skall nu  subventioneras av de åländska skattebetalarna. Det är för mig helt obegripligt att landskapsstyrelsen kan agera på detta sätt.  Jag har därför föreslagit att hela anslaget om 1 miljon euro skall utgå och detta bör innebära att IT-byn på Klinten stoppas omedelbart. I annat fall kommer nog hela det övriga näringslivet att kräva samhällssubventionerade lokaler.

 

Åtminstone kommer ett förverkligande av IT-byn att stoppa allt privatbyggande av kontorslokaler som nu skötts till stor del av försäkringsbolagen. Det är alltså ett stort ansvar som lagtinget tar på sig om de godkänner denna 1 miljon euro för aktieteckning.

För övrigt är en del av hyresgästerna i den kommande IT-byn samhällsbolag vilket inte innebär någon hyresinkomst överhuvudtaget. Till denna kategori hör teknologicentrum som för  övrigt också bör läggas ned, de tycks närmast syssla med att vara supporterklubb till vindkraftsbolagen. Ålands Utvecklings Ab skall också verka i denna IT-by samt EGET som också till stor del är socialiserat via Utvecklings Ab.

 

Fru talman! Det här var lite åsikter gällande mina motioner och jag ber att få återkomma med mera åsikter om budgeten.

Ltl A-M Pehrsson, replik:

Fru talman!

Jag hörde talas om en lagtingsledamot för många år sedan som var så nitisk att han inte bara skrev ner alla anföranden utan han skrev även ner replikerna på förhand för att han skulle veta vad han skulle säga i lagtinget. När det gäller ltl Bomans anförande är det nästan så att man skulle kunna ha replikerna nerskrivna på förhand. Den här ordväxlingen brukar vi ha åtminstone en gång per år när det gäller basnäringarna. Jag erkänner att det finns stora svårigheter och att tydligen också landskapsstyrelsen måste gå in för att minska på de stödande institutionerna när det gäller jordbruket. Vi ser att svinavelsstationen också måste avvecklas, åtminstone i landskapets regi och vad jag förstår finns det intresse av övertagande så att det blir en bra lösning. Samma är det med lösdriftsladugården, som inte heller kommer att förverkligas nu. Man kan fråga sig om vi, likaväl som vi har en lagstiftning som gäller bevarande av biologisk mångfald, också  borde ha en lagstiftning som skulle gälla bevarande av zoologisk mångfald! Med den här farten har vi snart inga djur kvar och jag undrar hur det skall kännas den dagen man måste importera alla köttprodukter utifrån, med det skräckscenario som många gånger finns när det gäller sjukdomar osv., om vi inte har någon självförsörjning överhuvudtaget på köttprodukter. Jag hoppas bara på att jordbrukarna av egen kraft och intresse nu skall orka kämpa på så att man så småningom skall kunna svänga trenden. Egentligen är det bara inom centern och liberalerna som man numera stöder basnäringarna.

 

Ltl Boman, replik:

Fru talman!

Jag förstod av ltl Pehrssons uttalande att hon anser att jag säger samma sak varje år, och det är väl lite på det sättet, men jag måste faktiskt säga att det går framåt med min kritik. Jag har fått bort lösdriftsladugården – där sparade vi in mycket pengar – svinavelsstationen ramlar nästa år, så det går framåt hela tiden. Om jag inte får igenom de här andra sakerna nästa år, så kanske jag får igenom dem följande år eller sedan följande. Jag kommer att fortsätta med det här!

 

Ltl A-M Pehrsson, replik:

Fru talman!

Precis som jag befarade verkar det tyvärr att gå den vägen och därför hoppas jag att man inom jordbrukarkåren av egen kraft och av eget intresse samt med det stöd som ännu finns att få skall kunna fortsätta. Men som vi hörde vicelantrådet säga i sitt inledningsanförande så är det också från EU-håll så att man kommer att – vad jag förstår – frysa stöden och att det blir mera på nationell basis som man skall betala ut stöden och där får inte budgeterna höjas, så de krymper på alla håll och kanter. Jag bara beklagar det och hoppas att vi på något sätt ändå skall hitta lösningar.

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman!

Ltl Boman är inte sen med att berömma sig själv i offentligheten, och det har ju en viss charm, men när det gäller svinavelsstationen hade jag en kollega redan på åttiotalet här i lagtinget som hette Gunnar Sundlöf som i varje debatt tog upp suggstationen och ansåg att den inte hörde hemma inom den offentliga förvaltningen. Det är m.a.o. segt med jordbrukssatsningarna! T.o.m. centern själv tycks inse att det börjar bli absurt med stödet till jordbruket och jag tycker att det är tråkigt att man skall ha en debatt av det här slaget. Även om det är orimligt med naturbruksskolans kostnader – elevplatserna är 300 procent dyrare jämfört med genomsnittet på gymnasialstadiet – är det fel att diskutera på det här sättet att man skall bara riva ner, utan man måste krympa de offentliga utgifterna från jordbruket på ett sätt så att näringen inte helt tappar ansiktet. Jag vill ta avstånd från den här diskussionen, även om ltl Boman tar upp sådant som under åratal har kritiserats här. Men det är på något vis som om man inte självmant kan ta de här stegen i landskapsstyrelsen utan att det måste drivas fram med hugg och slag, som alltså ltl Boman med en viss framgång – måste man erkänna – har lyckats med.

 

Ltl Boman, replik:

Fru talman!

Eftesom jag är den enda i min grupp är det bara jag som berömmer mig – inte tror jag någon annan gör det – så skall jag få beröm måste jag göra det själv! Det var ganska intressant att höra om Gunnar Sundlöf. Det inte han lyckades med, har i alla fall jag medverkat till att det skall bli slut på. Det tycker jag är ett framsteg.

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman!

Det skulle då vara hedervärt om ltl Boman talade om vad han tycker att vi skall bedriva för sorts jordbrukspolitik på Åland. Det är omfattande resurser som nu används. Det är inte bara till skolan, försöksstation, svinavelsstation, utan på Jomala gård finns det över 30 byggnader. Det är kungsgårdarna. Det är omfattande ekonomiska värden som det är fråga om och hur skall allt detta moderniseras och anpassas till dagens situation.

 

Ltl Boman, replik:

Fru talman!

Det är ganska enkelt. Jag anser att allt det här skall privatiseras. Jag anser att vi inte skall ha svinavelsstationer i samhällets regi. Vi skall inte ha några lösdriftsladugårdar i samhällets regi. Vi skall inte ens driva kungsgårdarna i samhällets regi, men det gör vi väl inte heller. Försöksstationen kan vi lika bra lägga ner för mig. Vi kan köpa de uppgifterna någon annanstans. För mig privatisera hela verksamheten ute i Jomala by, där det faktiskt finns en hel by med konsulter anställda av landskapet.

 

Ltl A-H Sjöblom, replik:

Fru talman!

Ltl Boman är så glad för att det har aviserats en permitteringslag. Nu är det så att landskapet har flera hundra avtalsanställda bland sin personal som redan nu går att permittera, om det landskapsstyrelsen vill. Att permittera personer betyder inte att kostnaderna för dem försvinner ur samhällets budget, utan är man permitterad och inte får ett arbete skall det till arbetslöshetsersättningar, så det där är nog ingen lätt sak. Att göra en lag om permittering är ingen lätt sak. Det finns väldigt fina modeller, men de är inte så lätta att använda som man tror. Det finns regelverk hur man skall kalla in personal på jobb igen osv. Inte tycker jag att det är så väldigt mycket att hurra för. Möjligheten finns redan för flera hundra och den har inte använts.

 

Ltl Boman, replik:

Fru talman!

Jag har varit privatföretagare i hela mitt liv och jag har alltid haft den åsikten att har inte folk en vettig sysselsättning så skall de omplaceras eller sägas upp. Så enkelt är det för mig.

 

Ltl A-H Sjöblom, replik:

Fru talman! En aviserad permitteringslag hjälper inte den saken. Nog finns det möjligheter redan i dag att säga upp personal om det inte finns arbete för den och placera om den, så en permitteringslag hjälper ingenting i det avseendet.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Diskussionen avbryts här och återupptas vid lagtingets nästa plenum.

 

Lagtingets nästa plenum hålls i morgon klockan 9.30. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl. 17.54).

 

 

 

 

 

Originalfil