Plenum den 18 november 2010 kl. 9.30

 Ålands lagting

 

STENOGRAFISKT PROTOKOLL

 

 

 

 

 

 


Plenum den 18 november 2010 kl. 9.30

Plenum börjar. 1

Remiss. 1

1   Budget för landskapet Åland 2011

Landskapsregeringens framställning (FR 1/2010-2011)

Finansmotionerna nr 1-78 (FM 1-78/2010-2011)

Plenum slutar. 151

 

Plenum börjar

Närvaroregistrering. 27 ledamöter är närvarande.

Om ledighet från dagens plenum anhåller vicetalman Gun-Mari Lindholm på grund av privata angelägenheter, lagtingsledamoten Johan Ehn på grund av deltagande i Finlands svenska Brand- och räddningsförbundets höstmöte samt lagtingsledamoten Leo Sjöstrand på grund av sjukdom. Beviljas.

Herr landshövdingen!

Värderade herr talman! Jag ber att till lagtinget för behandling få överlämna republikens presidents framställningar om lagtingets bifall till dels avtalet med Belize om upplysningar i fråga om skatteärenden, dels av avtalet med Marshallöarna om upplysningar i fråga om skatteärenden och dels avtalet med Vanuatu om upplysningar i fråga om skatteärenden.

Talmannen

Ärendena kommer att behandlas i vederbörlig ordning.

Remiss

1      Budget för landskapet Åland 2011

Landskapsregeringens framställning (FR 1/2010-2011)

Finansmotionerna nr 1-78 (FM 1-78/2010-2011)

Debatten i ärendet avbröts vid gårdagens plenum under rubriken trafikavdelningens förvaltningsområde. Jag vill påminna om att dagens plenum fortsätter till dess att debatten är avslutad.

Diskussionen fortsätter nu om trafikavdelningen.

Ltl Torsten Sundblom

Herr talman! I gårdagens debatt om trafikavdelningen visade liberalernas regeringspartner sitt rätta ansikte. Viljan i centern att investera i en utbyggnad av kortrutten är inte särskilt stor. Det har varit centerministrar på trafikavdelningen under de år som tunnelplanerna varit under utredning. Trafikministern borde ha haft den insikten i ärendet så det skulle ha varit klädsamt att redan i budgetberedningsskedet klargjort centerns linje i frågan. Centerns två senaste trafikministrar har tillsammans suttit så många år att hade viljan funnits att starta en utbyggnad hade mer kunnat göras. Det har mest blivit affärer och nu blir Ålandstrafikens bokningssystem ett centermisslyckande till. Jag är besviken på hur kortrutten står och stampar på samma ställe från år till år. Med tanke på situationen i kortruttsplaneringen när jag för tre år sedan trädde in i denna sal, trodde jag att ett beslut om byggstart av kortrutt skulle kunna tas under mandatperioden, men nu ser det mörkt ut. Nog om detta, nu har jag luftat min besvikelse.

Herr talman!  Skam den som ger sig jag tänker inte lägga någon prestige i var kortrutten skall ansluta till fasta Åland. Tunnel eller bro, jag är med på det alternativ som det är möjligt att få majoritet för i lagtinget. Ett kort färjpass på ca tio minuter kan jag också acceptera. För mig är det viktigt att kortruttsutbyggnaden påbörjas och det leder till en väsentlig förbättring av trafiken som samtidigt har lägre driftskostnad.

Herr talman! Det är upptaget ett anslag om en miljon euro för kortrutts investeringar. I texten nämns färjfäste på östra Föglö som enligt landskapsregeringens uppfattning kommer att ha en central roll i det framtida trafik systemet. Jag stöder det resonemanget.

Det har i debatten under veckan nämnts en parlamentarisk kommitté, som ett alternativ för att nå enighet om kortrutten. Det är väl den vägen som vi får ta för att skapa enighet i denna viktiga fråga.

Herr talman! Ledamot Roger Janssons anförande i gårdagens debatt tycker jag att gav en del hopp inför framtida överenskommelser. Jag är enig med ledamot Jansson om att även skärgårdens interna trafik bör fungera snabbt och säkert. Det ger möjlighet att olika serviceföretag kan ha en större marknad än vad hemön är. Flera former av samarbete blir säkert aktuellt i framtiden. En sak som jag tror att blir en svårt nöt är ledamot Janssons tankar att all trafik skulle ledas över Föglö. Förutsättningarna för en sådan lösning är troligen fast förbindelse till Föglö så det blir nog att betrakta skärgårdstrafiken som ett H många år framåt ännu. Ett delmål hoppas jag att lagtinget kan enas om och det är att planera för färjfäste och anslutningsvägar för trafik på östra Föglö.

Herr talman! I bilaga 7 där landskapets och kommunernas investeringsplaner är uppräknade saknas summan för kortruttsinvesteringen år 2012. Jag utgår från att det är ett misstag och önskar att finansutskottet kan införa den summa som borde finnas för år 2012.

Nederst på sid 225 läser jag ”inga bidrag beviljas för ytbeläggning av kommunalvägar.” Ytbeläggning sparar på underhållet och jag hoppas att det i budgeten för år 2012 blir möjligt att få bidrag för ytbeläggning av kommunalvägar.

Herr talman! Ombyggnaden av m/s Skarven behöver nog finansutskottet kontrollera upp, är det nödvändigt eller inte. Uppgifter som cirkulerat i massmedia om att det är möjligt att ha dubbla certifikat och därmed transportera bränsle bör kontrolleras. Tack.

Ltl Roger Jansson, replik

Herr talman! Det är en ödmjuk och bra inställning av ledamoten Sundblom att vara beredd att diskutera andra och nya förslag och särskilt det här frisinnade förslaget om hur man ska få näringslivet och samhällsservicen inom skärgården att fungera bättre och att få en tillväxt i skärgårdskommunerna av nyinflyttare och att ungdomen vill stanna kvar och arbeta där och så vidare. Det hänger ihop med den här frågan och därför är det bra att man är beredd att diskutera utgående från det. Vad vi menar är att den långsiktiga planen måste ligga under hela diskussionen alltså att man ska vi sträva till detta på sikt. Då menar vi att Föglö är då knutpunkten eller en av knutpunkterna i skärgårdstriangeln i den infrastrukturen. Det är klart att här i början så kan jag tänka mig att Brändö och Kumlinge tillfälligt har andra lösningar ända tills man kommer till att det här är ju det överlägset bästa, det här långsiktiga målet och att man har en sådan planering nu framöver och kommer i bred majoritet överens om en sådan modell.

Ltl Torsten Sundblom, replik

Herr talman! Som jag sa blir det nog rätt många år som vi måste se skärgårdstrafiken som ett hål och hela den här utbyggnaden. Den är så viktigt, för att trygga att vi har resurserna till den andra servicen som är viktig, vården, skolan och omsorgen.

Ltl Roger Jansson, replik

Herr talman! Vidare om Kumlinge-Brändö problematiken så hoppas jag att Kumlinges och Brändös politiker faktiskt ska tänka hur har utvecklingen varit hittills i deras kommuner. Hur ser den ut att vara framöver när det gäller tillväxt, näringsliv och demografi, som är en automatisk följd av den här politiken som har varit hittills? Har det varit så rysligt intelligent det vi har gjort? Borde vi tänka i nya banor? Jag tror faktiskt att det här skulle ge ett relativt snabbt uppsving också åt Kumlinge och Brändö om man kunde tänka sig att samarbeta i hela skärgården och inte tänka att då växer Föglö, det här är en fördel för Föglö. Jo, det är sant att med kortrutt blir det ju så, men i förlängningen så blir det ju till en fördel för de andra också. Det är det tänkandet som är så svårt att få in i politiska sammanhang när det är den här bypolitiken som ska råda.

Ltl Torsten Sundblom, replik

Herr talman! Det var det jag menade också när jag sade att det kan komma flera områden, som behöver samarbetas om. Det var den här biten jag tänkte på där.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Anders Eriksson, replik

Herr talman! Man hörde besvikelsen i varje andetag i ltl Sundbloms anförande. Jag måste säga att jag förstår den besvikelsen. För mig är det ju en gåta hur den här regeringen kan hålla ihop, men svaret på den frågan är förstås att det finns inga alternativ, tyvärr och det är ju ett fattigdomsbevis. Jag ser att till och med ledamoten Sundblom nickar instämmande. Om vi tittar på själva sakfrågan, jag försökte också föra upp skärgårdens fortlevnad på lite högre plan och få lagtinget att ställa sig frågan om vi vill ha en levande skärgård. Svaret från Ålands framtids sida är ja på den frågan och jag är helt övertygad om att den är ja också ifrån ledamoten Sundbloms sida. Om det är ja så måste vi ha kortrutt och då är vi ju framme vid det som är orsaken till ltl Sundbloms besvikelse att varför händer det ingenting heller på detta område?

Ltl Torsten Sundblom, replik

Herr talman! Det är som min käre far sade till mig en gång 1991 när jag ställde upp i mitt första val: ”När det inte blev på sjuttiotalet, då blir det svårt.” Och det är många bockar i vägen som försöker bromsa, men jag hoppas ännu.

Ltl Anders Eriksson, replik

Herr talman! Sjuttiotalet i all ära men jag tror att det är viktigare att man tittar framåt. Om vi har den utgångspunkten att skärgården skall vara levande så måste vi få till stånd kortrutt. Det finns inte ekonomi annars på sikt till att hålla igång skärgårdstrafiken, som vi känner den idag. Vi får väl konstatera att vi också på det här området på grund av att det finns olika åsikter mellan regeringspartierna så blir det ytterligare ett förlorat år. Det är precis som ledamoten Harry Jansson sade när den här lagtingsperioden började att det kommer att bli fyra förlorade år. Det ser vi också här.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Camilla Gunell, replik

Herr talman! Det har förundrat mig under årens lopp att skärgården, som nu har så stark representation i lagtinget och även i landskapsregeringen, t ex via ledamoten Torsten Sundblom, inte har höjt sina röster högre när skärgården gång på gång har varit föremål för olika typer av nedskärningar. Jag börjar inse nu att nog har ledamoten Torsten Sundblom och flera med honom försökt, men deras röster är för svaga. Jag konstaterar nu att tunnelfrågan är lagd i malpåse och det är tydligen ett besked som ledamoten Sundblom och flera får besked om här i lagtinget först, alltså inte under budgetberedningen utan först nu.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Veronica Thörnroos, replik

Herr talman! Jag ser att ledamoten Torsten Sundbloms tankar till mångt och mycket sammanfaller med landskapsregeringens. Det viktiga är att vi får en kortrutt till Föglö, om det sen är en tunnel, om det är broar och bankar eller om det är någon annan slags färja är egentligen oväsentligt, det viktiga är att vi kommer framåt. Vad gäller den aktuella tunnelsträckningen så skulle jag absolut vilja påskina att landskapsregeringen är oskyldig. Det som har försenat detta projekt är ju det massiva motståndet som markägarna har framfört. Det har ju också gjort att vi nu är intrasslade i ett stort antal juridiska processer och har krav på oss från intressenter i regionen. De domstolsprocesserna kan vi inte påverka tidsmässigt.

Ltl Torsten Sundblom, replik

Herr talman! Lagtinget har ju en gång i tiden, föregående mandatperiod, valt vägen och kanske att det största problemet är att det finns en förtroendeklyfta mellan centerns ministrar och lagtingsgrupp, jag tror att det är där det kniper.

Minister Veronica Thörnroos, replik

Herr talman! Vad gäller den aktuella tunnelfrågan nu så är det ju viktigt att man slutför den miljökonsekvensbedömning som man håller på med, för även om den sträckning som nu är planerad, inte skulle bli genomförd så har man ju ändå möjlighet att använda det materialet vid senare planeringar. Jag vidhåller det jag har sagt tidigare att det här är första gången som väglagens 57 paragraf verkligen kommer att prövas av domstolsinstans, den paragraf som har givit landskapsregeringen, som väghållande myndighet, möjlighet att undersöka områdena. Vi ska vara lite försiktiga i kritiken mot landskapsregeringen här för i dagsläget är det inte vi som har bollen, bollen ligger hos olika domstolar och den kan varken landskapsregeringen eller lagtinget påverka tidsmässigt. Tack.

Ltl Torsten Sundblom, replik

Herr talman! Ett gott råd till minister Thörnroos, överlåt pärmarna och fortsätt arbeta för att vi faktiskt ska få en kortrutt.

Talmannen

Replikskiftena är därmed avslutade.

Ltl Danne Sundman

Herr talman! Vi diskuterar nu trafikavdelningen, som jag här tidigare kallade liten, men förarglig. Liten budgetmässigt, det handlar om dryga tio procent av vårt fögderi. Förarglig, politiskt, därför att vi har väldigt mycket diskussioner om utvecklingsprojekt och å andra sidan affärer där det har gått snett. Man kan läsa i denna geniala organisationsteoribetraktelse, kallad Parkinsons lag, om den tredje lagen där man ofta pratar 90 procent om tio procent eller 80 procent om 20 procent. Så är det med trafikavdelningen helt enligt Parkinsons lag.

Som revisorerna säger i sin berättelse så borde man återskapa förtroendet för trafikavdelningen, det tror jag vi alla vill. Visst är det kul att se alla de här affärerna rullas upp på ett sätt, men det är egentligen inte roligt, det tror jag vi alla håller med om. Det är inte roligt för de människor som det här berör och det är inte heller roligt för de politiker det berör, så helst skulle man vara utan de här affärerna. Det är nya affärer på gång hela tiden. Nu kommer det här bokningssystemet som en gasbubbla upp till ytan, där man måste göra om alltihopa. Det finns problem med bränsleupphandlingen, det förekommer rykten om att man har fått bränsle, som har dålig kvalitet och det pågår internutredning. Det här är någonting som vanligtvis inte står i tidningarna förrän bomben briserar. En ivrig journalist kunde undersöka det här med bränslet för det kommer många påstötar till oss politiker att det är något lurt med den upphandlingen. Som tips till den duktiga journalistkåren som är närvarande här.

När det sen gäller trafikavdelningen så ska jag inte orda desto mera. Jag vill dock beröra kortrutt, det här magiska ordet kortrutt, som är förlösande för skärgårdens utveckling. Det kanske det inte är, men det är en otroligt viktig sak för att skärgården som region ska överleva. Det handlar om framför allt interntrafik, att skärgården kan ha en intern ekonomi som fungerar. Att bo på Kökar och vara elektriker på Brändö, det är helt omöjligt idag. Det är nästan bättre att jobba i Sverige eller Finland och pendla dit. Det handlar om pendlartrafik, att man kan bo i skärgården och jobba i Ålands ekonomiska centrum, inom en radie av några kilometer inom Mariehamn. Fara på morgonen och komma hem på kvällen och ha sin boplats i skärgården och sin arbetsplats i Mariehamn. Det handlar också om tillgänglighetstrafik för turister, för ålänningar som har stuga och holmar i skärgården, för bortaålänningar som har sin före detta hemort i skärgården. Då måste man tänka nytt för att det ska fungera.

När det gäller kortrutt så är det inte så att vi slår till bara och på ett år så är allt ordnat. Det handlar om längre perioder när man förverkligar det här. Vissa saker kan man göra direkt utan att ens fundera på saken, till exempel en bro över Embarsund, det betalas av färjan, bro till Vårdö, det betalas av färjan, kortare färjpass till Föglö, det betalas av driftskostnadsminskning i stort sett. Man kan göra försök med katamarantrafik som ett komplement för att utvärdera och anpassa. Och sen är det vissa saker som man måste vänta med till steg två, man måste tänka efter lite mera och kanske låta de här första satsningarna sjunka in. Sedan är det vissa saker som man gör till allra sist.

När det gäller steg två så ska man komma ihåg den här tunneln, som tidigare har förts fram av frisinnad samverkan på 1990-talet. 2003 tog obunden samling ett grepp och bjöd hit en norsk tunnelexpert för att utreda huruvida norsk tunnelstandard kunde vara något för Åland. Den ska man absolut inte betrakta som död. Däremot måste vi alla enas om att det här södra alternativet är dött, dels på grund av hur man har klantat sig när det gäller relationen till markägarna, men framför allt att vi har kommit till insikt om att det inte passar in att ha en tunnel söderut. Det blir så pass mycket längre om vi ska använda Föglö som knutpunkt om vi ska lotsa alla kökarsbor och övriga skärgårdsbor på sikt över Föglö den södra vägen. Det är inte ett bra alternativ, vi tog ett förhastat beslut 2006 när vi gick in för det, vi hade inte tillräcklig kunskap helt enkelt, däremot är tunneln fortfarande och numera ännu mer intressant med tanke på vad m/s Skarven kostar i drift. Nu är det återigen en sådan kostnadsnivå på Föglötrafiken att man knappt behöver räkna på det projektet heller. Det bär sig direkt mellan tummen och pekfingret.

Man får inte betrakta tunneln som död och begraven däremot som återuppstånden. Det är ett mycket bättre alternativ än bro till Föglö, kom ihåg det. Vad man borde göra först är ju att införa norsk tunnelstandard i lagstiftningen på Åland så att det inte råder någon tvekan om att det är lagligt. Idag har man ju hållit på att projektera någonting som egentligen inte har laga grund. Börja med det, ta norsk tunnelstandard och implementera den i vår lagstiftning så kan vi bygga tunneln till vettig kostnad, anpassad säkerhet och för vår trafikmängd.

Det finns också andra saker, det man gör till sist. Tunnel är exempel på steg två. Till sist lägger vi om hela skärgårdstrafiken så att Föglö blir knutpunkt. Det kanske man gör till allra sist när allt det andra är på plats, man kan inte göra det förrän tunneln är klar. Då blir det längre för brändöborna till exempel. Man måste också ta i beaktande hur det påverkar norra Åland och framför allt Vårdö. Det tycker jag att man ska ha som vision, men man kanske inte behöver göra det direkt.

Till sist, herr talman, vill jag ägna mig åt finansmotion nummer 42 där obunden samling föreslår ett nytt kollektivtrafiksystem. Som vi ser det är det ju också till stora delar en relik från forntiden. Det fungerar överhuvudtaget inte på ett sådant sätt att det är attraktivt för medborgarna att använda sig av det. Det fungerar för de här stamlinjerna, de turer skolbarnen åker med, då är det lite folk i bussarna, annars är bussarna mest tomma och vi ser att statistiken går ner hela tiden. Inte nog med det, nu drar man även ner understödet av kollektivtrafiken så att det blir en sådan här nedåtgående spiral. Istället borde man se på ett helt nytt kollektivtrafiksystem och använda ny teknik, sociala medier och intelligent anpassad anropsbaserad kollektivtrafik. Man skulle bygga det i system enligt motiveringen i motionen nummer 42, som också kunde säljas till andra regioner med samma bekymmer.

Basen i det här skulle vara att framför allt sammanföra de som vill ta sådana som vill samåka och sådana som vill samåka och samordna de i ett system och också fläta in mikrobetalningar. Man skulle använda självstyrelsens möjligheter att bygga ett sådant här system och göra det legalt och juridiskt möjligt, då skulle vi få en revolutionerande produkt som kunde bli framgångsrik. Det finns många regioner med samma problem. Storstäder har det inte. Det är väldigt enkelt att ordna kollektivtrafik även om det har sina utmaningar. Kollektivtrafik i glesbygd fungerar inte någonstans egentligen. Varför inte göra det här till en åländsk produkt som vi kan sälja vidare i likhet med andra innovationer. Tack, herr talman.

Ltl Camilla Gunell, replik

Herr talman! Ledamot Danne Sundman analyserar varför det här tunnelprojektet gick åt pipan och jag tycker att ledamoten Sundman missar en sak. Det är bristen på övergripande samhällsplanering, eftersom det här inbegriper flera kommuner på Åland och planeringsmonopolet ligger hos kommunerna. Det här är en typiskt stor infrastrukturell satsning där man ser ett klart behov av en samhällsplanering. I Åboland, när man diskuterade tunnel eller bro från Pargas till Nagu, så var det landskapsplanen man diskuterade först, sen börjar man eventuellt spränga och mäta i praktiken.

Ltl Danne Sundman, replik

Herr talman! Ledamot Gunell har både rätt och fel. Fel därför att jag inte tror att en landskapsplan skulle ha löst det här. Att man skulle tvinga sig att ta en plan och så skulle det här lösa sig? Däremot så borde man ju ha gjort miljökonsekvensbedömningen klar. Skulle vi ha gjort den helt klar förrän vi börjar spränga och greja så skulle vi ha sett att kunskapen vi har skaffat oss i miljökonsekvensbedömningen visar att det här är för det första känslig natur, för det andra är det en felaktig sträckning eftersom det blir så pass mycket längre. Skulle man ha gjort miljökonsekvensbedömningen helt klar, vilket man ska göra i ett sådant här projekt, så skulle vi inte ha tagit det här beslutet som vi tog för tidigt i processen 2006, tyvärr, med alltför lite kunskap. Jag var själv med om det beslutet, men erkänner villigt att vi inte hade tillräcklig kunskap.

Ltl Camilla Gunell, replik

Herr talman! Ja, det är ju precis därför man behöver ha planering och ha den väl genomtänkt och som vilar på kunskap. Det är för att man inte gjorde den här planeringen först som man också hamnade i den här problematiken med markägarna. Det blev sen, som vi säger i den socialdemokratiska bänken, spiken i kistan för det där projektet.

Ltl Danne Sundman, replik

Herr talman! Jag skulle säga att det i så fall är en av spikarna i kistan. Den största spiken för mig var när man kommer till insikt om hur felaktig placeringen är. Tunneltekniskt är den absolut den bästa, ur en tunnelingenjörs synvinkel, vilket ju var kanske rådande då tyvärr. Den är absolut överlägsen, den går från fastland till fastland och så vidare. När det däremot gäller skärgårdstrafiken som helhet och tunnelns placering på det viset så blir det onödiga kilometrar, som gör att många av de här följdverkningarna inte blir så positiva. Därför måste man göra avkall på en sak, det tunneltekniska, anta lite större utmaningar och flytta tunneln till det norra alternativet för att få den här totala funktionaliteten i kortrutt. Visst är det så att det är planering som behövs, man behöver ha kunskap när man tar beslut, tar man dem för tidigt så kan det bli fel, det har det blivit nu.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Veronica Thörnroos, replik

Herr talman! Jag håller med ledamoten Danne Sundman i mångt och mycket vad gäller hans kortruttstankar. Det är ju på det viset att om vi ihärdigt fortsätter med det södra alternativet så kan vi förvänta oss att ingenting kommer att hända de närmaste fem till tio åren. Så är det uppställt i dagsläget, så lång tid kommer juridiken att ta innan det är klargjort. Jag tycker inte heller att det är värt det. Det var det första jag ville säga. Det andra var att man har byggt många tunnlar på Färöarna. Man har också politiskt medvetet valt att ta det här utanför budgeten med helt privat finansiering. Visserligen kostar det lite mera, men man har gjort det för att komma bort från debatten att dylika investeringar tär på vård, omsorg och skola. Min förhoppning är att deras inrikesminister, som är ansvarig för frågorna där, ska ha möjlighet att besöka Åland här under våren. Självklart skall vi då också se till att de i lagtinget som vill, har möjlighet att träffa henne.

Ltl Danne Sundman, replik

Herr talman! Man kan citera en före detta centerledare i Sverige när det gäller det här södra alternativet, "glöm det". När det gäller tunnelbyggen på Island, Färöarna och i Norge så är den gemensamma faktorn Norsk tunnelstandard, dels tekniskt och dels finansiellt. Det är norrmännen som har lärt färingarna och islänningarna att bygga tunnlar, det är deras tankar när det gäller teknik och finansiering. Det här är inga nyheter för mig, jag har besökt flera av de här tunnlarna och bekantat mig med finansieringsmodellerna. Till viss del kan de passa här också så att vi inte måste ta en budget med storleksordningen hundra miljoner i underskott. Man måste bygga ihop en finansieringsmodell av privat och offentligt samarbetet och avgiftsfinansiering, som gör att man kan förverkliga projektet. Inte är det så att vi måste tänka som vi alltid har tänkt utan det är för att lösa de problem som vi har, som det gamla sättet att tänka har orsakat, så måste man tänka nytt.

Minister Veronica Thörnroos, replik

Herr talman! Det är väldigt konstruktiva tankar som kommer fram här och jag tar det här med mig vid det fortsatta beredningsarbetet. Det känns som om vi här i lagtinget verkligen skulle kunna åstadkomma någonting när det gäller kortrutten under vår mandatperiod.

Jag vill också höja ett varnande finger för de insinuationer som ledamoten Danne Sundman kommer med från lagtingets talarstol. Jag tänker exklusivt på bränslehanteringen, att det skulle förekomma oegentligheter, att det skulle finnas någonting som behöver mörkas på trafikavdelningen. Jag bjuder härmed in ledamoten Danne Sundman, att antingen i ett nytt anförande redogöra för exakt vad han insinuerar om alternativt komma ner till trafikavdelningen och informera min personal där. Tack.

Ltl Danne Sundman, replik

Herr talman! När det gäller bränsleupphandlingen så har inte trafikministern informerat sig så är det inte min uppgift att informera. Jag tänker inte spekulera mera i de rykten som går och jag hoppas verkligen att de är osanna. I ryktet sägs att man på trafikavdelningen har påbörjat en internutredning och vi ska hoppas att det är så och då får man förhoppningsvis reda på att det inte är några problem, att det bara är rykten, men man är ju illa rädd att det finns substans tyvärr.

Sen när det gäller tunnelfinansieringen så är ju det en viktig sak när vi har sett de här siffrorna där man friskt blandar ihop drift och investeringsanslag. Man måste ju komma tillrätta med hur man räknar kostnaden för en investering, hur man räknar ut kapitalkostnader och driftskostnader. Vi vet att en tunnel kostar ungefär en halv miljon att driva, medan Skarven närmar sig kanske fyra miljoner, så vi har ju tre och en halv miljoner över till kapitalkostnader. Så när det gäller Föglötunneln så har vi den fördelen jämfört med Färöarna att det mesta är ju redan betalt av de här sakerna jag har räknat upp.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Harry Jansson, replik

Herr talman! Vad gäller den så kallade ryktesspridningen så måste vi konstatera att upphandlingen av stora belopp värdemässigt alltid skapar den här typen av frustration, missnöje. Min erfarenhet från kanslihuset säger som så att det finns alltid detaljer som kan diskuteras i upphandlingen. Är det så att ledamoten Sundman misstänker någonting så bör han via finansutskottet ta tag i frågan. Vi förväntar oss ett förtydligande här som sagt, som trafikministern mycket naturligt efterlyser.

Vad gäller tunnelfrågan så var mitt svar igår på kollegan Gunells direkta fråga om läget för nuvarande Föglötunnel-projekt, dvs. dragningen söderut, att den inte är aktuell för centergruppens del. Förklaringarna är många. En bidragande orsak är förstås att vi riskerar en sådan juridisk process med tidsåtgång som inte gör det här försvarbart, plus den här problematiken med skiftsvärdar, biotoper etc.

Ltl Danne Sundman, replik

Herr talman! Enligt lagtingsordningen ska finansutskottet få de upplysningar de behöver. Min erfarenhet är tyvärr när det gäller trafikavdelningen att vi inte får de upplysningar som finns. Man undanhåller oss information som finns. Därför ser jag det som hopplöst att reda ut sådana här rykten i finansutskottet, som givetvis borde vara det rätta. Därför väljer jag att säga det i lagtingets talarstol. Jag hoppas återigen att det är osant, att det kommer sig av sådant som ltl Jansson säger att det är av bitterhet och konkurrens osv. Jag vill att man tittar på det. Jag är ingen revisor, det finns revisorer, det finns intern revisorer, det finns folk som är ansvariga för att upphandlingar följs. Jag hoppas att de först kan titta på det och återigen att det bara är rykten.

Ltl Harry Jansson, replik

Herr talman! Med respekt för personalen på trafikavdelningen ska jag inte gå in desto mer på den insinuationsdelen. Vad gäller tunnelprojektet vill jag också förtydliga det att tunnelns nuvarande dragning och den tilltänkta är omöjlig eller ens tänkbar. Förmodligen så utesluter jag inte att vi från centerns sida tittar på alternativa sträckningar för en lösning av Föglötrafiken. Kollegan Mika Nordberg presenterade för ett tag sedan en mycket intressant tanke hur man kan lösa Föglötrafiken. Gemensamt måste vi vara överens om att vi måste hitta ett alternativ till de frigående färjorna så långt det är möjligt eftersom vi har ett bunkerpris om några år. Trafiken kommer emot om vi inte tillsammans hittar lösningar där naturligtvis kortruttsbiten är oerhört central.

Ltl Danne Sundman, replik

Herr talman! Jag har sagt många gånger när det gäller tunnelprojektet att man måste backa miljökonsekvensbedömningen till avgränsningsskedet. Ta med norra alternativen, det finns de facto flera alternativ av dem, det finns ett som är intressant. Genomför miljökonsekvensbedömning från det skedet ånyo. Gör inte några andra saker än kanske märka ut i naturen utan gör miljökonsekvensbedömningen så ytlig som möjligt, ta reda på förutsättningarna för norra alternativen.  Gör miljökonsekvensbedömningen klar, gå sedan vidare, räkna med att det tar tid. Tro inte att norra alternativet går som på räls, tro inte att man kan smyga sig på och lura folk och dölja saker. Man måste vara öppen och respektera folks rätt att i domstol få sin sak prövad. Låt det ta fem år, men det tar ju fem år från den tid man börjar och nu har man backat projektet till ruta ett, tyvärr. Börja med att backa miljökonsekvensbedömningen och kör vidare på det här så kommer steg två i kortruttsutvecklingen.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Torsten Sundblom, replik

Herr talman! Jag håller med ledamot Sundman att alla dessa affärer är beklagliga. Det är alltid en som har ett ansvar på en avdelning, den som sitter högst upp. Det är beklagligt med alla dessa affärer och nu då boningssystemet blir en till, som ledamot Sundman i finansutskottet har varnat för flera gånger, att blir bara skräp.

Vad gäller trafikutbyggnaden finns det på trafikavdelningen mycket mätningar över holmarna som säkert uppfyller det mesta av det som behövs för att man ska kunna välja väg redan.

Ltl Danne Sundman, replik

Herr talman! Det stämmer att det har gjorts många utredningar tidigare, bl a 1993 där man har ett fullt genomförbart förslag när det gäller bro över Spättahålet och förkortat färjpass. Det är en sådan satsning som man inte behöver fundera på, det är bara att göra den. Visserligen ska det planeras, vägplaner och miljökonsekvensbedömning ska göras. Man behöver inte fundera på om det är klokt eller så, om det passar in i helheten.  Det finns många steg man kan ta i kortruttsutvecklingen. Sedan finns det sådant som man måste fundera på och sedan sådant som kommer till sist som man kanske måste överväga om man ska börja med. Det tar tid, men om man aldrig tar första steget så börjar klockan aldrig ticka ner. Här tickar den ner för oss, men ute i verkligheten står tiden stilla och det har den inte gjort i skärgården förut. Varför har vi haft en så livskraftig skärgård förut? Jo, för man har kommit sig för att ta tag i saker och genomföra projekt. Det gör man inte idag på grund av att det finns så många som håller tillbaka, ledamot Sundblom är inte en sådan.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Carina Aaltonen

Herr talman! Jag ska inte fördjupa mig i tunnlar utan bara konstatera att det inte finns något botemedel mot tunnelseende utan det är bättre att ta fram vidvinkelseendet istället. Jag tänker presentera två finansmotioner istället, nr 19 och 20 och de handlar om kollektivtrafik och nya sätt att samåka. Kollektivtrafiken i Mariehamn transporterar ungefär ca 300 000 passagerare varje år. Det är ungefär lika många passagerare som Ålandstrafiken redovisar för busstrafiken på landet. Landsbygdstrafiken stöds av landskapsregeringen med över en och en halv miljon euro. Att man ger stöd till det kollektiva resandet är viktigt av både sociala och miljöpolitiska skäl. Av sociala skäl är det viktigt att påminna sig om att alla inte har möjlighet att åka bil, det gäller såväl unga människor som äldre och personer med nedsatt förmåga. Också miljömässigt är det här bra och följer principen om hållbar utveckling, precis som landskapsregeringen lyfter fram i de allmänna motiveringarna.

Kollektivtrafiken är en självklar del av resandet och möjligheterna att resa tillsammans istället för att var och en sitter och åker i egen bil. Det bör stödas. Det gör landskapet, man stöder busstrafiken. I huvudsak när det gäller huvudlinjerna från landsbygden till Mariehamn. Dessutom ges också kommunala s.k. matartrafik stöd, så att matartrafiken ska kunna vara avgiftsfri. Däremot får kollektivtrafiken i Mariehamn inte något stöd av landskapet. Det här anser socialdemokraterna att är regional orättvisa. Visst ska man stöda de boende i glesbygderna, som väljer att resa kollektivt, men det är ändå i staden som man har största möjligheten att välja bort bilen. Härom veckan beslöt stadsfullmäktige enhälligt att man skulle inleda förhandlingar med regeringen att även Mariehamn skulle få ta del av landskapsstödet. Det skulle vara bra om finansutskottet redan nu reder ut möjligheterna.

Kollektivtrafiken är bara en del av ett stort logistiskt system. Minister Thörnroos sade igår att trafikavdelningen är bra på logistik, men mindre bra på kommunikation. Jag undrar om man är så väldigt bra på logistik alla gånger. Det som är väldigt viktigt, om man inte har egen bil och ska till skärgården och från skärgården, är att kollektivtrafiken fungerar i enlighet med den information och de turlistor som regeringen fastställer och att man kan lita på att bussarna finns där när man kommer iland i Hummelvik, Långnäs eller Svinö så att man kommer vidare.

Under senare tid har det framkommit flera fall där det har stått i turlistan att bussarna ska kombinera med landskapsfärjans ankomst, men när man kommer fram till hamnen har bussen redan avgått. På trafikavdelningen vill man inte påta sig det här ansvaret utan man hänvisar till bussbolagen. Eftersom det här har hänt bl a mig närstående personer känner jag till det. De har ringt till trafikavdelningen och fått svaret att de borde ha tagit en tidigare färja. Men hur ska man veta att man ska ta en tidigare färja från Degerby om det står i busstidtabellen att 10.30-färjan kombinerar med buss. Det borde i så fall stå att man för säkerhets skull ska ta en tidigare färja för man vet aldrig om färjan blir sen. Så kan vi inte ha det. På trafikavdelningen menar man att de inte har någon kontroll över hur bussarna går, men får bussbolagen över en och en halv miljon i understöd har man väl rätt att ställa krav på att det här ska kombineras.

Vi menar att man i motiveringarna under moment 48 10 45 måste ändra texten till att busstidtabellerna ska samordnas med skärgårdens turlistor för de frigående färjorna i de fall man har busskombinationer. Det är ju så att kostnaderna har stigit och det har gjort att det har blivit färre bussturer också.

Då kommer vi in på den andra saken som jag vill lyfta fram. Vi vill att landskapsregeringen ska göra en rejäl satsning på att stimulera till samordning. Det är ännu viktigare i och med att både buss- och färjtrafiken minskar så behöver man ha andra lösningar. Den s.k. liftservicen är ganska intressant faktiskt, att kunna utnyttja de bilar som ändå ska till stan. Skärgårdsungdomarnas intresseorganisation SKUNK, tog redan för ett par år sedan i samarbete med Åbo akademi och Ålands högskola fram en prototyp för en webbaserad samordningsservice som de kallade för Skärgårdsskjutsen. Man ska kunna gå in på nätet och fråga om det är någon som ska in till staden den och den dagen, den och den tiden och med den och den färjan. Kan man åka med, finns det ledig plats i bilen.

SKUNK är en väldigt liten organisation, de har inte de ekonomiska resurserna att bygga upp ett sådant här system, så därför skrev de ett brev till landskapsregeringen i maj 2008 om att få projektpengar för att utveckla det här projektet som de kallade Skärgårdsskjutsen. De har ännu inte fått något svar, inte ännu denna dag. Tre skrivelser har SKUNK skickat till trafikavdelningen under 2008 och 2009. Alla har tappats bort på den avdelningen. Det är väldigt tråkigt faktiskt.

De skrivelserna är väldigt viktiga för skärgårdsungdomarna. De handlade om fria hemresor, internet på färjorna, det har i och för sig genomförts, men i synnerhet Skärgårdsskjutsen. Det är väldigt spännande, precis som ledamot Danne Sundman sade tidigare, att man kan använda ny teknik för att få fram system som gör att man kommer vidare. Därför vill vi att man ska foga in ett nytt stycke under trafikavdelningen: ”Landskapsregeringen ska satsa på nya projekt för att stimulera till samåkning och initiera provförsök för att minska bilkörandet utgående från SKUNK:s webbaserade samåkningssystem.” Tack, herr talman!

Minister Veronica Thörnroos, replik

Herr talman! Jag delar ledamoten Carina Aaltonens frustration över att vi inte får kollektivtrafiken att snurra på ett ändamålsenligt sätt för brukarna. Vad gäller kombinationsturerna från skärgårdsfärjorna så har vi de senaste åren på grund av det ekonomiska läget ändrat våra turlistor fem gånger. Fem gånger har vi tvingats till förändring på grund av det ekonomiska läget och av isläget. Vi har tvingats att ändra våra turlistor och det omöjliggjorde för bussbolagen att komma emot på. Vi har en överenskommelse med bussbolagen att de ska vänta i tio minuter på färjan. Jag delar den uppfattningen att det här inte är optimalt och att det här finns förbättringsmöjligheter att göra.

Ltl Carina Aaltonen, replik

Herr talman! Ja, man tycker ändå att det finns saker som man kan göra. Det finns högtalarsystem ombord på färjorna, det finns informationsskyltar som kunde sättas upp. Man borde se till att det här löser sig och framför allt borde man få till en sådan tanke att färjorna och bussen är en enhet, speciellt för de människor som är väldigt, väldigt beroende av den kollektiva trafiken. Det är som om alla rycker på axlarna och säger: ”Nej det är inte mitt problem”. Ringer man till Ålandstrafiken och säger: ”Nu står jag i Långnäs vad ska jag göra”, så säger de: ”Ja, vi vet inte vad du ska göra, du får väl lösa det på något sätt.” Man måste se det som en helhet. Så här fungerar det inte på något annat ställe i världen att man har varit tvungen att ändra turlistorna, man måste se till att det finns något som överlappar det här.

Minister Veronica Thörnroos, replik

Herr talman! Trots att den summa som finns avsatt i vår budget är tämligen stor är landskapsregeringen inte den enda som köper tjänster av bussbolagen. Här ligger prioriteringen i första hand på skolelever och gymnasieelever till och från Mariehamn i andra hand på den pendlande arbetsföra befolkningen och i tredje hand färjorna.

Jag skulle uppskatta om ledamoten Barbro Sundback kunde idka tystnad medan jag för fram min replik.

Vad sedan gäller informationen håller jag helt med om att det ska bli bättre. Det sade jag också i mitt anförande. Vi ska bli bättre på information, mera informationsskyltar, vi ska ändra vår hemsida, informationsskyltar i hamnarna, på fartygen, vi ska höja servicenivån till våra brukare.

Ltl Carina Aaltonen, replik

Herr talman! Bara en sådan enkel sak att om man vet att man med Skarven blir mer än tio minuter försenad så ropar man upp i högtalaren att för dem som hade tänkt ta bussen som kombinerar, så kommer den troligtvis att redan ha avgått. Finns det passagerare som kan ta med eventuella bussåkare till Mariehamn så skulle det lösa sig. Jag hoppas verkligen att ledamot Thörnroos får det här att fungera så snart som möjligt. Det är inte bra för vår turismsektor heller att det här sprids ut i världen.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Anders Englund

Herr talman! Det är ofta mycket engagemang när vi kommer till trafikavdelningen och diskussioner om trafiken. Det är helt naturligt för det berör oss alla. Alla vi som är här idag har på något sätt berörts av kommunikationen. Själv har jag varit jätteintresserad av trafiklösningar hela tiden och samhällets lösningar, hur man kan se på helheten för de olika regionerna. Jag drar mig till minnes när jag var kanske 15 år, då ordnade vi busstransport från Vårdö till dåvarande landstinget som sammanträdde i stadshuset. Då diskuterades utbyggnaden av förbindelsen från Vårdö. Vi satt där på åhörarläktaren och hörde på när parlamentarikerna diskuterade. Vi applåderade när de sa något som vi tyckte att var bra. Det fick vi inte göra, då klubbade talmannen av oss.

Här är det intressant om man tänker på min hembygd. Jag har varit med från början när vi bara hade passagerarbåt som gick från Steget till Bomarsund och vi hade till och med biljettpriser på det. Den kunde inte ta fordon, om man skulle ha något fordon så måste det vara plankor och grejer för att forsla ombord dem. Sedan fick vi en färja som gick från Kurnäs till Prästö via Töftö. Det var toppen. Därefter kom brolösningen till Töftö med vajerfärja vidare. Nu är vi framme vid nästa vägskäl, med att kämpa för att det ska byggas en bro över Prästö sund.

Märk väl under den här tiden har Vårdö varit den enda kommun som har visat upp en positiv utveckling vad gäller befolkningen av skärgårdskommunerna. Det är tack vare kommunikationerna. När vi fick Vårdöbron och vajerfärjan flyttade folk också hem från Stockholm till Vårdö och började pendla. Nu har det löpt på. Det är många gånger som jag har lagt märke till här i salen att när det diskuteras lösningarna för skärgårdstrafiken är det ofta de som inte överhuvudtaget bor i regionen, som vet bäst hur man ska lösa den. Därför tänker jag börja i den ändan idag, närmast Mariehamn.

Vi har kanske lite dåligt om parkeringsplatser, vi som kommer in till parlamentet här och vi som besöker Mariehamn osv. Under alla dessa snart 20 år som jag har varit här, har det blivit sämre år från år, man vet inte var man ska parkera bilen. Man har gjort dyra lösningar i Mariehamn, med parkeringshus osv. som vi också har varit med och tagit del av på grund av olika byggnadsrätter osv. Vi involveras i det här. Nu kommer vi igen till vintern och då kommer det att vara ännu svårare att parkera bilen, med snövallar och betonggrisar som man har satt ut. Man har alla möjliga lösningar för att få undan snön osv. Det här är lite tråkigt och det hör också till trafikdiskussionen.  Vi har också landskapets huvudväg som slutar i kroken till muséet. Den byggdes en gång för att trafiken skulle löpa, nu har man många infarter in och ut och det kommer att bli ytterligare lösningar för att få en trafiksäker trafik på området.

Vi har rondellerna som har förbättrat trafiken till viss del på linjen. Kanske man bör fundera på rondellen upp till sjukhuset om det inte där också behöver vara en smitfil till höger när man kommer norrifrån. Det är mycket att fundera över det här. Vi har också trafiklösningarna ner till Västerhamn med den tunga trafiken osv. Man kan också ta ytterligare en diskussion om hamnen.

Jag nämnde Vårdöbron och det gläder mig att man från landskapsregeringen driver projektet vidare. I samband med det behöver man också titta över planeringen på Prästö. Idag har Sunds kommun ett bostadsområde där på mark som man löst in från landskapet. Det blir mer och mer utbyggt och vi har turistsatsningar i regionen. Det här bör tajmas att man även kan göra en trafiklösning på vägen, att man får en säker trafik för de här gångtrafikanterna osv., särskilt sommartid.

Jag ska beröra lösningarna som man har tänkt i skärgården lite. Vi har idag en norra och en södra linje. Den fungerar som ett H och det tror jag att fungerar jättebra om man utnyttjar det här som det var tänkt från början. Den tvärgående linjen för alltid med sig en diskussion om turlistan nästan årligen. Det var tänkt från början att den ska sy ihop skärgården, att man kan fara emellan, annars är det alltid någon av öarna som blir på sidan om. Däremot har den i dagsläget varit mer eller mindre en direktlinje från Kumlinge till Långnäs. Vissa turer kanske det också är bra. Det var tänkt från början att den skulle trafikera bara emellan skärgårdskommunerna.

När man tänker över den planering och de uttalanden som tidigare har varit i lagtinget om trafiken, att allt skulle gå över Föglö så kan man bli lite fundersam. Nog kommer det att ta ganska lång tid för den som bor på Jurmo att fara in till Mariehamn, som det var tänkt i det sammanhanget. Man har i det fallet mycket enklare och snabbare att fara in till Åbo. Den biten måste vi också sköta, att vi har den förbindelsen österut från skärgården.

Jag håller i min hand ett program som vi är med i från landskapet, som heter Tillväxt Åland. Där vill man att man som småföretagare på landsbygden och i skärgården ökar tillväxten i sitt företag, vill att företaget utvecklas till ett starkt och konsoliderat företag som längre fram blir intressant inför en generationsväxling. Här försöker man från landskapets sida hjälpa till med företagsamheten ute i skärgården. Då behöver vi bra kommunikation, från alla håll och kanter. Till största delen går allt vad man sysslar med i skärgården på export österut. Det gäller att kunna styra upp det här så att det kommer att fungera.

Det är också glädjande för under alla dessa år jag har varit med och diskuterat turismstrategi för hela landskapet har det ofta inte tagits i beaktande tidigare vilka möjligheter det finns i skärgården. Det har varit glädjande att läsa i tidningen när det är flera som påpekar att skärgården är viktig. Man vill få ut turisterna till skärgården. Det är ett bra initiativ. Det har vi sagt länge i skärgården. Många, många år.

Vad gäller ytterligare så finns det säkert mycket att diskutera. Jag kommer ihåg avgifterna på skärgårdsfärjorna idag, de börjar snart slå i tak. Det är ganska dyrt om man ska åka från ändhamn till ändhamn, man får ju inte åka, men man får följa med. Det kostar mycket, mycket mera än att åka med de stora färjorna. Det är klart att det får vara en viss prisskillnad. Jag kommer ihåg när ltl Leo Sjöstrand, han är tyvärr inte närvarande idag, kom in första perioden så ställde han en fråga till lantrådet, tror jag att det var, Roger Jansson, om det skulle gå att införa skattefri försäljning på skärgårdsbåtarna. Det är klart att svaret han fick därifrån var att det kan vara bekymmer, men det är inte uteslutet att det inte går. Varför inte? Och särskilt på den långa linjen som är mellan Långnäs-Kökar-Galtby, där finns alla förutsättningar för det här. Då tror jag också att man kunde få inkomster. Man kunde kanske sänka avgifterna om man gör det möjligt för entreprenörer att få lönsamhet i kafé osv. Vi har det på alla linjerna idag som trafikerar Åland, de privata som går förbi Åland, vi har på flyget. Det fördes också in för dem som bara gick österut då när Finnair trafikerade. 

Här finns det kanske saker att fundera på och det är väl meningen att det här ska gynna hela den trafiksituationen som det är tänkt idag. Jag vill rikta ett erkännande till båda Brändös representanter, som har insett hur lång väg man har till fasta Åland. Där har man varit inne för den kortaste vägen och den som fungerar bäst för näringslivet. Där tror jag att man är på rätt väg. Herr talman, den här tiden som man har till förfogande rinner väl iväg så jag kanske avslutar mitt anförande här.

Ltl Barbro Sundback, replik

Herr talman! Ledamot Anders Englund berörde parkeringsproblematiken här i anslutning till lagtinget och landskapsregeringens byggnader. Det är sant att det är svårt ibland att hitta en parkeringsplats, men det är också så att landskapet inte har fullföljt ännu sina skyldigheter enligt stadsplan. Enlig stadsplan måste alla fastighetsägare iordningställa parkeringsplatser på sina tomter. Landskapet har inte iordningställt alla de som de är skyldiga att ordna och det är för att det kostar pengar. Alla andra fastighetsägare i staden gör nog det, men landskapet struntar i det år efter år. Det är en stor förklaring till att det inte finns mera platser.

Ltl Anders Englund, replik

Herr talman! Det är tyvärr så idag att man kanske behöver vara fastighetsägare i Mariehamn om man besöker Mariehamn för att hitta en parkeringsplats. Det är säkert så att landskapet inte har fullföljt sina åtaganden i det här sammanhanget, men man har ofta hittat på lite onödigt dyra lösningar tillika som Mariehamns stad försvårar för den enskilda bilisten att parkera.

Ltl Barbro Sundback, replik

Herr talman! Nej jag håller inte med det alltså, att vi skulle ha försvårat, tvärtom har det blivit lättare att parkera i centrum. Det som man har varit van med när man har kommit in från landet är att man kan ställa sin bil på någon central gata och ha den stå där hela dagen. Det har försvunnit. Det är en brist på långtidsparkeringsplatser. Det kan landskapet skapa genom att fullfölja sina skyldigheter. Västra och östra utfarten är landskapets gator och det förekommer en planering mellan staden och landskapet, men det har kört fast och det beror inte på stadens intresse. På östra utfarten finns det diskussion om flera rondeller, men nu när rondell-Runar är borta tycks det inte bli något av det heller. Det står stilla, men det behöver nog göras något, det är sant.

Ltl Anders Englund, replik

Herr talman! Jag tror säkert att vi kan vara överens om att det behöver göras något åt de olika trafiklösningarna, både parkeringsplatser och de anslutningar som landskapet förfogar över. Därför behöver man ha en diskussion med Mariehamns stad. Många gånger har det visat sig att inte vara så lätt, drar jag mig till minnes själv.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Folke Sjölund, replik

Herr talman! Jag ska ta och ge ett litet tips rörande just parkeringsmöjligheterna. Mariehamns stad har infört en möjlighet när det gäller Miramar-garaget att hyra arbetsplatsparkering, dvs. mellan kl 8-17. Då kunde man tänka sig att landskapet eller lagtinget kunde hyra ett antal platser för lagtingsledamöterna för att den vägen lösa just arbetsplatsparkeringsproblematiken. Det är visserligen så att man får promenera ett par hundra meter för att komma hit, men möjligheten finns. Jag vill peka på den, för som det är idag är Miramar-garagets parkering tidsbestämt till två timmar.

Ltl Anders Englund, replik

Herr talman! Det finns säkert en möjlighet att hyra upp det, det är egentligen för den personal som arbetar i huset. Det ser vi på parkeringen sedan vi sålde vårt område till Arkipelag. Där får vi inte ställa bilarna mera, varken vi från lagtinget eller landskapsregeringens personal. Den är förbehållen det bolaget. Då försvann det en hel del platser som man tidigare kunde utnyttja.

Ltl Folke Sjölund, replik

Herr talman! Jag är helt övertygad om att man kan göra ett avtal mellan lagtinget, kanslikommissionen, eller vem det är eller om det är landskapsregeringens trafikavdelning och Mariehamns stad om att kunna disponera ett antal platser i Miramar-garaget. Det är bara att ta kontakt och komma överens.

Ltl Anders Englund, replik

Herr talman! Ja, det är väl ofta så att det är regeringen som ska ta kontakt.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Camilla Gunell, replik

Herr talman! Ledamoten Englund nämner det här med bilavgiften på färjorna och tycker att de i dagsläget är ganska höga. Nu står det i landskapsregeringens budget att man avser att införa också passageraravgifter. Finns det stöd för den här åtgärden hos ledamot Englund och centern?

Ltl Anders Englund, replik

Herr talman! Vad gäller passageraravgift så finns det inte stöd från mitt håll, däremot kan man tänka sig en avgift om det kommer 50 cyklister på en färja, att man kanske tar en euro eller någonting av dem. Där tar man också upp bilplatser om man har många cyklar. Det har ju ökat. Inte passageraravgifter för då kommer man i det här läget att ytterligare späda på orättvisan.

Ltl Camilla Gunell, replik

Herr talman! Ja, det är intressant att se att gång på gång är det skrivningar i budgeten som förefaller att ha knappt majoritetens eget stöd så man vet inte hur man ska hantera frågorna. Det är så med små avgifter att avgiftsfinansieringen är en marginell del av vad sjötrafiken kostar. I Åboland har man valt att ta bort alla avgifter för de är momspliktiga. Det är väl en fråga som kanske inte är klargjord här på Åland, vad som gäller momspliktigheten för avgifterna som tas på skärgårdsfärjorna idag redan.

Ltl Anders Englund, replik

Herr talman! Vad gäller avgifterna på skärgårdsfärjorna om vi tar t ex Långnäs-Galtby är det 115 euro tur och retur för personbil. Skulle man ytterligare sätta på personavgifterna så är det väldigt dyrt. Om man har husvagn samma sträcka så kostar det 500 euro tur och retur. Det är mycket pengar, då drar sig turisterna för att besöka de här områdena. Det är många turister som vill fara genom skärgården en väg och sedan ta de stora båtarna hem. Det här är vanligt förekommandet, det vet jag själv.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Roger Slotte, replik

Herr talman! Det var ett intressant anförande som ledamot Englund hade. Det som jag särskilt tänker på är diskussionen om Vårdöbron, alltså bron över Prästösund. Investeringar som gör att det blir billigare i längden, det är sådant som lönar sig och sådant ska man göra. Det finns en skrivning i budgeten och det tycker jag att man ska gå vidare med.

Ltl Anders Englund, replik

Herr talman! I den här frågan är det precis riktigt som ledamoten säger. Vi har från Vårdö kommun hållit emot att man inte skulle bygga någon ny vajerfärja. Bygger man bro här har vi två stycken vajerfärjor som idag kan sättas in på andra platser. Vi har fyra stycken pontonfästen som man kan ta bort härifrån och använda på andra platser. Här har vi redan sparat pengar så snart den här bron är betald.

Talmannen

Replikskiftena är därmed avslutade.

Ltl Mika Nordberg

Herr talman! Jag vill lyfta fram två av mina motioner. Finansmotion nr 41 handlar om försäljningen av Kumlinge flygfält. Min mening är den att landskapet skall syssla med det som inte privata kan göra. När det gäller Kumlinge flygfält så har det tidigare funnits planer på att anlägga en sorts turistby med stugor intill flygfältet. Som med allt annat så gäller det att den som engagerar sig i sådant här behöver lägga ner själ och hjärta i det och då är det kanske intressant att personen eller företaget i fråga kan äga marken. Därför föreslår vi att landskapsregeringen bjuder ut Kumlinge flygfält till försäljning till högstbjudande för att kunna utveckla området och göra någonting som skulle vara positivt för skärgården i helhet.

Sedan vill jag även ta upp finansmotion nr 43 Ombyggnaden av Skarven, anslaget utgår. Det är så att som tidigare år här i debatten har kommit fram så var det någon som fattade ett beslut angående att täcka in bildäcket på m/s Skarven. Hur det gick till är fortfarande lite oklart. Nu har det visat sig att för att man skall få transportera brandfarliga laster så måste det göras en ombyggnad på ett nästan nytt fartyg. Då kan man fråga sig varför det inte gjordes rätt från början. Vem skall bära ansvaret för det? Hur som helst, vi som har rest i skärgården och har läst turlistorna i 20-30 år har sett att det alltid står att vid oljetransporter så är det max tolv passagerares antal. Nu har man kommit fram till att det även är möjligt på Skarven, så därför föreslår vi från obunden samling att under momentet Anskaffning av fartyg och färjor så skall momentet utgå.

Ltl Olof Erland

Herr talman! Först en sak som gäller skattefri försäljning i skärgårdstrafiken. 1997 var jag i opposition och drev hårt på den frågan. Jag hade t o m direktkontakt med finansministeriet och en stor artikel i tidningen Åland, jag tror att det var Sakari Alasalmi som sade att det är fullt möjligt. Sedan var det en diskussion om skatteundantaget överhuvudtaget och möjligheterna att ha skattefri försäljning på inrikesflyg och numera också med sådan här cabbotagesjöfart, alltså inrikes fart, mellan hamnar som är inrikes. Sedan har det gått en tid och skatteundantaget är så konstruerat att det finns möjligheter för kommissionen att ingripa och det finns alltså en risk vid varje förändring. Förändringen är nog sådan att om statligt finansierade skärgårdsfärjor inför skattefri försäljning så skall vi nog tänka efter flera gånger. Idag är det alltså inte politiskt realistiskt. Det finns många, jag kan peka ut Finlands riksdag som en särskild instans, men det finns många här i Europa som skulle se tillfället att titta igenom det här på olika sätt. Det är helt avgörande, det tycker jag ledamot Englund skall tänka på, att Vikinglinjen och Ålands ekonomi har ett stabilt skatteundantag, att bygga upp sin business på. Investerar man 240 miljoner i en ny färja, en ny miljöteknik så tar man kommersiella risker. Risken att skatteundantaget skulle försvinna skulle helt dra undan möjligheterna för åländskt externt ansvar. Det här hotet om skatteundantaget, det skall nog läggas åt sidan. Jag skulle t o m gå så långt att uppmana att lämna det så kommer vi att kunna utgå från att det är kvar.

Herr talman, så till trafikavdelningen. Jag har två gånger hört ledamot Danne Sundman tala om Grisslan och revisorernas berättelse att det skulle vara ett bra exempel på privatisering. Jag har tagit fram rapporten, jag tror att det var någon gång i våras och letade också efter den nya, men jag hittade inte på något ställe någonting som skulle säga att det var en lyckad upphandling. Tvärtom så tycker jag att revisorerna påpekar det som är problem och som jag själv är medveten om från den tid det handlar om, runt 2001-2002 och kanske in på 2003. Det här var också en rättsprocess om vem som skulle stå för kostnaderna. Det som revisorerna påpekade var att det fanns oklarheter i upphandlingen, i beslutsfattande, i avtalsprocessen, det framgår också åtminstone mellan raderna tydligt att man inte hade klarat ut dockningskostnaderna, underhållningskostnaderna, eller brist på underhåll och det som man kunde kalla systemkostnader, dvs. det som hela trafikavdelningen står för.

Min privata slutsats är att privatisering i skärgårdstrafiken inte är någon bra lösning som sådan, det har jag tyckt i alla år. Sedan är det en annan sak att det finns verksamheter som är väl avgränsade, t ex en caférörelse, kanske vissa mindre färjor, förbindelsebåtar, där är det möjligt, men som princip så anser jag att det finns frågetecken kring det. Däremot är bolagisering en annan sak, man blandar ju ofta ihop det här, det har varit en sammanblandning när det gäller Posten, turistförbundet osv. Det finns exempel i världen på lyckade bolagiseringar utan privatiseringar. Det är värt att fundera på, vad innebär egentligen bolagisering. Igår så hörde vi att en bolagisering av skärgårdstrafiken skulle ta fem-sex år. Jag tror att det var ledamot Roger Jansson som sade att Asea och Brown Boveri bolagiserade mycket snabbare, men det var väl snarare frågan om en fusion. Det är skillnad på en fusion där två bolag går ihop och man skall anpassa verksamheten. Vi har ett närliggande exempel på Åland och det är Posten. Posten har övergått från affärsverk, som det kallades i lagstiftningen, till ett aktiebolag.

När det gäller bolagisering av skärgårdstrafiken så vet jag att frisinnad samverkan har argumenterat emot det. Argumenten har inte varit många och de som har förts fram har varit tunna, dvs. som jag uppfattar det, frisinnad samverkan får tala för sig själv, bolag är för privat affärsverksamhet, men så är det inte. Essensen med ett bolag är att man har vissa rättigheter till den egendom man har och den egendom man tjänar in. Det är reglerat hur man skall behålla äganderätten och vad man skall dela ut och vad man är skyldig att göra gentemot borgenärerna. Utgår man från att trafikavdelningen redan idag har en organisation där man har verksamhet i skärgårdstrafiken, som har ganska väl avgränsade arbetsuppgifter och också rätt så väl avgränsat i budgeteringen, så innebär det här i princip att man gör en ring kring verksamheten och säger att här har man beslutandemakten i ett bolags styrelse. Beslutandemakten skall naturligtvis vara utifrån landskapsregeringen och därmed också lagtingets riktlinjer.

När man beställer skärgårdstrafik så är det en viss tidtabell man vill uppnå. Man har vissa målsättningar för nyttotrafiken, pendlingen osv., men i bolaget kan man göra avtal och man kan ägna sig åt tekniska lösningar, ekonomiska lösningar och man kan göra upphandlingar, man kan samarbeta med andra, dvs. det blir tydliga gränser på vad man gör. Trafikministern skall inte behöva vara ute på fartygen och sitta på arbetsrummet och göra beräkningar om Skarvens lutning och barlastsystemet, det sköter teknisk expertis.

Jag är övertygad om att bolagisering utan privatisering är det första och viktiga steget, det är den principiella utgångspunkten vi borde ha. Sedan kan man privatisera utifrån affärsmässiga principer och den av landskapet tillsatta styrelsen så bör ha metoder för att kommunicera med skärgårdskommunernas representanter när det gäller tidtabeller. När det gäller bolagisering så har vi diskuterat det här i liberalerna, när det gäller privatisering så är det snarare en sak som har visat sig i praktiken och det kommer att visa sig i praktiken, om det inte finns konkurrens och om det inte är avgränsade bolag så är det en väldigt svår väg att gå.

Herr talman! Några saker till; när det gäller skärgårdstrafiken så är alla tämligen eniga om att kortrutt är den utvecklingsväg vi skall gå. Hur den skall utformas, det är tekniska och ekonomiska faktorer som avgör. Liberalerna har också fört in det som vi tog upp i vårt skärgårdstrafikprogram 1992, som vi idag kallar för snabbrutt, dvs. man knyter ihop detta H med t ex katamaraner, det finns också trimaraner, pentamaraner och andra fartyg, men det är helt välutvecklade mindre snabbfärjor som kan ta tolv-femton bilar, någon buss, någon lastbil. De har naturligtvis sin begränsning när det gäller isförhållanden och menförestider.

Vi tror att det viktiga beslutet som ledamot Torsten Sundblom sade tidigare, är att man bestämmer sig för östra Föglö. Däremot så vill vi i liberalerna ha H:et fullständigt. Vi vill alltså ha kvar trafiken på den norra linjen, men det betyder naturligtvis att också den trafiken och den södra linjen anpassas till det här tvärsträcket, till H:et, dvs. katamaraner, snabbfärjorna och andra färjor.

Det man skall tänka på när det gäller den tvärgående linjen, det är inte enbart en förbindelse mellan södra och norra linjen, utan det är en linje i sig. Passagerar- och fordonsantalet har ökat hela tiden och det är en linje som är viktig och den kommer att växa med kortrutt. Kortruttsområdena är Föglö, det är politiskt klart att södra alternativet med tunnel är uteslutet, södra alternativet med färja finns kvar. Hastersbodaalternativet är kanske sannolikt, det finns andra alternativ Horsholma, Överö. Sedan har vi då norra tunneln och broalternativet som jag för min del tvivlar på, jag säger inte nej, men jag tvivlar på det därför att broarna och bankarna stänger av viktiga områden och en bro måste ha en sådan höjd och kapacitet att det blir väldigt dyrt. Det är idag en viktig farled för storfärjorna och också den sidan måste man tänka på. Ska man pressa ut dem i södra Föglö skärgård så blir det ganska stora ingrepp i naturen.

Herr talman, får jag fråga om minuterna. Då knaprar jag på tidigare inbesparad tid, hör jag. Jag skall ta en sak till. Det gäller helhetssynen på trafiken. Trafiken är ett stort samhällsåtagande även om vi bygger upp samhället på privatbilism. Vi har en infrastruktur i trafik på landvägar och i skärgården, fartyg osv. Det är samtidigt en väldigt stor miljöfaktor. Det vi gör med trafiken det påverkar miljön, därför borde vi ha en helhetssyn när vi ser på skärgårdstrafiken och också på biltrafiken och kollektivtrafiken.

I liberalerna har vi talat om att man måste se hela Åland, inklusive skärgården, i ett system. Det gjordes en utredning av en expert på kollektivtrafik från Bornholm för ett antal år sedan. Det var en nyttig genomgång som gjordes och utan att använda konsulter borde vi göra en likadan, dvs. inkludera Mariehamn, parkeringsplatserna, kollektivtrafiken till de andra områdena, Jomala, Lemland osv. och få en trafiklösning som är miljövänlig, gynnar kollektivt åkande, gynnar kopplingen mellan olika trafiksystem s.k. modulära lösningar. När man kommer med en färja så skall man inte behöva ta bilen utan man skall kunna fortsätta till norra Åland, Godby eller södra Åland, Mariehamn med kollektiva färdmedel.

Herr talman, jag skulle återigen vilja betona att vi från liberalernas sida inte är låsta hela vägen. Till den delen är vi låsta att vi vill att den idé vi skall arbeta efter är helhetslösningar med snabbrutt och kortrutt och att första steget måste vara att bestämma ändhamnen på östra Föglö. Det betyder inte att norra linjen behöver skäras av utan det drar ihop skärgården geografiskt och drar ihop det ännu mera med snabbrutten. Tack.

Ltl Anders Englund, replik

Herr talman! Vad gäller det sistnämnda som ledamot Erland talade om, helhetslösningen för trafiken i skärgården, så tror jag att vi är långt överens om hur det skall fungera. Säkert kan det finnas mindre meningsskiljaktigheter på vissa detaljer, men i det stora hela så kommer vi att vara överens. Vad gäller det som jag nämnde och det som ledamot Erland nämnde, om det skattefria undantaget och den möjlighet till försäljning som det också kan ge i trafik till skärgården och till riket, så är det ingen som vill riskera något undantag men skillnaderna i regionen, hur man tar sig fram, får inte bli för stora. Det måste man diskutera både prismässigt och tidtabellerna som gäller på fartygen. Vi måste kunna ha en ordentlig utveckling också i skärgårdskommunerna. Jag vill ta ansvar, inte bara för Vårdö, utan för den övriga skärgården också.

Ltl Olof Erland, replik

Herr talman! En viktig princip för oss i liberalerna är att vi lever kvar i den tron att skärgårdstrafiken delvis skall motsvara landsvägstrafiken, därför är man också villig att hålla nere kostnaderna. Samtidigt måste man, när man ser på helhetslösningen, utnyttja de billiga alternativ som finns. Tunnelalternativet är svår, det är svårt att genomföra. Det finns en stor okunskap när det gäller kopplingen mellan drift och investering. Jag har många gånger försökt visa med olika exempel att en investering i en tunnel kan minska driftskostnaderna så att det lönar sig. Då har jag inte tagit hänsyn till om det är norra eller södra alternativet, men där har vi tyvärr en lång väg att gå. Nu har vi kortrutt där det kan spara på driften och det är det som är det viktiga, att vi gör de bästa möjliga lösningarna ekonomiskt.

Ltl Anders Englund, replik

Herr talman! Vi är i stort sett överens. Att man kan betrakta färjorna som trafikerar i skärgården, för den förlängda landsvägen, det är det som också har varit skrivet i tidigare budgetförslag. När det ytterligare kommer upp diskussioner om bolagiseringen och privatiseringen, då tänker vi också på att vi har andra privata bolag, landskapsägda bolag i det här fallet, vi har Posten osv. som utnyttjar undantagen och som gör att vi får in miljoner till landskapets kassa. Då tänker man ofta på den här trafiken också, finns det möjligheter här? Att vi kan få det ännu bättre?

Ltl Olof Erland, replik

Herr talman! På den tiden jag engagerade mig i den här frågan så tyckte jag att det var djupt orättvist att en viss trafik skulle få utnyttja en förmån men inte en annan. Idag anser jag att det vore politiskt riskabelt att ifrågasätta skatteundantaget. Vi vet ju att det också finns de som granskar posten idag och den låga momsen, nollmomsen. Det är det som är riskabelt. Vi har en enorm nytta av skatteundantaget på många områden när det gäller färjtrafiken och Posten, sedan har vi nackdelar också. Jag anser att vi skall vara försiktiga till den här delen. Vi måste ta ansvar via våra egna inkomster för att skärgården har en rimlig trafik och för övrigt så är jag emot att man skall höja avgifterna, det kostar och det kan lösas på andra sätt.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Danne Sundman, replik

Herr talman! När det gäller t ex Grisslan så är det en rapport från internrevisionen som visar att det blev fyra procent billigare i drift. Rapporten är gjord av en tjänsteman som är erkänt duktig och dessutom med vissa kopplingar till det liberala partiet, så den tror jag inte att vi skall ifrågasätta. Sedan var det problem med den upphandlingen eftersom man för det första var ovan, det var någonting nytt och man har inte gjort det förut, plus att man till varje pris ville hämnas på en av bolagsmännens politiska uppfattningar, genom att när färjan kom tillbaka göra en massa extra reparationer. Man skulle inte ha gjort det om den hade varit i landskapets drift. Man drog axellager allt för tidigt fast det var livslängd kvar på en massa saker, gjorde en massa arbeten dubbelt fast bolaget hade gjort det osv. Det är en lång historia och salige Harry Eriksson har dragit den många gånger, det finns i gamla artiklar. När det gäller privatisering så är det ju det som är det normala, att privata krafter sköter det här. Det är en växande bransch idag inom sjöfartsnäringen, om man känner till det så borde man uppmuntra driftsprivatisering och inte prata emot det.

Ltl Olof Erland, replik

Herr talman! Mot bakgrund av de dokument som jag har läst och de rättsprocesser som var aktuella när jag var först i landskapstyrelsen och sedan i lagtinget, så är min bedömning att konkurrenssituationen på det här området är sådan att privatisering inte är någon bra lösning. Jag utesluter den absolut inte om man kan visa att den är bra, men det finns inga logiska skäl för att man med samma färja, samma bunkerkostnad, samma lön ungefär, samma säkerhetsbestämmelser skall kunna göra det billigare. Det kan bli billigare i drift om man inte betalar systemkostnaderna som i det här fallet kan vara 24 procent på driften.

Ltl Danne Sundman, replik

Herr talman! Med all respekt men ltl Erland gör en felbedömning. Sedan den här driftsprivatiseringen som ekonomiskt sett var ett gott exempel, så har sjöfartsbranschen utvecklats enormt. Jag rekommenderar ltl Erland att läsa ÅSUB:s senaste rapport som beskriver de ekonomiska effekterna av sjöfartsklustret och målar upp ett antal scenarion. En av de saker man kan förvånas över där är hur mycket den här delen av branschen växer, som sköter management världen runt. Det kanske är den allra viktigaste delen av sjöfartsbranschen där man säljer den kompetens som finns på Åland. Varför inte köpa den för att driva skärgårdstrafiken? Det finns dessutom flera aktörer som är rätt så stora internationellt som gör det här, som klarar av att göra det billigare därför att man har en större kompetens än vad vi har. Annars kan vi tänka att vi ringer t ex till Vikinglinjen och säger att vi är bättre än er på att sköta driften av era fartyg, låt oss göra det istället. Så är det givetvis inte, vi måste utnyttja den kompetens som finns i det åländska samhället, annars är vi dumma. Jag vill inte vara dum.

Ltl Olof Erland, replik

Herr talman! Självklart så kan ett bolag som sköter skärgårdstrafiken, som finansieras över budget, ha en kompetent ledning och kompetenta människor köper kompetenstjänster. Det är en helt annan sak att på global nivå i en konkurrerande sjöfart, där uppstår kompetensen. Man köper redan idag kompetens från Vikinglinjen och från jurister på Åland. Det som är intressant i det här sammanhanget, det ligger lite på sidan om, det är att man med rädslan för konkurrens och för internationellt företagande inte möjliggör för en styrelse för Ålands bolag att ha människor i styrelsen, som bygger på kompetens och inte på hembygdsrätt. Där har vi någonting att reformera.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Jan Salmén, replik

Herr talman! Jag skall kommentera skatteundantaget som ledamot Erland refererade till. Jag tror att alla är överens om att det är viktigt att vi behåller skatteundantaget, att det är viktigt för samhället. Nu var det om skärgårdsfärjorna skulle sälja taxfree, men beaktar man det hot som ledamot Erland talade om så är det kanske bäst att låta bli. Posten synades och det är lite samma här, hotet finns om vi överutnyttjar det här. Det görs nu redan i gråzonen med viss handel med snus och sprit, t.ex. den här 20-timmars regeln, ingen tittar så noga på den mera, men man skall nog vara försiktig. Vi skall ju utnyttja skatteundantaget till vår fördel förstås.

Ltl Olof Erland, replik

Herr talman! Jag håller med om försiktighetslinjen, 20-timmars regeln, snus och införsel mängder. Allt är förhandlingar inom ett system av, kalla det välvilja eller att man ser genom fingrarna, det är lite hur man bedömer det, men vi har ett system där effekterna är enorma. Jag tror att med bolagisering av skärgårdstrafiken så kan man också utnyttja den service man får ombord på en vanlig färja. Man har matservering på Skarven helt i klass med vanliga cafeterior, det gör att trivseln ökar, resandet ökar, omsättningen i verksamheten ökar osv. Där finns det också en del i skärgårdstrafiken att utveckla utan taxfreeförsäljning.

Ltl Jan Salmén, replik

Herr talman! Jag ser skatteundantaget som en jättemöjlighet för det åländska samhället att utvecklas, turismen. Vi har inte utnyttjat det och jag kan hålla med om att man får synergieffekter mellan olika rederier. Det skulle säkert vara bra om man t ex chartrar ut norra linjen och de kan köra passagerare i rundgång via skärgården och sedan andra vägen tillbaka, till endera Åbo eller Helsingfors. Det skulle vara jättebra. Man kanske skulle kunna få ner kostnaderna för skärgårdstrafiken den vägen. Jag tycker att vi inte har tagit makten över skatteundantaget. I framtiden måste vi komma ihåg att det är ålänningarnas skatteundantag och ingen annans.

Ltl Olof Erland, replik

Herr talman! Det är helt uppenbart att det finns mycket att göra när det gäller att utveckla skärgårdstrafiken. Jag tror på den här idén om man bolagiserar så renodlar man verksamheten, men samtidigt så möjliggör man olika typer av avtal och olika kombinationer av andra aktörer i samma bolagsform. Det är lite också i stil med vår samhällsreform att vi vill renodla myndighetsverksamheten, utvecklings- och lagstiftningsverksamheten på landskapsnivå. Sedan finns det bolag som man t o m i framtiden kan privatisera, men det är inte det som är målet, utan det är att förbättra verksamheten. Posten kan bli privatiserad och också det här så småningom.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Barbro Sundback, replik

Herr talman! Jag uppfattade det som så att ledamot Olof Erland, jag antar att det är för hela liberala gruppens räkning, tar avstånd från privatisering av skärgårdstrafiken, att man föredrar en s.k. bolagisering. I och för sig så förstår jag att det inte förhindrar att man inom bolaget kan göra vissa privatiseringar. Är det så man skall uppfatta den liberala linjen? I så fall så är det den som den socialdemokratiska har drivit under hela den här perioden. Det finns bra exempel från Åboland, bra expertis, man kan hyra in den eller köpa in dem tjänsterna och det går snabbt att bolagisera.

Ltl Olof Erland, replik

Herr talman! Jag betonar att jag talar för min åsikt i det här fallet, men den råkar sammanfalla ganska väl med den liberala gruppens diskussioner, där vi har sett möjligheterna med bolagisering som ett sätt att renodla verksamheten och göra det lättare att göra olika avtal, upphandlingar osv. Det kan leda till delprivatiseringar, på lång sikt kan det vara privatisering. Det är så att, ett ganska långsökt exempel kan man tycka, i Kina så har man genomgått en väldigt stark omvandling. Där har man just konstaterat att i den ekonomiska litteraturen, där man har undersökt det här, att bolagisering utan privatisering är en intressant idé som har gett bra effekter. Det är i och för sig en teoretisk diskussion i det här sammanhanget, men jag tror att det är ganska behjärtansvärt att diskutera varför det är så.

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Barbro Sundback, replik

Herr talman! Analogin med Kina är lite långsökt, man tänker att proportionerna är så olika, men det ligger ju något i det, jag kommer ihåg att jag har också har använt den tidigare. Det är ju så att på grund av Ålands litenhet så är hela idén med privatisering och konkurrensutsättning inom stora delar av samhällslivet ganska så omöjlig. De små privatiseringsförsöken som man har gjort inom skärgårdstrafiken kommer att vara enstaka företeelser, men att det skulle vara något verkligt alternativ till en skärgårdstrafik som ändå samhället ytterst tar ansvar för, både vad gäller standard, nivå och finansiering, det tror jag faktiskt inte utan det blir väl som i Kina.

Ltl Olof Erland, replik

Herr talman! Kina är visserligen stort men varje kines liksom varje ålänning är bara en och varje kinesisk liten färja är lika liten som Grisslan. Det som är skillnaden mellan Åland och Kina är att Kina är flexibelt, i stark tillväxt, prövar olika organisationsformer där vi kanske har fastnat i vår landskapsförvaltning, men där man i Kina och också i flera andra delar av världen, prövar bolagisering utan privatisering. Privatisering och bolagisering ihop är ganska vanligt, det kan vara lyckat, det kan vara misslyckat. Det beror på ägarstyrningen om det blir bra eller inte. Jag tror att trafiken på Åland när det gäller skärgården är synnerligen väl lämpad för en bolagisering.

Talmannen

Replikskiftena är därmed avslutade.

Ltl Fredrik Karlström

Herr talman! Kina nämndes i förra anförandet och Kina är intressant på många sätt och vis, men det är väl dock kanske inte någon demokrati ännu. Många gånger kanske det skulle vara mycket effektivare om man hade en folkvald diktatur, att man fick välja en regering för fyra år och var den inte bra så valde man en ny och så fanns det ingen opposition. Många gånger så känns det kanske så här, att regeringen sköter oppositionspolitiken också, jag tänker bl a på Torsten Sundbloms inledande anförande. Jag skulle faktiskt ha kunnat ta en kopia på hans anförande och läst första stycket, för allt det han sade så stryker jag under och tycker att han hade rätt. Jag skall inte bli långrandig, herr talman, den här gången utan blir förmodligen det i nästa kapitel då det handlar om näringspolitik, så jag skall försöka hålla det här kort.

Jag är helt övertygad om att tunnel och kortrutt är enda framtiden för skärgården. Tittar man på hur det har gått i Kina, så flyttar alla människor från länderna in till städerna, tittar man på hur det har gått i USA så är det samma sak, tittar man på hur det är i Europa så är det samma sak, tittar man på Åland så är det precis samma sak, man flyttar in mot tätort. Jag läste i Statistisk årsbok just, för hundra år sedan så bodde det 1 015 personer i Mariehamn, idag hundra år senare så bor det 11 123. På Kökar så bodde det 879 personer för 100 år sedan, idag bor det 261. 2009 så flyttade det bort 15 procent av Kökars befolkning och två barn som föddes, uppgiften jag hade förut var noll, men tydligen så är det två barn som föddes på Kökar 2009.

Jag är också övertygad om att Kökar är ett fantastiskt ställe att bo på, men det i sig att det ligger så pass långt bort och är så krångligt att ta sig till och från, gör att väldigt få människor i framtiden kommer att välja Kökar som bostadsort. Skulle man däremot kunna åka till Kökar över dagen, bo på Kökar och åka till Stockholm över dagen och vara hemma igen på kvällen, så ser jag att det finns många som skulle kunna tänka sig att flytta dit. Jag vet många personer som faktiskt har pratat om det och skulle kunna göra det, men det förutsätter att man har möjlighet att ta sig fram och tillbaka, exempelvis till Sverige över dagen och det kan man inte göra från Kökar idag. Däremot så skulle man kunna göra det om det fanns en kortrutt och om det fanns en tunnel till Föglö.

Norra dragningen tror jag på sikt kommer att vara enda sättet. Om vi vill sätta kraft bakom orden att skärgården skall leva och flera människor skall fortsätta att flytta dit så att den ökar, så är kommunikationerna a och o. Det spelar ingen roll hur fint det är och hur vackert det är och hur bra service man har, fungerar inte kommunikationerna så kommer inte folk att flytta till Kökar i framtiden, det är jag helt övertygad om.

Det jag fick läsa i tidningen igår och höra i lagtinget igår om den drastiska vändning som centern har tagit, att det absolut är stopp med tunnelplaner, så tycker jag är väldigt kategorisk och tråkig. Jag hoppas verkligen att man tar tillbaka lite av de starka tongångarna och i alla fall öppnar upp för möjligheten att titta lite till och noggrannare och ärligare på den norra dragningen.

Utan tunnel och utan kortrutt och utan att sätta Föglö som en bas i skärgårdstrafiken så kommer skärgårdens framtid inte att se ljus ut. Vi måste få ner transporttiden för människor till framförallt Stockholm och den regionen för att det skall fungera i framtiden, det är jag helt övertygad om.

Det finns flera olika fördelar med en kortrutt och en bas på östra Föglö, exempelvis så kan vi sätta ett centralkök där som levererar maten osv. till färjorna, istället för att ha en kock eller flera på många båtar. Man kanske måste införa katamaranturer så att man gör ungefär som i storstäder att man kör sin bil till en parkeringsplats och sätter sig på en tur som går snabbt in till centralorterna. Det finns mycket man behöver titta på.

Just därför tycker jag att motionen som ledamot Mika Nordberg lämnade in är bra. Den handlade om att vi kanske måste sätta oss ner vid ett och samma bord för att se möjligheterna för skärgårdens överlevnad på ett nytt sätt och se den parlamentariskt. Oavsett hur nästa landskapsregering ser ut, jag hoppas att den inte ser ut som den gör idag efter nästa val, så behöver vi ändå ha en gemensam linje i de stora viktiga frågorna. Den motionen så hoppas jag att finansutskottet tar till sig och understryker och att vi tar den till beslut i lagtinget om några veckor. Nu skall jag avsluta, herr talman.

Ltl Torsten Sundblom, replik

Herr talman! Ledamot Karlström, jag ska hålla med om att det måste finnas en uppgörelse, som man vet att kan stå i tio år, att man faktiskt jobbar vidare.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Folke Sjölund

Herr talman! Jag tror att jag skall förflytta mig till landbacken så att jag står lite stadigare. Jag hoppas att trafikministern inte går ut härifrån, för det här är faktiskt en sak som berör henne direkt. Jag har talat om kollektivtrafiken till lands och i synnerhet i Mariehamn och Mariehamnsområdet. Ledamot Sundman var inne på att tala om att kollektivtrafiken till lands behöver en genomgång och en reform. Nu är det så att kollektivtrafiken till lands, systemuppbyggnaden, är knuten till bussbolagen och den bussflotta, den typ av bussar, som finns idag är tämligen enahanda. Den är inte särdeles bra anpassad till matartrafik, det måste man hitta andra lösningar på, där finns det ett samarbete med taxibolag. Jag tänkte hålla mig till Mariehamn och dess närhet.

Kollektivtrafik med buss utanför Mariehamn erhåller ett landskapsstöd, däremot så får lokaltrafiken, stadsbusstrafiken i Mariehamn, inget landskapsstöd. Det är faktiskt väldigt orättvist. I början av det här året så ansökte Mariehamns stad om att få del av de här pengarna, ett stöd på hundratusen euro. Vi fick ett svar, daterat 26 oktober från trafikavdelningen, från landskapsregeringen, med avslag med hänvisning till att busstrafiken i Mariehamn inte uppfyller de kriterier som är uppställda. Jag kan bara säga det att jag har en helt annan tolkning av de kriterier som är uppställda än vad den slutsats som trafikavdelningen kommer fram till. Det finns angivet i brevet vilka kriterier som gäller, det är två stöd, dels kilometerstöd för linjetrafiken där avgifter uppbärs enligt en fastställd taxa. Jag tror att det räcker med det här. Busstrafiken i Mariehamn är en linjetrafik, den går enligt tidtabell, den har en fastställd taxa, den fastställda taxan är noll.

Det här med kilometerstöd hade vi visserligen inte begärt, men det är klart att skulle man fördela stöden i enlighet med kilometerstöd så är jag säker på att stadsbussen i Mariehamn förmodligen kör ganska många kilometer, exakt hur många i förhållande till den övriga busstrafiken vet jag inte. För kompletteringens skull har vi också det andra kriteriet, nämligen stöd för matar- eller glesbygdstrafik där trafiken fungerar som matartrafik till en buss- eller färjlinje och där avgifter inte uppbärs. Till hundra procent så motsvarar inte stadsbussen det kriteriet därför att det inte är glesbygdstrafik, men matartrafik det är det faktiskt.

Stadsbussen ansluter till trafiken i Västra hamnen, den ansluter också till bussplan. Det är inte många meter att gå från Magazin, som är knutpunkten för stadsbussen, och till bussplan, det handlar kanske om tvåhundra meter. Där kan man också säga att där finns en anslutningstrafik till busstrafiken utanför staden. Själva sättet att tolka kriterierna är väldigt fyrkantigt, med lite god vilja kunde man faktiskt ha givit ett litet stöd. Som sagt, vi begärde bara hundratusen i stöd och anslaget var 1,6 miljoner.

Det finns också andra aspekter på det här och det är att kollektivtrafiken behöver utvecklas i Mariehamn på det sättet att de nya bostadsområdena som växer upp utanför staden, framförallt norrut och kommande också på västra sidan dvs. Solberget och de områden inom Jomala som byggs ut och som blir tätorter, så kommer också att ha behov av kollektivtrafik. För att kunna få en fungerande kollektivtrafik in till staden från de här områdena så behöver trafiken byggas ut. Det kommer att betyda en ganska radikal omläggning av stadsbusstrafiken om det skall vara möjligt att överhuvudtaget börja trafikera de här områdena. Som det är idag så är stadsbussens tidtabell väldigt ansträngd och skall man kunna hålla den korta intervallen med tät trafik så måste man göra någonting annat om man skall utvidga trafikområdet till att också vara utanför staden, vilket är helt nödvändigt.

Vi har ett exempel på hur det fungerar, det är stadsbussen som går ut till Järsö och tar in skolbarn från Järsöområdet till stadens skolor där de går. Där har vi ett avtal med Lemlands kommun som betalar skolskjuts på det viset, det är naturligtvis fullt möjligt. Trafiken som blir mot Jomala har en helt annan karaktär, det är inte någon specialtrafik som bygger på skolbusstrafik. Här behövs lite nytänkande för det känns inte särskilt rättvist att stadens skattebetalare till hundra procent skall stå för kollektivtrafiken när det gäller staden, i synnerhet som det finns ett nödvändigt behov av att bygga ut trafiken så att den innefattar de nya tätorterna som ligger utanför stadens områden.

Ltl Jan Salmén, replik

Herr talman! Det var ett intressant nytänkande, att vi nu skall börja diskutera busstidtabeller. Jag tycker nästan att det har räckt med färjtidtabellerna, nu ska vi börja diskutera Mariehamns stads busstider också. Är det inte ett kommunalt problem mellan Jomala och Mariehamn att fixa det och Lemland ut till Järsö. Är det inte där ni borde satsa på att få det att fungera.

Ltl Folke Sjölund, replik

Herr talman! Ja, det är klart att det är ett interkommunalt problem, men det finns också den aspekten som jag var inne på, nämligen rättviseaspekten. Varför, som sagt var, skall stadens skattebetalare till hundra procent stå för kollektivtrafiken i den här delen av landskapet, när det finns ett stöd för kollektivtrafiken som går längre utanför staden, i andra kommuner. Jag tycker att den här aspekten är väldigt viktig.

Ltl Jan Salmén, replik

Herr talman! I dessa tider så är det mycket som är orättvist, men det här tar nog priset. Jag tycker man ska börja med att ta betalt ordentligt, då kan man bygga ut den här istället för att det blir att dra ner busslinjerna nu om landskapet skall bestämma turlistorna.

Ltl Folke Sjölund, replik

Herr talman! Att ta betalt eller inte ta betalt, det är faktiskt så att vi har erfarenhet av vad en avgift ger. Netto ger den väldigt lite därför att biljettsystem och redovisningssystem, övervakning och kontroll så kostar faktiskt en hel del pengar. Det är inte så att det man får in i biljettintäktsomsättning är ett netto, utan det är ett brutto där det går en hel del kostnader bort. Sist och slutligen så ger det faktiskt ganska lite.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Fredrik Karlström, replik

Herr talman! Ltl Folke Sjölund säger att taxan är noll, jag säger att taxan inte är noll, taxan är ungefär 900 000 euro för skattebetalarna. Det finns också ett pris som man inte har räknat med när man säger att avgiften är noll, det är nämligen folkhälsoaspekten. Personligen så har jag sett många gånger ungdomar som tidigare cyklat och gick till skolorna, idag sätter sig på stadsbussen och åker till skolorna. Det finns ungdomar i Mariehamn som från skolan åker ner till stan för att köpa sockerprodukter för att sedan sätta sig i bussen och åka tillbaka, för att den är avgiftsfri. Jag kan säga att så länge det finns en avgiftsfri buss i Mariehamns stad så kommer jag aldrig att stöda att det skall gå bidrag från landskapet till den verksamheten.

Ltl Folke Sjölund, replik

Herr talman! Alla de här vulgära argumenten har jag hört förut och de är lika osanna nu, som de har varit tidigare, nämligen, det finns mycket andra aspekter också. När det gäller miljösidan så är det så att stadsbussen har gjort det möjligt för väldigt många personer att arbetspendla istället för att köra med egen bil. När det gäller skolbarn så finns det en trafiksäkerhetsaspekt i det hela också och en miljöaspekt. Många skolelever tar bussen till skolan istället för att föräldrarna skall köra dem med bil eller att de skall cykla själva i ett dåligt vinterföre, halt och eländigt och utsätta sig själva för trafikrisker. Det finns många andra aspekter också på det hela, det är inte bara den här andra sidan.

Ltl Fredrik Karlström, replik

Herr talman! Vulgär debatt tycker jag var lite väl att ta i om man kritiserar en avgiftsfri buss. Att ungdomar inte skall kunna cykla inom Mariehamns stad, som har cykelvägar i stort sett överallt, till och från skolorna, det har jag väldigt svårt att förstå, särskilt när man på landet kan göra motsvarande där det inte ens finns cykelvägar. Det är ett väldigt dåligt argument till varför bussen skall vara avgiftsfri. Sedan kan jag hålla med om att man kan ha ett busskort om man bor långt ifrån skolan och behöver åka med bussen dit, det är en helt annan sak. Men förslaget att vi via landskapets budget skall finansiera den avgiftsfria, men inte dock gratisbussen, utan den kostar 900 000 euro för Mariehamns skattebetalare, att vi ytterligare skulle späda på och betala från landskapets budget p.g.a. man inte väljer att ta en avgift för dem som brukar tjänsten, det kommer jag som sagt aldrig att kunna rösta för.

Ltl Folke Sjölund, replik

Herr talman! Jag har naturligtvis respekt för ltl Karlströms åsikt, men jag har en annan uppfattning. Att den finansieras över skattsedeln, det är naturligtvis sant men nu är det inte 900 000 utan 750 000, men det spelar mindre roll. Det är så att den här avgiftsfria bussen så har väckt miljömässig uppmärksamhet utanför landskapets gränser, som en god miljösatsning, och det är en god miljösatsning.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat. Talmannen vill påminna om att debatten inte kan gälla taxor på till exempel stadsbussen.

Ltl Anders Eriksson, replik

Herr talman! Jag tycker personligen att det här är en av de konstigare remissdebatter som jag någonsin har tagit del i. Tittar man på rubriken Trafikavdelningen har vi många som har pratat om att man skall försöka få tillstånd en helhetsplan för att stimulera skärgården och glesbygden, nu pratar vi om stöd för busstrafik. Varför har man stöd? Jo, stöd har man för att kompensera nackdelar. Tittar vi igen på att vi utgår ifrån att hela Åland skall leva, så var de regionalpolitiska stöden tidigare betydligt högre om man ville starta företag i skärgården, de är i stort sett lika nu över hela Åland. Detsamma om man ville bosätta sig så var det diversifierat, det är i stort sett lika nu. Stöd för transporterna för glesbygdstrafiken finns fortfarande kvar, men där vill tydligen ltl Folke Sjölund att det också skall vara lika. Nu är det så att vill vi att hela Åland skall leva så måste man vara beredd på att betala för de nackdelar som finns, eller hur ltl Sjölund?

Ltl Folke Sjölund, replik

Herr talman! Det är uppenbart så att ltl Anders Eriksson misstolkar det som jag har sagt. Anslaget för stöd till kollektivtrafiken så var ungefär 1,6 miljoner, det staden hade begärt var 100 000, så det är nog inte något oöverkomligt och det har inte någon stor effekt på kollektivtrafiken i glesbygden. Jag är helt överens med ltl Anders Eriksson om det att det är självklart att vi har regionala olikheter och de regionala olikheterna skall vi försöka utjämna så långt som möjligt. Det är jag helt med på att vi stöder glesbygden mera än centrum, dvs. Mariehamn, och det sker ju redan.

Ltl Anders Eriksson, replik

Herr talman! Jag tror nog faktiskt inte alls att jag misstolkar, för det anförande som lagtingsman Sjölund höll gick ut på att alla skall ha allt. Det som jag försökte säga i början av den här debatten är att vi har en tredjedel av budgetomslutningen i underskott nästa år, men vi kommer aldrig in på de ekonomiska bitarna. Finansministern har vi knappast sett röken av i den här debatten, därför tycker jag att det är en väldigt, väldigt konstig debatt. Om Mariehamns stad har valt i sina försök att förstöra ekonomin där med att ha gratis buss, det lägger inte jag mig i och precis som talmannen säger, det kanske vi inte skall debattera, men jag tror att man bör ha det klart för sig att bussarna ute på glesbygden inte är gratis. Det är ganska dyrt att åka buss från Geta, Sund, Lumparland och in till Mariehamn. För att inte de kostnaderna skall bli orimliga, så finns de här stöden. Nu vill lagtingsman Sjölund att samma stödsumma också skall gå ut till Mariehamn, där man har valt att bussarna skall gå gratis. Jag tycker det är fullständigt orimligt i det ekonomiska läget vi befinner oss i, ltl Sjölund.

Ltl Folke Sjölund, replik

Herr talman! Det är frågan om det är värt ens att besvara det, men en direkt felaktighet så måste jag faktiskt korrigera. Jag har inte överhuvudtaget talat en bokstav om att det skall vara samma och lika mellan glesbygden och Mariehamn, när det gäller stödet ens till kollektivtrafiken, för det är det inte. Det har ingen begärt heller, utan det är självklart att glesbygden skall ha en fördel, det är alldeles klart. Regionalpolitik måste vi föra.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Camilla Gunell, replik

Herr talman! Jag tycker att en av de destruktivaste diskussioner vi har här i lagtinget är när man ställer regioner emot varandra, särskilt den här mellan landsbygd och stad, den borde utplånas. Tiderna har sprungit ifrån den konflikten. Det är som ledamoten Sjölund säger att stadsbussen kommer inte i framtiden att behöva gå bara inom stadens gränser utan den måste utvidgas till randkommunen. I det här fallet så har jag mycket lika uppfattning som ledamoten Sjölund, att landskapet skall inte bara stöda landsortsbussen utan även busstrafiken i Mariehamn, sedan om den är avgiftsfri eller inte, det avgör faktiskt stadens politiker, där har vi fortsättningsvis en majoritet. Nu skall vi komma ihåg att det här initiativet stöds i staden av samtliga partier, också cityliberaler, citycenter och cityobundna.

Ltl Folke Sjölund, replik

Herr talman! Jag vill gärna ta in miljöaspekten i stadsbussen. Det handlar inte bara om Mariehamns stads miljö, utan det handlar också om områdena utanför Mariehamn. Om man jobbar på Ålands centralsjukhus så finns den möjligheten att om man nu kommer från Lemland så kan man planera sin arbetsresa så att man åker buss in till Mariehamn och så kan man fortsätta med stadsbussen ut till sjukhuset som är arbetsplatspendling. Det är väl inget märkvärdigt på andra håll än möjligen på Åland. På Åland skall man helst ha den egna bilen och gärna den egna bilen med sig in i affären eller arbetsplatsen eller så.

Ltl Camilla Gunell, replik

Herr talman! Eftersom det finns en motion i frågan, nämligen att busstrafiken i staden också skall stödas på någorlunda liknande sätt som landsbygdens trafik för att uppnå någon typ av regional rättvisa, så hoppas jag att vi i finansutskottet kan diskutera den här frågan vidare och jag hoppas att efter detta anförande att den också får liberalernas stöd.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Veronica Thörnroos, replik

Herr talman! Det var ett intressant anförande och jag delar mycket av de åsikter som ledamoten Folke Sjölund har. Vi behöver ta ett annat grepp kring kollektivtrafiken, vi behöver söka ytterligare synergieffekter mellan landskap och mellan respektive kommun, som ju också Mariehamns stad är, en kommun. Det vill jag gärna göra. Det är två saker som kommer emot, det ena är arbetsbördan som vi har på trafikavdelningen och att vi nu kommer att ingå ett treårigt avtal med bussbolagen, det är det första. Det andra är sedan kanske en kuriositet, jag tycker det är intressant att vi på trafikavdelningen nu blir anklagade för att vara för fyrkantiga när vi följer de direktiv som finns.

Ltl Folke Sjölund, replik

Herr talman! Jag försökte läsa texten och tolka den på, tycker jag själv, ett rimligt sätt. Trafikavdelningen har haft en lite strängare tolkning. Man kan se det lite på olika sätt, ja.

Talmannen

Replikskiftena är därmed avslutade.

Ltl Anders Englund

Herr talman! Det har varit mycket diskussioner om kortrutt osv. i skärgårdstrafiken. Jag kan meddela att centern är åtminstone helt och hållet för en utbyggnad av kortruttssystemet. Sedan är det olika detaljer som kommer fram i frågeställningarna, men det är någonting som vi kommer tillsammans att satsa på. Ett moment som det har varit lite brist på medel inom trafikavdelningen är asfalteringsarbetena. Vi vet att det är ett oerhört stort slitage på våra vägar och särskilt nu när vi har börjat få på dubbdäcken igen. Här är det flera vägar som börjar bli i dåligt skick och jag tror att man behöver titta på dem, finansutskottet behöver diskutera den här saken.

När man talar om den här skattefria försäljningen så måste man veta, när man diskuterar skärgårdstrafiken, att det är många som tycker att den är dyr. Man minskar summan i budgeten hela tiden och det betyder att man drar in turer och det blir sämre trafik till skärgården. Man måste då komma ihåg att man inte har gett den här trafiken de verktyg som är möjliga, då är det mycket olyckligt och orättvist egentligen, när man anklagar den för att den är dyr.

I övrigt så är jag mycket bekymrad över den här diskussionen som har varit om sjöfartsnäringen. Vi håller på att tappa en hel del arbetsplatser som det flaggas ut och det betyder att det är ett bekymmer för våra ungdomar som vill segla på åländska fartyg. Samma sak är det kanske inom vår flotta också, inom skärgårdstrafiken, att det blir mindre och mindre arbetsplatser. Det är väl det som är risken när man diskuterar en bolagisering och privatisering, att de kan försvinna också till andra länder t o m. om man bjuder ut. Någonting måste vi ju göra för att få ner kostnaderna. Jag tror att finansutskottet skall titta mycket noga på det här och den här diskussionen, hur man kan lösa det här på bästa möjliga sätt för den här regionen.

Ltl Mika Nordberg

Herr talman! Jag skall fatta mig kort, jag glömde nämligen bort en av mina finansmotioner, nr 47. Jag vill till trafikminister Veronica Thörnroos komma med en konkret inbesparingsmöjlighet vad gäller gång- och cykelvägar. Istället för att bygga gång- och cykelväg intill nya Godbyvägen mellan Kantarellen och ÅCA, vilket landskapsregeringen nu planerar, så kunde leden dras via Dalkarbyträsk. Det skulle göra att kostnaderna för cykelleden skulle bli mycket mindre och det har bl.a. visat sig att man skulle slippa viadukter m.m.

Det har även framkommit att förtroendevalda inom kommunen har visat ett intresse för den alternativa dragningen i ett tidigare skede, om jag har förstått saken rätt. Under motiveringen kan man skriva att ”Landskapsregeringen överväger en alternativ sträckning för gång- och cykelvägen i Jomala mellan Kyrkby högstadieskola och Kantarellen.”

Ltl Roger Slotte, replik

Herr talman! Jag tycker det är bra om finansutskottet tittar på den här motionen som ledamot Nordberg lägger fram. Den har säkert många fördelar med sig. Jag ser fram emot utskottets betänkande.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Veronica Thörnroos

Herr talman! Jag skulle helt kort vilja konkretisera ytterligare delar av landskapsregeringens visioner och planer för trafikavdelningen. Det första gäller egentligen kollektivtrafiken, där vi har fört ett resonemang här i salen att den behöver utvecklas. Jag tycker att man kanske i debatten har gjort det lite väl enkelt för sig, man har färgat världen svart eller man har färgat den vit.

När landskapsregeringen upphandlar kollektivtrafiken så är inte vi de enda som nyttjar den. Jag kan ge ett konkret exempel, om färjan är 25 minuter försenad av någon anledning, det händer, och bussen skulle stå kvar och vänta 25 minuter, så betyder det att alla de passagerare, som står längs med vägen och väntar och även andra kombinationer, kommer att missa, kommer att bli efter.

Vad jag försöker säga är att kollektivtrafiken på Åland i dess nuvarande form är komplex, den är svårgreppbar och den är också svårhanterlig. Därför är det självklart landskapsregeringens ambition att vidareutveckla den, som jag tidigare har sagt. Jag tar fasta på det som ledamot Camilla Gunell sade tidigare, det är väldigt mycket på gång på trafikavdelningen och jag tror bestämt att landskapsregeringen skall slutföra de påbörjade projekten, åtminstone få lite mera fart på banan, innan vi går vidare med någonting nytt.

När det sedan gäller bolagiseringen, så vill jag ta kraftigt avstånd från de generaliseringar som ledamot Roger Jansson gjorde här i debatten igår. Jag tycker inte att det är möjligt helt enkelt att dra en jämförelse mellan en sammanslagning av två kommunförbund och ett landskapsägt förbund till en helhet och å andra sidan en parallell till en bolagisering. Det man bör komma ihåg vid bolagiseringar, det är ju att man går från en inre egen marknad, ut på den öppna marknaden och det är aktiebolagslagen som i första hand blir styrande.

Jag skulle vilja ge en kort exposé hur man har hanterat det här på svenskt håll och finskt håll. Några av er var säkert här på plats den 6 april 2010 och tog del av finansrådet Arto Honka-Niemis beskrivning av hur man har gjort på finskt håll. Finska staten har en ägarandel i 59 betydande bolag. Största delen av bolagen, 37, fungerar på marknadsvillkor, de övriga 22 har specialuppgifter. Målet för statens ägarpolitik är att statsbolagen och intressebolagen skall vara konkurrenskraftiga och lönsamma. Staten strävar efter bra dividendintäkter och stegring av innehavets värde. Bolagen utvecklas så att de skall vara lockande placeringsobjekt för även andra placerare på sikt. Statens börsbolag har inga specialuppgifter, fungerar alltså på marknadsvillkor, staten kan inte ställa upp särskilda mål för bolagen eller ålägga den särskilda skyldigheter. Staten har endast företagsekonomiska mål, ägarens mål skall hänföra sig till ägarstrategin, koppling till regeringsfunktionerna får ej existera. Staten koncentrerar sig på rollen som ägare och där är det väldigt viktigt, det betonar han vid sitt framförande flera gånger, att utgångspunkten för aktiebolag som bolagsform är ett begränsat ansvar, möjliggör att ägare och ledning är separerade. Det tycker jag att vi skall ta fasta på.

Gör man en kort översyn till svenska sidan, den presentades av Lars-Erik Fredriksen, så har man där 57 företag; 43 helägda, 14 delägda, omsättningen var 35 miljarder euro 2009. Ytterligare vill jag ge lite mera fakta, om bolagiseringar skriver man från svenskt håll så här ”Regeringen framhåller att det behövs tydligare gränsdragningar mellan förvaltning, politik och marknad. För statens del är en koncentration på kärnuppgifterna angelägen, det innebär att bl.a. konkurrensutsatt verksamhet inte behöver bedrivas i myndighetsform. Med en koncentration till kärnuppgifterna, ökar också förutsättningarna för effektivare statliga myndigheter.” Bara som ett komplement till vad jag tidigare har sagt.

Jag vill ytterligare säga att om det skulle gå snabbare att bolagisera än vad vi nu tror så är jag beredd att ta det steget, men jag vill återigen erinra lagtinget om att det inte har varit möjligt i våra närregioner. Jag tror inte att det har berott på inkompetens eller ovilja, utan så har helt enkelt fallet varit.

Avslutningsvis, bästa lagtingsledamöter, skulle jag vilja tacka för en konstruktiv debatt. Speciellt vad gäller kortrutten känner jag att vi är väldigt nära varandra. Jag tror att vi tillsammans kommer att kunna utveckla ett kortruttsprogram som kommer alla ålänningar till fromma.

Ltl Torsten Sundblom, replik

Herr talman! Ministern talade om kollektivtrafiken och visst finns det ett behov av bättre samordning av trafiken mellan bussar och färjor. Jag hoppas att det ska bli bättre vid nästa upphandling. De som kommer med färjorna till de olika hamnarna önskar nog att det ska vara möjligt att åka vidare med buss.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik

Herr talman! Jag är glad att minister Thörnroos tar upp resonemanget om kollektivtrafiken, särskilt dess komplexitet om man ser närmare på problematiken med de ögon som ministern sade, att det finns andra längs vägarna än skärgårdsbor som ska åka med de här färjorna. Det är särskilt svårt för pendlarna att använda sig av bussarna om du t ex har en färja som är 15 minuter försenad så förhindrar det längs vägen för övriga trafikanter. Jag lyfter på hatten för ledamot Thörnroos om hon får allt det här att fungera så att alla blir nöjda. Det är särskilt så att skärgårdstrafikens bussförbindelse borde på något sätt fås in i ett annat system.

Minister Veronica Thörnroos, replik

Herr talman! Landskapsregeringens målsättning är att bussarna och färjorna ska vara som ett löpande band, en tråd. En välutvecklad kollektivtrafik är så att man kanske bör i det framtida scenario när det dras upp, fundera på andra lösningar för kombinationsturerna till färjorna.

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik

Herr talman! För att få det att fungera för pendlare och för att underlätta flyttning till randkommuner måste kollektivtrafiken vara smidig. Jag har erfarenhet av att man har suttit 15 minuter och väntat i Svinö när man har åkt hem från jobbet. Det är värdefulla minuter om man har familj där hemma som väntar. För att få helheten att fungera behövs det mycket tankearbete.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Camilla Gunell, replik

Herr talman! För mig var det viktigt att säga igår att man inte kan hålla på med alltför många spår samtidigt. Mitt råd till trafikministern är att koncentrera sig på bolagiseringen och få den gjord och inte hålla på med privatiseringarna. Man måste inse realiteten där, det är otroligt svårt att få till någon marknad på det här området. Det är verkligheten. Istället för att köra huvudet i väggen med det ska man fokusera på bolagiseringen.

Det som ingen talar om, men som är väsentligt, är kortruttsinvesteringarna, hur de ska finansieras. Hur har man tänkt finansiera dem? Det är en avgörande fråga vilken ekonomi det ligger i att bygga ut dem och hur många år det tar innan man kan räkna hem investeringarna.

Minister Veronica Thörnroos, replik

Herr talman! Lika naturligt som det är när man planerar kortrutten och beaktar alla de intressen som finns för att få en fungerande skärgårdstrafik, lika naturligt är det att titta över finansieringsbiten och fundera vilken investeringstakt vi ska ha? Hur stor del ska vi stå för själva? Vilken del ska vi ta privat?

Det andra är ja, vi har fokus på investeringen, men i min värld utesluts inte en konkurrensutsättning av driften med bolagisering. Jag vill återigen erinra om att vi ännu inte har prövat marknaden vad gäller driftsprivatisering av större fartyg. Det här är första gången vi gör det. Tack!

Ltl Camilla Gunell, replik

Herr talman! Ja, jag kanske har fel, men inte behöver man grunna hemskt länge innan man kommer på att det är ganska svårt att hitta en marknad. I alla fall i mitt huvud, efter de försök som har gjorts under årens lopp. Vad gäller finansiering av kortruttsinvesteringarna, hur tänker sig landskapsregeringen att det ska göras? Är det helt enkelt över budget? Ska vi spara till investeringarna? Ska vi låna till investeringarna? Vilken typ av investeringsmodeller har man diskuterat?

Minister Veronica Thörnroos, replik

Herr talman! Frågorna är helt berättigade. Jag ska vara ärlig och säga precis hur det är. Vi har inlett diskussionerna i landskapsregeringen kring finansieringsbiten, investeringarna och kortrutt. Vi är i en pågående process och det vore fel av mig här, förrän vi har processat det klart i landskapsregeringen, att gå ut med detaljer, nå, detaljer är det inte, det rör sig om miljarder, men hur investeringsplanen ser ut.

Talmannen

Replikskiftena är därmed avslutade.

Ltl Gun Carlson

Herr talman! Det har frågats efter centerns egentliga åsikt när det gäller tunnel och jag vet att vår gruppordförande Harry Jansson har förklarat det, men det har frågats efter det ytterligare en gång. Därför vill jag förmedla det som jag känner att hela gruppen är överens om. Det södra alternativet kan inte bli någonting för tillfället, eftersom det är för många juridiska processer inblandade. Det tar för lång tid och måhända är det inte det bästa alternativet. Det kan man säkert ha olika åsikter om.

Ledamoten Danne Sundman beskrev också alternativet och det var väl tämligen korrekt. Jag vill ändå erinra om när finansutskottet för några år sedan, när jag satt ordförande, tog beslut om ordförande och kortruttsmeddelande. Då åkte hela finansutskottet till Norge och tittade bl.a. på Hitratunneln och jag får säga att jag tror att den gången blev alla i finansutskottet övertygade om hur bra det är med en fast förbindelse till ett ösamhälle. Om hela lagtinget skulle prata med Hitrafolket, som vi hade chans att göra, skulle också lagtinget vara helt enigt om att det endast är en tunnel som gäller, en fast förbindelse. Ingenting kan slå en fast förbindelse till ett ösamhälle. Det är alldeles klart, jag är övertygad om det.

Nu vet vi vad som hände. Det är några skogsägare som startade processer och så rullar det vidare. För den skull får man inte tro att det här är en omöjlighet och att det är lagt på is. Nej, det tror jag inte, men det måste göras på rätt sätt så att man inte retar upp folk i onödan. Vi har i alla fall lärt oss i den här processen att vi måste starta processen på ett litet annat sätt. Det finns nog tid, det finns alltid tid. Med tanke på hur mycket bunkerkostnaden stiger idag så tar det inte länge förrän vi har förtjänat in en tunnel, som sedan är bestående. Jag vill bara göra helt klart att det är vad centern tycker i den här frågan. Det var på uppmaning av vår gruppordförande, så att vi inte lämnar några oklarheter. Tack.

Ltl Åke Mattsson, replik

Herr talman! Jag var också med på finansutskottets resa till Hitratunneln. Man kanske behöver ha ett litet inlägg här för jag tror inte på tunneln till ett så litet område som Föglö. Hitra är ett helt annat område, där finns betydligt mera människor och industrier. Jag blev inte övertygad fast jag var och tittade på tunneln. Tvärtemot blev jag fast i den uppfattningen att den här tunneln kanske inte är en så bra lösning.

Ltl Gun Carlson, replik

Herr talman! Om vi talar bara om Föglö kommun så finns det inte så många människor på Föglö, men om vi talar om fler skärgårdskommuner så blir folkmängden en annan.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Danne Sundman, replik

Herr talman! Det är precis som ledamot Gun Carlson säger att när man besöker tunnlarna som finns om det sedan är på Färöarna, i Norge eller Island så får man den uppfattningen att det är det enda vettiga på sikt. Får man inte den uppfattningen frågar man sig var ens närvaro befann sig. I Norge har man 25 undervattenstunnlar idag, varav fem går till samhällen som är mindre än Föglö och bara till de samhällena. En sådan här tunnelsatsning som på sikt betjänar hela skärgården är i norska mått mätt absolut att rekommendera. Det är precis som ltl Carlson säger, hela lagtinget borde fara till Färöarna och träffa färingar och se på deras tunnlar och i övrigt se vad de tycker och tänker. Det lämnar stora spår. Det första man ska göra med nya lagtinget är att göra en studieresa till Färöarna och lära av dem.

Ltl Gun Carlson, replik

Herr talman! Vi håller med om det. Innan jag åkte till Norge och såg det här och hörde folk presentera hur det var före och efter hörde jag också till tunnelmotståndarna. Det var inte bra med tunnel. Varför ska man bygga tunnel? Det är så lätt att säga när man inte vet. Vi är ense i den frågan.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Anders Eriksson, replik

Herr talman! Jag noterade att ledamoten Gun Carlson sade att hon skulle tala om vad centern egentligen tyckte, jag förstod till skillnad från gruppledaren, som ju var ganska kategorisk och sade att man inte är för en tunnel. Ledamoten Gun Carlson menar att man inte är för just det alternativet som diskuteras just nu. Det intressanta är väl oavsett vilket alternativ man diskuterar här på Åland så är det folk som är emot. Så är det, så fort vi ska göra någonting så är det folk emot. Det viktiga är att om man gör en sådan här investering ska man klart och tydligt kunna utläsa att den här investeringen kommer lanskapet att tjäna stora pengar på framöver. Med det menar jag att man från landskapets sida inte har kunnat presentera underlaget på ett trovärdigt sätt. Sedan fick man igång den här cirkusen. Problemet, ledamot Gun Carlson, är att centern har tagit ganska stort intryck av det motstånd som finns och sedan gick luften ur projektet, som jag tyckte att drevs på ett bra sätt tidigare.

Ltl Gun Carlson, replik

Herr talman! Det var ju så att vår gruppordförande, Harry Jansson, var upp och sade ganska kategoriskt, tyckte han själv, att diskussionen med tunneln var över. Då menade han just det här södra alternativet. Sedan gick han upp i ett senare skede och på grund av ledamot Fredrik Karlströms direkta fråga diskuterade vi i bänkarna att vi behövde förtydliga det här och förklara vad som gäller. Visst är det så, blir det norra alternativet så kommer det att komma hur många besvär som helst. Från Lumparlands sida när man bygger en jättehög bro, det kommer att förfula hela området och kommer att bli en jättestor miljöpåverkan, man ska banka och greja. Det blir precis samma diskussioner, ingen vill ha förändring, man hittar fel i allting. Och får de här enskilda rösterna bestämma så blir det aldrig någon förändring. Tyvärr är det så i all demokrati, till demokratins ära så är det på det sättet.

Ltl Anders Eriksson, replik

Herr talman! När det gäller det här så tror jag att ledamoten Gun Carlson och jag är helt överens. Jag noterade i inledningen av ltl Carlsons anförande att hon skulle berätta vad centern egentligen tycker. Nu har vi hört tre olika versioner. Jag om någon vet att centerns nuvarande gruppledare kan vara lite flexibel med vad som gäller och inte gäller, beroende på datum.

Om vi tittar på det här projektet så är problemet att man inte på ett trovärdigt sätt från landskapsregeringen kunnat påvisa att det här är den stora samhällsnyttan, inte bara för Föglö utan för hela skärgården. Det här är den stora samhällsnyttan för hela Åland. Bättre kommunikationer leder alltid till utveckling. Det är ofrånkomligt. När man har det faktaunderlaget på plats kan man gå vidare. Då kan man klart påvisa att det här är en investering, som hela Ålands samhällsekonomi vinner på. Men nu blir det med det här som det mesta andra under den här regeringsperioden, tyvärr ingenting. Det är riktigt illa.

Ltl Gun Carlson, replik

Herr talman! Den juridiska processen är en verklighet. Där är vi redan. Det kan man ingenting göra åt, det måste vi vara överens om. Det går inte att göra något åt det. Jag sade också i mitt anförande att när man kör igång det här på nytt, nästa gång, vilket det kommer att bli, det är klart att det blir en tunneldiskussion en nästa gång, då måste man se till att man börjar den processen på rätt sätt, involverar de berörda i god tid och gör allt enligt konstens alla regler. Då har man i alla fall en lite större chans. Jag håller med om att det är bra om man kan beskriva den ekonomiska nyttan och samhällsnyttan i det sammanhanget i tid. Det är säkert sant.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Torsten Sundblom, replik

Herr talman! Jo, det var bra att ledamot Carlson gick upp och förtydligade detta lite. Det kan vara bra för framtiden. Nu kom det upp det jag tänkte säga i föregående replik, mellan ledamöterna Carlson och Eriksson, just det här med protesterna. Oberoende vilken större grej vi försöker göra så stiger det upp ett gäng markägare och personer som blir drabbade av någonting, som är missnöjda och så vill man protestera. Det olyckliga i det här sammanhanget, ursäkta att jag säger det, men det var nog när vissa namn kom på den här protestlistan.

Ltl Gun Carlson, replik

Herr talman! Jag håller med om att det blir olyckligt när sådana här processer stoppar upp, när man var så bra på gång och det var ett enigt lagting. Saker och ting händer på vägen och jag har inga kommentarer vidare om det.

Talmannen

Replikskiftena är därmed avslutade.

Ltl Olof Erland

Herr talman! Jag hade begärt replik som jag ändrade till ett anförande, inte för att jag tänkte bli så väldigt långrandig, men det var några viktiga saker. Det första var bolagisering. Som minister Thörnroos sade finns det bolagiseringar både i Sverige och i Finland som är både omfattande och komplicerade. SJ är ett exempel och olika energiverk osv. Ofta är det så att de är börsnoterade för att de är på en marknad som är konkurrensutsatt och det är alltså för andra motiv. När det gäller SJ så är det skäl att dela det i trafiken och själva banverket. Där har man faktiskt gjort så att man privatiserar olika banor och olika tåg. Det låter lite komplicerat och det fungerar inte. Det är alltså ett sätt som visar att privatisering och bolagisering är en svår process.

När det gäller skärgårdstrafiken kan man mera jämföra med olika laboratorier som har en viss kapacitet som myndigheten upprätthåller, men man ska också kunna sälja kompetensen. Ta t ex försöksstationen, det skulle vara någonting liknande. Man privatiserar en del av själva verksamheten genom att ta avgifter, att det verkar som ett bolag. Skärgårdstrafiken är så pass avgränsad och så pass icke-myndighetsberoende att en bolagisering skulle vara lämplig.

Vad det i grunden handlar om är själva styrningen och det som ministern sade om aktiebolagets begräsningar och möjligheter. Ett aktiebolag har begränsningar i utdelningen i kapitalförvaltningen för att man ska sluta avtal med andra. Här tycker jag att den här diskussionen borde fortsätta så att man inte ska måla upp en så komplicerad bild av bolagiseringen som minister Thörnroos gör. Nu är det möjligen så att hon har rätt och jag har fel, men då göra man så att man argumenterar. Jag är nog beredd att försöka argumentera för att en bolagisering faktiskt är enklare än vad som har sagts och också nödvändig.

När det gäller tunneln baserar jag egentligen mitt intresse på ekonomiska frågor. Det är just det som vi i vår skärgårdsutredning kallar budgetslitage. Jag har jämfört i någon insändare att om man bor på hotell så är det billigt. Det kostar bara 100 euro per dag, eller vad det nu kostar, det vet jag inte, men i den storleksordningen. Det är bekvämt och det är inte så mycket pengar, det är väldigt lite pengar, 100 euro. Räknar man det här på några år blir en villa i 500 000 klassen ett betydligt billigare alternativ för det är mindre budgetslitage. Det är bättre kontroll och man kan utforma verksamheten, dvs. sitt boende som man vill.

Därför blir frågan hur man ska finansiera kortrutt, som ledamot Gunell frågade, ungefär i samma stil när hon häromdagen sade att guldpengarna är borta. När man investerar är inte guldpengarna borta, utan då har man kapaciteten. Frågade man en gång i tiden hur vi ska finansiera vägarna på Åland, hur ska vi finansiera elnätet, hur ska vi finansiera hyresbostäderna? När det gäller Marstad finansierar man med subventioner, men också där investerar man för långsiktigt boende. Så är det också för skärgårdstrafiken. Om det är så att man inte minskar budgetslitaget så ska man inte investera. När man då räknar på en tunnel och den kostar 60 miljoner och räknar med en ränta som är normal i samhället, fem-sex procent eller något liknande betyder det att en tunnel betalar sig. Den minskar budgetslitaget som när det gäller Föglötrafiken är två miljoner. Då kammar man hem investeringen och den betalar sig och det är det som finansierar kortrutt. Det betalar sig och då gäller det att göra på rätt sätt. Finansieringen är en förutsättning för att man ska spara.

Ltl Runar Karlsson, replik

Herr talman! I grunden har jag samma syn som ledamoten Olof Erland när det gäller tunneln. Tyvärr finns det inte möjlighet politiskt att driva frågan vidare. Det får man acceptera. Själv gjorde jag ett ärligt försök med kortruttsmeddelande för fem år sedan bl a med att få tunneln till stånd. Det debatterades, utskottsbehandlades och processades vidare i olika budgeter. Det var ja, ja i majoriteten ända tills det blev lite mera konkretiserat och då blev det nej. Det var ju tråkigt, men det är så. Nu ska man göra ett nytt kortruttsbetänkande, fem år igen och sedan kommer det att se ut ungefär som det såg ut då och vi har förlorat fem år. Det är lite tråkigt, men så är politiken. När man en gång kommer till skott med något stort så blir det nej och så börjar man från början.

Ltl Olof Erland, replik

Herr talman! Jo, det är en följd av vårt politiska system där man ska få tillräckligt många med sig och får man inte det så kan man fundera på varför och sedan får man gå vidare. Nu tycker jag att det ändå är läge att konstatera att man måste göra grundliga kalkyler, utredningar för att visa vilka alternativ som är realistiska när det gäller kortrutt. Ser man på vår demografiska utveckling och budgetsituationen så har skärgårdstrafiken blivit billigare. Den har faktiskt gått neråt rejält de senaste åren. I framtiden måste man hitta ett ännu mera effektivt system. Då finns det norra alternativet, det södra alternativet, kortare färjpass, men framför allt det som man idag kan göra är östra Föglö. Där borde man kunna enas om att gå vidare.

Ltl Runar Karlsson, replik

Herr talman! Jag upplever nog att kortruttsutredningar är lika mycket utrett som man har utrett Östersjön. Det finns en oherrans massa utredningar om olika alternativ och priser så jag tror att till den delen är det nog klart utrett. Man måste bestämma sig för vad man ska göra. En del av det kortruttsmeddelande som gjordes för fem år sedan är faktiskt påbörjat nu av nuvarande trafikminister. Åva-Jurmo t ex är en liten pusselbit i det hela. Det går ganska trögt och det är ett jätteprojekt. Det bästa kanske skulle vara att titta på hur det ska finansieras allting. Att börja i den ändan. Vilken finansieringsform ska det vara? Annars stoppar det säkert upp igen den dag vi ska ta upp pengar i budgeten.

Ltl Olof Erland, replik

Herr talman! Som jag sade i mitt anförande är finansieringen inte problemet om man sparar på driften. Däremot tror jag att de utredningar som finns, vad jag har kunnat se, visar att det norra alternativet är ett oerhört dyrt och komplicerat alternativ, som jag noterade att också ltl Gun Carlson sade. Det är numera juridiskt mer komplicerat än det södra. Broar är fruktansvärt dyra, jag tror att den här Putgarten-bron på Föglö-Lemland skulle motsvara i kostnader 150 miljoner medan tunneln är betydligt billigare. Nu borde man damma av alla kalkyler och normpriser på broar, bankar och tunnlar för att visa att så här kommer det att bli att se ut, sedan blir det andra komplikationer. Östra Föglö först och sedan bolagisering i samband med det.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Camilla Gunell

Herr talman! Bara några korta saker. Vi har under hösten inom partiet haft en tankesmedja för skärgårdstrafik. Där har vi bl a träffat representanter för Arctia, bolaget som handhar all skärgårdstrafik i Åboland. Man behöver kanske inte gå så långt över ån efter vatten utan man kan faktiskt i närområdet hitta modeller och goda samarbetspartner för hur bolagiseringen kunde gå till. Det är konstigt att man inte har mera diskussioner med dem som redan har gjort förändringen. Där finns väldigt mycket att lära. De servar den åboländska skärgården där det i dagsläget bor ungefär 1 000 fast bosatta. Där har projektet ändå varit ganska lyckat. Man måste gå vidare med det här, ta in konsulttjänster i så fall från dem och få konkret hjälp, kanske t o m projektledning, som här nämndes för att få det här utfört. Man måste också bestämma sig för om man ska fortsätta ha trafiken i samhällets regi och bilda bolag, vilket jag tycker att är det riktiga, vill man bjuda ut allt till privat entreprenör, behövs inget bolag, det kan göras omedelbart. Det verkar inte finnas stöd för en sådan övergång. Det handlar i stort sett om att bibehålla trafiken i samhällets regi i huvudsak, men att mindre linjer i ett senare skede kan upphandlas.

Arctia har i likhet med Åland behov av att hitta nya modeller för trafiken, hur man kan göra det snabbare, lättare och mera kostnadseffektivt. De har också ett väldigt gammalt tonnage. Här borde det åländska trafikbolaget samverka i högre grad med det åboländska trafikbolaget, både när det gäller planer för upphandling av kommande tonnage och att försöka verka för att få en nordisk standard på hamnar så att tonnagen kunde användas av båda bolagen. Det här är en samarbetsmodell, som båda kunde tjäna väldigt mycket på. En långsiktig investeringsplan för tonnage kunde också gynna något lokalt varv någonstans, som kunde få arbete under en längre tid.

Vad gäller finansiering av kortrutt tycker jag att det är en väsentlig fråga, i motsats till ledamoten Olof Erland där pengar verkar vara något slags teorier. För mig är pengar pengar. Vi kan bara konstatera att det jag har kallat för guldpengar, dvs. de pengar som vi har haft besparade i den stora guldkistan, de är slut år 2012. Det är väl inte bara jag som har konstaterat det här inte. De räcker inte till några stora kortruttsinvesteringar. Frågan är helt relevant. Hur ska vi finansiera kortruttsinvesteringar? Ska man ha några privata investerare? Ska landskapet uppta lån och förverkliga det här? I så fall är det någonting man måste säga, att vi ska göra så? Nu har hela politiken gått ut på att man inte ska ha någon kontakt med någon bank i någon fråga överhuvudtaget, men ska vi investera i den här mängden borde man konstatera att i så fall är det ett sätt att konstatera.

Jag tycker att det borde klargöras i kortruttsmeddelandet, som trafikministern säger att ska komma under december månad. Jag vidhåller fortfarande att vi för vår del ser trafiken och kortrutten som ett medel, man måste ändå ha en annan målsättning eller ha klart för sig vad målet med alla investeringar är. Det måste vara att se till att skärgården kan växa och att man kan få till flera arbetsplatser. Då krävs det, som jag ser det, vid sidan av trafiken också satsningar som berör skärgårdens näringsliv.

Ltl Runar Karlsson, replik

Herr talman! Min åsikt är att den enda realistiska vägen är att få lös de större pengarna för de större kortruttssatsningarna än att bjuda ut det på privatdrift. Den årliga kostnaden är inbesparing i drift så den som bjuder lägst får det här projektet, bygga projektet och driva det i 25-30 år till exempel. Om vi ska driva det är det via vår budget så det är garanterat dödfött då här i salen. Finns det mod att påta in 20-30-40 miljoner, det blir lika mycket i underskott? Det kommer inte att fungera, man måste nog gå en annan väg.

Ltl Camilla Gunell, replik

Herr talman! Jag lyssnar med intresse och nyfikenhet på vilken typ av modeller som kan finnas för den här typen av finansieringar. Jag är lite tveksam till om de står på kö, den här typen av privata investorer, men jag kan ha fel.

Ltl Runar Karlsson, replik

Herr talman! Nå, säkert finns det, bl a när vi funderade lite mera på tunneln, på den tiden när det begav sig, fanns det sådana exempel att man bjuder ut tunneln för bygge och drift på 20-30 år och så begär entreprenören hur mycket betalt man vill ha per år, bygget ingår. Kalkylerna visade att dagens trafik skulle finansiera en tunnel, men det är klart att det beror på om det finns aktörer. Säkert får man anbud, men om de är billigare än dagens trafik vet man inte förrän man har fått in det och tittat på det. Ingen här i salen skulle våga att ta upp 50 miljoner för kortruttsprojektet under några år och att det skulle vara lika mycket minus i budgeten speciellt när man ska börja konkurrera med annat. Det politiska modet kommer nog att svika ganska mycket tror jag.

Ltl Camilla Gunell, replik

Herr talman! Ja, det första steget är att ha en realistisk bild av vad man verkligen i praktiken kan förverkliga. Vi har säkert alla här idéer och drömmar om hur det kunde vara, men när trafikministern började tala om miljarder är det klart att man reagerar på sådana summor. Det är viktigt att man får en konkret plan för hur det här kunde gå till.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Veronica Thörnroos, replik

Herr talman! Jag vill återigen beröra finansieringen och jag upprepar det jag sade tidigare. Landskapsregeringen återkommer till lagtinget med finansieringsplan för kortruttsinvesteringar efter att det är färdigt processat i landskapsregeringen. Det var det första jag ville säga.

Vad sedan gäller Arctia och deras process kan man lugnt säga att det har varit en flerstegsraket, den tog sex år. Jag vill erinra lagtinget om det. Avslutningsvis har vi ett samarbete med Arctia och vi har också samarbete med andra aktörer. Självklart är det så att eftersom vi är ganska små så finns det en vinst i att vi samarbetar och det är helt naturligt att vi gör det.

Ltl Camilla Gunell, replik

Herr talman! Om jag minns rätt så var det så för Arctias del att de först gick över att vara inom statlig verksamhet till att bli ett statligt affärsverk och från att ha blivit ett affärsverk så blev de sedan ett bolag. Den omvägen behöver vi på Åland inte gå utan nu handlar det om att gå direkt till en bolagisering. Jag underskattar inte processen, den kräver säkert både tid och kraft och energi och kanske även lite resurser att få det gjort. Av debatten att döma verkar det vara en idé som har ett brett stöd. Jag vill visa på vidare samarbetsmöjligheter för Ålands del med det åboländska bolaget, som både handlar om en långsiktig upphandling av tonnage och försöka få en mera likvärdig standard vad gäller hamnar.

Minister Veronica Thörnroos, replik

Herr talman! Jag vill på intet sätt verka negativ vad gäller tidsaspekten vid bolagiseringar. Jag vill inte skrämma och säga att det är krångligt och svårt, men det finns fakta. Om vi tar Arctia som ett exempel, om jag minns rätt nu från det mötet vi hade med dem, så var det så att den första delen som man isolerar och sedan verkar Indoors inom bolaget, det var den lätta biten. Det tog fem och ett halvt år att få det till ett affärsverk. Att det sedan tog bara sex månader att få det från ett affärsverk till ett aktiebolag berodde närmast på de hot som kom från EU eftersom man hade kringgått konkurrenslagstiftningen.

Talmannen

Replikskiftena är därmed avslutade.

Ltl Jörgen Strand

Herr talman! Jag kommer inte att beröra skärgårdstrafiken, det har vi redogjort för i vårt gruppanförande. Kort kan jag säga att det är viktigt att man har målet klart, vad ska man göra med kortruttstrafiken förrän man sätter igång investeringarna. Sedan när vi har enats om målet, vår åsikt är den som blev framförd i vår motion.

Det var inte därför jag begärde ordet utan jag blev inspirerad av debatten med kollektivtrafik. Det är något som jag har funderat på i många år och har haft anförande om tidigare. Det är lite så med skärgårdstrafiken att man kör på enligt gammalt mönster, gamla linjer. När pengarna inte räcker till måste man stryka på turerna och linjerna. Man kan fråga sig om det är ett effektivt sätt att använda pengarna på. Det är ganska få som kan åka kollektivt idag. Tar man t ex för landsbygden, var som helst, en barnfamilj t ex, som ska föra ett barn till dagis, det är omöjligt att bussen stannar och väntar medan du för ditt barn till dagis och så åker du till jobbet. Det utesluter alla barnfamiljer att åka buss och ofta är konsekvensen att man måste ha två bilar i familjen.

Den andra stora gruppen som inte kan åka kollektivtrafiken idag är alla som skiftesjobbar, inom vården, restaurangbranschen och annan servicebransch och liknande. Jag brukar själv åka buss ibland. Åker jag med morgonturen där skoleleverna finns med så kan det vara rätt fullsatta bussar, men åker jag mitt i dagarna, det går rätt så många turer faktiskt, brukar det vara jag och någon till. Ibland är det ltl Runar Karlsson och jag som brukar åka bussen och ha en diskussion på väg in till stan.

Man kan fundera på vad behoven är och vad har vi för möjligheter och resurser att utnyttja det här som är viktigt för regionalpolitiken. Jo, man har pengen som landskapet sätter på busstrafiken, man har pengen att spela med som är reseavdraget från regionen. Reseavdraget från regionen är bra regionalpolitik, 73 procent av arbetsplatserna finns på sträckan Mariehamn-Godby och de flesta människor ska dit på arbete. Vad kan man göra? Ett förslag som jag har funderat på är att ha kvar reseavdraget, men bara ge det för samåkandet. Man kunde spara på miljön, man kunde kanske ta bort trycket på de minst belagda bussarna och i förlängningen skulle också kommunerna kunna tjäna lite pengar för man antagligen minskar avdragen och kommunerna får lite mer skatteintäkter.

Min poäng till trafikministern är att man måste börja från rent bord och utgå från vad behoven är, vilka är möjligheterna att åka buss idag och vilka har inte möjlighet att åka buss idag. Är man låst vid den gamla linjetrafiken, från punkt a till punkt b, kommer det att kosta mera pengar. Tänk lite nytt, kanske sätt in reseavdraget, tänk nytt för dem, utgående från miljöperspektiv och kommunalekonomiskt perspektiv. Då hittar man kanske nya saker att jobba med. Tack!

Ltl Danne Sundman, replik

Herr talman! Det är precis så som ledamot Strand säger, det är ett gammalt tänkande och gammal struktur i botten och därför utesluter man många grupper från att åka kollektivt. Man kan aldrig göra så att alla kan åka kollektivtrafik, det finns specialbehov. Med det som vi har i vår motion sammanför man folk som har möjlighet att ta med en medpassagerare och sådana som vill samåka. Tar man t ex skiftesarbetare och barnfamiljer så kan det finnas många som har samma beteendemönster, men vet inte om det, t ex sådana som jobbar på sjukhuset och slutar tillika och ska åt samma håll, kör efter varandra, en person i varje bil kunde samåka lika bra. Därför behöver man utnyttja ny teknik och framför allt sociala medier för att följa upp de här människorna. Sedan sammanflätat med traditionell kollektivtrafik och också anropsbaserad kollektivtrafik. Man kan ha skräddarsydda turer, som ändrar från dag till dag, som man har på flera håll runt om i världen, t ex i Sverige. Den här helheten är ett nytt system och då kan många fler åka kollektivt.

Ltl Jörgen Strand, replik

Herr talman! Jag har ingenting emot att titta på den här biten. Alla vet att ålänningens bästa vän är bilen och den är kanske flexibel när det gäller att hitta individuella lösningar, men skulle man gå ihop och åka från min by eller byn omkring, fyra i samma bil skulle man få en otrolig miljövinst. Du kan stanna vid dagis och sedan åka vidare. Sedan turas man om att köra och då skulle man som bonus få ett avdrag i kommunalbeskattningen istället för fyra vilket också skulle ge ett tillskott till den kommunala kassan.

Ltl Danne Sundman, replik

Herr talman! Jo, det är återigen som ltl Strand säger att ålänningen är fäst vid sin bil, men jag säger som Rock Balboa att kan jag ändra så kan alla ändra. Jag åker buss och har årskort på bussen och jag tycker att det är väldigt bekvämt. För att flera ska kunna göra som jag, jag har det bra för jag har busshållplats på tomten, så måste man få den här mera utvecklade trafiken med matartrafik osv. När man ser på de ekonomiska resurserna så är det precis som ledamot Strand säger, man ska se stödet som vi ger direkt via budgeten till kollektivtrafiken och sedan ska vi också se det stöd som vi ger till alla privatbilister som kör själva med sin bil. Det är ett mycket bra förslag att se över avdragen så att man uppmuntrar till samåkning. Man får inget avdrag om man är helt ensam i bilen eller något mellanting. Det är en mycket bra idé att fläta in i det nya systemet.

Ltl Jörgen Strand, replik

Herr talman! Jo, i grunden är vi ense om att vi behöver se över det här och också de flesta åtgärderna. Fortsätter vi som nu kommer det att gå som med skärgårdstrafiken. Eftersom landskapsregeringen har ett stort antal miljoner i underskott har man inte råd att subventionera alla de tomma bussarna som kör idag. Det viktiga är att man tittar nytt på det här.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Veronica Thörnroos, replik

Herr talman! Jag vill bara tacka för de, enligt mitt tycke, kloka synpunkter som ledamoten Jörgen Strand för fram. Det stämmer mycket väl med mina egna målsättningar och visioner. Det har också i replik kommit många bra synpunkter på kollektivtrafiken. Jag är beredd att sätta den arbetstid på det som det låter sig göras. Vi ska alla vara medvetna om att det här är ett jättejobb som ska göras, men jag påbörjar det i alla fall.

Ltl Jörgen Strand, replik

Herr talman! Jag tackar för att man sätter igång jobbet och jag hoppas att det syns något resultat i nästa års budget. Man får inte bara rygga undan för att det är besvärligt. Det viktigaste som skulle kunna göra det enklare är om man sopar bort teoretiskt allt som finns idag och tänker utgående från behoven och vilka möjligheter som finns för individerna att ta sig till arbetsplatsen som till 73 procent finns på axeln Godby-Mariehamn.

Talmannen

Replikskiftena är därmed avslutade.

Ltl Anders Englund

Herr talman! Ledamot Mika Nordberg var uppe tidigare i talarstolen och talade om motionen och gc-vägen till Jomala. Det är en sak som finansutskottet behöver titta på, hur man ska kunna lösa det. Jag drar mig till minnes att det var någon trafikräkning på vägen tidigare och det är en av de mest trafikerade. Jomala Kyrkoby är ett område som växer och det är många som pendlar och även far hem och äter. Det ligger i tiden.

Det talas i många anföranden om skärgårdstrafiken och hur vi ska tillsätta olika arbetsgrupper för att komma vidare och diskutera oss samman och ha samarbetspartners också. Här nämndes bolagen i riket. Kanske man ska ta en diskussion direkt med toppen i Helsingfors, hur vi ska kunna lösa trafiken mellan riket och Åland över skärgården. Jag har förstått att någon av utredarna, kanske Otto Hojar, har diskuterat möjligheterna. Han har väl tyckt att de ska ta sig över Föglö och vidare till Nagu den vägen.

Oberoende om det blir där eller på norra linjen är det kanske en fördel för landskapet Åland och skärgården om man går in för sådana här saker också. I de här grupperna måste man ta upp till diskussion, det är det som är det viktiga. När man diskuterar skärgårdstrafiken och tar upp saker och ting måste man tänka på vad man ställer för frågor för man måste också vara nöjd med svaret.

Ltl Jörgen Strand, replik

Herr talman! När det gäller gång- och cykelvägar har landskapet gått in för en policy att längs med huvudvägarna ska man ha gång- och cykelvägar till Eckerö, Vårdö, Lumparland osv. När det gäller sträckan Mariehamn-Godby fattas det en sträcka. Det finns draget i Karrböle in via Kyrkoby och det finns till Dalkarby. Det är den sträckan som vi säger att landskapet kan bygga istället för att bygga längs stora vägen. Då skulle man slå två flugor i en smäll. Det finns dock en sak som måste lösas och det är att det går åt ganska mycket produktiv jordbruksmark om man bygger gång- och cykelbanan från Kyrkoby till Dalkarby. Det bör man fundera på så att markägaren inte går miste om produktiv mark.

Ltl Anders Englund, replik

Herr talman! Jo, det är en sak som man bör ta i beaktande. Nu är det så att man är nära Dalkarby träsk på den sidan och idag är det viss trafik som redan är förbjuden där och det ställs väl krav på odling också eftersom man är nära en vattentäkt. Jag tror inte att det är så stort bekymmer om man bygger den i omedelbar närhet till vägen. Det har vi gjort på alla andra huvudvägar. Vid huvudvägen finns det också åkermark som kommer att drabbas beroende på hur man drar den. Jag tror inte att om vi sätter de här båda alternativen mot varandra att det är rakt från Dalkarby till Kyrkoby.

Ltl Jörgen Strand, replik

Herr talman! Vi är överens, men jag vill att vi ska få den optimala och den billigaste lösningen för landskapet och de fördelar som finns i och med att vi kommer till centrum i Jomala. Vad jag vill påpeka är att man inte ska ha en dragning som tar bort produktiv mark i onödan om det finns möjligheter att hitta lösningar utan att ta bort och inte bara gå raka spåret. Det var det som var min poäng.

Ltl Anders Englund, replik

Herr talman! Ja, jag tror att vi är överens i det mesta, Jomala politiker och jag.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat. Då kan vi konstatera att trafikavdelningens förvaltningsområde är färdigt diskuterat. Vi går nu över till näringsavdelningens förvaltningsområde.

Minister Torbjörn Eliasson

Herr talman! Jag trodde att jag skulle få börja på förmiddagen redan, men nu är klockan redan snart 2. Att beskriva näringsavdelningens budget på sju minuter låter sig inte göras, så bästa lagtingsledamöter jag förutsätter att ni ställer frågor under debattens gång och jag ska försöka besvara dem i repliker eller återkomma i ytterligare anföranden! Sedan, herr talman, ber jag på förhand om ursäkt för att jag kanske kommer att överskrida den rekommenderade taltiden en aning.

Allmänt i detta tuffa budgetklimat, som lågkonjunkturen och den stora nedgången i landskapets inkomster utsatt oss för, är det viktigt att förändra strukturer. Vi är väl alla i salen rätt överens om att de riktigt goda åren med höga klumpsummor och flitpengar knappast kommer tillbaka. Det är nog bäst att vi räknar med att guldåren inte kommer igen och att vi, även med förbättrade prognoser, måste spara och skära ner där det går – utom i kärnverksamheterna vård, omsorg och utbildning, inom vilka målsättningen är att producera den service som behövs, men självklart på effektivast möjliga sätt.

Regeringens målsättning är att så fort som möjligt få budgeten i balans igen, men det är ingen lätt ekvation att lösa. För två år sedan när vi gick in i lågkonjunkturen, minns jag att jag i min roll som ordförande för finansutskottet sade att vi måste räkna med en femårsperiod innan det är möjligt att få utgifter och inkomster att åter mötas. Tyvärr, bästa kolleger, är risken överhängande att jag får rätt i något som jag helst av allt vill ha fel i.

Herr talman! En förändring till en långsiktigt hållbar budgetekonomi fordrar minskningar av konsumtionsutgifterna, vilket i klartext i huvudsak betyder minskning av personal. Att göra drastiska och omedelbara personalminskningar eller att i praktiken skära bort verksamhetsformer har visat sig lättare sagt än gjort.

Näringsavdelningen har de mest pressade ramarna även i år och vi är faktiskt ensamma om att minska konsumtionsutgifterna, vilket visar avdelningens förmåga att ta sitt ansvar och vara flexibel. Trots det ställs ständigt förnyade krav på näringsavdelningens organisation och budget! Är det inte konstigt att man vill strypa motorn i vår ekonomi?

Flera strukturella reformer är aviserade och under genomförande på näringsavdelningen.  Avbytarservicen kommer långsiktigt att avsevärt minska på budgetslitaget med det reformpaket som nu är på gång – en budgetlag som redan nästa år sänker kostnaderna med flera hundratusen euro per år jämfört med tidigare.

Kostnaderna för försöksstationen och för Guttorp har minskats kraftigt under några år och vi arbetar med nya möjligheter och spår att behålla verksamheterna kvar, men under ändrade former där privatisering är ett alternativ. En förutsättning för att kunna privatisera försöksstationen är att vi nu kan ge signalen att nu föreslagen nivå är långsiktig!

Herr talman! Det har igen framförts kritiska synpunkter om näringsavdelningen, att allt för mycket personal och resurser ägnas åt primärnäringarna. Men, handen på hjärtat, nog känner väl alla i den här salen till att näringsavdelningen måste följa de lagar vi har och att vi är hårt uppbundna av EU-byråkratin och de fastslagna programmen för fiskeri-, jordbruks- och regionala program och avtal? Alla vet också att det med de instrument som finns till förfogande är omöjligt att föra en fullfjädrad näringspolitik på Åland. Jag vill påstå att vi trots krympande anslag förnyar oss och gör allt för att serva hela näringslivet.

Samarbetsgruppen naringsliv.ax bildades inför ”Företagsamhetens år” 2009. Vi har fortsatt att mötas i den gruppen och bestämt att permanenta den. Där möts representanter för näringslivsorganisationerna, närings- och utbildningsavdelningarna, AMS, ÅTC med flera och vi kan göra mycket värdefulla avstämningar. Under vårt senaste möte förra veckan diskuterades bland annat avbyråkratisering, producentansvar, källskatteproblematiken, turismstrategin med mera. Vi enades också om en arbetsgrupp, som ska förbereda det näringslivsseminarium som vi ska hålla i april 2011 med tillväxt som tema.

Efter samgåendet mellan handelskammaren och köpmannaföreningen till Ålands näringsliv har man bett om att få överta domänen naringsliv.ax, vilket vi från näringsavdelningen tycker är bra. Vår hemsida kommer istället att heta naringsnytt.ax. Det betyder även att vi ska hitta på ett nytt namn för gruppen, kanske det kan bli näringslivsdelegationen eller något liknande. Vi har inte diskuterat det ännu, men vi måste hitta på ett nytt namn.

Egentligen börjar arbetet med nästa budget nu. Nu börjar man redan tänka på nästa budget för 2012. Det är nu under remissdebatten som nya idéer stöts och blöts och det är från och med nu som vi har 4-5 månader på oss att forma politiken innan budgetprocessen tar fart på allvar och startar på avdelningarna, under vårvintern nästa år. Inför den processen har jag redan bjudit in näringslivsdelegationen. Där kommer vi att diskutera inför budgetbehandlingen vad som är viktigt för näringslivet.

Herr talman! Miljöåtgärder diskuterades flitigt igår och jag är den första att hålla med om att det inte bara är en fråga för vår miljöavdelning – tvärtom så bör vi alla prioritera den frågan. På näringsavdelningen drar vi också våra strån till stacken. Om två veckor tar vi beslut om stöd för icke produktiva investeringar. Det innebär att stöd beviljas till jordbrukare som är anslutna till miljöstödet. Stöd kan beviljas för bland annat

- återskapande av naturbetesmark

- återskapande eller nyskapande av lövängar, men framför allt

- anläggning av mångfunktionell våtmark

Stöd kan beviljas för anläggning av en våtmark och våtmarksliknande översvämningsområden i avrinningsområden för diken, som mynnar ut i känsliga vattenområden. Om det anses nödvändigt, kan stöd också beviljas för anläggning av en våtmark på någon annan plats som är lämplig i naturhänseende och ändamålsenlig från miljövårdssynpunkt.

Våtmarkerna ska i första hand anläggas genom uppdämning på naturligt lämpliga platser. Till våtmarkens areal räknas även skyddsområden som är tillräckligt stora med avseende på skötseln. I budgeten finns pengar som bör räcka till i varje fall 15 ha nya våtmarker. Häromdagen pratades det om fem hektar, men det torde räcka till 15 hektar våtmarker. Även på landskapets egna markområden planeras anläggande av våtmarker.

Vi har också projektet Lokal miljö vars syfte är att minska näringsläckaget till Östersjön i linje med Östersjöstrategin! Det riktar sig till företagare, markägare, kommuner och intresseorganisationer och målet är att medverka till att konkreta satsningar inom vattenmiljövårdande åtgärder genomförs, till exempel våtmarker! Projektet skall medverka till en utveckling av det naturliga kretsloppet, bättre utnyttjande av stallgödsel och restprodukter från livsmedelsindustrin med mera.

En annan ändring, herr talman, som just är färdigt beredd är ändringen av våra allmänna stödprinciper som kommer att göra det möjligt att på ett bättre sätt stöda Cleantech-företag och miljöprojekt! Så, herr talman, visst arbetar vi för en bättre miljö även på näringsavdelningen!

Sedan några ord om framtiden och LBU. I lagtinget har det ibland sagts att stöden kommer att försvinna nästa period. Vissa tror det, men det stämmer inte. Kommissionen arbetar för en fortsatt stark och marknadsanpassad CAP, där såväl direktstöden som LBU-stöden kommer att finnas kvar. Kommissionen säger att landsbygdsutvecklingsprogrammet fortsatt kommer att vara ett mycket viktigt instrument inom jordbrukspolitiken i EU med särskild inriktning på att skapa ett hållbart europeiskt lantbruk. De övergripande målsättningarna kommer förmodligen att vara konkurrenskraften inom jordbruket, hållbart utnyttjande av naturresurserna och en balanserad territoriell utveckling över hela EU, men, och det är viktigt, miljö, klimatförändringar och innovation är fokusområden för att politiken skall vara stödjande för EU2020.

När det gäller åtgärder säger man att det kommer fortsatt att finnas behov för en bred uppsättning åtgärder; investeringsstöd, miljöstöd, stöd för innovationer och kompetensutveckling etc. Kommissionen har som målsättning att åtgärderna skall bli ännu mer anpassade till de olika regionernas speciella behov. Det är bra. Ytterligare vill man att t ex miljöstöden skall bli mer riktade och vassare så att effekten och nyttan blir lättare att mäta jämfört med många av dagens relativt generella svårutvärderade miljöstöd.

Det var något av tankarna och det är just nu och nästa år som det här kommer att läggas fast för den nya programperioden. Det är då som det kan göras ändringar. De program vi har idag måste vi följa.

Till sist, herr talman, vill jag säga några ord om en unik möjlighet för Åland! Ja, igår var det champagne. Den är viktig för näringsavdelningen, den är viktig för hela Åland. Det extrema intresse som igår bevisades då drygt 100 ackrediterade journalister kablade ut sina nyheter om världens äldsta champagne, gav mig en ännu klarare bild hur det åländska näringslivet kan kapitalisera på skatten. Det kan vi göra i flera generationer framåt.

Jobbet så här långt, från upptäckten till pressjippot igår, har skötts mycket professionellt enligt min mening. Alla som har varit med och arbetat är värda mycket stort beröm. Bara en så enkel detalj som konferencieren igår hade kunnat stå på vilken internationell scen som helst och sköta det här jobbet. Det var ett stort nöje att se på det här arrangemanget. Många har lagt ner ett enormt arbete och lyckats! I landskapsregeringen har vi haft många överläggningar och många tips har kommit från ålänningarna. Det rullar fortfarande in tips, det kan ansvariga minister intyga senare idag.

Landskapsregeringen tog igår beslut att öppna två flaskor och bjuda världen på innehållet – det blev en stor framgång. Landskapsregeringen gjorde också några avsiktsförklaringar om framtiden. Strategin att inte säga allting på en gång har varit väldigt lyckosam. Det gäller att tänka sig noga för och släppa lite sakta men säkert. Det gör att intresset triggas.

Vår champagne blir faktiskt äldre för varje år som går. Den är unik och exklusiv och vi har med största sannolikhet världens äldsta. Det är en skatt som vi och det åländska näringslivet skall utveckla! Det är här på Åland som champagnen skall beses och avnjutas, det är här som vi bygger upp en helt ny och exklusiv besöksturism och industri runt champagnen. Det här blir starten på det nya Åland, alla gourméer runt om i världen kommer hit och äter god mat och dricker gott. Det här blir en intressant sak för näringslivet och inte minst för livsmedelsklustret.

Självklart ska vi ta hjälp av stora champagnehus, som med sina starka varumärken kan skapa en ädel dryck med en droppe av vår champagne i. Vi ska ta hjälp av dem som vill vara med och berätta storyn för hela världen. Men och det här är det viktiga - Åland har nu för första gången greppet om något riktigt stort och det skall vi inte släppa. Kloka och övertänkta beslut ska vi fatta i framtiden. Det jag sagt om champagnen gäller givetvis också ölet – vi ska se till att utnyttja det maximalt för åländska näringar!

Herr talman, med tanke på den pågående turismstrategiprocessen vill jag säga att min vision för Åland är att Åland är det attraktivaste resmålet i Norden. Nummer 1 senast år 2020! Champagnen kommer att hjälpa oss. Nu har Åland fått sitt Eifeltorn – vi finns på allvar på världskartan från och med idag! Nu ska vi ha självförtroende och jag är övertygad om att vi på tio år kan fördubbla turismens andel av Ålands BNP! Tack, herr talman!

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Barbro Sundback, replik

Minister Eliasson lever i ett champagnerus fortfarande. Det kan man ha förståelse för och det är säkert behagligt. Det är förunderligt att Åland tydligen av flera olika skäl lever gott på alkohol i olika former. Det är en fråga som inte ingår i den här budgeten, möjligen i nästa eller i en tilläggsbudget. Vi har ju ännu inte fått diskutera frågan i lagtinget.

Jag tänkte hålla mig till näringsavdelningens förvaltningsområde. Det är de facto så att man skär ner på de flesta program. Man skär ner på det regionala utvecklingsprogrammet med 98 procent, med strukturprogrammet för fiskeri på samma sätt och man skär också ner på landsbygdens utvecklingsprogram utom de direkta stöden till jordbruket. Så på vilket sätt får vi nya jobb med det här?

Minister Torbjörn Eliasson, replik

Herr talman! Jag har faktiskt inte smakat på champagnen, men jag har sett folk som har smakat på den. Ska vi förändra vårt varumärke från alkohol till något annat? Jag ser champagnen som en gammal kulturskatt osv. Det handlar inte här om det råa drickandet utan det handlar om något helt annat.

Ltl Barbro Sundback ställde sig också frågande till de direkta stöden som skärs ner. Jag antar att ledamot Sundback tänker på investeringsstödet. Det är ett stöd som kommer att skapa många jobb. Dels kommer det att förändra strukturerna, dels kanaliseras de pengarna direkt ut till dem som utför jobbet. Byggjobbarna t ex.

Ltl Barbro Sundback, replik

Herr talman! Ministern fattar inte riktigt vad jag talar om. Om han tittar i sin egen budget ser han vad gäller de EU-program som landskapet har gått in och jobbar med, att man har tagit bort alla pengar 2011 för den regionala utvecklingsfonden, man har tagit bort fiskeripengarna, LBU-axlarnas sista pengar, det är bara till lantbruket. Var ska innovationerna komma? Var ska de nya jobben komma? Det är klart att champagnen är bra, men hur många jobb blir det om inte näringsavdelningen strukturerar om? Det är trots allt bara någon procent som jobbar. Champagnen vet jag inte hur många den kan ge, men inte tror jag att det är massor som sysselsätts via den.

Minister Torbjörn Eliasson, replik

Herr talman! Ok, vi slutar tala champagne nu. Det handlar inte om att vi har dragit ner. Jag tror att ledamot Sundback tänker på att det inte har lagts till mera pengar på vissa ställen. Det beror på att det redan finns mycket pengar och det har att göra med det som diskuterades igår, vår icke transparenta budgeteringsteknik. Man måste titta, när det gäller reservationsanslag, fyra år tillbaka och se hur mycket pengar det finns. Regionala utvecklingspengar som ledamot Sundback pratade om, där finns det två och en halv miljon att tillgå och därför har det inte satts mera pengar på det i år.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Camilla Gunell, replik

Herr talman! Jag vill för min del gärna tacka för den insats landskapsregeringen gjorde i champagnefrågan, men jag tänkte rikta mitt tack till vicelantråd Lundberg i ett senare skede. Vad gäller uppsättningen anställda på näringsavdelningen, som vi har lyft upp, säger ledamot Eliasson att det beror på EU att vi har en sådan fokusering på primärnäringarna. Till viss del kan jag hålla med om det, men inte helt och hållet. Det tror jag att ledamot Eliasson också känner till. Inte har EU krav på att näringsavdelningen ska ha två tjänstemän inom viltvården, nio inom skogsbruk, fyra på fiskeri och inte heller någonting om vare sig Guttorp eller försöksstationen. Tycker inte minister Eliasson att det är en viss obalans mellan primärnäringarna och alla de övriga näringarna i vårt samhälle som också borde få stöd.

Minister Torbjörn Eliasson, replik

Herr talman! Jo, det kan jag hålla med om, om man jämför t ex med avtrycket i BNP så finns det mycket mera människor som behandlar de här frågorna än vad det finns för övrigt näringsliv, ja. Men det har sin förklaring och den förklaringen nämnde jag här och jag har förklarat den många gånger. Den beror på de lagar vi har och den beror på att vi är anslutna till EU och att vi är skyldiga att hantera EU-byråkratin. Jag har varit en kort tid på avdelningen, men jag ändå för det första säga att vi har otroligt duktiga människor som arbetar där. De kan sin sak, jag blir imponerad. De har en jättestor arbetsuppgift för att hantera byråkratin när det gäller EU. När det gäller viltvården, exempelvis, är det lagarna som styr. Vi har alltså lagar som vi måste hantera.

Ltl Camilla Gunell, replik

Herr talman! Argumentet med EU-byråkratin håller inte. Om vi har egen lagstiftning när det gäller viltvård är det något som en minister i så fall kan ändra på om man finner det behovet. Det är precis samma sak när ministern ändrar på behovet av avbytarservicen, han har det instrumentet i sin hand. Alltså min fråga är den, hur ska vi skapa ekonomiskt utrymme inom vår förvaltning så att vi får fler och ökad kompetens inom de sektorer som växer och kan ta det åländska samhället till en ökad tillväxt? Hur ska vi skapa tillväxt i vårt samhälle? Hur ska vi skapa fler arbetsplatser? Jag tror inte att vi har riktigt rätt besättning i dagsläget.

Minister Torbjörn Eliasson, replik

Herr talman! Jo, visst kan vi ändra på lagarna, det kan vi göra, precis som vi gör när det gäller avbytarservicen. När det gäller viltvården måste vi följa de lagar vi har, men det har jag inte tittat på och det är väldigt ont om lagberedningsresurser så det är inte prioriterat. Det finns två personer inom viltvården. Det är också viktiga frågor som de arbetar med. Om ledamot Camilla Gunell skulle bli näringsminister i nästa regering så tror jag inte att hon på ett halvt år kan göra de förändringar som hon nu vill göra. Hon kommer också att mötas av samma EU-byråkrati som måste hanteras. Vi har många gamla näringsministrar här och jag tror att alla kan intyga att så är fallet.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Carina Aaltonen, replik

Herr talman! Det är bra att vi får klargjort att det om två veckor ska tas beslut om att anlägga våtmarker. Hittills har det inte blivit några våtmarker, men det ska bli 15 hektar. Hur stora budgetmedel handlar det här om? När vi i social- och miljöutskottet har hört expertis från näringsavdelningen menar de att det här med våtmarker inte är optimalt att anlägga eftersom det går åt enormt stora arealer. När de här våtmarkerna verkligen behövs, vid extrema störtregn och det har vi faktiskt haft några gånger under de senaste tio åren, då sköljs näringsämnen rakt ut i haven och till havsytan i alla fall. Räcker verkligen 15 hektar till?

Minister Torbjörn Eliasson, replik

Herr talman! Det jag sade är att, precis som ledamot Aaltonen också upprepade, vi att inom två veckor kommer att ta beslutet, att det blir möjligt. Vi ger stöd för det och det är också som jag sade i mitt anförande, att det torde finnas pengar i budgeten som ska räcka till ungefär 15 hektar. Det förvissade jag mig om på avdelningen igår. Under debatten tidigare har man pratat om fem hektar, jag tror att det var ledamot Aaltonen som tog upp frågan tidigare. Nu är det 15 och det finns också idéer om att landskapet ska göra det på sina egna marker. På basen av den information som jag har, är jag inte rätt man att tala om huruvida det sedan räcker, men det är i alla fall en början.

Ltl Carina Aaltonen, replik

Jag baserar mitt uttalande om fem hektar på landskapsregeringens mål för nästa år. Det är att anlägga fem hektar våtmark på fem gårdar och fram till 2013 ska man ha 15 gårdar och ha sammanlagt 15 hektar. Det här har man sagt i en dagstidning, den 27 oktober. Igår kunde vi också höra att skyddszoner kunde minska fosforläckaget. Här skulle man också, om jag förstod ledamot Runar Karlsson rätt, kunna göra de riktigt stora miljöförbättrande insatserna för relativt små medel. För ungefär vad en musselodling och vad AICIS miljöarbete kostade skulle man få in skyddszoner på allt åländskt jordbruk. Jag tycker att 15 hektar våtmark står lite i relation till den berömda musselodlingen. Vi vet att det behövs 430 musselodlingar för att få ner fosforbelastningen till hälften. Det kanske behövs 1 000 hektar våtmarker för att det ska hjälpa.

Minister Torbjörn Eliasson, replik

Herr talman! Nej, jag tror inte heller att musselodlingar är räddningen för Ålands miljö, jag tror att man mera ska se det som ett experiment. I den skala som det nu sker kan man inte rädda miljön. Jag funderade faktiskt igår lite över ledamot Runar Karlssons uppgift att man för en miljon kan fixa till skyddszoner för hela Ålands vattentäkter. Jag hoppas att han har gjort en noggrann kalkyl, men det låter som om det skulle vara för lite pengar till det. Han vrider på huvudet här och säger att det ska räcka.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Jörgen Strand, replik

Herr talman! Jag har inte hört någon här i salen som säger att EU-stöden ska försvinna nästa period, men däremot om man tränger lite djupare i EUs jordbrukspolitik med de långsiktiga målen, inte målen för programperioden nästa år, säger den att överskotten ska bort, det ska vara en marknadsanpassning. Använder vi inte pengarna idag för marknadsanpassning till produktiv produktion och till förädling via vårt livsmedelskluster kommer vi en dag att fasas ut. Om det är om 10, 15 eller 20 år som vi står med ett jordbruk som inte är konkurrenskraftigt är svårt att säga. Man har en hotbild, andelen pengar kommer i stort sett att vara lika stora inom unionen till lantbrukssektorn, men utvidgningen till 27 länder som idag ska dela på kakan, gör det svårt. Norden låg bra till tack vare sitt klimat, men idag finns det länder som är så underutvecklade i EU-regionen, som kommer att kräva en större del av kakan. På sikt kommer det att vara förödande att fortsätta med den politiken.

Ltl Torbjörn Eliasson, replik

Herr talman! Ja, jag håller med det ledamot Strand säger, han vet vad han pratar om. Det har faktiskt sagts vid tillfälle, det var inte ledamot Strand, men det har sagts att det väldigt snabbt kommer att fasas ut. Så är det inte, det kommer att ta många år. Det viktiga är marknadsanpassningen så att vi står beredda den dag det sker. Därför är investeringsstöden så viktiga som regeringen har beviljat pengar för nu, för att vi ska kunna bli konkurrenskraftigare och kunna anpassa oss till marknaden.

Ltl Jörgen Strand, replik

Herr talman! Jag har aldrig haft något emot investeringsstöden om de träffar rätt, varken under min tid eller under ltl Janke Mattssons tid eller minister Eliassons tid, det är inget bekymmer utan det finns andra saker som är bekymmersamma. Kanske det är arealgränsen på tre hektar som gör att vi blir kvar i gamla strukturer. Det skulle vara en jätteframgång om man lyckades ändra den och få marken i mer produktiv odling som gynnar vårt livsmedelskluster. Jag uppfattade under min tid att det finns två läger liksom i Polen, det var det stora bekymret mot förändringen. Vi kanske måste våga gå ett steg längre i vårt kommande program. Därför säger vi i vår motion att man redan nu, med erfarenhet hur länge det tar att jobba fram programmet, måste jobba med nästa år och ha inriktningen på marknadsanpassningen.

Minister Torbjörn Eliasson, replik

Herr talman! Jo, jag håller också med ledamot Jörgen Strand där, att det är viktigt att vi ser till att marken som finns används på ett produktivt sätt så att vi kan förse vår livsmedelsindustri med råvaror. Det här ska vi titta på, vilka möjligheter det finns. Vi har plockat fram en hel del statistik som kan vara underlag för det.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Åke Mattsson

Herr talman! Det känns lite som ödets ironi att när Åland får en stark stjärna på mediahimlen som lyser så är det alkoholen igen, ledamot Sundback var också inne på det. Vi får ta det goda för det hela, ett glas champagne istället för billigt rödvin och det hembrända är det som gäller för Åland just nu. Varför jag begärde replik var också, kanske det är många som har tänkt det, men det var ledamot Runar Karlsson som framförde det först, vad man ska använda den till. Jag har fått många förslag, de borde vara drogförebyggande, men att man lyfter fram att Åland är miljötänkande, det är det första vi tänker på, att man spelar in det ganska tidigt. Det är bra, nu kan vi ytterligare slå ett slag för ett rent Östersjön, för miljön när vi har möjlighet att vara ute i media, att man lyfter fram den biten också ganska tidigt. Man borde få ett beslut på vad den ska användas till och där borde miljön vara med.

Minister Torbjörn Eliasson, replik

 Herr talman! Ja, visst är det ödets ironi, men jag tror inte att det är så farligt, det kommer inte att bli så många droppar per person trots allt. De som får möjlighet att smaka på det här kan nog inte dricka så mycket. Det finns alkohol i hostmedicin också. När det gäller pengarna har landskapsregeringen också gjort en avsiktsförklaring, de ska gå till marinarkeologin, sjöfartsmuséet, kulturen och miljön. Det blir säkert bra.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Torsten Sundblom

Herr talman! Jag ska börja med det som står på sidan 169: ”På grund av den ekonomiska situationen kommer landskapsregeringen att vara föranledd att prioritera stöd till investeringsobjekt och därför införs ansökningstider”. Alla investeringar bör ju föregås av planering och den som skall göra en investering som berättigar till stöd, vet som regel i god tid när arbetet skall starta. Det betyder som jag ser det, att det är en fördel att införa ansökningstider, de är till fördel och inte till hinders.

Det som jag också tänkte ta upp är den regionala utvecklingen. Ålands landsbygdscentrum föreslås få ett mer uttalat ansvar också för företagsutvecklingen i skärgården. Jag vill uttala en förhoppning om att avståndet från landsbygdscentrum ut till skärgården inte blir längre än vad det är från skärgården till landsbygdscentrum och att skärgårdens företagsrådgivning inte drunknar i den övriga verksamheten. Jag hyser nog en liten oro att så kan bli fallet, men herr talman, jag hoppas att min oro är obefogad.

Skärgårdsnämnden ska få ett nytt reglemente inför 2011 och effektiverar sin verksamhet. Jag har upplevt skärgårdsnämnden som något tandlös och hoppas att det nya reglementet skall höja statusen på skärgårdsnämnden. Vilka praktiska förändringar det innebär att skärgårdsutvecklaren och turismutvecklaren ersätts med näringslivsutvecklaren är svårt att sia om. Enligt framställningen skall näringslivsutvecklaren vara sekreterare i skärgårdsnämnden. Under moment 47 03 24 Kostnader för skärgårdsnämnden kan jag läsa: "Avsikten är att lägga tonvikten på utveckling av företag och arbetsplatser i skärgården." Då blir frågan för mig att var placeras tjänsten och skall näringslivsutvecklaren också vara föredragande och bereda ärenden inför skärgårdsnämnden? Räcker tiden till även för sjöfarten? Placeringen skulle jag gärna se att blir i skärgården. Det skulle regionalpolitiskt vara önskvärt.

Stödet i form av befrielse från socialskyddsavgifter för vissa arbetsgivare i skärgården föreslås fortsätta även 2011. Det är bra. Att vara verksam på en begränsad marknad som ju skärgården är, är inte alla dagar så lönsamt. Så detta stöd är välkommet för de skärgårdsföretag som kan erhålla stödet. Tack

Ltl Torbjörn Eliasson, replik

Herr talman! När det gäller den regionala utvecklingen av skärgårdsnämnden så har vi ett möte i morgon och då ska vi behandla förslaget om ett nytt reglemente. Det är meningen att skärgårdsnämnden ska vara en remissinstans i viktiga skärgårdsfrågor. Personen som ska bli näringslivsutvecklare kommer att hinna med allting? Det är flera som har uttalat sig om det här. Ja, det tror jag. Personen ska också jobba med turismfrågor, utvecklingen av turismen är också viktig i skärgården. Skärgårdsnämnden har beställt och fått en utredning från ÅSUB om företagande och näringsliv i skärgården och det tror jag att är enormt viktigt för att de ska få inflyttning och att det ska finnas arbetsplatser. Den här personen kommer att vara sekreterare, men placeringsort har vi inte funderat på ännu.

Ltl Torsten Sundblom, replik

Herr talman! Det som också är viktigt är att han faktiskt bereder ärendena och också föredrar dem i skärgårdsnämnden.

Minister Torbjörn Eliasson, replik

Herr talman! Jo, det kan också vara en hon. Han eller hon vem det nu blir, ska självklart fungera som en normal sekreterare. Samarbetet med landsbygdscentrum tror jag att är bra för skärgården. Vi har projekt redan t ex Tillväxt Åland, som är lika mycket till för skärgården som för annan ort på Åland. Jag tror att det blir starkare och bättre för skärgården på det här sättet.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Henry Lindström

Herr talman! Som näringsminister Torbjörn Eliasson nämnde har vi diskuterat motorn i ekonomin, näringsavdelningen och dess roll. För många av de verksamheter som landskapet har hand om är det viktigt att vi har ett välfungerande näringsliv. Jag vill påstå att näringsavdelningen genom tiderna har tagit oerhört stort ansvar för att i de svårare tiderna hjälpa till att få ekonomin på en vettigare nivå. Även under de senaste åren har det varit så att de största neddragningarna har de facto gjorts inom näringsavdelningens område. Det börjar komma till en gräns då det blir svårt att bedriva aktiv näringspolitik. Jag kommer lite senare att nämna vissa områden som har drabbats särskilt hårt.

Det diskuterades näringsavdelningen och miljön. Går vi lite längre tillbaka i tiden så fanns miljöbyrån på näringsavdelningen. Det är ingenting nytt, det vet jag själv, eftersom jag under nästan 15 års tid jobbade på näringsavdelningen. Redan då, vill jag påstå, fast många anser motsatsen även i den här salen, det får jag mothugg mot, jobbade vi hårt med miljöfrågorna och i gott samarbete med miljöbyrån. Även nu med de program som gäller på Åland, miljöprogram osv. så har det skett och utformats i samarbete med social- och miljöavdelningen.

Herr talman! Trots det så kommer även näringsavdelningen i fortsättningen att ta ett stort ansvar för att vi ska kunna få en långsiktig hållbar ekonomi för landskapet. Vi har många olika näringsgrenar, vi har olika kluster, sjöfartsklustret inte minst, där det är viktigt att vi har goda verksamhetsförutsättningar. För många av dem är det så att vi inte har egen behörighet och då är det viktigt att man liksom tidigare påverkar de riksreformer som finns bl a gällande beskattning, bemanningsfrågor och stödmöjligheter.

Det som det har nämnts mycket under de senaste åren är våra tjänsteföretag och även där, som nämndes i tidigare debatt, är det svårt. Från sjöfartsklustret kan det utkristallisera sig management service som det kan vara viktigt att erbjuda ut i världen.

Turismens utveckling, där har vi under hösten haft en debatt kring turismstrategin och det är viktigt att vi utgående från den sedan kan hitta utvecklingsmöjligheter för turismen och besöksnäringen. Där kan, som näringsministern nämnde tidigare, det vara en viktig ingrediens som man kan bygga på och som man bör bygga på.

Livsmedelsklustret, där är det viktigt att man ser det som en helhet, jordbruk, livsmedelsindustrin och det beroendeförhållande som finns däremellan avhängigt jordbruk tror jag inte att vi har någon livsmedelsindustri och vice versa. Det är viktigt även för andra branscher och näringar att vi kan utveckla det eftersom det har stor betydelse för turismen, bl a genom det öppna landskapet och med närproducerade varor blir det en viktig helhet.

Vi har fiskerinäringen där det är viktigt att, trots de hot som finns i och med EU-regler, vi kan trygga det kustnära fisket.

Småföretagandet kommer ofta i lite skymundan, men det är oerhört viktigt, vi har väldigt mycket småföretagande och de är i sin tur beroende av många av de andra näringsgrenarna som vi har.

I skogsbruket har man på senare tid konstaterat att vi har en stor utvecklingspotential utgående från att vi idag inte avverkar alls i närheten av den tillväxt som vi har i våra skogar.

Gällande investeringsstödet till jordbruket specifikt är det oerhört bra att vi har fått in i nästa års budget en summa för det eftersom det, som tidigare också nämndes, är en viktig ingrediens i att göra oss konkurrenskraftiga för kommande tider. Jag tycker att det är olyckligt att det har förts en debatt kring heltids- och deltidsjordbruket och strukturutvecklingen. Det är inte ett konstruktivt sätt att tackla den här frågeställningen. Det som har hänt under många år är att jordbrukare, som inte har lyckats få sin fulla inkomst av jordbruket, har varit nödgade att söka utkomstmöjligheter utanför gården och mycket framgångsrikt har det varit för det åländska jordbruket.

Herr talman, jag ber att få överskrida lite grand. Det har varit framgångsrikt och viktigt och därigenom har man också kunnat fortsätta och bedriva jordbruk på ett sådant sätt att livsmedelsindustrin har fått råvaror. Det är också från det småskaliga jordbruket mycket av det som vi har sett med lantbruket hittills, arbetsplatser på landsbygden och i skärgården, det är en garanti för det öppna landskapet, mycket av frukt- och grönsaksodlingen har varit på små gårdar som kombinerat med annat arbete har fått skapa den totala inkomstbilden för gården. Som sagt en viktig kugge i livsmedelsklustret.

Jag vill också till slut nämna, när det gäller de hot som jag tidigare tog upp, avbytarservicen. Det som nu finns börjar bli på en nivå så att det börjar bli svårt att upprätthålla den viktiga verksamhet som det är för våra husdjursgårdar. Även för försöksstationens och Guttorps verksamhet börjar anslagen bli så små nu och det har skett en neddragning så snabbt att man inte har haft möjlighet att hitta vettiga verksamhetsformer utgående från kraftigt minskade anslag.

Positivt i utvecklingsarbetet är de projekt som har varit, Landsbygd 2010 och nyligen nu för framtiden har kommit Tillväxt Åland och Lokalmiljö. Det är viktiga projekt som skapar utvecklingsmöjligheter. Tack, herr talman!

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Fredrik Karlström

Herr talman! Jag tänkte hålla den obundna gruppens gruppanförande när det gäller näringspolitik och sedan komma till de motioner som vi har lämnat in. Lite tomt om folk här förstås.

Näringsministern hade sju minuter att prata om näringsliv och näringslivspolitik och han använde den tiden till att prata om hemsidor, namnbyten, våtmarker och champagne. Jag tänkte hålla ett allmänt näringslivsanförande och återkomma i senare anföranden om de motioner vi har lämnat in.

Vi obundna tror inte att näringspolitik handlar om att dela ut mer bidrag till fler företag utan vad som behövs är en riktig strukturförvandling som förändrar näringspolitiken i grunden. Gamla strukturer måste rivas, och politikerna måste inse att tiderna har förändrats, globaliseringen är ett faktum och nytt tänkande måste in i regeringsbyggnaden. Näringspolitiken på Åland måste sluta handla om att till största del fördela bidrag. Jag har sagt det många gånger förut men grunden i företagandet/entreprenörskapet är den enskilda personens vilja att förverkliga sig själv och sin idé och förhoppningsvis kunna leva och kanske till och med leva gott på det. Vad har regeringen gjort för att underlätta för det?

Det finns många exempel där stödsystemen och möjligheten till stöd har varit viktigare för företagare än själva företagsidén. En näringslivspolitik som uppmuntrar till att söka bidrag är inte en sund näringslivspolitik. Bidragen bidrar också allt för ofta till en osund konkurrens mellan bolag och näringar, varför skall en verkstad eller lagerbyggnad, som byggs av ett företag verksam inom jordbruksnäringen finansieras till 40 procent av våra gemensamma pengar samtidigt som en liknande byggnad av ett privatbolag får stå för hela kostnaden själv. Sen det faktum att jordbruksföretaget kan sälja sin byggnad efter några år, behålla alla pengar, ansöka om nytt bidrag för att bygga en ny byggnad och även då få 40 procent i stöd för det, gör ju inte saken bättre. Det borde ligga i alla skattebetalares intresse att pengarna i sådana fall borde betalas tillbaka. Därför anser vi obundna att det vore bättre med lån istället för bidrag. Är det lån man får så gör man allting effektivare. Man ser till att man inte bygger onödigt, som man kanske annars gör med 40 procent som någon annan betalar.

Med denna syn på företagande och tillväxt som vi har, följer också att politikers uppgift aldrig kan vara att peka ut branscher eller företag som viktigare än andra. Vilket man bland annat gör nu med tillsättandet av näringslivsutvecklaren. Här nämner man vissa områden viktigare än andra. Vår uppfattning är att omfördela resurserna från näringsavdelningen och upphandla den tjänsten av näringen själv istället. Vi har en motion om det, men man ska gå till näringslivet och be näringslivet utveckla näringslivet istället för att politiker ska göra det. Om politiker tror att det är de som driver tillväxten, så kommer satsningar på fel saker att göras, oberoende av vilka politiker som sitter vid makten vid aktuellt tillfälle.

Det åländska företagsklimatet skulle kunna vara betydligt mycket bättre än vad det är idag, men för det krävs en politik för företag och företagande, en politik som istället för ständigt nya pålagor och krav på företagarna ger stabila politiska förutsättningar och successiva förbättringar av företagsklimatet. En politik som inte går ut på bidrag i alla tänkbara former utan en politik som handlar om hur vi skapar förutsättningar istället för hur vi fördelar beloppet i klumpsumman.

Istället för att bara kritisera att det ingenting görs inom sjöfart, IT-media-teknologisektorn, att man inte har en politik för generationsväxlingen, att man inte fokuserar på bristen av kompetent arbetskraft osv. så tänkte jag komma med några konkreta förslag på åtgärder på hur en aktiv näringslivspolitik kan och bör bedrivas.

Landskapsregeringen borde jobba med att istället tillhandahålla nödvändig borgen eventuellt om man inte vill låna ut pengar själv, så att företagaren ifråga kan få lån i någon av bankerna på Åland. Idag är det inte lätt för en småföretagare, en liten entreprenör att gå till banken för att få lån för att förverkliga de idéer man har. Här kunde regeringen istället för att ge bidrag se till att det finns pengar att låna, eventuellt ännu bättre, att ge borgen för lån i banken. Eventuellt kunde räntestöd beviljas till företag som bevisligen har det svårt ekonomiskt, men som kan visa en plan på att satsningen som man gör troligtvis kommer att bära frukt. På det sättet skulle skattebetalarna få tillbaka sina pengar den dag det går bra.

Vi obundna menar också att mer kommunal och landskapets verksamhet i ökad utsträckning måste konkurrensutsättas, att landskapets roll i större utsträckning blir en upphandlar- och beställarroll och innehav av kontrollfunktion. Att det man har upphandlat och beställt fullföljs.

Landskapsregeringen måste hela tiden arbeta med att förenkla lagstiftningen och de administrativa förfarandena. När gjorde man det enklare för företagen senast? Nu kan vi läsa i årets budget att man ökar avgifterna via ÅMHM med 70 000 euro. Landskapsregeringen borde arbeta för att alla förslag som innebär ökade kostnader för företagen skall finansieras med en motsvarande sänkning på något annat område. Gör man det?

Landskapsregeringen bör också arbeta för förmånligare lärlingsavtal för företagen vilket skulle hjälpa till att hålla ungdomsarbetslösheten nere. Tillgången på kompetent arbetskraft kan förbättras genom en fortsatt och utökad satsning på lärlingsutbildningen med utgångspunkt inte bara ur elevens synvinkel utan även ur företagarens. Varför inte erbjuda företagaren som tar hand om en lärling en ersättning som motsvarar kostnaden för den personen som annars hade gått i någon av samhällets skolor. Då skulle fler företagare aktivare försöka hitta lärlingar och kanske hitta ett sätt att expandera sitt företag.

Man borde fokusera stödinsatserna till dem som inte bara skapar jobb åt sig själv, alltså inte bara Starta-eget-bidrag, utan fokusera mera på dem som skapar arbete åt andra, på något av de exempel som jag har nämnt.

Man borde arbeta hårdare på förenklandet av import och export av varor och tjänster, helt enkelt lindra effekterna av skattegränsen. Varje liten småföretagare vet hur mycket skattegränsen kostar, hur mycket tid och energi det tar av den verkliga arbetstiden, som man borde lägga ner på sitt företag.

Man borde också jobba hårdare och vidare med att ta över behörigheten ifrån Finland på de frågor som gynnar det småskaliga åländska näringslivet. Det är stor skillnad mot det finska industrinäringslivet. På Åland har vi 2 250 småföretagare och det är en helt annan arbetsmarknadslagstiftning som vi egentligen skulle behöva. Idag så kväver den många småföretagare och skrämmer dem från att anställa.

Vi obundna vill också ha andra regler för små företag med få anställda. När en av samhällets läkare sjukskriver en person i ett privatföretag, är det oftast nio dagar som personen sjukskrivs. Det finns många exempel på det. Det betyder att den privata företagare får stå för hela den kostnaden. Det är först efter nio dagar som FPA kommer in. Här har vi lämnat in en motion om en småföretagarförsäkring som landskapet skulle kunna jobba vidare med. Det var förra året, men givetvis har det inte hänt något på det området, men det är ett konkret förslag som man kan stöda företagen på istället för att ge direkta bidrag. Ett stöd som skulle gå till den sjuka i de privata företagen.

Vi anser också att arbetsmarknadslagarna måste bli flexiblare och anpassas till våra 2 250 småföretag. Det finns inga trygga jobb som kan lagstifta oss fram, det finns bara trygga jobb i de företag som går bra. Det är viktigt, ju krångligare det är att knyta till sig och skilja sig från personal desto mer drar sig också någon för att anställa. Vi inser givetvis att vi inte har alla verktyg i vår självstyrelselåda ännu, men skatten på arbete bör sänkas och skatterna på vinster som investeras i företaget bör avskaffas. Det skall vara lönt att arbeta mer och man skall ha råd att arbeta mindre. Ett bra åländskt företagsklimat kräver även en mängd andra förändringar förutom sänkta och slopade skatter, jag och vi obundna är en väldigt stark motståndare mot att man tog bort det allmänna avdraget. Det var ett typiskt exempel som sporrar småföretagandet, entreprenörskapet och drivkraften i företagandet. Det var ett felaktigt beslut anser vi.

En aktiv näringslivspolitik har i min värld väldigt lite med bidrag att göra. Bidrag gynnar dem som söker, bidrag som ofta resulterar i att det blir ett osunt system, både direkt och indirekt. En strukturförändring behövs. Klarar regeringen av den nya världen vi lever i eller kommer näringspolitiken att fortsätta i samma mönster som den gjort de senaste 20 åren?

Ltl Olof Erland, replik

Herr talman! Jag förstår det här med borgen och säkerhet och så vidare, men menar ledamot Karlström att lånesidan, banksystemet inte fungerar, att man måste ha en offentlig sektor som också har en bankfunktion?

Ltl Fredrik Karlström, replik

Herr talman! Nej, det menar jag förstås inte. Jag säger att det är väldigt svårt idag för en småföretagare, egen företagare, entreprenör att få lån på banken. Han måste ställa upp ganska höga säkerheter för att kunna låna till de idéer som han vill förverkliga. Istället för att betala ut 40 procent i bidrag till personer som får behålla pengarna fastän man säljer byggnaden man har byggt, kan de pengarna lånas ut. Visserligen kan pengarna via borgen bli en kapitalrisk för landskapet, men det är ett klokare sätt att bedriva näringspolitik på, att man utgår från att man får lån som ska betalas tillbaka till samhället än att man bara ger ett rent bidrag. Idag är det faktiskt så att det är väldigt svårt för en egen företagare utan mycket säkerheter att gå till banken och få ett lån, det är ett faktum, det är lättare att få ett bidrag och det är fel.

Ltl Olof Erland, replik

Herr talman! Jag ska ställa ett ledande påstående, märk väl inte en fråga. Är det ett bra sätt att reglera näringspolitiken att minska på lån och bidrag och istället ha ett allmänt avdrag för att ge folk mera pengar att välja själva, också företagen, om det är så att bankerna inte fungerar tillfredsställande.

Ltl Fredrik Karlström, replik

Herr talman! I princip är jag för att vi bör ha mycket mera avdrag och mycket lägre skatter. Pengarna som folk arbetar in ska de få behålla själva istället för att företaget ska betala skatt till landskapet, som landskapet sedan ska ge ut i bidrag till någon annan näring eller företagare. Det är klokare då att skatterna är så låga som möjligt och drivkraften finns i entreprenörer att jobba stenhårt på sitt företag om man då får behålla lite mer själv. Så enkelt fungerar det för den vanliga människan också.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Torbjörn Eliasson, replik

Herr talman! Ledamot Fredrik Karlström sade att vissa näringar är viktigare än andra och tog näringslivsutvecklaren som ett exempel på det att man pekar ut att de är viktigare. Inte är det så. Det har länge funnits önskemål om att det skulle finnas en person som kan ta hand om viktiga sjöfartsfrågor. Det har också i samband med diskussionen runt turismstrategin och redan under Attraktiva Ålands tid påpekats att det skulle vara viktigt om det finns en person på avdelningen som också kan vara med och implementera de här strategiska grejerna. Även skärgården är väldigt viktig, att vi ska få fart på den. Där jobbar vi i skärgårdsnämnden och undersöker näringslivet och ser på hur vi ska kunna koppla till fler arbetsplatser. Det finns en intressant koppling med arbetsområdena som den här personen kommer att ha. Den personen kan inte göra allt, men samtidigt som vi drar bort 7,8 procent av våra konsumtionsutgifter kan man inte heller sätta in en person på varje plats.

Ltl Fredrik Karlström, replik

Herr talman! Vad vi har sagt under alla år är att det har varit för mycket fokus på primärnäringarna och den sidan på landskapsregeringens bord.  Man skulle omprioritera de områdena lite och kanske också fokusera på något annat. Det i sig betyder inte att man ställer sig helt positiv till instiftande av nya tjänster. En näringslivsutvecklare tror jag att görs bättre av näringslivet självt. Sålunda anser jag att de pengar som landskapsregeringen sätter på en näringslivsutvecklare kan sättas på en pott för upphandling, exempelvis från Ålands näringsliv eller någon annan organisation. Där återkommer jag till min motion. Principen är att landskapsregeringen skulle kunna omfördela resurserna inom näringsavdelningen.

Minister Torbjörn Eliasson, replik

Herr talman! Det är precis det vi håller på och gör, men det går inte att göra det så här utan det är som med all utveckling och alla strukturella förändringar, allt tar tid. Vi är igång och vi gör det på flera olika områden. Fokuseringen på primärnäringarna blir mindre. Näringslivet kan göra det här bättre själv, säger ledamot Karlström, det tror jag också och ju mer de kan göra själva desto bättre. Samarbetet som vi har nu i det gamla naringsliv.ax, som jag kallar för delegationen, är en jättefin plats att arbeta på just med den här typen av frågor. Vi kommer inför nästa budget, som vi ska lägga i vår, att ha flera möten med dem och diskutera och vi ska också utvärdera det nya systemet där man har förändrat och tagit bort pengar från tidigare handelskammaren och titta om det har fungerat rätt eller om vi ska göra några ytterligare förändringar.

När det gäller skatter och arbetsmarknadslagstiftning har vi inte behörigheten så vi klarar ut den biten.

Ltl Fredrik Karlström, replik

Herr talman! Det blir mycket i ett kort replikskifte. Principiellt så är vi överens om att näringslivet är bättre på att utveckla näringslivet än vad politiker är. Det är det som blir det principiella felet i budgeten när man från politiskt håll vill tillsätta en näringslivsutvecklare, utöka till en tjänst till.

Vad pratade vi om mera? Ja, jag kan återkomma igen, jag ska upp flera gånger och prata om mina motioner så jag kan återkomma då.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Gun Carlson, replik

Herr talman! Jag vill ge en kommentar om ÅMHMs ökade inkomster. Det är alltså inte inkomster som kommer att påverka avgifterna. Det handlar om en veterinäromställning som man gör, som ger landskapet 70 000 nya inkomster, men också kostar 70 000 så det är kostnadsneutralt. Det ser så här ut i budgeten bara. Det har att göra med veterinäromställningen. Annars är det bra och rätt och riktigt att man kopplar ihop näringslivsfrågorna med miljöfrågorna och med ÅMHM i allra högsta grad. Det är svårt att få gensvar för sådana här näringslivstankar i ÅMHMs styrelse, vågar jag erkänna, så det är bra om det finns flera som tycker lika. Det är väldigt viktigt att man ger näringslivet möjligheter. Nu kommer man under nästa vår att gå vidare. Man ska försöka utjämna konkurrensskillnaderna som kan finnas, till exempel som kan ha med avgifterna att göra. Förbättringar är på gång, men det går mycket långsamt.

Ltl Fredrik Karlström, replik

Herr talman! Nog står det under momentet, jag har inte det framme just nu, men jag har ett skilt moment om det, att avgifterna också har ökat inom tillståndsgivningen och bl a serveringstillstånden. Det kommer att drabbas småföretagarna. Det säger jag i vårt anförande också, för varje ny pålaga man sätter på oss företagare borde man se till att man finansierar den kostanden med att minska kostnaden någon annanstans. Jag tror att ledamot Gun Carlson har samma åsikt i det här, men det är de facto en ökning med 70 000 euro under momentet gällande ÅMHM. Jag skulle hellre vilja se flera åtgärder från landskapsregeringen som förenklar ännu mera och gör det mycket enklare för företagarna att sätta fokus på att fylla i ganska mycket ansökningar och mallar för att få bedriva en verksamhet som många gånger är väldigt enkel.

Ltl Gun Carlson, replik

Herr talman! Jag sade redan i mitt anförande som gällde social- och miljöavdelningen, dit det här hör, att den lagstiftningen behöver ses över och förbättras. Där är vi överens. Fortfarande säger man i budgeten tydligt och klart att inkomster inom prövning och tillsyn baserar sig på tidigare års utfall. D v s det blir inte några högre avgifter inkommande år. De här 70 000 ska ses som omställningsmatematik, budgetering.

Ltl Fredrik Karlström, replik

Herr talman! Jag har inte min budget framför mig, men fortsätter ledamot Gun Carlson att läsa de två kommande meningarna ser ledamoten att det kommer att bli lite dyrare för vissa småföretagare. Vi återkommer till det när det gäller motionen. Tack, herr talman!

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Barbro Sundback

Herr talman! Näringsavdelningen är ett intressant kapitel. Man säger att dess verksamhetsområde är att främja näringarna, sysselsättningen och den regionala balansen. Alltså främja näringarna, sysselsättningen och den regionala balansen. Vi socialdemokrater frågar oss: ”Var ska jobben komma ifrån i framtiden.” Jag visade i mitt inledningsanförande på att de demografiska förändringarna är så stora att det krävs stora välfärdsinsatser för att ta hand om den åldrande befolkningen samtidigt som de som kommer att vara i yrkesverksam ålder blir allt färre. Det betyder att det kommer att bli svårt att få in alla de skattepengar som behövs om vi inte blir fler som jobbar och antagligen också om vi inte jobbar mera. Det är bara genom ökat arbete, som vi kan öka välståndet så att också de äldres trygghet garanteras.

Då undrar man hur det åländska näringslivet och framför allt landskapets näringsavdelning ska bidra till att öka företagandet och sysselsättningen och den regionala balansen. Vi har bakom oss flera år av negativ tillväxt, alltså väldigt kraftig nedgång i tillväxten, 2008 12 procent, 2009 fyra procent, 2010 alltså i år, ingen tillväxt och så prognosen försiktigt 1,3 procent tillväxt nästa år. Det betyder att de åländska företagens lönsamhet inte är god. Det betyder också att sysselsättningen knappast ökar i någon högre grad och då har vi ett problem. Vi har inte ett tillräckligt intensivt och dynamiskt näringsliv.

Det finns säkert många orsaker till detta, som vi inte behöver gå in på nu, men som vi ser det är det näringsavdelningens viktigaste uppgift att skapa nya arbeten inom nya branscher och på hela Åland. Fast ni bygger 15 tunnlar till skärgården så överlever den inte om det inte blir flera arbetsplatser i skärgården. Den här norska tunneln som man hänvisar till och som man är så begeistrad i, där kör det dagligen flera lastbilar och långtradare med fisk och andra produkter. Det är för att upprätthålla sysselsättningen på den här orten som tunneln har sin viktigaste funktion, inte för att skjutsa några pendlare mellan Mariehamn och Föglö. Det blir för mycket pengar för en sådan insats. Det viktigaste är framtida arbeten, mera sysselsättning.

Den här regeringen har sysslat med att försöka banta konsumtionsutgifterna. Det har säkert varit nödvändigt, men det har resulterat i att man inte har kunnat åstadkomma några stimulansåtgärder. Man säger nu att man ska bygga Bomarsund, nåja, det är ett gammalt projekt. Indexjustera barnbidragen ökar knappast köpkraften, hälsovårdarberedskapen i skärgården, ökar inte heller konsumtionen eller den regionala balansen, däremot ökar det den sociala rättvisan. Stöd för hissar, nå det har vi sett, det var bara bluff. Det var 50 000 för att göra sig till för dem som jobbar med det här projektet. Det enda som är av intresse ur näringslivssynpunkt är investeringsstödet som möjligen skapar några till lantbruksarbetsplatser. Det har vi stött. Det är också symptomatiskt på det viset att det inte handlar om några nyheter.

Herr talman! Ledamot Fredrik Karlström har alltid en poäng i det han säger att det inte ska vara bidrag utan det ska vara andra förutsättningar för att stimulera entreprenörskap och företagande. Och visst är det så. De bästa företagarna kommer nog ur det skiktet, som vi utgår från att inte ska tjäna pengar på bidrag. Nu är det trots allt så att vi lever i en europeisk union där en stor del av näringslivets nyheter och upprätthållande av konkurrenskraft och produktivitet särskilt inom primärnäringarna och jordbruket, men också andra företag, stöttas av olika typer av program.

Jag tycker inte att vår näringsminister riktigt har förklarat varför man har dragit ner på den regionala utvecklingsfondens pengar till 2011. Inte heller tycker jag att han har förklarat varför man har nollat beloppet i fiskerinäringen. Tittar man lite i budgeten är det så att programmen har båda mycket pengar. Den regionala utvecklingsfonden har för åren 2007-2030 hela 6 800 000. Av det har man inte gjort av med nästan någonting. Samma sak är det med fiskeri. Man har budgeterat flera miljoner, men pengarna går inte åt. Då frågar man sig vad de här tjänstemännen gör om man inte får ut pengarna i samhället och arbeta.

Det har två effekter, dels att vi inte får de resultat som programmen är tänkta att generera. Det är inga dåliga grejer, speciellt inte den regionala utvecklingsfonden. Det är tänkt att den ska stöda nya företag och särskilt småföretagare, den ska bidra till ökad regional balans vad gäller sysselsättningen, men om pengarna inte används, det är klart då att det inte händer någonting då. Samma sak är det med fiskeri. Man använder sig inte tydligen av de här pengarna. Vad det beror på tycker jag att finansutskottet måste ta reda på.

Näringsministern säger att EU-programmen tar så mycket personal. Jo, men det verkar lite missriktat om penarna inte används. Jag tror att en problematik är att man inte är tillräckligt mycket ute på fältet. Det finns en sektor där alla resurser används till bristningsgränsen och det är inom jordbruket. Här satsas det ännu mera pengar än vad det här landsbygdsutvecklingsprogrammet innehåller. Då har man tagit bort pengar från Lider och också från axel fyra, d v s nästan alla stödpengar som finns inom den här sektorn koncentreras till jordbruket. Man har också inrättat ett investeringsstöd och det har vi av olika skäl sagt att vi stöder, men det är på toppen av de över åtta miljoner som landsbygdsutvecklingsprogrammet redan ger. Det är oskäligt. Det är säkert så att de här pengarna går åt och de kommer också delvis att vara till nytta.

Då herr talman, tror jag också att det är viktigt det som ledamot Jörgen Strand säger, att man gör den här näringen ännu mera bidragstyngd och beroende. I dagens Hufvudstadsblad tar man upp det här med EUs nästa lantbruksutvecklingsprogram. Från finländsk sida är man rädd för att det här LFA-programmet kommer att minskas och att hela 400 miljoner skulle dras bort, d v s en tredjedel av Finlands jordbruksstöd. Då är det klart att om det rullar på som det gör nu, med hela tiden ökande bidragstakt blir det problematiskt för näringen. LFA-pengarna är särskilda pengar som man har fått tillstånd att använda sig av i Finland. De har den egenheten att det normala förhållandet är att EU betalar 50 procent och det nationella stödet är 50 procent, men här så får man avvika från det.

På Åland är det så att inom det här LBU, lantbruksutvecklingsprogrammet, betalar vi över 70 procent i åländska pengar. Det är alltså de åländska skattebetalarna, det är inte EU, som står för de här stora beloppen. Det måste man tänka lite på. När det sedan gäller investeringsstödet är det bara åländska pengar. Det är inte så ministern, att de här primärnäringspengarna i så hög grad är EU-pengar utan det är blott en liten, liten del. Man tar alltså pengar från andra näringar och andra möjligheter. Därför herr talman, står vi nu fast vid det här att man inte kan bita sig fast vid att ha näringsavdelningen att se ut som den ser ut nu.

Jag hade hoppats att vi skulle ha lite mera självständiga ministrar som inte sitter i famnen på alla tjänstemän, som naturligtvis vill sitta kvar på sina jobb och göra det de alltid har gjort och få ännu bättre betalt och få ännu kortare arbetstid. Man måste se till vad det är tänkt att den här verksamheten ska syssla med. Vad jag förstår så är det inte tänkt enligt de program som vi har att vi ska betala allt mera åländska skattepengar till ett ganska litet antal jordbrukare. Här krävs det strukturomvandling!

Sedan vad gäller försöksstationen och nu säger jag precis som jag tror att det är. Det åländska jordbruket är inte idag särskilt betjänt av en försöksstation. Den styrs av de stora pengarna och av Chips som kontrakterar potatisodlare. På försöksstationen jobbar jätteduktiga människor, men verksamheten har ingen relevans, som jag ser det. Här kunde man rationalisera bort en verksamhet, men naturligtvis på ett civiliserat och humant sätt och inte som ministern föreslog först med den här avbytarservicen, man måste nog ha lite känsla för hur det ska gå till. Ju förr den läggs ner, desto bättre med tanke på landskapets ekonomi. Om ni som sysslar med jordbruk tycker att den är alldeles nödvändig ber jag er komma upp och säga på vilket sätt för oss som inte förstår.

Sedan herr talman, är det så att Ålands havskommission, som vi har pratat om, finns alltså i olika former inom EU och det finns särskilda EU-pengar för den. Jag undrar om ministern alls känner till det, det tror jag inte. För just en sådan verksamhet kunde vi lyfta EU-pengar. Det skulle gagna det åländska näringslivet och sysselsättningen mycket. Det krävs mera nytänkande, mera mod och framför allt mera förändring. Att hålla på och betala åländska skattepengar in i jordbruket kan inte hålla i det långa loppet.

Minister Torbjörn Eliasson, replik

Herr talman! Ja, jag sade det förut och jag säger det igen, jag tror att det skulle vara väldigt hälsosamt för ledamot Sundback att komma till näringsavdelningen och se hur vi jobbar där, prya lite där också. Då skulle ledamoten få se att tjänstemännen gör rätt för sig. Nu undrade hon vad de gör och hon säger att ministern sitter i famnen på tjänstemännen och att de vill ha mera lön och hålla sina egna arbetsplatser. Inte är det på det viset, nej definitivt inte. När det gäller jobben pratade ledamot Sundback om att det gick dåligt 2008, -12 procent, det gick lite bättre 2009 osv. Visst, 2008 var ett speciellt år, mycket speciellt år och om man tittar på företagen gick det inte så dåligt som BNP-siffrorna visar. Där handlar det om flera olika företeelser, som jag inte hinner gå in på i en replik som gjorde att det blev ett sådant bottennapp på BNP, men jobben och lönsamheten ska inte näringsavdelningen skapa, det ska företagen göra. Vi ska se till att de har förutsättningar att göra det.

Ltl Barbro Sundback, replik

Herr talman! Min kritik är inte en kritik av personalen. Om inte ministern har förstått det så är det av ministerns oförmåga att komma med nya förslag. Det kan man inte kräva att tjänstemännen ska komma med, det är en politisk fråga hur man styr avdelningen och vilka prioriteringar man gör. Jag kan gärna komma och titta på när ministern leder avdelningen. Det är det jag är intresserad av. Inte misstror jag de anställda, de gör vad de är ålagda av regeringen och det gör de säkert bra. Nu upprepar jag min fråga: ”Var ska de framtida jobben finnas? Inom vilka branscher? Hur ska skärgården sysselsättas?” det räcker inte med en tunnel.

Minister Torbjörn Eliasson, replik

Herr talman! Framtida jobben ska komma inom servicesektorn, inom IT-sektorn, inom Cleantech, där vi har förutsättningar och där vi också arbetar med de frågorna. Ledamot Barbro Sundback pratade också om att vi måste få flera som jobbar och vi måste jobba mera. Jag håller med om att vi måste få flera som jobbar, och det är viktigt att vi får ålänningar ute i förskingringen tillbaka. Sedan ifrågasätter jag om man ska jobba mera. Ända sedan lågkonjunkturen 1993 har stressen varit ett mycket negativt problem i vårt samhälle, folk sliter ut sig. Att flera ska jobba och att man ska jobba längre tid håller jag med om.

Ltl Barbro Sundback, replik

Herr talman! Man kan jobba mera på olika sätt, genom smarta system och teknik kan man öka produktiviteten. Genom samarbete kan man öka också produktiviteten och effektiviteten. Nej, på den här näringsavdelningen och dess program finns det ingenting som tyder på att man satsar på nya arbeten och nya branscher. Den här regionala utvecklingsfonden är en sådan möjlighet, men det har ju gått 200 000 ifjol och året förut. Pengarna jobbar inte som de är tänkta enligt programmen. Kom med ett meddelande till lagtinget, vad ska vi göra med dem. Nu har man så mycket outnyttjade pengar, det är därför man inte tar upp något 2011, man har ju 900 000 kvar sedan. Vad ska man göra med dem? Skicka dem tillbaka till Bryssel? Ja, men det finns ju inga program som är aktiva.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Anders Eriksson

Herr talman! Jag noterade att i centerns gruppanförande nämnde ltl Henry Lindström att motorn i ekonomin var näringslivet. Jag håller med om det och därför koncentrerade jag mig mycket på det i Ålands framtids huvudanförande, grunden för hela välfärden och näringspolitiken i stort, jag ska inte upprepa det nu. Den koppling näringsminister Eliasson gjorde mellan företagande och miljöpåverkande var bra. Cleantech-verksamheten är definitivt ett av de områden, där är vi ute i god tid och den kan bli en framtidsnäring. Jag noterade också att ledamot Eliasson har tagit del av champagnegaloppen om uttrycket tillåts, i näringspolitiken. Jag vill ge landskapsregeringen också där ett erkännande för ett mycket gott jobb. Jag förstår dock inte varför man måste ha det precis under remissdebatten, men det kanske finns någon förklaring till det. Däremot tror jag inte som näringsministern Torbjörn Eliasson att den åländska champagnen kommer att ha samma lyskraft som Eiffeltornet har i Paris. Det är nog bra om vi håller det på en lite måttlig nivå.

Herr talman! Jag tänkte faktiskt inför den här budgetdebatten överhuvudtaget inte lämna in några motioner för jag tyckte, speciellt när jag läste näringsavdelningens kapitel och också budgeten i stort att det fanns så lite nya idéer. Ålands framtid har under årens lopp levererat många, många idéer som alltid har hamnat i papperskorgen, men också kommit till användning efteråt. Jag tänkte att jag lämnar det den här gången, jag ids inte ta det. Men efter att jag fick det goda rådet att det kanske skulle uppfattas som att jag har ledsnat och inte har något mer att säga skrev jag också tretton motioner det här året.

De är inte på något sätt heltäckande, men spåret i motionerna är att man vill få fart eller en uppstart på näringspolitiken, grunden för vår välfärd och inbesparingar, strykningar av sådana anslag som motverkar huvudsyftet, d v s att få fart på näringslivsutvecklingen. Därför föreslår jag bl a strykning av miljöjuristen. Jag tror inte att det kommer att leda till huvudspåret som jag hade i mitt anförande, att byråkratikrånglet skulle minska utan tvärtom.

Jag vill också herr talman, med ett par ord nämna utredningen, den Ålandsbaserade sjöfartens ekonomiska betydelse som ÅSUB har tagit fram. Jag ber alla lagtingsledamöter att läsa den. Det är klart, inte är det någon världsnyhet för många av oss, som har jobbat med de här frågorna, att vi jobbar, bor och verkar på norra Östersjöns största sjöfartskluster. Det är inte frågan om det. Det är ändå så pass intressant information om de 10 400 arbetsplatser som det åländska sjöfartsregistret faktiskt består av. 6 100 direkt och 4 300 indirekt. Mot den bakgrunden är det fullständigt ofattbart att man inte inom landskapsregeringen har åtminstone en tjänsteman som jobbar med de här frågorna. Det är oerhört viktigt.

Ålands näringsliv, det som tidigare kallades handelskammaren med flera föreningar, har idag presenterat en utredning om kartläggning som heter ”Kartläggning på villkor”, som jag hoppas att näringsministern har tagit del av. Där pekar man på att man på Åland inte har samma möjligheter till offentligt finansierat stöd som konkurrenterna har. Det är fyra punkter man pekar på, det är stöd för kommersialiseringsfasen, för miljöföretagande, näringsministern som har ett utpekat viktigt område, det är stöd för företagsköp och för generationsskifte. Där står inte den åländska näringspolitiken på samma nivå som på de omkringliggande regionerna. Visst är det så som bl a ltl Karlström sade i sitt anförande, att det inte är bara stöd och stöd och stöd. Så länge vi inte har skatteinstrumentet är fortfarande stöden en viktig del när det gäller att få till stånd näringslivsutveckling.

Jag noterade i följebrevet att det stod att det är viktigt att inte bara primärnäringarna har samma förutsättningar som omkringliggande regioner, rent ordagrant. Jag tyckte att det var lite trist att man pekade på primärnäringarna. Jag håller givetvis med det och jag har sagt det många gånger, näringspolitiken ska inte bara gälla primärnäringarna. Därför är vi framme vid den här kritiken som alltid, alltid kommer mot satsningarna på primärnäringarna just på grund av bristen på nytänkande inom näringspolitiken, bristen på utveckling och till och med som den här utredningen visar, bristen på traditionella företagssatsningar. Det visar den här kartläggningen.

Jag tänkte, herr talman, inte tala någonting dess mera om jordbruket, men efter att ha hört ledamot Sundbacks anförande blev jag lite inspirerad, som vissa har sagt. Titta på motionen som socialdemokraterna har lämnat in, nr 6, där det sägs att den strama budgeteringen bör gälla alla budgetens verksamheter, också lantbruket. I klartext betyder det att alla andra har sparat, men inte lantbruket. Verkligheten, värderade damer i socialdemokraterna, verkligheten är precis det motsatta. Tittar man på de strukturomvandlingsförslag som lades i fjol, inbesparingar, naturbruksskolan skulle läggas ner, försöksstationen hårdbantas, avbytarverksamheten avvecklas, investeringsstöden var på noll. Så såg det ut i fjol. Det är ett av de få områden där den här landskapsregeringen har lyckats, om man kan kalla det för att lyckas, när det gäller strukturomvandlingar.

Tittar man på försöksstationen som ledamot Sundback överhuvudtaget inte förstår vad man ska ha till, har vi den för att ta fram nya grödor, ta fram nya nischer just för att komma bort från det bidragsberoende som ledamoten Sundback i alla sammanhang ondgör sig över. Skolan läggs ner, försöksstationen hårdbantas så jag tror att den också läggs ner och då har vi motorn borta i hela landsbygdscentret. Det är inte så speciellt lyckad näringspolitik när det gäller livsmedelsklustret, men det är en politik som har drivits av den här hetsjakten som är på jordbruksnäringen ibland. Jag kan försäkra er värderade lagtingsledamöter, att det inte finns någon annan yrkesgrupp som har tagit sådana här indragningar som påverkar näringen som jordbrukarna har gjort utan protester. Varför är det så tyst? På grund av den hätska debatt som är runt allt som har med jordbruket att göra. Tyvärr.

Det kan vara värt att notera, herr talman, att EU-stöden är inget som aktiva jordbrukare vill ha, man vill givetvis ha ett bra pris för sina grödor, men så länge vi är med i EU är EUs mål att sänka konsumentpriset och därför har vi den här stöddjungeln. Socialdemokraterna säger i den här motionen att för att balansera investeringsstödet bör motsvarande nedskärning göras i programmen för landsbygdsutveckling. Det betyder i klartext att man ska sänka anslagen för miljö- och LFA-stöden. Det är det som är den ekonomiska grunden för verksamheten såsom jordbruksnäringen ser ut så länge vi är EU-medlemmar. Investeringsstöden går till utveckling. Vi måste ha en utveckling om vi vill ha den här näringen kvar. Att ta bort anslagen för grunden, vad ska vi då driva för utveckling, när den ekonomiska grunden inte finns kvar mera.

Sedan pratas det ofta om rättssäkerhet. Här finns det femåriga avtal som de åländska jordbrukarna har skrivit med landskapsregeringen. Går socialdemokraternas förslag igenom innebär det att dessa avtal måste brytas upp. Är det den rättssäkerheten, är det den långsiktigheten i näringspolitik som socialdemokraterna vill ha. Jag är lite tveksam till det. Det är precis som näringsminister Eliasson sade, att vi är tvungna att följa med.

Jag tänkte gå in på mina motioner, herr talman, men jag ser att det är röda siffror så jag får sätta punkt här. Jag kanske får skäl att återkomma.

Ltl Barbro Sundback, replik

Herr talman! Tänk att jag alltid kan lita på ledamot Anders Eriksson när det gäller jordbruksstöden. För det första det här med naturbruksskolan, det är ingenting som de enskilda jordbrukarna bär något ekonomiskt ansvar för. När den läggs ner så drabbas inte ledamot Anders Eriksson eller någon annan jordbrukare, inte heller vad gäller försöksverksamheten. Överföringsbidragen är fortsatt stora, de har inte alls rörts i den här budgeten.

Jag förstår idén med försöksverksamheten, att man ska ta fram nya produkter, men hur många nya produkter har tagits fram under de gångna åren. Är det de som verkligen står för det? En del säger att äppelodlarna tar in konsulter utifrån osv.

Ltl Anders Eriksson, replik

Herr talman! Jag vill peka på att när man säger i den här motionen att den strama budgeteringen bör gälla alla budgetens verksamheter, också lantbruket, är man inte korrekt, det är inte sant. Det stämmer inte om man tittar på det som har sagts tidigare.

Det är bra att ledamoten Sundback kan lita på mig, det kan de åländska jordbrukarna också göra. Oberoende hur hätsk debatten än blir så kommer jag att stå upp för det som är rätt och riktigt. När det gäller skolan, ledamoten Sundback, är det med en näring såsom ett samhälle, läggs skolan ned så signalerar man att det här är en näring som man inte riktigt tror på. Läggs skolan ner i Lappo signalerar man att det här är ett samhälle som man inte riktigt tror på. Det finns en tydlig parallell där, men de här besluten är lagda av en centerminister, till min stora förvåning. Så här ser det ut nu och när det gäller nya grödor så odlar jag t ex kummin för första året i samarbete med försöksstationen.

Ltl Barbro Sundback, replik

Herr talman! Jag tycker fortfarande att man måste skilja på äppel och päron. Försöksstation och naturbruksskolan osv. är jordbrukets infrastruktur, men det jag talar om är stöden till enskilda jordbrukare, som har ökat med 1 250 000 euro i den här budgeten. Vad gäller naturbruksskolan, hade ledamot Anders Eriksson t ex stött Struktur 07 hade utbildningen räddats, men ledamot Anders Eriksson tillsammans med centern, gick emot projektet och då rök naturbruksskolan. Där fanns programmet kvar. Så var det, men sedan gick tiden för långt och det blev ohållbart. Ledamot Anders Eriksson ska tänka lite själv på vad han hade för ansvar i den frågan, men då var det andra bullar.

Ltl Anders Eriksson, replik

Herr talman! Också i det här fallet är ledamot Sundbacks bullar inte korrekta. Det var faktiskt så att vi hade möten med den dåvarande socialdemokratiska utbildningsministern, som inte sitter så långt ifrån ledamot Sundback, men tyvärr fick vi inte möjlighet att vare sig stöda eller icke stöda det här förslaget för den regeringen drog tillbaka förslaget så det blev aldrig något ställningstagande i lagtinget. Så var det med den saken.

När det gäller att blanda äppel och päron och det jag pekade på är infrastruktur så det har tydligen ingenting att göra med det som socialdemokraterna driver, men nog är det ändå så att det är infrastruktur, den typen av grundförutsättningar för företagande som samhället ska ägna sig åt.

När det gäller EU-stöden så det intressanta är att vissa fall driver socialdemokraterna att det ska vara samma sociala förmåner som i Finland, det ska absolut vara på samma nivå, men när det gäller jordbrukarna gäller det inte. Där är avbytarverksamheten helt fri, här är den snart borta. Så ser verkligheten ut.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Torbjörn Eliasson, replik

Herr talman! Tack ledamot Anders Eriksson. Jag tar vara på det positiva och det beröm som ledamot Eriksson faktiskt gav oss framför allt när det gällde miljö och Cleantech som är jätteviktiga. Den lilla grejen med Eiffeltornet var mera i överförd bemärkelse. Frankrike har ett Eiffeltorn och när man pratar om Eiffeltornet så tänker man på Frankrike. Det kanske kan bli så för Åland internationellt nu när vi kommer på kartan, att när man pratar om champagne så tänker man på Åland. Jag tror att jag har rätt nivå på det.

När det gäller Ålands näringslivs Konkurrens på lika villkor har jag tagit del av den. Jag kommer att ta kontakt med dem och diskutera det här. Det ska jag göra.

Ltl Anders Eriksson, replik

Herr talman! Näringsministern är lite diplomatiskt och håller sig på ett allmänt plan. Får jag fråga, stöder näringsministen tanken på att man inrättar en ordinarie heltidstjänst som sjöfartsutvecklare? Stöder han det, ja eller nej? Vi tycker båda att näringen är viktig. När det gäller det som Ålands näringsliv har kommit fram till, Kartläggning på lika villkor, varav miljöföretagare är ett, har man inte samma konkurrensvillkor på Åland som man har i omkringliggande regioner. Det är väldigt allvarligt. Kommer näringsministern att se till att man i finansutskottet justerar anslagen som man konsekvent har dragit ner från landskapsregeringens sida. Kommer han att ta del av utredningen och se till att den förverkligas?

Minister Torbjörn Eliasson, replik

Tack herr talman! Svarar ja på frågorna. Jag sade ju redan det, jag kommer att ta kontakt med Ålands näringsliv och diskutera de här frågorna. Huruvida det får några konsekvenser just nu kan jag inte garantera, men det kanske kan få det i nästa budget, där jag redan har aviserat att vi kommer att ha ingående diskussioner med branschen.

När det gäller tjänstemannen, när man krymper konsumtionsutgifterna, i år med 7,3 procent, så finns det inte utrymme för nya tjänster. De vi gjorde var en kombinationstjänst. Det må väl ledamot Anders Eriksson hålla med om att det alltid är något. När det gäller försöksstationen är det viktigt att vi nu signalerar att vi långsiktigt kan hålla den här nivån när vi fortsätter med privatiseringsdiskussionerna.

Jag hoppas också lite på det privata initiativet Jomala Gård med besöks- och aktivitetscentrum, där man vill ha allting kvar som är där nu för att kunna få en fungerande verksamhet

Ltl Anders Eriksson, replik

Herr talman! Det sista får vi väl hoppas tillsammans, jag är mera skeptisk när jag ser vad som händer och ser, men det är en annan femma. När näringsminister Eliasson säger att konsumtionsanslagen krymper, vad gör man då? Notera att jag sade i mitt huvudanförande att konsumtionsanslagen krymper, ja, på näringsavdelningen, som skapar grunden för verksamheter, medan de ökar på alla andra avdelningar. Det är fullständigt orimligt och det är en felprioritering enligt mitt förmenande. Här har tydligen inte näringsministern lyckats stå upp för de prioriteringar som jag tycker att en näringsminister bör göra.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Olof Erland

Herr talman! Jag tänkte komplettera liberalernas gruppanförande och börja med några synpunkter som inte finns med i budgeten. Man kan värdera beloppet till fem kanske tio miljoner och det kan man jämföra med anslaget 43 03 43 Turismens främjande där det finns 1 190 000 euro. Vad jag tänker på är den enorma investering i den åländska besöksnäringen och det är naturligtvis champagnefyndet, som landskapsregeringen enligt mångas bedömning har hanterat på ett mycket förtjänstfullt sätt bl a genom kommunikationschefens roll som spindel i nätet. Det kontot är på fem miljoner eller också mycket mer bortsett från vad champagnen är värd. Åland är känt globalt, första gången när fyndet gjordes, andra gången när man presenterade bärgningen och tredje gången igår när man hade en s.k. event, på åländska var det ett sorts champagnekalas.

Det är en potential som är en investering som sprider sig över hela världen. Igår kväll eller om det var i morse, egentligen i natt, så var det i Australiens TV två personer på nyhets primeplats, den ena var Australiens premiärminister. Vem tror ni att den andra var, jo, ålänningen Björn Häggblom, som berättade om champagnefyndet. Det här var ute i världen, alltså inte reklam utan redaktionell marknadsföring enormt stort värde. Det visar vilken potential som finns.

Jag är mycket nöjd över att man har lyft fram inte bara champagne utan även den maritima arkeologin och sjöfarten i det här. Där har vi kopplingen till vår huvudnäring. Redan för 200 år sedan seglade man omkring här med taxfree också på den tiden och den sort som visade sig vara champagne av olika märken och också öl, även om ölen ska ha varit något sur så var den i alla fall en marknadsmässig potential.

Herr talman, sjöfartsrollen har diskuterats mycket, näringsutvecklare osv. Jag har aldrig gillat att man nedvärderar sjöfarten till någonting man ska föra näringspolitik med. Ser man på sjöfarten är den i högsta grad en marknadsmässig näring bortsett från de allmänna EU-regler som möjliggör statsstöd. Det har vi också i vår rederinäring. Det som är viktigt, och det är någonting som sjöfartsnäringens företrädare håller med om, det vet jag sedan min tid när jag frågade rent ut om vi behöver ha en sjöfartsutvecklare och svaret var nog ganska klart, tyckte jag. Det är sådant som näringen själv stöder. Alltså påverkar, förhandla osv. när det gäller arbetsmarknaden och regelverk i internationella organisationer.

Det som däremot är viktigt är sjöfartsklustret, de näringar som ansluter till sjöfarten, dvs. småföretagande, serviceföretag, marknadsföring, juridiska osv. Där finns det anledning att föra en sådan näringspolitik att det finns förutsättningar för den verksamheten. Det andra är den politiska nivån där man lobbar gentemot regeringen, det är finansministeriet och kommunikationsministeriet, de avgörande tjänstemännen sitter där, och det är dem som man behöver uppvakta. Vi har en aktiv finansminister, alla rycker finansminister Katainen i rockärmen så ofta att den börjar se sliten ut.

Jag tror att det finns en motion, jag är tyvärr lite dåligt påläst om sjöfartsrollen, men den allra viktigaste insatsen som vi kan göra för den politiska nivån är utbildningen på sjöfarten. Där är jag lite besviken på gymnasiereformen till den delen, för det fanns i utvecklingsplanen en hel del skrivet om samordningen av sjöfarten på alla nivåer och där borde man när gymnasiereformen implementeras, profilera sjöfarten, stärka sjöfartens samordning inom sektorn och med andra utbildningar. Där är den stora potentialen. Vi har alltså 25-30 procent av vår BNP och hela klustret som är beroende av denna näring. Där finns utbildningen, hotell- och restaurangskolan är en viktig komponent, men också den traditionella sjöfartsutbildningen. Jag skulle vädja till att alla som månar om arbetsplatser, tillväxt och kvalitet i näringslivet och utvecklingspotential att se till att utbildningen kommer till rätt fas när det gäller sjöfartsutbildningen.

Om man har en näringslivsutvecklare som skriver protokoll i skärgårdsnämnden och håller i sjöfartsfrågorna är väl förmodar jag en kompromiss i landskapsregeringen. Jag säger det till andra här i lagtinget som har noterat det och för ett resonemang kring det.

Med det kan jag avsluta med det som ltl Fredrik Karlström sade när det gäller näringspolitiken, att den borde inriktas där samhället fungerar annars. När det gäller vårt näringsliv fungerar det. Vi har inte egen beskattning, vi har inte så mycket näringslivspengar att sprida ut, som kanske andra regioner, men vi har ett näringsliv som är mycket starkt, det kommer också nya arbetsplatser i skärgården. Jag tror att debatten i lagtinget, från vissa håll, som säger att skärgården är värnlösa stackare, som inte får bidrag från skärgårdssamarbetet, som inte får tillräcklig trafik, som inte klarar sig själv, som måste hållas runt armarna. Det stämmer inte med min bild och det stämmer inte med den bild som vi får i vår lagtingsgrupp när våra skärgårdsrepresentanter diskuterar. Det de vill ha är goda kommunikationer och bra förhållande när det gäller näringsverksamheten, dvs. lite byråkrati. Sedan finns det näringar som är inbyggda i ett system, såsom jordbruket och där har vi liberaler sagt tidigare i år att vi kommer i ordinarie budget att se till att det finns förutsättningar för investeringar, som gynnar livsmedelsklustret och jordbruket. Och det har vi gjort, vi har uppfyllt det löftet. Vi gör det av ett allmänt intresse för näringslivet inte för några särskilda stöd som vi vill ha tacksamhet för utan för att det är viktigt för arbetsplatserna och för hela Åland.

En sak när det gäller näringsavdelningen som är missvisande är när de säger att se på jaktfrågorna, de har två tjänstemän, sjöfarten har ingen, jordbruket har si och så många, man borde ta de här för jordbruket och sätta lika många på andra näringarna, men det är fel tänkt. Utgångspunkten är att det inte ska behövas särskilda tjänstemän för att en näring mår väl, tvärtom, sjöfarten mår väl och behöver ett visst stöd, politiskt, men har sina egna organisationer. Varför skulle vi behöva göra upp en sjöfartsorganisation, som sitter och gör kalkyler, månadsberäkningar och marknadsföring när det finns en näring som gör det. Det är ganska självklart för mig, kanske jag har fel.

Näringsavdelningen borde omorganiseras. Det borde göras som så att man har kunskapsnätverk med de organisationer som finns i riket och i Sverige och att man klargör myndighetsrollen och inrättar ett utvecklings- och innovationscentrum i anslutning till ITiden, Utvecklings Ab, Teknologicentrum, Företagarföreningen och det nya Ålands Näringsliv. Jag tror inte att det är någon fara för Åland om vi har lägre näringsstöd än i Sverige. Där har man visat att hela regionalpolitiken är förfelad. 70 procent av det man ger i regionalstöd rinner iväg till sådant som inte ger effekt.

Numera gör man skattepolitik, arbetsmarknadspolitik och utbildning. Utbildning räcker till näringslivets tillväxt och allmänna omständigheter är god miljö, välfärd, hälso- och sjukvård och social trygghet. Det är också näringspolitik, eller egentligen är det näringspolitik? Mår människor bra utnyttjar de sin kreativitet för att skapa företagande och jobb. Så har det varit på Åland och då ska vi inte rådda in alltför mycket bidragstrassel i det. Det ökar på byråkratin och det ökar på onödig penninghantering.

Ltl Roger Jansson, replik

Herr talman! Ltl Olof Erland ville skämta i en allvarlig fråga och säga att knappast ska samhället se som sin uppgift i sjöfartsutvecklingsfrågor att sitta och göra hållfasthets- och stabilitetsberäkningar och sådant. Inte behöver vi skämta om en sådan allvarlig fråga. Han menade att eftersom sjöfarten redan är organiserad med sina egna organisationer behöver samhället inte satsa på någonting inom sjöfarten annat än utbildning. Sjöfartsnäringens organisationer har en klar uppgift och det är att befrämja medlemsföretagens miljö som de verkar i, både i förhållande internationellt, nationellt och samhället och statsmakten. Deras uppgift är knappast att skapa nya företag inom branschen och skapa en sådan utveckling, medan det nog åtminstone för alla näringslivspolitiker i samhället känns som en mycket viktig uppgift, för att utveckla möjligheten att skapa nya företag, som i viss mån är konkurrenter till de befintliga företagen. De nya företagen är redan medlemmar i organisationen naturligtvis.

Ltl Olof Erland, replik

Herr talman! Det var inte så att jag försökte skämta, utan jag försökte belysa vad man kan göra i näringspolitiken. Det är skattepolitiken som är det viktiga, regelverket för sjöfarten som landskapet har varit med näringspolitiskt, men då var det på finanspolitiska sidan. Vad jag menar är att näringspolitiken nog ska syssla med kluster och skapa förutsättningar för ny rederiverksamhet. Jag har många gånger i lagtinget sagt att varför inte öppna styrelserna för sådana som inte har hembygdsrätt. Jag har också hänvisat till ett fall med ett nordiskt rederi som ville bedriva operation från Åland, men eftersom man ville ha ägarkretsen sluten så gick det inte, man kunde inte få dispens på den tiden. Jag håller med i princip att nya rederier kan vi försöka skapa genom att underlätta etableringen. Näringen sköter för övrigt sin egen utveckling.

Ltl Roger Jansson, replik

Herr talman! Med mina öron hörde jag nog att kollegan Erland talade för att man inte skulle ha någon särskild rederiutvecklare för de uppgifterna skötte näringslivsorganisationerna själva. Efter tilläggsdiskussionen förstår jag ändå att kollegan Erland nog inser att samhället behöver göra befrämjande insatser för att nya företag ska kunna uppstå i den för Åland viktigaste branschen, där det finns enorma utvecklingsmöjligheter. Det har väl inte tillkommit något nytt rederi som fungerar traditionellt på Åland som fortfarande finns kvar på de senaste 20 åren. Nog finns det för samhället uppgifter att göra.

Ltl Olof Erland, replik

Herr talman! När det gäller sjöfarten finns det i förvaltningen, på finansavdelningen, trafikavdelningen, näringsavdelningen och utbildningsavdelningen. Vad näringsavdelningen borde göra när det gäller näringsskattepolitiken är att skapa förutsättningar för företagande i alla branscher. Det avgörande som vi borde ha som strategiskt mål för sjöfarten är utbildningen. När det har fått gå en tid och gymnasiet har etablerats, vi har inte slagit ihop alla gymnasier hittills, måste vi ha en återdifferentiering när det gäller sjöfarten, den borde inte gå in i den här smeten. När det gäller rederietableringar kanske det kommer en sådan tid, men utbildningen är ytterst strategisk och ett stabilt skattesystem.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Anders Englund

Herr talman! Ja, jag måste tyvärr avstå i brist på tid. Mitt flyg till Helsingfors avgår snart.

Ltl Carina Aaltonen

Herr talman! Jag utlovade ju igår att jag skulle återkomma i debatten under näringsavdelningens kapitel för att prata mer miljöpolitik. Visst är det så att miljöfrågorna i högsta grad är en fråga för näringsavdelningen. Det inser också näringsminister Eliasson som gärna vill att vi från lagtinget ska komma konstruktiva och kreativa förslag, som hans avdelning kan jobba med nästa år. På näringsavdelningen finns alltså resurser för att göra stora och viktiga miljöförbättrande åtgärder. Som en första del skulle vi kunna ta del av ledamot Runar Karlssons förslag om att inrätta tillräckligt breda skyddszoner mot sjöar, dricksvattenråtäkter och mot känsliga innanhav. Bland annat hör ju Ödkarbyviken till de vattendrag som är det mest nedsmutsade på Åland. Här finns en stor utmaning i att minska näringsläckaget i den här viken.

Socialdemokraterna är gärna med och bidrar till förändring och utveckling. En fråga som vi i ruset efter champagnefyndet vill lyfta är maten. Någon talade tidigare om att Åland igen blir känt för alkohol. Visst, vi har spel, sprit och chips som varumärken idag. Inte så hälsosamt och nyttigt kanske, men det ger pengar till landskapet Åland, till föreningsliv och till företag.

Jag vill ändå att vi ska göra en stor satsning på åländsk mat, rena och hälsosamma råvaror, produkter. Här kan näringsliv och näringsavdelningen göra gemensamma insatser för att sätta fokus på en bransch som har alla förutsättningar att växa. Mat och god mat, fräscha livsmedel. Det är något som går åt varje dag. Det finns en allt större växande marknad för ekologiska produkter, både här hos oss och i våra närområden. Det här har vi sagt förut och det kommer vi att fortsätta att säga i varje debatt i lagtinget.

För någon vecka sedan kunde man läsa i Hufvudstadsbladet om den nuvarande jordbrukspolitiken. Jordbrukarna odlar inte det som marknaden vill ha. En allt mindre del av jordbrukets inkomster kommer från försäljning av det som produceras på gården. Merparten av inkomsterna är stöd. Vilket vanligt företag kan leva på att sälja sådant som ingen vill ha? Vi som vill ha åländska ekologiska potatisar och grönsaker i februari -mars kan glömma det. Det går inte att få tag i. När vi har jordbrukspolitiska debatter i lagtinget brukar företrädarna för den konventionella odlingen hävda att marknaden inte vill ha ekologiskt. Jag och alla mina vänner som absolut vill ha eko-potatis och andra grönsaker räknas tydligen inte till marknaden. Men då kan man verkligen undra vem som är jordbrukarnas marknad?

Det som vi återigen motionerar om är att göra Åland till GMO-fri zon och i synnerhet till en GMO-odlingsfri zon. Jag hittar inte skrivningar om det någonstans i budgeten. Rätta mig gärna om jag har fel. Den tidigare näringsministern jobbade faktiskt rätt hårt på denna fråga, men jag vet inte hur aktuell den är nu under minister Eliassons ledning? Blir Åland GMO-fritt och när?

Jag vill gärna att man tar med en skrivning i budgeten som lyder enligt följande: ”Åland ska fortsättningsvis vara ett GMO-odlingsfritt område och landskapsregeringen vidtar i brådskande ordning lagstiftningsåtgärder för att skydda landskapet från odling av genmodifierade organismer och genomför målsättningen att Åland förblir en GMO-fri zon i Finland.” Det här är en fråga som börjar brådska just nu.

En annan fråga som hör till temat rena livsmedel är att försöka minska och helt få bort användningen av glutamater i all mat och i synnerhet i all mat som serveras i landskapets och kommunernas matbespisningar. Glutamater är tillsatsämnet med smakförstärkning, vars användning har begränsats i flera finländska kommuner och städer, i Uleåborg, Esbo bland annat. Man har tagit bort dessa ämnen ur skolmaten, något som har visat sig vara ganska svårt.

Glutamater är förbjudet i babymat och småbarnsmat inom EU. En av orsakerna är att glutamat kan orsaka allergiska reaktioner hos vissa människor. Genom att tillsätta glutamater dödar man smaklökarna på de små barnen. En orsak till varför man har tagit bort glutamaterna bland annat på fastlandet är att man vill försöka lära barn hur riktig mat ska smaka. Man vill att den äkta smaken i maten ska komma fram. Det finns en god anledning att även på Åland begränsa användningen av glutamater och att förbjuda dem helt i landskapets och kommunernas matbespisningar. Det här skulle vara ett sätt att också höja på Ålands image, varumärke, när det gäller rena, goda och hälsosamma livsmedel och mathållning.

Om jag flyttar fokus nu från mat och miljö så ska jag gå vidare till skolvärlden, till AMS rättare sagt. Vi har två motioner som tar upp det här med studiestödsansökningarna. Den här hösten har ett stort antal studerande fått vänta oskäligt länge på sina studiestöd. Det löste man sedan på AMS genom att anställa tillfällig personal, men hela förfarandet måste göras om.

Hur man ansöker om studiestöd måste moderniseras och göras om så att de studerande kan lämna in sina ansökningar elektroniskt. Redan 2008 kunde man göra det här eftersom FPA började med sin e-tjänst. I Finland är det ungefär 80 000 personer som lämnar in anhållan om studiestöd varje år. Då kan man återbetala, annullera och upphäva sitt studiestöd elektroniskt. Man kan se hur mycket studiestöd man redan har tagit ut, var man har inkomstgränserna och uppgifter om studielån. Man kan också få veta i vilket skede studieansökan behandlas i och med att man är med i e-tjänsten. Man får veta när studiestödet kommer på kontot och hur stor beloppet är. Det här borde absolut vara möjligt också för åländska studerande. Nu ska man ta upp pengar under näringsavdelningen så att jordbrukarna ska kunna ansöka om sina pengar elektroniskt. Nu tar man upp pengar för det, men jag tycker att de studerande ska behandlas på lika sätt.

Minister Torbjörn Eliasson, replik

Herr talman! Jag håller med om det här med god mat, ekologiskt är jättebra och vi vet att det har blivit mer och mer ekologiskt. Det diskuterades redan igår. Det är väl så att det kommer att fortsätta att öka. Det är marknaden och prisbilden som kommer att ha stor betydelse i den takt man går över till ekologiskt. Det är bra.

När det gäller AMS-studiestödet sade jag redan under tilläggsbudgeten i september att vi tillsätter en arbetsgrupp som består av studerande, folk från AMS, från näringsavdelningen, från utbildningsavdelningen. Vi kommer att titta genom hela systemet så att det ska moderniseras, effektiveras och att det ska märkas redan nästa år. Det är på gång alltså.

Ltl Carina Aaltonen, replik

Herr talman! Det är bra att man tittar över och tillsätter grupper, men vad är målet? Vad vill man att ska moderniseras, vad innebär det? Innebär det att man ämnar köpa tjänster från FPA eller ska man bygga upp något eget system. Vi har ju erfarenhet från bokningssystemet från landskapsfärjorna som inte har varit så lyckat. Vad är målet, hur har man tänkt sig slutprodukten? Det tror jag att de åländska studerandena också är intresserade av.

Det här med att ekologiskt växer, jag tycker att man kunde använda sig av EU-pengarna för att få fram ett riktigt bra och stort projekt så att man får genklang ute i näringslivet, ute i besöksnäringen och för de åländska jordbrukarna också.

Minister Torbjörn Eliasson, replik

Herr talman! Min och utbildningsministerns målsättning när det gäller studiestödet är att få det mycket bättre, effektivare och gärna med elektroniska möjligheter att söka stöd, det blir det säkert. Vi tillsätter gruppen nu och så ser vi vad vi kan göra till nästa år. Jag kan inte lova det nu, men till nästa år ska det synas, det är målsättningen.

När det gäller det här med GMO tillåter lagstiftningen att en myndighet beslutar om en GMO-fri zon idag. Det här jobbar man med nere i Bryssel, fastän det verkar gå väldigt trögt. Händer det ingenting där så kan man lagstifta om samexistens och då kan det eventuellt bli aktuellt. Vi väntar fortfarande.

Ltl Carina Aaltonen, replik

Herr talman! Jag är lite orolig för GMO-frågan, man väntar och väntar. Alldeles snart på marknaden kommer det potatis, som man har forskat fram, som bland annat lämpar sig väl för chipsproduktion. Då vet vi att Åland är känt för sin chipsproduktion och då är det lätt att man testar sådana här produkter här. Jag skulle vilja se att vi får Åland klassat som ett GMO-fritt odlingsområde så snabbt som möjligt.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Henry Lindström, replik

Herr talman! Ledamot Aaltonen pratade här om Ödkarbyviken och hur nedsmutsad den är. Vad har då ledamot Aaltonen för belägg att det härrör sig från jordbruket. Det är trots allt så att alla våra vattendrag belastas av många andra saker, som kan ligga längre tillbaka i tiden. Bland annat har vi en ganska omfattande bosättning i området, vi har ett nerlagt avloppsreningsverk, vi har haft rävfarmare på området. Varför är inte Saltviksfjärden lika belastad trots att det är mera jordbruksmark som gränsar till den. Vad gäller ekologiskt jordbruk så tror jag att det som kommer att bli mera aktuellt och mera långsiktigt, är det närproducerade, för även det ekologiska har sina problem.

Ltl Carina Aaltonen, replik

Herr talman! Ja, vi har sett den här kartläggningen man har gjort på miljöbyrån om att uppe i Saltvik är det stora problem och just Ödkarbyviken är väl den som är mest nedsmutsad. Det är väl någonting som näringsavdelningen får titta på, se om man kan förbättra vattenkvaliteten där genom att prova olika skyddszoner. Det är säkert andra saker som kommer till, med bl a avloppslösningar. Man kan inte hela tiden hålla på och skylla på gamla synder utan man borde göra saker idag för att förbättra kvaliteten.

Närodlat, ja, men om man ska kunna gå ut och sälja ekologiska ostar och ta ett mervärde för det räcker det inte med att det är ganska ekologiskt, Det måste vara 100 procent.

Ltl Henry Lindström, replik

Herr talman! Enligt min uppfattning finns det ingenting som heter ganska ekologiskt. Ekologiskt är ett begrepp som innebär att man måste följa vissa kriterier. Jag har absolut ingenting emot det, det är en gren av jordbruket som absolut får vara ekologiskt. Det har jag efter alla mina år på jordbruksbyrån bidragit till att främja. Det innebär inte att man ska förneka möjligheten för det konventionella. Jag skyller inte på gamla synder, men om man ska vara något så när trovärdig måste man beakta det som kan ha påverkat och det som påverkar. Det är bra att ha skyddszoner, men det hindrar inte de gamla synderna som finns i markerna. De kommer att läcka och det läcker fortfarande.

Ltl Carina Aaltonen, replik

Herr talman! Det är så att när jag går till butiken så köper jag ekologisk potatis och då är den från Gotland eller en annan del av Norden. Så är det när man kommer till februari-mars, det går inte att få tag i åländska. 2012 tror jag att Mariehamns stad har satt upp målsättningen att 75 procent av de livsmedel som man tillagar i sina skolor ska vara ekologiska. Det här borde vara en stark signal till hela jordbrukskåren. Vi har de mesta ekologiska markerna i hela Norden, så det finns alla förutsättningar att börja odla sådant som marknaden vill ha.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Roger Slotte, replik

Herr talman! Ekologisk odling är säkert bra och den har framtiden för sig, men man har också gjort undersökning på konsumenten, som går in i butiken, och frågat att hur mycket tänker ni köpa ekologiskt. En viss procent säger att så mycket som möjligt. När de kommer ut så frågar man vad de har i korgen och då är det inte lika mycket. Prissättningen styr den ekologiska köpkraften ganska mycket, man kan undra hur mycket mer man kan betala för ekologiskt odlat. Kanske det sitter där i sista ändan.

Ltl Carina Aaltonen, replik

Herr talman! Visst är det så. Prisbilden har gått ner betydligt. Åker man över till svenska sidan är det billigare att köpa ekologiska produkter där än vad konventionella kostar hemma hos oss. Priset på ekologiska produkter har gått ner, det finns också i våra butiker, de är på nästan samma nivå. Den stora massan, skolor, institutioner, matbespisningar, måste finnas. När de också går över till att tillaga mat från ekologiska produkter har man en större marknad och ett tryggt upptagningsområde.

Ltl Roger Slotte, replik

Herr talman! Det är säkert bra om det är stora inköpare som köper ekologiskt. Det sprider sig. Exemplet makt är ju stort förstås, men jag är rädd att för att man ska få ett tillräckligt utbud också i producentleden måste det finnas ett mervärde än för konventionell odling, eftersom man får så mycket mindre skörd.

En sak som jag lade märke till om Ödkarbyviken, olika föroreningskällor var kanske den atmosfäriska nederbörden, som innehåller ganska mycket kväve, men ingen fosfor.

Ltl Carina Aaltonen, replik

Herr talman! Jag noterar idag igen att ledamot Roger Slotte skyller på det som kommer uppifrån. Jag har hört det ganska många gånger nu. Det kan vi bortse ifrån för det faller i så fall lika över hela Åland. I Ödkarbyviken är det något specifikt som gör att vattnet är så extremt smutsigt där.

När det gäller ekologiskt kan man faktiskt använda mindre råvaror för de ger mer smak, de ekologiska produkterna. Mindre skördar vet jag inte om jag ska tala om, men man kan få ut ett lite högre mervärde i alla fall. Kör på ekologiskt.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade. Förrän vi går in på nästa taltur vill talmannen ge information om inkommande vecka, måndag. Det finns tre ärenden som kommer att avföras och flyttas framåt. Det ena ärendet är förändringen av rätten till avbytare som flyttas fram en vecka, från den 22 till den 29 och landskapsrevisorernas berättelse för 2009 och samma revisionsberättelse för Ålands lagting flyttas från måndagen till onsdagen. Alla dessa tre flyttas fram på grund av orsak.

Ltl Runar Karlsson

Herr talman! Förra anförandet slutade med lite miljödiskussioner och det är alltid intressant för jag är själv intresserad av miljön och vill säga några ord om den. Jag kan konstatera att de ekologiska produkterna i affärerna har dramatiskt ökat under senare tid och det ska vi vara tacksamma för. Vi kan konstatera att Ålands största jordbruk numera är ekologiskt där allting förädlas. Det finns mycket positivt och vi måste alla jobba för miljön. Jag pratade med en vattenbiolog i somras som berättade att samtliga åländska insjöar hade blågröna alger i somras. Det måste få alla oss att tänka till lite, om vi ska ha rent vatten att dricka. Det är lätt att skylla på än den ena och än den andra, men vi måste hjälpas åt helt enkelt annars så kommer vi ingen vart. Som jag sade tidigare så har AICIS’ pengarna och musselodlingspengarna använts rent konkret till skydd för våra insjöar, så man har kommit jättelångt till det. Nog om detta, herr talman!

Nu går vi till näringspolitiken och jag vill först säga att jag stöder landskapsregeringens förslag till näringspolitik för år 2011. Jag anser att minister Eliasson har gjort ett mycket bra jobb och han har också fått med det viktigaste och en förändring som behövs inom näringspolitiken. Han har också lyckats med konststycket att dra ner i budgeten hela 8,1 procent. Det är inte många som har klarat av det förut och här. Jag delar Eliassons näringspolitik och det har jag gjort tidigare också och har ungefär samma ideologi i det fallet.

Ändå vill jag ge mina synpunkter på näringspolitiken lite mera i detalj och också titta lite i framtiden som jag tror och tycker. En stark och rätt näringspolitik tillsammans med vårt näringsliv utgör ryggraden i finansieringen av vård, skola och omsorg. Rätt och tidsenlig näringspolitik är ett måste. Ser vi hur utvecklingen har varit inom olika näringsgrenar kan vi konstatera att jordbruket under många 10-tals år har omfattats av strukturomvandlingar från små enheter till mera konkurrenskraftiga större enheter. 1990 bestod jordbruket av 1 000 jordbruk, idag är det 500. Det är på grund av den politik som har förts och också marknaden som kräver större enheter.

Vår politik måste fortsätta så att vi får ännu större och konkurrenskraftigare enheter, som kräver mindre driftsstöd i framtiden, för att vara konkurrenskraftiga gentemot omvärlden. Det här är ett måste och vi vet att EU fr.o.m. 2014 kommer att förändra stöden för jordbruket, inte speciellt mycket, men dock kommer man att ändra riktningen något. Däremot måste vi också ta vara på vissa mindre nischodlingar, som har hygglig ekonomisk betydelse för landsbygden.

Jordbrukets ekonomiska betydelse, isolerat, kommer att vara oförändrad i framtiden. Däremot tror jag att det finns stora framtidsmöjligheter inom förädlingen. Vi har redan många framgångsrika förädlare såsom ÅCA, Dahlmans, Trädgårdshallen och Ab Chips, men det är inte bara de. Det dyker hela tiden upp förädlare som är små, men kan bli större. Jag kan nämna Bolstaholmsgård, Överängskvarn, äppelmusteriet i Västanträsk, Ekogården i Germundö osv. Målsättningen och politiken måste vara så att allt eller nästan allt som odlas på Åland också ska förädlas på Åland. Hit kan man styra in den bidragspolitik som är möjlig.

Varför är det så att åländska produkter säljs trots att de oftast är dyrare än andra? Det har jag diskuterat med förädlarna om och de säger att de har fått ett starkt varumärke, bra produkter och man har ett åländskt innehåll. Det är också oerhört viktigt. Tappar man någonting av det tappar man också konkurrenskraft och då är man borta från marknaden.

Går vi sedan, herr talman, till sjöfarten så är den och kommer att under en lång tid att vara vår viktigaste näring. Sjöfarten i stort och främst då taxfree är en bärande näring som finansierar en stor del av vår kärnverksamhet, det vill säga vård, skola och omsorg. Vi får inte här glömma de framsynta politiker och tjänstemän som i förhandlingar med EU lyckades förhandla sig till ett taxfree undantag. Och då tänker jag främst på dåvarande lantråd Ragnar Erlandsson, dåvarande kanslichef Peter Lindbäck och dåvarande näringschef Harry Jansson. Dessa tre herrar har varit till mer nytta för det åländska samhället och näringslivet än de flesta andra.

Den åländska sjöfarten har alltid präglas av försiktighet och framsynthet. Man har på något konstigt sätt alltid lyckats med sina strategier och investeringar. Nu står Vikinglinjen för en ny innovativ investering genom att satsa på ett nytt miljövänligt fartyg på linjen Stockholm-Mariehamn-Åbo. Det visar att branschen har framtidstro, som är till nytta för oss och som sagt här ligger taxfree undantaget som grund och en möjlighet för de här satsningarna. Nu måste vi politiskt på många olika sätt jobba vidare för att se till att sjöfarten kan fortsätta som nu och utvecklas. Det finns många kunniga personer här i salen som har varit med och jobbat och också kan jobba för den i framtiden.

Vi kan dock konstatera att det nationalekonomiska värdet från sjöfarten för Ålands del har minskat från ca 40 procent till 26 procent. Detta främst genom utflaggning. Här har vi tyvärr misslyckats med att politiskt tillsammans med rikspolitiker, sy ihop ett paket så att de utflaggade färjorna kunnat bibehålla åländsk flagg. Det är nog flera 100 hundra arbetsplatser som har försvunnit på detta sätt. Tyvärr fortsätter den här utvecklingen. Vi måste försöka hjälpas åt och få ett stopp så att utflaggningen inte fortsätter. Det finns inte tecken på det nu med nya färjor, men det ser inte så bra ut.

Går vi sedan till tjänstesektorn kan vi konstatera att den har ökat i samma volym som sjöfarten har minskat. Vi har många tjänstesektorer, som har uppstått den senaste tiden och som har expanderat. Jag tänker på rena IT-företag, juridiska byråer, fastighetsbyråer, företag inom finans- och försäkringssektorn, privat sjukvårdsföretag och många, många fler. Här har också landskapet varit med och hjälpt till. Jag tänker på IT-projektet och ITiden.

Vi måste här på det politiska planet hjälpa till så att det finns tillräckligt med utbildad arbetskraft genom att locka hem dem som är färdigt utbildade utomlands. Då tänker jag främst på dem som har utbildat sig i Sverige och flyttat dit, i och med att största delen väljer det. Vi bör locka hem dem genom att se till att det finns tomma hyreslägenheter, bostadstomter, bra barndagvård, bra grundskolor, ett tryggt samhälle, den bästa sjukvården osv. Mycket av det här har vi, men vi måste fortsätta värna om det. Det är oftast det som man till först väljer, man vill ha en god service för sig, sin familj, sina barn osv. Vi vet att de flesta väljer Sverige idag för vidarestudier så vi borde satsa mer på marknadsföring för att få hem flera och kanske att en och annan svensk på samma gång nappar på det här och flyttar till Åland. Det här kräver insatser, herr talman. Kanske AMS skulle förstärkas med en person som bara skulle arbeta med denna ambassadörsverksamhet.

Ni, herr talman, föreslog i ert tal inför detta lagtingsår att tillsätta en Ålands havskommission, som också kunde ha en roll i detta arbete. Genom att mera knyta kontakter med Sverige så kan vi på ett ömsesidigt sätt dra nytta av varandra. Jag tror att en stor del av den framtida näringsutvecklingen för Ålands del finns att hämta i Sverige. Inte minst med tanke på det svenska språket.

Till sist, herr talman, sägs det att handeln styr språket och handlar vi mer med Sverige så hjälper det Åland i vår kamp för det svenska språket.

Minister Katrin Sjögren, replik

Herr talman! Jag delar ltl Runar Karlssons oro för den åländska dricksvattenförsörjningen och där håller vi på och tar fram ett regelverk. Vi kan konstatera att när det gäller skyddet av vårt dricksvatten så är det ganska underutvecklat. När man tittar i LBU-programmet, man brukar tala om självstyrelsens verktygsbox, men alla verktyg finns i LBU-programmet, miljöstödets basstöd, reducerad höstbearbetning, fånggrödor, minskad gödsling, spridning av stallgödsling under växtperioden, våtmarker, reglerad dränering, extra breda skyddszoner. Tänk om vi skulle få alla miljöstöd att verkligen göra nytta, att jordbrukarna verkligen skulle söka dem, då skulle vi snabbt se effekter och det finns mycket pengar här.

Ltl Runar Karlsson, replik

Herr talman! Tyvärr är det så att ”tänk om” inte räcker här. Det måste göras något konkret också. Jag räknade ut på skoj en gång att skulle vi med våra fem insjöar som räcker till vår försörjning, göra en 50 meters bred zon runtom och vi skulle betala bort den lidna skadan, som försäkringsbolaget brukar säga när man vill ha ut pengar därifrån, skulle det kosta 100 000 euro per år, en miljon på tio år. Det är ungefär så mycket som man lade ut på Wheel IT-projektet och musselodlingen, men jag kan lova att efter tio år skulle kvaliteten märkas på dessa insjöar, 50 meters zon och då skulle markägarna ha fått ersättning för den lidna skadan. T o m 1 000 euro per hektar är högt, antagligen behövs det inte så mycket, det är en ungefärlig uträkning. Vi måste ha mera konkret och vi måste ha markägaren med oss, då fungerar det.

Minister Katrin Sjögren, replik

Herr talman! Precis, markägarna ska vara med, men jag ser att alla instrument finns. Det finns generösa ersättningar. När det gäller skydd av grundvattnet ser jag att det måste lagstiftning till också

Ltl Runar Karlsson, replik

Herr talman! Min grundläggande inställning i sådana här frågor är att om man ska skydda något och någon blir lidande av det måste man få ersättning för den lidna skadan. Det är naturligt, det är inte någon våldsam summa, man har lagt ut mycket mer på annat som inte ger lika mycket resultat. Här kan man verkligen ha gjort det och man kan fortfarande göra det. Man kan inte lagstifta om det utan ersättning. Enligt grundlagen ska all expropriering ersättas till sitt fulla värde. För värdet måste samhällspengar in om man ska kunna göra det här genom lagstiftning.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Torbjörn Eliasson, replik

Herr talman! Vi delar som sagt rätt mycket målsättningen när det gäller näringslivets utveckling. Sjöfarten är vår absolut viktigaste näring och det är jätteviktigt att vi har taxfreemöjligheten kvar.

När det gäller livsmedelsklustret och förädlingsmöjligheterna måste man jobba på det. Ledamot Karlsson räknade själv upp en hel del goda exempel på det, där man helt enkelt sätter igång, istället för att sälja råvarorna så förädlar man dem hemma med stor framgång. Där kan det finnas nya möjligheter och öppningar i det kommande programmet.

Ltl Runar Karlsson, replik

Herr talman! Det är sant. När jag har varit i kontakt med förädlarna blev jag överraskad över hur oerhört viktigt det var att det var åländskt i de förädlade produkterna. Det var det som var ett av de stora momenten varför produkterna säljs till bättre produkter till högre pris. Därför är det så att fast man säger att jordbruket är 3-4 procent av BNP och det kommer inte att komma så mycket högre, men produkterna måste finnas i de förädlade produkterna. Det är där som pengarna är. Skämtsamt brukar jag säga att ingen potatisodlare har blivit rik utan de är de som har haft aktier i Chipsen som blev rika.

Minister Torbjörn Eliasson, replik

Herr talman! Inför den nya programperioden diskuterar man faktiskt att utveckla lokala marknader för lantbrukarna för att minska antalet mellanhänder så att lantbrukarna kan få en större del av priskakan. Det är väldigt viktigt. Även om man skulle få större samverkan mellan olika stöd, t ex att man kombinerar investeringsstödet med kompetensutveckling och att för att höja effektiviteten, ge jordbrukarna större möjligheter att direkt erhålla mera av det man nu till väldigt låga priser säljer som råvara. Där finns det stora möjligheter och där måste vi vara med.

Ltl Runar Karlsson, replik

Herr talman! Jag tror att vi alla är överens om den biten, om de olika grenarna, förädling, sjöfart och tjänstesektorn är nog sådant som vi ska fortsätta på. Sedan kräver de i sin tur produkter och tjänster så det blir en helhet. Jag har en känsla av att vi alla är överens, men det gäller att hitta rätt och se till att de pengar som ges verkar så bra som möjligt för oss alla.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Roger Slotte

Herr talman! Det är bra att man fortsätter att odla yngel av havsöring, sik och gädda vid fiskodlingsanstalten i Guttorp. Verksamheten har stor betydelse för det kustnära fisket, men även för fisketurismen eftersom den förlänger turistsäsongen både vår och höst.  Det är också viktigt att man inom fiskeripolitiken arbetar för att det småskaliga kustfisket och att det undantas från EU-inblandning. Jag hoppas på framgång i den för Åland så viktiga fråga.

Herr talman! Något som jag inte tycker om är den kraftiga neddragningen av försöksstationens verksamhet. Försöksstationen utgör en viktig del för att Ålands landsbygdscentrum ska kunna fortbestå när naturbruksskolan läggs ner. Försöksstationen har genom åren gett jordbrukarna inspiration och nya idéer till odling av olika slag av grödor.

Herr talman! Något man kan uppmärksamma i allmänna motiveringen är att sjöfarten, som har så stor betydelse för Åland, har ca 1 500 ombordanställda, medan livsmedelsindustrin inklusive ringverkningar sysselsätter ca 1 400 personer. Livsmedelsindustrin står för 43 procent av hela tillverkningsindustrin, medan 80 procent av produkterna exporteras. Det här visar vilken betydelse livsmedelsindustrin har för Åland. Visserligen har en större betydelse om man beaktar helheten. Det kan vi ta sedan i repliken. Jag vill därför uppmana regeringen att till vårsessionen komma med ett livsmedelspolitiskt program för att utreda hur man vill ha det med framtida livsmedelsindustrin här på Åland.

Herr talman! Jag vill beröra FS motion om LBU-programmet. Alla stöd till jordbruken förorsakas av EUs jordbrukspolitik. En spannmålsodling, som före EU inträdet gav en bruttoinkomst på 23 000 euro, ger i dag en bruttoinkomst på ca 5 000 euro. Detta visar hur mycket priserna på jordbruksprodukterna har sjunkit i och med EU-inträdet medan gödsel och andra förnödenheter har stigit. EUs politik bygger nämligen på att livsmedelspriserna hålls nere genom att jordbrukarna erhåller stöd i stället för att de får betalt för sina produkter.  

EUs jordbruksstöd är arealbaserat, vilket innebär att stöd betalas utgående från den areal man odlar. Stödnivån är även beroende av vilken gröda man odlar. Får deltidsjordbrukaren inte stöd blir han tvungen att arrendera ut jorden. Stöden följer med marken och betalas istället ut till den som arrenderar gården. Det betyder att den totala stödsumman för landskapet är oförändrad. Dessutom måste man komma ihåg att en reform som syftar till att en deltidsjordbrukare inte skall få stöd, rimmar illa med likabehandlingsprincipen, som är en av grundprinciperna inom EU. Likabehandlingsprincipen innebär att lika situationer ska behandlas lika, såvida det inte finns sakliga skäl för en annan behandling.

Herr talman! Hur drar man gränsen mellan heltids- och deltidsjordbruk? Hur är det om en av makarna arbetar utanför jordbruket? Varifrån kommer inkomsten? Ska man skilja på förvärvsinkomster och kapitalinkomster osv. Frågeställningar och gränsdragningsproblem kan bli hur många som helst. Det är vanligt att båda makar är verksamma inom jordbruket. Ca 50 procent av jordbrukarna i Finland är enligt statistiken kvinnor. Detta innebär att båda makar kommer i åtnjutande av de inkomster och sociala förmåner, exempelvis pension och sjukersättningar, som genereras av jordbruket.  Det är även vanligt att den ena av makarna, vanligtvis kvinnan, samtidigt arbetar heltid eller deltid utanför jordbruket. Om man i framtiden måste vara heltidsjordbrukare för att få stöd, kommer man att vara tvungen att skriva jordbruket på enbart den ena maken, vilket kan få stora konsekvenser för den make som hamnar utanför. Detta blir således även ett jämställdhetsproblem och riskerar drabba kvinnor på ett oskäligt sätt.

Herr talman! Jag har varit i kontakt med Chipsen och frågat vilka verkningarna blir om EU-stöden ges endast till heltidsjordbrukare. Chips på Åland har ca 80 leverantörer av potatis. Av dessa uppges 10-15 procent vara heltidsjordbrukare, de övriga har inkomster från annan verksamhet än jordbruk. Således visar detta att potatisodlingen skulle minska drastiskt om största delen av odlarna skulle förlora LFA och miljöstödet. Enligt uppgifter från trädgårdshallen, som har ca 140 odlare, beräknas 55 procent vara deltidsjordbrukare. Deras andel av levererade produkter utgör en tredjedel av den totala invägningen. Det här betyder alltså att invägningen skulle minska med ca 3 000 ton när den egentligen borde öka med lika mycket.

Herr talman! En sådan ”jordreform” som detta skulle innebära kommer att leda till att landsbygd och skärgård utarmas. Vad ska man leva av om inte mångsyssleri är tillåtet. För att hela Åland skall leva behövs ett fungerande näringsliv både i staden och i glesbygden. Vi är beroende av varandra både om vi vill det eller inte.

Ltl Anders Eriksson, replik

Herr talman! Det är intressant när det kommer något nytt. Det är ofta så när debatten håller på i fyra dagar så kommer samma saker om och om igen. Det är ingen som har pratat om fiskerinäringen tidigare så det var bra att ledamot Slotte plockade upp det. Jag tänkte själv skriva en finansmotion om att utveckla fiskerinäringen, men det hann jag tyvärr inte med. Däremot skrev jag en när det gäller att utveckla skogsbruket, som ltl Slotte kanske kunde ha ett visst intresse av och det vore intressant att höra hur han ser på förslaget, som jag hade om att skogsbruksbyrån mera aktivt skulle ta del av utvecklingen av näringen, dvs att man även jobbade för ekonomisk tillväxt. Det skulle vara intressant att se det, nu ser jag skogsbruksbyrån mera som att det blir mera byråkrati och förvaltning än näringsutveckling. Jag ska höra vad ltl Slotte säger först förrän jag hoppas något mera.

Ltl Roger Slotte, replik

Herr talman! Det är bra om skogsbruksbyrån med sina tjänstemän bistår med råd och dåd för att främja utvecklingen av skogsbruket.

Ltl Anders Eriksson, replik

Herr talman! Jag blev förvånad när jag tittade på det här. Nästan 25 miljoner är totalvärdet av skogsnäringen. Det är nästan i paritet med turismen. Siffrorna förvånar mig faktiskt. När det gäller den här biten är det bra om man får till stånd en utveckling. Jag hoppas att ltl Slotte på ett lämpligt sätt kan se till att han stöder den här motionen så att den går igenom, men det viktiga är att vi får en utveckling när det gäller fiske, skog och jordbruk, men ska man lyckas med det måste man få mera fart under galoscherna när det gäller den övergripande näringspolitiken, hur ser ltl Slotte på det.

Ltl Roger Slotte, replik

Herr talman! När jag kom till Åland för ganska länge sedan, för 45 år sedan, hade fisket lika stor betydelse som skogsbruket på Åland. Idag är det något helt annat. Fisket har tappat mycket. Angående skogen kan det göras mycket och avverkningar kan öka, det finns en stor avverkningspotential i skogarna så det gäller att ta vara på den.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Roger Jansson, replik

Herr talman! Skäms på sig, ltl Roger Slotte! Om man vill missförstå andras politik så gör man så här. Jag har under min långa politiska karriär alltför många gånger råkat ut det här från centerns håll, särskilt från centerns håll, men också från annat håll. Man går omkring och sprider osanningar om vår politik.  Jag är själv skyldig till formuleringen av den här meningen som lyder: ”Vi föreslår slutreglerat arbete med det kommande LBU-programmet omedelbart inletts samt görs tydligt marknads- och förädlingsinriktat och koncentreras till heltidslantbrukare”. Där väljer kollegan Slotte att missförstå så att ”koncentreras till heltidslantbrukare" betyder 100 procent. Vi har inte ens tänkt den tanken utan vi har insett att sakliga skäl, som ledamoten använde själv, för satsningar för heltidsjordbruket är just för att jordbruksföretag ska kunna utvecklas så mycket som möjligt, men det utesluter inte stöd för jordbrukare.

Ltl Roger Slotte, replik

Herr talman! Motionen har en otydlig skrivning, konkret riktad till heltidsjordbrukare. Vad betyder det? Betyder det frågan om arealstöd eller betyder det frågan om investeringsstöd?

Ltl Roger Jansson, replik

Herr talman! Vi har skrivit om LBU-programmet och det är dess innehåll som man måste använda sig av precis som man har gjort hittills i den strukturomvandling som sker inom jordbruket och som är nödvändig. Ledamot Slotte tillhör dem som vill bevara gamla strukturer så länge som möjligt och bita sig fast i gamla system. Vi har varit med och försökt förnya jordbrukspolitiken, jag har varit jordbruksminister, kollegan Strand har varit jordbruksminister och vi har haft ett gott samarbete med unga och progressiva jordbruksföretag i det här arbetet som vi har hållit på med. Jag kommer ihåg när jag var lantråd att ledamoten Eriksson på den tiden var väldigt progressiv. Det är det vi avser här.

Ltl Roger Slotte, replik

Herr talman! Om det är meningen att man ska ha skillnad på heltidsjordbrukare och andra, som man tydligen ska ha om man ska rikta sig åt ett visst håll, så är det inte en saklig grund att skilja på likabehandlingsprincipen som jag nämnde. Däremot ska man säkert se det i samband med investeringsstödet att man kan ha olika bedömning. Det kan inte vara så att om jag levererar en säck potatis till Chipsen och jag är heltidsjordbrukare då ska jag få mera betalt än om jag bara är deltidsjordbrukare?

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Ulla-Britt Dahl, replik

Herr talman! Ltl Roger Slotte har pratat om likabehandlingsprincipen, men det finns de facto i avbytarlagen i riket. Där talar man om huvudsyssla för att få avbytarhjälp. Huvudsyssla i deras lag betyder att det är där man har den största inkomsten. Man kan vara deltidsjordbrukare för den skull, men har du största inkomsten är det en huvudsyssla, annars är det en bisyssla och då får du inte avbytarhjälp.

Ltl Roger Slotte, replik

Herr talman! Om man då har 49 procent av inkomsten från jordbruket och 51 procent av annan verksamhet ska man tydligen inte komma i åtnjutande av samma förmåner. Det är en konstig utveckling. Man ska tydligen samla ihop jordbrukarna till några storjordbruk på Åland, men det finns inte möjlighet med den rondering vi har. Hur ska man få ihop jordbrukare i skärgården? Vad ska man leva på om man inte kan syssla med annat?

Ltl Ulla-Britt Dahl, replik

Herr talman! Tydligen går det i riket att leva på det. Går det inte att leva på Åland så vet jag inte. Nu gäller det inte stöden i riket, de vet jag ingenting om, men jag tänker på avbytarhjälp. Det är ett sätt att se på det. De kan inte räknas som diskriminerade, de jordbrukare som inte får avbytarhjälp. Det kan jag inte tro eftersom det har fungerat i många år.

Ltl Roger Slotte, replik

Herr talman! Angående arealstöden är det nog på det sättet att det inte finns sådana här begränsningar. Odlar man en åker är det beroende på vad man odlar, jo, tre hektars gräns, det finns det. Sedan kan jag tillägga att jag kan tycka att det är nödvändigt att det som odlas på en åker ska skördas och det ska ätas upp av människor eller djur eller förädlas. Det ska inte finnas sådana åkrar som inte slås eller skördas.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Jan Salmén, replik

Herr talman! Ledamot Slotte räknade upp hur stora procenter det var som producerade olika produkter till trädgårdshallen och chipsen osv. Det visar på den mångfald vi har haft bland jordbrukarna. Fortfarande behöver vi egentligen ha mera produkter så det är bara bra att vi får mångfalden. Det är det som har varit vår styrka på Åland, att man har kunnat ha fler ben att stå på. Vi borde få ännu mer produkter i jordbruket som kunde gå till förädling, vi skulle kunna skapa ännu fler arbetsplatser på landsbygden så att man kunde få fart på hjulen. Man behöver inte vara stor för att producera bra livsmedel.

Ltl Roger Slotte, replik

Herr talman! Det här är en viktig fråga och den behöver belysas för det kommande LBU-programmet. När man ska ta fram det behöver man ta reda på olika konsekvenser. Därför är det bra om landskapsregeringen kunde komma med ett livsmedelspolitiskt meddelande.

Ltl Jan Salmén, replik

Herr talman! Det pratas mycket om vem som ska få investeringsstöd och där finns det redan nu begränsningar för vem som ska få, man ska bedriva jordbruk och få det mesta av sin inkomst från jordbruket. Där har vi redan en begränsning. Det ska vara livskraftiga projekt, som ska stödas. Det förmodar jag att man kommer att fortsätta med. Det är viktigare vad det är för projekt som stöds än vem som får stöden.

Ltl Roger Slotte, replik

Herr talman! Angående investeringsstöden är det viktigt att man försöker granska och bedöma de projekt som man anhåller om, att det satsas på rätta saker så att säga.

Talmannen

Replikskiftena är därmed avslutade.

Ltl Åke Mattsson

Herr talman! Jag vill inledningsvis stöda det anförande som ltl Roger Slotte hade och framför allt till den delen det gäller månskensjordbrukare, eller de som inte är fullt sysselsatta med jordbruket. Är vi medvetna om att man faktiskt håller på och försöker montera ner det åländska fenomenet, mångsyssleriet, som har varit tidigare. Vi bör stanna upp någon gång. Jag hänvisar inte till någon motion överhuvudtaget, allting ska satsas på storjordbruket och man ska försöka få allt större och bärkraftigare jordbruk. Det är viktigt det också, men vi ska samtidigt vara medvetna om att vi aldrig kan bli stora internationellt, bara stora lokalt.

Det åländska fenomenet är att man har ett mångsyssleri, man är timmerman eller har någon annan sysselsättning, stugbyar och så bedriver man jordbruk och det tycker jag att vi ska sträva till att hålla kvar. Det är också så med de jordbrukare som har varit tidigare, man har fått ett visst överskott, man har jobbat på den vanliga tiden, men på kvällarna och nätterna har man hållit på med sitt jordbruk, Pengarna kommer inte in gratis utan man gör faktiskt rätt för dem, men det ger en liten guldkant på tillvaron, man får lite mer pengar att spendera i samhället som också ger kringeffekter. Det här är ingenting som man behöver skämmas för om man är månskensjordbrukare. Det centrala och det absolut viktigaste, som jag tror att samtliga här i salen är eniga om, är att produkten från åkern ska tas tillvara exakt så som ledamot Slotte sade. Det är det som är det absolut viktigaste. Det kan vi enas om allihopa. Här pratas det om man har jordbruket som bisyssla eller huvudsyssla.

Då har vi anledning att gå över till andra delen av mitt anförande och det gäller biodlingen i landskapet. Det är någonting som tidigare fick ganska mycket understöd. Vi pollinerade äppelodlingarna, som fick en viss summa pengar för att det fördes ut i samhället. Det är någonting som är borta sedan tio år tillbaka och nu har man lämnat dem ensamma, så att de får klara sig själva. Det kan finnas vissa punktinsatser som görs.

Vad som är aktuellt för närvarande är att man kan göra Åland till ett kvalsterfritt område. För närvarande har vi på båda sidor om oss, det finns i Finland och i Sverige och i princip i hela Europa. Det är bara Central-Afrika och Australien som är kvalsterfritt för närvarande. Det är ett kvalster som kommer på bina, som gör att de får en hvi-utveckling, som det beskrivs av biodlarföreningens ordförande.

Vad man behöver göra nu är att man ska göra en utredning, först och främst för att konstatera att Åland faktiskt är fritt och det är man ganska mycket på det klara med. Efter det så kommer man mer eller mindre i ett drömläge. Det här handlar inte bara om att man kan producera honung och vax utan man kan också producera bin som kan exporteras vidare ut till Finland och Sverige och andra områden. För närvarande har man redan gjort det. Vi exporterar, jag vet inte hur många bisamhällen, men det börjar bli ett antal både till Sverige och Island och andra länder med. Det borde vi också ta itu med.

Det är inte speciellt enkelt utan det är en synnerligen komplicerad fråga om man ska försöka få Åland hvi-fritt, för det kräver också att det blir importstopp av bin utifrån och då har vi EU-lagstiftning och nationell lagstiftning som kommer in och kan ställa till problem. Jag vill uppmärksamma landskapsregeringen på att det här är ett angeläget problem och ta itu med. Jaga har själv varit biodlare på 1970-talet och vet att det inte bara är en trevlig hobby utan det kan också vara en bisyssla i ganska stor omfattning om man driver många samhällen. Man blir lugn och harmonisk så länge man håller på med bina för där kan man inte rusa på och stressa runt. Jag rekommenderar att man tar några bisamhällen som hobbyn.

Ltl Jan Salmén, replik

Herr talman! Det här med månskensjordbruk och deltidsjordbruk som ledamot Mattsson talade om känner jag till. Jag har sysslat med jordbruk så länge så jag vet att det är många jordbrukare som utan extra inkomster från sidan om inte skulle ha klarat sig. Det har inte funnits något jordbruk i vissa byar för det har varit så dålig lönsamhet. Hade man inte jobb utifrån på 1970-talet kunde man inte betala räkningarna.

Jag håller helt med ledamot Mattsson att det har varit en styrka för landsbygden att man har varit mångsysslare och som jag sade i en tidigare replik gäller det att få fram så mycket bra produkter som vi kan förädla vidare. Det är ju förädlingen som nu står och ropar efter bra produkter och det har ofta visat sig att det är småskaligt i början, men det kanske kan utvecklas så att man blir en stor producent och kanske inte har tid att vara borta och vara månskenspolis eller vad man är.

Ltl Åke Mattsson, replik

Herr talman! Vi är uppenbart helt överens i den här frågan. Jag tror att de s k månskensbönderna försvinner av sig själva så småningom, vi kanske ska vara glada och tacksamma att de producerar så mycket som möjligt.

Ltl Jan Salmén, replik

Herr talman! I den andra frågan som han pratade om, om bisysslor, så den omfattar jag också. Det är också ett viktigt värv för miljön och att vi får bra produkter fastän vi har biodling som en bisyssla. Jag stöder ltl Mattsson här också.

Ltl Åke Mattsson, replik

Herr talman! Tack för det, ledamot Salmén.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Gun Carlson, replik

Herr talman! Jag har haft biodling som bisyssla i ungefär 15 år och det är en fascinerande sysselsättning och jag är glad att ledamot Mattsson tar upp den. Jag tycker också att stöden kunde återinföras. De har många gånger diskuterats, men vi har inte kommit längre än så. Nu blir det i alla fall en kurs i biodling ganska snart. Den borde vara intressant för många, för det är en fascinerande syssla. Det allra mest fascinerande med biodling är naturligtvis att det är drottningen som bestämmer helt och hållet i samhället. Hon styr hela samhället. Det har fascinerat mig.

Ltl Åke Mattsson, replik

Herr talman! Ja, jag kan bara återknyta till det jag tidigare sade. Man kan inte hantera bin om man inte försöker hålla sig lugn och harmonisk så länge man jobbar med dem. Kanske det är en förklaring till Gun Carlsons humör, att hon har varit biodlare.

Ltl Gun Carlson, replik

Herr talman! Nu ska jag fortsätta lite till. Jag lärde mig också ganska tidigt under mina politiska år att det är lite som att vara biodlare. Går man och säger något eller gör en hastig rörelse när något är lite för slappt, så blir det ett himla surr, man blir nästan begravd i bin, men står man bara stilla och tar det lugnt så lugnar bina ner sig. Det har jag haft nytta av i det politiska livet.

Ltl Åker Mattsson, replik

Herr talman! Det ska vi ta till oss. Tack så mycket!

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Katrin Sjögren, replik

Herr talman! Ltl Åke Mattsson tar upp en jätteviktig sak och Åland har en liten aktiv biodlarförening som verkligen kämpar för det här. Vi skulle behöva stimulera till en utökad biodling för den är så viktig för fruktodlingen. Där tyvärr har jag fått sådana signaler att man inte kanske alla gånger är på samma spår, fruktodlar e och biodlare. Nu håller man på och vänder på alla stenar för att se hur man ska kunna skydda vår bistam. Den visar sig vara så attraktiv att vi har kunnat exportera bistammar till Island, vi har en alldeles utmärkt honung. Det här är en fråga som är på tapeten, men som är ganska komplicerad. Det var viktigt att ledamoten tog upp det. Vi borde tredubbla våra bisamhällen för att kunna få ut bättre fruktskörd.

Ltl Åke Mattsson, replik

Herr talman! Jag fördjupade mig inte så mycket i den delen. Om det har vi diskuterat förut. Jag tror att alla är medvetna om binas förträfflighet på det området. De är ca 100 bisamhällen som har exporterats från Åland under 2009 och 2010. Just nu är det också ett speciellt läge, det gäller att innan vi får hit kvalstren och bina blir infekterade, skulle man behöva vidta åtgärder ganska snabbt och försöka komma framåt i den här frågan. Kanske det finns förklaringar till att det har stått stilla och att det inte har hänt något på det här området. Det har väl varit andra omständigheter, jag hoppas att det ska hända någonting nu i en snar framtid.

Minister Katrin Sjögren, replik

Herr talman! Det som är problemet är förstås det här med konkurrensen men också den faktiska kontrollen. Det är ganska lätt att köpa bisamhällen från när och fjärran. Förutom för frukt- och bärodlingen är också bisamhällena viktiga för den biologiska mångfalden.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Torsten Sundblom

Herr talman! Jag ska byta ämne och gå till någonting som vi ännu inte har diskuterat här. Det gäller jakt- och viltvård. På sidan 194 läser jag ”Arbetet med de vetenskapliga undersökningarna för att bevara den traditionella sjöfågeljakten fortsätter”. Det låter bra, men jag hade väntat mig en lite mer konkret skrivning. Om ett beslut närmar sig eller inte i massmedia har jag och många med mig, tolkat näringsministerns uttalande som att ett beslut snart ska komma.

Åren går och det är många ålänningar som ser vattnet på våren och känner dragningskraften ut till vettaskåran. Så även jag. När nästa budget skrivs så önskar jag att det blir en positivare skrivning om vårjakten. Jag ber regeringen att överväga att införa vårjakten så att det i ett första skede kunde ske i hemkommunerna. Det skulle vara en bra början att jaga inom hemkommunen och det är väl att hemställa med begränsad omfattning. Det borde väl passa EU. Skärgården som bosättningsort är jag övertygad om att skulle ge positiva effekter.

Minister Torbjörn Eliasson, replik

Herr talman! Nu var jag inte inne under hela ltl Sundbloms anförande, men jag hörde att han pratade om vårfågeljakten. Det är en fråga som sysselsätter oss och där vi har sagt att vi arbetar med frågan och ser om vi kan fatta något beslut i februari nästa år.

Ltl Torsten Sundblom

Herr talman! Det lät ju bra. Är det svårt att fatta besluten så prova då med i begränsad befattning, att man får jaga i hemkommunen.

Ltl Roger Jansson, replik

Herr talman! Jag undrar om kollegan Sundblom är medveten om det felaktiga uttrycket ”återinföra vårjakten”. Det finns alltså inte sådana möjligheter överhuvudtaget som ens diskuteras utan det är frågan om en viss vårjakt på några sorters fåglar, kanske främst guding och småskrake i litet antal. Det betyder antagligen en kvotering som man nu diskuterar, att man kanske kan få till en kvot på en guding per skytt.

Jag är lite bekymrad över den offentliga debatten, när landskapsregeringen går ut och säger att det är frågan om att återinföra vårjakten. Det är ju inte det, vem skulle inte vara lyckligare än ltl Sundblom och jag om så skulle vara fallet som sedan barnsben har sysslat med det här. Det är ju frågan om en mycket begränsad kvotering.

Ltl Torsten Sundblom, replik

Herr talman! Ja, kanske jag använder fel uttryck, vi kan säga ”tillåta vårjakt” och ”i begränsad omfattning tilldela kvoten till jaktvårdsföreningarna” som är lokala ute i kommunerna. Så kunde det bli att jaga inom hemkommunen. Det skulle vara positivt på det sättet att de som är jaktintresserad, många skärgårdsbor, de flyttar aldrig ut, de blir kvar i skärgården, kanske några flyttar in till och med, man ska se det positivt. Det är inte bara ejdern och småskraken, vi ska komma ihåg att vi har rätt stora bestånd av knipa som ruvar och hornfåglar, då borde reproduktionen vara klar.

Ltl Roger Jansson, replik

Herr talman! Det är bra att vi är överens om att det tyvärr är frågan om väldigt små mängder. Sedan förordar ltl Sundblom det åboländska systemet att man inte ger individuella kvoter utan att man kan ge det till föreningarna. Hur ska man då i en skärgårdskommun behandla dem som äger betydliga vattenområden och skytteholmar, men inte är bosatt i kommunen. Man får en grå zon som sedan blir bekymmersam. Med nuvarande system jakt för alla är nackdelen att de små kvoterna blir outnyttjade eftersom kanske bara hälften av dem som får kvot far ut och skjuter alfågel, som det är idag.

Ltl Torsten Sundblom, replik

Herr talman! Effekten om du jagar begränsat inom hemkommunen är att den som äger marken i kommunen kanske också flyttar ut dit. Det kanske har positiva effekter.

Talmannen

Replikskiftena är därmed avslutade.

Ltl Roger Jansson

Herr talman! Sent omsider inför denna glesa församling gläder jag mig åt att vi har tre ministrar inne och de är alla från centern ser jag. Näringsminister Torbjörn Eliasson har goda föresatser och goda förutsättningar, men tenderar att drunkna i primärnäringspolitiken så här långt. Vi önskar honom lycka till med resten av näringspolitiken, det är nödvändigt. Jag vill understryka att näringsavdelningen har en mycket bra personal inom alla sektorer som jobbar med de här frågorna, men under den här regeringsperioden har de haft en väldig brist på politiska, tydliga signaler om hur näringspolitiken ska skötas för att Åland ska expandera. Jag hoppas att minister Eliasson kan råda bot på den här kraftiga bristen trots att han bara har ett knappt år på sig att arbeta.

Sjöfartspolitiken saknar visioner i den här landskapsregeringen. Visserligen har sjöfartsministern, som inte är närvarande nu, sagt åt mig att låt oss först ta fram den här uppdaterade klusterutredningen, klusterutredning nr 2, så får vi bestämma sedan hur vi ska gå vidare. Nå, nu är den framme och då borde visionerna ha redogjorts för här i budgeten. Så är inte fallet. Den här landskapsregeringens främsta sjöfartspolitiska målsättning gäller bevarande av befintliga strukturer och befintliga företag. Det är bra det, men sjöfartsnäringen i världen växer ständigt. Naturligtvis, när det blir lågkonjunktur har man en tillfällig tillbakagång, men kurvan är ständigt uppåtriktade och av miljömässiga skäl kommer den att bli än mer uppåtriktad.

Det här är den bransch på Åland där vi till stora delar har en världsledande kunskap. Det som har skett under den här landskapsregeringen är att värdet i BNP av den här näringen kraftigt har minskats på grund av två stora utflaggningar, som landskapsregeringen hade en viss skuld till när de skedde för ett par år sedan, drygt. Åtminstone säger det ena rederibolaget så.

Den kunskap Åland har och med det intresse för sjöfarten som finns i landet och den överlevnadsförmåga som näringen har visat i landskapet, när näringen har gått tillbaka både i Finland och i Sverige, i våra närområden, gör att den här näringen kan växa betydligt från åländskt håll, betydligt. Då måste det finnas visioner för det och de saknas. Jag hoppas att klusterutredningen ska sätta fart på landskapsregeringens insatser för den här näringen.

Sedan har vi kringnäringarnas tillväxt. För några år sedan när sjöfartsnäringen hade 40 procent av BNP hade sjöfartens kringnäringar 20 procent av BNP, alltså 60 procent. Nu har det sammanlagda värdet antagligen sjunkit. Jag kommer inte ihåg vad klusterutredningen kom till, strax under 50 i alla fall, eller över 40. Det här förtar också lite av ltl Anders Erikssons och min motion om tjänstemannen. Just nu, när klusterutredningen är färdig och visionerna för en kraftig utveckling av den här näringen ska börja sjösättas, är det viktigt att vi kan ha en person som jobbar på heltid, att vi får tag på en bra person. Vi behöver också nya Lundqvist-rederier och inte bara nya färjrederier, som tyckas vara koncentrationen från den här landskapsregeringens sida eller att stöda den befintliga färjtrafiken, vilket naturligtvis är mycket viktigt via statsstöden. Lundqvist-rederierna, som är vårt särskilda guldkantade rederi, får inget samhällsunderstöd överhuvudtaget och det ska finnas möjligheter från åländsk botten att reda mera sådan verksamhet. Försök har gjorts, men de har inte varit särskilt lyckade. För den skull ska man inte ge upp.

När det gäller övriga näringar är det också lite visionslöst. Vi kommer ihåg i slutet av 1990-talet och början av 2000-talet när näringslivet själva tog tag i det tillsammans med landskapsregeringen och hade Wheel It-utredningen. Där skissade näringslivet självt på hur man skulle utveckla det åländska näringslivet. Bland de första åtgärder man ville göra var att ett IT-center skulle byggas. Det byggdes visserligen med stor kritik från näringslivet självt, men det var faktiskt de själva som föreslog det. Nu har vi haft en lite motsvarande, men kanske inte lyckad, näringslivskoncentrerad utredning, som skedde inom ramen för AICIS-projektet med tankesmedjan, som den förra landskapsregeringen tillsatte. Jag försökte febrilt leta i budgetförslaget, men jag hittar inte några tydliga hänvisningar till det arbetet och att näringspolitiken ska baseras till stor del på deras arbete, som jag uppfattar som alldeles utomordentligt, det också.

Turismen har vi diskuterat separat här så den tänker jag inte gå in på.

Vi talade igår om trafiken i skärgården och några ord om skärgårdens näringsutveckling. Jag har tidigare berömt Föglö som på initiativ av dåvarande näringsministern Anders Eriksson tog fram en näringspolitisk utvecklingsplan för kommunen där man berättade vad man huvudsakligen skulle göra inom kommunen och vad företagarna och kommunen skulle göra och inte som vanligt att andra utifrån skulle göra en massa insatser. Här är en modell för hur varje skärgårdskommun kunde jobba fram sina planer.

Det här förutsätter som sagt var en trafiklösning som är långsiktig och som är näringslivsbefrämjande. Den diskussion som vi hade igår och som vi från frisinnad samverkan förde fram, som sammanbinder hela skärgården förutom Vårdö, som har förbindelse med fasta Åland direkt, skulle vara förutsättning för en aktiv skärgårdspolitik. Det är helt otroligt vilka möjligheter det skulle ge för näringslivsutvecklingen i skärgården, medan nuvarande trafik cementerar gamla problem och befolkningsutvecklingen kommer att fortsätta att vara negativ och näringslivsutvecklingen fortsäter att vara negativ i skärgården. Det vet vi, det har vi några decenniers bevis för redan.

Sedan vill jag ytterligare säga något om miljöansvaret på näringsavdelningen. I samband med social- och miljöavdelningen reserverade jag mig mot fiskodlingens enorma andel av fosforutsläppen i Östersjön. För Ålands del motsvarade de en flermiljonstad när det gäller fosforutsläppen. Samtidigt sade jag att vattenbruket ska fortsätta att vara tunga näringar i de kommuner de är idag. Kanske någonting i framtiden i Föglö, Kumlinge och Brändö, men då måste näringsavdelningen ta i de här frågorna så att man kan utveckla näringen samtidigt som man får ner fosforutsläppen. Vi måste få ner dem med åtminstone hälften under den kommande sexårsperioden.

Det sista jag har, nej tyvärr det är inte det sista. Jag har någon sak till här. Det som saknas i vår statistik är arbetsplatsstatistik på Åland. I Finland och Sverige är det ett av de viktigaste instrumenten, hur många arbetsplatser man har och hur de utvecklas. Jag har varken sett dem i budgeten eller i Statistisk årsbok. Det kunde landskapsregeringen se till att vi har som politiskt instrument, att vi vet hur arbetsplatserna utvecklas. De är viktigare i näringspolitiken i Sverige och Finland än arbetslöshetsstatistik är, som vi har av tradition stark.

Jag ska avsluta med två specifika frågor som båda råkar gälla Finström. Det ena ville jag fråga lantrådet, men nu är hon inte närvarande, men däremot finansministern som är företrädare för liberalerna. Nu när man satsar på centret i Bomarsund får Sundsborna en kraftig satsning från landskapsregeringen sida, och det är jag positiv till, men hur är det nu när man går ut och bjuder ut Grelsby gård på tio år på arrende? Har man från liberalerna slutligt givit upp Godby-Ämnäsgolfen? Jag har hört att diskussioner har förts på centrala Åland om att det ändå finns möjligheter eftersom Kastelholmsgolfen ändå kommer att bli en sekundär golfanläggning till nuvarande, vilket inte var meningen när vi bestämde att vi skulle betala ut samhällsmedel för en ny golfsatsning. Då skulle vi höja kvaliteten och det skulle ligga långt över Kastelholmsbanans nivå. Jag har en fråga där huruvida Godby-Ämnäsgolfen, alltså Finströmsgolfen är helt död? Jag hoppas att jag får ett svar på det.

Den sista frågan gäller då Grelsby sjukhus som man nu avser att sälja. Jag har förstått att den är i erbarmligt skick, vi har fuktskador och vi har asbestsaneringar framför oss. Att gå ut och sälja bara generellt utan att ha en färdig näringspolitisk plan över hur de skulle kunna användas, de här byggnaderna och områdena som vi äger och samtidigt har vi oklarheter med byggnadens kondition osv., är ansvarslöst. Det blir alltså hälsocentralen på Norragatan nr 2, där landskapet gör bort sig helt och hållet i en sådan försäljningsprocess. Jag vill fråga huruvida det kommer att skötas på ett annat sätt och särskilt ur näringspolitisk synpunkt, vad man har för tankar.

Ltl Jan Salmén, replik

Herr talman! Ledamot Janssons redogörelse om sjöfarten håller jag i stort sett med om det han redogjorde här. Det var något påstående som var oklart, om det var landskapets fel att ett rederi flaggat ut fartyg. Jag skulle vilja ha ett klarläggande om vad ledamot Jansson menade med det.

Ltl Roger Jansson, replik

Herr talman! Jag har inte samma uppfattning som ifrågavarande rederi när det gäller snusets betydelse för utflaggningen. Kanske det är skäl att tala med styrelsen för Eckerölinjen och fråga hur de ser på det här. Trots att jag inte helt och hållet delar deras uppfattning om snusets betydelse så har det ändå framförts att de insatser som gjordes från landskapets sida var otillräckliga och otillfredsställande.

Jag var kritisk när en annan lagtingsledamot spred rykten från talarstolen och jag vill egentligen inte göra det. Eftersom det var en så stor fråga när den skedde, utflaggningen, och den var offentlig i tidningarna, bolaget framförde offentligt sina synpunkter, så är det inte enbart ryktesspridning utan även fakta som de själva levererat. De fakta får de själva redogöra för.

Ltl Jan Salmén, replik

Herr talman! Det var bra med klarläggandet. Jag uppfattade inte om ledamot Jansson hade samma uppfattning som rederiet. Jag har inte den uppfattningen att landskapet hade kunnat påverka så mycket här.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Torbjörn Eliasson, replik

Herr talman! Jag får tacka ledamot Jansson för de värmande orden. När det gäller visionslösheten pratade ledamot Roger Jansson om Wheel IT-seminariet som hölls för tio år sedan ungefär. Det var väldigt bra. Jag tror att ledamot Danne Sundman brukar prata om att vi borde ha Wheel It nr 2. Vi kommer nu, som jag sade i mitt anförande, att jobba kvar inom den här gruppen som sattes upp inför företagsamhetens år 2009. Där finns många personer med stor kunskap. Det kommer vi att arbeta vidare på och vi kommer att förbereda ett näringslivsseminarium, som vi ska hålla i april nästa år.

Ltl Roger Jansson, replik

Herr talman! Wheel IT-seminariet var en grand final på ett arbete som hade pågått väldigt länge, men det var inte grand final för det fortsatte även efteråt med arbetsinsatser så att man sedan kom ut med ett dokument som angav Wheel It-målsättningarna. Det är ju så som man bör arbeta och det var det viktiga. Där var ju vad både företagen och samhället kunde göra och hur näringslivet på Åland kunde utvecklas och inte bara befintliga företag utan nyföretagande inom olika delar. Sedan kom Danne Sundman in som minister på kansliminister och kunde faktiskt hjälpa till ordentlig när det gäller IT-utvecklingen, som startade just då, med nya företag inom den branschen. Det bör tala för att det här var ett bra initiativ som borde återupprepas. Tankesmedjan var lite inne på samma linje, använd det materialet.

Minister Torbjörn Eliasson, replik

Herr talman! Jo, vi ska göra en uppföljning på det också. Jag var själv delaktig i Wheel It rätt så mycket och det var mycket intressant. Jag är fullt öppen för att man kunde när det exempelvis gäller Cleantech, miljöteknik, tjänstesektorn, att man på nytt kan satsa på det här. Vi ska titta på det. Nu under hösten har vi ingenting sådant här på gång, men kontakterna som jag har redogjort för så kommer vi att ha och vi ska ta upp och diskutera och så får vi se vad vi kan åstadkomma. Kontakten med näringslivet, att få intentioner och idéer därifrån som vi kan hjälpa till med och som de sedan kan genomföra, är grunden för att trygga tillväxten.

Ltl Roger Jansson, replik

Herr talman! Mina erfarenheter genom alla dessa år ända från Utvecklingsdelegationens dagar på 1970-talet är att idéer som luftas i offentligheten olyfts fram och många människor säger att de tror på det. Det skapar företagare och entreprenörer som börjar fundera på att ja, kanske vi ska satsa på det. De säger att det finns en framtid i det. Vi ska inte underskatta den kraften som vi har utan att vi behöver lägga ut bidragspengar osv. Bara att vi skapar framåtandan i vårt samhälle skapar faktiskt företag.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Mats Perämaa, replik

Herr talman! Tyvärr hörde jag inte hela anförandet, men jag tror mig veta resonemanget om sjöfartspolitiken och vad klusterutredningen kan leda till. Sjöfartsfrågan är partilös i den meningen att det inte finns någon skiljaktighet i vad partierna anser om betydelsen för sjöfarten och att vi ska främja utvecklingen så långt det går. Det som ledde till klusterutredningen var en politisk diskussion om att vi måste hitta en enig målsättning mellan både arbetsgivarparten och arbetstagarparten och politikerna. Klusterutredningen visar betydelsen av den. Nu ska diskussionen fortsätta mellan parterna och så att säga partilöst.

I den bästa världar så skulle jag vilja att vi fram till inkommande vår kunde ha formulerat gemensamma målsättningar som lämpligen kan diskuteras på sjöfartsseminariet som vi har bjudit in alla nordiska sjöfartsministrar till under Sjöfartens dag, våren 2011 i maj.

Ltl Roger Jansson, replik

Herr talman! Jo, jag berättade när minister Perämaa inte var i salen dels om att jag tyckte att det var för lite visioner i sjöfartspolitiken och att vår sjöfartspolitik huvudsakligen varit av bevarande art under de här gångna tre åren. Jag har haft en diskussion med ministern tidigare och då sade ministern att när klusterutredningen blir klar ska man ta i på nytt och ge den en ny start. Det var det jag ville understryka här att nu gäller det verkligen att göra det och jag ser ingenting i budgettexten om sådana resonemang, men det är möjligt att man inte har hunnit skriva ner dem förrän budgeten gick i tryck.

Minister Mats Perämaa, replik

Herr talman! Presentationen av klusterutredningen och det färdiga resultatet blev offentligt och var klart efter att budgeten var antagen. Landskapsregeringen ville inte föregå diskussionen och klusterutredningen som givetvis blir av och som delvis har förekommit och som förhoppningsvis kommer att förekomma ännu mer. De tankar som vi båda har haft i diskussioner och som har funnits tidigare utgående från det att sjöfartsfrågan är partilös, gör att jag tror att vi hittar vägar framåt.

Ltl Roger Jansson, replik

Herr talman! Både näringsministern och finansministern har inte fart under galoscherna men kanske fart under kölarna.

Talmannen

Replikskiftena är därmed avslutade.

Ltl Camilla Gunell

Herr talman! Ja, de är inte många kvar här längre. Jag hoppas att de själar som är kvar är hängivna vad gäller näringspolitik eftersom det är en mycket, mycket viktig politisk fråga. Näringspolitiken är som jag ser den en långsiktig verksamhet där det är viktigt att man står stadigt i sina egna traditioner, men samtidigt står stadigt med fingret i luften och har koll på vart det blåser. Det är verkligen ett sätt att visa att man tar ansvar för morgondagens samhälle, att ha en klok och framåtsyftande näringspolitik eftersom det vi sår idag får vi skörda i morgon.

Det som förvånar mig lite genom åren och gör det fortfarande är hållningen man har från regeringen gentemot näringslivet och kanske framför allt näringsavdelningen. Man säger att vi bara ska skapa förutsättningar, vi är ingen aktör vad gäller näringspolitik. Det är egentligen en ny hållning i så fall för om man tittar bakåt i tiden så har ju landskapet varit en mycket aktiv aktör. Jag har kikat lite närmare på travbanan där landskapet har gått in och byggt travanläggningar osv. Jag menar inte att det är den rätta vägen att gå. Jag tror faktiskt att det är en förlegad modell. Om man däremot tittar på andra områden ser man att man inte behöver från samhällets sida ha någon beröringsskräck för näringslivet utan man kan absolut vara en aktiv part och en medspelare, som visar att man på ett tydligt och klart sätt vill bidra och hjälpa till både vad gäller utbildningsinsatser och andra direkta insatser som kan vara till hjälp och öka företagens konkurrenskraft och stärka deras möjligheter att växa och expandera.

Vi har också lagt en motion om hur viktigt det är att omstrukturera näringsavdelningen på ett långsiktigt hållbart sätt så att dess besättning speglar näringslivet i stort. Där är det en stor obalans. Det är det som är den viktiga frågan, hur man kan skapa utrymme för att till näringsavdelningen få in mera kompetens just vad gäller näringslivsutveckling och framför allt inom sektorerna IT, tjänstesektor och småföretagandet. Bland de 1 600 småföretag, som vi har på Åland, kan man tycka att det måste finnas en enorm potential till utveckling.

Lösningen som landskapsregeringen tar fram för att lösa det här med bristen på kompetens vad gäller näringslivsutveckling är att man föreslår en enda tjänst, som både ska vara en turismstrategiimplementerare, en som ska kunna sjöfartsfrågor och sköta skärgårdsnämnden. Jag tror ledamoten Anders Eriksson kallade det super-kombi-delux-tjänst. Jag kan inte förstå hur man kan tycka att det är en realistisk sak, att en enda människa ska kunna ha den här kompetensen, att en enda människa ska kunna sköta det här. Om man ställer det i relation till att två sköter viltvården på Åland blir det i alla fall för mig en väldig obalans.

Jag och socialdemokraterna skulle gärna se att man börjar ta itu med en utveckling av näringsavdelningen. Det behöver förstås ske över tid. Man skulle ha den målsättningen redan idag. Efter att trafikavdelningen har bolagiserat allt man avser att bolagisera skulle trafikavdelningen mer eller mindre försvinna och man kunde ha ett par byråer under näringsavdelningen och på det sättet kunna skapa en närings- och kommunikationsavdelning. Jag tycker trafik och näringsliv hör mycket tätt ihop. Det är förstås en långsiktig strategi, men eftersom man nu börjar se över förvaltningen behöver man ha den här typen av visioner och målsättningar.

Med den modell som landskapsregeringen har använt sig av nu i sjöfartsfrågan är det viktigt att tillsammans med näringslivet, fackföreningarna och regeringen ta fram klusterutredningen och på basen av den fortsätta ett framtidsarbete. Det är en mycket bra modell. Man ska fortsätta med den typen av trepartssamarbete också inom andra branscher, särskilt inom det branscher man ser att det finns möjligheter till utvecklingen. Här har också samhället en roll. Ser man på t ex utvecklingscentralerna på rikssidan har de också en aktiv del i arbetet gentemot företagen.

Vad gäller sjöfartssidan hoppas åtminstone jag att det ska finnas en hel del att bygga vidare på inom den sidobusiness som på olika sätt är knuten till sjöfarten. Där finns det en stor utvecklings- och exportpotential.

Mycket lite har sagts om golfbaneprojektet. Det är väldigt tyst om den frågan. Jag har ingen aning om vad landskapsregeringen har för planer och för den delen inte heller om näringslivet alls har några planer på att fortsätta. Nu står det noll pengar upptagna i budgeten under momentet nationella investeringsbidrag, men när man läser texten inser man att det finns två och en halv miljon. Det blottlägger problemet med vårt budgeteringssystem. Man kan bara konstatera att det är helt onödigt att ha kvar reservationsmedel på två och en halv miljon när det inte finns något projekt. Ta bort dem och återkom i frågan när det finns något projekt.

Däremot finns det också en miljon på kontot som är till för en kvalitets- och standardhöjning av turistanläggningar, något som socialdemokraterna har efterlyst länge. Det är bra att pengarna finns där och nu hoppas jag verkligen att landskapsregeringen använder sig av dem på ett bra sätt och ser till att pengarna kan komma någon till nytta och att det verkligen sker upprustningar inom området.

Vad gäller näringslivsutvecklaren är det ingen framkomlig väg vare sig att lösa turismstrategin eller sjöfartens problematik. Då är det viktigare att jobba med den strategi som minister Perämaa har inom sjöfarten. Vad gäller turismen var det en av de erfarenheter man hade gjort på Isle of Man när man hade implementerat sin strategi och där fått det till ett lyckat resultat. Det var att man inte kan ha någon tillfällig tjänst vad gäller implementering av turismstrategi. Ska det lyckas måste det vara långsiktigt. Jag tycker att vi ska lära oss av den förra historien. Där hade man tagit fram en turismstrategi, den gamla vi hade, men sedan hade man ingen person som jobbade vidare med implementeringen. Där hoppas jag att landskapsregeringen kan tänka om.

Sedan har jag två korta saker till, det ena gäller varför man fortsättningsvis vidhåller att Starta eget-verksamheten ska flytta in till ÅTC. Det här var uppe också ifjol. Tidigare har den här verksamheten skötts, och skötts mycket bra, av handelskammaren. Nu har de bildat Ålands näringsliv och där finns kompetens och där finns kunnande. Varför kan den här verksamheten inte få finnas kvar? Där finns också alla kontakter till småföretagen och de som har behov av den här verksamheten. Man är lite snål med att hantera den här viktiga verksamheten. Där borde man stärka resurserna.

Vad gäller travbanan vet jag att kontraktet med hästavelsföreningen och landskapet går ut så småningom och måste komma upp till diskussion under 2011. Där har man mycket krångliga ägoförhållanden som jag ser det med hästavelsföreningen som äger marken, landskapet äger banan och byggnaderna, sedan har hästavelsföreningen i sin tur byggt stallcaféet. Allt går ihop i en enda röra. Här borde landskapet avyttra egendomarna till hästavelsföreningen och låta dem utveckla verksamheten på bästa sätt.

Ja, jag kan sluta där, herr talman, tiden är ute.

 Minister Torbjörn Eliasson, replik

Herr talman! Ja det var många frågor. Aktör i näringspolitiken, näringsavdelningen, beröringsskräck. Nej inte har vi beröringsskräck, vi umgås gärna med näringslivet. De ska naturligtvis inte sköta det som samhället ska sköta, men det är aktörerna själva som ska genomföra businessen. Där har vi inom utbildningen en viktig roll att spela. När det gäller småföretagandet har vi ett projekt som heter Tillväxt på Åland som är jätteintressant för mikroföretag, där vi kan hjälpa dem att utveckla företaget så att det blir konkurrenskraftigt och det kan bli intressant att överta när det blir frågan om generationsväxlingar.

Travbanan, jo, det är komplicerat för det ska tecknas nya avtal. Frågan är bara om hästavelsföreningen har ekonomiska möjligeter att överta det. Det är en hel del pengar det handlar om.

Ltl Camilla Gunell, replik

Herr talman! Ja, det som jag vill säga med det här förhållningssättet mellan landskapet och näringslivet är att man behöver kanske inte vara så rädd. Inte menar jag att man inte umgås, ni får gå på hur många luncher och möten ni vill med varandra och det hoppas jag att man gör också och att man håller kontakten, utan snarare se sig själv som en aktiv part i spelet och pusha och hjälpa till så mycket som det går. Jag vet att det finns stödformer i riket och i Sverige vad gäller särskilt produktutveckling, som saknas på Åland. Där borde man göra en noggrann kartläggning av vilka typer det finns på annat håll. Även uppfinningsstiftelsen borde man titta på, vilka möjligheter åländska företagare borde komma i åtnjutande av.

Minister Torbjörn Eliasson, replik

Herr talman! Som jag sade tidigare i en replik, om det som har kommit från Ålands näringsliv om konkurrens på lika villkor, ska vi ta kontakt med dem och se vilka möjligheter det finns. Absolut.

Näringslivsutvecklare, ja visst det är bara en person som ska göra flera olika saker, men det är i varje fall ett väl menat försök och jag tror att om man får tag på rätt person kan man vara behjälplig. Nu är den en tillfällig tjänst i den här budgeten, men man kan fortsätta med den och utveckla den om det visar sig framgångsrikt.

Starta eget-verksamheten, ja det är en plan som vi följer. Vi ska göra en uppföljning av det nästa år och se hur det har utfallit.

När det gäller nationella investeringspengar finns det faktiskt projekt på gång nu, där finns 2,5 miljoner.

Ltl Camilla Gunell, replik

Herr talman! Tillväxt Åland, som jag har förstått, handlar väl om mikroföretag inom lantbruksnäringarna. Man borde ha ett gigantiskt Tillväxt Ålandprojekt. Hela näringspolitiken borde handla om att ha ett Tillväxt Åland för hela näringslivet. Jag vidhåller fortfarande att kombi-delux-tjänsten är orealistisk vad gäller de här tre otroligt betydande och viktiga sektorerna. Man måste lösa problematiken mycket mera långsiktigt eftersom näringspolitik, som jag började med att säga, är att ta ansvar för morgondagens samhälle. Det vi sår idag får vi förhoppningsvis skörda i morgon.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Torsten Sundblom, replik

Herr talman! Det här med landskapets alla fastighetsinnehav, det finns ett flertal konstruktioner och märkliga fastigheter som man äger, travbanan är en och allhallen är en annan. Det här är fastigheter som man verkligen borde avyttra, de hör inte till de verksamheter som landskapet borde ha.

Ltl Camilla Gunell, replik

Herr talman! Ja, då hoppas jag ltl Torsten Sundblom att vi kan titta närmare på det här i finansutskottet eftersom det har varit en strävan att landskapet ska minska sitt fastighetsinnehav. Det torde innefatta både travbanan och allhallen som har nämnts här. Finns det en vilja och en växtkraft i den här typen av ideella föreningar kan man göra andra typer av avtal där egendomen övergår i deras ägo. I dagsläget blir det lite att man ger och tar. Man ger föreningen i PAF-medel 84 000 i året, men sedan betalar de i sin tur en hyra för anläggningen, som ges tillbaka till landskapet. Det här blir lite som att ge och ta på samma gång.

Ltl Torsten Sundblom, replik

Herr talman! Det är en sak att äga, men när underhållskostnaderna sedan kommer, som vi i finansutskottet för inte så länge sedan på en fråga fick reda på att det kommer underhållskostnader, så kommer allhallen att dyka upp så småningom. Vi borde ha de pengarna till andra verksamheter istället. Det blir fel då att ha en hop med fastigheter.

Talmannen

Replikskiftena är därmed avslutade. På tal om näringspolitik kan jag meddela att det finns lite näring till oss allihopa ute i aulan från kl 18.00, det är lite pastasallad så att vi orkar debattera både närings- och utbildningspolitik här ikväll.

Ltl Henry Lindström

Herr talman! Först vill jag återknyta till det senaste anförandet gällande Tillväxt Åland. Det är de facto så att det inte enbart riktar sig till jordbruket utan det är till mikroföretag överhuvudtaget, tio anställda eller mindre. Det kan vara typ elföretag osv., men det kan även vara till lantbruk. Jag hade hoppats på att Katrin Sjögren hade varit inne för det var en sak som jag gärna skulle vilja återkomma till, men hon kanske hör det här och kan komma in.

När det gäller i övrigt vill jag också betona dynamiken som finns mellan stad, landsbygd och skärgård. Det är bra om man kan se de synergieffekter som finns och hur viktigt det är att man har varandra, så att vi har en fungerande stad, landsbygd och skärgård. Där anser jag att jordbruket har en mycket stor roll, eftersom sysselsättning och näringar i skärgården och på landsbygden handlar om jordbruk och kringeffekter. Det som också händer om vi har en snabb, negativ strukturrationalisering inom jordbruket är att försvinner det gårdar så för varje gård som försvinner är det minst en arbetsplats som försvinner och det är svårt att ersätta den med nya arbetsplatser. Ur den synvinkeln spelar jordbruket också en mycket stor roll.

Det anfördes i tidigare anföranden gällande försöksverksamheten vad försöksverksamheten egentligen har haft för betydelse. Det är ett ganska stort misstroende mot en verksamhet, som mycket engagerat och lyhört under många år leddes av föreståndare Ulla Boman och som tog fram många av de grödor som har varit viktiga och fortfarande är viktiga på Åland och i det åländska jordbruket. T ex chipsframställningen började dåvarande föreståndare P-O Böckelman med i försöksstationens laboratorium, där gjorde man provkokningarna. Utifrån det så växte det fram under ganska stora svårigheter i början, men i alla fall, till vad det sedan blev.

Vi har t ex kinakål, isbergssallad, mängder av olika produkter, som har varit viktiga som man har prövat med, sedan många grödor givetvis, som inte har blivit någonting. Men det har varit viktigt att man har testat det i försöksodlingar och kunnat utvärdera det.

Om man anknyter lite till ledamot Anders Erikssons anförande är det så att skola och försöksverksamhet är grundvalar i det åländska jordbruket. Därför är det olyckligt att vi inte har haft tillräckligt med elever så att vi har kunnat ha en egen naturbrukslinje och också det som jag sade tidigare att vi borde vara uppmärksamma på att inte minska försöksstationens verksamhet så att den inte kan ha en meningsfull verksamhet.

Herr talman! När det gäller näringsutsläppen tycker jag att man ofta viftar förbi många andra olika belastningskällor som också jordbruket får ta del av. Jordbruket, växtodlingen, verkar på åkermark som också får ta emot de atmosfäriska utsläppen och det vill man gärna vifta bort, det har vi hört senast idag att man viftar bort de atmosfäriska utsläppen. Titta i landskapsregeringens åtgärdsprogram för miljön, hur enormt stora de atmosfäriska utsläppen är, som belastar varje kvadrat av jordbrukarens åkermarker. Inte nog med det utan de belastar också kringområdena, alltså nederbördsområden. Där kanske vi har en förklaring till Ödkarbyvikens stora problem. Ödkarbyviken har ett jättestort nederbördsområde där det är berg och annat, som inte kan ta upp näringsämnen och de kommer naturligtvis ut i Ödkarbyviken.

När det gäller näringsämnena så har vi olika näringar, det är inte bara jordbruket som har problem, som man under många år försökt komma till rätta med, även sjöfarten. Det vill man ofta inte prata om. Sjöfarten har de facto för Ålands del totalt sett större utsläpp än vad jordbruket har när det gäller kväve, det är man ganska försiktig med att föra fram, det är jordbruket man vill åt. Fiskodlingen har också problem och det försöker man komma tillrätta med och där är det fosfor som är det stora problemet.

När det gäller miljöstödet som diskuterades, att man har enorma möjligheter och frikostiga ersättningar som man sade stämmer inte. Inbyggt i miljöstöden är det stora kostnadsersättningar som det handlar om. För att man ska kunna komma i åtnjutande av det är de stora åtaganden som jordbrukaren måste genomföra, så att kalla det miljöstöd är egentligen en felaktig benämning, det borde mera handla om ersättning för miljöåtgärder. Det är detta det handlar om. Tack, herr talman.

Ltl Carina Aaltonen, replik

Herr talman! Det är så typiskt, så typiskt när man hör Ålands producentförbunds tidigare verksamhetsledare, ledamot Henry Lindström tala om att det kanske ändå inte är jordbruket som står för de här stora utsläppen. Det kanske kommer uppifrån, atmosfäriska utsläpp. Man vill alltid skylla ifrån sig, så känns det tycker jag. Finlands nya miljöcentral har just gjort forskning på det här och säger att 70 procent av Finlands näringsbelastning i skärgårdshavet kommer från jordbruket, man säger inte från forskarhåll att det kommer uppifrån. I så fall borde det landa på andra ställen än i Möckelbybäck och Ödkarbyviken. Det är en typisk debatt.

Ltl Henry Lindström

Herr talman! Jag säger inte att jordbruket är oskyldigt utan det är så att så fort man har någon typ av verksamhet, så fort det bor människor någonstans så läcker det näring, mer eller mindre. Olika verksamheter har som jag nämnde olika problem. Varför hänvisa till Finlands miljöcentrals undersökningar, Ålands landskapsregeringen har via miljöbyrån i sitt åtgärdsprogram redovisat väldigt bra för hur olika belastningskällor belastar våra vatten. Tyvärr, som jag nämnde, är sjöfarten inte redovisad där som den borde vara enligt de muntliga uppgifter jag har fått. Jordbruket har en stor del, men att hänvisa till andra utredningar när vi har våra egna är fel.

Ltl Carina Aaltonen, replik

Ja, jag hänvisar till landskapets näringschef som säger att vi inte har en tillräckligt bra utvärderingsmetod för att granska miljöstödets effekter. Det finns inte skifteskvot idag som talar om var näringsläckaget sker. Det är det som saknas och det har man inte velat ha från jordbrukets företrädare heller, just kontrollsystemen så att man kan se var förbättringar kan ske. Nu ska man införa det för det krävs för LBU-programmet, för att man ska få de här miljöstöden. Men vi har inte tillräckligt med fakta, som jag ser det, på bordet idag.

Ltl Henry Lindström, replik

Herr talman! Jag har också ett jordbruk och jag har varit med i miljöstödet sedan det började. Åtminstone de föreskrifter jag läser och i mina egna anteckningar krävs det om man ska ha miljöstöd att man har skifteskort. Alla som är miljöstödstagare har skifteskort. Det är nog ingenting nytt. Man försöker vifta bort det på olika sätt. Ända från den tid då jag jobbade på jordbruksbyrån har vi jobbat tillsammans med miljöbyrån med de här frågorna, så jag vet nog vad jag pratar om.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Jan Salmén, replik

Herr talman! Ledamot Lindström pratade om skyddandet av vattentäkter och miljöstödsprogrammen, att det fanns möjligheter. Det har jag märkt i debatten flera gånger att man hänvisar till stödprogrammen. De har inte att göra med att skydda vattentäkter utan där borde man skydda de marker som gränsar till vattentäkter, som ledamot Runar Karlsson sade tidigare är det inte så dyrt. Miljöstödsprogrammen är fem år, man borde ha mera långsiktiga program om man ska skydda vattentäkterna. Man ska inte blanda ihop miljöstöd med vattentäktsprogrammen.

Ltl Henry Lindström, replik

Herr talman! Det är helt riktigt, det är egentligen olika system, men alla åtgärder vi kan göra ägnar att förbättra situationen. Det ligger i allas intresse, inte minst i jordbrukarens intressen att hålla kvar näringsämnena på åkermarken. Allt man måste tillföra i näringsämnen är en kostnad för jordbrukaren.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Camilla Gunell, replik

Herr talman! Det här med havsmiljö är alltid andras ansvar, men jag tycker att det är allas ansvar. Då behöver vi titta på vad vi kan göra. Åt de atmosfäriska utsläppen kan vi mycket lite göra på Åland med vår lagstiftningsbehörighet. Däremot kan vi göra en hel del vad gäller både jordbruk och fiskodling. Det är ett ansvar som är allas ansvar.

När det gäller försöksstationen och naturbruksskolan, den här svälta räv-leken man håller på med nu, vart är man på väg riktigt? Det är landskapsregeringen som har tagit beslut både för naturbruksskolan och för försöksstationen. Då är det väl bättre att ifrågasätta hela verksamheten och försöka omstrukturera den och försöka lägga om försöksodlingen hos någon annan, men svälta ut-metoden är jag frågande till.

Ltl Henry Lindström, replik

Herr talman! Återigen, jag vill inte skylla ifrån jordbruket. Varje verksamhet har näringsutsläpp så även jordbruket. Det vi har strävat genom markkarteringsåtgärder osv. ända från 1980-talet är att minska näringsläckaget. Ska vi ha någon typ av verksamhet som sker på åkermark kommer det att läcka. Även om vi slutar att gödsla kommer det att läcka näring. Det är helt klart, jag skyller inte ifrån mig, men jag vill nyansera det så att man kan sätta det på en rätt nivå.

Herr talman! När det gäller försöksstationens verksamhet var jag kritisk i mitt anförande tidigare till att det har gått lite för snabbt som man har sänkt anslagsnivån för försöksstationen, man borde få mera tid på sig att anpassa verksamheten till nya förutsättningar.

Ltl Camilla Gunell, replik

Herr talman! Vad gäller miljöarbetet gentemot Östersjön anser jag i alla fall att vi inte har annat alternativ än att fortsätta miljöarbetet och försöka på alla tänkbara sätt och inom alla sektorer minska näringsläckaget till Östersjön. Det är vårt enda alternativ. Det finns inget annat. Att blunda eller skylla på någonting går inte. Jag hoppas att ledamot Lindström är med på det arbetet.

När det gäller försöksstationen kan jag inte säga om den har haft tid på sig att modernisera verksamheten, men vi har alltid från vår sida förespråkat en omstrukturering snarare än en nedläggning. Är det så att verksamheten behövs kanske det är bättre att lägga ut den på odlare eller på något annat sätt upprätthålla de delar som är viktiga. Men svälta ut-metoden är naturligtvis inte bra.

Ltl Henry Lindström, replik

Herr talman1 När det gäller jordbrukets näringsläckage, om man studerar närmare i landskapsregeringens åtgärdsprogram är det de facto så att när det gäller fosforsidan ligger det under fem procent för den totala belastningen för Ålands del som jordbruket står för, med nuvarande odlingsmetoder. För kvävesidan ligger det lite högre, men det är ändå bara på ungefär tio procent. Bara för att belysa storleksordningen, men det är enbart jordbruket som man ofta hackar ner på. Jag är med i det här och det anser jag att jordbruket i övrigt är.

Talmannen

Replikskiftena är därmed avslutade.

Ltl Fredrik Karlström

Herr talman! Jag tänkte försöka hålla mig kort, det blir säkert en lång kväll ändå. Jag har några punkter som jag vill ta upp under näringsavdelningen lite mer konkret, bl a sidan 175 Upphandlande av rådgivning. Där har jag indirekt skrivit en motion och argumenterat tidigare för och tycker att man istället för minska upphandlingen borde man istället utöka upphandlingen, inte anställa fler personer till näringsavdelningen utan köpa tjänster istället. Som ett brev från posten kom det ett brev från Ålands näringsliv till näringsminister Torbjörn Eliasson som Ålands näringsliv också har skickat för kännedom till alla politiska partier om konkurrens på lika villkor. Det är ungefär det som de säger att landskapsregeringen borde upphandla mycket mera tjänster som är riktade till de företag och näringsliv som vi har. Man kan egentligen upphandla tjänsten att näringslivet ska utveckla sig själv, och det gör näringslivet bäst själv än att man anställer en person till sin organisation.

Jag bläddrade igenom utredningen som hastigast och där ser man verkligen att småföretag och företag på Åland inte har samma förutsättningar som företag i omkringliggande regioner, i Sverige och Finland. Det är ett ypperligt sätt, man borde jobba mer på att köpa specialisttjänster av dem som verkligen vet vad de sysslar med. De företag som är nischbranscher vet oftast också var de får hjälp ifrån istället för att politiker försöker utveckla näringslivet.

Sedan har jag också en fråga på sidan 188 som ingen har nämnt tidigare, det är 100 000 euro som ska sättas i tekniskt stöd för att man ska elektrifiera ansökan av stöd. Det handlar alltså om att man ska sätta 100 000 skattade pengar för att utveckla ett program som gör det lättare för folk att söka stöd. Hur många i personalen kan man minska för att införa den åtgärden? Det borde vara en förutsättning om man gör en så stor satsning som på 100 000 euro att man kan minska den egna verksamheten, annars finns det inte någon anledning att sätta 100 000 euro på det.

Jag kan inte heller riktigt låta bli att gå in på jakt- och viltvården på sidan 194. I princip tycker jag att vuxna människors fritidssysselsättning ska skötas på annat sätt än att administreras på näringsavdelningen. Landskapsregeringen ska komma med en lagframställning som för över ansvaret på jaktvårdsföreningarna och för administrationen och byråkratin som jakt- och viltvården innebär egentligen på sikt inte skulle behöva finnas inom näringsavdelningen. Det tar säkert några år att få det gjort och få lagstiftningen gjord. Det här kan inte vara en av de saker som vi absolut måste sköta gemensamt, det handlar ju trots allt om vuxna mäns fritidssysselsättning.

Jag vill också nämna något om fiskerinäringen. När man läser i budgeten är det ett ganska tragiskt kapitel. Det ser ut som om man inte satsar någonting på den, det är väl inte hela sanningen, ska jag vara ärlig och säga, för det finns ju pengar kvar från tidigare strukturfonder, men fiskerinäringen och fiskeripolitiken är en katastrof på Åland. I den nuvarande regeringens handlingsprogrammet har man tagit upp att man ska åtgärda det missförhållande som var efter drivgarnsförbudet som infördes 2008. Åland är den enda regionen i Östersjön där fiskarna förbjöds att bedriva sin näring och inte har fått kompensation trots att det är politiska förbud tagna att de inte får fortsätta bedriva sin näring. Det är en totalkatastrof, det är människor som har blivit drabbade. Det sämsta stället att bedriva yrkesfiske på i Norden är på Åland. Den här regeringen gör ingenting. Förra näringsministern hade för avsikt att komma någon vart, men han fick ingenting gjort i den här frågan. Nuvarande näringsminister har vi inte heller sett något resultat av i det väldiga missförhållande som verkligen är.

Vi har diskuterat den här frågan många gånger från talarstolen och ingen kan se sig själv i spegeln med gott samvete, att man har behandlat en yrkesgrupp på det här viset. Innan vi går till val i oktober borde regeringen reda upp soppan som man är delaktig i och se till att människorna inte blir oskäligt drabbade.

Jag vill också säga lite om Guttorp och försöksstationen. Gällande Guttorp är det en viktig verksamhet, men det som är ännu viktigare är att naturen är mycket bättre på att producera fiskyngel än vad människan är. Man kanske mycket mera borde sätta fokus på att värna de vikar och områden där fisken produceras istället för att konstgjort producera fiskyngel själv. Vill man skapa mer fisk i våra vatten är det en av de viktigare åtgärderna man kan göra och det skulle förmodligen inte heller kosta lika mycket. Det som det krävs är kanske lite hårda beslut och krafttag runt, men om det är fisken man värnar om så är inte Guttorp endast allena det som gör att det kommer mer fisk till Åland utan nog är det områdena där fiskarna leker.

Försöksstationen har det varit en del diskussioner om också. Jag skulle vilja se det på ett annat sätt. Vi har satt ganska mycket pengar på försöksstationen för att utveckla jordbruksnäringen och det är säkert inget fel i det, men det finns många fler bra näringar på Åland än bara jordbruk. Tittar man på andra länder och nationer satsar de ganska mycket på forskning och utveckling det är inte alltid bara sådant som sköts av marknadskrafterna. Där är något som vår landskapsregering borde styra in lite mer fokus på, istället för att bara syssla med jordbruksforskning på försöksstationen och jordbruksrelaterade utredningar borde man kanske ta ett helhetsgrepp över ett forskningscentrum, som forskade efter det näringslivet vill ha. Upphandla tjänster där också givetvis och göra det i samarbete med näringslivet istället för att vi har ett moment för försöksstationen år efter år. Vi borde se lite annorlunda på framtiden och det är de här som är de strukturella förändringarna som bör lyftas upp och bör göras.

Det var några av de saker som jag hade satt upp på min lapp. Det kommer säkert mer, men det är ett kapitel till innan kvällen är slut så jag avslutar här.

Minister Torbjörn Eliasson, replik

Herr talman! Ja, det var många frågor, ledamot Fredrik Karlström. Upphandla istället för att anställa mer personal. Det är en fin tanke och vi ska utvärdera det här och se hur det beslut som man fattade för några år sedan faller ut. Det har jag sagt många gånger.

Elektronisk stödansökan, ja, så gör man på andra ställen och vi behöver komma med i systemet. Jag vet inte hur många tjänstemän som försvinner om vi får till stånd det, men jag kan ta reda på det.

Viltvård handlar om lagarna, vi måste ändra på lagarna för att klara oss med färre än två personer. Idag gör jaktvårdsföreningarna rätt så mycket, men det handlar om nya lagar och det är en trång sektor när det gäller att få kapacitet för lagberedning.

Ltl Fredrik Karlström, replik

Herr talman! Elektroniska stödansökningar borde man verkligen titta på, det borde leda till minskat behov av personella resurser på avdelningen om de införs för 100 000 euro annars kan man lika bra låta bli. Sedan säger jag inte att de personerna måste bort utan de kan omprioriteras att fokusera på andra uppgifter, på andra näringar.

Tillbaka mot upphandling, det är väldigt viktigt med tanke på det småskaliga näringsliv vi har som ändå är ganska brett i form av olika kompetenser och kan kräva stöd och hjälp som inte finns på Åland, man ska kunna upphandla den tjänsten utanför Åland också för att likställa dem med våra konkurrenter i våra närregioner. Därför är näringslivsutvecklaren inte positiv utan sätt pengarna på mer upphandling och specifika tjänster där näringslivet själv väljer att få hjälp istället för att politiker ser till vad de tror att näringslivet vill ha.

Minister Torbjörn Eliasson, replik

Herr talman! Jo, det kan jag lova att om vi kan rationalisera på näringsavdelningen och det frigör personal ska vi naturligtvis använda den till annat, det är självklart. I dagens läge jobbar man för fullt och det här kan vara ett sätt som gör att vi kan ändra på strukturen.

När det gäller Guttorp, ja visst är naturen bäst på det här och det arbetas parallellt med att ta fram naturliga barnkammare, men vi anser också att Guttorp är viktig och att den finns kvar. Därför försöker vi hitta en lösning så att den kan få bestå. Det skulle också vara kapitalförstöring att lägga ner Guttorp.

Försöksstationen. Man jobbar på att ta fram sådana forskningsresultat som näringen efterfrågar. Där arbetar vi på att privatisera försöksstationen. Det är en strukturförändring som vi arbetar med, men som ännu inte är löst. Signalen är viktig att försöksstationen ska finnas kvar och med de här pengarna.

Ltl Fredrik Karlström, replik

Herr talman! Det var inte riktigt det jag sade utan jag sade att man borde försöka bredda försöksstationens verksamhet, att inbegripa andra näringar också än bara jordbruk. Det är säkert bra att man forskar på jordbruk och har gjort det under så många år som försöksstationen har funnits, men är det inte dags snart att vi börjar se att forskning och innovationer även kan behöva stöd från samhället inom andra näringar än bara jordbruket. Så är det i alla fall i andra länder.

Det som näringsministern inte tog upp i något av sina två replikskiften med mig var fiskeripolitiken och yrkesfisket på Åland, som jag gärna ser att han tar ett anförande på och förklarar var skåpet står gällande drivgarnsförbudet och effekterna som det har betytt för familjer och fiskare på Åland. Det har varit en katastrof faktiskt, det finns inte mycket förtroende kvar vare sig för politiker eller för administrationen inom fiskekåren på Åland och det måste ändras.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Sirpa Eriksson

Herr talman! Jag kommer i mitt anförande att beröra en punkt i näringsavdelningens område nämligen sysselsättningens främjande på sidorna 204-205 och där har jag begränsat mig ytterligare till de funktionshindrades sysselsättning. Det gläder mig att vi från budgeten kan läsa att 1 500 000 euro är budgeterat för sysselsättningsfrämjande åtgärder. Anslaget används för stödinriktade åtgärder för arbetslösa arbetssökanden och täcker främst sysselsättningsstöd och även sysselsättningsfrämjande projekt.

Enligt ÅSUB hade vi 377 arbetslösa personer på Åland 2009. Tyvärr hittade jag ingen statistik över hur många av dem som hade en funktionsnedsättning, men i hela Norden är sysselsättningen för de funktionshindrade mycket lägre än för den övriga befolkningen. I Finland är det bara ca 17 procent av de funktionshindrade som har ett arbete.

Det står i budgeten att anslaget också kan användas för anställning av tillfällig personal med uppgift att bearbeta arbetsmarknaden för att underlätta för t ex unga eller funktionshindrade att komma ut på den öppna arbetsmarknaden. Det är väldigt bra. Det är just den öppna arbetsmarknaden som är nyckelordet, enligt min mening. Det är viktigt att olika stödåtgärder leder till lönearbete på öppna arbetsmarknaden.

Vägen till öppna arbetsmarknaden är inte alltid lätt och självklar för en funktionshindrad. Olika strategier behövs för att göra detta möjligt. Först bör utbildningen och arbetet vara synkroniserat så att det finns en efterfrågan efter just dessa yrkeskunniga personer på arbetsmarknaden. Det behövs även praktikperioder för funktionshindrade redan under utbildningstiden. Skolorna och arbetsförmedlingen bör ha ett nära samarbete speciellt vid utexaminering. Läroavtalsutbildningar, som man nämner i budgeten, bör vara skräddarsydda för de funktionshindrade studerandena.

Jag är övertygad om att de åländska arbetsgivarna behöver mera information om olika stöd som man får som arbetsgivare då man anställer en person med funktionsnedsättning. Min personliga åsikt är att landskapsregeringen, som är en stor arbetsgivare, bör ta ett principbeslut om att ordna praktikplatser för funktionshindrade. Vi ska komma ihåg att den största orsaken till funktionshindrade personers dåliga ekonomiska situation och fattigdom är bristen på arbetsmöjligheter.

Till sist, herr talman, vill jag än en gång säga att jag är nöjd med punkten sysselsättningens främjande som ger många olika möjligheter till sysselsättning även för funktionshindrade på Åland. Tack herr talman.

Ltl Carina Aaltonen, replik

Herr talman! Det är en viktig fråga som ledamot Sirpa Eriksson lyfter fram när det gäller sysselsättningen för de funktionshindrade. Vi behöver en mycket mer flexibel arbetsmarknad i synnerhet för den här målgruppen. Anslaget som hon hänför till är ett ganska stort anslag, men en stor del av de här pengarna går bl a till personer som har olika funktionshinder. Det vet jag för den förening som jag är ordförande för får en del av dessa pengar för att kunna sysselsätta personer med olika funktionshinder. Det behövs också lagstiftningsåtgärder så att personer som lyfter pension kan jobba efter sin förmåga, kanske 20 procent, kanske 30 procent. I dag finns det ett tak som gör att man inte kan tjäna mer än sin pension så det är inte ett flexibelt system som vi har idag.

Ltl Sirpa Eriksson, replik

Herr talman! Pensionslagstiftningarna är rikets behörighet. I våras kom en lag just om att man kan arbeta en del när man är sjukpensionär. Ungefär 600 euro kan man förtjäna som folkpensionär utan att det påverkar pensionen.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Harry Jansson

Herr talman! Näringspolitik handlar om att utveckla näringslivet och regioner i ekonomiskt, socialt och miljömässigt hållbara former. Genom samverkan mellan myndigheter, näringsliv och forskning ska innovation och företagsutveckling stimuleras i starka näringsregioner och där, herr talman, tar ofta allmänhetens och politikernas intressen för näringspolitiska frågor slut. De här vackra orden skymmer alltid den verklighet som vi alla har att leva med. Det slog mig under den nyligen avslutade svenska valrörelsen att än en gång konstaterade en klok journalist att ingen får ståpäls av ordet näringspolitik. Det är tvärtom heller hur. Det är för komplicerat, det är för mångfacetterat.

Med tanke på finansutskottets kommande behandling där man ska diskutera näringspolitik är det viktigt att komma ihåg vad det är vi egentligen sysslar med. Tanken är att näringspolitik ska leda till flera företag och flera jobb, som det vackert brukar heta, men sambanden mellan olika åtgärder och ökad sysselsättning är sällan glasklar, det är snarare tvärtom, ibland blir vi förvirrade.

Jag gjorde en kort sammanställning vad det egentligen är som påverkar sysselsättningen. Socialpolitiken, miljöpolitiken, utbildningspolitiken i högsta grad, jordbruks- och fiskeripolitiken naturligtvis, regionalpolitiken, arbetsmarknadspolitiken, näringspolitiken som är en skild sak, olika stödformer, industripolitiken i den mån den existerar på dagens Åland och den ekonomiska politiken. Det som gör allt det här så oerhört komplicerat för Ålands del är att vi bara delvis har möjlighet att påverka de här enskilda sakerna. Vi saknar behörigheten på flera områden.

Det var slående när finska statsministern Kiviniemi häromdagen försvarade sig i en interpellationsdebatt om sysselsättningen och det första ordet hon sade var beskattningen. Det är beskattningen som är det första och främsta instrumentet och därmed vet vi alla hur handikappade vi är.

När vi ser framåt måste man alltid först titta bakåt. Kollegan Runar Karlsson hade vänligheten att nämna mig i samband med det åländska skatteundantagets tillkomst, jag skulle vilja säga som så att resultatet var ett resultat av ett lagspel där vi, om vi hade stått eniga, hade vi kunnat nå mycket längre. Tyvärr drabbades vi av det parlamentariska systemets avigsidor, dvs. dragkamp mellan majoritetsblock och opposition kostade oss en hel del. Det får vi leva med. Vi har ändå fått ett rätt så unikt skatteundantag. Det är den viktigaste enskilda politiska åtgärden eller initiativet, som det politiska Åland har tagit på många, många år och kanske det största och det mest avgörande under den tid vi har haft självstyrelse i och med att det skapar grunden för dagens trafik till och från Åland. Det är skatteundantaget som vi saknar beslutsmöjligheter över till stora delar, vi kan vara aktörer, vi vet vad som händer när vi är aktörer om vi tittar på vad Posten på Åland nu kommer att få leva med, dvs. ovisshet ett tag framöver och därmed minskade vinstvolymer som också drabbar andra postorderföretag.

Nästa helt avgörande enskilda åtgärd som vi kan göra inom näringspolitiken är att trygga Ålands delaktighet i det finska stödsystemet för förnybar energi och i synnerhet naturligtvis vindkraften. Det är den nästa helt avgörande åtgärden för en positiv utveckling av Ålands ekonomiska välstånd. Här har vi en näringsgren som kan lyfta oss och jag vill inte säga vad som händer om vi inte klarar av det här.

Vad som har hänt sedan jag var näringschef i slutet av 1980-talet och i början av 1990-talet är att vi har upplevt en socialisering av hela tänket. Så fort som det ska till någon konkret åtgärd ropar man på det offentliga. Det är synnerligen olyckligt, det är en del av EU-medlemskapets avigsidor och det är någonting som vi alla kollektivt har drabbats av. Bidragsfloran sticker i ögonen. Idag har vi kollegerna emellan konstaterat att landskapsregeringen igår fattade årets stora bidragsbeslut som kommer att väcka debatt. Man kan inte förstå hur man kan försvara de offentliga när enskilda fall går in med rätt tunga insatsnivåer. Det här är ett problem som vi får leva med.

Kollegan Fredrik Karlström tog upp Ålands näringslivs färska utredning från 11 november. Jag kommer ihåg när jag såg den första gången. Den är intressant och i vissa fall bör vi titta över vad vi kan göra ytterligare för att stimulera företagandet. Det är lite sorgligt att det har blivit så att det offentliga måste ta initiativet och vara dragare på alltför många områden. Vi måste nog börja vädja till den individuella initiativkraften igen.

En enda sak anser jag att borde prioriteras i detta nu och det är generationsväxlingen överlag på Åland. Jag ska inte nämna ett särskilt företag, men för några år sedan gick en av Ålands mest framgångsrika agentur, firma vill jag påstå, i graven. Ingen var beredd att ta över. För att göra en lång historia kort så var bankernas krav helt enkelt för stora på de nya tilltänkta företagarna. Man ställde sådana krav på säkerheten att de tilltänkta entreprenörerna inte vågade ta över en lönsam affärsverksamhet. Det är beklagligt och man undrar hur långt vi har kommit i försiktighet inom banksektorn. Här har vi någonting, generationsväxlingen som sker, i synnerhet inom turistbranschen. Det är här vi måste se vilka möjligheter vi har att hjälpa till. Vi har redan en turistsektor som är rätt så plågad av föråldrade anläggningar, ska vi klara morgondagen måste vi också ha en övergång till vad gäller själva driften, dvs. ansvaret för driften.

Är tiden ute? Jag tycker att jag just har kommit igång, men jag slutar om tiden är ute. Tack herr talman, det räcker, jag kan återkomma.

Carina Aaltonen

Herr talman! Nu går vi över till en av våra motioner, när vi läste budgeten trodde vi att pengarna för marknadsföringsunderstöd som går till Visit Åland, 30 000 euro av 1 140 000 euro skulle gå till marknadsföringstjänster inom idrott, till Alandica Cup och sådana saker, men nu efter gårdagens höstmöte på Visit Åland visade det sig att det här är pengar som landskapsregeringen explicit har beviljat för marknadsföring i samband med PAF Open. Då blev vi lite frågande. Det finns många andra småföreningar, t ex Fornföreningen, Fibula eller kulturföreningen Katrina som ordnar kammarmusikfestival som tvingas betala fullt pris, stora pengar för att bli marknadsförda genom Visit Åland, medan PAF Open ska få 30 000 i marknadsföringsunderstöd från landskapet. Sätter man det i relation till vad skärgårdssamarbetet för ett år 28 000 euro så blir det också ganska tokigt. Jag undrar på vilka grundar som man har öronmärkt dessa pengar just för PAF Open? Jag hoppas att man tar reda på i finansutskottet och behandlar vår finansmotion nr 12. Tack!

Ltl Harry Jansson, replik

Herr talman! Jag var närvarande på Visit Ålands höststämma igår och jag måste medge att jag blev förvånad att man ifrågasatte reservationen från landskapets sida om PAF Open. Det står inte PAF Open i budgeten utan det står för idrott, men om vi tänker på den genomslagskraft som PAF Open har haft inte minst via televisionen så är det underligt att man från Visit Ålands lednings sida ifrågasätter att landskapsregeringen vill att evenemanget ska kunna fortsätta. Jag förstår inte att ledamot Aaltonen går i samma fälla. Är det inte publicitet, PR vi är ute efter kan vi inte begära mera än televisionssändningar i en enormt betydande omfattning. Den här kritiken mot den här näringspolitiken förstår jag överhuvudtaget inte.

Ltl Carina Aaltonen, replik

Herr talman! Vi trodde ju att det var en specifik idrott, inte hade vi någon aning om att det var PAF Open och att det var för TV-sändningar man ger de här pengarna. Vi har tagit in i vår motion att vi också vill att man ska stöda kulturen eftersom kulturturismens ekonomiska betydelse också ökar. Därför ville vi att man skulle öronmärka marknadsföringsmedel för just kultur. Om det handlar om televiseringar och vissa program som sänds från PAF Open, jag vet inte om det är någon bra förklaring.

Ltl Harry Jansson, replik

Herr talman! Jag försöker inte ge någon förklaring till ledamoten utan jag försöker bara förklara vad som är vitsen med att ha ett sådant program som PAF Open på Åland. Att raljera om att vi avsätter det här för televisionssändningar kan man göra, men faktum är att det här evenemanget skapar publicitet, skapar intresse för Åland i den omfattningen att TV-bolagen tar sig hit. Vad kan vi mera begära med tanke på att många av tittarna kommer från sådana områden där vi inte med den normala marknadsföringen kan ha någon påverkan, inte i varje fall i någon särskild stor omfattning, dvs. i Mellan-Europa. Det är många turistföretagare som är intresserade av att hitta den nya marknaden i Mellan-Europa där man vill fly hettan och de problem som överbefolkningen skapar under semestertiden.

Ltl Carina Aaltonen, replik

Herr talman! Ja, då borde man ha skrivit ut att det är marknadsföringstjänster till PAF Open och inte skriva att det är för idrott. Nu förstår man inte som läsare av budgeten vilken idrott och vilken idrottsgren som det handlar om.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Torbjörn Eliasson, replik

Herr talman! Nä, men nu vet vi, det är alltså PAF Open. Det är ett viktigt evenemang och det är en överenskommelse som gjordes för tre år sedan. Det är jätteviktigt för turism Åland och därmed också för Visit Åland och man måste också komma ihåg att när det gäller pengarna till Visit Åland att det är en fjärdedel av näringsavdelningens hela budget som går dit.

Ltl Carina Aaltonen, replik

Herr talman! Jo, absolut det är enorma pengar, men borde inte Visit Åland i så fall själva förstå hur stor betydelse PAF Open har och ändå kunna lägga ner en del av pengarna på det evenemanget. Jag tänker på de små föreningarna som ordnar vikingamarknader och ordnar stora evenemang som får betala en betydligt större procent av sina medel till Visit Ålands marknadsföring. Då känns det lite orättvist.

Minister Torbjörn Eliasson, replik

Herr talman! Jag vill bara korrigera en sak, min mun sade en fjärdedel, men det är 5-6 procent av budgeten som går till Visit Åland. Det är mycket, det är en stor del av vår budget.

Ltl Carina Aaltonen, replik

Herr talman! Tack, tack minister Eliasson.

Ltl Jan Salmén

Herr talman! Jag tar bara ett stycke av vad jag hade tänkt säga för att dra ner på tiden. Till ledamoten Jansson skulle jag vilja säga att hade den här debatten hållits vid Julius Sundbloms staty i kväll hade alla haft ståpäls och vi hade nog snart varit hemma också för länge sedan. Jag upprepar inte vad mina centerkollegor har sagt om livsmedelsklustret och betydelsen av arbetsplatser och produkter, jag hade ett annat litet stycke som jag tänkte tala om.

EU tillåter nu att producenter kan gå samman och förhandla om marknadsföring för att få ner produktpriser och försäljningen, förut ansågs det vara kartellbildning, men nu har man gått med på att man kan förhandla. En liten producent har ju väldigt svårt att förhandla med en stor grossist eller bolag som vill sälja, då dikterar man ofta priserna. Man kan hoppas att alla de här små företagarna kan gå samman i ett nätverk och försöka samordna försäljningar och kanske få upp priset lite så man får en lite större del av primärproduktens pris och på det viset kan man bli lite mindre beroende av konsumentstödet, som delas ut till jordbrukarna för att man ska kunna producera billig mat. Vi har en jättemarknad runtom oss som vi borde kunna utnyttja, men då gäller det att vi kan producera en massa livsmedel som är lokalproducerat.

Jag ska avsluta med att vi bör dra nytta av skatteundantaget och hjälpas åt med att få mer försäljning.

Minister Torbjörn Eliasson

Herr talman! Jag lovar att inte bli lång. Jag tackar för en intressant näringslivsdebatt. Tack allihopa!

Talmannen

Därmed är diskussionen om näringsavdelningens förvaltningsområde avklarad. Vi går nu vidare till utbildnings- och kulturavdelningen.

Vicelantrådet Britt Lundberg

Herr talman! Igår var 90 journalister hitresta från olika delar av världen och på Alandica deltog de i det pressevenemang som vi arrangerade där. Syftet med evenemanget är att hålla intresset uppe för galeasen som förliste någon gång under första halvan av 1800-talet och gick till botten med en spännande last av kaffe, vindruvor, öl och det som givit den största uppmärksamheten – sannolikt världens äldsta champagne.

I tisdags gjordes en omkorkning av tio flaskor, som var lite skadade eller som riskerade att mista sina korkar. Då framkom att bland de tio flaskorna fanns champagne av två olika sorter. Ganska säkert är en del av lasten äldst i världen, garanterat har vi den äldsta som finns på marknaden. Vid evenemanget har världens största champagneexpert provsmakat champagnen och många spännande berättelser har berättats om galeasen och förstås om hur fyndet hittades och bärgningsprocessen. Mediaintresset var stort och vi har fått ge ett fantastiskt antal intervjuer till medier från stora delar av Europa, USA, Ryssland och med nyhetsbyråer som även rapporterar utanför Europa. Vi har berättat att lasten totalt innehöll 168 flaskor. Alla är dock inte intakta, men alla kommer att ha någon uppgift att fylla.

Vi kommer att registrera fem som museiföremål och förvara dem för framtiden. Vi kan förvara dem på Åland, men vi utesluter inte heller möjligheten att en av de flaskorna kan deponeras i t ex ett stort champagnedistrikt i kombination med en fin utställning med reklam om Åland och var flaskan kommer ifrån. Champagnehusen har miljontals besökare varje år och det vore inte dumt att Åland skulle marknadsföras aktivt även utanför Åland. Beslut kring sådana detaljer återkommer vi till.

Vi har också gått in för att vinauktioner skall arrangeras på Åland i samarbete med förhoppningsvis något internationellt berömt auktionshus där vår champagne skall vara ett dragplåster. Vi har utrett problematiken kring alkohollagstiftningen och har funnit en lösning i samarbete med Alko. Förutom att auktionerna i sig drar besökare och kunder till Åland så bedömer vi att det kommer att finnas goda möjligheter för vårt näringsliv att skapa kringaktiviteter på olika sätt. Försäljningen sker så fort förutsättningarna är gynnsamma och i god tid innan evenemanget kommer vi att besluta oss för hur stort antal flaskor som kommer att avyttras.

För att bedöma hur vi får ut så mycket som möjligt kommer vi att behöva lite hjälp av någon marknadsstrateg. Förutom direkt försäljning kommer landskapsregeringen även att vidta andra kommersialiseringsåtgärder än försäljning, olika evenemang och kulinariska upplevelser som kan arrangeras på Åland. Utvecklingen av vårt näringsliv och samhälle är en viktig målsättning för hanteringen av vrakskatten.

Vi avser även att ta fram en ny champagneprodukt där insatsen utgörs av befintlig champagne ur skatten. Här kommer möjligheten att ta tillvara en del av flaskor som t ex på grund av skört glas eller andra risker inte lämpar sig för försäljning. Dossage, som det heter, kunde säljas som specialflaskor under särskild etikett kanske i samarbete med något av de champagnehus, som är kopplade till vår champagne. Exklusivt blir det, om jag har förstått rätt så räknar man med att man kan få ca 70 flaskor ur en gammal flaska, kanske mer eftersom alla vittnat om att smaken är så koncentrerad. Det netto som genereras av våra insatser föreslår vi att skall användas för marinarkeologiska och sjöhistoriska ändamål och Östersjöns miljö. Vi kommer att ha orsak att återkomma till det här ärende i nästa tilläggsbudget när vi har en mer exakt bild av vilka inkomster och utgifter vi kommer att ha kring galeasen och dess fynd. Vi ser även goda möjligheter för utveckling av dykturismen.

Landskapsregeringen har även beställt en analys av jästen från ölen som fanns i lasten och avser sedan att bjuda ut produktion, marknadsföring och försäljning på den öppna marknaden. Ålands landskapsregering skall kvarstå som ägare till rättigheterna för analys och recept.

Förutom alla dessa mest kommersiella intressen kommer även intresset för marinarkeologi och kunskapen som galeasen bär på, att ge oss spännande ny information. Dessutom vet vi att det finns många galeaser att utforska ännu, även sådana som är äldre än den som vi nu funnit.

Bästa lagting vi ber att få återkomma till det här ärendet i samband med antingen tilläggsbudget 2010 eller 2011, när vi närmare klargjort behoven och kan precisera inkomster och utgifter. Detta, herr talman, för att klargöra varför fyndet behandlas så knapphändigt i budgeten.

Så över till årets budget. En utbildnings- och kulturbudget som tar ansvar för det svåra ekonomiska läget, anpassar oss till en kostym som skall vara av sådan storlek och kvalitet att vi kan säkra att den kommer att passa och inte utsättas för stora överraskningar, även om den ekonomiska utvecklingen inte är så gynnsam.

Utbildningen utgör en viktig roll för samhällets utveckling, för den enskilda individen och för näringslivets förändrade behov av kompetenstillgång. Vi är stolta över att vi kommer att kunna genomföra utveckling trots minskade resurser. Vi är också nöjda över att ungdomsarbetslösheten inte ökat i år på det sätt som den brukar göra på hösten. Det här gör oss unika i Norden. Den viktigaste insatsen är att vi förebyggt genom att skapa fler utbildningsplatser, dels enstaka platser vid olika program, vi har startat en extra utbildning inom byggprogrammet samt en ettårig förberedande utbildning som vi benämner yrkesstart.

För att kunna genomföra gymnasiereformen äskar vi om nya tjänster, som delvis blir parallella under året. Det är oundvikligt för att få en reform att lyckas att vi har tillräckliga resurser att göra det viktiga förberedande arbetet. Utbildningsdelen av budgeten består upp till 70 procent av löner. Trots att vi anställer extra personal så minskar nettoanslaget. Främst beror det på att vi kontinuerligt ökat samarbetet mellan de olika skolorna och sammanfört grupper över olika program men även skolgränser för att tillvarata resurser. Vi skall i ärlighetens namn också säga att några månaders löner har överförts till ÅHS i och med att skolpsykologerna och kuratorerna inom studerandehälsan överförs till ÅHS från första augusti.

Särskilt arbete under 2011 skall läggas på att utveckla möjligheterna för ungdomar med särskilda behov att bättre få sina studieönskningar uppfyllda. Vi storsatsar även på ITK genom att formulera en målsättning om en dator per elev, även om vi inte har möjlighet att genomföra den i alla skolor på en gång. Så här ser vi vuxna på behovet av ITK-utveckling. Igår fick jag ett mail från en elevrådsordförande. Där konstaterade han att det råder en oenighet kring satsningen på en dator per elev. Han konstaterar att många ungdomar anser att de flesta har en dator, att den här satsningen kostar väldigt mycket, att det ökar energianvändningen, att det är stora produktionskostnader ur miljösynpunkter och att det blir fler datorer som någon gång ska återvinnas. Det här avslöjar också att ungdomarna inte på ett riktigt bra sätt har varit med när direktionerna har tagit fram sina förslag till budgeter. Det fungerar så att direktionerna tar fram ett förslag och håller de sig inom ramarna brukar vi försöka undvika att gå in i skolornas förslag till budget. Förhoppningen har då varit att både skolans personal och eleverna har varit involverade. Jag skulle vilja att finansutskottet skulle höra studerandena om vilken syn de har på satsningen en dator per elev.

Hösten 2011 så är den treåriga gymnasieutbildningen för naturbruk avslutad. Skolfastigheten vid naturbruksskolan kommer att i första hand ställas till kursverksamhetens och gymnasialutbildningarnas behov, men till de delar de inte behövs föreslår vi att utrymmena skall kunna hyras ut. Vi vet att det finns intresse inom näringslivet att på olika sätt komma till åtnjutande av en del av de byggnader som finns inom området och även komma med verksamhet som kan gjuta ytterligare liv i området.

Landskapsregeringen har tio miljoner euro att fördela av PAF-medel och bedömningen till dags dato är att det kommer att vara på samma nivå 2012. Kulturen har en viktig roll för enskildas välbefinnande, för utvecklingen av besöksnäringen, regionalpolitiken och är även en viktig komponent inom vården. Det kan uppfattas som en nyttoorienterad syn på kultur, men avsikten är att lyfta kulturen som politikområde och tydligt visa på hur viktig den är för samhället och enskilda människors utveckling, inte bara en guldkant på fritiden.

Sjöfartsmuseet blir klart hösten 2011 och efter det tar förverkligandet av besökscentret i Bomarsund vid. Vi föreslår även att Kastelholms kungsgård skall bjudas ut på långtidsarrende och att vi förhoppningsvis äntligen skall få se lamporna lysa där, sannolikt även inhysa någon form av småskalig verksamhet.

Vi föreslår också omorganiseringar. Utbildningsavdelningen anpassas till den nya gymnasiereformen och särskiljer tillsynsuppgifterna från utvecklingsarbetet i skolorna. Vi föreslår en förändring på museibyrån så att den kan anpassa sina enheter och minskar dem från fem till tre, som en följd av de personalminskningar som gjorts under de senaste åren.

Basutställningen vid Ålands museum kommer att utvecklas successivt. Muséet kommer att uppmärksamma både Mariehamns 150 års jubileum liksom vidta förberedelser inför självstyrelsens 90 års jubileum.

Inom idrotten fördelar Idrottsförbundet viktiga pengar till föreningslivet och därmed ungdomsidrotten. Särskilt intresse kommer att riktas mot evenemang och hur man kan samarbeta och underlätta för att arrangera evenemangen. Isle of White arrangerar Ö-spelen i sommar för det har vi förslagit 35 000 euro.

Landskapsregeringen förbereder som bäst ett ungdomspolitiskt meddelande, som vi kommer att föra till lagtinget inom december. Eftersom taltiden är begränsad så återkommer jag i det ärendet mer i detalj då.

Herr talman det här är i stora penseldrag det som finns inom politikområdena för utbildnings- och kulturavdelningen. Tack, herr talman!

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik

Herr talman! Efter att igår kväll ha sett champagnen i TV måste jag säga att det blev en succé för Ålands del. Det var inte bara champagnen utan även för Åland som helhet. Det har säkert sagts tidigare, men jag kan ändå inte låta bli att berömma landskapsregeringen och tjänstemännen för hur det sköttes. Programmet igår var riktigt proffsigt. Om vi varje år skulle hitta en ny skatt på sjöbotten skulle Åland få en jättefin renommé. Strategin hur man tog hand om det här var helt perfekt. Kritikerna kritiserade att man inte gick ut med allt när det hände, men med fakta i hand efteråt anser jag att allting gjordes helt perfekt. Också prioriteringarna om var pengarna ska sättas stöder jag.

Vicelantrådet Britt Lundberg, replik

Herr talman! Vi tackar så mycket för det. Jag ska vidarebefordra hälsningen till alla som har varit engagerade i evenemanget. Det är väldigt, väldigt många, en stor del också inom vår förvaltning. Jag tror inte att vi ska önska oss att vi ska hitta en sådan här galeas varje år för det skulle vi inte orka med. Det här fyndet är nu marknadsfört ordentligt och det är början på de möjligheter som samhället förhoppningsvis ska kunna dra nytta av. Nu gäller det att involvera näringslivet så att det inspireras och att det väcks många nya idéer och tas initiativ till många evenemang, som i sin tur ger många kringeffekter. Jag tror att det här var början och vi ska ha många återkommande evenemang. Nu säger jag vi, men jag tror inte att det är landskapsregeringen i huvudsak som ska ägna sig åt det här framöver, utan vi har en skatt som resterande samhälle ska kunna dra nytta av. Återkommande evenemang behövs absolut, och det finns utrymme för det tack vare den här skatten.

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik

Herr talman! Idag redan har det sagts från något håll att nu lyfter sig Åland igen tack vare sprit, men jag tycker inte att spriten i det här sammanhanget behöver bli det viktiga. Man kan gärna kommentera det kulturhistoriska och maritima värdet av det här. Det beror precis på hur klokt det här förvaltas.

Vicelantrådet Britt Lundberg, replik

Herr talman! Jag håller helt med. Visserligen är det så att det är champagnen som har varit det extra med det här fyndet, men galeasen rymmer en så spännande historia som också gör att hela fyndet blir mer intressant, tack vare att man har hittat det på havsbotten, tack vare att det är så spännande att fundera kring allt vad som kan ha hänt utanför, också kring färden och vart flaskorna var på väg. Vi lär oss massor av vår historia tack vare det här fyndet och har möjligheter att berätta många spännande historier om Åland och där Åland är involverade.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Gun Carlson, replik

Herr talman! Jag kan fortsätta på förvaltningen av champagnevraket, vi fick en bra presentation nu. Det jag hoppas på är att det här leder till att man kan förverkliga en dykpark. Vicelantrådet pratade redan om dykturism och då vill jag vara tydlig och säga att en dykpark skulle vara väldigt bra och jag hoppas att den kan rymmas in i det här.

Jag vill också ge utbildningsministern beröm för att gymnasiereformen har lyckats bli genomförd. Jag vill bara önska lycka till och hoppas att den blir bra för vi är många som har väntat på det här i många år. Det är okey.

En förhoppning har jag när det gäller grundskolan och det är att man alltför ofta hör om elever som kommer ut ur grundskolan med godkända betyg, men kan alldeles för dåligt, framför allt matematik och svenska. Jag hoppas att när allt det här är över att man börjar satsa på det.

Vicelantrådet Britt Lundberg, replik

Herr talman! Tack så mycket! Om jag börjar med grundskolan har vi fört mycket resonemang även om vi inte har gått till konkret handling. Vi funderar nu på de större satsningar vi har gjort på att få in flera ungdomar i gymnasieskolan, om det kan leda till att det blir flera avhopp längre fram är någonting som vi funderar på att kan hända. Nu har det kanske sluppit in studerande som har haft lägre vitsord än normalt. Det har i sin tur väckt funderingar om man har fått tillräcklig utbildning, tillräcklig baskunskap när man har gått ut grundskolan. Det finns en orsak till att självkritiskt titta på vår grundskola och fundera på om vi tar till vara, om vi ger rätt undervisning vid rätt tidpunkt, är ungdomarna mottagliga och mogna för det vi undervisar i olika åldrar. Det för vi diskussioner om även om vi inte har konkreta beslut ännu.

Ltl Gun Carlson, replik

Herr talman! Det här är också en folkhälsofråga. Kommer inte eleverna ut ur grundskolan med bra betyg så att de inte har förutsättning att gå vidare kan de inte skapa sig egna arbetsmöjligheter, egna försörjningsmöjligheter och då är det lätt att fly in i ett ohälsobeteende, alkohol, spel, droger osv., allt det som skapar problem hos ungdomen och gör att ungdomen mår dåligt. Därför är det synnerligen viktigt. Det är lika mycket en hälsofråga som en utbildningsfråga.

Vicelantrådet Britt Lundberg, replik

Herr talman! Jag är helt övertygad om att alla är bra på någonting. När vi tittar på vissa studerandens betyg ser det inte så ut och då måste vi vara lite kritiska och fundera på om skolan har missat att plocka upp just det som den enskilda eleven är bra på. Det är också väldigt viktigt som ledamot Carlson säger för självkänslan, som i sin tur är en väldigt viktig grund för ens mående.

När det gäller dykparken har den tagit ny fart. Vi har den i vårt handlingsprogram. Vi har sagt att vi åtminstone ska utreda en dykpark under den här tiden. Jag är inte helt säker på att vi har resurser att förverkliga det eller hinner göra det, jag tror inte att det är möjligt, men däremot har olika förslag och initiativ till dykparker tagit fart i och med den här frågan och många förslag har nåtts oss. Det är sedan en jättekänslig fråga i förhållande till miljön. Det gäller att det som man sänker ner eller öppnar upp ska vara rent för Östersjön.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Jan Salmén, replik

Herr talman! Jag skulle gärna se lite förtydligande angående Bomarsundsprojektet. Det står inte så mycket i budgeten om det, varken finansieringen, hur det ska gå vidare eller vem som ska driva det. Sedan är det en annan byggnad där som det finns någon sorts utställning i nu, telegrafbyggnaden. Vad kommer att hända den? Man borde återanvända byggnaderna för de fordrar ganska mycket underhåll. Det är ju under miljöbyråns vingar som den är, men jag skulle vilja ha ett förtydligande.

Vicelantrådet Britt Lundberg, replik

Herr talman! När det gäller driften har vi konstaterat i budgeten att Bomarsundscentret förverkligar vi under förutsättning att Sunds kommun påtar sig driften av det. Här förs diskussioner och behöver vidare diskussioner också förrän det är helt klart. Jag tror att rent praktiskt kommer vi att få börja med en parkering. Det är till det och planering och lite till som pengarna räcker till. Det kommer att bli klart tidigaste i slutet av det här året, med tanke på att sjöfartsmuséet ska göras färdigt först. Man kommer att komma igång med det för att man sedan ska ha en bra mark runt omkring så man kan ta dit de stora bilarna när själva bygget ska börja, så att man inte kör sönder så mycket.

När det gäller telegrafens användning måste jag erkänna att jag inte har funderat på vad nästa steg blir för det, men det ska vi ta med oss och fundera parallellt på. Kanske ledamot Salmén har ett bra förslag att hjälpa mig med?

Ltl Jan Salmén, replik

Herr talman! Förslaget var väl förut att man där skulle ha gjort ett besökscentrum i måttligare storlek. Det här projektet är ganska stort. Då hade man fått en ordentlig utställning i telegrafen och rustat upp den. Den är väl ett kulturarv, det är väl antagligen en fornlämning så den ska väl skötas minutiöst. Den börjar se lite så där ut så jag hoppas att man tittar på det förrän man bestämmer sig. Jag hoppas att inte museibyrån tar på sig något större ansvar förrän man har sjöfartsmuséet igång och vet vad det kostar. Vi har inte råd att köra igång alltför många muséer på en gång. Det är väl inte riktigt klarlagt hur mycket kostnaden blir innan sjöfartsmuséet är igång.

Vicelantrådet Britt Lundberg, replik

Herr talman! När det gäller utställningen i Bomarsunds centret anser jag att det är museibyråns ansvar att se till att den uppdateras och sköts om och hålls snygg osv. När det gäller den rena driften, biljettförsäljning och andra kringaktiviteter som finns där ser jag ingen orsak till att vi eller ens Sunds kommun ska sköta det. Sunds kommun kan i sin tur överföra uppdraget på någon privat aktör. Vi har väl resonerat som så att Sunds kommun har närmare till företagarna än vad vi har i landskapsregeringen för att få tag på företagare för driften och också ta ansvaret för det.

När det gäller telegrafen är det läget som talar emot att ha det som besökscentrum. Det är inte riktigt på promenadavstånd och inte riktigt i blickfånget när man kommer till ruinerna utan det ligger på sidan om. Det har fungerat bra nu och det är vi glada för att det har funnits som ett alternativ nu så länge.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Roger Jansson, replik

Herr talman! Man kan tala om en god flax när champagnesparven flög in från havets botten i landskapsregeringens svalg. Jag vill säga att gårdagens evenemang var ytterst proffsig. Jag gratulerar landskapsregeringen till det.

Jag hade väntat mig i presentationen att få höra lite mer om samordningen av sjöfartsutbildningen, som kulturutskottet angav i gymnasielagen att var mycket viktig och vi var överens om det. Det står alltså under gymnasialstadiet att stödresurserna ska samordnas och sjöfartsutbildningens olika nivåer ska utvecklas. Det här får vi ingen bild av, inte heller under avdelningstexten eller under högskoletexten finns det någon beskrivning av det här. Gärna en kompletterande information så att vi vet någonting om tidtabellen åtminstone.

Vicelantrådet Britt Lundberg, replik

Herr talman! Ja, redan i årets budget har vi som mål att vi ska ha bolag klart för stödfunktionerna, vilket jag är ganska säker på att vi inte kommer att klara av att leva upp till. Vi har just förlängt arbetsgruppens mandattid till 1 mars av flera olika orsaker, främst den orsaken att vi har haft en ny rektor som projektledare, som samtidigt ska införa ett nytt periodiseringssystem och vara med i gymnasiereformen så det har varit svårt att få tiden att räcka till för projektet. Orsaken till att vi inte har skrivit det är att arbetsgruppen är mitt i sitt arbete och därför har vi inte heller velat skriva fast oss innan vi har kommit till beslut i arbetsgruppen. Det skulle också vara väldigt odemokratiskt att slå fast i arbetsgruppen exakt vad vi ska komma fram till. Målet är en sammanhållen utbildning från manskap till befäl, stödresurserna ihop, inga parallella utbildningar och att det ska vara ett öppet rör emellan, det blir som en profil inom gymnasieskolan och inom högskolan. Det blir ingen egen separat skola.

Ltl Roger Jansson, replik

Herr talman! Jo, vi var överens om att det skulle vara en samordnings- och marknadsföringsresurs. Bolagiseringen av stödfunktionerna är inte den viktiga delen av det här på något sätt utan det viktiga är att utbildningen ger en samordnad bild som kulturutskottet tydligt skrev. Jag blev lite bekymrad för svaret när ministern ägnade sig huvudsakligen åt att svara på någonting som jag inte frågade om, bolagiseringen av stödfunktionerna. Jag vill upprepa min fråga om samordningen av bilden utåt och naturligtvis verksamheten inåt mellan gymnasialstadiet och högskolan när det gäller sjöfartsutbildningen på Åland och ungefärlig tidtabell när vi kan se på hemsidor och annat att det här fungerar som en helhet för de studerande.

Vicelantrådet Britt Lundberg, replik

Herr talman! Jag har lite svårt att ge den exakta tidtabellen, det hänger ihop med en hel del som vi måste klargöra. Vi vill ha alla lärare som undervisar inom sjöfartsyrkesdelen under samma avtal för att de ska kunna jobba på båda nivåerna, det skulle vara en optimal samordning. Det är en del som är svår att sia om, hur lång tid det kommer att ta. Vi tänker oss också att det inte är så viktigt var man som studerande är lokaliserad, man kan vara högskole- och gymnasiestuderande tillsammans på en och samma utbildning och kurs. Nu handlar det om att vi måste få en planering så att vi faktiskt får ut maximalt av det så att det inte bara blir orden. Vi är verkligen i ett sådant skede just nu att det är ganska svårt att säga hur lång tid de olika delarna kan ta. Jag kan försöka strukturera upp lite mera och ni får be kulturutskottet att pressa lite mera ur mig än i tvåminuters repliker, annars får jag försöka komma tillbaka i ett anförande.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Ulla-Britt Dahl

Herr talman! Jag ska vara kort i denna sena timme. Att garantera grundutbildning för alla är av avgörande betydelse. Utbildning är varje människas rättighet och dessutom ett redskap för att uppnå sina framtida mål. Ändå finns det miljoner barn och vuxna i världen som inte har denna rättighet. Vi ska vara glada för det vi har. I och med utbildning får människor kunskap och färdigheter med vilka de kan hjälpa sig själva och förbättra sina levnadsförhållanden, t ex genom att delta i beslutsfattande.

Landskapsregeringen främjar i samråd med kommunerna, skolornas förutsättningar att nå de kunskapskrav som anges i den centrala läroplanen för grundskolan, bl a genom att stöda kommunernas fortbildningsarrangemang, handledning för skolledare och personal. En bra grundskola med bra ledare och tillräckliga resurser ger en bra grund för vidare studier.

Vi ser fram emot förverkligandet av den nya gymnasieutbildningen som blir två skolor istället för sju, Ålands lyceum och Ålands yrkesgymnasium. Gymnasieutbildningen ska vara med grundskolan som grund och ge de studerande kunskap och färdigheter som är förberedelser för högskolestudier och på gymnasieutbildningen baserade studier eller för att utföra självständigt yrke.

Sedan utvecklandet av Kastelholms kungsgård. Landskapsregeringen har för avsikt att utarrendera kungsgården vilket är bra. Nu står byggnaderna mer eller mindre och förfaller. Intresse torde finns att utveckla området med eventuellt boende. Det bör dock klargöras vad området får användas för, vilket är en mycket viktig aspekt. Vad jag förstår finns det många idéer runt det här området som skulle kunna förverkligas.

Det som gläder mig allra mest är att regeringen nu tagit upp pengar för ett besökscentrum i Bomarsund. Bomarsund behöver få en egen och tydlig profil som besöksmål och det kommer att höja områdets status och underlätta utveckling och marknadsföring. Bomarsundsområdet är naturvackert beläget på gränsen mellan fasta Åland och skärgården. Området är ur miljösynpunkt betydelsefullt med ett antal intressanta biotoper och sällsynta växtarter. En miljöinventering gjordes 1980-81 och resulterade i en rapport med rekommendationer om områdets skötsel. Den varierande terrängen och närhet till havet erbjuder många olika möjligheter till rekreation.

Målet bör vara att göra Bomarsund till regionens främsta besöksmål. Lämningar och historien kan inte skapas, men besöksmål med moderna faciliteter behöver skapas. Utställningen på besökscentret som museibyrån ska sköta behöver vara av hög kvalitet både vad gäller form och innehåll. Utställningen bör väcka nyfikenhet och nyfikenhet driver människor att gå vidare, att söka vidare både upplevelser och information. Jag kan också nämna i samband med det här att på Bomarsundsdagarna förra året kom det en svensk dam och frågade mig om det var kulisser som var uppbyggda. Då tror jag att man har väldigt dålig information om vad som finns i Bomarsund och vad som har hänt i Bomarsund. Det bör man ju få, och det får man i ett besökscenter med utställning, fotografier och vad utställningen mera kan innehålla.

Vicelantrådet Britt Lundberg, replik

Herr talman! Jag tänkte upprätthålla mig vid Kastelholms kungsgård. Det är väldigt viktigt om vi ska få någon som är intresserad av att göra något och utveckla och få igång något kring kungsgården, att vi inte begränsar oss till den yttersta gränsen så att man förlorar handlingsfriheten. Vi har också tänkt att vi inte ska styra vilken verksamhet som ska vara utan att man ska tillåta, att man får vara kreativ och komma med idéer på vad man tycker att man ska kunna använda byggnaderna och den här tomten till. Vissa begränsningar måste vi lägga eftersom det trots allt är en kungsgård som har stora anor. Jag har resonerat, utan att ha bestämt någonting, att exteriören på huvudbyggnaden skulle kunna vara intakt medan man interiört kunde släppa ganska fritt. Jag får återkomma.

Ltl Ulla-Britt Dahl, replik

Herr talman! Det är ju bra om det inte blir så mycket begränsningar för då finns det idéer. Det verkar finnas det, men blir det mycket begränsningar kan det vara svåra att genomföra.

Vicelantrådet Britt Lundberg, replik

Herr talman! Däremot finns det en alldeles unik byggnad där man har ystat ost en gång i världen. Den är väldigt, väldigt fint bevarad och den skulle jag gärna se att fortsättningsvis får vara bevarad. Det borde inte begränsa helheten utan snarare kanske berika att man har ett sådant intressant hus på tomten. Som sagt, målsättningen i mitt förslag är att det ska vara så öppet som möjligt och stimulera till att det ska finnas intresse. Om man verkligen ska våga investera gäller det att ge ett så öppet mandat och en så rejäl lång arrendetid så att man hinner betala åtminstone sina lån på det man har investerat.

Ltl Ulla-Britt Dahl, replik

Herr talman! Det låter bra hittills. Den lilla begränsningen på huset där man har ystat ost borde inte ställa något hinder i vägen.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Camilla Gunell, replik

Herr talman! Ledamoten Dahl i likhet med mig är mycket glad över Bomarsunds besökscentrum. Jag vet inte om jag hörde rätt, men ledamot Dahl sade att det ska handhas av museibyrån. I budgeten står det, tyvärr enligt mig, att Sunds kommun ska blandas in i det här och ha något driftsansvar för det. Det blir tre olika aktörer som ska ha med den här driften att göra, både museibyrån i någon mån, Sunds kommun och sedan privata aktörer. Vad anser ledamot Ulla-Britt Dahl om att Sunds kommun ska bindas upp med driften av besökscentret?

Ltl Ulla-Britt Dahl, replik

Herr talman! Jag har faktiskt varit med och sagt ja till att Sunds kommun skulle kunna åta sig driften till det här. I kommunstyrelsen ansåg vi att det var så pass viktigt att vi kunde åta oss driften för det, men naturligtvis kommer inte kommunen att sköta det här handgripligen, vi vet nämligen att det finns intressenter till det här. När jag pratade om museibyrån så då handlade det om utställningen. Museibyrån ska sköta utställningen, det ska inte Sunds kommun göra, för det är vi inte kapabla till. Inte någon har den kompetensen.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Camilla Gunell

Herr talman! Det är inte många kvar i salen och det är ett viktigt politikområde som fortfarande ska debatteras. Jag vill för min del också börja med att tacka för uppvisningen igår. Det var snyggt och väl genomfört, mycket professionellt. Jag vill tacka minister Lundberg och alla tjänstemän bakom den insatsen. Sedan skulle jag gärna önska att samma glöd och intresse som det fanns för champagnen också skulle finnas för utbildningspolitiken. Årets budget vad gäller utbildning är lite andefattig och man ser inte riktigt någon framtidstro och några större drag under hjulen vad gäller framtiden. Man måste komma ihåg att utbildningspolitiken är väldigt central för hela vårt samhälles utveckling och framtid. Utbildningspolitik måste hela tiden stå i samklang med näringslivet och arbetsmarknadens behov. Där ser jag tyvärr väldigt lite nyheter och väldigt lite visioner.

Väldigt fundersam är jag i år också över högskolan på Åland. Högskolan är skapad för att vara en motor vad gäller den här typen av utveckling, vad gäller innovationer och vad gäller att se till att Åland får den utbildade arbetskraft som vi behöver. Ännu en gång så är det nedskärningar inom högskolan på Åland. Man svälter ner skolan till ett budgetutrymme där de knappt kan existera. Ska man år efter år bara ligga och kämpa för att ha luft i lungorna har man inte kraft och möjligheter att utvecklas. Jag skulle gärna höra vad landskapsregeringen vill med organisationen överhuvudtaget. Svälta ut-systemet som man har vad gäller försöksstationen och annat är ett dåligt system. Man måste bestämma om den här verksamheten är viktig. Då måste man satsa på den, är den inte viktig, då måste man fasa ut det eller omstrukturera på något annat sätt.

Gymnasieskolans utveckling. Där är den stora utmaningen de kommande åren. Det är bra att lagtinget nu efter tre års vattentrampande ändå har kommit till beslut och nu är det förverkligande som gäller. Däremot finns det mycket att fundera vidare på vad gäller innehållet. En sak som jag har jobbat starkt på att få förverkligat var periodiseringen, men där tror jag att man måste från landskapsregeringens sida se över om det har lyckats såsom man hade tänkt. Jag tror att landskapsregeringen måste gå in och ta sitt ansvar och försöka styra upp det så att elever och lärare inte kommer i kläm, särskilt måste man se över det med tanke på yrkesutbildningens möjligheter. Det här är en sak som har goda och dåliga sidor, jag hoppas att det går att överkomma de barnsjukdomar som vi nu har sett. Jag tror att det kan behövas ett särskilt intresse och engagemang från landskapsregeringens sida för att få till det här på bästa möjliga sätt.

Vad gäller sjöfartsutbildningen upplever jag att det står samma sak i budgeten år ut och år in och det kommer inte framåt överhuvudtaget. Jag utgår från att utbildningsministern är lika frustrerad som jag att man inte kommer vidare i den här diskussionen. Det är väl två saker som man har diskuterat i åratal och det är att sjöfartsutbildningen både på gymnasialstadiet och på högskolan skulle profileras gemensamt så att man kunde få den tydligare och mera och bättre marknadsförd. Nu står det ingenting under högskolan vad gäller det här och om man alls kommer att ha någon samverkan med gymnasialstadiet.

Likaså har vi under många år sagt att sjösäkerhetscentret och kringfunktionerna med simulatorer och Michael Sars ska bolagiseras. Nu står det i budgeten att Michal Sars ska till trafikavdelningen. Det var något jag trodde vi tog beslut om redan 2008, men tydligen har ingenting hänt där heller. Jag har trott att vid den här tidpunkten skulle bolaget vara bildat och Michal Sars skulle skötas av bolaget. Det är tråkigt att det inte händer så mycket.

En annan sak som också har blivit att stampa på stället är att det står att man ska gynna entreprenörskap inom den gymnasiala utbildningen. Det är mycket viktigt. Jag har för min del talat varmt för att man borde ha Ung företagsamhet. Projektet som finns i hela Sverige och man har redan haft det i 30 år. När det gäller Ung företagsamhet har det visat sig efter dessa 30 år att 24 procent av Ung företagsamstuderande startar företag i vuxen ålder. Det är här är precis vad vi behöver. Sverige har fått 180 000 nya arbetsplatser på grund av Ung företagsamhet. I Göteborg går nu den som leder Göteborg & co in som ordförande för Ung företagsamhet, därför att det är så bra och så lyckat. Här finns en modell bara att ta hem och få till stånd ett samarbete mellan Ålands näringsliv och utbildningssektorn.

Det verkar vara en mycket klok elevrådsordförande som har mailat till ministern om att man ska ha en dator per elev. Väldigt klok. Jag har svårt att förstå den här satsningar i dessa ekonomiska tider. Några bärbara lånedatorer däremot kunde man gärna ha. Jag tittar gärna närmare på den här frågan i utskottet.

Vad gäller bildningsförbundet har vi en motion där vi anser att båda bildningsförbunden på Åland, ABF och Ålands bildningsförbund behöver behandlas lika. Det finns ingen orsak att diskriminera det ena framom det andra utan båda två borde få samma summa. Särskilt borde Ålands bildningsförbund det här året inte diskrimineras eftersom man har fått ny verksamhetsledare, verksamheten växer och expanderar och utvecklas på ett alldeles fantastiskt sätt och fler och fler medlemsföreningar kommer med.

Idag har jag lärt mig det att Åland är det enda landet i hela världen, kanske, men i alla fall ett av de få områden där vi har tre olika betygsskalor. Det borde man ta upp på ministernivå. Varför ska vi ha tre olika betygsskalor? En för 4-10, en för 1-5 och en 1-3. Den här typen av beslut av betygsskalor borde egentligen tas av parlamentet. Jag hoppas att man kan titta närmare på den frågan. Jag ber att få återkomma om Bomarsund.

Vicelantrådet Britt Lundberg, replik

Herr talman! Det kanske inte finns så många vackra fraser i utbildningsavdelningens budget i år och det har väl kanske sin grund i att året 2011 verkligen kommer att bli verkstad. Vi har massor som ska verkställas och genomföras. För den sakens skull betyder det inte att vi inte bedriver ett utvecklingsarbete utan hela året kommer att vara en enda stor utveckling. Framför allt parallellt med att hela gymnasiereformen ska genomföras så ska vi göra någonting som har släpat efter under de senaste 8-10 åren och det är elever med särskilda behov. Det kommer att bli en enorm insats att få det gjort. Parallellt med att periodiseringen ska genomföras, parallellt med att vi ska se över utbildningslinjerna på lång sikt, parallellt med att vi nu äntligen har öppnat upp mot att göra omvärldsanalyser inför de dimensioneringsbeslut som vi har fattat, som inte heller har legat riktigt bra i tiden. Det är ett enormt utvecklingsarbete och det fortgår.

Ltl Camilla Gunell, replik

Herr talman! Ja, det är bra att det blir verkställighet, att det blir tid för det nu. Man har låtit det gå så många år nu och saker och ting har bara diskuterats i slutna rum. Det är bra att lagen är tagen och att man nu går till verkställighet. Det är klart att det kommer att kräva både sin man och sin kvinna. Jag är för min del glad över att det satsas på elever med särskilda behov. Det är ett område som jag tycker att är mycket lämpligt att utveckla i samband med den nya gymnasieskolan. Det är nu som man kan lägga grunden för nya strukturer.

Vicelantrådet Britt Lundberg, replik

Herr talman! När det gäller nyföretagsamhet och företagare så besökte jag nyligen Enköpings kommun som har utsetts till årets nyföretagarkommun i Sverige och det visar sig att vi har mycket högre takt, eller minst jämförbar takt med tillväxten av nya företag på Åland mot Enköping. Vi behöver definitivt inte skämmas när det gäller nyföretagsamhet och jag tror inte heller att vi behöver ta någon annans modell. Det faktiskt blomstrar på Åland och handelskammaren gör ett strålande arbete i samarbete med våra skolor, men bra kan alltid blir bättre. Jag tycker ändå inte att vi hela tiden behöver säga att Åland är dåligt och att man hittar en modell på en flashig hemsida som är väldigt mycket bättre.

När det gäller elevbedömningen så pågår också diskussioner och det är ett arbete som har pågått väldigt länge, för man har haft så stora diskussioner och så stor oenighet på fältet om vad som är klokast för våra ungdomars framtid. Det är också någonting som vi med våra ganska begränsade resurser ska hinna koncentrera oss på. Vi kommer också under året att komma med nya bedömningsskalor och vi kommer också att föra den här diskussionen på nordisk nivå, men vi tror inte att vi kommer att nå till mål med det.

Ltl Camilla Gunell, replik

Herr talman! Elevbedömning är en annan sak och det hoppas jag också att man jobbar med, men de facto att man har tre olika betygsskalor och att det beslutet borde tas av ministern, kanske t o m här i salen. Vad gäller utbildningspolitiken så fast det är verkställighet 2011 måste det ändå finnas en drive framåt. Det måste vara fokus på innehållet i utbildningslinjerna och vad som ännu ska hända. Jag förstår också att elever med särskilda behov kommer att ta mycket kraft, men det kan inte vara det enda utvecklingsområdet. Jag hoppas att ministern återkommer vad gäller högskolan på Åland.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Danne Sundman

Herr talman! Jag ska prata mest utbildning och inte så mycket champagne, men jag vill förstås nämna denna stora händelse som gick av stapeln igår när den presenterades för världspressen. Hela projektet har efter en lite stapplande start kommit på rätt och man gör nu på rätt sätt genom att dra nytta av ekonomin det här kan ge och framför allt PR. Man kan bara ana följderna av all publicitet som kommer sig av det event som gick av stapeln igår. Inom obunden samling, vi kan inte ta äran för det här, men vi är omåttligt stolta över att vår viceordförande Christian Ekström var den som greppade flaskan och tog upp den från botten. Det är ytterst glädjande för oss att det här sätter en helt annan fokus på dykturismen och dykturismens potential, som vi har pratat om många gånger. Nu är det kanske överst på mångas agenda, det som tidigare tyvärr inte har mötts av så stor entusiast som vi tycker att det borde ha gjorts, eftersom vi har insett potentialen av dykturismen. Nu pratas det om förverkligande av dykpark och det finns initiativ vidare, läste jag häromdagen, att man aktivt har tagit det. När det gäller dykturismen finns det ännu 200 outforskade vrakindikationer i den åländska skärgården. Det finns en massa kända vrak som är rätt så intakta. Åland har en otrolig skatt när det gäller dykturismen och dykturismen är redan idag väldigt betydelsefull och kan ytterligare utvecklas. Det är kanske den, förutom den stora PR-effekten, bästa effekten.

Nå, nu över till utbildningspolitiken. Om ministern tänker återkomma beträffande högskolan lämnar jag högskolan, men jag vill prata lite grundskola och gymnasialstadium. När det gäller grundskolan så har jag ganska många utvecklingstankar. Vi har en fantastisk fin skola på Åland, vi har små skolor med kompetenta lärare där lärarna känner alla elever personligen, det är något fantastiskt. Däremot går utvecklingsarbetet i grundskolan lite trögt när det gäller att anpassa sättet att undervisa och ta del av ny teknik. Just nu håller man på och snickrar ihop en ny läroplan en våning ner och det är ett jätteviktigt arbete som genomförs just nu.

Samhället, för de ungdomar som idag börjar i grundskolan, har ändrats när de går ut skolan. Det har redan idag ändrat så att kunskapen inte längre än någonting som är unikt, som bara finns på vissa platser och hos vissa personer utan kunskap är verkligen allmänhetens egendom i och med att man i fickan har all världens kunskap snart. Det här har jag pratat om i tio års tid, men nu börjar det bli verklighet. Nu har alla en mobil där man har tillgång till allt från Google till Wikipedia och sociala media och man har sitt personliga nätverk och alla sina vänner i fickan. Man kan fråga och ta reda på. Därför är inte korvstoppning, alltså kunskapsinmatning i eleverna, så viktigt längre, fast skolan bygger ganska mycket på att man ska kunna floderna, var de är, hur långa de är och vad de heter. Egentligen behöver man bara veta att det finns floder, vatten som rinner i diken, sedan kan man ta reda på resten på några sekunder, eller kungar, presidenter osv.

Man kan koncentrera sig på andra värden i grundskolan i större utsträckning. Här är man väldigt styrd av Pisa-undersökningen. Med den metod som Pisa-undersökningen visar är t ex Finland väldigt långt framme och också Åland, medan Sverige är en bit bakom. Då frågar man sig om det är rätt saker som Pisa mäter? Jag har sagt det en längre tid, jag sade det på Island 2003 inför nordens samlade utbildningselit och då ruskade många på huvudet. Jag tycker inte att Pisa mäter rätt saker. Det som den svenska skolan är bra på är social samvaro och att man kan tala inför folk och att man redan som ung person kan få ledaregenskaper. De mjuka värdena som svenska skolan har satsat på kan man lägga in mera i vår skola också, eftersom kunskap finns i fickan på alla. Här skulle jag gärna se en annan utveckling av grundskolan.

När det gäller ny teknik så börjar först nu lärplattformen Fronter ta fast i alla grundskolor, man börjar använda den på allvar nu. Från och med det här året ska den mer eller mindre vara införd överallt, men det är väldigt olika, en del skolor är väldigt långt framme. Man kan där jämföra läraren med skogshuggaren, först hade läraren bara en flintyxa, sedan kom man på att man kan tillverka en såg, sedan kom man på att man kan sätta motor på sågen och sedan skaffade man sig en skogsprocessor. I dagens skola kanske man eventuellt börjar tänka på att skaffa sig motorsåg. Man ska se ny teknik som ett verktyg för läraren att göra mera för eleven så länge eleven går i skolan. När det gäller grundskolan tycker jag i likhet med ltl Gunell att man kunde ha en diskussion om det här i lagtinget i form av ett meddelande eller något sådant. Jag tror att det finns många funderingar och idéer, som landskapsregeringen kunde ta med sig i arbetet.

När det gäller gymnasialstadiet är det för väl att vi har fått reformen sjösatt. Den blev faktiskt helt enkelt vad vi inom obunden samling önskade, två skolor, de praktiska skolorna slås ihop till en och lycéet får i princip vara kvar. Där önskar vi bara lycka till med genomförandet av reformen. Viktigt där är att man på sikt kan se att det blir synergieffekter, att man får mer utbildning för mindre pengar, att det inte stannar i den utökade nivån, som man nu föreslår i det här budgetförslaget. Det är väldigt viktigt att man på sikt ser inbesparingar. Det säger man, men om det inte genomförs så blir de aldrig av.

Till sist vill jag beröra två saker till, jag kan redan nu säga att vi har bytt talman och han har inte samma klocka så jag kan gå över tiden lite. Det här med en dator per elev har vi en motion om. Motiveringen känns lite 1990-tal, att köpa en dator till varje elev. Vad man riktigt har för tanke bakom det, varför man gör det, känner jag inte i detalj till, jag kommer att ta reda på mer i finansutskottet, men det känns som om man köper ett elektroniskt anteckningsblock. Istället för att skriva på papper så skriver man på datorn. Jag tror att resurserna kunde användas på ett annat sätt om man ville uppnå en viss utveckling. Till det här borde man satsa på att införa lärplattformen Fronter till fullo i lycéet, där det visar sig att man är allra sämst på att använda Fronter. Enligt inloggningsstatistik är lycéet långt bakom andra gymnasialstadieskolor.

Man borde också göra en satsning på lärarnas kompetens när det gäller Fronter och sociala medier, som kommer mer och mer inom utbildningen. Det finns många Facebook-applikationer som används av lärare idag, men där blir en klyfta mellan dem som kan och dem som inte kan och då måste man satsa på lärarens kompetens. Det är nog bättre än att köpa en dator till varje elev. Det kan te sig konstigt att jag är skeptisk till det här, men jag tror att man är för sent ute om man ska göra någon nytta med en dator till varje elev. eftersom tillgången till datorer inte är ett problem mera för dagens ungdomar, däremot är tillgången till skolan över internet via Fronter viktigt.

Med Fronter öppnar sig en hel värld av möjligheter när skolan blir virtuell och interaktiv. Man kan individualisera utbildningen på ett helt annat sätt. Läraren får ett fantastiskt verktyg för interaktivitet med elever, för samarbete, kommunikation, presentation osv. Det ger betydligt större möjligheter att satsa pengarna på det, på kompetensutveckling och införa Fronter än att köpa en dator som kanske leder till att eleverna inte är uppmärksamma på lektionerna utan sitter och chattar med varandra. Inte vet man vad det kommer för problem med det. Nämnda elevrådsordförandes alla funderingar miljöbelastning osv., teknisk support, det vet man inte var slutar. Man borde fundera över det här.

Till sist vill jag beröra, det återkommer i budgeten på flera ställen, entreprenörskap. Man pratar om det på näringsavdelningen, skolan, inom utbildningsavdelningen finns en skrivning. Vad är entreprenörskap? En viktig sak som vi föreslår i en motion är att när man lyfter studiestöd ska man få jobba samtidigt i större utsträckning. Entreprenörskap är sist och slutligen ingenting annat än hårt arbete. Det finns ingen entreprenör som har suttit med fötterna på skrivbordet och blivit entreprenör. Det är hårt arbete och då måste man tidigt lära sig vad hårt arbete innebär och att arbeta hårt. Det kan man göra under studietiden och då uppmuntrar man entreprenörskap. Det kan bli entreprenörer som får arbete. Idag stävjar man det genom att ta bort studiestödet. Det är inte bra tycker vi. Man borde kunna leva på att höja den gräns som cirkuleras i 21 paragrafen LL om studiestöd så att man i större utveckling tillåter ett entreprenörskap, hårt arbete under studietiden. Det är i stort sett det jag tänkte säga, de två motionerna, nr 39 och 37 som vi har under det här området, bland annat.

Ltl Åke Mattsson, replik

Herr talman! Det var ett bra anförande som ledamot Danne Sundman höll och med mycket lovvärda tankar om inlärning och hur man går framåt. Vad jag reagerade på var att man generera lite när det gällde skolvärlden, men längre fram framkom det ganska tydligt att man separerade det. Det finns olika nivåer i skolorna och framför allt Fronter kommer att ändra väldigt mycket framöver. För den skull så är det viktigt vid inlärning att man håller fast lite vid det gamla, det är som att bygga hus, inlärning är som första gången du tänker en tanke är det som om att hugga dig fram genom skogen. Ju fler gånger du tänker desto tydligare blir det och till slut så blir det en motorväg. Det är olika kopplingar. Det är nycklar som du ska lära dig var de passar in osv. Därför måste lite utantill läsning och gamla inlärningen finnas kvar, att man ifrågasätter vad man håller på med, men det finns anledning till det. Det visar också att man är bildbar inom andra områden om man får grunden, hjärnan, att fungera och få synapser att gå rätt väg.

Ltl Danne Sundman, replik

Herr talman! Jo, nu blev det ganska tekniskt. Inte förespråkar jag en skola helt utan inlärning, jag menar att man kan minska på djupet på kunskapen, eftersom kunskapen finns i fickan på alla, men bredden ska man inte minska på. Man ska gå från falukorv till knackkorv kanske när det gäller korvstoppningen och ta in andra förmågor som är jätteviktiga, som den svenska skolan är bra på. Skulle man ha en Pisa-undersökning som mäter sådana värden skulle den svenska skolan vara bäst i världen medan den nu framstår som dålig. Jag tycker inte det om man jämför. Det kan hända att en elev som har gått i den svenska skolan inte kan alla floder lika bra och inte har den stora kunskapsmängden i sitt huvud och inte sina synapser på rätt. Det behöver man inte idag, de finns i fickan. När det gäller individualisering och de möjligheter som Fronter ger så är det viktigt att ta vara på de speciellt begåvade barnen också. Det största handikappet idag är om du har hög IQ, inte om du har låg.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Fredrik Karlström

Herr talman! Jag kunde inte låta bli och gå in på lagtingets hemsida och kolla vilka motioner jag har lämnat in en gång i tiden. För 2005, 9 mars, skrev jag en motion som jag vill läsa upp en del av: ”Dykturismen besitter stor potential att utvecklas på Åland. Åland har många objekt att erbjuda för dykturisterna att dyka på och säsongen sträcker sig utanför ”de sex gyllene veckorna”. En möjlighet att erbjuda något extra för dykturisterna skall vara att anlägga en marin dykpark. En sådan anläggning..”, ja ni kan läsa den själv, det är motion nr 9/2004-2005. Den förföll på grund av nyval, det är typiskt, den har inte ens behandlats i lagtinget. Nu är den ganska aktuell igen så jag måste lämna in den en gång till så kanske jag får upp den på bordet på riktigt igen.

Det var inte det jag skulle prata om den här gången, jag tyckte att det var lite humor bara. Jag sällar mig också till dem som tycker att det är fantastiskt härligt med champagnefyndet och vi ska förvalta det på absolut bästa sätt och försöka hitta sätt så att det lever kvar lång tid framöver.

Under det här momentet som vi pratar om nu, kultur- och utbildningsavdelningen har jag några grejer jag vill ta upp. Sidan 123 tänkte jag skriva en liten notis om. Jag ställer mig frågande till varför man har valt att ha ett skilt moment för Understöd för konst- och kulturundervisningen. Man väljer från landskapsregeringens sida att bevilja pengar till föreningen Alandia String och Bild- och formskolans verksamhet. Det är jättebra och jag har ingenting emot det, men det kanske borde gå under kulturdelegationen istället för att landskapet Ålands budget riktar stöd till så speciella föreningar. Det finns säkert många andra föreningar som skulle vilja ha stöd direkt ur landskapets budget och jag tycker att det inte passar sig. Det får kulturministern gärna utveckla.

Sedan till några motioner under det här kapitlet. Jag kan börja med Sund. Då kommer vi till Bomarsund och det som det bl a har varit lite skriverier om i tidningen. Det här tangerar ärendet näringspolitik. Jag hör väl till dem som är lite småskeptisk till om vi verkligen kan bygga ett besökscentrum, men jag tänker inte arbeta emot det. Däremot tycker jag definitivt att det ska vara ett samhällsfinansierat café där som konkurrerar med befintliga företagare och entreprenörer i området. Om man verkligen vill bygga ett besökscentrum för att lyfta fram förträffligheten med Bomarsund må man göra det, men istället borde man utöka utställningsytan och uppmuntra de besökare som kommer dit att besöka något av de caféer eller restauranger som finns i närheten. Det här är ett typiskt exempel där man pratar gott om att man ska vara för företagsamhet, men sedan konkurrerar man med de befintliga på ett ganska ojust sätt. Därför har jag skrivit finansmotion nr 49 där klämmen lyder som följer: ”Centret kommer inte att innehålla ett café, gästerna hänvisas till caféer och restauranger i närområdet”. En viktig motion även om den är ganska liten, men principiellt viktig. Politiker ska inte hålla på och konkurrera med entreprenörer i onödan.

Jag kan stanna kvar i Sund och gå över till Jan Karlsgården, Jan Karlsgårdens värdshus. Jag har lämnat ni en finansmotion nr 76. Jag gillar inte riktigt hur man har hanterat det här. Förra året bjöd man ut Jan Karlsgårdens värdshus på upphandling, med de förutsättningarna som fanns då. Det var säkert många som bjöd på det och säkert var det många som valde att inte bjuda på det på grund av att byggnaderna och utrustningen var i det skick de var.

Ett år senare bestämmer man sig för att renovera köket, Jan Karlsgården och dess innehåll. Det får man kanske göra om man vill, men då måste man göra upphandlingen på nytt. Det här är inte heller ett just sätt av landskapsregeringen att bedriva näringspolitik på. Det är okey om man vill renovera anläggningen för 220 000 euro, men då anser jag att man måste bjuda ut värdshuset på nytt så att alla har chans att bjuda på det på samma villkor, förutsättningarna har förändrats. Därför skrev jag finansmotion nr 76 som går ut på att man efter att man har fixat till restaurangen, ska bjuda ut anläggningen på nytt.

Inkomstgränsen för studiestödet tog ledamot Danne Sundman upp så det tänker jag inte gå in på, men det är en viktig motion för att uppmuntra till entreprenörskap och arbete bland unga.

Sedan går jag till finansmotion nr 38, som handlar om att man borde samordna bildningsarbetet. Vi pratar om att göra strukturella förändringar och vi ska göra saker och ting smartare och mer ekonomiskt och inte utnyttja resurser dubbelt osv. Här är ett typiskt exempel på vad vi gör idag. Det erbjuds samma sak på flera olika samhällsfinansierade organisationer och institut. Det finns två stycken bildningsförbund som många gånger erbjuder samma sak. Det erbjuder samma sak som öppna högskolan, Medis och alla administreras skilt och alla har en egen organisation och på det sättet blir det ganska dyrt. Medborgarna har ganska mycket att välja på, men mycket av sakerna görs dubbelt. Därför föreslår vi i finansmotion nr 38 att landskapsregeringen under året kommer att genomföra en strukturell förändring inom bildningsarbetet där administrationen av densamma ska skötas av en organisation. På det sättet minskas inte utbudet, möjligheten för ålänningarna att bilda sig, utan det sköts bara på ett smartare sätt, mer ekonomiskt och på ett effektivare sätt.

Det var de finansmotioner som jag hade och jag avslutar där, herr talman!

Ltl Torsten Sundblom, replik

Herr talman! Jag var ute och kom in precis när ledamot Karlström pratade om marin dykpark. Då kom jag att tänka på Storklubbs fastighet. Ledamot Olof Erland har i talarstolen sagt att ett dykcenter skulle passa där och det håller jag med om. Ledamot Karlström, titta lite på Storklubbs sjöbevakningsstation, där blir det ingen verksamhet så det finns säkert möjlighet för landskapet att ta över den. Där skulle det kunna finnas möjlighet att göra ett dykcenter, vad som helst. Det ligger också många vrak i de områdena, som skulle vara attraktiva att dyka på.

Ltl Fredrik Karlström, replik

Herr talman! Det är lustigt att vi diskuterar en hemställningsmotion från 2005, som har förfallit på grund av nyval. Det är helt rätt, det här är någonting som landskapsregeringen ska jobba vidare med. Naturligtvis ska inte landskapregeringen driva ett dykcenter eller stå som driftsentreprenör bakom det här. Man ska se till att det finns vatten att vara på och göra det i samråd med de befintliga aktörerna, som finns inom den här branschen. Man kan också göra dyk- och räddningsövningar här och man kan sänka gamla fartyg och flygplan och göra ett helt marint upplevelseområde. Det här var en motion som skrevs 2005, skulle man ha antagit den då kan jag garantera att den hade varit välbesökt efter champagnevraket, som vi har sett nu under vintern. Nu tar det några år tyvärr innan det här eventuellt blir verklighet. Det var bara en ”vad var det jag sade”-motion för sex år sedan.

Ltl Torsten Sundblom, replik

Herr talman! Kanske det går att genomföra någonting så vi ska inte glömma bort det.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Ulla-Britt Dahl, replik

Herr talman! Ledamot Karlström nämnde om samhällsfinansierat café. Det är väl samhällsfinansierat om man tänker på byggnaden, men den entreprenör som kommer och ska sköta om caféet får naturligtvis betala hyra. Det är inte kommunen som ska sköta om det här på något sätt. Jag är övertygad om att det här blir ett komplement till de företagare som redan finns där.

Ltl Fredrik Karlström, replik

Herr talman! Här delar vi inte samma uppfattning. Jag är helt övertygad om att de befintliga caféerna kommer att få det ganska svårt att få ett besök till om man just har ätit på en nybyggd caféinrättning. Bygg besökscentret om ni anser att det är så viktigt, men bygg inte ett café i det, det är ganska dyra investeringskostnader för bl a maskiner. Billigare blir hela konceptet om man tog bort café och restaurangavdelningen och istället uppmanade folk att besöka de befintliga, som har investerat i samma maskiner, samma utrymmen med skattade egna pengar. Där konkurrerar man tyvärr med de befintliga entreprenörerna om man genomför det här.

Ltl Ulla-Britt Dahl, replik

Herr talman! Tyvärr har jag inte riktigt samma åsikt. Ingen av de tidigare entreprenörerna har satsat på caféverksamhet, de har satsat på mat och det är inte tänkt att det ska finnas mat i besökscentret.

Ltl Fredrik Karlström, replik

Herr talman! Ja, det finns säkert delade meningar om det också. Enligt de uppgifter som jag läste i tidningen var de ganska upprörda över att det skulle konkurreras med deras skattade pengar. För enkelhetens skull, låt näringslivet investera och vara med och bygga lite också och kanske det byggs upp ett café på privat initiativ om behovet verkligen finns. Satsa istället skattepengarna på att bygga en utställningshall och göra innehållet i besökscentret attraktivt istället för då kanske det gynnar hela området. Tyvärr tror jag att ett samhällsfinansierat café där snedvrider konkurrensen. Är det för få som bjuder på det får man tillgång till hela den marknadsföringsapparat som besökscentret ger utan att man betalar för vad det är värt. Då är det enklare att man bara finansierar det som samhället ska sköta och sedan får privata ta den kommersiella byggnaden.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Camilla Gunell, replik

Herr talman! Jag måste protestera när ledamot Karlström rör ihop det fria bildningsarbetet med öppna högskolan och råddar ihop allting till en enda hög. Det är faktiskt helt olika saker. Öppna högskolan är akademiska kurser medan både Medis och bildningsförbundet är fritt bildningsarbete. Att vi politiker ska stå här och bestämma att bildningsförbunden som är egna juridiska personer ska trumfas ihop är ett övergrepp mot valfriheten, mot föreningsfriheten. Det är som att regeringen skulle bestämma att vi har för många oppositionspartier, nu bestämmer vi att obundna, frisinnad samverkan och Ålands framtid skulle bli ett. Det har ni ingenting att säga emot, nu bestämmer vi det.

Ltl Fredrik Karlström, replik

Herr talman! Nu är ledamot Gunell ute och cyklar. För det första så är det klart att jag inte kan bestämma att de ska slås ihop, det håller jag med om. Däremot kan vi bestämma om vi ska ge dem bidrag eller inte. Låter vi bli att bevilja bidrag från den här salen förmodar jag att de inte har råd att finansiera sig själva och då måste de göra något drastiskt och kanske slå sig ihop. Det är det jag säger i den här motionen också, det erbjuds samma sak på många olika ställen. Håll med om att det erbjuds samma sak på bildningsförbunden som på Medis. Håll med om att det är dubbla, t o m trippeladministrationer som gör samma sak, eftersom vi har två bildningsförbund. Jag tänker inte tvinga någon att gå ihop, men däremot skulle jag vilja tvinga bildningsarbetet att skötas under en och samma administration från landskapsregeringens sida.

Ltl Camilla Gunell, replik

Herr talman! Det låter som om ledamot Karlström inte har varit på så många kurser som har ordnats av bildningsförbunden, Medis eller öppna högskolan. Det är faktiskt så att för väldigt många människor i vårt samhälle är det här en otroligt betydelsefull verksamhet. Det är en skyldighet vi har att upprätthålla det livslånga lärandet. Det är det som det här betyder. För många som går på bildningsförbundens verksamhet är det redan en hög tröskel att gå till Medis och att gå till öppna högskolan är något helt annat. Man kan inte röra ihop det här till en enda soppa. Att inte bevilja medel är samma sak som att svälta ut. Då kan regeringen också bestämma att oppositionspartierna inte ska få något partistöd längre och därigenom tvinga dem att gå ihop bakvägen.

Ltl Fredrik Karlström, replik

Herr talman! Jag vet att det här är en känslig fråga. Det finns två bildningsförbund på Åland, det ena har centerpartistiskt ursprung och det andra har socialdemokratiskt ursprung och det är klart att om man rör de innersta nerverna i organisationen tar det lite ont. Jag förstår det, men det är trots allt, även det som jag pratade om i förra kapitlet, vuxna människors fritidssysselsättning till stor del. Hur mycket av det ska vi sköta gemensamt via skattesystemet. Det här är kanske en sak som vi kunde titta på och eventuellt göra lite mer kostnadseffektivt. Dubbla organisationer och ibland tre, som mest fyra organisationer, som många gånger gör samma sak. Jag har ingenting emot att folk vill utbilda sig på sin fritid och det är säkert jättebra, jag kan också erkänna att jag är dålig på att besöka dem. Ska vi göra strukturella förändringar behöver vi titta på alla områden även de som är känsliga i den innersta kärnan i vad partierna och ledamöterna står.

Talmannen

Replikskiftena är därmed avslutade.

Ltl Åke Mattsson

Herr talman! Jag tänker beröra Bomarsunds besökscentrum. Förra perioden när jag satt i opposition, var jag ganska kritisk till socialdemokratiska representanterna när de diskuterade Bomarsunds besökscentrum och nu när den regering som jag sitter med i tar upp samma sak tänker jag inte sitta tyst heller. Jag har samma kritik som jag hade då, jag ifrågasätter ändamålet med ett besökscentrum där om det blir all den effekt som man uttalar sig om. Jag har själv erfarenhet av turister som har besökt Bomarsund, framför allt svenska, men också finska, där man står helt frågande, vad har det varit där och vad finns det där. Mera frågande blir de när man förklarar vad det var tänkt att bli och hur vi har behandlat det här.

Som jag ser det så är det här en rysk militärbas från mitten av 1800-talet som var en dinosaurie redan då. Vi har ju provat på dinosauriepark i Västerhamn och det var ingenting som drog folk, när det inte fanns naturligt av det. Bomarsund var dålig redan när det började byggas, den klarade inte anstormningen ifrån engelsmännen och fransmännen. I efterbehandlingen av den har man sålt bort stora delar av den till Helsingfors, sålt tegel osv. Man har också byggt mycket hus på Åland med material därifrån och rivit ner det som fanns kvar av den. Därefter har vi byggt en väg rätt genom hela området. Nu tycker vi att vi ska dra hit turister från Frankrike och England för att visa hur vi behandlar våra fornlämningar, vår historia.

Det kan vara två sidor av det. Vi är faktiskt en av de få i världen som uppskattar de gamla ryska militärbaserna, det här har inte så mycket med åländsk historia annat än när det gäller vår demilitarisering, men är det rätt väg att gå framåt? Jag har varit kritisk och ifrågasättande och jag är det fortsättningsvis. Tack!

Ltl Ulla-Britt Dahl, replik

Herr talman! Jag vill påstå i alla fall att det är en del av vår historia. Att det inte finns så mycket kvar har varit dumhet många gånger och när man har byggt en väg rakt igenom. Vi måste komma ihåg att demilitariseringen började med ryska militariseringen. Det finns en hel historia som man i besökscentret kan berätta om. Tänk, när det kommer turister och frågar om det är kulisser som man har satt upp, nog är informationen ganska dålig då. Vad hjälper det att vi trycker broschyrer som visar att det finns ruiner i Bomarsund? Det gör ingen nytta överhuvudtaget utan hela historien ska komma fram.

Ltl Åke Mattsson, replik

Herr talman! Det är utomordentligt bra och det håller jag med om, att det här är viktig historia för oss, men vi pratar om besöksnäringen. Far man runt i världen och tittar på vad som finns så finns det borgar från 1100-1200-talet om man vill se på sevärdheter. Som turistsatsning ifrågasätter jag besökscentret. Kommer det verkligen hit en massa folk från Frankrike och England för att titta på det här? Ryssarna är knappast intresserade av att komma hit och titta på sitt nederlag. Det kan ju finnas några av dem också, men det kanske inte är deras grej. Är det här den stora turistsatsningen? Det känns som om man försöker ha en djurpark där man inte har annat än bilder på djur. Det här viktiga finns det inte kvar av. Visst är det viktigt för våra barn och barnbarn att vi håller historien kvar och håller den vid liv, men kommer det att dra folk hit. Det är det som jag är osäker på.

Ltl Ulla-Britt Dahl, replik

Herr talman! Tanken är naturligtvis att man ska kunna utveckla Bomarsund vidare, man ska inte bara placera besökscentret där. Man ska kunna utveckla det vidare, med företagsverksamhet. 2011 kommer det att spelas teater uppe vid Långviken. Det här är inte bara ett besökscentrum, det fordrar mera faktiskt, men med det kan man jobba med företagsvärlden.

Ltl Åke Mattsson, replik

Herr talman! Absolut att man kan jobba vidare på det, men var vi har vår historia och var vi har vår kultur är runt Kastelholm. Det går alldeles utmärkt när turisterna kommer att man viker in vid Kastelholm, Jan Karlsgården. Man bygger ett besökscentrum där, det är jag positiv till och det är något helt annat. När man far därifrån, efter att man har fått informationen om Bomarsund, så far man vidare och tittar på Bomarsund och har historien med sig. Man behöver inte bygga besökscentrum, dessutom mitt i smeten, utan det kan byggas på ett annat ställe. Det kan vara ett sätt att komma framåt.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Roger Jansson, replik

Herr talman! Jag ska inte replikera så mycket om det här besökscentret. Jag hör också till dem som bra hade kunnat bygga det tillsammans med telegrafen på Prästö. Vi har genom årtiondena diskuterat detta, bland annat i självstyrelsepolitiska nämnden. Man har varit helt överens om att det inte är kriget som vi firar, utan det är resultatet av nordens största krigsinvestering på 1800-talet, som kom att bli i den västra utposten i det stora ryska riket och Åland. Genom Parisfreden efter Krimkriget blev det Nordens största fredscentrum i samband med resultatet och det är det vi vill visa. Just att det 1856 skrevs fredsavtal i Paris efter Krimkriget blev starten för vår demilitarisering och senare neutraliserade stat. Det är helt unikt.

Ltl Åke Mattsson, replik

Herr talman! Enligt de anföranden som jag har hållit idag är jag före detta biodlare, jag är månskensjordbrukare och turistföretagare. Jag har sett reaktionen från turisterna när de besökt Bomarsund, de känner sig lurade även när man förklarar vad det är. Jag tror inte att det blir någon anstormning med turister för att titta på det här. En manifestation över självstyrelsen, om det är det vi talar om, är något helt annat och demilitariseringen och den biten är en viktig sak. Man känner sig lite lurad, det finns ingenting kvar av det här. Om vi vill berätta vår historia behöver vi inte ha ett besökscentrum där, det kan vi ha någon annanstans.

Ltl Roger Jansson, replik

Herr talman! "hörs ej, mikrofonen ej påslagen". Dessa lämningar av krigsmonumentet är inte särskilt imponerande. Det intressanta är att berätta vad det resulterar i, den här enorma satsningen som Ryssland och tsaren gjorde här på Ålandsöarna, vad det sedan resulterade i ur fredssynpunkt, med freden i Paris. Intresset i Finland är väldigt stort och intresset bland dem som kommer hit och studerar demilitariseringen och neutraliseringen internationellt är också stort att få se, så att säga, orsaken till att det blev som det blev med den åländska demilitariseringen och neutraliseringen.

Ltl Åke Mattsson, replik

Herr talman! Det är otroligt bra och det finns tydligen en enighet både från regeringen och från oppositionen att den här ska byggas. Finns det turister och finns det intresse att komma och besöka det så är det bra, har jag fel så är det väldigt positivt och en bra sak för Åland, om det finns ett intresse, fast jag har stora farhågor där. Är det angeläget i det här läget att komma med den här investeringen, när vi möjligen är på väg ur en lågkonjunktur. Det är det som jag ifrågasätter.

Talmannen

Replikskiftena är därmed avslutade.

Ltl Camilla Gunell

Herr talman! Jag vill också gärna tala om besökarcentret i Bomarsund. Precis som i går när champagnen öppnades och Åland för en gångs skull var, vilket sker väldigt sällan i vår historia, i blickfånget för hela världen, vi hade hela världens blickar på oss, då måste man ta vara på det ögonblicket. Samma var det 1854 när man bombade anläggningen i Bomarsund. För ett ögonblick var Åland i världens blickfång. Det är väl det vi ska ta fasta på. Den svenska tiden var visserligen också intressant, men nog var Åland en ganska liten och stillsam avkrok i det svenska riket på den tiden. Kastelholms slott var en jaktstuga kan man väl säga, för den svenska kungen.

På det sättet var det en helt annan dramatik och brytpunkt i historien när det som hände i Bomarsund skedde, om vi ska bygga på det som är speciellt för Åland när det gäller att ta hand om turister, om vi ska ha någonting som vi kan visa upp som har en bärkraft, som är så unik att ingen annan har det i hela världen. Det är det som experterna säger inom turismområdet, att man ska bygga på det som är alldeles speciellt för en själv. Det här ögonblicket i historien har vi på Åland så det borde vi lyfta fram. Det är i alla fall min drivkraft bakom för att ha jobbat för ett besökarcentrum i Bomarsund. Att jämföra det med någon slags dinosauriepark i Västerhamn är nästan ett skamgrepp. Det här är startskottet för det som är Åland idag, med det som är unikt för Åland, demilitariseringen och neutraliseringen, fredens öar och självstyrelsen. Det är också ett sätt att visa på Skarpans, den första staden och hur den hade sett ut under den här tiden.

Jag är mycket glad över att man nu har återupptagit projektet och att Bomarsund kanske får det efterlängtade besökarcentret. Vi ska komma ihåg att redan idag, fastän det bara är ruinerna där, så besöker nästan alla grupper och bussar Bomarsundsområdet. I dagsläget kan de inte ens gå på toaletten. Det finns ingen infrastruktur i det här området som är tillräckligt. Det är en oerhört viktig sak att bygga vidare på det här.

Vi jobbade väldigt intensivt med det under förra mandatperioden. Jag ledde en kommitté, som hade det här som särskilt uppdrag. Mycket av förarbetet som gjordes kunde vi finansiera med EU-pengar. Vi gjorde också en studieresa till Skottland, till flera olika besökarcentrum, bl a till Culloden Battlefield i norra Skottland. Där finns ingenting, här finns i alla fall ruiner, där fanns bara åkrar, men på den platsen hade det varit ett speciellt ögonblick i historien. Det var ett krig på slagfältet och på det hade man byggt en historia. Det är det Bomarsunds besökarcentrum ska användas till, att berätta historien om Åland, att berätta historien om vad som hände på ruinerna. Då får man en helt annan bild av vad som skedde där. Jag vet inte om ni minns när Graham Robins första gången presenterade animationer av hur det hade sett ut och hur det gick till. Det var en stor upplevelse för många att få det visuellt visat. Jag tycker att det är viktigt att gå vidare med projektet.

Det som jag är lite tveksam till och som jag verkligen ber att landskapsregeringen skulle överväga igen är hur det här ska skötas och drivas. Jag tycker absolut att man ska ta tillvara det engagemang som finns i Sunds kommun för det här projektet, för det engagemanget har funnits hela tiden och det ska man vara glad över, däremot tycker jag inte att en kommun är rätt forum att sköta driften för ett besökarcentrum, som kräver en särskild kunskap inom kulturarvsförvaltningen.

Det är museibyrån som är väldigt involverad i det här området ändå, man vårdar ruinerna där och även besökarcentret måste skötas på ett mycket professionellt sätt. Det betyder att man måste ha utställning, man kan inte ställa dit en permanent utställning och sedan lämna det, utan det ska ju naturligtvis hela tiden ske någonting, det som finns där ska bygga på gedigen forskning och vetenskaplig grund och sedan ska man på bästa sätt beskriva historien, både genom filmer och animationer, det ska finnas en museishop med försäljning av litteratur, affischer och souvenirer, det kan också vara olika åländska matvaror och produkter som där kan säljas. Jag förstår inte riktigt varför man binder upp Sunds kommun. Kommunen ska syssla med vård, skola och omsorg.

Det finns inga hinder att inte landskapsregeringen direkt bjuder ut caféverksamheten åt en entreprenör. Det behöver inte gå via Sunds kommun. Det är min syn på det hela. Som jag ser det så kan man ändå räkna hem. Utan besökarcentrum är det 30 000-40 000 besökare som kommer till Bomarsund varje år och ännu mera. Tar man 5 euro per styck tjänar man 200 000-300 000 euro på biljettintäkter. Det här ska gå att driva och för landskapet t o m kanske få lite över som man kan lägga på finansieringen.

Ett café ska definitivt finnas. Det är alldeles för kortsiktigt att tänka att det inte ska finnas. Vi ska ha i minnet att besökarcentret också ska kunna vara öppet på vintern. Grupper som kommer till Åland vintertid ska kunna komma till Bomarsund, när allt annat är stängt och då måste man kunna ge dem en kopp kaffe. Sedan är det också viktigt att det finns där för lokalbefolkningen på vintern, för ålänningarna att ha möten, föreläsningar och olika typer av evenemang och då behöver det också finnas någon typ av servering.

Sedan skulle jag, som i åminnelse av viceordförande i kommittén som vi jobbade väldigt tätt tillsammans med, Karl Anders Berglund, gärna vilja se att någon sal eller ett utrymme kunde uppkallas efter honom.

Ltl Jan Salmén, replik

Herr talman! Det var intressant att få höra vem som har startat projektet. Ledamot Gunell, den här telegrafbyggnaden, som landskapet kommer att vara ansvarig för, hur har man tänkt med den? Jag är lite för att återanvända och jag hade hoppats att det skulle bli något av den, ett besökscentrum kanske. Den hör ju till kulturarvet, telegrafbyggnaden.

Det ledamoten sade om caféet, om att det måste vara under museibyrån, avskräcker tyvärr lite deras planer på kongresscentrum och alla möjliga hus, de flesta de har haft står tomma i Sund, som de inte har lyckats sköta om.

Ltl Camilla Gunell, replik

Herr talman! Det är så att museibyrån bygger ingenting utan att politikerna ger tillstånd till det. Där får politikerna ta sitt ansvar att de har byggt kongressanläggningar och annat och att de står tomma. Det är ett politiskt ansvar och skuggan faller tillbaka tyvärr på det egna partiet, ledamot Salmén. Man ska inte på den grunden säga att museibyrån klarar av det här. De klarade av en alldeles utmärkt presskonferens inför hela världens blickar. Jag har förtroende för den här institutionen.

Ltl Jan Salmén, replik

Herr talman! Jag har inte samma förtroende för museibyråns turistverksamhet utan jag tycker att de ska hålla sig till kärnverksamheten istället och låta privata sköta caféverksamheten.

Ltl Camilla Gunell, replik

Herr talman! Så att det blir fullständigt klart, ledamot Salmén tycker inte jag heller att de ska bedriva caféverksamhet utan de ska naturligtvis bjudas ut till privata entreprenörer. Förhoppningsvis finns det någon i trakterna i Sund, som kanske kan driva det här, då finns den personen i närheten. Det skulle då inte bli en konkurrent utan ett komplement.

Däremot har vi museibyrån med för de har kunskapen på Åland om kulturarvet. Det här är ett besökscentrum för kulturarvet och det måste skötas med den professionalism som de besitter. Det besitter tyvärr inte vilken privat entreprenör som helst och inte heller en kommun.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Roger Jansson

Herr talman! Jag tänker chocka den rikliga menigheten med att för första gången hålla mig under sju minuter. När det gäller den senast diskuterade frågan om Bomarsund är det flera av de åländska guiderna som har sagt åt mig att Kastelholm inte har så väldigt stort intresse. Gamla slott finns det många av, både i Norden och i Europa, det finns otroligt många som är intressantare än vad Kastelholm är. Men däremot är Pommern unik för vår besöksnäring och särskilt, säger de här guiderna, historien kring Bomarsund. Ända från 1820-talets början när man började planera den här enorma anläggningen till 2010 och framåt och tack vare det som det resulterade i hela den här otroligt intressanta historien. Det är världsunikt helt enkelt. Det är den tidsaxeln, 1820 till idag och framåt när det gäller i modern tid, demilitariseringen och neutraliseringen. Vi kanske själva inte har förstått hur stor den är internationellt och dess olika tidpunkter 1856, 1921 i Genève, 1940 i Moskva och faktiskt därefter också några gånger.

Hur man sedan ska visa det här har diskuterats genom åren. Det fanns en färdig plan för ett besökscentrum på 1990-talet som sedan inte blev någonting. Det var väldigt långt gånget då redan, sedan har ansträngningarna förnyats under 2000-talet. Nu verkar det som om det skulle bli ett nybygge i fästningsområdet. Det har diskuterats att man kunde ha filmvisningarna i Ribacka genom åren, sådana diskussioner har jag varit med om många gånger och sedan har telegrafen på Prästö varit inne i diskussionerna.

Man måste komma till skott någon gång och nu verkar det som om det skulle bli det fast ingen får exakt vad man vill. När det gäller skötseln av det här ska man överväga att bjuda ut det till ett kommersiellt bolag. Spåren förskräcker när det gäller landskapets förmåga till det här, men nu kommer man att anställa en upphandlingsspecialist på landskapet så det kanske går att skapa ett kontrakt så att det här sköts på allra bästa sätt och mycket bättre än när samhället sköter det, genom en upphandling av ett privat bolag. Då kan jag tänka mig att man har en kommersiell rörelse i huset, i caféet, what ever, i en sådan situation, men inte om landskapet ska äga och driva det eller Sunds kommun. Då håller jag med ltl Karlström och hans motion nr 49, då ska det inte vara ett café också här eftersom det bara är ett stenkast från privata företagare och många caféer finns det sannerligen. Det där med vinterbruk kan säkert lösas på något sätt. Detta var den första frågan.

Den andra frågan var det som vicelantrådet var inne på i ett replikskifte och det gällde sjöfartsutbildningen. Av hennes svar fick jag sannerligen ingen bra bild av att det var på gång någonting, som var i rätt riktning och när det skulle hända. Svaret gällde främst stödresurserna och deras bolagisering och det gjorde mig jättebekymrad. Jag ser att vicelantrådet är på talarlistan efter mig så jag hoppas att jag får en ordentlig redogörelse för någonting annat än det jag fick i replikskiftet.

Kulturutskottet skrev 20.9.2010 i samband med landskapslagen om gymnasieutbildning på följande sätt: ”Landskapsregeringen bör överväga att öka samordningen med sjöfartsutbildningen genom att skapa en sammanhållen samordnings- och marknadsföringsfunktion där utbildningarna samordnas och där dubbleringar av utbildningar kan undvikas. Marknadsföringen av sjöfartssektorns utbildningar bör enligt utskottet göras gemensamt. Annat som gäller sjöfartssektorns utbildning bör enligt utskottet göras gemensamt”. Om detta står ingenting egentligen i budgeten och allra minst när det gäller den viktiga utbildningen inom högskolan. Den är mycket större än på gymnasialstadiet där det finns en text som inte är så lätt av förstå. Jag skulle faktiskt vilja ha vicelantrådets klara besked om man avser att följa det som ett enigt kulturutskott och därefter ett enigt lagting har bestämt. Det är brådskande för vi har blivit efter i utbildningen. Vi vill ha de bästa studerande i vår kö till vår sjöfartsutbildning så att sjöfartsbranschen kan utvecklas på Åland med nya kvalificerade krafter som sedan också kan komma hem och starta nya rederier osv. Vi vill ha vår bästa elit till vår utbildning så att den här näringen kan utvecklas på ett maximalt sätt.

Vicelantrådet Britt Lundberg

Herr talman! Jag är glad åt det engagemang som finns här i den här sena timmen. Jag tycker faktiskt synd om trafikbudgeten som alla år brukar vara den här tiden i budgetbehandlingen. Det är hälsosamt för åtminstone mig att en gång utsättas för den situationen. Det här har jag själv bett om så jag ska absolut inte klaga, men jag är glad att så många har engagerat sig trots att vi har suttit så länge idag. Jag ska försöka bemöta med en hel del av det intressanta som ni har bidragit med och funderat på i debatten.

När det gäller först högskolan, landskapsregeringens och min syn på högskolan, utgör högskolan en motor i samhället. Högskolan är den som på Åland samlar den kompetens, kraft som finns och den kunskapsutveckling som vi har, men dock är mycket liten. Högskolan är en liten yrkeshögskola, praktiskt inriktad, men är otroligt viktig med att förse Åland med arbetskraft och också att locka nya ålänningar till Åland. En stor del av våra ungdomar som studerar vid högskolan kommer också utifrån. Det är berikande på det sättet att många av dem blir kvar i det åländska samhället, utbildad arbetskraft är mycket, mycket välkommet till Åland. Vi pratar ofta om att vi behöver bli fler. Här finns en tillgång att utveckla. Jag upplever också att de intentionerna arbetar högskolan och högskolans styrelse efter, däremot upplever jag att i lagstiftningen finns begränsningar som gör att ansvar och befogenhet när det gäller högskolans handlingsutrymme inte hänger ihop. Jag upplever också i mina många diskussioner med styrelserna för högskolorna att högskoleuppdraget inte är så intressant just därför att man i första hand klagar på att man inte har resurser utan handlingsutrymme. Det är någonting som vi börjar just nu med i landskapsregeringen och jag hoppas att den regering som tar vid, fortsätter det arbetet efter den här regeringens tid, det här är ju ett långsiktigt arbete.

Vi har också ambitionen att tillsätta ett utbildningsråd, även om lagtinget inte vill ha det lagfäst. Vi tror att det är väldigt viktigt att det, förutom den styrelse vi har fört en diskussion med, finns de som kan göra mera en omvärldsanalys och kanske en strategi inför vilka utbildningar och vilka inriktningar vi behöver för morgondagen. Det har förts många diskussioner direkt med näringslivet, men vi märker särskilt på de mindre företagen att man inte har tid att fundera så hemskt mycket på väldigt lång tid framöver utan man har mycket fokus på kanske de närmaste tre månaderna, möjligen på närmaste året. Jag tror att det är bra att ta ansvar att fundera lite på hur näringslivet ska utveckla sig och därmed också följa utbildningspolitiken efter det.

Högskolan styrs mellan landskapet och högskolan av ett utbildningsavtal. Utbildningsavtalet skulle jag gärna se att blev mera ett mål- och resultatavtal än vad det är idag. Det är ganska svårt utgående från det som står i lagstiftningen att verkligen få det till ett tydligt mål- och resultatavtal. Jag tror att ni kan läsa ut vad jag säger och jag tycker att det skulle vara nödvändigt att få till en förändring av högskolelagen. Med våra resurser som vi jobbar med just nu är ambitionen att vi ska kunna föra fram en lagstiftning framåt sommaren, men jag kan inte lova att vi ska hinna med det. Än så länge har vi inte begravt den ambitionen och den tidstabellen.

Vi har också forskningspolitiskt program som vi jobbar med just nu och det borde vi ha klart inom december. Det är oerhört viktigt för högskolan har aldrig haft ett forskningspolitiskt program och det behövs för att vi ska vara en auditerad högskola. Att vara auditerad är också nödvändigt för att få en status och också för att man har kvalitetssystemen i skick och därmed också kvalitet på arbetet både internt och externt.

Vi har också många strategidiskussioner kvar, vi står inför ett byte på rektorsstolen och det är också en stor del av styrelsen som står inför en ny mandatperiod. Det lär inte ske någon förändring Det är som sagt ett utvecklingsarbete på gång. Inom lagstiftningen, om vi får den till stånd och om vi också får ett tillräckligt stöd, tycker fler som vi som jobbar på utbildningsavdelningen, att vi bör utveckla en mera autonom högskola så att ansvar och befogenheter skulle föras närmare varandra, så att man klart och tydligt kan ge mål. Det måste vi också. Vi är mycket duktiga på att klart och tydligt ge mål och då måste man också bli mycket duktigare på att formulera tydliga och mätbara mål som uppdragsgivare. Sedan har högskolan ett uppdrag att leva efter de målen, men hur de gör det ska vi inte lägga oss i.

Idag upplever jag också att när man inte behöver ta ansvar för alla delar är det också så ibland att man väljer att låta landskapsregeringen kanske istället ta ansvar för vissa delar. Det är väl inget fel i det, men det är också resurskrävande, när vi nu har en styrelse så borde den också få blomma och känna att den har ett intressant uppdrag. Då stimuleras man till att föra mera utvecklingsdiskussioner och ha större ambitioner.

Sedan har Pisa-undersökningen diskuterats. Jag är glad åt att det finns ett ifrågasättande kring Pisa-undersökningen och framför allt när det kommer statistik att man inte alltid tycker att, jaha det är det enda rätta. Jag är särskilt engagerad i det i och med att jag har några gamla studiekamrater från mina pedagogikstudier som kontinuerligt, kontinuerligt kan jag säga, det behöver inte vara så tätt mellan kontakterna ändå, för diskussioner och faktiskt funderar kring olika parametrar som Pisa-instrumentet mäter och om det är det bästa eller inte. Det som är lite intressant är också att man samtidigt mäter hur elever trivs och hur de mår. Det som är trist är att de skolor som ligger i toppen, eller de länder som ligger i toppen på Pisa, är de elever som definitivt inte ligger på toppen när det gäller välmående. I Danmark mår eleverna däremot väldigt bra, men de visar inte så goda resultat i Pisaundersökningen. Där har ltl Sundman en poäng när han säger att mäta rätt saker. Min övertygelse är att mår man bra och upplever trygghet har man lätt att lära sig. Det finns nog någonting i det här också som är värt att ifrågasätta. Det är viktigt att jämföra sig med varandra, men man kan jämföra sig på många olika sätt. Det är viktigt att man inte bara slukar allting och tar det som en enda sanning. Det är precis så som man lär sig i skolan idag, man ska tänka kritiskt till de uppgifter som läggs fram.

Diskussionen om en dator per elev så skulle jag önska, om jag får tillåtelse att önska, att utskottet lägger lite tid på eftersom ungdomarna tydligen inte har engagerat sig i den frågan för direktionerna, men också eftersom vi har ett stort nätpedagogikprojekt. Där för man också fram och har en informationsdag inom kort kring projektet nätpedagogik och just huvudrubriken en dator per elev. Det skulle vara intressant att höra dem som dagligen jobbar med pedagogisk utveckling inom IKT, varför de tycker att det här är så viktigt.

När det gäller sjöfartsutbildningen fick jag den vänliga frågan om jag inte är frustrerad. Dels kan jag säga att igångsättande av sjöfartsutbildningsprojektet från vår sida inte var perfekt tajmat med tanke på gymnasiereformen. För sjömansskolans del är det dubbla reformer på gång och det är inte det bästa. Samtidigt kan man tänka att när vi rör om så rör vi om allting på en gång. Det kan man fundera på om det var klokt eller inte, men nu är det som det är. Båda förändringarna är på gång nu. Det är så många och det är så svårt att få en samlad syn, det finns så många skiftande syner och det finns så många otroligt bestämda sanningar. Det finns bestämda sanningar lite delat inom näringen, det finns mycket delat inom utbildningen, det finns överhuvudtaget väldigt många olika syner inom det här när vi började gräva lite djupare. Det var också till viss del en överraskning. Samtidigt som precis alla har sagt att det har talats så otroligt mycket om det här i så otroligt många år, men den diskussionen har dels inte beretts någonting i den riktningen samtidigt som diskussionerna tydligen inte har landat i organisationerna. Det känns som om det är väldigt nytt i skolorna och i utbildningen och delvis också hos näringarna och allihopa fast vi är nästan trötta på diskussionen redan och det kanske också hör till, om vi nu ska ägna en tid åt frustration.

Vi har också ägnat en tid till att diskutera med skolorna. I den mån vi hinner och har tid har jag försökt ta mig tid och diskutera med skoldirektioner och skolor och elevråd kring periodisering och utveckling osv. för att så mycket som möjligt få dem engagerade. Det här tar tid. Kan man föra de här diskussionerna är det också viktigt att man lyssnar, man behöver inte göra som det sägs där, men i alla fall att det finns en delaktighet.

Kära ledamot Jansson, jag kan lova att kulturutskottets skrivningar är exakt det vi följer i den här gruppen, exakt. Jag tror nästan att jag själv har varit med och formulerat det här för att vi var så överens om hur det var. Det är väldigt goda formuleringar i den motion som fördes fram av ledamot Jansson. Det var så välformulerade att det slog in öppna dörrar.

Jag tror nu att vi har hittat en form som kan bli hållbar. Det är en sjöfartsutbildning under en marknadsföringsprofil. Om man sedan vill kalla den Maritime Academy eller om man vill kalla den för Miramar eller vilket namn vill sätta på den, men det blir en profil inom gymnasieskolan som också sträcker sig in i högskolan. Det är möjligt att den kan bli lokaliserad på högskolan under högskolans paraply, men den kan också bli lokaliserad i sjömansskolan. Den typen av detaljer har vi inte klargjort ännu. Poängen är att det inte ska vara sådana gränser som gör att om man har gemensamma utbildningsdelar, fast de hör till högskolan eller till gymnasieutbildningen, ska de kunna läsas tillsammans. Vi tror att många av föreläsningsblocken som undervisas kan ges i riktigt stora grupper för det är vuxna människor och föreläsningar osv. Här finns det möjligheter att få loss resurser som man kanske mera kan använda till det som är speciellt.

Målsättningen med att inga parallella utbildningar ska finnas är att man ska vara direkt antagen. Om man har gått ut gymnasieutbildningen och vill fortsätta på befälhavarutbildningen fortsätter man bara in på högskoleutbildningen efter det. Det som är en utmaning att se till är att trots att man från sjömansskolan går direkt upp till gymnasieutbildningen inom befälutbildning, så ska vi ha en form för att få in de andra gymnasiestuderande in i sjöfartsutbildningen utan att det blir mycket fördyrande.

När det gäller stödfunktionerna har det varit mycket diskussioner om dem. Vi hade en klar bild och vi har också skrivit i budgeten att Michael Sars, simulatorerna och sjösäkerhetscentret ska finnas under ett bolag. Det är fortfarande den tesen vi arbetar efter. Däremot när vi har diskuterat med näringslivet råder de oss att det för stor bit. De säger att vi inte ska sätta så mycket in ett bolag på en gång, att det kommer att bli för tungstyrt. Vi är attraherade av det här och tror att om vi skulle få in det i ett gemensamt bolag, styra ihop, få samanvändning och kunna använda det i vår utbildning nära varandra så blir det unikt, det blir en sådan stödfunktion som inte finns någon annanstans. Det är väldigt viktigt att kunna kombinera sjösäkerhetscentret med simulatorerna, med Michael Sars och vi tror också att med relativt liten ombyggnad skulle kunna få in bryggsimulatorerna in i nuvarande sjömansskolan där simhallen är, om vi nöjer oss med 270 graders sikt. Det är ingen som i verkliga livet heller har ögon i nacken när man kör båt så det har vi tyckt att har varit fullkomligt okey. Man kan vända på huvudet, ja.

Däremot förde vi för inte så länge sedan en diskussion med någon som sade att bolagiseringsprocessen kommer att ta massor av tid och massor med arbete, bör man inte först rensa bort alla hinder för att driva de här tre funktionerna affärsmässigt och driva dem under landskapsregeringens regi affärsmässigt och inte lägga så mycket fokus på bolag. Det är väl det som jag känner just nu för att få mera verkstad än funderande och problem som dyker upp kring bolaget hela tiden, är det kanske den vägen vi ska gå.

Kära lagting, eftersom vi har så här mycket att fundera på och hitta en ny tråd att kanske vi ska göra så här, så är det ganska svårt och vi vill inte skriva fast, jag har respekt för mina medlemmar i gruppen, innan vi slutligen har kommit överens. Det är tokigt att skriva in i budgeten att så här ska vi göra förrän vi har det klart. Målsättningen är vi överens om och även till de delar vi har varit oeniga är vi överens. Vi har en bra modell kring vad som ska bli klart.

Det är också viktigt att vår sjöfartsutbildning ska bli så mycket som det bara går, för de resurser som vi har, speciell. Vi vill få den så sjöfartslik som möjligt, vi ska inte bedriva sjöundervisning på kontorstid utan den ska drivas mera, men vi vill också våga använda stödfunktionerna affärsmässigt. De kanske också kunde komma in när det gäller att locka turister till Åland, att mer få tillgång till sjösäkerhetscentret och simulatorerna. Där tror vi att vi kunde få in en bra finansiering. Vi har också tyckt att vi har fina simulatorer och ändå så pass få studerande att vi kunde ha rekord mycket simulering i våra utbildningar. Det gör det väldigt attraktivt. Det är en viktig utbildning och sedan är det detta som eleverna tycker mest om. De tycker att det är otroligt utvecklande att jobba i simulatorerna. Det här ska också kunna vara någonting som ger attraktionskraft.

Sedan har vi en intressant diskussion när det gäller att på sjömansskolan läser de kombinationsstudier. Där finns det en diskrepans i synen på att borde kombinationsstudierna på de yrkesutbildande skolorna ges mycket större resurser så att alla kan ha möjligheter att avlägga studentexamen eller ska det vara till för dem som faktiskt från början har förmågan att avlägga studentexamen och kanske till och med kräver mer av dem än de som har gått i Ålands lyceum för att man parallellt tar en yrkesexamen. Jag har tänkt mig det senare alternativet, att vi inför möjligheterna att skriva studentexamen i våra yrkesskolor. Det skulle också göra att bara för att man är högpresterande ska man inte låta bli att söka till sjöfartsutbildning, t ex för att man inte blir tillräckligt stimulerad där när det gäller kärnämnena. Den diskussionen tar vi vidare och får kommunicera mycket med skolorna för att komma överens om hur vi ska hantera det.

Jan Karlsgården ska byggas ut för att förbättra logistiken. Det är med i anbudet som jag har fått ifrån den entreprenör som har lämnat det och i den överenskommelsen, ifall lagtinget går in för att bygga om logistiken, kommer man också att höja hyran så att det sist och slutligen blir entreprenören som betalar investeringen. Är man tveksam till om det här är en okey upphandling ska man förstås titta på det i utskottet. Vi har ställt frågan i vår förvaltning och fått klartecken på att det är okey. 

När det gäller Bomarsunds besökscentrum så följer vi den strategi vi har haft från början, Sjöfartsmuséet och sedan Bomarsund. Det är förstås ett landmärke över ett krig, men det finns massor att berätta kring. Det beskrev ledamot Gunell så fint så det behöver jag inte gå in på mera. Jag skulle gärna vilja berätta om när jag första gången såg ett besökscentrum. Jag hade tagit mig med bil ganska långt på Teneriffa för att titta på deras pyramider, som lika gärna kunde ha varit en hög med stenar, som de hade plockat bort från sina odlingar, men lagt i pyramidform. Teneriffa-borna sade själva att det viktigaste nu inte är om det är så att det är folk som har byggt pyramiderna, att det egentligen är bönder som har gjort det, eller att det är som de marknadsför det som, en koppling till Keops pyramiderna. De har skapat en historia kring det här och det var presenterat på ett fantastiskt fint sätt. Skulle jag ha kommit med bil kilometervis och satt mig bland stenbumlingarna skulle jag ha blivit oerhört besviken. Men däremot det fina besökscentret och caféet, som man sedan kunde vila en stund på och sedan ta nya krafter och titta ytterligare en stund så tror jag att var väldigt viktigt. Det kanske blev den bästa delen på min semester på Teneriffa.

Jag tror att det här är bra och jag vill tro på det man sa inom näringslivet i Eckerö, när man gick samman och började samarbeta kring restauranger och caféer. Det gjorde att man fick mer kunder, mycket ger mer. Det vill jag tro också när det gäller Sund och besökscentret där. Självklart är det inte Sunds kommun som ska stå och sälja kaffe, men museibyrån har också önskat att det skulle vara bra om någon annan tar hand om utbjudande av driften av det. Det tar massor av tid att få hyresgäster, hålla kontakten och resonera med hyresgästerna osv. Sunds kommun har en mycket närmare kontakt med invånarna. Det skulle också vara bra om kommunerna mera skulle engagera sig i de sevärdheter som vi har i våra kommuner.

Sedan har jag massor till grundskolan, men jag tror att vi somnar om jag tar det. Jag hade också litet om slottet och Ribacka, men det får vi ta en annan gång. Jag tackar för er uppmärksamhet.

Ltl Camilla Gunell, replik

Herr talman! Det var så mycket information så det är svårt att sålla. Vad gäller högskolan så blev man inte riktigt klokare. I budgeten är det bara tre meningar om högskolan. Jag tar det som att ministern tänkte högt och på slutet kom fram till att det inte blir någon bolagisering av stödfunktionerna, som man tidigare hade tänkt utan nu har man en annan idé. Vad gäller affärsmässigheten med Michael Sars var det ett krav när vi köpte båten, att den skulle generera externa medel. Jag vet inte hur det är med det nu, om man har lyckats få in några summor. Det är svårt att utveckla högskolan när den ekonomiskt bara har näsan över vattenytan. Hur tänker man att det här ska gå ihop, hur kan man vara en motor, men inte få något bränsle?

Vicelantrådet Britt Lundberg, replik

Herr talman! För det första när det gäller bolagiseringen är det precis det som jag har försökt förklara under en del av mina 16 minuter. Vi har resonerat precis som lagtinget har gått in för att det ska vara en bolagisering. Nu i ett ganska sent skede i diskussionerna, vi jobbar kontinuerligt med frågorna och tar in synpunkter och fördjupar oss i dem och vartefter delarna klarnar kan man också komma in på nya inriktningar. Att driva det affärsmässigt i landskapets regi är kanske smartare än en bolagisering. Vi lämnar ändå inte bolagiseringen innan vi har bestämt, fattat ett beslut i grupperna. Sist och slutligen är det lagtinget som behöver godkänna om det är okey att lämna en sådan här inriktning.

När det gäller avtalet kring Michael Sars är det egentligen så att den ambitionen och det som har sagts kring det när jag övertog Michael Sars liknade inte mycket av det som stod i intentionerna. Där bär ledamot Gunell nog på den största sanningen, det är inte mycket som stämmer överens på det som var utlovat.

Ltl Camilla Gunell, replik

Herr talman! Det är vi mycket besvikna över. Det här kändes som ett stort svek redan då och har det inte blivit bättre så är det så fortfarande. Vad gäller högskolan är det viktigt att lyfta diskussionen och att landskapsregeringen ger politiska riktlinjer för hur skolan ska utvecklas och hur man ser på innehållet i skolan och även hur man ser på den framtida finansieringen. Är det den här nivån man ska ligga på? Universiteten i Finland har ju lyckats rätt så bra och över förväntan med den externa finansieringen. Här på Åland verkar vi ligga väldigt lång efter vad gäller den biten. Kanske ministern har några nyheter att komma med?

Vicelantrådet Britt Lundberg, replik

Herr talman! När det gäller den externa finansieringen för sjösäkerhetscentrum och Michael Sars har det ökat och det har också ökat när det gäller högskolan. Däremot tror jag att den absoluta lösningspunkten kring högskolans utveckling är lagstiftningen och handlingsutrymmet som högskolan har. Ett ökat handlingsutrymme ger också ökat bränsle. Det är inte i första hand finanserna, man har hanterliga grupper och det finns utrymme för nya saker och det finns utrymme för internationalisering och mycket mer, men däremot är man låst vid de gammalmodiga avtalen och att man har så litet handlingsutrymme. Man ser sätt som man skulle vilja göra saker på, men man har inte instrument att förverkliga det. Jag tror att den nya lagstiftningen skulle vara väldigt nödvändig. Allt som vi ska göra står inte i budgeten. Det finns mycket som man kan göra fast det inte finns med i budgeten.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Roger Jansson, replik

Herr talman! När det gäller sjöfartsutbildningen skilde sig kulturutskottets formulering markant från den modell som rederiföreningen presenterade för landskapsregeringen. Jag blev lite bekymrad när jag hörde vicelantrådet säga, visserligen positivt, att man ska göra exakt som kulturutskottet bestämde. Däremot fick vi inte höra någonting om tidtabellen och den fortsatta informationen ingav därför bekymmer. Ministern säger att det finns så många olika krafter som drar åt olika håll. Jag förstår då att både sjömansskolans ledning och några rederier drar åt olika håll osv. Jag har lärt mig i ett långt politiskt liv att man måste kunna sålla så att det som är i samhällets intresse genomförs snabbt och effektivt. Jag ska återkomma till det i nästa replik.

Vicelantrådet Britt Lundberg, replik

Herr talman! Jag tror att vi är helt överens, ledamot Jansson, men däremot är det här en förklaring att det tog lite tid. Det tog lite tid att komma underfund med att de talade kanske inte med en mun utan det kanske fanns nästan diametralt annan åsikt från ett annat håll. Att skapa kunskapen hur det egentligen såg ut var inte gjort i en handvändning. På samma sätt finns det förstås, men det finns det alltid när det gäller utvecklingen inom utbildningen, många åsikter inom skolvärlden, men det är precis som ltl Jansson säger att den här gruppen nu har hittat en modell som vi tycker att skulle vara den optimala för sjöfartsutbildningen. Vi har lyssnat på hur det ser ut runt omkring oss, vad alla från facken till redarna, alla håll och kanter, skolorna har sagt och nu har vi skapat en modell som vi gemensamt tror på och som vi jobbar vidare från, men som inte är färdig ännu.

Ltl Roger Jansson, replik

Herr talman! Jag vill gå vidare med den diskussionen och hoppas att landskapsregeringen med kraft prioriterar samordningen av utbildningarna och marknadsföringsfunktionen i enlighet med vad lagtinget har resonerat. Jag hoppas också att bolagiseringsproblematiken underordnas, jag förstod på de första replikerna som vi hade att det var bolagiseringen som var det viktiga som man först skulle göra och sedan kunde man börja med det andra, som jag ansåg att var det viktiga. Jag hoppas att det blir en omvänd ordning av vicelantrådets ansträngningar i frågan. Kanske vi till nästa höst har ett resultat i frågan. Alla förutsättningar finns för det.

Vicelantrådet Britt Lundberg, replik

Herr talman! Ja, det hoppas jag verkligen, ledamot Jansson, däremot har jag svårt att ge en tid som jag inte vet om jag kan leva upp till, för jag kanske inte har tänkt ordentligt på tidsaspekten, när det kan vara rimligt att genomföra det. Jag ska försöka göra det tills den dag jag blir hörd i utskottet. Sedan har det tagit massor av kraft kring bolagiseringen. Dels därför att när vi har resonerat att näringen skulle komma med och finansiera sjöfartsutbildningen och en investering av simulator har de varit väldigt tydliga. De har i och för sig inte krävt att det ska bli en bolagisering, men de har sagt att det måste bli en omändring av stödfunktionerna och lagt mycket krut på det. Fundera nu då i det här skedet att vi kanske kan lämna det. Om vi driver alltihop affärsmässigt kanske det blir lättare att gå över till bolag. Vi har hittat en modell och jag kan samstämma i önskan om att vi har ett resultat och vi har en ambition att ha ett resultat, men jag vågar inte lova att resultatet är där, för jag vill kunna hålla det jag lovar.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Anders Eriksson, replik

Herr talman! Det var en liten detalj i det långa anförandet som jag fäste mig vid och det var när vicelantrådet talade om en dator per elev. Datorn är en stor kunskapsbas, det är otroligt mycket som barn och ungdomar kan idag, det finns mycket positivt med det här, men som med allt så har alla mynt två sidor. Om man tittar på fritidsgårdar t ex i min hemkommun så har man datorer där för att locka dit barnen, spel, chat, många föräldrar som är intresserad av sina barn är bekymrade, det finns också en värld utanför datorn att man kan kommunicera med folk face to face, om uttrycket tillåts. Jag undrar då, om man går in för att alla elever ska ha en egen dator, finns det resurser att följa upp det här, att det inte blir spel och lek, att det faktiskt blir ett hjälpmedel, att datorn används på rätt sätt.

Vicelantrådet Britt Lundberg, replik

Herr talman! Seminariet som nätpedagogigprojektet ska arrangera kommer att svara på många av ledamot Erikssons frågor. En liten bärbar dator, som jag vet att många här i lagtinget har, har inte möjlighet och kapacitet att använda spel utan den använder man till att surfa på internet, ta ner kunskap och att användas som skrivverktyg. Tanken och ambitionen som jag uppfattade är att skulle var och en av eleverna ha det här kunde man på ett effektivare sätt använda det mot lärplattformen. Man ser att allt mera undervisningsmaterial kommer att handla om streaming och att man kommer att ladda ner, man kommer att besöka hemsidor och man kommer att använda interaktiva undervisningssekvenser osv. Det här skulle underlätta, man har hela tiden sin samling av undervisningsmaterial med sig. Det finns säkert en poäng i det här, men sedan är frågan om frågan redan är gammal, har de allra flesta en dator. Man kan också tänka på rättvisefrågan, på jämlikhetsfrågan, finns det tillräckligt, har alla tillgång?

Ltl Anders Eriksson, replik

Herr talman! Huvudfrågan var om det finns resurser att följa upp det här. Jag inser givetvis det positiva i möjligheten som kunskapsbasen är, men finns det resurser att följa upp, att det inte blir spel och lek. Jag tror att om man har en liten bärbar dator som man inte kan ladda ner stora spel på har man ändå via internet alla möjligheter att fördriva hur mycket tid som helst på olika typer av chat och spel. Jag hoppas att man funderar på det för det finns trots allt en värld utanför dataskärmen och det finns ett stort värde i att kommunicera direkt, ansikte mot ansikte.

Vicelantrådet Britt Lundberg, replik

Herr talman! Det finns också ett jättestort behov av att utveckla social emotionell kompetens i skolan, däremot är jag inte någon förespråkare på att förbjuda och begränsa. Jag tror på att man ska utbilda och medvetandegöra när det handlar om användning av datorer. Vi kommer aldrig att komma till att vi ska klara av att säga var studerande får vara och var de inte får vara eller att de måste vara hundraprocentigt intresserade just nu. Vi klarar inte av att tvinga allihop att följa med på vad vi säger. Vi måste väcka ett intresse och undervisningen ska vara så intressant att ungdomarna tar till sig den helt enkelt. På samma sätt måste man lära sig vad som inte är lämpliga sidor och där man helt enkelt inte ska vara där för att man inte vill vara där. Det hör egentligen ganska mycket ihop med hur man resonerar när det gäller att säga nej till alkohol, narkotika och tobak.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Fredrik Karlström, replik

Herr talman! Gällande Jan Karlsgården och upphandlingen där så är det enda intressanta hur underlaget såg ut. Är alla medvetna om att köket kommer att renoveras om ett år och man kommer att justera hyran, fine, då är allt bra. Jag är inte övertygad om att det var så, man har radikalt förändrat förutsättningarna från upphandlingen till idag. Kanske det är flera som är intresserade av att få bjuda på en modern, fräsch och nyrenoverad Jan Karlsgård. Då borde man göra om upphandlingen för att sköta det här på rätt sätt.

Vicelantrådet Britt Lundberg, replik

Herr talman! Upphandlingen var gjord så att man i sitt förslag skulle bygga upp ett koncept på vad som ingick i konceptet. I konceptet som antogs fanns det ett koncept i nordisk mat som krävde en ombyggnad av entrédelen och som krävde en annan logistik i huset. Det fanns ett anbud till som hade en annan typ av koncept. Jag har ställt frågan, jag har själv inte kompetensen att bedöma det här, och man bedömde att det var okey att göra så här. Är man tveksam till det ska man självklart granska det här i kulturutskottet.

Ltl Fredrik Karlström, replik

Herr talman! Jag hoppas att finansutskottet tittar på det. Det som är tråkigt är vicelantrådet Britt Lundbergs argumentation, upphandlingen var återigen ganska luddig. Man kan tolka ganska mycket från landskapsregeringens sida. Det borde vara mera klart och tydligt att man bjuder på någonting på lika villkor. Hur ska man annars kunna bedöma prisnivån osv. som företagare och entreprenör, vad landskapsregeringen vill ha, man måste sitta med information som bara vissa personer har. Hela upphandlingssidan ur landskapsregeringens fögderi är viktigt och bör klargöras i alla upphandlingar som görs. Det här var ett felaktigt sätt att upphandla på. Kanske finansutskottet tittar på det här.

Vicelantrådet Britt Lundberg, replik

Herr talman! Regelverket tillåter att man kan ha olika komponenter när man upphandlar. Oftast för att sedan kunna visa att man har jämfört dem som har konkurrerat och att man har bedömt på ett sätt som upphandlingsreglerna kräver. Om man har flera rörliga komponenter där man tillåter kreativitet av dem som bjuder så är det oftast så att några delar är fasta. Man utgår från det och sedan får man bedöma. Visst är det så, ledamot Karlström, att just i det fallet när man kommer in med koncept eller något liknande, att det finns ett visst utrymme för att man tycker att det är intressant, att det passar in i området eller något liknande som avgör. I det här fallet var det faktiskt så att både konceptet och priset var till fördel för den som fick det. Det var inte svårt den här gången att avgöra.

Talmannen

Replikskiftena är därmed avslutade.

Ltl Danne Sundman

Herr talman! Kvällen är ung så jag ber om ordet en gång till. Jag sade tidigare att jag skulle lämna högskolan till efter ministerns andra anförande och det har jag gjort. När det gäller högskolan på Åland har jag en speciell relation till den. Jag har studerat i den och inte bara det, jag har varit elevrådets representant i tekniska läroverkets direktion när man började med yrkeshögskoleprojektet. Jag var aktivt med i den processen, det som sedan blev Högskolan på Åland och då hade jag också fördelen av att vara här i lagtinget.

Den här skolan är speciell för mig och det har inte gått riktigt som jag eller dem som var med när yrkeshögskolan, som sedan blev högskolan, bildades. Organisationen har ganska långt stelnat i sin form och inte utvecklats på det sätt som jag hade hoppats. Jag hade hoppats att man skulle gå från limousin till formel 1-bil och bli en verklig spjutspets för kunskap, tillverkning och förmedling på Åland.

Jag trodde mycket på forskningsbiten, att vi i högskolans regi skulle ta fram mycket fina idéer, praktisk tillämpad forskning och därigenom utveckla det åländska samhället. När det gäller forskningsbiten har det egentligen inte gjorts så mycket, man har aldrig haft ett forskningspolitiskt program. Det kommer man nu att ta fram, det är jättebra skrivet. Det går trögt och man har inte fått till samordningen av forskningen, som skulle vara det absolut viktigaste. Undervisningen skulle vara en bisak även om den är viktig, den skapar framtida ålänningar, som kan driva de branscher som näringslivet prioriterar.

Man har haft lite otur med rektorsrekryteringarna. Om ni minns mitt engagemang i den förra rektorsrekryteringen, vilket var den valperiodens största skandal, bland de större, som spelades upp med allt vad det innebar. Nu när man skulle rekrytera rektor valde jag att överhuvudtaget inte blanda mig i eftersom jag delvis är bekant med en som sökte jobbet. Jag vill absolut inte säga något illa om den rektor som till slut valdes, men jag tror att valet föll lite mer på fortsatt klassisk musik än på rock and roll. Det fanns en kandidat som kunde ha blivit väldigt utvecklande för högskolan på Åland, nämligen Juan Llorens från Spanien, professor vid ett universitet i Madrid. Det var absolut min kandidat och det var förargligt att Juan inte fick den posten. Vi har missat ett stort tåg där med många möjligheter.

Som sagt, vi ska hoppas att även den rektor som blev vald är bra, han är ett oprövat kort, men jag vill att det ska gå så bra som möjligt för högskolan. I den spanska kandidaten fanns det en otrolig kunskap, ett otroligt nätverk som sträcker sig över hela Europa, ett driv, man kan nästan bli kulinarisk och beskriva det i sådana termer, vilken kryddig typ och så tar vi inte vara på den förmågan. Det är synd och skam tyvärr. Det ska jag inte ha åsikter om, eftersom jag är jävig, men jag vill ha det ändå. Så är det, det är jag helt säker på. Så subjektiv är jag. Ja, man får vara subjektiv enligt 9 paragrafen lagtingsordningen.

Jag hoppas på forskningsbiten, det är där vi måste sätta fokus, det finns massor av intressanta frön i de branscher som högskolan verkar i, IT-branschen, sjöfartsbranschen, där man skulle hjälpa branscherna med att ta tag i konkreta forskningsbitar. Så fröna, odla dem till plantor och sedan ge dem tillbaka till näringslivet så att de kan bli stora träd som vi skördar frukterna av. Det är det som är en sådan här högskolas roll, att hjälpa och i nära relation med näringslivet utveckla det. Visst sker det sådana saker i högskolan men det är i väldigt liten omfattning och på väldigt låg nivå tyvärr. Det handlar om att skapa framtidens näringsliv och hjälpa näringslivet att formulera det, deras strategiarbete osv. Där hoppas jag att fokus sätts när det gäller högskolans utveckling förutom det att det fortsättningsvis erbjuds högkvalitativ utbildning och att man vågar prioritera vilken utbildning man ska ha och att man vågar förnya sig, att man kanske vågar sluta med någonting och börja med något nytt. Väldigt viktiga saker

En sak när det gäller besökscentret, kvällen är fortfarande ung ser jag på klockan, jag är också lite skeptisk, men dock lite försiktigt nyfiken och positiv. Jag ser möjligheter samtidigt som jag hyser stora farhågor med besökscentret. När det gäller placeringen, arkitekturen, tycker jag, i likhet många andra här, varför inte ta telegrafen, kanske bygga ett annex. Varför inte, om man vill slå på stort, bygga upp Prästö-tornet som ryssarna aldrig hann med, en identisk kopia i röd granit. Något som skulle sticka ut. Med all respekt för den arkitekt som har hållit i pennan, tycker jag inte att det här sticker ut. När det gäller cafébiten hör jag till dem som tycker att man inte ska konkurrera med privata caféer runt om i bygden.

När det gäller omgivningen tycker jag att man skulle bygga upp Skarpans på nytt. Man skulle fastställa en detaljplan så att folk får köpa eller arrendera tomter i Skarpans och bygga autentiska hus som det såg ut när Skarpans fanns, bo där och verka på vissa villkor. Man måste vara ganska detaljerad när det gäller hur husen ser ut på utsidan och dåtidens miljö osv. Det skulle bli ett ytterst attraktivt bostadsområde. Då skulle man skapa liv där och man skulle också förbinda sig att visa upp så mycket som möjligt av den verklighet som fanns. Det tror jag att skulle bli attraktiva tomter.

När det gäller besökscentret är innehållet viktigt. Det får inte bli en hall med montrar där man går omkring och gäspar vid några utställningsgrejer. Då måste man ta hjälp av ny teknik. Tänk om man skulle få komma dit och klä på sig ytterverktyg, utrustning, en hjälm med kamera och monitorer och så går man ombord på ett fartyg som ruskar och gungar. Man får åka med fransmännen och engelsmännen när de bombar sönder Bomarsund, man får kanske tända på kanonerna, att man får uppleva det här konkret och se de stora fästningarna på sikt när man kommer över Lumparen osv. Gör man det på det viset så blir det intressant för då får man återuppleva Bomarsund, men ska man titta i något fönster på några stenhögar och gäspa vid någon monter så tror jag inte att det här är något som sätter sig på folks näthinnor.

Sedan borde man kombinera det här med något riktigt fräsigt. Kanske man skulle ha ett kasino, en satellit till PAFs kasino, kanske man skulle ta champagnegrejen och sätta den i Bomarsund samtidigt som man har den i sjöfartsmuséet, att det drar dit, det finns ju vissa kopplingar till Frankrike naturligt, som man kan utnyttja, tidsmässigt också. Jag tror att det här är helt avgörande.

Sedan är det landskapet och kommunerna som ska göra det här. Ingen av dem kan göra sådant här. Visst kan museibyråns sakkunskap användas, men sedan borde man få en väldigt driftig entreprenör, typ Dennis Jansson, att ta hand om driften, designen, själva upplevelsen i besökscentret. Då kunde det bli något speciellt. Förutom i går var det, som ledamot Gunell sade, senast som Åland var i världens blickfång, man måste tänka nytt och lite modernt, annars blir det inte någon framgång.

Ltl Roger Jansson, replik

Herr talman! Resonemanget om forskningen vid högskolan blev lite oklart. Vi måste minnas att det är verksamhet på yrkeshögskolenivå och inte på universitetsnivå. Jag hoppas att ledamot Sundman menade tillämpad forskning, han sade det en gång i början och sedan inte mera och att det då är sådan tillämpad forskning inom smala områden som kan utvecklas inom ett framtida modernt åländskt näringsliv. I första rektorsutnämningen kommer jag ihåg att det fanns ett visst intresse för grundforskning, men det är någonting som universiteten med sina resurser måste sköta.

Ltl Danne Sundman, replik

Herr talman! Man kan väl säga att det varken handlar om grundforskning eller tillämpad forskning. Till största delen är det tillämpad forskning, väldigt näringslivspraktiskt inriktad forskning, men till viss del blir det på ganska hög nivå om man ser till visionära idéer som finns inom det åländska samhället, om hur branscherna ska utvecklas. Det blir något slags mellanting man borde sikta på. Det ska bli jätteintressant att se vilken strategi man väljer i forskningspolitisktprogram, vilken typ av forskning, men visst är det som ltl Roger Jansson säger i huvudsak en tillämpad forskning om man nu ska välja en etikett. Det beror sedan på i vilken bransch och i vilken utsträckning man tar sig an det, men inte ska vi börja leta efter några nya grundämnen eller sådant.

Ltl Roger Jansson, replik

Herr talman! I forskningen inom sjöfarten och de andra områdena som vi utbildar i högskolan i, är det inte grundämnen det är frågan om. En grundforskning ger underlag för den tillämpade forskningen och med det menar jag nog att när ltl Sundman talar om visioner, de visionära idéerna, är det också tillämpad forskning. Grundforskningen finns tillgänglig på nätet vid de stora universiteten.

När det gäller Bomarsund vill jag absolut inte att det ska utvecklas till att det ska vara mycket krigsscener där. Lite kort kan man ta med, men det ska vara mera om anläggningen, dess storlek, det civila livet, det militära livet, sprängningen som var turismens början på Åland, med den enorma reklamen som var i Stockholmstidningarna på den tiden, 1854, och sedan den långa fredsprocessen som blev resultatet av den här byggnationen och sprängningen.

Ltl Danne Sundman, replik

Herr talman! Först när det gäller högskolans forskningsanstalt, om man ska välja en etikett, så visst är det tillämpad forskning, men det kan bli tillämpad forskning på ganska hög nivå om man går in för det avancerade. Den åländska sjöfarten är otroligt bred och till vissa delar väldigt avancerad.

Visst är det som ltl Roger Jansson säger att vi inte ska betona kriget, men det var när det small som det började. Det är det som är spektakulärt och man kan ha det som en del av upplevelsen. Den andra delen kan vara civilsamhället kring Skarpans, om man får det uppbyggt och folk som bor där. Alla historiska berättelser runt omkring skulle man förmedla. Det är själva förmedlandet som inte ska vara en film man sitter och ser på eller en tant eller farbror som berättar det utan man ska få den interaktiva upplevelse, att man kan gå omkring och se besökscentret i en virtuell värld. Det finns ekonomiskt tillgänglig sådan teknik nuförtiden, som man kan använda på ett sätt som gör att folk kommer åt.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Vicelantrådet Britt Lundberg, replik

Herr talman! Ja, det var många idéer som fördes fram under anförandet. Jag ser egentligen inte några hinder för att införa dem fastän man har genomfört ett besökscentrum i Bomarsund. Jag håller däremot med ledamot Jansson om att fokus på kriget är lite anstötligt, jag skulle hellre ha mera fokus precis som sades i förra replikskiftet och framför allt lyfta fram det unika i frågan, demilitariseringen och neutraliseringen. Den lilla motsägelsen som finns är ofta bilden där man har en kanon och så säger man att Åland är demilitariserat och neutraliserat. Det kanske man kan svänga på och hitta en bättre bild.

Jag tyckte mycket om idén att bygga upp ett bostadsområde liknande Skarpans. Jag ska träffa Sunds kommun på måndag och då ska jag passa på och säga att det kom fram i den här debatten. Det var en riktigt mysig idé.

Ltl Danne Sundman, replik

Herr talman! Ja det är en mysig idé av många av mina hemställningsmotioner, som ligger och värmer någon hylla i något utskott, tyvärr. I samband med ett besökscentrum skulle det vara jättefint att ha Skarpans återuppbyggd. Det finns inte några ekonomiska möjligheter att göra det med landskapets medel. Planera det här detaljerat, man kanske har ett avtal med markägaren som tar sig an tomterna, bygg upp Skarpans på nytt och gör det till ett exklusivt bostadsområde. Det tror jag att Sunds kommun kunde nappa på också. Jag vet att det finns intresserade sundsbor som har hört av sig om det här. Det ser jag med tillförsikt fram emot att det förverkligas.

Sedan när det gäller upplevelsen är den väldigt viktig, inget gäspande vid montrar utan komma dit och få en liten krigsundervisning, man krigar ju för fred också i dag, men betona den viktiga historien osv. Det intressanta kanske är de spektakulära delarna och att få se fästningen i sin fulla prakt. När jag såg den bilden för första gången blev jag mäkta imponerad.

Vicelantrådet Britt Lundberg, replik

Herr talman! Det är väl så att man inte kan vara riktigt glad om man inte har varit riktigt ledsen, det kanske fordras ett krig för att det ska bli fred, det håller jag med om. När det gäller bostadsområdet är det förstås långt ifrån landskapets säruppgift att ägna sig åt att stycka tomter osv. Det förutsätter i så fall en intressent som vill hantera frågan, men jag är inte främmande för att fundera vidare på det. Det är fullt möjligt, men vad man tycker och vad som går att förverkliga kan vara två vitt skilda saker.

Ltl Danne Sundman, replik

Herr talman! För att förverkliga den idén måste man kanske för det första göra lite utgrävningar och vara beredd på att de stengrunder som finns tas bort eftersom man bygger nya hus osv. En viktig intressent, Sunds kommun, måste vara beredd att planera och ta ansvar och se att planen följs så att man får det kulturhistoriska stuket på hela staden, om man kallar den för det. Sedan krävs det intresserade och engagerade fastighetsägare som bygger sitt hus och bor där. Det gäller att ställa upp i viss mån och kanske någon dag per år klä sig i gamla kläder och när det är gäng i besökscentret visa upp Skarpans. Inte vet jag. Det börjar väl med att ministern diskuterar med Sunds kommun så får det gå vidare. Man verkar nog ha en förmåga i Sunds kommun att snappa upp idéer så varsågoda.

Talmannen

Replikskiftena är därmed avslutade

Ltl Jan Salmén

Herr talman! Jag hoppar över Bomarsund och jag hade också flera sidor om museibyrån, men jag tror att jag lämnar det också. Jag tar lite näringspolitik inom Kastelholmsområdet. Det har debatterats redan om värdshusets nydaning, eller vad det ska bli med ombyggnaden. Man får hoppas att det blir en nytändning i Jan Karlsgårdens värdshus. Det har varit väldigt bedrövligt under en lång tid, det har knappt varit öppet. Man kan inte annat än önska den nya arrendatorn och kocken lycka till och hoppas att han ska få fart på området. Till och med Jan Karlsgårdens gård har ganska tunt med besök mot vad det var förr. Jag hoppas verkligen att det blir en nytändning med besökare för området och för hela Kastelholm.

Sedan har vi slottet, men det tror jag att det egentligen är bara talmannen och lantrådet som håller tag i. Jag hoppas att de släpper tyglarna lite och låter entreprenörerna använda slottet för sin verksamhet. Det kunde bli en bra marknadsföring för Åland om slottet användes lite mera för fester och dylikt, att man kunde utveckla hela området och få slottet lite mer nyttjat. Det är lite synd på slottet, det kunde användas mera. Jag tror inte att man ens behöver ha någon krigisk utrustning på sig för att uppleva slottet invändigt. Det är en väldigt fin byggnad att ha saker i.

Vi får hoppas att det inte blir något krångel med anbudshandlingarna, som ledamot Karlström var lite fundersam på. Vi får hoppas att kontraktet med arrendatorn är i skick, det har ju varit lite tövligt med den som har haft det förut.

Kungsgården skulle gärna få göras något åt. Ministern sade att det var något på gång så vi får hoppas att det händer något med kungsgårdens alla byggnader, att de blir lite liv och rörelse och lite verksamhet i dem. Det har inte använts i den utsträckning som det hade kunnat.

Jag tar bara den här delen nu och tar det andra en annan gång. Tack!

Talmannen

Därmed torde också utbildnings- och kulturavdelningen vara färdigt diskuterad. Sammanlagt har vi pratat i 33 timmar så jag hoppas att det mesta har blivit sagt. Ärendet remitteras till finansutskottet.

Plenum slutar

Nästa plenum hålls 22.11.2010 kl. 13.00. Plenum är avslutat. (Plenum avslutades kl. 21.02).

 

Originalfil