Plenum den 19 april 2004 kl 13.00

Ljudinspelningen saknas ännu. Vänligen återkom senare eller se ifall livesändingen ännu är aktiv.

PLENUM den 19 april 2004 kl. 13.00.

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Gun Carlson, ltl Peter Grönlund och ltl Camilla Gunell).

27 lagtingsledamöter närvarande.

Om ledighet från dagens plenum anhåller ltl Peter Grönlund på grund av privata angelägenheter. Beviljas.

 

 

Föredras för andra behandling ärende nr 1:

 

Lagutskottets betänkande nr 16/2003-2004 angående godkännande av överenskommelsen med Moldavien om internationell landsvägstrafik och med förslag till lag om sättande i kraft av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i överenskommelsen. (RP 16/2003-2004).

 

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion. Ingen diskussion. Detaljbehandlingen vidtar. Det i framställningen ingående lagförslaget föreläggs för lagtingets bifall.

 

Lagförslaget är bifallet.

 

Ärendets andra behandling är avslutad.

 

 

Föredras för andra behandling ärende nr 2:

 

Lagutskottets betänkande nr 17/2003-2004 angående godkännande av överenskommelsen med Uzbekistan om internationell landsvägstrafik och tilläggsprotokollet till överenskommelsen, samt med förslag till lag om sättande i kraft av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i överenskommelsen och tilläggsprotokollet. (RP 17/2003-2004).

 

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion. Ingen diskussion. Detaljbehandlingen vidtar. Det i framställningen ingående lagförslaget föreläggs för lagtingets bifall.

 

Lagförslaget är bifallet.

 

Ärendets andra behandling är avslutad.

 

Föredras för andra behandling ärende nr 3:

 

Lagutskottets betänkande nr 18/2003-2004 angående godkännande av överenskommelsen med Vitryssland om internationell landsvägstrafik och tilläggsprotokollet till överenskommelsen, samt med förslag till lag om sättande i kraft av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i överenskommelsen och tilläggsprotokollet. (RP 18/2003-2004).

 

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion. Ingen diskussion. Detaljbehandlingen vidtar. Det i framställningen ingående lagförslaget föreläggs för lagtingets bifall.

 

Lagförslaget är bifallet.

 

Ärendets andra behandling är avslutad.

Föredras för andra behandling ärende nr 4:

 

Lagutskottets betänkande nr 19/2003-2004 angående godkännande av överenskommelsen med Kroatien om internationell landsvägstrafik och med förslag till lag om sättande i kraft av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i överenskommelsen. (RP 19/2003-2004).

 

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion. Ingen diskussion. Detaljbehandlingen vidtar. Det i framställningen ingående lagförslaget föreläggs för lagtingets bifall.

 

Lagförslaget är bifallet.

 

Ärendets andra behandling är avslutad.

 

 

Föredras för andra behandling ärende nr 5:

 

Lagutskottets betänkande nr 20/2003-2004 angående godkännande av överenskommelsen med Slovenien om internationell landsvägstrafik och med förslag till lag om sättande i kraft av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i överenskommelsen. (RP 20/2003-2004).

 

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion. Ingen diskussion. Detaljbehandlingen vidtar. Det i framställningen ingående lagförslaget föreläggs för lagtingets bifall.

 

Lagförslaget är bifallet.

 

Ärendets andra behandling är avslutad.

 

 

Föredras för andra behandling ärende nr 6:

 

Lagutskottets betänkande nr 21/2003-2004 angående godkännande av överenskommelsen med Litauen om internationell landsvägstrafik och med förslag till lag om sättande i kraft av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i överenskommelsen. (RP 21/2003-2004).

 

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion. Ingen diskussion. Detaljbehandlingen vidtar. Det i framställningen ingående lagförslaget föreläggs för lagtingets bifall.

 

Lagförslaget är bifallet.

 

Ärendets andra behandling är avslutad.

 

 

Föredras för första behandling ärende nr 7:

 

Social- och miljöutskottets betänkande nr 2/2003-2004 angående ändring av djur­­skyddslagen. (FR 7/2003-2004).

 

Först tillåts diskussion. Efter avslutad diskussion kan väckas förslag om att ärendet remitteras till stora utskottet. Diskussion

Ltl Sune Mattsson:

Fru talman!

Social- och miljöutskottet har behandlat landskapsstyrelsens framställning angående ändring av djurskyddslagen. Det är nödvändigt att göra ändringen för att den skall harmoniera med EG:s direktiv och bestämmelser. Men när vi har gått igenom framställningen har vi främst riktat in oss på frågan om vilken erfarenhet man skulle ha främst då det gäller skötsel av svin. Vi har kommit fram till att det är orimligt att Åland har en strängare tolkning av lagen och strängare bestämmelser än våra omkring liggande regioner och andra näringsidkare. Till vissa delar har vi också kommit fram till, efter hörande, att de förslag som landskapsstyrelsen har i sin framställning med t.ex. ett års erfarenhet eller utbildning vid Ålands naturbruksskola eller minst två års erfarenhet av svinskötsel och sådant inte går därför att naturbruksskolan inte har någon sådan utbildning och absolut ingen utbildning som riktar sig till dem som sköter svin. Vi har föreslagit att man tar bort den föreslagna bestämmelsen.

 

Landskapsstyrelsen föreslog en förordningsfullmakt av följande lydelse i 6a §: ”Genom landskapsförordning kan närmare bestämmelser utfärdas om kompetenskrav vid djurhållning.” Det momentet har vi tagit bort och föreslår i stället att paragrafen skulle få följande lydelse: ”Den som anställer eller anlitar någon för skötsel eller tillsyn av djur skall se till att den som anställs eller anlitas har fått råd och anvisningar om hur djuren skall skötas med beaktande av gällande djurskyddsbestämmelser.”  Det finns redan i vår lag bestämmelser om djurskötsel och landskapet kan redan nu utfärda förordning om hur man skall sköta djur, så vi tyckte att det var onödigt.

 

Vi har också bifogat lagutskottets utlåtande till betänkandet som gäller mera tekniska förändringar: utbyte av ordet ”landskapsstyrelse” mot ”landskapsregering” samt hur det skall gå till. Lagutskottet har helt följt social- och miljöutskottets linje.

 

Jag kan också säga att vårt beslut i social- och miljöutskottet var helt enhälligt.

 

Ltl Brage Eklund:

Fru talman!

När landskapsstyrelsens framställning lades fram i lagtinget för remiss hade ltl Anders Eriksson ett bemötande angående just det som ltl Sune Mattsson nu tog upp, EG:direktivet om skötsel av svin. Landskapsstyrelsen lade i sin framställning ett generellt förslag om all djurskötsel och det var det vi påpekade och ansåg fel. Det är därför glädjande att social- och miljöutskottet har noterat vårt påpekande och kommer med ett förslag som är i överensstämmelse med EG:direktivet.

 

Vtm Barbro Sundback:

Fru talman!

Också jag hade ganska kritiska synpunkter på framställningen när den remitterades till social- och miljöutskottet. Jag har ännu kvar i minnet den känsla av irritation som min kritik väckte. Det var närmast så att jag skulle måsta skämmas för de kommentarerna eftersom de ansågs som nästan osakliga. Nu tycker jag att utskottet på de väsentligaste punkterna hörsammat min kritik. Det är bra att det är ett enhälligt beslut och att det nu stämmer överens med den syn på rättsskydd som medborgarna antagligen har på Åland.

 

Jag nämnde också om utbildningen och det blev redan klarlagt i samband med remissen att det som landskapsstyrelsen föreslog inte riktigt höll streck. Det är väl så här som parlamentarismen fungerar som bäst, dvs. när oppositionen kan fungera som en kritisk granskare som tas på allvar och resultatet blir sådant att vi tydligen enhälligt kan omfatta de förändringar som social- och miljöutskottet föreslår.

 

 

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Fru talman!

I social- och miljöutskottet har vi satt ålänningarnas bästa i första hand. Vi har tillsammans, som ett lag, försökt titta på vad lagen betyder för Åland och vad den betyder för våra näringsidkare på Åland. Huvudsyftet har inte varit vem som har lagt förslaget, om det har kommit från oppositionen eller om det har kommit från regeringspartierna, men jag kan säga att även om inte vtm Barbro Sundback och ltl Brage Eklund skulle ha framfört sina åsikter som vägkost till social- och miljöutskottet skulle utgången troligtvis ändå har varit densamma. Vi har arbetat med sunt förnuft för ålänningarnas bästa.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Vi vet inte hur det skulle ha gått. I normala fall brukar majoriteten, om det inte finns någon opposition mot något förslag, godta regeringens framställningar. Jag ser det nog så att det är tack vare oppositionen som den här diskussion kom upp och sedan har man i social- och miljöutskottet granskat den kritik som framfördes och de ändringsförslag som diskuterades har godtagits. Det är just så parlamentarismen fungerar när den fungerar som bäst. Vi brukar i allmänhet få höra att vi bara gnäller, men på den här punkten var det åtminstone värt lite mera.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsstyrelseledamoten Gun-Mari Lindholm:

Fru talman!

Det blev en viss ändring av det förslag som kom från landskapsstyrelsen. Det är så det skall vara, det skall finnas möjlighet till det och jag förmodar att också hela lagtinget står bakom betänkandet. En stor representation från salen sitter ju i social- och miljöutskottet.

 

Djurskyddsfrågor har diskuterats många gånger tidigare under årens lopp där man har talat, inte för, som nu sades ålänningarnas bästa, utan för djurens bästa. Det har gällt transporter av grisar, det har gällt höns, det har t.o.m. varit fråga om misstroende i vissa fall. Vi kan konstatera att när det sedan gäller så drar man ändå inte hela vägen ut vad gäller djurskyddet, utan då är det i alla fall fråga om ålänningarnas bästa och det är personerna det gäller. Det är bara en reflektion, men jag tycker att den är bra att ha med i bagaget för kommande frågor.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Fru talman!

Man kan vända på det här hur man vill. Självklart har utskottet gått in för djurens bästa. Nog är det också viktigt när man stiftar och föreslår en lag att den är möjlig att efterleva, att man t.ex. har de utbildningar som man föreslår osv. Vi kom fram till att den föreslagna typen av utbildning inte fanns, men jag vill än en gång säga att målsättningen har helt varit att göra det för djurens bästa. Att blanda ihop det med långa djurtransporter, som jag har sagt många gånger att är helt onödiga, när det i det här fallet är fråga om att sköta djuren på Åland, och de skall skötas väl, oberoende om det är höns eller svin eller kattor, tycker jag är onödigt.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Landskapsstyrelseledamoten Gun-Mari Lindholms anförande andas en viss besvikelse eftersom hon tydligen är besjälad av den tron att en sådan här framställning, med de bestämmelser som hon föreslog, skulle innebära en förstärkning av djurskyddet på Åland. Det är väl just det som är frågan: blir det bättre för kattorna om man lagstiftar såsom ledamoten Gun-Mari Lindholm och landskapsstyrelsen föreslog. Jag tror att det förslaget strider mot den allmänna rättsuppfattningen. Jag tror att de flesta, utan att lagtinget lagstiftar om det, byråkratiserar det, anser sig kapabla att ta hand om sina kattor och övriga husdjur. Landskapsstyrelsen var lite för klåfingrig att gripa in i enskilda människors liv och egna bedömningar, vilket kan vara lite förvånande med tanke på hur landskapsstyrelsen och de obundna brukar resonera om att man egentligen inte skall lagstifta så mycket, att det inte behövs osv. Det kan förstås variera beroende på vad man har för privata värderingar, och det får vi lov att acceptera.

 

Landskapsstyrelseledamoten Gun-Mari Lindholm, replik:

Fru talman!

I fall det lät som om jag skulle vara besviken är det nog fel uppfattning. Enligt gällande regler ger vi ett förslag och sedan är det upp till parlamentet att komma med sitt beslut i frågan. Det är spelets regler. Men jag har uppfattat flera ledamöter tidigare här i salen som väldigt intresserade och väldigt engagerade i just djurskyddsfrågor, så det är väl det i så fall som kan vara en viss besvikelse när jag ser att det inte var så där väldigt djupt det där engagemanget trots allt! Att säga att man i det här sammanhanget går in på den enskildas liv! Det är just det som det är fråga om i lagstiftning, vad som är rätt och fel. Det är vår uppgift att ha en uppfattning och stifta lagar utgående från det.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Vad är det egentligen som ledamoten Gun-Mari Lindholm ville med sitt lagförslag: Var det att testa enskilda medlemmar här i lagtinget i fråga om deras trovärdighet i djurskyddsfrågor? Jag tycker att det nu börjar framstå som hennes huvudmotiv, inte det att verkligen skapa ett bättre djurskydd!

 

Landskapsstyrelseledamoten Gun-Mari Lindholm, replik:

Fru talman!

Min ambition med lagförslaget har varit precis som alla andra förslag vi kommer med från landskapsstyrelsen: att komma med så pass omfattande förslag så att de faller de flesta i salen på läppen. Har man varit med ett tag så vet man också vad de enskilda ledamöterna har haft för ståndpunkter. Då vet man att det här är gångbart, också för oppositionen. Men i det här fallet var det en fel beräkning.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Jag tar inte åt mig av tidigare diskussioner eftersom jag inte har varit med i dem, inte heller vårt parti. Men när det gäller själva lagförslaget tror jag inte att det är sämre för djuren, utan man måste se lite praktiskt på när man stiftar lagar. Man kan inte stifta lagar som man inte kan efterleva och Ålands Framtid ansåg när det gällde landskapsstyrelsens framställning att man måste ha någon sorts uppföljning om man skall stifta en lag. Det skulle ha blivit svårt att uppfölja lagen utan att öka den offentliga sektorn. Jag får tacka social- och miljöutskottet för att utskottet har tagit till sig påpekandet som vi gjorde från oppositionens sida. Visst kan det hända att det skulle ha kommit fram ändå även om vi inte hade gjort påpekandet, men det går bra att säga med facit hand.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Väcks förslag om remiss? Ingen remiss. Ärendets första behandling är avslutad.

 

 

 

Föredras för enda behandling ärende nr 8:

 

Landskapsstyrelsens svar på ltl Lasse Wiklöfs m.fl. spörsmål angående landskapsstyrelsens åtgärder inom havsfisket. (S 2/2003-2004).

 

Först tillåts diskussion och därefter antecknas svaret till kännedom. Under diskussionen i ärendet kan det väckas förslag om hemställan till landskapsstyrelsen. Förslaget skall samtidigt skriftligen överlämnas till talmannen. Har förslag till hemställan väckts bordläggs ärendet efter avslutad överläggning till en avgörande behandling vid ett plenum tidigast följande dag. Under överläggningen i ärendet kan det bordläggas första gången på begäran av två lagtingsledamöter, därefter en gång om lagtinget så beslutar.

 

Diskussion.

 

Landskapsstyrelseledamoten Kerstin Alm:

Fru talman!

Landskapstyrelsen har valt att ge ett uttömmande skriftligt svar, som jag kort vill redogöra för.

 

Landskapsstyrelsens ambition är att bibehålla en livskraftig fiskerinäring som helhet, där havsfisket ingår som ett delområde.

 

Fiskerinäringen är dock en komplex näring som påverkas av yttre faktorer såsom:

-        Miljö och väderlek,

-        variationer av fiskbestånden,

-        internationella regleringar och bestämmelser  samt

-        marknads- och lönsamhetsutvecklingen.

 

Landskapsstyrelsens påverkningsmöjligheter i ovannämnda faktorer är tyvärr begränsade.

 

Spörsmålet bedöms i första hand gälla laxfisket, som en följd av beslutet av EU:s ministerråd om förbud mot drivgarnsfiske, men eftersom man i spörsmålet  hänvisar till havsfisket mera generellt berör landskapsstyrelsen i sitt skriftliga svar även de två andra sektorerna av detta fiske, trålfisket av strömming samt torskfisket.

 

Jag begränsar mig dock i mitt anförande till laxfisket. Vad gäller strömmings- och torskfisket hänvisar jag till det skriftliga svaret.

 

Laxfisket

Den negativa utvecklingen är en följd av

-        nationella fiskerestriktioner,

-        internationella regleringar

-        kraftigt ökade sälskador samt

-        en negativ prisutveckling.

 

Landskapsstyrelsen har sedan år 1997 uppgjort årliga avtal med jord- och skogsbruksministeriet om fördelningen av landets laxkvot och fiskereglerna under den period som allmänt bedöms vara kritisk för den naturligt lekande laxen under dess vandring till lekområdena i norra Finland.

 

EU:s beslut om att stegvis införa förbud mot drivgarnsfiske, med totalförbud 2008,  är ett tungt bakslag för det åländska laxfisket. Under beredningen av beslutet framförde landskapsstyrelsen sin ståndpunkt till riksmyndigheterna och Finlands officiella ställningstagande var också då i linje med landskapsstyrelsens. Beslutet visar på landskapets sårbarhet då man inte har representation i EU:s beredande organ och aktualiserar därmed behovet av att utreda på vilket sätt landskapsstyrelsens intressen och påverkningsmöjligheter på ett bättre sätt kan tryggas i avseende på ärenden som bereds på EU-nivå.

 

Landskapsstyrelsens möjlighet att påverka sälskadorna begränsas av sälens status som fridlyst och skyddsvärd art.

 

Orsaken till en negativ prisutveckling beror på ökad konkurrens från importfisk, främst norsk odlad lax.

 

Landskapsstyrelsen har entydigt som mål att bibehålla och utveckla såväl havsfisket som andra sektorer av fiskerinäringen och en ökad förädlingsgrad prioriteras.

 

I landskapsstyrelsens förhandlingar med riksmyndigheterna om fiskeavtal för kvoterade arter är målsättningen att trygga möjligheterna för åländska fiskare att nyttja resurserna på ett rättvist sätt och utgående från våra egna förutsättningar och förhållanden.

 

Spörsmålet är synnerligen aktuellt då förhandlingar för närvarande förs kring årets avtal, där målsättningen även är att få ett ramavtal för åren t.o.m. 2007.

 

Strategin vad gäller laxfisket är framförallt att avlyfta tidsrestriktionerna i maj.

I förhandlingarna betonar landskapsstyrelsen bl.a.

-         att det åländska laxfisket reducerats betydligt kraftigare än laxfisket i riket och

-         att laxfisket ur ett nationalekonomiskt perspektiv har en väsentligt större betydelse för Åland än för riket i övrigt.

Frågan anses politiskt mycket svår och känslig på fastlandet. Landskapsstyrelsen hoppas att lagtinget söder landskapsstyrelsens strävanden till ett ur åländsk synvinkel rättvisare avtal.

 

Ltl Lasse Wiklöf:

Fru talman!

Hur landskapsstyrelsen än försöker argumentera och hävda ett entydigt mål att bibehålla och utveckla havsfisket och andra sektorer inom fiskerinäringen klingar det ihåligt mot bakgrunden av att drivgarnsfisket efter lax successivt upphör mellan 2005 och slutmålet 2008.

 

Beslutet kan, som vi vet, innebära att närmare fyrtio familjer förlorar en betydande inkomst. För de få ännu kvarvarande havsgående båtarna är det katastrof, om detta förverkligas.

 

Om landskapsstyrelsen alls varit medveten om det uppenbara hotet från Bryssel borde man väl verkligen ha mobiliserat för att uppnå allianser. Har man exempelvis varit i kontakt med Sverige och Danmark och har man varit ned till Bryssel och verkligen tillkännagivit de ödesdigra konsekvenser detta beslut medför för Ålands allra mest naturliga näringsgren fisket?

 

Landskapsstyrelsen skriver i spörsmålssvaret att man följt upp beredningen av ärendet i kommissionen som med rösterna 8-7 fick den här ödesdigra formen. Hade man verkligen följt upp detta grundligt hade man på ett relativt tidigt stadium funnit farhågorna för drivgarnsfisket. Då borde man väl verkligen ha ansträngt sig ännu mycket mera för ett positivare beslut i stället för att helt förlita sig på Finlands förmåga.

 

Jag kan själv inte se några tungt vägande kriterier för varför drivgarnsfisket skulle förbjudas i vattnena utanför Åland. Tvärtom, om syftet är, som det sägs, att bl.a. rädda tumlaren i södra Östersjön. Vi har inga tumlare i Ålandshav, det intygar alla fiskare och också andra.

 

Existerande ordning som Åland och Finland är ensamma om i Östersjön, nämligen att ha omfattande fiskeförbud i våra hemmavatten under våren då laxen verkligen går till står ju också den i mycket bjärt kontrast till räddningsaktionen för tumlaren. Nuvarande ordning innebär att Åland marginellt får fiska när laxen finns i de tumlarfria områdena, men i stället är åländska fiskare vid andra årsstider hänvisade till södra Östersjön, där tumlaren anses existera, vilket ju i så fall ökar risken för att tumlare skall snärjas i nätet. Det är helt en anomali.

 

Det sätt på vilket myndigheterna bemött laxfiskarna ända sedan 1997, då uppdelningen mellan Åland och Finland inträdde, då man gjorde avtal med jord- och skogsbruksministeriet om kvoterna, har också lämnat mycket övrigt att önska. Tidpunkten för den mycket korta vårfiskeperioden har inte sällan delgetts bara någon dag före fiskestarten och ibland har beslutet om tidpunkt dessutom råddat till försöken att inom exempelvis sportfiskesektorn försvåra för trollingutövarna, vars arrangemang ibland sammanfallit. Landskapsstyrelsens hänvisning till olika stöda för att kompensera laxfiskarna har naturligtvis haft betydelse och kommer att ha det också framgent, men det visar att man inte långsiktigt tror när man resonerar som landskapsstyrelsen gör att den här näringen faktiskt skall ha framtidsförutsättningar. Det känns mera som om landskapsstyrelsen är beredd att ge slaget förlorat i stället för att kraftfullt driva på en politik som på sikt kan ge fiskenäringen ny framtidstro och framförhållning.

 

Socialdemokraterna anser att landskapsstyrelsen måste engagera sig ännu mera för att rädda Ålands havsfiske. Olika typer av ryssjor och andra fångstredskaps utveckling tar mycket lång tid och det är min övertygelse att om vi ser slutmålet på laxfisket 2008, så finns knappast ersättningsredskapen i beredskap innan dess.

 

Landskapsstyrelsen skriver i spörsmålssvaret bl.a. följande: ”I förhandlingarna med riksmyndigheterna om fiskeavtal för kvoterade arter är målsättningen att långsiktigt trygga möjligheterna för åländska fiskare att nyttja resurserna på ett rättvist sätt och utgående från våra egna förutsättningar och förhållanden.”  Hur skall man kunna nå detta vackra mål om drivgarnsfisket försvinner, såsom det nu förutspås? Redan i dag har Åland en laxkvot som vi på grund av det finländska och åländska fiskeriöverenskommelserna kan ta upp bara till en tredjedel. Misshushållning med naturresurser!  - även om det också finns en aktionsplanfrån Östersjö-kommissionen som går ut på att man skall försöka också återföra så mycket av den naturligt lekande laxen upp till älvarna. Ändå är den kvoten tillkommen på biologiskt stabila grunder, på enahanda sätt som den finländska kvoten också bottnar i vetenskap. Dessutom, kära vänner, har Finland utöver de här kvoterade historierna fritt att fiska nevalax i Finska viken som faller utanför restriktionerna.

 

Åland är förfördelat på så många sätt att det är orimligt. Det här måste fram, och det måste fram till Bryssel. Jag skulle vilja säga det att också Nordiska ministerrådet har planer utarbetade för hur fisket skall räddas i de nordiska kust- och närvattnena. Det finns sådana saker där man har haft gemensamma linjedragningar. Vi vet med säkerhet att i Norge, Danmark, Finland, Sverige, Åland, även Färöarna, har fiskeproblemen gett upphov till jättestora bekymmer, kanske just därför att att det är utomstående organ som helt styr över kvoter och fångstupplägg. Det betyder att regionernas Europa också riskerar att förlora väldigt mycket på det är spelet. Det finns så mycket sammantaget som måste presenteras för de styrande och konsekvenserna i detalj måste redogöras så att det finns en chans att på något sätt åtminstone få en övergångstid som är så lång att man kan hitta alternativa fångstmetoder. Svenskarna arbetar redan med olika resonemang och forskning hur man skall kunna exkludera framför allt den naturligt reproducerande laxen. Det finns idéeer om det också, nämligen att komma åt den som man planterar ut.

 

Jag menar att Åland måste försöka samla sig, flera medaktiva med samma åsikter och linjer, för att försöka komma fram. Jag vill, och socialdemokraterna vill, att landskapsstyrelsen i det här fallet, på samma sätt som man gjorde det när vi diskuterade den beramade preamblen och fick artikeln, reser till Bryssel för att faktiskt på ort och plats lägga fram de här synpunkterna. Det är ändå medmänniskor som vi har att göra med. Jag vet att loppet har gått långt redan och vi har tyvärr förspillt en del möjligheter, men det måste kämpas i de här frågorna om det skall gå, och ingenting är så naturligt som fiskenäringen på Åland, den måste vi slå vakt om.

 

Jag föreslår därför, fru talman, i en hemställningskläm följande:

 

”Lagtinget hemställer om att landskapsstyrelsen utarbetar bästa möjliga argumentation för  ett bibehållet drivgarnsfiske efter lax i de för Åland betydelsefulla vattnena och snarast uppvaktar berörda instanser inom EU för att uppnå en förändring av beslutet.”

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Ltl Lasse Wiklöf är mycket kunnig när det gäller fiskefrågor på Åland, och den kunskapen har han naturligtvis skaffat sig som politiker samt som aktiv inom de olika fiskeorganisationerna på Åland, så jag respekterar mycket hans åsikter. Mycket av den problembeskrivning som har förts fram kan jag, och jag tror den här landskapsstyrelsen och alla tidigare landskapsstyrelser också, skriva under därför att det är en helt orimlig fiskeripolitik som har förts både från EU:s sida och också från Finlands sida. Om jag har lärt mig någonting under mitt arbete i landskapsstyrelsen så är det att när det gäller fiskepolitik är det tyvärr inte sunda förnuftet som råder utan det är känslorna som styr väldigt, väldigt långt. Vi här på Åland blir väldigt uppbragta över olika saker när det gäller fiske, men också andra organisationer runt om i Europa och i Finland blir lika känslomässigt uppbragta. Det är därför som det är så svårt att föra den här diskussionen på ett sakligt plan. Jag tycker naturligtvis att vi från åländsk sida har haft goda argument för våra ståndpunkter genom åren när det har gällt framför allt laxfisket och hur vi har sett på hur man borde utveckla det.

 

När det gäller laxfisket på Åland vill jag precis säga det som ltl Lasse Wiklöf sade, att laxfisket är en naturlig del av livet på Åland. Jag tror att det var ltl Torbjörn Eliasson som sade på ett av våra gruppmöten, att nog är det fruktansvärt om man som ålänning, framför allt om det kommer turister och gäster hit till Åland, vill äta fisk på krogen så är det inte en åländsk fisk man kan äta mera utan det är en norsk lax. Det är inte sunt förnuft som råder när alla vet att i de åländska vattnena årligen, nu om några veckor, kommer det att passera massor med både stora och små laxar förbi Åland och traditionellt har laxfisket varit en del av vårt naturliga liv här på Åland, de facto en av orsakerna varför det finns människor på dessa öar egentligen.

 

Den situation som har uppstått är egentligen tudelad. Vi har två problem. Den ena vill jag kalla för den nationella problematiken och den andra för EU-problematiken. Tar vi först den nationella, som också i viss mån i och för sig bygger på vårt EU-medlemskap, så har den en ganska lång historia och det var egentligen 1997 som det var en väldigt viktig och avgörande förhandling mellan landskapsstyrelsen och jord- och skogsbruksministeriet, där vi kom överens om hur man skulle fördela den gemensamma laxkvoten och också fisketiderna. Det var inte några lätta förhandlingar; jag vill påstå att det antagligen var de tuffaste diskussioner som jag har varit med om med riksmyndigheterna. Jag hade förmånen att få samarbeta med dåvarande lantrådet Roger Jansson, kanslichefen Peter Lindbäck och fiskeriintendenten Calle Storå, som var en mycket stor expert. Och, vill jag säga, i de förhandlingarna bidrog också ltl Lasse Wiklöf på ett mycket konstruktivt sätt genom att via kontakter under dagen vara med och bifalla den överenskommelse som vi kom fram till. Ltl Lasse Wiklöf var då ordförande för Ålands fiskarförbund, så vi förankrade vårt beslut hos fiskarförbundet och Ålands yrkesfiskare.

 

Sedan har det visat sig att det i verkligheten inte har varit så lätt att leva upp till det här. Finland och de finska fiskarna tog för sig att fiska upp den gemensamma kvoten väldigt snabbt och det var ett stort bekymmer med åtföljande fiskeförbud. Det var 1997 29 procent och 103.930 laxar som de åländska fiskarna skulle få fiska upp och det har visat sig att tiden på våren när man får fiska här har blivit så kort, och det finns några större fartyg i den åländska laxfiskeflottan som kan gå ut i Östersjön, men flertalet är mindre båtar som inte har kunnat ha samma räckvidd, så det har visat sig svårt att få upp det antalet laxar och den kvot som vi har fått oss tilldelad på grund av att man måste ge sig ut på tider som är väldigt ofördelaktiga och oekonomiska, t.o.m. kanske farliga med tanke på den fiskeflotta som vi har för att ta upp fångsten. Det har alltså blivit en minskning av fisket.

 

Just nu, precis som landskapsstyrelseledamoten Kerstin Alm redogjorde för, står vi igen – jag tänkte säga kvart före, men det är faktiskt att ta i – fem före att fisket borde vara igång för säsongen 2004. Vi utlovades ifjol, för ett år sedan, att i god tid skulle man komma överens om fisket 2004 och för de kommande åren. Det har inte gått att få till stånd diskussioner som har lett fram till en lösning och nu avvaktar vi här under dagen vilka beslut som kommer från Helsingfors; annars måste vi själva gå vidare med att försöka ordna vårt fiske på sätt eller annat under maj månad.

 

Det här är en politiskt helt oacceptabel situation och sett ur yrkesfiskarnas, som skall leva på det här, också en helt oacceptabel situation att ha en sådan här nationell situation som vi har när vi skall dela på den gemensamma fiskekvoten som EU har tilldelat oss.

 

Fru talman!

När det gäller det famösa beslutet som kom från EU om att förbjuda drivgarnsfiske i Östersjön kan jag försäkra ltl Lasse Wiklöf och alla andra att vi är lika frustrerade i landskapsstyrelsen som ni och alla andra ålänningar är när det gäller den åtgärden. Den visar precis på det som ger näring till den EU-skeptisism och den kritiska EU-inställning som finns på Åland och i andra glesbygds- och skärgårdsområden inom EU, att man förstår inte i Bryssel och i andra mera tättbefolkade områden hur livsförutsättningarna är ute runtom i regionerna och det verkar tyvärr som om man inte heller vill bry sig. Att förbjuda ett drivgarnsfiske efter lax i Östersjön med motivet att man skall skydda tumlarna är rekord hittills när det gäller EU eftersom det de facto inte finns några tumlare här. Jag har fortfarande inte hittat en enda människa som har sagt att det var ett klokt beslut och då har jag också pratat med människor nere i Bryssel. Det här tycker jag att man måste ta fasta på: att även om man blir desillusionerad när man tar del av den här typen av beslut, så måste man ändå tro att även EU:s beslut skall gå att få en förändring på också i en positiv riktning.

 

Vi har som målsättning att försöka påverka dels Finland att naturligtvis fortsätta sin kamp för att drivgarnsförbudet inte skall komma till stånd eller att det skall upphävas på sätt eller annat. De facto är det så att det har rått total enighet mellan landskapsstyrelsen och Finland att det här är en orimlighet och det här kan man väl för herrans namn inte införa. Tyvärr lade sig den finska ministern av någon orsak i den här frågan, vad som stod på spel, vet inte jag, men det kanske kommer en förklaring vid något annat tillfälle. Vi är tyvärr ganska små i de här sammanhangen när det gäller att försöka stoppa EU:s beslutsmaskineri. Formellt sett har vi tyvärr ingen talan alls. Men för den skull skall man inte ge upp utan vi måste se till och hela tiden påpeka och lyfta fram de felaktiga synsätten och de felaktiga besluten, för det är precis som ltl Lasse Wiklöf sade: hur skall man kunna få människorna att tro på EU-projektet om det är ett maskineri som producerar den här typen av beslut! Det är inte rimligt.

 

Jag försäkrar att vi har i de landskapsstyrelser som jag har varit med under nittiotalet och den här haft en tro och vi vill arbeta för att vi skall ha ett havsfiske, att vi skall ha ett kustnära fiske. Verkligheten har visat att det kustnära fisket har haft i viss mån bättre förutsättningar för att utvecklas än havsfisket på grund av de omständigheter jag har redogjort för här. Men samtidigt vill jag peka på några saker. I den förra landskapsstyrelsen och i den budget som lagtinget för fyra-fem månader sedan godkände fanns det pengar med för en satsning på Guttorp, och inte skulle vi ha satsat på Guttorp och den verksamhet som finns där om vi hade trott att fisket är någonting som skall försvinna, utan vi ville ha en aktiv och framåtsyftande fiskeripolitik som ger grundförutsättningar både för det kustnära fisket och också för havsfisket samt som ger oss goda argument för att tala för de kvoter och att vi får en trovärdighet i att vi vill föra en seriös fiskeripolitik från Åland.

 

Vi kommer att fortsätta med det här arbetet och göra vårt allra bästa. En liten personlig kommentar. När jag tittar mig omkring här i salen tror jag faktiskt att jag är den enda som har varit yrkesfiskare i mitt liv och man blir lite nostalgisk ibland när man tänker på saken, men visst var det en härlig tid för 20 år sedan på våren, ungefär den här tiden, när trålarflottan gick ut och 20 trålare låg i rad och drog och fiskade strömming. Jag tror inte att vi får uppleva det igen, men nog skall vi kämpa tillsammans för att vi skall se till att vi har ett fiske kvar, både ett kustnära fiske och ett havsfiske.

 

Ltl Wiklöf, replik: 

Fru talman!

Jag vill inte säga att jag omfattar allt vad de franska bönderna gör, men nog finns det lite mera stake i dem! Jag tror faktiskt att vi kommer därhän att vi måste börja agera på ett sätt så att man förstår att nu är någon riktigt förbannad! Så är det faktiskt, och då skall man kämpa som bara den. Också det här som vi håller på och ”pallrar på” med finska riksmyndigheterna och diskuterar att vi skall ha en kvot på låt oss säga 23.000 – vi får upp 8.000! Finnarna fiskar 117.000 och klämmer väl upp det mesta förutom Finska vikens nevalaxar. Men vi kan inte gå med på sådana här resonemang att vi har en kvotering som på biologiska grunder är 23.000 och så skall vi ha i tid möjlighet att fiska upp 8.000! Det måste någon gång ta törn och det måste markeras från åländsk sida att självstyrelsen betyder någonting faktiskt! Det skall nog vara lite mera gry! Det går inga bara att sitta och släta med int, utan det skall vara tufft! Jag förväntar mig oerhört mycket mera tuffhet i de här förhandlingarna och jag förväntar mig att Ålands lagting kommer med på hemställningsklämmen, så att vi åtminstone markerar från parlamentets sida att det skall göras allt som bara går.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

När det gäller de franska bönderna och deras åtgärder finns det säkert mycket vi kan lära oss här på Åland, men när det gäller att vi skulle ha ”pallrat” med de finska myndigheterna, så om det finns några frågor och förhandlingar som det har talats klarspråk med varandra vill jag nog påstå att det är fiskeriförhandlingarna. Det brukar vara personer på vardera sidan som inte använder det diplomatiska språket utan använder ett mera rakt språk med varandra. Problemet ligger inte häri, ltl Lasse Wiklöf, utan problemet har legat i det att vi har varit tvungna att komma fram till en gemensam överenskommelse hittills hur fiskekvoten skall fördelas och hur fisketiderna skall läggas under året. Vi får se nu! Det är så att vi har sagt till riksmyndigheterna att vi har lagt ett förslag hur vi ser att fisket för den här våren skall fungera. Får vi inget svar på det nu, så är vi tvungna att själva lägga och ta våra beslut i frågan. Då får vi se och hoppas att lagtinget är lika rakryggat också som ltl Lasse Wiklöf förespeglar – det kan bli ganska hett.

 

Ltl Wiklöf, replik:  

Fru talman!

Både hugg och slag och diplomati och allting skall til, men han är väl centerpartist den här jord- och skogsbruksministern, om inte jag missminner mig! Jag menar lantrådet Nordlund skall väl ha alla möjligheter tillsammans med landskapsstyrelseledamoten Alm att reda ut de där sakerna! Det är det första. Det brukar vara de första bevekelsegrunderna att man är på samma politiska nivå, sedan lossar ju det mesta! Varför har vi överhuvudtaget fiskeförbudsperioderna? Inte har några andra länder i Östersjön sådana? Ålänningarna får inte fiska när laxen är inom räckhåll, utan ålänningarna skall fara ner och köra mellan 40 och 60 timmar till södra Östersjön, så att det inte finns någon chans att få lönsamhet i resan ens, även om man lyckas hitta lax! Nej, det måste bli ändring på det här och det måste också jord- och skogsbruksministeriet få höra från den här salen.

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Jag tycker att det tas till starka ord och brösttoner i den här frågan, för det behövs tydliga signaler från Åland, men konkret på ltl Lasse Wiklöfs fråga: Varför håller vi på med de här fiskeförbudsperioderna? Enligt självstyrelselagen och den åländska lagstiftningen kan vi själva besluta om fiskeperioderna, men tyvärr är det så att vi måste ha någonting att fiska också. Kvoten är en gemensam resurs och därför har det här blivit ett gemensamt paket som man har varit tvungen att förhandla om varje år. Vi kan teoretiskt i morgon ta beslut om fiskeperioden eller att det är fritt att fiska, men då måste vi kunna berätta för de åländska fiskarna vad det är vi i sådana fall skall fiska, om det skall ske på ett lagligt sätt och enligt den lagstiftning som finns. Det måste väl ändå vara utgångspunkten så långt som möjligt i vårt arbete. Men, som jag sade i mitt inledningsanförande är det här en synnerligen aktuell fråga nu och jag ser fram emot den närmaste veckan och de förhandlingar som förhoppningsvis kommer, för annars blir det ensidiga beslut på vardera hållet och det är inte en lycklig situation.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Lantrådet avslutade sitt anförande med att försöka ingjuta lite kampanda i sig själv framför allt, men också i oss övriga, men annars lät det nog mest som ett begravningstal över laxfisket för Ålands del. Det var så eländigt och så tungt och motigt att inte kändes det som om det fanns riktigt någon kamp som man kunde förlita sig på.

 

Efter att både ha läst svaret på spörsmålet och hört på diskussionen här är det fortfarande oklart vem som har fattat beslutet. Är det kommissionen, som här sades och att röstningen föll 8-7, så skulle det vara intressant att veta hur den finska representanten röstade. Lantrådet pratade om ministern, men det är väl i så fall ministerrådet som han menar och det är väl den här centergubben från Helsingfors då som har lagt sig platt? Men vilket beslut? Det står om EU:s beslut; det är väldigt oprecist. Menar man kommissionens beslut? Är det en förordning, direktiv eller vad är det? Det finns inte ens angivet, så om man skulle vilja titta på det, så får man absolut ingen uppgift, åtminstone från spörsmålssvaret. Vilket beslut är det som landskapsstyrelsen och meddelandet gäller?

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Den information som jag har säger att det är ministerrådet som har tagit det här beslutet och att Finland var det sista landet som lade sig i den här frågan. Alla andra hade gått med på det och då blev trycket för hårt på den finska ministern att stå emot. Sådan är den formella situationen, med reservation för att jag kan ha fel, men det är det som jag lever efter.

 

Fru talman!

Jag försökte i mitt inledningsanförande ge en någorlunda verklighetstrogen bild av hur utvecklingen har varit när det gäller havsfisket och framför allt laxfisket, och tyärr, måste jag säga, är det ingen stor framgångssaga som har varit de två senaste tio åren. Det har varit mest fråga om att backa, på grund av olika omständigheter som jag talade om, både på nationell nivå och på internationell nivå. Vtm Barbro Sundback nämnde om ”centergubben i Helsingfors” och anspelade på att jag kanske borde prata med honom, men jag har lärt mig att när det gäller fiske och jakt är verkligheten den att det spelar nog ingen roll vilket parti man råkar tillhöra utan det är nog viktigare var man anser sig ha sina väljarskaror. Det har vi verkligen fått känna på i den här frågan, för det finns både centerpartister som stöder oss, det finns sådana som är emot oss, det finns socialdemokrater som säkert kanske stöder oss, men det finns sådana som är jättehårt emot oss osv. Allt det här bygger på var man egentligen har sitt reella politiska stöd och sina stödgrupper och utgående från det agerar man, och där har tyvärr Åland kommit i kläm därför att vi är liten pusselbit i det här spelet, en alltför liten pusselbit, tyvärr.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Katrin Sjögren:

Fru talman!

Den liberala lagtingsgruppen delar till fullo landskapsstyrelsen och spörsmålsställarnas åsikt om fiskerinäringens betydelse, en av primärnäringarna i landskapet.

 

Fiskerinäringen på Åland sysselsätter i dag ca 500 personer, där yrkes-/binäringsfiskarna utgör ca 300 personer.

 

Fiskerinäringen står, liksom många andra sektorer i samhället, inför ett paradigmskifte. Detta innebär omstruktureringar, såväl på Åland som i andra delar av världen. Även omd etta medfört att näringen har minskat i betydelse så är den fortfarande en viktig basnäring i landskapet, en näring som dessutom även anses ha utvecklingspotential. Fiskerinäringen på Åland är relativt sett ca tio gånger viktigare än övriga delar av Finland. Fisket har gamla traditioner i landskapet, där yrkeskunskapen har gått i arv från fiskare till fiskare, från generation till generation.

 

Det mera storskaliga havsfiskets betydelse har minskat och ersatts av kustnära fjällfiske samtidigt som vattenbruk och fisketurism har kommit in som nya sektorer. Ett strukturprogram för fiskerinäringen på Åland har gjorts upp för att förverkliga EU:s fiskeripolitik. Inom ramen för det programmet har det beviljats stöd för över 20 nya fiskebåtar för småskaligt kustfiske. Man fiskar främst gös, abborre och sik. En av grundtankarna med stödet är att underlätta för nya unga fiskare att komma in i näringen.

 

Grundbulten i fiskerinäringen på Åland är ett effektivt, långsiktigt och hållbart nyttjande av de resurser som vattenmiljön erbjuder. En helhetssyn eftersträvas där ekonomiska, miljömässiga, sociala och samhälleliga aspekter beaktas.

 

Fisk är i allra högsta grad närproducerad mat, där man från fiskerinäringens sida strävar efter att kunna erbjuda lokalt producerade, trygga produkter av god kvalitet. Näringen själv försöker genom att satsa på kvalitet och förädling att förbättra lönsamheten inom branschen.

 

Fru talman!

Liberalerna anser att god regionalpolitik är en livskraftig fiskerinäring som bidrar till en levande glesbygd och skärgård.

 

Huvudprinciperna för EU:s fiskeripolitik är:

 

  • Att utveckla en bärkraftig fiskerinäring som grundar sig på ett långsiktigt hållbart fiske och vattenbruk.
  • Att trygga konsumenterna rena livsmedel av hög kvalitet.
  • Att beakta miljöhänsynen i verksamheten.

 

Det är principer som ur både åländsk och fiskerinäringens synvinkel är långsiktig och förnuftiga. Mot den bakgrunden är det svårt att förstå EU:s beslut att förbjuda fiske med drivgarn för att rädda tumlare som inte finns i våra vatten i Östersjön. Beslutet verkar sakna sinne för proportioner.

 

Liberalerna anser att EU borde ägna sig åt stora gränsöverskridande gemensamma problem som t.ex. fred, miljö och kriminalitet. Samtidigt borde mera hänsyn i beslutsfattandet tas till olika regioners traditioner och särdrag. Vårfågeljakten är ett synnerligen belysande exempel dels på hur EU i sin likriktade politik kör över en lokal tradition, dels ett bevis på hur subsidiaritetsprincipen inte tillämpas på ett bra sätt. Frågor som kan lösas på regional och lokal nivå borde inte EU blanda sig i. Vi känner bäst effekterna av att en viss avskjutning av sjöfågelstammen görs och vi kan också själva fatta välavvägda beslut i frågan liksom vi också själva kan bedöma olika åtgärder vi borde vidta för att rädda tumlarna.

 

Vtm Barbro Sundback:

Fru talman!

Jag är mest intresserad av den här frågan ur själva maktperspektivet: vem är det som skall besluta om fisket i Östersjön och hur skall de beslut beredas och påverkas av ålänningarna på ett sådant sätt att det i det här fallet gynnar fiskerinäringen bäst?

 

Landskapsstyrelsen har ett resonemang om detta på sidan 2 där man hela tiden talar om EU:s beslut. Det är den första invändningen jag har. Man måste bli mera exakt. Det här att stå och slå ut med händerna och säga att EU gör det och gör så. För att kunna visa på motkraft måste man veta vem det är som är ens fiende, motpart eller medspelare. Om det nu är ministerrådet, så borde det stå här och vilket beslut det gäller.

 

”EU:s beslut om att stegvis införa förbud mot drivgarnsfiske är ett tungt bakslag, vilket det råder bred enighet om såväl politiskt som bland berörda intressenter och allmänheten.” Sedan säger landskapsstyrelsen: ”Med facit i hand är det alltid lätt att anse att ’man’ borde ha gjort mera”. Jag antar att ”man” är landskapsstyrelsen. Vad är det som landskapsstyrelsen, enligt lantrådet, borde ha gjort mera? Skulle det ha varit just att åka till Bryssel? Skulle det ha varit att lobba mera i Helsingfors? Vad är det mera man kunde ha gjort ”med facit i hand”? Det står också att det är en resursfråga. Vad för resursfråga? Behövs det mera personal, behövs det andra politiker? Det behövs det antagligen, men det är inte lika lätt som att anställa mera inom offentlig sektor! Eller vad är det man antyder? Är det bara en kliché som inte betyder någonting? Jag utgår från att landskapsstyrelsen faktiskt här menar att man kunde ha gjort någonting annat, någonting mera eller någonting för att det här inte skulle ha skett som nu har skett.

 

Så säger man: ”Beredningen av ärendet inom kommissionen har dock följts upp kontinuerligt och enligt den information man erhållit fanns det stora meningsskiljaktigheter mellan medlemsländerna och kommissionen och omfattande motstånd mot beslutet.” Om det fanns ett omfattande motstånd mot beslutet i medlemsländerna är det konstigt att alla gick med på det.

 

Ltl Lasse Wiklöf var inne på de nordiska länderna. Man kan förstå om Spanien och Italien går med på att man skall göra detta för att skydda tumlare. Det kanske är så att de är stora tumlarälskare vid Medelhavet eller någonting sådant, men om det inte finns tumlare är det förvånande om de övriga nordiska EU-länderna har gått med på det här. Som jag förstår det står det dock att medlemsländerna och kommissionen hade väldigt olika uppfattningar – ändå blev det så här!

 

Det har också riktats mycket kritik här mot Finland med anledning av fiskeripolitiken, men i det här fallet säger man: ”Även Finlands officiella ställningstagande var i linje med landskapsstyrelsens, varför det inte fanns anledning eller faktamässiga grunder för att utgå från att förslaget skulle godkännas i föreslagen form.” Lantrådet var väldigt negativ till Finland i det här sammanhanget, men i meddelandet tyckte man att här har Finland skött sig bra och man litar på att det skulle klara av det här. ”Beslutet har fattats i demokratisk ordning och det är inte sannolikt att ytterligare insatser och bevakning av ärendet från åländsk sida skulle ha medfört någon avgörande förändring.” Några meningar tidigare säger man att med facit i hand kan man nog se att man borde ha gjort mera, men sedan står det att det inte ändå skulle vara någon mening med att ha gjort mera! Vad är det här för prat! Jag tycker att man måste kunna vara mera tydlig hur man skall driva sådana här frågor.

 

Till slut står det: ”Beslutet visar dock på landskapets sårbarhet då man inte har representation i EU:s beredande organ….” Vilka organ tänker man på? Coreper? Det går inte att komma in dit! Skulle Europaparlamentet ha haft någon betydelse för den här frågan? Knappast. Vill man sitta i kommissionen eller vad är det för beredande organ? Jag tror inte att det är möjligt för Åland att få plats i några beredande organ, om man menar i några av de beslutande organ som finns inom EU, eventuellt parlamentet. Men kommissionen, EG-domstolen? Vad menas med det här? Och att man där vill ”aktualisera behovet av att utreda på vilket sätt landskapsstyrelsens intressen och påverkningsmöjligheter på ett bättre sätt kan tryggas i avseende på ärenden som bereds på EU-nivå”. Jag tror att vi har tre papper i självstyrelsepolitiska nämnden om hur Åland skall förhålla sig inom ramen för EU. Det finns ingen metod, inget arbetsätt, ingen strategi, det är bara prat, precis samma sak som man beskyller EU för. Man vet inte hur man vill jobba med det här och därför kan man inte riktigt skylla på någon annan heller. Det är klart att det är ett huvudlöst beslut och det måste gå att ändra på det. Det har visat sig flera gånger inom kommissionen och ministerrådet att det går att ändra på beslut.

 

Jag tycker att skrivningen gör att man ifrågasätter den åländska representantens plats i den finländska delegationen. Vi har haft flera personer där på plats – inte har jag sett att det har givit några intressanta resultat. Det är sådant där som att ordna när ålänningarna kommer fram till Bryssel att de har någon guide som tar dem till de rätta hotellen och restaurangerna och att man får smaka på de där musslorna, det som man skall göra när man är i Bryssel, och träffa någon tjänsteman på lite högre nivå. Men var finns det politiska arbetet? Det har jag frågat mig ända sedan vi gick med i EU. Jag tycker att man från Ålands landskapsstyrelses sida – då tänker jag inte på själva den formella behandlingen av ärendet – politiskt fortfarande inte är tillräckligt nära där besluten fattas. Jag har alltid ansett att Ålands landskapsstyrelse måste ha en lobbyorganisation i Bryssel, om man vill påverka där. Det går inte med någon tjänsteman som som någon slags belöning får öka till Bryssel och sitta i finska delegationen. Det räcker inte. Påståendet att vi skulle komma med i något beredande organ är fullkomligt orealistiskt, i alla fall såsom jag uppfattar att det är avsett. Vilka organ skulle det vara fråga om?

 

Hur man skall jobba via Finland är en fråga som måste koordineras med det här arbetet. Men vad mera skulle lantrådet ha gjort i den här frågan ”med facit i hand”?

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Som herr lantrådet påpekade och som vtm Barbro Sundback verkar ha missförstått är problemet med laxfisket tvådelat: dels har EU beslutanderätt och har tydligen har tagit beslut i ministerrådet och dels det nationella problemet som handlar om laxkvoten. När man diskuterade och införde laxkvoten samt tiden 1997 hördes det ilskna röster både från riket och från Sverige, där man ville gå så långt att man ville bojkotta åländska produkter. Det visade sig att lobbyverksamheten i riket var större, riksdagsledamöterna från Lappland hade mera inflytande när det gällde att laxen fick vandra vidare, den kunde fiskas upp i fjällbäckar osv.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Det är lätt att hänge sig åt historia i sådana här frågor för att hitta någon slags förklaring till de misslyckanden som vi står inför just i dag. Det tycker jag att vi inte riktigt har någon anledning att fördjupa oss i. Det finns säkert element i historien som man kan se på så där. Men att ständigt uppfatta sig som offer och att alla andra skapar hinder, men vi här på Åland, vi vill bara att det skall bli bra för oss och alla andra är dumma, det går inte, vi lever i en värld där man måste bete sig lite mera intelligent.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

För det första känner jag överhuvudtaget inte igen mig i den här offerbeskrivningen! Är det så att socialdemokraterna har förslag eller påverkningsmöjligheter tycker jag att de skall ta kontakt med sitt systerparti i Helsingfors och göra allt vad de kan – allt annat är faktiskt ett svek mot ålänningarna och framför allt mot fiskerinäringen.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Det brukar gå så, oberoende vilken landskapsstyrelse som sitter, så till slut skall socialdemokraterna åka till Helsingfors och ordna upp det hela! Det senaste var sjöfarten och det är väl laxfisket nu då som står på tur!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Jag måste säga att jag kände extra glöd och känsla att faktiskt kämpa för de åländska laxfiskarna och havsfiskets framtid – det kunde man känna i luften. När jag lyssnade på vtm Barbro Sundbacks anförande lyckades jag inte en enda gång höra ordet laxfiske eller havsfiske, utan det var ett problematiserande om var makten ligger och ett teoretiserande. Med tanke på att vtm Barbro Sundback är kandidat för Europaparlamentet kanske det skulle vara skäl att studera de sakerna lite mera och kanske inte genom ett spörsmål tro sig att få de olika kunskaperna.

 

Fru talman!

Grundfrågan var: Vad kunde landskapsstyrelsen ha gjort mera utgående från den skrivning vi hade här? Antagligen borde vi ha tryckt på ännu mera mot den finländska representanten, nämligen jord- och skogsbruksministern och försökt mata med ännu mera sakkunskap än vad vi gjorde, eftersom frågan har fått den vändning som den fick. Jag vet inte vilken faktakunskap det skulle kunna vara, men när man inte har nått ända fram tyder det på att någonting inte har räckt till. Det är nog tyvärr så, som det står i vårt svar, att det var större elefanter som dansade än Åland, och mycket större än Finland också de facto – då får man anpassa sig. Nu gäller det för oss från åländsk sida, från finländsk sida och från de andra krafterna i Europa som också tycker att detta är ett oklokt beslut att få dem att arbeta i den riktningen så att man får förändring i den här beslutsprocessen. Precis som jag sade i mitt inledningsanförande, så även om man blir desillusionerad i en sådan här situation, med sådana här beslut, måste man ändå tro att det skall gå att få ändring också i EU:s beslutsmaskineri, för det skall ändå i grund och botten vara en demokratisk organisation det också.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Jag började mitt anförande med att säga att jag var i det här ärendet mest intresserad av hur man skall fatta beslut och påverka de institutioner som har avgörande betydelse för Åland i den här frågan. Därför diskuterade jag inte heller om sådana saker som fisket, som jag inte heller har så särskilt stora kunskaper i. Jag tyckte att det framkom igen av lantrådet, att den enda strategin man har, det är finnarna, det är dom som liksom skall få sakkunskap och driva åländska frågor! Tidigare har lantrådet sagt att de inte bryr sig, det är inte deras väljare som finns på Åland, de har andra väljare som de prioriterar, så det verkar inte ens enligt honom själv vara någon framgångsrik strategi. Så vill han på något vis att de övriga krafterna skall arbeta i en riktning så att det här dumma beslutet skall upphävas – på något vis skall rationaliteten och logiken arbeta utan att lantrådet gör någonting eller landskapsstyrelsen! Det går inte, det är en passiv och dålig strategi. Man måste i dag jobba inte bara på Åland och i Finland utan i Norden och i Bryssel. Det krävs åtminstone en fyrsidig attack på dessa områden, men så länge som man inte gör det, utan man lämnar öppet för andra på det nordiska planet och i Bryssel, så kommer naturligtvis ingen att driva åländska fiskares frågor. Det är för passivt. Det är för lite politik och för mycket utredningar och papper som skickas mellan landskapsstyrelsen och finska myndigheter samt politiska instanser. Det ser vi som får landskapsstyrelsens beslut. Det är långa haranger om vad som är betydelsefullt på Åland. Det tillhör ett gånget sekel att kommunicera politiskt på det där sättet. Det blir ingenting.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Vtm Barbro Sundback är en klok person, och en klok människa vet att det finns en formell väg man kan påverka och skall påverka besluten. Det finns också informella vägar. Den formella vägen att påverka sakfrågorna är via Finlands regering, eftersom det är de som har säte och stämma i de beslutande organen inom EU-organisationen. Det har vi gjort efter bästa förmåga men tyvärr inte räckt till och därför går arbetet vidare. Naturligtvis skall vi sedan också utnyttja de informella vägarna som finns att tillgå när det gäller att försöka få en ändring i det här beslutet. Senast när vi var nere i Bryssel och diskuterade den s.k. preamblen träffade vi också personen som är ansvarig för Finlands delegation och tog upp den här frågan och diskuterade med ett flertal personer; alla visade samma förvåning, ingen kunde fatta hur det kunde bli ett sådant här beslut. Det tar jag som intäkt för att det skall gå att få en förändring i framtiden, hoppeligen före beslutet i sig blir verkställt i sin helhet. Vi skall komma ihåg att det är ingenting som sker i morgon utan det finns några års övergångstid och de åren måste utnyttjas på ett så klokt sätt som möjligt.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Vi kan vara överens om att det är de informella påtryckningskanalerna som är de viktiga, speciellt i Bryssel, men i all politik är det så att om man inte har en politisk kommunikation med dem som fattar besluten kommer man antagligen inte att få sin röst hörd. Här finns det oerhört mycket att utveckla. Men det räcker inte med att man får hövlig förståelse för sina problem i Bryssel eller Helsingfors, och det tycker jag att är många åländska politikers problem när jag har varit med i olika sammanhang, att man förväxlar det att någon är vänlig och lyssnar och hövligt visar att man sympatiserar med någons frågeställningar – i de flesta fall betyder det inte att det händer någonting. Det är lite för naivt att tro att det skulle leda till några förändringar för Ålands del.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vtm Barbro Sundback: Fru talman! Jag ber att få understöda ltl Lasse Wiklöfs klämförslag.

 

TALMANNEN: Under överläggningen har ltl Lasse Wiklöf, understödd av vtm Barbro Sundback, föreslagit att lagtinget godkänner en hemställan till landskapsstyrelsen av följande lydelse:

 

”Lagtinget hemställer om att landskapsstyrelsen utarbetar bästa möjliga argumentation för  ett bibehållet drivgarnsfiske efter lax i de för Åland betydelsefulla vattnena och snarast uppvaktar berörda instanser inom EU för att uppnå en förändring av beslutet.”

 

Enligt 38 § 5 mom. AO skall ärendet bordläggas till en avgörande behandling vid plenum tidigast följande dag. Talmannen föreslår att förslaget till hemställan bordläggs till plenum den 21.4. Godkänt. Förslaget är bordlagt till plenum den 21.4.

 

 

 

Föredras för enda behandling ärende nr 9:

 

Landskapsstyrelsens svar på ltl Sune Mattssons enkla fråga angående utarrendering av kronoallmänningar. (EF 7/2003-2004).

 

Enkel fråga skall uppläsas av frågeställaren vid plenum då den besvaras. Härefter avger lantrådet eller därtill utsedd ledamot av landskapsstyrelsen ett kort svar på frågan.

 

Ltl Sune Mattsson:

Fru talman!

Med hänvisning till 48 § 2 mom. lagtingsordningen ställer jag till vederbörande medlem av landskapsstyrelsen följande enkla fråga:

 

Avser landskapsstyrelsen att i fortsättningen arrendera ut kronoallmänningar utan lagtingets medgivande?

 

Vicelantrådet Jörgen Strand:

Fru talman!

Tittar man på frågan och den text som finns före frågan nämner ltl Sune Mattsson att man i landskapsstyrelsen har diskuterat vid sitt plenum den 7 juli 2003 att arrendera ut Stora och Lilla Båtskär. Man har kommit fram till att ett sådant här långt arrende bör gå till lagtinget. Efter den här diskussionen förde man i samband med andra tilläggsbudgeten för 2003 ärendet till lagtinget. Där föreslogs att man skulle godkänna en utarrendering av Stora och Lilla Båtskär enligt de kriterier som fanns framställningen till tilläggsbudgeten. De kriterierna var att arrendetiden skulle vara 30 år, att största möjliga hänsyn skall tas till natur- och fågelskydd, och för att hålla avsedda vindkraftverk, jämte tillhörande anläggningar på Stora och Lilla Båtskär. När det gäller ”tillhörande anläggningar” har det för oss i landskapsstyrelsen varit enkelt: för att få elkablar och liknande anläggningar ut till vindkraftanläggningen måste man en elstation, så får oss är det helt klart att det är en tillhörande anläggning. Det har varit helt odramatiskt. Vi har varit eniga i landskapsstyrelsen om tolkningen och även ltl Sune Mattssons parti liberalerna har stått bakom tolkningen.

 

I fortsättningen kommer vi att arrendera ut  enligt de kriterier som finns i lagtingsbeslutet. Lagtingsbeslutet togs genom omröstning 23 för, 2 mot, 1 nedlagd och 4 fyra frånvarande. Det var alltså en stor majoritet, mer än kvalificerad majoritet, som stod bakom beslutet.

 

Det var alltså en enkel fråga för sittande landskapsstyrelse att avgöra.

 

Ltl Sune Mattsson, första tilläggsanförande:

Fru talman!

Jag är besviken på det svar som jag fick av vicelantrådet Jörgen Strand, som egentligen inte var ett svar, utan det var en tolkning av lagtingets tidigare beslut. Vicelantrådet Jörgen Strand pådyvlar lagtinget att det någonsin skulle ha gett landskapsstyrelsen fullmakt att i fortsättningen utarrendera områden som skulle kunna ha nytta för vindkraften, bara för att man har gjort det en gång. Vicelantrådet Jörgen Strand har också klart för sig att det var ett beslut som togs med stor majoritet. Det har absolut ingen betydelse. Jag har aldrig gett landskapsstyrelsen den fullmakten att de skall ha rätt att plottra bort det som är kvar av våra kronoallmänningar. Det här betyder att om vicelantrådet t.ex. får för sig att det behövs anläggningar för elproduktionen, kan han också säga att det är ”tillhörande anläggningar”. Man kan naturligtvis på det här sättet exploatera de små holmarna där det inte finns något mycket kvar så att vi inte har rum att gå där, vi som kan ha nytta av kronoallmänningarna. Detta är fakta.

 

Jag måste faktiskt säga att det som det tidigare vicelantrådet sade i talarstolen den 15 september 2003 var hedersamt för en medlem av landskapsstyrelsen. Han sade så här: ”Eftersom det här gäller att upplåta fast egendom som landskapet disponerar över, är det naturligt att detta är beroende av lagtingets godkännande då det är ett så pass omfattande arrende som 30 år.” Detta insåg dåvarande vicelantrådet. Men nu tycker man tydligen från landskapsstyrelsens sida att det är helt fritt att arrendera ut bit efter bit av de här små öarna till vindkraften på grund av att lagtinget en gång gav tillstånd med stor majoritet att på utritade platser på en karta som förelades oss, små runda ringar, utarrendera resten av holmarna i små bitar. När man dessutom läser förslaget till avtal kan man se att det är väldigt generöst för legotagaren; han får bygga närmare än den gräns som stipuleras i Lemlands byggnadslagsordning, tätt intill gränsen, han får bygga andra byggnader där, om det behövs, han behöver inte ställa garantier på att de skall städas bort efter avslutad verksamhet, det finns inte några sådana krav i kontraktet. I Ålands vindenergis kontrakt står det att godtagbara garantier skall ställas för arrendet. I och för sig undrar jag om det finns några sådana garantier!

 

Jag ser det som ett svek mot Ålands folk och mot hela lagtinget att man har tagit sig den här friheten. Vad utgången skulle ha blivit i lagtinget är en helt annan sak.

TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Vicelantrådet Jörgen Strand:

Fru talman!

Ltl Sune Mattsson säger att vi skall plottra bort alla skär och holmar för vad som  helst. Det har vi absolut inte tänkt göra, utan vi har mycket noggrant följt lagtingets beslut där det står att det gäller Stora och Lilla Båtskär. Det handlar om fyra vindkraftverk med tillhörande anläggningar. Och tolkningen av ”tillhörande anläggningar” är för mig klar: skall man ha vindkraftverk, få el iland, måste man ha den här lilla elstationen på ett av Båtskären. För mig är det totalt odramatiskt. Sedan kan man göra politik av det här, som ltl Sune Mattsson och plocka in andra värderingar än det som står i detta mycket tydliga beslut från Ålands lagting.

 

Ltl Sune Mattsson, andra tilläggsanförande:

Fru talman!

Det verkar som om vicelantrådet Jörgen Strand skulle ha svårt att läsa kontrakt och vad som står i dem. Det tillstånd som gavs den gången var till Ålands Vindenergi Ab. Det stod inte att andra företag också skulle kunna få arrendera för att de fick. Det är två skilda företag. Om det är klart för vicelantrådet Jörgen Strand att man kan göra så här, då kan man också arrendera ut till andra, men i det kontrakt, som jag noga har läst, står det att Ålands vindenergi fick använda tillhörande byggnader, men det står inte att några andra bolag skulle få det, som har rätt att överlåta det till annan person också, som det står i kontraktsförslaget. Det är ännu mera horribelt när man inte har kunnat läsa föregående kontrakt. Även nuvarande och tidigare lantråd sade att när man arrenderar ut kronomark på så här lång tid bör det gå till lagtinget för godkännande. Det är klart nya kvastar sopar… en del anser sig ha fått stora fullmakter, men jag anser att jag inte har varit med och gett dem.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand:

Fru talman!

Den förra landskapsstyrelsen valde att föra ärendet till lagtinget just därför att det var fråga om kronoallmänningar och det var fråga om 30 år. Jag har också fört en diskussion med lantrådet i de här frågorna och tolkningar samt om avsikten, och vi är helt överens; precis som jag förstod att förra landskapsstyrelsen var enig i den här frågan, så har vi varit eniga om att det inte finns några skiljelinjer. Men jag vet ltl Sune Mattsson aldrig har kunnat acceptera lagtingets beslut utan försöker vinkla det på olika sätt och hitta små springor, att slå in kilar, men det är de facto så att lagtinget har fattat beslut och landskapsstyrelsen verkställer i enlighet med det.

 

TALMANNEN: Landskapsstyrelsens svar antecknas till kännedom. Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Föredras för remiss, efter bordläggning ärende nr 10:

 

Vtm Barbro Sundbacks m.fl. hemställningsmotion angående lag om ordningsvakter. (HM 3/2003-2004).

 

Remiss till lagutskottet är tidigare fattat. Ärendet bordlades den 5.4.2004. Diskussion.

 

Vtm Barbro Sundback:

Fru talman!

Det här en reprismotion som vi har haft tidigare och den är i det närmaste identisk. Det beror på att vi fortfarande tycker att här saknar Åland viktig lagstiftning. Vi föreslår en blankettlag; vi ser inte något skäl till att man skall börja med några omfattande lagstiftningar, för det finns inga särskilda förutsättningar på Åland för att avvika från rikslagstiftningen. Det handlar mera om att täppa till luckor i vårt rättssäkerhetssystem.

 

Ordningsvakter har man i stort sett fyra typer av på Åland, dels de som jobbar på färjorna, de som jobbar inom landbaserad restaurangverksamhet i första hand och sedan ordningsvakter vid tillfälliga evenemang, som regleras av våra landskapslagar. I motionen står det att det skulle vara viktigt att vi hade en lag som täckte in det arbete som utförs ombord på färjorna av ordningsvakter. I motionen påstås också att Åland inte lyder under rikslag i det här avseendet. Den där tolkningen är kanske numera förlegad eftersom det finns ett hovrättsdomslut. Lagutskottets ordförande är inte närvarande, men det finns alltså ett domslut från 29.1.2004 – det är alltså väldigt färskt – som man måste tolka som så att rikslag gäller på färjorna. Men om man tänker på land måste den åländska lagstiftningen dels reformeras och dels borde den kompletteras

 

När det gäller landskapslagen om ordningsstadga och landskapslagen om offentliga nöjestillställningar är de alla väldigt gamla, som mycket av vår lagstiftning. Det här med ordningsstadga är intressant, för det är egentligen bara staden som har en ordningsstadga, så det finns väl inte på landsbygden. Lagen har inte tillämpats. I riket har man tagit bort alla ordningsstadgor därför att man menar att de står i strid med grundlagen och i stället har man antagit en ny ordningslag. Man borde egentligen också frångå ordningsstadgan i staden. Sådana straffbestämmelser som berör människorna i vårt samhälle på grund av oordning eller att man bryter mot ordningsstadgandena borde stå i lag, inte i en ordningsstadga, det är alltför låg författningsnivå för sådana ”övergrepp” mot enskilda människor.

 

Det är igen detta självstyrelsens dilemma: att man är långt efter i grundläggande lagstiftning som gäller rättsstatsprinciperna. Däremot börjar man ta i så rysligt i lagen om personuppgifter, ett kolossalt arbete som inte ökar vår självstyrelse på något sätt. I de här situationerna borde man i första hand överväga att ha blankettlagstiftning för att vi skall trygga rättssäkerheten och då minskar man också på byråkratin. Det här med att man nu skall hålla på och anhålla om tillstånd för olika nöjestillställningar och så krävs det ordningsvakter, det är mer byråkratiskt i dag på Åland än motsvarande förutsättningar i riket.

 

Ett tips till majoriteten, som har den höga ambitionen enligt sitt handlingsprogram att avbyråkratisera, här har ni nu igen ett tämligen enkelt uppslag om ni verkligen vill göra någonting och inte bara skriver upp någonting i något papper och sedan betyder det ingenting!

 

När det gäller lagen om ordningsvakter är det otroligt viktigt just med tanke på att vi har så många utskänkningsställen och det dricks ändå ganska mycket på restaurangerna och det förekommer en hel del oordning, eftersom vi har det här fylledrickandet i Norden. Tyvärr har det blivit så att det också förekommer på restauranger: folk kan sitta ”aspackade”, och bland alla dem som vill vara så europeiska, på kontinenten, förekommer det inte. Då är det ofta så i sådana situationer att det blir ganska aggressivt när folk blir för fulla och så skall vakterna ta bort dom här karlarna, är det mest. Då blir det så att han inte skall ut, ”jag får väl vara här” och det blir en sådan där löjlig kamp och det kan ofta sluta med handgripligheter. Och då finns inte detta rättsligt reglerat tillräckligt vad vakterna får göra och vad de inte får göra samt vad som är den enskildas situation.

 

Det är nödvändigt att vi får en sådan här lag och om nu lagutskottet skulle orka ge sitt bifall till det här, så skulle det behövas bara tre paragrafer så skulle vi ha en sådan här lag i stället för att vi måste gå valperiod in och ut för att försöka förstå att det faktiskt tillhör ett modernt samhälle att man har en sådan här lagstiftning.

 

Fru talman!

Jag ställer min tilltro i första hand till ltl Christian Beijar. Någon annan litar jag ännu på i det där lagutskottet förrän jag har sett att det kommer någonting därifrån och inte bara dessa presidentframställningar, för bakom dem finns inte några tunga politiska beslut!

 

Landskapsstyrelseledamoten Tuula Mattsson:

Fru talman!

Vtm Barbro Sundback har tagit upp en mycket aktuell fråga. Jag har diskuterat frågan med polismästaren och också med lagberedningen och det är nödvändigt att få de båda lagarna som hon talar om i kraft. Den dom som vtm Barbro Sundback hänvisade till är relativt färsk och där har man konstaterat att på båtarna är det rikslagen som gäller. Det är en riksbehörighet. Det är sjömanslagen och sjölagen som reglerar ordningen på fartyg. För min del prioriterar jag ändringarna i polislagen, men de här två lagarna är också viktiga, precis som vtm Barbro Sundback påpekade. Jag hoppas att vi relativt snabbt kan komma med framställningar, men det beror också på anhopningen av arbetet på lagberedningen, som alla känner till.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Ja, det är mycket anhopningar överallt här i världen! Jag kan säga att på en halv eftermiddag kan man skriva en lagmotion om detta om man vill! Ständigt är det någon annan som har sådana problem att man inte får fram beslut! Det är inget problem att skriva en blankettlag här, om man vill. Om man prioriterar polislagen, så är det väl bra, men om det skall användas som en undanflykt för att man inte orkar skriva blankettlagen, så är det inte sant, då vill man helt enkelt inte.

 

Landskapsstyrelseledamoten Tuula Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag kan intyga att det inte är fråga om någon ovilja, men sedan är det fråga om det skall vara blankettlag eller om det skall vara egen lag. Det tar olika lång tid.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Skall det ta så länge och besluta det då! Tar man en blankettlag tar det ingen lång tid innan vi har detta oreglerade tillstånd reglerat. Skall man ha egen lagstiftning och liksom låtsas utöva makt där den egentligen inte finns och inte spelar någon roll, så skall man ta en egen åländsk lag och så skriver man den ena paragrafen efter den andra, motivering osv. osv. Så hittar man kanske på någon egen åländsk symbolfråga, men vad är det som skulle skilja vaktmännens arbete på Åland från det som man har i riket som egentligen är av någon större väsentlig betydelse än det som man kan reglera i blankettlag?

 

Landskapsstyrelseledamoten Tuula Mattsson, replik:

Fru talman!

Det kan man ju fråga sig! När polislagen stiftades var frågeställningen om det skall vara egen lag eller om det skall vara blankettlag också aktuell. Man stannade för egen lagstiftning och då gick det lite snett med vissa paragrafer. Om polisens verksamhet ansågs det åtminstone vara viktigt med en egen åländsk lag, så man kanske måste göra dessa överväganden också i fråga om ordningsvakternas verksamhet.

 

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till lagutskottet.

 

 

Lagtingets nästa plenum hålls onsdagen den 21 april kl. 13.00. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl.14.50).

 

Originalfil