Plenum den 19 januari 2005 kl 13.00

PLENUM den 19 januari 2005 kl. 13.00.

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Dennis Jansson, vtm Barbro Sundback, ltl Katrin Sjögren och ltl Göte Winé).

26 lagtingsledamöter närvarande.

Om ledighet för tiden 19-21.1 anhåller vtm Barbro Sundback på grund av Nordiska rådets möte i Oslo, ltl Dennis Jansson för dagens plenum på grund av annan orsak: privata angelägenheter, resa samt ltl Göte Winé på grund av möte i Åbo inom hälsoservice. Beviljas.

 

 

Föredras för andra behandling ärende nr 1:

 

Lagutskottets betänkande nr 4/2004-2005 om godkännande av ändringen av artikel 12 i överenskommelsen om antagande av enhetliga villkor för periodisk besiktning av hjulförsedda fordon samt om ömsesidigt erkännande av sådana besiktningar. (RP 2/2004-2005).

 

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion. Ingen diskussion.

 

Detaljbehandlingen vidtar.  Det i framställningen  ingående lagförslaget föreläggs för lagtingets bifall. Lagförslaget är bifallet.

 

Ärendets andra behandling är avslutad.

 

 

 

Föredras för andra behandling ärende nr 2:

 

Lagutskottets betänkande nr 5/2004-2005 angående godkännande av protokollet om strategiska  miljöbedömningar till konventionen om miljökonsekvensbeskrivningar i ett gränsöverskridande sammanhang. (RP 3/2004-2005).

 

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion. Ingen diskussion.

 

Detaljbehandlingen vidtar.  Det i framställningen  ingående lagförslaget föreläggs för lagtingets bifall. Lagförslaget är bifallet.

 

Ärendets andra behandling är avslutad.

 

 

Föredras för andra behandling ärende nr 3:

 

Social- och miljöutskottets betänkande nr 1/2004-2005 angående ändrad lagstiftning om producentansvar för skrotfordon m.m. (FR 14/2003-2004).

 

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion. Ingen diskussion. Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs de i betänkandet ingående lagförslagen i deras helhet. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen om renhållning för godkännande i dess helhet. Lagförslaget är godkänt.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen om besiktning och registrering av fordon för godkännande i dess helhet. Lagförslaget är godkänt.

 

Ärendets andra behandling är avslutad.

 

 

Föredras för enda behandling ärende nr 4:

 

Finansutskottets betänkande nr 3/2004-2005 angående tredje tilläggsbudget för år 2004. (FR 4/2004-2005).

 

Först tillåts diskussion, därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion.

 

Ltl Gun Carlson:

Fru talman!

Finansutskottet har behandlat landskapsregeringens förslag till tredje tilläggsbudget för år 2004 och finansutskottet föreslår härmed att lagtinget skulle anta detta förslag till tredje tilläggsbudget. Om vi godkänner tilläggsbudgeten har man totalt budgeterat 252.428.000 euro för år 2004.

 

Finansutskottet har inte ändrat någon summa eller haft någon avvikande åsikt till landskapsregeringen men har ändå några kommentarer som utskottet vill framföra.

 

Det visade sig när utskottet började arbeta med budgeten, speciellt när det gällde trafikavdelningens moment, att det rådde en del oklarheter och otydligheter. Det var lite svårt att tolka alltihopa och därför uppmanar nu finansutskottet landskapsregeringen att försöka komma med tydligare och utförligare detaljmotiveringar.

 

En stor del av tiden i finansutskottet gällde också diskussion angående försäljningen av aktierna i Chips Abp, där utskottet föreslår att lagtinget skall befullmäktiga landskapsregeringen att sälja aktierna om det visar sig ändamålsenligt, dvs. att landskapsregeringen får fullmakt att avgöra om man säljer. Följden av det här blir också att den planerade överlåtelsen av aktier till Ålands Utvecklings Ab uteblir och man föreslår i stället en riktad nyemission för att stärka Utvecklings Ab:s kapitalbas, och detta omfattas också av utskottet. Utskottet konstaterar däremot att det av framställningen inte framgår vad landskapsregeringen avser göra med resterande kapital när det gäller försäljningen och vill påpeka att försäljningsintäkterna inte bör ingå i landskapets ordinarie driftsbudget utan bör reserveras för utveckling av framtida näringslivsprojekt. Då menar utskottet att det är upp till landskapsregeringen på vilket sätt man vill stöda utvecklingen av näringslivet, antingen med avkastning av kapitalet eller av kapitalet självt; gärna kan det vara verksamheter som ligger nära nuvarande Chipsverksamhet, dvs. primärproduktförädling.

 

Jag vill göra några detaljkommentarer. Momentet  44.05.60 Anslag för humanitärt bistånd diskuterades rätt mycket i debatten om tilläggsbudgeten. Finansutskottet uppfattade det så att hela lagtinget är för att vi ger detta humanitära bistånd; vi inser alla vilket stort behov det finns i Sydostasien av extra pengar och de pengar som landskapsregeringen föreslår är ungefär 2 euro per åländsk invånare och jag tror inte att våra åländska skattebetalare tycker att det här är för stor summa som vi ger vidare. Det fanns alltså ett stort stöd också i utskottet för att anslaget om 50.000 euro skulle beviljas.

 

Utskottet diskuterade också det som man diskuterade ganska mycket i debatten, dvs.: har vi lagstiftningsbehörighet till det här eller inte. Enigheten var stor också i utskottet att vi har egentligen ingen lagstiftningsbehörighet på detta område, men det finns heller ingenting i självstyrelselagen som säger att vi inte kan ge dessa pengar. Detta är egentligen en liten upprepning av det beslut som togs 1999 när det gällde ett stort behov i Kosovo, då lagtinget beviljade 1 miljon mark. Då efterlystes riktlinjer för hur man skulle kunna bevilja humanitärt bistånd ur landskapsbudgeten och det här upprepar utskottet och säger att vi föreslår att man skulle igen fastställa riktlinjer för hur och när och under vilka moment man kan bevilja liknande anslag. Vi noterar och påminner om att ur penningautomatmedel ger man verksamhetsstöd till olika åländska organisationer som bl.a. vidarebefordrar bistånd vid naturkatastrofer och andra kriser; då tänker vi kanske i första hand på Röda Korsets Ålands distrikt, Rädda Barnen osv. Vi föreslår också att man skulle överväga kriterier som skulle möjliggöra utbetalningar via PA-medel och det här hoppas vi att landskapsregeringen tar till sig och ser om man kan gå vidare på den här linjen som finansutskottet anger.

 

Ett annat moment som diskuterades och som vi har kommenterat är borttransport av pråmar som också är ett specialärende, ett ärende som har snurrat runt i förvaltningen i många år, man har eftersökt ägarna till pråmarna som strandat utanför Kökar och man har bl.a. eftersökt ägare via EG:s officiella tidning. Man har också utrett de juridiska förutsättningarna för att utan ägarnas medverkan bortforsla pråmarna för skrotning och undersökt huruvida man kan få ersättning för detta. Det har framkommit att man inte får tag på ägarna och inte kommer man heller att få någon kostnadsersättning för det. Därför har landskapsregeringen beslutat att det här är en landskapsangelägenhet som inte kan belasta en enskild kommun, i det här fallet Kökar, och föreslår då att man beviljar anslag för det, och det stöder också utskottet.  Utskottet noterar också att man har fått in tre anbud för bortforslandet och att man har dimensionerat anslaget enligt det lägsta anbudet.

 

Det här är i princip det som utskottet säger. Utskottet diskuterade också, utan att på något sätt kommentera det i betänkandet eftersom vi stöder tilläggsanslaget för sjösäkerhetscentret, men jag minns att det ställdes frågor om det och kan då berätta att huvuddelen av förhöjningen beror på att man har rätt mycket högstadieelever som får utbildning. Förbundet för främjande av åländsk sjöfart har betalat bassänghyran för högstadiekurserna men övriga kostnader har betalats av sjösäkerhetscentret. Det här är kurser som har körts i januari-februari, då det normalt är lågsäsong i verksamheten och det här har visat sig vara en bra verksamhet för eleverna. Eleverna tycker att det här är intressant, de kanske får upp ögonen för sjösäkerhetsfrågor, lär sig mycket nyttiga saker, och det har upplevts positivt för alla. I huvudsak kan man säga att sjösäkerhetscentret nu går ganska bra, man tar nya marknadsandelar från Sverige sedan man fick avtalet mellan sjöfartsverken i Finland och Sverige; tidigare var det så att Sverige inte godkände sjösäkerhetscentrets kurser, men numera gör man det och det har visat sig i att man har tagit fler marknadsandelar från Sverige. Det här är en positiv utveckling och finansutskottet stöder dessa tilläggsanslag.

 

Med detta vill alltså utskottet föreslå att lagtinget skulle anta landskapsregeringens förslag till tredje tillägg till budgeten för år 2004.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag tackar finansutskottets ordförande för en bra presentation. Jag har tre saker jag vill nämna. Det första är att utskottet vill också beträffande ”trafikavdelningen understryka vikten av en noggrann och förutseende budgetberedning för att så långt som möjligt kunna undvika tilläggsbudgetering”. Det är ofta så att om man håller anförande från oppositionen så tror man att man pratar för döva öron, men den här gången får jag tacka!

 

När det gäller det som sägs om Chipsaktierna stöder jag också det till hundra procent. Jag tycker att det är en väldigt bra formulering, dvs. att inte pengarna drunknar i den ordinarie driften, men jag hade gärna sett att finansutskottet hade haft lite tydligare riktlinjer hur man tycker att pengarna skall användas. Ett förslag om en forskningsfond är i och för sig ett halvt år för tidigt för att föra fram för finansutskottet, men det kommer säkert. Någonting annat skulle i alla fall ha varit bra för jag tror fortfarande att det finns många otänkta tankar här.

 

När det gäller frågan om humanitärt bistånd sade finansutskottets ordförande att de åländska skattebetalarna tycker nog inte att 2 euro per person är för mycket, och den uppfattningen delar jag också, men vi var ju flera talare som tyckte att finansutskottet kunde ha höjt summan. Det hade varit mera smakfullt om man kunde ha hanterat ärendet på det sättet. Har finansutskottet diskuterat möjligheterna att höja anslaget och i så fall varför har man inte föreslagit en höjning?

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

När det gäller att möjligen höja anslaget vill jag ändå säga att det är klart att man kunde ha tänkt sig det, men å andra sidan skulle man höja för att täcka behoven, så vara skulle taket vara? Det här är så otroligt stort så jag tycker att detta är rimligt för Ålands del, utom det vi ger via 0,45 tycker jag att vi stannar för att vi stöder landskapsregeringens förslag.

 

När vi säger i finansutskottet att det skall reserveras för framtida näringslivsprojekt så menar vi att allting som är till näringslivets fromma, allting som är en utveckling. Vi diskuterade i finansutskottet, utan att närmare formulera det, att man gärna ser utvecklingsdelen som viktigare än kanske direkta stöd till näringslivet, men vi kan också tänka oss direkta stöd till olika näringslivsprojekt. Därav skrivningen. Det är ändå upp till landskapsregeringen att bedöma var dessa pengar gör mest nytta för näringslivets utveckling.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag tycker att den gränsdragning finansutskottet har gjort är bra, det är inte fråga om annat och det är viktigt att pengarna läggs på utveckling av förhoppningsvis kommande goda åländska företag. Men jag hade som sagt gärna sett lite tydligare signaler från finansutskottets sida. Jag tycker gränsdragningen är bra och vi får väl se tiden an. Näringslivet har också en arbetsgrupp som jobbar med de här frågorna och jag är ändå lite förvånad för att en stor del av Chipsinnehavet är redan sålt och det finns inga konkreta åländska förslag att placera pengarna utan man köper dyra bilar eller man köper aktier på den finska börsen i stället och det leder inte till någon större utveckling av det åländska näringslivet. Därför hade den här frågan brådskat, såsom jag ser det.

 

När det gäller det humanitära biståndet är det klart att det är som finansutskottets ordförande säger att behovet är så enormt så att inte vi kan täcka det. Det sades att finansutskottet tycker att summan 50.000 euro är rimligt. Jag tycker inte att den är rimlig. Jag tycker att det är futtigt i dessa sammanhang, men jag tänker inte lägga något ändringsförslag för jag vet vart våra ändringsförslag brukar gå – vi ser olika på nivån.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Fru talman!

Finansutskottets ordförande ltl Gun Carlson sade i sitt anförande, och det står också i finansutskottets betänkande, att man önskar tydligare och utförligare detaljskrivningar. Det hade jag också hoppats att man skulle ha kommit med från finansutskottet i sitt betänkande vad gäller explicit trafikavdelningen. Eftersom jag var med i det beslut som man tog i början av 2004 vad gäller den extra turlistan och de extra turerna vet jag att man sade i det beslutet också att det här beslutet inte skulle få föranleda en tilläggskostnad totalt sett utan det skulle finansieras med hjälp av de medel som fanns inom trafikavdelningen. Därför tycker jag att det är väldigt märkligt att man kommer nu med den stora summan på 700.000 euro och finansutskottet säger ingenting i detalj angående den stora summan. Jag tycker att man åtminstone i presentationen kunde ha sagt att man har diskuterat det med ledande tjänsteman, att någon bör avkrävas ett ansvar för denna stora tilläggsbudget. Jag tycker att det här är en väldigt viktig fråga eftersom det visar på en misshushållning och det är det vi skall försöka frångå; om vi skall kunna prioritera de områden som vi vill lyfta fram måste vi också våga ta sådana här beslut när det gäller  misshushållning för det här är en sådan. Det fanns ett tydligt beslut hur man skulle gå till väga och det har man inte efterlevt.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Det är sant att trafikavdelningens tilläggsbudgetbehov var lite förvånande, minst sagt, och det visade sig att det var också lite svårt att tolka det. Därför har finansutskottet valt att anhålla om att landskapsregeringen en annan gång är tydligare i sitt äskande. Läser man landskapsregeringens tilläggsbudget har man i allmänna motiveringen tagit upp ett antal siffror som slutar med ett tilläggsbehov på 844.000 euro, läser man det mot detaljmotiveringen i budgeten så var det lite svårt att få ihop det. Vi har diskuterat med avdelningen, vi har fått tydliga förklaringar, men skulle man ha rätt upp det så att det hade blivit riktigt bra så hade man varit tvungen att göra om alltihopa. Trots att det är så här är det riktigt att man i budgeten i början av 2004 tog ett beslut som förhöjde turlistekostnaden med 350.000 euro. Det skulle inbesparas, man klarade av att spara in 328.000 euro, enligt den lista som finns och som visar på var man sparade in på olika moment: sjötrafik, vägunderhåll, projektering osv. Allt är angivet och helt korrekt. Sedan har det dock kommit andra tilläggskostnader som ändå tog bort inbesparingen, så de tilläggskostnaderna åt upp inbesparingen. Det är myndighetsbeslut, att skapa ett nytt identifieringssystem t.ex. och så finns det annat angivet i själva tilläggsbudgeten.

TALMANNEN: Tiden är ute! Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!

Ltl Gun Carlson nämnde PAF-medel och frivilligorganisationer i samband med det humanitära biståndet. Jag vet inte om jag missförstod. Förstod jag rätt att ltl Gun Carlson sade att Röda Korset får PAF-medel och via Röda Korset går det också biståndsmedel. Det är väldigt strängt stipulerat vad PAF-medlen till föreningarna får användas till, så det är inte så att det via Röda Korset går några PAF-medel till bistånd, det tror jag absolut inte. Kanske det inte var så som ltl Gun Carlson uttryckte sig?

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Jag kanske inte uttryckte mig tydligt. Utav PAF-medel i dag beviljar vi pengar till olika frivilligorganisationer, bl.a. till Röda Korset och många fler. De får pengar till sin administration och till sin förvaltning. PAF-medel får inte gå direkt till bistånd. Så avsåg jag och så skall man förstå det. Samtidigt vet vi att genom att vi ger pengar till administration, till förvaltning, till våra olika organisationer möjliggör det att man kan arbeta för att få biståndspengar som man sedan kan vidarebefordra. Vi möjliggör det genom att ge förvaltningspengar. Vi ber också att landskapsregeringen utreder om man möjligen i den pott som i dag heter landskapsregeringens disposition skulle kunna reservera en liten buffert för eventuella kommande exceptionella behov av det här slaget.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!

Då talar vi precis om samma sak, så jag tackar för förklaringen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Ronald Boman:

Fru talman!

Eftersom det i denna tilläggsbudget finns ett anslag för luftburen patienttransport och räddningsverksamhet tar jag mig friheten att till ledamoten Lindeman ställa följande fråga:

Har det helikopterbolag, som landskapsregeringen står i beråd att teckna kontrakt med, erforderliga tillstånd och dispenser från luftfartsmyndigheterna så att trafiken utan avbrott  kan fortlöpa på vederbörligt och tillfredsställande sätt?

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Fru talman!

Det bolag som det just nu förs kontraktsförhandlingar med har alla tillstånd, så det skall inte behöva bli någon paus i verksamheten.

 

Ltl Åke Mattsson:

Fru talman!

Jag vill först tacka ltl Gun Carlson för en bra presentation av utskottets arbete. Det har varit ett trevligt arbete i samförstånd i utskottet. Det mesta är nog redan sagt beträffande tredke tilläggsbudgeten för 2004. Det är ändå några punkter som jag vill lyfta fram.

 

För mig är det mest anmärkningsvärda i tilläggsbudgeten trafikavdelningens, inte själva tilläggsanslaget för det var väntat, men sättet som man ställt upp det på. Som relativt ny i lagtinget men även annars ovan att handskas med den här typen av kalkyler är det ganska svårt att sätta sig in sådana här saker. Det var direkt förvillande att försöka få någon egentlig bild av vad det är fråga om. Hur stort är egentligen underskottet? Vad har man sparat? Var har man slösat eller vad har pengarna egentligen använts till? Det är frågor som var väldigt svåra att få svar på. Efter en muntlig redogörelse föll nog de flesta bitarna på plats, precis som ltl Gun Carlson också redogjorde för, men sist och slutligen var det ändå väldigt svårt att få alla trafikavdelningens ekvationer att gå ihop. Det är nog ett befogat och nödvändigt krav som nu ställts från finansutskottet att trafikavdelningen måste redovisa sin sina utgifter och inkomster på ett mer begripligt sätt. Slutligen kan man också konstatera att det skulle vara ett föredra en viss tilläggsbudget än en för stor budget. Lite räcker till men mycket har ju en benägenhet att alltid gå åt!

 

Beträffande borttransporten av pråmarna är det självklart att Kökars kommun inte kan bekosta det och pråmarna har fortfarande ett visst skrotvärde kvar så att de inte rostar bort helt och hållet, så man måste få bort dem medan man kan få någonting för dem. Skrotvärdet har också beaktats när man begärde in offerter för att ta bort dem. Tyvärr hade inte ålänningarna något konkurrenskraftigt bud att komma med och det kan väl i och för sig vara förståeligt för det krävs specialutrustning och specialkompetens för den här typen av uppdrag. Enligt vad som har framkommit i utskottet har detta ärende utretts utomordentligt bra; det har inte gått att få tag i någon ansvarig för pråmarna och man har också annonserat i olika myndighetstidningar för att ha juridiskt klart att man verkligen kan plocka bort dem därifrån. Men det skulle inte ha gjort någonting om det hade framkommit några rader i budgetskrivningen om det, såsom utskottet också skriver: tydligare och utförligare detaljmotiveringar efterlyster vi i finansutskottet i fortsättningen.

 

Angående Ålands sjösäkerhetscentrum kan jag konstatera, efter att ha forskat lite i frågan, att det är bra att det finns intresse, att man vill ta del av kunskapen som man förmedlar där. Vi bor på en ö och vi vet alla att när vi skall ta oss lite längre vägar så är det ovillkorligen över vatten. Naturligtvis kan man aldrig förbereda sig för alla katastrofer, inte ens för en katastrof, men efter bara några timmar på centret – där vi flesta i lagtinget har varit – så vet vi att man har en ny insikt och ett helt annat perspektiv över vad en olycka kan innebära. Det är väldigt små förberedelser och agerande som kan vara direkt avgörande i en krissituation. Det här kan man också dela med sig till medpassagerare osv. när man åker över på färjorna, så det är nästan en plikt att var och en som sjöfarande skall ha de här kunskaperna.

 

Som tidigare nämnts fungerar budgeteringen väldigt bra till utomstående, alltså att de interna kostnaderna som är i landskapet gör att det inte är något underskott just nu.

 

Anslaget för humanitärt bistånd på 50.000 euro är en liten summa i den här stora katastrofen, men det kan sist och slutligen ha väldigt stor betydelse om man får det på ett rätt sort specialprojekt som eventuellt kan startas med de kontakter som vi har här på Åland i förvaltningen med olika regioner där nere. Naturligtvis behöver bistånden riktas genom någon lokal organisation. Något problem med lagligheten i beslutet föreligger inte. Ålandsdelegationen har så sent som i oktober 2004 tagit ställning till självstyrelselagens syfte och uppbyggnad och man kan konstatera att lagen är bara förpliktande och inte begränsande. Det fall man tog upp där rörde handels- och industriministeriets rätt att ge statsstöd till ett Ålandsägt företag i Hangö. Den tolkningen går att tillämpa även i den här frågan. Självstyrelselagen förpliktar landskapet Åland att ta ansvar för sina områden och de ansvarsområden som ankommer på finska staten får den ta hand om. Landskapet är alltså ålagt att sköta och bekosta samt ta ansvar för vissa verksamheter. I vissa fall, som t.ex. den sociala sektorn, är det väldigt tydligt sagt att det inte får vara mindre rättigheter i självstyrelselagen än i rikets lag, m.a.o. lagen är bara begränsande åt ett håll och öppet åt det andra. Landskapet Åland kan utöver dessa ålagda ansvarsområden finansiera verksamheter både på fastlandet och till tredje part. Ser man internationellt finns det i dag en viss utrikespolitik, om man ser på arbetet i Nordiska rådet, som bekostas av landskapsmedel. Det är frivilligt; riket kan inte tvinga Åland att vara med. Vad som däremot är olyckligt är om Åland ingår internationella avtal i samband med katastrofhjälpen. Åland har, som alla känner till, inte lagstiftningsbehörighet på det här området. Ett sådant avtal skulle direkt inkräkta på finska statens behörighet. Så länge som bidraget är en ensidig aktion som inte på något sätt förpliktar mottagarlandet att göra återköp eller någonting annat är det helt öppet att använda så mycket vi vill.

 

En helt annan sak är Finland och därmed också Åland inte klarar av att ställa upp till FN:s rekommenderade milleniemål då det gäller biståndet. Man kommer bara upp till drygt hälften eller 0,39 procent av bruttonationalprodukten. Det här är genant för alla finska medborgare och även för ålänningarna. Det här är kanske någonting som landskapsregeringen borde uppmärksamma sina regeringskolleger i riket på och begära en förklaring till varför de accepterar att finna sig på denna föga angenäma nivå. Jag vill gärna höra vilka åtgärder som landskapsregeringen avser att vidta via sina politiska kanaler för att få en internationell respektabel nivå på biståndet från hela Finland.

 

Ltl Fredrik Lindqvist:

Fru talman!

Jag vill också börja med att kort beröra trafikavdelningens tilläggsbudget, som av tidigare talare har benämnts som något luddig. Det som jag har reagerat mest på är att jag tycker att det är något märkliga uppställningar i de anslag som äskas. Man har varit väldigt noga med att lyfta upp det här med juristkostnader 3.000 euro och sedan har man nämnt entreprenadkostnader som fördyrande entreprenadkostnader. Det har tydligen varit väldigt viktigt att betona att det har varit fördyrande. Däremot kallar man underhållet för oväntat underhåll, det har inte varit ett fördyrande underhåll. Det här är parenteser som man kanske kan tänka på i de fortsatta budgeteringarna i framtiden.

 

När det gäller biståndet till de drabbade i Sydostasien delar jag ltl Åke Mattssons syn på att det är något pinsamt att Finland inte har uppnått den rekommenderade nivån på 0,7 procent av BNP. Jag kan bara beklaga och konstatera att Åland inte har egen behörighet, men när det gäller finansieringen av Finlands bistånd har vi genom 0,45 varit med och betalat lika mycket som övriga Finland. Dessutom väljer vi i landskapsregeringens förslag att skarva i med 50.000 euro, vilket jag tycker att är bra att vi kan betala lite extra utöver det som vi redan bistår med.

 

I övrigt tycker jag att finansutskottet har gjort en bra behandling av förslaget till tilläggsbudget och jag omfattar det i sin helhet.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Ltl Fredrik Lindqvist uppfattade skrivningarna och detaljerna om de utökade kostnaderna för konkurrensutsättning som parenteser som kanske inte borde finnas med i en tilläggsbudget på det här viset. Jag tycker att det är synnerligen anmärkningsvärt att man har kunnat konstatera inom förvaltningen att kostnaderna mellan två upphandlingsperioder för två privatdrivna linjer har stigit när man kalkylerar det på årsbasis med 200.000 euro. Det kan inte anses vara ”en parentes” när kostnaderna i en så här principiell fråga skenar, så det är synnerligen viktigt att de här sakerna blir belysta här i lagtinget. Vad gäller FN:s milleniemål och den rekommendation som FN har till medlemsländerna om att man i bistånd skall betala 0,7 procent av bruttonationalprodukten är det ingenting som hänger ihop med katastrofen i Sydostasien just nu utan det är målsättningar som finns för bistånd i allmänhet.

 

Ltl Fredrik Lindqvist, replik:

Fru talman!

Jag delar ltl Mats Perämaas uppfattning om att det här inte är småpengar. Det här bevisar återigen att vi måste från landskapets sida se över våra upphandlingar och se var vi har gjort misstag och var vi kan bli bättre på att upphandla.

 

När det gäller milleniemålet och 0,7 procent så minns jag inte fel var det ltl Mats Perämaa som i förra veckan beklagade sig över att Åland inte kom upp till den här nivån. Det var det jag syftade på i mitt inlägg.

 

Ltl Mats Perämaa,replik:

Fru talman!

Först vad gäller driftsprivatiseringen och de skenande summorna för den så kanske vi ändå skulle kunna gå steget längre och avhålla oss från dylika konkurrensutsättningar när vi nu kan se vad det leder till. Jag tror att det skulle vara klarare om vi skulle ta den inställningen.

 

Vad gäller milleniemålet är jag glad och tacksam för att ltl Fredrik Lindqvist har lagt på minnet vad jag sade i mitt anförande under remissen. Det var så att jag gjorde jämförande kalkyler mellan F:s milleniemål  och vår BNP samt vad 0,7 procent av vår BNP skulle betyda för summor: ca 2 miljoner euro. Jag uppfattade ltl Fredrik Lindqvist så att han hade åsikten att målen om 0,7 skulle rikta sig direkt till katastrofen i Sydostasien. Så är det inte; det här är allmänna målsättningar för bistånd.

 

Ltl Fredrik Lindqvist, replik:

Fru talman!

Vi kanske inte skall ta debatten om driftsprivatisering här i dag och nu för det ingår inte direkt i tilläggsbudgeten som ärende, men det är helt klart att ltl Mats Perämaa och jag har olika uppfattningar om vad som är mest kostnadseffektivt och vad som är mest tryggande för en säker skärgårdstrafik även i framtiden, men, som sagt, den debatten hör inte hemma här.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

 

Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs först utgifterna i deras helhet jämte detaljmotiveringar, därefter föreläggs inkomsterna i deras helhet jämte detaljmotiveringar, sedan betänkandets kläm och slutligen dess allmänna motivering. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

 

Föreläggs utgifterna i deras helhet jämte detaljmotiveringar för godkännande. Utgifterna godkända.

 

Föreläggs inkomsterna i deras helhet jämte detaljmotiveringar för godkännande. Inkomsterna godkända.

 

Föreläggs betänkandets kläm. Klämmen är godkänd.

 

Föreläggs betänkandets allmänna motivering. Motiveringen är godkänd.

 

Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Föredras för enda behandling ärende nr 5:

 

Landskapsregeringens svar med anledning av ltl Anders Erikssons m.fl. spörsmål angående kultur- och kongresshusprojektet. (S 1/2004-2005).

 

Först tillåts diskussion och därefter antecknas svaret till kännedom. Under diskussionen i ärendet kan det väckas förslag om hemställan till landskapsregeringen. Förslaget skall samtidigt skriftligen överlämnas till talmannen. Har förslag till hemställan väckts bordläggs ärendet efter avslutad överläggning till en avgörande behandling vid ett plenum tidigast följande dag. Under överläggningen i ärendet kan det bordläggas på begäran av två ledamöter, därefter en gång om lagtinget så beslutar. Diskussion.

 

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg:

Fru talman!

Landskapsregeringens pågående och fortsatta planering för förverkligande av projektet kk-huset följer tidigare angivna riktlinjer och målsättningar. Efter detaljplaneringen avser vi återkomma till lagtinget med ytterligare information. Vi avser således fortsätta den ursprungliga målsättningen att förverkliga kk-huset till självstyrelsens jubileum den 9 juni 2007 med beaktande av lagtingets och finansutskottets beslut.

 

Vi behöver ett kk-hus, ett projekt som stöder näringsliv och turism och som skapar förutsättningar för kulturlivet på Åland. Det är ett fattigdomsbevis när vi inte har något utrymme där vi kan visa teater eller ge konserter utan att först göra omfattande ommöbleringar i andra utrymmen. Vintertid behövs ett tillskott av kunder till våra hotell och restauranger. Kongressgäster ger många ringverkningar. Faktum är att dessa kunder, dessa gäster, sällan betalar sina resor själva och därför är de ofta extra spendersamma och kan unna sig privat konsumtion. Ett kk-hus skulle ge vårt näringsliv många välkomna kringeffekter.

 

Spörsmålsställarna frågar efter utformningen av projektet, finansieringen och upphandlingen. Jag skall kort försöka svara på det.

 

När det gäller utformningen av projektet är tanken att kk-huset skall bli ett mångfunktionellt hus med stor kulturell allmännytta där det finns utrymme för musik, teater, dans och också övningsutrymmen. Huset är planerat så att det skall vara flexibelt, det finns en stor sal för 600 personer som också kan minskas av eller användas delat för 400 eller för 200 samt för också för ytterligare olika konstellationer. Det finns en mindre sal med plant golv för att kunna användas så ändamålsenligt som möjligt där det också finns en mobil gradäng som alltså är en utdragbar biosittning. Den salen rymmer 200 personer. Dessutom finns en rymlig foajé där det skall finnas möjlighet att servera plockmat, hålla utställningar av olika slag. Huset kommer också att möjliggöra många olika verksamheter samtidigt om så önskas.

 

Vad gäller finansieringen följer den tidigare redovisad plan. Landskapsregeringen efterhörde intresset från det privata näringslivet i somras. Inga privata är intresserade att investera i byggnaden. Däremot har man erbjudit sig att låna ut pengar, dvs. att agera bank och man har också framfört önskemål om att få köpa bolaget som äger fastigheten Ålands Turisthotell, alltså den fastighet där hotell Arkipelag inryms.

 

Lagtinget har beslutat att kongresshuset skall byggas förutsatt att kostnadstaket om 15 miljoner håller. I dessa 15 miljoner skall projekteringskostnaderna ingå, de uppgår hittills till 800.000 euro. Det skall givetvis innehålla byggkostnader, inventarieanskaffningarna och också en konstanskaffning som skall vara 1 procent av det totala värdet. Det här tillsammans skall totalt kosta 15 miljoner euro. 15 miljoner euro är ett stramt budgettak men anses vara rimligt. Det kan finnas ytterligare prutmån på projektet ännu om det behövs.

 

Under skisskedet kom beslutet om 15 miljoner euro och efter det har en krympning gjorts av projektet. Nu har de första ritningarna tagits fram och för att hålla sig under 15 miljoner euro har vissa inbesparingar gjorts, byggnadsmassan har komprimerats, foajén har blivit mindre och hela byggnaden har krympts ihop lite. Scenhuset har förminskats på höjden och man har också gått in för enklare ytmaterial. Lilla salen har fått plant golv, vilket man inte bara ser som en inbesparing utan man hade en fast biosittning i den ursprungliga planen; nu har man ett plant golv med mobil gradäng och det ger förutom en inbesparing en mer flexibel lösning. Man kan alltså duka upp med bord där om man så önskar.

 

Parkeringarna belastar inte projektet och trapphusen kommer att förenklas. Onödiga utbuktningar skall undvikas. Vidare kommer landskapet enligt tidigare beslut att avyttra fastigheter och aktier för 8 miljoner för att definansiera projektet.

 

Det finns inget intresse att driva kk-huset utan fastigheten där Arkipelag finns. Om bolaget Fastighetsab Ålands Turisthotell, som äger fastigheten, säljs med rätten att driva kk-huset, att man kopplar ihop det med kk-huset, så kommer också fastigheten på detta sätt att få ett mervärde.

 

Spörsmålsställarna undrar också om upphandlingen. Den skall ske så snart detaljprojekteringen har slutförts och anbudshandlingarna finns tillgängliga. Vad projektet sist och slutligen kommer att kosta vet vi när anbuden har öppnas. Vad vi vet i dag är att de offentliga investeringarna år 2004 uppgick till ungefär 45 miljoner euro. 2005 planeras offentliga investeringar för 44 miljoner euro, men däremot finns för 2006 en rejäl åtstramning och där planeras investeringar för 27 miljoner euro; då ingår kk-huset i det. Det kan i varje fall ge ett hopp om att byggnadskostnaderna kommer att gå ner mot slutet av 2005.

 

Landskapsregeringen ämnar återkomma med information till lagtinget innan slutligt beslut tas.

 

Ytterligare, fru talman, vad gäller driften pågår just nu diskussioner om avtal med två privata intressenter. Ett förslag till avtal bereds och det avtalet handlar om bud på Fastighetsab Ålands Turisthotell och hyresnivån. Ansvar för driften skall tas på ett ansvarsfullt sätt; desto mera kan jag självklart inte kommentera eftersom det är fråga om avtal som är under utarbetande.

 

Till sist, fru talman, vill jag säga att jag tror på det här projektet. Det har en optimal placering, många av de konferenslokaler som jag har besökt i varje fall har ofta legat 7 kilometer utanför stadskärnan någonstans i närheten av ett trist köpcentrum. Vårt kk-hus kommer att ligga ett stenkast från vår gågata, vilket jag är helt säker på att köpmännen jublar åt. Runt omkring finns bad för dem som har familjer med eller som deltagarna själva förstås kan nyttja, det finns ett fantastiskt kulturhus på nästan samma tomt, biblioteket, det kommer strax ett hantverkarhus till sjöfartskvarteret och förutom Mariehamns stads näringsidkare ger det resten av Åland ett fint tillskott av kunder året runt. Framför allt golfbanorna kommer att se ett uppsving med dessa besökare. Jag tror att kk-huset och golfbanorna kommer att stöda varandra.

 

Vi vet alla att hotellnäringen behöver ett tillskott och det här är givetvis ett projekt som kommer att vara nära hopbyggt med den fastighet där hotell Arkipelag finns i dag, men det kommer också att finnas gäster så att det räcker till också för de andra hotellen. Flygtrafiken hoppas jag att samtidigt kommer att komma igång på ett seriöst sätt och jag hoppas också att vi skall våga ta större kliv, större satsningar, ha mera mod och mera fantasi när det gäller framtida sätt att sälja Åland. Jag tänker t.ex. på resebyråernas möjlighet att börja sälja Åland som ett charterparadis. Tänk om man skulle kunna få direkt flyg från norra Tyskland till Åland igen, vilket man tydligen har haft tidigare och då kunna sälja både konferenser och våra fina andra verksamheter som finns här på Åland! Vi måste börja våga mera och satsa om vi skall få fart på vårt näringsliv.

 

Så några ord om projektet sjöfartsmuseet och konferensutrymmen där. Det är också ett mycket intressant projekt och där ville näringslivet komma med med 1miljon. Nackdelen med det projektet är att det egentligen skulle bli en konferenssal i kombination med sjöfartsmuseet, så där skulle inte flexibiliteten finns, vi skulle inte få den här stora fina aulan, det skulle vara problem att få kapprum, toaletter och restaurangen skulle också begränsa väldigt mycket verksamheten där eftersom den tar in bara 100 personer. Skulle man vilja satsa på det till en stor konferensanläggning skulle det behövas en betydande ombyggnad där. Däremot har lagtinget beslutat att sjöfartsmuseet skall byggas ut efter kk-huset, och det är viktigt.

 

Ytterligare när det gäller diskussionen om att satsa på två separata projekt har det i alla fall den stora nackdelen att det ger större kostnader både investering och i drift. Här kan man slå ihop dem samtidigt.

 

Vad ytterligare gäller det privata näringslivets  insatser måste man även se till vilka krav det privata i sin tur ställer på samhället.

 

Jag hoppas med detta, fru talman, att frågeställarna har fått svar på sina frågor.

 

Ltl Mats Perämaa,replik:

Fru talman!

Jag tackar för ett bra svar. Jag har ingenting att anmärka på svaret i sig. Både det skriftliga och det muntliga svaret överensstämmer med det som vi liberaler har drivit på sedan länge. En reflektion har jag ändå. Det har nu i media framkommit tydligt att vissa i den nya landskapsregeringen har en åtminstone en annan åsikt än den som landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg har om kk-huset. Jag vill nu här få det klarlagt: Är det så att landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg pratar för hela landskapsregeringen eller kanske, i värsta fall, bara för undertecknarna för detta svar på spörsmålet: lantrådet samt ledamoten själv?

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

Svaret som ligger på era bord och som vi har givit är landskapsregeringens samlade svar. Det är inte mitt privata utan det är landskapsregeringens samlade svar. Landskapsregeringen är också överens om att man självklart skall följa lagtingets beslut om att projektet skall förverkligas förutsatt att det inte går över kostnadstaket 15 miljoner euro.

Ltl Mats Perämaa,replik:

Fru talman!

Jag vill bara tacka för det klargörandet.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman!

Jag hade också önskat att höra kulturansvariga landskapsregeringsledamoten Gunell redogöra för sin uppfattning, men nu är det här en replik till kansliminister Lundberg. Jag tackar för det svar som kom i en tidigare replik att man har varit eniga och att alla har varit närvarande vid behandlingen. Men en sak blev lite oklar i ledamoten Britt Lundbergs anförande. Det var det att man avser från landskapsregeringen att komma till lagtinget med mera information innan projektet igångsätts. Nu är det så att lagtinget måste besluta i det här ärendet eftersom det inte finns budgeterat 15 miljoner euro utan det är lagtinget som beslutar igångsätta. Lagtinget sätter spaden i marken och ingen annan. Visst har jag rätt i det?

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

För det första är det fritt upp att vara intresserad av landskapsregeringsledamoten Gunells tankar om projektet. Hennes inställning är att man följer lagtingets beslut. Det här ärendet är på kansliavdelningen och det är därför utan några konstruktioner mitt, ifall det var någon sådan insinuation i uttalandet. När det gäller beslutet om budgetering för projektet finns det en fullmakt för att genomföra projektet om det är under 15 miljoner euro.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Ragnar Erlandsson, replik:

Fru talman!

Ledamoten Britt Lundberg gav en alldeles utmärkt redogörelse över projektet. Men när hon var inne på multiplikatoreffekterna tror jag att hon glömde för mig det viktigaste, nämligen att i och med det här bygget kan man höja plenisalens status som ett rum för parlamentariska sammankomster och inte som det är nu för allsköns marknadsföringsjippon av både den ena och den andra karaktären. I och med att vi får det här rummet mera fredat för lagstiftning, budgetdebatter och parlamentariska möten kanske vi också stiger i graderna i jämförelse med övriga nordiska parlamentshus, och då får vi lyckönska oss själva!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Anders Eriksson:

Fru talman!

När det gäller det sista replikskiftet gläder det mig att centern tänker på självstyrelsens status ibland - när det passar!

 

Regeringen säger i sitt svar att planerna utgår från tidigare planering och beaktar lagtingets och finansutskottets beslut. Kansliminister Lundberg var också inne på det att man följer tidigare målsättningar och riktlinjer, som det uttrycktes. Det sägs också i spörsmålssvaret: ”I enlighet med lagtingets beslut har landskapsregeringen således den 11 juni 2004 beslutat igångsätta detaljplaneringen”. Jag skall återkomma till om detta riktigt stämmer. Enligt mitt förmenande gör det inte det. Det sägs också vidare att man skall fortsättningsvis följa den ursprungliga målsättningen och det angivna rumsprogrammet, men vi hörde just i presentationen att det blir en mindre byggnadsmassa än vad den ursprungliga tanken var.

Det sägs också: ”Gällande finansieringen av projektet avser landskapsregeringen följa tidigare redovisad plan.” Här har jag en direkt fråga till lantrådet Roger Nordlund: Är det så, om anbuden går över 15 miljoner euro, att detta projekt inte förverkligas? Vi är väldigt många som ställer oss den frågan. Jag tror att det är bra om vi får detta klarlagt.

 

Jag sade att jag är tveksam till om de svar som regeringen ger stämmer. Det är jag mot bakgrunden av vad finansutskottet sade vid behandlingen av budgeten för år 2004, nämligen ”Utskottet vill beträffande det planerade kongress- och kulturhuset inskärpa att landskapsstyrelsen skall ha gjort upp en finansieringsplan och det skall finnas ett gällande avtal angående finansieringen av driften innan detaljplaneringen inleds.” Någonting sådant har inte överhuvudtaget gjorts, men detaljplaneringen är i full gång, med tanke på det som sägs i svaret: att man beaktar lagtingets och finansutskottets beslut. Det sägs också: ”Utskottet förutsätter vidare att landskapsstyrelsen omgående vidtar åtgärder så att extra anslag kan sökas från staten för projektet.” Någon sådan ansökan har inte heller lämnats in. Det här att man från regeringens sida i svaret vill säga att det här har verkligen i alla fall följt lagtingets beslut till punkt och pricka, det stämmer tyvärr inte!

 

I måndags fick lagtinget en information om hur projektet framskrider, och det var charmant att den råkade komma just nu! Jag utgår från att det inte har någonting att göra med spörsmålet, men i vilket fall som helst så råkade det passa bra! Den informationen som jag var på var lite märklig såtillvida att så fort vi frågade om några detaljer så hänvisades det till de enskilda konsulterna, om det gällde ackustik eller vad det gällde. Bilden för mig blev att det fanns inget helhetsgrepp på detta projekt från regeringens sida. Det budskap som också gavs var att prutningen av projektet kommer inte att påverka helheten. Bl.a. framkom det under den presentation som lagtinget fick att för att klämma in projektet inom den angivna kostnadsramen på 15 miljoner euro har man bl.a. tagit bort tolkbåsen.  Dessa skulle i stället ersättas med mobila tolkbås, vilket kommer att leda till mycket, mycket högre driftskostnader för projektet, men det fanns inte ens plats för mobila tolkbås i den omfattningen att man kan genomföra en EU-konferens i det planerade kongresshuset – som ett första exempel på att helheten nog har påverkats av prutningarna.

 

Det andra är, precis som kansliminister Lundberg sade, att både den östra och den västra parkeringen har prutats bort. Jag tror att det är väldigt viktigt att man klargör den här frågan med Mariehamns stad, för vi är många som har i relativt färskt minne att det var trots allt frågan om man skulle kapa två tallar eller inte vid Idrottsparken som avgjorde att allhallen blev ute i Eckerö i stället för att få den optimala placeringen i Idrottsparken. Jag tror alltså att parkeringsfrågorna också är någonting som behöver fås upp på bordet.

 

Det var planerat att det skulle vara tre hissar; vi har två, men vi såg på ritningarna att det tredje hisschaktet givetvis finns kvar och kommer säkert att byggas så småningom. Men ingår det i kostnadsramen eller ingår det inte?

 

Det ställdes en väldigt relevant fråga av en lagtingsman på informationen, att hur är det, med tanke på att kk-huset är planerat att byggas på gammal havsbotten – eller en gammal soptipp – att behövs det inte pålning? Ja, det kunde man inte heller svara på, utan det skulle göras en noggrannare grundundersökning som ytterligare exempel på hur väldigt väl genomtänkt det är. Det ställdes också en fråga: Varför bygger man igen en sådan här anläggning med platta tak? Det är någonting som inte passar i våra klimatologiska förhållanden. Det borde vi också ha lärt oss. Svaret var att det inte passar in i arkitekturen, men vilken arkitektur? Det borde inte vara svårt att göra den planerade anläggningen snyggare än vad den är skissad i varje fall. Här är också någonting där man bygger in problem för framtiden. Det borde vi ha lärt oss i varje fall, men tydligen inte det heller utan det skall gå vidare.

 

Det har sagts 15 miljoner euro. Vi fick reda på vid informationen i måndags att med tanke på hur mycket pengar som har lagts på planeringen kan de direkta byggkostnaderna inte bli högre än 11,5 miljoner euro. Det var det svar som gavs.

 

Det gjordes mera tekniska kommentarer till projektet, men det är ändå väldigt relevanta frågeställningar och jag blev oerhört förvånad över den presentation och de svar som gavs, att oavsett om man inte har svar på väldigt, väldigt centrala frågor, så det här skall vidare det bara! Om man beaktar eller inte beaktar lagtingets eller finansutskottets betänkande är synbarligen också en underordnad fråga.

 

Jag citerade vad finansutskottet sade med anledning av budgeten för år 2004. I det betänkandet hade socialdemokraterna en reservation där de skrev så här: ”Det s.k. kk-huset där personer kommit och gått i projektgruppens olika faser är inte den lösning som den åländska turismen eller kulturarbetarna behöver. Projektet framstår alltmer som en bastard som inte optimalt löser någondera partens behov. Den socialdemokratiska lagtingsgruppen föreslår att nuvarande projekt slopas innan ytterligare medel tas i bruk.”  Man var väldigt tydlig där. Det var man också i den reservation som man lämnade in när det gällde behandlingen av årets budget. Då skrev bl.a. dåvarande ledamoten av finansutskottet Lasse Wiklöf i sin reservation: ”Ingen ansvarskännande lagtingsledamot kan under förevarande omständigheter ge klartecken till kk-husets förverkligande och bevilja 3,6 miljoner euro som ett första delanslag för projektet. För det första har lagtinget inte fått ta del av den slutliga lösningen för projektet – jag håller helt och hållet med – och för det andra har landskapsstyrelsen inte med privata intressenter diskuterat andra finansieringsarrangemang än lösningen via landskapets investeringsbudget och inte heller önskat höra sig för om andra intressanta upplägg.” Det avslutas med att säga: ”Det är angeläget att landskapsregeringen i detta projekt uppträder ytterst noggrant och även kan förete en trovärdig driftskalkyl. Jag tycker att det här är klockrent och jag sade också när vi behandlade skrivningen att jag ställer upp på detta till hundra procent. Jag kom inte ihåg, trots att jag har relativt bra minne, hur det var med reservationen, förde man den vidare? Jo, det gjorde man. Vi hade en omröstning här i lagtinget som slutade med siffrorna 18-11, där lagtingsledamoten Lasse Wiklöf föreslog: ”att 3,6 miljoner skulle utgå i avvaktan på en tilläggsbudget där projektets hela karaktär och reviderade karaktär redogörs och där man också har uttömt alla privata förutsättningar vad gäller deltagande i byggnation och drift”. Jag tycker att oavsett om man är för eller emot projektet – vi har sagt från Ålands Framtids sida att vi är absolut för optimala, välplanerade kongressutrymmen, men vi har sagt att vi är direkt emot den här stora satsningen och vi redovisade i åtta punkter varför – tror jag att det är bra om man ger svar på de frågor som vi har ställt.

 

Jag citerade ltl Lasse Wiklöf när han föreslog den 22 december att pengarna skulle utgå. Jag kan försäkra att det är ren tillfällighet att jag har delat ut en kläm som lyder ganska liknande. Det var så att när vi funderade på hur vi skulle dra detta vidare så hade vi de här tankarna och jag blev ganska förvånad när jag såg att ltl Lasse Wiklöfs förslag råkade sammanfalla i ganska stor utsträckning med den kläm som vi har delat ut. Så där är det inom politiken, ibland uppstår det tillfälligheter.

 

Jag vill härmed, fru talman, avisera att jag har ett förslag till hemställan som lyder: ”Lagtinget hemställer hos landskapsregeringen om att landskapsregeringen i brådskande ordning för lagtinget förelägger ett förslag där kultur- och kongresshusprojektets hela karaktär och reviderade karaktär redovisas och där man också har uttömt alla privata förutsättningar vad gäller deltagande i byggnation och drift.”

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

Ltl Anders Eriksson läser ur budgeten för 2004. Han glömmer bort att tala om att vi sedan dess har behandlat tilläggsbudgeter med samma ärende och också en budget för år 2005. I tilläggsbudgeten för 2005 konstateras att de privata finansiärerna skall utredas. Och detta har gjorts. Vidare gavs också taket på 15 miljoner euro. Det är de nya besluten som måste gälla.

 

När det gäller EU-konferenser är det förstås fråga om var man väljer att lägga ribban. Men om vi tänker oss att vi skall ordna EU-konferenser på EU:s samtliga officiella språk tror jag att vi satsar för stort, om vi skall ha tolkbås för 19-21 språk. De fem-sex största internationella språken tror jag att man är alldeles nöjd och tillfreds med inom EU att ha tillgång till när man åker till så här pass perifera ställen och dessutom en så liten stad som Mariehamn är och ett sådant litet samhälle som Åland är. Jag tycker alltså att ribban är lagd på en lagom nivå där.

 

Pålningen finns kanske inte kalkylerad, men visst har man räknat med att det kan vara en knepig grundläggning här, men man vet att det inte är långt till berg och det här finns med i beräkningarna, det blir ingen överraskning. Om det skall pålas eller inte har man inte slutligt tagit ställning till, men man har räknat med det.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag tror ändå att kansliminister Lundberg när hon hänvisar till vad som har sagts med anledning av tilläggsbudgeten för år 2005! Jag hoppas och tror att det är tilläggsbudgeten för år 2004 som  hon i så fall tänker på och om det är den hon tänker på så sägs det där: ”I samband med att detaljplaneringen inleds skall intresset för privat finansiering av såväl byggande som drift utredas så att eventuella intressenter kan involveras i planeringsarbetet.” Märk väl, det var en väldigt tydlig linje från finansutskottet.

 

När det gäller EU-konferenserna och om man pratar med sådana som ordnar konferenser här på Åland och om vi tänker på de planer vi själva har haft på politiskt plan anser jag att tolkningsmöjligheterna blir för snäva med tanke på den stora satsningen, men jag respekterar att ledamoten Britt Lundberg ser det på ett sätt och jag hoppas att hon respekterar att jag ser det på ett annat sätt.

 

När det gäller pålningen kommer jag såväl ihåg frågan som ställdes – två dagar räcker i varje fall mitt minne! För sjätte gången sade konsulten, att han kan inte svara på det här, utan man får återkomma till det. Det gav mig en snäv bild av hur pass dåligt man håller i projektet. Jag tyckte att det gick väldigt mycket på lösa boliner. Det var min uppfattning, riktigt ärligt.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

I somras utreddes intresset från de privata finansiärerna. Det är gjort. Just nu pågår avtalsskrivning och diskussioner med de privata intressenter som finns. Men så mycket mer än det kan jag inte redovisa i nuläget. Vi har följt det som lagtinget har sagt i budget och tilläggsbudget. När jag nämnde budgeten för 2005 glömde jag säga vad som står där, nämligen: ”att lagtinget önskar att landskapsregeringen under våren skall komma till lagtinget med information om detaljplaneringen om kk-huset”. Det kommer vi att göra.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Det är igen lite som med namnskyltarna som skruvades upp innan lagtinget hann göra sitt beslut. Finansutskottet och lagtinget var väldigt tydliga när det gällde behandlingen av år 2004 års budget. Man inskärpte att det var en förutsättning innan detaljplaneringen sätts igång, men man säger ändå att detaljplaneringen inte kan inledas förrän man har privatfinansieringen klar för att man skall kunna ha de privata med sig. Det är så det sägs i skrivningen. Det märkliga är det att här projektet lever av sig självt. Oavsett vilken sammansättning landskapsregeringen har svajar den med och lagtinget anpassar sina skrivningar vartefter. Jag tycker att det är helt fel väg att gå. Det har liksom ingen betydelse vad lagtinget i så fall säger. Jag tyckte att finansutskottet gjorde ett väldigt tydligt ställningstagande – jag kommer inte ihåg om det var ltl Gun Carlson som var ordförande då – och då fick jag också den uppfattningen att nu kommer man faktiskt att strama upp detta projekt, som har legat och böljat fram och tillbaka så länge. Men situationen bara kvarstår!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

När man hör den här diskussionen tycker jag inte alls att det är underligt att de bolag som är intresserade av att driva kk-huset säger att de inte vågar och inte vill slutföra förhandlingar förrän det är säkert att kk-huset byggs. Trots att lagtinget gång på gång tar beslut om att bygga och gå vidare skall det ändå avhandlas och diskuteras och för varje gång skapar man ännu större osäkerhet hos respektive intresserade företag, så jag förstår företagen mycket väl. Sådana här diskussioner är inte på något vis framåtsyftande när det gäller beslut som redan är tagna. Det fanns många saker jag ville säga. Vi har inte i kommittén för kk-huset minskat på rumsprogrammet annat än lite i foajén. Det är inget nedbantat projekt. Det är inte reviderat i någon mån som skulle förändra verksamheten. Det finns en stor helhetssyn i arbetet med projekteringen. Alla konsulter, både teater, akustik, VVS, konstruktion osv. sitter på samma möten och diskuterar samma saker, så jag tror att i det här projektet har vi en ovanligt stor helhetssyn från dem som jobbar med det praktiska planerandet. Vad gäller tolkbåsen säger alla experter, att bygg för all del inga fasta tolkbås för tekniken förändras, behoven förändras från konferens till konferens, så man måste ha en beredskap för mobila lösningar. Det är absolut enhälliga uttalanden vi får. Vi har inte tagit bort några parkeringsplatser som berör kk-huset utan det är andra parkeringsplatser som har försvunnit. Fortfarande är det Mariehamns stads ansvar att hålla parkeringsplatser för kk-huset. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Ltl Gun Carlson har givetvis rätt när hon säger att de privata intressen som eventuellt är intresserade av att ta del i projektet blir osäkra av politiska situation som rådet. Det är sant och det är mot den bakgrunden vi har lagt spörsmålet: vi vill hjälpa till och vi vill försöka skingra osäkerheten. Är det så att den här debatten visar att det finns en hundraprocentigt homogen landskapsregering som sluter bakom projektet, ja, men då är det jättebra, då har vi lyckats skingra den osäkerheten! Ltl Gun Carlson säger att det finns en ovanligt stor helhetssyn när det gäller projektet. Finns den helhetssynen i den här regeringen? Vi måste ju ställa den här typen av spörsmål. När t.ex. regeringens handlingsprogram debatterades här i lagtinget var lantrådet Roger Nordlund och Jörgen Strand knappast närvarande, vi fick inte svar på några frågor överhuvudtaget. Vi vill hjälpa till, ltl Gun Carlson, att skingra den här osäkerheten!

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Vi är i ett demokratiskt parlament där man antar att beslut som är tagna med majoritetsbeslut i lagtinget skall fullföljas. Då är det lite annorlunda om man hela tiden kommer med nya propåer och tar upp frågan på nytt, så jag tycker att det här är ganska klart. Jag vill ännu tillägga när det gällde uppräkningen av ltl Anders Eriksson om beslut som inte har fullföljts och förändrats – han nämnde bl.a. att det var planerat med tre hissar och nu blir det bara två – att det har aldrig varit planerat tre hissar, men möjligheten att sätta in en tredje hiss finns av utrymmesskäl och därför skulle man planera ett schakt, men det har aldrig varit planerat med tre hissar från början. Vi skall komma ihåg att det som vi nu diskuterar är de första egentliga ritningarna. Allt tidigare har varit skisser och visioner. Det är nog viktigt att vi vet vad vi pratar om.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

När det gäller hissarna, om vi går in på detaljnivån, kan man nu säkert med facit i hand diskutera vad som är ägget eller hönan. När det gäller de fasta tolkbåsen undrar jag ändå om inte ltl Gun Carlson blandar. När det gäller ljudteknik och sådant är det sant och den typen av råd har jag gett i alla sammanhang, att bygg inte fast er, man vill ha den här möjligheten till flexibilitet när man ordnar konferenser, det är riktigt. Men, med all respekt, jag har inte varit med i diskussionerna på samma sätt som ltl Gun Carlson, jag har inte uppfattat att man skulle köra den lösningen där för mobila tolkbås blir trots allt dyrare, det kommer man inte från.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Ltl Anders Eriksson ställde en direkt fråga till mig som lantråd: Vad händer om anbuden och totalsumman går över 15 miljoner euro? Som ett direkt svar på den frågan kan jag säga att 15 miljoners nivån som har satts är naturligtvis resultatet av en kompromiss där det har funnits sådana som är mera för kk-huset och sådana som är lite mindre för det, men ett parlament och framför allt en regering måste se till att utvecklingen av verksamheterna går framåt. Då har man bestämt sig och det har på det sättet skapats en majoritet i Ålands lagting att om man kan bygga för 15 miljoner då bygger vi ett kk-hus. Det är min bestämda uppfattning att vi skall driva projektet framåt med all den kraft vi kan och göra det arbete som behövs för att utröna om vi kan bygga det för 15 miljoner. Det är jag väldigt bestämd på. Lika bestämd på är jag att om det går över 15 miljoner måste vi fundera på någonting annat därför att det är den politiska kompromissen som har gjorts här i Ålands lagting och de olika partierna.

 

Jag tycker att det i stället för den här debatten som nu förs kanske skulle vara viktigare och kanske framför allt är det viktigare för oss i Ålands landskapsregering att fundera på att vad händer om det går över 15 miljoner, hur ser reservplanen ut, vad skall vi göra? Det som är väldigt viktigt i den här situationen som vi nu befinner oss i i det åländska samhället är att någonting händer, att inte utvecklingen stannar upp. Vi läste för någon dag sedan hur hotellens situation här på Åland har försämrats hela tiden och att turistnäringen har stora svårigheter. Då måste vi se till att vi kan komma vidare och komma ur den situationen och att vi skapar en sådan infrastruktur som möjliggör för näringslivet och framför allt i det här fallet turistnäringen att fortsätta att utvecklas. Kk-huset är en väldigt viktig pusselbit i det stora pusslet där, men kk-huset är absolut inte den enda pusselbiten. Sjöfartsmuseet, som har nämnts här, är också en väldigt viktig investering i helhetsbilden, golfbanan i Godby en annan som är under stark diskussion just nu, vi pratar om golfbanor i skärgården och det finns andra initiativ runt om på Åland. Jag tror att det är väldigt viktigt att vi visar handlingskraft från regeringen, att vi får fullt stöd från Ålands lagting att gå vidare och förverkliga de här projekten och inte, som jag tyvärr upplever det nu lite – ltl Anders Eriksson får ursäkta – försöker krångla lite med regeringen därför att man vet att det finns och har funnits lite olika åsikter mellan regeringspartierna och att socialdemokraterna under sin tid i opposition har anfört en annan linje i den här frågan.

 

Det är precis med den här frågan som med alla andra politiska frågor att när man skriver ett regeringsprogram, när man sätter sig ner och regerar, då måste man välja en linje som man arbetar efter och den här regeringen tänker fullfölja lagtingets beslut i den här frågan, fullfölja projekteringen och begära in anbud för att se om det går att förverkliga inom ramen för 15 miljoner. Vi kommer också att arbeta vidare med de andra projekten som jag nämnde med full kraft och vi kommer också att fundera på vilken är reservplanen, om det inte går att fullgöra projektet inom ramen för 15 miljoner euro.

 

Jag tror inte att det är bra att vi i dag försöker prata sönder projektet och på det sättet krångla lite med varandra utan i stället tror jag att ålänningarna faktiskt förväntar sig av oss som politiker att nu har lagtinget klubbat budgeten för 2005, man röstade t.o.m. om den här frågan och det visade sig att det fanns en klar parlamentarisk majoritet för att projektet skulle drivas vidare; då tycker jag att man måste anpassa sig till det. Jag tycker att här har den socialdemokratiska kulturministern Camilla Gunell uttryckt sig bra i offentligheten och sagt att de demokratiska besluten skall följas i detta ärende, och så jobbar vi nu. Sedan kan man personligen vara mot, man kan vara tveksam, man kan vara mycket för, men har man gått in i ett arbete måste man se till att det fullföljs.

 

Fru talman!

När jag låg och tänkte på det här ärendet igår kväll kom jag att tänka tillbaka lite i tiden. Ltl Anders Eriksson och jag har ju varit politiska kamrater under många år och jobbat i många olika sammanhang och i min ungdom, när vi var ungdomspolitiker, så fanns det ett projekt, fru talman, som engagerade åtminstone mig och många i centern väldigt mycket. Det var frågan om att Godbyvägen skulle dras fram över Björsby-åkrarna. Jag kämpade hårt emot det i Jomala fullmäktige, jag kämpade i landskapspolitiken hårt emot den lösning som blev, men jag förlorade. Dagen efter blev jag intervjuad i Ålands Radio och i min upprördhet sade jag att jag kommer att kämpa till sista rättsliga instans för att det här projektet skall stoppas, för jag var så engagerad för det. Mycket sent på kvällen fick jag ett samtal från vår gemensamma gode vän Olof Jansson. Han ringde till mig och sade: ”Unge vän, det är bra att vara engagerad och kämpa för sin sak, men när väl de demokratiska besluten har fattats, då skall man respektera dem och efterleva dem.” Och det var den bästa demokratiska lektion jag någonsin har fått i mitt liv. Jag hade lite svårt att den kvällen ta till mig det han sade, men efterhand, ju mer jag har tänkt på det, så är det den bästa läxa jag någonsin har fått av en politisk kollega.

 

Jag tror att ltl Anders Eriksson och alla andra som nu försöker lite krångla med det här projektet att man bör tänka på det att vi debatterar och vi fattar beslut och sedan ser vi till att vi verkställer.

 

Fru talman!

Klämmen som ligger på lagtingets bord känns faktiskt lite som att man slår in öppna dörrar. Jag har svårt att se vad skillnaden är mellan det som står i klämmen och det som lagtinget för några veckor sedan fattade beslut om, nämligen att när landskapsregeringen har gjort sitt arbete skall vi komma till Ålands lagting och redovisa det för lagtinget så att ni vet precis hur ser ut. Det är samma sak.

 

Sedan, fru talman, tycker jag att ltl Anders Eriksson slog lite under bältet på mig, trots att vi är så goda vänner, när det gällde handlingsprogrammet: att Nordlund och Strand inte var närvarande under debatten om handlingsprogrammet. Fru talman, om det är någonting jag har satt en ära i så är det att vara närvarande under debatterna kring handlingsprogrammet och under de 7 timmar som den debatten tog tror jag att jag kan räkna de minuter jag har varit utanför den här salen på min ena hands fingrar.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Fru talman!

Lantrådet kommer med något som har blivit en vana: emotionella inlägg för att oppositionen mera skall tycka synd om honom än att utkräva ett politiskt ansvar. I politik finns det ingen plats att tycka synd om någon, har jag märkt. Han säger att man krånglar när man kommer med frågorna; eftersom vi inte fick information, vi fick ingen vägledning från regeringen när handlingsprogrammet var på bordet, så ser vi oss absolut nödda att gå ut och fråga: vad är det man tänker göra, vad är det man tror att man skall kunna åstadkomma med de 11,5 miljoner euro som finns kvar när de administrativa uppgifterna är färdiga? Så säger då lantrådet, att vi skall inte diskutera det här och försöka krångla till det och bara dåras! Men vad är det för plan B man har? Tack så mycket för det, vad är plan B? Berätta det, lantrådet! Det är det vi funderar på: vad är det man tänker göra? Vem som helst måste förstå att eftersom vi alla vet att regeringen i dag består av ledamöter som tycker totalt annorlunda, man har diametralt olika uppfattningar om projektet, så är det klart att åländska folket måste få veta vad man kommer att göra i fortsättningen, hur kommer man att ställa sig till det här? Hur kommer det att bli? Även om man är för eller mot måste vi få ett svar på de här frågorna, det tycker jag nog att ålänningarna är värda.

 

Lantrådet Roger Nordlund, replik:

Fru talman!

Min avsikt var absolut inte att ha något emotionellt inlägg i den här frågan utan jag försökte hålla mig så saklig som möjligt och ge ett klart svar på ltl Anders Erikssons fråga: Vad händer om man inte kan förverkliga projektet under 15 miljoner. I sådana fall är det en ny situation och då måste vi ha någon form av reservplan. Jag tycker inte att man kan låta tiden gå längre att man sedan skall vänta flera år igen på att någonting händer, utan det är vår sak som är ansvariga politiker och framför allt i regeringen att fundera på hur en sådan reservplan kan se ut. Som ett direkt svar på ltl Gun-Mari Lindholms fråga: det finns ingen sådan reservplan i dag, men jag sade att det är dags att vi börjar fundera på den därför att det här måste avgöras inom det närmaste halvåret.

 

Fru talman!

Det här med politik är ett intressant arbete och man försöker nu från oppositionens sida slå in kilar mellan centern och Frisinnad Samverkan å ena sidan och socialdemokraterna å andra sidan för att det har funnits olika uppfattningar när vi har varit i olika positioner i majoritet och i opposition. Men, för herrans namn, det är väl ingenting nytt att så har varit fallet också under tidigare landskapsregeringar. Det är väl ingen hemlighet att ledamoten Gun-Mari Lindholm i den tidigare landskapsregeringen hade en avvikande åsikt och inte var för kk-husprojektet. Nog jobbade vi med det projektet och förde det framåt för den skull i enlighet med de demokratiska beslut som Ålands lagting har fattat och som regeringen arbetade efter.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Fru talman!

Jo, jag är med på spörsmålet därför att jag öppet gick ut och deklarerade min åsikt. Det gör man inte i dag i regeringen. I dag gömmer man sig bakom formuleringar och hoppas att tiden skall gå och att man på det sättet kan lösa det här. Jag kan inte se det på något annat sätt eftersom vi vet att diskussionerna här i salen har varit helt annorlunda tidigare från de partier som i dag sitter i regeringen: socialdemokraterna har öppet deklarerat att man är emot kk-huset, centern har sagt att man är för, inte alla, men en majoritet, Frisinnad Samverkan kan förmodligen tänka sig ett privat initiativ. Det är klart att vi undrar hur man ser på projektet från regeringens sida i dag. Tänker man fullfölja det eller tänker man lägga sin prestige åt sidan och göra någonting annat? Det är det vi funderar på. Inte är det något krångel – det här heter politik det, herr lantrådet!

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Det är bra med politik och det kan t.o.m vara lite roligt ibland! Men det är bra nu då, ltl Gun-Mari Lindholm, och jag hoppas att ni som ä spörsmålsställare har fått ett klart och tydligt svar, ni har fått ett skriftligt svar på ert spörsmål på era bord, ni har fått en utomordentlig presentation av kansliministern ledamoten Britt Lundberg och jag hoppas att ni har fått ett någorlunda svar också av lantrådet.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Nej, herr lantrådet, jag brukar försöka vara så stark i sak att jag inte behöver slå under bältet och det skulle aldrig falla mig in att jag skulle slå Roger Nordlund under bältet. Nu har vi tyvärr inget timur här så att vi vet när folk har stämplat in och stämplat ut i lagtinget, men när jag ställde frågor till regeringsbänken fanns det inga folk där och det enda jag kan bevisa det med är väl i så fall att titta i stenografiska protokollen om jag fick några svar på de frågor jag ställde, tyvärr.

 

Det är precis som det sades tidigare i ett replikskifte, att inte handlar det om att krångla och prata sönder utan det mest viktiga för mig är att detta parlament har någon status, med tanke på vad som sades tidigare. Vi har IT-byn som ett konkret exempel som ännu inte är färdigt redovisat. Lagtingets beslut åsidosattes gång på gång. Lagtinget fått anpassa sig till den utveckling som har varit när det gäller kk-huset. Lantrådet Nordlund säger att han gav ett klart svar. Jag ställde frågan: Vad händer om man inte får in projektet inom 15 miljoner euro? Jo, då får man fundera på annat säger lantrådet! Det är ett klart svar. Det klara svaret lantrådet kan ge är att säga jo, vi har en helt homogen landskapsregeringen som ställer upp bakom det här projektet till hundra procent. Och om vi inte kan förverkliga det under 15 miljoner euro får vi tyvärr lägga ner det. Det är två väldigt klara svar. Så enkelt är det. Sedan vet jag inte om socialdemokraterna, med tanke på deras trovärdighet, har möjlighet att göra ännu en u-sväng, men det får framtiden utvisa. De två klara svaren och sedan kan vi lägga det här till handlingarna.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Jag måste ta en kurs i svenska och kommunikation! Jag tyckte att jag uttryckte mig så klart som man bara kan göra när det gäller kk-huset och 15 miljoners gränsen, att är det så att man kan förverkliga det inom ramen för 15 miljoner, då gör man det. Så har jag uppfattat lagtingets fullmakt till landskapsregeringen. Går det över 15 miljoner förverkligas inte detta projekt och då måste man ha en reservplan B: Vad gör vi i stället? Det är så vi måste arbeta om vi ser seriöst på den här saken. Varför jag nämner ordet reservplan i det här skedet kanske kan väcka någons tankar att varför börjar han prata om det nu? Jo, det gör jag därför att alla större projekt och investeringar som görs har ganska lång förberedelsetid och därför måste vi ändå på något sätt vara mentalt förberedda att kunna göra någonting annat om det inte går att förverkliga detta inom ramen för 15 miljoner. Jag tycker att det skulle vara katastrofalt gentemot det åländska näringslivet och utfästelserna om att vi skall skapa infrastruktur som stöder näringslivets och framför allt turistnäringen om vi igen skulle konstatera, att jaha, det blev ingenting! Nu gäller det nog verkligen att vi lägger alla klutar till och den s.k. kk-huskommittén och alla som jobbar med projektering får arbetsro och göra sitt jobb och sedan kommer vi hit till lagtinget och presenterar det när vi har ett färdigt material.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

När det gäller det sistnämnda hoppas jag att lantrådet Nordlund kommer ihåg att när Ålands Framtid kom in i lagtinget pekade vi på att det här tror vi att är en av de viktigaste satsningarna, alltså att få en kongressanläggning som kan möta upp till de krav som ställs i dag. Vi ville också att man kunde ha någon typ av partiöverenskommelse, att sätta oss ner och diskutera, men de diskussionerna har faktiskt aldrig kommit till stånd. Det är klart, vi kommer alla med olika synvinklar, men vi har haft en ärlig vilja att försöka få en lösning till stånd. Jag tackar för det raka svaret: är anbuden över 15 miljoner euro byggs inte projektet, säger lantrådet. Samtidigt sade han i ett tidigare anförande att man borde fundera på att ha en reservplan. Det är klart att man borde ha det, för om någon förstår spörsmålet på det sättet att vi vill skjuta kk-huset i sank, sedan är vi nöjda, vi vill inte göra något mera, då har man faktiskt missförstått syftemålet med spörsmålet å det gruvligaste. Vi vill klarlägga de politiska dimmorna som har funnits. Jag tycker att det är så märkligt att oavsett vad det har funnits för konstellationer har det lite rullat på av sig självt bara. Den andra frågan till sist, herr lantrådet: Är det en helt homogen landskapsregering som jobbar stenhårt för det här projektet eller är det inte?

 

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Det gläder mig att vi tydligen kan hitta varandra i slutet av diskussionen i varje fall när ltl Anders Eriksson säger att man bara vill ha vissa klargöranden och att man är beredd att låta projektet s.a.s. leva fram till sitt eventuella förverkligande för de besluten har de facto fattats här i lagtinget på demokratisk väg. Jag upplever att ltl Anders Eriksson brukar vara en handlingens man och vill se till att saker och ting händer och det är därför som jag blev lite förvånad över spörsmålet och debatten.

 

Fru talman!

När det gäller frågan om vi har en homogen landskapsregering som står bakom byggandet av ett kk-hus är det så att vi lever i en nordisk normal parlamentarisk demokrati och det betyder att man bildar regeringar med flera olika partier och att man sätter sig i samma regering, man skriver ett regeringsprogram och bestämmer sig för att nu skall vi regera under en viss tid betyder inte att alla har samma åsikt, lika litet i den här regeringen som i någon av de andra som jag har medverkat som lantråd eller som ledamot. Däremot finns det ett handlingsprogram och det finns beslut i lagtinget, det finns budgeter som skall verkställas. Därvidlag är den här regeringen överens om att vi skall verkställa de beslut som lagtinget har fattat i det här ärendet, nämligen vi skall föra ärendet framåt och se om vi kan förverkliga det inom ramen för 15 miljoner. Jag hoppas att det är ett tillräckligt klart svar på ltl Anders Erikssons fråga, och jag vet ju precis vad den syftar till, nämligen är det så att socialdemokraterna får böja sig eller att  någon annan får böja sig i den här frågan. Så är inte politik, utan politik handlar faktiskt om att man skall försöka hitta lösningar som för samhället framåt. På det här sättet för vi den här frågan framåt.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw:

Herr talman!

Landskapsregeringens svar på spörsmålet angående kk-huset och dess framtid fyller fullt ut liberalernas intentioner för en lång tid tillbaka. Vi har arbetat för ett allaktivitetshus för kulturen och kongress tiotals år och hoppas att det arbete som nu är nedlagt på förverkligandet av bygget inte går till spillo. Jag vill tacka ledamoten Britt Lundberg för det muntliga svar som hon gav och jag kan i liberalernas namn skriva under allt hon sade. Det finns ingen tvivel om att Åland saknar en lokal för större sammankomster vad gäller konstutövning eller konferenser. Förväntningarna är stora hos olika aktörer, vi kan inte låta dem vänta !

 

Vi har i lagtinget nyligen diskuterat turismstrategin och konstaterat att allt måste göras för att stimulera säsongförlängning och utbud av aktiviteter. Antalet övernattningar minskar i landskapet enligt uppgifter i pressen i veckan. Hotellen ropar efter kunder under lågsäsongen. Här har kk-huset en stor uppgift att fylla, det har ju näringslivets representanter även uttalat sig för. Näringslivet har stort behov av tillskott till sin verksamhet, butiker, restauranger, taxi, hantverkare, alla har de att vinna om vi kan stimulera kongress- och kulturturismen. Turisförbundet tar upp bristen på kongressutrymmen i sin verksamhetsplan och nämner förhoppning om kk-husets förverkligande som en positiv sak.

 

Kongressturisterna beräknas vara de mest lönsamma turisterna vad efterlämnade euron beträffar. Det beräknas att en kongressturist lämnar 200 euro per övernattningsdygn efter sig.

 

Liberalerna har under  hela den långa processens gång arbetat för att kultur kombinerat med kongress skulle få en betydande roll i huset. Eftersom det saknas kulturutrymmen i landskapet har vi sett en möjlighet att fylla båda sektorernas behov. På detta sätt har vi en ekonomisk möjlighet att ge även kulturen goda verksamhetsförutsättningar.

Kulturturismen har en stor potential;  Åland kan i framtiden mera än någonsin profilera olika kulturprojekt av varierande storlek i lokaler som är ändamålsenliga. Och närheten till biblioteket är ingen nackdel i verksamheten.

 

Herr talman!

Framtiden får ju visa hur huset och verksamheten i det kommer att formas men förhoppning är ju att det skulle formas till ett allaktivitetshus med liv dagarna i ända. Det är ju bara vi själva som kan avgöra hur huset skall användas. Ansvaret i detta fall kommer att ligga på den eller de som har driftsansvaret för huset.

 

Herr talman!

Lagtinget har tagit alla nödvändiga beslut och gett riktlinjer för fortsatt arbete och det hjälper inte vad kulturministern tycker om projektet. Landskapsregeringen kan knappast låta bli att gå vidare med arbetet och det har ju tydligt visat sig att det finns andra krafter i landskapsregeringen som är villiga att arbeta för kulturlivets bästa på Åland.

 

Den presentation av projektet som minister Britt Lundberg ordnade häromdagen visade att det finns ett alvar bakom arbetet med kk-huset. Planeringen ligger helt i fas med besluten i lagtinget. Hoppas bara att landskapsregeringen som helhet  ligger lika bra i fas med sin inställning till det fortsatta arbetet. Detta har vi fått muntliga bevis på i det tidigare anförandet så jag litar på att det är i trygga händer.

 

Herr talman!

Det kan inte finnas någon tvivel om att vi liberaler starkt har arbetat för att  kk-huset blir byggt enligt planerna. Synd är att den kortsiktiga, smala ekonomiska ramen kommer att banta projektet och även försämra förutsättningar för att få ett komplett hus för både kultur och kongress. Om vi talar i ekonomiska termer har vi en begränsning av totalkostnaden till 15 miljoner euro. Det är mycket pengar men om vi tänker att badhuset i Mariehamn kostade ca 14 miljoner euro har vi en jämförelse som gör att det planerade kk-huset inte verkar vara så dyrt. De samhällsekonomiska konsekvenserna av kk-huset blir ändå större än av badhuset och idag finns det väl inte så många som skulle tvivla på badhusets förverkligande. Bästa ledamöter, sätt priset på kk-huset i de perspektiven och fundera över om det är så dyrt i sista ändan. Har vi råd att inte bygga kk-huset? Den planerade investeringskostnaden på 15 miljoner euro innebär en kapitalkostnad på 1 miljoner euro per år men samtidigt kan man beräkna att den genererar 6-7 miljoner euro till samhället. Man skall se detta på lång sikt, nyttan i hela samhället, inte bara kostnader.

 

Vi liberaler vill fortsätta att utveckla det åländska samhället i positiv riktning därför satsar vi på kultur-och kongresshuset!

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Herr talman!

Jag kan inte annat än uttrycka min glädje över att den nuvarande liberala lagtingsgruppen stöder projektet fullt ut. Jag vill minnas från förra lagtingsperioden, som började 1999, att åtminstone delar av den liberala gruppen var hårt emot projektet, kanske jag t.o.m. vågar säga att delar av liberalerna var de största motståndarna till projektet, så jag är verkligen uppriktigt glad att ni stöder projektet och att ni vill hjälpa till att förverkliga det.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Herr talman!

Det är sant att liberalerna från tid till annan har varit tveksamma till projektet på det sättet att vi har märkt att den verksamhet som vi har velat få fram här – kulturen – har blivit åsidosatt i vissa skeden, så det har varit vårt största motstånd när vi har märkt att det har rullat mera på kongressidan. Eftersom kulturen så länge på Åland har ropat efter lokaliteter har det varit det viktigaste k:et för oss, medan kongressen kommit i andra hand. I det nu bantade projektet vet man egentligen inte vem som kommer att bli vinnare eller förlorare, men vi hoppas i alla fall att kulturen har fått en del av de utrymmen som de behöver, åtminstone vad en större lokal beträffar för utförande av vissa framträdanden samt lokaler med god akustik.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Herr talman!

Jag kan försäkra att projektet håller samma inriktning som det hade från början. Det är ett bantat projekt, men det har inte bantat i inriktning. Varken kulturen eller kongressdelen har förlorat någonting, utan vi har komprimerat byggnaden, dvs. att foajén blir lite mindre. När det gäller kultursidan har kk-huskommittén anlitat framstående teaterexperter, akustikexperter osv.  för att försäkra sig om att alla de här bitarna blir väl tillgodosedda och att det är ett hus av hög kvalitet som vi bygger.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Herr talman!

Tack för det svaret ledamoten Britt Lundberg! Vi är helt överens om att kommer vi så långt att vi bygger det här huset ligger det dem som har ansvar för driften att se till att det finns verksamheter som bäst passar in där. Jag hoppas verkligen att projektet blir verklighet.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Fredrik Karlström:

Herr talman!

Jag har varit och är fortfarande kritisk till kk-husprojektet som ni säkert alla har hört många gånger både i den här talarstolen och kanske från andra fora. Jag har lite svårt att förstå hur man går tillväga nu för det verkar som om det finns flera olika verkligheter, om man ser på den skriftliga och den muntliga här i salen och sedan finns det en annan verklighet när man pratar med ministrar i frågan utanför eller på andra ställen och när ministrar uttalar sig i tidningen. Det är klart att man blir lite fundersam: vilken linje är det egentligen som gäller. Jag har lite fått den uppfattningen nu att det finns de som gärna skulle se att projekteringen och planeringen skulle fördyras lite till och lite till så att det inte finns tillräckligt mycket pengar kvar för att bygga huset! Lite den känslan har jag fått när jag har pratat med ministrar på sidan om och det är lite halvskrämmande för det är ett riktigt slöseri med skattemedel. Jag kan acceptera att man har kommit till en punkt där man säger att det här blir för dyrt för oss, nu är det bättre att vi tar förlusten nu, vi kan inte pumpa in mera pengar för att vi redan har gjort en dålig affär, man måste ibland inse att man har gjort en dålig affär. Det som jag tycker är lite mysko är hur man inte har någonting emot att man planerar lite till, begär en ny ritning och gör en annan projektering för att s.a.s. sätta kostnaderna på den biten för att då komma ner under 11,5 miljoner, som man har kommit fram till i dag, vilket vi fick veta på informationen här i förrgår. När det gäller dessa 11,5 miljoner som finns kvar att bygga för så de byggare jag har pratat med i den här frågan är alla eniga om att det inte räcker till att få ett vettigt kk-hus för de pengarna. Tittar vi exempelvis på vad man gör i Uppsala så bygger man ett musikens hus. Det är klart att det är en helt annan klass, men det är lite motsvarande sorts byggnad, det kostar 60 miljoner euro. Badhuset kostade 14 miljoner, IT-byn vet vi inte riktigt vad kostar och jag hoppas vi får reda på det så småningom, men vi tror att det ligger någonstans runt 12 miljoner. Nu skall man alltså bygga ett kk-hus, ett bantat projekt som ändå är ett mastodontprojekt och det tror man att man skall få för 11,5 miljoner euro. Är man ärlig så tror man inte att man kommer att få huset för de pengarna. Då är det kanske dags att inse att vi har gjort en förlust, vi tar den och går vidare och tittar i stället på reservplan B, som vi fick höra om nu. Jag tycker att det är jättebra att man är så pass ärlig att man säger att går det här åt skogen måste vi ha en reservplan B. Jag har pratat om vad man skulle kunna ha som reservplan tidigare, att man skulle ha investeringsfonden, sätta pengarna som är kvar – man har ändå inte köpt inventarier och konst för dessa 15 miljoner – ca 14 miljoner, sätt dem i investeringsfonden för att på så sätt bolla bollen tillbaka till näringslivet och se vad kan ni göra för de här pengarna, om ni satsar exempelvis lika mycket själva, så har vi kanske en investering för Turist-Åland på närmare 30 miljoner kanske ännu mera, det kan vara utbyggnad av sjöfartsmuseet, det kan vara typ parker och många andra olika alternativ. Det är bara fantasin som sätter gränser.

 

Som sagt, jag har den här lite konstiga känslan i magen att man inte har något emot att fördyra projektet lite för att s.a.s. kunna kasta ifrån sig ansvaret och säga att lagtinget sade 15 miljoner, det kommer att bli dyrare, ja, då kan vi inte gå vidare utan då ser vi att pengarna är borta och så biter vi i det sura äpplet och går sedan vidare från det. Det är inte ett ansvarsfullt sätt att för det här samhället vidare.

 

Jag har också lite känslan av att bantningen som man har gjort gör att kk-huset håller på att bli ett nytt Islandia. Jag nämnde det i budgetdebatten för någon vecka sedan bara att man minskar ner och krymper ner och till slut finns det inte rum för tolkningsbås, det finns inte riktigt rum för att ha flera olika scenbyggnader samtidigt, man kanske kan köra bara en stor teater under en lång period i stället för att ha många olika flera därför att man har bantat ner projektet och det blir oftast den realiteten när politiker skall kompromissa ihop någonting som till slut inte blir så där jättebra. Islandia är jättebra för ålänningar som vill åka skridskor och spela hockey, men den är inte riktigt bra för att arrangera matcher i, det vet vi alla och det var ett politiskt beslut man tog när man kompromissade ner den byggnaden till att inte bli så bra som den kunde ha blivit. Jag har den känslan att man håller på och gör samma sak igen.

 

Spörsmålsfrågan som jag har ställt är absolut befogad för det är dubbla budskap, även fast man låtsas vara enig nu och tycker att hela landskapsregeringen står bakom och driver på den politik som lagtinget har bestämt, så kanske man driver på den politiken för att slippa ta ansvar längre fram.

 

Herr talman!

Jag ber att få understöda det eminenta förslaget – som ledamoten Lasse Wiklöf brukar säga -  av ltl Anders Eriksson till kläm i den här frågan.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Herr talman!

Jag tycker att det skulle vara bra om ltl Fredrik Karlström skulle vara mera konkret och tala mera i klarspråk. Debatten skulle vinna på om den skulle bygga mera på fakta än på känslan i magen. Ansvaret för det här projektet är mitt och jag har gett ett så klart och så tydligt svar jag bara kan. Det skriftliga svaret från landskapsregeringen som ligger på bänken är regeringens gemensamma ståndpunkt. Vidare kan jag säga att spörsmålet inlämnades när vi hade varit en dag på arbete, vilket också betyder att så där väldigt professionella svar kanske man inte kan ge första stund efter det. Jämförelsen med musikhuset i Uppsala är ganska långsökt. För det första är Uppsala en storstad, visserligen har den väldigt dålig ekonomi, men det är ett helt annat projekt som också har ett helt annat underlag. När det gäller jämförelsen med badhuset är det också väldigt annorlunda på det sättet att det är en mycket avancerad teknik som kostar mycket pengar och allt material kräver också en speciell standard eftersom det hela tiden utsätts för fukt och på det sättet är en extrem miljö. Det beslut som vi har gått in för är ett demokratiskt beslut taget i Ålands lagting. Huset skall byggas om det går under 15 miljoner; går det inte får vi satsa på någonting annat. Jag kommer att göra allt vad jag kan för att det här projektet skall bli verklighet.

 

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Herr talman!

Det är det jag ville säga igen, att det är skillnad på ord och skriftlig formulering, praktiskt handlande och praktiskt görande samt vad man säger när dörren och mikrofonen är stängd. Jag tror att det blir det som blir den praktiska politiken att man kanske förhalar lite, man kanske drar lite, man kanske avvaktar lite och så har det blivit dyrare i slutändan så att de här 11,5 miljonerna inte räcker. När man tittar på Musikens hus i Uppsala är det klart att det är ett helt annat projekt än vad det här är. Däremot kommer de att konkurrera på samma marknad. Vi är bara en 35 minuter från varandra med flyg. En stor konferens från Europa som kanske har att välja på Musikens hus i Uppsala, som är en upplevelse utöver det vanliga och ett litet bantat mindre projekt på Åland, som egentligen ingen vill ha, tror jag att man kommer att välja det stora internationella fina huset i Uppsala, med närhet till Stockholm, med närhet till allt vad det har att erbjuda. Jag tror att vi börjar i fel ände när vi skall börja med kk-huset nu, vi borde satsa pengarna på att människorna när de kommer hit också har någonting att göra. Det är alltså två olika synsätt som minister Lundberg och jag har på huset, och jag hoppas verkligen att minister Lundberg kommer att jobba allt vad hon orkar för att huset skall förverkligas. Det är nämligen minister Lundbergs skyldighet och uppgift i den landskapsregering som nu sitter.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Herr talman!

Jag vidhåller alltså att ltl Fredrik Karlström borde vara mera konkret. Tala om: var är skillnaden! Var hör du skillnaden mellan tal, skrift, det sägs med mikrofon, utan mikrofon? Vem har sagt och vad har du hört? Det skulle vara mycket bättre än att bara insinuera, att jag har hört, jag har känt och jag tror osv. Kom med mera fakta, det skulle lyfta debatten.

 

Projektet är på mitt ansvar och det är jag som skall driva det, så jag förstår inte heller vem det är som skall förhala och vem det är som skall ställa till det så här våldsamt för det här projektet.

 

Det är klart att vi har konkurrens i våra närområden, det är inte bara Musikens hus i Uppsala, det finns många stora städer runt omkring oss. Det tycker jag att vi skall dra nytta av och kanske också använda oss av vår småskalighet som en konkurrens. Jag tror inte att det är storleken på foajén som gör om man väljer Mariehamn eller Uppsala.

 

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Herr talman!

Tyvärr tänker jag inte ge ledamoten Britt Lundberg den information hon begär för jag anser att det blir fel av mig om jag nämner de personerna vid namn just nu. De personer som har pratat i förtroende med mig känner nog i sitt hjärta vad de har sagt. Vi får se! Bollen ligger hos landskapsregeringen och klarar ni av det här under 15 miljoner, så grattis och lycka till! Jag tror tyvärr inte att ni kommer att kunna bygga den här byggnaderna för de pengarna. Men det kommer framtiden att få utvisa.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Gun-Mari Lindholm:

Herr talman!

Snabbt efter det att regeringens handlingsprogram ställde vi ett spörsmål. Det kan man förstås tycka att är politiskt inkorrekt och det är taskigt mot regeringen, men eftersom vi inte fick de svar som vi hade hoppats på, vi fick överhuvudtaget inte svar på de frågor vi ställde, åtminstone väldigt få i det här ärendet. Sedan är det så att det vi sysslar med i den här salen är politik. Majoriteten i salen har ändrat. Regeringen ser annorlunda ut i dag än när man senast sade någonting från parlamentet angående kk-husets vara eller icke vara.

 

I dag består regeringen av partier som representerar, åtminstone har representerat, olika åsikter angående kk-huset. Centern har uttalat – majoriteten, inte enigt – ett stöd för kk-huset, de har varit positiva till ett kk-hus blivande. Frisinnad Samverkan har varit och skall vi säga, som nu är väldigt populärt, åtminstone ideologiskt bör vara för att ett privat initiativ kommer i den här frågan; så har man också varit det tidigare. Jag vet att tidigare finansministern, nuvarande näringsministern Jörgen Strand, har jobbat på olika förslag till ett annat upplägg än det i dag tilltänkta upplägget där man har pratat om Alko-tomten med privat initiativ, där man har delat upp kultur och kongress. Och så har vi socialdemokraterna, som har varit emot projektet, jag vet inte sedan om det är av ideologiska skäl eller vad det är för skäl eller om det finns andra initiativ som man mera hoppas och tror på. Men socialdemokraterna har inte kommit med ett uttalat stöd härifrån salen tidigare. Det är klart att vi då funderar: Vad är det nu regeringen kommer att arbeta för? Man sade inte det i handlingsprogrammet och därför såg vi oss förstås nödda att ställa frågan. Det är också väldigt viktigt att man presenterar det man har tänkt arbeta för i den här frågan för ålänningarna. Det är ett väldigt stort projekt med åländskt mått mätt. Det är inte alla dagar man bygger, åtminstone inte som man initialt har tänkt sig att skall kosta 15 miljoner euro. Sedan vet vi att det finns andra projekt som tyvärr blir nästan så dyra fast det inte var meningen från början. Men det har man nu tänkt undvika i alla fall.

 

Jag tycker att det skulle ha varit väldigt intressant att man hade fått höra: så här har vi tänkt göra, går inte det, är det så att vi inte har de medel som behövs för att förverkliga det, då tänker vi göra på ett annat sätt och det är det här sättet. Det tycker jag skulle ha varit väldigt intressant att veta eftersom det i alla fall är skattepengar vi pratar om. Det är inte någons eget intresse;  fastän den ansvariga ledamoten i regeringen nu säger att det här är ”mitt projekt, det är jag som skall driva det”, så är det ändå de folkvalda som skall driva det. Det är vi här i parlamentet som skall ge medel för det. Det är inte någons eget projekt.

 

Jag tycker också att det finns en intressant sak här. Jag hade trott att det av naturliga skäl, kanske traditionella skäl också, var kulturansvariga ledamoten Gunell som skulle driva den här frågan, som skulle presentera spörsmålssvaret, men så är det nu inte, utan det är i stället ledamoten Britt Lundberg. Skälet till det har jag inte hört. Om det sedan är därför att det är EU-konferenser eller att det är den där smala lilla portföljen som vi kritiserade tidigare, att det finns tid att göra det här, det vet jag inte. Gäller det det här projektet eller gäller det alla projekt framdeles, alla som regeringen och landskapet kommer att vara med och finansiera kommer att ligga under kansliavdelningen? Jag vet inte; man har inte förklarat varför det är på det här sättet. Jag tycker naturligtvis att det hade varit det mest naturliga att den som har uttalat ett väldigt stort intresse för kulturen, som t.o.m. har gått ut och sagt att man kommer att prioritera ner idrotten framom kulturen, skulle ha presenterat kulturhuset – eller är det också en del i det här att man inte prioriterar kulturen i kultur- och kongresshuset?

 

Det här tycker jag att är viktiga frågor. Hur tänker man? Berätta det! Jag tycker inte att det räcker med att man säger att, ja, men, det här är nu enligt tidigare beslut, det här skall vi fullfölja. Men vad är visionen i den nya regeringen? Finns det någon sådan? Man har politisk erfarenhet, säger man, men vad är då visionen? Hur vill man ha det? Inte har jag hört det i dag!

 

Jag vill också understöda klämförslaget som ltl Anders Eriksson har lagt. Jag tycker att det är väldigt bra och det är väldigt nödvändigt att man får svar på de här frågorna. Det är viktigt ur budgethänseende och det är också viktigt ur politisk synvinkel. Det här är en trovärdighetsfråga inför Ålands folk. Hur många svängar och kullerlbyttor som helst kan man inte göra bara för att hålla sig vid makten. Det tror jag inte att någon vill. Jag hoppas att jag får svar på de här frågorna.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Herr talman!

Det är rätt som ltl Gun-Mari Lindholm säger att ideologiskt vill Frisinnad Samverkan verka för och också stöda om det skulle finnas några privata initiativ som tar ansvar för både byggande och drift. I det utredningsarbete som vi har gjort har det inte framkommit att det finns någon sådan intressent. Det är bara i debatten som det har varit; däremot finns det någon intressent som har visat att man är beredd att agera bank, men man vill ha betalt för kapitalet och man vill ha avkastning på pengarna. I en sådan situation, när landskapet har resurser, anser vi att det är ett dyrare alternativ, det är bara så att om de lånar ut pengar till landskapet finns det inget behov av det eftersom vi har pengar på kontot. När det gäller själva kongressdelen anser vi i vårt parti och regeringen att det är viktigt att vi får projektet till stånd, det har inte minst den senaste tidens debatt om turistnäringen och minskade hotellövernattningar visat. Skulle det i slutförhandlingarna visa sig att det finns någon privat som är beredd att ta ansvaret fullt ut både för drift och investering kommer vi att redovisa det inför lagtinget, men i dagens läge finns det ingen sådan intressent.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Fru talman!

Det är bra att vi får reda på det här eftersom det åtminstone tidigare har förekommit initiativ som vi har jobbat med, så jag tycker att det är bra att vi nu får information om att ettdera har de försvunnit eller så har de inte funnits. Jag vet inte, den saken blev väldigt otydlig. Jag har åtminstone levat i den tron att man har jobbat tidigare med olika initiativ från privat håll. Det finns tydligen inte nu och har kanske inte funnits heller, men det är bra att vi får informationen.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Herr talman!

Det har förts diskussioner och förs diskussioner med privata, men upplägget har inte varit sådant att man kan kalla det privat, utan intresset har funnits att agera bank åt landskapet och det har vi inget behov av.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Herr talman!

Jag har redovisat för innehållet. Vi hade en extra information i måndags för att göra det väldigt utförligt och jag har gjort det kortfattat i dag. ltl Gun-Mari Lindholm undrar vad vi gör om vi inte har medel till projektet. Medel till projektet finns; däremot har lagtinget beslutat att det skall finnas ett tak på 15 miljoner för detta projekt. Det är det vi diskuterar, inte medlen till projektet. Vidare kritiserar hon också uttalandet att ansvaret skulle vara mitt och att det skulle vara mitt projekt och jag osv. Det får hon gärna göra, men min uppgift är trots allt som landskapsregeringsledamot att verkställa det som lagtinget har beslutat. Jag tycker vidare, herr talman, att det är märkligt att ltl Gun-Mari Lindholm, som just har varit landskapsregeringsledamot, inte vet hur ärenden hanteras i förvaltningen. Hon frågar varför inte den kulturansvariga har hand om projektet. Då kan jag fråga tillbaka, att varför just den kulturansvariga? Det skulle också kunna vara den näringsansvariga. I budgeten finns det under finansansvariga. Under 20 års tid har alla planer på kongress- och kulturhus funnits på kansliavdelningen, och detta projekt konkret har sedan 1995 funnits på byggnads- och brandskyddsbyrån, så jag vet inte varför denna tveksamhet till att den är placerad på mitt ansvarsområde.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Herr talman!

Ledamoten Britt Lundberg säger att det finns pengar för projektet, men det jag avsåg var att ett fullföljt projekt, ett helt projekt, ett färdigställt projekt, att de 15 miljoner som s.a.s. finns uppsatta kommer att räcka till, det är det jag menar med projektet. Att ledamoten Britt Lundberg själv ifrågasätter sina uttalanden om att det här är mitt projekt och det är jag som skall verkställa, det tycker jag är bra, för det lät inte väldigt klädsamt. Det är också så att i den tidigare landskapsregeringen hade Lasse Selander väldigt mycket att göra med projektet, han som då var kulturansvarig! Om det nu har varit i 20 år, så åtminstone minus ett år och jag tror också att ltl Gun Carlson var väldigt involverad i den här frågan under sin tid som utbildnings- och kulturansvarig. Jag vill väl se det här som att centern kanske inte riktigt litar på den socialdemokratiska ledamoten i den här frågan.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Herr talman!

Finansieringen för kk-huset finns i rambudgeten för åren 2005-2007, vilken lagtingsledamoten, dåvarande landskapsregeringsledamoten Gun-Mari Lindholm själv har varit med och klubbat. Vidare när det gäller de kulturansvarigas roll tidigare är det helt korret att de har varit ordförande för kk-huskommittén, men ärendet har redan då varit på byggnadsbyrån.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Herr talman!

Jag tycker fortfarande att det är konstigt att den kulturansvariga inte överhuvudtaget har uttalat sig i den här frågan. Jo, man har gjort ett uttalande i radion där man sade att man är emot byggande av ett kultur- och kongresshus, trots att man säger sig vara väldigt mycket för kulturen till priset av att man inte är för idrotten, så jag tycker att det är konstigt att man inte har gjort ett uttalande eller ett inlägg i debatten. Det är fortfarande fråga om den här penningsumman, och det går också regeringen ut och säger, att är det så att inte pengarna räcker för projektet måste man tänka om. Det är det jag säger, att räcker inte pengarna, vad skall man göra då? Man har dragit strecket, att tjopp, 15 miljoner, sedan är det bra med det! Jag förmodar att man inte kommer med någon tilläggsbudget på 4 eller 5 miljoner i alla fall. I så fall kommer man väl och berättar om någonting annat, och det hade man gärna fått göra redan i dag eftersom vi är många som tror att pengarna inte räcker till.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Danne Sundman:

Herr talman och välkommen till klubban för övrigt!

 

Jag vill börja med att förklara varför spörsmålet åtminstone från min sida har förärats med underskrift. Det är så att man bör ge en ny regering en viss tid att komma in i arbetet osv. Jag har upplevt regeringsbildningen som sådan att den har lämnat många frågor öppna och då är det vår skyldighet att förvissa oss om vilken politik man kommer att föra. Eftersom vi ställde många frågor i diskussion i samband med handlingsprogrammet och inte fick svar tvingas vi göra så här, och det kommer att behövas flera spörsmål för att utröna vilken politik man avser att föra. Oppositionens roll är att man, bildligt talat, kastar frågetecken till regeringen, regeringen skall ta frågetecknen och räta ut dem till utropstecken och kasta dem tillbaka. Men om inte det här sker fungerar inte parlamentarismen, så det är ett litet systemproblem där.

 

Det var en ledamot som sade att svaret var inte var proffsigt. Det var rysligt ödmjukt att erkänna att regeringen inte är proffsig så här i början och då kan vi hoppas att det här förbättras vartefter, att vi får professionella svar. Jag upplever att vi fortfarande har många frågor i det här ärendet trots att vi har begärt svar.

 

Herr talman!

Jag tycker att det är lite märkligt att en ny regering påbörjar en tusenmila färd med skavsår på hälen, kan man säga - fast man vet att flertalet ledamöter här i lagtinget kommer att gå så nära att tårna kanske tar på skavsåret också. Vad jag vill säga är att jag tycker att det var lite märkligt att man inte gjorde upp i frågan om kk-huset utan att man börjar öppet oenig. Den första dagen tar man det här svaret, den andra dagen strider man öppet i massmedia om projektet. Det är någonting vi egentligen skall fnissa åt från oppositionens håll, men som ansvarstagande lagtingsledamot tycker jag att landskapet skall styras med en tydligare politik, även om det inte alltid är mig tillfyllest är det viktigt att det är tydligt, att inte skutan vinglar hit och dit utan att någon står vid rodret.

Det är också lite märkligt att kulturministern har fråntagits ansvaret för det här stora kulturprojektet. Som mycket riktigt har konstaterats här ligger ärendet formellt sett på kansliavdelningen, men i alla tidigare regeringar som har haft med det här projektet att göra är det kulturministern som har drivit projektets innehåll, utformning och processen framåt. Kansliavdelningen har skött ”markservicen” och gjort det som har beställts. Detta kan man inte tolka på något annat vi än att det är ett misstroende mot den sittande kulturministern och man har lite förnedrande försett henne med munkavle. Orsaken till det kan man bara spekulera i, men jag skulle ju tro att det har att göra med de åsikter som hon har uttryckt.

 

Herr talman!

Jag vill säga i huvudsak tre saker i detta ärende. För det första anser jag att det är viktigt att någonting görs. Där tror jag att vi alla är t.o.m. eniga, att någonting måste vi göra för turismen. Jag har tidigare sagt att det är viktigt att det kommer en ordentlig kongressanläggning till Åland, att det finns möjligheter att ta hit kongresser, konferenser av olika storlekar. Vi har suttit på otaliga presentationer och möten och fått oss till livs vad som är klokt att göra inom den branschen, och där har vi fått veta att medelstora kongresser, typ 250 personer, är det vi skall satsa på. Det kan vi inte ta emot i dag på Åland på ett smidigt sätt. Vi kan bygga om våra sporthallar och vi kan klämma in folk i det här utrymmet, men det är svårt och därför behöver vi  ha en anläggning.

 

När det gäller frågan om anläggningen är offentlig eller privat ser jag gärna att det skulle vara ett privat initiativ, dels därför att det då inte belastar skattebetalarna, men framför allt för att man får ett engagemang från den som sätter hus, hem och fru i pant för sitt privata projekt. Man får också ett bättre engagemang för att projektet säljs på ett vettigt sätt. Allt det här har jag, herr talman, sagt förut. Vi har nu fått höra att det inte finns något privat alternativ, det finns ingenting annat projekt som överhuvudtaget är aktuellt i någons tankar än det här och därför har jag tidigare stött det här projektet också.

 

Det som är lite märkligt är att vi inte får svar, men vi kanske får det senare, herr talman, av landskapsregeringsledamoten Wiklöf, vad det privata alternativet är som socialdemokraterna har nämnt. Det är nämligen inte det att det nuvarande projektet skall förverkligas i privat regi utan det är ett annat projekt. Är det så nu att det inte existerar ett alternativ längre, så är saken ganska enkel, då är det det här eller ingenting!

 

Det är lite oklart, det är frågetecken och utropstecken, men har man kommit till att man skall avsluta det här projektet och inte, som min kollega ltl Fredrik Karlström sade, gör det nu utan sedan, så gör man för det första av med onödigt mycket pengar på vägen och sedan skall man till på det lura byggnadsentreprenören att sätta sig ner och med pannan i djupa veck räkna ut priset på det som överstiger 11,5 miljoner. Det tycker jag är fel och då borde man i stället omedelbart avbryta arbetet och reda upp med de projektörer man har avtalat med osv., så att man inte lägger iväg onödigt mycket pengar.

 

Herr talman!

För 11,5 miljoner euro skall man bygga det här huset. Jag hade tyvärr inte siffran hur många kvadratmeter det var, men det blir nog fantastiskt billigt per kvadratmeter om det bara får kosta 11,5 miljoner i byggkostnader. Jag är faktiskt tveksam, som jag var tidigare också, att man skall lyckas inom den här ramen. Nytt för mig är nu att man har räknat ut vad själva bygget får kosta.

 

Lantrådet pratade om plan B. Man borde redan nu, även om man inte ens berättar det oss här i lagtinget, fundera på plan B så att man inte står där sedan med byxorna nere när man har en alltför hög prislapp och inte har några alternativ. Man borde redan nu titta på alternativet. Det är okej för mig t.om. om man gör det lite i hemlighet, bara man har planen klar att sjösätta omedelbart, för jag återkommer till den första punkten, herr talman, att det är viktigt att någonting görs.

Herr talman!

Till slut har jag den absoluta uppfattningen att ärendet måste tillbaka till lagtinget. Det finns inte budgeterat 15 miljoner euro. Rambudgeten pratar man om, jo, rambudgeten var ett meddelande, det var ingen budget. Så mycket lag måste vi ha när vi bygger vårt land att vi måste budgetera innan vi sjösätter och igångsätter projekt, man måste alltså tillbaka och budgetera innan man får sätta spaden i marken. Så ärlig tycker jag att man skall vara. Är det så att man är rädd för att det inte finns en majoritet för det – så skall vi inte heller arbeta. Jag återkommer igen att då skall man redan nu utröna det, och det utrönas lämpligen genom att man godkänner den kläm som har föreslagits här och som jag varmt understöder.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Herr talman!

Ltl Danne Sundman talade om proffsighet. Jag tänkte just att spörsmålsställarna är kanske inte heller så proffsiga, åtminstone inte så särskilt intresserade av svaren på sina spörsmål, om man tänker på hur glest det är i bänkarna.

 

Det var inte svaret jag avsåg, och det är kanske inte heller min sak att bedöma mitt svar från talarstolen, men när det gällde uttalandet att man kan handla oproffsigt tycker jag att det är förlåtligt om man efter en dag i regeringen inte har helt klart för sig var alla ärenden hör hemma och hur de skall hanteras. Det var det jag menade med det kanske onödigt starka ordet oproffsighet.

 

När det gäller diskussionen om vems ansvar det kan man också fråga sig att när ltl Danne Sundman var kansliminister varför han inte hade ansvar över kk-huset eftersom det formellt fanns på byggnadsbyrån. Vi tycker att det är redigare att den som har ärendet formellt också har ansvar för det. Jag tycker att det är en logisk fördelning. Jag tror nog att landskapsregeringsledamoten Gunell kan tala för sig själv.

 

Vad gäller kvadratmeterpriset rör det sig om, mellan tummen och pekfingret, 5.000 per kvadrat.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

För det första vill jag upplysa om att bänken framför här tillhör inte den som har ställt spörsmål utan tillhör regeringspartiet, som ju har klart för sig hur man skall göra och vara vänledamot och som nu sitter vid talmanspodiet. När det gäller detta med oproffsigt tyckte jag som sagt att det var ödmjukt att man erkänner det, men oproffsigt får det vara när det gäller formalia osv., men det får inte vara oproffsigt när det gäller politiken; när man just har bildat en regering och just har förhandlat fram ett regeringsprogram får man inte lämna sådana här skavsår, som jag lite målande kallade det, till att skava under hela vandringen utan man måste reda upp sådant.

 

När det gäller projektet och var det hör hemma så var det så också när jag var kansliminister att det var på kansliavdelningen man gjorde det formella, men det var kulturministern som hade projektet. Det var t.ex. kansliminister Danne Sundman som undertecknade ansökan till staden om ändring av stadsplanen osv., det är ingenting konstigt med det, men själva projektet ägdes av kulturministern och har så alltid gjorts, så det kanske återgår till ordningen när kulturministern kommer hem från resa. Vad jag har förstått är hon på resa och kan inte närvara här idag utan prioriterar någonting annat framom kulturhusdebatten, men detta avgör hon själv.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Herr talman!

Visst kan man göra så att om man tycker att projektet innehåller mycket kultur och det är i ett planeringsskede, att man då låter det ligga på den ansvariga. Det är ingenting som hindrar och så görs också ofta för skolprojekt: under programarbetet finns de under utbildningsavdelningen t.ex. Sedan när bygget förverkligas och man börjar med skisser och ritningar går det över till kansliavdelningen. Jag vill rätta mig själv också när jag slänger ut siffrorna här. Projektet är 5.000 kvadratmeter stort och mellan tummen och pekfingret räknar vi med 3.000 euro per kvadratmeter exklusive moms.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Kulturminister Lundberg säger att man har projektet på kansliministern när man tycker att det innehåller mycket kultur, men har man ändrat uppfattning nu att man inte tycker att det innehåller mycket kultur? Det är i så fall oroväckande för kulturen. Det kan hända var en felsägning.

 

När det gäller kvadratmeterpriset var jag lite sarkastisk när jag sade att det blir billigt per kvadratmeter. Det måste bli billigt per kvadratmeter om man skall få in det inom 11,5 miljoner. Det är där jag tror problemet är. Sedan skall man komma ihåg att förutom kvadratmeter finns kubikmeter i projektet; det är ett fantastiskt stort hus med stora volymer som också kostar eftersom det blir höga väggar på kvadratmetrarna. Det förefaller som om kvadratmeterpriset är orealistiskt om det skall gå att genomföra på kommersiella grunder av en byggfirma som skall överleva.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf:

Herr talman!

Från socialdemokratisk sida har vi aldrig stuckit under stol med att vi anser att de kulturella förutsättningarna på Åland måste få ett lyft. Det behövs en investering för kulturen. För det andra: för den kommersiella turistnäringen behövs det också ett lyft. Vi vet att våra kongressfaciliteter i dag är utomordentligt begränsade om vi skall kunna ta emot större grupper på Åland.

 

Det som socialdemokraterna har haft invändningar mot under en lång period har varit kombinationen, på det sätt som det här projektet kombineras. Vi har trott att det kommer att stöta på bekymmer och att det inte blir den smidigaste uppgörelse med tanke just på kulturen å ena sidan och kongressandets behov å den andra. Det är det som har varit huvudfundamentet till våra invändningar, inte till att man gör investeringar för bäggedera, för det behövs. Turistnäringen på Åland befinner sig inte i en så där riktigt avundsvärd situation i dag.

 

Jag har betonat – och det vill jag en gång till understryka härifrån – att det är oerhört viktigt att landskapsregeringen eftersträvar allt den kan för att hitta en växelverkan när det gäller större investeringar till det privata näringslivet. Vi har oerhört många önskemål på listan som man vill se förverkligade. Vid sidan av detta kk-hus för 15 miljoner, vi har tre golfanläggningar för vilka det reses önskemål, vi har ett sjöfartsmuseum som många vill se förverkligat, vi har nyligen i en omfattande turistdebatt här i lagtinget, som var bra, vill jag säga, också efterlyst investeringar i Bomarsund samt lyft fram perspektivet kulturarv och historia. Det tror jag också är fullständigt riktigt. Och inte minst, kära vänner, för att försöka få ytterligare liv i skärgårdens näringsliv har vi också att försöka börja implementera åtgärder för att nå kortruttssträvandena. Det är många, många som fluktar efter landskapskassan. I dagsläget för vi en mycket konstruktiv diskussion med näringslivet, där vi i växelverkan diskuterar hur strukturen skall lösas på sikt, hur vi kan komma fram till att vi också får betydande privata insatser när det gäller näringslivsutvecklingen överhuvudtaget på Åland. Jag tror att det behövs en mycket större dynamik än vad vi har haft i dag, och vi vet att av omständigheterna har det också skapats en hel del kapital som, hoppas jag, vi från landskapets sida på alla möjliga sätt kan medverka till att de också omsätts i nya näringslivssatsningar. Det här är kolossalt viktigt. Och jag tar inte tillbaka ett ord av vad jag har sagt om att denna växelverkan mellan näringsliv och samhälle behöver existera och utvecklas om det är så att vi skall få en lyckosam framtid. Den här frågan är inte på något sätt speciellt kanaliserad mot något kk-hus, den är generell i min attityd och den står jag får. Vi kommer långsiktigt att få mycket mera på investerat kapital från landskapets sida om vi kan förena de här investeringarna också med ett aktivt stöd från näringslivets sida. Jag tycker att det här är oerhört viktigt.

 

Jag vill framföra ett stort tack till ltl Anders Eriksson för de vackra ord du fällde när det gällde min reservation i tiden från finansutskottets sida. Det ledsamma med den fantastiska reservationen blev att lagtinget hade vänligheten att rösta ner den! Frågeställningen som infinner sig – om man nu helt plötsligt har hamnat på regeringssidan – är: Skall Lasse Wiklöf och Camilla Gunell göra sitt allra yttersta för att desavouera ett i lagtinget fattat demokratiskt beslut? Frågeställningen är provokativ, men den förtjänar att tänka på. Jag tror inte det. Det är så att i alla avseenden där man har politiska meningsskiljaktigheter kämpar man så långt man bara förmår, men när klubban faller, när man är nedröstad, när man inte slipper längre, då måste man väl också inse att det som kallas för demokrati måste få ta sig uttryck i att vissa beslut också segrar.

 

Det var lantrådet som initialt nämnde någonting om en plan B. Jag har själv varit med i byggnadskommittén för badhuset, jag har varit med i många andra byggnadskommittéer. Jag har under de processernas gång ofta kommit på att kostnadsläget på Åland är ganska högt och inte sällan har det också visat sig att det man har budgeterat från bl.a. kommunalt håll för olika investeringar inte har hållit och så har man haft en stor och uppslitande process ytterligare om att varför blev det nu så, att kan ni inga räkna och så. Omständigheterna är många när det gäller sådant här. Jag tycker att det var bra när man från oppositionens sida tillstyrkte att man också diskuterar, om det mot förmodan skulle gå så illa att det här skulle bli långt dyrare än de 11,5 miljoner i reala byggnadskostnadstermer som man talar om så att det inte skulle gå att förverkliga, och att man då också skapar någon sorts beredskap för att försöka komma fram. Men där är vi inte i dag. Man kan inte begära av landskapsregeringen att den på några dagar skall hinna formulera alternativ till ett kk-husprojekt som man nu, om jag inte missminner mig, har hållit på med i nästan tio år. Någon rim och reson måste det ändå vara i kraven. Jag tycker ändå att det var bra av lantrådet att föra fram också alternativa resonemangsmöjligheter för det viktiga är, om någonting skulle stanna upp och gå på tok, att inte hela processen går i stå. Då tror jag man har svårare att få syndernas förlåtelse.

 

När det gäller ledamoten Camilla Gunell tycker jag att hon har gett uttryck för att det demokratiska beslut som har fattats måste få ha sin gång. Jag vet inte att hon skulle ha fronderat på något annat sätt. För min egen del är det också så att det beslut som har fallit här i salen rimligen länder landskapsregeringens ledamöter till efterrättelse. Jag har svårt att se det på något annat sätt. Därmed vill inte jag säga att det är mitt optimala önskemål. Jag tror nämligen att driftskostnaderna för ett sådant här hus kan bli tämligen påtagliga.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Det var ett klarläggande och bra anförande och det hänvisades till att jag har citerat ur ledamoten  Lasse Wiklöfs reservation, där det sades att lagtinget inte hade fått ta del av den slutliga lösningen av projektet. Jag tror att finansminister Wiklöf, som är en klok karl, har förståelse för att lagtinget fortfarande tycker så. Vi skulle vilja veta hur den slutliga lösningen ser ut! När vi skriver i klämmen att vi önskar att landskapsregeringen i brådskande ordning skulle förelägga lagtinget svar på de frågor som har radats upp är det väl ett ganska stort tillmötesgående från oppositionens sida om vi t.ex. skulle säga att vi kan ha de svaren på vårt bord när vi återkommer här i början av mars. Ledamoten Lasse Wiklöf kan säkert ge oss den möjligheten, för vi har ju precis samma åsikter som Wiklöf själv hade. När det gäller möjligheten att få privat finansiering av kk-huset uppfattade jag finansminister Wiklöf på det sättet att man har en god växelverkan med näringslivet eller har åtminstone ambitionen att få det. Det är någonting som är viktigt. Kan man tänka sig att denna växelverkan kommer att leda till att vi faktiskt har privat kapital med i denna jättestora investeringen? I så fall är det också någonting som skulle vara centralt för lagtinget att veta.

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Herr talman!

De synpunkter och önskemål som ltl Anders Eriksson för fram tycker inte jag är ohemula på något sätt, men när man har fakta på bordet är åtminstone jag för min del, och jag tror hela regeringen, beredd att redovisa.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Jag är inte hundra procent säker, men jag tror att också ledamoten Wiklöf var med i finansutskottet, så de frågor och krav, som ställdes i samband med det finansutskottsbetänkande som jag citerade inledningsvis, att borde man inte ha driften löst förrän man driver projektet vidare och satsar ännu mera projekteringspengar på det,  just med tanke på vad Wiklöf sade i sitt anförande och jag delar helt och hållet hans uppfattning att driftskostnaderna för projektet kommer att bli höga. Jag tror att det är bra om ledamoten Wiklöf får tänka själv när han svarar på den här frågan!

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Herr talman!

Det är väl ganska klart att driftskostnadssidan också är ett ganska viktigt incitament när man går vidare i en sådan här process. Det är också parter som skall räkna på det, om alla de uppställda kriterierna för vad man tänker göra i det här förfarandet skall verkställas. Jag måste säga att det är självklart att också driftssidan måste kunna kalkyleras ut i reda siffror.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Herr talman!

Jag skulle vilja få ett förtydligande om finansminister Wiklöf tror att man kan hålla sig inom den ram om 2300  euro per kvadrat som bygget får kosta? Vad har finansminister Wiklöf för uppfattning om det? Jag vill till slut bara konstatera att i den här sista striden som lantrådet har påbörjat kan man väl säga att han har vunnit en seger över finansminister Wiklöf. Det är trovärdighet, herr Wiklöf, trovärdighet!

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Herr talman!

Jag vet inte riktigt vad det är för trovärdighetsaspekt i det här avseendet som ltl Fredrik Karlström åberopar. Men kvadratmeterpriserna tänker jag överhuvudtaget inte ha en åsikt om i dag. Siffrorna vad gäller de sakerna vet vi naturligtvis slutligt när man har räknat på projektet, men jag försökte från talarstolen erinra om att min personliga erfarenhet – jag har varit med i några byggnadskommittéer – är att jag ofta har blivit överraskad över att den kalkylerade prisbild som har varit budgeterad sällan har hållit.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Herr talman!

Jag ser det som självklart att landskapsregeringen skall fullfölja det beslut som lagtinget har tagit. Landskapsregeringsledamoten Wiklöf hade ett resonemang om hur och på vilket sätt han och landskapsregeringsledamoten Camilla Gunell har kommit fram till att man vänder och vrider ut och in på sig för att fullfölja det här. Frågan är: Finns det någon trovärdighet i att ha en åsikt bara för att få sitta i landskapsregeringen och fullfölja någon annans politik? Det är det som är trovärdighetsfrågan.

 

Jag blev orolig efter den presentation vi fick av ltl Britt Lundberg, också av lantrådet, om att det var kostnadstaket som lagtinget har satt om 15 miljoner euro, att det är där som tröskeln ligger om man skall förverkliga det eller inte. Men en del av resonemanget som landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf förde var ju att också driftskostnaderna tenderar att bli höga, kanske för höga, och det är klart att det är illa då. Nu förs driftskostnaderna in som en faktor i hela förverkligandeprojektet också, som inte har redogjorts förut, som en tröskelfråga. Vi måste få klara besked: Finns det tveksamheter inom landskapsregeringen också på driftsidan vad gäller kostnaderna?

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Herr talman!

Jag skall uppehålla mig kring en detalj. Ltl Mats Perämaa säger rent ut att man ger avkall på sin åsikt bara för att få sitta i regeringen. Det är det mest kvalificerade struntprat jag någonsin har hört. Jag deklarerade klart och entydigt vad min personliga åsikt i dessa frågor var, men på något sätt tycker jag att inte bara Lasse Wiklöf utan även ltl Mats Perämaa och liberalerna som grupp ändå borde försöka fatta någon sorts sympati för att någon ändå vill försöka fullfölja lagtingets beslut. Jag har varit med i många politiska strider,  ibland har man vunnit, ibland har man förlorat och när man förlorar får man också bita i det sura äpplet och medverka till att någonting blir löst och inte frondera in absurdum. Men om det är det som ltl Mats Perämaa efterlyser, är det det han efterlyser att man borde in absurdum driva den linje mot vilken man har blivit nedröstad i lagtinget? Är det det som är tankegången; då tycker jag att det är en mycket, mycket intressant utvecklingsfas från liberalt håll och jag skall då överväga saken, om ltl Mats Perämaa tror att det skulle underlätta för kk-husets tillkomst!

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Herr talman!

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf bakar ihop två saker. Gällande förverkligandet av kk-huset har vi röstat om saken tidigare här i lagtinget, det har funnits en majoritet för det, så vi ser ingen hotbild mot att det förverkligas. Majoriteten torde vara densamma, men däremot har det ifrågasatts här i debatten, också vi är oroliga för om landskapsregeringen verkligen med full kraft kommer att driva de här frågorna, kommer att förverkliga kk-huset på bästa möjliga sätt. Lantrådet och ledamoten Lundberg har entydigt sagt att en enhetlig sammansvetsad landskapsregering kommer att driva de här sakerna, så kommer det in nya faktorer här som eventuellt höga driftskostnader, så att det kanske skulle vara ett skäl att involvera det privata näringslivet ändå i hanteringen. Det tydliga svar som lantrådet gav blev något mera otydligt efter landskapsregeringsledamoten Wiklöfs anförande.

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Herr talman!

Eftersom jag upplever att ltl Mats Perämaa inte riktigt får de här sakerna att gå ihop, så skall jag inte komplicera bilden för honom ytterligare genom att förlänga debatten!  (Från salen: försök!)

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Herr talman!

Från obundnas sida försöker vi att se varje fråga ur ett sakperspektiv. Från socialdemokraternas sida har man velat hävda att man ser det ur ett ideologiskt perspektiv. Vi kan nu bara konstatera att ideologin vacklar, man har vinglat i den här frågan eftersom man har frångått sin ideologiska uppfattning. Det tycker jag är en viktig trovärdighetsfråga för socialdemokraterna, som alltså ånyo har frångått sin ideologi.

 

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Herr talman!

Lasse Wiklöf har inte gett avkall en tum på sin ideologiska uppfattning, men Lasse Wiklöf och socialdemokraterna har blivit nedröstade i Ålands lagting.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Herr talman!

Jag tycker att det där var väldigt intressant att höra. Om man blir nedröstad i en fråga har man alltså släppt sin ideologi, då har man släppt sin teori om hur samhället bör vara ordnat, hur strukturen i samhället skall vara – det gör man bara genom att man blir nedröstad, sedan ger man upp och så går man med majoriteten! Ja, det är också en ideologi! Trovärdighet? Nåja, så där!

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Herr talman!

Jag tycker att det verkar som om ltl Gun-Mari Lindholm lider av samma syndrom som ltl Mats Perämaa. Jag sade ju, att man ger inte upp sin politiska ideologi, men man måste också ta konsekvenser om man blir nedröstad i en demokratisk församling som Ålands lagting. Man kan inte in absurdum hålla på och frondera mot ett sådant beslut och särskilt om man sitter i regeringen, vars främsta uppgift är att försöka tillvarata de beslut och yttringar som kommer till känna i parlamentet, särskilt av en majoritet. Så fungerar demokratin, hur jobbig den än kan vara ibland.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Jag vill tacka landskapsregeringsledamoten Wiklöf för redogörelsen. Det är skönt att veta vad sossarna anser i det här projektet en gång för alla.

 

Herr talman

Det är så när man beskyller andra för att inte ha ideologi så måste man räkna med att ens egen ideologi granskas särskilt och särskilt när man driver frågor tvärtemot sin påstådda ideologi, som i det här fallet när socialdemokraterna ville ha en icek-socialistisk lösning. Men man kan nu i denna fråga konstatera att ordningen är återställd och socialdemokraterna står bakom lösningen, som man ju tidigare själv har kallat socialistisk. Det är synd, herr talman, för jag hade väntat mig ett annat förslag när socialdemokraterna med sin borgerliga politik inträdde i regeringen och att vi skulle få ta ställning till ett annat förslag här i lagtinget, men så blev icke fallet.

 

Till sist vill jag säga att det hedrar socialdemokraterna, också Wiklöf, att man kan ändra uppfattning. Det är så att en klok politiker ändrar uppfattning, en dåre aldrig.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg:

Herr talman!

Det var några repliker som jag tycker att jag behöver reda ut lite till. Bl.a. var det från Obunden Samling där man fastnade i formalia och hävdade att regeringen inte skulle tycka att det var något kultur i projektet och därför skulle man ha överfört det till kansliavdelningen. Formalia har vi talat om och vi vet att det inte är överfört osv. utan att det formellt alltid har varit på kansliavdelningen, men jag kan trösta Obunden Samling att tala om att det är exakt samma projekt som det var för fyra veckor sedan när Obunden Samling fanns med i regeringen.

 

När det gäller kvadratmeterpriset var det någon som konstaterade att 3.000 euro per kvadratmeter skulle vara för lågt, men till saken hör att jag har förstått att det är relativt enkelt att bygga kk-huset. När vi har fått in anbuden vet vi exakt vad det kostar, det är vi alla lika spända att få reda på.

 

Vad gäller driften utreds möjligheten med drift med privata intressenter. Det är förhandlingar som pågår och jag förstår att ni säkert skulle vara intresserade av att veta mera, men det antar jag att ni också har förståelse för att man inte kan tala om medan förhandling pågår.

 

Jag vill ytterligare en gång påpeka att det svar som har avgivits från landskapsregeringen är landskapsregeringens samlade svar, så jag vet inte egentligen vad som avses med att man säger att det ges så olika svar och att man säger olika saker. Jag skulle alltså uppskatta om man skulle vara mera konkret där därför att vi har gemensamt kommit överens om att vi skall följa lagtingets beslut och demokrati och rättssäkerhet är någonting som är viktigt för den här regeringen.

 

Jag tycker också att det är glädjande att första undertecknaren på  spörsmålet i sina anföranden och repliker sagt att han vill betona, att det inte är i första hand kk-husprojektet han är emot, utan han vill måna om det men vill ha reda på riktningen för projektet, att riktningen bibehålls med den nya regeringen. Det har jag intygat att det kommer den att göra, men jag är också glad att det finns en positiv inställning till projektet även bland spörsmålsställarna.

 

Till sist, herr talman, hoppas jag verkligen att projektet kommer att förverkligas och att vi kommer att klara av att få det inom den här penningramen. Jag vill också säga när det gäller det som har sagts här att vi inte skulle ha följt budgetdirektiven så står det i budgettexten att i samband med att detaljplaneringen inleds skall intresset för privat finansiering av såväl byggande som drift utredas så att eventuella intressenter kan involveras i planeringsarbetet. Och detta har gjorts, av den tidigare regeringen.

 

Jag hoppas, som sagt, att spörsmålsställarna nu har fått svar på sina frågor och att vi kan förverkliga det här projektet, som är mycket för den åländska kulturen, det åländska näringslivet och för hela Åland.

 

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Herr talman!

Den bångstyriga obundna gruppen konstaterar att det inte är 3.000 euro per kvadratmeter. Vi har konstaterat under hela dagen här att bygget kommer att kosta 11,5 miljoner. Delar du det med 5.000 kvadrat kommer du till 2.300 euro per kvadrat, så vi kan inte hålla på och missleda debatten genom att säga att det kommer att kosta 3.000 euro per kvadrat, för då sitter vi rent ut sagt och ljuger! Det kostar 2.300 euro per kvadrat om man skall hålla sig till den ram som lagtinget en gång har givit. Sedan råkade ltl Lasse Wiklöf nämna att oftast håller inte sådana saker som görs i offentlig regi, men det är en annan sak. Jag tycker att det gäller att fokusera på fakta, och fakta vi vet är 5.000 kvadrat, det är 2.300 euro per kvadrat för att komma upp till 11,5 miljoner. Är vi ärliga, ledamoten Britt Lundberg, så brukar ett vanligt egnahemshus kosta mera än 2.300 euro per kvadrat till relativt vettig standard i dag. Tror vi då att det här skall bli billigare? Det har jag svårt att tro, med all specialteknik i form av scener osv. som ett hus av den här magnituden kräver.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Herr talman!

I kostnaden om 3.000 per kvadratmeter har jag räknat in allting. Jag tycker också att man skall räkna in vad det kostar att planera det, vad det kostar i inventarier och alltihopa. Då är det 3.000 per kvadrat. Det är den totala sanningen, jag vill visa allt, men det är klart att plockar man bort det blir det annat. Det är viktigt att vi tar allt; ofta brukar intresset vara: vad kostar planering och vad kostar inventarier, vad kostar det ena och vad kostar det andra. Därför tycker jag det är viktigt att man säger inklusive allting. Däremot är det sist och slutligen så, precis som både ltl Fredrik Karlström och jag vet, att det är verkligheten som får visa vad det blir. Det är möjligt att det inte räcker till och då är det så, men målsättningen är att det skall genomföras och att vi skall klara av det här projektet.

 

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Herr talman!

Det är tur att vi är eniga om att vi skall vara korrekta och vad vi har pratat om hela eftermiddagen är byggkostnader om 11,5 miljoner euro. Det är på samma sätt lika konstigt att prata om att man har ett kvadratmeterpris med ett färdigt möblerat 200 kvadratmetershus som man bygger. Vi måste hålla oss till fakta, och fakta var att 2.300 euro var byggkostnaden och det jag ifrågasatte var: Kommer man att kunna bygga det här huset för 11,5 miljoner euro? Jag har nog aldrig hört förut att man skulle beräkna ett hus när man skall bygga det i planeringsskedet att man räknar in kvadratmeterkostnaden om man har en plasmateve eller någonting liknande som är inventarierna i huset, Hästen-sängen osv. Vi skall alltså fortsätta att diskutera 2.300 euro.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Herr talman!

Det är bra om det har blivit klargjort att ltl Fredrik Karlström vet vad jag menade och jag vet han menade och vi har helt klart för oss vad det handlar om. Och vad det verkligen stannar på får vi veta när det är utbjudet och vi har fått in anbuden.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Det blir lite förvirrande nu eftersom ledamoten Britt Lundberg säger att man förhandlar med privata aktörer. Det här tycker jag är väldigt konstigt eftersom vicelantrådet Jörgen Strand sade att det inte finns några privata. Är det så att man inom regeringen – nu när man är så många – inte hinner prata med varandra så att den ena inte vet vad den andra gör! Jag tycker att det här blev väldigt förvirrande och jag måste nog säga att det här behöver nog förklaras ytterligare.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Herr talman!

Vi har klart och tydligt talat om för dem som vill lyssna var det finns privat intresse och var det inte finns privat intresse. Det finns inga privata intressenter för att bygga, investera i byggnaden, det finns privata intressenter för driften och det är dem vi förhandlar med.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Diskussionen om huruvida kulturen får plats i det här projektet har pågått länge och det är det som är skepticismen från kulturfolkets sida mot projektet. Man kan säkert ha olika uppfattning om det, vilket k som är störst och kommer först. Det är också därför man har varit oenig i landskapsregeringen, och frågan ställdes här var man har varit oenig. I svaret är man enig, åtminstone har alla, enligt protokollet, var närvarande vid beslutsmötet att ta svaret, men sedan har det framkommit i tidningar och radio att man har en helt annan syn på det. I den kanal som vi själva äger, Ålands radio, sades det att man är oenig i landskapsregeringen och så redogjorde respektive minister för oenigheten, så det är ingen tvekan om att man har varit oenig.

 

Visserligen är det så att det är lagtinget som beslutar om saker och ting, men man kan inte heller skylla på vad lagtinget tidigare har sagt utan när en ny regeringsmajoritet bildas är det den majoriteten som skall vara statsbärande och ha en majoritet för alla beslut. Man kan inte hålla på och drömma sig tillbaka till andra majoriteter osv. Det kan hända att det fortsättningsvis finns stöd av en majoritet i lagtinget, men i den här frågan har det varit tveksamt, även om vi nu har nu och då fått höra att socialdemokraterna stöder det, så nu är det inte tveksamt längre. Tidigare har det varit så och därför ställde vi spörsmålet för att förvissa oss om hur landet ligger.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Herr talman!

Vad gäller kulturens andel i kk-huset följer det helt de ursprungliga planerna. Det finns ingenting som är ändrat där. Vi har haft teaterexperter och akustikexperter med – jag tycker vi börjar säga samma sak om och om igen här! Jag vet inte vad ltl Danne Sundman menar med att det skulle finnas en helt annan syn och att någon ur landskapsregeringen skulle ha gått ut och sagt att vi är helt oeniga inom landskapsregeringen. Det som inte är någon hemlighet är att vi har olika syn på projektet och har haft det under hela tiden, men vi har enats om att vi skall följa lagtingets beslut att om projektet inte går över 15 miljoner skall det förverkligas. Det här är ett mycket stort projekt som inte kan rivas upp, flyttas och ändras beroende på nya regeringskonstellationer. Inom den här regeringen vill vi vara konstruktiva och vill få någonting gjort. Vi vet att det finns en majoritet för det här projektet och därför skall vi genomföra det. Jag tycker inte att det är något konstigt alls med det, utan jag tycker att det tyder på konstruktivism: när ett demokratiskt beslut är fattat vill man följa det och förverkliga det. Jag tycker inte heller att om det är något projekt man under årens lopp inte har tyckt om och så har det förverkligats att man då skulle sitta med armarna i kors och motarbeta det. Det är väl inte för Ålands bästa! Jag tycker att det här tyder på konstruktivism och är glad för det.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman!

Att vara konstruktiv och få någonting gjort stöder jag till fullo, det är viktigt att man ser så på sitt värv i Ålands lagting och i landskapsregeringen. Återigen till oenigheten. Vi läser tidningar och vi hör på radio där kulturministern säger att jag är emot kk-huset och där andra ministrar säger att de är för kk-huset. Då är det vår sak i oppositionen att utröna hur landet ligger. Därför har vi ställt spörsmålet och det är först i dag som vi har fått klart för oss hur den nya regeringen står i den här frågan. Därmed är vårt uppdrag slutfört och vi kan glädja oss åt att vi kommer att få stöd för klämmen från troligtvis alla grupper i lagtinget; eftersom man nu är på det klara med vad som skall ske är det inget problem att komma till lagtinget och redogöra för hur projektet ser ut, att det inte finns några privata alternativ osv. Då är det inte några problem, då godkänner vi klämmen och så har vi gjort rätt för oss den här dagen!

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

Jag vet fortfarande inte vad det är som ltl Danne Sundman har läst. Det finns olika syn på projektet, och det gör vi ingen hemlighet av, men däremot har vi från första början enats om att vi följer det demokratiska beslutet som har tagits i Ålands lagting. Så har även kulturministern sagt.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg efterfrågade vad vi konkret tar fasta på när vi igen blir oroliga för hur landskapsregeringen kommer att agera i den här frågan, närmast efter ledamoten Lasse Wiklöfs anförande. Det är så att svaret som ledamoten Britt Lundberg har gett har varit bra, både det skriftliga och det muntliga, det har varit entydigt och klart. Lantrådet har varit inne på samma linje, det finns ingenting att säga om det. Landskapsregeringsledamoten Lundberg efterfrågade konkret vad i landskapsregeringens presentation totalt sett som vi ifrågasätter och då måste jag komma in på vad även andra har sagt, det är ingenting konstigt med det. Ledamoten Lasse Wiklöf sade så här att han föredrar att privata finansiärer skulle träda till för det här projektet, alltså emot det som nu planeras egentligen därför att det finns andra projekt: golfbanor, sjöfartsmuseet, kortrutt osv. som fordrar pengar. Allt det här är helt rätt, men lagtinget har redan gjort de här prioriteringarna. Det faller inte på ledamoten Lasse Wiklöf att på nytt prioritera om dem. Men när det nämns igen blir man något orolig.  Vi tackar för svaret som ledamoten Britt Lundberg har gett, det var bra, men det som kvarstår som en liten slöja över hela diskussionen är ändå: Varför kunde man inte säga de här sakerna i samband med regeringsprogrammet? Jag tycker att vi har gjort en grannlaga uppgift i oppositionen; spörsmålet har ställts och vi har fört debatten, vi har klarlagt för lagtinget, för Ålands folk vad man avser med frågan – och det klarade inte regeringen av att göra i samband med regeringsprogrammet.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

Orsaken till att jag blev lite förvånad här över inriktningen på ltl Mats Perämaas anförande var att i mitt anförande riktade jag mig till spörsmålsställarna och önskade att de skulle mera konkret tala om var de har sett skillnaden. Det jag kanske svarade ltl Mats Perämaa på var när det gällde oron över driften. Det enda jag egentligen kan säga om driften i dag är att det finns två privata intressenter som är intresserade av att driva kk-huset och med dem förhandlar vi, är på väg att skriva avtal med bara vi kommer i hamn och därför kan vi inte i dagsläget tala desto mera om driften än vad vi gör.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Det mesta har nog debatterats och det är risk för att det blir upprepningar av mig, men jag vill klargöra att när vi lämnade in spörsmålet var det oklarheter hur det stod till i regeringsblocket angående kk-huset. Detta har vi fått tillrättalagt och vi vet i dag att socialdemokraterna står bakom det, och det är det som är själva u-svängen i alltihop. De har tidigare deklarerat i många tal och inlägg att de är emot hela projektet. Men nu har det äntligen klarlagts och det här kunde ha varit klarlagt i samband med regeringsprogrammet. Då hade jag i mitt anförande en fråga om kk-huset och hur regeringsblocket stod, men ingen behagade svara. Jag säger som ltl Danne Sundman sade att när det är oklarheter i vissa stora frågor – och det här anser jag vara en stor fråga – måste oppositionen kunna få klargjort: hur står regeringen bakom projektet. Vi kände till socialdemokraternas inställning tidigare, så jag tycker inte alls att spörsmålet är något sätt att splittra regeringen utan bara för att klargöra hur regeringen står i den här frågan. Detta har vi nu fått tillrättalagt.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

Jag är glad att ni har fått klarhet och svar på era frågor. Vi är alldeles överens om att det är en stor fråga och det vi velat få fram är att det är därför vi vill arbeta konstruktivt och följa lagtingets beslut. Jag har förstått att ni är måna om att få reda på riktningen. Det har ni fått nu och att ni också i första hand inte är kritiska mot projektet utan måna om att få veta om riktningen.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Allt är i princip klargjort. Det är kanske en liten tolkningsfråga angående finansutskottets skrivningar när det gäller iståndsättandet av detaljplaneringen, där det tidigare har sagts att man skulle klargöra driften innan man påbörjar detaljplaneringen. Här tycks det vara lite olika tolkningar: en del påstår att man har påbörjat förhandlingar med de privata som skall sköta driften, och jag vet inte hur man skall tolka det. Men det blir säkert bra, vi väntar och ser på resultatet!

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

Vad gäller skrivningarna i budgeten talade jag just om det i talarstolen. Det som har skrivits i budgeten för 2004 har efter det behandlats i en tilläggsbudget för 2004 och i den tilläggsbudgeten konstaterade man – det här också till den förra regeringen, som inte jag i första hand kan ta ansvar för – att det inte hade gjorts och att man har accepterat det men säger att i samband med att detaljplaneringen inleds skall intresset för privat finansiering av såväl byggande som drift utredas så att eventuella intressenter kan involveras i planeringsarbetet. Så skriver Ålands lagtings finansutskott i tilläggsbudgeten för 2004. Och det måste vara det senaste som gäller, inte sant?

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Under överläggningen i ärendet har ltl Anders Eriksson, understödd av ltl Fredrik Karlström, föreslagit att lagtinget godkänner en hemställan till landskapsregeringen av följande lydelse:

 

”Lagtinget hemställer hos landskapsregeringen om att landskapsregeringen i brådskande ordning för lagtinget förelägger ett förslag där kultur- och kongresshusprojektets hela karaktär och reviderade karaktär redovisas och där man också har uttömt alla privata förutsättningar vad gäller deltagande i byggnation och drift.”

 

Enligt 38 § 5 mom. skall ärendet bordläggas till en avgörande behandling vid plenum tidigast följande dag. Talmannen föreslår att förslaget till hemställan bordläggs till plenum den 21.1. Godkänt. Förslaget är bordlagt till plenum den 21.1.

 

 

Ärende nr 6:

Landskapsregeringens svar med anledning av ltl Mats Perämaas m.fl. spörsmål angående konkurrensutsättning av samhällsservice. (S 2/2004-2005) avförs från listan och upptas till behandling vid lagtingets nästa plenum.

 

 

Antecknas för kännedom att till lagtinget överlämnats

 

Talmanskonferensens framställning angående ändring av arbetsordningen för Ålands lagting. (TMK 2/2004-2005).

 

Ärendet upptas till behandling vid lagtingets nästa plenum.

 

Lagtingets nästa plenum är i morgon torsdag kl. 9.30. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl.16.20).

Originalfil