Plenum den 19 mars 2003 kl 13.00

Ljudinspelningen saknas ännu. Vänligen återkom senare eller se ifall livesändingen ännu är aktiv.

PLENUM den 19 mars 2003 kl. 13.00.

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Andersson, ltl Englund, ltl Lindeman, ltl Sjöstrand, ltl Pehrsson och ltl Lindholm).

24 lagtingsledamöter närvarande.

Om ledighet från dagens plenum anhåller ltl Andersson på grund av sjukdom samt ledamöterna Pehrsson, Sjöstrand, Englund, Lindeman och Lindholm på grund av besök i Bryssel. Beviljas.

 

 

 

Föredras för bordläggning ärende nr 1:

 

Finansutskottets betänkande nr 3/2002-2003 angående ändrad lagstiftning som rör landskapsandelarna för grundskola och socialvård samt betalningsansvaret för grundskolelärarnas pensionspremier. (FR 10/2002-2003).

 

Talmannen föreslår att ärendet bordläggs till plenum den 24.3. Godkänt.

 

 

Föredras för första behandling

 

Lagutskottets betänkande nr 9/2002-2003 angående godkännande av konventionen om erkännande av bevis avseende högre utbildning i Europaregionen och med förslag till lag om ikraftsättande av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen. (RP 1/2002-2003).

 

Först tillåts allmän diskussion; efter avslutad diskussion kan förslag väckas om att ärendet skall remitteras till stora utskottet.  Diskussion.

 

Ltl Wickström-Johansson:

Talman!

Lagutskottet har med benäget bistånd av kulturutskottet behandlat presidentframställningen om godkännande av konventionen om erkännande av bevis avseende högre utbildning i Europaregionen.

 

Innan jag går in på själva konventionen skulle jag vilja beröra beredningen och behandlingen av den här typen av ärenden eller kanske man rättare sagt borde säga bristen på beredning. I det här fallet, som i de flesta liknande fall, där lagtinget behandlar konventioner som faller inom vår behörighet, har det inte skett någon beredning av ärendet förrän det kommer till lagtinget. I de flesta länder genomgår den här typen av ärenden en grundlig beredning och man granskar förenhetligandet med den nationella lagstiftningen redan innan ärendet kommer till parlamenten. Detta är givetvis någonting som underlättar parlamentens behandling och ställningstaganden.

 

Bristen på beredning hos oss innebär att det är lagtingets utskott som får sätta mycket möda och tid på att granska konventionernas förenlighet med lagstiftningen. Så är det också i det här fallet, där specialutskottet kulturutskottet grundligt har fått sätta sig in i bestämmelserna. Enligt 58 § i självstyrelselagen skall landskapsstyrelsen underrättas om förhandlingar om ingående av fördrag med främmande makter i frågor som faller inom vår behörighet; att det här också sker i praktiken är en förutsättning för att landskapsstyrelsen skall kunna bereda liknande ärenden som det här inför lagtingsbehandlingen. Men uppenbarligen fungerar inte 58 § i självstyrelselagen såväl som den borde. Lagutskottet vill alltså komma med en uppmaning till landskapsstyrelsen att tillsammans med riksmyndigheterna se över rutinerna för hur 58 § tillämpas i praktiken. Vi uppmanar också landskapsstyrelsen att då man får information om kommande fördrag verkställa en beredning av ärendet innan det kommer till lagtinget, att man ser på det redan i det skede då andra förvaltningar ser på det, så att det finns en grund för oss att ta ställning till då ärendet kommer hit.

 

Talman!

Vad gäller själva konventionen är syftet med den att främja den akademiska rörligheten i Europa. Konventionen berör högskoleutbildningen på Åland. Vi har sedan årsskiftet ny lagstiftning om Högskolan på Åland och för att reda ut förhållandet mellan konventionen och den nya landskapslagen och förordningen begärde vi in kulturutskottets synpunkter. Kulturutskottet har, som jag redan sade, gjort en grundlig beredning och noggrant granskat det här och utskottet har inte funnit några hinder för ett bifall till konventionen för Ålands del. Utskottets utlåtande finns bifogat och jag tänker inte gå in på några detaljer i det, utan jag utgår från att någon från kulturutskottet kommer att beröra det senare i debatten.

 

Några frågor skulle jag ändå vilja framföra som mera specifikt rör det lagutskottet sysslar med. Enligt artikel II.2 skall parterna avge en förklaring om behörigheten att fatta beslut i erkännandefrågor är delad inom en stat. Förklaringen skall gälla den författningsmässiga strukturen och parterna skall också meddela vilka myndigheter som är behöriga att fatta beslut i erkännandefrågor. Eftersom landskapet har behörighet vad gäller undervisning konstaterar lagutskottet att regeringen på landskapsstyrelsens begäran bör avge en förklaring och ett meddelande om Ålands specifika ställning och om vår behörighet och våra myndigheter på det här området.

 

Enligt konventionens artikel III.3 skall parterna ge korrekta och klara upplysningar om sitt utbildningssystem. Enligt artikel VIII.1 skall parterna ge adekvat information om de lärosäten som ingår i utbildningssystemet och vilka utbildningar som ges i landet. Enligt punkt 2 skall parterna upprätthålla och tillhandahålla en förteckning över vilka kända lärosäten som ingår i staternas/parternas system och uppgifter om deras behörighet att utfärda utbildningsbevis. Lagutskottet konstaterar att det är viktigt att den information som avses i dessa artiklar omfattar också den utbildning som ges på Åland och att landskapsstyrelsen och riksmyndigheterna bör samarbeta för att sprida informationen om utbildningen på Åland.

 

Enligt artikel IX.2 skall varje part upprätta ett nationellt informationscentrum. Också här pekar lagutskottet på vikten av att landskapsstyrelsen i samråd med riksmyndigheterna ser till att information om utbildningen på Åland också finns tillgänglig i ett sådant centrum.

 

Talman!

Det här är de frågor som lagutskottet särskilt har velat lyfta fram, men, som jag sade, mera detaljer om andra frågor kommer säkert att framföras av kulturutskottets representanter. Lagutskottet förenar sig med kulturutskottets syn om att det inte föreligger något hinder för bifall, utan vi tillstyrker ett bifall.

 

Ltl Britt Lundberg:   

Fru talman! 

Lagutskottet har inbegärt kulturutskottets synpunkter på framställningen om godkännande av konventionen om erkännande av bevis avseende högre utbildning.

 

Innan jag går in på vårt utlåtande vill jag passa på att återge delar av diskussioner som förts i utskottet när det gäller behandlingen av den här typen av konventioner.

 

Inledningsvis, fru talman, önskar utskottet framhålla, i likhet med lagutskottet, att det inte är ändamålsenligt att ett lagtingsutskott skall behandla denna typ av ärenden utan någon som helst beredning i landskapsstyrelsen. Praxis har hitintills varit att presidentframställningar kommer direkt till lagtinget. Det finns dock orsak för landskapsstyrelsen att granska huruvida landskapslagstiftningen förhåller sig till den här konventionen men också till andra konventioner när de kommer.  I detta fall har lagen om Ålands högskola utarbetats med den aktuella konventionen som grund eftersom de har råkat sammanfalla i tid. Men för framtiden vore det bra att inarbeta rutiner för hur presidentframställningar kunde beredas. Utskottet har inte gått in för något förslag för hur det här kunde gå till. Ett sätt kunde vara att när riket begär in landskapsstyrelsens utlåtande skulle också landskapsstyrelsen passa på att göra en beredning parallellt, så att den skulle vara klar när ärendet kommer till lagtinget. Samtidigt kunde man i sitt utlåtande till riket ha möjlighet att ge ett fylligare svar än vad man i dag ofta gör med endast en hänvisning till 58 § i självstyrelselagen.

 

Lagutskottets uppgift är föreslå för lagtinget om det skall ge sitt bifall eller inte till konventionen. Lagutskottet har bett kulturutskottet att reda ut två frågeställningar. För att seriöst kunna ta ställning till dessa frågor behövs någon form av beredning. I vårt fall har utskottet varit tvunget att ägna sig åt beredning av hela konventionen för att kunna besvara de frågor som lagutskottet ställt.

 

Utskottet har också diskuterat huruvida det är ändamålsenligt att alla konventioner automatiskt går till lagutskottet. I det här fallet är det en konvention där det förutom lagstiftningskunskap behövs stora kunskaper om utbildningsväsendet. Lagutskottet och kulturutskottet jobbar, som jag uppfattar det, dubbelt i den här frågan. Det upplevs onödigt med tanke på att lagutskottet är belastat med väldigt mycket arbete. Enligt utskottets mening finns det orsak att fundera på om inte konventioner i vissa fall kunde gå direkt till specialutskott, som i det här fallet till kulturutskottet, men det är någonting för oss att i framtiden fundera på när det gäller lagtingets arbetsordning. De konstitutionella knopparna kunde vi i så fall i vårt fall i kulturutskottet ha kunnat fråga lagutskottet om. Det skulle vara ett sätt att i högre grad ta till vara kompetens men framförallt ett sätt att fördela arbetet jämnare.

 

Så över till själva konventionen och lagutskottets frågor. Lagutskottet frågar om bestämmelserna om antagning av studerande till högskolan uppfyller konventionens bestämmelser och om verksamheten vid högskolan inkluderade utfärdande av bevis över utbildningen är organiserad så att studierna ger rätt till fortsatt utbildning i andra länder i Europa enligt konventionen. Kort har utskottet enats om att svara ja på dessa frågor men har valt att utveckla svaren.

 

Inledningsvis så konstaterar utskottet att självstyrelsen har behörighet över utbildningspolitiken men inte över utrikespolitiken och därmed uppstår frågan  hur det i praktiken skall fungera när Ålands högskola skall erkännas och föras in på de finska listorna över godkända utbildningar i EU. Utskottet har fått klarhet i frågan att den kommer att hanteras så att man från åländsk sida meddelar vilka utbildningslinjer det är som uppfyller Lissabonkonventionen. Utrikesministeriet är sedan skyldigt att bara meddela detta till EU utan att ha någon prövningsrätt eller på något annat sätt lägga sig i vilka utbildningar och huruvida utbildningarna uppfyller kraven eller inte. Utskottet framhåller att man från Ålands sida bör kräva att utrikesministeriet klargör för depositarierna i EU hur det förhåller sig med behörighetsfördelningen mellan Finland och Åland.

 

Den som i ett EU-land, inklusive Åland, har ett utbildningsbevis skall ha rätt att få det bedömt. Ansvaret för att bedöma utbildningsbevis ligger på Ålands högskola. Konventionen kräver att beslut om erkännande skall fattas inom rimlig tid, och om begäran avslås skall upplysningar lämnas om de åtgärder sökande bör vidta för att få ett erkännande senare. Grundlagen reglerar envars rätt att få ett ärende behandlat utan dröjsmål och att det finns en förvaltningsprocesslag som innehåller bestämmelser om prövning och att högskolelagen stadgar om vart man vänder sig med begäran om rättelse.  Utskottet konstaterar trots detta att det saknas en landskapslag om förvaltningsförfarande. Lagen skulle klargöra vilken utredningsskyldighet som högskolan har. Kritiker till att en lag om förvaltningsförfarande skulle behövas på Åland hävdar att det räcker att man hänvisar till allmänrättsliga principer och att en lag om förvaltningsförfarande för landskapsstyrelsen ändå inte skulle gälla för högskolan. Det är helt korrekt, men en lag om förvaltningsförfarande för Ålands landskapsstyrelse skulle inte automatiskt gälla för högskolan. Det kunde dock lösas genom att göra den gällande för landskapsstyrelsen och för dess underlydande myndigheter, om ej annat stadgas, eller genom att man i lagen skriver in att den skulle gälla även för Ålands högskola. Den nya grundlagen ställer verkligen högre krav på rättssäkerheten. Utskottet har i sina diskussioner kommit fram till att det skulle underlätta att ha en sådan här lag och att den även skulle ställa krav på tydliga och motiverade beslut inom förvaltningen.

 

I konventionen ingår bestämmelser om erkännande av studieperioder. Enligt 19 § i landskapslagen om Högskolan på Åland intas närmare bestämmelser om bland annat tillgodoräknande av andra studier i högskolans examensordning som antas av högskolans styrelse, och enligt lagens 32 § skall alla studerande bemötas opartiskt, så här finns inte några problem.

 

Enligt konventionen får ingen åtskillnad göras på sådana grunder som sökandens kön, ras, hudfärg, handikapp, språk, religion, politiska eller andra åsikter, nationellt eller socialt ursprung. I vår högskolelag finns en paragraf som förbjuder diskriminering av studerande. Kulturutskottet har konstaterat att högskolelagen kunde ha omfattat både sökande och studerande vid högskolan, men att det inte är nödvändigt eftersom grundlagen skyddar den sökandes rätt.

 

Högskolelagen innehåller inget krav på språkkunskaper. Konventionen lägger inga hinder för att man skulle kräva kunskaper i svenska i lag. Styrelsen kan här införa kravet om språkkunskaper i antagningsbestämmelserna.

 

Sammanfattningsvis kan kulturutskottet svara ja på lagutskottets två frågor, och kulturutskottet konstaterar, vilket också lagutskottet styrker, att det inte torde finnas några hinder för ett godkännande av konventionen men att vissa åtgärder bör vidtas:

 

1. Utskottet anser att landskapsstyrelsen bör tillse att depositarierna får underrättelse även om den behöriga myndigheten i landskapet. Landskapsstyrelsen bör därför begära att Finlands regering ger en kort förklaring om Ålands självstyrelse och om vår rätt att besluta i utbildningsfrågor  till depositarierna.

 

2. Konventionens parter skall tillse att korrekta och klara upplysningar om dess utbildningssystem tillhandahålls. Landskapsstyrelsen bör därför tillse att relevant information ges om utbildningssystemet i landskapet ges till allmänheteni alla de länder som omfattas av konventionen.

Utskottet anser att landskapsstyrelsen bör tillse att information ges på ett ändamålsenligt sätt om Högskolan på Åland. Konventionen ålägger parterna att upprätthålla ett nationellt informationscentrum. Landskapsstyrelsen bör tillse att även Åland har ett sådant informationscentrum i någon form. Det blir upp till landskapsstyrelsen att besluta om man skall ingå avtal med finska SIMO, som sköter informationen för Finlands del, vilket skulle vara smidigt, men inte helt självklart eftersom vi har egenbehörighet på utbildningsområdet, eller ett annat alternativ: att upprätthålla ett helt eget informationscentrum.

 

Eftersom det inte föreligger någon beredning av ärendet ser utskottet fram emot att landskapsstyrelsen skulle på ett ändamålsenligt sätt informera lagtinget om vilka åtgärder som vidtagits med anledning av konventionens ikraftträdande.

 

Slutligen, fru talman, vill jag passa på att tacka utskottsmedlemmarna för det givande och stundvis mycket krävande arbetet i utskottet. 

 

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Jag vill börja med att gratulera lagutskottet och kanske framför allt kulturutskottet till ett gediget och genomgripande arbete som man faktiskt har gjort med presidentframställningen. De påpekanden som finns i betänkandet, både från kulturutskottet och från lagutskottet, är av den arten att vi tar dem till oss i landskapsstyrelsen och skall försöka förverkliga dem i mån av möjlighet.

 

Det är inte första gången vi har diskussion kring hur presidentframställningar skall behandlas utan vi hade redan för ett antal månader sedan en liknande diskussion och efter den diskussionen tog vi genast kontakt med utrikesministeriet för att försöka åstadkomma förbättrade rutiner när det gäller handläggningen i de olika ministerierna. Samtidigt har vi också fört diskussioner med  justitieministeriet för att försöka få en ännu bättre utbildning. Det är nämligen justitieministeriet som står för utbildningen av de olika ministeriernas tjänstemän när det gäller Ålandskunskapen på det här området. Där skall man naturligtvis fortsätta att anstränga sig för att man skall kunna undvika misstag av det här slaget som de facto har förekommit. Samtidigt har vi också under det här ärendets beredning återigen fört diskussioner med utrikesministeriet, som kommer att skicka en skrivelse till alla ministeriet där man påpekar att man faktiskt skall följa självstyrelselagen i alla ärenden. Vi kommer att fortsätta att från landskapsstyrelsens sida trycka på gentemot regeringen och de olika ministerierna för att man skall följa självstyrelselagen eftersom den gäller i det här landet; annars blir det en i det närmaste omöjlig situation också för landskapsstyrelsen att leva upp till de förväntningar som lagtinget har rätt att ställa på beredning av den här typen av ärenden.

 

Ltl Svensson, replik:

Fru talman!

Med anledning av lantrådets anförande kan man konstatera att det handlar om information. Det handlar inte bara om teknik, utan det handlar om att man vid landskapsstyrelsen skall ha den grundläggande inställningen när olika frågor kommer fram: hur skall vi informera om det här både till lagtinget och till andra instanser. Jag skulle säga att det kanske inte alls skulle skada med att ha en diskussion inom landskapsstyrelsen om just informationsfrågor av den här typen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  

 

Ltl Wickström-Johansson, replik:

Talman!

Jag tycker att det är bra att höra av lantrådet att man hörsammar vår uppmaning. Jag vet att man också har haft kontakter. Jag tycker att det är viktigt att man också ser på de egna rutinerna, att man i de fall där man faktiskt blir kontaktad av riket och får en begäran om utlåtande skulle verkställa en ordentlig beredning. Det brister i alla fall inte på informationen till Åland utan det kanske också brister lite inom landskapsstyrelsen, om jag får säga det, att man inte tar tillfället i akt att göra en litet seriösare beredning i det skedet. Det är alltså bra om man ser på båda frågorna, både kontakterna till riket och den egna rutinen.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Det är så att i behandlingen av den här typen av ärenden har ambitionsnivån ökat i lagtinget, och det tycker jag är bra med tanke på utvecklingen av självstyrelsen och kompetensen i de beslutande organen. Det är också upp till oss i landskapsstyrelsen att försöka utveckla vårt arbete och våra rutiner därför att de är inte så helt up-to-date som man önskar sig från lagutskottet och, som jag förstår, från hela lagtinget. Vi har påbörjat den diskussionen i landskapsstyrelsen och också i förvaltningen och vår målsättning är att vi skall kunna klara ut att ha sådana system så att utskotten inte skall behöva syssla med beredning av ärenden. Landskapsstyrelsen och landskapsstyrelsens förvaltning är de beredande institutionerna vi har här på Åland.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.   

 

Ltl Sundback:

Fru talman!

Både lagutskottet och kulturutskottet har gjort ett grundligt och bra arbete och det finns inte några formella hinder för lagtinget att ge sitt bifall. Det sorgliga är dock att ger vi vårt bifall händer ändå ingenting. De som i dag får examina från Ålands högskola kommer inte att kunna dra fördel av konventionen. Det beror på två saker. Det ena är att fortsättningsvis har de examina som lämnas från Ålands högskola ingen juridisk verkan utanför landskapets gränser. Det andra är att Ålands högskola måste få status som myndighet för erkännandefrågor.

 

En hel del av detta kunde ha varit gjort om landskapsstyrelsen skulle fungera. Lantrådet försöker nu så här i allmänna ordalag skylla ifrån sig att det är utrikesministeriet som måste förbättra sina rutiner och att justitieministeriet måste informera de olika ministerierna om Ålands behörighet i alla dessa frågor. I det här specifika ärendet har undervisningsministeriet redan den 24.9.2001 tillskrivit landskapsstyrelsen och efterhört landskapsstyrelsens syn på konventionen, om den bör tillämpas i landskapet Åland – och då kommer det viktiga – och vilka åtgärder det förutsätter. Jag tycker att man från finländsk sida har gjort precis som självstyrelselagen säger, man har alltså kontaktat landskapsstyrelsen och man har i ett tidigt skede gjort det möjligt för landskapsstyrelsen att komma med de konkreta förslag som skulle ha gjort att Lissabonkonventionen redan i ett tidigt skede hade inkluderat Ålands högskola. Men då svarar landskapsstyrelsen den 30.11 egentligen ingenting! De säger bara att detta ligger inom självstyrelselagens kompetens och sedan har ärendet inte på något sätt beretts eller behandlats inom landskapsstyrelsens utbildningsavdelning.

 

Det är nog så att landskapsstyrelsen kan inte skylla ifrån sig i den här frågan utan man har helt enkelt negligerat möjligheten att få med Ålands högskola i behandlingen på rikssidan inför vår beredning här i lagtinget. Därför står vi nu här och även om det finns bra beredning både från lagutskottet och kulturutskottet har inte den konkreta frågan om Ålands högskolas examina förts ett steg närmare verkligheten. Det är fortfarande en liten regional högskola, vars undervisningsresultat de studerande inte kan legitimera när de skall söka inträde till högskolor utanför Åland inom Lissabonkonventionens område.

 

Därför tycker jag att den här saken ännu inte kan lämna lagtinget. Jag anser att vi som folkvalda har en skyldighet gentemot de studerande att deras rättsskydd i den här frågan säkras. I samband med att ärendet gick till lagutskottet ställde jag ett krav, nämligen att landskapsstyrelsen måste – innan åtminstone jag ger mitt bifall till konventionen – komma med den informationen att nu har den åländska högskolans examina giltighet utöver det här området. Det är ingen mening med att vi lägger ner arbete, att vi ger vårt bifall, att vi är högtidliga och pålästa, om det inte har någon effekt i praktiken för dem som det berör.

 

Därför, fru talman, föreslår jag att ärendet skulle gå till stora utskottet och att vi där väntar på tills landskapsstyrelsen kommer med den information som vi behöver, nämligen att de examina som tas vid högskolan nu har vunnit laga kraft i hela riket. Ni kommer säkert alla ihåg att vi hade en lång diskussion om detta när det gällde Ålands högskola. Ålands högskola höll på under en förlängd försöksverksamhetsperiod att utvecklas och den här frågan var hela tiden på tapeten. Det hände ingenting. Vi fick höra, att jo, så fort vi har fått en egen lag skall frågan om examina ordna sig. Vi fick den egna lagen 1.1.2003. Ännu har ingenting hänt.

 

För att den här saken nu skall bli gjord och vi får den ur världen och Lissabonkonventionen skall ha också en betydelse för dem som studerar vid Ålands högskola föreslår jag, fru talman, att ärendet förs till stora utskottet.

 

Ltl Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

Vi har i kulturutskottet väldigt mycket diskuterat just problematiken huruvida vår utbildning i Ålands högskola kommer till depositarierna via utrikesministeriet. När vi har hört ansvarig minister har vi fått svaret att det är på gång men inte klart. Därför tycker jag att vi stället för att föra ärendet till stora utskottet skulle bordlägga det i väntan på att höra hur långt ärendet har kommit. Jag tycker att det skulle vara bättre än att föra ärendet till stora utskottet

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.   

 

Vicelantrådet Erland:

Fru talman!

Vi har sedan årsskiftet fått en ny högskola och den verksamheten har kommit igång enligt planerna. Bl.a. frågan om examensgiltigheten återstår, men såvitt jag känner till är det underhandlingar som har pågått en tid som går framåt. Huruvida det är möjligt att bestämma en tidpunkt för när det är klart vet inte jag, men jag tycker att konventionen är intressant för den åländska utbildningen därför att den knyter ihop de europeiska utbildningssystemen på ett sätt som gör att vi kan etablera en ställning som inte bara är isolerat åländsk. Det gäller flera av de punkter som tas upp här. Därför är det bra att konventionen kommer att finnas.

 

Utöver det tänkte jag kommentera en punkt som kanske belyser lite hur Ålands externpolitiska ställning förändras och där vi medverkar till förändringen och stärker vår position. Det är alltså det att enligt konventionens artikel IX.2 skall varje part upprätta ett nationellt informationscentrum. Lagutskottet skriver att ”landskapsstyrelsen i samråd med riksmyndigheterna skall tillse att adekvat information om utbildningen i landskapet finns tillgänglig”. Det är bra, men i andra sammanhang har vi diskuterat den s.k. tvåmyndighetsproblematiken och jag tycker att det är viktigt att ta fasta på det här och se till att det finns någon form av myndighetsansvar för detta informationscentrum. Ett informationscentrum behöver inte i och för sig vara en byråkratisk institution. Det kan vara en hemsida kopplat med ett ansvar inom förvaltningen, men det skall lyftas fram såsom ett åländskt informationscentrum. Då är vi alltså automatiskt mera synliga i förhållande till samarbetssystemen.

 

Fru talman!

Vi vet att det är problem med riksmyndigheterna, men det blir bättre och vi skall absolut försöka få in en fot på ett tidigt stadium i den här typen av arbete. Jag håller med det lantrådet sade om att utskotten inte skall behöva ta på sig något beredningsansvar. Det har alltid varit ett dilemma med presidentframställningarna. Jag tycker att det är viktigt att betona det positiva med konventionen, oberoende hur beredningen har gått till, och det positiva särskilt i samband med att vi har en egen Ålands högskola som kan inlemmas i det här systemet. Därför tycker jag när det gäller myndighetsproblematiken, där vi själva har möjlighet att ta initiativ, att vi skall stärka betoningen på ett informationscentrum. Vi skall naturligtvis också se det som mera än en symbolfråga, alltså ett funktionellt informationscentrum som har tentaklerna ute, både i EU och inåt i vår egen verksamhet.

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman!

Vicelantrådet uppfattar att det har varit problem med riksmyndigheterna i samband med beredningen av detta ärende. Jag är nog av en helt annan uppfattning. Det brev som vi i kulturutskottet har fått en kopia av visar att utbildningsministeriet i ett tidigt skede begärde landskapsstyrelsens utlåtande och t.o.m. efterlyste vilka konkreta åtgärder som det förutsätts för att konventionen bringas i kraft på Åland. Det finns alltså inte som jag tycker fog för att skylla på riksmyndigheterna den här gången, utan landskapsstyrelsen har inte tagit tillfället i akt att göra Ålands högskola till en myndighet som har hand om erkännandefrågor, vilket borde ha varit omnämnt redan i propositionen. Då skulle vi ha sluppit en massa bekymmer som gör att vi nu måste försöka liksom i efterskott få Ålands särställning beaktad. Det går, men det är så onödigt och så dåligt skött.

 

Vicelantrådet Erland, replik:

Fru talman!

För min egen del tycker jag alltid det tar extra energi att vara olyckskorp. Från landskapsstyrelsens sida har vi försökt föra fram den här frågan med yrkeshögskolelagen och experimentet fram till en högskola. I förverkligandet av högskolan ingår det också att försöka få examensgiltigheten. Det är alltså en process som pågår. I mitt anförande sade jag att presidentframställningar i allmänhet är problematiska därför att de kommer till lagtinget för behandling, inte till landskapsstyrelsen. I beredningsskedet försöker vi lägga in mera resurser, men i det här fallet kan inte jag säga hur stora problemen är. Jag vill betona det positiva i att vi kan få en konvention där vi är delaktiga, där vi kan göra saker aktivt för att göra det bättre, dvs. ett informationscentrum och att den här saken med examensgiltighet är vårt ansvar att försöka få det gjort – och det är det vi försöker.

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman!

Frågan om examensgiltigheten är inte direkt kopplad till just bifallet till konventionen, utan det är en separat fråga, men de sammanfaller förstås. Om vi inte har någon examensgiltighet är konventionen ett slag i luften för dem som har studerat eller studerar vid Ålands högskola. Om man från landskapsstyrelsen hade lagt ner åtminstone lite arbete på detta kanske båda frågorna skulle ha skötts bättre, men nu har varken den ena eller den andra frågan fått någon lösning ännu.

 

Vicelantrådet Erland, replik:

Fru talman!

Frågan är om konventionen kan få en lösning genom att man bifaller den och då kan man med den som utgångspunkt gå vidare. Frågan om yrkeshögskolan har fått en lösning, en speciell lösning som kombinerar teori och praktikutbildning. Frågan om examensgiltighet har inte fått sin lösning, men det är en sak som landskapsstyrelsen försöker förverkliga så snart som möjligt. Det är mycket riktigt som ltl Sundback sade, att konventionen och examensgiltigheten inte hör ihop. Varför då försöka koppla ihop det genom att förhala bifallet till konventionen – det förstår jag inte, men det är ju lagtingets sak. Jag ville betona, och jag betonar ytterligare en gång, att den här konventionen är bra för Åland, att vi kan utnyttja den och att vi med vår högskola dras in i ett större europeiskt system är någonting positivt.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.   

 

Ltl Svensson:

Fru talman!

Frågan om examensgiltigheten för högskolan på Åland har faktiskt varit aktuell ganska länge och det har sagts att det kommer att lösa sig. I kulturutskottet fick vi också höra från sakkunniga i Helsingfors, att det här är egentligen inget särskilt problem. Men det är en viktig fråga att den här saken blir klar. Den här frågan har diskuterats ingående i två utskott. Jag tror inte att det behövs ett utskott till. Däremot föreslår jag att ärendet bordläggs till den 2 april för att vi skall kunna få höra närmare om hur det ligger till med erkännandet av examensgiltigheten.

 

Ltl Britt Lundberg: Fru talman! Jag ber att få understöda förslaget om bordläggning och också bordläggningstiden.

 

TALMANNEN: Ltl Svensson, understödd av ltl Lundberg, föreslår att ärendet bordläggs till den 2 april. Bordläggning kommer därför att ske. Önskar någon uttala sig om bordläggningstiden? Ärendet bordläggs till plenum den 2 april. Kvar på talarlistan finns ltl Wiklöf, som avstår.

 

 

Föredras för första behandling ärende nr 3:

 

Social- och miljöutskottets betänkande nr 1/2002-2003 angående förevisning för allmänheten av djur som tillhör vilda arter. (FR 12/2002-2003).

 

Först tillåts allmän diskussion; efter avslutad diskussion kan förslag väckas om att ärendet skall överlämnas till stora utskottet. Diskussion. Ingen diskussion. Väcks förslag om remiss till stora utskottet? Ingen remiss. Ärendets första behandling är avslutad.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 4:

 

Ltl Barbro Sundbacks lagmotion angående ändring av hyreslagen för landskapet Åland. (LM 3/2002-2003).

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till lagutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Ltl Sundback:

Fru talman!

År 1999 fick vi en egen hyreslag på Åland. Den tillkom efter ganska långa manglingar här i lagtinget, eftersom en av de viktigaste förändringarna jämfört med föregående hyreslag var att man fick avtalsfrihet vad gällde hyrans belopp och hur hyresförhöjningar skulle ske. Avtalsfriheten begränsades för vissa typer av bostäder, närmast sådana som populärt kallades för ”Aravabostäder”.

 

Nu har lagen varit i kraft några år och jag tycker att det är dags att se över den, speciellt i fråga om avtalsfriheten. Detta med hyran är en fråga som är central både för hyresvärden och för hyresgästen. Huvudregeln i den lag vi har är att hyran skall bestämmas enligt vad parterna avtalar om, vad de kommer överens om. Det är alltså en regel att man skall avtala om hyresbeloppet. Det är inte så att hyresvärden ensidigt skall kunna besluta om hyresbeloppet. Avtalet skall ske under det att hyresförhållandet pågår. Det är också en huvudregel att ingen ändring av hyran är möjlig utan att parterna är överens om det. Man kan visserligen avtala om hur hyran skall höjas, på vilka grunder, men det måste i så fall vara överenskommet i avtalet. Det finns typ indexjusteringar eller annat som parterna kan avtala om.

 

Ungefär så här långt är rikets hyreslag och vår lag överensstämmande. Men det finns en stor skillnad i vår lag jämfört med rikets lag och det är att varken hyresgästen eller hyresvärden kan i domstol pröva om hyran är skälig eller om en hyreshöjning är skälig under den tid som hyresförhållandet varar. Så är det i rikslagen. Om en hyresgäst har ett avtal med sin hyresvärd om ett visst belopp för hyran, så kan inte hyresvärden meddela att nu höjs hyran med 30 procent fr.o.m. den och den dagen utan att hyresgästen har en möjlighet att gå till domstol och pröva om det här är en skälig hyresförhöjning. Hyresvärden kan också göra på samma sätt, alltså gå till domstol, för att pröva om en hyreshöjning är skälig och det finns då olika system för hur domstolarna gör bedömningen, men det är kanske av underordnad betydelse i det här sammanhanget.

 

Det som lagmotionen går ut på är att stärka framför allt de åländska hyresgästernas ställning. Nu kan hyresvärden säga upp ett gällande avtal och föreslå en ny hyra; om inte hyresgästen är med på det är det liksom att packa sig iväg! Det är hårda villkor för hyresgästerna. Hyresgäster finns det av olika slag, men bland hyresgästerna finns det många, många som varken har mycket pengar eller andra resurser att försvara sina intressen med.

 

Jag tycker att det är en mycket viktig uppgift för lagtinget att i detta sammanhang tillse att den svagare parten har ett ganska så starkt skydd i lagen när det gäller just hyrans belopp och hyreshöjningarna. Det är alltså grunden för lagmotionen. Jag vill framhålla att ju mer vi har tittat på frågan i vårt parti desto viktigare har den blivit, och det här är nog en sak där vi inte kommer att låta någon majoritet köra över oss, utan i så fall skall det finnas starka motiv för varför vi skall ha en hyreslag på Åland som lämnar hyresgästerna i en så svag position på Åland om man jämför med hur man har det i riket.

 

Fru talman!

Med den här korta introduktionen ville jag presentera förslaget. Jag förstår att det finns ett intresse att bordlägga ärendet, och det tycker jag är bra, så att vi får en ordentlig diskussion här i salen innan ärendet går till utskott. Jag är dock rädd för, när lagutskottet får hand om motionen, att den blir liggande där och man på det viset tar död på den tills vi får nyval. Det tycker jag inte kan accepteras, för det här är en viktig fråga för en stor del av befolkningen på Åland.

 

Ltl Wickström-Johansson, replik:

Talman!

Jag reagerade bara på ltl Sundbacks uttalande att lagutskottet skulle ha för avsikt att ”ta död” på förslaget. Dessvärre är det så att vi har alltid arbete i lagutskottet, så jag kan säga redan nu, så länge vi har självstyrelselagen i utskottet, att någon snabb behandling av motioner är det inte, men jag tycker att det är lite onödigt att säga att vi tar död på ärenden.

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman!

Det kanske låter som en hårfin skillnad, men den finns i alla fall när jag säger att jag var ”rädd för” att motionen dör i lagutskottet, eftersom man har så mycket arbete där. Men man måste väl prioritera och då skulle jag vara väldigt glad om man prioriterade den här motionen eftersom den är av central betydelse för många ålänningars trygghet i vardagen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.   

 

Ltl Sjölund:

Fru talman!

När vi behandlade den nya hyreslagstiftningen här i lagtinget fanns det faktiskt väldigt många frågor som rörde just hyresgästernas rättsskydd. Det var många här i lagtinget som befarade att hyresgästernas ställning skulle försämras ganska allvarligt genom den lagstiftning som gjordes. Mot den bakgrund skulle jag vilja föreslå, fru talman, att ärendet skulle bordläggas till måndagen den 24 mars för att åtminstone jag själv gärna vill studera förslaget närmare. Jag tycker att det förefaller vara ett ganska rimligt resonemang som förs i lagmotionen.

 

TALMANNEN: Förslag om bordläggning till plenum den 24.3 har väckts. Ärendet kommer därför att bordläggas. Önskar någon uttala sig om bordläggningstiden?

 

Ltl Sune Mattsson: Fru talman! Jag ber att få understöda bordläggningen och bordläggningstiden.

 

TALMANNEN: Ärendet bordläggs till plenum den 24.3.

 

Lagtingets nästa plenum hålls måndagen den 24.3. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl. 13.57).

 

 

 

 

Originalfil