Plenum den 19 september 2005 kl 13.00

PLENUM den 19 september 2005 kl. 13.00.  

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Anders Englund).

29 lagtingsledamöter närvarande.

Om l edighet för tiden 19-20.9. anhåller ltl Anders Englund på grund av Svenska lantbruksproducenternas fullmäktigemöte i Närpes. Beviljas.

 

 

Föredras för bordläggning ärende nr 1:

 

Landskapsregeringens svar med anledning av ltl Mats Perämaas m.fl. spörsmål angående näringsstöd. (S 6/2004-2005).

 

Enligt 38 § arbetsordningen skall då svaret eller meddelande att svar inte avges första gången föredras ärendet bordläggas till plenum som hålls tidigast följande dag. Talmanskonferensen föreslår att ärendet bordläggs till plenum den 21.9. Godkänt.

 

 

Föredras från tilläggslista för bordläggning ärende nr 1:

 

Social- och miljöutskottets betänkande nr 4/2004-2005 angående ändring av landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om produktsäkerhet. (FR 15/2004-2005).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet bordläggs till plenum den 21.9. Godkänt.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 2:

 

Landskapsregeringens förslag till andra tilläggsbudget för år 2005. (FR 18/2004-2005).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till finansutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf:

Fru talman!

Redan när landskapsregeringen presenterade rambudgeten för 2006 och planen för 2007 och 2008 uppehöll jag mig ganska mycket vid de farhågor som vi kunde förknippa med passagerarsjöfartens utveckling. Många av dessa farhågor har dessvärre också besannats. Konkurrensen på norra Östersjön och Ålands hav är utomordentlig hård, vilket också tydligt avspeglar sig bl.a. i reducerade samfundsskatteinkomster inom den kommunala sektorn, en utveckling som också kommer att avspeglas med viss fördröjning även i den åländska s.k. flitpengen, vilket vi då också konstaterade.

 

Samtidigt som vi från landskapsregeringens sida gör allt vi kan för att i samarbete med riksmyndigheter och politiker få igenom förbättrade konkurrensförutsättningar för den finländska och åländska sjöfarten är vi också mycket angelägna om att göra vad vi kan för att även utveckla och differentiera den landbaserade näringsverksamheten.

 

Landskapsregeringen eftersträvar nya företagsbildningar från såväl etablerade som nya entreprenörer. Det är en mycket målmedveten inriktning som vi hoppas skall ge resultat och det är vår förhoppning att också lagtinget skall inse detta och kunna medverka.

 

Som en nödvändig parentes vill jag betona att alla ålänningar måste inse och förstå att strävandena att upprätthålla en god utbildningsnivå, en kvalitativt, en kvalitativt hög social- och hälsovård och optimala omsorger för barn och gamla direkt är beroende av att vi i det åländska samhället har en expansiv näringsutveckling, m.a.o. att vi har lyckosamma och lönsamma företag som ger tillväxt och fortsatt hög sysselsättning. Det är nämligen inte så, som fortsättningsvis rätt många ute i vårt åländska samhälle tycks tro, att det finns en särskild kassa för den offentliga sektorn helt oberoende av hur det går i näringslivet. Ålands näringsliv och vår åländska offentliga sektor är två utomordentligt starkt kommunicerande kärl som är mycket påtagligt beroende av varandra. Det tror jag vi alla här i lagtinget vet, men jag känner på mig att det ute i det åländska samhället finns ganska mycket att missionera om i det här avseendet.

 

Fru talman!

Väl medveten om sjöfartens svårigheter – just därför – föreslog landskapsregeringen redan i första tilläggsbudgeten för innevarande år ett anslag om 200.000 euro som skulle kunna användas för utredningar av nya projekt och affärsidéer. Vårt motiv var bl.a. att den vägen försöka bidra till att pengar som finns i det åländska samhället, bland mycket annat, också efter försäljningen av det åländska Chipsföretaget, skulle kunna reinvesteras i ny åländsk företagsamhet. Det är som vi alla känner till inte direkta penningproblem vi dras med i vårt åländska näringsliv utan det är i långt större utsträckning avsaknaden av konstruktiva nya företagsidéer.

 

Hela tanken här var att vi från samhällets sida skulle bistå genom att bestrida utredningskostnader kring affärsidéer, vilka, ifall de förverkligas, skulle ske helt utan ytterligare landskapsbudgetfinansiering, alltså med bara privata pengar. Det här stödet, som skulle kunna ges på en skala från 0-100, skulle rikta sig till alla på hela Åland med undantag enbart för de företag som redan täcks in av EU-kommissionens förordning 69/2001 och som huvudsakligen berör jordbruksföretag, förädling av jordbruksprodukter, fiske, fiskodling samt transporter. Ursprungstanken var alltså att man inte skulle få några mera samhällspengar för respektive företagsetablering och den vägen de facto spara pengar åt de åländska skattebetalarna – det har inte riktigt gått fram.

 

Landskapsregeringen hoppas nu få lagtingets stöd för den här idén. Regeringen avser själv utge stödet som maximalt kunde sträcka sig till max 70.000 euro som engångsutlägg. Ett företag och företag inom en och samma koncern skulle inte heller kunna erhålla mer än maximalt 100.000 euro, alltså man måste här kunna beakta EU:s de minimisregel.

 

Till den stödordning som landskapsregeringen tog för ifrågavarande bidrag den 23 augusti överväger regeringen nu att komplettera villkoren så att om en utredning som erhållit stöd förverkligas och man därutöver söker näringsstödet skall det tidigare utgivna utredningsstödet beaktas. Det skall alltså inte vara en ytterligare belastning.

 

För oss i regeringen gör vi i det här fallet ingen skillnad på om den som söker utredningsstöd för en affärsidé utgår från små eller medelstora företagskonstellationer eller entreprenörer eller om det handlar om för Åland stora företag eller koncerner. Vi välkomnar alla i en utveckling mot nya och ökade företagsmöjligheter för en dynamisk samhällsutveckling som vi alla behöver.

 

Man kan också säga att de här teserna inte är någonting annat än en följd av de skrivningar som fanns i senaste ordinarie budget, där man byggde mycket av skrivningarna på innovationer och framtidstänkande.

 

Fru talman!

När lagtinget för inte alltför länge sedan diskuterade en strategi för den åländska turismen utkristalliserades förutom annat tre speciella tyngdpunktsområden. Jag själv var en av dem som var mycket tillfreds med att lagtinget så enigt kunde gå fram mot samma mål. Det handlade om en markant utveckling av golfturismen, det handlade om utvecklande av ett sjöfartscentrum kring Ålands sjöfartsmuseum och det handlade om insatser för att utveckla det åländska kulturarvet med tanke på Bomarsundssfären. Dessa tre tyngdpunktsområden är hela tiden aktuella och jag är övertygad om att vi i vår regering har en mycket stor samsyn att verkligen också realisera och omsätta lagtingets tankar i konkret verklighet.

 

Ett steg har landskapsregeringen tagit kring golfen, men även de andra projekten är mycket levande på agendan, även om dessa nu av förståeliga skäl inte finns i tilläggsbudgeten. Som alla känner till är projekt på fasta Åland och i skärgården aktuella inom golfområdet, men som lagtinget också är väl medvetet om föreligger vissa bekymmer beträffande statsstödsreglerna som den här regeringen inte önskar komma i klammeri med. Det gäller såväl projektet i Godby/Ämnäs där vi samarbetar med Ålands Golfklubb för en mycket högklassig bana men också vad gäller projekten i skärgården. Regeringen är noga med att otillåtet statsstöd inte skall komma i fråga och därför återkommer vi senare med mera detaljer kring själva finansieringsfrågorna.

 

I den här budgeten gäller det nu närmast att få lagtingets välsignelse för det utomordentligt stora arbete kring en mångfald olika markavtal och ägobyten som under alla omständigheter utgör en grundförutsättning för att en golfbana skall kunna förverkligas i Godby/Ämnäs. Vi hoppas på lagtingets bifall för att reglera dessa frågor och vi föreslår också att 77.000 euro tas upp för att reglera avtalsfrågorna, samtidigt som det också genererar en inkomst på 18.000 euro.

 

Fru talman!

Två mycket bekymmersamma ärenden som sittande landskapsregering har fått i arv från den föregående regeringen föreslår vi nu reglerade i denna årets andra tilläggsbudget. Det gäller förlikningen med Mariepark som renderar en utgift på 40.000 euro och de mycket segslitna förhandlingarna kring det s.k. Glamilders i Saltvik Långbergsöda. I det sistnämnda fallet föreslår vi att landskapet rör in den aktuella fastigheten Österlen RNr 5:9 och i stället överlåter outbrutna Gloskiftet av Långbergsöda RNr 8:0 bestående av i huvudsak impediment samt att landskapet därutöver reglerar en mellanskillnad på 90.000 euro. Lantrådet Roger Nordlund, som har haft förmånen att vara med i den här handläggningen ända från ärendets början, kommer att vara behjälplig med ytterligare information ifall att det är någon som känner för att man vill ha ytterligare preciseringar. För övrigt är naturligtvis avtal och alla andra handlingar tillgängliga för finansutskottet.

 

Fru talman!

Jag finner i det här inledande skedet ingen orsak att gå in på alla de detaljmoment som finns i budgeten. Jag nöjer mig bara att konstatera att siffrorna genom den här tilläggsbudgeten inte har försämrats utan i allra högsta grad förbättrats.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman!

Jag skulle vilja ha ett förtydligande av finansminister Wiklöf. När det gäller det nya näringsstödet var tanken tidigare att om fröet börjar gro, plantan kommer upp och man kan plocka frukterna av den så skall man betala tillbaka näringsstödet, men det verkar nu vara borttaget, nu får man bidraget oavsett om det blir den nya Chips-koncernen så behöver man inte betala tillbaka. Vad ligger bakom den ändringen? Vilka överväganden har landskapsregeringen gjort?

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman!

Jag tror att vi är på väg att överdramatisera den här möjligheten för att hjälpa ytterligare företagsamhet på fötter. Det är faktiskt så att när man börjar studera vad som förevarit är det här i sig ingen unik lösning alls. Men vi fokuserar nu lite mera tydligt på de här frågeställningarna än vad vi har gjort tidigare för att intressera hugade entreprenörer och företagare att verkligen försöka vidareutveckla. Vi har ganska mycket diskuterat formerna och vi vill inte heller, som det har framställts, att nu skall man ge en massa pengar ut till kreti och pleti, hundra procent hit och hundra procent dit utan det här resulterar i någonting! Vi tror ändå att det är kolossalt viktigt att vi ger den här stimulansen från näringslivets sida som, om den följs enligt våra intentioner, de facto resulterar i besparingar på näringslivsbudgeten, och ändå hoppas vi på ett större resultat. Vi har tagit beslut kring kriterierna och som jag sade överväger vi att komplettera ytterligare våra beslut med det som jag nu upprepade.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman!

Märk väl, jag kritiserar inte idén som sådan, tvärtom har jag tidigare stått bakom den. Jag förstår också de argument som finansminister Wiklöf för fram, men det kan vara svårt just för kreti och pleti att förstå att några få som redan har skall få stöd. Jag tycker att landskapsregeringen har förklarat detta lite dåligt, men jag tror också att de som kommer i fråga för stöden gärna skulle betala dem tillbaka om det är s.a.s. resulterar i en ny verksamhet som ger vinst osv. Jag tror att det känns bättre. Man skall inte känna att man lever på bidrag, utan man skulle gärna betala tillbaka, så jag uppmanar landskapsregeringen att överväga att ha ett sådant villkor att om det inom en viss tid ger frukt s.a.s. skulle man betala tillbaka stödet. Då får stödet en större förankring också bland kreti och pleti.

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman!

Jag tackar för den passningen!   TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Vad gäller de hundraprocentiga näringsstöden, utredningspengarna, så har vi som alla vet lagt ett spörsmål i den frågan där vi liberaler står som första undertecknare och vi avser att återkomma i den frågan inkommande onsdag eftersom debatten enligt talmannens utsago skall bli då.

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman!

Jag tror att det kan bli en riktigt spännande debatt!  TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag undrar, finansansvarige Wiklöf, att vore det inte lämpligare, om det är oklarheter med stödprocenten för byggande av golfbanan, att man hade det utrett först innan man börjar med markbyten eftersom jag förstår att hela kostnadskalkylen baserar sig på en viss procent av landskapsstöd för att bygga banan. Det kan bli helt onödigt om man inte kan ge det stödet att den går att driva, så jag tycker att landskapsregeringen nu kör tingen i fel ordning. Först borde man ta reda på: kan vi ge det stöd som vi har tänkt och sedan göra markbyten. Varför göra en massa markbyten om man sedan inte kan bygga banan och driva den med de medel som man har rätt att ge.

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman!

Jag respekterar ltl Sune Mattssons synpunkter, men jag är inte säker på att jag omfattar dem. Det är nämligen så att det är heller ingen större idé att vi fokuserar väldigt starkt kring regelverket om vi inte har någonstans att bygga, så det är nog lite hönan och ägget här!

 

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Fru talman!

Som jag ser det skulle ingenting hindra att man långt före man tar ett beslut om markbyte och placering man redan före det utreder hurudana stöd man har rätt att ge. Det borde man kunna veta, för det gäller också andra projekt, inte bara golfbanor.

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman!

Man kan säga att den fokusering kring EU:s regelverk som vi har är utomordentligt angelägen. Den är som jag ser det att om vi kommer rätt kommer den att påverka hela vår närings- och regionalpolitik för framtiden. Det är mycket vi har att fundera över och det gäller att vi tar kloka beslut.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Gun Carlson:

Fru talman!

Vi har nu fått förslaget till andra tilläggsbudget för det här året 2005 och budgeten skall nu diskuteras och behandlas så småningom i finansutskottet. Jag själv ser positivt på det förhållandet att vi igen får över 7 miljoner icke-planerade pengar; det är ganska mycket och hjälper upp vår budget, minskar vårt underskott. Det tycker jag verkligen vi har anledning att vara glada för, liksom återbäringen på lotteriskatten på över 300.000 euro. Det är de verkligt positiva detaljerna i tilläggsbudgeten.

 

I övrigt vill jag säga att vi tycker från centern att det är bra att vi har fått de efterfrågade regelverken, principerna, för utbetalning av investeringsstödet som vi frågade efter i samband med senaste behandling. Jag tycker att det är bra, och vi skall komma ihåg att detta att stöda utredningar till hundra procent, det har funnits förut. Vi har stött utredningen om flygtrafiken med hundra procent, vi har stött utredning om allhall och kk-hus med hundra procent, vi har stött en utredning i en kommun om ett idrottscenter med hundra procent osv. Jag tycker alltså att den tanke som landskapsregeringen har när man bygger på att det finns mycket pengar egentligen, det finns kapital i landskapet, men det som har brustit de senaste åren är faktiskt idéer, idéer som kan genomföras. Det här är ett bra sätt att skapa förutsättningar för att hitta möjligheter till näringsverksamheter som vi såväl behöver. Centern tycker absolut att det är viktigt att man skapar det här stödet för att fylla den angelägna uppgiften att främja uppkomsten av lönsam affärsutveckling baserad på privata initiativ, såsom landskapsregeringen har skrivit. Förslaget som man ställer följer regelverket för de minimis: man kan ge stöd om 100.000 uppdelat på tre år. Jag tycker inte att det är något större problem här.

 

Den andra stora frågan för landskapsregeringen har länge varit att skapa golfmöjligheter. Vi vet alla hur många år landskapsregeringen har arbetat med golfbanan i Grelsby som av olika orsaker inte blev av. Nu har man då försökt hitta en ersättande mark och i stället skapa en golfbana utanför Grelsby och nu tycker jag att det är viktigt att landskapsregeringen får fullfölja utvecklandet av golfbanan. Vi vet att det är ett stort stöd för turismen på Åland och det är det vi behöver, det är vi helt överens om. Vi litar helt på att landskapsregeringen kommer att undersöka stödmöjligheterna enligt alla regelverk.

 

Vi har också en viktig sak som nu äntligen kommer till beslut och det är regleringarna som vi hörde finansansvariga redogöra för, dvs. dels regleringen i Långbergsöda och sedan regleringen av skadeersättning för Mariepark. Det är sådant som är oväntat, oplanerat, men som man ändå måste skapa utrymme för, och detta har man gjort nu i och med tilläggsbudgeten.

 

Som ordförande i finansutskottet kommer jag som vanligt att försöka lyssna på debatten och ta till mig alla synpunkter som kommer fram, och det gör säkert också de andra medlemmarna i finansutskottet. Om inte frågetecknen blir utredda i debatten försöker vi utreda dem i finansutskottet.

 

Ltl Mats Perämaa:

Fru talman!

I förslaget till denna tilläggsbudget utmålar man i första stycket hotbilder om sjöfarten – som vanligt, skulle jag nästan vilja säga! Det var som finansminister Wiklöf sade att i samband med rambudgeten uppehöll sig nämnde person länge vid just de här sakerna, säkert hälften av ett långt anförande och det här är saker som vi alla känner till att det råder ett tufft konkurrensläge på Östersjön, speciellt vad gäller passagerartrafiken, sjöfarten, och det finns stora problem: taxfree, alkoholbeskattningens inverkan på lönsamheten är betydlig förstås, men det finns inte så särdeles många sätt att åtgärda problemen så att trafiken och konkurrensläget kunde bli gynsammare för de åländska rederierna. Därför tycker jag ändå att det vore mera intressant att vi skulle fokusera på lösningarna och få ta del av dem, men jag konstaterar när jag läser rätt ur framställningen att det står så här: ”Landskapsregeringen avser sålunda att återkomma till frågan…”, alltså vi får inte några besked i dag heller. Det blir för oss ointressant att stå här och återupprepa hotbilderna när vi inte kan diskutera förslag till lösningar från regeringens sida.

 

Stödpolitiken avser vi, som jag sade i repliken, att återkomma till inkommande onsdag. Etthundraprocentiga stöd är någonting som vi motsätter oss. Men jag önskar att finansutskottet också kan ta del av den debatten på onsdagen och eventuellt inlemma de synpunkter som förs fram då i behandlingen av denna tilläggsbudget.

 

När det gäller golfbanorna får man bara konstatera att där har det igen gått på grund. landskapsregeringen har misslyckats. Man har inte kommit fram till ett förslag till stöd för Ämnäs golfbana eller någon annan golfbana heller som uppfyller de lagar och förordningar som vi har att följa, så slutresultatet är det nu efter ett eller flera års manglande att vi inte nu heller vet bestämt om det kommer att byggas någon golfbana till på Åland eller inte. Detta är ett stort misslyckande därför att nu hade vi alla förväntat oss att åtminstone en golfbana kunde få sin lösning, sin finansiering, i och med denna tilläggsbudget, men så är inte fallet. I likhet med ltl Sune Mattsson, som i en replikväxling ifrågasatte tågordningen med markbyten och sådana saker, så vill jag för min del säga att också jag anser att det borde ha varit mycket bättre om vi kunde ha vetat om denna golfbana skall bli byggd eller inte när vi går in för dessa markbyten.

 

För att vi skall kunna sätta oss in i den här saken ordentligt kommer jag att föreslå  att finansutskottet, eventuellt med deltagande av flera lagtingsledamöter, kanske andra också, kunde besöka detta område för att själva på plats ta del av hur och vilka marker som skall bytas mot vilka så att vi på ort och ställe kan skapa oss en bild av vad som där sker.

 

Så en liten detalj i tilläggsbudget: hyreskostnader för dansskolan. Där ber jag att någon ur regeringen, kanske finansministern, lämpligen kunde informera lagtinget om vad det beror på att hyreskostnaderna för dansskolan ökar med 18.000 euro.

 

Jag vill till sist nämna det som finansutskottets ordförande nämnde, nämligen det positiva i att avräkningsbeloppet, som har fastställts av Ålandsdelegationen, nu är 7 miljoner euro högre än vad vi kunde förvänta oss. Det här går lite i linje med det som vi sade i samband med rambudgeten då finansministern och landskapsregeringen målade upp en bild av att vi står inför väldigt stora underskott i budgeten. Vi ifrågasatte i det skedet att det finns nog positiva saker på kommande också, att det är inte säkert att underskottet blir så stort som man utmålade det till då. Det här visar att vi fick rätt.

 

Med det här vill jag säga att vi bör försöka fokusera på lösningar för framtiden och inte bara måla upp hotbilder och säga hur illa ställt det är.

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman!

När vi har diskuterat flitpengar och sjöfartens inverkan på dem så har jag inte talat i förfluten tid utan jag har talat framåt, för 2006, 2007 och 2008. Det var framför allt 2007 och 2008 som vi i budgetberedningen och i den framställning vi kom hit med reducerade intäktssidan vad gällde flitpengen, och det tror jag är mycket berättigat fortfarande.

 

När det gäller sjöfartens framtid torde det vara lagtinget bekant att vi faktiskt har ett långt register av saker som vi försöker driva igenom med riksmyndigheterna och det erinrade jag om utan att gå in på alla detaljer. Jag har goda förhoppningar om att vi kommer framåt i den frågan. Jag tycker att det finns sådana tendenser i dag. Här finns två problem: det ena är att regeringen på finska sidan har sagt att den tar inte itu med och river upp någon tonnageskattelag och stiftar om den under den här mandatperioden. Det betyder att vi har skjutit in oss på helt andra vägar för att försöka få, skall vi säga, konkurrensneutralitet gentemot de olika länder som har en välutvecklad tonnageskattelag. Det är också så att det är i den s.k. Arvela-kommittén, som sitter på finansministeriets och regeringens mandat och jobbar med en allmän översyn av hela företagsbeskattningen, som det finns ett incitament, man har sagt att man vill inte bryta ut sjöfarten alldeles separat utan man vill ha den med som en helhet i företagsskatteberedningen. Om alla uppgifter stämmer torde den vara klar någon gång omkring den 23 november. Vi tror att vi är på god väg i den här frågan.  TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Diskussionen är naturligtvis intressant; efter vissa påtryckningar går finansansvarige ledamoten upp och säger vad som pågår och vilka sätt man har för att nå en lösning på det här området. Men tilläggsbudgeten som sådan målar bara upp samma gamla problem som har funnits till allas vår kännedom sedan tidigare. Det är framtidslösningarna vi bör diskutera och inte samma gamla problem.

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman!

Jo, det är framtidslösningarna vi diskuterar och mycket av det som står i tilläggsbudgetens allmänna motivering gäller just framtidslösningarna. Det kretsar i stor utsträckning också kring de 200.000 euro och det sätt på vilket man kan stimulera till nyföretagsamhet. Det är så! Vi jobbar allt vad vi förmår med sjöfarten och jag tror att vi kommer att reda ut en hel del svårigheter, men det tar sin lilla tid. Däremot kan vi iscensätta de här sakerna ganska snabbt och börja locka folk till entreprenörskap och företagande på nya vägar som inte existerar dag, om vi bara får lagtingets välsignelse. Jag hoppas verkligen att liberalerna, som jag utgår från att också är ett företagarvänligt parti, faktiskt vill medverka till det här och inte stoppa upp och broms utvecklingen, som är så angelägen, inte minst för skärgården.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Vad gäller sjöfartspolitiken vidhåller jag fortfarande att lösningarna överhuvudtaget inte finns beskrivna i tilläggsbudgeten utan det är bara gamla hotbilder. Men i varje fall har landskapsregeringen skrivit att man ”avser sålunda att återkomma till frågan” och vi får väl förvänta oss då att landskapsregeringen med det snaraste återkommer hit till lagtinget så får vi ta del av de eventuella framgångar som regeringen har haft i den här frågan. Vi hoppas alla på att man skall nå lösningar. Finansansvarige Wiklöf var igen inne på frågan om de hundraprocentiga stöden och som jag sade förutom kommer vi att återkomma till de frågeställningarna, visa på bristerna rent ideologiskt i det sätt på vilket landskapsregeringen för näringspolitiken, men vi kommer till det!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

Ltl Mats Perämaa tog upp frågan om golfbanorna och att det var ett misslyckande för regeringen. Det är de facto så att detta är en fråga som har levt sedan 1998 och vi är den första regering som har fått frågan att gå framåt. Den har hela tiden stött på patrull. Nu visar vi att vi har löst markfrågorna. Jag är övertygad om att vi kommer att hitta lösningar på de andra problemen, men jag tycker att det inte bara är regeringens problem utan jag tycker att EU:s statsstödsregler är ett problem för hela lagtinget, det sticker jag inte under stol med. Men vill man göra politik av det här så är det upp till liberalerna att göra det. Man skall också komma ihåg att när det handlar om golfbanan nämnde jag att 1998 togs initiativet och liberalerna har suttit med i regeringen tre och ett halvt år utan att kunna få fram frågan, men vi har fått fram den så långt att vi har markfrågorna lösta och nu gäller det att hitta en lösning på drift och finansiering. Min övertygelse är att vi kommer att göra det. Men vill man göra politik av det här och sätta käppar i hjulet för en regionalpolitisk satsning skall man ta den approach som ltl Mats Perämaa har!

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Den här regeringen har fört frågan så långt att vi kan konstatera att det s.k. intentionsbeslutet vad gäller finansieringen inte följer de lagar, förordningar och regler som vi har att följa. Det här att gå på grund och ingenting annat. Alla landskapsregeringar tidigare har på sitt sätt befrämjat den här frågan, men ingen har gått på grund på det här viset som denna landskapsregering, under ledning i det här fallet när det gäller näringar av näringsministern ledamoten Strand. Problemet är alltså att man inte har lyckats genomföra det som lagtinget enhälligt har sagt att skall genomföras. Sedan är det ytterligare oroväckande när man nu gör sådana tolkningar av EU-direktiven – de kan vara rätta, de kan vara fel – att det här kanske i sin tur betyder att man inte kan göra några regionpolitiska satsningar med de här finansieringsformerna överhuvudtaget, så det är klart att vi blir oroliga och vi bör få besked av regeringen: Vad är det som gäller, vad är det som inte gäller?

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

När det gäller statsstödsreglerna har jag lyssnat på avdelningen och de har lyft fram det här, men då tänkte vi välja en väg som tidigare landskapsregeringar har gjort. Nu har det visat sig att också den är fel och då måste vi ta problemet på allvar och titta: vad kan vi hitta för lösningar? Man kan driva regionalpolitik, men det är inom ramen för notifieringen, som är 23 procent. Jag vill bara påpeka att det intentionsavtal, som skrevs mellan tre parter, ett privat försäkringsbolag, landskapsregeringen och golfklubben 2002, strider också mot EU:s statsstödsregler. Man hade denna 23 procent, sedan hade man ett räntestöd som skall plussas på 23 procent, så det här är ingen fråga som är enskilt för den här landskapsregeringen utan det är ett problem för oss tillsammans. Om inte ltl Mats Perämaa förstår det, så skall jag redogöra i större utsträckning på onsdag.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Jag om någon förstår att det är ett problem nu när landskapsregeringen har kommit fram till att framtida satsningar med dessa stödformer i praktiken är oanvändbara. Vem som för det första har tagit fel beslut, vem som har tagit fel beslut i det andra, det känner jag inte till, men faktum är i varje fall att den här landskapsregeringen förde fram det som en finansieringsform genom sitt intentionsavtal av just den här golfbanan. Det var det enda man kunde åstadkomma – det har kört på grund, vi får ingen golfbana i det här skedet, vi kan inte ta beslut om det här i dag! Om man visste om att det här är fel, varför kunde man inte komma fram till andra lösningar i det här fallet? Det bekymrar oss. Varför har man fastnat just vid den här formen? Vi vet sedan tidigare att det fanns andra alternativ för finansieringen; ett av de privata bolagen som nämndes här var intresserat av att vara med och finansiera det, men det är det här man har kommit fram till och det här har gått på grund!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Anders Eriksson:

Fru talman!

I inledningen till allmänna motiveringen säger landskapsregeringen att man andas en viss oro över den ekonomiska utvecklingen och jag anser att det är viktigt att ta de här frågorna på allvar. Vi har många gånger i debatterna här sagt från Ålands Framtids sida att vad skall vi riktigt leva på framöver. Jag tycker att man ser att regeringen också börjar fundera på de frågorna. Den framtidsdag som nu arrangeras ser jag också som ett svar på de frågor vi har ställt. Man nämner att färj- och kryssningsrederierna brottas med lönsamhetsproblem och de bekymmer det kan få för hela det åländska samhället; det där är också någonting som vi inser vidden av allvaret i. Det står så här:

”Landskapsregeringen fortsätter sina ansträngningar för att försöka förmå regeringen och arbetsmarknadens parter att hitta sådana lösningar som ger långsiktiga konkurrensförutsättningar även under inhemsk flagg.” Det här vore intressant för lagtinget att få reda på; sjöfartsminister Wiklöf, om jag får kalla honom för det, sade i sin presentation att man jobbar verkligt hårt för att få igenom förbättrade verksamhetsförutsättningar för sjöfarten och han sade i ett nyss avslutat replikskifte att vi jobbar allt vad vi förmår. Så kan det säkert vara, men i och med att det i stor utsträckning handlar om hela Ålands välfärd vore det bra om sjöfartsminister Wiklöf eller kanske lantrådet kan presentera lite mera konkret: Vilken strategi har man från regeringens sida, vad är det riktigt som man tänker göra? Det skulle vara viktigt för oss att veta. Jag säger inte det här alls med någon illvilja utan det är mycket möjligt att vi också kan komma med idéer hur vi kan hjälpa till om vi vet lite mera vad man är ute efter.

 

Följande sak som jag fäste mig vid är det som också finansministern nämnde – om jag byter hatt på minister Wiklöf – att det finns pengar i det åländska samhället, men det är dåligt med grundläggande affärsidéer, också det ett riktigt konstaterande. Jag tror att det beror på minskat entreprenörskap; vi har inte skatteinstrumentet som skulle kunna stimulera verkligt framgångsrikt företagande. Jag har inte sett att den här regeringen på något sätt skulle ha jobbat just med den biten och det kan kanske bottna i att socialdemokraterna i så fall bromsar. Vi vet alla att det finns olika åsikter inom regeringspartierna.

 

De hundraprocentiga stöden som har varit upp är ändå så pass allvarliga och det tyder faktiskt på en desperation från regeringens sida att verkligen försöka stampa fram någonting nytt ur marken, men greppet är så pass allvarligt att det kräver en särskild diskussion och den diskussionen får vi så fall ha på onsdagen när spörsmålsdebatten kommer.

 

Fru talman!

Jag konstaterar i det svar på spörsmålet som har delats ut på bordet att man säger att syftet med stödet är att understöda förverkligandet av privata initiativ, men det skall inte förväxlas med produktutveckling och investeringsstöd. Samtidigt stod centerns gruppledare och pratade om detta investeringsstöd. Det är klart att det är ett produktutvecklingsstöd som regeringen har föreslagit, ni blandar ihop begreppen, men det får vi antagligen reda ut på onsdag.

 

Men det som jag tänkte ta upp nu var Utvecklandet av Grelsby kungsgård men i klartext möjliggörande av ytterligare en golfbana i landskapet, som vi är relativt eniga om här i lagtinget att är en bra satsning. Det som vore intressant att få reda på i och med att motiveringarna under momentet är lite kryptiska är när det sägs: ”Arbetsgruppen har tillsammans med landskapsregeringen under våren 2005 fört förhandlingar med berörda markägare…” Det jag först skulle vilja veta är: vem har skött, vem är ansvarig för dessa förhandlingar? Det vore intressant att få reda på. Det är trots allt ett väldigt stort område, 106 hektar, som det handlar om. Jag är själv historiskt intresserad och tycker att det är synd att man styckar upp Grelsby kungsgård, men jag kan acceptera att det kanske är en förlegad syn och att det har ett betydligt större mervärde för det åländska samhället om det är det enda alternativet för att möjliggöra en golfbana. Så kan det kanske vara, det har jag förståelse för. Det här är bara min privata åsikt, får jag säga, så att inte kollegan Eklund begär replik på mig som golfbanespelare! Men i vilket fall som helst, det är ett stort område och det som är intressant om man drar en parallell till Eckerö golf, där det faktiskt är en jordbrukare som har diversifierat sin verksamhet, han har slagit in på helt nya spår, så han har själv fått skaffa den mark som behövs, han har fått betydligt lägre stöd än vad landskapsregeringen tänkte sig att den ideella föreningen skulle ha. Nu säger näringsminister Strand att vi har kommit underfund med att det inte gick att betala stöden. Var inte verkligheten sådan att det var denna eckeröbo som kom underfund med att här strider landskapsregeringens agerande direkt mot EU-reglerna! Så går det när man har lite för bråttom ibland i beredningen. Om vi drar en parallell så serverar man här marken plus betydligt högre stöd åt golfklubben. Jag har ingenting emot det, men ltl Mats Perämaa sade att finansutskottet skulle titta väldigt noga på markbytesavtalen; jag har förstått att det pratas om jämbördiga marktyper när man byter dränerad åkermark mot försumpad skogsmark och därför vore det intressant om också resten av lagtinget skulle ha möjlighet att med egna ögon få ta del av de markbyten som skall göras. Det är ändå en så pass stor affär och det går mycket rykten runt markbytesaffärerna; vi skall inte här i lagtinget gå på rykten utan jag tror att det är bra att vi själva med egna ögon får ta del av vad det handlar om. Sedan kan vi alla göra olika värderingar, det kan vara värt att göra ekonomiskt dåliga markbyten om man i mervärde får till stånd en satsning som är viktig för hela Åland. Det får vi återkomma till.

 

Men det jag hoppas, fru talman, är att finansutskottet sätter sig väldigt noggrant in i markbytesaffären och också möjliggör för övriga lagtingsmän att få göra ett studiebesök på ort och ställe och få presenterat vad det riktigt handlar om. Tro mig, det är ingen illvilja från min sida, utan jag tror att det är väldigt bra om vi kan skingra många dimridåer som finns runt projektet.

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman!

När det gäller insatserna för sjöfartens utveckling och för att finländskt och åländskt tonnage skall erhålla i stort sett samma konkurrensfördelar som de länders rederier har som är utanför det finländska systemet vill man framför allt arbeta för att få in en investeringsreserveringsmöjlighet. Den är fullständigt central. Det är en huvudfråga. Vi har också diskussioner kring avdrag för isavgiftsklasser. Det har vi arbetat på från flera olika håll och också i olika utlåtanden till ministerierna. Det är så att det kan inte vara riktigt att ett fartyg som inte har någon isklass alls och behöver påtaglig isbrytarassistans skall ha exakt samma farledsavgift som det tonnage som är utrustat med superisklass och inte behöver någon hjälp. Det finns en lång rad olika saker där man också från Finnveras sida kunde gå in med olika stödformer som är relevanta inom ramen för EU:s state aid. Det är alltså på flera olika fronter vi tacklar dessa saker och jag upplever, inte minst efter det senaste aftonskolemötet som var häromdagen, att det nu finns en mycket, mycket stark fokusering speciellt kring just sjöfartsfrågan för att vi skall komma framåt i den, så jag har gott hopp. Men jag åberopar fortfarande Arvela-gruppen som håller på och utreder hela företagsbeskattningen och jag känner att man vill ha det här som en del i det paketet och inte som en lösryckt historia och det skulle komma den 23 november, om inte alla tecken slår fel.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag är tacksam för att finansminister Lasse Wiklöf gick och hämtade papperen så att vi fick reda på lite mera vad det handlade om! Men det citat som jag tog ur allmänna motiveringen tycker jag siktar väldigt mycket på bemanningskostnaderna. Men det nämnde finansministern inte någonting om, utan han sade att det var investeringsreserveringsmöjligheterna som var någonting av det viktigaste och isklassificeringen. Det är också viktiga frågor, det är inte fråga om annat, men i skrivningen där man säger att man fortsätter sina ansträngningar tillsammans med arbetsmarknadens parter för att nå långsiktiga lösningar måste i rimlighetens namn ta sikte på bemanningskostnaderna som vi också vet att är ett bekymmer, båda vägar, det är ett jättebekymmer för det åländska samhället om lönerna inom sjöfarten kommer ner till t.ex. estnisk nivå, men det är också ett bekymmer för rederierna att trafikera med helt annorlunda bemanningskostnader.

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman!

Det är riktigt att här finns faktorer i lönehänseende som påverkar konkurrenskraften. Men Ålands landskapsregering är inte den som förhandlar om lönerna, det är en sak mellan arbetsmarknadens parter, såvida inte regelverket i ett eller annat avseende avser att utformas så att åländska sjömän eller finländska sjömän skall stiga åt sidan för andra länders sjömän – men det är inte jag precis den främsta dragaren av.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag kan bara skarva i det sistnämnda att i så fall är Wiklöf i gott sällskap med mig! Men man måste ändå se verkligheten som den är. Det finns ett litet bekymmer här därför att skrivningen i allmänna motiveringarna säger en sak, men den minister som är ansvarig för frågorna i regeringen säger en annan sak och det gör mig lite fundersam.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

När jag lyssnar på debatten här och åsikterna från oppositionen blir jag faktiskt lite bekymrad. Den här landskapsregeringen lägger här fram förslag när det gäller marklösningar för att kunna förverkliga en golfbana i Godby/Ämnäs-området. Säger oppositionen då, att vad bra, nu har vi äntligen kommit så långt att vi tar ett steg att vi kan ha den svåraste pusselbiten på plats? Nej, oppositionen säger att nu har det gått på grund, nu är det bekymmer osv. Det är faktiskt så att den här landskapsregeringen har nu, om lagtinget godkänner det som läggs fram här, lagt grunden för att kunna förverkliga en golfbana på det här området. Sedan gäller det att eventuellt hitta en ny finansieringsmodell, men det ligger i våra händer och inom de möjligheter som vi har faktiskt.

 

Det är samma sak när det gäller det nya stödet för att göra undersökningar. Säger oppositionen att vad bra, nu får vi här en ny möjlighet som kompletterar de övriga stöden som finns för att främja näringslivsutvecklingen på Åland? Det är ju jättebra därför att vi vet att vi har behov att skapa nya företag och få nya bärande idéer i kraft och att det finns ett problem här att de som har idéerna kanske inte alltid har pengarna. Nej, oppositionen försöker i stället kritisera sönder det, hitta formella problem med det hela osv.

 

Fru talman!

Jag tycker det skulle vara viktigt att vi skulle få en debatt här i lagtinget och också ute i det åländska samhället, att vore det inte bättre om vi i stället tillsammans försöker se de positiva möjligheter som man försöker skapa än att i varje sekund mellan opposition och landskapsregering försöka kritisera sönder, försöka hitta fel och skapa osäkerhet. Vi måste nämligen vara medvetna om att den debatt som förs inne i den här salen, den förmedlas ut via radio, via media ut till det åländska samhället och fortplantar sig där. Jag tycker att det skulle vara viktigt att man i stället skulle få en lite positivare debatt och se, att nej, nu jäklar, nu måste vi se till att vi löser det här tillsammans i stället för att man skall ge sig ut i marken och försöka ha några slags torgmöten om vad olika markbitar är värda. De facto ligger det fullt kompetenta värderingar bakom de uppgörelser som landskapsregeringen samt förhandlingar efter bästa förmåga. Är det så att man inte tror att den här landskapsregeringen kan sköta sådana förhandlingar skall man ställa en förtroendefråga. Man skall inte gå ut i skogen i vare sig Grelsby eller Godby och försöka börja med allmänna folkmöten kring avd saker och ting är värda. Det finns alltid olika uppfattningar om de sakerna, så jag tror att lagtinget här håller på att göra sig en väldig otjänst. Jag tycker att lagtinget borde hålla på sin värdighet som den lagstiftande församlingen i det åländska samhället och också det som godkänner eller icke godkänner budgeter.

 

Fru talman!

När det gäller sjöfarten tycker jag att ledamoten Lasse Wiklöf på ett utmärkt sätt har redogjort för vilka saker som är aktuella. Jag vill dock för min del som lantråd understryka vikten vi lägger vid sjöfarten och sjöfartens situation i dag samt det arbete som görs därför att vi har sagt i det s.k. aftonskolearbetet, som innehåller det strategiska arbetet med de övergripande frågorna, att nu är det sjöfarten återigen som gäller. Det kommande årets aftonskola skall fokusera helt och hållet på att försöka få så positiva lösningar som möjligt för sjöfarten så att den skall kunna leva kvar under åländsk/finländsk flagg. Under tiden får den s.k. Roslin-utredningen arbeta på och när det resultatet kommer under våren/försommaren 2006 är det dags att ta den debatten och den diskussionen igen.

 

Naturligtvis är det då lätt för oppositionen att stiga upp och säga, att nu jobbar ni inte med de här viktiga konstitutionella frågorna osv.  Verkligheten är att det jobbas via Roslin-utredningen och vi har också en egen skattegrupp som gör ett förberedande arbete. Men politiskt fokus just nu är att hitta lösningar på sjöfarten som gör att vi har en långsiktighet därför att det också avspeglar sig så ofantligt på det åländska samhället, på investeringsviljan och möjligheten att leva och bo här i det åländska samhället så att det är det värt.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Landskapsregeringens roll här är att ge sådana förslag som kan debatteras här och vi har alla vår rätt att ha synpunkter på det, antingen tycker vi att det är bra eller så tycker vi att det är sämre. Oppositionens roll är inte att i första hand göra det lättare för landskapsregeringen att lägga fram bättre eller mindre bra förslag. Vi har på senare tid, för någon månad sedan, tagit del av flera tilläggsbudgeter, rambudgeter där vi har hittat uppenbara brister i förslagen. När oppositionen har lyft fram dem så har vi tillsammans med hela majoriteten kunnat konstatera att förslagen är dåliga. Vi har de digitala förarkorten, vi har försäljningen av husmodersskolan och nu har vi ett förslag om golfbana där de enda vi kan få ta del av är att vi har konstaterat att landskapsregeringen har misslyckats med finansieringen. Då tycker jag nog inte att det är särdeles underligt om vi från oppositionen tycker, vad gäller markfrågan, att vi ordentligt skall kunna få sätta oss in i den saken och ta del av den rent fysiskt på ort och ställe – med gott minne av tidigare dåligt utförda mark- och fastighetsaffärer av den här landskapsregeringen. Det är ingenting underligt i det alls.

 

Vad gäller näringsstöden är det lika där också. I det tidigare förslaget om hundraprocentiga näringsstöd via Ålands Utvecklings Ab enades hela lagtinget om att ändra på det också, så det är inte bara oppositionen som har varit tveksam till landskapsregeringens tankar och förslag i de här frågorna, men vi återkommer till det på onsdag.

 

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

I föreliggande tilläggsbudget lägger landskapsregeringen fram ett förslag till markbyten som skall möjliggöra förverkligandet av en golfbana. Det är det konkreta förslaget som finns här och som vi ber att lagtinget skall ta ställning till: ja eller nej. Vi beskriver också den problematik som finns kring finansieringen. Jag tycker att det skulle vara välgörande för den åländska politiska debatten om man i stället också från oppositionens sida skulle kunna försöka fundera lite grann och komma med alternativa förslag, att så här ser vi på att man skulle kunna lösa det och kanske vi tillsammans skulle kunna hitta några gemensamma lösningar. Nej, landskapsregeringen har kört på grund! Jag tycker att det skulle vara bra om vi skulle titta oss i spegeln. Jag skall inte frita mig själv från att jag kanske ibland medverkar i debatter som inte är alldeles konstruktiva, men vi måste inse att det åländska samhället är i dag i en allvarlig situation och vi är i ett brytningsläge och det gäller faktiskt för oss politiker att tillsammans försöka hitta lösningar och inte bara försöka slå varandra i skallen och försöka krokben för varandra. - Krokbenen kanske blir större än vad man tror ibland och får större skadeverkningar i det åländska samhället, och det tror jag ålänningarna inte gillar. Jag tror att det varken gillar opposition eller majoritet då.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

När vi pratar om det konkreta golfprojektet så jag själv som medverkande i finansutskottet har i tidigare behandling fått föreskrivet för mig att det fanns en lösning där om vi klarade av markfrågan så att ett privat företag skulle gå in och in och investera i själva golfbanan, det är det som jag har fått reda på som oppositionsledamot och som finansutskottsledamot och det var det som vi såg fram emot. Men nu har detta förts in på andra spår och vi har den uppfattningen att det är landskapsregeringen själv som har infört tankarna på ett konkret bidrag som överstiger de regler och förordningar vi har. Då kan jag inte annat än hävda att landskapsregeringen har fört en sund finansieringstanke som fanns i botten till någonting som inte följer några regler. Och hur vi i oppositionen skall kunna ställas till svars för det är för mig helt obegripligt, så det ansvaret bör nog landskapsregeringen och lantrådet förstås ta på sig.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Som näringsansvarige ledamoten Jörgen Strand redan sade i ett replikskiftet stod inte det grundläggande förslaget helt i paritet med vad EU:s statsstödsregler tillåter. Vi försöker nu hitta sådana vägar som möjliggör det. Precis som också har sagts här från tidigare talare i landskapsregeringen är jag övertygad om att vi gör det. Men det viktiga är nu att vi får markarrangemanget på plats, för det har visat sig att det har alltid varit det som är det svåraste. Tänk efter, ltl Mats Perämaa, hur många år höll inte de landskapsstyrelser och landskapsregeringar på och jobbat med det s.k. Grelsbyprojektet och det föll på en liten bit mark sist och slutligen – en fantastisk golfbana. Nu har jag förstått att ltl Mats Perämaa m.fl. är på väg ut i skogen igen och jag hoppas verkligen inte att den promenaden i skogen skall leda till att hela golfbaneprojektet går åt skogen!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag tycker faktiskt att Roger Nordlund är lite ojust när han säger att oppositionen bara kritiserar och gnäller och det har gått på grund och det ena med det andra. Någonting sådant har inte jag sagt överhuvudtaget. När det gäller debatten om miljöhandlingsprogrammet framförde jag ingen kritik överhuvudtaget; jag hade invändningar, visst hade jag det, men jag kom också med konstruktiva förslag på tre områden som jag tyckte att saknades. De facto fick lantrådet mera stöd för sitt miljöhandlingsprogram från Ålands Framtid än vad han fick från sin egen grupp, så jag tycker att han skall inte dra alla över en kam!

 

Vi är överens om många frågor, också om det att vi blir lite bekymrade – synbarligen båda två – för jag blir bekymrad när den här regeringen skall visa handlingskraft så sprättar det till lite och så visar det sig att man har inte tänkt på momsavdrag, man har inte tänkt på det ena, man har inte tänkt på det andra. När det gäller stödet till golfbanan står man där man står. Det är ingen bra idé med produktutvecklingsstöd till hundra procent, men den frågan tar vi mera i detalj på onsdag. Det jag är orolig för är att dessa markbyten, som är viktiga, också skall gå till på samma sätt: att man sprättar till lite, man har inte riktigt sakkunskap med sig, man har inte tjänstemännen med när man förhandlar och helt plötsligt, om vi använder det uttrycket, så har också det gått på grund! Det gör mig bekymrad, om det är så att det inte är någonting lurt med markbytena så borde lantrådet vara glad över att det finns lagtingsmän som är så engagerade att man vill ge sig ut på ort och ställe och se vad det handlar om inte och inte börja prata om värdighet! Nog är det minst lika stor värdighet att vi engagerar oss att få till stånd en golfbana som att en regeringschef sitter som bisittare till finska tjänstemän – om vi skall uppehålla oss vid värdighet, men det hör inte hit.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Jag förstår att det där sista var en pik till mig, men skall jag tolka det som så att Ålands Framtid inte sätter stort värde vid sjöfågeljakten och att man kanske skulle ha nöjt sig med att skicka dit någon lägre tjänsteman till Bryssel eller hur skall jag tolka ltl Anders Erikssons senaste uttalande? Från landskapsregeringens har vi försökt göra vårt bästa och visa att det faktiskt är en fråga av betydelse för Åland.

 

Fru talman!

Det är så att lagtinget och lagtingets utskott gör precis vad man vill, det är jag den första att hålla med om. Men jag är alldeles övertygad om att när det gäller värderingen av markerna finns det värderingsinstrument och de kommer finansutskottet naturligtvis att ha tillgång till – jag tror att man t.o.m. redan har fått dem – och där hoppas jag att man kan göra en bedömning. Vill man gå ut bland det åländska folket kommer det alltid att finnas olika åsikter om vad som är rätt och vad som är fel. Den här landskapsregeringen har ändå gjort den bedömningen att man måste, precis på samma sätt som med det ursprungliga Grelsbyprojektet – ge lite mera för att folk skall vara bereda att komma till en lösning, komma emot. Vi har följt exakt samma principer som med Grelsbyprojektet också på det sättet har vi lyckats komma fram till en helhetslösning som fungerar. Det jag vill peka på, ltl Anders Eriksson och alla andra, är det – som jag nämnde med Grelsbyprojektet – att det föll på en väldigt, väldigt liten markbit. Nu håller lagtinget på att ta på sig ansvaret att gå ut i skogen igen då och kanske hitta den där lilla markbiten som också det här faller på. À l bonne heure! Lagtinget har sin fulla frihet att göra det, men jag tror inte det är lyckligt när det gäller att skapa möjligheter att förverkliga en golfbana på Åland.

 

Fru talman!

Jag tackar för stödet när det gäller miljöhandlingsprogrammet och jag ser fram emot och hoppas att det stödet skall hålla i sig ända fram till slutet och till ett förverkligande av programmet också.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Vi har väl förmåga att blanda ihop allt i den här debatten, men jag får väl ta på mig min del när det gäller det i så fall. Med parallellen till miljöhandlingsprogrammet ville jag säga, att man inte skall dra allt riktigt rakt av, inte är det bara gnäll och kritik utan nog försöker vi komma med konstruktiva förslag.

 

Jag ställde mig frågan från första början när jag såg min gode vän lantrådet Roger Nordlund komma upp och vara ovanligt känslosam och jag tänkte varför? Jo, det är en rädsla för att golfbaneprojektet skall rinna ut i sanden och den rädslan kan jag förstå. Vi har varit många som har jobbat länge för att få den till stånd, men jag kan försäkra att man behöver inte vara rädd att ”släppa ut lagtingsledamöterna i skogen” för det diskuteras oerhört mycket och jag tror att det är bra om vi kan vara med och lösa upp de dimbankar som finns runt detta. Det har pratats om förhandlingar, men det vore intressant att få reda på: Har det varit några förhandlingar? Har det funnits någon affärsmässighet överhuvudtaget? Det är klart att det är så att ibland vill man uppnå ett visst mål och då går man med på precis vad som helst, men det måste vara lite rim och reson också. Inte behöver lantrådet Roger Nordlund vara så otroligt rädd för att vi sätter oss in i det här, utan det är väl bara bra ju flera som är insatta i det. Men om man försöker skrämmas med att allt rinner ut i sanden bara för att vi sätter oss in i det har man indirekt svarat på mina farhågor att det är någonting som inte stämmer med markbytesavtalet.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

När det gäller markbytesavtalen har det skett i helt korrekta förhandlingar och alla värderingsinstrument och alla papper finns för alla ålänningar att ta till sig, så jag tror att det är viktigt att vi kommer ihåg att vi inte försöker skapa någon osäkerhet eller att man underförstått tror att det är något skumt, för det är det verkligen inte. Alla kan ta del av de papperen och de värderingarna. Sedan är det som jag sade, att för att få till stånd en helhetslösning, måste man göra förhandlingar och de förhandlingarna innebär att de som har gjort markbytena måste få lite mera än vad markerna egentligen har varit värda på den öppna marknaden. Precis samma principer som vi följde med Grelsby har vi följt med Godby/Ämnäs. Naturligtvis kan det skapa en viss avundsjuka ute i det åländska samhället. Landskapsregeringen har tagit sitt beslut och säger att vi är beredda att ta paketet för vi tycker att det är så viktigt att vi får till stånd en golfbana centralt på Åland och att det gynnar den åländska turismen och besöksnäringen. Nu är det upp till lagtinget också att säga om man klarar av det paketet.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Fru talman!

Det är naturligtvis riktigt när lantrådet säger att stöd och bidrag, även till golfbanor, skall stå i paritet med gällande regler. Men nog hade det väl varit bra när man hade kommit så långt att man började underhandla om markbyte om dessa regler redan då hade varit klara för landskapsregeringen. Vad jag förstår hänger de ganska mycket ihop med om projektet skall förverkligas. Eller kan man helt plötsligt dra ner på bidragsprocenten och fortfarande verkställa? Ingenting hade hindrat att man hade haft reglerna klart för sig tidigare och inte behöver man heller skylla på tidigare landskapsregeringar för nu är det lantrådet Nordlund som leder den här regeringen som skall se till att reglerna efterföljs. Vad som har hänt tidigare är spilld mjölk. Jag kan dra upp mycket när det gäller markköp som är spilld mjölk, men det passar inte vid detta tillfälle. Lantrådet säger att vi skall försöka utreda – det kunde ha varit utrett redan i dag.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Möjligheten att skylla på tidigare landskapsregeringar har tyvärr inte jag – det har ltl Sune Mattsson rätt i, för jag har varit medskyldig i ganska många! Jag har också fått en viss erfarenhet och en viss ödmjukhet faktiskt och insett att oberoende av vilka konstellationer som regeringen råkar bestå av för tillfället så är det så att det för det första alltid finns en god vilja att göra det bästa i landskapsregeringen och för det andra är det antagligen så att 99 procent av det som landskapsregeringen gör är rätt, men ibland, på vissa områden kan det vara svårt och det kan bli något misstag. Så har skett tidigare, så har skett i den här landskapsregeringen och jag är fullt övertygad om att det kommer att ske också i framtiden. Men den situation som den här landskapsregeringen har nu och i viss mån också den föregående är den att EU:s statsstödsregler faktiskt håller på att klämma in oss ganska ordentligt i en knut och det är det som vi försöker lägga fram på lagtingets bord och berätta för lagtinget på ett öppet och ärligt sätt. Där är golfbanorna det konkreta exemplet, men jag tror att alla här i lagtinget förstår att konsekvensen är vida mycket större än de just nu omtalade golfbanorna. Det är därför som det faktiskt skulle vara bra om lagtinget också under behandlingen av tilläggsbudgeten och behandlingen i finansutskottet funderar på de vidare konsekvenserna och hjälper oss att vara så starka som möjligt. Jag tror att vi i viss mån faktiskt måste våga ha en egen vilja också och våga visa vad vi vill här på Åland.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Fru talman!

Då kanske vi kan vänta oss innan tilläggsbudgeten är klar att vi får reda på hur det går med stödprocenten, om det är möjligt att driva det vidare. Jag tycker att byta en massa mark och det inte blir någon golfbana är helt emot de principer som jag vill gå med på. Jag vill vara med på det under förutsättning att man kan ge ett stöd att det kan drivas, inte någonting annat, inte att vi står med en bit mark i Godby eller Haddnäs som vi inte kan använda till det vi har tänkt.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Det var bra att ltl Sune Mattsson tog upp den aspekten, för ingen människa behöver vara orolig över landskapet kommer att stå med ett stort markområde om inte golfbanan förverkligas, utan alla avtal är skrivna på det sättet att förutsättningen för att det ingås är att det förverkligas en golfbana; annars förfaller alltihopa.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Ragnar Erlandsson, replik:

Fru talman!

Jag var involverad i de tidigare planerna på golfbana i Grelsby och också i ett annat projekt i Grelsby kungsgård och båda havererade på olika sätt. Jag är egentligen imponerad över att landskapsregeringen har lyckats nå dessa markavtal med berörda markägare. Det är alltid känsligt att ingå markavtal. Det är alltid någon part som känner sig missgynnad. Så är det överallt. Att så här många ändå har kunnat ansluta sig till detta tycker jag är att gratulera landskapsregeringen. Sedan är det en annan sak att en slut lösning på markfrågorna lägger också en press på regeringen att lösa finansieringsfrågorna. Jag är säker på att landskapsregeringen kommer att göra sitt yttersta för att lösa finansieringsfrågan också, att man jobbar lika effektivt som man har jobbat när det gäller markfrågan.

 

När det gäller den andra frågan om näringsstödet i allmänhet är detta en stor fråga för hela landskapet och för hela lagtinget. Det kan verkligen sätta stopp för den regionala utvecklingen på Åland. Här måste vi också ge oss tid att fundera över hur vi skall lösa den problematiken, för det är en ödesfråga för Åland.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Jag kan bara säga att jag instämmer i vad ltl Ragnar Erlandsson sade just.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

 

Ltl Ronald Boman:

Talman!

I denna tilläggsbudget finns ett anslag med namnet ”Utvecklande av Grelsby kungsgård”, vilket är en felaktig rubricering av ärendet Det borde i stället rubriceras ”avvecklande av Grelsby kungsgård”.

 

För mig är kungsgårdar och kronoallmänningar närmast helig mark, mark som vi fått av våra förfäder att förvalta och ge till följande generation. Att schackra bort denna mark är för mig oacceptabelt, därför kommer jag i detaljbehandlingen att föreslå att ärendet förkastas.

 

Hela ärendet präglas av märkliga utspel och informationen till lagtinget har varit bristfällig eller obefintlig. Den information jag har härstammar främst från massmedia. Enligt uppgifter i massmedia skulle Alandia-bolagen i något skede stå för både finansiering och byggande av banan. Och det var ju ett bra sätt att involvera det privata näringslivet i projektet. Men nu har vi fått ta del av ett principbeslut av landskapsregeringen där Ålands skattebetalare skall stå för både mark och byggande, m.a.o. totalfinansiera hela projektet. Alandia-bolagens roll har reducerats till ett markbyte med bolagens direktör, där denne erhåller en stor del av Kungsgårdens produktiva marker i utbyte mot bland annat kalhyggen och impediment i Godby.

 

Elaka rykten vill göra gällande att avsikten hela tiden gällt endast dessa markbyten.  Men det kan väl ändå inte vara sant!

 

I vilket fall som helst motsätter jag mig dylikt schackrande med våra kungsgårdars marker för jag anser att det i framtiden med en skärpt allemansrätt behövs marker där de obesuttna kan ströva fritt och bland annat plocka bär och svamp.

 

Att sedan landskapsregeringen går med på att sänka räntorna på redan utgivna lån till Ålands Golfklubb till minimala 1,5 procent per år är verkar närmast kriminellt. Skall Ålands skattebetalare ställa mark till förfogande och därtill finansiera en golfbana skall naturligtvis driften av densamma konkurrensutsättas? Allt annat är svek mot skattebetalarna.

Talman! Jag ser med tillförsikt fram emot finansutskottets åsikter om detta schackrande med de åländska kungsgårdarnas marker.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Ltl Ronald Boman säger att vi schackrar med landskapets kungsgårdar och dess marker och han sade också att det var helig mark för honom. Jag skall villigt erkänna, fru talman, att inte har det heller varit någon alldeles enkel fråga för mig och jag tror inte heller för mitt parti när det gäller användningen av kungsgårdsmarkerna, men det som ändå underlättar mitt beslut är det faktum att såsom upplägget är nu kommer Grelsby kungsgårds marker, de s.k. produktiva markerna, att användas av en aktiv ung jordbrukare på norra Åland och det tycker jag faktiskt är ett bra användande av kungsgårdsmarkerna och ett sätt som var avsikten ända från början. Man kan alltså säga att egentligen fullföljs syftet med kungsgårdsmarkerna på det här sättet. Sedan blir det annan mark, som ltl Ronald Boman väl känner till, impediment och liknande som kommer att byggas ut och förhoppningsvis bli en av Nordens vackraste golfbanor. Jag tror, ltl Ronald Boman, att skall vi leva och bo på de här öarna och kunna ge våra efterkommande en lika hög och god levnadsstandard som vi själva som har levat och nu lever har kunnat och kan åtnjuta måste vi också faktiskt lite lägga åt sidan de här lite åländska avundsjuketankarna ibland och se vad vi kan göra tillsammans för nyttiga och viktiga investeringar för Åland. Det är väldigt lätt att förstöra och slå sönder, men det är svårt att bygga upp.

 

 

Ltl Ronald Boman, replik:

Fru talman!

Som jag inledningsvis sade anser jag att kungsgårdarnas marker är heliga för mig och detta att byta bort över 100 hektar av en kungsgårds marker på väldigt oklara premisser ser jag som en början till att schackra bort alla våra kungsgårdar, kanske att vi om tio år inte har några kungsgårdar kvar. Vad man gör med kronoallmänningarna har vi redan sett!

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Vi har ett alldeles lysande exempel på hur man kan använda kungsgårdsmarkerna också i Sund i Kastelholm. Jag tror inte att det finns någon ålänning i dag som inte tycker att det är en av de bästa investeringar som har gjorts här i landskapet, trots att jag minns att det var en förödande kritik inför byggandet och förverkligandet av den golfbanan. Det är en fantastisk miljö och ekonomi som det skapar. Det är samma sak som vi vill försöka förverkliga nu här igen och jag hoppas att också Boman skall hjälpa till i den processen så småningom!

 

Ltl Ronald Boman, replik:

Fru talman!

Det tror jag inte! Däremot är Kastelholms marker fortsättningsvis i de åländska skattebetalarnas ägo. Det är det viktiga för mig.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Ragnar Erlandsson, replik:

Fru talman!

Ltl Ronald Boman håller kungsgårdarna heliga och det är vackert det! Men vi måste påminna oss om att förvaltningen av kungsgårdarna som egentliga jordbruksgårdar har inte varit den bästa. Landskapet Åland har tvärtemot varit väldigt dåliga ägare i det avseendet. Kung Gustav Vasa hade tänkt sig gårdarna som mönsterjordbruk på Åland, det skulle bli en förebild för det åländska jordbruket att på kungsgårdarna se hur man skulle bruka mark och sköta det åländska jordbruket. Jag undrar nu hur många jordbrukare som har vänt sig till kungsgårdarna under de senaste 30 åren för att där hämta nya idéer och inspiration för att driva det åländska jordbruket framåt! Nej, Gustav Vasa skulle gråta i sin grav när han ser hur kungsgårdarna ser ut i dag – med undantag av Kastelholms kungsgård. Jag tror att han också i det här fallet kommer att applådera ett markbyte till förmån för just golfen, som på Åland har visat sig vara en framtidssatsning.  Det tycker jag att också ltl Ronald Boman någon gång kunde ge ett erkännande för!

 

Ltl Ronald Boman, replik:

Fru talman!

Det var ett märkligt anförande av centermannen och förra lantrådet Ragnar Erlandsson att tala om att förvaltningen har varit dålig. Det är väl det som de föregående regeringarna skall ta åt sig. Men det kan inte vara skattebetalarnas fel att marken har förvaltats så dålig att vi nu måste ge bort den till någonting helt annat. Jag håller fortsättningsvis med Gustav Vasa och säger att skulle vi ha haft en bra regering så hade Gustav Vasas intentioner fallit in!

 

Ltl Ragnar Erlandsson, replik:

Fru talman!

Jag tror också att ltl Ronald Boman är glad över att inte landskapet har behövt satsa så mycket på kungsgårdarna för att hålla dem i skick. Vi vet att ltl Ronald Boman brukar jaga de offentliga kostnader och det skulle ha blivit oerhört dyrt för landskapet att försöka tävla med driftiga jordbrukare om att hålla gårdarna i skick. Jag tar för övrigt på mig det ansvar som åligger mig som tidigare lantråd och talman, men jag prioriterade andra saker i samhället då.

 

Ltl Ronald Boman, replik:

Fru talman!

Min slutreplik måste ju bli att jag tycker att före detta lantrådet Ragnar Erlandsson nedvärderar de arrendetagare som finns och har funnits på våra kungsgårdar.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

(Kl. 14.28). Lagtingets plenum avbryts här. Vi samlas igen för plenum kl. 14.50.

 

                                            --------------------------------------

 

(Kl.14.50).

TALMANNEN: Plenum fortsätter.

 

Ltl Torbjörn Eliasson:

Fru talman!

Tilläggsbudgeten innehåller inga obehagliga överraskningar, tvärtom innehåller den rätt mycket positivt, den är fördelaktig rent ekonomiskt och vi stöder den naturligtvis. Vår gruppordförande ltl Gun Carlson har redogjort för centerns inställning och jag vill bara ytterligare trycka på några punkter.

 

När det gäller näringsstödet för utredningar av affärsidéer och projekt kan man konstatera att när vi diskuterade det senast i våras i finansutskottet så var det oklart hur reglerna exakt skulle se ut. Nu har de tagit en fast form och de finns beskriva här på ett klart och tydligt sätt och då borde det gå bra att godkänna dem.

 

Så skulle jag vilja säga några ord om golf. Jag tycker att landskapsregeringarna har gjort ett jättestort arbete här. Först när man 1998 startade upp det är många timmar som har lagts ner på att få till markområden och det är alltså flera regeringar som har arbetat på det här, men alla de regeringarna har vetat att det har funnits ett i princip, skulle jag säga, hundraprocentigt stöd bakom deras ryggar när det gäller att förverkliga golf. Och då gäller det inte att förverkliga golf för Ålands Golfklubb utan det handlar om att förverkliga golf för turismen eftersom vi vet att där har funnits och finns en stor efterfrågan på mera golftider.

 

Därför tycker jag att det är viktigt att man låter detta vandra vidare nu. Jag har faktiskt varit med ända sedan mitten av sjuttiotalet och jag vet hur svårt det är att kunna pussla ihop mark för en golfbana. På den tiden före Kastelholmsbanan kom till fanns jag med i Ålands Golfklubbs styrelse och det var ett jättesvårt arbete att komma över markområdet. Till slut lyckades det, det tog ungefär åtta år från projektidé till förverkligande. Nu har det redan gått åtta år från idé och vi har fortfarande inte ens klart beslutat i lagtinget om marken, men landskapsregeringen har gjort sitt, de presenterar det här förslaget. För den som eventuellt inte har varit ut och gått i det kan jag berätta att jag har gått mycket i markerna, jag bor i Haraldsby och jag fotograferat mycket i dessa områden, jag känner till dem och de är helt utomordentligt väl anpassade för en golfbana, vi kommer att få en mycket fin golfbana i Godby. Vi skulle ha fått en fin golfbana i Grelsby också, men där lyckades man inte. Det var golfen.

 

Till slut skulle jag vilja säga att det gläder mig mycket att man nu i tilläggsbudgeten kan presentera en överenskommelse när det gäller Glamilders, man har fått en förlikning och i och med tilläggsbudgeten kommer det att vara klart. Det känns bra och jag hoppas att alla parter är nöjda med det.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm:

Talman!

Jag har två saker som jag vill ta upp med anledning av tilläggsbudgeten. Den första är egentligen där föregående talare slutade, dvs. Glamilders, den mycket omdiskuterade lägenheten i Långbergsöda i Saltvik. Den som har följt med ärendet vet att det har varit väldigt mycket runt den här frågan. Ägaren till fastigheten har velat bygga ut och det har inte visat sig möjligt eftersom man har ansett att det här har varit ett fornminnesområde där olika fakta gått mot varandra. Man har ansett från ägarnas sida att landskapet har tolkat det för strängt och landskapet har, som de menar, värnat om fornminnen. Det här har hållit på i flera år. Jag tror inte att någon utbyggnad har skett vid nämnda fastighet, men däremot har man gjort vissa provgrävningar. Det har säkert varit ganska jobbigt för dem som äger lägenheten; tills lagtinget har sagt amen till försäljningen äger de fortfarande lägenheten. Man kan själv tänka sig hur det skulle vara att ha någon som gräver ute på gården, man har små barn och alltihopa. Det har säkert inte varit så himla roligt.

 

Det här är en lösning som jag hoppas att båda parter kan leva med. Museibyrån med äran i behåll och lägenhetsägaren får en möjlighet att fortsätta sitt liv och leverne på ett annat ställe men hoppelunda i byn. Men detta har de facto kostat landskapet hittills; det fanns tidigare en summa på 45.000 euro som utgrävningarna skulle kosta. Vi vet att skulle man ha fortsatt från den lilla plätten som man nu har grävt ut på hela området så hade det säkert kostat 100.000 euro, så det här är kanske en mer ekonomisk lösning också för landskapet om man räknar det enbart i euro och cent.

 

Det som jag tycker skulle vara viktigt är att man i fortsättningen när man kommer till sådana här beslut hanterar det på ett vettigt sätt. Det här tycker inte jag att har varit vettigt hanterat. Dels har man stridit om lagvrängningen, jurister har sett olika knoppigheter i detta och man har inte varit överens. Det har inte varit svart och vitt på någon sida. Men viktigt för fortsättningen skulle vara att man hanterar forntiden på ett annat sätt och mera tar fasta på framtiden. Den här byn är mycket på tillbakagång därför att det finns så många sådana här områden. Jag hoppas att finansutskottet poängterar att det är viktigt att man markerar ut de olika områdena och sedan får byn fortsätta att leva. Hela byn kan inte bara bli ett fornminnesområde. Jag tror att de som lever och bor där i dag känner en väldig osäkerhet vad gäller odlingar, planteringar, husbyggande etc.

 

Vi får hoppas att det här är ett lyckligt slut för ägarna, det är nog främst dem jag värnar om. Jag hoppas att de kan leva med beslutet. Möjligheten att göra så här diskuterade vi redan i förra regeringen, men det blev inte så då; då var man rädd för att det skulle bli prejudicerande och nu kan man förstås, som man alltid annars brukar göra, skylla på att det här var liberalernas ansvarsområde och de gjorde ingenting då och kom inte och säg någonting nu, Perämaa, om att det här är dåligt för att man kunde ha gjort något annat själv förut! Men så är inte fallet därför att regeringen består fortfarande till två tredjedelar av samma regering som den tidigare, så hade man velat det hade man kunnat göra det redan förut, men si då vågade man inte riktigt! Men det är bra att det är gjort nu i alla fall. Jag hoppas att det här skall bli bra.

 

Sedan är det annan fråga och det gäller golfbanorna. Ansvariga ledamoten Jörgen Strand sade att nu försöker liberalerna minsann göra politik av det här. Jaa, det är väl det vi alla håller på med, det är liksom det vi har betalat för, ledamoten Strand! Jag hoppas inte att man håller på med något tjänstemannautövande när man skall vara politiker, det är liksom inte det vi riktigt har betalt för! Inte tror jag heller att det är liberalernas fel att det gick i stöpet förra gången. Vi vet att det rörde sig om en enskild markägare som varken ledamoten Strand eller liberalerna rådde på. Nu har man ett annat förslag som man har förhandlat till sig och man säger att det här nu är det bästa möjliga, men det fattas en viktig del: man har inte finansieringen riktigt klar för sig ännu. Det är nog en väldigt viktig del, ledamot Strand och också ledamot Wiklöf! Hur skall man göra detta? Det har vi fortfarande inte fått något svar på, men det är viktigt att vi konfirmerar markbytena och köpen. Men vad har vi för förutsättningar att veta? Jo, vi säger ja till det, men att det sedan faktiskt blir verkställt såsom intentionerna är, det har vi inga garantier för. Och det kan ingen ge heller här i dag under debatten. Jag tycker nog att det här känns som att ge en fullmakt in blanco och med den av regeringen förda politiken hittills vet jag inte riktigt om man kan ge en fullmakt in blanco, kanske enskilda majoritetsledamöter, men jag tror inte att det är många andra.

 

Nu är man fokuserad på Ämnäsbanan. Vi vet att det finns en bana där marken ägs av privatpersoner, de är välvilligt inställda, där kommunen har gått in för att finansiera en femtedel, 1 miljon euro, vi vet att banan redan är ritad, vi vet att den har en väldigt speciell design och vi vet att det finns en miljökonsekvensbedömning. Den nämns inte alls nu och det är alltså Föglöbanan. Där är allting färdigt. Ändå håller man från regeringens sida på och stirrar sig blind på Ämnäsbanan. Jag tycker att det här är fel. För ett år sedan i september 2004 lämnades det in en anhållan om Föglöbanan, man har fortfarande inte fått svar därifrån! Det här är privata initiativ med kommunen som en god garant, men ändå fokuserar man sig på Ämnäsbanan. Finns det någon annan aspekt i detta som inte jag känner till eller vet om, är det för att golfklubben är med och är mer intresserad av Ämnäs eller vad beror det på? Den obundna gruppen var ut till Föglö och fick ta del av projektet, det var en väldigt spännande bana, jag spelar inte själv golf, men även om man inte gör det så blir man väldigt förtjust i området som golfbanan är planerad på. Vi vet också att marknadsundersökningar visar att golf, inte är på tillbakagång, men den har plattat ut själva intresset för golf som steg väldigt brant upp och nu har den hittat en platå på vilken man håller sig. Vad är det då man önskar i stället om det är så att man skall vidga sina vyer när man far ut och spelar golf? Jo, det är en speciell bana. Det skulle verkligen bli det i Föglö. Jag tror att Ämnäsbanan inte är den som har en speciell design i alla fall. Men jag skulle önska att man från regeringens sida skulle säga, speciellt från de två som är ansvariga, både från finans och näring, varför har man inte gått vidare med banan i Föglö eftersom den redan är så pass färdig, vilket inte Ämnäsbanan är? Om man vill tala om att någon är i röret så är absolut golfbanan i Föglö längst fram i röret!

 

Om man tänker att man har diskuterat och kommer att fortsättningsvis på onsdag diskutera ett miljöhandlingsprogram där man åtminstone från skärgårdens sida är väldigt rädd för att man tar och raderar ut skärgården, man ser åtminstone en hotbild från skärgårdens sida som inte är mera fel än någon annans bild av hur skärgården kommer att ha det i framtiden, då tycker jag att det skulle vara en bra signal från regeringens sida att säga, att jo, det här är bra, vi tror på en golfbana i Föglö som ett alternativ i så fall till att dra in eller två fiskodlingar eller vad det blir fråga om för Föglös del för att uppnå procenten. Jag tycker att det hade varit rent ut sagt fiffigt av er om ni hade kommit med det på samma gång å ena sidan, men å andra sidan har vi här lösningen, vi har den här möjligheten, den har man inte presenterat. Men jag hoppas att man skall kunna få en vägledning från regeringens sida vad gäller just det här projektet, som jag tror att är en bra satsning för skärgården. Det finns säkert mycket hotbilder runt det här med transporter och färjor, men det hade föglöborna redan en lösning på. Jag hoppas verkligen att regeringen skulle ta sig tid att åka ut och titta på den; jag har förstått att man har blivit inviterad men betackat sig för att göra det. Jag tycker att man skulle göra det – det finns någonting utanför de här rondellerna också, det finns landet och skärgården, åk ut och titta på det, bekanta er med de olika projekten!

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

Jag undrar om ltl Gun-Mari Lindholm har läst tilläggsbudgeten ordentligt. Det står nämligen där att beträffande skärgårdsbanorna är det samma problematik med statsstödsreglerna som med Godby/Ämnäs. Vi är mycket väl insatta i Föglöbanan och jag har ingen divergerande åsikt mot Lindholm om vad den skulle betyda för Föglö, men i den ansökan som ligger vill man ha 80 procents landskapsstöd och notifieringen möjliggör 23 procent. Det är problemet. Jag skulle ha full respekt för ltl Gun-Mari Lindholm om hon som alternativ till de saker som vi undersöker kunde säga hur vi kommer förbi statsstödsreglerna så att vi inte går emot kommissionen om snedvridning av konkurrensen. Ltl Gun-Mari Lindholms kollega Danne Sundman tog upp den frågan och ville att man inte skulle snedvrida konkurrensen, men är det det som ltl Gun-Mari Lindholm vill i det här fallet att vi skall försöka hitta denna 80 procents finansiering och snedvrida konkurrensen med den befintliga privata aktören. Man borde hålla någon sorts linje i de här frågorna och inte bara hoppa på det populistiska tåget hela tiden.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Fru talman!

För det första vill jag rätta vicelantrådet Jörgen Strand. Det är nämligen så att en femtedel är redan finansierad av kommunen. Det är nu hemskt bekvämt att luta sig tillbaka och och säga: men kom på någon grej du då som gör att man kan finansiera detta! Det har man inte alls tagit upp i fråga om Ämnäsbanan. Vicelantrådet Jörgen Strand har däremot t.o.m. gått ut i tidningarna, man har hållit presskaffe och allt möjligt och sagt att det här löser vi, det här är Ämnäsbanan; då var inte Föglö- och Lappobanorna inte ens påtänkta. Nu när man ser att det finns problem kan man ta fram., att problemen förstås gäller alla! Jag sitter inte i något verkställande organ, men det gör Strand. Det är Strand som har betalt för att tillsammans med sin ledande tjänsteman få fram dessa siffror som gör att det är möjligt att verkställa. Jag kan ha mina politiska visioner som jag mycket tydligt har sagt. Jag tycker att det skulle vara bra med en golfbana i Föglö som alternativ till den miljödebatt som vi har haft här. Jag tycker inte att det är särskilt populistiskt utan det är realistiskt. Vad gäller regelverket är det sådant som tjänstemännen tillsammans med Strand får jobba med och när man kommer med det till lagtinget skall jag vara den första att understöda det. Men man har inte överhuvudtaget diskuterat banan i Föglö, för man har varit fokuserad på Ämnäsbanan.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

Vi nämner båda skärgårdsbanorna och Ämnäs/Godbybanan i budgeten, så det är fel. När det gäller 20 procent från Föglö kommun, så, jovisst, det har man sagt, men det blir ännu värre för det är ingen skillnad på om det är kommunala skattemedel eller landskapsskattemedel. 20 procent plus 80 procent är 100 procent och det tillåter inte statsstödsreglerna, utan de tillåter 23 procent, så det är säkert någon till som borde titta på det här. Vi tycker inte om att dra in tjänstemännen, men de har rett ut frågan åt oss och sagt att det är EU:s notifiering som gäller. Vi har lyssnat på tjänstemännen mycket tydligt i denna fråga. Det är därför vi måste hitta andra politiska lösningar och det jobbar vi på hela tiden för att komma vidare i dessa för Åland viktiga frågor.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Först till frågan om svårigheten att få mark. Vi vet av erfarenhet att det svåraste när det gäller att starta ett golfprojekt är att kunna få till marken. Historiskt vet vi att så fort man har fått marken klar ordnar sig finansieringen. Så har det gjorts i Kastelholm och så har det också fungerat i Eckerö. I Eckerö hade man också projekt på gång innan den privata företagaren tog hand om det. Därför är det viktigt att när man har pusslat ihop, att smida medan järnet är varmt och se till att man har marken. Jag är övertygad om att finansieringen kommer att lösas eftersom det finns en stor efterfrågan. När det gäller nuvarande Godby som först var Grelsby har det faktiskt varit på gång ända sedan 1998, så det ligger nog också i röret! Det har fått ett klart godkännande från ett i princip enigt lagting.

 

När det gäller utvecklingen av golf ser man ibland artiklar i tidningarna där man skriver att det är på väg neråt, det plattar ut osv. Så här är det: tittar vi i vårt grannland Sverige har den kraftiga tillväxttrenden mattats av, där finns det ungefär 600.000-650.000 golfare och det växer inte så snabbt, så där har man fått problem inom vissa golfbanor som är medlemsägda. Det är någonting helt annat som vi pratar om på Åland, alla de tre alternativ som vi diskuterar gäller att skapa golf för turister och gästspelare och där finns efterfrågan lika stark i år som den har varit tidigare.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Det är säkert riktigt när det gäller den tidigare golfbanan i ungefär samma område, Grelsby från 1998, att det inte blev någonting. Den här har man undertecknat 2005, så den kom de facto senare än golfbanan i Föglö som lämnades in redan i september 2004. Där finns heller ingen ritning, det finns ingen miljökonsekvensbedömning på Ämnäsområdet, vilket det finns i Föglö, så enligt mitt sätt att se borde det som var först ut på banan ha första prioritet! Men så gör man inte och jag undrar varför man inte gör det, varför man halar och drar och sölar med Föglöprojektet. Det har jag inte fått någon förklaring till. Man säger, att, jo, men nu har vi inte finansieringen klar, men, hoppsan, det hade man liksom med Ämnäs och ändå lät man det projektet gå före! Sedan visade det sig att finansieringsmöjligheten, som man trodde att fanns och som man nu säger att man hade fått fel uppgifter från tjänstemännens sida, inte håller, men det var fortfarande inte tänkt för någon Föglöbana fastän det hade kommit in före – och det är det jag inte kan få in i mitt huvud varför man gör på det sättet!

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Jo, först var det Grelsby och sedan blev det Godby, men jag anser i varje fall att behovet uppstod i slutet av nittiotalet; då började företagen som säljer golfupplevelser ropa efter att vi måste få mera golfhål att sälja! Det var därför man startade upp projektet i Grelsby, som sedan blev Godby, så efterfrågan och behovet vet vi att finns här. Jag vill inte starta upp någon polemik där man sätter fasta Åland mot skärgården. Jag tror på golfprodukten, jag tror att vi skall ha flera banor, jag tror att vi på Åland inom en tioårsperiod säkert skall ha fem golfbanor för att kunna erbjuda en fin produkt för golfturisterna, som faktiskt är våra bästa turister som ger våra 200 euro per dygn. Så mycket vet jag att om vi får till stånd en golfbana här på fasta Åland så finns det goda förutsättningar att få ekonomi i den och att ge mycket till de företag som säljer till turister. Landskapsregeringen kommer säkert också att jobba vidare även med skärgårdsalternativen. Vi har Lappo och vi har Grelsby; jag tycker att de skall ha sin tid och att man skall titta på dem noggrant och utvärdera dem.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Jag omfattar fullständigt det resonemang om skärgårdsbanorna som ltl Gun-Mari Lindholm för fram och personligen har jag nästan ledsnat på att föra fram de här sakerna hela tiden när man har sett att det har blivit på det viset att det är det senaste Godbyprojektet som är normen för det, allting för den här regeringen kretsar kring det projektet och det skall få finansering först och om och när det får avgör huruvida skärgårdsbanorna sedan eventuellt skall komma i tur. Det är uppenbart för oss alla att för den här landskapsregeringen är tågordningen denna. Ännu en liten detalj om finansieringen; när det pratas mycket om problemet med statsstödsreglerna och huruvida man ute ute i regionerna kan finansiera sådana här projekt överhuvudtaget, så vill jag föra fram att det speciella är det att bara för en vecka sedan när vi debatterade miljöhandlingsprogrammet utlovade landskapsregeringen i princip väldigt stora stöd till alla möjliga tänkbara projekt i skärgården som skulle motverka arbetsplatsförlusterna om man tar bort fiskodlingarna. En vecka senare kan vi bara läsa här att statsstödsreglerna ger problem – det är uppenbarligen svårt att finansiera skärgårdsprojekt överhuvudtaget!

 

 

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Fru talman!

Jag har inte några kommentarer. Vi är rysligt överens och det är bra för regeringen att det finns en oppositionen i den här frågan. Det brukar alltid vara så att det tar ett tag, men sedan kommer den här frågan i alla fall till beredning! Jag tror att det är bra att det finns en liten blåslampa, oavsett hur oppositionen eller majoriteten ser ut, så är det alltid bra!  Det sitter ingen ledamot från centern inne i salen som representerar regeringen, men jag kan bara konstatera att det hjälper inte så mycket med att man har fina flashiga slogan som man ändrar, för det är trots allt så att nu står centern för slogan: ”centern till centrum”!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Mats Perämaa:

Fru talman!

Jag får nästan be om ursäkt för att jag hade ett så oppositionellt anförande inledningsvis att lantrådet såg sig nödgad att gå upp och på ett så känsloladdat sätt anföra emot det. Det är intressant att lantrådet i dag beskyller oppositionen för att driva oppositionspolitik, göra det obekvämt för regeringen att föra fram sin politik. Bara inom några veckor har vi kunnat konstatera att det pågår förvaltningsreformer här i huset där eventuellt obekväma tjänstemän skall tvingas flytta på sig, avgå kanske, för att det skall vara lättare för landskapsregeringen att föra fram sin politik. Vi har erfarit att centerministrarna har lovat, som jag ser det, kanske hotat, så ser kanske andra det, att avgå om inte lagtinget antar miljöhandlingsprogrammet ograverat. Man hotar sina egna t.o.m., man ser tjänstemännen som besvärliga, man ser oppositionen som besvärlig som inte s.a.s. kan foga sig i den excellenta politik som landskapsregeringen anser sig föra. Men, bästa landskapsregeringen, visst skulle det väl bli ganska trist om det enbart skulle finnas ja-sägare här i huset! Det måste väl vara så att någon konstruktivitet och några goda synpunkter måste det finnas hos någon annan än hos er!

 

Jag frågade förut i mitt första anförande om dansskolan och den utökade hyreskostnaden. Jag hoppas ännu att jag kunde få ett svar på den frågan. Finansminister Wiklöf nickar åt mig, så jag förutsätter att jag får ett svar!

 

I fråga om Glamilders är också vi glada och nöjda att man kommer till ett avslut i den frågan, såsom ltl Gun-Mari Lindholm för de obundnas del redan anförde. Men vad gäller lösningar för framtiden ber jag er alla komma ihåg att vi har lagt en lagmotion om fornminnesregister som nu skall behandlas i kulturutskottet under ledning av ltl Danne Sundman och den lagmotionen och innebörden i den är just lösningen på dessa problem. Vi hoppas att vi inte flera gånger som ett resultat av fleråriga processer skall behöva behandla de här problemen ytterligare. Ett antagande av lagmotionen blir alltså lösningen på problemen.

 

Lite grann om golfbanorna ännu. Om landskapsregeringen säger i tilläggsbudgeten att statsstötsreglerna ställer till med problem för finansieringen av Ämnäsbanan så är det säkert på det viset, det är uppenbart för oss att det finns problem där. Men Föglöbanan, som här har nämnts, har ett annorlunda upplägg så jag är inte säker på att jag rakt av vill godta tanken att det också bryter mot statsstötsreglerna. Där finns en tanke i varje fall, såsom det har förespeglats oss, att kommunen efter att ha byggt banan skall bjuda ut driften av banan och då har vi ett konkurrenselement just i den här processen. Jag är säker på att näringsansvarige ledamoten Strand kommer att säga att det som man betalar för driften skall vara på en sådan nivå att det anses motsvara kapitalinsatsen. Så är det säkert, men om man bjuder ut en anläggning för drift och man får flera anbud, så nog måste det vara så att just det är den marknadsmässig hyran som man får in. Man har i varje fall prövat då. När det gäller Ålands golfklubb och Ämnäsprojektet finns inte konkurrenselementet eftersom man inte hade avsett att bjuda ut det, så det är inte riktigt samma sak där. Jag hoppas att man vad gäller skärgårdsbanorna mera ivrigt kunde driva deras finansieringslösningar parallellt med det föreliggande projektet i Ämnäs. Det är bra att vi får diskutera den uppstådda situationen och det är bra att vi alla är informerade om den, men för att vi skall kunna driva regionalpolitik måste vi hitta lösningar på detta också, annars blir det väldigt svårt för de minsta kommunerna att göra större satsningar och finansiera dem.

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

Det har förekommit ett par frågor om dansskolan dels av ltl Mats Perämaa och av någon annan. Trots att det inte är min avdelning var jag synnerligen inblandad i och med att jag var styrelseordförande i Ålands Industrihus när det byggdes, så därför ber jag att få svara på den frågan. Det är nämligen så att Ålands Industrihus år 2003 inredde ett utrymme för dansskolan och överenskom om en hyra. Det visade sig innan renoveringen var klar att den blev dyrare än beräknat och nu under ett par års tid har man haft lite olika åsikter om hyresavtalet skall gälla enligt den ursprungliga överenskommelsen eller om det skall gälla enligt de verkliga kostnaderna. Regeringen har kommit överens om att vi går in för att betala hyra enligt de slutliga kostnader. Så är svaret, om ltl Mats Perämaa är nöjd med det?

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Svaret är klart och entydigt, men innebär det här i förlängningen att också andra projekt som Ålands Industrihus finansierar s.a.s. kunde bli subventionerade den här vägen genom att lagtinget årligen fattar beslut om att ta extra kostnader på sig? Jag har förstått att tanken är i varje att hyresintäkterna alltid skall täcka de kostnader som Ålands Industrihus har i samband med sådana här projekt, men det här kanske ger en öppning för hyressubventioner framdeles!

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

Dansskolan är vår egen verksamhet och Ålands Industrihus ägs till 90 procent av landskapet. Vi anser från landskapsregeringen att det är av allra största vikt att dessa hundra flickor som dansar också skall få lokaler att vara i, så därför har vi gått med. Alternativet hade varit att säga upp avtalet och då hade dessa hundra flickor inte haft någonstans att dans. Vi vet hur mycket vi satsar på pojkidrotten och här vill vi visa och markera att vi också vill satsa på flickidrotten, vilket vi tycker är synnerligen viktigt. Med det här vill vi visa att vi fortsätter med hyresavtalet och bereda flickorna möjlighet att fortsätta att dansa.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Det har vi naturligtvis uppfattat här och ingen har emotsagt det heller att vi inte skulle bedriva dansskoleverksamhet. Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson engagemang i de här frågorna känner vi till och engagemanget fortsätter! Det är bra! Den principiella dimensionen här är att skall Ålands Industrihus bygga fastigheter där hyran subventioneras fortsättningsvis av lagtinget? Om man har bestämt det i det här fallet så kan det ju leda till att vi kommer till motsvarande fall längre fram och det är intressant speciellt när man tänker på regionalpolitik om man kan nå motsvarande lösningar framdeles också, och det ligger uppenbarligen i den här landskapsregeringens linje att så skall göras.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

Det är precis som ltl Mats Perämaa sade att det är ett upplägg där kommunen har tänkt påta sig ansvaret att bygga Föglöbanan. Frågeställningen är om man bjuder ut den. Så har det inte sagts i de handlingar som vi har fått ta del av utan där har det funnits ett färdigt bolag, så det finns en liten skillnad i detta. Frågeställningen är sedan precis den som ltl Mats Perämaa tog upp:  Skall hyran vara i förhållande till investeringskostnaden? Den måste vi titta vidare på. Det är inte helt klart sagt i de utredningar som våra tjänstemän har gjort. Den frågan måste vi titta ytterligare på. Det är fel att säga att inte Ämnäs/Godby skulle ha varit utbjudet. Det var också utbjudet en gång och det fanns en intressent att driva det: golfklubben. Men där kommer frågan i en annan dager, det var utbjudet på vissa premisser och vi hade justerat bidragsdelen från 23 till 30 procent och därmed kan man inte gå vidare med den frågeställningen. Det kan dock finnas möjligheter att landskapet själv eller kommunen bygger och bjuder ut det under konkurrens, men sedan är frågeställningen, och det har vi inte fått klart utrett, att hur betraktar man hyran i så fall?

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Som jag tolkar den diskussion vi har haft är det säkert så att själva driften måste bjudas ut och konkurrensutsättas för att man skall kunna fatta ett beslut om finansieringen enligt det regelverk som beskrivs här. Detta ser jag inte som något stort problem utan golfbanan finns då just där i skärgården som jag gärna ser att golfbanan skall finnas och vem som sedan driver den, bara den drivs på ett bra sätt, är ändå av sekundär betydelse. Det är helt riktigt att Ämnäsprojektet bjöds ut, man ställde frågan vem som vill driva det, men det var i ett skede när det gällde finansieringen av själva banan rent fysiskt också, så det ledde till det s.k. intentionsbeslutet där man ställde krav på finansiering och bidrag av en viss nivå. Det är lite andra aspekter av samma sak, men vi måste ändå komma ihåg att det inte torde vara helt uteslutet att man skall kunna finansiera skärgårdsbanorna också utan att bryta mot statsstödsreglerna.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

Det är det jag säger att det kanske finns möjligheter, vi måste få titta ytterligare, men man måste också se det i ett större perspektiv: skall landskapet med sin budget betala alla projekt till hundra procent, oberoende om det är på landsbygden eller i skärgården? Det är ohållbart i längden att driva en sådan politik. Men om EU målar in oss i det hörnet, vilket jag egentligen inte tror att är sant, så måste vi få titta på de här frågorna ytterligare. Det är inte svart eller vitt på alla områden, vi har fått utlåtanden från handels- och industriministeriet, vi har varit i kontakt med kommissionen, vi har haft tre jurister som har tittat på det och det finns saker som inte är helt entydiga annat än att vi inte kan gå in rakt av med mer än vad notifieringen tillåter. Där är man helt klar, men sedan finns det frågeställningar och det är det vi säger i tilläggsbudgeten att vi måste titta ytterligare på.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Det är viktigt att vi inte blir skrämda av den information som nu uppdagas utan att vi ändå, ifall att det blir en situation där vi inte är riktigt säkra på vad det gäller, vågar fatta finansieringsbeslut, för vi har alltid varit väldigt duktiga på att tolka EU-reglerna till vår nackdel och försatt oss i den situationen att vi kanske står i en sämre position än många andra EU-länder som vi åtminstone uppfattar att tolkar och använder sig av EU-reglementet på ett för dem mera fördelaktigt sätt. Jag vill bara för vår del ge budskapet till landskapsregeringen att gör ert yttersta för hitta finansieringslösningar för projekten så att vi inte står i den situationen att det omöjliggör satsningar i framtiden.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Brage Eklund:

Fru talman!

Mycket av debatten om tilläggsbudgeten har cirkulerat runt det tilltänkta golfbanebygget och jag tänkte lite uppehålla mig kring samma sak. Min kollega Anders Eriksson hade ett inlägg som också berörde samma sak, men jag vill ytterligare lite komplettera.

 

Som de flesta känner till har jag omfattat näringsutskottets betänkande om turismstrategin, där vi i ett enhälligt näringsutskott såg på Åland som en golfdestination. Jag tycker att det är viktigt att man kommer ihåg i debatten att man ser Åland som en destination och inte att man ser det som en konkurrens mellan banorna. Min vision – om jag skall tala om visioner – är att man skulle se Åland och sälja Åland som ett enda golfpaket. Det är enda sättet för att få lönsamhet och kunna konkurrera. Börjar banorna på Åland konkurrera med varandra och vi går ut och slår ner priset för varandra så har vi slagit undan benen för allihop. Jag hoppas alltså att tanken på golfbaneutbyggnader bygger på att man har Åland som en golfdestination och att vi skall göra den bra. Jag är själv golfspelare, så därför ser jag detta som en bra turistisk möjlighet att vidareutveckla.

 

Det jag har hakat upp mig på, som också har varit debatterat i både press och i andra sammanhang, är finansieringsmodellen, där man går in för ett förslag till finansieringsmodell som egentligen föll till intet och där man går ut och ger en hundraprocentig finansiering i konkurrensförhållande gentemot banan i Eckerö och som helt snedvrider konkurrensen. Jag tycker inte att det är bra när samhället lägger upp riktlinjerna och försöker slå ut privata näringsidkare som försöker starta upp. Jag är lite förvånad över att landskapsregeringen har tagit ett sådant alternativ till finansieringsmodell. Jag är också förvånad över att det är så lite från näringslivet och att de som berörs av turismen inte har ställt upp och satsat riskvilligt kapital på att bygga en bana. Tar jag Eckerö som modell igen så har nästan alla turistföretagare plus privata personer gått in och satsat riskkapital. Jag är av den tron att det inte är bra om man tror att samhället skall finansiera allt till hundra procent, man måste kunna visa att man tror på en sak och det gör man genom att satsa riskkapital.

 

När det gäller finansieringsmodellen som gick i krasch och hur man skall kunna fortsätta med den för att kunna verkställa så har jag inte någon direkt lösning, men säkert undersöker landskapsregeringen fortsatta modeller och jag ser att man eventuellt skulle kunna ha driftsbolaget som ett aktiebolag, där man får någonting för att man satsar. I Eckerö där man satsade på en golfaktie brukar jag säga att man får ingen direkt utdelning i pengar men man får en spelrätt som säger att du har gratis spel. Det är någonting som kan stimulera till nya medlemmar och till riskkapital. Säkert har landskapsregeringen undersökt det, men om man inte har gjort det tycker jag att man kan spinna vidare på det. Jag har en direkt fråga: Har det överhuvudtaget undersökts om det finns sådana som är villiga att satsa riskkapital i golfbaneprojektet eller är det bara från början sagt att landskapet skall gå in och satsa pengar till hundra procent? Jag förväntar mig ett svar.

 

När det gäller markfrågorna tyckte jag att lantrådet tog i lite när han han ville nedvärdera oppositionen för att vi ville studera markförhållandet eller vad vi får för pengarna i förhållande till vad vi ger. Jag tycker inte att man behöver köra projektet i sank bara för att man sätter sig in mera i frågan; det handlar om att satsa ganska stora pengar och det kan vara bra för lagtingets ledamöter att se vad man får: vad 107 hektar innebär. Att näringsutskottet gör en studie där tar jag som självskrivet. Man behöver inte vara negativ till projektet bara för att man på plats studerar vad det handlar om.

 

När det gäller skärgårdsbanorna har jag tidigare sagt att jag är av den åsikten att man bör ha enhetliga principer för finansieringen av alla banor. Först till kvarn får först mala! Jag tycker att det är fel att man förfördelar eller försöker vrida satsningar till ett visst håll. Samma kriterier gäller i skärgården att där måste man också visa att man är beredd att satsa riskkapital. Jag tycker inte att man skall gå i sådana tankar att man skall få hundra procentiga stöd. Det är ingen bra politik i längden, absolut inte.

När det gäller det allmänna bidraget kommer det upp i samband med spörsmålet, så det ids jag inte gå in på här.

 

Kungsgårdarna har också debatterats. Jag skall inte säga att jag inte är historiskt intresserad, men jag försöker åtminstone leva i nutid och då vill jag se att det händer någonting med fastigheterna. Jag tycker att just nu så händer ingenting. Det är egentligen en skam för Åland att fara förbi Kastelholms gård och se hur den förfaller. Ingen använder den i dag. Det är skrämmande. En enskild företagare skulle kunna utveckla mycket där och det skulle vara ett bra tillskott till golfklubbens område. De idéerna tänker inte jag kläcka här, men först skall man åtminstone vara villig att upplåta själva byggnaden till företagare som vill utveckla det och t.o.m. kan man ge den på ett sådant arrende att man i princip kan ge den gratis bara företagaren rustar upp den och har aktiviteter där. Likadant gäller för Grelsby kungsgård, som också står som ett monument för svunnen tid! Det var bra att inventeringen gjordes så att vi fick reda på vad man har för idéer med våra fastigheter. Jag tror inte att man skall ha det som ett självändamål att landskapet skall äga allting. Delvis drar vi på oss väldigt stora kostnader plus att det kostar mycket, mycket i underhåll att hålla det vid liv, om det är så att vi skall leva upp till målsättningarna.

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman!

Ltl Brage Eklund uppehöll sig ganska mycket kring den eventuella illojala konkurrens som kunde tänkas uppstå om vissa stödformer applicerades på den nya golfbanan i Godby, då jämfört med Eckeröanläggningen. Vi är mycket väl medvetna om alla de här sakernas tillstånd och vi skall göra allt vi förmår för att rättvisa skall skipas. Men talaren uppehåller sig inte alls vid den omständigheten att det redan råder en diskrepans mellan anläggningarna i Kastelholmsområdet och Eckerö. Ett realt faktum är ju att banan i Eckerö erhållit betydligt mera bidrag än vad anläggningarna i Kastelholm gjort, om vilket man i sin tur skulle kunna säga, om man inte vore så snäll som jag är,  att det kanske kan snedvrida konkurrensen, särskilt som också prisbilden är en annan i Eckerö än vad den är i Kastelholmsområdet, alltså den är lägre. Det här är också en distinktion som vi kanske kan veva in i debatten, om vi skall föra den till punkt! Jag tror att när vi hittar de slutliga formerna för detta – och det tror jag vi gör ganska snart – kommer vi att eftersträva att maximal rättvisa skipas, det är vår ambition.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Det kan hända, den saken har inte jag utrett, men man skall också ta i beaktande att bidraget till Kastelholm som landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf jämför med jämfört med Eckerö är lägre men detta under en period från det de startade till dags dato. Då var bidragsformerna kanske inte så stora som i dag. Ännu större skäl skulle det då vara för landskapsregeringen att inte snedvrida ännu mer genom att ge en sådan här finansiering till den nya banan i sådant fall - om man visste att det redan nu är lite snedvridet jämfört med Kastelholm och Eckerö skulle man väl inte ha snedvridit en gång till utan då skulle man väl ha försökt räta upp det hela!

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman!

Jag vill inte tala om en utjämningsfaktor här, absolut inte! Vi för konstruktiva diskussioner med bägge parter, vi talar med den duktiga entreprenören som bedriver golfbanan i Eckerö. Jag tycker att vi har en bra dialog med vederbörande. Vi diskuterar med golfklubben och med dem har vi en utmärkt dialog. Sedan gör vi allt vi kan för att förverkliga intentionerna för skärgården. Det är mycket angeläget och det skall vi också medverka till. Vi gör vårt bästa och jag tror att det kommer ut ett bra resultat.

 

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Att landskapsregeringen gör sitt bästa förutsätter jag verkligen, det är därför ni sitter på era platser, inte att ni skall göra ett minimum! Jag får hoppas att det är som ledamoten Lasse Wiklöf säger att man skall få ut någonting bra av det här, men debatten skulle aldrig ha uppstått mellan en entreprenör i Eckerö och landskapsregeringen om det hade varit en rättvis behandling från första början. Det är ju nu i efterhand som landskapsregeringen kanske har rättat till det här. Det är helt okej, det är inga fel i det, men det visar i varje fall att en snedvridning och en feltolkning har det varit eftersom det har kommit upp till debatt.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

Diskussionen om aktiebolag som ltl Brage Eklund för är intressant. Ltl Brage Eklund frågade om det har annonserats ut, och det har annonserats ut till privata intressenter, men gensvaret har varit mycket dåligt vid det tillfället.  Eftersom lagtinget har sagt att vi skall gå vidare har vi försökt hitta andra lösningar. Det är också så att det hela tiden ändras och att det i morgon kanske finns någon lösning på aktiebolagstanken. Jag själv och ledamoten Lasse Wiklöf har fört en diskussion med golfklubben om ett sådant upplägg, men de måste komma tillbaka och ge respons på det. Det är också så att någon direkt avkastning får man inte från en golfbana – så ärliga måste vi vara – utan den stora vinsten är samhällsvinsten, 45 miljoner euro tror jag att det var under en 15-års period. Det är därför som samhället skulle kunna tänka sig att vara med och finansiera den här biten, men jag har ingenting emot aktiebolagstanken om det finns intressenter. Inte har jag någonting emot om lagtinget villkorar det till att det skall vara aktiebolag som drivs på kommersiella grunder, men då måste det gälla rakt av. Sedan kan vi använda de möjligheter vi har inom ramen för notifieringen, men jag tror att ltl Brage Eklunds idé gör att det blir mycket svårt att förverkliga saker i skärgården speciellt.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Det är det som i sådana fall skall utredas. Man vet inte förrän man efterhör vilka intressen som finns. Annars har jag inte så mycket att tillägga till vicelantrådet Jörgen Strands inlägg, för jag omfattar hans tankar i det här fallet.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Det är intressant att höra att ltl Brage Eklund och jag har väldigt mycket lika syn när det gäller golf. Det har visat sig i alla diskussioner. Jag tog fasta på det han sade om samarbete och att man betraktar Åland som en golfdestination, oberoende om vi har en, två eller fem banor. Det är nog väldigt viktigt och att vi absolut inte sätter igång ett priskrig. Det skulle vara döden för golfen på Åland. Det behövs nämligen rätt mycket pengar för att kunna upprättahålla en tillräckligt hög kvalitet på en golfbana för att man skall kunna vara konkurrenskraftig med omgivningen. Ser man exempelvis på Ålands golfklubb så har man kämpat i många år och sedan mitten av nittiotalet i varje fall fått upp en så hög standard på banan att den har blivit erkänd i hela Norden och även i Europa; man låg på 100 bästa listan i Europa för fyra-fem år sedan. Detta har gjort att Ålands golfklubb har kunnat höja sin greenfee hela tiden undan för undan, och det har varit målsättningen. I dagens läge ligger den ungefär på en svensk genomsnittsstandard. Då fungerar klubben ekonomiskt och kan reinvestera och bygga nytt och förbättra, vilket hela tiden måste göras. Satsningen i Godby var tänkt som infrastrukturell och därför tog man in Ålands golfklubb.

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Jag tror att ltl Torbjörn Eliasson och jag inte har så olika syn när det gäller golfens utveckling på Åland. Jag tror också att vi har ganska stor samsyn när det gäller möjligheten att kunna utveckla den. Det är som vicelantrådet Jörgen Strand sade, inte golfbanans direkta avkastning som skall göra det, utan det är kringeffekterna. Det är inte så mycket att kommentera till ltl Torbjörn Eliassons inlägg därför att vi har ganska stor samsyn.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Men det kan vara roligt att prata ändå, det är skojigt att vara överens! Om jag fortsätter där jag slutade, är det här projektet tänkt som en infrastrukturell satsning. Då skulle Ålands golfklubb ta hand om det just för att man skulle kunna undvika en priskonkurrens eftersom det är en ideell förening som hela tiden återför sina vinstmedel till själva produkten. På det sättet skulle det kunna betraktas som ett näringsstöd till hela turistnäringen som säljer greenfee-tiderna. Det är det som är det kloka med den här idén. Det går inte i någons fickor utan det finns en förening som arbetar ideellt och ser till att många företag kan bedriva lönsam turism. När det gäller aktiebolag och sådana saker har vi på Åland drygt 2000 golfspelare. På det sättet ligger vi i topp i Norden när det gäller procent av befolkningen och vi har redan tre stycken 18-håls banor plus en korthålsbana, så det finns inget behov att täcka när det gäller att få golfupplevelser för ålänningarna. Så värst många till kommer inte att börja spela golf på Åland, jo, vissa försvinner och det kommer nya, men när man ligger på 7-8 procent av befolkningen har man kommit ungefär att man är på nordisk nivå. Därför är det inte så lätt för eventuella nya projekt att få nya medlemmar. Det är också viktigt att komma ihåg.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Det är inte så mycket att tillägga egentligen. Jag vill bara påpeka om ringeffekterna för övriga turistanläggningar och därför sade jag att jag är lite förvånad över att turistföretagare och sådana som har nytta av ringeffekterna inte är villiga att satsa kapital. Man vill att turismen skall utvecklas på Åland och golfturismen är bra, men ingen vill satsa pengar! Det här är ett stort dilemma för hela Åland, det verkar som om vi inte tror på oss själva. Vi pratar för en sak, men ingen vill satsa pengarna och det är lite bekymrande. Det har pratats så mycket om Chipsmiljoner, men inte någon av dessa chipsmiljonärer har krupit fram och sagt att vi är beredda att satsa i en golfbana!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till finansutskottet.

 

 

Föredras för andra behandling ärende nr 3:

 

Näringsutskottets betänkande nr 6/2004-2005 angående ändring av landskapslag om avbytarverksamhet för lantbrukare. (FR 9/2004-2005).

 

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion.

 

Ltl Henry Lindström:

Fru talman!

Avbytarverksamheten är mycket viktig för djurgårdar eftersom de är bundna vid sitt arbete och i synnerhet berör detta mjölkgårdarna. Även för det öppna landskapet är det oerhört viktigt att avbytarverksamheten fungerar. Jag har varit med egentligen från att man startade igång avbytarverksamheten, då som tjänsteman på jordbruksbyrån och vi funderade mycket kring hur vi skulle kunna stimulera att man fortsatte med djurhållningen. Då såg vi som en möjlighet just att man kunde stimulera avbytarverksamheten; när man såg på övriga löntagare i samhället osv. fick de ordnade ledigheter och då var det viktigt att man kunde få en fungerande avbytarverksamhet för de jordbrukare som var väldigt bundna vid sitt arbete.

 

Det här är en stor förändring som sker i och med att man nu ändrar avbytarverksamheten från att ha varit semester för lantbruksföretagarna till årsledighet. Utskottet framhåller i sin behandling att det är en stor förändring och betonar att det är viktigt att landskapsregeringen och förvaltningen följer upp det, både för avbytarnas del och även för gårdarnas del, så att de är införstådda i det hela. Samtidigt har det också skett en ganska stor teknisk utveckling på gårdarna; från handmjölkning har det blivit mycket mer avancerad teknisk utrustning i alla ladugårdar och det är då viktigt att avbytarna är väl insatta i användningen. Görs det misstag får det ödesdigra effekter och det är viktigt att man från lantbrukarens sida kan lita på att det sköts när man har sin ledighet. Det är också viktigt att man tillser att det finns tillräckligt med avbytare. Det har varit problem under många, många års tid att få tillräckligt med avbytare och det är viktigt att man då kan erbjuda tillräckligt med avbytare för dem som behöver det och också för att man skall kunna erbjuda veckoledighet utöver vad årsledigheten innebär.

 

Ett särskilt område som utskottet också berör och som jag vill lyfta fram är skärgården och hur man ordnar avbytarverksamheten där. På fasta Åland kan en avbytare fara mellan olika kommuner och på det sättet sköta många gårdar medan man i skärgården behöver vara bosatt åtminstone i de kommuner där det inte går att komma med snabba rutter till och från. Där är det närmast i Sottunga som vi ser ett problem med förändringen i avbytarverksamheten och det är då viktigt att landskapsregeringen följer upp den här biten så att vi kan trygga avbytarverksamheten så att den fungerar även ute i skärgården.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

 

Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs det i betänkandet ingående lagförslaget i dess helhet.  Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt. Lagförslaget föreläggs för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

 

Ärendets andra behandling är avslutad.

 

 

Föredras för första behandling ärende nr 4:

 

Lagutskottets betänkande nr 10/2004-2005 angående godkännande av den europeiska landskapskonventionen samt med förslag till lag om sättande i kraft av de bestämmelser i konventionen som hör till området för lagstiftningen. (RP 6/2004-2005).

 

Först tillåts allmän diskussion. Efter avslutad diskussion kan förslag väckas om att ärendet skall remitteras till stora utskottet. Diskussion. Ingen diskussion. Väcks förslag om remiss till stora utskottet. Inget förslag om remiss. Ärendets första behandling är avslutad.

 

 

Föredras för första behandling ärende nr 5:

 

Lagutskottets betänkande nr 11/2004-2005 angående bifall till lagarna om sättande i kraft av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i ändringarna av konventionen om vägtrafik, konventionen om vägmärken och signaler och den europeiska överenskommelsen som utgör tillägg till konventionen om vägtrafik samt till förordningarna om ikraftträdande av ändringarna i konventionerna, den europeiska överenskommelsen och i en europeisk överenskommelse som utgör tillägg till konventionen om vägmärken och signaler samt dess tilläggsprotokoll. (RP 5/2004-2005).

 

Först tillåts allmän diskussion. Efter avslutad diskussion kan förslag väckas om att ärendet skall remitteras till stora utskottet. Diskussion. Ingen diskussion. Väcks förslag om remiss till stora utskottet. Inget förslag om remiss. Ärendets första behandling är avslutad.

 

Föredras för enda behandling ärende nr 6:

 

Självstyrelsepolitiska nämndens betänkande nr 2/2004-2005 angående landskapsregeringens redogörelse enligt 32 § lagtingsordningen för tiden 1.11.2003-31.10.2004. (RS 1/2004-2005).

 

Först tillåts diskussion, därefter vidtar detaljmotiveringen. Diskussion.

 

Vtm Johan Ehn:

Fru talman!

Landskapsregeringen har till lagtinget överlämnat den i 32 § lagtingsordningen föreskrivna redogörelsen för tiden 1.11.2003-31.10.2004. Man kan börja med att konstatera att detta är i högsta grad någonting som ligger i det förflutna, men som samtidigt kommer att visa sig att nu har hänt mycket under den tid som sedan har gått. Det är väl mycket det också som vi försöker beskriva från nämndens sida i det betänkande som nu ligger på ert bord.

 

Jag skall i detta anförande kort försöka redogöra för några av de viktigaste punkterna som vi har resonerat kring i självstyrelsepolitiska nämnden.

 

Den första biten som finns med här är svenska språket och det är framför allt två frågor som från landskapsregeringen lyfts fram som av sådan vikt att de behöver redovisas för. För det första är det arbetet med den s.k. vitboken för svenska språket. Lagtinget har i ett beslut via en hemställan i juni 2002 gett landskapsregeringen i uppdrag att titta närmare på hur man skall göra för att det svenska språket i förvaltning och i näringsliv skall leva vidare här på Åland på ett sådant sätt som vi önskar. Den 30 september 2004 utsåg landskapsregeringen en kommitté som har till uppdrag att utarbeta ett språkpolitiskt program med konkreta åtgärder och som grund för hela det arbetet har man en rapport som lämnades i augusti 2003. Enligt vad vi har fått till vår kännedom har en mellanrapport blivit klar just i dagarna. Vi har inte hunnit bekanta oss någonting mera med den i självstyrelsepolitiska nämnden, men den finns och man räknar med att man vid årsskiftet skall kunna lämna en slutrapport vad gäller den här biten. Från nämndens sida väntar vi med spänning på den och vi får säkert då anledning att återkomma till det innehåll som vitboken kommer att visa.

 

En annan fråga som gäller svenska språket och en fråga som också börjar ha sina år på nacken nu är en förordning om språkkunskaper för statsanställda på Åland. Den har tidigare diskuterats i självstyrelsepolitiska nämnden tillsammans med landskapsregeringen och vi har nu enligt meddelandet fått reda på att den inte är slutbehandlad ännu eftersom man hade vissa betänkligheter om förordningen, framför allt ansåg man att det fanns språkkravsbestämmelser som var för stränga för statsanställda på Åland. Vi vill ändå från nämndens sida lyfta fram att det är viktigt att man får till stånd den nya förordningen eftersom den gamla är föråldrad och är relativt svår tillämpad och det är även där också ganska hårda på språkkunskaper. Från nämndens sida vill vi alltså lyfta fram att det är viktigt att man slutför förhandlingarna med riket och att man får till stånd en förordning vad gäller språkkunskaperna.

 

Så går jag över till ett område som vi i vårt betänkande har kallat för Åland och EU. Det är så att sedan ett par år tillbaka har vi i lagtinget haft den förmånen att vi har fått diskutera EU-ärendena skilt och tittar man i den redogörelse som nu ligger på vårt bord från landskapsregeringen finns heller inte EU-frågorna med där. Från nämndens sida har vi ändå velat beröra dem relativt sett kort eftersom det hände en del saker efter det att vi hade gjort vårt betänkande angående EU tidigare. Jag tänker framför allt på de folkomröstningar som vi hade i Frankrike och Nederländerna i maj 2005 som då slutade med ett negativt resultat för utvecklandet av konstitutionen som har lett till att hela processen nu ligger på is och vi vet inte i dagsläget vad slutresultatet kommer att bli, men vi hoppas att diskussionerna skall gå vidare. För Ålands del hade vi haft förmånen, som beskrevs i betänkandet över landskapsregeringens EU-meddelande, att tillsammans med riket i en arbetsgrupp utsedd av justitieministeriet få jobba med vissa frågor som härrörde från det som skulle kunna komma på grund av det nya fördraget. Det tillsattes i december 2005 en tjänstemannagrupp där det fanns representanter dels från åländsk sida och dels från finländsk sida som skulle resonera kring de här frågorna. På hemmaplan hade vi också en parlamentarisk referensgrupp som några av oss här i salen hade förmånen att få delta i som då var bollplank för våra representanter i arbetsgruppen för att kunna komma fram till ett resultat som skulle kunna göra att vi skulle kunna ratificera EU-fördraget för vår del.

 

Som nämndes lite smått i maj när vi diskuterade EU-berättelsen från landskapsregeringen hade arbetet i arbetsgruppen inte förlöpt alldeles smärtfritt och framför allt hade vi från åländsk sida inte riktigt fått gehör för många av de frågor som vi ansåg att var viktiga. Kort kan man säga att det rörde sig framför allt om på vilket sätt landskapet skulle vara involverat i framtida omförhandlingar av konstitutionen där man från rikssidan tyckte att det var viktigt att vi skulle finnas med i behandlingen av detta men kanske mindre formellt, medan vi naturligtvis från åländsk sida ville se till att få styrka bakom det här så att vi alltid skulle ha möjlighet att delta i de förhandlingar som skulle föregå detta och också att vi fick ett inflytande på det konvent som kommer att vara den metod man använder sig av för att förnya konstitutionen i framtiden. Detta tvingades våra representanter i arbetsgruppen att reservera sig mot eftersom vi inte fick igenom just de här bitarna som vi ansåg viktiga från åländsk sida.

 

Följande fråga som också diskuterades där var subsidiaritetskontrollen; där föreslogs från majoriteten i gruppen att lagtinget skulle medges rätt att meddela riksdagen sin uppfattning och riksdagen skulle sedan efter det göra vad man nu gjorde med den här biten. Från åländsk sida tryckte vi på att vi ville ha en av de två röster som står till Finlands förfogande när man diskuterar de här sakerna. Även här blev det en reservation.

 

I fråga om talerätten kom man så långt i diskussionerna att majoriteten i gruppen tyckte att vi skulle ges rätt att framställa vår begäran om att saker och ting skulle göras men ingenting som band upp rikssidan att föra en talan eller att reagera när Åland så vill. Här försökte vi via våra representanter att det skulle vara på det sättet att statsrådet på begäran av landskapsregeringen skall använda Finlands talerätt vid EG-domstolen och att Finlands ställningstagande i överträdelseärende som enbart berör landskapet skall basera sig på landskapsregeringens ställningstagande. Tyvärr fick vi här inte heller gehör då.

 

Den fjärde och sista punkten där vi inte kunde uppnå enighet var att vi också skulle ha rätt att yttra oss över fördrag och andra internationella förpliktelser vilka kan ha betydelse för Ålands folkrättsliga ställning. Det här fick vi en viss förståelse för från justitieministeriets sida/från övriga medlemmar i arbetsgruppen, men man tyckte inte att det var rätt ställe att diskutera detta på därför att det är ingenting som direkt föranleds av det nya EU-fördraget. Med tanke på att vi inte kunde uppnå enighet i de här frågorna är det väl bra att vi fick ett uppstannande av ratificeringsprocessen av det nya konstitutionen. Från nämndens sida vill vi framföra att landskapsregeringen fortsätter att föra diskussionerna med rikssidan vad gäller de här frågorna.

 

Någonting som vi däremot kom en bra bit med vad gäller EU-fördraget som kom ut ur arbetsgruppen var hur vi skall klara det här med språket vad gäller beredningen. Här är vi nu överens om att föredragningslistorna som sänds ut för beredningssektionernas arbeten skall finnas färdigt översatta så att våra åländska representanter åtminstone har en möjlighet att se om det kan finnas ärenden som är intressanta ur deras synvinkel. Övriga handlingar skall sedan översättas efter det behov som man från åländsk sida anser sig ha.

 

En annan viktig sak som man kom överens om i den rapport som arbetsgruppen lämnade var att i alla faktapromemorior och i E- och U-ärenden som går till riksdagen skall man man notera på viket sätt det här kan beröra åländsk behörighet och i förekomna fall också då landskapets ståndpunkt vad gäller de bitarna. Det är också bra att vi får den biten med nu.

 

Ytterligare en sak vad gäller EU-beredningen är det att man kom överens om att det är statsförvaltningen som ansvarar för att det finns tolkar på plats om så behövs, men det sker utgående från en begäran från åländsk sida, alltså finns det en tjänsteman som skall på ett möte där man anser att här behöver man ha en tolk för att kunna utföra ett gott arbete så skall man också få det genom att man kontaktar beredningssektionernas tjänstemän som sedan ser till att vi får tolk på plats. Vi kunde konstatera från nämndens sida att allt det här var sådant som var bra.

 

I övrigt vad gäller konstitutionen kan man konstatera att den ligger på is vad gäller det interna EU-arbetet. Man håller på och funderar på hur man skall gå vidare för att kunna ro det här i hamn. Finlands regering planerar att nu under hösten skicka en redogörelse till riksdagen angående fördraget som sådant; i stället för att som man tidigare tänkt föra förslaget för godkännande för man det nu som en redogörelse; synpunkter för de fortsatta behandlingarna av detta får man från riksdagen. Från nämndens sida hoppas vi på att man från landskapsregeringens sida kan överväga liknande åtgärder: att man också för fördraget vidare till lagtinget i form av ett meddelande för att diskuteras och inhämta lagtingets åsikter om det.

 

Vi lämnar EU-frågorna och går över till gränsbevakningen. Den fråga som fanns med och som engagerade nämnden mest var den överenskommelseförordning som man för ett tag sedan tecknade tillsammans med riket som ger en formell grund för hur gränsbevakningen/sjöbevakningen kan användas som tjänstehjälp på Åland. Vi konstaterar från nämndens sida att det här är ett viktigt dokument för den avgränsar de möjligheter som gränsbevakningsväsendet har att agera på Åland: allting skall ske utgående från formell begäran från åländsk sida och det får absolut inte ses som en ersättning för skärgårdspolisen, för det är det inte. Det här är en viktig sak som nämnden vill lyfta fram. Skulle det här vara en ersättning för skärgårdspolisen skulle det vara detsamma som att vi också ger upp den rätt som har tillkommit Åland att styra över ordningsmakten. Det vill jag från talarstolen nu också lyfta fram som en mycket viktig del här.

 

Det som vi ändå vill, för att man skall kunna följa upp hur det här fungerar, är att dokumentationen kring när man använder sig av gränsbevakningen sker regelmässigt och att det är möjligt att i efterhand gå in och titta på: när använder man, hur använder man osv. för att kunna utvärdera om det här är ett bra instrument eller icke.

 

Vi har också i nämnden noterat att en ny gränsbevakningslag är på gång och där har landskapsregeringen meddelat att de följer utvecklingen, men att grunden är att vi i princip skall kunna klara oss med samma överenskommelseförordning som vi har i dag. Om det är så att man bedömer att läget är annat får man återkomma i ett senare skede och diskutera det här också med självstyrelsepolitiska nämnden.

 

Går jag så över till sådant som ligger nära nog men är dock två skilda saker: Nordic Peace och säkerhetspolitiken. Det ligger nära gränsbevakningsväsendet men är ändå klart avskilt. Vad gäller Nordic Peace är vi väl alla här i salen medvetna om att det ledde till vissa förvecklingar. Man har från utrikesministeriets sida lovat att det skall komma en utredning kring de här händelserna och vad man har tänkt sig att skall ske härefter. Den har inte kommit ännu och där vill vi från nämndens sida gentemot landskapsregeringen trycka på att det är viktigt att man också på finska sidan trycker på att utredningen kommer fram. Vi har också förstått i de samtal vi har haft med landskapsregeringen att man arbetar för det.

 

Vad gäller säkerhetspolitiken i övrigt kan man då också konstatera, vilket skrivs i berättelsen från landskapsregeringen, att när regeringen i Finland lämnade den säkerhetspolitiska redogörelsen till riksdagen, så saknades Åland som en del av den. Men genom ingripande från såväl riksdagsmannen som möjligheten att för åländska representanter att bli hörda i olika utskott i riksdagen fick vi ändå med Åland och skrivningar om det ï åtminstone det utlåtande som avhämtades före beslutet. Det får man väl ändå beteckna som att det här finns med.

 

Lokalt har det efterlysts att landskapsregeringen skall jobba med ett säkerhetspolitiskt program; man meddelar också att det håller man på med. Det tycker vi från nämndens sida att är bra, det är viktigt att vi belyser de frågorna i den värld vi lever i idag och utgående från den säregna ställning som vi har med demilitarisering och neutralisering. Det är viktigt att vi faktiskt håller de här frågorna vid liv och att vi ständigt utvärderar hur vårt system fungerar och vad som kan behövas för framtiden. Vi vill också notera att landskapsregeringen i samråd med utrikesministeriet ordnade ett seminarium våren 2005 som var en bra start på det här arbetet.

 

Fru talman!

Utöver de säkerhetspolitiska frågorna vill vi också lyfta fram beskattning och ekonomi. I redogörelsen från landskapsregeringen lyfts skattegränsproblematiken fram; där redogörs för t.ex. Alasalmi/Lindbäck-gruppens utredning som har konstaterat att det finns små eller nästan inga möjligheter till ytterligare förenklingar på nationell nivå. Däremot noterar vi med tillfredsställelse att landskapsregeringen nu jobbar på andra plan också; tillsammans med regeringen har man nu förberett att påverka EU när man håller på och gör om sin tullkodex. Man hoppas där på att man skall kunna förändra tullkodexen på ett sådant sätt att man medger en stat att inom sitt territorium göra vissa avvikelser från den tullkodex som nu gäller och på samma sätt att man också bilateralt skall kunna teckna avtal mellan vissa av medlemsstaterna för att underlätta detta. Det här skulle vara någonting som kunde vara en öppning för oss här på Åland också att få det att fungera bättre vad gäller skattegränsen. Från nämndens sida hoppas vi verkligen att det här är någonting som kommer att bära frukt för landskapsregeringen nu.

 

Beskattningen är också en fråga som lyfts fram här. Lagtinget har varit enigt om att man skall jobba vidare framför allt vad gäller den indirekta beskattningen. Landskapsregeringen har tillsatt en arbetsgrupp bestående av tjänstemän som började med att kartlägga olika delar av beskattningen, vad man skulle kunna ha för nytta av den. Nu går man vidare på det här arbetet i en del 2 så att man framför allt lägger tyngdpunkten på den indirekta beskattningen, som vi har varit eniga om och granskar vilka saker som vore nyttiga för det åländska samhället att ta över och också vilka konsekvenserna av övertagandet blir. Vi hoppas från nämndens sida att det här är någonting som nu rullar på med ganska bra fart och, när man har kommit någonstans i det här, så hålls också lagtinget underrättat om vad det är som händer och sker. Vi hoppas att landskapsregeringen kommer åtminstone till självstyrelsepolitiska nämnden för en diskussion angående de här frågorna. Slutligen när det gäller att fatta beslut kommer det naturligtvis också att behandlas mera ingående här i salen.

 

Det jag också kan konstatera är att efter det toppmöte som man höll mellan finska och åländska representanter under våren har man nu kommit fram till att man skall göra en ekonomisk utredning. Regeringen har utsett pol.dr Bertil Roslin att göra utredningen som utgår från att man skall få en jämförande studie av vår ekonomiska självstyrelsen i förhållande till andra. Det här är ingenting som i sig  kommer att betyda att vi får någonting bättre utan snarare på det sättet att vi får ett bra diskussionsunderlag och förhoppningsvis ur vår synvinkel sett argument för att nuvarande system kanske inte är så utvecklat som man alltid tror utan att det finns andra som har lyckats utveckla det bättre och genom att visa på det här så kanske vi också kan komma vidare. Vi har säkert anledning att återkomma till det när Roslin lägger rapporten. Någon tidtabell exakt på det här har vi inte fått ännu, men arbetet är påbörjat och vi hoppas att vi snart skall se ett resultat där.

 

Till sist har vi det som vi också diskuterade inom nämnden, nämligen behörighetsfrågor gällande jordbruket. Landskapsregeringen redogjorde för att det fanns vissa problem med tolkningar angående vem som har ansvar för vad inom jordbruksfrågorna, framför allt vad gäller stödsidan. En grupp under ledning av Uuronen hade i mitten av nittiotalet försökt tydliggöra dessa bitar, men sedan har det hänt rätt mycket vad gäller stödsystemen och nu behöver man titta vidare på det här. Vi har uppfattat från nämndens sida att landskapsregeringen via tjänstemannagrupper tillsammans med regeringen har kommit ganska långt och det ser ut som att man lyckas med sin målsättning att skapa ett enkelt och klart system som tydligt skiljer behörighetsområdena åt. Det som man ville betona från landskapsregeringens sida var att det inte är fråga om en ytterligare behörighetsöverföring utan det är snarare på det sättet att man skall se till att man inom nuvarande behörighetsområde kan sköta detta på ett bra sätt. Eftersom EU utvecklas påpekar vi från nämnden att man måste titta på om det finns saker som är ändamålsenliga att föra över också vad gäller behörigheten, men om man gör någonting sådant måste man också komma ihåg att då skall klumpsummediskussionen komma in därför att den påverkas i allra högsta grad av sådana beslut.

 

Med hänvisning till detta föreslår självstyrelsepolitiska nämnden att lagtinget meddelar landskapsregeringen till kännedom vad nämnden anfört i ärendet.

 

Ltl Ragnar Erlandsson, replik:

Fru talman!

Vtm Johan Ehn gjorde ett mycket bra referat av självstyrelsepolitiska nämndens arbete. När jag läste nämndens betänkande tyckte jag att jag saknade klara slutsatser om vad nämnden anser i de olika frågorna och det kan bero på att nämnden har varit enig i allt. På vissa punkter kunde det ha varit lite mera preciseringar var nämnden står, exempelvis när det gäller Åland och Europeiska unionen så redogör man flera gånger för reservanternas åsikter, men sedan i slutklämmen framgår det egentligen inte något annat vad nämnden tycker än att nämnden utgår här från att landskapsregeringen fortsätter att driva dessa frågor. Man kommer inte fram till om det är reservanternas åsikter man skall driva eller majoritetens åsikter; här kunde det ha varit bra för landskapsregeringen att ha ett klart ställningstagande från nämndens sida. Det är möjligt att det var så klart att man har glömt bort att skriva ner det! Men för det fortsatta agerandet saknar jag det här.

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Jag beklagar om det upplevs som otydligt. Jag hoppas att det anförande jag höll har klarare belyst den biten. Det är självklart så att vi stöder den linje som reservanterna har haft i de här frågorna, det är de bitarna vi skall jobba vidare med och som vi också har förstått att landskapsregeringen ser som viktiga att jobba med och ger nu vårt stöd till det arbetet.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun Carlson:

Fru talman!

Det var verkligen en enig självstyrelsepolitiska nämnd som har handhaft detta ärende och skrivit ner betänkandet och ingen ansåg att man behövde ha något speciellt förtydligande i enskilda ärenden, så jag tycker också att vtm Johan Ehn hade en förträfflig presentation av arbetet som har gjorts i självstyrelsepolitiska nämnden och jag vill bara komma med några extra kommenterar.

 

Det viktiga här var ändå det svenska språket, där vi konstaterade, som vtm Johan Ehn redan nämnde, att arbetet i vitbokskommittén pågår. Det finns en mellanrapport som börjar bli klar som kan diskuteras och den kommer att diskuteras i sinom tid i självstyrelsepolitiska nämnden och i landskapsregeringen när den är så klar och så får man dra slutsatser av det. Det här är en mycket viktig fråga för oss i centern naturligtvis.

 

När det gäller statsrådsförordningen om språkkunskaper som krävs av statsanställda på Åland är det sant att man kom med ett förslag till landskapsregeringen från justitieministeriet; man har begärt utlåtande från landskapsregeringen och det utlåtandet är ännu inte färdigställt. Det är lite illa, det skulle vara bra med en ny förordning för nu är det den gamla som gäller och där tycker man att kraven på kunskaper i finska hos de statsanställda på Åland är till viss del oskäligt höga, som vi skriver, men också kanske lite felaktiga. Man hänvisar i den gamla förordningen till den ännu äldre lagen och till lagstiftningen om ”den språkkunskap som av statstjänstemän erfordras”. Nu har vi en ny språklag i Finland och vi har redan konstaterat att i tvåspråkiga Finland har man ändrat i tillämpningen av språklagen. Jag tänker naturligtvis på polisutbildningen t.ex., där man har tagit bort kravet på två språk, trots att kravet på kunskaper hos myndigheten är väldigt starkt i nya språklagen och man har lyft det väldigt mycket. Nu har man i stället avvikit när det gäller polisutbildningen och tillåter enbart finska och kallar detta pragmatiska lösningar! Då är naturligtvis min förhoppning att när det gäller språkkraven i statens myndigheter på enspråkigt svenska Åland skall man också i den slutliga förordningen komma till en pragmatisk tillämpning av dessa frågor. Det får alltså inte ställas för stora krav på våra ålänningarnas språkkunskaper inom t.ex. skattebyrån, lantmäteribyrån, gränsbevakningen osv.  Jag hoppas att landskapsregeringen tar till sig den här hälsningen, som kanske inte är riktigt tydlig i självstyrelsepolitiska nämndens betänkande; kanske det är bara centerns och min åsikt, men det är ändå viktigt tycker jag.

 

När det gäller Åland och EU har jag egentligen inget att tillägga i vtm Johan Ehns presentation. Den var mycket bra, men jag vill erinra om att när centern besökte Helsingfors nyligen och träffade nya utbildnings/handelsministern Kiviniemi ansåg hon att det borde vara möjligt att man skulle sträva till att det material som man skickar från EU-kommissionen till respektive land skickas på respektive lands språk, dvs. man skickar det till Sverige på svenska. Samma material skulle kunna komma till oss via Finland på svenska. Det tyckte hon att var en självklar sak. Jag hoppas att det skulle kunna vara så här, för det här har vi diskuterat förut och jag tror inte att det har funnits riktigt samma intresse i regeringen för detta, så vi får se om man kommer någon vart. Det skulle ändå förenkla ganska mycket om man fick det direkt på svenska i stället för att vänta på de finska översättningarna som ibland tar oskäligt länge de också.

 

Tolkning är självklar, det var vi överens om och jag vill understryka det som vtm Johan Ehn också sade att det krävs att våra tjänstemän verkligen begär tolkning, de skall inte försöka visa sig duktiga och kunna finska, vi borde vara väldigt tydliga i de här frågorna, framför allt kan vi inte på något sätt intala våra tjänstemän att de bör kunna finska för att delta i beredningsarbetet, det är en väldigt  viktig gränsdragning.

 

När det gäller sjö- och gränsbevakningen har jag ingenting att tillägga. Ingenting i övrigt när det gäller EU-frågor heller. Frågan om den nya tullkodexen behandlades i finansutskottet, dvs. den tullkodex, om den blir godkänd, möjliggör att man kan ha avvikelse från tullagstiftningens förfaranderegler. Det här var finansutskottet helt med på i samrådet mellan landskapsregeringen och finansutskottet, men vi måste komma ihåg att ändringarna bara möjliggör för medlemsstaterna att inom sitt territorium, som man säger, fatta beslut om att avvika från gemenskapens tullagstiftning, dvs. i vårt fall skall riket fatta aktiva beslut om att vi kan avvika från EU:s lagstiftning och t.ex. ändra skattegränshanteringen till en mer rimlig nivå. Det här möjliggörs alltså om ändringarna av tullkodexen fullföljs och om finansministeriets goda vilja finns i den här frågan.

 

En sak som vi tyckte i självstyrelsepolitiska nämnden att var viktig och som vi också nämner då det gäller behörighetsfrågor inom jordbruket är att vi vet att det enligt självstyrelselagen är ett delat behörighetsområde; i självstyrelsepolitiska nämnden fick vi oss till del att man har kommit underfund med att det kan finnas ett litet glapp mellan den självstyrelselag som existerade före EU-medlemskapet, dvs. att EU-medlemskapets regler på något sätt står i strid med självstyrelselagen som beskriver behörighetsfördelningen. Detta vill självstyrelsepolitiska nämnden att man tittar på. Vi skriver i slutet av betänkandet, att vi ”understryker vikten av att lagstiftning och behörighetsfördelning harmoniserar med de stödsystem som tillämpas inom EU”. Det här är någonting som också landskapsregeringen bör undersöka och gräva i lite, för den grupp som i dag arbetar med de här frågorna har insett att här finns saker att undersöka och gå vidare med.

 

Ltl Fredrik Lindqvist, replik:

Fru talman!

Ltl Gun Carlson frågade sig om det var bara centern som var mån om detta med att kunna söka offentliga tjänster med bara svenska språkkunskaper på Åland. Jag kan försäkra ltl Gun Carlson att det också är vår uppfattning inom Frisinnad Samverkan. Det är förstås önskvärt att även ålänningar som inte kan finska kan söka tjänster inom statlig förvaltning. Vi måste komma ihåg att det här är statlig förvaltning. Det är ingenting som vi rår över direkt, men det är, som sagt, önskvärt. Jag tror också att det finns många ålänningarna som jobbar inom statlig förvaltning i dag som inte behärskar finska, så jag tror inte att problemet är så jättestort.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Som jag sade var det en enig självstyrelsepolitiska nämnd som diskuterade de här frågorna. När jag påpekade, att för centern är detta viktigt, så sade jag inte att det inte är viktigt för någon annan utan jag ville bara understryka att det här är en fråga av stor betydelse som landskapsregeringen nu behöver ta tag i och, som jag sade, man skall nog också när man gör förordningen komma ihåg undantagen man har gjort i riket nu när man har prövat nya språklagen och de erfarenheter man har fått, så på det sättet tycker jag nästan att det är bra att förordningen inte har blivit färdig förrän vi har sett lite hur den nya språklagen i Finland fungerar. Man kanske får lite ledning av det. Jag tror att vi är nog helt överens i de här frågorna när det gäller möjligheterna för våra ålänningar att kunna jobba också inom statsförvaltningen.

 

Ltl Fredrik Lindqvist, replik:

Fru talman!

Ltl Gun Carlson sade i sitt anförande att det kanske bara är centern och därför ville jag understryka, att det inte bara är centern utan det är också Frisinnad Samverkan.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Danne Sundman:

Fru talman!

Jag har förmånen att sitta med i självstyrelsepolitiska nämnden och har även varit med under den här behandlingen, men det är ändå två saker som jag skulle vilja understryka för min del. Det är för det första arbetet under rubriken Svenska språket, den s.k. vitboken som skall tas fram. Jag är kritisk till tidsaspekten. Det har nu gått över tre år sedan lagtinget beslöt att hemställa hos landskapsregeringen att det skulle tas fram en språkpolitisk vitbok. Jag tycker att på tre år borde man ha klarat av det. Jag är djupt kritisk till att det här inte har getts större prioritet av landskapsregeringen, för det här är sist och slutligen den allra viktigaste från vi har på vårt bord. Självstyrelsen är inte till för att vi skall bygga vägar, köra skärgårdsfärjor, ha sjukhus osv., utan självstyrelsen är till för att garantera det svenska språket på Åland. Det spelar i en helt annan division än de andra frågorna vi har på vårt bord. Jag ser gärna att man nu tar tag i frågan och verkligen kommer till resultat så att vi kan få en produkt hit till lagtinget.

 

En annan viktig sak för mig är frågan om gränsbevakningen och sjöbevakningen. Här ser jag det som viktigt att vi har åländska poliser i den åländska skärgården, poliser som alltså är anställda av självstyrelsemyndigheterna och Ålands polismyndighet. Jag har tidigare ställt mig kritisk till att man på något sätt ersätter skärgårdspoliserna med gränsbevakning och sjöbevakning. Så är inte fallet nu utan överenskommelseförordning säger tydligt att det handlar om att hjälpa och stöda och inte att ersätta och jag vill, fru talman, citera vad nämnden skriver: ”Nämnden konstaterar att sjöbevakningen utgör en viktig resurs i landskapet som det är ändamålsenligt att utnyttja i givna situationer. Syftet med den nya överenskommelseförordningen är dock självfallet inte att ersätta polisverksamheten i skärgården utan endast att möjliggöra bistånd och samverka under de förutsättningar förordningen närmare reglerar.” Det är väldigt viktigt att man också har det i åtanke vid eventuella framtida diskussioner om det här. Man skall inte förstå mig så att jag har någonting emot gränsbevakningen/sjöbevakningen, tvärtom, de har en jättefin verksamhet, jag känner många sjöbevakare och det skall absolut inte ses som någon kritik mot dem, men trots allt är Ålands polismyndighet och detta att vi har polisen inom självstyrelsen en väldigt viktig sak. Jag vill också ha en regional rättvisa; när jag som lemlänning, getabo, eckeröbo eller vad som helst ringer till polisen så får man service av Ålands polismyndighet, men när en skärgårdsbo ringer i samma ärenden så kanske man får service av en statlig myndighet. Det skall vara ett komplement och man skall inte på något vis lämna den ansträngning som de facto lagtinget har beställt också tydligt i samband med polislagen att verkligen ha åländska skärgårdspoliser. Det är av största vikt.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Det var två viktiga frågor som ltl Danne Sundman tog upp. Först när det gäller den språkpolitiska vitboken och tidsramen stämmer det som ltl Danne Sundman sade, att arbetet har pågått en längre tid men det intensivaste arbetet har ändå pågått det senaste kalenderåret och vår målsättning är att inom det här året vara klara med det arbete som kommittén har. Verkligheten är den att ju mer språkkommittén arbetar desto mera växer uppgiften, så det är verkligen inget lätt arbete, men vi gör vårt bästa. Jag kan försäkra att det finns ett starkt engagemang i den språkpolitiska kommittén. Till saken hör också, precis som det framgår i nämndens betänkande, att detta hela tiden är ett pågående arbete där vi inom förvaltningen försöker arbeta med de språkpolitiska frågorna och framför allt inom EU-verksamheten gör vi det, och vi har också haft vissa framgångar i våra ansträngningar, men det finns mycket mera att göra och vi skall göra vårt bästa för att vitboken skall komma fram så att frågan återigen får komma på lagtingets och självstyrelsepolitiska nämndens bord. Jag håller med ltl Danne Sundman att detta sist och slutligen är självstyrelsens viktigaste fråga.

 

När det gäller skärgårdspoliserna kanske ltl Danne Sundman noterade att för ca två veckor sedan tillsattes det en arbetsgrupp bestående av representanter för polisdelegationen och för våra partier som skall ha till uppgift att just komma med förslag till lösningen av polisbevakningen i skärgården. Jag har själv den uppfattningen att det är viktigt att det finns en fysisk närvaro, men hur man löser det på ett formellt och korrekt sätt är inte en lätt sak, så därför bör man studera den frågan ganska noggrant. Jag tror att man sist och slutligen måste komma fram till någon ganska okonventionell lösning för att polisbevakningen skall finnas. Det är inte en bra situation när det finns geografiska områden, hela kommuner i skärgården, där man vet att det inte finns någon polisbevakning. Det är inte en tillfredsställande situation.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman!

Jag stöder landskapsregeringen i dess ädla strävan att komma med det språkpolitiska programmet. Jag förstår också att det är en komplicerad fråga. När jag under förra lagtingets period ställde spörsmålet röstade lagtinget enhälligt för hemställan, det var en prioriterad fråga från lagtingets sida. Jag ställde spörsmålet tillsammans med andra på grund av att jag var orolig för situationen, men när undersökningen gjordes, den s.k. grönboken av Gunilla Sanders, så måste jag säga att jag blev negativt överraskad hur det egentligen ligger till – det var t.o.m. värre än vad jag i min vildaste fantasi kunde föreställa mig. Därför är det väldigt viktigt att komma med språkpolitiska åtgärder innan det är för sent. Det händer ganska mycket under tre år i landskapsförvaltningen och därför är det hög tid nu att vi sätter ner foten och bestämmer oss för vad vi skall vidta för åtgärder eller om vi skall låta det rämna. Det handlar sist och slutligen om hela självstyrelsesystemets legitimitet. Om vi inte klarar av att hålla Åland svenskspråkigt skall vi inte ha lagting och landskapsregering heller utan då skall vi ha konferenser i det här utrymmet och avskaffa oss själva, för det är därför vi finns till. Jag vill säga att det är av yttersta vikt att det skyndas på.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Det är riktigt som ltl Danne Sundman säger att det händer mycket under tre år. Jag har ett perspektiv i landskapsregeringen som sträcker sig över 14 år ganska exakt och jag vågar påstå att under de senaste tre åren har nog det mesta som har hänt varit i positiv riktning när det gäller den språkpolitiska utvecklingen. Det finns en klart större medvetenhet från förvaltningen om vad som är vår självstyrelsepolitiska målsättning när det gäller språket och också ett allt starkare engagemang för att inom förvaltningen försöka leva upp till det här. Jag vill påstå att dessa tre år har varit goda år, sett ur den språkpolitiska utvecklingen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

 

Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs först betänkandets kläm och därefter dess motivering. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt. Föreläggs betänkandets kläm. Klämmen är godkänd. Föreläggs betänkandets motivering. Motiveringen är godkänd. Ärendets enda behandling är avslutad.

 

Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Ärende nr 7:

Landskapsregeringens svar med anledning av ltl Danne Sundmans enkla fråga om åtgärder för att

bevara skonaren Linden i åländsk ägo. (EF 10/2004-2005).

 

Ärendet avförs från listan och upptas till behandling vid plenum fredagen den 23.9.

 

Lagtingets nästa plenum är onsdagen den 21 september kl. 13.00. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl.16.50).

 

 

 

Originalfil