Plenum den 19 september 2011

 Ålands lagting

 

STENOGRAFISKT PROTOKOLL

 

 

 

 

 

M W-A


Plenum den 19 september 2011 kl. 13.00

Plenum börjar 2

Meddelas. 2

Tredje behandling. 2

1    Ändring av lagstiftningen om utkomststöd

Finansutskottets betänkande (FU 8/2010-2011)

Landskapsregeringens framställning (FR 31/2010-2011)

Tredje behandling. 3

2    Alkolås som kvalitetssäkring av person- och godstransporter

Lagutskottets betänkande (LU 24/2010-2011)

Landskapsregeringens framställning (FR 24/2010-2011)

Tredje behandling. 3

3    Ny styrning av Ålands polismyndighet

Lagutskottets betänkande (LU 25/2010-2011)

Landskapsregeringens framställning (FR 29/2010-2011)

Ltl Jörgen Strands m.fl. lagmotion (LM 4/2010-2011)

Tredje behandling. 3

4    Ny kommunalskattelag

Näringsutskottets betänkande (NU 8/2010-2011)

Landskapsregeringens framställning (FR 30/2010-2011)

Andra behandling. 4

5    Ny landskapslag om hälso- och sjukvård

Social- och miljöutskottets betänkande (SMU 15/2010-2011)

Landskapsregeringens framställning (FR 28/2010-2011)

Första behandling. 21

6    En ny arbetsordning för Ålands lagting

Lagutskottets betänkande (LU 26/2010-2011)

Talmanskonferensens framställning (TMK 2/2010-2011)

Första behandling. 24

7    Energi från förnybara energikällor

Näringsutskottets betänkande (NU 9/2010-2011)

Landskapsregeringens framställning (FR 20/2010-2011)

Första behandling. 24

8    Ändring av tobakslagen för landskapet Åland

Social- och miljöutskottets betänkande (SMU 16/2010-2011)

Ltl Åke Mattssons lagmotion (LM 5/2010-2011)

Ltl Carina Aaltonens m.fl. hemställningsmotion (HM 39/2010-2011)

Första behandling. 30

9    Erkännande av yrkeskvalifikationer

Kulturutskottets betänkande (KU 6/2010-2011)

Landskapsregeringens framställning (FR 27/2010-2011)

Föredras efter bordläggning. 31

10  Mediepolitiskt program

Landskapsregeringens meddelande (M 4/2010-2011)

Föredras. 50

11  Ålands turismstrategi 2012-2022

Landskapsregeringens meddelande (M 5/2010-2011)

Föredras. 50

12  Föglötunnelns eventuella förverkligande

Landskapsregeringens svar

Ltl Anders Erikssons enkla fråga (EF 31/2010-2011)

Föredras. 50

13  Framtida användning av Naturbruksskolan

Landskapsregeringens svar

Ltl Anders Erikssons enkla fråga (EF 32/2010-2011)

Föredras. 50

14  Kraftnät Ålands AB:s ägarstruktur

Landskapsregeringens svar

Ltl Barbro Sundbacks enkla fråga (EF 28/2010-2011)

Föredras. 50

15  Ungdomspolitisk handlingsplan

Landskapsregeringens svar

Ltl Carina Aaltonens enkla fråga (EF 29/2010-2011)

Föredras. 50

16  Sänkt promillegräns

Landskapsregeringens svar

Ltl Carina Aaltonens enkla fråga (EF 30/2010-2011)

Föredras. 51

17  Gullåsens inomhusluft

Landskapsregeringens svar

Ltl Barbro Sundbacks enkla fråga (EF 33/2010-2011)

Föredras. 51

Remiss efter bordläggning. 51

18  Underlätta nyanställningar för särskilt utsatta grupper

Ltl Anders Erikssons hemställningsmotion (HM 3/2010-2011)

För kännedom från tilläggslista. 51

19  Landskapsgaranti till säkerhet för lån som Kraftnät Åland Ab upptar

Landskapsregeringens framställning (FR 32/2010-2011)

20  Hembygdsrättsregistret

Ltl Fredrik Karlströms enkla fråga (EF 35/2010-2011)

21  Ålands radio och TV Ab:s försäljning av sändningstid

Ltl Fredrik Karlströms enkla fråga (EF 35/2010-2011)

Plenum slutar 51

 

Plenum börjar

Närvaroregistrering. 28 ledamöter är närvarande.

Om ledighet från dagens plenum anhåller lagtingsledamoten Roger Jansson på grund av privata angelägenheter. Beviljas.

Meddelas

Senare under dagen kan vi säga säkrare om den fortsatta tidtabellen för vårt arbete. Nästa plenum är i varje fall inkommande onsdag. 

Dessutom meddelas att vi idag vi 14-tiden kommer vi att ta en 15-20 minuters paus för att dricka kaffe tillsammans med Torsten Sundblom.

Tredje behandling

1      Ändring av lagstiftningen om utkomststöd

Finansutskottets betänkande (FU 8/2010-2011)

Landskapsregeringens framställning (FR 31/2010-2011)

bbbb

I tredje behandling kan lagtinget antingen anta lagförslaget sådant det godkänts vid andra behandlingen eller att förkasta förslaget. Först tillåts diskussion och efter det föreläggs lagförslaget för antagande.

Diskussion. Ingen diskussion.

Förslaget till landskapslag  om ändring av landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomststöd föreläggs för antagande i tredje behandling. Begärs ordet? Ingen begär ordet.

Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

Betänkandets motivering föreläggs för enda behandling. Diskussion? Ingen diskussion. Lagtinget har i enda behandling godkänt motiveringen. Ärendet är slutbehandlat.

Tredje behandling

2      Alkolås som kvalitetssäkring av person- och godstransporter

Lagutskottets betänkande (LU 24/2010-2011)

Landskapsregeringens framställning (FR 24/2010-2011)

Först tillåts diskussion och därefter föreläggs lagförslaget för beslut i tredje behandling. Slutligen föreläggs betänkandets motiveringar för godkännande i enda behandling. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

Diskussion. Ingen diskussion.

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen om yrkesmässig trafik. Talmannen konstaterar att lagutskottet föreslår att lagförslaget ska förkastas vilket antecknas som lagtingets beslut i tredje behandling. Lagförslaget är förkastat. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

Föreläggs motiveringen för godkännande i enda behandling. Lagtinget har godkänt motiveringen. Ärendet är slutbehandlat.

Tredje behandling

3      Ny styrning av Ålands polismyndighet

Lagutskottets betänkande (LU 25/2010-2011)

Landskapsregeringens framställning (FR 29/2010-2011)

Ltl Jörgen Strands m.fl. lagmotion (LM 4/2010-2011)

Först tillåts diskussion och därefter föreläggs lagförslaget för beslut i tredje behandling. Slutligen föreläggs betänkandets motiveringar för godkännande i enda behandling. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

Diskussion. Ingen diskussion.

Föreläggs förslaget i framställningen till landskapslag om ändring av landskapslagen om yrkesmässig trafik. Talmannen konstaterar att lagutskottet föreslår att lagförslaget ska förkastas vilket antecknas som lagtingets beslut i tredje behandling. På motsvarande sätt konstaterar talmannen att utskottet föreslår att lagtinget förkastar lagmotion nr 4/2010-2011 vilket också antecknas som lagtingets beslut i tredje behandling. Lagförslagen är således förkastade. Lagförslagens tredje behandling är avslutad.

Föreläggs motiveringen för godkännande i enda behandling. Lagtinget har godkänt motiveringen. Ärendet är slutbehandlat.

Tredje behandling

4      Ny kommunalskattelag

Näringsutskottets betänkande (NU 8/2010-2011)

Landskapsregeringens framställning (FR 30/2010-2011)

I tredje behandling kan lagtinget antingen anta lagförslaget sådant det godkänts vid andra behandlingen eller att förkasta förslaget. Först tillåts diskussion och efter det föreläggs lagförslaget för antagande.

Diskussion. Ingen diskussion.

Förslaget till kommunalskattelag  för landskapet Åland föreläggs för antagande i tredje behandling. Begärs ordet? Ingen begär ordet. Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

Betänkandets motivering föreläggs för enda behandling. Diskussion? Ingen diskussion. Lagtinget har i enda behandling godkänt motiveringen. Ärendet är slutbehandlat.

Andra behandling

5      Ny landskapslag om hälso- och sjukvård

Social- och miljöutskottets betänkande (SMU 15/2010-2011)

Landskapsregeringens framställning (FR 28/2010-2011)

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen av de i betänkandet ingående lagförslagen.

Diskussion.

Ltl Henry Lindström

Herr talman! I social- och miljöutskottets behandling av det här ärendet hade vi en diskussion och röstning gällande reglemente för styrelsen i Ålands hälso- och sjukvård. Enligt den framställning som finns sägs att det är landskapsregeringen som ska fastställa detta reglemente. En majoritet av utskottet valde att gå på den linjen.

Utgående ifrån att vi nu har en ny lagstiftning som reglerar detta och genom att man har en budget och landskapsregeringen får en beställarroll måste reglementet anses vara ett internt dokument som reglerar hur styrelsen ska arbeta.

Jag vill härmed föreslå ett ändringsförslag, vilket är utdelat på ledamöternas bord. En ändring av 8 § i landskapslagen om Ålands hälso- och sjukvård, sålunda att 8 § skulle lyda; ”styrelsen ska anta ett reglemente för Ålands hälso och sjukvård.” Sedan utesluts den andra meningen. Andra momentet blir lika som i social- och miljöutskottets betänkande.

Ltl Barbro Sundback

Herr talman! Jag har en gång tidigare uppträtt här i talarstolen som elektroniskt föredöme och framgångskvinna. Det är lite patetiskt, för jag vet väldigt lite om det här. Nu har fått låna den här apparaten av ltl Johan Ehn för att jag helt enkelt har glömt mina papper. Att slarv belönas med att man framställs som en teknisk föregångare är ju lite skojigt.

Herr talman! Det här med reglementet har vi ju haft flera omgångar om. Jag och mitt parti delar inte ltl Lindströms uppfattning. Jag har just idag varit på studiebesök till AMS, där har man också ett reglemente som fastställts av landskapsregeringen. Det är för att de är en underordnad myndighet. På samma sätt är det med Ålands högskola och med Ålands gymnasium. Det är alltså inte några självständiga bolag som det är frågan om. ÅHS är också en underordnad myndighet. Även om reglementet innehåller bestämmelser om den interna organisationen så är det ändå ett reglemente som reglerar förhållandet mellan den underordnade myndigheten och landskapsregeringen, åtminstone till vissa delar. Jag tycker inte att vi ska ha så att vissa underordnade myndigheter har ett reglemente som fastställs av regeringen och andra har det inte. Det måste finnas någon slags förvaltningsrättslig princip över det här, inte att vi besluter Ad-hoc från det ena fallet till det andra. Det finns säkert några utredningar om det här också, det känner jag inte till. Men så länge som vi inte har fått någon större förklaring än att man bara tycker så här bland vissa ledamöter så tycker jag inte att vi ska frångå en sådan princip. Vi har nog problem ändå med rättssäkerheten i vår förvaltning.

Herr talman! Jag föreslår att det sista momentet i 37 §, som lyder;” Ålands hälso- och sjukvård tillhandahåller läkartjänster vid de offentliga institutionerna för äldre som finns i landskapet”, att det ska strykas. Inte för att jag i sak har någonting emot det här, men det är inte tillräckligt vad gäller att reglera ÅHS ansvar för de äldre som bor på kommunala institutioner och annat boende. Det handlar inte bara om att tillhandahålla läkartjänster. ÅHS är skyldiga att ge alla, oberoende var man bor på Åland, läkartjänster. Ett betydligt större problem är vem som ansvarar i de kommunala institutionsboendena för hela den medicinska vården. Vem ser till att de boende får samma rättigheter som alla andra till material och medicinska hjälpmedel av olika slag. Hela frågan är betydligt större. Även om social- och miljöutskottet är kompetent i många avseenden, så tror jag inte riktigt att de kan överblicka den här frågan riktigt. Det här momentet är lite tillhöftat, som jag ser det.

Sedan har man inte frågat hur ÅHS ser på det här, man har inte frågat läkarna eller facket om det, utan man har tyckt till här. Jag tycker inte vi ska ha en sådan lagstiftning där man på så lösa boliner reglerar den här verksamheten.

Jag föreslår att det utesluts och att man i stället uppdrar åt landskapsregeringen att ta initiativ till att avtals ingås mellan kommunerna och ÅHS om att ÅHS ska ansvara för läkarvården och den medicinska vården av äldre som bor på kommunala institutioner.

Utskottet säger inte vad man menar med uttrycket tillhandahålla. Jag tror inte att landskapsregeringen kan säga vad lagtinget menar. Är det att man reglerar finansieringen? Vem ska vara huvudman för det här? Är det kommunerna till viss del, i samråd eller hur ska det ske så att det här momentet verkligen blir tillämpat?

Det andra är offentliga institutioner, inte är de väl offentliga i den bemärkelsen att vem som helst får komma och gå. Det är ju kommunala institutioner för äldreboende. Det är ju ett hem för dem som bor där. Och om det skulle vara privat äldreboende i kommunen, ska inte de då ha rätt till de här tjänsterna? Jag tror inte att utskottet riktigt har klarat av den här uppgiften. Om vi har ett privat institutionsboende i Mariehamn då ska inte ÅHS behöva tillhandahålla läkartjänster, om jag förstår det här är rätt. För det här gäller offentliga institutioner. Men de som bor på privata institutioner har samma rätt som alla andra, som jag försöker upprepa till tjatighet. Det spelar alltså ingen roll var man bor, man har rätt till läkarvård. Det ska landskapsregeringen, ÅHS och kommunerna klara av att organisera upp. Det är inte frågan om att inte någon skulle ha rätt. Det är frågan om att organisera det på ett sätt som avviker från riket. Det är väl kanske det som är det svåra. Det där blir nog en död bokstav. Det blir lite svårt för myndigheterna, ÅHS och andra att klara av det. Det kommer knappast ens så långt, skulle jag tro. Det är en viktig fråga. Den borde nog regleras men inte på det här sättet. Tack, herr talman!

Ltl Gun Carlson, replik

Herr talman! Visst är det en viktig fråga, absolut. Det som ändå är viktigare är det som ltl Barbro Sundback säger att det nu ska regleras vems ansvar det är, att ansvaret ska vara ÅHS. Man måste komma ihåg att landskapsregeringen har tillsynsansvaret. Det är landskapsregeringen som ska se till att alla på Åland får den sjukvård som de har rätt till. Det betyder också att det gäller dem som bor på de kommunala institutionerna. Att i det här skedet påstå att ÅHS ska ta hand om hela läkarvården och den medicinska vården av de äldre som bor på kommunala institutioner är för stor bit idag. Vi ska komma att nu har vi redan i lagen ändrat ansvaret för Gullåsen. Vi har lyft bort ansvaret från kommunerna och fört ansvaret på ÅHS. Jag tycker att man ska se hur det utfaller innan man tar en ännu större bit.

 Att det sedan är en olycklig skrivning i 37 § håller jag med om. Jag tycker att landskapsregeringens framställning var bättre. Men i utskottet fick jag inte gehör för den frågan. Jag har sagt att jag kan leva med det som är föreslaget.

Talmannen

Tiden är ute!  

Ltl Barbro Sundback, replik

Ja, vi får vara glada att ltl Gun Carlson kan leva med det. Annars skulle det ju vara väldigt tråkigt om det skulle resultera i någon plötslig avgång. Skämt åtsido, herr talman, det är ju så att ÅHS redan formellt har ansvar både för läkarvården och för den medicinska vården. Men på Åland så lyckas man inte organisera upp det. Det betyder inte att det ska vara sjuksköterskor från Gullåsen och läkare i varje boende. Man kan faktiskt se hur de har gjort i Sverige. Det ena är hur de gamla ska få den här servicen, och det finns många modeller, men de måste säkras i något slags avtal. För som det är nu så går det inte. Det andra är frågan om vem som ska betala den, inte kommunerna utan landskapet.

Ltl Gun Carlson, replik

Det kan låta väldigt bra som ltl Sundback säger. Det är bara det att förslaget att ÅHS skulle ta hand om hela läkarvården och den medicinska vården för de äldre är nästan omöjligt att genomföra i praktiken. Man måste veta hur det går till. Det är väldigt svårt att särskilja de här och dra en gräns mellan vad som är medicinsk vård och vad som är omsorg. Det är nästan omöjligt. Det är omöjligt överallt, också på de här tre institutionerna.

Jag upprepar att jag tycker att det som nu är taget i lagen om Gullåsen, ansvaret som flyttas från kommunerna till ÅHS, är ett första steg. Sedan detta med läkarlönerna för ÅHS. Man måste alltid komma ihåg att landskapsregeringen har tillsynsansvaret och ska se till att allt fungerar på institutionerna. Man har också lovat att ge föreskrifter om vad institutionsvård är på Åland. Så att man får det klart för sig. Där skulle man kunna reglera det.

Ltl Barbro Sundback, replik

Nej, det tror jag inte. Det är helt och hållet en annan fråga. Jag är överens om att det ska vara så där. I praktiken sedan säger man på byrån att det inte finns resurser, så man gör inte detta. Det finns för få personer.

Jag ser inte heller att allting ska skötas från ÅHS. Det finns ju redan sjukvårdspersonal på dessa boenden. Men de behöver någon som har det medicinska ansvar för det arbetet som utförs där. Det är mera en formalitet än att man behöver ändra på så hemskt mycket annat. Sedan ska det finnas en läkare som dessa människor har tillgång till och det ska ÅHS betala. Det handlar om att organisera upp det här arbetet. Det är inte alls svårt, men man måste ha lite fantasi och se möjligheterna och inte bara se hur svårt det är.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Åke Mattsson, replik

Tack, herr talman! Vi ska hoppas att det här blir en viktig fråga så småningom, om det blir såsom ltl Sundbacks och mina intentioner och att förhoppningarna slår in vi vill få bort lite kommuner på Åland, och att det blir en kommun här. Men fram till dess så får vi titta lite närmare på det här. Anledningen till att vi gjorde den här ändringen är att ÅHS står ju för läkarna. ÅHS har ansvaret för läkarvården hela livet utom vid ett enda skede, och det är när man är intagen på de här tre institutionerna. Det är det som vi avser, att även då så ska man stå för läkarkostnaderna under den tiden, bara läkarkostnaderna, inte den vård som läkarna ordinerar. Det är avsikten med den här skrivningen. Vi erfor när vi diskuterade den utskottet att det vara ganska tydligt.

Ltl Barbro Sundback, replik

Tack, herr talman! Jag tror inte att färre kommuner löser det här problemet, men det blir färre att avtala med. Detta med att de som bor på institution ska ha rätt till läkarvård och all annan sjukvård som de är i behov av är ingen nyhet. Det är bara det att landskapsregeringen och ÅHS inte har kunnat organisera upp det här så att det motsvarar de åländska förhållandena. Det är fortfarande bristfälligt.

Ltl Åke Mattsson, replik

Tack, herr talman! För att göra ett tillrättaläggande, jag pratar inte om mindre kommuner utan om Åland som en huvudman för hela den här kommunala institutionsverksamheten. Då hade man inte gränsdragningen, för det är den som är problemet.

När man hamnar på institution så tas en stor del av ens inkomster i från en. I den avgiften ingår läkarvården. Det anser vi att man inte ska göra. Det är inte kommunerna som ska stå för läkarvården. Också under den tiden som man bor på dessa tre institutioner så ska ÅHS stå för läkarvården. Det är inte helt orimligt, tycker jag.

Ltl Barbro Sundback, replik

Det är bra om vi kan enas om att ha en kommun. Äldreboendena kommer fortsättningsvis att finnas utspridda på Åland. Det kanske kommer flera. Om det är detta som man vill komma åt med en kommun så hjälper inte det. Inte heller den andra frågan löses genom den förändringen. Det är sant att det ingår i avgiften att man ska ha rätt till vård om man bor på ett kommunalt institutionsboende. Det är ju därför som kommunerna har försökt ordna det. Det tokiga är att det inte finns någon kommunal kompetens på det här området. Kompetensen finns inom ÅHS, landskapet underordnad myndighet. Då är avtal en mycket flexibel modell. Det är så som man bland annat har löst det i Sverige.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik

Talman! I motsats till de andra som har uttalat sig i replikväxlarna så vill jag ge mitt stöd till ltl Barbro Sundbacks förslag. Det är på sin plats att man reglerar det här i lag och att man formaliserar det. Det finns en otydlighet i den här frågan och det ska inte drabba någon enskild, så att man på alla ställen vet hur det här ska vara. Det försök som har gjorts i vissa kommuner runt om på Åland bereder också väg för ett eventuellt framtida samarbete. Man banar väg med den här lagen också.

Det enda problemet är att vi först ska rösta om att vi ska utesluta det som har sagt ifrån utskottets sida. Därefter ska vi få in den här förbättrande skrivningen i lagen. Det ser jag som ett problem.

Ltl Barbro Sundback, replik

Det är ju problematiskt om det skulle hampa sig så att vi inte fick majoritet, för då kan vi inte ställa den här klämmen, den blir lite överflödig. Jag är inte så orolig. Jag vet att det måste göras på det här sättet. Om det inte blir nu så blir det kanske, som många andra frågor, om 10 eller 15 år. Jag bidar lugnt. Jag tackar för vtm Lindholms stöd.

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik

Vi får hoppas att det finns en majoritet. Det verkar inte vara riktigt så här i salen idag, men det är väl som med alla idéer och förbättringsförslag att det tar lite tid att sjunka in. Den här debatten har vi haft många gånger här i salen under de här senaste fyra åren.

På en del ställen fungerar det redan på det här sättet. Det finns också personal som kan hantera det här på olika äldreboenden. Det är många kommuner som har satsat på sjukvårdspersonal på sina äldreboenden istället för personer med social utbildning. Det är bra att det finns i lag reglerat så att alla vet vem det är som bär det yttersta ansvaret. Jag tycker det här är ett bra försök ytterligare igen en gång.

Ltl Barbro Sundback, replik

Som jag ser det är det två centrala frågor som man måste försöka lösa. Det ena är hur man organiserar upp läkarvården och den medicinska vården och vem som ansvarar för den när den bedrivs i kommunalt boende. Det andra är vem som ska betala. Det är givet att det är den myndighet som har ansvaret och som ger tjänsterna som ska vara den som också ansvarar för kostnaderna, åtminstone till en viss gräns.

Ltl Johan Ehn brukar föra fram förslaget att man skulle kunna reglera det här via landskapsandelarna. Det är möjligt att det är en modell.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Vtm Gunnar Jansson

Tack, herr talman! Man brukar säga att hälso- och sjukvårdens socialisering i början på 1950-talet överträffas i omfång vad gäller samhällsreformer bara av på grundskolans införande. Så gjorde man också på Åland. Det omvända kommunalförbund som vi levde länge med under Ålands centralsjukhus vet många av oss hur dåligt det egentligen fungerade. Den reform som lagstiftningen för ett antal år sedan medförde med ÅHS var ju välkommen och framåtsyftande. Den reformen blev tyvärr i sitt första skede enbart en administrativ reform. Nu lagstiftar vi om såväl administration som verksamhet. När vi talar om verksamheten så ligger vi sfären för enskilda medborgares rättigheter och skyldigheter. Vi får väl räkna med att vi alla en dag är kunder i ÅHS. Därför är det av största vikt att den myndigheten fungerar väl, och att den som bas för sin verksamhet har ett modernt regelverk. Den reformen genomför vi nu. Vi ska vara glada för att vi har kommit till steg två i den här processen.

Med det här har jag sagt att Ålands hälso- och sjukvård är en myndighet. Det är en sådan myndighet som definieras i 3 § självstyrelselagen. Den säger att den lagstiftande makten i självstyrelsesystemet utövas av oss här i lagtinget på befolkningens vägnar, och att den förvaltande verksamheten i självstyrelsesystemet handhas av landskapsregeringen och myndigheter under den. Här menar jag att kollegan Barbro Sundback träffade precis rätt. Det är detta som det handlar om. Det är myndigheten Ålands hälso- och sjukvård som utövar offentlig makt i självstyrelsesystemet.

Nu har jag närmat mig ämnet för min betraktelse dvs. ändringsförslaget av 8 § som framlagts nyss av ltl Henry Lindström. Jag måste då för ordningens skull citera den, jag är inte säker på att alla riktigt tydligt minns vad som står i paragrafen. Jag läser 8 § i framställningen som lyder:” Styrelsen ska anta ett reglemente för Ålands hälso- och sjukvård. Reglemente ska fastställas av landskapsregeringen. I reglemente ska finnas bestämmelser om myndighetens administration samt om övriga frågor som gäller verkställigheten av myndighetens uppgifter och myndighetens funktion”. Som sagt, all offentlig verksamhet ska utövas under lagarna och lagar är normer. Vi har normer på en lägre nivå än lagar. Ett reglemente är en norm. Texter, papper, underreglemente kan kallas anvisningar, riktlinjer osv. Det är dokument för myndigheternas interna verksamheter som saknar normativ effekt och som aldrig kan åberopas utåt. Med det här ändringsförslaget som kollegan Henry Lindström framlägger så berövar man ÅHS möjligheten att i reglemente utföra normer som har effekt utan för ÅHS ram. Det är enligt min mening förödande. Jag vet att det är så nu. Jag har varit en ivrig kämpe mot nuvarande 16 §, i det här lagförslaget 8 §. Egentligen kunde man gå så långt och säga att själva termen regemente inte alls borde få användas för dokument som saknar normativ effekt. Vill man, såsom ändringsförslaget innehåller, beröva reglemente den normativa effekt som det innebär ifall vi diskuterar ett internt papper och inte ett av landskapsregeringens eller något annat utomstående fastställt dokument. Man kan inte alls enligt min mening använda termen reglemente. Till den delen är ändringsförslaget olyckligt. Om förslagsställaren menar allvar med texten så borde det heta något som att styrelsen ska anta ett dokument som styr myndigheternas interna verksamhet. Då faller andra momentet bort med nödvändighet. För som jag nyss nämnde, i reglemente skall regleras frågor som gäller verkställigheten av myndighetens uppgifter och myndighetens funktion, dvs. hur myndigheten förhåller sig mot allmänheten, mot mig och alla andra här. Jag kan aldrig åberopa reglemente till min fördel, eftersom reglemente är så här format enligt förslaget. Det är enbart ett internt papper.

Här kan vi gå tillbaka till högsta förvaltningsdomstolens dom i tiden gällande ett ärende i ÅHS om avlöning av förvaltningschefen. Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att nuvarande reglemente på sin höjd är ett internt arbetspapper som saknar normativ effekt mot andra.

Den andra effekten också av det här sammanhanget är att om ÅHS skulle behöva ett reglemente som styr verkställigheten av ÅHS uppgifter och dess funktion mot allmänheten, den yttre normativa effekten, så kan man alltså inte alls tillämpa ett sådant här reglemente för det. ÅHS-styrelse är ingen sådan myndighet som kan utfärda normer enligt 3 § och 21 § i självstyrelselagen mot allmänheten. Kvar blir ett internt papper för myndighetens inre angelägenheter och då kommer momenten att stå i strid med varandra. Myndigheten fastställer själv reglemente men reglemente ska innehålla reglering av myndighetens administration samt övriga frågor som gäller verkställigheten av myndighetens uppgifter och myndighetens funktion.

Jag kan inte tänka mig att stöda det här ändringsförslaget av formella skäl men ännu mera av materiella skäl just därför att om landskapsregeringen inte ska fastställa ett reglemente för ÅHS så kan inte ÅHS överhuvudtaget i ett reglemente vända sig mot allmänheten. Om någon i allmänheten jag, Vera i Knutsboda eller någon annan vill ha en reglering inom det område som 8 § föreskriver så måste man gå till lag eller landskapsförordning. Det kan aldrig ha varit avsikten med 8 §.

Jag motsätter mig på det bestämdaste detta ändringsförslag. Jag hoppas att lagtinget kan göra detsamma och omfattar regeringens och dess förslag till 8 § lika som majoritetens ståndpunkt i utskottet. Tack, talman.

Ltl Olof Erland

Herr talman! Utan att det är förberett eller planerat så ansluter sig mitt anförande ganska nära till det som vtm Gunnar Jansson här har sagt. De principiella synpunkterna på vad ett reglemente kunde vara och inte är. Jag förstår mycket väl vad vtm Gunnar Jansson har sagt.

 Jag tänkte beröra några mera allmänna synpunkter som baserar sig på den debatt som vi har haft på senare år. Vi har nyligen diskuterat polismyndigheten. Vi kommer att diskutera Ålands Radio och TV. Nu har vi ÅHS, vi har ÅMHM och vi har motorfordonsbyrån. Gymnasieskolan var lite speciell när det gäller styrningen.

I remissen av Ålands hälso- och sjukvårdslag tog jag upp just frågan om att man borde klargöra tydligare vad styrning av en underlydande myndighet, eller ett verk betyder. Nu har vi fastnat på en diskussion om reglemente. Reglemente är ett gammalt ord som kan betyda stadgar, regelverk, intern ordning. Vi har hamnstadgan i Mariehamn som är gammal i sig, namnet är precis lika oklart som i det här fallet. Reglemente är vad man säger att det ska vara. Samtidigt är det inte någonting annat, det var det som jag förstod på vtm Gunnar Jansson, att reglemente kan inte vara normerande från myndigheten till någonting yttre. Då kan man säga att det är ett internt regelverk. Vem bestämmer över ett internt regelverk? Ja, knappast någon utomstående utan ÅHS själva. Vill man att det ska vara så, bestämmar man så. Har jag tolkat ltl Lindström rätt så vill han gå på den linjen, det som är internt när det gäller organisationen ska man bestämma själv. Min första reaktion var att jag delade ltl Henry Lindströms uppfattning men endast till ungefär 30 procent och det räcker inte till i det här fallet för att ge stöd. Jag anser att landskapsregeringen ska gå vidare med den här frågan och i andra fall eventuellt bereda ett ärende som säger att reglemente ska vara en intern sak, myndigheten styrs av huvudmannen på ett annat sätt.

Herr talman! Jag ska bara kort nämna de andra sätten som vtm Gunnar Jansson redan har nämnt. Man styr genom lagar, man styr genom förordningar och man styr genom budgetbeslut. Där har vi den formella parlamentariska ordningen. T.ex. Ålands radio och TV styrs genom lagar, förordningar och budget men framförallt så finns det en bolagsordning och det finns ett etermediepolitiskt program som säger vad huvudmannens uppgift är för detta bolag. Samma sak är det med ÅHS. Formellt sett är det lagar, förordningar och budget men det är också styrelserepresentationen. Sätter landskapsregeringen in en styrelserepresentant så har det en styrande effekt. Precis liksom ekonomistyrningssystemet som helhet har det i lönesättning, löneförhandlingar och liknande.

Den här frågan är inte så där alldeles enkel, om man ser det i ett parlamentariskt system där vi har en regering och underlydande myndigheter. Det är enkelt att säga att reglemente inte har någon normativ effekt om det är ett internt dokument. Det är lika enkelt att säga att om vi nu följer framställningen och utskottet så då har det en effekt som ett styrande dokument, normgivande från landskapsregeringens sida i och med att det är fastställt.

Jag tycker att det är lämpligt att göra som här är föreslaget. Man kan överleva med landskapsregeringens framställning och till och med må lika bra som tidigare. Samtidigt kommer den här frågan att aktualiseras i framtiden på ett principiellt plan. Det är detta som ska vara utgångspunkten för myndighetsstyrningen.

Vtm Gunnar Jansson, replik

Tack, talman! När man alltså följer 2 mom. i 8 §, vilket man måste göra för där regleras reglementets fullmakts omfattning, så kan det aldrig vara en intern angelägenhet för ÅHS, hur ÅHS verkställer de frågor som ÅHS ska handlägga. Eftersom hela verksamheten i ÅHS riktar sig mot människor, det yttre samhället. Förhållandet mellan myndigheten och det yttre samhället kan aldrig vara en intern fråga för myndigheten i fråga. Det var det ena tillrättaläggandet.

Det andra är jämförelsen med ÅHS och Ålands Radio och TV i all ära men där är det en avgörande skillnad. ÅHS är en offentligrättslig myndighet, medan radiobolaget är ett privaträttsligt aktiebolag som styrs enligt helt andra regler och en helt annan logik i.

Jag upprepar, den offentliga makten måste utövas fullt ut under lagar och inte något annat.

Ltl Olof Erland, replik

Herr talman! Det stämmer att radion är ett bolag. Det finns lagstiftning om vad som är public service och det finns ett uppdrag. Att jämföra ÅHS och radion i sak kan jag hålla med om att är att gå för långt. Ett reglemente säger internt att man ska verkställa på ett visst sätt. Det kan ju aldrig stå över lagstiftningen. När man verkställer hälso- och sjukvård så måste man följa lagarna och patientsäkerhet. Reglemente blir i ett sådant ärende som verkställigheten gentemot patienter en nullitet. Det kanske man inte ska syssla med så mycket.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Gun Carlson, replik

Herr talman! Som reglementet är uppbyggt idag, som delvis kommer att ändras efter den här lagens slutbehandling, så är det ett internt dokument som reglerar arbetet på golvet och reglerar den operativa verksamheten med detaljer om vad respektive översköterskor och klinikchefer har för uppgifter osv.

Samtidigt finns det många paragrafen i lagen; 9 §, 10 §, 11 §, 12 § och 23 § eller 24 §, rätten till en andra bedömning osv. Det finns många regleringar i olika paragrafer som är för den enskildes bästa. Ändringarna av organisation och verksamhet ska också fastställas av landskapsregeringen, alla de här viktiga delarna, medan reglemente innehåller den operativa dagliga verksamheten.

Talmannen

Tiden är ute! 

Ltl Olof Erland, replik

Herr talman! Kanske jag inte riktigt förstår. Därför tycker jag att man ska klargöra att reglemente ska vara just ett internt dokument.

I modernt språkbruk kallar man det organisationsplan eller verksamhetsinstruktioner, där man utifrån lagstiftning, andra styrdokument och budget säger hur man ska göra och hur man ska tolka det.

Det som blev lite problematiskt i det här reglementet var att man någon gång i styrelsen ändrade reglementet för att kunna anställda den person som man ville ha, som då gick emot reglementet, om jag nu förenklar detta ärende något. Det är väldigt bra att dela upp det som är lagstiftning, förordning, budget, myndighetsstyrning och tillsyn och ha den interna delen som någonting annat. Här ser jag att det går ihop.

Ltl Gun Carlson, replik

Herr talman! Om ordet reglemente inte är rätt val är säkert en tolkningsfråga. I verkligheten är det ett internt dokument som reglerar den operativa dagliga verksamheten. Reglementet kan inte ändra någonting i själva verksamheten eftersom det regleras i andra paragrafer. Inte heller i organisationen, det har även en egen paragraf, 12 §. Såsom vi har det idag kan man inte gå in och göra de här stora genomgripande förändringarna i ett reglemente. ÅHS-styrelse också har godkänt och tycker att det är rätt, men det är inte de som ska godkänna det här utan det är lagtinget förstås.

Ltl Olof Erland, replik

Herr talman! Jag kan inte direkt motsäga ltl Gun Carlson. Det är ju så som man vill ha den här instruktionen och organisationsplanen att det gäller det interna. Framöver borde landskapsregeringen klargöra vad som hör till lagstiftningen, lagnormgivning och vad som hör till det interna och kalla det verksamhetsplan och organisationsplan för att markera att det är en tydlig skiljelinje mellan det interna och myndighetsstyrningen.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Johan Ehn

Herr talman! Bästa kollegor, jag ska i det här anförandet koncentrera mig till de två ändringsförslag som finns på bordet.

För det första, det av ltl Henry Lindström framlagda förslaget om ändring av 8 § i reglementet. Jag stöder förslaget om att förändra i paragrafen på det sätt som nu föreslås. Jag försökte noggrant lyssnat på det som vtm Gunnar Jansson var inne på. Jag måste ärligt säga att jag inte hängde med i resonemanget så pass att jag kunde komma till en slutsats som leder till att jag skulle se att det var något fel på ltl Henry Lindströms förslag. Är det ett instrument för styrelsen att styra upp sin verksamhet så tycker jag att man ska ha det precis såsom föreslås här, att styrelsen själv fastslår reglemente. Det som framförallt får rättseffekt gentemot andra har vi i lag och förordning. Det är där som medborgarna går tillbaka till och tittar på när man ska kräva sin rätt och faktiskt se till att man får det som man har möjlighet att få från ÅHS.

Som ltl Erland var inne på, gör vi också ett antal andra olika beslut i den här församlingen som är mera övergripande styrande. Det handlar om budgetbeslut, hälso- och sjukvårdspolitiska program och liknande och som kommer till styrelsen som ska förhålla sig till det.

När det gäller reglemente, såsom jag har förstått hela diskussionen, så är det uttryckligen frågan om hur man väljer att organisera arbetet internt i organisationen. Det handlar om att man beskriver hur man ska följa upp det som finns i lag och förordning. Det är inte något där man i lag och förordning har gett ytterligare fullmakter att göra saker som inte finns i lag och förordning. Man begränsar inte heller eller utvidgar på ett betydande sätt det som finns i lag och förordning. Utgående ifrån detta så ser jag inte att det skulle finnas ett bekymmer med det. Snarare tvärtom, det är viktigt att styrelsen, som ansvarar för ÅHS som helhet, också kan skapa sin organisation så att det är möjligt att genomföra de här sakerna. Detta är vad jag har kunnat leda mig fram till genom den här diskussionen.

När det sedan gäller ltl Sundbacks ändringsförslag som gäller framställningen 38 § och 37 § i betänkandet så kan inte tänka mig i det här läget att stryka den formulering som finns i det förslag som utskottet nu ger. Det behöver finnas kvar, oberoende av vad man sedan tycker om den fortsatta diskussionen. Det ligger någonting i det som ltl Sundback tar upp i klämförslaget. Man använder i det här fallet ett ordval som jag inte är riktigt nöjd med. Jag kunde inte svara på det tidigare eftersom ltl Sundback i en replik nämnde mitt namn angående hur jag ser på det här.

Jag kan återupprepa hur jag ser på det. Det finns en tydlig åtskillnad idag på vad kommunerna och landskapet ansvarar för. Sjukvården är landskapets och omsorgen är kommunernas ansvar. Men när man kommer ut i verksamheten så går det inte att dra en linje rakt igenom det här. Verksamheterna går ihop, ständigt och jämt kommer man att utföra verksamheter åt varandra. För att kunna göra det på bästa möjliga sätt så tror jag att man skulle göra det som fanns i äldreomsorgsprogrammet, titta noggrant på vad som har hänt med den ekonomiska fördelningen mellan landskap och kommunerna i sociala- och äldreomsorgsfrågorna. Man skulle titta på hur penningströmmarna har gått när man har gjort olika förändringar av äldreomsorgsorganisationen. Efter det kan man konstatera huruvida man ska justera något kring kostnaderna. Vi vinner inte någonting på att försöka dela upp det så att landskapets personal ska utföra landskapets ansvar i kommunerna och kommunerna sitt ansvar. Vi ska utnyttja resurserna på bästa möjliga sätt. Hur man sedan hittar finansieringsmodellen så tror jag att nyckeln väldigt långt finns i hur man betalar ut landskapsandelar. Mitt minne säger mig att i det äldreomsorgsprogram som togs under föregående mandatperiod fanns också ett uppdrag att titta vidare på fördelningen av kostnaderna. Man skulle titta på vilket sätt det här förändrades för att sedan kunna göra bedömningen hur man ska gå vidare. Jag har åtminstone inte fått mig till livs den utvärderingen. Den är inte gjord vad jag vet. Man har den biten kvar att jobba med. Man har nu gått vidare inom ÅHS och man gör Gullåsen till ett geriatriskt sjukhus. Man ser också till att kommunerna ska ta sitt ansvar vad gäller omsorgen. Den biten tycker jag att skulle vara viktigast att få klarhet i längre fram.

Summa summarum stöder jag utskottets förslag vad gäller de här skrivningarna. Jag ser att det finns ett behov framåt att föra ett resonemang framförallt kring finansieringen och hur man ska lösa den på bästa möjliga sätt. Vi är en bra bit på väg i den här lagstiftningen som nu ligger på bordet. Tack, herr talman.

Ltl Gun Carlson, replik

Herr talman! Jag stöder ltl i Ehn när det gäller 8 §, reglemente, men inte i den här frågan. Jag inser att det känns som att lagtinget håller på att glömma att vi också har en landskapslag om ändring av landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland och riksförfattningar om socialvården. Där har man beslutat, och tills vidare har jag inte hört något ändringsförslag, att; ”anstaltsvård som avses i 24 § (i den finska socialvårdslagen) benämns i landskapet institutionsvård. Den vård som avses i 24 § omfattar i landskapet omsorgen samt sådan sjukvård som inte kräver sjukvård.” Det håller vi på att godkänna i den här framställningen. Det känns som om vi håller på att glömma det här. Det ingår ju faktiskt, det är ett förtydligande.

Ltl Johan Ehn, replik

Herr talman! Jag tror att jag var otydlig om det uppfattades på det här sättet. Jag uppfattar att ltl Gun Carlson och jag är överens kring det här. Jag är helt medveten om att den här förändringen finns med här. Jag sade att vi tar steg åt det bättre hållet. Fortsättningsvis, när vi ser framåt på fördelningen mellan kostnaderna så kommer kommunerna att hamna i den situationen att sjukvårdskostnaderna kommer att kosta kommunerna väldigt mycket. Då kan det vara skäl att titta vidare på det i följande steg.

Jag återupprepar, jag stöder både landskapsregeringens och utskottets förslag till betänkandet vad gäller den här biten. Jag kommer inte att stöda ltl Sundbacks förslag om strykning. Jag har också svårt att stöder klämmen eftersom jag tycker att den är felaktigt formulerad. Det finns ordval där som jag inte gillar.

Ltl Gun Carlson, replik

Herr talman! Det var ett bra klarläggande av ltl av Ehn. Här säger vi nu att kommunerna ska ha ansvar för den sjukvård som inte kräver sjukhusvård. Det säger vi i det här lagförslaget. Det tror jag att man har missat ibland här i diskussionen. Jag har också bett om att man ska ge ytterligare föreskrifter om vad det här betyder.

Ltl Johan Ehn, replik

Herr talman! Det är uppenbarligen så att ltl Gun Carlson och jag har helt lika åsikter i den här frågan.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Åke Mattsson, replik

Tack, herr talman! Jag håller också med ltl i Ehn. Diskussionen som har gått i utskottet är ganska klar. Vi tycker att det här behöver utredas betydligt mera. Det har vi också sagt i de allmänna motiveringarna under ändringen av socialvårdslagen. Utskottet har konstaterat att;” det fortfarande finns behov av att tydliggöra ansvarsfördelningen mellan den omsorg som kommunerna tillhandahåller och den hälso- och sjukvård som Ålands hälso-och sjukvård ska tillhandahålla. Utskottet uppmanar landskapsregeringen att utarbeta närmare anvisningar gällande i institutionsvårdens helhetsansvar för klienterna”. Jag tycker att det här är relativt tydligt. Sedan när man har utrett och fått klarhet i det här så finns det en plattform och man måste ta ett nytt beslut hur man ska gå vidare. Att man redan nu ska bestämma hur man går vidare, som är en tendens i klämmen, är lite onödigt. Den här lagen är ju relativt ny. Det finns många nya förändringar som behöver falla på plats, därför är det viktigt att man inte gör allt för stora saker på en gång, utan man avvaktar med det här.

Ltl Johan Ehn, replik

Herr talman! Mitt anförande rörde sig uteslutande om kommentarer kring de förslag som har lagts. I likhet med den replik som jag svarade till ltl Gun Carlson är det på samma sätt här. Vi har samma åsikt ltl Åke Mattsson och jag vad gäller de här frågorna. Det här har jag också sett i den här framställningen att man för den här typen av resonemang. Därför kan jag heller inte se att det som finns i klämmen är något som jag kan ställa mig bakom. Jag tycker att ordvalen är felaktiga och det finns skrivningar i utskottets betänkande. Jag stöder utskottets betänkande till den delen, men jag har en avvikande åsikt när det gäller 8 §.

Ltl Åke Mattsson, replik

Tack, herr talman! När det gäller 8 § så är det lite samma sak. I utskottet tycker vi att man kan avvakta. Det är inte en sådan panik att kasta över allt ansvar dit. Det är helt uppenbart, och det har landskapsregeringen också varit tydliga med, att det inom en relativt snar framtid kommer en ny lagframställning, där det kommer att kompletteras. Där kan man klippa av de banden som är kvar. I det här skedet finns det inte någon vin-vin situation. Det är en ren politisk fråga. Frågan har diskuterats en del i utskottet. För gemene man här på Åland spelar det väldigt liten roll.

Ltl Johan Ehn, replik

Talman! Till det senare håller jag helt och hållet med. Det kommer inte att ha någon större betydelse för den praktiska vården vad slutresultatet blir. Det här handlar mera om ett synsätt från vår sida, hur vi vill styra verksamheterna. Jag har inte blivit övertygad om att man inte skulle ha ett internt dokument som man själv kan göra. Jag ser inte nackdelarna med det.

Jag ser nu också att vtm Gunnar Jansson har fått ytterligare ett anförande Vi får väl se om det efter det anförandet skulle finnas något som gör att jag har anledning att ändra åsikt. Så här långt fanns det inte något som har fått mig att ändra åsikt. Snarare tvärtom, den argumentation som ltl Henry Lindström förde, och som jag tidigare har hört andra ledamöter föra kring detta, gör att jag tycker att förslaget om en förändring i 8 § är helt korrekt.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Vtm Gunnar Jansson

Tack, talman! Svårigheterna för ltl Johan Ehn och andra att förstå vad jag menar beror uteslutande på mina begränsade pedagogiska färdigheter. Låt oss vara överens om detta åtminstone.

Jag ska försöka klarlägga det som uppfattas som oklart. Redan under beredningen av den här lagen, i den diskussion som föregick lagstiftningen men också under debatten i första behandling och särskilt idag, tar sikte på vad nuvarande reglemente innehåller. Det som flera kolleger säger om det, om det och om det och det är blygsamt och det rör interna angelägenheter och det kan inte vara något märkvärdigt så att det skulle behöva normativ effekt. Det må så vara. Jag menar nog att vi måste hålla oss till gällande lagstiftning när vi reformerar den. Det måste vi ju göra.

Regeringen föreslår, lika som kollegan Henry Lindström, att 8 § 2 mom. ska lyda, jag läser det nu för fjärde gången:” i reglemente skall finnas bestämmelser det om myndighetens administration samt om övriga frågor som gäller verkställigheten av myndighetens uppgifter och myndighetens funktion”. Enligt normal teleologisk tolkning kan det inte vara en intern angelägenhet hur en myndighet sköter sig, verkställer sina uppgifter. Det kan det aldrig vara, eftersom myndigheten är till för mig och oss alla, förr dess kunder, så kan det inte vara en intern angelägenhet hur det går till.

Om nuvarande reglemente huvudsakligen består av föreskrifter som uppfattas såsom interna så kan inte det vara normgivande för hur ett nytt reglemente ska se ut. Det är helt omöjligt att utfärda ett reglemente med stöd av ett gammalt. Ett reglemente måste ju enligt 21 § självstyrelselagen basera sig på lag. Här kommer fullmakten i denna 8 § som jag har läst många gånger. Det vore direkt fel att ha ett reglemente som inte uppfyller normkraven på vad som ska ingå i reglemente. Att lämna den beslutanderätten i ÅHS styrelse för att försäkra sig om att bestämmelserna i reglemente bara gäller interna angelägenheter är fel. Vi, allmänheten, har rätt att veta mera om ÅHS sätt att fungera än vad som ÅHS tycker att är lämpligt för dem själva i sin interna hantering. ÅHS är en utpräglad serviceinrättning där vi alla förr eller senare är kunder eller föremål för den offentliga myndighetsutövning som ÅHS gör. Hur den utövas kan aldrig vara en intern angelägenhet. Tro mig, på mitt ord!

Jag upprepar igen, detta konstaterandes reflexiva verkan är att om reglementsfullmakten enbart kan utnyttjas av styrelsen så kan ett reglemente aldrig innehålla bestämmelser som har effekt utåt. Jag kan livligt föreställa mig situationer där det vore ytterst önskvärt att i ett reglemente kunna normera hur ÅHS fullgör sina myndighetsuppgifter, utan att vi behöver ta till lag eller förordning. I lag ingår ju grunderna för enskilda människors rättigheter och skyldigheter. I förordning kan man föreskriva om verkställighet och tillämpning av de lagliga bestämmelserna. Jag kan föreställa mig många, många rent vardagliga angelägenheter som träffar mig som kund i ÅHS, t.ex. inom vilken tid jag ska betala räkningen, när det är det öppet eller inte och hur det förväntas att jag uppträder som besökare på anstalten osv. Det är rent vardagliga saker som har normativ effekt på mig, så att jag vet hur jag ska uppträda och de som jag träffar i myndigheterna också vet hur de kan bemöta mig, men omvänt, som jag har rätt att förvänta mig att de uppträder. Det är klart att man kan reglera sådant här i lag eller förordning, men det är att gå för långt tycker jag. Reglemente är de facto till för en detaljnormering av saker på lägre nivå enligt lag och förordning med normativ effekt. Det var såsom jag resonerade i början, kollegan Johan Ehn. Det är den ena sidan av saken.

Den andra sidan av samma mynt är rättsskyddet. Man brukar säga att förvaltningsrättsliga regler inte bara är till för allmänheten. De är också till för att de aktörer som finns i myndigheten och som ska ge myndighetsservicen ska veta om sina egna rättigheter och skyldigheter, gränserna för sina befogenheter och förpliktelser, alternativt begränsningar i förpliktelserna. I det här fallet, en normativ reglering, också på regementsnivå innehåller enligt min mening rättsskydd för personalen i organisationen. Vi diskuterar de facto en organisation med över 1000 anställda, kanske mera av landskapets alla anställda är betjänta av gällande normer som inte enbart är interna papper för organisationen. Dessa 1000 människor i ÅHS har rätt att veta om de kan lita på reglemente och vilken effekt det har för deras myndighetsutövning. Samtidigt kan jag som kund veta hur det är. Jag kan gå dit och förvänta mig det och det.

Min tredje kommentar blir ganska teknisk. Det har gett upphov till vissa bekymmer. I 4 § står det om styrelsens uppgifter, det står också i punkt 5, ”att styrelsen ska anta bestämmelser om styrelsens inre arbete.” Nu har jag hört att styrelsen antar ett reglemente som bestämmer hur det inre arbetet regleras. Jag vill inte här se en normkollision.

Jag kan däremot säga att styrelsens beslut om att anta bestämmelser om det inre arbetet är ett överklagbart beslut. Jag är osäker på om det finns besvärsrätt över beslut fattade av ÅHS med stöd av reglemente.

Kolleger, ge reglemente normativ effekt och alla de här problemen är lösta.

Ltl Åke Mattsson

Tack herr talman! Jag tänkte göra en kort redogörelse för hur social- och miljöutskottet har arbetat och tänkt i frågan när det gäller ansvarsfördelningen på institutionerna mellan ÅHS och kommunerna.

När man tittar på ändringen av socialvårdslagstiftningen står det; ”sjukvård som inte kräver sjukhusvård”. När man pratar med personal som arbetar med de här frågorna menar de att vårdbehovet varierar så oerhört, t.ex. när det gäller sondmatning så kan en person behöva kontinuerlig sådan och en annan person behöver den typen av sondmatning som kräver sjukhusvård. Man räknar upp det ena fallet efter det andra där det är en tolkningsfråga om det är vanlig institutionsvård eller sjukhusvård. Det är en linje i vattnet.

Från utskottets sida tyckte vi att det var viktigt att man skulle klargöra det här. Jag redogjorde för det här tidigare i replikväxlingen hur vi hade tänkt, det behövs en ordentlig utredning var gränsen går och hur man ska dra den.

Detta med läkartjänster, det är det enklaste, så långt kan man gå. Det var vi också överens om med dem vi hörde. Det finns inget problem där med gränsdragningen. Är det så att man betalar läkarlönen för den läkaren som ger vården så är det ganska enkelt att dra gränsen. Det finns inga problem överhuvudtaget, då har man en början. Så långt ville vi gå från utskottet och ha torrt på fötterna. Man får göra utredningen som vi har beställt från landskapsregeringen. Efter det så går man vidare.

Klämmen som framförs från ltl Sundback känns lite som att man tar ett steg i tomma luften när man inte riktigt vet var gränserna finns ännu.

Ltl Barbro Sundback

Herr talman! Detta med att man inte kan dra några som helst gränser, det är den situation som många som vårdar upplever. Det är en helhet, det är sociala omsorger och det är vård, så är det säkert.

Igen detta med myndigheterna och det förvaltningsrättsliga, det skulle vara viktigt att så många som möjligt här i parlamentet inser att vi ska besluta vad det är vi vill. Vi har en hel tjänstemannakår som sedan ska förverkliga det. Men om de inte får ett klart uppdrag vad det är som vi vill få till stånd, utan vi står här och upprepar att det är så svårt att göra en åtskillnad mellan vård och omsorg, så då blir det inga förbättringar.

Det är, som jag ser det, inte svårt att reglera det här på förvaltningsnivå. Jag har angivit en modell. Att gå lagstiftningsvägen tror jag är för detaljerat. Vi har ju en lag som säger vad människorna har för rättigheter. Det står ingenstans att man inte har den här rättigheten om man bor på kommunalt äldreboende. Tvärtom, lagen säger att alla ska få den vård de har behov av.  Att det inte fungerar i praktiken är för att vi har avvikande struktur jämfört med i riket. När äldre på Åland bor på kommunala institutioner så är avgiften enligt finsk modell och i den ingår också vård, då blir det kommunen som bär upp avgiften. Så kan det också vara. Men det står ingenstans vem som ska producera vården och läkartjänsterna. Det kan man avtala om. Man kan komma överens om finansieringen. Det är i främsta hand också här frågan om formaliteter och att trygga de som har, enligt lag, rättigheter att de får dem tillgodosedda.

Om vi ska börja reda ut vad varenda enstaka människa har för sorts vårdbehov och sociala omsorger och tro att vi kan reda ut det i någon av lagstiftning är fel. Det är förvaltning som det brukar kallas. Det lärde jag mig tidigt när jag kom till lagtinget, att här sysslar vi inte med förvaltning. Vi beslutar vad det är som vill. Jag vill att de äldre, oberoende av var de bor, ska få den hälso- och sjukvård de har rätt till. Det måste man lösa organisatorisk på förvaltningsnivån.

Sedan till detta med reglemente, angående den här idén som flera har, som har suttit i ÅHS-styrelse, att det bara ska reglera den interna verksamheten. Jag tror att det delvis har att göra med att när ÅHS bildades var det väldigt i ropet att det skulle vara beställare och utövare, då skulle ÅHS ungefär fungera som ett bolag. Det finns en sammanblandning där i tänkesättet som hänger kvar idag. Kanske för att vissa personer fortfarande, som var med då och trodde på den modellen, sitter kvar i systemet och de vill ännu ha det på det viset.

Bästa lagtingsledamöter, det finns ingen här i salen som är mera utbildad på det här området än vtm Gunnar Jansson. Det är faktiskt så. Jag har lärt mig nästan allt jag kan om förvaltningsrätt av vtm Gunnar Jansson. Hans blygsamhet förbjuder honom att ens säga tack. Men det är så. Alla kan inte veta allt. Om man nu har suttit med och gjort Lissabonavtalet, grundlag osv så kanske det ändå är av viss betydelse att ta vara på den erfarenheten också i lagtinget.

Ltl Gun Carlson, replik

Herr talman! Jag har tidigare sagt detta och jag säger det igen därför att ltl Sundback var ute när jag sade det här i replik. Vi får inte glömma socialvårdslagen, vi gör en ändring där i blankettlagen. Där föreslår man ändringen och ska förklara begreppet institutionsvård. Utskottet skriver;” att det finns ett behov av att tydliggöra ansvarsfördelningen mellan kommunerna och ÅHS. Utskottet uppmanar landskapsregeringen att utarbeta närmare anvisningar gällande institutionsvårdens helhetsansvar för klienterna”. Det här tycker jag är en viktig del som nu blir klart i och med den här framställningen eftersom det ingår i den här framställningen att kommunerna ska ansvara för sådan sjukvård som inte är sjukhusvård. Det ska ges institutionerna. Jag tycker att det här är alldeles tillräckligt. Det är ganska nära det som ledamoten föreslår. Det här problemet kan lösas på sikt.

Talmannen

Tiden är ute! 

Ltl Barbro Sundback, replik

Ja, det är säkert bra det som är skrivet där. På något vis är det som om man försöker komma åt den här frågan lite från socialvårdens sida och från ÅHS läkare. Det finns inte en övergripande tanke och modell hur man ska strukturera upp det. Uppriktigt sagt måste jag säga att jag inte förstår vad det är för vård kommunerna ska syssla med som inte är sjukhusvård? Man har ju hand om hemsjukvård osv. Det är ju detta som måste klargöras. De som bor på institution ska ju säkert också vara på sjukhus ibland. Det kräver också ett system så att de verkligen kommer dit i tid och att de får den uppföljning som behövs. Det finns otroliga problem som borde lösas och inte att man skyggar för problemen. Jag tror att det allra mest flexibla är att man avtalar. För det är organisatoriska frågor, det är inte frågan om vad man har rätt till och inte rätt till.

Talmannen

Tiden är ute! 

 Ltl Gun Carlson, replik

Herr talman! Det som också har diskuterats och som syns i social- och miljöutskottets betänkande är att man ska försöka få rätt vård på rätt nivå. Alla patienter har rätt till specialsjukvård när de behöver. Oberoende om man bor på omsorgshem, omsorgsboende eller hemma i sitt hem så har man rätt till specialsjukvård. Det behöver så gott som alla patienter någon gång i livet. Det här ska stå klart. Som hjälp för det ska man utarbeta vårdtyngdsmätningar som inte löser alla problem men som är en hjälp när det gäller att bedöma hur sjuk en person är. Sedan finns det alltid en medicinsk bedömning som läkaren ger om en person behöver sjukhusvård eller klarar sig på den vård som ges vid institutionerna. Gränsdragningen är inte lätt.

Ltl Barbro Sundback, replik

Nej, det är tydligen väldigt svårt för åtminstone sjukvårdspersonalen. Därför tror jag att det är viktigt att det är någon utomstående som kan se lite mera kyligt på det här och ur ett förvaltningsmässigt perspektiv reglera det i ett eller flera avtal. Det finns ingen som motsäger att de gamla inte ska få specialsjukvård. Problemet är att det fungerar dåligt med dagens system. Då kan man inte säga att man gör lite här och lite där och sedan ska allt falla på plats. Ansvarsfördelningen och finansieringen måste klargöras och det kan man göra i avtal.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs de i framställningen ingående lagförslagen var för sig, det första lagförslaget kapitel för kapitel och det andra förslaget i sin helhet. Kan förfaringssättet godkännas. Godkänt.

Föreläggs först förslaget till landskapslag om hälso- och sjukvård. 7 för godkännande kapitel för kapitel.

Föreläggs lagförslagets 1 kapitel. Godkänt.

Föreläggs lagförslagets 2 kapitel. Begärs ordet?

Ltl Henry Lindström

Herr talman! Utgående ifrån mitt anförande föreslår jag att 8 § får följande lydelse: Reglemente, styrelsen ska anta ett reglemente för Ålands hälso- och sjukvård, sedan uteslutning. Andra momentet lika som i social- och miljöutskottets betänkande.

Ltl Johan Ehn

Herr talman! Jag ber att få understöda ltl Lindströms förslag till ändring av 8 §.

Under diskussionen har ltl Lindström, understödd av ltl Ehn, föreslagit att 8 § i landskapslagen om Ålands hälso- och sjukvård ska får följande lydelse: Reglemente, styrelsen ska anta ett reglemente för Ålands hälso- och sjukvård, sedan uteslutning. Är redogörelsen riktig?

Omröstning kommer därför att verkställas.

Vtm Gunnar Jansson

Talman! Jag föreslår öppen omröstning.

Ltl Folke Sjölund

Jag understöder.

Öppen omröstning är föreslagen och understödd och kommer därför att genomföras. Jag ber ltl Ulla-Britt Dahl och ltl Carina Aaltonen att biträda.

Den som omfattar social- och miljöutskottet betänkande, röstar ja; den som omfattar ltl Henry Lindströms ändringsförslag, röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.

Upprop.

Omröstningen har givit vid handen; 13 ja-röster, 14-nej röster och 3 är frånvarande. Majoritet för nej. Lagtinget har sålunda omfattat ltl Henry Lindströms ändringsförslag.

Föreläggs lagförslagets 3 kapitel. Godkänt.

Föreläggs lagförslagets 4 kapitel. Godkänt.

Föreläggs lagförslagets 5 kapitel. Begärs ordet?

Ltl Barbro Sundback

Herr talman! Jag föreslår att paragrafen är oförändrad förutom att 5 momentet stryks.

Ltl Carina Aaltonen

Herr talman! Jag ber att få stöda ltl Barbro Sundbacks ändringsförslag.

Under diskussion har ltl Barbro Sundback, understödd av ltl Carina Aaltonen, har föreslagit att 37 § godkänns i enlighet med det förslag som ltl Barbro Sundback delat ut.

Omröstning kommer därför att verkställas. Den som omfattar social- och miljöutskottet betänkande, röstar ja; den som omfattar ltl Barbro Sundbacks ändringsförslag, röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd!

Jag ber ja-röstarna resa sig. Talmannen röstar ja. Jag ber nej-röstarna resa sig. Majoritet för ja. Lagtinget har sålunda godkänt lagtexten enligt utskottets betänkande.

Föreläggs lagförslagets 6 kapitel. Godkänt.

Föreläggs lagförslagets 7 kapitel. Godkänt.

Lagförslaget är därmed godkänt.

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård för godkännande i sin helhet. Lagförslaget är godkänt.

Begärs ytterligare ordet?

Eftersom lagtinget har beslutat godkänna ltl Henry Lindströms ändringsförslag remitteras förslaget i den lydelse det har fått genom lagtingets beslut till stora utskottet för behandling enligt 54 § 3 mom. lagtingsordningen Ärendet remitteras till stora utskottet. 

Talmannen

Lagtinget tar en paus till 14.50.

Talmannen

Plenum fortsätter.

Första behandling

6      En ny arbetsordning för Ålands lagting

Lagutskottets betänkande (LU 26/2010-2011)

Talmanskonferensens framställning (TMK 2/2010-2011)

Först tillåts allmän diskussion och efter det att diskussionen avslutats kan det väckas förslag enligt 54 § 2 mom. lagtingsordningen om att ärendet skall remitteras till stora utskottet.

Diskussion.

Ltl Olof Erland

Herr talman! Det här ärendet kanske är, precis såsom det avspeglar här i salen, ingen kioskvältare. Det vore illa om det skulle vara det. Det gäller arbetsordningen för Ålands lagting som är en verkställighetslag för lagtingsordningen som nyligen delvis har sågats av Ålands delegationen när det gäller det inledande kapitlet. Högsta domstolen har åtminstone till stora delar gett ett annat besked. De texter som finns i 1 kap. om självstyrelsen, autonomin och liknande är visserligen problematiska när det gäller förhållandet mellan grundlag och självstyrelselag, mellan rikets lagstiftning och den åländska lagstiftningen.

Det som lagtinget har godkänt är godkänt, bortsett från 3 momentet där det sägs att självstyrelsen för Åland ska utvecklas så långt det är möjligt utan att bli en egen stat. Det är en gammal term från en av propositionerna på 20-talet som tolkades statiskt men senare har tolkats dynamiskt. Huruvida Åland ska bli en egen självständig stat är ju ingen självstyrelsefråga utan det är ju en riksfråga i allra högsta grad.

När det gäller arbetsordningens innehåll kunde man säga med ett engelskt uttryck om talmannen tillåter; ”the proof is in the pudding”. Någon hade någon gång översatt det; provet är i puddingen. Men det är inte riktigt så som man ska tolka det. Det är först när man äter plommonpuddingen som man vet om den är bra eller inte. Det är alltså många tekniska bestämmelser och procedurer. Man kunde till och med kalla det reglemente, för lagtingets verksamhet, som inte behöver godkännas av landskapsregeringen, det bygger på de lagar och förordningar som lagtinget har tagit.

De väsentliga förändringarna är inte många. De kanske inte heller är så synliga. I 82 § har vi preciserat vad som menas med budget och budgetförslag. Där ska också ingå i landskapsgarantier, garantier och övriga ekonomiska åtaganden. Det är en bred definition. Där står det också att budget för lagtinget ska ingå i landskapets budget. Där har tidigare stått budgetförslaget från lagtinget. Vi har ansett det som så att när landskapsregeringen lägger budgeten har man fria händer inom vår lagstiftning att föreslå för lagtinget. Det blir egentligen en självklarhet att lagtinget föreslår själv sin budget fast via landskapsregeringen i praktiken.

Den som är intresserad av texten får väl läsa alla detaljer. En synlig verksamhet i lagtingets verksamhet är att den procession, som vi är vana att se när lagtinget öppnas och avslutas och som går härifrån till Sankt Görans kyrka, den kan komma att ändras om lagtinget så vill. Det ska vara en gudstjänst och den ska hållas någonstans där lagtinget bestämmer. Gudstjänster kan hållas i Lemböte kapell, i Finströms kyrka, i Kökars kyrka och jag hörde röster för Vårdö, det är inte heller omöjligt. Det är en öppning för flexibilitet. I lagtingsordningen finns också flexibilitet när det gäller att bestämma lagtingsårets början och slut.

Det här är ett ärende som har beretts av en grupp som har lagt fram förslag till lagtingsordning som lagtinget har antagit. Sedan har det varit en arbetsgrupp som har gjort arbetsordningen. Lagtinget har ägnat den här framställningen en detaljerad genomgång, men det hindrar inte att det kan finnas felaktigheter som man upptäcker när man ”äter pudding”.

Vtm Gunnar Jansson

Tack, herr talman! Det är en betydelsefull dag för lagtinget och självstyrelsen. Vi har fått veta högsta domstolen strikt juridiska ingående och positiva hållning till den underliggande lagtingsordningen som utgör på grund för detaljregleringen i arbetsordningen. Vi har fått vetskap om högsta domstolens åsikter från Ålands delegationens avvikande inställning samtidigt som vi på våra bord har lagutskottets betänkande över den nya arbetsordningen.

Jag kan på talmanskonferensen vägnar be att få tacka lagutskottet för raskt arbete, detaljrikt betänkande och förtydliganden i förhållande till den framställning som talmanskonferensen lämnade. Lagutskottet har gått in i flera paragrafer. I första paragrafen, med den innebörd som vi hörde ordförande Olof Erland nämna, att det nog ska hållas gudstjänst men det behöver inte sägas var. En granskning av reglerna för t.ex. val av lantrådet och proceduren kring det. Utskottet har till synes ändrat i många paragrafer, men de materiella ändringarna är blygsamma. Jag säger detta därför att den här arbetsordningen föreslås tillkomma av oss här i lagtinget med stöd av en paragraf i lagtingsordningen som ännu inte är i kraft, dvs. 63 § som är en fullständig nyhet i självstyrelselagstiftningen där lagtinget bemyndigar sig självt att anta en arbetsordning som behandlas på det sätt som gäller för behandling av lagförslag härefter i två behandlingar utan att den ska underkastas efterhandskontroll. Den har tillkommit på det sätt som gäller för lag, men den behöver inte granskas och är heller ingen budgetlag. Detta tillsammans med de innovationer som lagtinget redan beslut om i juni i lagtingsordningen tror jag att kan utgöra en ganska god fortsättning för landvinningar på lagstiftningens område. Det är vi själva som bestämmer gränserna för vad vi lagstiftar om och på vilket sätt vi gör det. Vi ser bl.a. i det här ärendet tydliga tecken på och bevis för att vi kan vara frimodiga. Vi kan sträva framåt under den självstyrelselag som nu är gällande. Vi vet ingenting om hur den kommande ska vara.

Högsta domstolen i sitt utlåtande till presidenten om lagtingsordningen behandlar faktiskt redan de frågorna lite på det sätt som vi själv behandlar dem. Orsaken till att lagtinget nu reformerar sina interna arbetsprocedurer i en stor omfattning, större än vad som har hänt på 40 år, ligger i framtiden att möta utmaningarna av mera avancerat självstyrelsesystem, större transparens i beslutsfattande och mera medborgarinflytande i den offentliga politiska maktutövningen. Det är någonting som vi lade till grund för våra bedömningar beträffande lagtingsordningen som genomsyrar bestämmelserna i lagtingsordningen och som, enligt min mening, högsta domstolen i sitt utlåtande väldigt väl har fångat in.

Vi vet nästan säkert nu, som vi inte visste igår, att när nästa lagting sammanträder den 1 november så sker det utifrån det regelverk som kommer att ingå i lagtingsordningen, lite modifierat sannolikt med en enda teknisk paragraf förskjutning och därefter de praktiska procedurerna med stöd av denna arbetsordning. Det blir en utmanande men ändå en sådan procedur som det nyvalda lagtinget kommer att klara av. Lagtinget kommer att möta de utmaningar som framtidens politik medför och innehåller. Jag tror att de här dokumenten, både lagtingsordningen och arbetsordningen, kommer att uppfylla de förväntningar som man kan ställa på ett modernt regelverk för ett parlament. Tack, talman.

Talmannen

Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Väcks förslag om remiss till stora utskottet? Ingen remiss. Ärendets första behandling är avslutad.

Första behandling

7      Energi från förnybara energikällor

Näringsutskottets betänkande (NU 9/2010-2011)

Landskapsregeringens framställning (FR 20/2010-2011)

Diskussion.

Ltl Anders Englund

Herr talman! Näringsutskottet har behandlat landskapsregeringens förslag. Det här är en lagstiftning som ansluter till EU:s allmänna mål om att öka andel förnybar energi till 20 procent av den slutliga energianvändningen senast år 2020. I framställningen ingår ett förslag till blankettlag från riket.

Utskottet har riktat in sig på diskussionen, t.ex. när det gäller en landsortbutik eller annat distributionsställe så att man inte binder upp sig i den här lagstiftningen om att man måste utöka antalet mackar på de mindre ställena. Det blir enligt utskottet en stor kostnad för de små distributionsställena. Det har vi gått igenom här och kommit överens om att den här lagstiftningen kommer att fungera såsom den är skriven och som landskapsregeringen föreslår.

Vi har ytterligare blivit informerade om att man kommer att blanda in biodrivmedlen i dieselolja ganska snart i framtiden. Då kommer biodrivmedlen att öka ganska kraftigt i procent.

Utskottet föreslår att de här tre lagförslagen i framställning antas utan ändringar.

Talmannen

Begärs ordet?  Diskussionen är avslutad. Väcks förslag om remiss till stora utskottet?

Ingen remiss. Ärendets första behandling är avslutad.

Första behandling

8      Ändring av tobakslagen för landskapet Åland 

Social- och miljöutskottets betänkande (SMU 16/2010-2011)

Ltl Åke Mattssons lagmotion (LM 5/2010-2011)

Ltl Carina Aaltonens m.fl. hemställningsmotion (HM 39/2010-2011)

Diskussion.

Ltl Åke Mattsson

Tack, herr talman! Vi har behandlat lagmotionen under ganska kort tid. Vi konstaterade ganska snart att lagtinget inte var beredd att ta en sådan omfattande lagändring som var föreslagen i lagmotionen som låg till grund för vår behandling. Vi hade en diskussion och det fanns en majoritet i utskottet som ansåg att man skulle ta den viktigaste delen, att det skulle bli förbjudet att inneha tobaksprodukter för barn under 18 år.

Vi ändrade inte heller i straffbestämmelserna. Jag kommer att återkomma till det i ett senare anförande.

Vi konstaterade att det inte finns någon som direkt ifrågasätter att inte de här åtgärderna bör göras. Det finns skäl att titta på det lite närmare, men det behöver vara att remissförfarandet, framförallt när det gäller att personer under 18 år ska sälja tobaksprodukter.

Vi har hört lagberedaren i riket som har tagit fram tobakslagen där, den är i princip identiskt med den här. Man menar att det inte är innehav om man står i en kiosk och säljer tobak. Det var också ett fall som gällde en transportör som var 18 år som transporterade starksprit i en bil, var det ett innehav av alkoholprodukter eller inte? Man hade en utvärdering om det var innehav av alkoholprodukter eller inte. Det framkom att det inte var innehav.

I remissdebatten visade det sig att 18-årsgränsen kan ställa till med stora problem här på Åland. I stället skulle man sätta 15 år och att den som säljer har ansvar för försäljningen. Då frångår man lite principen som man haft som lagstiftare i riket att man ska jämföra alkohollagstiftning med tobakslagstiftningen. Men det finns en viss skillnad. Det kan vara svårare, det kan vara ölförsäljning, det kommer äldre vuxna och handlar och kanske till och med ens föräldrar kommer och handlar. Det kan vara mera berättigat att man har en högre ålder för att få sälja sprit.

Vi föreslår från utskottet att vi tar 2 § enligt lagmotionen. I övrigt förkastar man vad som framkommer i betänkandet. Det finns också en reservation med från ltl Lindström. Han kommer att redogöra närmare för vad den reservationen innehåller.

Ltl Henry Lindström

Herr talman! När det gäller tobaksrökningen är det inte någon tvekan om att det är viktigt att man vidtar åtgärder mot tobaksrökning. Det finns mycket forskning som visar att rökning i unga år orsakar stora skador och desto större är risken att man går över till annat missbruk. Det är jag helt överens om med de övriga i utskottet när det gäller själva åtgärderna.

Jag har i utskottsbehandlingen valt att reservera mig. Man kan också se vad som har hänt med denna lagmotion i utskottsbehandlingen. Det är flera bestämmelser och ändringar av paragraferna. Det är ganska få ändringar av tobakslagen som social- och miljöutskottets majoritet sist och slutligen har valt att omfatta. Det är viktigt att man vidtar rätt åtgärder. När det gäller lagstiftning av den här typen så är det viktigt att man också gör denna lagstiftning på ett riktigt sätt så att man har en beredning och ett remissförfarande. Jag upplever att det är i synnerhet remissförfarandet som är bristen. Man kan också framskymta i våra höranden att det finns saker som inte har kunnat beaktas i lagmotionen, eftersom lagmotionen berör ganska omfattande utrymmen utomhus och skyddstak på läktare osv. Sedan har vi också straffbestämmelser. Det är sådana saker som sedan har lämnats bort. i utskottsbehandlingen

Jag har lämnat en kort reservation där jag anser att en förändring av tobakslagstiftningen bör ske genom landskapsregeringens framställning och som varit föremål för ett sedvanligt remissförfarande där inkomna synpunkter har beaktats. Utgående från den här reservationen så kommer jag i den tredje behandlingen av detta ärende att föreslå att den här lagmotionen ska förkastas.

Ltl Åke Mattsson, replik

Tack, herr talman! Jag tänkte ta en replik för det hördes som om utskottet inte kunde omfatta skrivningarna och att det var något större problem kring det. Så långt gick vi aldrig i diskussionerna. Där det kunde finnas ett behov av ett remissförfarande så delarna lämnade vi bort helt och hållet. Det fanns inte dubier eller oklarheter kring det här. Det framkom i hörandet med den lagberedaren som beredde det här i riket att det inte har varit något problem med den här lagstiftningen i riket. Man är ganska tillfreds med lagstiftningen. Så långt vi kunde utröna har det gått väldigt bra att genomföra lagstiftningen. Därför kanske det inte är så akut med remissförfarande. För att det som är centralt och betyder mycket skulle få gå igenom så lämnade vi bort allting annat. Nog måste det ju vara lika viktigt att skydda våra barn på Åland mot tobaksrökningen, eller är det inte noga med ungarna? Är det så som man tycker från centerns sida eller vad handlar det om?

Ltl Henry Lindström, replik

Herr talman! Som jag inledningsvis sade, att man vidtar åtgärder mot tobaksrökning det tycker jag är viktigt. Men jag tycker också att det är viktigt att man gör det på ett sedvanligt sätt. Det är ganska många bitar som kommer in om man ska omfatta en sådan här åtgärd när det gäller att se att den övervakande biten fungerar. Man har konstaterat i riket att det inte har varit så många fall, då kan man också fundera på hur mycket resurser man lägger på de här ärendena.

Ltl Åke Mattsson, replik

Tack, herr talman! Då förklaras en hel del. Det är uppenbart att intentionen med den här lagen, både i riket och på Åland har gått centern fullständigt obemärkt förbi. Det handlar inte om att vi ska bötfälla och jaga några ungar. Det handlar till 99 procent en attitydförändring. Till och med poliserna är införstådda med att de kanske inte kommer att vidta åtgärder. Man ska visa åt föräldrar och övriga från myndigheternas sida att tobaksrökning är någonting som inte bra och att vi vill ha bort ha bort rökningen. Det är ju inte meningen att vi ska göra barnen till gangster och att vi ska vara glada över att statistiken är hög. Det är 40 personer på fem år som har åkt fast. Vi ska ha en intention att våra barn inte ska använda tobaksprodukter.

Man kan inte komma från centern i fortsättningen och säga att man ska avbyråkratisera och göra saker och ting smidigare. Det är ju precis tvärtemot. Man har tydligen inte varit tillräckligt byråkratisk och omständlig här, man vill byråkratisera mera för att man ska kunna bestämma en sådan här sak.

Ltl Henry Lindström, replik

Talman! De här sista kommentarerna tycker jag att får stå för Åke Mattsson själv. Vi i centern har inte alls haft en sådan diskussion kring de här frågorna.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Carina Aaltonen, replik

Ltl Henry Lindström inledde sitt anförande med att tala om tobaksrökningens faror. Sedan kommer han in på att vi borde ha haft ett remisshörande. Det här lagförslaget som vi nu lägger fram riktar sig till unga under 18 år, att inför ett förbud av tobaksprodukter. Är det de här ungdomarna som vi då skulle ha hört i utskottet, dem som det berör som är under 18 år? Jag är övertygad om att om vi skulle höra folk ifrån hälsosidan eller skolor så skulle man vara tacksam för ett sådant här lagförslag.

Ltl Henry Lindström, replik

Talman! Jag är inte alls emot åtgärderna som sådana. Oberoende av vad det är för lagstiftning så är det viktigt att man har ett remissförfarande. Vilka remissinstanserna är bör naturligtvis utgå ifrån den lagstiftning som det gäller. Inte tycker jag att man behöver dra växlar på det sätt som ltl Aaltonen nu gör.

Ltl Carina Aaltonen, replik

Den finska regeringen har tagit ett ganska aktivt beslut om att försöka få hela landet fritt från tobak till år 2040. Man vidtar olika steg för att nå det målet. Nu känns det verkligen som om centern, kanske inte förhalar men man hävdar nu att processen inte har gått riktigt rätt till. Jag tycker vi har möjlighet att haka på den motsvarande lagstiftning som finns i Finland och åtminstone inleda med att förbjuda innehav och langning av tobaksprodukter till de unga. Det skulle vara ett steg i rätt riktning.

Ltl Henry Lindström, replik

Herr talman! Jag hoppas verkligen att vår förvaltning vidtar åtgärder fortlöpande, oberoende av om det kommer en ny upp lagstiftning eller inte, för att åstadkomma förbättringar vad gäller det här området. Det behöver inte vara beroende av en lagstiftning. Man måste ju fortlöpande arbeta på de här frågorna utgående från de konventioner som finns.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Roger Slotte, replik

Herr talman! Jag hyser stor sympati för den här lagmotionen och dess förslag. Däremot delar jag utskottets uppfattning om att man inte bör lagstifta på basen av en lagmotion utan att lagberedningen inkopplas.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Sirpa Eriksson

Herr talman! Vi har nu social- och miljöutskottets betänkande angående lagmotionen om tobakslagen. Utskottet bantade ned lagmotionen till de punkter som är viktigast just nu för att skydda våra barn och ungdomar mot tobaksprodukter. Majoriteten i utskottet godkände andra paragrafens punkter som handlar om minderårigas innehav av tobaksprodukter samt överlåtelser av tobaksprodukter till minderåriga.

Det är saker som vi har diskuterat många gånger i den parlamentariska alkohol- och narkotikapolitiska gruppen. Vi har även lämnat en politisk enhetlig beställning till landskapsregeringen om önskemål till lagstiftning. Tyvärr räckte inte lagberedningsresurserna till att lagstifta just nu. Men nu har vi i alla fall ett liknande förslag till lagstiftning på bordet som kom genom ltl Åke Mattssons lagmotion. Liknande lagstiftning har varit ikraft i riket sedan 1.10.2010 och enligt höranden har det fungerat bra.

Sedan vill jag berätta lite allmänt om tobak och ungdomar. Tobaksrökningen börjar oftast mellan 11 år och 15 år, mycket sällan efter 18 års ålder. Med andra ord, om barnet skyddas från tobaksrökningen som minderårig har man vunnit mycket. Forskningen i Finland visar att 40 procent av de rökande barnen får cigarretter av sina föräldrar. Det är skrämmande statistik och stämmer säkert även hos oss på Åland. Jag anser att vi behöver en ordentlig attitydförändring gällande minderårigas rökning. Själv var jag för ett par år sedan bestört när jag fick ett brev från församlingen gällande dotters konfirmationsläger angående om vi föräldrar skulle ge tillåtelse till rökning på lägret. Jag anser att läger för barn naturligtvis ska vara befriade från all rusmedel inklusive tobak och snus. Tyvärr har jag även kunnat konstatera att det röks rätt så fritt på högstadieskolornas och gymnasialstadieskolornas områden. Jag har själv bestämt att varje gång jag ser en högstadieelev röka säger jag till. Men, det är dock inte så lätt att sluta röka då beroendet är jämförbart med beroendet av heroin och kokain. Därför är det allra viktigaste att skydda barnen från att börja använda tobak och snus.

Utskottet har konstaterat att den nya lagen i Finland med motsvarande innehåll stöder arbetet mot tobak i skolorna, inom idrottsföreningar, inom församlingarna och inom fritidssektorn. Alla på Åland vet att det inte är okej att köpa alkohol till ett barn. Samma ska gälla tobaken, tycker jag.

Statistiken från ”Hälsa i skolan” på Åland visar att cirka 40 procent av yrkesskolans elever är rökare jämfört med 2-3 procent av lyceets elever. Vi har helt klart ett stort problem då rökning är väldigt skadligt för hälsan och att rökarna enligt statistiken även dricker mera och använder mera droger än icke rökare.

Jag stöder naturligtvis social- och miljöutskottets betänkande så att även barnen på Åland får rätt till tobaksfri ungdomstid. Tack, herr talman.

Ltl Åke Mattsson

Tack, herr talman! Eftersom jag presenterade utskottets ställningstagande i det förra anförandet så tänkte jag ta lite kort om mitt eget ställningstagande i det här ärendet.

Man ska komma ihåg när man tar den här lagmotionen att det inte handlar om att man ska övervaka ute på fältet och att man ska jobba speciellt mycket med den här. Tidigare har polisen varit ganska restriktiva till den här typen av lagstiftning.

Man införde bl.a. hjälmtvång för cyklister ganska nyligen i Finland. Det är lag på att man måste använda hjälm i Finland när man cyklar. Det står att man ska använda hjälm i allmänhet. Det betyder att polisen inte kan bötfälla och man får inte böter för det. Man kan säga åt sina barn att det är förbjudet att cykla i trafiken utan hjälm för det står uttryckligen i lagen.

Det här är kanske en lite mera modern lagstiftning som vi börjar komma in på nu än vad det har varit tidigare. Man har trott att straffet är det viktiga och det centrala. Jag pratade med en polis som nyligen har kommit hem från en utbildning i Norge för preventiv verksamhet. Han nämnde skillnaden mellan Kanada och Amerika. Man har fått brotten att gå ner i bägge länder men med två helt olika metoder. Amerika valde hårdare straff och tuffare attityder mot de kriminella medan Kanada valde mera vårdinriktat och att man skulle hjälpa de utsatta med en mjukare linje. Det var samma resultat. Problemet är att det är extremt dyrt med fängelsestraff och det är få verksamheter som har så extremt dålig verksamhet som man har i fängelserna. Så detta med straff kanske inte är det centrala.

I Finland märkte man stor skillnad, föräldrarna fick barnen att använda hjälm.

Vi har också på Åland en lagstiftning när det gäller användandet av reflexer. Det står att man måste bära reflex, men poliserna bötfäller inte. Vi har koppeltvång för hundar, och det är väldigt bra att ta till om det är någon som man en stor schäfer, den kanske är lydig men folk blir oroliga. Har någon en annan hund som inte verkar speciellt störande så är det inte meningen att man ska komma springandes med böteslappen bara för att hunden är några meter ifrån ägaren.

Det är samma tanke med det här. Det visar också på hur byråkratin blir kring det här om det har varit 41 inbrott i hela Finland på fem år. Så det här kommer inte att bli något revolutionerande i vårt samhälle. Det kommer att bli någonting som ungdomsledarna frågar efter, det är någonting som föräldrarna kan använda och det ger också en signal att vi tycker att barn inte ska börja röka. Jag har redan pratat tillräckligt mycket om detta med tobakens skador. Jag tror inte att jag behöver gå närmare in på det.

Ser man sedan på detta med straff så tycker jag att sex månaders fängelse skulle vara ett ganska lagom straff. Då vill jag med bestämdhet påpeka att det också bara är en markering, det kommer knappast att bli någon som blir dömd till det. Om man skadar en gravsten så är det också sex månaders fängelsestraff idag. Är det så att man medvetet står och säljer tobaksprodukter till barn och ungdomar under 18 år gång på gång och man har det som system så kan det vara bra att det finns böteshot i bakgrunden så att det inte bara finns fängelsestraff för det. Vi måste vara lite mera rädda om våra barn och göra lite markeringar där på sikt. Det var mycket debatt kring detta om man ska bötfälla eller om folk ska sitta i fängelse bara för att de innehar tobak, och så är det naturligtvis inte.

Det här gäller ju uttryckligen uppsåtliga brott. Säljer man av misstag till en person som är under 18 år, där man inte kunde förutse vilken ålder personen hade eller man hade missat att fråga efter legitimation, så står det uttryckligen också i förarbetena i riket att det inte gäller den typen av verksamhet, det ska vara överlagt och genomtänkt. Jag behöver kanske inte gå in på fängelsestraff. Jag skulle gärna se att man gav det här verktyget och signalen också från lagtinget att vi vill satsa på preventiva åtgärder som kanske inte är så tuffa, utan att man tar den här lite mjukare linjen.

Talmannen

Begärs ytterligare ordet? Diskussionen är avslutad. Väcks förslag om remiss till stora utskottet? Ingen remiss. Ärendets första behandling är avslutad.

Första behandling

9      Erkännande av yrkeskvalifikationer

Kulturutskottets betänkande (KU 6/2010-2011)

Landskapsregeringens framställning (FR 27/2010-2011)

Diskussion.

Ltl Johan Ehn

Talman! Bästa kollegor, det har varit en rätt intressant behandling att få ta del av yrkeskvalifikationssystemet. När vi påbörjade arbetet var förvirringsnivån stor och kunskaperna kring det här från utskottets sida, åtminstone från ordförandes sida, rätt dålig. Efter att ha benat upp det här och tittat närmare på det ligger nu vårt förslag. Vi föreslår för lagtinget att man godkänner landskapsregeringens framställning med språkliga och tekniska förändringar. Innehållsmässigt finns det inte några dubier längre.

Vi har koncentrerat oss på ett par frågor. Jag ska försöka redogöra för dem i presentationen. Det ska stå klart från början att yrkeskvalifikationsdirektivet ska användas vid de tillfällen där vår lagstiftning i speciallag beskriver en yrkeskompetens som en sökande utifrån inte rakt av klarar av, men man klarar däremot av att utföra det yrket i en annan medlemsstat i EU. Bara vid de tillfällena om de inte i vår speciallagstiftning finns något sagt om hur man ska se på behörighet då ska man använda erkännande av yrkeskvalifikationer.  Det betyder att vid de allra flesta tillfällen kommer speciallagstiftningen att vara helt och hållet styrande och den här lagstiftningen kommer inte att användas.

I remissdebatten fördes också en ganska lång diskussion huruvida det här skulle förbättra eller försämra möjligheterna att t.ex. komma med en svensk examen. Utskottets slutsats är att det inte i sig har någon påverkan på det, utan det är speciallagstiftningen som är grunden för vilken behörighet som är gällande för respektive tjänst.

Vill man jobba utgående från att man ska skapa en större flexibilitet inom grundskolan för att få mera generella godkännanden av examina från Norden eller Europa då ska man skriva in det i den lagstiftningen. Det kommer inte att regleras via den här lagstiftningen.

Lagstiftningen går in och reglerar i de fall där vi har helt andra behörighetskrav hos oss här än de behörigheter en sökande från ett annat EU-land har. Vi ska inte säga; ”nej du är inte behörig”, utan man kommer att säga; ”ja, du är behörig och då krävs de och de kompletteringarna. Det kan handlar om att man måste läsa upp något eller om ett prov eller att man måste jobba i verksamheten under en viss tid.

Herr talman! Den andra delen som vi tittade en hel del på, utgående från det som diskuterades i remissen, var huruvida Åland har behörighet på detta område eller icke. Man hade konstaterat år 2007 att i.o.m att Finland hade implementerat detta i sin lagstiftning så var det också klart för Ålands del. Men landskapsregeringen hade då jobbat vidare med projektet validering, som också kommer väldigt stort här i framtiden, men som inte direkt har anknytning till det här ärendet. Man konstaterade 2007 att det var bara till en väldigt liten del som Åland hade lagstiftningsbehörighet på det här området. På alla de områden där vi i lag föreskriver en viss behörighet, där vi reglerar ett yrke i vår egen lagstiftning, där har vi också både rätten och skyldigheten att se till att vi också gör yrkeskvalifikationslagstiftningen i förhållande till EU. Därav framställningen i det här sena skede. Utgående från de erfarenheter som man vann vid ett annat projekt kom man fram till att det fanns en orsak att också reglera det här på Åland.

Herr talman! När det gäller det praktiska i förfarandet att i framtiden erkänna olika typer av examina så har vi också från utskottet erfarit att det högst troligen kommer att leda till att man behöver samarbeta med andra institutioner, andra myndigheter, högskolor och likande. I betänkandet uppmanar vi landskapsregeringen att noga följa med det här så att vi får ett smidigt system, som inte ska innebära ett överarbetande från landskapets sida och att man drar på sig onödiga extra kostnader. Där det är möjligt så tecknar man avtal med andra institutioner som gör det här på svenska eller finska sidan. I vissa situationer kan det vara nödvändigt att göra någon typ av överenskommelseförordning för att få ett smidigt förfarande när det gäller olika typer av behörigheter.

Herr talman! Vi kan från utskottets sida säga att vi, med den behandling som vi har haft, inte ser några hinder för att lagtinget antar den framställning som nu är lagd här på bordet, utom med de små språkliga förändringar som vi har infogat i vårt betänkande. Tack, herr talman.

Talmannen

Begärs ytterligare ordet? Diskussionen är avslutad. Väcks förslag om remiss till stora utskottet? Ingen remiss. Ärendets första behandling är avslutad.

Föredras efter bordläggning

10    Mediepolitiskt program

Landskapsregeringens meddelande (M 4/2010-2011)

Ärendet bordlades 14.9.2011 då lagtinget beslöt att inte remittera meddelandet till utskott.

Diskussion.

Ltl Olof Erland

Herr talman! Mediepolitiskt problem är ett aktuellt ämne av många olika skäl. Rent allmänt är det så att mediesituationen har förändrats ganska radikalt tekniskt. Man kan säga att det finns vissa saker som består och det är begreppet public service. Det är en del av det viktiga när det gäller innehållet i den verksamhet som vi genom lagstiftning och politiska program ska reglera. 

Det mediepolitiska program som är gällande är från 2003. Det finns nu ett förslag på bordet som har uppgjorts av den här landskapsregeringen. Tidigare har diskussionen rört sig ganska mycket om TV-licens och radioverksamhet och om det ska vara avgifts- eller skattefinansierat. Jag föreställer mig att den debatt som vi för och ska föra vidare här borde ge en tydlig vägledning om vad vi vill att den kommande landskapsregeringen ska göra. Naturligtvis måste det göras efter utredningar och underlag, men det finns ju långtgående tankar om hur man kan har en medieavgift som betalas av flera personer mot dagens betalande av TV-licensen. Några beräkningar har kommit fram till att vi går miste om en halv miljon. Jag kommer inte exakt ihåg siffran, men det rör sig om en hel del pengar.

Det finns fyra olika aspekter på hela den här frågan som också har aktualisera genom radio Ålands beslut. Först att upplåta sin kanal till ett politiskt parti för så kallad samhällsinformation. Sedan har det här kommer till styrelsen som har sagt att man vill återkomma den 26 september för att diskutera principerna.

De områden som är föremål för debatt är för det första publik service, för det andra finansieringen, för det tredje distributionen och för det fjärde den interna reglementerade organisationen inom Ålands Radio och TV.

När jag har följt debatten de senaste dagarna har jag förvånat mig över att man inte i tillräcklig utsträckning går till de dokument och de regler som styr public serviceverksamheten på Åland. På Ålands TV och radios hemsida står; ”Ålands Radio och TV aktiebolag har ansvar för distribution av etersänd public service radio och TV på Åland, samt för produktion av kanalen Ålands radio”. Ansvar för public service säger väl en hel del i dagens debatt. Sedan hänvisar man på hemsidan till två styrdokument. Det ena är det etermediepolitiska programmet, det står lagtingets program, men det är ju landskapets program. Det andra är utdrag ur bolagsordningen för verksamheten Ålands Radio och TV. Bolaget är registrerat 1996. I första punkten står det; "främja demokratin genom att tillhandahålla ett mångsidigt utbud av fakta, åsikter och diskussion i samhällsfrågor", alltså ett mångsidigt utbud. Det är relevant också i dag. För det andra; ”värna om yttrande åsiktsfriheten, vara kritisk granskande och följa principen om fri och obunden journalistik.” Fri och obunden journalistik är synnerligen väsentligt i det här fallet. Vem styr innehållet enligt styrdokumenten? Ja, det är de fria obundna yrkesjournalisterna som har en nyckelroll.

Det står samma sak i det etermediepolitiska programmet. Det står också;" huvuddelen av programutbudet ska vara egen produktion. Programutbudet ska vara mångsidigt och ta tillvara olika målgruppers intressen. Med egen produktion avses såväl program producerade av egen personal som beställda program”. Dvs. inköpta av frilansproducenter eller fristående produktionsbolag som uppfyller krav på public service. I och med detta kan man säga att cirkeln är sluten. Man kan ha program som görs av andra, man kan ta in program, men principen är fri och obunden journalistik när man gör det. Public service ska vara kriteriet för allt. Kan man då ta in politiska program under täckmanteln, samhällsinformation som egentligen är valreklam? Det måste man fråga sig och det frågar sig många i massmedia och bland allmänheten. Om man säger att så vill vi ha det, att man ska kunna ta in politisk information eller samhällsinformation, då måste den informationen gå ut, man måste sätta upp ett regelverk om hur man uppfyller public servicekravet och hur man ska granska det. Vad gör de fria obundna journalisterna? Ja, deras arbete behövs ju inte. Vad gör vi med licensmedlen när kanalen ska producera reklaminslag? Det är svårt för mig att förstå mig på hur det här går ihop. Säkert kommer någon att försöka förklara det. Bara genom att se på grunddokumenten ser man att det här inte är rätt.

Sedan har vi andra bolag som har rättigheter att producera TV med reklam. De finansierar sin verksamhet med reklam. Då har vi nu fått en situation där Ålands radio också har inslag av den typen som kommersiella stationer producerar, men då kallas det reklam.

Herr talman! Jag tycker att så mycket mer inte behöver sägas angående de här grundläggande principerna. Jag ska snabbt gå igenom de andra frågorna som jag tog upp här.

När det gäller finansieringen så är det väl frågan om skattefinansiering eller finansiering via medielicens. Båda system betyder att man säger att alla är med och betalar för verksamheten. När det gäller skattefinansiering så är det budgetmedel som också ska fördelas till public service. Det har ju en fördelningseffekt; de som betalar mera skatt betalar i princip mer, de som har dåligt ställt betalar i princip mindre.

När det gäller medieavgiften betalar alla som innehar en viss apparatur lika. Sedan har man möjligheter att säga att företag ska ha ett visst antal apparater, turistbyarna ett visst antal osv. De är tekniska administrativa frågor. Då betalar alla lika, den som är fattig betalar lika mycket som den som är rik. Det är väl detta som är problematiken. När det gäller den delen pågår det en diskussion politiskt, också inom de politiska kretsar som jag lyssnar på och pratar med. Till den delen finns det inget färdigt underlag för att ta beslut i frågan.

Den tredje punkten gäller distribution. När det mediepolitiska programmet gjordes upp 2003 var liberalerna inne för att man skulle särskilja produktion och distribution och den linjen har vi haft starkt stöd för hela tiden. Det har funnits motargument att det blir en administrativ pålaga och att det blir oklart vilka principer som ska gälla. Idag kan man säga att vi är framme vid ett sådant läge där man måste komma med förslag till att separera distribution från produktion. Det har de senaste dagarnas debatt visat.

Man kan säga rent principiellt att om man har tydliga regler för t.ex. bolaget Ålands Radio och TV som säger hur de här sändarna ska användas, hur de ska finansieras, vilken avgift man ska ta ut, hur mycket infrastrukturen ska fördelas på konsumenterna och hur mycket den löpande driften ska vara så då kan man ha distribution i samma bolag. Men, en separation betyder att man måste utforma kriterier för det fristående distributionsbolaget.

Kanske man också kan komma till det som står i det i etermediepolitiska programmet, att man i större utsträckning kan ha fristående producenter som uppfyllelser public serviceuppdraget där man köper in program. Då får man ett mer mångsidigt utbud samtidigt som man uppfyller public servicekravet.

Den fjärde punkten kanske är på en annan nivå. Den har att göra med den interna organisationen. Den här typen av principiella beslut, som innebär att man öppnar för samhällsinformation eller reklam, måste tas på en principiell nivå, dvs av en styrelse och kanske också av förvaltningsrådet.

Till sist, herr talman, en upplysning. I massmedia har det stått att liberalerna har ansökt om sändningstid för program. Det har liberalerna inte gjort, vad jag känner till. Däremot har jag som privatperson begärt en offert från Radio Åland på tre stycken 20 minuters program. Jag hänvisar till att jag har lång erfarenhet inom samhällsinformationsområdet när det gäller utbildning, ekonomi och det åländska samhället. Den betyder, om offerten faller väl ut, att jag kan hålla tre föreläsningar i grundläggande ekonomi i radio- och TV kanalen Ålands Radio och TV för fyra euro per gång. Det tycker jag är värt priset i så fall, att få föra ut ett budskap om vilka grundläggande begrepp som gäller och annat som jag tycker att är viktigt. Till den delen har den här debatten öppnat möjligheter, men det är nog inte det väsentliga. Det väsentliga i den här debatten är att vi har en public service tradition, radio och TV i allmänhetens tjänst, där vi kan lita på att yrkesmänniskor gör bedömningar om vilken information man för ut, att den är allsidig, opartisk, om möjligt objektiv och att informationen är kontrollerad. Det är en kvalitetssäkring för TV- och radioprogram som också kommersiella kanaler ska uppfylla märkväl. De får inte sända ut vad som helst. De ska ha en egen kontroll och det ska finnas tillsyn. Det är inte bara en kvalitetsfråga för radio och TV, det är en kvalitetsfråga för ett modernt upplyst demokratiskt samhälle. Vi måste ha public service. Då kan vi inte ha public service som är partifinansierad, reklamfinansierad eller partistyrd. Det måste vara opartiskt. Tack.

Ltl Fredrik Karlström

Tack, herr talman! Jag tänkte inte hålla mig så mycket till de senaste dagarnas tumult och det som har varit i medierna gällande försäljning av program till något parti.

Jag tänkte försöka hålla mig så mycket som möjligt till det mediepolitiska programmet.

Jag tänkte börja med att säga något som kanske kommer att förvåna flera av er. Jag måste säga att jag är väldigt besviken på det här mediepolitiska meddelandet. Med tanke på hur länge vi i lagtinget har blivit lovade en ny reviderad politisk vilja över vårt gemensamma mediautbud så är denna slutprodukt rent ut sagt ledsam läsning.

I budgeten för 2008, alltså den vi behandlade i december 2007, kan man läsa följande ifrån nuvarande regering: ”Ett nytt etermediepolitiskt program för Åland framtas. Programmet utarbetas av en oberoende sakkunnig under ledning av en parlamentarisk referensgrupp. Revideringen motiveras av den starka utveckling som sker inom etermedieområdet. ”Finansutskottet i lagtinget tyckte det här var bra och de skrev: ”Utskottet förordar ett brett mandat för den sakkunnige utredaren och referensgruppen att se över alla de frågor som har anknytning till Ålands Radio och TV Ab:s verksamhet och finansiering. Utskottet understryker vikten av att en oberoende utredare utses som saknar kopplingar till de politiska grupperna i landskapet”. Det blev beslutet i lagtinget i slutet av 2007. Vad hände och vad gjorde man sedan? Efterföljde regeringen lagtingets beslut? Nä, det gjorde man inte. Man tillsatte en grupp bestående endast av representanter för regeringen samt VD:n för Ålands Radio och TV. Den arbetsgruppen vet jag inte vad gjorde eller vad de funderade på men av någon anledning så hände ingenting. Det tog några år innan regeringen insåg att så var fallet så man tillsatte en ny grupp bestående av bara representanter ifrån regeringspartiet. Man gjorde inte som finansutskottet sade, gav dem; ”ett brett mandat för den sakkunnige utredaren och referensgruppen”. Den här andra av regeringen politiskt tillsatta arbetsgruppen jobbade sedan uppenbarligen parallellt med regeringen utan att de pratade med varandra. Samtidigt som gruppen jobbade med det här meddelandet så satte regeringen lagberedningsresurser på den nya radio och TV-lagen utan att prata med arbetsgruppen. Bara det säger en hel del av hur regeringen har hanterat detta ärende.

Varför tog det en sådan tid, varför gjorde man inte som lagtinget bestämde i december 2007? Varför kom man med en ny radio och TV-lag innan man presenterade ett etermediepolitiskt program? Det här är några av frågorna som jag har men jag har betydligt flera frågor.

Jag tänkte ta fasta på några textstycken i detta program och berätta mina synpunkter på dessa.

Så här skriver regeringen:” I varje utvecklat och civiliserat samhälle finns ett public serviceutbud.”. Det kan stämma, det är dock väldigt få länder i världen där public service existerar i enlighet med det här meddelandet och på det sätt som det fungerar på Åland. Exempelvis har inget euroepiskt land sammankopplat distribution av utbudet med produktion av innehåll. Det avskaffades för årtionden sedan i hela Europa. Idag är det mestadels bara kommunistiska diktaturer och regimer som statligt styr dessa två områden i samma bolag, Libyen var väl det senaste exemplet.

De senaste dagarnas tumult visar återigen hur tokigt det kan bli när produktion och distribution är i samma bolag.

I alla europeiska länder har man insett att ett produktionsbolag som också antas distribuera andra bolags sändningar inte kan utveckla distributionen på ett opartiskt sätt utan gynnar den egna produktionen i första hand. Eller särbehandlar något bolag framom ett annat i andra hand. Det har vi sett på Åland i decennier. Vad gör landskapsregeringen åt det? Ingenting! Varför är Åland ett U-land när det kommer till digitaliseringen, varför finns det inga visioner i det här meddelandet?

Sedan måste man vara så ärlig och säga att det nog finns en hel del civiliserade och utvecklade samhällen i världen som inte har ett public serviceutbud enligt det sättet vi har det på Åland.

I programmet kan man också läsa följande: ”Landskapsägda Ålands Radio och TV Ab har en central roll för samhörigheten i landskapet Åland, för dess kulturliv, för demokratin och samhällsdebatten”. Faktum är att Ålands Radios största lyssnargrupp är mellan 65-79 år, näst största grupp är mellan 50-64 år. I alla andra åldersgrupper är den kommersiella radion större. Det här enligt den opartiska lyssnarundersökning som Ålands Radio och de kommersiella bolagen beställde och finansierade gemensamt. Väldigt liten del av ålänningarna som är under 50 år tar del av ”den samhörigheten” som Ålands radio producerar, trots att de har hållit på i snart 20 år i åländsk regi. Jag anser också att man måste få fråga, är allt Ålands Radio gör public service och är den för alla? Varför har inte regeringen titta på detta, vad vill man egentligen?

Varför har inte arbetsgruppen tittat på det? Är det för att i den första arbetsgruppen så var bolagets VD en medlem i den gruppen som skulle vara parlamentariskt tillsatt och i den andra arbetsgruppen så var en pensionerad journalist från samma bolag en medlem?

Det tråkiga eller mest anmärkningsvärda är dock att regeringen inte gör något åt att så många ålänningar utesluts att delta i den samhörighet som den kommersiella radion tillhandahåller utan de får enbart ensidigt tillgång till den samhällsfinansierade radion. Särskilt tråkigt är det för den lyssnargrupp som är under 50 år gammal som uppenbarligen och bevisligen väljer att lyssna på något annat än just vad samhällsradion levererar. Varför är inte ålänningarna ute i skärgården värda ett liknande utbud som ålänningar boende på fasta Åland har? Varför prioriteras exempelvis Radio Suomi framom lokala kommersiella bolag?

Det finns möjligheter att hitta lösningar bara viljan skulle finnas. Det gäller bara att regeringen inser att distribution och produktion inte hör ihop och att det finns ett inbyggt problem i att det sköts av samma aktör.

Det står även i det här programmet: ” Till vissa delar är föreliggande program likt programmet från 2002, men det här programmet behandlar medierna på ett bredare sätt än föregångaren.” Det som det här meddelandet har gemensamt med det förra från 2002 är att man fortsättningsvis nonchalerar de lokala kommersiella etermedierna i landskapet totalt. Arbetsgruppen som jobbade med detta program tog sig inte ens tid att intervjua någon av de lokala radiobolag som finns och har funnits sedan 1993 i landskapet. Jag ifrågasatte och påpekade detta flera gånger till ministern. Till slut efter att programmet var klart skrivet fick den kommersiella radion tillsammans med Ålands mångkulturella förening, Mariehamns pensionärsförening och Norra Ålands pensionärer r.f., ge ett yttrande på innehållet, ett yttrande som givetvis inte lett till någon förändring i innehållet.

Varför har arbetsgruppen inte kallat den kommersiella radion till diskussion och låtit dem framföra förslag och idéer hur etermediapolitiken kunde utvecklas för hela Ålands bästa. Det kallade regeringen att behandlar medierna på ett bredare sätt än föregångaren. Ja just jo, det är dem kulturella föreningen och pensionärsföreningarna som inte var med förra gången kanske.

Jag vet att många här i salen och säkert ute i landskapet anser att jag pratar i egen sak när jag pratar om mediapolitiken på Åland. Media och många ålänningar har fått för sig att om jag skulle lyckas med att få majoriteten i lagtinget att gå med på att finansiera Ålands Radio och TV på något annat sätt än genom TV-licens så skulle det gynna mig personligen eller mitt företag. Det anser inte jag att jag gör. Ålands Radio och TV hör inte till den kommersiella radions konkurrenter. De spelar inte ens i samma division. Den kommersiella radions konkurrenter är Ålandstidningen, Nya Åland, Åland 24, som för övrigt senaste åren fått bidrag ifrån landskapet för att utveckla sin media-plattform, ett konkret exempel på regeringens mediapolitik, man gynnar vissa bolag framom andra. Kommersiella radions konkurrenter är alla gratis tidningar, banderoller, utomhusskyltar, hemsidor, portaler och direktutskick. 

Ålands Radio har i uppgift att skapa radio och TV i allmänhetens tjänst och den kommersiella radions uppgift är att få folk att lyssna på den så att annonsörerna får valuta för sina annonspengar. Det är fakta.

Eftersom Ålands Radio inte behöver kämpa ekonomiskt för sin överlevnad kan man inte jämföra deras verklighet med den kommersiellas.

Det är bara bolaget Ålands Radio TV och Ålands landskapsregering som ser den kommersiella radion som en konkurrent istället för ett komplement. Det enda den lokala kommersiella radion på Åland har begärt är att få möjligheterna och förutsättningarna att höras överallt på hela Åland. De vill inte ha bidrag, de vill inte bli en börda för skatte- eller licensbetalarna. De vill helt enkelt bara kunna erbjuda hela Åland ett större utbud så att lyssnare själv kan välja vad han eller hon vill lyssna på.

De vill öka samhörigheten i landskapet, bidra till dess kulturliv, medverka för ökad demokrati och delta i samhällsdebatten på ett sätt så att oavsett om du befinner dig i centrala Mariehamn, på fasta Åland eller ute på någon av våra 6000 öar så ska ålänningen ha möjligheten att lyssna på det han/hon själv väljer.

Idag prioriterar regeringen finskspråkiga Radio Suomi framom att ge ålänningarna lika möjlighet att ta del av den kostnadsfria lokala kommersiella radion på svenska. Det är för mig en konstig prioritering, på enspråkigt svenska, så kallade företagsvänliga Åland! Det är konkret mediapolitik som det här meddelandet inte tar upp.

Det är frågor som de här som de kommersiella bolagen gärna skulle pratat med arbetsgruppen om.  I stället skriver arbetsgruppen och landskapsregeringen så här bl.a. om Ålands Radio och TV: ”Minskar den dagliga sändningstiden kan detta leda till att lyssnarna byter kanal permanent. Den viktigaste prioriteringen inom åländsk mediepolitik är dock ett tryggande och utvecklande av public servicebolaget Ålands Radio och TV Ab.” Det är alltså landskapsregeringens synpunkter.

Varför ska politikerna styra det? Låt folk lyssna på vad de vill. Varför inte skapa förutsättningar för ett större utbud? Tiderna är över då alla i familjen sitter framför radion och lyssnar på en radiokanal tillsammans. Jag förstår med det här programmet att regeringen och ledning på Ålands Radio och TV gärna skulle ha det så men tiderna har förändrats.

Varför inte se på andra alternativ, vad är det som säger att Ålands Radio och TV är det absolut bästa ålänningarna kan få för pengarna? Varför har man inte i detta meddelande i alla fall tittat på olika alternativ som man gjort exempelvis i Danmark?

Varför inte se om det finns möjligheter till samarbete mellan de bolag som har koncession för att bedriva rundradiosändningar eller kanske till och med tvinga de kommersiella bolagen att marknadsföra public service radions programutbud. Som kompensation kunde de ges rätt att höras överallt på Åland.

Men för att gå tillbaka till meddelandet, det står också så här: ”När det kommer till finansieringen säger arbetsgruppen så här; landskapsregeringen och Ålands radio och TV Ab har tillsammans med upphovsrättsorganisationerna Kopiosto r.f. och Teosto r.f. ingått avtal med Sveriges TV 1 och TV 2, Utbildningsradion, TV 24 och Barnkanalen samt Sveriges TV 4 om vidaresändning av programmen.” Vad betyder det här? Varför står Ålands Radio för upphovsrättskostnaderna för åtminstone dessa två kommersiella kanaler? TV4 och TV24, som jag förmodar är Åland24, regeringen menar eller är det SVT24 för jag känner inte till vad TV24 är. Tror lagtinget att SVT skulle stå för TV4s eller TV3s upphovsrättskostnader i Sverige? Nej, jag skulle inte tro det.

Varför skall dessa företags upphovsrättskostnader betalas av skatte/licens-betalarna? Vore det inte i så fall lika logiskt eller snarare ologiskt att Ålands Radio även skulle stå för den kommersiella radions upphovsrättskostnader?

Sedan till finansieringen av public serviceavgiften, landskapsregeringen skriver så här: ”Tanken är att samtliga hushåll ska betala denna årliga avgift som ska användas till att: trygga public serviceverksamheten, täcka vissa investeringar i teknisk apparatur, täcka upphovsrättsliga kostnader.” Varför vill regeringen fortsätta med ett system som medför ett otroligt byråkratiskt kontrollsystem? Varför skicka ut 50 000-talet fakturor, administrera ett komplicerat register och anställa kontrollanter för att se att folk eventuellt har TV? Hur har man tänkt att det ska fungera för små företag som inte har någon TV utan bara en dator på jobbet? Det blir ännu fler utgifter och pålagor för företagen utan att de får något för den avgiften eller ska företagen inte räknas in?

För det första så är Tv-tittande något väldigt personligt och individuellt. Varför ska det då faktureras per hushåll eller per företag? Varför ska en ensamstående pensionär, ensamförsörjare, studerande eller en person som bor ensam betala dubbelt mer än vad jag och min fru betalar, som båda två tjänar väldigt bra? De får betala 220 euro för att titta på Tv medan jag betalar 110 euro idag.

Om politikernas målsättning är att alla som använder sig av radio, tv, media, public service ska vara med och finansiera detta så finns det väl ingen anledning att gå som katten runt het gröt och komponera en massa svårförståeliga, komplicerade och byråkratiska system för att få alla att vara med och betala. Ta det via budgeten, fastställ en procentsats så är alla med och betalar de vi politiker beslutat att vi skall sköta gemensamt. Fastställ en procentsats i landskapets budget. Då kommer man från att det kan bli mera politiskt beroende. Sätt en procentsats som gäller i 4-5 år, så blir det en långsiktig lösning.

Använd de pengar som idag går till postens administration, kontrollanternas löner och indrivningsbolagens kassor till att skapa ett utbud som ålänningarna accepterar och vill ha.

Slutligen måste jag bara konstatera att det här meddelandet inte flyttar media Åland in i 2010-talet utan att det fortsättningsvis i stort sett är som det var i början av 1990-talet. Vi har egen behörighet i radio och TV frågor, men vi gör absolut ingenting av det. Det tycker jag är tragiskt. Vi kunde vara en föregångsnation som hittar vägar, skapar nya möjligheter för mediebolag att börja eller flytta sin verksamhet hit. Tyvärr gör inte detta meddelande något i den saken utan Åland fortsätter att vara en dålig kopia på något som kunde vara så mycket bättre. Tack, herr talman.

Ltl Barbro Sundback

Herr talman! Oberoende av att jag kanske inte håller med om allt som ltl Fredrik Karlström tyckte så belyser hans inlägg ett problem med meddelandet. Det är att landskapsregeringen har haft ett alldeles för snävt perspektiv på det här politikområdet. I stort sett handlar det om Ålands Radio och TV.

Idag är det här en fri marknad. Det är betydligt mera än Ålands Radio och TV och det är betydligt mer än public service. Vi lever kvar i 1990-talet. Det här programmet beaktar inte den tekniska utvecklingen och dagsläget. Det beaktar inte den utrustning som behövs för att sända digitalt och att ålänningarna ska kunna utnyttja sina stora fina HD-apparater. Det beaktar inte heller det faktum att de olika apparaterna och olika typer av etermediaprogram kan innehålla nästan allting från telefoni till radio och TV och till Internet osv. Grunden för att bedöma avgiften är en helt annan idag än tidigare. Effekten blir att vi inte kommer att kunna modernisera så att vi skulle vara i takt med tiden som man är på andra håll. År 2013 tror man att de flesta länder har genomfört en digitalisering. Det betyder att den bildkvalitet vi har kommer inte att vara tipptopp, trots att folk skaffar de här dyra mottagarna.

Man kan ju fundera på vad det beror på? Jag tror inte att det beror på illvilja eller någonting annat i den här kommittén. Jag tror att det beror på okunskap. Precis som när det gäller polisärenden så finns det ingen verklig expertis, i det här fallet finns det ännu mindre på landskapsnivå. Det finns inte någon person som har den tekniska kunskapen eller andra expertkunskaper som krävs för det här politikområdet. Då gör man som man ofta gör på Åland, det är den egna myndigheten eller bolaget som ska sköta hela det här politikområdet. Då uppstår det problem. Det här bolaget har ju inte något allmänt mediapolitiskt ansvar, utan det har bara ansvar för att sända ut radioprogram, eventuellt TV-program, upprätthålla sina webbsidor och försöka sända ut studio TV-program som ser lite töntiga ut när folk sitter där med hörlurar på sig. Det är på något vis lite amerikanskt femtiotal över det hela.

Det finns ett stort gap här på vad vi borde göra och vad vi kan göra för att vi inte har tillräckligt med expertis och kunskap på det här området.

En central fråga på hela det här området är just frågan om Smedsbölesändaren och programbolaget Ålands Radio och TV. Redan 2002 och faktiskt före det, beslöt lagtinget att man skulle utreda och möjliggöra en separering. Nu fick vi höra här av ltl Olof Erland att den här regeringen och liberalerna har varit inne på det. Men vi fick inte veta varför det inte heller har blivit någonting den här gången. När det inte finns kunskap på regeringsnivå och politikerna har varierande erfarenheter på det här området så förlitar man sig på den ledande tjänstemannen eller i det här fallet VD:n för bolaget, som konsekvent har sagt att det bli för dyrt, det blir för byråkratiskt och det har man varit nöjd med och så har man inte gjort någonting. I praktiken har det negativa konsekvenser som ltl Fredrik Karlström här berättade om. Genom att Ålands Radio och TV äger den här sändaren och förfogar över den så kan de på olika sätt begränsa tillgängligheten för andra aktörer, vilket flera har fått känna på.

Nu har det här aktualiserats genom sosse-TV. Det är en intressant situation. Socialdemokraterna har i vederbörlig ordning anhållit om ett tillstånd att få sända ett samhällsinformationsprogram över Smedsbölesändaren. Det tillståndet har beviljats av VD:n. De politiska partierna har upprörts över det här och blandar in public servicebolaget som inte har någonting med det här att göra. Den här sändaren är öppen för alla som uppfyller tillståndskraven. Nu vet ni alla att styrelsen har haft möte på fredagen. Nu har man konstaterat att det inte ska sändas sosse-TV. Grunden, som man åtminstone får läsa om i tidningen, är att styrelseordförande säger att man måste utreda detta med lika behandling. Ja, det är fri konkurrens och det behöver man inte utreda. Vad jag vet så har vare sig VD:n eller någon annan infört några begränsningar. Det är lika behandling. Det står inte i sossarnas tillstånd att detta tillstånd gäller enbart socialdemokraterna, alla andra är förbjudna att sända på lika villkor.

Det andra är detta med konkurrens, det förstår jag överhuvudtaget inte. Är det lika behandling så är det väl konkurrens. Det är lite som med flygbolaget som fick tillstånd, det var inte heller bra. Det var andra intressen som då blev utsatta.

Det här har ingenting med public servicebolaget att göra överhuvudtaget. Det är en sammanblandning som beror på att man inte har skilt åt programbolaget och distributionsbolaget rent administrativt och organisatoriskt.

Nå, hur ska det gå nu? Om styrelsen inte har förtroende för sin VD, hon har så brutit mot alla de principer och regler som gäller för ett oberoende public servicebolag, då borde hon väl rimligen avsättas. Hon är inte lämplig för sitt arbete. Eller om styrelsen beslutar att de andra också ska få sända, då har ju styrelsen förbrukat sitt förtroende för då har man ju haft fel om sosse-TV.

Bästa vänner, det kan inte vara så att det är beroende av vem eller vilket parti som ansöker om det anses förenligt med public service radio. Man brukar kalla det för politisk censur. Om styrelsen har sysslat med politiskt censurarbete då borde den i rimlighetens namn avgå.

Herr talman! Situationen är väldigt intressant. En styrelse för ett public servicebolag ska, enligt mig, inte syssla med att styra produktions- och distributionsarbetet på politiska grunder. Det blir ju ännu mera flagrant eftersom det inte finns en enda socialdemokrat i styrelsen.

Då är frågan den att någondera av styrelsen och VD:n inte är sin uppgift vuxen.

Herr talman! Det här sätter många saker på sin spets. Nu har det sagts att det här är reklam. Ingen har ännu sett vad sosse-TV är, men alla vet att det är reklam. Ltl Olof Erland upplyste oss om att vi ska läsa dokumenten. Men har ni läst hur reklam är definierat i lagen om rundradioverksamhet och TV? Det sägs här; ”att främja ett offentligt eller privat företags avsättning av en vara, tjänst” osv. Föreningar eller privata personer omfattas inte av den här bestämmelsen. På vilken grund man de facto tänker avslå det här tillståndet ska bli ytterst intressant att se.

I dagsläget kan man säga att den styrelsen som sitter har liksom kört på grund riktigt ordentligt i sitt uppdrag. Man kräver opartiskhet och själv sysslar man ganska uppenbart med politisk censur. Nog är det väl så att sossarna kom på någonting som de andra inte riktigt hade gjort. Sedan satte avundsjukan in. Eller förklara ni då på vilka grunder det här avslagit ska tas?

Herr talman! Sedan en sak om avgiften. Eftersom den tekniska utvecklingen har gått så långt att vi kan se och höra så gott som allting på våra mobila små datorer, det är ju inte några telefoner längre, så är det ju fullkomligt omöjligt att knyta avgiften till någon apparat hemma. Visst är det väl så att precis alla, kanske det finns något undantag, har en sådan teknisk utrustning att man antingen kan lyssna på radio och se på TV. Man får del av den allmänna samhällsinformationen på samma sätt som att så gott som alla hus är anslutna till vatten- och avloppsledningar. Infrastrukturen är idag så utvecklad att jag tycker nog att man måste överväga att avgiften ska gälla alla. Sedan ska det naturligtvis vara möjligt att av sociala skäl befria människor från avgiften. Men att göra det så komplicerat som vi fick förklarat för oss här senast blir nog väl omfattande. Jag tycker att man måste se hur man har gjort på andra ställen, danska modellen verkar ganska bra. I Tyskland finns det också bra modeller.

Vi borde egentligen betala avgift bara för de programmen som produceras på Åland. Återsändningarna av TV-programmen borde ligga på landskapsregeringen och utbudet skulle garanteras alla. Då skulle vi kunna sänka avgiften betydligt. Nu betalar vi avgift på något vis för att man alltid får höra att vi får se så mycket Tv-kanaler. Men det är egentligen inte produktion utan det är ju återsändningar. Det var vad jag hade på hjärtat, herr talman.

Vicelantrådet Britt Lundberg, replik

Herr talman! Jag håller med, och det talade vi också indirekt om i det mediepolitiska programmet, att vi inte har så mycket resurser. Det behövs mera kunskap inom public serviceområdet och också inom mediepolitiken. Det är ju därför vi föreslår att man kan tillsätta ett medieråd i framtiden som ska kunna vara en samlande resurs och ha mera kunskap och faktiskt utveckla det här området inom landskapet.

Sedan när det gäller avgiften så är den inte tänkt att vara kopplad till en apparat. Den är kopplad till infrastruktur, precis som andra modeller som utredningar föreslår runt om i Norden, också i Danmark som ltl Sundback själv nämner.

Ltl Barbro Sundback, replik

Medierådet är i och för sig inte någon dålig idé. Men vem ska medierådet ge råd åt? Det finns ju ingen ansvarig enhet eller tjänsteman för de här frågorna. Ansvariga ministern kommer och går och det gör ju medierådet också. Det är lite samma problem som med polisen och många andra förvaltningar. Man vill lägga professionalismen och sakkunskapen på landskapets bolag eller på operativa myndigheter. Arbetet på regeringsnivå att utveckla, sköta tillsynen och kontakter med omvärlden, det saknas.

Vicelantrådet Britt Lundberg, replik

Det är precis så som vi har resonerat är också. Det mediepolitiska programmets uppgifter är inte att i detalj tala om hur det ska vara uppbyggt och vilka som ska sitta där. Vi säger att det ska vara en sakkunniggrupp just för kontinuitetens skull. Gruppen behöver inte vara beroende av mandatperioden. Det ska finnas samlad kompetens på Åland. I och med att vi är så små och har så pass lite resurser så är det ganska svårt att hitta de rätta personerna och att man skulle hitta en tjänsteman som skulle ha all kompetens som behövs för att motsvara det som vi hoppas att medierådet skulle kunna innefatta.

Här lämnar vi egentligen över ett förslag där man kan fundera vidare på de konkreta delarna när man tillsätter ett medieråd. Det är förstås landskapsregerings medieråd. Det skulle också kunna fungera som en resurs för Ålands Radio. Man måste också klargöra rollerna och gränserna väldigt tydligt när man tillsätter medierådet, vilket vi inte har gjort och vi har inte haft den ambitionen i det här programmet att ha allt det klart.

Ltl Barbro Sundback, replik

Jag tycker att ministern nu igen bekräftade det här, att det är Ålands Radio och TV som på något vis ska sköta det här politikområdet. Men de är en producent. Det är lika som med MISE-problemet. Vem ska sköta den övergripande utvecklingen, planeringen och administrationen? Inte ska politiska ministrar göra det, det räcker inte, det visar det här, det är 1990-talet. Vi måste ha kompetenta professionella människor i förvaltning som oberoende av ministrar sköter de här frågorna. Det är säkert bra sedan om man vill ha ett medieråd för att bredda sakkunskapen. Men Ålands Radio och TV ska inte ha något medieråd.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Ulla-Britt Dahl, replik

Tack, herr talman! Nu sade minister Britt Lundberg en del av det som jag hade tänkt säga när det gäller mediaavgiften.

Jag går i stället in på radio Suomi. Det har varit upp att man borde ta bort Radio Suomi. Men det kanske inte är så enkelt det heller.

Ltl Barbro Sundback, replik

Jag har inte pratat om radio Suomi. Jag kan inte ge replik till det där.

Talmannen

Repliken ska hålla sig till anförandet.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Johan Ehn

Herr talman! Bästa lagtingsledamöter, mediapolitik är ett intressant område. Det är ett område som egentligen mår bäst när politiker inte behöver finnas med och röra och föra så mycket. Mediapolitik för mig är väldigt mycket som näringspolitik. Vi skapar förutsättningar och vi ska inte vara inne och rådda i själva produktionen.

Inledningsvis kan man konstatera två saker med det mediepolitiska programmet. Att komma med ett mediepolitiskt program i slutet av en period är väldigt olyckligt. Att komma med mediepolitiskt program som är väldigt tunt gör det inte bättre. När vi går ut från den här salen och har diskuterat det här så tror jag att vi kommer att ha mera tankar där vi ställer frågor och är oeniga än där vi har lyckats om en gemensam linje.

Jag tycker att ett mediepolitiskt program måste ligga på bordet väldigt tidigt i en regeringsperiod för att kunna fungera så som jag tycker att politiska program ska göra. Det ska vara rättesnöre för den politik som man har tänkt sig att föra. Det är ju väldigt svårt för både den regering som nu har lämnat det här och nuvarande lagting som sitter här att ge svar nu och meddela om vilken politik man tänker föra framåt, eftersom ingen av oss sitter med en sådan kristallkula att vi kan veta hur sammansättningen ser ut i framtiden. Jag tycker att det är synd och det gör det lite svårt att föra en diskussion kring det här dokumentet som verkligen kommer att bära framåt i tiden.

När det sedan gäller innehållet så nämnde jag att innehållsmässigt är det smalt. Jag kan förstå varför. Jag gjorde jämförelsen till näringspolitiken. Näringspolitiken handlar om att skapa förutsättningar och det är samma sak här. Det här leder till att man i det här mediepolitiska programmet, nästan uteslutande vill jag påstå, pratar om Ålands Radio, vad Ålands Radio ska göra och vilket förhållande man har till Ålands Radio. Jag vill inte heller gå in för vår del och peka på hur det privata näringslivet ska jobba med sina radiokanaler eller hur någon tidning ska jobba.

Ltl Karlström sade att man borde fundera på hur man förhåller sig till medialivet på Åland. Vad har man får möjlighet att vara med och kunna skapa bästa möjliga förutsättningar till ett sprudlande medialiv? Ett medialiv som ger oss ett stort utbud, som ger oss möjlighet att få en granskning av både politik och fenomen ur ett väldigt brett perspektiv. Det finns många olika infallsvinklar. Sådant finns överhuvudtaget inte med i det här resonemanget. Jag har stor förståelse för att det kan bli ett område som är svårt att hantera utgående från att man kan ta steget för långt. Man kan ramla över den här linjen och börja gå in och bestämma vad man ska göra inom de fria medierna. Jag tror ändå att man måste våga gå den linjen och måla upp vilken typ av förhållanden man ska ha till de övriga medierna som inte finns inom public service.

Det andra som jag vill lyfta fram är någonting som vi för vår del har lyft många gånger, vi var med och drev det i förra regeringen och nu har det nämnts här också; skillnaden vad som är infrastruktur och innehåll. Jag kan faktiskt inte för mitt liv förstå vad det är som är så svårt att man inte har kunnat få till stånd en skilsmässa mellan de två sakerna. Det har resonerats om det så länge jag har varit aktiv i politiken. Av någon anledning har man inte funnit att det är speciellt viktigt att göra det. Låt oss konstatera att den diskussion som har startats upp under den senaste veckan huruvida man som parti, förening eller någon annan ska ha möjligheten att i den kanal som public servicebolaget upprätthåller sända olika typer program, visar på ohållbarheten. Att VD:n för bolaget både ska besluta om sådant som berör innehållet i public service och sådant som berör andras möjlighet att sända över infrastruktur är helt ohållbart. Jag tror att det har kommit någonting gott ut ur det. Vi är flera som har lyft frågan om att den här separationen borde ske.

Herr talman! Några ord om mediaavgiften. Jag tycker att det är bra att landskapsregeringen lyfte frågan kring hur man ska finansiera public service i framtiden. Det är helt uppenbart så att ålänningarna inte accepterar dagens system fullt ut. Det är för många som väljer att inte betala. Det som jag saknar i det här meddelandet är faktiskt ett resonemang kring alternativen. Varför är mediaavgiften det alternativ som man har fastnat för? Varför för man i själva meddelandet inte ett resonemang om att dra detta över skatten? Meddelandet hade vunnit på att också ta upp diskussionen där. Varför har man valt just mediaavgiften som alternativet?

Jag för egen del hör till dem som lutar mera åt att föra det här rakt över landskapsbudgeten. Jag tror att det finns system för att bevara oberoendet. Tittar vi på hur systemet är idag så är det vi i den här salen som via budgetbeslut fattar beslut om hur mycket pengar det ska finnas till public service radions förfogande. Vi måste erkänna att så är det redan idag.

Jag ska återkomma till public service diskussionen lite senare i mitt anförande. Jag tror att det kan vara bra att stärka den här rollen att ha ett oberoende medieråd. Om man hävdar att man ska ha en public serviceinstitution så är det bra att stärka den oberoende statusen genom att man kanske via avtal och via lagstiftning konstaterar i vilken utsträckning man ska ha medel från landskapets budget. Jag för min del vill föra resonemanget betydligt längre vad gäller finansieringsfrågan. Jag är inte beredd att i det här skedet att ställa mig upp och säga att den väg som vi ska välja är mediaavgift. Framförallt skulle det ha varit intressant att höra argumentationen och se den i skrift varför inte detta över landskapets budget är ett alternativ som är möjligt.

När det gäller mediaavgiften så tycker jag också att det finns en risk att den blir rätt orättvis. Jag tror att ltl Karlström också nämnde det här, man säger att varje hushåll skall betala en viss avgift. Men hur sätts det i proportion till vad man egentligen använder sig av? Det kan vara ett flerpersonshushåll som använder sig av jättemycket media, men de kan också använda lite media. En person kan ha precis motsvarande situation. Vi får inte någon koppling här mellan utnyttjade medier som vi gemensamt är med och finansierar, åtminstone så länge som vi också använder pengarna för upphovsrättskostnaderna för t.ex. SVT. Det är ytterligare en sak.

När det gäller begreppet public service så är jag beredd att konstatera att vi behöver ha någon typ av public service. Det säkrar upp att det finns någon som inte sitter direkt i beroendeförhållande när det gäller finansiering. Däremot tror jag nog att man ska vara försiktig med att automatiskt konstatera att public service också blir ett media som är helt och hållet neutralt. Varje människa som jobbar med saker och ting kommer att ha sin grund att se på saker och ting utgående ifrån. Personen har en grundsyn på samhället som kommer att färga det som man skriver och berättar på ett eller annat sätt. Det är i sig ingenting som säkrar upp att det som sägs och skrivs alltid är en generell sanning.

När det gäller finansieringen så behöver man slå fast på vilket sätt finansieringen ska ske som inte rakt av kan knytas till reklam eller att det är på annat sätt knutet till någonting enskilt.

Jag tycker också att man ska våga tänka nytt när det gäller public service. Danmarks försök med att upphandla det som är Sveriges Radios P2 kulturbevakning är ett intressant fräscht grepp som man borde titta närmare på. Kunde vi göra någonting liknande när det gäller Åland för att få ut bästa möjliga av satsade pengar?

Public service behövs men har ett behov av att diskuteras bra mycket mera, vad vi sätter för innehåll i det och hur det kunde utvecklas i framtiden.

Till sist, herr talman, vill jag bara konstatera att diskussionen kring ett så kallat medieråd blir jag inte heller riktigt klok på. Jag vill från min sida säga att jag förstår det resonemang som ltl Barbro Sundback för. Jag upplever att den beskrivning som vi får på medierådet är att det ska vara ett stöd för landskapsregeringen i att föra mediapolitik. Men det är nu knutet också till Ålands Radio. Där finns det en logik som inte riktigt hänger ihop. Ska man ha ett medieråd som ska vara stöd för landskapsregeringen så ska det definitivt inte hänga ihop med bolaget. Då ska finnas någon annanstans, dvs. direkt under landskapsregeringen.

Herr talman! Jag tror att det finns bra mycket mera här att fundera kring. Jag uppfattar att debatten kring mediapolitik bara startar i det här meddelandet. Jag tror att vi på Åland kunde tjäna på att under nästa period faktiskt få ett mediepolitiskt program med lite mera bredd och djup och där vi vågar ta oss an de svåra frågor som finns inom det här området. Vi ska ske till att vi hamnar i en sådan situation där vi kan uppmuntra till ett medieklimat som blir sprudlande och väldigt diversifierat. Jag tror att media har en jätteviktig funktion både att ge sitt samhälle och dess medborgare ett innehåll. Tack, herr talman.

Ltl Barbro Sundback, replik

Tack, herr talman! Tack för ett intressant inlägg. Tack för stödet för medierådet att det måste diskuteras mera.

Jag hajade lite till, jag kommer inte direkt ihåg hur orden föll men ltl Johan Ehn sade någonting om att det är problematiskt med produktionsbolaget och ägandet av Smedsbölesändaren eftersom VD:n på något vis samtidigt ska kontrollera programmen. Men det är inte så. VD:n har inte någonting med programmen att göra. Det finns en särskilt redaktionschef som ansvarar för programinnehållet. VD:n ska egentligen se till bolagets ekonomi och övrig förvaltning och även styrelsen. Det är därför som jag lyfter det här. Någonstans har det gått riktigt galet nu.

Ltl Johan Ehn, replik

Herr talman! Jag kan återigen ha uttryckt mig slarvigt. Det som jag ser som problematiskt är detta med att leda bolaget med de resurser som man har till sitt förfogande och samtidigt också styra över vem som ska få tillgång till sändning gör att det blir väldigt problematiskt, som jag ser det. Det är därför som vi redan för länge sedan har förespråkat den här åtskillnaden. Det skulle leda till att vi fick en betydligt mer intressantare diskussion kring frågor hur man ska upplåta den skattefinansierade sändaren. Vi måste också där fundera på vilket sätt den ska användas. Vem ska ha tillgång till den, under vilka förutsättningar och hur ska det stå i relation till dem som driver det på helt kommersiell bas i övrigt? Den diskussionen blir väldigt svår att få nu när allt ligger i ett. Dessutom när det gäller TV så har man bara en enda kanal som man använder sig av, vilket gör det ännu mera delikat att reda ut om frågorna.

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Barbro Sundback, replik

Med en enda kanal så kan man väl dessutom säga att den inte överhuvudtaget används. Där snurrar ju på samma sak om och om igen.

Det har inte funnits politisk mod och kraft att ta det beslutet. Man har suttit i famnen på styrelsen och VD:n som har tyckt att det är bra. Naturligtvis är det bra ur deras synvinkel. Men om man ska ta politiskt ansvar för mediepolitiken så borde ju det här har varit gjort redan för tio år sedan. Tack vare sosse-TV så kanske det blir ändring eller så kanske det somnar in igen. Gud bevare oss från flera mediepolitiska program. Nu måste det handlas! Regeringen vill ha en public servicelag. Gör nu det då åtminstone och hålla inte på att babbla om det ena och det andra.

Ltl Johan Ehn, replik

Herr talman! Till den första delen så är ltl Sundback och jag helt överens. Tyvärr är det så att vi får väl också båda två se oss i spegeln, vi satt i samma regering under den förra mandatperioden och vi fick inte heller det här gjort. Nu är det väl tusan om det inte ska gå att få det här gjort. Det verkar finnas en bred enighet om att det här behöver göras. Varför händer det då ingenting?

Till den sista delen så tror jag att det inte alltid behöver vara så att politiskt program leder till att inte något blir gjort. För mig är ett politiskt program ett sätt att lyfta upp de frågor på bordet där man vill åstadkomma förändringar och sedan ta det som ett handlingsprogram och köra vidare. Däremot när det blev som nu, att man kommer i slutet på perioden och vill diskutera ganska långtgående frågor kring hur mediepolitiken ska föras, då blir det ett spel för gallerierna där vi bara står här och egentligen bara kan tycka och vi får verkligen inte fart på saker och ting framåt. Det är problemet, tycker jag.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Anders Eriksson

Herr talman! På första sidan i det här meddelandet kan man läsa; ”i meddelandet redogör landskapsregeringen för riktlinjerna i sin mediepolitik.” Jag håller helt med ltl Ehn när han påpekade att det känns väldigt märkligt att ta del av de riktlinjerna nu, klockan är inte ens fem i tolv utan klockan är två minuter före tolv.

När man pratar om riktlinjer i sin mediepolitik så borde det ju vara en heltäckande mediepolitik. Nu pratar man ganska långt om organisationen för Ålands Radio och TV. En stor del av det här dokumentet handlar om det, vilket flera också har varit inne på.

När man ser på hur landskapsregeringen i det här meddelandet definierar media så säger man så här; " med medier avses här olika sätt att förmedla information. Programmet fokuserar på etermedierna - radio och TV – men också nyare medier såsom internet och sociala medier”. När det gäller det sistnämnda så vill jag understryka att man berör det väldigt spartansk, vilket jag ska återkomma till.

Tittar vi på public service så sägs det så här; ”massmedierna medverkar till den gemensamma kunskap och allmänbildning som är en förutsättning för ett vitalt, demokratiskt samhälle”. Det håller jag med om till hundra procent. Det sägs också; ”Radio och TV i allmänhetens tjänst har som huvuduppgifter att sakligt och opartiskt granska och beskriva samhället och världen”. Det sägs vidare; ”beträffande finansieringen av public service är tidigare lösningar inte självklara längre”. Det är sant. Jag kanske förvånar lagtinget när jag säger att det förslag på en avgift som man har kommit med på det sätt som det har skissats på i det här programmet tycker jag att är okej. Det är ett steg i rätt riktning jämfört med hur det har varit hittills.

Det som är intressant när vi pratar om public service är stycke 1.2.1 Objektivitet och allsidighet. Det sägs; ”public service ska inte ha några ekonomiska, ideologiska eller politiska bindningar utan förväntas vara opartisk och allsidig.” Men om public service inte klarar av den delen, vad gör man i så fall åt det? Det sägs också att man inte ska låta sina åsikter skina igenom och påverka när man gör program, det hör inte heller ihop med public service. Men om det görs, vad gör man i så fall åt det? Hur ser man på det från landskapsregeringens sida? Det sägs också; ”ansvaret går bland annat ut på att låta alla komma till tals på lika villkor.” Men om det inte är så att alla kommer till tals på lika villkor, vad ska man då göra åt det?

Jag vill för tydlighetens skull säga att jag inte tycker att det är något större problem med Radio Åland i dagens läge. Men vi har under historien sett att det har funnits problem att hålla tillbaka sina egna åsikter och låta alla komma fram på ett tydligt sätt.

Angående sosse-TV så det ganska lustigt att se hur de åländska tidningarna uppfattade den här problematiken. Den ena tidningen tyckte att det var en fullständig katastrof, medan den andra tidningen tyckte att det var helt naturligt. Man får nästan uppfattningen att de här olika åsikterna lite kan bero på om man har ett TV-bolag eller inte. Men det är antagligen jag som spekulerar.

Herr talman! Jag ska inte heller gå in så mycket på den här problematiken. Jag, som flera talare, tycker att det visar på ett ovanligt tydligt hur viktigt det är att man kan skilja på distribution och produktion. För om det bara är distribution som vi pratar om så skulle jag säga att det inte är något större problem. Men när vi har både distribution och produktion i samma bolag så uppstår den här problematiken.

Jag tycker att beslutet var fel som VD:n på Ålands Radio och TV tog, så länge man inte ha lyckats särskilja de här båda åt. Ltl Ehn sade att man har jobbat länge med det här. Om jag kommer ihåg rätt så är det snart fyra år sedan som jag lade en finansmotion om att man skulle skilja på distribution och produktion. Så vi är många som har jobbat länge med det här.

En sak som inte har varit så mycket upp i debatten är de problem som vi har börjat märka alltmera med svensk TV och som har uppstått på senare tid, under hockey-VM blev sändningarna från Sverige svarta. Det går inte längre att få svenska kommentatorer till Champions League sändningar. Mycket av utbudet på SVT-PLAY går inte heller för ålänningarna att ta del av. Det här handlar först och främst om upphovsrätten. Allteftersom tekniken går framåt blir det sannolikt ännu svårare att lösa det här problemet och snart kan det vara för sent. Jag ser själv nästan aldrig på TV och jag ser definitivt inte på idrott i TV så det är ingenting som berör mig personligen. Men så många samtal som jag har fått så kan jag notera att det här är någonting som kan göra folk så in i Norden upprörda. De här problemen kommer bara att bli större. Allteftersom de stora TV-bolagen, som Canal digital, förhandlar om sina avtalsrättigheter så handlar man enligt nationsgränserna. Då finns det inte någon möjlighet för Åland att ta del av det svenska utbudet.

Den dag som vi är självständiga så kan vi lösa alla sådana här problem betydligt lättare. Men tills vi är där så gäller det också att fundera på vad vi kan göra. Jag tror faktiskt att samma lösningar gäller som högskoleplatserna i Sverige. Det gäller för Ålands landskapsregering att ta kontakt med den svenska regeringen och hänvisa till Ålandsöverenskommelsen och begära av Sveriges regering att få tillhöra det svenska upphovsrättsområdet. Det tror jag faktiskt att är det enda sättet om man ska få någon lösning på den här problematiken.

Tittar man då på vad man säger i det här mediepolitiska programmet, man säger; ”Åland har därför anledning att följa med den starka utvecklingen på Internet”. Man tycker inte att man behöver göra någonting utan man ska följa med. Man för ett resonemang om att man borde få ett avgränsat upphovsrättsområde för Åland. Om man ska få det här löst så måste vi ingå i det svenska upphovsrättsområdet, tror jag. Det har jag inte någonting emot heller.

Till sist säger man; ”en utredning om att möjligheterna att Åland kunde bli ett eget TV-land kan utredas av det föreslagna medierådet. ”För det första vet inte om det blir något medieråd och för det andra så skriver man att det kan utredas. Det är alltför långsamt. Den här utvecklingen går väldigt snabbt framåt.

Herr talman! Det är verkligen hög tid att agera nu om vi inte ska sitta med ännu mera svarta TV-rutor så småningom.

Titta man på kapitel 5, Nya medier så må ni ursäkta mig när jag säger att det är väldigt mycket ”blaha, blaha” om man tittar på vad som händer och sker. Det sägs här: ”även landskapsregeringen har anledning att överväga att i ökande grad använda de nya webbverktygen. Generellt sett kan andelen traditionella radiolyssnare och TV-tittaren minska med tiden.” Man tror att det är någonting som kommer att minska med tiden. Det finns många hushåll redan idag som inte ens har TV- apparater utan man ser på TV via datorer.

Sammanfattningsvis, herr talman, det här är ett program som är allt annat än heltäckande. Det är inte riktlinjerna för en heltäckande mediepolitik. Varför kommer det nu när vi ska stänga butiken? Till på köpet är programmet oerhört gammalmodigt och det är någonting som jag beklagar mycket.

Minister Roger Eriksson

Herr talman! Jag tänker i det här korta anförandet beröra frågan om separationen av distributionen och produktionen. Vi har i budgetskrivningarna skrivit att det ska utredas hur själva separationen kan förverkligas. Vi har gjort en undersökning och gått igenom de olika synpunkterna. Det har kommit lite fakta. Tanken är att det är ska föras vidare till regeringskollegorna.

 Vid min första blick verkade det helt okej att man separerar de här två olika verksamheterna. Det finns det visst principiellt stöd för den tanken.

När man sedan penetrerar närmare i den här problematiken så kommer diverse fakta fram. Digitaliseringen som kom i början på 2000-talet ledde till ett utökat sändningsområde. Det blev möjligt för Sveriges TV4 här. Då beslöt också Ålands Radio och TV att öppna för andra aktörer. I dagsläget har vi TV 24 och tre aktörer till. Som det ser ut i idag när Ålands Radio och TV sköter det här så har man ganska stora synergieffekter. Det är arbete som ska skötas, budget, bokslut, styrelse, ”know how” och avtal med alla parter; Sveriges Television, Sveriges Radio, TV4, YLE och avtal med dessa personer som hyr mast platser och köper utrymmen i Ålands kanaler. Vidare har det att göra med tablåer, hemsidor och service m.m. Det är ett omfattande arbete som Ålands Radio och TV i dagsläget utför inom det här området.

Sedan har vi upphovsrättskostnaderna som är drygt 300 000 euro. Löner, underhåll och drift är cirka 300 000 euro.

Herr talman! Sedan ska man beakta att Smedsbölesändaren är uppbyggd med samhällsmedel. Den består av två sändare och övrig teknik och värde är cirka drygt en miljon euro.

Om man då separerar de här två funktionerna, distribution och produktion, så måste man förstås ha Ålands Radio och TV kvar och sedan ett bolag som sköter Smedsböleverksamheten. Man måste också ha ett bolag och en styrelse med allt detta som jag nyss nämnde. Verksamheterna ska i princip drivas parallellt. Detta är med tanke på det ekonomiska läget idag icke ekonomiskt försvarbart. Det blir en onödigt stor byråkrati om man delar av verksamheterna i två helt separata linjer. Vi har tittat närmare på det här. Det här är fakta som jag har fått fram i dagsläget.

Då kan man fundera på hur man då ska göra? Man skulle kunna ha Smedsböle helt i privat regi, det är också en tanke som jag har analyserat och funderat på. Då måste bolaget förstås överta mästerna som är uppbyggda med samhällsmedel, drygt en miljon euro. Det här har man faktiskt gjort i Helsingfors där Yleisradio sålde ut utrustningen till ett privat franskt ägt bolag. Det ledde till att avgifterna steg i höjden ganska brant. Man konstaterade då att man hade sålt sina bästa silverbestick.

Vad ska man då kunna göra? Hur ska alla aktörer behandlas rättvist? Ålands Radio och TV tog ett beslut 2007 om lika behandling och samma prissättning för aktörerna som vill komma in och nyttja bolagets sändningsmöjligheter. Det här är ett system som landskapet kanske kan utveckla som ägare. Som ägare kan man styra att det blir lika behandling för upphandling av dessa sändningstider.

Sedan bör man, herr talman, beakta att det den tekniska utvecklingen inom det här området är väldigt snabb.

Ungefär dessa fakta har jag fått fram i dagsläget vid en undersökning av de här två möjligheterna. Ska vi utveckla och styra upp Ålands Radio och TV så att aktörerna blir behandlade lika? I dagsläget, enligt de uppgifter som jag har fått, så är det på det viset. Det är inte såsom kritiken har sagt att vissa blir misskrediterade eller uteslutna. Om detta finns det säkert olika åsikter. Den information som jag har så finns beslutet från 2007, lika behandling och samma prissättning. Sedan är det förstås alltid ett avtal mellan Ålands Radio och TV och olika aktörer. De avtalsvillkoren kan vi inte gå in på här.

Eller ska vi ha Smedsböle som ett eget samhällsägt bolag? Det innebär i förlängningen att vi äger två bolag där det ena bolaget ska söka sändningstillstånd av det andra.

Det tredje alternativet skulle kunna vara att vi privatiserar Smedsböle. Det nya bolaget måste då ta över sändningsutrustning för drygt en miljon euro. För att få ekonomi i det så vet vi alla att prisbilden stiger brant. Det finns det också exempel på.

Herr talman! Det här är fakta som jag har fått fram i de här undersökningarna. Sedan måste kollegiet ta ställning till hur vi ska fortsätta.

Ltl Barbro Sundback, replik

Herr talman! Det är samma visa som vi har hört i 10 år åtminstone. Den kommer ifrån Ålands Radio och TV. Man vill inte att det här ska separeras. Det vill tydligen inte ministern heller. Ministrar kommer och går, mediepolitiken skrivs om i program och vi ska separera dem och så där håller det på. Det är precis som det alltid har varit.

Jag har en fråga. Ministern säger att alla har blivit lika behandlade och ingen har på något sätt blivit förbigången vad gäller tillgängligheten. Varifrån kommer den informationen? Kan det möjligen vara så att informationen kommer från Ålands Radio och TV?

Minister Roger Eriksson, replik

Tack, herr talman! Det är riktigt. Det är Ålands Radio och TV som gett oss de uppgifterna. Jag har heller inte hört kritik från andra aktörer att de skulle ha blivit missgynnade eller att prisbilden skulle ha varit snäv jämfört med andra eller att man inte skulle ha fått sina sändningstider som man har begärt.

Som jag sade i mitt huvudanförande, herr talman, den här styrningen kan vara ett sätt från landskapsregeringen att styra upp den här verksamheten ännu bättre på det här området. Alternativet är att separera dem med de kostnaderna och följdverkningar som jag just beskrev.

Ltl Barbro Sundback, replik

Ja, ministern har dåligt minne. Han sade faktiskt att det kan finnas olika åsikter om det här. Om man bara lyssna på ena örat så då hör man bara den ena sidan av saken. Jag kan nog inflika att det finns mycket missnöje. Här tidigare idag berättade ltl Fredrik Karlström om svårigheterna med att sända privata radiosändningar över hela Åland. Det är nog att inte se till allas lika rätt, utan man sitter fortsättningsvis i famnen på det här bolaget.

Jag inser nu att det som sades av ltl Olof Erland har ingen som helst politisk betydelse. Den här regeringen har inte haft för avsikt att separera de här bolagen och de kommer inte heller att föra fram något sådant.

Minister Roger Eriksson, replik

Herr talman! Jag nämnde inledningsvis att det finns säkert olika uppfattningar och åsikter och så är det. Man ska komma ihåg att det här gäller ofta avtal mellan Ålands Radio och TV och de andra aktörerna. De diskussioner som har föregåtts mellan dessa parter när det gäller avtalsvillkoren kan man inte här stå politiskt och diskutera. Det är inte ens meningen att vi ska göra det.

Vilken avsikt man har med detta står just i budgeten; utreda hur det här kommer att förverkligas och det har jag gjort och tagit fram fakta. Om man sedan vill styra tillgängligheten till de olika kanalerna och frekvenserna då kanske man kan utarbeta och utveckla ägarstyrningen av Ålands Radio och TV på ett ekonomiskt försvarbart sätt.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Lagtinget antecknar sig meddelandet för kännedom.

Föredras

11    Ålands turismstrategi 2012-2022

Landskapsregeringens meddelande (M 5/2010-2011)

Ärendet avförs och upptas till behandling vid ett senare plenum.

Föredras

12    Föglötunnelns eventuella förverkligande

Landskapsregeringens svar

Ltl Anders Erikssons enkla fråga (EF 31/2010-2011)

Ärendet avförs och upptas till behandling vid ett senare plenum.

Föredras

13    Framtida användning av Naturbruksskolan

Landskapsregeringens svar

Ltl Anders Erikssons enkla fråga (EF 32/2010-2011)

Ärendet avförs och upptas till behandling vid ett senare plenum.

Föredras

14    Kraftnät Ålands AB:s ägarstruktur

Landskapsregeringens svar

Ltl Barbro Sundbacks enkla fråga (EF 28/2010-2011)

Ärendet avförs och upptas till behandling vid ett senare plenum.

Föredras

15    Ungdomspolitisk handlingsplan

Landskapsregeringens svar

Ltl Carina Aaltonens enkla fråga (EF 29/2010-2011)

Ärendet avförs och upptas till behandling vid ett senare plenum.

Föredras

16    Sänkt promillegräns

Landskapsregeringens svar

Ltl Carina Aaltonens enkla fråga (EF 30/2010-2011)

Ärendet avförs och upptas till behandling vid ett senare plenum.

Föredras

17    Gullåsens inomhusluft

Landskapsregeringens svar

Ltl Barbro Sundbacks enkla fråga (EF 33/2010-2011)

Ärendet avförs och upptas till behandling vid ett senare plenum.

Föredras

Remiss efter bordläggning

18    Underlätta nyanställningar för särskilt utsatta grupper

Ltl Anders Erikssons hemställningsmotion (HM 3/2010-2011)

Ärendet avförs och upptas till behandling vid ett senare plenum.

För kännedom från tilläggslista

19    Landskapsgaranti till säkerhet för lån som Kraftnät Åland Ab upptar

Landskapsregeringens framställning (FR 32/2010-2011)

Ärendet upptas till behandling onsdag 21.9.2011.

20    Hembygdsrättsregistret

Ltl Fredrik Karlströms enkla fråga (EF 35/2010-2011)

Ärendet upptas till behandling senare.

21    Ålands radio och TV Ab:s försäljning av sändningstid

Ltl Fredrik Karlströms enkla fråga (EF 35/2010-2011)

Ärendet upptas till behandling senare.

Plenum slutar 

Nästa plenum hålls onsdag 21.9. kl. 13.00. Plenum är avslutat. (Plenum avslutades kl.17.10).

Originalfil