Plenum den 2 december 2005 kl 9.30

PLENUM den 2 december 2005 kl. 9.30.

 

 

 

Frågestund enligt bestämmelserna i 48 § 3 mom. lagtingsordningen.

(F 1/2005-2006).

 

 

Till dagens frågestund har följande lagtingsledamöter anmält att de önskar ställa en fråga: ltl Mats Perämaa, ltl Henry Lindström, ltl Danne Sundman, ltl Anders Eriksson, vtm Viveka Eriksson, ltl Veronica Thörnroos, ltl Fredrik Karlström, ltl Roger Eriksson, ltl Gun Carlson, ltl Gun-Mari Lindholm och ltl Sune Mattsson.

 

Enligt 39 §a 2 mom. lagtingsordningen avgör talmannen vem som ges ordet för att ställa en fråga. Talmannen har rätt att förklara frågestunden avslutad även om alla anmälda frågeställare inte beretts tillfälle att framföra sina frågor. Talmannen meddelar vidare utöver vad som meddelades vid plenum den 21 september att också vicelantrådet Jörgen Strand är närvarande vid frågestunden. Vid frågestunden riktar frågeställaren sin fråga till en av de närvarande medlemmarna av landskapsregeringen. Frågan tillsammans med en eventuell motivering får väcka högst en minut. För svaret på frågan får användas högst två minuter. Sedan frågan besvarats får frågeställaren yttra sig högst två gånger. Den medlem av landskapsregeringen som besvarat frågan har rätt att yttra sig efter varje sådant anförande. Samtliga anföranden får räcka högst en minut. Andra lagtingsledamöter och medlemmar av landskapsregeringen har inte rätt att yttra sig med anledning av den ställda frågan. Talmannen har rätt att avbryta diskussionen när hon anser den ställda frågan tillräckligt belyst.

 

Ltl Mats Perämaa:

Fru talman!

Min fråga är en miljö- och transportpolitisk fråga så jag väljer att ställa frågan till landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson. Frågan lyder: Kommer landskapsregeringen att utkräva ansvar för den miljöskandal som rederiet Tallink har förorsakat med tanke på den korrespondens som förekommit mellan rederiet i fråga och landskapsregeringen?

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

Om ltl Mats Perämaa menar att Tallink kan släppa ut avloppsvatten kan jag påpeka för det första att det ligger på landskapsregeringsledamoten Harriet Lindemans bord, men jag har förstått att man kommer att begär in en förklaring till att börja med.

 

Ltl Mats Perämaa:

Fru talman!

Min följdfråga är: Har och kommer landskapsregeringen att säkerställa att ingenting motsvarande har skett eller kommer att ske i den trafik som landskapsregeringen upphandlar inom rederinäringen?

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson:

Fru talman!

Om ltl Mats Perämaa menar att det finns misstankar på att någonting sådant har hänt inom vår egen bransch, där vi själva upphandlar och om det finns fog för att kontrollera det, så kommer vi naturligtvis att göra det, men vi har hittills inte fått signaler att något sådant har hänt.

 

 

Ltl Mats Perämaa:

Fru talman!

Det är inga misstankar som jag vill förespegla här utan min fråga var uttryckligen: Har man säkerställt från landskapsregeringens sida att ingenting sådant har skett?

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson:

Fru talman!

Enligt de regler som finns är det förbjudet att göra det inom en viss gräns från Åland och i det här fallet ligger man inom den, så har detta gjorts är det ett lagbrott, men vi har inte fått några sådana signaler att det skulle ha hänt.

 

TALMANNEN: Frågan är därmed slutbehandlad.

 

Ltl Henry Lindström:

Fru talman!

Jag har en fråga till landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson. Trafiken på våra vägar ökar hela tiden. En vägsträcka som diskuterats i många år är sträckan Kvarnbo-Haraldsby. Ärendet blir alltmer aktuellt eftersom både Kvarnboområdet och Haraldsbyområdet växer befolkningsmässigt. Min fråga är: När avser landskapsregeringen att lägga fram en trafikplan för sträckan Kvarnbo-Haraldsby som inbegriper trafiksäkra lösningar både för Kvarnbokorsningen och vägens anslutning till Sundsvägen och detta på ett sådant sätt att det tar hänsyn till att som rör sig på vägarna, även barn som går och cyklar?

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson:

Fru talman!

Redan på åttiotalet aktualiserade landskapsstyrelsen en ombyggnad av vägavsnittet Kvarnbo-Haraldsby. Man hade också begärt vissa utlåtanden från Saltviks kommun. Tyvärr kom man inte riktigt i mål med projektet då av olika orsaker, dels fanns det oklarheter från kommunens sida och dels kanske att landskapet inte valde att driva ärendet vidare av ekonomiska skäl. Nu är situationen en annan, nu har vi i budgetförslaget 2006, som ni säkert alla har sett, en summa pengar för att påbörja projektet nästa år och vi avser att påbörja och förbättra avsnittet Kvarnbo-Ullby-vägskälet nästa år, så att vägavsnittet blir betydligt trafiksäkrare än det är i dag. Det är så att i dag vistas det oerhört mycket skolbarn i området. Skolan är på ena sidan stora vägen och en stor bosättning på den andra sidan, så här kommer vi att göra en ganska stor och stark trafiksäkerhetsinsats.

 

Ltl Henry Lindström:

Fru talman!

Vilka åtgärder avser landskapsregeringen att vidta under tiden fram till man får ombyggnaderna gjorda? Det finns i och för sig trafikbegränsningar, men det räcker inte till för att trygga säkerheten för barnen i de trafikfarliga områdena.

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson:

Fru talman!

Vi har redan inlett en del provisoriska åtgärder genom att bygga någon form av fartdämpande åtgärder på området. Vi har också gått ut med information genom kommuninfo i Saltvik att bilisterna skall respektera en hastighetsbegränsning om 50 km/h som finns här. Vi har också bett polisen att intensifiera sin hastighetsbevakning på området, vilket man redan har gjort ett flertal gånger. Vi upplever själva att vi har uppnått en viss del av åtgärderna som vi vill uppnå.

 

TALMANNEN: Frågan är därmed slutbehandlad.

 

 

Ltl Danne Sundman:

Fru talman!

Min fråga riktar sig till ledamoten Camilla Gunell, när jag ser på landskapsregeringens handlingsprogram, som torde vara första ersättare för den ledamot som jag egentligen borde ställa frågan till.

 

Vi har kunnat läsa i tidningarna om att Kökar har varit strömlöst i 20 timmar och enligt 6 § ellagen är landskapsregeringen övervakande myndighet över elmarknaden. Som framgår av artikeln tycker jag inte att Ålands Elandelslag har tagit så särskilt allvarligt på sin uppgift att leverera elektricitet till hela Åland, som är deras uppgift, förutom Mariehamn. Min fråga blir till landskapsregeringen: Tänker landskapsregeringen som övervakande myndighet utreda saken så att dylika saker inte skall upprepas i framtiden?

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell:

Fru talman!

Det här är en fråga som jag kan mycket lite om, det skall jag ärligt och öppet deklarera. Elfrågorna sköts i första hand av ledamoten Britt Lundberg och hon är inte här i dag. Den här frågan har vi faktiskt inte heller diskuterat i plenum under överläggning.

 

Ltl Danne Sundman:

Fru talman!

Ledamoten Camilla Gunell kanske kan delge oss sin uppfattning om hon anser att det är rimligt att en skärgårdskommun får vara utan ström i 20 timmar beroende på att man i huvudsak inte har undersökt möjligheten att få en extra färjtur så att man skulle ha kunnat komma ut dit på kvällen och kanske begränsat det till 3-4 timmar och därigenom begränsat skadorna t.ex. för butiksinnehavare osv., så att det kanske skulle ha klarat sig utan ström en handfull timmar men inte i 20 timmar. En uppfattning om det är rimligt kan vi väl i alla fall få?

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Jag tror att alla, både landskapsregeringen och medborgarna i det här samhället naturligtvis tycker att det är besvärligt när elavbrott drabbar befolkningen, vilken kommun det än berör. Givetvis finns det säkert vilja att titta på frågan ifall vi också från landskapsregeringen kan gå in och göra några förbättringar.

 

TALMANNEN: Frågan är därmed slutbehandlad.

 

Ltl Anders Eriksson:

Fru talman!

Jag tycker att det är märkligt att vi har en frågestund utan att varken lantrådet eller vicelantrådet är närvarande, men det är som det är! Jag ställer en fråga direkt till minister Gunell i stället: Måndagen den 31 oktober ingick det en artikel i tidningen Åland angående stödet till feministakademin där kulturdelegationens ordförande var med och beviljade stöd till sig själv. I artikel säger ledamoten Camilla Gunell, att Mia Hanström var inte jävig. Jag undrar på vilka grunder kom minister Gunell fram till det? Det framkommer också i tidningen att ministern var irriterad och säger bl.a. så här till tidningen Åland: ”Ni borde granska era egna motiv!” Vad menade ministern med det? Det vore också intressant att få reda på!

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell:

Fru talman!

Den här frågan är en fråga för kulturdelegationen och i och med att lagtinget har tagit en ny lagstiftning jobbade delegationen under den perioden med en ny instruktion. Man hade också precis  dagarna innan gått igenom jävsreglerna i delegationen, så man hade dem alltså i färskt minne. Man gick också igenom vilka system och regler som gäller och hur man som ledamot i en sådan myndighet anhåller om jäv och där de övriga medlemmarna skall godkänna om personen är jävig eller inte. Den här frågan aktualiserade inte av någon under behandlingen, inte heller av ordföranden Hanström, som ansåg sig inte vara jävig i den här frågan och uppenbarligen inte heller den övriga delegationen. Däremot svarade jag i artikeln på frågan, och som jag kan förstå att är lite förvirrande, att hur skulle jag ha gjort i motsvarande situation att jag förmodligen skulle ha jävat mig i motsvarande situation just därför att jag vet att feministakademin är en grupp som på det sättet väcker känslor och där det alltid är bra att försöka ta det mycket säkra alternativet före det osäkra.

 

Ltl Anders Eriksson:

Fru talman!

Jag tror inte att feministakademin är någon grupp som väcker mera känslor än vad t.ex. nätverk för män väcker. Det är min uppfattning, men det kanske vi kan se olika på. Jag noterade ändå att minister Gunell inte svarade på någon av mina frågor. Hur resonemanget har gått i kulturdelegationen kan vara intressant att få reda på, men när ministern säger så bombsäkert att Mia Hanström inte var jävig vill jag veta på vilka grunder man har kommit fram till det, och irritationen över att tidningen Åland tydligen granskade affären för mycket. Vadan denna irritation?

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell:

Fru talman!

Jag tyckte frågan berörde en mycket liten summa pengar och att detta blev en storm i ett vattenglas – och det tycker jag fortfarande att det blev. När det gäller på vilka grunder man kan uttala sig i jävsfrågor är jävsproblematiken väldigt snårig. Den som påstår att det här är glasklart har inte torrt på fötterna. Det är väldigt knepigt. Speciellt nätverk finns det inga specifika regler för, vad jag har hittat, utan det finns för registrerade föreningar och sedan gäller det att man personligen skall ha en ekonomisk vinning, och i det här fallet fanns det ingen sådan ekonomisk personlig vinning för någon.

 

Ltl Anders Eriksson:

Herr talman!

Den andra frågan får vi synbarligen vara utan svar på – det kan jag leva med! Det intressanta är ändå inte om det är en liten eller en stor summa pengar utan att man har klara principer. Det är klart, som ministern själv säger, att det blir förvirrande. Hon säger glasklart, att Mia Hanström är inte jävig, men skulle hon ha varit själv i den där situationen skulle hon ha jävat sig. Det är klart att det ger ett lite märkligt intryck. De experter som t.ex. Radio Åland intervjuade var glasklara att här föreligger ett jäv. Jag omformulerar min fråga: När det gäller samhällsmedel – vi ser ofta när det är ekonomiska skandaler i Sverige, SSU:s medlemsregister eller vad det är – så tror jag att det är väldigt viktig att man är extra försiktig. Delar ministern den uppfattningen?

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell:

Fru talman!

Jag delar den uppfattningen fullständigt. Givetvis måste det vara klart och tydligt vad som gäller när man fördelar pengarna, och det gäller alla föreningar och alla medlemmar i sådana här institutioner. Därför har man, efter det här tillfället, också ytterligare gått igenom jävsproblematiken. Vi får väl se vad kulturdelegationen kommer fram till, men som jag ser det är jävsfrågan inte glasklar, speciellt inte när det gäller nätverk. Jag skulle vilja att den som vet kan ge mig ett hållbart underlag för det!

 

TALMANNEN: Frågan är därmed slutbehandlad.

 

 

 

Vtm Viveka Eriksson:

Talman!

Jag delar ltl Anders Erikssons åsikt att det är lite tråkigt att varken lantrådet eller vicelantrådet är närvarande. Jag hoppas att landskapsregeringen kan ordna det till nästa frågestund.

 

Jag väljer därför att också ställa min fråga till landskapsregeringsledamoten Gunell.

Landskapsregeringsledamoten Gunell är den ytterst kulturansvariga i landskapet och har därmed också ett mycket stort ansvar för att det finns goda förutsättningar för kulturutövning i landskapet. Därför vill jag ställa frågan till ledamoten Gunell vilka åtgärder den kulturansvariga och hennes parti socialdemokraterna har vidtagit för att tillförsäkra att det finns ändamålsenliga utrymmen för kulturutövning, både framträdanden och aktiviteter. Då menar jag lokaler som håller en hög standard, som är tillräckligt stora, där det finns god akustik, där det finns bra teknik.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell:

Herr talman!

Som vtm Viveka Eriksson mycket väl vet är det förstås fråga om kk-huset som skulle motsvara vissa krav från kulturlivet när det gäller de lokaler som vtm Viveka Eriksson efterlyser. Vi vet alla att vi i dagarna under denna månad, åtminstone runt årsskiftet, kommer att få klarhet i om det projektet kommer att förverkligas under den kostnadsram som man har sagt. Efter det tycker jag att det är intressant att gå vidare och att se på vilket sätt vi kan tillgodose kulturens behov därför att jag delar vtm Viveka Erikssons åsikt om att det naturligtvis finns ett stort behov av ändamålsenliga lokaler för konsert- och teaterverksamhet i landskapet.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Herr talman!

Det låter väldigt bra. Samtidigt är vi medvetna om att socialdemokraterna ganska systematiskt har motarbetat kk-huset. Bilden utåt i dag är inte heller att socialdemokraterna i regeringsställning har tagit krafttag för åstadkomma dessa kulturutrymmen. Dels ser vi hur man hanterar kk-huskommittén: enskilda medlemmar går in, emot, hoppar av. Inte heller har vi hört den kulturansvarigas röst höjas väldigt starkt vare sig för kultur- och kongresshuset eller för andra kulturutrymmen. Jag skulle gärna ha hört några engagerade uttalanden från den ansvarigas sida. Borde det inte ligga i ledamotens intresse att verkligen mycket aktivt göra allt för att tillgodose behoven?

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell:

Herr talman!

Naturligtvis ligger det i mitt intresse att göra allt, men socialdemokraterna, inkluderat mig själv, har inte ändrat uppfattning när det gäller kk-huset. Vi har inte tyckt att det är den bästa och mest ändamålsenliga lösningen för varken kongress- eller kultursidan, men i ett regeringssamarbete får man ge och ta och i den här frågan har vi sagt att vi vill veta vad det blir att kosta. Fram till den dagen är det det som gäller. Den dagen vi vet att kk-huset kommer att byggas kommer jag att göra mitt yttersta för att kulturen skall få så ändamålsenliga och bra utrymmen som möjligt och också väldigt goda möjligheter att använda huset på bästa sätt. Det är mycket viktigt. Men om det är så att kk-huset inte blir av tycker jag absolut att delar av de pengar som har varit under årens lopp reserverade för kk-huset skall gå till något slags kulturbyggnad.

 

Vtm Viveka Eriksson:

Talman!

Det är nog många med mig som börjar tappa hoppet - jag hoppas att jag har fel – om att kk-huset skall förverkligas, eftersom det inte finns någon riktigt drivande kraft, särskilt eftersom den kulturansvariga inte driver på ärendet. Det är ju så att projekt som aktivt motarbetas underifrån ofta har ganska dåliga förutsättningar att förverkligas. Jag tror att det är ganska stor risk att vi under den här mandatperioden får se våra drömmar i kras, vi som har trott på att vi skall få dessa ändamålsenliga kulturutrymmen. Jag tror att vi kommer att få se våra drömmar gå i kras. Detta under den tid socialdemokraterna och ledamoten Camilla Gunell är ansvarig för kulturen. Samtidigt verkar det som om kongressintressena seglar i betydligt starkare medvind än kulturintressena.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell:

Herr talman!

När det gäller kk-husetprojektet och vem som driver det i landskapsregeringen så har vi från början den arbetsfördelningen att det är ledamoten Britt Lundberg som är ansvarig för projektet. Det är alltså hon som driver det framåt. När det gäller min och socialdemokraternas inställning i den här frågan ändrar den inte på grund av om vi sitter i salen här eller om vi sitter i landskapsregeringen. Vi har samma uppfattning och där kan väl inte vtm Viveka Eriksson påstå att det skulle vara riktigt att vi skulle byta åsikt bara för att vi byter från opposition till regeringsställning. Vi har haft samma linje i den frågan hela tiden. Både före vi var med i regeringen och efter har jag själv och vårt parti alltid påtalat behovet av ändamålsenliga lokaler för kultur och kongress, och det kommer vi fortsättningsvis att driva, så jag är inte alls säker på att vtm Viveka Eriksson behöver bli så besviken innan det här är över.

 

TALMANNEN: Frågan är därmed slutbehandlad.

 

Ltl Veronica Thörnroos:

Fru talman!

Jag vill ställa en fråga till landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman. Vi strävar i dag till att vårda våra äldre hemma så länge som möjligt. Det bygger i mångt och mycket på ett utökat samarbete mellan å ena sidan hemvården, som är en kommunal verksamhet och underlyder rikslagstiftning i mångt och mycket och hemsjukvården, som underlyder ÅHS och där vi har egen lagstiftningsbehörighet. Den delade lagstiftningsbehörigheten mellan Åland och riket försvårar i dag det praktiska vårdarbetet. Vad avser landskapsregeringen göra för att underlätta detta?

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman:

Herr talman!

Det här är en fråga som har diskuterats länge och det finns ingen riktigt bra lösning på den ännu i dag. Den arbetsgrupp som är tillsatt för att se på äldreomsorgen har bl.a. uppdraget att hitta en lösning för att samarbetet mellan å ena sidan ÅHS och å andra de sociala myndigheterna i respektive kommuner. Det är lite svårare på Åland än vad det är på vissa håll i riket, där man har samma huvudman, där det är kommunalt över båda linjerna. Det har delvis också med tystnadsplikt och sådana saker att göra, men framför allt har det hakat upp sig mycket på att vad får man göra? Vem får utföra det som hör till det medicinska området och vem får mera utföra omsorgsdelen? Vi vet i dag att närvårdare finns både inom hemsjukvården och inom den sociala hemservicen, så kompetensen är i dag lika och då blir det ännu mer underligt att man får göra olika saker beroende på huvudman, och det här är en fråga som jag tycker att har hög prioritet och jag ställer all min förhoppning till den arbetsgrupp som jobbar för att man skall hitta en lösning på detta, trots lagstiftningsproblematik i botten. Men finns det en vilja tror jag att det finns en väg i den här frågan.

 

Ltl Veronica Thörnroos:

Herr talman!

Jag tycker att det är väldigt positivt att landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman tar till sig denna problematik. Den är som bekant gammal och välkänd, åtminstone i sjukvårdskretsar. Samtidigt tycker jag att vi kanske måste försöka börja arbeta lite mera konkret så att vi kommer framåt. Problematiken har funnits länge och vartefter fokuseringen blir, som det har blivit i dagsläget att man försöker vårda de äldre hemma så länge som det bara är möjligt, så måste vi inte bara av humanistiska skäl utan även av samhällsekonomiska skäl se till att vi får en lösning på den här frågan, för det är sist och slutligen väldigt mycket pengar det rör sig om i dagsläget.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman:

Herr talman!

I den här frågan är vi helt överens och jag tror att vi alla är överens här i salen men också ute i samhället. Det finns en beställning på det här. Problemet som jag ser det, förutom att det finns en lagstiftning i botten som lite krånglar till det, är detta med revirtänkande osv. Man är nog lite rädd att ge ifrån sig det man har haft och rädd för det nya, nya tankar osv. Men i och med att arbetsgruppen som har tid till april, de skall vara klara före sommaren, och problematiken är så tydligt framlyft kommer nog väggen emot när vi förväntar oss en lösning på det här. Det går inte mera att bara prata.

 

Ltl Veronica Thörnroos:

Herr talman!

Jag är medveten om att det finns ett revirtänkande ute i verksamheterna, men samtidigt är det på det viset att de åländska kommunernas ekonomi nu börjar bli så skral att det är inte mera läge att ha ett revirtänkande utan vi måste skapa förutsättningar för ett utökat samarbete, och det gläder mig att höra att vi kanske, kanske kan få en lösning till stånd redan inom april månad.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman:

Herr talman!

Jag vill inte ens säga kanske, kanske, för jag ser ingen annan möjlighet i framtiden för Ålands hälso- och sjukvård och den sociala omsorgen än att vi måste hitta en lösning. Det är precis som sägs att ekonomiskt är det viktigt, men det är också viktigt utgående från kvaliteten på vården att det finns en samlad kunskap och det kanske inte är så många som har ansvar för olika saker. Jag tror att helhetssynen på den som skall ha omsorgen och vården blir bättre om man har ett större och enhetligare grepp på frågorna.

 

TALMANNEN: Frågan är därmed slutbehandlad.

 

Ltl Fredrik Karlström:

Herr talman!

Jag ber att få ställa min fråga till landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman. Landskapsregeringen har många gånger pratat sig varm för alternativa energikällor. Man säger att man vill satsa på och gynna olika alternativa energikällor, och det tycker vi inom Obunden Samling att är mycket bra, eftersom vi alltid har drivit på dessa frågor också. Vad som dock är förvånande är hur landskapsregeringen prioriterar i sin egen verksamhet. Man har nu beslutat att bygga om och till Ålands miljölaboratorium och i det projektet har man valt att planera för uppvärmning med konventionell oljepanna. Detta tycker jag är mycket märkligt mot bakgrund av målen att gynna alternativa energikällor. Är det bara skrivningar i budgeten, är det bara i tal i talarstolen som landskapsregeringen vill gynna alternativa energikällor? Är det alltså bara i teorin eller varför fungerar det inte i praktiken?

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman:

Herr talman!

Jag ställde själv samma fråga för några veckor sedan, att finns det möjlighet att gå in. Det stämmer precis som sades här att i planeringen i arbetsgruppen har man gått in för helt normal oljeuppvärmning. Därför frågade för två-tre veckor sedan att finns det möjlighet att gå in för att ha en annan uppvärmning. Då fick jag svaret att när det gäller att eventuellt ha jordvärme, att borra, så ansåg man att det var väldigt dyrt för det här projektet, men sedan var det också fråga om att eventuellt skaffa en panna för pellets. Då hade de extra möte där man också t.o.m. kallade in, har jag fått mig informerat, personer som är engagerade i det området och den frågan, och de hade inte i dagsläget en riktigt bra lösning; frågan var lite för tidigt väckt, sades det på det mötet. Jag kan också säga att det fick en väldigt stram budget när de skulle verkställa uppdraget, att kom inte hit om det överskrider ett antal euro och detta gjorde att man i alla sammanhang tittade väldigt mycket på euro och cent på vägen för att hålla ramarna. Förhoppningen skulle ju ha varit att man ändå skulle ha kunnat lösa det. Det svaret har jag fått.

 

Ltl Fredrik Karlström:

Herr talman!

Man pratar många gånger om entreprenörskap, att man vill gynna nya entreprenörer och nytänkande. För mig är det så otroligt främmande när man tänker att det är Ålands miljölaboratorium, alltså ett laboratorium för att titta på miljöfrågor; de borde ju gå i bräschen inom den nya tekniken, inom de nya miljöförbättrande åtgärderna. Förutom pellets finns det företagare på Åland som experimenterar och har börjat satt igång havrebränning. Jag skulle ha kunnat förstå det om det hade varit trafikavdelningens verkstad någonstans där någon stockkonservativ gubbe hade beslutat att man skulle göra som man alltid har gjort, men när det handlar om Ålands miljölaboratorium tycker jag att man borde ha visat lite större handlingskraft när det gäller att gå ifrån den konventionella oljepannan till ett litet mera miljövänligt tänkande. Det förvånar mig. Är det för sent att få någon ändring i detta? Jag tror att kommer frågan till lagtinget och det handlar om euro och cent tror jag vi i det här fallet står ganska eniga. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman:

Herr talman!

Om vi lämnar detta med euro och cent, så tror jag säkert att det finns nästan vilka möjligheter som helst i dag. Det som jag också fick mig informerat den gången att det är en tidsmarginal; de bör flytta in här mitt i sommaren. Miljölaboratoriet är på dispens redan i dag och det hänger på håret, så de har också haft tidspressen att få flytta in. Det informerades mig dock att det finns möjlighet när man kan mera om det här att  i ett senare skede koppla till eventuellt för pellets, som det faktiskt var mest diskussion om i den diskussion jag hade i alla fall. Går man in för vilka kostnader som helst så, men det var inte det som var orsaken vid senaste mötet som jag fick information om i alla fall. Det kan hända att de riktade in sig för mycket på möjligheten att ta pellets och en sådan panna, att det inte fanns möjlighet. För små egnahemshus fanns det bättre möjligheter än det fanns när det skulle vara ett lite större område, så kanske man i ett senare skede kan koppla till det. Det är inte s.a.s. utraderat, men man har bedömt tid, pengar sammantaget så att det inte är möjligt just nu.

TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Fredrik Karlström:

Herr talman!

För mig känns det väldigt främmande att man först investerar i en oljeuppvärm panna med allt vad det innebär för att sedan eventuellt längre fram titta på andra eventuella uppvärmningskällor när man vet att det finns pelletsvärmare i dag, man vet att det fungerar med uppvärmning av havre, det är ingenting som är långt borta i framtiden uta det är ett enkelt beslut att ta redan i dag. Jag tror inte att det kommer att bli billigare genom att nu gå in för en oljepanna för att sedan eventuellt senare byta. Det kommer att kosta betydligt mycket mera. Återigen borde landskapsregeringen här vara lite vidsyntare och titta på längre sikt, särskilt som det handlar om miljölaboratorium så tycker jag att det klingar väldigt illa att man använder fossila bränslen och konventionell oljepanna när det finns alternativ och det finns både privatpersoner och företag som jobbar inom branschen och vill vara med och utveckla, men ger man aldrig chansen till utveckling från samhällets sida så är det också svårare att gå vidare.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman:

Herr talman!

Jag kan säga igen att jag blev förvånad över det svar jag fick från det mötet att det inte var tillräckligt utvecklat för att kunna göra det, men jag trodde på vad de sade och jag är villig att när som helst ta upp frågan igen, om det är så att de informerade mig fel, men de hade faktiskt kallat personer till detta möte för att diskutera möjligheten och då är jag nästan säker på att det rörde sig väldigt tydligt om pelletsmöjligheterna.

 

TALMANNEN: Frågan är därmed slutbehandlad.

 

Ltl Roger Eriksson:

Herr talman!

Min fråga går till landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman. Alla blir vi äldre här på Åland och andelen av den äldre befolkningen ökar stadigt. I riket trädde en lag om vårdgaranti i kraft den 1 mars 2005. Det handlar om bekämpande av vårdköerna. Här på Åland har frågan inte i nämnvärd omfattning diskuterats då det kanske upplevs att vårdköerna inte finns här på Åland. Situationen upplevs som att den är under kontroll, och det är bra så. Men med tanke på hur befolkningspyramiden ser ut här är det ganska realistiskt att utgå från att vi inom en snar framtid kommer att ha en allt större andel av äldre personer i vår åländska befolkning med varierande vårdbheov. Min fråga lyder så här: Vad har landskapsregeringen för strategier att garantera att den kraftigt växande andelen av den åldrande befolkningen även i framtiden kommer att få en god vård? Har man eventuellt övervägt någon form av lagstiftning om vårdgaranti eller liknande även hos oss?

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman:

Herr talman!

Inom ÅHS är frågan mycket levande när det gäller vårdgaranti fast vi inte har lagstiftning. Vi måste hela tiden följa med och det är möjligt att det i slutändan kan leda till en lagstiftning. Men det viktigaste är att se till att dessa långa köer i verkligheten inte skapas. Det har gjorts en första preliminär undersökning på det som visade att där det var för långa köer handlade det inte egentligen om resurserna i form av tjänster utan det var helt enkelt att tjänster inte har lyckats besättas. Det var orsaken till det. Det är samma orsaker som är i Finland fast de har garantin. Man kan inte trolla, om inte tjänsterna finns. Det hjälper inga lagar i sådana fall. Möjligtvis kan man hjälpa till med att köpa in tjänster, och det har vi också gjort här i form av konsulttjänster osv. När det gäller speciellt äldre är det samma sak där. Äldreomsorgsgruppen har i uppdrag att se just på de frågorna: vem skall ta ansvar, är det ÅHS, är det kommunerna, var går gränsdragningarna osv.? Det tror jag är en viktig utgångspunkt när man skall bygga vidare på hur man skall ta hand om äldre i framtiden, alltså ansvarsfördelningen. En absolut ansvarsfördelning när det gäller äldre tror jag inte är möjlig, eftersom det finns en gråzon som vi naturligtvis alltid får leva med och acceptera, där man inte vet är det hälso- och sjukvård eller är det en socialomsorg och kommunalt.

 

Ltl Roger Eriksson:

Herr talman!

Jag tackar för svaret och det gläder mig att höra att landskapsregeringen har funderat i de här banorna och funderat på de här frågeställningarna samt att man har någon sorts form av strategi. I och med av avsaknaden av vårdgaranti här på Åland kan det hända så att ålänningarna kan komma i en sämre situation än övriga medborgare i landet. Det kan nämligen vara så att om man från Åland skall fara och opereras till t.ex. Tyksen och de där råkar ha flera stycken personer med samma vårdbehov kan det åtminstone i teorin leda till att ålänningen hamnar sist i kön i och med att vi inte har någon vårdgaranti. Det här eventuellt i framtiden bli ännu mera problematiskt när vi tänker på att andelen äldre personer ökar.

 

 

 

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman:

Herr talman!

När det gäller äldre och specialsjukvård och eventuella operationer handlar det väldigt ofta om ortopediska operationer när det gäller äldre i praktiken. Det är mycket riktigt att det är så att kön på rikssidan då blir så lång och man hamnar sist i kön, men vi är så lyckligt lottade att visar det sig så kan vi vända oss västerut. Där har vi åtminstone hittills faktiskt en ganska kort kö; rikssvenskarna säger att vi har lite för mycket fördel. I det sammanhanget, särskilt i Uppsala, vet jag att man gärna tar emot ålänningar för det blir liksom lite nya friska pengar, som någon uttryckte det, som det väl behöver inom vården i Sverige. Där kan det hjälpa oss långt, om den här situationen skulle uppstå.

 

Ltl Roger Eriksson:

Herr talman!

Jag känner till systemet också att man far till Sverige och får detta ordnat. Det är bra att också ÅHS betalar så att ålänningarna – lite tillspetsat – har en gräddfil till vård och kan gå förbi alla andra i köerna. Men mitt problem var att när det blir fullt där vi skall köpa och vi inte har vårdgarantin, så kan det i framtiden, speciellt med tanke på den nästan uppochnervända befolkningspyramiden, bli ett problem.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman:

Herr talman!

Om det blir ett problem i framtiden tror jag nog att det problemet kommer vi att dela med väldigt, väldigt många i så fall. Jag har svårt att tro att vi på Åland skulle acceptera en sämre situation. Så väl och prioriterat område har nog jag alltid upplevt att hälso- och sjukvårdsfrågorna är på Åland, så vi har oftast när det gäller köer, om vi tittar tillbaka i tiden haft mindre köer än alla andra. Att vi skulle svänga på det, det är mig främmande.

 

TALMANNEN: Frågan är därmed slutbehandlad.

 

Ltl Gun Carlson:

Herr talman!

Jag vill ställa min fråga till landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman. Det handlar om omläggningen när förde jourpatienter till akuten. Det skulle vara intressant att dels höra i första hur situationen på akuten har utvecklats. Har det blivit längre köer? Anser patienterna att det fungerar? Jag har själv fått flera frågor där folk undrar. Speciellt inför omläggningen var det som vanligt en massa frågor, funderingar och orosmoment som man förde in i diskussionen. Nu skulle det var intressant att höra att har belastningen ökat väldigt mycket på akuten? Har tröskeln för att söka vård på jourtid ändrats?

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman:

Herr talman!

När det gäller akuten är informationen jag har fått därifrån att det har ökat väldigt lite. Vad som har hänt är att man kanske har pressat sig mer inom primärvården, inom hälsocentralen av ”rädsla” för att det skall bli någonting över till akuten. Personligen tycker jag att man är lite för försiktig. Tanken med att man skapade en dörr efter klockan fyra, vilket jag alltid har tyckt att är ganska naturligt på lilla Åland, vi måste klara oss med en jourmottagning, var inte då att man skulle måsta arbeta bort s.a.s. alla jourpatienter under dagtid inom hälsocentralen utan att man faktiskt också i praktiken skulle kunna föra över en del av dem som är verkliga jourpatienter. Sedan skall vi veta att man på jourtid inom primärvården ibland hade ”normal mottagning” så att den som inte hade akut behov kunde vänta till följande dag, men man planerade det på det sättet. Som svar på frågan tror jag inte att det för akutens del har varit något större bekymmer överhuvudtaget hittills.

 

 

Ltl Gun Carlson:

Herr talman!

Tack för det svaret. Det var just den frågeställningen som var väldigt bekymmersam om man skulle behöva tilläggsresurser på akuten. Det framfördes sådana tankar också. Eftersom akuten fungerar, man känner inte av det här väldigt mycket, samtidigt sade landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman att på hälsocentralen jobbar de mera, men ändå är min fråga: Betyder det nu då att man ändå jobbar övertid eller hur skall vi tolka det där?

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman:

Herr talman!

Huruvida de jobbar övertid vågar jag inte svara på. Under arbetstiden har man försökt klämma in fler patienter än tidigare, med lite kortare tid, och det bekymrar mig lite grann, för jag tycker att man inte borde göra på det sättet utan, som sagt, grundtanken var att de patienter som behöver jour efter klockan fyra också skall få komma till akuten. Visserligen kan det hända där som ofta sägs att det blir stora olyckor, de kan få vänta osv., men vi kan inte skapa en situation som gör att ifall det händer en olycka så kan vi inte däremellan sköta jourpatienter som annars hade kommit till primärvården. Jag tror att det finns förståelse hos dem om det händer stora olyckor osv. Det kan alltså bli lite mera väntan än vad det var förr i och med att det nu går till akuten eftersom man inte vet hur situationen ser ut på det sättet där.

 

Ltl Gun Carlson:

Herr talman!

Det sista var ganska intressant som landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman sade att man klarar av det på hälsocentralen för att man vill inte släppa iväg patienterna och man vill visa att man klarar av det, och allt det där är bra, men då måste vi väl ändå ställa oss frågan: Var det onödigt tidgare? Hade vi för mycket mottagningstider på hälsocentralen förut? Blev det onödiga fördyrningar av vården eftersom man tydligen klarar det nu utan? Det är väldigt bra och jag har också alltid pratat för en sådan här samjour, för det betyder att de patienter som verkligen är sjuka alltid skall få vård. Det är grundtanken. Men har vi haft en lite onödig service tidigare? Det är nästan så vi måste tolka det här.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman:

Herr talman!

Jag tror inte att vi har haft en onödig service. Det var som jag sade att nu ger man lite mindre tid och frågan är om det är rätt. Kanske de skulle behöva få den tiden. Det är svårt att säga en kvart per patient t.ex. En del kanske behöver en halvtimme och en del tio minuter, så det måste bli någon form av medeltal ändå, men när man planerar utgår man från ungefär en kvart timme per patient, och det är inte långt. Förut vill jag minnas att det var 20 minuter. Det är där man nu har pressat lite grann för att hinna ta emot mer på dagtid. Vi skall veta att det är skört såtillvida att alla tjänster är inte alltid besatta inom primärvården, de har haft problem att ha tjänsterna och blir det tomt på många läkartjänster inom primärvården är det självklart att då blir det mera kvar till akuten. Jag själv tycker att det är ganska naturligt. Vi måste ta vara på resurserna där de finns. Är det kris inom primävården måste naturligtvis specialsjukvården och i det här fallet akuten hjälpa till mera.

 

TALMANNEN: Frågan är därmed slutbehandlad.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm:

Fru talman!

Min fråga går också till landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman. Du är en populär person i dag! Det här är ett ärende som går en tid tillbaka till våren 2005. Men min fråga är mera av principiell karaktär. Ärendet gäller Signildsskär. Marken har kommit i landskapets ägo efter att ha tillhört Sverige sedan långt tillbaka. De familjer som har bott och verkat på Signildsskär, främst som lotsar i generationer, har bott på s.k. ofri grund. Det har lämnats in en förfrågan från familjen Carlberg i det här fallet, som har verkat på Signildsskär ända sedan 1650. Anhållan gäller att man skulle få äga gårdstomten 0,5 hektar och byggnaden. Svaret från landskapet har varit nej. Landskapet säljer inte. Här efterlyser jag nu principerna för landskapsregeringens ställningstagande eftersom man har hanterat ärenden på olika sätt inom samma områden.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman:

Herr talman!

När det gäller just det här specifika fallet försöker jag dra mig det till minnes – det är inte så lätt med alla enskilda frågor. Där beslöt man om att man ville ha ett långtidsarrendeavtal, vill jag minnas att det var. Utgående från att det då var i en väldigt känslig och skyddad miljö ville man inte splittra sönder ägandet s.a.s. utan man gick i stället in för ett arrendeavtal där man fick behålla de byggnader som fanns och leva som man har gjort tidigare, men man tillät inte, om jag minns rätt, att man skulle bygga nya hus. Jag känner inte till, och jag tror inte att det finns ett absolut principbeslut hur man skall göra i de olika fallen, utan om man tittar tillbaka i tiderna i landskapsstyrelsen har man säkert löst det lite grann från fall till fall, men det skulle säkert vara bra med absoluta principer. Det är också så att ena fallet är aldrig exakt lika det andra, så det gäller också att något så när kunna bedöma från fall till fall, men i det här fallet var det just att det var inne i en väldigt känslig och fin naturmiljö och att man inte ville bryta ut det.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm:

Herr talman!

Det stämmer att motiveringen var sådan. Men vi har andra områden som hör till Natura 2000-området, vi har Ramsholmen, vi har Tullarns äng som också är i annans ägo än landskapets ägo. Vi har också blivit uppmärksammade under de senaste dagarna, där man tänker göra sig av med en lotsstuga på Kökar. Vi har också tidigare sålt sådana områden som tidigare har varit i kronans ägo, men som har tillfallit landskapet och man har sålt av. Därmed tycker jag att det finns inte principer som gäller när det är fråga om de här olika områdena och det tycker jag att skulle vara väldigt viktigt eftersom man nu har olika behandling av både fall och människor.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman:

Herr talman!

Som jag sade redan i första svaret finns det inga absoluta principer. Jag skall ta till mig det här med att vi borde skapa tydligare principer. Men sedan måste man ändå komma ihåg att det ena är inte riktigt det andra likt. Skulle det vara bara det här området enskilt kunde man kanske ha sålt det och man hade gett olika direktiv hur det skall skötas osv. i samband med det, men här är det en del i ett större sammanhang, så det blir det naturligtvis lite annorlunda än om det skulle ha varit hela Signildsskär t.ex. som hade varit arrenderat sedan tidigare. När det gäller principerna skall jag som sagt ta det till mig.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm:

Herr talman! Jag tycker att det är bra att man tar det här till sig, för man upplever nog i dag att man ser skillnad mellan direktörer i staden och fyrvaktmästare ute på Signildsskär. Den uppfattningen har man, att man har en olika behandling av personer och det är inte bra om det är på det sättet, eftersom vi under en väldigt kort tid har tagit del av olika beslut som regeringen har tagit, vi hade senast ett viktigt kulturarv som man lät gå ur landskapets ägo och det här tycker jag att man kan likställa med det.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman:

Herr talman!

Det pågår ett arbete inom landskapsregeringen där man skall försöka samla det här mera än vad det är i dag. I dag vet vi att det ligger ute på olika avdelningar, så redan det kan göra att principerna blir olika. När det gäller t.ex. ute i Kökar är det på kansliavdelningen. När det gäller Signildsskär är på social- och miljöavdelningen och särskilt är det miljösidan som sköter det, så detta i sig gör säkert att det kan finnas olika syn på frågorna. Vi behöver naturligtvis ta ett samlat grepp på alla våra hus och markområden hur vi sköter dem så att ena handen vet vad den andra gör. Det är väldigt svårt och det är inte personerna man har tagit i beaktande utan situationen har varit olika från fall till fall, inte personerna.

 

TALMANNEN: Frågan är därmed slutbehandlad.

 

Ltl Sune Mattsson:

Herr talman!

Jag har också en fråga till landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman. Förmodligen är hon så populär. Jag tror att det är så. Jag skulle vilja ställa följande fråga till Lindeman: Hur många våtmarker har landskapsregeringen – som man nämner i sitt handlingsprogram – anlagt under det år som man har jobbat? Hur många har man planerat och på vilka platser? Man har ju sagt i handlingsprogrammet med buller och bång att nu skall det bli våtmarker, nu skall man återställa dem och tiden för landskapsregeringen, om den löper tiden ut, tänkte jag säga, går sakta mot sitt slut, så det vore bra att få reda på hur långt de har kommit i dag.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman:

Herr talman!

När det gäller hur många vi har gjort finns det inte någonting som har gjorts när det gäller våtmarker som har trätt i kraft ännu. Det som förs diskussioner om är att vi borde börja där vi har egna marker och kan besluta själva och komma med ett gott förslag som kan visa andra hur det går till. Bl.a. har vi diskuterat möjligheterna i Saltvik där det finns egna marker och det skulle vara ganska enkelt att lösa. Vi har fört diskussioner bl.a. med kollegan Runar Karlsson om den här frågan. Jag tror att det skulle vara bra att ta sådana våtmarker där ägarna själva har ett intresse och ett engagemang i frågan. Det är alltid svårare när man s.a.s. skall tvångsgöra sådana saker. Då blir det första otroligt mycket arbete, mycket byråkrati, det tar årtal förrän man kommer igenom hela den byråkrati som krävs om man s.a.s. inte har markägarna runt med i processen. Vi skulle gärna se att vi skulle kunna göra som första försök där vi själva är ägare till största delen. Visserligen vet jag att det kan beröra ändå på vägen s.a.s. privata markägare, men om jag har förstått t.ex. det som finns i Saltvik så kanske det skulle vara ett ganska gott förslag att börja. Det finns inget som man kan peka på i dag att här har vi våtmarker.

 

Ltl Sune Mattsson:

Herr talman!

Det bekymrar mig lite att man bara har diskuterat om man skulle kunna göra det på sitt eget område. Jag tror nog att man måste ta till planering och ta upp diskussioner med privata markägare, och det bör man börja med omedelbart. Man borde redan tidigare ha börjat med det. Jag håller med landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman att med tvång skall man i sista hand göra det. Men om man kan komma överens med markägare vilka fördelar det kan ha, vilka ekonomiska fördelar man kan få av det, vilka stöd man kan få från EU, så går landskapsregeringen i bräschen för det här, men man kan knappast tro att privata markägare i någon större utsträckning själv skall ta initiativ till en sådan här handling. Jag tycker nog att det här var ett klent svar, men jag var rädd för att det var så. Jag tänkte att det kanske fanns förhandlingar med ett 20-30-tal markägare osv. på landskapets övriga områden, att det inte bara är det område som landskapsregeringsledamoten Karlsson har sagt i Saltvik när han bodde nära skulle vara aktuellt.

 

 

 

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman:

Herr talman!

Jag skulle vara glad om jag skulle kunna säga att vi har diskussioner med 20-30 markägare! Men jag måste tyvärr också säga att det finns många frågor som skall ha sin lösning. Vi har en ganska liten enhet på miljöbyrån och de har också en viss kapacitet att hinna med allting och då handlar det tyvärr om att prioritera.

 

Ltl Sune Mattsson:

Herr talman!

Jag har en viss förståelse för det, men handlingsprogrammet blir bara tomma ord och floskler om man inte genomför någonting av det när det gäller den här delen. Det blir bara ett ord på papperet och det är handling som fordras. Eftersom man hade det i handlingsprogrammet hade man säkert vissa planer när man diskuterade hur man skulle genomföra det.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman:

Herr talman!

Vi har planer och får den här landskapsregeringen sitta så långt det är planerat så är nog åtminstone min absoluta önskan att vi också kan påvisa att det finns våtmarker under den perioden.

 

 

TALMANNEN: Frågestunden är härmed avslutad.

 

Lagtingets nästa plenum är onsdagen den 7 december kl. 13.00. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl.10.31).

 

Originalfil