Plenum den 2 november 2005 kl. 13.00

PLENUM den 2 november 2005 kl. 13.00.

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop.

Samtliga lagtingsledamöter närvarande.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 1:

 

Landskapsregeringens framställning angående ändring av landskapslagen om stöd för vård av barn i hemmet och ändring av grundskolelagen för landskapet Åland. (FR 1/2005-2006).

 

Talmannen föreslår att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman:

Fru talman!

Det här är kanske inte en så stor lag, men den har varit efterfrågad. Tanken var att den skulle ha kommit i ett tidigare skede, men utgående från förfarandet att fråga kommunerna osv. så har det dragit lite ut på tiden. Det här betyder i praktiken att vi får en lag när det gäller partiell vårdledighet som tidigare har varit för barn upp t.o.m. tre år att gälla klass ett och klass två, första åren i skola, så att föräldrarna kan, om de vill, välja att gå ner i arbetstid och få motsvarande det hemvårdsstöd man har fått för barn upp till tre år tidigare; naturligtvis en viss procent av det, 25 procent av grunddelen är förslaget.

 

På Åland har vi inte sett det som en så akut fråga medan man på rikshåll har haft det sedan 2004. Eftersom vi har en väldigt väl utbyggd fritidsverksamhet/eftermiddagsverksamhet för skolbarn har inte frågan kanske haft högsta prioritet. Alla barn som har behövt tillsyn före och efter skolan har i princip fått det ordnat den vägen. Det är förstås svårt att bedöma hur många på Åland som kommer att utnyttja möjligheten att vara partiellt vårdledig utgående från mitt resonemang att det finns väldigt bra eftermiddags- och förmiddagsmöjligheter redan i dag ordnat av kommunerna. Men detta ger ytterligare en valfrihet för familjer att välja; det ges en möjlighet för föräldrarna att aktivt ge mera tid åt sina skolbarn, särskilt när de börjar skolan, de går in i en ny era och det kan finnas föräldrar som känner att på det här sättet vill vi göra.

 

Det unika med lagstiftningen är att det faktiskt gäller båda föräldrarna, både mor och far kan ha partiell vårdledighet samtidigt, inte samma klockslag, men man kan vara partiellt vårdledig. Det betyder att mamman kanske väljer att vara ledig på förmiddagen före skolan, pappan på eftermiddagen. Man kan inte tillsammans vara ledig på förmiddagen eller tillsammans vara ledig på eftermiddagen utan fördelningen skall vara utöver dagen s.a.s.

 

Kommunerna har i sina svar varit positiva till själva innehållet men av naturliga skäl varit oroliga för ekonomin och har ifrågasatt den ekonomiska delen av det, att det igen är en kommunal belastning som man har varit orolig för i remissvaren. Från landskapets sida säger vi att man får sina kommunandelar uträknade precis enligt de principer som finns i dag. Vi kommer också att följa med när detta träder i kraft på vilket sätt det utnyttjas och kommer i så fall att det blir tungt för kommunerna att återkomma och se på möjligheterna att ytterligare hjälpa till om det är nödvändigt. Det är väldigt svårt i dag att göra bedömningar om det här kommer att utnyttjas i ytterst få fall eller om det kommer att bli populärt. I Finland har detta blivit relativt populärt, men de har det som sagt inte lika väl ordnat som vi har det här på Åland.

 

När vi har diskuterat detta i landskapsregeringen vill vi också understryka delen med jämställdhet, att det här är faktiskt den lagen som gör att familjerna kan välja både mamma och pappa att vara hemma också samtidigt. Vi ser det som kanske ett lite annorlunda sätt att ta del i barnets fritid och ledighet genom den partiella vårdledigheten, eftersom båda kan göra det samtidigt. Nu vet vi inte heller här hur man kommer att välja och hur man kommer att göra, men möjligheterna finns. Vi har ändå ansett att vi vill ge familjen den möjligheten att också välja det här alternativet, så vi ser det som en utökning av olika möjligheter för att stöda familjen och deras sätt att ta hand om sina skolbarn.

 

Om jag får önska skulle jag gärna se att lagen skulle behandlas i relativt snabb ordning för den är redan i dag försenad. Man planerar när det gäller skolbarn ofta per skolår och nu kommer det här mitt i skolåret. Vi föreslår här att lagen skall träda i kraft omedelbart, men man kan som förälder söka retroaktivt från årsskiftet 2006, om inte lagen hinner träda i kraft till det, vilket är mycket möjligt utgående från att jag står här i dag och presenterar lagen och det brukar ta ett antal månader i alla fall. Det optimala skulle naturligtvis ha varit att man har haft den i samband med en skolstart, så det troliga är att i praktiken kommer vi att se resultat av den här lagstiftningen väldigt mycket från början av höstterminen 2006. Det är där man planerar för sina sju- och åttaåringar.

 

Ltl Christian Beijar:

Fru talman!

Det är allmänt känt att socialdemokraterna är intresserade av sociala frågor och jag vill åtminstone på våra vägnar tacka landskapsregeringen för att ni har fått fram lagförslaget. Det är, som landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman säger, efterlängtat och man har jobbat med de här frågorna i olika sammanhang.

 

Jag vill för det första säga att det är en bra framställning, dels på grund av att man får samma förmåner som i riket när det gäller den partiella vårdledigheten men framför allt att det stöder föräldrarnas valfrihet att vara hemma med sina barn när de börjar skolan. Det är ett viktigt skede i alla barns liv och det betyder också ganska stora omställningar inom familjen, så därför är det också väldigt bra att man har möjlighet att gå in med det partiella stödet till båda föräldrarna just med tanke på att öka jämställdheten mellan kvinnor och män när det gäller skötseln av barn. Från vår sida vill framföra ett tack för att förslaget ligger på våra bord och hoppas, som också landskapsregeringsledamoten Lindeman sade, att ärendet behandlas i snabb ordning.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

Jag tycker förstås också att det här är en väldigt bra framställning! Det som jag tycker att är väldigt genialt med framställningen är just att båda föräldrarna kan ta del av stödet. Det är särskilt genialt ur jämställdhetssynvinkel, men också av den orsaken, som det t.ex. har varit inom barnomsorgen, att det skulle fordra väldigt mycket tid som man skulle vara borta från sitt arbete för att man skulle kunna täcka upp tiden utanför skoldagen eftersom skolbarnen i ettan och tvåan har så korta skoldagar. På det här sättet kan båda föräldrarna minska sina arbetstider måttligt, den ena täcka upp på förmiddagen och den andra på eftermiddagen, vilket också gör att skulle inte det vara möjligt skulle det ändå bli en ganska lång period på eftermiddagen som barnet inte skulle ha någon tillsyn ändå eftersom det är begränsat hur mycket man kan gå ner i arbetstid. Det är alltså en väldigt fiffig lösning att båda föräldrarna kan ta ledigt.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman! Jag vill bara dela ledamoten Britt Lundbergs åsikt i den här frågan.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm:

Talman!

Jag vill ge mitt och gruppens fulla stöd till framställningen. Konstigt vore det annars eftersom jag själv var med under den här tiden när man initierade lagframställningen. Under 2004 var det däremot inte möjligt att genomföra det, för då ansåg man att det var väldigt viktigt att kommunförbundet eller inte ens bara kommunförbundet utan alla kommuner skulle få ge enskilt utlåtande angående lagframställningen. Man kan bara konstatera att det gavs man, man fick möjlighet att utlåta sig över framställningen, men det betydde i praktiken att de åländska föräldrarna kom i en sämre situation än vad man gjorde i Finland; mer än ett år senare träder lagen i kraft på Åland. Det är det som jag tycker är det tokiga i hanteringen i och med att vi har ett kommunförbund, vi har kommunförbundets styrelse, som jag tycker att skulle räcka med att vara remissinstans, men det låter sig inte göras utan alla kommuner skall ändå utlåta sig enskilt angående sådana här frågor. Det ser vi att i praktiken leder till att ålänningarna kommer i en sämre situation. Det tycker jag är allvarligt. Man borde via sina ombud ge rätten till kommunförbundet att utlåta sig, men så fungerar det inte på Åland. Det tycker jag är allvarligt. När man ser att någonting behöver göras borde man också kunna göra det. Kontentan av att man har fört ut det till de enskilda kommunerna är att man är positivt inställd till det, bara man slipper stå för fiolerna. Man vill inte ta på sig kostnaden. Det var precis det som vi visste redan 2004 och det sade man också från kommunförbundets styrelse, så situationen blev inte på det sättet något annorlunda, det var bara det att möjligheten i praktiken förlängdes för ålänningarna. Det här tycker jag är någonting som man borde göra smidigare, förfaringssättet är lite väl långsamt och trögt. Socialdemokraterna brukar värna om att ålänningarna inte skall komma i en sämre dager än vad man har i Finland och när man ser att någonting behöver göras snabbt borde man jobba på just den här delen att man kunde ha ett smidigare remissförfarande.

 

Själva innehållet är bra; det är precis som ansvariga ledamoten sade en valfrihet och det är också en fin gest att man från politiskt håll värderar, om vi vill kalla det arbete, som man gör hemma i stället för att man anlitar eftis.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Fru talman!

När det gäller hörandet håller jag helt och hållet med ltl Gun-Mari Lindholm i den frågan. Om jag har läst och hört rätt förs det en diskussion också inom kommunförbundet att få en starkare ställning i förhållande till kommunerna. Det ideala skulle vara att vi kunde begära ett utlåtande av Ålands kommunförbund och sedan är det väl deras sak att försöka samla ihop kommunernas åsikt i ett gemensamt utlåtande. Det skulle vara betydligt mycket enklare men också på något sätt ge ett berättigande till kommunförbundet.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Fru talman!

Jag är helt överens om det. Jag tycker att det är en onödig sammanslutning om man skall ha ett kommunförbund, där man utser en operativ styrelse och ändå så har man inte fullmakter från sina hemkommuner att ta beslut. Då kan man ifrågasätta vad man gör med hela den apparaten; då kunde vi kanske använda de pengarna till någonting annat vettigt. Där behöver man nog verkligen göra en uppryckning, man måste ha rollfördelningen på ett annat sätt i förbundet än vad man har i dag, det är helt riktigt.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman!

Ltl Gun-Mari Lindholm har fullständigt rätt. Både kommunförbundet och landskapsregeringen är utomordentligt angelägna att sträva efter en sådan lösning att kommunförbundet blir talare för samtliga åländska kommuner. Det är inte bra som vi har det nu, att å ena sidan ger kommunförbundet utlåtanden, å andra sidan kommer det i värsta fall andra utlåtanden från enstaka kommuner; då kompliceras bilden ytterligare. I de årliga överläggningar som landskapsregeringen har haft med kommunförbundet har de här frågeställningarna varit på tapeten och från kommunförbundets sida har man uttryckt sitt absoluta önskemål att bli kommunernas företrädare gentemot landskapsförvaltningen. Från regeringens sida har jag sagt att vi är lika angelägna om att så skulle bli fallet. Vi samverkar för att hitta en sådan lösning. Jag hoppas att vi kan nå därhän. För övrigt är det angeläget, vitalt och demokratiskt riktigt att man också i sådana här reformer lyssnar till den part som ändå skall stå för huvuddelen av fiolerna, det tycker jag är demokratiskt.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Fru talman!

Just det sista som ministern säger att det är väldigt demokratiskt att man för ut detta till kommunerna känner jag igen från den tid som ledamoten Lasse Wiklöf satt i kommunförbundets styrelse som ordförande. Det var just det som man alltid sade, att vi tar inte beslut i det här, speciellt i den här frågan försökte vi hitta en lösning 2004, men då sade man att, nej, det skall ut till kommunerna och där är vi säkert överens. Det är klumpigt och det är onödigt; när man ser att en reform borde genomföras borde man ha så mycket mandat i en styrelse att man kan göra det. Det finns säkert andra tillvägagångssätt att få diskussionen ut till kommunerna än detta byråkratiska tillvägagångssätt att det skall utlåtas från kommunerna; vi vet hur länge alla dessa remissvar tar. Jag hoppas verkligen att man skall ändra på detta. Det är alltid trevligt när man är överens om sådana här saker.  (Från salen, ledamoten Wiklöf: det är lättare då)  Betydligt!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

Jag skall fortsätta på ”överenslinjen”. Jag skall inte upprepa det som regeringsledamöterna säger, men jag vill bara säga det till ltl Gun-Mari Lindholm att ltl Gun-Mari Lindholm vet mycket väl att jag har varit inne på samma linje på senaste förbundsstämman senaste fredag tog jag upp den här frågan, att jag tycker att kommunerna bör delegera väldigt mycket mera just till kommunförbundet och kommunförbundets styrelse, som då kan representera kommunerna, framför allt i utlåtanden som också berör den här typen av ärenden.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Fru talman!

Det är glädjande att höra. Eftersom vi är så många som har uttalat oss och från olika grupperingar hoppas jag att man skall få en ändring till stånd. Speciellt glädjande tycker jag att det är, om vi bortser från kommunförbundet och hela den biten, att socialdemokraterna nu är inne för en valfrihet inom barnomsorgen. Det tycker jag är otroligt. Jag hoppas att det skall smitta av sig också till kommande frågor inom barnomsorgen och valfrihet där.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

Socialdemokraterna är alltid för en väl och god barnomsorg, men styrkan i valfriheten är att ersättningen går till föräldrarna som stannar hemma och sköter, ingen annan, utan föräldrarna.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Fru talman!

Det är ljuv musik att höra socialdemokraterna prata om valfrihet i barnomsorgen. Tack för det!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun Carlson:

Fru talman!

Framställningen har redan fått hemskt mycket beröm och jag skall inte kritisera den desto mera. Jag tycker också att det här är en bra reform; det är tilltalande att föräldrar skall få lite hjälp för att vara hemma med sina barn när de kommer från skolan. Det förhållandet som finns här och var att små sju-åtta-åringar kommer hem till ett tomt hus är nästan det värsta man kan göra mot sina barn och lämna dem ensamma långa eftermiddagstimmar. Kan vi bara med det här förslaget göra så att några barn får sina föräldrar hemma när de kommer från skolan så är det värt.

 

Det handlar inte om stora pengar, men jag vill ändå erinra om, trots att jag tror att alla kommuner inser hur viktigt det är för barnen att ha en förälder hemma, så handlar det ändå om kommunernas ekonomi och berör ekonomierna till viss del. Det är därför glädjande att landskapsregeringen i samma punkt som man redogör för remissutlåtanden säger att man kommer att göra en utvärdering, man kommer att följa utvecklingen av de ekonomiska kostnaderna för kommunerna. Även om de är små kommer kostnaderna inte att vara betydelselösa för de små kommunerna. Ju mindre kommuner desto bättre möjligheter har de att ta hand om sina barn i och för sig, för det finns kanske mera människor hemma än i staden.

 

Sammantaget tycker jag alltså att det här är ganska bra. Det här tror man att skall friställa eftisplatser, fritidsplatser, kanske. Det här kommer inte heller att vara hemskt gynnsamt för alla kommuner eftersom en del kommuner har planerat eftermiddagsverksamhet, så har man planerat ett antal platser där man har kostnaderna för dem och blir någon förälder hemma så står kanske kommunerna med tomma platser som ändå kostar pengar. Det här kan också vara lite grann så att vissa kommuner tycker att det här kan vara lite jobbigt. Men, som sagt, det är viktigt att detta följs upp så att man får det så kostnadsneutralt för kommunerna som bara är möjligt.

 

När det gäller diskussionen om huruvida remisserna borde bara ha gått till kommunförbundet och inte till de enskilda kommunerna måste jag säga att jag tycker annorlunda. Jag tycker att det är bra i det här fallet att det har gått till de enskilda kommunerna eftersom det berör de enskilda kommunernas ekonomier och många kommuner har, som jag sade redan, så trångt om pengar att de verkligen behöver anpassa varenda liten euro till sin ekonomi, så därför är det viktigt.

 

Ändamålet är absolut bra; det finns ingenting att kritisera om vi bara hjälper sju-åtta-åringarna att inte vara så mycket ensamma, så stöd för detta från centern!

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Fru talman!

Det svåra under den här beredningen har varit att bedöma hur pass många som kommer att välja det här alternativet. Vi tror inte att vi kan bygga det utgående från att göra jämförelser med hur det har gått i Finland eftersom vi som sagt har ett mycket väl utbyggt eftermiddagshemsystem. På rikshåll har man löst det problemet med den här lagstiftningen. Det skall bli spännande att se hur utfallet blir i praktiken. Tillsvidare blir det lite en gissning. Det innebär att det också är svårt att bedöma hur mycket det kommer att belasta de enskilda kommunerna. När man tar det över kommunandelssystemet bygger det på åldersgrupper osv. Är det någon kommun som får väldigt få som tar partiell vårdledighet kan det t.o.m., om jag får uttrycka det så, bli en vinst för kommunen, för man får det inte på grund av utnyttjandegraden utan det finns inbyggt i systemet, man höjer det. Det är därför vi har valt att säga att vi kommer att följa med hur utvecklingen sker eftersom det finns ett visst osäkerhetsmoment inbyggt i detta.

 

 

 

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Det gläder mig att landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman tar upp det på det här sättet. Det är så här vi måste se det. Vi skall tro att det går att utvärdera, att man ser utvecklingen utan att det behöver gå alltför många år.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Det är ett ganska typiskt resonemang som man för från centerns sida just när man pratar om reformer som är för barns bästa. Då vill man föra in diskussionen på personal och hur det skall slå för kommunerna. Det är säkert bra att man gör det också, men ibland måste man för att uppnå ett visst syfte göra något. Det här syftet är väldigt gott, för barnens bästa, också säkert i förlängningen för familjens bästa och då tycker jag att den andra diskussionen är av underordnad betydelse. Så säger man att det är bra att man har fört ut detta till kommunerna, kommunerna har fått ge utlåtande om reformen. De facto är det så att kommunerna till stora delar har haft en negativ inställning, inte om man s.a.s. får full kompensation, men det har man inte lovat från regeringens sida. Det som man har förlorat genom att göra det, att låta de enskilda kommunerna utlåta sig, är att man har förlorat över ett år. Föräldrarna har gått miste om den här möjligheten i över ett år därför att man har låtit kommunerna utlåta sig och som ändå till stora delar har varit negativa.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Kommunerna har varit till stor del negativa ja, och varför det? Det är naturligtvis för ekonomins skull. Det förvånar mig lite att ltl Gun-Mari Lindholm säger att ekonomin är av underordnad betydelse. Det kan inte vara riktigt. För ingen kommun är ekonomin av underordnad betydelse. Det är alltid av betydelse att kommunen kan ha en sådan ekonomi att man kan delta i sådana här reformer, att man kan stöda barn och föräldrar på det här sättet. Det är jättebra, men man kan inte säga att det är av underordnad betydelse. Jag håller fortfarande fast vid att jag tycker att det är bra att kommunerna fick säga sitt i detta, även om det försenar processen.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Fru talman!

Ltl Gun Carlson säger att det är ett märkligt resonemang att säga att ekonomin är av underordnad betydelse. Jo, i det här fallet tycker jag det. Jag tror att vinsten är större än förlusten ekonomiskt sett för kommunerna. Om man tappar två barn i en eftisgrupp så har det förstås betydelse för inkomsterna med tanke på avgifterna, där vi kanske får se en annan summa och den blir i alla fall mindre än vad den har varit hittills, så det är den ekonomiska förlusten. Förlusten här är att vi har tappat ett år. Detta har man gjort därför att man har sagt att kommunerna får säga sitt, men man har de facto sedan inte heller gått kommunerna till mötes på det sätt som kommunerna har önskat utan man gör ändå den här reformen. Det är beklagligt att vi har tappat ett år.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Det här resonemanget visar igen att det är bra att landskapsregeringen har beslutat att man skall utvärdera och följa upp det och se hur reformen ekonomiskt har slagit gentemot kommunerna. Jag vill än en gång säga att det var bra att landskapsregeringen gjord det.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

 

Ltl Anders Eriksson:

Fru talman!

Det var så trevlig stämning här tidigare i debatten så att man trodde att man var i julveckan! Det gäller att tänka efter nu hur man lägger orden! Men jag kommer inte heller att förstöra stämningen. Jag tycker att framställningen är bra; det är ett positivt förslag i botten att barnen kan vara mera i sitt hem. Den flexibilitet som också finns inbyggd att mor eller far kan vara hemma med barnen är också bra.

 

Jag har ett par korta frågor som jag vill ta upp som kanske utskottet kan titta på. Det är så att alla mynt har två sidor. Med det senaste replikskiftet i färskt minne så oavsett hur bra förslag man lägger skall de alltid finansieras. Kommunerna pekar i sina remissvar på den ekonomiska belastningen - det är onödigt att ta upp allt som redan har avhandlats. Det jag saknar i diskussionen är den ekonomiska bomb, om man tar det ur kommunalekonomernas synvinkel, som levererades för ett par veckor sedan när det visade sig att de maxtaxor som kommunerna har haft kan man kanske inte uppbära mera. Det har inte förts något resonemang om det i relation till denna framställning och det är trots allt samma pengar som också skall finansiera det. Det hoppas jag att man i utskottet kan titta lite på. Det är betydligt större kostnader än dessa ca 60.000 euro som man uppskattar att kostnaderna kan bli när landskapsandelarna är bortdragna.

 

Två frågeställningar ytterligare. Man brukar ofta fråga: Drabbas kvinnorna, är det en kvinnofälla inbyggd i detta? Trots den flexibilitet som finns här och fastän allt fler pappor utnyttjar den här typen av förmåner, så har de flesta privata arbetsgivare den uppfattningen att en utvidgad föräldraledighet är någonting som är till nackdel vid anställandet av unga kvinnor. Detta hör man ofta när man pratar med unga kvinnor att de upplever att de inte har fått en ordinarie anställning just på grund av att de är kvinnor. Det är också någonting som jag skulle vilja att utskottet kunde titta på. Jag vet att det inte är en så lätt fråga, men är det här någonting som ytterligare späder på problematiken?

 

Den andra frågeställningen är förstås det centrala, dvs. barnen. Drabbas barnen? Vi vet alla att föräldraledigheten är lagstadgad till nio månader och det betyder att en del barn börjar i dagvård när de är nio månader gamla, medan andra får vara hemma tills de fyller tre år. En del barn kommer, som det liggande förslaget är utformat, att få vara hemma på fritiden de två första skolåren, medan man kan anta att de som har varit på dagvård sedan nio månaders ålder, sedan kommer att vara på fritidshem även efter att denna framställningen har trätt i kraft, så det vore intressant om utskottet också kunde titta på de bitarna, på lite mera sociala aspekter.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Fru talman!

Jag tänkte närmast svara på frågan om avgifterna. Jag kan bara som informationen säga att här får lagtinget möjlighet att ta diskussionen för vi kommer att vara tvungna att med det snaraste komma till lagtinget med en lagstiftning som blir korrekt och riktig just när det gäller avgifterna.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Det hade givetvis varit önskvärt att man också skulle ha kunnat ha den framställningen på bordet samtidigt som den här, för det är trots allt samma medel som skall finansiera den merkostnad som är här. Är det någonting som man har diskuterat i regeringen överhuvudtaget?

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Fru talman!

Den här lagen fördes faktiskt till lagtinget sista dagen ni var senast här. Då visste vi ingenting om avgifterna, så på det sättet har det aldrig förts diskussion. Jag tycker inte att det är skäl att försena den här lagen i väntan på att det kommer en till. Tvärtom är den här lagen redan i dag försenad.  Det här är trots allt en väldigt liten del i hela systemet med avgifter. Jag tror inte att lagtinget förlorar så mycket på att ha en skild debatt runt den frågan, som är en ganska stor och svår fråga. ’

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Det är riktigt att det är en stor och viktig fråga och jag sade också att där finns de stora pengarna i relation till den här framställningen. Men, som sagt, allt skall tas ur samma kassa sist och slutligen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Roger Eriksson:

Fru talman!

Jag kan inledningsvis berätta att liberalerna är för framställningen. Det är ett positivt steg i rätt riktning och vi ställer oss bakom det. Det är för barnfamiljernas bästa, framför allt barnen. Initiativet är mycket bra och det är också på tiden att det kommer. De föreslagna lagändringarna är alltså bra. Vissa små reflektioner vill jag göra.

 

Själva kungstanken är att en förälder som har rätt till förkortad arbetstid skall få ett ekonomiskt stöd och att man kan ordna det så att en föräldern t.ex. börjar arbeta klockan 10.00 och den andra kommer hem klockan 14.00. På detta sätt undviker man att skolbarn i åldern 7-8 inte behöver vara ensamma hemma någon längre tid. Alla här i salen är uppenbarligen överens om att detta är helt förenligt med barnens bästa.

 

Det har redan sagts ganska mycket kloka ord från den här stolen, så jag tänker inte upprepa utan håller ett förkortat anförande. Det är några småsaker som jag ställer mig frågande till och som jag uppmanar utskottet att titta närmare på.

 

Rätten till partiellt stöd för vårdnadshavare förutsätter att man avstår från att använda en kommunal eftisplats. I en familj med två vårdnadshavare fungerar nog systemet ganskas bra, speciellt om man tänker på exemplet jag just hade, men för ensamstående kan detta bli nästan helt omöjligt att utnyttja. Om vi tänker på hur många ensamstående familjer det finns i vårt åländska samhälle kan detta beröra ganska många människor. Hur en ensamstående än gör blir barnet ensamt hemma en ganska lång tid, vilket i värsta fall kan göra det omöjligt att använda detta system. Då blir barnet hemma antingen på för- eller eftermiddagen och ganska lång tid. Där finns det ett problem och det uppmanar jag utskottet att titta på. För den som har det ekonomiskt ganska välbärgat går det säkert bra med det här systemet, även om man är ensamstående; man kan t.o.m., om jag får spetsa till det lite, använda vårdbidraget t.ex. använda vårdbidraget som delbetalning vid köp av privata tjänster och ordna detta privat, bara man inte använder kommunal tjänst. Jag förstod att det var pointen. Då är vi inne på stora frågeställningar.

 

En annan sak som också bör beaktas är att eftisvården kan ordnas på många olika sätt, t.ex. via klubbar, 4H och olika pedagogiker; det här är ganska vanligt på fastlandet; även i min hemkommun Jomala har vi diskuterat dessa saker, att vad skall vi göra om eftisverksamheten, som inte är lagstadgad, av någon, synbarligen ekonomisk orsak, måste tas bort och hur skall man då kompensera det. Då hade vi just tanken på idrottsklubbar, skolor, 4H osv. Hur kommer detta in när det gäller rätten till det här om det är bara kommunal vård?  Då kan man använda alla dessa då, om jag förstår saken rätt.

 

Det här är någonting somjag hoppas utskottet skall titta närmare på och i övrigt, förutom mina två kommentarer, förhåller sig liberalerna positivt till framställningen och ser också fram emot ett intressant och genomtänkt betänkande från utskottet när det kommer.

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Fru talman!

Diskussionen om ensamstående är naturligtvis relevant. Det är så med all lagstiftning att täcka upp absolut allting är nästan omöjligt. Då måste man nästan låta bli att lagstifta! Man skall också komma ihåg att ensamstående betyder inte alla gånger att det finns bara en förälder utan man kan faktiskt fast man lever på olika håll välja att båda föräldrar, pappa och mamma, kan ta ledigt fast man inte är sambo. Det skall man komma ihåg som en sak. Det andra var att man ungefär kunde använda pengarna till någon privat, men det här är fråga om partiell vårdledighet, så det innebär att föräldrarna förkortar sin arbetstid och skall vara borta från arbetet; jag tror inte att man är borta från arbetet och sedan ändå börjar ordna privat tillsyn, det är nog en teoretisk tanke. Jag tror att det kanske är en sammanblandning med hemvårdsstödet, som innebär att om man inte utnyttjar kommunal dagvård har man rätt att få hemvårdsstödet, men det betyder inte att en förälder måste vara hemma. I det här fallet är det dock fråga om en partiell vårdledighet, antingen är man på jobb eller partiellt ledig; man kan inte få stödet om man inte är borta från arbetet.

 

Ltl Roger Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag håller med om att det är ett teoretiskt resonemang, men det utesluter inte möjligheten att det går så. Om folk har rätt att vara borta från arbetet, oberoende vilken arbetsgivare du har, så skall du få pengarna bara du inte använder kommunalt stöd. Det var det som jag tänkte på. Det kan vara en teoretisk sak, visst, men möjligheten kan finnas, kanske vi kan säga missbruk. När det gäller ensamstående är det bra att ni har funderat på det; det kan också vara den möjligheten att det finns två föräldrar som bor i olika kommuner och då vet man inte heller hur man skall utnyttja systemet. Fortfarande anser jag att det kan bli problem för den ensamstående att få detta att fungera. Min tanke till utskottsarbetet är att man eventuellt kan tänka sig att ensamstående skulle ha rätt att ha både det här systemet och utnyttja eftisverksamheten, möjligen, det är bara en tanke.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Fru talman!

Det här är naturligtvis någonting som utskottet skall titta på, men tidigare har den kommunala ekonomin diskuterats mycket och frågan är hur mycket kommunerna orkar med, dels att ge stödet för partiell vårdledighet och också öppna eftis för barnen. Men, som sagt, det här lämnar jag över till utskottet att fundera på.

 

Ltl Roger Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag tolkar att vi är överens om problemställningarna. Jag vill betona att barnens bästa skall vara i fokus och sedan kommunernas ekonomi i en annan kategori. Jag är själv aktiv i kommunalpolitiken i min hemkommun, så jag är nog bekant med problemen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Fru talman!

Ltl Roger Eriksson tog upp frågan om ensamförsörjarna. Jag kan säga att jag känner några ensamförsörjare som har använts sig av den lagstadgade partiella vårdledigheten fastän man inte har fått något stöd för det. Detta är en bra familjepolitisk reform, men vi har också många sjöanställda kvinnor och män, så det är nog svårt när det gäller familj och barn att få det alldeles rättvist. Det blir generella lösningar som på olika sätt gynnar en del och missgynnar andra.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Roger Eriksson, replik:

Fru talman!

Det är riktigt att det blir fråga om generella lösningar. Alla familjer och arbetskonstellationer kan man dock inte beakta i lagstiftningen, det är jag också medveten om. Jga ville bara lyfta fram det här med ensamstående som ett skilt frågetecken och hoppas och önskar att kanske utskottet i sitt arbete åtminstone har funderat på problematiken.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Fru talman!

Ltl Roger Eriksson var inne på frågan om partiell vårdledighet och pratade om eftis gentemot den. Ltl Roger Eriksson nämnde att man inte kan vara hemma både förmiddag och eftermiddag. Jag kan direkt erkänna att jag inte har hunnit sätta mig in i framställningen, men jag lovar att göra det i utskottet för jag tycker att det är en viktig sak. Jag funderar att det är ändå ett visst antal timmar, så möjligheten har man ändå att vara hemma lite på morgonen och även på eftermiddagen. Vi får också tänka på att de små kommunerna har ingenstans att föra barnen på förmiddagen, så vi måste här se möjligheterna att kunna vara hemma och ha tryggheten på det sättet. Jag ser i alla fall möjligheter mer än nackdelar.

 

Ltl Roger Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag måste erkänna, i likhet med ltl Göte Winé, att jag inte har läst framställningen så hemskt noga. Det är bara bra om ensamstående kan vara lite hemma på förmiddagen och lite hemma på eftermiddagen, men jag bara påminner om snedvridningen. Jag utgår från att det finns två vårdnadshavare i en familj och det kan finnas en också som har svåra och långa arbetstider. Vi ser det här som en möjlighet och jag sade inledningsvis också att vi liberaler stöder förslaget och jag hade bara två kommentarer, så det här är ett stort framsteg för barnen framför allt. Jag tror nog att samsynen här i salen är ganska stor.

 

Vtm Johan Ehn:

Fru talman!

Efter att ha hört diskussionen så här långt kändes det nästan onödigt att gå upp ytterligare en gång, men jag vill från den frisinnade gruppens sida säga att det är ett mycket efterlängtat steg från vår sida att öka valfriheten på det sätt som man nu gör för föräldrarna, ger dem möjlighet att genom att samhället är med och stöttar ta ett ökat föräldraansvar. Det är någonting som vi varmt stöder. Det här är ett steg i helt rätt riktning. Jag hoppas framställningen skall få en snabb behandling i utskottet och att vi snabbt kan se till att våra åländska föräldrar kan ha tillgång till den här möjligheten.

 

Ltl Jan-Erik Mattsson:

Fru talman!

Jag instämmer med de övriga att det här är en bra utveckling och en bra sak för barnfamiljer och barn. Jag skulle ändå vilja ta fasta på ett par effekter och ett par uttalade åsikter. Det första är remissförfarandet.

 

I de flesta andra sammanhang när det gäller olika lagframställningar här i salen brukar man klaga på att för få har fått uttala sig. Den här gången är jag lite förvånad, får jag väl säga, att man skulle ha varit nöjd med bara en enda remissinstans, alltså Ålands kommunförbund, oavsett hur bråttom man skulle ha haft. Däremot saknar jag att någon form av föräldraorganisation eller liknande inte har fått lämna remissvar om framställningen. Här är det lite dubbelmoral: ena gången klagar man över att remissförfarandet är för dåligt och den här gången för att det är för mycket när det ändå är bara kommunerna som har fått uttala sig och Ålands kommunförbund.

 

Vi kanske borde ta upp frågan om kommunförbundets roll som remissinstans, hur den är som lagstadgad institution. Den är något oklar. Ibland anser man att den skall ha en klar position som remissinstans och ibland har den inte det, bl.a. vid förhandlingen om landskapsandelarna till kommunerna är det inte en lagstadgad överenskommelse man gör utan det är en frivillig ”avstämning”. Där finns det skäl att öppna lagen om kommunförbundets roll och mera klargöra den roll kommunförbundet skall ha i de här två frågorna. Det är klart att kommunförbundet borde kunna uttala sig som remissinstans i den här frågan som är mycket viktig.

 

Då kommer jag till den andra frågeställningen, nämligen de ekonomiska effekterna som jag mera vill gå in på, som också centerns gruppordförande Gun Carlson tog upp. Med min syn på det här går kostnadsutvecklingen åt fel håll för de flesta kommuner. Nu sitter nästan alla i den här salen med i någon form av kommunal beredning av kommunala budgetar och upplever väl att det är lite tungt att få dem att balansera. Det här kommer de facto som ett ytterligare minus på den effekten. Jag kan säga att för Eckerös del är det så illa att hela landskapsandelen för socialvård till kommunen räcker inte ens till specialomsorgen för Eckerö kommun, så inte är det här någonting som kommunens ekonomiskt ansvariga hyllar allra högst; därmed kanske inte jag heller utan jag tycker att i princip borde utvecklingen ha varit kostnadsneutral för kommunerna, den skulle ha kompenserats fullt ut. Om jag har förstått saken rätt ser väl landskapets ekonomi också väsentligt mycket bättre ut det här året än tidigare. Men det här får vi återkomma till i budgetdebatten ganska snart.

 

När det gäller landskapsandelarna har vi åtminstone för Eckerös del förespeglats en sänkning av landskapsandelen för socialvård för 2006. En höjning på utgiftssidan är ingenting som vi välkomnar.

 

Jag vill påtala ett problem som ltl Roger Eriksson var inne på, nämligen hur de olika föräldrarna har möjlighet att utnyttja detta, eller ”omöjlighet”, för att få någon ekonomisk kompensation och då pratar jag om dem som jobbar på sjön. De flesta av våra sjöjobbare, åtminstone dem vi har på Eckerö jobbar vecka/vecka och med det system som föreslås i lagen torde de inte kunna komma i åtnjutande av förmånen överhuvudtaget, åtminstone inte den ekonomiska förmånen; däremot kanske man kan vara hemma sin vecka förstås med barnet men man slipper inte från avgiften som man har för barnen. Det finns lite olika saker för utskottet att titta och fundera på.

 

Jag tycker att det kan vara bra om utskottet kan kalla in flera kommunala företrädare, socialsekreterare, för att höra hur dett är upplagt i kommunerna, vad man har för förväntan på förslaget. Vi har kommuner med olika grader av utbyggd eftis, så det kan vara bra att utskottet får kännedom om hur det ser ut och kan komma till lagtinget med en liten rapport i samband med sitt betänkande. Det torde inte vara alltför långt i framtiden. Jag tycker också att utskottet borde fundera över någon form av hörande från någon organisation som företräder småbarnsföräldrar.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Jag vill ge mitt stöd för ltl Jan-Erik Mattssons resonemang att man inte har hört någon föräldraförening. Det hoppas jag att man kan göra i utskottet, t.ex. ensamförsörjare, Hem och Skola eller de föreningar som representerar föräldrar som har delad vårdnad. När det gäller den kommunala ekonomin är det väl så att kostnadstäckningen för dagisplatser och för fritidshemsplatser är blygsam, så i princip vinner kommunerna på om man sköter sina barn hemma om man utnyttjar dagisplatser eller fritidshemplatser. Jag vill också lyfta ett varningens finger för att det är så att i budgettider dyker fritidshemverksamheten upp med jämna mellanrum. Man anser att den inte är lagstadgad, det mullras om den, skall den få vara kvar och hur mycket skall man satsa på den, men jag vill påstå att fritidshemverksamheten är nästan lika viktig som dagisverksamheten för förvärvsarbetande föräldrar. Jag hoppas att man utvidgar resonemanget i utskottet.

Ltl Jan-Erik Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag tackar för det stödet. När det gäller kommunernas arrangemang är det helt riktigt att det är ett frivilligt åtagande och jag tror att de flesta kommuner som en gång har åtagit sig detta har så pass många unga familjer som är aktiva i politiken och som är aktiva via Hem och Skola och andra påverkansvägar till de kommunala beslutsfattarna, så jag tror inte att det är någon kommun som vågar upphöra med existerande verksamhet. Däri ligger också faran att man har byggt upp en verksamhet på kanske tre-fyra eftisplatser med en personal för det och så helt plötsligt har man bara en kvar av dem därför att de andra är i partiell vårdledighet. Då känns det lite problematiskt för mig åtminstone hur man skall försvara att vi har eftis för en enda elev, medan föräldrarna har tagit partiell vårdledighet för de två andra. Det finns en liten risk här.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Tänkvärda ord från ltl Jan-Erik Mattsson! Vi liberaler värnar också om remissrundorna i samband med lagframställningar. Det är viktigt att många kan få ge sin syn på de här sakerna för att vi skall få en så bra bild av vad vi beslutar om som möjligt förstås. Diskussionen om huruvida Ålands kommunförbund skall vara det organ som för kommunernas del ger utlåtande eller inte blir på något vis fel om vi diskuterar den, utan det måste kommunerna själva kunna diskutera och kommunerna själva måste ge det mandatet till Ålands kommunförbund, ifall man skall komma till den situationen att bara förbundet skall ge utlåtande.

 

Budgetläget för kommunerna är ansträngt och det är klart att man borde kunna diskutera den saken i samband med varje framställning, men nu har vi inte ansett det nödvändigt att skuldbelägga småbarnsföräldrarna just i samband med den här viktiga reformen. Däremot finns det säkert, som ltl Jan-Erik Mattsson säger, anledning att vi alla på allvar fördjupar oss i det läge som råder nu i samband med budgeten.

 

Ltl Jan-Erik Mattsson, replik:

Fru talman!

Det som ltl Mats Perämaa säger om kommunernas roll är helt riktigt. Är det så att kommunerna de facto vill att kommunförbundet skall utlåta sig borde vi veta det, men det har framkommit i debatten här tidigare i dag att det torde vara så att kommunförbundet är den instans som skall utlåta sig. Det är oklart också enligt min åsikt. Men kanske social- och miljöutskottet – tyvärr kanske med en försenad behandling som följd – kan ta reda på om kommunerna vill ha det så eller inte; annars får finansutskottet åta sig den uppgiften i samband med budgetens beredning. Det finns nog skäl för oss alla att återkomma i den här frågan.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Fru talman!

Ltl Jan-Erik Mattsson pratar om dubbelmoral och jag förstår att det är Obunden Samling man syftar på. Då vill jag nog förklara det på det sättet att vi ser på detta med kommunförbundet på olika sätt. Vi hade senaste fredag ett möte i kommunförbundets förbundsfullmäktige där jag tyckte att många röster höjdes just för att man skulle ha kommunförbundets styrelse som en remissinstans. Men när det gäller andra frågor, som jag förstår att ltl Jan-Erik Mattsson tänkte på, alltså miljöhandlingsprogrammet, där vi och flera med oss ansåg att man inte hade remitterat det till tillräckligt många, bl.a. inte till fiskodlarföreningen, så är det för att man äger intresse i den fråga som skall lyftas fram. Kommunerna eller kommunförbundet representerar s.a.s. samma befolkning, det är samma intresse man har i den här frågan. Då är det helt egalt vem av dem som utlåter sig, om det är alla kommunerna eller om det är kommunförbundet. Där tycker centern och obundna olika, och det är bra att olikheterna nu kommer fram. Så säger man att det här är höga kostnader för kommunerna och speciellt för Eckerö, man hänvisar till specialomsorgen som tar väldigt stor del av  budgeten eller av landskapsandelarna. Vi fick information i fredags från Monika Häggblom, från centern i Eckerö, som sade att ungefär 400.000 euro får man i landskapsandelar och nästan alltihopa går till specialomsorgen. Det fanns en motion från min sida om ett kostnadstak vad gäller specialomsorgen som jag lade fram i våras. Jag kunde inte höra ett enda ord från ltl Jan-Erik Mattsson om den saken. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Jan-Erik Mattsson, replik:

Fru talman!

Det blev ganska mycket om annat än vad framställningen handlar om! Jag sade inte att någon här hade dubbelmoral utan jag sade att jag har upplevt att det förekommer väldigt mycket dubbelmoral i den här frågan när det gäller remissandet. Om Obunden Samling anser att det är dem må det väl vara så. Jag har inte utpekat någon. Det brukar höra till saken att man har rätt att uttala sig i de här frågorna och begära in olika synpunkter, och det har utskottets ordförande noterat förmodar jag och där har jag också fått stöd att man bör höra flera. När det gäller kommunförbundets roll vet inte jag vem som har sagt att kommunerna anser att kommunförbundet skall lämna remissvar för deras räkning. Inte har vi någon representant från Eckerö som kan sitta där och lämna ett remissvar som är omfattat av hela Eckerö kommun som ett fullmäktigebeslut. Vi skall veta att i styrelsen för Ålands kommunförbund sitter det faktiskt bara sju personer och vi har 16 personer på Åland, så det är lite svårt för mig att uppfatta att någon kan sitta i styrelsen där och uttala sig för en kommuns räkning! Men vill kommunerna ha det så, så får man lämna sådana fullmakter. Det är en förhandling om hur kommunförbundets styrelse ser ut. När det gäller Eckerö kommuns landskapsandel för socialvården är det helt riktigt att vi får lite drygt 400.000 euro för den. Jag tror att summan litter på 436.000 euro. Det är bara det att specialomsorgen kostar 456.000, alltså mera än vad vi får i socialandel, inte bara nästan lika mycket.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Fru talman!

Informationen just vad gäller Eckerö kommuns landskapsandelar och utgifter för specialomsorgen är bekant. Jag sade i slutet av min förra replik att det finns en motion som ltl Jan-Erik Mattsson kan understöda. Jag hörde inte att han uttalade sig i den frågan överhuvudtaget i samband med remissen av motionen. Det finns ännu tid att påverka det så att man går in för att införa ett kostnadstak för t.ex. specialomsorgen, som belastar många kommuner väldigt hårt samt att man från regeringens sida, i likhet med t.ex. missbrukarvården, har ett kostnadstak och sedan står regeringen för resten av kostnaderna. Som en upplysning diskuterade man också detta på det senaste kommunförbundsmötet, där man också gick in för en skrivning om den frågan.

 

TALMANNEN: Talmannen påminner om att ärendet handlar om stöd för vård av barn i hemmet.

 

Ltl Jan-Erik Mattsson, replik:

Fru talman!

Ltl Gun-Mari Lindholm var inne på att kostnadsökningen var väldigt liten. En liten kostnadsökning är ändå en ökning och det går åt fel håll, ville jag framhålla, när kommunernas ekonomi skulle behöva få kostnadssänkningar i stället. När det gäller specialomsorgen har jag ett förslag till en helt annan lösning som skulle vara kostnadsneutral, på samma sätt som eleverna i träningsundervisningen är kostnadsneutrala för kommunerna. Det skall jag dock återkomma till i budgetdebatten.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg:

Fru talman!

Jag tycker att framställningen är ett bevis på bra familjepolitik. Det är en balansgång; den har konsekvenser för olika områden. Jag kan tänka mig t.ex. att näringslivet inte applåderar denna framställning. Men det här är en balansgång som man måste ta som politiker: vad vill man prioritera och vad tycker man är klokt?

 

Ltl Anders Eriksson ställde frågor om jämställdhetskonsekvensen av lagen. Det är också här en balansgång. Ur jämställdhetssynvinkel kan man säga att upplägget till lagstiftning är bättre än annan vårdledighetslagstiftning som vi har.

 

Lagstiftningen har som huvudsyfte att underlätta samordningen mellan arbete och familjeliv. Målsättningen är att man inom familjen på ett bra sätt skall kunna sköta barnen och samtidigt arbeta. Förslaget har styrkan att det ger möjlighet att båda vårdnadshavarna kan utnyttja stödet. Men visst är det så, som ltl Anders Eriksson sade, att det finns en inbyggd kvinnofälla, det skall vi inte blunda för. Så länge vi har löneklyftorna mellan kvinnor och män, så länge kvinnorna har lägre lön, så är det sannolikt att det är fler kvinnor än män som kommer att använda stödet. Redan i dag är det så att skötseln av småbarn i nuläget finns mer bland kvinnorna än bland männen, det är inget att blunda för. På samma sätt har också kvinnorna en sämre löneutveckling, lägre pension och sämre karriär- och fortbildningsmöjligheter, om man går in för deltidsarbete och den här typen av arrangemang.

 

Vi tror från landskapsregeringens sida att det inte är så många som kommer att välja stödet. Vi har sett ur statistiken att i dag när det gäller vårdledighet för dagisbarn att vanligt hemvårdsstöd har 150 lyftare och där är alla kvinnor, förutom tre män, så det är en väldig övervikt på kvinnorna här. Av dem som lyfter hemvårdsstöd är det 6 stycken kvinnor som lyfter partiellt hemvårdsstöd och ingen man som lyfter det. Det är inte så många som lyfter det i dag. 

 

Som sagt, som ett svar på ltl Anders Erikssons fråga – tyvärr är han inte här – ger det en något försämrad arbetssituation för dem som väljer detta, men vi har ändå ansett att förslaget är så viktigt och så bra för omsorgen om familjens barn att vi har valt att gå den här vägen.

 

Om ni tittar på jämställdhetskonsekvensbedömningen, som jag tycker att är föredömlig, ledamoten Lindeman, den är genomarbetad och man har funderat väldigt mycket på olika aspekter, så har man också tittat på möjligheten att det eventuellt kan bli en sådan konsekvens att antalet fritidshem minskar och det leder till att det ytterligare kan drabba kvinnorna på det sättet att de flesta som arbetar inom fritidshemsverksamheten i dag är kvinnor eller närmare 87 procent.

 

Men, som sagt, vi tror inte att det är så många som kommer att utnyttja detta, så vi tror inte att det kommer att bli någon större förändring vad gäller omfattningen av fritidshem i fortsättningen.  Vi är glada att vi kan ge en sådan här möjlighet till dem som vårdformen passar för. Som sagt, jag tycker att det är väldigt viktigt att lyfta fram att om både kvinnor och män väljer den här möjligheten, som det finns en öppning för i lagen, så främjar det t.o.m. jämställdheten. När det gäller diskussionen kring fritidshemmet tycker jag att vi är mogna för att börja diskutera om också den vårdformen borde vara lagstadgad.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.  Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.

 

 

 

 

Föredras för första behandling ärende nr 2:

 

Lagutskottets betänkande nr 12/2004-2005 om godkännande av Europarådets konvention om straffrättsliga sanktioner till skydd för miljön samt förslag till lag om sättande i kraft av de bestämmelser i konventionen som hör till området för lagstiftningen. (RP 7/2004-2005).

 

Först tillåts allmän diskussion. Ingen diskussion. Väcks förslag om remiss till stora utskottet? Ingen remiss. Ärendets första behandling är avslutad.

 

 

Föredras för enda behandling ärende nr 3:

 

Finansutskottets betänkande nr 9/2004-2005 angående förslag till andra tilläggsbudget för år 2005. (FR 18/2004-2005).

 

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion.

 

Ltl Gun Carlson:

Fru talman!

Jag ber att få presentera finansutskottets betänkande över förslaget till andra tilläggsbudget för år 2005. I den tilläggsbudgeten föreslår landskapsregeringen att lagtinget måtte anta förslaget som balanserar på ett netto om 7.498.000 euro. Det är alltså inkomster, dels är det höjd avräkningssumma på 7.072.000 och dels är det höjd återbäring av lotteriskatten på över 300.000 samt diverse återförda bidrag och lite små inkomster. Sammantaget innebär det att momentet Överföring av budgetöverskott kan tillföras 6.530.000 euro och det är naturligtvis glädjande att man har en tilläggsbudget som endast består av ca dryga 900.000 euro i utgifter men har över 7 miljoner i inkomst. Det är alltid trevligt att notera det!

 

Utskottet har också noterat att landskapsregeringen tar utvecklingen inom sjöfarten på fullt allvar och utskottet stöder landskapsregeringen i arbetet att försöka medverka till att våra passagerarfartyg i synnerhet kan leva under samma konkurrensvillkor som omgivningen. Det här ser utskottet som mycket viktigt.

 

Vi hade också i utskottet att ta ställning till en skrivning om utredningspengar. Det var så att i den första tilläggsbudgeten för 2005 beviljade lagtinget ett anslag om 200.000 euro som skulle användas för affärsidéer och projekt. Utskottet och lagtinget godkände dessa 200.000 men bad samtidigt om en redogörelse över hur pengarna skulle fördelas osv. Utskottet konstaterar nu i betänkandet att landskapsregeringen har lämnat den begärda utredningen och stöder landskapsregeringen i att man försöker främja näringslivet.

 

Den svåra och stora frågan i tilläggsbudgeten var förstås markbytesfrågan i Grelsby, dvs. skulle finansutskottet stöda landskapsregeringens förslag till markbyten i Grelsby och Godby för att lösa den svåra frågan om golfbanan i Finström. Det här är en mycket gammal fråga, den har funnits på agendan i många år, lagtinget har tagit många olika beslut om att förverkliga en tredje golfbana på fasta Åland och det har varit en tämligen stor överensstämmelse i dessa frågor. Jag tror också att alla är ense om att ringeffekterna av golfturism är välkända och betydande. Ändamålet med de markbyten som vi diskuterar är att förverkliga den sedan flera år planerade golfbanan i Grelsby för att som sagt få en tredje golfbana på Åland. Nu ser det inte ut att bli en golfbana i Grelsby, men kanske i Grelsby.

 

Jag vill också påpeka och påminna om att vi i lagtinget många gånger har varit väldigt överens om att Turist-Åland behöver flera verksamheter som ökar besöks- och övernattningsfrekvenserna. Samtidigt är det ingen hemlighet att det råder olika åsikter om huruvida golfen i dag har nått taket för tillfället, om det alltså är rätt att satsa på golfbana, om man skall satsa på golfbana på fasta Åland eller skall man satsa på golfbana i skärgården, skall det göras på landskapets marker osv. Det är inte heller någon hemlighet att det är många åsikter som har kommit fram i den här frågan. Dock: efter diskussioner, efter höranden, så beslöt utskottet att stöda landskapsregeringens förslag om markbyte och skriver: ”En förutsättning för markbytena är att landskapsregeringen har fattat slutligt beslut om att upplåta fastigheterna för anläggande av en golfbana”, dvs. jag pratar om de markområden som diskuteras.

 

Finansutskottets mening var vid beslutet att ett slutligt beslut är ett absolut beslut, dvs. alla oklarheter som finns i dag beträffande stödnivåer, driftskostnader, driftsansvar, finansieringsfrågor, planering, tillståndsfrågor etc. skall vara klara innan slutliga avtal kan tecknas. Med tanke på att föravtalen förfaller den 28.2.2006 – om några månader – och vi nu den här veckan har hört att allt det som jag nu pratar om kommer att ta ca ett år, så kan man fundera över hur detta förverkligande skall kunna ske. Det som absolut inte får inträffa är att landskapsregeringen slutför bytesavtalen utan att ha alla detaljer som gäller golfbanan klara och ställer till det så att markbytena sker men ingen golfbana byggs och landskapet står där med skogsmark i Godby och markerna på Grelsby kungsgård är splittrade på flera ägare. Det här är ett absolut krav och det här var också finansutskottet enigt om att måste vara hundraprocentigt klart. Jag säger detta därför att avtalen är skrivna så att man möjligen kan tolka dem på annat sätt. Det är ändå så för många av oss, speciellt vi som lever i den äldre generationen, att kungsgårdarna är en del av vårt svenska kungsarv; man kan också säga att det var någonting som härstammar från den tiden när Åland var verkligen svenskt, alltså när vi hörde till Sverige. Det här är viktigt och tanken att man splittrar upp Grelsby gård är också det som väcker starka känslor i bygden. Därför har detta varit ett svårt ärende.

 

Med detta överlämnar jag betänkandet, där det ingår två reservationer.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Det framgår med all tydlighet att centerpartiet har svårt med den här frågan, och det är väl någonting som vi känner till. Men i den specifika saken om att det skall vara hundra procent klart att det blir golf på det här området innan markbytena kan förverkligas diskuterade vi det mycket i finansutskottet, och så måste det vara. Men det här betyder också att landskapsregeringen i och med det som finansutskottet har skrivit och i och med det som finansutskottets ordförande säger så kan inte landskapsregeringen fatta ett slutgiltigt beslut om markbytena förrän finansieringen av golfbanan är klar, förrän stödformerna är klara. Vi har fått erfara bl.a. från golfklubben att det tar uppemot ett år, så man kommer inte att kunna fatta dessa beslut inom ett år och därför är det ingen större brådska heller i den här frågan, för det kan inte bli klart förrän allting är hundra procent klart. Finansutskottets ordförande säger, att regeringen får inte fatta det här beslutet innan det är klart. Så har jag också sett det. Därför anser jag att vår reservation ligger ännu bättre till därför att vi begär en omvärdering, vi begär att man skall kunna bedöma de här sakerna på ett korrekt sätt mot varandra, eftersom landskapsregeringen ändå inte kan fatta det här beslutet förrän om tidigast ett år.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Reservationen handlar mycket om värderingen och den kommer vi säkert att få höra om igen. Jag tänkte bara tillägga att vi diskuterade naturligtvis också mycket värderingsfrågorna i finansutskottet.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

 

 

Lantrådet Roger Nordlund, replik:

Fru talman!

Jag kan försäkra finansutskottets ordförande och all andra här i salen och eventuellt ute bland den åländska allmänheten att vi har precis samma synsätt som utskottsordföranden gav uttryck för här, att för att markbytena skall komma till stånd skall det också byggas en golfbana. Något annat är helt otänkbart för oss i landskapsregeringen och det har hela tiden varit med i vårt tänkande och i vårt arbete. Vi hoppades att vi var tillräckligt klara i de skrivningar vi hade i samband med vår framställning till lagtinget, men jag har också noterat att utskottet har skärpt de skrivningarna och det torde efter det knappast råda något tvivel om vad som är målsättningen. Naturligtvis har vi gjort samma överväganden som många andra har gjort. Vi har en stark känsla för kungsgårdsmarkerna och vi vet att det finns också bland ålänningarna en känsla för det, men vi gjorde ändå det övervägandet att nyttan av att förverkliga ett golfbaneprojekt i Godby/Ämnäsområdet ändå är så stor för Turist-Åland, för Finström och för den åländska samhällsekonomin att vi tyckte att det var värt att göra det här försöket att faktiskt få den till stånd. Det är därför som landskapsregeringen har lagt ner mycket arbete och tid på att få ihop det här väldigt komplicerade pusslet som det sist och slutligen är att få ihop ett så stort markområde på en sådan plats att det kan bli en attraktiv bana som också kan dra turister och stärka besöksnäringen på Åland.

 

Men, fru talman, sist och slutligen: vi är helt överens med utskottets ordförande att det blir inga markbyten om inte golfbanan kommer till stånd.

 

När det gäller förlängningen lever vi nu i november 2005; avtalen gäller till februari 2006 och vi ber att få återkomma till det eventuella behovet av förlängning i samband med ordinarie budgetens behandling.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Tack herr lantrådet för ett bra tillrättaläggande. Jag ville ännu säga att finansutskottet skrev detta så stramt därför att vi tycker att i avtalen är det lite otydligt skrivet eftersom man där har bara skrivit att landskapsregeringen skall fatta beslut om att upplåta fastigheterna för anläggande av en golfbana visserligen, men det är det som gör att man kan göra en tolkning och den vill vi ha absolut klar att det inte kan hända.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Peter Grönlund, replik:

Fru talman!

Som medlem av finansutskottet skulle jag vilja framhålla att den skrivning som står i betänkandet är den som vi har diskuterat i utskottet. Övriga detaljer om uppräknandet av det ena och det andra som skall vara verkställt före beslut kan tas har vi inte diskuterat i finansutskottet. Det är ltl Gun Carlsons egna åsikter.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Mats Perämaa:

Fru talman!

Det tycks råda olika åsikter om vad finansutskottet egentligen har beslutat och skrivit om. Jag omfattar den tolkningen som finansutskottets ordförande gjorde om att i så fall att vi skall utföra markbyten måste saken vara hundraprocentigt klar att det blir golf innan landskapsregeringen ges tillåtelse att utföra markbytena. Så fördes resonemanget. Det var vi all eniga om. Därutöver har jag ändå reserverat mig i den frågan.

 

Jag tänkte börja med en helt annan sak. På utbildnings- och kulturavdelningens förvaltningsområde finns skolfartyget m/s Mikael Sars nämnt. Vi har sett att det arbetet framskrider på ett positivt sätt; även om man har ökade driftskostnader finns det möjlighet att få större intäkter om man använder fartyget på ett sätt såsom planeras. Jag ville bara lyfta upp en sak där. Jag önskar att landskapsregeringen noga kunde utreda och utvärdera ifall man på ett eller annat sätt skulle kunna göra fartyget till ett miljöforskningsfartyg under vissa del av året. Det vore väldigt bra. Vi vet alla vilken status fartyget Aranda har, vilken klang det har i hela Norden, vill jag påstå. De utför ett forskningsarbete varje sommar och alla känner till det fartyget och vet vad det utför. Min förhoppning är att en dag kunde m/s Mikael Sars har samma status och samma klang på miljöområdet.

 

Så till mina reservationer. Jag inleder med det som i folkmun kallas för det hundraprocentiga företagsstödet. Det gäller de nya principerna som landskapsregeringen har antagit och som lagtinget har gett pengar till. Vi har medverkat till att anslagen har getts, men vi har velat diskutera hur man skall fördela pengarna. Det här är som jag ser det en strikt ideologisk fråga: Skall företagaren själv ta en ekonomisk risk när man sätter igång med en företagsidé? Vi tycker så; landskapsregeringen tycker uppenbarligen någonting annat. Det här är fel, det här kommer aldrig på sikt att vara gynnsamt för att skapa ett företagsklimat som verkligen ger resultat, skapar arbetsplatser osv. Vi har diskuterat detta en hel del tidigare, så jag behöver inte gå in på detaljer, men i och med denna reservation, som vi kommer att ta till omröstning, vill vi att att man återgår till de tidigare principerna där man kunde få 50 procent i stöd för utredningar av företagsidéer. Det är vackert så om samhället betalar hälften. 100 procent är alldeles för mycket.

 

Sedan till golfbanor och de mycket omdebatterade markbytena. Liberalerna har länge uttalat sitt stöd för golf på Åland i sin helhet, både banorna i skärgården och den planerade banan i Finström har fått vårt stöd. Vi tycker att det här är hemskt bra. Vi har under mellanperioden här satt oss in i frågan väldigt mycket. Vi har fått höra golfklubbens åsikter, vi har fått höra finströmarnas åsikter om det här, vi har fått ta del av att det finns en folkrörelse i samhället där man vill värna om Grelsby kungsmarks egendomar i samhällets ägo. Det har hänt mycket. Vi har i stort sett samma åsikt om det här som vi har tidigare, vi tycker att golf är bra. När man diskuterar golf på Grelsbyområdet eller golf i Godbyområdet torde det vara så i dagens läge att det kunde gå att bygga banor på båda områdena men det är endast på Godbyområdet som vi ser att det finns någon som vill driva det, alltså golfklubben. Det uttalar golfklubben klart. Så här långt är det bra, om det kunde vara så enkelt, men tyvärr har hanteringen och hela beredningen av markbytet skett på ett sådant sätt att det är svårt att skapa sig en korrekt bild av vad vi egentligen byter ut: vad är värdet på det vi byter ut, vad är värdet på det vi får tillbaka? Vi kunde säkert alla acceptera det om vi skulle se att utvärderingarna skulle ha utförts rätt, att vi skulle komma ner till ett saldo som pekar på att så här mycket måste vi betala i euro för att vi skall få vad vi vill och så här mycket ger vi bort, men vi har inte den bilden. Det har inte utförts kompletta värderingar på bägge områden. Det här är ett problem. Inte heller har man tillåtit att den egna jordbruksavdelningen på landskapsregeringen har fått ge utlåtande, inte skogsbruksbyrån, inte museibyrån heller vad gäller kungsgårdens marker och detta gör att vi inte anser att det här är bra skött. Speciellt med tanke på det som utskottets ordförande sade inledningsvis, att man ändå inte kan överlåta markerna förrän hela finansieringen är klar anser vi att det finns tid för att utföra en utvärdering som klarlägger de här sakerna, det finns tid att ge våra egna tjänstemän en möjlighet att säga sitt om det här och sedan finns det tid för lagtinget att ta ställning till frågan på nytt.

 

Som sagt, det finns en oerhört stark viljeyttring från det åländska samhället med 2.000 personer som har skrivit på en lista för att bevara markerna. Det måste också på ett eller annat sätt beaktas.

 

Det är också något förvånande med fastighetsutredningen som gjordes nyligen och som blev klar i maj månad, det arbete som vtm Johan Ehn ledde, där det fastslogs att markerna har ett stort värde, att det ligger i vårt intresse att bevara dem i landskapets ägo, men det frångår man i och med det här. Det är kanske bara en detalj i det hela, men det finns i varje fall en motsägelse där.

 

Vi vill ännu sätta oss in i frågan. Jag föreslår att ärendet bordläggs till nästa måndag därför att vi vill vara konstruktiva, vi vill komma med förslag och diskutera med landskapsregeringen om hur man på ett positivt sätt skulle kunna hitta lösningar på det här området, och det vill vi återkomma till på måndag, därför förslag om bordläggning.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

När det gäller frågan om fartyget Mikael Sars, som ltl Mats Perämaa på, vill jag bara nämna att det var en förutsättning för hela köpet av fartyget att det också skulle inbringa intäkter. De områden där man har tänkt sig att det skulle kunna ge intäkter är just inom miljöforskningen. Det är också inom oljebekämpning och sjöräddning och som uthyrningsfartyg till andra utbildningsanordnare i Östersjöområdet. Det här har nu ledningsgruppen till arbete att jobba med och vi återkommer med det i ordinarie budget, där vi förhoppningsvis också kan visa på ett intäktskonto för fartyget.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Det där känner jag förstås till eftersom vi var i regeringsställning då arbetet sattes igång med inköp av fartyget och vi fick budgetanslag för det också. Det här torde vara klart för alla, för lagtinget har varit med och fattat dessa beslut också. Jag ville bara betona miljöforskningsdelen därför att det kan höja miljöprofilen för Åland om vi har ett fartyg som uttryckligen är känt i vår omvärld på det området, men jag tror att vi är fullständigt eniga om de här sakerna.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

Ltl Mats Perämaa nämnde att det borde göras en ny värdering. Jag förstår inte riktigt det resonemanget därför att vi har i våra överläggningar i landskapsregeringen varit hemskt noga med att betona just oberoende värderingar. Därför har vi haft utomstående oberoende värderare. Eftersom vi är en av parten kan vi inte ha våra egna tjänstemän att göra värderingen. Det som står i reservationen är fel, att jordbruks- och skogsbruksbyrån skall vara helt bortkopplade från beredningen; de har varit med i beredningen och den tjänsteman som har haft ansvaret för frågan har haft tillgång till hela avdelningen när det gäller ärendet.

 

Det har debatterats här och står också i reservationen att det saknas en värdering för visst antal hektar mark. Det är också felaktigt. I värderingen, som är enligt nuvärdesprincipen, har man beaktat skogsbeståndet, men det som felaktigt har framkommit i debatten att det skulle finnas skog för 77.000 euro på området är ett förväntningsvärde på mellan 0 och 80 år. Då kan man få det, men skulle man hugga det som är moget i dag så skulle man få mellan 2.000 och 3.000 euro från området. Skulle man börja med ett förväntningsvärde på ena område måste man ha ett förväntningsvärde på det andra området för att de skall vara likvärdiga. I så fall skulle det stiga också i Godby/Ämnäs rejält och, låt oss säga, ett förväntningsvärde på detta som bostadstomt om 20 år skulle visa att vi har gjort en enormt god affär för landskapets del.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

När det gäller påståendet att det kunde visa sig att vi skulle ha gjort en enormt god affär är det svårt att tro att det är fullkomligt korrekt, för jag är säker på att landskapsregeringen skulle ha bemödat sig om att visa på de sakerna i framställningen i så fall. Men när vi i finansutskottet fick ta del av de här sakerna och hörde de få tjänstemän som har varit med och hanterat den här saken framgick det klart för oss att det inte är på det här viset. Vad gäller en oberoende utvärdering är det helt klart att de personer som har värderat markerna fram tills nu också är oberoende, de är licensierade på området, så det är ingen kritik mot dem. Men det finns ingen som har utfört en totalvärdering av båda områdena.  I reservationen sägs att när man gör en ny värdering skall den vara oberoende. Jag tycker inte att det är bara landskapets tjänstemän som skall göra det, men tjänstemännen skall få ge sin syn på saken. Det framgår nog helt klart för oss alla och för finansutskottet, det tror jag vi är eniga om, att inte de berörda tjänstemännen har fått delta i arbetet på ett fullvärdigt sätt.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

Jag tycker att det är lite felaktigt av ltl Mats Perämaa mot tjänstemannen som har haft hand om det här ärendet att säga att inte tjänstemännen skulle ha fått delta. Landskapsregeringen har absolut inte varit inne och styrt på något sätt utan använt de resurser som behövts. Jag vill bara påminna om nuvärdesprincipen; om man i Godby/Ämnäs tittar på vad det är värt nu och så gör man liknande i Grelsby, så är det det som måste gälla, inte ett förväntningsvärde på eventuell skog i framtiden. Då måste man också ha ett förväntningsvärde på området i Godby/Ämnäs och då skulle det stiga enormt eftersom området inom en tidsram för förväntingsvärdet på skogen från 0-80 år skulle vara ett attraktivt bostadsområde. Jag vill nämna för ltl Mats Perämaa att det var en markägare som gjorde just den värderingen och sade att det här är attraktiva bostadstomter och landskapsregeringen sade nej, att då byter vi inte, för då blev det fråga om så enorma summor. Skulle den största i Godby/Ämnäs ha gjort likadant skulle det ha visat att vi hade gjort en enormt god affär. Det är nämligen så man måste jämföra om ltl Mats Perämaa säger att vi har missat någonting i Grelsby.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Självklart kan man väga in olika saker när man gör en värdering av markområden, men det centrala är att man gör en motsvarande värdering för både de marker man skall få och dem man skall ge. Det har inte utförts; det har inte finansutskottet uppfattat att man har kunnat göra komplett. Samma värderare har inte utfört värdering av bägge markerna, det kan inte landskapsregeringsledamoten Jörgen Strand påstå, för så är det inte, inte i sin helhet. Det är detta som bör göras för att man på ett jämbördigt sätt skall kunna väga bytesobjekten med varandra. Jag tror att det är fullständigt självklart för alla som lyssnar på debatten och alla som har följt med att det finns brister. Det ansvaret får ledamoten Strand ta på sig som har skött de här sakerna, dvs. att det har levererats ett förslag som inte är så entydigt att alla kan tolka det på samma vis, man kan inte skapa sig en bild av vad som har skett och hur värderingarna har utförts. Det ansvaret ligger hos den som har lagt förslaget.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Fru talman!

Ltl Mats Perämaa talar mycket om värderingar. Skulle vi värdera markerna på nytt, så vad skall vi göra med värderingen? Min uppfattning är att det här ärendet handlar om markbyten för att förverkliga en golfbana – ingenting annat.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Jag vet inte om jag riktigt uppfattade frågan, men åtminstone jag, om jag skulle få en fullödig värdering framför mig, där värdena på respektive mark skulle finnas klart och entydigt nedskrivet, skulle jag kunna skapa mig en uppfattning om vilket värde är det på marken vi ger, vilket är det på marken vi får, finns det en mellanskillnad, det må vara vad som helst, så kan jag göra min egen bedömning: är jag beredd att betala mellanskillnaden för att vi skall få en golfbana? Det är fullt möjligt att man är beredd att betala en hel del för att vi skall få en golfbana, det är vi säkert allihopa, golfbanan kommer att kosta mycket, men nu kan vi inte skapa oss den bilden. Det är det som är problemet och då är det dålig förvaltning som vi ser det. Det blir lite ett mystikens skimmer över detta: vad har skett, har det kanske getts några löften om det ena och det andra? Det är sådana problem som man också måste väga in här.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Fru talman!

Om det är några givna löften som någon påstår eller rykten, så vet jag inte varför vi skall värdera marken och få en värdering till stånd bara för det. För mig är detta totalt obegripligt.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Då har vi olika syn på detta. Vi hade olika syn när finansutskottet diskuterade om det ens är värt att besöka områdena och titta på dem, ur golfperspektiv och ur värdeperspektiv. Jag var den enda från finansutskottet som ansåg det vara värt, så därför jag att jag har engagerat mig så pass mycket i den här frågan att jag tycker att mina frågor är korrekta att ställa.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Henrik Lagerberg, replik:

Bästa fru talman och bästa ledamot Mats Perämaa!

Den 14 mars 2005 hade liberalerna en motion om att golfbanan i Ämnäs skulle förverkligas så fort som möjligt och det skulle ske i brådskande ordning. Jag vet inte om liberalerna har haft för bråttom när ni har skrivit motionen, men jag undrar om ni fortfarande står bakom motionen som ni skrev den 14 mars om att Ämnäsbanan skall förverkligas i den form som då var tänkt?

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Det är bra att de här sakerna blir belysta. Jag sade inledningsvis i mitt anförande att vi är för golf och det torde vara så att det är endast på Godby/Ämnäsområdet som det finns någon som är villig att driva golfbanan. Därför anser vi att det ligger först i tur att diskutera. Men som finansutskottets ordförande sade kommer inte landskapsregeringen att kunna fatta ett slutgiltigt beslut om markbytena förrän alla byggstenar i det här projektet är klara: finansiering, stödformer och annat. Det här tar enligt golfklubbens utsago minst ett år. Under ett år finns det hur mycket tid som helst att utföra värderingen som vi eftersträvar och vill ha. Det finns hur mycket tid som helst för oss här i lagtinget att fatta nya beslut på det här området, så det vi föreslår försenar på intet sätt det här projektet. Det som däremot har försenat det är stödfadäserna med statsstödsreglerna, dålig beredning av markbyten, så om vi skall diskutera förseningar tycker jag nog att vi bör rikta våra blickar, för mig här till höger mot regeringen och för dig, ledamoten Lagerberg till vänster!

 

Ltl Henrik Lagerberg, replik:

Fru talman!

En golfbana i Finströms kommun har nu utretts i sex och ett halvt år. De alternativ som återstår är ytterst få, vad jag har förstått, var man kan förlägga en golfbana. Nu finns det ett paket som är s.a.s. preförhandlat, som skulle kunna förverkliga en golfbana. Vi socialdemokrater står bakom den tanken; annars tror jag att vi inte kommer att få se någon golfbana överhuvudtaget i Finström. Det är min bedömning av läget.

 

 

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Bäste ledamoten Lagerberg! Problemet är att det inte finns något paket. Det finns ingen finansiär som vi känner till i dagens läge som vill bekosta byggandet av golfbanan i Finström, det fanns det tidigare. Om det sedan är statsstödsreglerna eller landskapsregeringens brist på kunskap på det området som har lett till att vi har det läge som vi har nu må vara osagt – eller jag kanske har sagt det tydligt förut vem jag ser som ansvarig i det här, men det finns inget säkert paket i det här läget. Så är tyvärr situationen!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Fru talman!  Jag ber att få understöda bordläggning och bordläggningstiden.

 

TALMANNEN: Understöd till bordläggningen kan inte ges i replik, så jag ber ltl Sune Mattsson komma igen senare.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

En stor del av ltl Mats Perämaas anförande handlade om värderingarna och värderingsinstrumenten och att det inte har skett en likvärdig värdering av alla områden, att samma person/företag inte har gjort det. Det är naturligtvis riktigt. För att få balans i debatten här måste vi komma ihåg några saker och en viktig sak som jag tycker att har kommit bort i diskussionen är den att i varje enskilt avtalsförslag som har gjorts finns naturligtvis de olika värderingsinstrumenten i botten, men varje avtal bygger också i grunden på en förhandling. För att det skall bli ett avtal måste nämligen bägge parterna vara överens: landskapsregeringen å sin sida och markägaren å sin sida. Därför är det så att det här är det bästa resultat som man har kunnat komma fram till, oberoende vad det står i de olika värderingsinstrumenten. Jag tycker att det blir en litet konstig skendebatt när man pratar om värderingsinstrumenten. Det är så att de olika markägarna har värderat sina markområden till de här priserna och på de här villkoren är man beredd att ingå ett avtal. Då har vi från landskapsregeringens sida varit tvungna att avgöra: tycker vi att det är skäligt eller tycker vi inte att det är skäligt och tycker vi att det är värt det pris för att vi skall kunna åstadkomma en helhet som möjliggör att skapa en golfbana till på Åland. Verkligheten är den att precis när det gäller Godby/Ämnäsprojektet som när det gällde Grelsbybanan sin tid så för att få till stånd bytesaffärerna är man som köpare – det är vi/landskapet som har huvudintresset att det skall bli någonting – tvungna att ge lite mera än vad markerna egentligen är värda om man skulle bjuda ut dem. Vi har sagt att så fungerar marknadsekonomin egentligen – vill man göra någonting så får man också betala lite för det. Men det får inte vara oskäligt. Precis som näringsansvarige Strand sade har det funnits områden som vi har varit tvungna att säga nej till därför att det helt enkelt blev för oskäligt. Man kan sedan reagera på vissa enskildheter, man tycker att det här är för mycket, det där är fel, tycker någon och det kan jag också tycka att nog var det ganska mycket för den där biten, men då måste jag samtidigt värdera att om vi lägger bort den där biten och inte får det till stånd så hamnar vi i precis samma situation som vi hamnade med den s.a.s. första riktigt stora Grelsbybanan att vi håller på flera år och försöker och försöker och så blir det ingenting. Därför har vi varit tvungna att betala ett litet mervärde som ibland kan sticka i ögonen i vissa fall, men vi har tyckt att det är värt det därför att slutresultatet blir att vi får ett område där det går att förverkliga en mycket attraktiv och konkurrenskraftig golfbana.

 

Precis som ltl Mats Perämaa antydde i sitt anförande vill liberalerna det också egentligen och det sades också här att ni har haft en egen motion. Jag tycker att det är lite tråkigt om vi skall försöka lägga hinder i vägen för varandra för att de facto förverkliga ett bra projekt för Turist-Åland, besöksnäringen och för Finströms kommun, ja, egentligen hela norra Åland. Jag har jobbat länge med olika projekt för turistnäringen, vi har jobbat med budgeten nu och jag tycker faktiskt att det här är ett av de absolut bästa projekten som skulle ge de bästa kringeffekterna och positiva ekonomieffekterna i vår samhällsekonomi. Vi skall nämligen komma ihåg att även om vi lyckas få det här beslutet nu är det naturligtvis inte hundra procent att det blir en golfbana där, för det måste finnas privata entreprenörer som är beredda att driva den och det vet vi inte exakt ännu, men det vi avgör här nästa vecka i omröstningen är om att det skall finnas en arena där vi kan förverkliga den. Jag hoppas verkligen att vi hjälps åt nu, vi som är beslutsfattare här i lagtinget att skapa den arenan och inte pratar förbi varandra och lägger krokben för varandra.

 

Även om ltl Mats Perämaa naturligtvis är kritisk mot oss i landskapsregeringen – det hör till rollen som oppositionspolitiker – så hoppas jag att det finns en vilja, man ville bordlägga för att hitta lösningar. Jag kan säga å landskapsregeringens vägnar att vi är helt öppna för att ge den information som behövs om hur förhandlingarna har gått till och hur saker och ting ligger till för att liberalerna skall kunna komma med i det här arbetet och hjälpa till att förverkliga. Här skulle vi faktiskt kunna visa att vi som politiker hjälps åt för att göra någonting för Ålands bästa i stället för att lägga hinder i vägen för varandra. Låter vi det här projektet förfalla tror jag tyvärr inte att det blir någon bana i Grelsby; det har jag stärkts i de senaste dagarna av sakkunniga personer som har uttalat sig. Vi har faktiskt ett ganska stort ansvar i den här debatten att försöka hantera den här situationen på ett sådant sätt att det faktiskt leder fram till ett resultat. Kritisera oss gärna i landskapsregeringen, det hör till spelet, men förstör inte det här projektet!

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Fru talman!

Herr lantråd! Ett litet mervärde är det enligt lantrådet som man är beredd att ge. Eftersom det finns så mycket värderingar så var är i klartext,i euro, ett litet mervärde? Har inte lantrådet några betänkligheter när det gäller att byta bort kungsgårdens mark, någonting som vi har haft i generationer och fått från den tid då vi faktiskt tillhörde Sverige som många anser som historisk mark. Jag tror att alla är intresserade av att veta vad ett ”litet mervärde” är.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Om jag först tar kungsgården och känslan för den, så vill jag understryka det som jag har sagt tidigare, att landskapsregeringen har en stark känsla för kungsgårdarna. Jag har själv det och vi har haft ganska diskussioner i landskapsregeringen, vi har haft diskussioner kring det här i mitt eget parti centern därför att den här känslan och respekten finns för de människor som har skrivit på namninsamlingarna därför att de också har en känsla för markerna. Det är ingen tvekan om det. Ibland hamnar man i sådana situationer att man måste göra val: Vad är det bästa för samhällsutvecklingen? Jag tror att det är bäst för samhällsutvecklingen och samhällsekonomin i Finström om vi lyckas förverkliga golfbanan på det här sättet. Då är priset vi får betala för det att kungsgårdsmarkerna blir delade. Markerna försvinner inte från jordens yta för den skull, markerna finns kvar och jag känner inte de här människorna, men jag har förstått att det är en duktig ung jordbrukarfamilj som kommer att sköta om markerna och bruka dem. Jag hoppas och tror verkligen att markerna kommer till väl användning på det sättet och att det också blir en positiv sak i förlängningen. Jag vet också att det finns konkurrens om markerna och att det har skapat en ganska svår situation ute i samhället, men samtidigt är det så att skulle vi bjuda ut markerna till andra skulle vi inte kunna åstadkomma den här golfbanelösningen. Det är naturligtvis vårt dilemma i den här situationen.

 

Fru talman! När det gäller frågan om ”litet mervärde” kan jag tyvärr inte ge någon exakt definition, för det är precis såsom jag sade inledningsvis att på varje område har det skett en separat förhandling och vi har försökt komma till bästa möjliga resultat ur landskapets situation. Sedan kan man tycka att vi är bra eller dåliga förhandlare, men det är det bästa vi har kunnat komma fram till för att det skall bli ett avtal och faller något av dessa avtal, så faller tyvärr alltihopa. Då förstår alla att motparten vet att man har haft en ganska stark förhandlingsposition, så det har inte varit några alldeles lätta förhandlingar som landskapets förhandlare har fört. Jag måste säga att jag är själv imponerad att man kom till ett slutresultat, att man fick ihop hela pusslet, för jag var nog faktiskt tveksam i ett skede, att hur skall det här gå egentligen med så många olika viljor och alla medvetna om att man kan lite lurpassa på varandra och försöka trissa upp, men faktum är: vi har ett förslag som ligger och godkänner lagtinget det kan man förverkliga en golfbana på detta område.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag fick naturligtvis inte svar på frågan om ett litet mervärde. Summan hade naturligtvis varit intressant för oss som skall ta ställning till det. En annan fråga gäller jordbruksmarken. Finns det överhuvudtaget några garantier för att området blir använt som jordbruksmark? Har man i förhandlingarna sagt att det t.ex. skall vara jordbruksmark i 30 eller 50 år? Finns risken att det inom tio år på de vackra områdena är bostadstomter? Kan den risken finnas? Man pratar här om förväntat mervärde. Det skulle vara intressant att få reda på hur ni har lagt upp den säkerheten för oss som skall ta ställning till det.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Den privata äganderätten är ganska helig på Åland och när man väl har fått ett område i sin ägo får man använda det på det sätt som man anser vara lämpligt. Min tro att områdena på kungsgården kommer att användas för jordbruk utgår från det att det är en ung jordbrukarfamilj som kommer att få dem i sin besittning som vill utveckla sin verksamhet och kunna använda dem. Naturligtvis, vad som händer efter 20-50 år kan inte jag säga någonting om när det gäller de områdena, men jag tror att de kommer att bli väl använda.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Jag är glad för att lantrådet ser det konstruktiva i vårt resonemang. Vi är verkligen ute efter att vi skall hitta lösningar, men som lantrådet också sade är det oppositionens uttryckliga roll att granska de förslag som landskapsregeringen lägger fram. Lite skämtsamt får man säga att ni gör det ganska lätt för oss ibland – så också i det här fallet!

 

Vad gäller värderingarna och arbetet som ni har utfört med att förhandla om markbytena ser jag det som så att om jag skulle ha varit i samma situation skulle det ha varit med en komplett värdering som grund man skulle ha inlett arbetet. Då skulle ni också ha kunnat se: hur mycket ger vi i det här fallet, hur mycket får vi? Men det har ni inte heller kunnat se. Ni har förhandlat om markbytet, men ni har inte vetat om värdena. Det borde ha legat till grund för hela förhandlingen. Våra ambitioner om att vi skall skapa en golfbana och våra motioner som har nämnts här tidigare är reella och verkliga: vi vill ha en golfbana. De misslyckanden som ändå har gjorts i samband med markbytesförhandlingarna tycker jag inte att skall få smutskasta de ambitioner vi har. Vi måste få granska det ändå.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Jag är glad för det som ltl Mats Perämaa säger. Jag tycker att det andas att vi kommer att kunna komma överens i slutändan om detta bara vi tillräckligt pratar med varandra och informerar varandra om vad som har gjorts och hur läget är. Jag uppfattar ltl Mats Perämaa på det sättet att man vill få till stånd en golfbana i Godby/Ämnäsområdet och då är det här förslaget som ligger nu, med dess eventuella brister och fördelar som vi har att ta ställning till. Det är inte så enkelt att man bara kan avbryta det här och sedan tro att det bara är att gå vidare, för det är de facto så att plockar man ut en bit ur pusslet, så hamnar man antagligen att göra om hela processen på nytt och det är ingenting som säger att alla de här aktörerna är beredda att vara med i ett sådant arbete igen. Då har vi spelat bort det här och det tycker jag skulle vara synd. Det är nog bättre om vi försöker hitta varandra och hjälpas åt så att vi kommer i mål och försöker vara konstruktiva. Vi behöver faktiskt lite positiva satsningar i det åländska samhället i dag och det här är den del av turismen som har visat sig ha de bästa förutsättningarna och som faktiskt ger de bästa ringeffekterna. Jag tror att både taxiägare, butiksägare, kaféägare och restaurangägare, hotellägare, i princip alla, framför allt skattebetalarna i Finström är de som kommer att vara de stora vinnarna i slutändan om vi lyckas förverkliga projektet.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Jag är fullt övertygad om att en satsning på golf i Finström är ett lyft för Finström och det har jag sagt flera gånger, det behöver jag inte gå in på desto mera. Men lantrådet väljer här – om jag får säga det – glömma bort det som ändå får ses som en kritik mot beredningen som kom fram här av finansutskottets ordförande, att slutgiltigt beslut om överlåtande av marken kommer inte att kunna fattas inom åtminstone ett år, kanske längre och under det året finns det faktiskt möjligheter att utföra beredningsarbetet en gång till på ett korrekt sätt så att lagtinget kunde få på samma vis diskutera den här frågan utifrån det som vi har efterhört hela tiden: att vi skall veta vad man i så fall ger bort, till vilket värde och vi skall veta vad vi får. Det finns tid här. Om beslutet fattas på måndag i enlighet med betänkandet kommer ni inte att kunna säga åt någon part att den här saken är klar, utan först sedan när finansieringen och det till alla delar är löst kan ni göra det.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Helhetsvärderingen är en intressant fråga som ltl Mats Perämaa efterlyser. Om man vill sätta dessa två huvudbitar mot varandra, så vilken väger tyngst? Jag förstår att det finns ett intresse för det, men sist och slutligen är det en ganska teoretisk frågeställning, eftersom jag återknyter till det jag sade tidigare: varje enskilt fall har varit beroende av sin egen förhandling och det är summan av alla dessa förhandlingar som har lett fram till det här. Vi har gjort den bedömningen i landskapsregeringen att helheten är sådan att vi tycker att de positiva effekterna som ett förverkligande av projektet leder fram till blir så bra för det åländska samhället, för Finströms kommun, för turistnäringen och för samhällsekonomin att vi är beredda att ta detta. Men, som jag också sade inledningsvis, finns det enskildheter som jag själv har reagerat på och tycker att är ganska starkt, men samtidigt får man ta det för att kunna klara ut helheten. Det är sådana beslut som vi som beslutsfattare måste ha kurage att stå upp för ibland och också kunna försvara.

 

Fru talman!

När det gäller tidtabellen har minst ett år nämnts. Jag tror att det var finansutskottets ordförande, nu ltl Mats Perämaa och det har också förekommit i media, och det kan mycket väl bli så, men den tidtabellen är ingenting som vi hanterar i dag egentligen utan det är fråga om hur snabbt de privata intressenterna kan komma fram till om de vill förverkliga det. Det kan ske på en månad och det kan ske på tolv månader, den tidtabellen kan inte jag. Därför tar vi också upp frågeställningen i det kommande förslaget till ordinarie budget så att det finns de facto ytterligare möjligheter att återkomma till frågan då och diskutera en eventuell förlängning av de s.k. avtalen.

 

 

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom:

Fru talman!

Det här är ett projekt som har pågått 6,5-7 år och det är de borgerliga regeringarna som har planerat dem. Vi har stått i opposition under största delen som planeringen av golfbanan har pågått, men vi har stött projektet. Det har framförts kritik mot att ingen från finansutskottet ville komma med och titta på markerna. Jag kan säga att när det gällde Grelsby kungsgård så bekantade jag mig med dem redan första gången detta ärende dök upp i finansutskottet och jag behövde inte alls fara och se på dem och ha hela finansutskottet med mig utan det räckte mycket bra med att gå och lösa ut en karta på lantmäteribyrån och själv åka dit och titta på det man ville – och i Gibböleskogarna har jag sprungit som ungdom av olika anledningar! Jag är inte på något sätt någon sådan expert som överhuvudtaget kan bedöma om marken lämpar sig för golfbana eller icke. Det måste andra sakkunniga avgöra.

 

Jag vill åtminstone säga att socialdemokraterna stöder de aktuella markbytena och vi tycker att nu skall golfbanan i Finström förverkligas. När det gäller påståendena om att det skulle ta ett år framgår det i media att golfklubbens representant har sagt att han föreslog att landskapet gör markbytena med villkoret att finansieringen skall vara ordnad inom ett år. Han säger inte alls att det kommer att ta ett år. Till den delen måste jag säga att jag litar fullständigt på att landskapsregeringen inte genomför dessa byten om det inte blir en golfbana. Det är därför man har ingått avtalen.

 

Jag skall avsluta på grund av att ärendet kommer att bordläggas och jag stöder bordläggningsförslaget men inte bordläggningstiden utan jag föreslår den 14 november.

 

ANDRA VICE TALMANNEN: Under diskussionen har ltl Mats Perämaa, understödd av ltl Anne-Helena Sjöblom, föreslagit att ärendet skall bordläggas. Bordläggning kommer därför att ske. Önskar någon uttala sig om bordläggningstiden?

 

Ltl Ronald Boman: Herr talman! Jag understöder ltl Mats Perämaas förslag om bordläggningstid till inkommande måndag.

 

Ltl Fredrik Lindqvist: Herr talman! Jag ber att få understöda ltl Anne-Helena Sjöbloms förslag om bordläggning till måndagen den 14.11.

 

TALMANNEN: Önskar någon ytterligare uttala sig om bordläggningstiden?

 

Omröstning kommer att förrättas, eftersom det finns två förslag om bordläggningstiden. Ltl Mats Perämaa, understödd av ltl Ronald Boman, har föreslagit bordläggning till plenum den 7.11. Ltl Anne-Helena Sjöblom, understödd av ltl Fredrik Lindqvist, har föreslagit att ärendet bordläggs till plenum den 14.11. Omröstning kommer därför att verkställas om bordläggningstiden. Den som röstar för ltl Mats Perämaas förslag röstar ja, den som röstar för ltl Anne-Helena Sjöbloms förslag röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.

 

Jag ber ja-röstarna resa sig. Talmannen röstar nej. Jag ber nej-röstarna resa sig. Majoritet för nej. Lagtinget har sålunda beslutat bordlägga ärendet till plenum den 14 november.

 

På  talarlistan finns ännu ltl Fredrik Lindqvist, ltl Anders Eriksson, ltl Ronald Boman, ltl Anders Englund, ltl Danne Sundman och ledamoten Lasse Wiklöf samt ltl Sune Mattsson.

 

Ltl Fredrik Lindqvist är frånvarande. Ltl Anders Eriksson: avstår. ltl Ronald Boman: avstår.

 

 

Ltl Torbjörn Eliasson:

Fru talman!

Innan jag går in på mitt anförande skulle jag vilja ta upp några saker som har sagts här tidigare, dels ltl Mats Perämaa och någon till som vill påstå att det inte är någon brådska eftersom det kommer att ta minst ett år att utreda det här. Det kan gå betydligt snabbare, och det går snabbare ju fortare vi får beslutet klart. Därför är det viktigt att vi får ett beslut fattat i lagtinget nu om markbytesfrågorna.

 

När det gäller rent materiellt i föravtalen och i finansutskottets betänkande har det skett en liten ändring som har diskuterats, där man i föravtalen skriver att allt detta är avhängigt av att landskapsregeringen fattar slutligt beslut om att upplåta fastigheterna osv. Detta diskuterades i finansutskottet, men vi gjorde dock en liten förstärkning för att markera hur viktigt det är att Grelsbyområdet inte byts bort om det inte blir någon golfbana. I finansutskottets betänkande står det: ”En förutsättning för markbytena är att landskapsregeringen har fattat beslut om att upplåta…”

 

Vad jag kan förstå av diskussionen här är vi alla helt överens om att man gör markbytesaffären av en enda anledning och det är för att man skall kunna bygga en golfbana i Godby. Är det så att man ytterligare vill förstärka det finns det möjligheter för lagtinget att göra det i så fall.

 

Herr talman!

Jag skulle sätta rubriken på det här att det är risk för platt fall. Alla politiker vill bygga golfbanor. Vi har två golfanläggningar i drift och nu har vi tre projekt på gång. Ändå är jag rädd för att det kan gå på tok, som man brukar säga på åländska och att det inte blir någonting alls. Vi får förvisso inte rusa iväg för snabbt, nej, men så här efter sju år och många utredningstimmar och konsultarvoden börjar det faktiskt bli dags. Nu är det viktigt att visa beslutsamhet och få igång ett projekt.

 

För Godbyprojektet är markfrågan ordnad om lagtinget godkänner markbytena. En intressant bana är skissad och finansierings- och driftsfrågorna får troligtvis sin lösning med hjälp av privat kapital. Godbybanan kommer att fungera bra ihop med övriga sportssatsningar i Finström och ge en välbehövlig vitamininjektion för åländsk turism. Sedan nittiotalet har planeringen pågått i Finström, först i Grelsby, sedan i Godby, med lagtingets goda minne. Flera regeringskonstellationer har arbetat förtjänstfullt med projektet; de har gjort det i förvissning om ett ovanligt starkt stöd från alla politiska partier. Stödet har varit lika starkt från turistbranschen för kommuninnevånarna i Finström. Det är ställt utom allt tvivel att det har funnits en tydlig beställning: bygg en golfbana så fort som möjligt!

 

Nu har avgörandets stund kommit och, som vanligt, måste jag tyvärr tillägga, så är det dags för strul! Jag har frågat mig förut från denna talarstol och måste tyvärr upprepa frågan: Varför sumpar vi så många fina idéer här på Åland? Har det gått så långt nu att vi inte ens kan vara överens om något som vi egentligen är överens om? Skall det bli någon golf i Finström måste lagtinget godkänna markbytena i denna tilläggsbudget, annars är det nog kört för den här gången.

 

Vår politiska trovärdighet ligger i vågskålen. Hur skall folk ute på landsbygden kunna lita på att beslut i lagtinget håller även om det börjar blåsa lite? Vi är valda av Ålands folk. I det ingår ett förtroende och en skyldighet att fatta beslut även om de är svåra. Vi måste visa ledarskap och även vara beredda att ta kritik från olika håll, annars blir samhället handlingsförlamat.

 

Vi vet alla vilka problem turistföretagen brottas med. Behovet att förnya sig och hänga med i utvecklingen och konkurrensen är stort. Mardrömmen är att golfbanebygget går i stå, kk-huset dribblas bort och miljöhandlingsprogrammet kraschar. Om så sker har vi gjort den åländska turismen en stor otjänst. Om inte vi politiker kan få något att hända, något som ger nya förutsättningar för branschen att driva lönsam turism, något som ingjuter en gnista av ett nytt hopp, ja, då är framtidsutsikterna mörka. Det här är satsningar som borde ha varit gjorda för länge sedan, men det är ännu inte för sent.

 

Centern är för en utbyggnad av golfkapaciteten på Åland. Vi vill också tillsammans med skärgårdskommunerna finna de rätta formerna för en framgångsrik skärgårdsgolf. Skärgården måste få nya ekonomiska fötter att stå på. Turismen är ett naturligt och miljövänligt alternativ. Både Föglö- och Lappoprojekten bör därför kunna bedömas parallellt och rättvist från utgångspunkt att de skall kunna realiseras när alla bitar faller på plats.

 

Godby klarar kraven. Som vanligt inför större investeringar finns det ett antal svar som måste ges innan penningkranarna kan öppnas. Enligt min erfarenhet måste följande kriterier uppfyllas för att en golfbana skall ha förutsättningar att bli en lyckad och för samhället vinstgivande investering:

 

Golfbanor på Åland skall placeras intill vatten och hav. Kvaliteten skall vara hög. Projekten måste efter en inkörningsperiod gå runt ekonomiskt. Erfarenhetsmässigt vet vi att en vinst i storleksordningen 100.000 euro per år är ett minimum för att kunna göra nödvändiga förbättringar och reinvesteringar. Logistiken måste fungera så att golfarna i målgruppen blir nöjda och kommer tillbaka. Framgång här bygger i mycket hög utsträckning på nöjda kunder som gör återbesök och rekommenderar andra.

 

Sist, men inte minst: innan projekten släpps lös måste marknadsföring och försäljning vara tryggad. En enskild golfanläggning har inga ekonomiska förutsättningar att själv orka med marknadsföring och försäljning. De stora aktörerna är de enda som har muskler att sy ihop paket och sälja professionellt.

 

Godbyprojektet uppfyller alla dessa kriterier om markfrågan och finansieringen ordnar sig. Markfrågan först, finansieringen sedan. Erfarenhetsmässigt måste turordningen vara sådan.

 

Vad beträffar Grelsbymarkerna skulle man av de senaste veckornas debatt kunna tro att de skall flyttas bort från Åland, men det är inte så. Efter markbytet kommer de att finnas kvar; även de som aldrig förr intresserat sig för dem men nu vaknat upp kommer att kunna ta en promenad i det vackra området, se de vackra träsken och uppleva Långsjöns stränder och Kyrkdalen. De som alltid hävdat att Grelsby kungsgård skall jordbrukas kommer också att få sitt lystmäte. Och sist men inte minst: alla dem som bara för två år sedan inte ville se en enda golfspelare i området får som de vill!

 

Nå, vem är det då som drabbas av markbytet? Säg det! Det skulle vara intressant att höra motståndarnas konkreta förklaringar. Finns det några förlorare om det byggs en golfbana? Är det inte i själva verket så, om den inte blir av, att de stora förlorarna blir i första hand finströmarna som går miste om en fin turistsatsning som skulle ge kommunen med dess centrum Godby många intressanta ringeffekter och många åländska turistföretagare, taxifirmor, affärer, hotell, stugbyägare, hantverkare, frisörer, jordbrukare m.fl. för alla de kommer att få sälja mera när golfbanan står klar. 15.000 köpstarka golfare som gör av med 200 euro per dygn är inte fy skam!

 

Jag har lång erfarenhet av golf på Åland, har varit med från begynnelsen i mitten av sjuttiotalet. Att jag inte behövde delta i vandringen i Grelsby och Godby har också sin förklaring. Jag har synat dem båda i detalj många gånger. Utifrån mina erfarenheter vill jag hävda bl.a. följande:

 

  1. Godby är golfmässigt, affärsmässigt, logistiskt och miljömässigt ett bättre alternativ för en golfbana än Grelsby.

 

  1. Godbybanan behövs för att pumpa nytt liv i turismen.

 

  1. För en golfexploatering är Godbyområdet mer värt än Grelsby.

 

  1. Sumpar vi den här chansen tappar Turist-Åland mycket tempo.

 

Herr talman och bästa lagtingsledamöter! Har vi råd med det?

 

 

Ltl Danne Sundman: Avstår.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Herr talman!

Ltl Torbjörn Eliasson talar om det vi alla visste förut: vilket förtrodende vi har och på vems mandat vi sitter. Men i vårt förtroende och i vårt mandat finns också att vi skall bevaka allmänhetens, ålänningarnas, egendom, nämligen våra kungsgårdar som är vårt kulturarv, inte slumpa, skänka eller slarva bort det, inte göra någonting med det som kommande generationer kan få ångra. Därför tycker jag att har min fulla rätt att kräva en opartisk värdering. Jag anser inte att det har varit en opartisk värdering utan det har varit en värdering av beställda fastighetsmäklare. Det är en helt annan sak. När ltl Torbjörn Eliasson, som har gått mycket i området, säger att man kan få gå vid Långsjöns stränder, så tror jag det nog för vad jag vet har inte Grelsby kungsgård särskilt mycket marker vid Långsjöns stränder som skulle bli borttagna!

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Herr talman!

Jag ber om ursäkt, jag menade naturligtvis Markusbölefjärdens stränder, men de är också väldigt vackra. Jag vill tillägga att jag håller helt med ltl Sune Mattsson. Det är klart att ni har er fulla rätt att säga och göra allt det här.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Herr talman!

Det är nästan lite roande, fast mest ledsamt, när man hör ltl Torbjörn Eliasson uttala sig på det sätt som han gör angående de olika investeringarna i landskapet. Man säger att blir inte det här, så då blir säkert ingenting annat heller. Det blir inget kk-huset, det blir inget miljöhandlingsprogram, det blir ingen golfbana - om vi inte alla nu sluter upp kring det här, vad skall vi då leva av på Åland? Det är nästan så att man gör en reflektion att är det så att man från regeringens sida är rädd för att man inte har en majoritet bakom förslaget eftersom man ånyo måste gå upp och på något vis uttala sig om att man bör sluta upp kring förslagen! Jag har sett tidigare i insändare och på ledarplatser där man mer eller mindre uppmanar regeringsledamöterna att sluta upp runt det här. Vill man det så finns det en majoritet för det, det är bara att sätta igång! Speciellt centern har suttit med under alla regeringarna, så jag kan inte förstå det här uttalandet – men det kanske är så att man är rädd för att det inte finns en majoritet i regeringen!

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Herr talman!

Jag sade att det var mitt mardrömsscenario och om det sedan är roande eller ledsamt får väl andra fundera på. För mig är det i varje fall viktigt att vi får någonting uträttat. Jag har varit med i rätt många år, framför allt inom turistbranschen på olika sätt och jag vet att det är väldigt många tåg som har gått förbi den här stationen. Det är många fina idéer, många fina projekt som vi har missat som man sedan har gjort på andra ställen och förtjänat pengar på dem. Vi har faktiskt hållit på i rätt många år nu, sju år med Grelsby, Godby, kk-huset vet jag inte hur många år vi har hållit på med, och det finns flera andra exempel, så visst tycker jag att jag har rätt att få oroa mig. Däremot drar jag den slutsatsen av ltl Gun-Mari Lindholms resonemang att vi tydligen har ert stöd, och det gläder mig. Jag tror att det lutar mot att det här kommer att gå vägen, och det finns ingenting som kan glädja mig mer än det!

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Herr talman!

Jag hoppas att ltl Torbjörn Eliasson har rätt att det finns en majoritet; annars skulle det vara bekymmersamt om inte regeringen hade en majoritet här i salen. Om man vill förverkliga projektet så kan man säkert göra det, men inte med vårt stöd, det har vi sagt tidigare och det har vi också sagt i media. Vi har en annan åsikt som vi kommer att presentera; ärendet har med majoritetens hjälp blivit bordlagt till ett senare datum än vad vi önskade och vi kommer då att föra fram vår åsikt, men det kommer säkert att gå igenom ändå eftersom det finns majoritet för projektet.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Herr talman!

Jag har ytterligare en liten dröm som kanske är roande eller ledsam. Den drömmen är att det skulle vara både nyttigt, intressant och bra för Åland om det inte alltid måste vara så att det bara går igenom med 16-14, 17-13 eller vad det nu är. Det skulle vara intressant om vi i stora viktiga projekt för Åland kunde hitta gemensamma lösningar, både oppositionen och regeringen. Jag tror att det på sikt faktiskt är den enda vägen för Åland att komma framåt i riktigt stora frågor.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Göte Winé, replik:

Herr talman!

Jag förstår ltl Torbjörn Eliassons oro för vissa saker och även tankar som han har. Jag börjar tänka på följande. Det var inte så länge sedan som jag hörde, att det är inte ett populistiskt beslut att göra så här utan det gör vi ändå, men när vi får höra nu så tycker jag att det låter lite populistiskt i alla fall, att men ni kommer ändå att kunna förverkliga det, så varför oroa er! Att ta obekväma beslut är att ta ansvar. För ca ett år sedan sade ett parti så ganska starkt här och man sade sig vara beredd att ta ansvar och leda Åland framåt. Men nu helt plötsligt blåser det lite åt ett annat håll och då svänger man åsikten fort som bara den, fast man tidigare beslutat som regeringsparti om en golfbana i Godby/Ämnäs – det är att ta ansvar det!

 

TALMANNEN: Talmannen vill påminna om att replik skall rikta sig till huvudanförandet.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anders Englund:

Herr talman!

Eftersom detta ärende har bordlagts till den 14 november skall jag inte gå in alltför mycket på det utan jag kommer att återkomma med ett anförande den 14. Jag skall ändå nämna ett par saker. Vi vet att det har varit en mycket stor diskussion ute i bygden om detta markbyte. I mångt och mycket stöder jag det utskottets ordförande Gun Carlson framförde, både utskottets och till vissa delar hennes egen åsikt i detta ärende.

 

Jag har tagit del av föravtalen om fastighetsbyte av mark för att uppföra golfbanan i Godby/Ämnäs. Det står så här: ”Detta föravtal har ingåtts under förutsättning att Ålands lagting samtycker till fastighetsbyte samt att Ålands landskapsregering fattar slutligt beslut om att upplåta fastigheten för anläggande av en golfbana.” Detta står i alla avtal, men i ett avtal är det tillagt: ”i enlighet med ovannämnt intentionsavtal”. Intentionsavtalet har jag inte läst, men vad innehåller detta intentionsavtal? Det skulle också vara intressant att veta.

Vi vet också att man har blandat in arrendet på Bomarsunds gård i markbytesaffären. Vi vet att markerna i dag är utarrenderade, man fick ett arrende på tio år där, markerna är utarrenderade till den 31.12.2012. Men man har också fått in i avtalen här att man erhåller hembud på detta och att det skall bjudas ut på en förnyad tioårsperiod. Så står det. Det är inte bara betesmarken, utan det är ca 40 hektar åkermark och ca 50 hektar naturbeten och det är nästan lika mycket som hela Grelsby gård, som man också tar in här, trots att vi för några år sedan beslöt, när vi arrenderade ut markerna, att det inte mera skulle vara hembud på dem när man arrenderar utan då får man det till högsta bud, oberoende vem som lämnar in. Men i det här fallet har man tagit bort det.

 

Med tanke på alla de turer som har varit här med värderingen av markerna tycker jag att för att lagtinget skall kunna behålla sin heder när det gäller att besluta om detta så borde man ha en helhetsvärdering av markerna som man byter bort. Det tycker jag att är ett rimligt krav. Åtminstone de flesta är för att försöka hjälpa till att få golfturism till Åland, men vi skall noga tänka oss för också så att vi inte lägger krokben för de privata golfbanor, bl.a. i Eckerö, som också är uppbyggd här. Det är viktigt argument när det gäller att ta ställning till de här frågorna. Det är ett svårt ärende, skall jag erkänna.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Herr talman!

Jag vill bara säga att det är viktigt att komma ihåg att i finansutskottets betänkande står finansutskottets ställningstagande till detta. Sedan diskuterade vi saken och så ville vår ordförande säga några saker ytterligare och det sade vi att var helt okej. Flera har diskuterat här vad vi har diskuterat i finansutskottet, men det viktiga är det som står i betänkandet. Det är finansutskottets absoluta mening.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Herr talman!

Intentionsavtalet som ltl Anders Englund efterhörde har jag ett exemplar av och kan överlämna en kopia till ltl Anders Englund efter detta plenum, men en del i intentionsavtalet, som man hänvisar till i markbytena är att Alandiabolagen skall stå som finansiär av golfbaneprojektet i slutländan, så till den delen tror jag inte att intentionsavtalet kommer att förverkligas. I det här skedet tycks det dock bara vara den andra delen som är intressant – markbytena!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Herr talman!

Jag är glad att ltl Anders Englund tar upp de här sakerna som för mig var obekanta och som inte framgår av de handlingar som vi har fått i samband med tilläggsbudgeten. Detta gör mig naturligtvis ännu mera fundersam över vad som pågår, om det finns andra saker än det som direkt skrivs ut åt oss eller om man skriver dem på ett sådant sätt att vi inte skall förstå dem. Tack Englund för att du har kurage att göra detta!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

 

TALMANNEN: Ärendet bordläggs till plenum måndagen den 14.11.

 

Lagtingets nästa plenum är måndagen den 7 november kl. 13.00. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl.15.44).

 

 

 

 

 

Originalfil