Plenum den 20 april 2005 kl 13.00

PLENUM den 20 april 2005 kl. 13.00.  

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: vtm Barbro Sundback och ltl Katrin Sjögren).

28 lagtingsledamöter närvarande.

 

 

Föredras för bordläggning ärende nr 1:

 

Kulturutskottets betänkande nr 9/2004-2005 angående ändrad landskapslag om Ålands kulturdelegation. (FR 12/2004-2005).

 

Talmannen föreslår att ärendet bordläggs till plenum måndagen den 25.4. Godkänt.

 

 

Föredras för remiss efter bordläggning ärende nr 2:

 

Landskapsregeringens förslag till första tilläggsbudget för år 2005. (FR 14/2004-2005 jämte FM nr 61/2004-2005).

 

Beslut om remiss till finansutskottet är tidigare fattat. Ärendet är bordlagt den 18.4. Diskussion.

 

Ltl Mats Perämaa:

Fru talman!

I samband med att debatten inleddes om detta förslag till första tilläggsbudget för år 2005 ställde jag för liberalernas del ett antal frågor till landskapsregeringen och då fick jag inga svar och därför begärde jag bordläggning till denna dag för att ge landskapsregeringen tid att fundera på mina frågor och lämpligen också ge svar på dem. För att säkerställa mig om att jag var tydlig nog skall jag ställa frågorna på nytt.

 

Först skall jag föra ett litet resonemang om utlokalisering. Landskapsregeringen för fram ett förslag om att landskapsregeringen skall få ett öppet mandat om att sälja aktierna i Godby Center. Det har också förts ett resonemang, kanske närmast från centerpartiet i media, om att det är lämpligt att utlokalisera landskapsverksamheter till just detta center i Godby. Så här inledningsvis kan jag säga att utlokaliseringstanken är viktig för liberalerna och man kan säkert resonera om man kan hitta lämpliga verksamheter att införlivas i detta Godby Centrum. Den tanken omfattar vi, men vi vill ändå att man närmare från landskapsregeringens sida skall berätta för lagtinget hur man tänker sig. Därför har vi svårt att se att ett öppet mandat utan en planering skulle kunna ges i det här skedet. I samband med det vill jag ställa en fråga. I budgeten för detta år finns det en skrivning som utformades av finansutskottet som lyder ungefär så att under detta år skall landskapsregeringen komma till skott och resultat vad gäller utlokalisering. Själv hade jag den uppfattningen att det här skulle innebära utlokalisering såsom jag har sett det ordet, att man skall flytta ut verksamheter så långt i glesbygd och skärgård där det är stor brist på arbetsplatser. Som jag sade kan utlokalisering till Godby också vara bra, men frågan blir då: Anser landskapsregeringen att man i och med detta resonemang som har förts om Godby att man då uppfyller de skrivningar som lagtinget har tagit beslut om i rådande budget?

 

En av frågorna som jag ställde senast var om det föreslagna anslaget om 200.000 euro till Ålands Utvecklings Ab för att där med ett råd som skall fundera på näringslivsfrågor kunna hjälpa näringslivet med att utreda olika företagsidéer. Min fråga löd: Är det här en total  omändring av Ålands Utvecklings Ab:s verksamhet, som hittills har grundat sig på att en företagare kommer med en affärsidé till Ålands Utvecklings Ab för att där presentera en affärsplan och kanske då efter det kunna få stöd för sin verksamhet? Som vi ser det utgår den här tanken från någonting nytt, där man från Ålands Utvecklings Ab skall fundera på idéer utan att det kanske finns en företagare involverad för att sedan på något sätt finna en lämplig företagare. Finns det också någon förhandskoppling mellan Ålands Utvecklings Ab och det planerade Ålands Investerings Ab, där de här pengarna eventuellt skall kanaliseras över till det planerade bolaget? Här skulle jag vilja få svar.

 

Jag ställde också frågor om den planerade flyghangaren. Det planeras då att ett flygbolag skall starta sin verksamhet i augusti och det tycker vi alla att är bra, det behövs. Men min fråga är: Hur mycket kommer denna hangar att kosta totalt sett om vi skall tillsätta 200.000 euro härifrån ur denna budget i detta skede? Frågan var också om Jomala kommun för sin del som primärkommun i det här fallet är involverad i diskussionen? En följdfråga blir också: Finns det några utsagor och garantier om drift från det blivande flygbolaget? Skall vi i samhället gå in med en så här pass stor satsning för en hangar är det önskvärt att man kunde veta att denna verksamhet kan fortgå under ett avsevärt antal år. Jag ber finansansvarige utveckla denna diskussion.

 

Jag hade också frågor om privatiseringen av Björkölinjen. Landskapsregeringen har i samband med en presentation av detta förslag gjort jämförelser mellan Ängösundstrafiken och Björkötrafiken, Ängösund i privat regi och Björkö i samhällets regi. Jag ber då landskapsregeringen tala om för lagtinget vad den nya entreprenaden på Ängösund kostade? Det torde vara ett nytt kontrakt underskrivet nyligen, så jag vill veta om jämförelsen som gjordes grundar sig på de nya, färska siffrorna eller på de siffror som fanns förut.

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf:

Fru talman!

Jag kanske skall börja i sista ändan. När det gäller skärgårdstrafiken och skärgårdstrafikens kostnader är jag för närvarande på väg in i ett mycket intressant analysskede. Framför allt håller jag just nu och tittar på vilka förslag till besparingsåtgärder som man hade vid den tidpunkt då den liberala gruppen hade trafikministeruppdraget i Ålands landskapsregering, och det var mycket intressant. Det var mycket intressanta diskussioner som pågick och det var relativt stora besparingsåtgärder som diskuterades; att de ändå inte kom till stånd har jag just för dagen lite svårt att uttala mig om men analysarbetet går vidare. Det man då diskuterade och i väldigt stor utsträckning tog sikte på var att verkligen behovsanpassa trafiken i relation till vad människorna de facto behövde. Det är för tidigt att dra den absoluta slutsatsen, men jag kommer att återkomma till den i mycket tydliga ordalag.

 

Ltl Mats Perämaa för ett resonemang om utlokalisering till skärgården, vilket den här regeringen arbetar med, utlokaliseringsfrågor icke allenast till kommuner utanför Mariehamn på fasta Åland utan också i andra sammanhang. Vi gör vad vi kan och vi tittar på de här frågorna; vi för diskussioner kontinuerligt i de här sakerna.

 

Min förhoppning hade varit i Björkösammanhanget att det möjligen skulle kunna finnas några som var intresserade av att ta över den verksamheten, möjligen. Priset för Ängösund var 120.000 euro. Björkölinjen kostar för närvarande ca 200.000 euro. Det är alltså svaret på den frågan. Till saken hör också att landskapsregeringen har arbetat med att fastanställa rätt många människor i landskapets rullar vad gäller avprivatiseringen av Grisslan – en ganska påtaglig insats som åtminstone den borde falla ltl Mats Perämaa på läppen.

 

När det så gäller flygbolaget har landskapsregeringen ett mycket starkt intresse, vilket jag tidigare betonade, att vi skulle få igång detta privatfinansierade bolag. Jag tror att ingen tycker att det är fel att flygverksamheten intensifieras och om möjligt förbättras. Det är nog ett starkt intresse som alla ålänningar åstundar. Vårt sätt att gå in i det här var genom att uttrycka vår vilja att teckna aktier i Ålands Industrihus så skulle vi indikera landskapsregeringens vilja att verkligen driva på den här utvecklingen. Men det är som jag tidigare sade naturligtvis Ålands Industrihus Ab som gör sina affärsmässiga prövningar mot flygbolaget och inte genom att landskapsregeringen skulle idka något ministerstyre. Så förhåller det sig. Garantier är någonting man egentligen inte har tillämpat; jag kan säga till ltl Mats Perämaa att inte ens när det gäller Ålands Industrihus verksamhet på Kumlinge har man varit inne för att diskutera garantier i den meningen som ltl Mats Perämaa är ute efter. Jag tror att det är så att det är svårt för vilket kommersiellt drivande företag som helst att i dagens turbulenta tidevarv ge absoluta garantier för oerhört många år framåt. Däremot är principen den att man mellan industrihusföretaget och vederbörande aktör tecknar hyresavtal av olika längd och på olika villkor och den vägen försöker man naturligtvis från industrihusbolagets sida säkerställa sina åtaganden om man går in. Det är det normala, såvida inte ltl Mats Perämaa är ute efter att vi skall försöka eftersträva att införa nya system, där garantier ett visst antal år är absoluta villkor för att man skall bygga och erbjuda industrilokaler. Jag tror inte att vi kommer fram den vägen.

 

Vad gäller Godby Center är det rätt att det i landskapsregeringen har diskuterats också huruvida Godby Center kunde inhysa verksamheter som kunde utlokaliseras från privat upphyrda fastigheter i Mariehamn som landskapet bedriver. Jag tycker att det står i linje med regeringens handlingsprogram. Jag tror att det är många i lagtinget som vill ha en sådan utveckling och samtidigt som Godby Center har fokuserats i sammanhanget säger jag, som jag sade tidigare, att också andra alternativ till utlokaliseringar försöker vi eftersträva. Samtidigt måste man vara så ärlig att man säger att den diskussionen som gäller exempelvis Godby Center inte är avslutad i landskapsregeringen. Då är det fel att gå ut och deklarera med någon bestämdhet vad det eventuellt skall komma att innehålla; det tycker jag är inkorrekt, men det pågår en diskussion. Vi vill också, i belysning av de ombyggnads- och eventuella utvidgningsplaner som finns, ha möjligheten att även kunna avyttra de här aktierna. Vill inte lagtinget bevilja oss den rätten har vi den inte, men jag tror att det begränsar landskapsregeringens manöverutrymme i de här frågorna.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman!

Jag har tidigare sagt i mitt anförande om tilläggsbudgeten att det är mycket bra att man privatiserar och konkurrensutsätter skärgårdstrafik och jag gav en eloge till socialdemokraterna som vill göra det. Min fråga är: Är man också inne på att överväga, som i Finland, där socialdemokraterna har beslutat att all skärgårdstrafik skall konkurrensutsättas, det här? Det skulle nämligen ge stora inbesparingar. Då kunde man tänka sig miljoner euro i inbesparing. Det är de stora linjerna som har de stora kostnaderna, de små vajerfärjorna är en spottloska i havet i jämförelse med huvudlinjerna. Det skulle vara intressant att höra hur finansminister Wiklöf tycker och tänker därvidlag.

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf:

Fru talman!

Jag själv har ett mycket starkt fokus på kostnadsutvecklingen i skärgårdstrafiken, likaväl som på kostnadsutvecklingen inom alla andra verksamheter som landskapet bedriver. Det tycker jag är min absoluta skyldighet att ha. I anslutning till de senaste lönediskussionerna, bl.a. med sjöfacken, har vi i konstruktiv och mycket god anda diskuterat fram möjligheterna att före utgången av februari 2007 hitta formler för ett nytt lönesystem för att den vägen underlätta att också behålla den existerande personalen i landskapets tjänst. Jag upplever att de diskussionerna har varit positiva. Vad resultatet blir, det kan man alltid sia om och ha olika meningar om, men jag tror att anslaget är positivt och att det kan finnas en möjlighet att vi också långsiktigt den vägen kan få ner kostnaderna. Vi försöker på alla möjliga sätt tackla det här problemet därför att inte bara inom sjötrafiken, utan också på andra områden, så är kostnadsutvecklingen ett problem, om vi skall hålla volymerna på de nivåer som vi har eller t.o.m. kanske i något avseende kunna expandera.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman! Det som görs i Finland brukar ju tilltala socialdemokraterna och är det så nu då att man kommer att följa det arbetet där som man har igångsatt med att konkurrensutsätta driften av all färjtrafik. Om det visar sig falla ut väl där, kan man inte tänka sig att göra det här? Är det så att man är fast i det här gamla tänkandet att det är ett självändamål att ha allting i samhällets drift eller kan man tänka sig att fundera på att konkurrensutsätta all trafik här också eller är det helt otänkbart?

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman!

Tanken är åtminstone inte för dagen att konkurrensutsätta all trafik. Däremot är det redan så att man också på rikssidan har förhandlat fram lösningar för nya lönesystem som på sikt skall förbilliga trafiken. Därför skall man vara lyhörd för vad som sker på båda sidor om oss. Det är klart att det har också förts en debatt som har handlat om den utrikessjöfart som vi känner mycket väl till och vars lönesättning följer vissa andra kriterier jämfört med den som gäller för den lokala trafiken. Landskapsregeringen tittar nog på alla påverkande faktorer i det här sammanhanget, men jag tycker att vi har satt igång en process som jag hoppas att skall vara konstruktiv och också ge goda resultat på sikt.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Det är något underligt att nu diskutera privatisering med finansansvarige ledamoten Wiklöf eftersom för ca 105 dagar sedan när vi diskuterade de här sakerna hade ledamoten Lasse Wiklöf, som jag såg det, exakt samma åsikt som jag och nu verkar det som om ledamoten Lasse Wiklöf anammar det tänkande som ltl Danne Sundman för fram i andra replikskiften. Men så kan det bli när man drar ministerslipsen på sig. ”Påtaglig insats”, säger ledamoten Lasse Wiklöf när han säger att man följer lagarna och anställer de personer i skärgårdsflottan som har rätt till det. Det är inte en påtaglig insats utan det är någonting som man gör för att man måste anställa dessa personer för att de har laglig rätt till det och det kan jag inte se som någon specifik insats från landskapsregeringen.

 

När det gäller resonemanget om utlokalisering kan det vara så att det blir rätt att utlokalisera verksamheter härifrån kanske till Godby och kanske andra saker också, men för vår del uppfattar vi det som att det är landskapsregeringens roll att ge förslag till lagtinget hur sådant här skall utvecklas och så fattar lagtinget beslut, inte andra vägen att vi ger öppna mandat till landskapsregeringen för att det sedan skall leda till något slags beslut hur man gör. Den korrekta tågordningen är att ni ger förslag och vi besluter!

 

Vad gäller hangaren är det ändå så att Ålands industrihus är ett bolag som till stora delar ägs av landskapet och då är det väl inte en orimlig fråga om vi här i salen kunde få reda på hur mycket denna hangar skall kosta totalt sett. Vi vet då hur mycket pengar det föreslås att vi skall ge för det härifrån direkt när vi får veta totalsumman. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman!

Den sista frågan först. Det är klart att Ålands industrihus naturligtvis i första hand måste diskutera fram en lösning med trafikbolaget om villkor och allt sådant här, men jag har mig bekant att man inte ännu torde ha upphandlat någonting slutligt och därför är det naturligtvis vanskligt för mig att tala om vad priset de facto är. Man kan bara göra spekulationer, och spekulerar man har man i allmänhet fel, så det vill jag inte göra, utan jag anser att det där är Ålands Industrihus Ab:s angelägenhet. Jag vet inte exakt vad priset blir, men det jag vet att några garantier kommer knappast att förekomma eftersom den praxisen inte tidigare heller har tillämpats utan att det är genom hyressättning och villkor i hyressättning och hyresavtal som man försöker reglera den här typen av verksamhet.

 

Ltl Mats Perämaa vill väldigt gärna hålla sig fast vid att landskapsregeringen i tilläggsbudgeten säger att man vill gå ut och förhöra sig om möjligheten att exempelvis få, som jag säger, skärgårdsbor att räkna på Björkölinjen. Det är min önskan om det är möjligt. Vi har ingen garanti för att vi får ett bud som bräcker det vi har, men vi vill åtminstone kunna avstämma marknadsläget för att se hur det kan ligga till. Även om jag inte i grunden är någon hetsare av framprivatiserade lösningar är jag kanske ändå inte så fundamentalistisk i de uppfattningarna som min gode vän Mats Perämaa är – för honom är det fullständigt omöjligt att försöka ändra på någonting, det är socialism som gäller till varje pris, punkt och slut! Jag tror att man i vissa lägen t.o.m. kan hitta lösningar som kan vara till gagn och nytta för skärgårdens utveckling. Och om man mot förmodan får det till ett förnämligare pris vore det väl tacknämligt, ltl Mats Perämaa! TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Diskussionen är intressant och ledamoten Lasse Wiklöf försöker vända det ifrån sig.  (Från salen, ledamoten Wiklöf: nej, jag vänder det inte ifrån mig!)  Fru talman! Det visar sig att det nya repliksystemet har stora brister! I varje fall är det så att vi har resonerat en hel del om privatisering, konkurrensutsättning, men ledamoten Lasse Wiklöf och jag tillsammans samt många till, också de personer som förfäktar denna lösning, har i många sammanhang kunnat konstatera att det kanske inte föreligger ett konkurrensläge, åtminstone inte i skärgården, inte på Åland överhuvudtaget, som leder till att vi får en billigare trafik; det kan leda till ett privat monopol. Vi i liberalerna var under den förra regeringen med om att göra ett försök där vi försökte gå in för att privatisera två vajerfärjor. Det ledde till att centerpartiet och vi övriga i landskapsregeringen kunde konstatera att det inte föreligger ett sådant konkurrensläge, det fanns inga förutsättningar för det  (Från salen, ledamoten Strand: du sa ju nej)  Fru talman! Nu ber jag verkligen att det uppmanas att landskapsregeringsledamöterna behärskar sig något i den här debatten! Sedermera visade det sig i det samarbetet att det inte gick. Det är det som är utgångspunkten för det här, att finns det konkurrens, finns det förutsättningar, men nu säger inte landskapsregeringen mera att det är på det viset ett försök utan man skall gå in för det här, så i grunden tror jag nog att ledamoten Lasse Wiklöf tycker precis som jag i de här frågorna: det är ett svagt konkurrensläge och det här bara skapar oro. Det måste vi komma ihåg att det är de få arbetsplatserna som hela tiden blir utsatta för det här tänkandet att det skall ändra, det skall konkurrensutsättas, ibland är det den ena färjan, ibland den andra, det är hela tiden nya förslag, så snart har vi inga fasta arbetsplatser i skärgården överhuvudtaget.

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman!

Jag är inte den som vill medverka till att skapa osäkerhet för de anställda, absolut inte. Egentligen är jag glad och tacksam för att det var så vänligt här på slutet från ltl Mats Perämaa. Jag tycker att det hedrar dig och jag känner mig också uppskattad eftersom du sade att vi i stort sett har samma åsikter. Jag hävdade för en stund sedan att vi försöker diskutera fram nya löneupplägg som de anställda kan tänkas vara med om och som långsiktigt kan förbilliga också trafiken för landskapet. Det må väl ändå vara vällovligt att försöka den vägen. Jag gör det i en mycket konstruktiv anda och jag känner att det finns en respons och det finns redan lönesystem satta i sjön på den sida som ltl Danne Sundman tidigare var inne på i riket som just har den här effekten. På något sätt tycker jag att landskapsregeringen har ett gott uppsåt och verkligen vill försöka och inte desavouera de anställdas möjligheter. Det har jag varit mycket aktivt involverad i och jag är glad och tacksam att man från fackligt håll har kommit så tillmötes i de här diskussionerna att vi har enats om att börja det här arbetet nu.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

 

Ltl Fredrik Karlström:

Fru talman!

Jag vill kommentera några saker i tilläggsbudgeten. När det gäller flyghangaren behöver man från finansutskottets sida verkligen titta noga på det här, för man skall veta att en flyghangarbyggnad byggd på luftfartsverkets mark inte kan hyras ut till någonting annat än flygverksamhet, till skillnad från många andra byggnader; bygger man ett industrihus och en verksamhet upphör att existera så kan man stoppa in något annat i den byggnaden. Det kan man inte göra på luftfartsverkets område och mark. Skall man sätta igång och bygga en hangarbyggnad för ett flygbolag som ännu inte har kommit upp i luften, så tycker jag också man borde avvakta lite och se att man de facto är igång först, kanske ta det i budgeten nästa år om man anser det angeläget. Finansutskottet bör alltså beakta den problematiken att man bygger på en arrendemark av luftfartsverket och de tillåter inte att man hyr ut det till ett eventuellt lager eller någonting annat.

 

Den andra punkten jag tänkte ta upp är någonting som ingen har tagit upp i debatten så här långt och det är upphovsrättskostnaderna som är ett tillägg igen. Jag anser att det vara ett litet hån mot licensbetalarna och mot skattebetalarna att trots att man intensifierat indrivningen av licenserna på Ålands radio och TV så klarar man inte av att hålla upphovsrättskostnaderna inom ramen. Jag tycker att det är helt självklart att den här summan om 7.000 euro borde man på något sätt spara in inom Ålands radio och TV:s förvaltning i stället för att behöva komma till lagtinget i en tilläggsbudget för att få 7.000 euro för att täcka upphovsrättskostnaderna för radio och TV. Jag tycker också att finansutskottet borde titta  på att varenda gång det här kommer upp i budgeten och i varje tilläggsbudget så har man inte klarat av att hålla sig inom ramarna.

 

Jag är också förvånad över att ingen från landskapsregeringens sida bemött ltl Ronald Bomans anförande, för jag tyckte han sade mycket klokt när han ifrågasatte summan om 200.000 euro till Utvecklings Ab – det bara s.a.s. rann ur tiden det! Det förvånar mig också lite och därför hoppas jag att finansutskottet också tittar på om dessa 200.000 euro verkligen kommer att få den nytta som man önskar att de skall ha.

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman!

Man kanske får skämta lite. Vem skulle det falla in att bemöta ltl Ronald Boman när han har sagt någonting klokt, som ltl Fredrik Karlström nu talar om! Det är väl ganska klart att om det är något begåvat får det alltid stå oemotsagt! Annars håller man väl bara med, som ltl Fredrik Karlström nu gjorde. Jag vill bara säga att när det gäller upphovsrättsfrågorna diskuterar landskapsregeringen inför rambudgeten möjligheten att också integrera upphovsrättskostnaderna i finansieringen från licensmedelssidan.

 

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Fru talman!

Man tycker i och för sig att om landskapsregeringen lägger ett förslag som de tycker att är klokt och ltl Ronald Boman kritiserar det väldigt starkt, så kan inte landskapsregeringen tycka att Boman har rätt och då borde man gå i polemik där, men det gjorde man inte och det var jag ifrågasatte. Jag håller med Boman om att jag tycker att dessa 200.000 euro de facto inte används på absolut klokaste sätt, vilket landskapsregeringen tycker eftersom man låter honom vara emotsagd!

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman! Man kan alltid diskutera former för hur man går tillväga för att medverka till att aktivera ny företagsamhet, nya företag, nya arbetsplatser och vi kan säkert föra en diskussion hur långt som helst om de sakerna, men den här landskapsregeringen vill ha nya företag förverkligade, den vill ha nya arbetsplatser skapade och den vill ha tillväxt i ekonomin.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

Ltl Mats Perämaa:

Fru talman!

Tiden räckte inte till att under ett replikskifte bemöta och argumentera det som ledamoten Lasse Wiklöf förde fram. Om vi går tillbaka lite i historien och vi pratar om privatisering av sjötrafiken för att på sikt kunna spara pengar var det så att dåvarande finansansvarige för någon månad sedan lovade för lagtinget att landskapsregeringen i samband med första tilläggsbudget skall ha konkreta planer på hur kortruttsplanerandet och –utvecklingen skall ske. Det är klart att det här löftet kan inte belasta ledamoten Lasse Wiklöf, men vi hade ändå förväntat oss att den här regeringen som stod under samma befäl av samma lantråd ändå skulle utveckla detta på något sätt i första tilläggsbudget.

Men det enda man kommer fram till är att man har ett förslag i gammal anda om privatisering av den minsta enheten i skärgårdstrafiken. Det löftet om att vi verkligen skulle kunna komma framåt och diskutera långsiktiga lösningar i det här har inte från landskapsregeringens sida alls förverkligats. Det är därför som jag och vi också opponerar oss för att vi tycker inte att förslaget ens kan kallas konstruktivt eftersom vi står inför så stora omändringar att vi hellre borde fokusera diskussionen på det. Som det har synts i media har vi liberaler ganska mycket tankar på hur man kunde utveckla de här sakerna och det är en sådan diskussion man borde föra: hur skall hela trafiknätet se ut i framtiden, det är det som är intressant, inte huruvida man privatiserar den minsta enheten eller inte.

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman!

Jag håller med i allt väsentligt utom vissa fragment av det som ltl Mats Perämaa sade. Kortruttsproblematiken är oerhört central och intressant. Tidigare löften som utverkats i budgeten var att man skulle redogöra för primärt Föglötrafiken i första tilläggsbudgeten, om inte jag missminner mig.  Vi har sagt i tilläggsbudgeten att det har inte varit möjligt att i detta skede redogöra för allt det som önskas, men vi har utlovat att vi kommer med ett meddelande till lagtinget före sommaren, och strävanden från den här regeringen är också att vara så seriösa och korrekta det bara är möjligt och veta så mycket som det bara är rimligt för att kunna ge ett vederhäftigt meddelande i dessa frågor. Tiden har inte räckt till för att klara ut allting till den här tilläggsbudgeten. Det medger vi och det ber vi om överseende för, men vi kommer att redogöra för de här sakerna i ett fylligt meddelande till lagtinget före sommaren.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Vi för vår del har tagit oss den tiden att vi har satt oss in i de här frågorna, så vi kommer att hjälpa landskapsregeringen så gott vi kan och vi kommer att återkomma till den här saken i samband med rambudgeten och ge konstruktiva förslag. Kan vi enas om det så kanske landskapsregeringen inte behöver fundera på de här sakerna i samband med något meddelande. Nu måste vi komma vidare och det fordrar budgetanslag.

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman!

Det är alltid tacksamt när människor engagerar sig i viktiga frågor och ingen klandrar den liberala gruppen för att ha satt ner tid och kraft på att försöka finna lösningar för hur man kan klara ut kortrutt. Parallellt med det utgår jag också från att ni har finansieringen klar för alla åtaganden. Det är liksom den gordiska knuten som också skall lösas parallellt med att man ger utfästelser.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman! Det kom en sista finansminister knorr – pengarna skall avgöra det ändå i sista ändan! Vi måste ändå komma ihåg att de förslag och de tankar och diskussioner som vi har haft om kortruttstrafiken utgår alla från att vi skall spara in på driftssidan i framtiden. Det kostar i inititalskedet, men det blir en inbesparing på sikt. Då måste väl även finansminister Wiklöf kunna vara med och resonera om att det här är förnuftigt för landskapets ekonomi. Vi måste ta pengarna, vi måste kunna göra satsningarna i första hand för att vi skall nå inbesparingar på sikt. Vi vill fokusera på det väsentliga i trafikdiskussionen. Det blir, får jag ändå säga, plottrigt att igen måsta diskutera en privatisering av den minsta enheten.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf:

Fru talman!

Jo, ltl Mats Perämaa, vi skall vara med och ta ansvar, vi skall vara med och diskutera finansiering, vi skall vara med och diskutera prioriteringar. Det är inte bara de här frågorna som har förts fram från den liberala gruppen och från lagtinget. Det finns en rad önskemål som skall finansieras under de närmaste åren, önskemål som jag själv ibland har varit mycket tveksam till. Eftersom vi inte har någon brunn att ösa ur måste vi ta ett finansiellt ansvar för att ekonomin håller långsiktigt. Då måste vi också ha stark fokusering på hur vi prioriterar och går fram. Jag vill säga att parallellt med att vi också klarar ut de här sakerna som ltl Mats Perämaa önskar och som vi alla andra också önskar: effektivisera kortruttssystemet så att vi på sikt sparar i driften, så måste vi också sörja för att vi har verksamheter som genererar nya pengar. Därför är de här andra sakerna så oerhört viktiga: att få igång nyföretagande, nytt entreprenörskap, nya arbetsplatser, nya skatteintäkter. Det här måste följas åt om det skall bli någonting.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Man blir lite förvånad när man hör nuvarande finansminister Wiklöf påtala vikten av att ha ett finansiellt ansvar. Det är klart att när man är finansminister måste man ha det ansvaret, det vore konstigt annars. Men han beskyllde liberalerna för att nu ösa på. Vi har hela tiden från Ålands Framtids sida varit i opposition och vi var också sida vid sida med socialdemokraterna i början av valperioden och när vi lade förslag om att effektivisera förvaltningen och spara öste socialdemokraterna väldigt mycket på. Det förvånar mig, att hur kan man ändra inställning så här beroende på om man är i opposition eller om man är i regeringsställning, det slog mig helt plötsligt när jag satt och lyssnade på replikskiftet.

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman!

Ltl Anders Eriksson, det där är inte sant! Socialdemokraterna har under sin oppositionstid år ut och år in talat om nödvändigheten av strukturella förändringar för att stoppa kostnadsdrivande faktorer i landskapsförvaltningen. Vi har t.o.m. klandrat tidigare regeringar för att man har varit och öst på för mycket. Nu är vi inne i en process där vi ser över alla verksamheter och också försöker göra vad vi kan för att anpassa kostnadsutvecklingen. Det är helt i linje med vad socialdemokraterna under åratal har pläderat för.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Finansminister Wiklöf säger att det jag sade inte är sant. Jag skall ge finansminister Wiklöf rätt i att man har gång på gång från socialdemokratisk sida ”talat om” behovet av att effektivisera och slimma offentlig sektor. Men när vi har jämfört de motioner som har lämnats in lämnades det de facto in från socialdemokratiskt håll betydligt mera kostnadsdrivande motioner än vad det har gjort från liberal sida, det kan jag helt sakligt konstatera.

 

 

 

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman!

Det är sant att vi har lämnat in motioner som har kostat pengar, men om ltl Anders Eriksson går igenom alla motioner så ser han också att det fanns många motioner som sparade pengar och jag tror att nettoeffekten var på rätt sida.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Det är bra att vi nu kommer in på en trafikdiskussion som är väsentlig och inte inne på detaljfrågorna som landskapsregeringen föreslår, som jag kallade det förut: plottrar med enstaka privatiseringar av minsta enheterna när vi borde diskutera de stora sakerna. Det är ändå bra att finansvarige ledamoten Wiklöf i någon mån ändå tycks ha satt sig in i de här frågorna så att vi här i debatten kan få höra att det pågår ett arbete. Men, som jag sade tidigare, anser vi för vår del att det här är mycket viktigt för det är ändå en stor kostnadsdel av hela landskapsbudgeten som vi diskuterar och enda sättet för att vi skall komma ned i driftskostnad är att vi initialt gör investeringar, i varje fall om vi vill att skärgården skall finnas kvar och om vi vill att trafiken skall vara god. Vi måste komma till beslut i de här frågorna så fort som möjligt, för varje dag som vi skjuter på det leder till att vi har betalat i drift större antal euro och cent än vad som skulle vara nödvändigt.

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman!

Det är riktigt att det kan i vissa lägen krävas ganska tunga investeringar för att över tid få ner driftskostnaderna, vilket är en nödvändighet. För den skull måste man naturligtvis också kunna diskutera takten och se den i relation till många andra nödvändiga investeringar som kommer. Utöver det här hoppas jag att den här regeringen skall gå till hävderna som den som ändå försökte göra någonting konstruktivt för skärgården. Själv har jag från mitt partis sida gång på gång talat om nödvändigheten av både infrastrukturella och andra åtgärder i skärgården för att få igång utvecklingen och vända den negativa trenden. Det är också en mycket viktig process där jag på sikt hoppas att vi skall få lagtinget enhälligt med oss.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Debatten tycks leda till att ledamoten Lasse Wiklöf omfattar det resonemang som jag för, och det är bra för vi kommer för vår del att hjälpa till så gott vi kan för att nå lösningar på problemet. Men det som oroar mig lite är ändå när ledamoten Lasse Wiklöf säger att det är han personligen som för de diskussionerna i landskapsregeringen om skärgårdens fortlevnad, för jag hade ändå förväntat mig att åtminstone något annat parti skulle ha deltagit i de diskussionerna.

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman!

Kära gode vännen Perämaa, ids nu inte märka ord på det sättet! Naturligtvis har vi en bred uppslutning kring de här intentionerna. Jag bara råkade nämna att jag själv och mitt parti tidigare har drivit på de här frågorna och kommer man i regeringsställning vill man naturligtvis också aktivt vara med och omsätta det i verkligheten. Det är därför det är så viktigt att i opposition alltid försöka agera så att man också kan hålla någon sorts naturlig uppföljning av det man har sagt från oppositionen när man kommer i regeringsställning. Man vill verkligen också förverkliga någonting av det man har pläderat för under årtionden utan att ha haft det reala inflytandet i regeringsställning.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  Begärs ordet? Ärendet remitteras till finansutskottet.

Föredras för remiss ärende nr 3:

 

Landskapsregeringens framställning angående ändrad landskapslag om Högskolan på Åland. (FR 13/2004-2005).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till kulturutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell:

Fru talman!

I den här framställningen föreslår landskapsregeringen en ändring i landskapslagen om högskolan på Åland, en förändring hur man redovisar studiemeriter: en övergång från studieveckor till det mera sameuropeiska systemet med studiepoäng eller ECTS-poäng. Orsaken till att man vill göra denna förändring är en vidare anpassning av utbildningssystemet till den s.k. Bolognaprocessen, där man försöker skapa ett mera enhetligt system för utbildning inom hela EU-området. Man kan säga att Bolognaprocessen ligger till grund för att man gick in för att utveckla högskolan på Åland och det här är ytterligare en justering i lagstiftningen.

 

Målet med Bolognaprocessen är att skapa ett lättare, tydligare och mera jämförbart studiesystem och examenssystem inom EU-området till år 2010, The European Higher Education Area, vilket skall leda till en ökad rörlighet för studerande och arbetskraft mellan länderna och till ökat samarbete mellan högskolor och universitet samt också ökad möjlighet att skapa gemensamma utbildningar.

 

Bolognadeklarationen är ett mellanstatligt samarbete; det är inte tvingande för något av länderna, men det har tagits på stort allvar och lett till ett förändringsarbete i många länder. Man har på senare år sett behovet av att införa ett gemensamt studiepoängsystem.

 

Enligt det nya systemet blir en studievecka, som tidigare varit 40 arbetstimmar, en och en halv studiepoäng, vilket gör att arbetsinsatsen under ett heltidsläsår uppgår till 60 s.k. ECTS-poäng.

 

En annan ändring är en mera terminologisk ändring i förslaget och det är att ordet ”läroplan” byts ut till den mer ändamålsenliga benämningen ”utbildningsplan”, vilket är i likhet med terminologin i våra omkringliggande länder.

 

Åland tar nu då ett litet steg framåt i den här processen och vi försöker hålla jämna steg med riket när det gäller införandet av det nya poängsystemet. Förslaget är, om lagen hinner behandlas i rätt rask takt och om högskolans system och planering hänger med, att det införs redan från höstterminen; om det blir fördröjningar, kanske först från 2006. Sverige kommer också tätt efter med förändringen och där görs lagstiftningen om 2007; i Danmark och Norge har man redan gjort förändringen.

 

Det här är alltså en process som kontinuerligt utvecklas och i maj hålls en stor konferens om uppföljningsprocessen kring Bologna i Bergen och då träffas alla Europas utbildningsministrar för att fortsätta diskussionen.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till kulturutskottet.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 4:

 

Ltl Gun-Mari Lindholms hemställningsmotion angående alternativ hälsovård. (HM 23/2004-2005).

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm:

Fru talman!

Det här är hemställningsmotion nr 23 och den lyder som följer:

 

”att lagtinget hos landskapsregeringen hemställer om att ett förslag till att skapa verksamhetsförutsättningar för ’Må bra’-turismen på Åland utarbetas.”

 

Man kan förstås undra om det här är rätt sätt att göra ett sådant här initiativ på. Jag tycker att det är det. Det är nödvändigt att man i regeringen funderar på de här frågorna också. Jag tror att de här frågorna kommer lite i skymundan när det gäller att göra turistsatsningar. Vi vet att man planerar olika golfbanor just nu och jag tycker att det här är en satsning som hör hemma i ett större sammanhang än att man diskuterar den bara man och man emellan.

 

Vi sågs senast igår i tidningarna om de olika fastigheter som landskapet äger. Det är en hel massa olika fastigheter och någon av dem kunde vara lämplig för den här typen av verksamhet. Vi har också följt med den som har gjort samlingen vad gäller verksamhetsidkarna av alternativ hälsovård och vet att Ålands hälsoalternativ har en ganska långtgående plan vad gäller att förverkliga ett s.k. må bra-ställe på Åland. Deras tidsram är tio år. Det här skulle vara ett försök att starta upp tidigare. Det kan alltid vara bra att börja i liten skala för att se hur det är. Jag hoppas verkligen att regeringen kunde ta till sig detta och titta på de här sakerna, kanske tillsätta en liten arbetsgrupp för att se vilka möjligheter det finns, vilka fastigheter man har, vi har också det nya investmentbolaget som också regeringen åtminstone i initialskedet har varit med och där man kunde vara någon form av finansiär. Kompetensen finns på Åland inom det här området, just inom Ålands hälsoalternativ.

 

Ser man på detta ur ett jämställdhetsperspektiv är det också väldigt angeläget. Det här är ett typiskt kvinnoföretag, det är ett tjänsteföretag och jag tror också att det ganska långt är kvinnor som söker sig till den här typen av turistanläggningar. Ur det perspektivet tycker jag att det skulle vara väldigt angeläget. Vi har många andra turistsatsningar som mera långtgående är direkt för män. Det finns de facto undantag vad gäller både jakt och fiske och sådant, men det här tror jag att är typiskt kvinnoinriktat och sedan vet vi att det är många familjer där kvinnorna planerar semester och rekreation för familjen och där man också kan ha detta i åtanke.

 

Man säger ofta att vem skulle nu resa till Åland, det är så lugnt och där finns ingenting att göra, men just för den här nischen skulle det argumentet vara bra, för jag tror att det är just det som vi har att sälja. Vi har fin natur och vi har en annan lunk i hela samhället än vad man har på många andra ställen och  därför skulle det här passa bra. Vi vet också att det har varit svårt att få bidrag och annan hjälp vad gäller just tjänsteföretag från landskapets sida. Under förra perioden tror jag att det var två motioner som gick igenom som kom från oppositionen; den ena gällde barnombudsmannen och den andra var om tjänsteföretag. Det har varken under fjolåret eller hittills kommit något från regeringens sida om lagstiftning just om tjänsteföretag hur man handhar ansökningar från tjänsteföretag. Det är alltid lättare när det gäller skruvar och muttrar eller något annat hårt producerande material, men just tjänsteföretag är det svårt att inlemma i bidragssystemet. Därför är det också viktigt att man tittar på det här.

 

Vtm Barbro Sundback:

Fru talman!

Jag håller med om mycket av det som ltl Gun-Mari Lindholm sade, dvs. att det här är en sorts tjänsteföretagare inom må bra-branschen som är på stark tillväxt och att det också finns en ganska påtaglig kvinnodimension just på det här och att man kan säga, om man generaliserar och det gör man ju för att göra någonting tydligt, att kvinnor i mycket hög grad väljer att på sin fritid sköta om sig på olika sätt, inte bara kroppen utan också själen, medan vi ser hos dem som förespråkar utveckling av turismen att det är mycket mansaktiviteter, det skall vara sprit, det skall vara bilar och det skall vara pengar, spel och poker - det är  häftigt det! Gudskelov har vi ännu inte fått prostitution, men det brukar följa med i den här typen av satsningar. Det finns alltså många nya intressanta aspekter på det här med hälsoalternativ. Jag antar att ltl Gun-Mari Lindholm är inspirerad av det konkreta projekt som nu bereds i staden. Föreningen Ålands hälsoalternativ har lämnat in ansökan och vill efterfråga stadens vilja att ställa Möckelöområdet tll förfogande och man har ganska konkreta planer på hur detta kunde byggas ut. De har flera olika verksamheter. Det huvudsakliga är en stor byggnad som skulle inkludera behandlingsutrymmen och också en restaurang, men sedan finns det en intressant byggnad som framför allt skulle husera en samling konstverk men där man också kunde ha annan kulturell verksamhet och så finns det lite mindre byggnader samt preliminära planer på något slags boende som eventuellt också kunde ske i form av att man bodde på en båt som skulle kunna ligga på östra sidan av Möckelö.

 

Det är kanske i belysningen av det som jag ändå tycker att det känns lite främmande att man skulle motionera om det här i lagtinget. Det är en privat organisation och om de är intresserade av någon av landskapets fastigheter så borde de ansöka till landskapsregeringen, det är svårt för oss i lagtinget att ta ställning till en sådan fråga. Det som är bra med motionen är att den lyfter fram just den här typen av tjänsteföretag och jag blev väldigt imponerad när de som står bakom berättade att man har 100 medlemmar i föreningen och av dem lever 37 personer på sin verksamhet. Det är tydligt en form av tjänsteföretag som är i tillväxt och det finns mycket att hämta här i framtiden. Men det är kanske viktigt ändå att social- och miljöutskottet tänker på att det finns redan i staden ett sådant här initiativ; det behandlas just nu stadsplanenämnden och kommer så småningom till stadsstyrelsen osv.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Fru talman!

Jag tackar vtm Barbro Sundback för understödet. Jag vill utveckla min tanar runt detta. Jag vet att initiativet finns eftersom jag tog del av en del av deras program under sommaren 2004 och jag kunde också ta del av deras tankar som ansvarig ledamot i regeringen. Men i motion är det fråga om att lagtinget hemställer hos landskapsregeringen för att man skulle, som jag ser det i alla fall, undvika att man behöver bygga nytt och där man skulle kunna få bidrag både från staden och landskapet för att förverkliga initiativet. Det kanske finns en möjlighet, nu när man har gått igenom alla landskapets fastigheter, att hitta lämpliga ställen där det redan finns en fastighet som man kan komplettera med någonting annat. Det är det som jag menar. Ja, det är en privat förening, men det är också alla golfföreningar som har tagit initiativ och kommit till landskapet för att erhålla medel, så de här likställer jag med andra privata föreningar.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Om Ålands hälsoalternativ är intresserade av någon av landskapets fastigheter står det dem förstås helt fritt att anhålla om det, men att vi här på politiska grunder skulle ta ställning till deras behov av fastigheter tycker jag att är i det närmaste omöjligt, framför allt inte ändamålsenligt. Nu utreder man alltså ett förslag i staden på basen av föreningens ansökan och de är fast beslutna att själva söka finansiering för de byggnader som de eventuellt kommer att bygga. Det tycker jag att är väldigt bra. När jag har hört dem presentera sitt projekt har de inte pratat om bidrag, utan de här kvinnorna har faktiskt varit fast beslutna att de skall kunna klara finansieringen utan att bli ett bidragsberoende projekt i första hand. Min erfarenhet när kvinnor satsar är att det inte skall vara så stort påslaget i början utan man tar det lite lugnt och låter det byggas upp långsamt, och här har de också som strategi att det får ta tio år. Jag för min del vill alltså i det här skedet sätta min tillit till kvinnorna bakom föreningen och ge dem det stöd i de planer de har just nu och kanske inte börja kontra med några initiativ som inte de själva har kommit med.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Ragnar Erlandsson, replik:

Fru talman!

Det var ett intressant exempel som vtm Barbro Sundback nämnde och jag vill i det sammanhanget också nämna att vi i Godby och på norra Åland har försökt skapa liknande runt anläggningarna i Godby. Där har det av sig självt i stor utsträckning uppstått aktiviteter som liknar det som nämns här: där olika föreningar kommer in med sina hälso- och motionsaktiviteter för att skapa mera friskvård bland lokalbefolkningen. Det har också visat sig att det finns ett betydande intresse också bland besöksnäringen att komma till åtminstone den anläggning vi har där för att utöva olika former av motions- och hälsoaktiviteter. Jag tror att här har vi väl nog en nisch som vi bör ta fasta på och vidareutveckla. Motionen pekar på någonting, men det är egentligen inte så revolutionerande att det inte är på gång på olika håll. Här har vi minsann någonting som vi borde satsa på. Jag vet också att vtm Barbro Sundback har stött de satsningar som gjorts i Godby. I Finström är vi intresserade av ett samarbete också med det initiativ som finns i Mariehamn.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 5:

 

Ltl Brage Eklunds m.fl. hemställningsmotion angående åtgärder mot läsk- och godisförsäljning i skolorna. (HM 33/2004-2005).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Ltl Brage Eklund:

Fru talman!

Med anledning av hemställningsmotion nr 33 om åtgärder mot läsk- och godisförsäljning i skolorna vill jag lite ytterligare motivera varför vi har skrivit den. Dagligen blir vi upplysta i tidningsartiklar och radio om hur vi konsumerar och äter onyttig mat och alltför mycket sötsaker. Dagens överutbud av föda gör att vi frossar i onyttig snabbmat och sötsaker som i sin tur kan ge upphov till sjukdomar som diabetes och hjärt- och kärlsjukdomar. Svenska läkare går så långt att de vill ha internat för ungdomar för att bota fetma och därmed diabetesrisken. I dag har man bytt namn på åldersdiabetes till diabetes 2 för att unga får diabetes. Förr var det personer över 60 som fick s.k. åldersdiabetes, alltså diabetes 2.

 

Chefen för överviktscentrum i Lund, läkaren Claude Markus, säger att både i skolan och i hemmet bör man göra radikala insatser för att ta itu med detta stora folkhälsoproblem. Marita Lipsanen-Nyman, Helsingfors, barnspecialist på hormonella störningar hos barn säger att samhället bör ta itu med fetmaproblemet hos barn. Mot slutet av året kommer ett program med nya rekommendationer om vårdstrategier för feta barn att vara klart. Marita Lipsanen-Nyman leder projektet. Professor Per-Henrik Groop i Folkhälsans forskningsinstitut har bildat ett nytt forskningsprogram just med tanke på att förebygga den nya folksjukdomen fetma, både hos barn och unga. Alla tre forskare säger att politiskt bör man ta upp detta problem. En början är att alla äter skolans näringsriktiga skollunch, dvs. att lunchen ingår i läroplanen samt att förbjuda godis- och läskautomater i skolan. Frukt och grönsaker borde säljas i stället.

Barnläkare i hela Norden är alltså oroade över den ökade förekomsten av barndiabetes. Orsaken anses till stor del bero på den ökade konsumtionen av sötsaker och framför allt läsk. Detta leder till att sjukvården i framtiden i ännu högre grad än i dag kommer att belastas med vällevnadssjukdomar. Det är hög tid att vi ändrar vår livstid. Och hur skall det gå till? För det första är det viktigt att vi vuxna föregår med gott exempel och tar problemet på allvar. En färsk studie i Finland visade att skolbarnen i Helsingfors till hela 34 procent inte äter skollunchen utan i stället äter snabbmat eller läsk och godis. Det är självklart att växande ungdomar som inte äter stadig lunch, och i värsta fall har de inte heller ätit ordentligt morgonmål, inte orkar och kan koncentrera sig en hel skoldag.

 

Därför är det viktigt att föräldrar och ansvariga skolmyndigheter sätter upp klara regler vad som gäller i skolorna. Skolornas godis- och läskförsäljning har tillkommit på initiativ av elevföreningar. På detta sätt tjänar eleverna pengar till klassresor och annat dylikt. Det är oerhört viktigt att eleverna upplever att skolan är en demokratisk arbetsplats. Det är också viktigt att eleverna får sin röst hörd när det gäller bl.a. trivselfrågor. Vi vuxna skall behandla eleverna med respekt och att helt förbjuda försäljningen i skolorna är ingen bra lösning. I Sverige har man på många ställen ersatt godis med försäljning av frukt och grönsaker och fått ett mycket bra resultat. På detta sätt har man kunnat bibehålla möjligheterna för eleverna att ta egna initiativ och samtidigt får de en viss känsla för entreprenörskap tillika som de kan tjäna en liten slant. Men det viktigaste är framför allt att man har mycket hälsosammare att erbjuda till eleverna och därför föreslår vi att lagtinget hos landskapsregeringen hemställer om att landskapsregeringen vidtar åtgärder så att godis- och läskförsäljningen upphör i skolorna med tanke på barns och ungdomars hälsa.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

Jag delar ltl Brage Eklunds oro när det gäller den ökade förekomsten av barndiabetes och att man i det avseendet också behöver ändra livsstil. Men när jag läste motionen fick jag en känsla av att han skjuter på fel mål, att det skulle vara en stor problematik när det gäller godis- och läskförsäljningen i våra skolor. Jag kan åtminstone tala för grundskolorna i Mariehamn som omfattar sammanlagt ca 1000 elever. Där förekommer det ingen godis- eller läskförsäljning vare sig i skolans eller i elevföreningarnas regi och när det gäller vilka åtgärder som skall vidtas är det så att grundskolorna är en kommunal angelägenhet och jag är övertygad om att de kommunala skolnämnderna och i det fall där det finns direktioner också vidtar åtgärder när det gäller godis- och läskförsäljning. Tanken i själva hemställningsmotionen är alltså ok, men motionären skjuter på fel mål.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Det är precis fråga om vilken inställning man har, men de övergripande riktlinjerna för hur skolan skall skötas kommer väl från landskapsmyndigheterna, vad jag har förstått. Initiativet skall alltså komma från landskapsregeringen i det här fallet, från utbildningsavdelningen, där man tar upp en diskussion med kommunerna eller de olika skolorna på vilket sätt man kan stävja utvecklingen. Angående försäljningen på skolorna vet jag att det inte förekommer i alla grundskolor, oftast är det mera på högstadienivån som det förekommer. Det är egentligen ett initiativ från elevföreningen. Som jag sade i mitt anförande bygger det mycket på att de skall kunna tjäna en liten slant och jag ger också förslag på hur man kan få bort själva godis- och läskförsäljningen med ersättande av andra produkter.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

Jag vill påminna ltl Brage Eklund om att högstadierna är en del av grundskolan. När det gäller utbildningsavdelningens roll är den mera överinseende och att gå in så här på detaljnivå när det berör en kommunal angelägenhet tycker jag nog att är överdrivet.

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Det är hur man ser på saken. Vill man inte angripa ett problem som expertis ser som ett stort problem i framtiden, så förskjuter man en fråga på det sätt som ltl Christian Beijar säger nu, att man tycker att det inte är så farligt utan man låter det vara på kommunal nivå. Det är väl så det är nu och ingenting åtgärdas. Därför tycker jag att man skulle ta ett större helhetsgrepp för att komma till skott.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Fru talman!

Ltl Brage Eklund säger att läskedrycks- och godisförsäljningen är vanlig i våra skolor. Jag skulle då vilja heta i hur många skolor det säljs läsk och godis. Jag vet nämligen, men jag vill veta om ltl Brage Eklund vet det?

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Jag kan ärligt erkänna, att jag vet inte exakt hur många det säljs och det är inte det som är det viktiga i den här frågan, utan det är nog att förlöjliga hela frågan att fråga efter i  hur många skolor det säljs. Det betyder att man inte tar frågan på allvar.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Fru talman!

Som jag läser klämmen är det just det som är det viktiga, dvs. att lagtinget hos landskapsregeringen hemställer om att landskapsregeringen vidtar åtgärder så att godis och läskförsäljningen upphör i skolorna med tanke på barns och ungdoms hälsa. För mig är det det centrala. För mig är det en jättenyhet att det här skulle förekomma i skolorna, så därför har jag ringt runt och frågat och därför vet jag, men jag undrar om ltl Brage Eklund vet det!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Fru talman!

Rent innehållsmässigt håller jag med motionsställaren i de här frågorna, att vi borde undvika att det säljs godis och läsk i våra skolor. Jag tror att det är undantaget som bekräftar regeln; jag vet inte heller hur många skolor det är. Sedan har vi förstås gymnasieskolorna som är våra egna skolor och det är också viktigt där att det förekommer. Jag tycker att lagstifta är att gå lite för långt. Jag ser det nu ur ett hälsoperspektiv och därför reflekterar jag på förslaget att man tillsammans med utbildningsavdelningen går ut med någon form av rekommendationer för att i första hand ge en viljeyttring från landskapsregeringens sida. Jag gör nog bedömningen att det här är någonting som diskuteras och har diskuterats och har nått sitt mål ganska långt redan utgående från samarbetet med skolhälsovårdarna och skolan för övrigt.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Tanken med motionen är inte att det skall lagstiftas om det utan det är på det övergripande planet att landskapsregeringen går ut med rekommendationer i sådana här frågor. Jag har inte tänkt mig att vi skulle lagstifta och strängera på det viset. Vi säger också att vi ser att det är bra om eleverna kan ta initiativ till en viss försäljning, men det behöver inte precis vara läsk och godis.

 

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Fru talman!

Jag läste bara i klämmen, där det står att ”lagtinget hos landskapsregeringen hemställer om en ändring av lagstiftningen så att bruk och innehav…” Nu läser jag fel motion. Ursäkta, så mycket, då fick jag det att stämma, jag är steget före när det gäller klämmen! Då kanske vi är överens!

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Det var nästan så att landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman höll på att göra mig osäker, så jag måste läsa igenom klämmen en gång till, om jag faktiskt har relaterat den så fel! Då förstår jag varför hon påstod att jag talat om lagstiftning fast jag inte har gjort det!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom:

Fru talman!

Det pågår mycket utredningar om våra kostvanor och att vi har en tilltagande fetma. Man går ofta då till attack på skolorna, men vad man inte riktigt känner till är att medan medicinalstyrelsen fanns i Finland – den är nedlagd för 15 år sedan – så fanns det en bestämmelse som sade att barn och vuxna skall äta 100 procent näringsriktig kost om dagen. Barn i heldagsvård i barnomsorgen skall äta tre fjärdedelar av näringsbehovet under dagen och elever i grundskolan skall ha en tredjedel av näringsbehovet under dagen i skolan. Till den delen är ansvaret för kosten en tredjedel av dagens näringsbehov. Resten av ansvaret är alltså hemmets. Det är inte så att skolorna inte tar ansvar för det. Det finns klara och entydiga regler om att en skolmåltid skall innehålla 55-60 procent kolhydrater, 15 procent protein och 30 procent fett. För den som är osäker på vad ens matsedel innehåller finns det alltid experter som kan räkna ut det, men det här är grunden. I de åländska grundskolorna serverar vi lite mer än det på grund av vi serverar mellanmål. Det gör man ytterst sällan i riket och då tar man dessutom betalt. Den här biten är alltså inget problem. Det kan naturligtvis finnas olika uppfattningar om vad mellanmålen skall innehålla. Där kan jag vara så kritisk och säga att landskapet inte har gett ut tydliga direktiv, utan de anvisningar och direktiv som jag har följt i mitt yrkesliv i grundskolan är de som skolstyrelsen i Finland har gett ut och det är för att försäkra att de barn jag serverar mat till skall få i sig exakt rätt om man äter skollunchen. Det betyder inte att man serverar läsk, bullar och sådant till mellanmål utan det är riktig normal kost. Sedan kan det säkert förekomma, men det beror på att anvisningarna har varit otydliga. Man får helt enkelt ta till sig direktiv via fortbildning som ges från östra sidan för att klargöra det.

 

När det gällde hur många skolor som hade läsk eller godis i skolan så hittade jag en skola på gymnasialstadiet som genom studeranderådet  hade en läskautomat men den var inte ständigt igång utan det var tillfälligt beroende på aktiviteten, så fanns det i en högstadieskola ett elevråd som i viss mån sålde godis men inte läsk. För övrigt förekommer det inte. Jag har också läst rapporten som nämns i motionen om att barnen i Helsingfors inte äter skollunchen och det beror på att skolorna i allmänhet ligger ganska nära snabbmatsförsäljningar. Det är naturligtvis ett bekymmer, men jag har upplevt i Mariehamn också att går man till en livsmedelsbutik i centrala Mariehamn i lunchtid så kan man avläsa om skollunchen i gymnasialstadiet har passat ungdomarna eller inte! Det ser man tydligt på kundkretsen, vem som köper bullar och läsk! Första gången jag såg det blev jag faktiskt väldigt chockad och måste fråga en anställd vad det där berodde på; jag fick förklaringen att det tydligen är så att skollunchen inte passade i dag!  Jag kan hålla med om att det finns ett problem där och det är inte bra, men när det gäller grundskolans elever äter de faktiskt sin skollunch i skolan. Det gäller att undervisa barnen redan när de börjar i skolan varför det är så viktigt att äta och hur många gånger om dagen man skall äta, för det händer någonting med barn som har varit hemma eller i barnomsorgen innan de börjar skolan därför att i barnomsorgen serveras det ett morgonmål och det görs inte i grundskolan, så får man en lunch och ett mellanmål. Elever som börjar skolan är inte vana att äta hemma förrän de kommer till skolan och det där är ett problem, de kommer hungriga till skolan, och det är inte som det skall vara. Men skolans uppgift är att stå för en tredjedel av näringsbehovet under dagen. Någon annan regel finns inte. Daghemmen har två tredjedelar av näringsbehovet och därför är det jätteviktigt att när barnen börjar i årskurs ett måste de helt enkelt få kunskap om den här saken. Det fungerar säkert på olika sätt; i den skola som jag arbetar samarbetar vi alla vuxna i skolan. Vi finns där för barnens skull och det betyder att det är jag som går in i årskurs ett och två och berättar vad det är man skall äta och varför det är viktigt att man skall äta. Det kommer faktiskt barnen ihåg, men har man inte fått den kunskapen – det spelar ingen roll om det är skolhälsovårdaren eller vem det är som drar den biten – så hoppar de över lunchen därför att det handlar mycket om att tycka eller inte tycka om. Skolans uppgift är att utveckla barnens smak och matvanor, inte alltid att servera det de tycker om. Det är klart att målsättningen är att de skall äta det som serveras, men då måste man involvera dem i själva processen genom att de själva får komma med önskemål och så får man diskutera hur vi skall göra för att uppfylla att de får i sig rätt proportioner av fett, kolhydrater och proteiner. Det går jättebra, men det kräver mycket arbete. I första hand är det faktiskt hemmets sak att se till att man äter rätt. En tredjedel av dagens näringsbehov gör inte att barn får diabetes och fetma, för två tredjedelar av det vi skall äta till är mycket mera!

 

Vtm Barbro Sundback:

Fru talman!

Det var synd att huvudmotionären sprang ut ur salen. Han kanske tog så illa vid sig att han inte riktigt visste hur många ställen det fanns godis på så att han inte ville prata något mer om de här frågorna!  Jag tyckte att den angreppsvinkel som ltl Anne-Helena Sjöblom hade på problematiken med barns kostvanor är betydligt mera hållbar och långsiktig, dvs. att barnen i skolan och i samband med skolluncherna lär sig hur kosten skall vara sammansatt och att det är viktigt att den är rätt sammansatt just för att de skall få i sig det som de behöver för att växa och utvecklas. Det här andra är det klassiska förbudet att man förbjuder. Jag tror att de flesta vuxna i och för sig tycker att det är ett ganska sunt förbud, att det inte skall förekomma godis i skolorna. Å andra sidan är det väl ofta så att det inte är det enda stället där man får tag på godis utan det finns butiker och andra försäljare i närheten så att man också kommer över godis på det sättet. Framför allt kan man ta med sig till skolan, så skall förbudet utsträckas till att man inte heller skall ha godis skolan eller är det bara det att det inte skall finnas automater där?  Det är kanske någon kombination av det här som är det vettigaste. Å andra sidan är det väl också det här med att barn skall röra sig mycket. Det tycker jag nog att man ser med de generationer som växer upp nu att barn är betydligt rundare. Många av dem springer väl av sig det där med åren, skall man hoppas, men det finns väl nog en sådan kunskap att om man har anlagt en viss fetma under barnåren och inte rör sig så mycket så är det väldigt svårt att som vuxen få den grundkondition som är viktig att ha i livet framöver. Jag tycker alltså att det här är en intressant och framför allt viktig motion, att den har väsentliga, förebyggande åtgärder inbakad i sig, men allra viktigast vore väl att diskutera dem på de enskilda skolorna, ta in det i hela pedagogiken vad gäller sunda matvanor och framför allt att få föräldrarna med. Som ltl Anne-Helena Sjöblom sade är det bara en tredjedel av kosten som barnen skall inta i skolan. För övrigt är det familjens ansvar. Jag tror inte att det spelar så stor roll hur man gör, om inte föräldrarna har någorlunda samma uppfattning som skolan i den här frågan.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Motionens syfte är information och att man skulle möta Olle i grind. Jag har inte sagt att vi har precis samma problem här på Åland som vi har i Sverige och Finland och i andra länder, men för den skull bör man vara uppmärksam på de problem som förekommer. Man skall inte negligera problemet eftersom det finns så många experter som har uttalat att det är ett folkhälsoproblem så förstår inte jag varför det här skulle vara så fel. Tanken är att man i tid skulle informera och kanske jag är på fel att det är en kommunal angelägenhet, men eftersom landskapet har det övergripande ansvaret för skolor och skolornas utveckling tycker jag att man kunde ha gått ut med information angående detta. Tyvärr råkade jag inte vara inne när ltl Anne-Helena Sjöblom höll sitt anförande och jag får beklaga det, men hon har säkert rätt i att det inte är så allmänt förekommande och det kanske har minskat en del. Man bör ändå vara uppmärksam så att man inte släpper det för långt och det är inte någon tanke att man skall förbjuda eleverna att ha en godispåse med sig, men bör i skolan ta ansvaret att man inte förespråkar det här.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Jag tror säkert att vi är överens just om den målsättningen, men ser man strikt formellt på motionen och speciellt klämmen är det den som utskottet tar ställning till. Jag har den inte framför mig, men den gick ut på att man i de skolor där det förekom godis- och läskförsäljning skulle se till att den verksamheten upphörde. Det blir lite verkningslöst med tanke på att det är så få skolor som har en sådan verksamhet. Det hade kanske varit lättare att godkänna motionen om den hade innehållit en lite mera allmän målsättning om att man skall försöka nedbringa konsumtionen av godis och läskedrycker i skolorna eller någonting sådant och att det via landskapsregeringens utbildningsavdelning skulle ges som någon slags rekommendation eller föreskrifter till skolorna. Det är kanske den formella sidan av saken som vi är mera oense om än i själva sakfrågan.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 6:

 

Ltl Gun-Mari Lindholms hemställningsmotion angående revidering av tobakslagstiftningen. (HM 27/2004-2005).

 

Föredras för remiss ärende nr 7:

 

Ltl Åke Mattssons m.fl. hemställningsmotion angående förbud mot tobaksrökning i offentliga lokaler. (HM 51/2004-2005).

 

Föredras för remiss ärende nr 8:

 

Ltl Åke Mattssons m.fl. hemställningsmotion angående ändring av lagstiftningen om tobaksprodukter. (HM 62/2004-2005).

 

Talmannen föreslår med beaktande av bestämmelserna i 74 § arbetsordningen att motionerna nr 27, nr 51 och nr 62 behandlas i ett sammanhang eftersom de nära ansluter sig till varandra. Motionerna föredras i så fall samtidigt för remiss och gemensam diskussion om dem tillåts. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt. Talmanskonferensen föreslår att motionerna remitteras till social- och miljöutskottet. Godkänt.

Diskussion.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm:

Herr talman!

I hemställningsmotion nr 27 föreslår jag att lagtinget hos landskapsregeringen hemställer om att tobakslagstiftningen revideras i likhet med de övriga europeiska länder som infört eller håller på att införa rökförbud i restauranger och krogar.

 

Till att börja med vill jag ge en eloge till socialdemokraterna som sitter nästan mangrant inne och hör på. Om det är därför att det skall remitteras till social- och miljöutskottet, men de här andra, ettdera är de ute och äter kaffe och bullar, läsk och godis eller så är de ute och röker! De här är tydligen politikområden som inte intresserar så väldigt många. Det är beklagligt, tycker jag.

 

Men den här motionen gäller tobakslagstiftningen, att man i dag röker på restauranger och krogar. Det är många länder som har infört ett förbud mot det. Nämnas kan att både cigarrens hemland Kuba har infört förbudet och också Irland, där vi vet att man ganska frekvent bevistar pubar och där man har levt i någon slags tobaksdimma. Där har man alltså lyckats med att införa förbudet. Vi vet att man har gjort forskning inom det här området vad gäller passiv rökning och det är ett tydligt hälsoproblem och det är någonting som jag och många med mig anser att man kan förhindra genom att lagstifta om att man förbjuder det på restauranger och krogar. Jag tror att speciellt på restauranger finns det en förståelse för att man skulle införa det. Även om man röker tycker man inte om att sitta och äta där någon röker, så där tror jag inte att det är så väldigt svårt att införa det här. Svårare kan det vara där man har någon form av pub eller krog i dess rätta bemärkelse, där kan det vara svårt, för det hör på något vis ihop. Det kan man säkert lösa, som man också har gjort på en del ställen där man har vissa rum eller avskilda inglasade utrymmen där man får röka och dricka. Det var en bekant som berättade att t.o.m. på Irland har man bussar parkerade utanför puben dit man går in och röker - inte vet jag om det är så mycket bättre.

 

Men det här tycker jag att det är värt att titta på och jag vet att under fjolåret när man diskuterade det här mycket i Sverige var det förfrågningar också hit till Åland hur man tänkte göra och där vi hade för avsikt att sätta lagstiftningen in i röret.

 

Vad gäller tobakslagstiftningen finns det också andra områden som man borde se över, t.ex. att röka på skolområden. Vad avser man då i lagstiftningen med skolområde. Det finns säkert andra moment i tobakslagstiftningen som man bör se över.

 

Här hoppas jag verkligen att det skall finnas beredskap inom regeringen och inom lagberedningen att man får det här gjort. Eftersom landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman är här så kanske vi kan få höra hur man tänker sig. Hon var steget före vad gällde den tidigare motionen, så jag tror säkert att hon har någonting att informera oss om!

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Herr talman!

Jag stöder helt tanken i hemställningsmotionen när det gäller en revidering av tobakslagstiftningen. Åland tog i tiden en väldigt progressiv tobakslag, men nu ligger vi efter, dels efter rikets lag och också efter andra nordiska länder. Om jag inte är alldeles fel informerad tror jag att Norge har en ganska progressiv tobakslag i dag och jag hörde ett radioprogram just från restaurangerna där man var rädd för att kunderna skulle försvinna när man tog en lag som förbjöd rökning i restaurangerna, men det visade sig att det har inte skett, utan det snarare blivit bättre för alla parter, för kunderna men framför allt för personalen. Det här är en väldigt viktig personalfråga när det gäller personalens arbetsförutsättningar att jobba i en så pass hälsosam miljö som möjligt. Tanken i motionen är alldeles god. När det gäller vad landskapsregeringen gör i den här saken har landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman begärt ordet, så det skall jag inte närmare orda om.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Herr talman!

Jag tackar för stödet för motionen. Jag tror också att det finns så där allmänt sett ett ganska brett stöd för de här tankarna och jag tror att media gjorde under fjolåret en rundringning till olika restauranger och krogar för att efterhöra om det här överhuvudtaget skulle vara möjligt att genomföra. Om jag inte helt tar fel tycker jag att det fanns en majoritet för att införa ett förbud. Det var nog endast ur arbetstagarnas syn – som också var en viktig aspekt som ltl Christian Beijar tog upp – utan också så där allmänt tyckte man att det skulle vara bra för gäster och för alla, så jag tror nog att det finns ett ganska brett stöd och jag hoppas att man kan jobba med den här frågan.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Herr talman!

Som har sagts är det så att det finns med i det s.k. lagstiftningspaketet. Nu gäller det bara att fördela lagstiftningstiden s.a.s. var i prioritet vi kan sätta just den här lagen. Det finns betydligt mycket mera önskemål om lagstiftning än vad det finns beredskap på lagberedningen och just nu håller vi på och ser över i vilken tågordning och vem som får mesta lagstiftningstiden. För min egen del vill jag ju stjäla ganska mycket till miljölagstiftningen, men jag vill understryka att också det här är en del av miljön, så när det gäller tobaken tillsammans med andra motioner att förbjuda ytterligare är jag personligen helt överens med det här. Jag som har varit med ett tag kan konstatera att när den första lagstiftningen gjordes var jag också på samma post och det var nog betydligt tuffare och radikalare; då var det inte alls så enkelt att få igenom den lagstiftningen. Det var t.o.m. ganska svårt. Det handlade om att de offentliga miljöerna skulle bli rökfria och arbetsutrymmena skulle bli rökfria. Oj, oj, oj, det var många inom förvaltningen som funderade allvarligt på om de skulle vara tvungna att sluta sin tjänst på grund av att de inte skulle få röka på sina rum mera och det var mycket oro på grund av den lagstiftningen. Nu tror jag faktiskt att det kommer att gå mycket enklare.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Fru talman!

Jag har full förståelse att man säkert har svårt att hinna med allt som s.a.s. skulle vilja göra eftersom vi också har alla direktiv som skall implementeras och de kanske har en högre prioritet eftersom vi ofta släpar efter i tiden. Det skulle vara intressant att veta när man kan tänka sig att den kan påbörjas. Det här har säkert diskuterats med lagberedningen eftersom alla avdelningar har sina lagstiftningspaket. Den diskussionen hoppas jag att man har haft i alla fall och om man då kunde få information när vi kan tänka oss att den här kommer i turordningen.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Herr talman!

Det absoluta mötet där vi skall fördela ”gracerna” har vi inte haft på grund av semesterperioder, men om jag skall försöka mig på en personlig gissning, får jag nästan säga, så tycker jag ändå att under nästa år borde också det här bli klart. Jag för min egen del skulle vilja tidigarelägga det och kommer att försöka arbeta utgående från det, men verkligheten kommer ibland fast.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Herr talman!

Jag tackar för det svaret och önskar i så fall regeringen lycka till med det här för jag upplever åtminstone att det finns en stor enighet, även om inte alla partier är inne här, men jag tror att man har en enighet ganska långt i den här frågan i alla fall.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Åke Mattsson:

Herr talman!

Jag märker att vi är rörande eniga i den här frågan och det mesta kanske redan har sagts, men jag skall försöka hjälpa till lite med argumenten så att vi kan påskynda lagstiftningen som tydligen finns bakom hörnet.

Mitt anförande gäller i första hand hemställningsmotion nr 51 om rökfria serveringsmiljöer. Anledningen till motionen är hälsorisken som alla känner till, också passiv rökning, arbetsbmiljön för de anställda och också gästernas önskemål. Rökarna är i dag vana att ta hänsyn, men för den skull kan det inte hjälpas att man blir utsatt för tobaksrök vid olika tillfällen om man är ute och äter. En anledning är också lönsamheten; det har visat sig i Amerika efter en undersökning att det har inte gått ner någonstans utan gästerna har snarare ökat efter att förbudet har införts.

 

En intressant aspekt som jag kommer till lite senare när det gäller att förstärka förbudet att köpa cigarretter till att också gälla förbud att inneha tobaksprodukter under 18 år är sambandet mellan alkohol och tobak. Det har visat sig också att man kan bevisa i dag att man dricker mera alkohol om man röker – receptorerna ligger väldigt nära varandra.

 

En av de viktigaste poängerna här är att erfarenheten visar väldigt tydligt att lagstiftning tillsammans med propaganda är mycket effektivare för att minska rökningen än information och frivilliga åtgärder. Det här är alltså en av den väsentligaste poängen att man på det här sättet också kommer att få ner användningen av nikotin på Åland. Vi vet att nikotinet i tobaken är en av de mest beroendeframkallande ämnen man känner till, att beroendet är så starkt att människan inte kan sluta, vill eller inte tror sig kunna sluta. En rökare fortsätter att röka för att erhålla nikotinets positiva effekter men också för att undvika negativa effekter som uppstår när man provar sluta på grund av olika abstinensbesvär.

 

Tobaken har också effekt på i stort sett alla organsystem i människan. Sambandet mellan rökning och ohälsa har sedan början av sextiotalet dokumenterats i ett mycket stort antal vetenskapliga rapporter. Man räknar med att det finns ungefär 60.000 undersökningar som har publicerats om rökningens hälsorisker. Här kan man säga att vetenskapen står verkligen på en säker grund.

 

Världshälsoorganisationen (WHO) ser tobaksbruket som ett av världens största hälsoproblem som drar med sig mycket stora kostnader. Det torde bara vara alkoholanvändningen som kan ha större effekt på ekonomin. Man anser att den mest lönsamma insatsen inom hälso- och sjukvården är tobaksprevention. Det är välkänt att rökningen förorsakar olika cancerformer, men oroande just nu är att ökningen av lungcancer hos kvinnorna tilltar markant men går ner lite hos männen. Man räknar med att var fjärde vanerökare kommer att avlida till följd av rökningsrelaterade orsaker i medelåldern, dvs. 25-69 års ålder. Det motsvarar att tolv procent av alla dödsfall bland män och fyra procent av dödsfallen bland kvinnor är relaterade till rökning. Andelen kvinnor ökar fast det går ner bland män. Så kommer det också andra sjukdomar som rökningen drar med sig.

 

WHO:s ramkonvention som trädde i kraft den 27 februari har som målsättning att dra ner tobaksrökningen markant. Det råder delade meningar om man kan tolka den så att restaurangerna är med eller inte, men det är ingenting som vi behöver fundera på här för vi är ganska ense om att vilja ha den lagstiftningen på Åland.

 

Människorna skall alltså ha rätt till en tobaksfri miljö och rökförbudet i landskapet bör därför innefatta alla, även dem som jobbar på restaurangerna.

 

Ett område som man kan titta på är här i huset: har vi så pass mycket utrymme att vi kan avdela det utrymme som finns i dag till rökning eller skall man titta över andra lösningar där. Jag vet att frågan har ventilerats en del vid ÅHS och den känner jag inte till, men det kan vara intressant att ställa frågan till landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman: Får man röka i landskapets kläder när man är på jobb eller inte? Även om man inte kan förbjuda rökning under tjänstetid, så undrar jag om man får ha de kläderna på sig?  Det är en intressant fråga.

 

Med anledning av det jag har sagt föreslår vi att lagtinget hos landskapsregeringen hemställer om en ändring av tobakslagen så att rökförbud innefattar all näringsverksamhet med tillstånd för servering av mat eller dryck.

 

Det bör dock finnas möjlighet att inrätta rökrum. I den svenska lagstiftningen finns det väldigt detaljerade föreskrifter hur rökrummen skall se ut, de får inte vara i anslutning till övriga lokaler, ingen skall behöva passera genom dem, de får vara högst 25 procent av lokalens totala yta, men de skall för den skull ha ett visst utrymme osv. Det här betyder inte att restaurangerna totalförbjuds att inneha rökrum, men man kommer inte att ha någon som helst servering i Sverige i sådana här utrymmen och det är kanske någonting som man kan fundera på.

 

Herr talman!

Min nästa motion gäller ändring av lagstiftningen om tobaksprodukter. Tobakslagen för landskapet Åland förbjuder försäljning av tobaksprodukter till personer under 18 år och så långt är allt väl. Men som lagen är skriven i dag tolkas den att det gäller bara minutförsäljning över disk. Det här fungerar ganska bra så här långt. Flertalet affärer har tagit till sig det här och är ganska restriktiva vid försäljning, framför allt till yngre barn. I förlängningen har det inneburit att skolungdomar har sökt sig till andra vuxna för att få utköpt åt sig och också personer med missbrukarproblem. Det här har vi t.o.m fått dokumenterat, ärenden har gått till domstol. Vi har utrett ärenden som har lett till att missbrukarna har gått över från att köpa cigarretter till att köpa lugnande narkotiska preparat. Det har också varit så att sådana som har köpt cigarretter från vissa personer sedan har gjort inbrott för att sälja cigarretter till dessa personer för att därigenom få pengar; man har etablerat kontakter med hälare och kriminella. Kopplingen är alltså ett ganska stort problem. Ungdomarna tar inte detta på allvar i och med att man får inneha produkterna.

 

Med beaktande av den kunskap man har i dag om tobakens direkta skador och det uppenbara sambandet som finns mellan nikotinberoende och annat missbruk borde tobaken omfattas av samma typ av restriktioner som alkoholen. Enligt den lagen är all överlåtelse och allt innehav av produkter förbjudet.

 

Jag tänkte lite beröra varför det är så pass farligt med nikotin och ge lite argument varför man skall försöka påskynda lagstiftningen. Nikotinet verkar på belöningssystemet på hjärnan och vi har alla benägenheten att bli missbrukare; det är som vid diabetes eller högt blodtryck att det finns en viss liten svaghet i systemet som sedan kan påverkas av många olika faktorer, ärftligheten är i basen, men hormonerna kan ändras, åldern, miljörelaterade problem, livstidsproblem och det kan göra att man kan hamnar in i ett missbruk. Det är oftast ett livslångt sjukdomsrelaterat förlopp och det här är också någonting som man inte kan påverka själv. Det går inte att säga ryck upp dig till en beroende person, det är ungefär som att säga till en rullstolsbunden att stig upp, res dig! Sjukdomen lever sitt eget liv. Missbrukaren har inte något fungerande kontrollsystem när han en gång har blivit fast i det här. Det beror på att hjärnan är uppdelad i två helt skilda verksamhetsområden: cortex, tänkarmössan, där vi har vårt analyssystem och där vi har vårt normala medvetande som vi kan kontrollera relativt  bra; så har vi hjärnstammen, den s.k. reptilhjärnan. I hjärnstammen regleras hjärtat, bukspottskörteln, all typ av verksamhet som vi dagligen måste ha igång för att vi skall fungera och kunna leva. En stor del av de här processerna som sker i hjärnstammen har vi inte möjlighet att påverka. Initialt, när vi börjar använda en drog eller rusmedel, har vi kontroll på det, men efterhand som hjärnstammen tar till sig det här och anser att det är en del av det som krävs för att personen skall överleva för att livet skall kunna uppehållas, så tar den över och gör att viljestyrkan från andra delar av hjärnan inte kan påverka. Belöningssystemet är det centrala och finns som sagt i hjärnstammen. Det är viktigt, det är det som ser till att vi har hunger och törst, vi äter och dricker och också fortplantningssystemet finns där som är till för vår överlevnad. Nätverket koppling glädje-sorg aktiverar helt olika delar av vår hjärna och det är också väldigt viktigt för vår överlevnad. Gör vi bra saker och man ser framåt så ger det förväntan, har man gjort bra saker så är det lust och lycka; dåliga saker som vi har ställt till med ger ångest och ser man på framtiden ger det oro. Det här är någonting som har varit väldigt viktigt för mänsklighetens överlevnad och det är väldigt viktiga funktioner.

 

Använder man nikotin bygger det om hjärnstammens struktur efter en tid och de livsviktiga belöningssystemen ändras. Det nervsystem som förmedlar upplevelse av välbehag förändras också. För hjärnan är belöning alltid en belöning. Hjärnsystemet kan inte skilja mellan naturlig glädje eller drogpåverkan. Beteendet förändras, suget kommer och beroendet är ett faktum. Också vid långvarit beroende kan frontalloben, som har med hela personligheten att göra förändras.

 

Jag hade nöjet att höra ett långt anförande av professor Jörgen Engel förra veckan. Han är i nära samarbete med Arvid Carlsson, en av Nobelpristagarna i medicin för sin forskning om dopamin och serotonin. Deras resultat visar på att nikotin med sina neurokemiska effekter ger oss mer benägna att dricka alkohol. Kan vi minska nikontinnyttjandet, såväl rökning som snus, kommer antagligen många att räddas från alkoholism. Kända fenomen i dag är att alkoholisterna, ca 80 procent, också är storrökare. Alla beroendeframkallande medel har gemensamt att de ökar aktiviteten i ett visst nervsystem som innehåller signalsubstansen dopamin. Det gör också nikotinet.

 

Man gjorde experiment på råttor för att bevisa det här. Professor Engel hade en väldigt lång föreläsning och en redogörelse för hur dopaminet påverkar de kemiska analyserna. Han kunde faktiskt åskådliggöra det på ett tydligt sätt, men jag kan inte göra det. Råttförsöker var väldigt klart och tydligt; man hade en jättestor bur där man satte in två skålar, en med bara vatten och en som det fanns lite alkohol i och det visade sig att råttorna är lite som människorna att 10 procent drack bara vatten och ingenting annat, 10 procent drack bara alkoholblandningen medan de andra tog sig en fylla lite nu och då. Utav dessa 80 procent som var kvar plockade man ut och gav nikotin under en kort period. En tid senare fortsatte man experimentet och då visade det sig att den gruppen som man hade gett nikotin drack dubbelt mera alkohol än tidigare. Det här är ett av de mest tydliga försök som har gjorts som visar på detta och varje gång man genomförde försöket var det likadant.

 

Råttor och människor, har det visat sig, har i princip samma genussättning. Enligt vad professor Engel påstod är det mellan 95 och 96 procent exakt likadant. Varför det var en gaffel där vet vi inte, det är väl några här som är tydligen lite mera råttor än de andra eller hur man skall tolka den biten!

 

En fortsättning på experimentet gjordes i Danmark med gravida kvinnor och gravida råttor osv.; där visade sig samma sak, att röker man under graviditeten är det större risk att barnet får alkoholmissbruk senare i livet. Det här beror på att de receptorer som tobaken öppnar i belöningssystemet öppnar också för alkoholmissbruk längre fram i livet, det är väldigt nära kopplat.

 

Har man en gång fått ett missbruk har man alltså bestående förändringar i hjärnan och det finns två olika sidor av det: en sak som ger en högre tolerans, att det går åt olika håll och en annan som ger en högre sensitet, alltså känslighet och det här ganska nytt, man har inte varit på det klara med känsligheten förut utan man har bara trott att man får en högre tolerans, men det är precis tvärtemot. Inom vissa områden blir man bara känsligare. Skillnaden mellan dem är att toleransen går tillbaka väldigt snabbt; heroinanvändarnas tolerans kan på en vecka försvinna helt och hållet, vilket kan resultera i överdos.  Känsligheten kvarstår i princip livet ut och det är ett stort problem för dem som en gång har blivit missbrukare och gått tillräckligt långt i känslighetsdelen. Man gjorde försöket med råttor igen och konstaterade att i en viss form av runda burar börjar råttorna springa omkring mer och mer så länge de fick droger; oavsett om de fick samma mängd drog hela tiden så steg springandet runt omkring, så då hade man hittat på ett sätt som påvisade sensiteten. Där körde man också experiment på experiment och då visade det sig att även om man höll upp från att ge råttorna droger upp till nästan två års tid så fanns känsligheten kvar. Har man en gång fått känsligheten, sensitet, för en drog så finns den kvar livet ut och det är det som många missbrukare misstar sig med.

 

Man har också kommit fram till att ju tidigare man börjar med ett beroendeframkallande medel desto djupare sitter det kvar, så därför skall man uppskjuta debuten så sent som möjligt. Nu har vi en 18-års gräns, men det kan vara frågan om man t.o.m. skall höja den till en 20-års gräns. Jag är definitivt inte främmande för den biten heller. Just i den här åldern är det väldigt stor skillnad mellan hur man mognar, en sent utvecklad pojke, jämfört med en tidigt utvecklad flicka, kan det i den här biologiska åldern skilja nästan fyra år, har man konstaterat.

 

Situationsåterfallen har man också diskuterat med många. Är man fri från en drog är problemet att händer det samma saker som man har varit med om tidigare, en tillståndsbunden inlärning, så har man väldigt svårt att låta bli att falla tillbaka i drogmissbruk. En missbrukare som hör ljudet av is från ett grossglas kan känna ett väldigt stort sug efter drogen. Det har visat sig att ungdomar som är första gången ute och dansar, första gången de träffar flickor, första gången de gör olika grejer, om man har alkohol med i det sammanhanget, så har man det här med sig resten av livet och det gör att det är otroligt svårt att bryta missbruket eller bruket av droger längre fram på grund av att man har den tillståndsbundna inlärningen med.

 

Allt beroendemissbruk är ett kroniskt tillstånd med återkommande sjukdom varje gång bruket upprepas. Man har också konstaterat att för en alkoholmissbrukare kan det ta upp till tio års tid med ganska intensivt supande att bli beroende, medan bland ungdomar är det en regel nästan om man använder alkohol med samma intensitet att på ett par års tid kan man ha ett livslångt alkoholberoende på grund av det. Det torde också vara fallet med tobak.

 

Vi vet att de som börjar röka efter 18-års åldern får inte det här missbruket i samma omfattning som andra utan då är man oftast en feströkare och kan klara sig undan det.

 

Med anledning av detta föreslår jag att lagtinget hos landskapsregeringen hemställer om en ändring av lagstiftningen så att bruk och innehav av tobaksprodukter inte är tillåtet för personer under 18 år.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Herr talman!

Jag begärde replik framför allt  när det gällde frågan om anställda inom ÅHS fick röka i sina arbetskläder. Det finns ingenting som förbjuder det i dag att göra så, eftersom dagssituationen är att det är rökfritt inomhus. Det pågår just nu en process när det gäller att göra ÅHS till en rökfri miljö också när det gäller utemiljön så att man inte röker under arbetstid. Just nu är det en arbetsgrupp som håller på och ser över alla de remissvar som har kommit och skall försöka komma till ett slutligt beslut i frågan och i den utredningen och det beslut som kommer att fattas utgående från den kan just frågan om arbetskläder ingå. Allting tyder på att det kommer att strängeras inom ÅHS. När det gäller lagstiftningen för 18-åringar att inte få inneha tobaksprodukter säger jag ingenting om det, utan det enda jag tänkte på när jag läste det är möjligheten att övervaka allting. Vi vet i dag, som sagt, att alkohol redan är förbjudet att inneha, men vi vet hur situationen i praktiken är. Det är många som har s.a.s. fast man inte får. Det är inte heller bra att ha en lagstiftning som man från början är medveten om att man inte klarar av att övervaka. I grunden är jag helt överens, men jag tror att övervakningsbiten kan bli svår.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman!

När det gällde ÅHS kände jag till att det var en utredning på gång, men jag visste inte hur långt den har kommit riktigt. Det här kan då vara en  hjälp på vägen för kommer man inte fram någon annan väg, så kan man kräva att så länge man har tjänstekläder kan man kräva att man inte får komma in och lukta rök från dem. Vad gäller lagstiftningen känns det som ett väldigt dåligt argument att man inte klarar av att övervaka den utan det viktigaste är att man går ut och ger en väldigt tydlig signal om att tobaksrökning inte skall ske av personer under 18 år. Det är signalen som kan vara lika viktig som övervakningen därför att det kanske inte är så fruktansvärt viktigt att sätta dit och märka allihopa. I dagens läge är det så att föräldrar till unga personer kommer till polisstationen och lämnar över cigarrettlimpor. Det är också så att man kräver när någon sitter inburad att polisen skall hämta cigarretter åt dem osv. Det är i många fall som det kan vara väldigt bra att ha en tillämpning av lagen att man inte får inneha tobaksprodukter överhuvudtaget för att komma vidare.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Herr talman!

Som jag nämnde är detta en fråga som jag inte har fördjupat mig i ännu. När vi börjar med en revidering av tobakslagen kommer naturligtvis också  den här frågan att diskuteras, men jag ville ändå lyfta upp det här därför att jag tycker nog ändå att när man lagstiftar skall man på något sätt se en möjlighet till att man också kan leva efter den.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman!

Det kan jag hålla med om, men vi har också lagstiftning med bilbälten t.ex. som övervakas vid några enstaka tillfällen och jag tror att vi kan ta otaliga exempel på olika lagstiftningar som vi inte övervakar konstant men som ändå finns som en markering från myndigheternas sida och jag tror att det här skulle vara en sådan. Det kommer att vara väldigt många tillfällen där vi har möjlighet att ingripa, även om man inte kan stoppa alla.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.

 

 

Antecknas för kännedom att till lagtinget överlämnats

 

Ltl Mats Perämaas m.fl. lagmotion angående ändring av landskapslagen om fornminnen. (LM 8/2004-2005).

 

Ärendet upptas till behandling måndagen den 25.4.

 

Lagtingets nästa plenum är måndagen den 25 april kl. 13.00. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl.15.17).

 

 

 

Originalfil