Plenum den 20 april 2012 klockan 09.30

 Ålands lagting

PLENARPROTOKOLL

 

 

 

 

 

M W-A


Plenum den 20 april 2012 kl. 09.30

Plenum börjar 1

Enda behandling. 1

1    Landskapsregeringens arbete för att förhindra gränshinder

Landskapsregeringens meddelande (M 2/2011-2012)

Enda behandling. 46

2    Ålands delegations i Nordiska rådet berättelse för tiden 1.1. – 31.12.2011

Ålands delegation i Nordiska rådet berättelse (NRB 1/2011-2012)

Enda behandling. 46

3    Landskapsregeringen och Nordiska ministerrådet – verksamheten 2011 och prioriteringar 2012

Landskapsregeringens meddelande (M 3/2011-2012)

Plenum slutar 58

 

Plenum börjar

Närvaroregistrering. 26 ledamöter är närvarande.

Lagtingsledamöterna Tony Asumaa och Mats Perämaa anhåller om ledighet från dagens plenum på grund av privata angelägenheter. Lagtingsledamoten Christian Beijar på grund av möte i Finlands svenska folktings utskott.

Vice talman Roger Jansson anhåller om ledighet från plenum 23 april på grund av BSPC-möte i Berlin och. Beviljas.

Enda behandling

1        Landskapsregeringens arbete för att förhindra gränshinder

Landskapsregeringens meddelande (M 2/2011-2012)

Enligt 30 § i arbetsordningen kan lagtinget på förslag av talmannen remittera ett meddelande till ett utskott eller till självstyrelsepolitiska nämnden. Beslutar lagtinget att ett meddelande inte ska remitteras antecknas ärendet för kännedom.  

Talmannen föreslår att ärendet remitteras till självstyrelsepolitiska nämnden. Kan förslaget godkännas? Godkänt. Lagtinget kommer alltså att anteckna sig ärendet för kännedom.

Diskussion.

Minister Veronica Thörnroos

Fru talman! Bästa lagtingsledamöter och åhörare, jag har i egenskap av nordisk samarbetsminister fått förtroendet att presentera det av landskapsregeringen avgivna meddelande nummer 2, angående arbetet med att förhindra gränshinder.

Jag tycker att det är oerhört glädjande att de nordiska länderna och de självstyrande områdena tillsammans har satt gränshinder i fokus och tillsammans ordnar debatter i samtliga parlament, där både parlamentariker och regeringsmedlemmar ingår. Det är bra, det är så vi ska jobba, tillsammans blir vi starkare.

Vad är ett gränshinder? Jag tror att man får lika många svar som antalet personer man frågar. Alla har vi, eller någon i vår omedelbara närhet, fått problem när han eller hon förflyttar sig från ett land till ett annat. Men vi har också fått problem när vi kanske ska byta bostad, byta arbetsplats eller göra andra förändringar i livet som inte behöver betyda att vi byter land. Ordet ”gränser”, bästa ledamöter, ger oss olika associationer men har ändå innebörden av att det begränsar något, i det här fallet rörlighet i en allt mer globaliserad värld.

Debatten idag handlar i första hand om den typen av hinder vi råkar ut för när vi förflyttar oss själva eller varor mellan de nordiska länderna. Norden består av fem olika nationer och därtill tre självstyrande områden med delvis egna lagstiftningar. Sett ur ett historiskt perspektiv så kommer vi alla från olika politiska och administrativa traditioner som naturligtvis återspeglar sig i vår lagstiftning.

Sett ur ett EU-perspektiv så är tre länder och ett självstyrt område, Åland, medlemmar, medan två länder och två självstyrda områden står utanför. Genom åren har det även medvetet skapats en mängd lokala och regionala särlösningar som i praktiken bara flyttat gränshindren längre in i länderna när två gränskommuner vill underlätta umgänget mellan sig.

Som ni hör, bästa ledamöter, så är det inget enkelt arbete att lösa upp alla olikheter som idag finns i Norden. Arbetet har ändå tagit ett stort steg framåt. Det av statsministrarna tillsatta Gränshindersforum har av nordiska tjänstemän och politiker hyllats som det hittills bästa projektet för att lösa gränshinder. I arbetsgruppen ingår representanter från de fem nordiska länderna samt från Åland.

Ordförande, den tidigare ministern, ambassadören Ole Norrback, har påpekat att det aldrig tidigare har funnits ett så starkt politiskt intresse bland alla nordiska politiker runt problematiken. Han ställer oss också till svars ”gränshinder är genom lagstiftning skapade av politiker, det är också deras ansvar att lösa dem”. Under 2011 löstes 11 gränshinder, summan kan tyckas banal, men den största vinsten är att gränshindren nu är ett fokusområde i samtliga nordiska länder och självstyrande områden. Det är ju så, bästa ledamöter, före man kan åtgärda ett problem så måste man också inse att man har det.

Den pågående debatten om Norden som en förbundsstat och vilken ekonomisk kraft det skulle kunna finnas i en nordisk förbundsstat har påverkat intresset för gränshinderproblematiken på ett helt nytt sätt.

Landskapsregeringen deltar aktivt i det nordiska gränshinderarbetet och har ett särskilt stort och aktivt kontaktnät bilateralt med våra närmaste grannar Sverige och Finland. Bland de viktigaste områdena med exempelvis Sverige är att de åländska ungdomarna ska kunna studera där utan alltför stora problem. Sjöfartsanställda på svenskflaggade fartyg är en annan grupp som hamnar mellan regelverken.

De flesta gränshinder är gränshinder som rör skatter och socialförsäkring, områden där Åland saknar egen behörighet.

Jag kan ge ett konkret exempel, en liten historia om talmannen så tillåter. Jag träffade en bekant i förra veckan. Hon var lite bekymrad då hon samma dag, från en annan familjebekant, hade fått en förfrågan om när hon skulle skiljas. Eftersom hon inte kände till att de hade några problem i sitt äktenskap så ställde hon sig lite undrande inför frågeställningen. Det visade sig då att den kvinnan som hade frågat henne hade hört att hennes man skulle vara föräldraledig. Eftersom hon visste att kvinnan inte väntade barn så utgick hon ifrån att det var frågan om en skilsmässa och att mannen skulle flytta ihop med någon annan som var gravid. Men så var ju inte alls fallet.

I Sverige har man möjlighet att lyfta sina föräldradagar upp till att barnet är åtta år, 480 dagar. I Finland, det socialområdet som Åland tillhör, gäller dessa dagar upp till tre år.

Med detta försöker jag säga att information är någonting som är viktigt både i det privata livet men också från myndigheternas sida ut till våra enskilda medborgare.

Därmed kommer jag osökt in på information och hur vi hanterar den på Åland. Vi har idag ett stort antal ”informationskontor”. Vi har Ålandskontor i Stockholm och i Helsingfors. Vi har Hallå Norden som är ett tvåårigt försöksprojekt. Jag hoppas att vi ska kunna arbeta vidare i Nordiska ministerrådet och få pengar där till en fortsättning. Vi har Ålands näringsliv, Arbeta och Bo på Åland, Posten på Åland, FPA, skattebyrån, Tullen och listan kan göras lång. Ändå står flertalet av våra medborgare inför praktiska problem, gränshinder.

Om man tänker sig rent teoretiskt hur mycket tid och pengar man kunde spara för den enskilda, för företagen och för samhället i stort om vi fick till stånd ett ytterligare förbättrat informationsflöde. Där finns enorma vinster att göra, både vad gäller tid och pengar.

Minst lika viktigt är att vi inte skapar nya gränshinder i samma eller i högre takt än vi löser gamla. Vid stiftandet av lagar och implementeringen av EU-direktiv finns det en enighet mellan alla lagstiftande områden i Norden att arbetet måste förbättras, ett arbete som redan är igång.

Som grund för lagstiftningsarbetet kan man gå tillbaka till Helsingforsavtalet artikel 4: ”Det föredragande parterna skola fortsätta lagsamarbetet i syfte att uppnå största möjlig överensstämmelse på privaträttens område.” I artikel 6: ”De föredragsslutande parterna skola eftersträva inbördes samordning av annan lagstiftning än som sagts på sådana områden där detta ter sig ändamålsenligt”.

Vi har alltså en möjlighet att bli bättre. När vi här i Ålands lagting och Ålands landskapsregering lämnar fram lagframställningar har vi alltid en analys av det ekonomiska läget, jämställdheten och miljön. Men vi behöver förbättra oss vad gäller analysen hur vår lagstiftning påverkar de andra nordiska länderna, åtminstone de länder som ligger oss närmat i öst och väst.

Talman! I det meddelande som landskapsregeringen idag har överlämnat till lagtinget finns det redogjort vilka pågående arbeten som är igångsatta. Ett av de viktigare är den arbetsgrupp med experter som är tillsatt av de nordiska arbetsmarknadsministrarna. Den expertgruppen har fokuserat på frågor inom social- och arbetslivssektorerna, det är där som de flesta hinder finns. Deras rapport kommer att behandla fyrtiotalet olika hinder där man också har ambitionen att komma med konkreta lösningsförslag.

Bästa lagtingsledamöter! I den omställningsbudget som landskapsregeringen överlämnat till lagtinget den 4 april har vi satt målsättningen att om tio år ha ökat Ålands befolkning till 32 000 invånare och ökat antalet arbetsplatser med 2 000. För att uppnå dessa mål krävs att rörligheten mellan länderna och till Åland görs så smidig och enkel som möjligt. Genom att bidra till skapandet av lättillgänglig och korrekt information och att driva arbetet framåt med rivandet av gränshinder vill landskapsregeringen med hjälp av lagtinget säkerställa att vi når upp till de målen.

Genom att förbättra konsekvensbedömningen av nya lagar och implementeringen av EU-direktiv så ligger makten här i lagtinget över den del av lagstiftningen där Åland har behörigheten.

Jag hoppas att vi idag ska kunna ha en konstruktiv och saklig debatt nu när gränshinder för första gången är i fokus här i lagtinget. Vi strävar alla mot samma mål, vilket är att minska olägenheterna som gränshinder för med sig. Åland har en särskild situation med sin delade lagstiftningsbehörighet. Det är därför ännu viktigare att vi talar med en gemensam stämma, landskapsregering och lagtinget, vid våra möten med partikollegor, ministrar och regeringar i både öst och väst.

Talman! Jag avslutar översiktsdelen av landskapsregeringens meddelande och ber att få återkomma med senare inlägg angående detaljfrågor. Tack.

Ltl Danne Sundman, replik

Fru talman! Jag vill sätta en fjäder i samarbetsminister Thörnroos hatt för det här meddelandet och också i hela regeringens hatt. Det är ett bra dokument.

Det fokuserar mycket på de fysiska gränshindren, men det finns också en rad, och kommer hela tiden fler, virtuella gränshinder. När den här läsplattegenerationen växer upp så ökar detta varje dag. Den kulturella livsluften, som det öppna fönstret mot väster som Ålands hav utgör, Sverige, är väldigt viktig att värna i de här sammanhangen. Ålänningarna får mer och mer andningssvårigheter när man mer och mer umgås över och beställer sin underhållning och sitt kulturella material över internet. Detta nämns också i form av gränshinder i meddelandet på näst sista sidan; TV-kort och SVT PLAY. Men det finns också många andra kanaler. Snart börjar det bli problem när man ska köpa en bok och när man ska prenumerera på en tidning osv. Det här problemet bör man också sätta speciell fokus på.

Minister Veronica Thörnroos, replik

Tack, talman! Först vill jag tacka ltl Danne Sundman för fjädern. Det är inte så ofta man får en fjäder, tack för det.

När det gäller radio- och TV-frågor så är det av yttersta vikt att landskapsregeringen fortsätter det arbete som påbörjats redan på 1960-talet. Det som ltl Danne Sundman för fram är helt sant, det här är ett stort problem. Det kan bli ännu större om vi inte aktivt arbetar med det.

Jag vet att minister Johan Ehn gör så gott han kan i de här frågorna. Men det är allas vår skyldighet att se till att vi når en lösning. Ska vi ha ett kulturellt utbyte på svenska av nyheter och underhållningsprogram så måste vi alla inse att det är Sverige som är vår livlina där.

Ltl Danne Sundman, replik

Fru talman! Jag vet att regeringen har höga ambitioner. Kulturminister Ehns arbete nämndes. Jag önskar all lycka och framgång i det arbetet. Anton Kalmers kamp är synnerligen aktuell än idag. Idag finns det en stor folkrörelse på Åland, TV-piraterna, som på ett eller annat sätt ser på TV olagligt, med diverse hjälpmedel. Jag har själv uppmanat till civil olydnad men jag skulle gärna önska att man slapp göra det och att ålänningarna skulle få tillgång till allt kulturellt flöde, all livsluft som finns från Sverige, utan att behöva vara kriminella. Det här tar sin tid.

Tankarna kring nordisk förbundsstat tycker jag är något som vi ska driva starkt här på Åland. Det skulle vara ett alternativ när det här korthuset, Europeiska Unionen, eventuellt faller. Det skulle skapa en dynamisk men samtidigt en region som skulle vara en stark aktör, som ett alternativ om Europeiska Unionen förfaller.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Veronica Thörnroos, replik

Tack, fru talman! Jag delar helt och hållet ltl Danne Sundmans synpunkter, förutom att jag inte från talarstolen i Ålands lagting kan stå och uppmana till civil olydnad. Men för övrigt stöder jag resonemanget. Jag har också en stark tro att den nordiska förbundsstaten kommer att bli verklighet en dag. Jag tror inte att den är avhängigjord av EU:s fall eller icke. Jag tror att den ändå behövs för att kunna sätta Norden på kartan på ett helt annat vis än idag, när vi är så pass små som enskilda länder och självstyrande områden.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Torsten Sundblom, replik

Tack, fru talman! Med tanke på den handel som sker över gränsen hela tiden och de varor som kommer in till Åland så har man inte i det här meddelande nämnt ett gemensamt pantsystem. Jag saknar i uppräkningen att man t.ex. skulle få pant på svenska julmustflaskor och påskmustflaskor och allt möjligt.

Minister Veronica Thörnroos, replik

Tack talman! Den här listan som ligger som bilaga 1, med hinder att lösa tillsammans i Norden, är processad i Köpenhamn. De är framtagna som gemensamma dokument, delvis med inriktning mot de olika länderna och självstyrande områdena.

Vad gäller själva pantfrågan så är det en fråga som länge har varit på tapeten. Vi som sitter här vet att Nordiska rådet och Nordiska ministerrådet ännu inte fullt ut har en samsyn kring hur frågan ska hanteras. Jag vet också att minister Carina Aaltonen i sitt anförande kommer att beröra pantfrågan, så hon får besvara den frågan.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Torbjörn Eliasson, replik

Tack, fru talman! Tack minister Thörnroos och regeringen för ett fint meddelande och bra anförande.

I anförandet sade ministern att det finns lika många definitioner på gränshinder som det finns människor. Jag tycker att definitionen är väldigt enkel. Ett gränshinder är när det för en enskild människa eller för ett företag är svårare att agera över en gräns än om man befinner sig inom landet. Det blir extra svårt ju mindre landet eller orten är. Därför är det viktigt för oss ålänningar att verkligen driva på det här. Jag tror att Gränshindersforum har alla förutsättningar att lösa problemen efterhand. Jag förväntar mig mycket av det.

Minister Veronica Thörnroos, replik

Tack, talman! Det råder i princip en konsensus kring att Gränshindersforum, under ambassadör Ole Norrbacks ledning, faktiskt har visat rejäla krafttag framåt och inte bara är en papperstiger. Det finns verkligen konkreta lösningsförslag och man arbetar på ett helt annat sätt än vad man har gjort många gånger tidigare i Nordiska rådet sammanhang. Där är vi helt eniga.

Vad gäller definitionen av gränshinder så visst är det så som ltl Eliasson sade. Jag stöder det resonemanget. Samtidigt finns det hos våra invånare också en uppfattning angående de sociala förmånerna, om de förändras när man flyttar till ett annat land så uppfattar man det ofta som är gränshinder, vilket de sociala förmånerna de facto inte är. Vi kan inte påverka hur länderna sinsemellan väljer att lägga sina sociala förmåner.

Ltl Torbjörn Eliasson, replik

Tack, fru talman! Jag håller helt med. Jag tror att vi inte behöver lägga ner så mycket kraft på att definiera gränshinder, utan mera kraft på att lösa dem. Därför sade jag så här.

Minister Veronica Thörnroos, replik

Tack, talman! Som jag sade i mitt huvudanförande så valde jag också att ha en ganska överblickande syn på meddelandet och på gränshinderproblematiken. Vi kan sedan alla återkomma här i debatten och lyfta olika hinder och föra resonemang kring om vi har några konkreta lösningsförslag att ta fram. Vi ska också komma ihåg att vi inte får bli för negativa i vår debatt. Vi har det så fantastiskt bra här i Norden. Norden är tryggt, Norden är välfärd och jag bara manar till en liten försiktighet så att vi inte blir för negativa och lastar en massa gränshinder på varandra. Vi ska komma ihåg att vi har mycket som är bra också.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Harry Jansson

Fru talman! Jag tänkte börja med några allmänna reflektioner i och med att det är en ny delegation som har tagit sig an ansvaret för Ålands arbete på parlamentarisk nivå inom Nordiska rådet.

Här har vi under ledning av nye ordföranden Wille Valve fått en bra uppstart. Jag kan konstatera att ordförande Valve till alla delar har levt upp till våra förhoppningar om ett aktivt deltagande i allt av nordisk karaktär.

Tillåt mig att göra en personlig reflexion efter att en längre tid ha varit borta från den nordiska arenan rent konkret. Det som hänt sedan det glada 90-talet är en politisering av det nordiska samarbetet. Jag blev faktiskt förvånad över att vi har fått in politik i nordiskt samarbete. Det förvånar mig därför att Nordiska rådet trots allt inte har fullmakt att agera som en vanlig församling av politisk karaktär.

Det andra är den språkliga utvecklingen där man har noterat att trots att vi är ett samfund bestående av närsläktade nationer på många sätt, så märker jag att den språkliga klyftan har ökat i Norden. Det är naturligtvis att beklaga. Det är en svår utveckling att hindra att den fortsätter. Därför är det glädjande att den parallella debatten äger rum i de nordiska parlamenten och i de självstyrande områdena, så att man därmed får större fokus på nordiska frågorna och förhoppningsvis förståelse för behovet av en gemenskap även politiskt.

Nordiska samarbetet är för oss ålänningar en oerhört värdefull arena. Må vara att de nordiska parlamenten inte skickar sitt politiska A-lag till sessionerna eller utskottsmötena. Men för oss ålänningar är det en förträfflig miljö för politiska kontakter. Jag tror att många som har deltagit i det nordiska arbetet från åländsk sida kan konstatera att de här kontakterna har varit värdefulla förr eller senare i den gemensamma skötseln av åländska frågor.

Nordiska rådet är vår enda arena internationella arena i väntan på Ålands självklara plats i EU-parlamentet.

Tid är en konstant bristvara och särskilt för politiker som ska täcka in allt från lokalt till globalt så är Nordiska rådet för ålänningarna en fantastisk källa till direkt kontakt och framförallt skapande av personrelationer.

Förutom på den parlamentariska nivån så är det på regeringsnivå som våra ministrar ges en särskilt unik möjlighet att skapa kontakter. Jag hoppas att varje minister i dagens landskapsregering tar varje chans att delta i det nordiska samspelet och detta oavsett temperaturen i den politiska miljön här hemma.

Åland kommer dessutom inkommande sommar, som en del av det parlamentiska arbetet, att vara värd för två av de tre utskotten inom Nordiska rådet. Det ger oss igen en otroligt bra möjlighet att sprida information om vårt örike och skapa ännu bättre kontakter.

Därmed avslutade jag de inledande orden. Samtidigt som vi ska vara glada över att det nordiska samarbetet finns för Åland så är det bara att konstatera att det nordiska samarbetet mycket långt bara är på hälft. 1960-och 70-talens stora landvinningar framstår som direkt revolutionerande jämfört med dagens rätt långsamma och i vissa fall rent haltande samarbete. Med det senare menar jag att antalet gränshinder tenderar att öka snabbare än vad de nordiska staterna och självstyrande områdena gemensamt tillsammans hinner avskaffa. Någonstans i materialet står det att under fjolåret avskaffades 13 olika hinder. Det skulle vara intressant att veta hur stor nettotillkomsten av nya hinder var under samma period.

Den färska rapporten Gränshinder i Norden, som finns omnämnd i landskapsregeringens redogörelse, ger i alla fall en bild av hur EU kommit in och utgör ett betydande inslag i den nordiska listan över upplevda gränshinder.

Det finns en rapport som experterna från de fem länderna har producerat, man kan notera att ingen från de självstyrande områdena har deltagit i samarbetet. Jag vill ta tillfället i akt för dem som inte har haft möjlighet att ta del av rapporten att göra ett citat. ”Det har inte inom ramen för gruppens arbete gått att behandla eller överblicka samtliga konsekvenser som lösningsförslagen kan innebära i andra situationer. Vidare har det inte varit möjligt att analysera det administrativa eller ekonomiska kostnader eller EU-rättsliga konsekvenser som förslagen kan medföra. Expertgruppens lösningsförslag är således en genomgång av möjliga lösningsmodeller som helt eller delvis kan avhjälpa det konkreta gränshindret.” Det här om något visar att trots att det har varit en samlad expertis från ministerierna och departementen och uppbackning från Pohjola Norden och andra expertorgan så har man kommit fram till att det här är svårt att lösa.

Någonstans i rapporten står det också att även om man inser att problemen är stora så ingår det inte i det nordiska samarbetets karaktär att komma fram med förslag som skulle leda till en harmonisering av våra socialförsäkringssystem till exempel.

I landskapsregeringens meddelande finns det en lista över vilken stor divergens det finns i de frågor som idag upplevs som gränshinder bland nordiska medborgare och företag.

Vad gäller den imponerande rapporten på många sätt så är min konklusion att det är en gedigen produkt men vägen till avskaffade av gränshinder känns minst sagt mycket lång - i några fall direkt avlägsen. Det kommer att rinna mycket vatten under broarna innan de nationella parlamenten får konkreta förslag på sina bord, om de någonsin kommer så långt.

Landskapsregeringens meddelande är mycket tacknämligt på alla sätt och innehåller en intressant lista över existerande gränshinder.

Utöver detta har vi inom den nordiska familjen kunnat få ta del av några direkt hårresande berättelser om vad enskilda människor och även gifta par och sambor har fått uppleva under sin resa genom nordiska länderna.

Vad gäller socialförsäkringsområdet så är ju inte det nordiska samarbetet på något sätt beaktat i samband med uppgörande av de nationella systemen. Folk faller mellan stolarna och systemen hela tiden. Det är en kombination av att man saknar kunskap om vad det egna landets regler säger och framförallt saknar man kunskap om vad det nya bosättningslandets regler säger.

Att slå vakt om det egna ligger alltid i människans natur. Till vissa delar kan man förstå att det finns områden där det krävs strikta nationella regler. Alla har kunnat ta del av hur det finns samvetslösa individer i de nordiska länderna som försöker utnyttja de välfärdssystem som vi har, t.ex. handikappfrågorna i Sverige med lurendrejeri vad gäller ersättningar till både den egna personen och lyftande av assistentersättningar för en större familjekrets.

I ljuset av den typen av händelser, att sedan begära att ett annat nordiskt land automatiskt ska godkänna den typen av redan existerande beslut utan att själva ha en egen prövningsrätt, så förstår man att det leder till problem när det är dags för regeringarna att ta ställning till den typen av önskemål om lättnader i det nordiska samarbetet. Här kan man inte låta bli att nämna fusk med examina som också förekommer. Det betyder att det måste finnas ett regelverk för att det här ska fungera, men det drabbar stora som små genom att övervakningen leder till komplicerade regelverk.

Den Nordiska förbundsstaten har redan nämnts i de inledande replikskiftena. Det är ju en dröm. Frågan är om det är en dröm som vore bra för Åland eller är det något som skulle kunna leda till andra problem istället? Min förhoppning är att den Nordiska förbundsstaten ska bli verklighet i framtiden, men på en nivå där de självstyrande områdena har en mycket tydlig plats i gemenskapen. Den visionen får vi återkomma till i andra sammanhang.

När det gäller de konkreta målsättningarna att minska på antalet gränshinder i Norden så är det intressant att notera debatten i danska folketinget senaste vecka om hur danskarna avser i form av efterhandsgranskning försöka se till att bl a EU-maskineriet inte leder till negativa återverkningar i det nordiska samarbetet.  Det här är en förhoppning som är väl värd att respektera. Vi på Åland vet vad EU-arbete betyder. Det betyder att man måste in i ett mycket tidigt skede i processen för att kunna påverka. Särskilt inom ramen för EU-förordningarna som har direkt tillämplighet handlar det om att på ett mycket tidigt skede inom EU-processen även försöka beakta den nordiska samarbetsmodellen. Det här är en utmaning som heter duga för länderna och för Ålands del som medlem i unionen.

Jag är nästan road över att vi inom den nordiska familjen har en förkärlek för detta att om det finns ett problem eller ett område som behöver en särskild belysning då ska man inrätta en ny funktion som ombudsman. Mycket riktigt, för att lösa gränshinderfrågan förslås det nu från vissa politiska håll att det ska inrättas en sådan funktion. Säkert kan det vara ett instrument. Det må vara oss här på Åland fjärran att avfärda det med tanke på vad vår ringa andel indirekt skulle vara vid en sådan funktion vad gäller kostnadssidan. Risken är stor att vi får en ny tandlös funktion som saknar eget mandat konkret annat än att upplysa på ett mycket allmänt plan om hur gränshinder påverkar nordiska medborgare och företag.

Avslutningsvis, fru talman, några ord om Åland specifikt. Jag tänker inte gå in på landskapsregeringens uppräkning av de gränshinder som man upplever för Ålands del. Det finns även ålänningar som har fallit mellan systemen bl a vad gäller den svenska Försäkringskassan. Man har jobbat en väsentlig del av sitt arbetsliv på den svenska sidan, flyttar hem till Åland och pga enskilda problem, ofta sjukdom, och när det är dags att få ersättning från Försäkringskassan så är det tummen ner. Jag har själv försökt hjälpa en ålänning med en sådan fråga där ärendet fördes juridiskt till rättslig prövning. Att tävla med Försäkringskassans resurser när det gäller juristuppbackning gör nog att den vanliga människan måste dra sig tillbaka. Man kan ju alltid filosofera om det är möjligt att trots att man har gjort huvuddelen av sin arbetsinsats i Sverige så ska man sedan vara definitivt utestängd från ersättningar trots att överenskommelserna i grund och botten säger att det borde gå att få ersättning när den individuella situationen har förändrats i sjukdomsriktning.

När det gäller Åland och gränshinder framöver så vill jag på centergruppens vägnar säga att skapande av en Ålandshavskommission bör bli en viktig instans när det gäller att för Ålands del få upp gränshinderfrågorna både i Stockholm och i Helsingfors på rätt nivå. Jag är övertygad om att en Ålandshavskommission som har en bra sammansättning, personer med rätt bakgrund och rätt position i dagens samhälle i öst och väst inklusive här på Åland, kan bli en institution med tyngd och därmed bra för ålänningarna.

När man tittar på den danska debatten i folketinget så var det just Öresundskommittén som låg i förgrunden för den danska debatten. Där såg man mycket tydligt att från dansk sida är det inte några tveksamheter om att det är just gränsproblematiken som man vill jobba aktivt med. Vad är då mera naturligt för oss här på Åland än att försöka bilägga de negativa effekterna av gränsen i Ålands hav så långt det går.

De frågor som kommer att krävas särskild åländsk uppmärksamhet framöver kommer fortsättningsvis att vara TV-frågan som ltl Sundman berörde. Det är ofrånkomligt att tillgång till svensk TV på olika sätt är en oerhörd central fråga även framöver.

Det nordiska samarbetet i all ära. Vi ålänningar får aldrig glömma att när det gäller specifikt Sverige och de frågeställningar som dyker upp på den axeln så är det, och ska vara, Ålandsöverenskommelsen som är grunden för vårt agerande. Det nordiska i all ära, men det är viktigt att vi hela tiden inför regeringen Rosenbad i Stockholm betonar den särställning som Åland har tack vare Ålandsöverenskommelsen från 1921. Den grunden får vi aldrig lämna bort trots att vi på alla sätt försöker medverka till en bättre nordisk miljö. Tack, fru talman.

Wille Valve, replik

Jag delar stora delar av ltl Janssons analys, dock inte till den delen det handlade om socialförsäkringssamarbetet. Här har jag en något mera optimistisk syn. För jag ser att det pågår ett stort ambitiöst harmoniseringsarbete inom Norden. Det finns en beställning från statsministrarna, men till viss del handlar det förstås om man ser att glaset är halvfullt eller halvtomt.

Vad gäller ombudsmannen så delar jag Janssons uppfattning om att de strukturer det nordiska samarbetet har idag inte tillåter ombudsmannen att få det mandat som ombudsmannen skulle behöva för att kunna lösa gränshinder. Det finns en risk för att socialdemokraternas initiativ blir tandlöst på denna punkt.

Avslutningsvis vill jag tacka för fjädern. Jag kan konstatera att jag har tur med delegationen. Vi har ett gott samarbete över oppositions- och regeringsgränserna, likaså mellan lagting och regering.

Ltl Harry Jansson, replik

Tack, fru talman! Vad gäller samarbetet i delegationen så är det synnerligen gott. En personlig reflektion; det är ju synd med tanke på Ålands ambitioner och Ålands önskan att ha breda politiska kontakter att det nu råkar sig att tre av oss i delegationen, ltl Katrin Sjögren, ltl Anders Eriksson och jag själv, ingår i mittengruppen medan delegationens ordförande Valve är ensam i den konservativa gruppen och vi saknar helt och hållet representation i den socialdemokratiska gruppen. Det här är en brist i vårt upplägg. Om jag får skoja lite så kanske socialdemokraterna här på hemmaplan hade lite för bråttom att sätta sig in i andra poster istället för att bevaka den här frågan.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Vtm Viveka Eriksson, replik

Talman! Vi kommer ju förstås att vara väldigt eniga här idag. Alla ser den här gränsproblematiken.

Jag noterade att ltl Harry Jansson pratade om förbundsstaten som en dröm. Visst har vi alla en dröm att vi ska få ett bättre och starkare samarbete mellan de nordiska länderna och de självstyrande områdena så att vi skulle bli starkare tillsammans ur en utrikespolitisk och näringspolitisk synpunkt. Jag tycker nog samtidigt att det är väldigt mycket en dröm. Diskussion att också gå vidare och göra en förbundsstat är kanske också mycket en akademisk fråga. Jag tror att det finns väldigt många andra vägar att komma vidare på när det gäller ett starkare samarbete. Med en ny förbundsstat kan det också dyka upp väldigt många nya problem, särskilt sett ur ett självstyrt område.

Ltl Harry Jansson, replik

Tack, fru talman! Jag delar helt vtm Erikssons analys om att det i mångt och mycket kommer att vara en dröm. För Åland skulle det ha sina klara fördelar, inte minst språkligt. Jag kan personligen säga, efter att ha upplevt Nordiska rådets session i Reykjavik, att efter de dagarna är jag nog mer pessimistiskt lagd inför möjligheterna att bilda en nordisk förbundsstat i framtiden än vad jag var före. Det beror mycket på den språkliga utvecklingen. Jag hade nog faktiskt trott att vi i den nordiska familjen skulle kunna ha skandinaviskan som ett samarbetsspråk. Men nog är ju utvecklingen på väg mot en situation där engelskan kommer att bli allt mer framträdande.

Vtm Viveka Eriksson, replik

Talman! I inledningen till den här boken konstaterade de fem statsministrarna tillsammans att det här var en intressant fråga, men att det knappast kommer att bli någonting med en förbundsstat. Jag tror faktiskt att man i ländernas regeringar ser att man har så väldigt olika riktningar så att det är ganska svårt att få ihop det.

Sett ur ett åländskt perspektiv och ur ett självstyrelseperspektiv så noterade jag att de självstyrda områdena inte nämns, vad jag har kunnat se, i de här skrifterna som finns till grund för det här. Var hamnar då de självstyrda områdena i en förbundsstat? På vilket sätt stärker vi vår position? Kommer vi till en stark position då kommer jag att vara med att jobba för det. Men först ska jag se att det målet finns.

Ltl Harry Jansson, replik

Vice talman har helt rätt. Att få utrymme för de självstyrda områdena inom ramen för en förbundsstat kommer i sig att bli en stor utmaning. Frågan är på vilken nivå en nordisk förbundsstat samverkar? Man kan välja en modell av samarbete där man på vissa områden har ett fördjupat samarbete, medan man på ett generellt plan fortsätter i princip som idag. Svårigheterna för de nordiska självstyrda örikena att komma framåt i processen tycker jag att vi kan analysera i ljuset av svårigheten nu att få en bättre synlighet i dagens nordiska samarbete, inte minst vad gäller representation i ämbetsmannakommittéerna och ordförandeskapet.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Vtm Roger Jansson, replik

Tack, fru talman! Visioner är särskilt viktiga i politiken. Visionerna om Förbundsstaten Norden ska vi behandla på eftermiddagen. Nu ska vi diskutera gränshindersproblemen.

Min vision, kanske allas, är att gränsproblemen mellan Sverige och Åland inte skulle vara större utan kanske, med tanke på omständigheterna, mindre än vad de är mellan Jomala och Mariehamn.

Jag vill ännu ta upp frågan om Ålandshavskommissionen. Jag ser att den saknas här i meddelandet, vilket kanske är ett förbiseende från landskapsregeringens sida. Ålandshavskommissionen kommer att bli ett ytterst viktigt organ i samband med gränshindersproblematiken. Man får inte heller ha en övertro på kommissionen. Diplomatiskt är Stockholm-Helsingforsintressena ständig överflyglande Stockholm-Mariehamn.

Talmannen

Tiden är ute!  

 Ltl Harry Jansson, replik

Vtm Jansson har naturligtvis rätt. För Åland att komma fram i regeringskorridorerna i Stockholm och Helsingfors, med specifika Ålandsfrågor inom ramen för även en Ålandshavskommission, kommer att bli enormt svårt. Om vi lyckas etablera en kommission med rätt representation, inte minst med Sveriges generalkonsul, så får man en politisk legitimitet som jag tror att leder till bättre förutsättningar idag att nå fram med de mycket specifika myndighetsärendena. Jag vill betona att det är där som vi kan komma framåt. Med vad gäller TV-frågan och de studerandens möjligheter att delta i svenska högskolans verksamhet de sakerna bör skötas via Ålandsöverenskommelsen.

 Vtm Roger Jansson, replik

Fru talman! Jag är av samma uppfattning att kommande Ålandshavskommission huvudsakligen skulle hantera frågor på ämbetsmannanivå. Särskilt inom två områden, det finns säkert många andra områden också, men det som inte behandlas så mycket i landskapsregeringens meddelande är handelsproblemen mellan Åland och Sverige. Det området är väldigt brett och åtgärderna borde vara många för att underlätta den biten. Där skulle rimligen en Ålandshavskommission kunna ha en stor betydelse. Ett annat område är säkert miljöfrågorna när det gäller Östersjön och även de frågorna som ltl Jansson nämnde. Låt oss tillsammans försöka åstadkomma det här så fort som möjligt.

Ltl Harry Jansson, replik

Tack, fru talman! Jag tror att vi har en stor samsyn som vtm Eriksson nämnde. Det är väl det som är vår styrka, vi har stor samsyn när det gäller de nordiska frågorna.

I den lista över hinder med särskilt intresse för Åland, som landskapsregeringen räknar upp i bilagan till meddelandet, så nämns momsåterbäring vid kontantköp i Sverige dvs. att det är svårare för åländska företag att få ut momsen retroaktivt. Med tanke på att jag själv är verksam i turistbranschen så kan jag konstatera att det här påstående inte stämmer. Det går faktiskt att med god redovisning erhålla återbetalning a retroaktivt.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Katrin Sjögren

Talman! Är ett Norden utan gränshinder en utopi eller en realistisk utopi på samma vis som förbundsstaten Norden betraktas? Ett positivt steg på vägen är definitivt den här samnordiska debatten.

Uppmaningen från Gränshindersforum med Ole Norrback i spetsen är klok, nämligen att lägga stor vikt på att jobba preventivt, att inte skapa nya gränshinder när ny lagstiftning genomförs eller EU-direktiv implementeras. Inför 2011 beslöts att gränshinder ska finnas med som en dagordningspunkt vid varje ministerrådsmöte.

Vi börjar komma en bit på väg med att dokumentera och ringa in problemen som ibland blir helt absurda. Nu återstår att fokuserat lösa de gränshinder som finns men också att utarbeta rutiner för att förhindra att nya hinder uppkommer.

Vi är alla medvetna om att gränshinder kostar pengar, förhindrar flexibilitet och minskar tillväxten i Norden och den inre nordiska marknaden. Statistiken talar sitt tydliga språk, att de nordiska grannarna gärna handlar med och av varandra så som det har varit i hundratals år, ja tusentals år.

En viktig aspekt är också att de nordiska gränshindren förhindrar en mera hållbar tillväxt där ekonomi och miljö är starkt sammanbundna, en tillväxt som gynnar både ekonomi och miljö. Här är pantsystemet för aluminiumburkar ett mycket tydligt, och faktiskt lite pinsamt exempel. Ett system som innehåller en eftertraktad, icke förnyelsebar råvara, aluminium, och där det skulle vara relativt lätt och helt logiskt att ha ett system som skulle fungera i Norden och runt hela Östersjön, men det verkar vara mycket svårt att få till stånd.

På grund av gränshindren utnyttjar vi inte heller humankapitalet på bästa sätt. Norden har ett starkt humankapital. Arbetskraften blir mindre mobil och vi tar inte tillvara yrkesutbildade genom att vi har olika krav på baskunskap trots att vi inte har stora skillnader hur vi hanterar byggnationer, vatten och avlopp och elektricitet. Gemensamma byggnormer skulle vara ett fantastiskt framsteg.

I ett hållbart Norden ingår ekonomi och miljö men även det sociala. I de exempel som dokumenterats av Nordiska rådet och Gränshindersforum finns otaliga exempel på människor som kommer i kläm, som slåss mot ett trögt system med liten förståelse för individen. Inte sällan är också dessa människor äldre, det handlar om pensioner, funktionshindrade, det handlar om personlig assistent och färdtjänst eller sjuka och det handlar om rehabilitering eller förtidspensionering. Det är inte värdigt vårt nordiska välfärdssamhälle. Också där hoppas vi på harmonisering och snabba resultat.

Det som saknas för att ta steg närmare en nordisk förbundsstat är samma sak som saknas för att nå resultat i gränshindersproblematiken, nämligen handlingskraftig politik över gränserna. Där sätter vi i ännu en högre växel. Jag hoppas att vi når resultat under året när det gäller de 36 konkreta mobilitetshinder som finns listade inom det sociala området och inom arbetsmarknaden.

Jag hoppas också att de nordiska parlamentens unika gemensamma vårdebatt om gränshinder, som ska dokumenteras, ger förslag och konkretiseringar på hur vi ska gå vidare för ett mera hållbart Norden, socialt, ekonomiskt och ekologiskt. Tack.

Ltl Barbro Sundback

Tack, fru talman! Ja, det nordiska samarbetet tycker vi alla om, vi vill att det ska fungera men det engagerar inte särskilt mycket. Det blir lite som vtm Viveka Eriksson sade i en replik, att vi kommer alla att vara väldigt eniga här, innan hon ens hade hört alla gruppanföranden. Utgångspunkten är att vi är eniga, vi kommer att vara eniga och sedan händer det knappast så hemskt mycket. Den grundläggande frågan är varför det inte händer så mycket på ett område där vi vet att medborgarna är missnöjda eftersom de rör sig över gränserna i sitt vardagsliv. De jobbar på ett ställe, de bor på ett annat ställe och de studerar på ett tredje ställe. Det är många, och det blir fler och fler, som rör sig ganska så fritt över gränserna i Norden. Men ändå har vi gränshinder.

 Jag tycker att ordet gränshinder är lite lustigt på något sätt. Det är som en tautologi. En gräns i sig utgör ofta ett hinder, sedan har vi ordet hinder, det kan vara fysiskt, mentalt, juridiskt eller känslomässigt. Det finns hinder på alla samhälleliga nivåer och det finns också på individnivå. Gränshinder antyder att vi på något vis har dubbla hinder i Norden trots att hela syftet ursprungligen var att vi skulle ha öppna gränser, vilket var ett uttryck som man ofta använde tidigare. Nu pratar man om gränshinder. Istället för att skapa en struktur där gränserna är öppna så ska vi försöka ta bort hinder som finns vid gränserna. Det är ofta mycket byråkratiska diskussioner. Själva tanken på att göra Norden mera integrerad är nästan borta. Vad beror det på? Ja, jag ska komma dit.

Först ska jag ta upp att det har framställts här som att arbetet med att ta bort gränshindren är framgångsrikt. Men så sent som idag kunde man läsa i tidningen: ”Läget idag är att när man med hårt arbete fått bort gamla hinder kommer det hela tiden nya i deras ställe. Största delen av hindren i gäller olika sociala förmåner och hur arbetsmarknaden fungerar”. Enligt de här uppgifterna har det inte gjorts några större framgångar. Summan av de här problemen är ganska konstant. I samma mån som man lyckas ta bort några hinder så kommer det nya hinder. Det är väl det som är källan till hela den här problematiken, men det diskutera man inte. Varför gör man inte det? Ja, jag tror att man igen, som för det mesta, ser till strukturerna. Arbetet med gränshinder kom i gång redan 2002. Jag har en rapport här med ytterligare samlingar av dokument. Det här är inte någon ny diskussion, den har hållit på i tio år. Man har egentligen inte gjort några större framsteg. Man kan summera det som så att om vi inte hade haft det här arbetet och ambassadör Norrback inte hade varit engagerad så hade det sett ännu värre ut idag. I grunden är medborgarna missnöjda med de gränshinder som man framförallt kan knyta till arbetslivet, arbetsmarknaden och socialförsäkringen.

Den här problematiken grundar sig på att Norden är ett så mycket mera splittrat område 2012 än vad det var 1952 när samarbetet startades. Då hade vi kalla kriget, Norden var lite isolerad och kunde lite hålla på med olika saker och världen var inte som den är idag. Världen var på något vis mycket mera statiskt. Då fanns det en chans för Norden att utveckla det här samarbetet med gemensam passfrihet och en öppen arbetsmarknad. Sedan har inte de strukturella förändringarna fortsatt. Det beror ju på att splittringen har förstärkts. Tidigare var största splittringen den säkerhets- och utrikespolitiska splittringen. Danmark och Norge hörde till Nato, Sverige var neutralt och Finland levde i en sorts säkerhetspolitisk skugga gentemot Sovjetunionen. Det påverkade lite gränserna för hur långt samarbetet kunde gå. Det tog jättelänge innan man egentligen fick börja diskutera säkerhetspolitik i nordiska sammanhang och då var det redan ganska ointressant.

Sedan kom EU-inträdet för Sverige och Finland 1994-1995. Då blev bilden ännu mera splittrad. Idag är det väl ingen som riktigt tror på diskussionen att vi skulle kunna öppna gränserna bara i Norden, utan allt är underordnat den strukturen EU och sedan kommer frågan om globaliseringen.

EU-samarbetet bygger ju på regeringssamarbete och på nationsgränser. Det är inte så svårt för oss ålänningar att förstå problemen med att öka samarbetet och förändra strukturer. Det är bara för oss att titta på vår kommunstruktur. Det är ju nästan omöjligt att ifrågasätta den.

På något vis har politiken blivit mer och mer visionslös. Det handlar mest bara om hur vi ska fördela pengar och få in pengar. Diskussionen om att skapa ett samhälle som är bättre för människorna och som gör dem mera fria och jämlika är ganska långt borta idag. Trots att medborgarna vill ha öppna gränser så förmår vi inte att göra någonting egentligen i grunden. Det här innebär, tyvärr fru talman, att det inte kommer att ske några större förändringar, trots alla dessa fantastiskt välvilliga och eniga ambitioner om att vi ska få bort gränshindren. Nationernas statliga institutioner bevakar avundsjukt sina rättigheter och skyldigheter.

Samtidigt som de här strukturerna är väldigt stela och mer och mer cementerade så poppar det upp nya strukturer och det är de regionala samarbetskommittéerna. Om Åland vill lösa några av de problem som vi tycker att ålänningarna lider av på grund av gränser så är det ju relation till den lagstiftning man har Sverige och Finland, speciellt inom arbetsmarknad, socialförsäkring och pensioner osv. Den åländska samhällsutvecklingen de senaste tio åren har inneburit en kraftig svängning nästan helt västerut. Unga ålänningar studerar i mycket hög grad i Sverige. Det är säkert frågan om ett par tusen som pendlar i sitt arbete till Sverige. Mediautvecklingen gör att ålänningarna mer och mer är integrerade i Sverige. Det finns ett otal vardagshändelser som berör ålänningarna och som kan problematiserats för att de är helt inriktade på Sverige.

Om att man från åländsk sida vill försöka påverka och riva hinder så är det nog de hinder som vi har gentemot Sverige. Då är nog den här Ålandshavskommittén ett viktigt organ, för då kan man driva specifikt åländska frågor.

Inom ramen för det nordiska arbetet är det för det första ganska svårt att ta upp en specifik åländsk fråga, ännu svårare är det säkert att driva den och göra den till en prioriterad fråga bland många andra. Men det oaktat så är det klart att man ska försöka på alla fronter. Men vi vill man nå resultat som specifikt gynnar ålänningarna så skulle nog en Ålandshavskommitté kunna vara ett sätt att gå vidare på.

Fru talman! Om Norden ska vara de öppna gränsernas region så är väl nog tanken på förbundsstat den riktning som man måste gå i framtiden. Det handlar om att strukturellt anpassa våra områden till en större global utveckling och en EU-integration. Om vi skulle ha så där många lager där vi försöker förändra strukturen bara lite genom att riva något gränshinder, det visar sig att det inte lyckas. Det är som att få bort de värsta men sedan kommer det nya hinder.

Den strukturella förändringen som kan motverka det här är någon form av förbundsstat. Sedan kan man naturligtvis säga att det är omöjligt. Det tror jag säkert om man tittar på den åländska kommunala indelningen så kan man också säga, som många, att det är omöjligt och man vill inte. Så har det blivit, man vill inte. Alla bara vill om man själv kan räkna ut att det kortsiktigt gynnar en.

Jag tycker att man ska vara öppen för tanken på förbundsstat, åtminstone mentalt. Det skulle innebära att Norden blev ett ekonomiskt starkt område och en stark region. Det kanske skulle vara den viktigaste moroten för att ändra den nuvarande statsindelningen. Det är klart att det är ett hisnande projekt.

Jag tror att den politiker som inte har visioner och som inte vill tala om en bättre tid och en bättre värld, den politikern ska jobba med något annat, kanske bli en byråkrat och försöka riva gränshinder. Tack, fru talman.

Ltl Torbjörn Eliasson, replik

Tack, fru talman! Jag håller med om det sista.

När det gäller ordet gränshinder så sade ltl Sundback att det kanske var en tautologi, någon form av upprepning, men det är det ju inte. Gränserna är de geografiska gränserna mellan länderna. Det värsta alternativet har vi i Nord- och Sydkorea där gränshindren är verkligt stora. I jämförelse med dem så är våra hinder små. Vi får inte vara uppgivna och föra in i negativism här. Att man nu diskuterar sådana här frågor samtidigt i alla parlament i Norden visar väl att vi verkligen fokuserar och går framåt. Det måste vi gå vidare på.

Ltl Barbro Sundback, replik

Fru talman! Jag vill inte vara elak men nog tycker jag att det är lite magstarkt att säga att vi inte får föra in negativism. Det är kanske det som är det största problemet med det nordiska samarbetet, att vi måste vara eniga. Nog kan vi vara eniga i alla parlament att gränshindren ska rivas. Men utvecklingen visar ju att om man får bort tio hinder så kommer det tio nya. Därför är gränserna det centrala. En gräns är ett hinder, det ska väl vi kunna erkänna om någon. Vi lever ju praktiskt taget på gränser. Hela vår ekonomi baseras på det. Det finns gränshinder eller gränser som är bra och dåliga. Men hela tanken med det nordiska samarbetet var att vi skulle ha öppna gränser.

Ltl Torbjörn Eliasson, replik

Tack, fru talman! Att förändra gränserna är väldigt långsiktigt. Att arbeta med gränshindren är någonting som vi kan göra och där ska vi inte vara uppgivna. Att man definierar alla olika typer av gränshinder, listar dem och gemensamt för upp dem på den här nivån gör att vi har möjlighet att undan för undan beta av dem. Sedan bör vi naturligtvis se till att det inte uppstår nya samtidigt, vilket verkligen är bekymmersamt. Men det uppstår nya hinder och det kanske har med EU att göra, med implementering av direktiv osv. Vi får inte vara uppgivna. Vi måste arbeta även på de små och stora gränshindren.

Ltl Barbro Sundback, replik

Fru talman! Jag irriterar mig på den här på uppfostrande stilen, vad vi får och vad vi inte får. Jag tycker att jag har fört ett intellektuellt resonemang om skillnaden mellan gräns och gränshinder. Gränser skapar en massa problem som det nordiska samarbetet utgick ifrån att man skulle riva.

Ett långsiktigt mål är just förbundsstaten. Den bygger ju på att man tar bort gränserna om inte ltl Eliasson har uppfattat det. Det är faktiskt detta som är tanken. Sedan kommer det inte att lösa några grundläggande problem genom att några byråkrater lyckas få bort några gränshinder, utan det kommer nya. Ålänningarna och nordborna tycker att det är dåligt att de inte kan jobba på ett ställe och få pension, skatter och sjukförsäkringar garanterade och det beror på gränserna.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Wille Valve

Fru talman! Grattis i efterskott på födelsedagen! Ärade samarbetsministrar och ärade åhörare, jag var på gränshindersforum i Stockholm där jag fick höra om ett mycket egendomligt gränshinder mellan Sverige och Norge. När tåget på Narviksbanan kommer över gränsen till Norge så finns det en regel som säger att man måste byta lokförare under den sista kilometern från gränsen till Tromsö.

På plats hade vi den norska samarbetsministern vid podiet och vi hade den svenska samarbetsministern vid podiet. Problemet blev presenterat. Den svenska samarbetsministern nickade engagerat och menade att naturligtvis måste vi komma fram till en rimlig lösning på det här. Sedan när det var den norska samarbetsministerns tur så sade han; det norska signalsystemet är lite olikt”. Det är här, mina vänner, som vi har gränshinder.

Ett annat mera konkret exempel är när vi i delegationen tog den här pamfletten till Åland så visade det sig att vi måste tulla in den för 17,50.

Ett tredje exempel, en medborgare tog kontakt med mig i förrgår och berättar att de ålänningar som köper en begagnad bil i Finland åker på en straffskatt på 1 procent på grund av att de bor på Åland. Problemets rot är ungefär här, köper man en bil som har registrerats år 2007 med 22 procents moms så hamnar man att betala mellanskillnaden, för idag är momsen 23 procent. Det betyder att som ålänning måste man betala en procent i straffmoms, som man inte behöver betala om skulle ha bott Iniö eller Korpo. Gränshinder känns av på Åland.

Mot bakgrund av det är jag väldigt glad att landskapsregeringen har tagit en aktiv roll i rivandet av gränshinder. Åland är idag det enda självstyrande området som har en representant i Gränshindersforum och som arbetar och tar initiativ.

Idag fick jag höra att på åländskt initiativ kommer frågan om ömsesidigt erkännande av ID-handlingar i Norden att komma upp. Det här är en lång fråga, den har debatterats hur länge som helst. Ursprungligen handlade det om erkännande av personsignum. Det har visat sig vara omöjligt att få till stånd ett nordiskt personsignum. Nu försöker man få ett ömsesidigt erkännande av ID-handlingar. So far so good. Rikssvenska Rikspolisstyrelsen har varit mycket positivt inställd till förslaget och de kommer att ta nästan initiativ.

Detta med skattegränsen, som ltl Sundback också tog upp, för oss till en bredare, principiell diskussion: Ålands hembygdsrätt, näringsrätten, Ålands utanförskap utanför EU:s skatteområde, det är ju gränshinder! Ska vi ta bort dem? Nej, anser moderaterna. Det är inte lokala särdrag vi vill åt, det är medborgarnas och företagens fria rörlighet vi vill främja. Gränserna bör vara så smidiga som möjligt i Norden. Vi i Norden har alla möjligheter att tävla med EU om vem som har den bäst fungerande inre marknaden. Eller annorlunda uttryckt: I en tid där den Europeiska integrationen har uppnått ett stadium av stagnation, främst pga kontinuerligt upptagande av nya medlemmar, har Norden nu en möjlighet att visa sig på styva linan. Att sätta sig på världskartan som det område med minst gränshinder.

Det går också hand i hand med en annan trend. EU 27 är något mycket annorlunda än EU 15. I EU 27 ser vi en mycket högre grad av regionalt samarbete och Norden har en helt naturlig plattform för detta.

EU och Norden står inte i något motsatsförhållande. EU medger att medlemsländerna kan integreras snabbare än vad EU-rätten föreskriver. Många EU-direktiv ger ett brett handlingsutrymme för tillämpning. Om Norden skulle tillämpa EU-direktiven på samma sätt kan vi undanröja gränshinder. Om hela Norden talar med en stämma gentemot kommissionen blir vi plötsligt rätt så tunga i EU-sammanhang.

Fru talman! Det finns de som menar att rivandet av gränshinder är som Hydran i grekisk mytologi. Hugg av ett huvud så kommer det fyra nya. Detta är en grov förenkling.

Gränshindren ser mycket olika ut och löses med olika redskap.  En del löses bäst genom tjänstemannakommittéer, samma praxis vid tillämpning av EU-direktiv. Andra problem som dubbelbeskattning kanske löses bättre med ett Hallå Norden-kontor och det finns också kategorier som målmedvetet måste lyftas upp till den politiska nivån.

Varför riva gränshinder? Vi moderater anser att Norden inte har råd med gränshinder. Det ska vara enkelt och smidigt att bosätta sig i ett annat nordiskt land. Man ska kunna bo, jobba och handla över gränsen. Företagen ska kunna konkurrera och fungera effektivt över gränserna. Rivandet av gränshinder handlar också om hur vi ger våra medborgare mest nordisk nytta för sina skattepengar. Gränshindren kostar nämligen ofantligt i förlorad ekonomisk tillväxt.

Det finns en studie från Copenhagen Economics som slår fast att det borde vara mer än 30 procent fler pendlare till Oslo än till Göteborg från Strömstad. Om alla dessa pendlare skulle komma ifrån arbetslöshet skulle man spara 4, 2 miljarder danska kronor eller 5,64 miljarder euro.

En färskare studie handlar om Öresundsområdet, där man konstaterar att Sverige och Danmark förlorar 1 miljard danska kronor eller 134 miljoner euro på grund av tre specifika och definierade gränshinder. Bland annat går länderna miste om stora summor, eftersom icke EU-medborgare bosatta i Sverige inte får jobba i Danmark. Men stora penningbelopp går även förlorade av den anledningen att ett flertal utbildningar på den danska sidan, exempelvis elektriker, ger behörighet i Danmark men inte i Sverige. Det finns saker att jobba på.

Hur kan då vi i lagtinget förebygga gränshinder? En enkel sak, som samarbetsministern nämnde, är att i varje utskottsbehandling ställa frågan; skapar detta några nya gränshinder?

Fru talman! Det finns åtminstone två områden där jag ser att Åland kunde vara ännu mer aktivt; gemensamma byggnormer och ett gemensamt pantsystem.

Byggnormer: I landskapsregeringens gränshindersmeddelande nämns en gemensam byggmaterialstandard med motiveringen: ”De nordiska ländernas byggmaterial skiljer sig åt, vilket försvårar handel över gränser och byggföretags verksamhet i flera nordiska länder”. Vi har idag en splittrad nordisk byggmarknad med olika bestämmelser som gäller. Bl.a. är sättet att utfärda energicertifikat olika i Finland och Sverige, trots att det är EU-rätten som finns i bakgrunden dvs. EU:s direktiv om byggnaders energiprestanda. Kanske alla Nordiska länder borde skapa en gemensam byggmyndighet, med bygglagstiftning och anvisningar som gäller i alla nordiska länder? Om detta är en utopi så kunde vi genom att samordna reglerna inom Norden skapa bättre förutsättningar för att gemensamt bearbeta hela Europa. ”Större marknader ger även möjlighet till större volymer för hustillverkare, som därmed kan rationalisera sin process”, slår konsultbolaget Nordic Innovation fast i en rapport från 2008.

En färsk rapport från Nordic Innovation slår fast att Sverige förlorar 40-60 miljoner euro per år på grund av skillnader i byggregler mellan de nordiska länderna. Vi har allt att vinna på en samordning av reglerna och just nu pågår en samordning av nordiska byggregler på tjänstemannanivå.

Fru talman! Detta är en positiv process som Åland har all anledning att stöda i Nordiska rådet och Nordiska ministerrådet.  

Det andra området är ett gemensamt nordiskt pantsystem: Öl- och läskburkar går idag inte att panta om man råkar ta med dem över en landsgräns och tax-free-burkarna ger ingen pant alls. Bästa landskapsregering, detta är ett politiskt högintressant område där det bubblar. Tanken om ett gemensamt nordiskt pantsystem är högst levande i Sveriges delegation i Nordiska rådet, det är levande hos Sveriges handelsminister Ewa Björling och frågan diskuteras idag i flera utskott, både formellt och informellt.

Vi ska också minnas att det finns också en aktiv motkraft i form av branschorganisationerna som tjänar mycket bra på dagens upplägg. Det finns all anledning att se över spelreglerna. De nya spelreglerna kan med fördel uppgöras av en neutral instans på nordisk nivå. Mitt budskap till landskapsregeringen är att vi nödvändigtvis inte behöver låsa fast oss vid idén om ett pilotprojekt på Åland – men vi har anledning att vara aktiva i den här frågan, för här händer det saker, både för och emot.

Miljön vinner på en ökad återanvändningsgrad, medborgarnas ekonomi vinner på det och det sunda förnuftet skulle vinna på ett gemensamt nordiskt pantsystem.

Jag betraktar detta som en i grunden god tanke och min fromma förhoppning är att vi ålänningar kan sträcka ut en nordisk hand för att bidra till ett gemensamt nordiskt pantsystem.

Avslutningsvis, fru talman, gränshindersforum löste under förra året 13 gränshinder. Detta är 13 steg i rätt riktning. Jag vill påstå att rivandet av gränshinder är en viktig del av hela det nordiska samarbetets legitimitet, till och med Raison d’être. Färre gränshinder visar att det nordiska samarbetet ger konkreta resultat – och det, mina vänner, det stärker den nordiska tanken. Tack.

Minister Veronica Thörnroos, replik

Tack, talman! Jag vill börja med att tacka för ett synnerligen välformulerat, klart och strukturerat anförande. Jag vill ge en eloge åt Ålands delegationens ordförande i Nordiska rådet.

Jag vill komplettera att när det gäller byggmarknaden så är den i dagsläget ytterst otillfredsställande för oss som bor i landet Åland, mittemellan. Vi bör nog alla, var och en från den position vi befinner oss i, göra vad vi kan för att underlätta så att byggnadsmaterial och byggnormer är tillgängliga i Norden på ett sätt som är försvarbart, samhällsekonomiskt och även ur den enskildes perspektiv.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Carina Aaltonen, replik

Tack, fru talman! Jag tycker också att det var ett mycket intressant anförande som ltl Valve höll. När han säger att det inte går att panta flaskor som man har köpt i ett annat land, så stämmer det att man inte får pengar för flaskorna. Men det går mycket väl att lämna in både burkar och flaskor i det retursystem som finns idag och som är mycket väl utvecklat både i våra grannländer och mycket bra också på Åland. Detta med att miljön skulle vinna på ett nordiskt pantsystem håller jag inte riktigt med om. Där har man gjort en enorm utveckling idag.

Wille Valve, replik

Det stämmer att det förvisso går att lämna in burkarna trots att man inte får något för dem. Men jag anser att vi har anledning att se över de nordiska spelreglerna, gärna av en neutral instans på nordisk nivå.  

Minister Carina Aaltonen, replik

Ja, den här frågan har varit uppe många gånger i Nordisk rådssammanhang. Nordiska ministerrådet fick nu i november i uppdrag att fortsätta att ta fram en cost benefit analys på vad det här kan innebära. Den rapporten ska lämnas till nästa session som Nordiska rådet har i november. Arbetet är på gång.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Tack, fru talman! Ordförande Wille Valves engagemang går inte att ta miste på. Jag gratulerar också till ett inspirerat anförande.

Det som inte riktigt framkom, och som jag nu dristar mig lite provokativt att påstå för förhoppningsvis en reaktion, är att av gammalt så har det som vi idag kallar handelshinder varit medel för att skydda sin egen hemmamarknad. Jag tycker att vi alltför lite har ägnat den aspekten uppmärksamhet så här långt i debatten. Så här har jag upplevt mina nordiska engagemang och den insyn som jag har fått i internationell handel, inte minst generalagentursförfarande etc. där vi vid gränsen har varit mycket lidande.   

Wille Valve, replik

Ja, tack för en intressant replik. Jag vet uppriktigt inte vad jag ska svara på det. Det stämmer att det finns protektionistiska drag i det nationella tänkandet. Samtidigt kan jag inte undgå att notera att i Wetterbergs bok om en nordisk förbundsstat så talar han om att världen går miste om en stark förespråkare för fri handel i och med att Norden inte sitter i G20, vilket vi skulle göra om vi alla satt i samma båt.

Jag ska fundera på detta och återkomma i annat sammanhang till den här repliken.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Mika Nordberg

Fru talman! När man läste det här meddelandet så kunde man hastigt bläddra vidare till sidan 9, bilagan med alla de uppräknade gränshinder. Efter att ha gått igenom dem så kan man säga att det finns väldigt mycket som man skulle kunna gräva ner sig och fastna i.

Vi från obunden samling tror att problem är till för att övervinnas. Viktigt i det här arbetet när det gäller olika gränshinder är att man har en positiv attityd. Jag tror att det är mycket lättare att närma sig ett problem om man har en positiv inställning att försöka nå en lösning.

Tittar vi på vilken möjlighet Åland har att delta i Nordiska rådet så är det en väldigt viktig arena, vilket har framkommit tidigare här idag. Man har en möjligt att mötas som parlamentariker ifrån ett lagstiftande parlament på en mera jämställd nivå jämfört med om vi ifrån Åland åker till Helsingfors lite med mössan i handen och löser de gränshinderproblem som vi har.

När det gäller gränshinder så finns även skattegränsen som är väldigt aktuell här för oss på Åland. Den gränsproblematiken är inte bara negativ för Åland. Vi har t.ex. Posten på Åland som har gjort något väldigt positivt med skattegränshindret. Tittar vi på sjöfarten så är den idag en orsak till varför Posten har de momsgränser som vi har.

Den begränsning som Åland som ö har av havet som omger Åland så har sjöfarten istället omvandlat gränserna till något positivt och använt dem till att öka intäkter till Åland. Vi har även företag som idag har en viss negativ påverkan när det gäller skattegränsförfarandet. Men vi har sjöfarten som är en positiv helhetsbild för Åland när det gäller arbetsplatser och när det gäller pengainflödet till Åland.

Fru talman! Gränshindren som här är uppradade kan även sporra oss att hitta nya innovativa lösningar inom många olika områden. Vi från obunden samling tycker därför att det är viktigt att vi lyfter blicken och har ett positivt förhållningssätt i framtiden när vi fortsätter att jobba för att lösa de hinder som finns. Tack.

Ltl Barbro Sundback, replik

Jag tycker att det var ett bra inlägg. Det var en liten fortsättning på en tidigare diskussion. I vissa fall vill vi ha gränshinder, det gynnar oss. Men kanske när andras gränshinder missgynnar oss så då vill vi gärna att de tar bort de hindren. Man kanske borde fundera mera på vilka gränshinder som ska prioriteras utgående från vårt arbete? Jag undrar om ltl Mika Nordberg har några tankar?

Ltl Mika Nordberg, replik

Talman! Vi har ju tidigare idag nämnt olika hinder. Ett av de stora hinder är de hinder som rör upphovsmannarätten på mediasidan. Där har vi på Åland ett väldigt stort behov att kunna tillgodogöra oss information om media på svenska. Om man t.ex. vill följa med sportsändningar så man många gånger hänvisad till finskspråkiga referat. Det är ett av de exemplen som jag kan nämna.  

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Anders Eriksson

Fru talman! Jag tycker att det är en konstig rubrik: Landskapsregeringens arbete för att förhindra gränshinder. Bakgrunden är ju att de nordiska statsministrarna tillsatte Gränshindersforum, som har initierat den här gemensamma debatten i de nordiska länderna. Den debatten ska sedan sammanställas till rapport. Jag har tagit del av den debatt som har varit ute i Norden och jag har också tagit del av en del av det underlag som finns. Jag kan konstatera att de nordiska länderna verkligen tar den här diskussionen på allvar.

De flesta av oss som har jobbat med politik länge har hört ordet rapport många gånger. Man undrar om det här blir en hyllvärmare till eller något annat?

Personligen har jag stor tilltro till ambassadör Ole Norrback. Jag kallade honom lite vanvördigt på vår presskonferens för ”duracellkanin”, som jag menade i positiv bemärkelse. Jag var imponerad av det engagemang och glöd som han hade för den här frågan. Han har gott sällskap av andra nordiska ”gamla rävar”, om uttrycket tillåts, som Ole Stavad och Bjarne Mörk Eidem. Åland som enda självstyrda område har Gunnar Westerholm som representant. Mot den bakgrunden och det engagemanget som finns på den nivån så tror jag att det inte blir en hyllvärmare. Jag har noterat att man på samtliga Ministerrådsmöten kommer att se till att rivande av gränshinder finns på dagordningen, så frågan kommer hela tiden att hållas levande. Jag är positivt inställd till det här så här långt. Vi ska hoppas att det blir bra. Jag ska återkomma till det ltl Sundbacks synpunkter.

Igår var det en föreläsning om nordisk förbundsstat. Jag hade inte möjlighet att närvara. Men jag har sagt det tidigare och jag sade det också på presskonferensen, att det är rätt förvånande att alla partiledare uttryckte sig positivt om en nordisk förbundsstat, då när vi hade en debatt om detta för ett år sedan. Jag noterade att talmannen sade att det här är jättespännande. Idag på eftermiddagen kommer också alla vice talmän att diskutera Ålands roll i eventuell framtida nordisk förbundsstat. Jag tycker att det här är positivt. Ålands Framtid var det enda partiet i senaste valrörelse som också hade en nordisk förbundsstat med som ett av fem olika framtidsscenarier som vi skissade på. Samtidigt är det faktiskt mera revolutionerande om vi skulle skapa en nordisk förbundsstat än om Åland skulle bli självständigt. Det här totala engagemanget har förvånat mig, men på ett positivt sätt.

Skulle vi ha en stat så skulle det inte finna några gränshinder alls. Det är ju det ultimata, åtminstone när det gäller gränshinder, men eftermiddagen får vis om det finns några andra nackdelar.

Tillsvidare tycker jag också, som ltl Wille Valve nämnde, att vi absolut ska hålla våra särrättigheter. Utöver de grundläggande särrättigheter vi har enligt självstyrelselagen så kan man också kalla skattegränsen för en särrättighet. De flesta vet att vi är medlemmar i tullunionen men inte i skatteunionen. Jag vill ändå nämna det med tanke på att våra anföranden kommer att gå ut i Norden. Det är klart att skattegränsen skapar gränshinder, men fördelarna, att vi har en fungerande kommunikation till och från Åland, överväger stort. Gränshindren är ju inte bara svarta eller vita.

Det handlar också om stora summor, det visar olika utredningar som Nordiska rådet har tagit fram. Utredningar visar också att för de nordiska länderna så det de andra nordiska länderna som är de i särklass viktigaste handelspartnerna. Det är också ganska självklart när man tänker efter. Att riva gränshindren är trots allt avgörande för tillväxten i de nordiska länderna. Det är en speciellt viktig fråga för Åland. Vi är kanske det område som berörs mest av alla områden.  Men vi har en starkt kringskuren behörighet att göra något åt det. Socialförsäkrings- och skattefrågor, som kanske är de viktigaste områdena där man bör riva gränshinder på, hör till riksbehörigheten. Våra nordiska autonomikolleger Färöarna och Grönland har en helt annan sits, också här föga förvånande.  Exempelvis i den nordiska dubbelbeskattningskommittén har Färöarna en helt egen representation och utgör en helt egen part, medan Åland inte ens får vara med i farstun. Självstyrelselagen ger faktiskt möjligheter för oss att vara med. Men tjänstemän på det finska finansministeriet tycker inte så. I och med att frågan inte har drivits speciellt kraftfullt från Ålands sida så står vi fortfarande inte ens och stampar i farstun.

Tittar vi specifikt på gränshinder så förhindrar det flexibilitet på arbetsmarknaden. Vi lade från Ålands Framtid ganska nyligen en motion om att man skulle jobba för att få bort källskattesystemet, dvs. jobbar man under 6 månader i Finland så får man betala 35 procent i källskatt.  Med övriga tillägg får man faktiskt betala 42 procent. Det blir svårt för sommarjobbare från något annat land än Finland att komma hit och jobba om nästan halva lönen går till skatt.

Även specialarbetskraft blir mycket dyrare att föra över landsgränserna. Det fördyrar varor om det är gränshantering. Angående momsåterbäring vid företagsinköp i Sverige så ger jag ltl Harry Jansson rätt på den punkten. Det går att få momsen tillbaka men det är synnerligen komplicerat för en som inte jobbar med detta dagligen och det leder till merkostnader.

Ltl Valve nämnde ett bilexempel. Jag kan nämna ett annat exempel. Om man t.ex. vill ha en arbetsbil från Sverige, en pick-up med dubbelhytt som inte finns i Finland, och beskattningen är således helt annorlunda i Sverige, så bilen är mer förmånlig att köpa i Sverige men för att få tulla in den till Åland så måste man kapa flaket med 3 cm på en ny bil. Det är fullständigt vansinnigt egentligen. Sådana här exempel kan man rada upp hur många som helst.

Fru talman! Det är inte bara näringslivets främjande som det handlar om. Det handlar om hälso- och sjukvård, socialvård, rehabiliteringsbehov vid arbete i flera länder och det handlar om socialförsäkringsskyddet.  Jag håller inte med ltl Harry Jansson som sade att det inte händer något. Jag uppfattar det som om man faktiskt tar ett krafttag när det gäller de här frågorna. Vi fick information om det här på Gränshindersforum den 30 november i Sveriges riksdag. Jag tror att det kan bli någonting riktigt bra. Jag ska återkomma med ett par kommentarer om det.

På grund av de utflaggningar som vi har haft av åländska fartyg så är det här igen någonting som kanske bör Åland mest av alla områden i Norden.

 Det mänskliga välbefinnandet är också viktigt när man diskuterar gränshinder. Det är många som har en åldrande mor i ett annat land. Det blir ofta bekymmer med oklarheter runt betalning och ansvar, vilket det i och för sig kan bli inom länderna också. Vi har fått den här utmärkta skriften om Jyrki och Johanna, där Jyrki är från Finland från Finland och Johanna är från Island. Det här är kanske ett värsta scenario, det är inte ett verkligt fall. Men det finns mycket verklighet i det fallet.

På Gränshindersforum fick vi information av en arbetstagare. Det var intressant och jag tyckte att det var ett bra grepp att ta med folk som personligen berörs så ser man hur galet det kan bli. Personen i fråga bodde i södra Sverige, väldigt långt i från Köpenhamn, men han jobbade i Danmark och råkade ut för en allvarlig fallolycka. Rehabiliteringen måste han få i Danmark, enligt det regelverk som gällde. En person som knappast kunde sitta var tvungen att ta tåget till Danmark i Köpenhamn för att få rehabilitering. Jag noterade att det exemplet finns här, så det finns en verklighet bakom.

Vi har många gånger i andra sammanhang pratat om TV-kort, vi har pratat om SVT Play och vi har varit oroliga för om man överhuvudtaget kommer att kunna se OS med svensk kommentator i sommar? Min värderade kollega Axel Jonsson kommer att gå in på det här området så ska jag inte säga desto mera om det. Men det här är också gränshinderfrågor.

Gränshinder försvårar utbildningen, flera har varit inne på att det krävs svensk personsignum. Däremot kanske man inte har varit så mycket inne på en annan problematik; examensbehörigheten, att få till stånd en nordisk heltäckande examensbehörighet. Det gäller alltifrån jurister till kranförare. Vi kommer säkert ihåg den berömda kranföraren från Föglö. Problematiken är fortfarande inte löst, tyvärr.

Det som är unikt för Ålands vidkommande är att vi också har gränshinder inom landet de facto. Vi har språkgränshinder för varor, tjänster, förpackningar, bruksanvisningar och instruktionsböcker, de är i många fall helt omöjliga att få på svenska. Då är det naturligt att man istället söker sig den servicen i från Sverige. Jag har ett personligt exempel när jag köpte en traktor. Traktorerna har blivit ganska komplicerade i dagens läge och man behöver nog gå igenom instruktionsboken innan man drar i väg. Men det tog fyra månader för mig att få en svenskspråkig instruktionsbok från Sverige.

Vi har vidareutbildning, inom många olika sektorer, som man kanske kunde få i Sverige. Vi har service från organisationer, vi ha sjukvård och vi har EU-handlingar, listan kan göras hur lång som helst. Här har vi ett speciellt språkgränshinder som jag är helt säker på att man inte har på andra ställen inom Norden, åtminstone inte inom samma land.

Ltl Sundblom nämnde att han saknade ett gemensamt pantsystem i redogörelsen. Jag håller med om det. Jag saknar också det. Inte bara för att vi råkar ha ett företag som jobbar med de här frågorna här på Åland, utan Åland kan också ha en roll utöver detta, som ltl Valve sade, i och med att vi är ett litet transparent samhälle. Jag tror att det skulle vara mycket bra att man började bygga upp ett nordiskt heltäckande pantsystem här på Åland.

Jag vet att företaget i fråga har träffat många svenska och finska politiker. Vi från delegationen har också träffat företaget i fråga. Jag hoppas också att Ålands regering tar sig tid och går igenom det här noggrant med företaget i fråga.

Visst, minister Aaltonen, går det att lämna in utan burkar och flaskor utan pant. Men det leder i så fall till att åländska företag så småningom får väldigt stora merkostnader i och med att de inte får ut någonting av det. Jag tror att man borde sträva till ett system som man har Tyskland. Första gången jag handlade i en tysk butik, för kanske fem år sedan, noterade jag till min stora förvåning att panten var mycket mera värd än vad innehållet var i det som jag köpte. Det tror jag också leder till ett helt annat engagemang, att se till att varje burk verkligen återvinns.

Fru talman! Jag vill avrunda med ett par kommentarer om det som har sagts. Jag tyckte att det var en märklig kommentar från centerns sida när ltl Harry Jansson sade att han blev förvånad när han noterade att man har fått in politik i Nordiska rådet. Det blev inte klart för mig vad han förväntade sig. Det är ju trots allt en politisk organisation bestående av politiker, så det är ganska självklart att man diskuterar politik där.

Jag håller heller inte riktigt med om det som sades att man inte skickar sitt politiska A-lag till Nordiska rådet. I och med att jag är en av två från Åland så kanske jag inte ska kommentera det desto mera. Men jag har konstaterat att man har fått möjligheter att diskutera med de absoluta topp politikerna i Norden, både på minister- och på parlamentarikernivå så jag håller inte med om det. Jag håller heller inte med om att det inte händer något med socialförsäkringssystemet.

Däremot, ltl Jansson, håller jag med om att den språkliga klyftan har ökat. Jag har själv erfarenheter från 1991-1999. Det har förvånat mig storligen hur pass vanligt det har blivit med simultantolkning till finska på samtliga möten. Märkväl, inte tolkning till grönländska, färöiska eller till isländska men till finska. Det här tycker jag är lite tråkigt, för de finska värderade delegaterna riskerar att bli väldigt isolerade. Jag har noterat de tekniska problemen, alla hinner inte få på sig lurarna och få in rätt kanal innan stora delar av anförandet har framförts. Jag håller med om att den språkliga klyftan har ökat och det är ju ett bekymmer som vi kanske med gemensamma krafter får försöka göra något åt. Då menar jag inte bara vi från Åland utan med gemensamma nordiska krafter.

När vi fick det norska ordförandeprogrammet presenterat för oss så noterade jag att man hade detta med som ett speciellt tyngdpunktsområde, vilket jag tycker är bra.

När det gäller det liberala anförandet så har jag ingenting att invända. Jag tyckte att det var ett bra anförande som jag till alla delar kan omfatta.

Det ligger mycket i det som ltl Sundback sade på socialdemokraternas vägnar att alla är eniga men sedan händer det inget. Jag tyckte hon förde ett intressant resonemang, istället för att ändra strukturerna så försöker man slopa gränshinder. Att slopa gränshinder är ju lite mera plåster på huvudproblemen än att ändra strukturerna.

Ltl Sundback nämnde också att om man tar bort hinder så kommer det nya med en gång, men det diskuterar man inte. Det håller jag däremot inte med om, det är ju precis just det som man diskuterar. Men det ligger ändå mycket i det som ltl Barbro Sundback sade. Jag blev att fundera varför det är så? Lyckas man få bort ett gränshinder så uppstår det omedelbart nya.

Min tro, och jag ska fundera mer på det här och det är intressant att höra vad debatten ger i övrigt, är att det inte riktigt finns någon helhetssyn på det här. Detta med socialförsäkringsvillkor där jag upplever ett starkt engagemang för att man verkligen vill göra någonting åt det, men det är specialister enbart på det området som jobbar med de frågorna. Vilka konsekvenserna blir, t.ex. för näringslivet eller andra sektorer, tror jag inte att det finns någon helhetssyn på. Därför kan en förklaring vara att om man lyckas få bort något gränshinder så har man jobbat så pass isolerat så att man inte har sett vilka eventuella nya gränshinder som uppstår i andra sammanhang.

Jag är den första att understryka att ltl Valve höll ett mycket bra anförande och han har ett starkt engagemang. Han nämnde att det skulle vara viktigt att hela Norden talar med en stämma i EU-sammanhang. Det håller jag också med om, det skulle vara väldigt viktigt och det skulle ge en helt annan styrka. Men det förutsätter att man har en gemensam politik. När Finland blev medlem i EU, där jag var med på ett hörn, så vet jag hur gärna man ifrån finsk sida ville ha en helt gemensam strategi när det gällde jordbrukspolitiken. För det fanns mycket pengar att plocka ut ifrån EU med tanke på det som minister Karlström brukar säga, att man i från svensk sida tydligen säger att det är en dödssynd att inte ta emot EU-pengar. Då var det de facto så att från svensk sida hade man inte något större engagemang överhuvudtaget. Man brydde sig inte heller desto mera om vilka EU-pengar man kunde få.

Att hela Norden talar med en stämma är väldigt bra, men det kräver förstås också att man har en gemensam syn på politikområdena.

Det som ltl Valve också nämnde om den gemensamma implementeringen av EU-direktiv så där tror att vi kunde ha mycket nytta av det även ifrån åländsk sida.

Till sist, jag håller med ltl Mika Nordberg från obundna när han sade att Nordiska rådet är en viktig arena för Åland. Där kan vi medverka på ett mera jämställd sätt än när vi står med mössan i handen, som han uttryckte sig. Det ligger också mycket i det. Tack, fru talman.

Minister Veronica Thörnroos, replik

Tack, talman! Jag imponeras av hur mycket ltl Anders Eriksson hinner föra fram i sitt resonemang under den rekommenderade taltiden på tio minuter, som vi andra försöker respektera i alla fall. 

Tidigare ordförande i Nordiska rådet, Raija-Liisa Eklöw, gjorde ett gediget fotarbete kring pantfrågorna. Därmed inte sagt att frågorna har nått sin lösning. Det finns ju alltid olika intressegrupper och intressenter som vill påverka processen.

Jag håller inte alls med om att arbetet med gränshinder är att lägga på någon sorts plåster och att man istället borde sätta allt krut på en förbundsstat. Jag tror att det ena arbetet inte utesluter det andra.

Ltl Anders Eriksson, replik

Nej, det menar inte jag heller. Jag nämnde specifikt till ltl Sundback att om man ändrar strukturerna så är det klart att man kommer bort ifrån gränshindren på ett helt annat sätt än om man specifikt börjar jaga olika gränshinder. Jag menade inte något nedvärderande att det skulle vara som plåster. Men om man jämför de båda frågorna så är som plåster.

Sedan håller jag med om att ltl Raija-Liisa Eklöw hade ett starkt engagemang i Nordiska rådet för returpacksproblematiken. Men jag var intresserad av vad den åländska regeringen gör just nu när det gäller den frågan. Det känner jag inte till.

Minister Veronica Thörnroos, replik

Tack, talman! Jag är glad för det förtydligande som ltl Anders Eriksson nu kom med. Även fast alla parlamentariker och regeringsmedlemmar i Norden skulle bestämma sig i morgon att nu vill vi alla ha en nordisk förbundsstat, vi vill arbeta konstruktivt och snabbt för det, så är det ändå årtionden innan vi når dit. Därför är det så viktigt att arbetet under tiden fortsätter med att förhindra, identifiera och åtgärda gränshinder. Jag tackar för det förtydligandet.

Ltl Anders Eriksson, replik

Jag frågade specifikt vad den här regeringen gör. Vilket engagemang har den här regeringen när det gäller pantsystemet? Istället får jag lite allmänna svepande ordalag om gränshinder. Men det kanske kommer svar i ett senare anförande.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Tack, fru talman! Ltl Anders Eriksson behandlade på ett förtjänstfullt sätt olika språk som handelshinder i det nordiska samarbetet. Frågan ligger delvis utanför det som är föremål för debatt nu, men omnämns förvisso i de övriga dokument som vi har framför oss. Där framgår det även att i det nordiska samarbetet, som numera ganska mycket involverar de baltiska länderna, går man mera och mera över till engelska och därmed ger man uppenbarligen upp de skandinaviska språken. Det tycker jag är en bekymmersam utveckling. Hur ser kollegan Anders Eriksson på detta?

Ltl Anders Eriksson, replik

Av egna relativt korta erfarenheter har jag inte upplevt den frågan som någon större problematik. Vi har enbart haft en specifik arktisk temasession i Reykjavik. Det är mycket möjligt att det kan vara som ltl Gunnar Jansson sade, men jag har inte sett det som något problem. Däremot har jag blivit väldigt förvånade över hur minsta lilla möte simultantolkas, med de stora kostnader som det medför. Det medför även tekniska nackdelar när det gäller att förstå vad alla säger. Det ger en helt annan närvaro och en helt annan nerv i diskussionen om man kan diskutera direkt, i och för sig på bristfällig skandinaviska, men jag ser det som väldigt viktigt för det nordiska arbetet om alla försöker.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Torsten Sundblom, replik

Tack, fru talman! Ltl Eriksson nämnde pantsystemet. Vi har också problemet med taxfreeförsäljningen och det som kommer i land därifrån. Det borde finnas ett intresse på både svenska och finska sidan för att försöka lösa att även burkar och flaskor från taxfree skulle komma in i ett pantsystem. Men det kanske är för svårt?

Ltl Anders Eriksson, replik

Varför skulle inte det gå? Strukturen är såsom ltl Valve på ett förtjänstfullt sätt förklarade. De stora handelskedjorna tjänar egentligen pengar på att burkarna inte kommer i retur, oavsett hur tokigt det låter. Det tror jag att är den allra starkaste kraften för att det inte händer så mycket. Men det måste man försöka komma runt. Tekniskt finns alla möjligheter att också taxfreeprodukterna skulle kunna vara med i ett pantsystem, såsom jag ser det i varje fall.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Barbro Sundback, replik

Tack, fru talman! Ltl Anders Eriksson uppehöll sig delvis vid effektiviteten i arbetet med att ta bort gränshinder. Jag lutar mig mot den artikel som ingick i tidningen i morse som är en redovisning över statsrådets redogörelse till riksdagen. Man får nog kraftigt det intrycket, man säger att det tillkommer nya hinder ungefär i samma takt som man lyckas arbeta bort gränshinder. Man säger också; ” i september gjorde Nordiska ministerrådet upp en lista med ett 40-tal kända gränshinder. Antalet hinder verkar fortfarande bara att öka”.

Ltl Anders Eriksson, replik

Ja, ltl Sundback, jag sade att det ligger mycket i det resonemang som socialdemokraterna höll i sitt huvudanförande. Men det som jag upplever som nytt är att man ändå inser att så här är det och så här kan vi inte ha det. Framtiden får utvisa om jag är naiv eller inte men jag tror faktiskt att med det engagemang som finns i Gränshindersforum och att på samtliga ministerrådsmöten ska just gränshinderproblematiken finnas med på dagordningen och nu när vi har haft den här nordiska gemensamma diskussionen, om det inte faller platt till marken, så tror jag att frågan kommer att leva vidare.

I alla sammanhang i Nordiska rådet så kommer jag att lyfta upp den här frågan. Jag tror faktiskt att jag vågar uttala mig att delegationsordförande Valve också kommer också att lyfta den här frågan. Jag ser att han nickar instämmande. Frågan kommer att leva vidare. Vi måste ju få en lösning på det här, för det kostar jättemycket pengar.

Ltl Barbro Sundback, replik

Fru talman! Det är just det som jag menar, man måste vara kritisk. Det hjälper inte bara att alla har god vilja, alla är positiva och alla vill samma sak, för det vill inte alla. Det är ju alldeles uppenbart att så inte är fallet. Då blir det lite tveksamt om det här arbetet faktiskt leder till det som är målet, dvs. att alla gränshinder ska bort. Med den utveckling som vi har och har haft så förefaller det att bli sämre, antalet gränshinder ökar, trots all den goda viljan. Nu får vi höra att det på något vis är särskilt positivt nu och nu vill särskilt många att det ska göras någonting. Jag tycker nog att det handlar om en strukturell problematik. Komplexiteten i att röra sig mellan olika länder blir större på grund av globaliseringen och EU-integreringen.

Ltl Anders Eriksson, replik

Inte bara de aspekterna, de terroristdåd som världen har drabbats av på många olika platser leder också till att det blir mycket, mycket svårare att röra sig över gränserna. Det är ju många faktorer som spelar in.

Jag noterade att ltl Sundback sade i en tidigare replik att när det är gränshinder som gynnar oss själva så då kanske vi vill ha dem och det tror jag ganska långt är pudelns kärna. Så resonerar ju de flesta länder. Är det något som gynnar landet självt så vill man kanske nödvändigtvis inte öppna gränserna. Problematiken kanske inte bara är i Norge när det gäller signalljusen. Det är ju samma för oss. Det är klart att det skulle bli enklare om vi skulle ge bort självstyrelsen, det är klart att det skulle bli enklare om vi skulle ge bort skatteundantaget, men det vill vi inte göra, för vi har så mycket att vinna på det.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Sara Kemetter

Tack, fru talman! Bästa lagtingskollegor, det har varit en lång debatt. Jag har ett inlägg kring utbildning, som inte alls har diskuterats här idag.

Under perioden den 11–25 april kommer det i samtliga nordiska parlament att äga rum en temadebatt om hinder för den fria rörligheten inom Norden, det vi i dagligt tal kallar gränshinder. Dessa gränshinder kan bero på tradition och kulturella olikheter. De kan också bero på ländernas olika lagstiftningar på områden som löne- och skattepolitik samt sociala förmåner, såsom ackumulation av pensioner, pensionsålder eller på det arbetsmarknadspolitiska området. Dessa områden är som kommunicerande kärl och därmed svåra att förändra utan att det får stora följdverkningar och konsekvenser. 

Fru talman! De flesta gränser är mänskliga verk. Det kan handla om riksgränser, nationsgränser, etniska gränser och religiösa- och värdegränser. Vi människor tenderar ofta att tänka längs gränser, sällan över gränser. 

Det är värt att ägna lite tid åt en sådan tanke. Har vi egentligen kommit något längre i att tänka över gränser, eller biter vi oss fortfarande fast längs våra gränser? Det här resonemanget tangerade ltl Sundback i sitt anförande. Vi lever i en global värld på ett helt annat sätt och under helt andra villkor än före EU medlemskapet 1995. Norden har med tiden blivit mer och mer intressant i ett globalt perspektiv, känt vida omkring för vår nordiska modell, som genom många år lyckats kombinera en stark tillväxt med god välfärd, jämställdhet och rättvisa samhällen. I den nordiska modellen har den folkliga förankringen varit ledstjärnan som ständigt stimulerar till viljan att lära om och av varandra mellan människor i våra nordiska länder. En av de viktiga frågorna i det nordiska samarbetet har alltid varit att främja integrationen mellan oss i Norden och att underlätta för våra medborgare att röra sig fritt över landgränserna. 

Gränshinder finns. Ibland är de stora och för den enskilde eller företaget förenade med stora konsekvenser eller kostnader. Men ofta är de små och förargliga, som vi har hört under debatten. Med gränshinder, små eller stora, minskar också våra länders möjligheter att tillsammans här i Norden kunna möta en global konkurrens och de utmaningar vi står inför. Ensamma är våra länder visserligen små, men tillsammans har vi en ekonomi stor nog att vara betydelsefull också i världen. Det är just ekonomin som är viktig.

Gränshinder handlar således om tillväxt, välfärd, arbete och trygghet, men även om kulturella barriärer och framförallt, ltl Eriksson, om språket.

Jag tycker att självstyrelsepolitiska nämnden borde prioritera det hinder som påverkar den enskilda individen och titta närmare på detta.

När det gäller språket skulle jag vilja diskutera lite mera djupgående.

Fru talman! Språket är centralt för att man ska kunna förstå en kultur. Jag vill påstå att språk är kultur. Jag är bekymrad över den utveckling som sker i riket där det svenska språket minimaliseras mer och mer. Vi ålänningar har förbryllat kunna följa med den alarmerande utvecklingen där våra svensktalande systrar och bröders rättigheter hotas. En ny språkstrid har blossat upp i Finland med krav på att avskaffa svenskan som nationalspråk med sannfinländarnas ungdomsförbund i spetsen. De kräver att grundlagen ska ändras och Finland ska göras enspråkigt finskt. Allt detta handlar egentligen om rädslor och okunskap. Vi ska inte vara rädda för språk. Om man inte kan språket så kan man inte förstå kulturen. Detta är kärnan i mitt resonemang. Ska man kunna förstå en fransman så måste man kunna tala franska. Ska man förstå en tysk måste man kunna tala tyska. Ska vi förstå en rysse måste vi kunna tala ryska. Kulturen och språket är ett.

För att det nordiska samarbetet ska kunna blomma så måste språkfrågan diskuteras mer öppet, som ltl Anders Eriksson var inne på.

Fru talman! Här spelar utbildningen en central roll och det debatteras alldeles för lite. Inte enbart som bärare av vårt kulturarv utan som källan för ett gott språk. Det är under de första 15 åren av en individs liv som hela tankevärlden skapas. Skapandet av en god utbildnings- och forskningsgemenskap i Norden är ett uttalat mål för de nordiska länderna mycket för att de nordiska länderna står varandra nära både geografiskt, historiskt och kulturellt.

Fru talman! Varför ska vi ha ett nordiskt samarbete kring utbildningsfrågor och varför är det så centralt för Åland? Utbildningssystemen har flera likheter och gemensamma utmaningar. Jag tror att genom samarbete kan vi uppnå bättre resultat – till glädje och nytta för skolor och andra utbildningsinstitutioner – och för den enskilda eleven och inläraren. För skolan är en viktig institution i samhället. Vi har alla många starka åsikter om skolan och engagemanget är stort. Därför kan jag med glädje läsa landskapsregeringen papper kring lösningar om gränshinder och där ser vi att landskapsregeringen har tänkt på behörigheten till svensk högskola och en rättvisare värdering mellan åländska och svenska betyg. Det här är en bra start, tack ministern.

Fru talman! Samarbetet har de senaste åren fokuserat på kvaliteten i utbildningen och på att skapa en skola som ger alla möjligheter att genomgå ungdomsutbildningen, men en god grundutbildning är en förutsättning för en framgångsrik vidareutbildning och ett rikt liv. Arbetet med att förbättra kvaliteten på den utbildning som sker i skolan borde vara av högsta prioritet här på Åland och även i det nordiska samarbetet. Utbildningsprogrammet nordplus är ett fantastiskt exempel på ett bra samarbetsforum. Nordplus är ett program som stöder mobilitet, projekt och nätverk och är öppet för institutioner och organisationer som arbetar med utbildning.

Programmet omfattar de fem nordiska länderna.

Fru talman! Även globaliseringsprojektet ”En god utbildning för unga och vuxna” är ett bra exempel på samarbete. Projektets övergripande mål är att få flera ungdomar än idag att genomgå en utbildning efter grundskolan. Till denna målsättning hör likaså att bidra till främjandet av vuxnas kunskaper och kompetens som en grund för personlig utveckling och vidareutveckling av arbets- och samhällslivet, i överensstämmelse med principen om livslångt lärande. Det här tangerar vårt regeringsprogram bra.

Fru talman! Genom det nordiska skolsamarbetet har man inlett ett eget arbete med att utarbeta nordiska rapporter som analyserar resultaten för de nordiska länderna i PISA undersökningarna. Det här är speciellt intressant för Åland. Vi klarade oss som känt bra i undersökningarna men tyvärr läsfärdigheterna för våra pojkar var markant lägre jämfört med våra flickor. Vi borde närmare se på hur man kan stärka språk-, läs-, och skrivfärdigheter bland barn och unga i Norden och även på Åland. Tack.

Ltl Petri Carlsson

Tack, fru talman! Jag fick från oväntat håll ett moderat dokument som har skickats till Ålands landskapsstyrelse. Jag fick nyss ett dokument från Barbro Sundback där FS-kvinnor, numera moderata kvinnor, skrev om flera konkreta läsningar på gränshinder. De skrev att lösningar bör sökas som gör att nya problemsituationer inte uppstår. Det är en bra sak, men jag tänker vara mer konkret här i mitt anförande om gränshinder som finns idag.

Jag tänkte också kommentera pantsystemet. Jag upplever att man kan lämna in pant. Men jag har ofta upplevt att burkarna skickas tillbaka ut från automaten, när de inte är giltiga. Nuförtiden tror jag att det ska fungera att automaterna tar emot burkarna även fast man inte får pengar för dem. Men jag tror att pengarna talar, vilket jag kommer att återkomma till i mitt anförande.

Fru talman! Det här med gränshinder berör många och består av en oerhörd mängd av frågeställningar som behöver lösas. Vissa gränshinder kan nog aldrig försvinna helt. Till exempel så har de nordiska länderna olika regler för pensionsålder och föräldraförmåner som man knappast vill ha helt likadant. Men den som pendlar mellan länder eller flyttar mellan länder upplever många orättvisor. Det kan till exempel vara att tidningen man vill ha hem plötsligt blir mycket dyrare på grund av ett högt utlandsporto fast avståndet inte alls är så långt. Inte är det speciellt långt över bron till Danmark för svenskar i närheten av Öresundsbron, men ändå blir tidningen mycket dyrare. Likadant är det ju här på Åland där min favorittidning från barndomen, Fantomen, blir ohemult dyrare än vad det borde vara.

Ett annat exempel berör mina föräldrar som efter ett nästan helt yrkesverksamt liv i Sverige återflyttat till Finland och nu som pensionärer inte får olika pensionärsrabatter, till exempel får de ingen rabatt i huvudstadens kollektivtrafik eftersom de inte är registrerade som pensionsmottagare hos FPA. I Sverige baseras pensionärsrabatten på ålder så där är inte det ett problem för den enskilde pensionären. Här kan man då börja fundera på vad som är mest orättvist? Varför får inte mina föräldrar samma förmåner som alla andra pensionärer i Helsingfors? Varför får den finska inflyttade pensionären förmånen i Stockholm fastän skattepengarna inte betalas dit?

Det går nog att rada upp hur många exempel som helst på liknande frågeställningar. En hel del av detta härrör sig till ett övergripande systemfel som jag ser det. Beskattningssystemet! Som jag ser det ska skatten gå dit där servicen utnyttjas. Det här är en princip som borde drivas på och lyftas upp högt på den nordiska agendan.

Fru talman! För några år sedan infördes bilaterala beskattningsavtal som underlättade mycket och röjde bort en hel del gränshinder. Tyvärr är inte systemet helt felfritt och en hel del hinder kvarstår. Myndigheterna jobbar i enlighet med befrielseprinciper och det är väl bra, men ett problem är att många trots allt råkar ut för dubbelbeskattning. En del av det beror säkert på att man idag måste vara en upplyst medborgare och känna till hur systemet fungerar och vad man har rätt till. Informationen når helt enkelt inte fram till den som berörs. Återigen kan jag ta ett exempel från mina föräldrar som flyttade. Inte en enda informationsbroschyr fick de i Finland om hur de ska gå tillväga, vilka myndigheter de ska kontakta och i vilken ordning eller vilka rättigheter och skyldigheter de har. Allt måste man ta reda på själv och det är inte lätt kan jag säga.

Tillbaka till det här med systemfelet vid beskattningen. Vi här på Åland drabbas också särskilt av det. Vid utflaggningarna försvann en hel del skatteinkomster för våra kommuner trots att folk fortfarande bor kvar här och utnyttjar vår infrastruktur och service. Det här tycker inte jag är riktigt rätt. Återigen, skatten ska gå dit där servicen utnyttjas! Det blir mest rättvist och är mest logiskt. Det nordiska samhället och beskattningssystemen måste följa med en föränderlig värld där vi är alltmer rörliga. En del av de konstruktiva samarbetslösningar som uppnås drivs fram av ekonomiska förutsättningar, ofta på att man anslår resurser, men ibland också på bristen av resurser. Ta till exempel ambassadsamarbetet nu på nordisk nivå, där bristen på pengar driver utvecklingen om nordiskt samutnyttjande av ambassader utomlands.

Igår fick jag höra i ett anförande av Jan-Erik Enestam att det är förvånande många politiker som har en nationell inställning och drar mycket hemåt. Till delar tror jag att det beror på hemmaopinionerna. Jag kan tänka mig att diskussionen på gatan ofta handlar om att varför ska han eller hon få en förmån här eller utnyttja en service här som inte betalar skatt till oss? Liknande argumentation har jag hört här på hemmaplan. Klart att man får svårt att värja sig mot ett sådant argument med att hänvisa till enbart solidaritet eller att det är ju likadant för våra personer som flyttar. Återigen, här gäller samma sak. Om skatteintäkterna kommer dit där servicen utnyttjas faller argumenten platt och man kunde också få bort det argumentet med gränshindret. Pengarna talar! Vare sig vi vill det eller inte.

Det nordiska samarbetet har en stark folklig förankring. För att förankringen ska finnas kvar måste fokus fortsättningsvis ligga på att i praktiken röja bort gränshinder och stärka den fria rörligheten mellan de nordiska länderna. Det krävs hårt arbete och mycket nätverkande. Jag tror att vår delegation med Wille Valve i spetsen har kapacitet att bidra till detta positiva samarbete på nordisk nivå. Lycka till!

Ltl Axel Jonsson

Fru talman! Bästa lagtingskollegor och åhörare, gränshinder kostar pengar har vi fått höra. Det är klart att vi ska lägga ner ett stort jobb på att försöka undanröja de gränshinder som är problem för oss idag.

För att hålla mig lite kort tänkte jag gå in på tre gränshinder som jag tycker är viktiga att lyfta fram.

Det första gäller likvärdiga examina i Norden och våra olika skolsystem. Det andra rör källskatten och den finska fyra månaders regeln. Och det tredje rör upphovsrättsområdet, med SVT Play och möjligheten till svenska kommentatorer vid sportsändningar.

Likvärdiga examina och olika skolsystem, vi vet att vi har många olika examina i Norden. Vi har alla våra egna högskolor och olika system. Ett konkret exempel som vi ofta diskuterar, och som kan vara ett litet problem på Åland, är lärarexamina. Hur ska vi bedöma dem? I Sverige kräver man i regel lägre högskoleexamen för att få sin lärarexamen godkänd. I Finland har man högre krav, en högre högskoleexamen. Det här kanske man inte som studerande vet när man ger sig iväg och studerar Sverige. Man kanske inte har fått den informationen att den svenska examen faktiskt inte väger lika tungt som den finska examen i regel. Det finns förstås möjlighet att också ta en högre högskoleexamen i Sverige. Men man kan mötas av överraskningen när man kommer tillbaka till Åland att man tror att man har är full behörighet att börja jobba som lärare. Men man konstaterar sedan att man inte har full behörighet. Man skulle ha behövt studerat ännu mera. Det här är ett problem om man tänker på att 70 procent av våra studerande idag faktiskt far till Sverige. Det gäller även dem som studera till lärare.

Jag tycker att det är ganska intressant att diskutera studentexamen ur ett nordiskt perspektiv. Sverige har, som känt, avskaffat sin studentexamen. I Danmark får man använda datorer och Internet vid studentexamen. Det tycker jag är ett betydligt modernare sätt att organisera studentexamen på. För vill man ha reda på någonting i dagens samhälle så sätter man sig vid datorn och man söker upp informationen om det som man behöver. Personligen skulle jag säga att studentexamen ska vara ett bevis på att man har lärt sig att använda och söka kunskap och information, i motsats till den finska studentexamen där man t.o.m. måste renskriva med bläckpenna när man är klar med sina skisser. Där tycker jag att vi har mycket att lära från Danmark. Tyvärr har vi inte behörighet över vår studentexamen. Vi är tvungna att följa det finska systemet för att få vår examen godkänd.

Min andra punkt är källskatten och fyra månaders regeln. Att betala 35 procent i skatt och samtidigt veta att man inte får någon sjukdagpenning om man skulle bli sjuk en månad när man kommer kortvarigt och jobbar på Åland så det är ju självklart ingenting som lockar människor att komma hit för att arbeta kortvarigt. Det här är ett problem som vi måste poängtera i alla sammanhang om vi ska vara det öppna samhället och lyckas locka hit arbetskraft. Jag tror att det är viktigt att man har en god möjlighet till kortvarigt arbete. Det kan vara en bra brygga till att få flera människor att flytta hit.

Upphovsrättsområden, SVT Play och möjligheten till svenska kommentatorer i sportsändningar, ja, sommar OS går av stapeln i London i sommar. Det var en stor oro om vi skulle få svenska kommentatorer i och med att den här frågan har blommat upp. De svenska kanalerna har börjat med svarta rutor i sändningarna, som vi tidigare kunde se via SVT. I sommar kommer vi att kunna se det i och med att YLE har fått rättigheterna till de här sändningarna och kommer att ha svenska kommentatorer. Det är givetvis positivt.

Jag skulle vilja lyfta det här till ett litet högre perspektiv. Tittar vi fyra år framåt så ser vi att de kanaler och de storbolag som finns ute i Europa, Viasat med flera, är väldigt intresserade av att få de här rättigheterna. I fotbollssändningarna har vi kunnat konstatera att det inte ges några svenskspråkiga kommentarer. Om man ska hårdra det så har vi egentligen fyra år på oss att lösa det här, om vi vill kunna se nästa sommar OS med svenska kommentarer.

Hur kan vi lösa det här? Ja, vi kan gå tillbaka till 1921 års Ålandsöverenskommelse och titta vad man skriver i den första punkten, syftet med hela Ålandsöverenskommelsen. ”Att garantera Ålandsöarnas befolkning; bevarandet av dess språk, dess kultur och dess lokala svenska traditioner.” Jag vill hävda att sportsändningarna är starkt relaterade till språket. Det kändes inte bra för mig häromdagen när jag satt på Adlon och tittade på en engelsk fotbollsmatch och det var endast finskspråkig kommentator. Det kändes inte hemma. Jag vill hävda att det är kultur. Om man tänker på hur mycket sport som utövas på Åland och hur det bidrar positivt till vårt samhälle och om man tänker på de förebilder som finns inom fotboll och idrott överlag så är det viktigt att vi kan få kommentarer på svenska så att vi förstår och kan hänga med som alla andra. Det är också våra lokala svenska traditioner.

Finland och Sverige har en skyldighet att se till att vi får svenskspråkiga kommentatorer på våra sportsändningar. Därför tycker jag absolut att vi ska kunna kräva att man ska titta på möjligheten om Åland kunde ingå i det svenska upphovsrättsområdet i det stora hela eller till vissa delar vad gäller t.ex. sportsändningarna. Det här är något som vi ska diskutera och jobba på. Vi har som sagt fyra år på oss till sommar OS. Vi har två år på oss till nästa fotbolls-VM. Det börjar bli lite bråttom.

Svenska kulturfonden gick in som en räddare i nöden och sponsrade svenska TV-kommentatorer i TV-sändningarna i hockey-VM. Vi kan inte lägga självstyrelsens fundament i händerna på svenska kulturfonden. Då är vi ute på farligt vatten, tror jag. För då har vi inte någon möjlighet att påverka det själva och det vill jag absolut inte se som den långsiktiga lösningen på sportsändningarna. Tack.

 Ltl Johan Ehn, replik

Fru talman! Det var ett mycket intressant anförande med många viktiga frågor som lyftes upp av ltl Jonsson.

Först frågorna kring examina, mycket av detta ligger nog i våra händer, att kunna göra konsekvensbedömningen av vår egen lagstiftning. Vi ska dra nytta av att vi ligger mitt emellan två utbildningsländer och försöka anpassa vår lagstiftning så att vi får ut det bästa möjliga. Naturligtvis skulle det bästa vara om vi skulle klara av att komma överens om en nordisk standard. Jag tror att det är betydligt svårare än att se över våra egna system. Redan detta erbjuder ganska många utmaningar, framförallt med lönesättning och liknande.

När det gäller upphovsrätten så delar jag helt och hållet ltl Axel Jonssons åsikter om att dagens situation inte fungerar. Det måste ligga på det högre planet, att försöka skapa den nordiska upphovsrätten, att man skulle ha en och samma upphovsrätt för det nordiska området. Det skulle lösa väldigt mycket för oss, men också för många, många andra inom Norden.

Under tiden jobbar vi från åländsk sida dels när det gäller SVT Play att få till stånd bilaterala avtal som ska fortsätta som tidigare och dels har vi också en EU-dom vad gäller sporten. Jag återkommer i följande replik.

Talmannen

Tiden är ute!  

Ltl Axel Jonsson, replik

Jag håller med i mångt och mycket i det som minister Ehn säger. Ser vi på EU-domen så tror jag minister Ehn syftade på det som gällde möjligheten att köpa svenska kort till sportsändningar. Det är fortfarande ingen bra praktisk lösning.  Ser vi på våra näringsidkare så har de inte samma möjligt som privatpersoner att göra det här. Man ska ha en svensk adress, man ska göra det via bulvan och jag ser inte att det är en långsiktig lösning att göra på det här sättet. Nog borde man också på Åland kunna ha möjlighet, utan några större krumbukter, att få del av svenska kommentatorer.

Ltl Johan Ehn, replik

Fru talman! Det utslag som kom från EU-domstolen hösten 2011 syftade till att plocka bort de problem som ltl Axel Jonsson nu syftar på. EU-domstolen konstaterade att det inte får finnas hinder för ltl Jonsson, mig eller någon annan att köpa de här programkorten. Det ska inte heller vara några problem för en handlare här att få ett avtal med t.ex. Viasat för att sälja korten vidare.

Det som Gränshindersforum nu gör för att detta ska bli verklighet är att rikta ett brev till samtliga programleverantörer för att visa på att den här domen finns och att man måste undanröja de bekymmer som finns.

Om vi hade det nordiska upphovsrättsområdet så skulle det här vara mycket lättare. Politiskt tror jag att vi kan nå den här överenskommelsen även i Norden, men det finns en part på andra sidan, upphovsrättsorganisationerna, och de är inte riktigt lika intresserad av det här. Det gäller för oss att försöka hitta vägarna framåt som är praktiskt möjliga och som dessutom ger bästa möjliga resultat.

Ltl Axel Jonsson, replik

Givetvis är jag också positiv till ett nordiskt upphovsrättsområde. Frågan som jag ställer mig är om det är något som kommer att hända inom fyra år? Kan vi vänta på det? Jag tycker att den här frågan är akut, vi måste göra någonting redan nu. Därför tycker att man ska titta på möjligheten med det svenska upphovsrättsområdet. Kunde det vara någonting för Åland? Jag tror att det kunde vara ett sätt att lösa problemen.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Göte Winé, replik

Tack, fru talman! Likaväl som ltl Axel Jonsson så vill även jag kunna se de olympiska spelen och helst av allt på svenska. Vilken väg man ska gå så där tror jag fortfarande det finns lite olika vägar. Minister Ehn nämnde en väg här tidigare i ett replikskifte. Ltl Axel Jonsson såg en väg. Jag känner att vi i Norden gemensamt också kan se vad vi kan göra. Även de inflyttade som kommer från andra nordiska länder ska kunna följa med sina sändningar och ta del av dem.

Fortsättningsvis kommer vi inte ifrån det exemplet som ltl Axel Jonsson nämnde i sitt anförande. Ltl Jonsson såg på en engelsk ligamatch med finsk kommentator. Det var en privat betalkanal, medan jag däremot samma kväll satt och såg på YLE:s sändning i fotboll, inte engelsk liga men med svenskt referat.

Talmannen

Tiden är ute!  

Ltl Axel Jonsson, replik

Nu vet jag inte exakt vad ltl Winé vill säga med det här. Jag vet att möjligheten finns i vissa matchar att få svenska kommentatorer. I ishockey-VM finns den möjligheten bara tack vare den svenska kulturfondens pengar. Jag tror inte att de provisoriska lösningarna är bra om vi ska ha möjlighet att se alla sportsändningar via Sverige och få svenska kommentarer. Jag tror att vi måste vara bättre på att utnyttja den möjligheten i och med att det inte finns ett så pass stort utbud på den finska sedan vad gäller just detta.

Ltl Göte Winé, replik

De privata kanalerna i Finland har inget intresse av att ha svenskspråkiga kommentatorer. Det är för dyrt med tanke på befolkningen. Däremot har man all respekt för YLE, den statliga TV kanalen kommer att ha svenska med skattefinansierade medel. Vi ska också vara tacksamma för det. Det är jättesvårt, men vi behöver verkligen se att vi får hjälp därifrån. Jag tänker på paragraferna från 1921, första punkten. Jag tror inte att vi kan hänvisa till de finska privata kanalerna.

Jag tror också att vi behöver se vad vi kan göra på längre sikt. Då tror jag mera på nordisk upphovsrätt än att vi ska börja jobba stenhårt själva mot Sverige och försöka där. Jag tror att det är en för tuff väg att gå.

Ltl Axel Jonsson, replik

Det har att göra med hur långt kommet tanken om en nordisk upphovsrätt är. Hur långt i från verkligheten är det och från att genomföra det i praktiken? Det har inte jag någon uppfattning om. Kanske ltl Winé har en bättre uppfattning.

De privata finska bolagen erbjuder inte det här, nej, det vet vi. Man får inte några svenska kommentarer. Vad händer den dagen när de köper rättigheten för sommar OS till exempel? Då står vi utan svenska. Det är det problemet som vi måste tackla och hitta en högersväng att komma runt. För så länge som YLE har de här rättigheterna så funkar det, åtminstone som det ser ut idag. Men vad händer sedan i och med att sportsändningarna blir mer och mer attraktiva och priserna stiger. YLE ska ju syssla med kultur och andra sändningar, de har inte råd att lägga alla sina resurser på sport och det förstår man. Därför måste vi titta på andra alternativ.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Jörgen Pettersson

Fru talman! Idag kan i alla fall ingen beskylla detta lagting för att inte vara problemorienterat. Kanske inte andra dagar heller. Det skulle väl aldrig falla mig in att använda det förklenande begreppet välfärdsdebatt, men det lockar det lite. Tonen i några av dagens anföranden är, om ni ursäktar, bottenlös i sin hopplöshet mot bakgrund av att vi diskuterar och lever i en av världens rikaste och minst problemfyllda regioner, alltså Norden. Som inte bara är ett paradis för oss som bor här utan också ett mål för nya, hungrigare, industrinationer.

Gränshinder är temat. Det är sympatiskt men också ironiskt. För hinder är något som står i vägen för framfart. Och framfart är nödvändigt för tillväxt. Tack vare tillväxten kan samhällen utvecklas och klara de utmaningar som framtiden för med sig. Som till exempel att diskutera de gränshinder som moderna och välutvecklade stater infört för att skydda sig själv och utveckla sig vidare. Vi står alltså här och diskuterar sådana hinder som till stor del är ett resultat av den nordiska välfärd som länderna skapat. Skälen till det är flera. Det som passar i Norge passar inte alltid på Färöarna. De gamla svenska rekommendationerna om sex till åtta skivor bröd per år skulle ingen i Finland lyssna på. ”Management by perkele” som den finska ledningsmodellen ibland kallas går inte säkert hem i Stockholm. Det kan mycket väl vara så att det är skillnaderna som skapat framgången. Till exempel har vi i vårt lilla Norden sex olika valutor att förhålla oss till. Det har ju inte skett av en slump utan är, förhoppningsvis, resultat av någon plan.

Jag vill gärna försöka fördjupa diskussionen något men ändå hålla mig på ett övergripande plan, om det nu är möjligt. En människas hinder kan nämligen vara en annan människas möjlighet. Det som en dag är en gräns kan nästa dag vara ett nödvändigt skydd, och tvärtom. Med det vill jag slå fast att det där med gränshinder är ett dubbel eggat svärd.

Låt mig ta ett exempel. Ett av de företag som mer än de flesta gjort Åland till ett sprudlande, kreativt och inspirerande samhälle är Ålands penningautomatförening. Vi kan stoltsera med idrottshallar och konsertlokaler och vård och omsorg av världsklass tack vare det överskott som PAF genererat genom åren. Detta kan vi tacka gränshindren för. Tack vare föreningens monopolställning kunde man i lugn och ro och med hjälp av den blomstrande taxfreetrafiken bygga upp en expertis som skulle föra PAF från monopolets skyddade verkstad till en av världens mest konkurrensutsatta marknader som den internationella nöjesindustrin idag är. Detta har bara varit möjligt tack vare ett oängsligt affärsdriv som är nödvändigt för överlevnad, och lite skydd till att börja med.

Gränserna i Europa ligger också bakom den färjtrafik som idag gör att det är extremt billigt att resa mellan Åland och omvärlden. Jämfört med i stort sett alla andra liknande europeiska ösamhällen kostar det, tack vare taxfreetrafiken, nästan ingenting att resa till våra respektive moderländer. Jag kunde också nämna Posten och dess framgångar. Hur man än ser på detta kan vi alltså tacka olika gränshinder för vår egen välfärd idag.

Men då är då och nu är nu, och viktigast av allt är i morgon. Jag tror att Ålands väg mot framtidens nordiska välfärd handlar om att oförtröttligt och modigt fortsätta att föra fram vår syn på olika frågor. Det ska ske inom ramen för alla de nordiska och för den delen internationella plattformar som vi har till vårt förfogande. Vi ska inte låta ängsliga utan progressiva. Trots vår relativa litenhet måste vi våga fortsätta ta ställning, förklara och gå i bräschen för olika frågor. Om det så handlar om snusförsäljning, pantburksproblematik, byggnormer, elacciser, idrottsutbyte, upphovsrättsfrågor eller något annat bör vi aldrig upphöra att försöka göra den vardagen lite enklare för våra medborgare. En övergripande debatt är bra men det krävs lite verkstad också. Det är vår roll i detta lagting, på våra väljares vägnar, att visa ledarskap även över andra större regioner. På andra ställen i Norden diskuterar man i dag liknande frågor utifrån sina egna horisonter som är, vad man än tror, häpnadsväckande lika vår.

Som med alla frågor är det också när det gäller gränshinder. Det finns nyanser som kan vara svåra att se och omöjliga att bortse från, i vart fall för stunden. Ibland kommer det därför också lägen där man inte kan eller har råd att lägga all fokus på orättvisor och hinder och istället måste se sig om efter möjligheter. Det är den krassa sanningen när det handlar om framgångsrika företag och samhällen världen över. De anpassar sig till den rådande verkligheten istället för att ägna dyrbar tid åt alla de väderkvarnar som fortfarande står kvar där ute. En dag om gränshinder är värdefull för de nordiska parlamenten som ska se till att det finns goda strukturer för de som ska göra jobbet, de privata företagen. Jag hoppas dock att de alltmedan vi pratar, koncentrerar sig på de möjligheter som redan finns där. För vad man än förleds tro så finns det massor av möjligheter där ute, trots upplevda eller inbillade gränshinder. För till syvende och sist är problemen i vårt kära Norden ändå ganska små. Och sist och slutligen kan det nog bli ett både trevligare och klokare Norden om vi mellan varven fokuserar mer på möjligheterna än problemen. Det gör man just nu i Kina, Brasilien och Afrika och många andra länder som lystet riktar sina blickar mot vårt kära Norden och därifrån de allvarligaste utmaningarna mot vår konkurrenskraft kommer. Det får vi inte glömma bort medan vi diskuterar konstruerade gränser. Hur ska Norden klara sig i framtiden mot de alla än så länge hungriga nationer som jagar oss och som vill skapa vår välfärd åt sig själva? Mot den bakgrunden har det kanske aldrig varit viktigare att äta lokalt men tänka globalt. Vi får inte bli frånkörda av alla andra allt medan vi fortsätter att prata. Tack.

Minister Carina Aaltonen

Fru talman! Det känns nästan som vi borde sluta debatten just där ltl Jörgen Pettersson lyfte blicken lite grann från vår eget navelskåderi här på Åland.

Jag ska i alla fall försöka klargöra vad som händer när det gäller frågan om ett gemensamt pantsystem i Norden. Det är ju fortfarande en aktuell fråga. Däremot finns det lite olika åsikter om hur det här ska drivas vidare.

Under Nordiska rådets session senast i november 2011 så beslöt man att ytterligare gå vidare med frågan och ta fram mera fakta, med utgångspunkt i Nordiska ministerrådets rapport; Nordisk pantanalys från 2010. Det som saknades i den rapporten var en cost benefit analys, eller en kostnad nytta analys. Det här har den nordiska avfallsgruppen fått i uppdrag att ta fram. Nu finns det en projektplan på det här, det finns en budget på 200 000 danska kronor och det finns en tidtabell. Just nu här i april har anbudsförfrågningar gått ut och det har begärts in anbud från en till två olika konsulenter i varje nordiskt land, även ÅSUB på Åland har tillfrågats, men på grund av tidsbrist så kunde de inte lämna in något anbud.

Det här arbetet ska vara klart i höst. Resultatet ska presenteras vid Nordiska rådets session i november. Man utgår från fyra olika frågeställningar. Om man ska bygga upp ett eget nordiskt pantsystem, om man ska etablera ett nordiskt clearinghouse, om man ska ha samarbetsformer mellan de olika nordiska pantsystemen eller om det ska vara bilaterala avtal land för land.

Allt detta ska presenteras i höst. Men precis som det har sagts här tidigare så är det här inte någon lätt fråga att lösa. Vi vet ju själva hur svårt det är att få 16 åländska kommuner att samarbeta kring avfallsfrågor. Att få de nordiska bryggerierna att samverka i ett gemensamt system känns för mig som en ganska oöverstiglig fråga att driva, om inte de andra medlemsstaterna i EU också är med, eftersom vi vet att mycket av den här problematiken också sker mellan Estland och Finland, mellan Tyskland och Sverige och mellan Tyskland och Danmark. Det skulle vara oerhört viktigt att få med alla 27 EU-medlemsstater i det här arbetet.

I stora delar av EU har man ett mycket dåligt eller icke befintligt återvinningssystem. Burkar, plastflaskor och glasflaskor kastas i en och samma tunna. Jag hävdar att det här inte alls är en miljöfråga hos oss i Norden idag. Både glas-, plastflaskor och aluminiumburkar återvinns i stor utsträckning både med och utan pant. I livsmedelsbutikerna tar man också numera emot svenska flaskor och taxfreeburkar.

Enligt NMT-centralen i Birkaland så är återvinningsgraden för dryckesförpackningar otroligt hög. När det gäller brukar är det nästan 94 procent och plastflaskor 92 procent.

Hos det stora åländska återvinningsföretaget så är det största problemet inte aluminiumburkarna, de får ju betalt för att sälja materialet vidare. Det stora problemet är att vi borde platta ihop de här burkarna när vi sätter dem i våra åtta fackssystem hemma på gården. Då får man mera plats.

Inte är det heller ett stort problem för mig som privatperson. Man kan återanvända och återvinna de här burkarna.

Ltl Anders Eriksson frågade tidigare vad den åländska regeringen gör i den här frågan. Ja, vi jobbar ivrigt med en ny åländsk producentansvarslag beträffande förpackningar. Vi har precis just satt igång en trestegsraket som nu dels ska lyfta av producentansvar för förpackningar för småföretagare utan att vare sig försämra för miljön eller fördyra för de enskilda hushållen. Det blir mer om det här nästa vecka.

I övrigt är jag fast förvissad om att den åländska delegationen i Nordiska rådet fortsätter med sitt goda arbete och att ni driver på i miljöfrågor. Här har ni lång tradition att falla tillbaka på där åländska ledamöter har varit tongivande och även när det gäller frågor som gör att det blir friare rörlighet för människor och frågor som förbättrar socialförsäkringssystemen, pensioner och personssignum osv. Det är inte någon brist på områden där människor och djur kommer i kläm. För mig är de här områdena av högre prioritet än pantsystemet, men det kanske jag inte kan säga så mycket mera om just här och nu. Tack, fru talman.

Ltl Brage Eklund, replik

Tack, fru talman! Minister Aaltonen berörde pantsystemen och möjligheten att komma överens. Ministern nämnde att de nordiska bryggerierna måste komma överens. För mig blir det lite märkligt att de ska komma överens. Ska inte vi lagstiftare komma överens om vilket system vi ska ha? Sedan är väl bryggerierna tvungna att följa det.

Minister Carina Aaltonen, replik

Det finns en lag om producentansvar. De som producerar förpackningarna, burkar och flaskor, ska ta ansvaret för att de återanvänds. Visst finns det lagstiftning som styr det här idag. Men att tvinga ihop de nordiska företagarna, är det detta som ltl Eklund vill att vi ska göra?

Ltl Brage Eklund, replik

Fru talman! Om man ser det här som ett stort miljöproblem så är det väl ett sätt att ta ansvar som lagstiftare, om man ska tvinga ihop bryggerierna för att komma överens om ett gemensamt pantsystem. Men om man ska fortsätta och låta dem bedriva sin verksamhet på det sättet som var och en vill så kommer vi aldrig att komma någonstans.

Minister Carina Aaltonen, replik

Om ltl Eklund hörde på vad jag sade så anser jag inte att det här är ett stort miljöproblem. Jag anser också att de finländska rederierna tar sitt ansvar eftersom återvinningsgraden för dryckesförpackningar är så pass hög. Men om vi ska komma åt problemet med gränshinder då måste vi också införliva inte bara de nordiska länderna utan vi måste få med hela EU. Där har vi bl.a. Estland och Tyskland som är absolut borde vara med i systemet.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Wille Valve, replik

Tack miljöminister Aaltonen för ett klargörande anförande.

Jag blev lite bekymrad när jag hörde miljöministern prata om att det är ett oöverstigligt problem att få de nordiska bryggerierna att komma överens. Lite mera uppmuntrad blev jag av att höra minister Aaltonen tala om att se över lagstiftning om producentansvar.

Det som jag tog upp i mitt anförande, och som jag vill betona en gång till, är att utvecklingen sker oberoende av om vi gör något eller inte. Förslaget om ett gemensamt nordiskt pantsystem lever sitt liv. Jag tror att vi har ett stort intresse av att vara aktiva i den här frågan.

Jag ställer mig lite skeptisk till en lösning på EU-nivå efter att ha tagit del av de ganska icke ambitiösa utredningarna som har kommit därifrån. Jag hyser betydligt större hopp om att vi skulle kunna få till stånd något på nordisk nivå.

Minister Carina Aaltonen, replik

Tack, fru talman! Det är som ltl Valve sade, utvecklingen sker oberoende av vad vi gör här. Men om vi verkligen skulle vilja komma åt miljöproblemet i sig så tror jag att man måste rikta blickarna längre bort från Norden eftersom vi har pantsystem i de nordiska länderna som fungerar. Däremot har man väldigt dåliga återvinningssystem i stora delar av de europeiska länderna. Jag ser att man måste lösa den här frågan på en europeisk nivå.

Wille Valve, replik

Det är förvisso en bra ambition att komma åt miljöproblemen, även genom att ta exempel bortifrån. Men efter att ha satt mig in i den här frågan så ser jag att det finns skäl att se över de nuvarande spelreglerna som inte riktigt bygger på sunda principer. Mitt intryck är att flera ledamöter i landskapsregeringen har de här tankarna.

Minister Carina Aaltonen, replik

Ja, framförallt får vi veta mer när cost benefit analysen görs. Den analysen tittar på spelreglerna och hela det nordiska upplägget. Det kommer att diskuteras och debatteras ivrigt, hoppas jag, under Nordiska rådets session i Helsingfors i november. Vi har nog anledning att återkomma till den här frågan. Min erfarenhet är att man på nordisk nivå pratar och pratar och sedan är det genom EU-lagstiftning som det verkligen börjar hända något och man tvingar ihop saker och ting så att det sker en förändring.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Torbjörn Eliasson, replik

Tack, fru talman! Helst skulle man lösa det här på global nivå. Men det är ju ett jätteproblem naturligtvis. EU har 27 medlemsländer och det är inte någon lätt uppgift att lösa det här. Att lösa det på nordisk nivå är faktiskt en möjlighet. Det handlar om tre saker; miljön, ekonomin och sedan handlar det mycket om en rättvisa för konsumenten. Att man kan få ut pengarna för sina returer vare sig man köper en burk i Norden eller på färjan. Jag hoppas verkligen att regeringen jobbar vidare med den nordiska lösningen.

Vi har ett åländskt system, vilket är mycket intressant, som kunde vara med och lösa det här. Jag hoppas att minister Aaltonen håller med om att vi arbetar vidare också på nordisk nivå.

Minister Carina Aaltonen, replik

Ja, absolut. Man ska jobba vidare med den här frågan på nordisk nivå.

Men sedan har vi en hel del frågor att ta itu med på lokal nivå och nationell nivå när det gäller att hela tiden förbättra och utveckla och avfallshanteringen och förpackningsansvaret. Vi måste jobba på många olika plan, både lokalt och nationellt, nordiskt och europeiskt och globalt.

 Ltl Torbjörn Eliasson, replik

Tack, fru talman! Jag tror faktiskt att det är rätt som minister Aaltonen säger här. Miljömässigt har vi en hyfsad lösning på det redan. Man tar vara på dem eftersom det finns ett värde i dem. Men glöm inte den tredje punkten som jag sade här; rättvisa för konsumenten är också väldigt viktigt.

Minister Carina Aaltonen, replik

Ja, men konsumenten kan ju ändå alltid välja om man vill handla lokalt eller om man vill handla sina produkter på andra sidan gränsen. Där gör man sitt val som konsument. Jag tycker att det viktigaste är att det ändå går att ta hand om förpackningarna från produkterna och att de inte belastar systemet i sig eller att andra medborgare får vara med och betala detta åt oss genom avfallsavgifter osv. Där kan jag väl se att det ska finnas en rättvisa. Men som konsument kan man alltid välja var man vill köpa sina produkter.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Minister Johan Ehn

Fru talman! Ltl Axel Jonsson lyfte ett ärende som blev lite svårt att besvara enbart i replik.

Ärenden kring radio och TV och upphovsrättskostnader är ganska komplicerade frågor men ack så viktiga. Det är frågor som vi absolut borde hitta lösningar på. Jag upplever att vi jobbar på bred front. Jag har väldigt stora förhoppningar om att kunna lösa det här på ett verkligt bra sätt och relativt snart faktiskt. Jag tänker därför passa på att inför ltl Axel Jonsson redogöra lite mera för detta.

För det första så tror jag att man måste skilja på två grundläggande saker när det gäller TV-sändningar på Åland. Vi har public service sändningar där vi sedan många år tillbaka har ett avtal med Sveriges Television via vårt eget TV-bolag angående hur svensk public service ska kunna sändas över Åland. Det har förnyats vid ett antal tillfällen. Senast förnyades det i samband med att ny teknik kom in i form av digitala sändningar.

Tiden har gått vidare sedan dess. Från digitala sändningar har nätet använts mycket mera än vad det har gjorts tidigare. Det visar sig nu att SVT i dagsläget gör tolkningen att vårt avtal enbart täcker in i etersändningar, dvs. sådant som görs via normala TV-signaler.

Linjen från landskapsregeringen har varit att man försöker övertyga SVT om att det inte är någon skillnad om man som ser ett program under reell tid, när det sänds, eller om man ser programmet efteråt. Upphovsrätten borde betalas utgående från det att man kan se programmet.

Förhandlingarna med SVT pågår fortfarande. I de diskussionerna använder vi oss också av det som ltl Axel Jonsson var inne på, dvs. de svenska förpliktelserna att se till att vi kan bevara vårt svenska språk och vår svenska kultur, vilket också det tidigare avtalet byggde på. Jag tror inte att vi än så länge har nått fram med den argumentationen fullständigt till SVT:s jurister. Men jag har definitivt inte gett upp den förhoppningen. Jag är ganska övertygad om att vi genom fortsatt argumentation, tillsammans med dem och med hjälp av vårt eget radio- och TV-bolag, kommer att kunna nå framgång.

Men för att inte ligga på latsidan och se den dörren bara stängas har vi också sett till att vi öppnar kontakterna gentemot svenska kulturdepartementet för att också gentemot dem föra den här diskussionen. Men deras grundläggande inställning är att det här är en fråga mellan TV-bolagen och eftersom det handlar om public service går man inte in från politiskt håll.

Vi håller den dörren öppen för att också kunna köra det spåret vidare i det läget att vi kan konstatera att vi inte överhuvudtaget kan komma vidare på spåret med SVT-avtalet.

Det som har hänt när vi har lyckats med SVT-avtalen är att vi mer eller mindre på köpet har kunnat teckna liknande avtal med TV4 som då har accepterat samma villkor. Den gängse uppfattningen är att när vi har avtalet med SVT på plats så skulle också ett avtal med TV4 kunna lösas.

Sedan för det andra, de kommersiella TV- och radioprogrambolagen, framförallt TV-bolagen, så är frågan betydligt mera komplicerad. Där kan vi inte i den utsträckningen använda oss av argumentationen om Sveriges skyldighet eller möjlighet att hjälpa oss med det svenska språket. Vi har att göra med enskilda bolag som ska arbeta och verka utgående från dels marknadsmässiga grunder men naturligtvis också efter de regelverk som gäller.

En öppning blev den domen, som kom i EU-domstolen hösten 2011, som säger att försäljningen av programkorten inte får begränsas till invånare inom ett enskilt land inom unionen. Det ska vara möjligt för vem som helst att köpa programkorten.

Vår tolkning från landskapsregeringen är att det också borde vara fritt fram för t.ex. Viasat att ha en agent här på Åland som säljer sina svenska kort här. Det är helt möjligt utan bekymmer.

Det som fortsättningsvis kan vara problem handlar om hur upphovsrättsorganisationerna reagerar. Men EU-domstolens dom borde kunna användas som stöd för hela det här arrangemanget.

Vi kan också notera att man har lyft den här frågan i Gränshindersforum. Man kommer nu att rikta ett brev till samtliga programbolag och ställa frågan på vilket sätt de tänker följa den här domen.

Det här berör inte bara de åländska TV-tittare, utan det finns också många andra gränsområden som berörs på samma sätt. Det finns liknande viljor att kunna göra på det här sättet i både gränsområdet Sverige-Danmark, Sverige-Norge och Sverige i Finland.

När det gäller ltl Axel Jonssons inspel om att Åland skulle tillhöra det svenska upphovsrättsområdet så det spåret har en gång testats, enligt den kunskap jag har så här långt och den här frågan måste jag sedan diskutera vidare. Problemet är att vi inte har lyckats övertyga dem som finns på andra sidan förhandlingsbordet, dvs. upphovsrättsorganisationerna, att så ska vara fallet. De känner enbart länder punkt slut.

Vill man se det här i ett större perspektiv så pratar jag om ett nordiskt upphovsrättsområde. Det skulle vara första steget och det skulle underlätta en hel del. Men bara detta skulle bli ett problem gentemot de stora producenterna som ligger över det stora havet Atlanten. De stora producenterna styr i mångt och mycket hur det här fungerar. Det har haft bekymmer att acceptera den biten.

Skulle vi kunna föra upp det här till en diskussion som i stället rör EU-nivå så kanske vi skulle kunna ha större framgång att föra det resonemanget mellan två storheter som liknar varandra.

Men jag delar ltl Axel Jonssons analys att detta är saker som tar tid. Jag menar inte att det här är den lösning som vi ska sträva efter på kort sikt. Som ltl Jörgen Pettersson var inne på så måste man i den här debatten försöka se möjligheterna. Vi måste gräva där vi står, försöka hitta de lösningsmöjligheter som finns och testa dem.

Med det här anförandet har jag försökt beskriva hur vi jobbar med de här frågorna. Vi har många, många spår att följa till slutet ännu. Jag ser väldigt positivt på att vi ska kunna göra det här till ett slut. Vi har så pass mycket argument på fötterna i de här frågorna så att de inte ska vara problem att ro dem i hamn. Sedan kan det alltid dyka upp saker och ting på vägen.

Det var roligt att kunna fortsätta den här debatten tillsammans med ltl Axel Jonsson.

Ltl Brage Eklund

Fru talman! Jag tror att det mesta har debatterats i den här gränshindersdebatten. Jag har inte så mycket mera att tillföra utöver det som har sagts redan. Jag tror att vi är ganska eniga om att det finns ett problem när det gäller fri rörlighet och att det finns gränshinder.

Vad är ett gränshinder? Är det ett problem eller det en möjlighet för olika länder? Varför har gränshinder en gång i tiden skapats? Det var ursprungligen att skydda sitt eget land från fritt inflöde av varor, som ltl Jörgen Pettersson var inne på. Man vill gärna exportera men man vill skydda inflödet så att man inte slår ner priser eller konkurrera ut sin egen industri.

Sedan kan man fråga sig vem det är som har skapat de här reglerna och det här skyddet.  Ursprungligen är det politiker. Det är folk med politisk makt som har skapat gränshinder. Man har haft ett tryck på sig från sin egen industri att göra något åt problematiken som kan uppstå när det kommer varor utifrån.

Tidigare fanns det tullar som begränsade och reglerade varuinflödet. Man satt tull på varor för att de inte skulle bli för billiga. Sådana gränshinder har man använt tidigare. Nu har EU öppnat upp gränserna inom EU, men fortfarande reglerar man med i tullar när man tar varor utifrån.

Det är politiker som har skapat de här reglerna. Vem är det då som borde öppna upp igen? Det är ju tyvärr politiker, om man ska säga tyvärr.

Jag tror innerst inne att det är ett revirtänkande mellan länder och gränser. Gränser nämndes här tidigare i olika anföranden. Vi kan gå ner på kommunal nivå, kommunerna inom Åland nämndes. Vad är det som gör att man har kommungränstänkandet? Man har skapat något inom sina egna gränser och då vill man på något sätt skydda det och på det viset är det också för länder. Man skapar något och då vill man ha ett skydd för att man ska ha en viss levnadsstandard. Man vill inte öppna upp så att man får ett fritt inflöde av billiga varor som slår ut sin egen industri på bekostnad av levnadsstandarden.

Ett hinder med särskilt intresse för Åland, som landskapsregeringen räknar upp, är skattebortfall från kommunerna. Detta har jag vid olika andra sammanhang har påpekat. Jag tror att även ltl Petri Carlsson var inne på samma sak. Vi har ett inflöde av folk idag som vill komma tillbaka till Åland. Det är många som har jobbat sitt yrkesliv i andra länder, framförallt i Sverige. Idag vill man ha en viss trygghet, man vill komma till en lugn ålderdom och man flyttar tillbaka till Åland. Det är inte något fel i det. Problemet är att skatteinkomsterna från pensionen stannar kvar där man har tjänat ihop sina pensionspengar. Det här måste på något vis få upprättelse eller att man kommer överens mellan länderna. Det här kommer att bli belastande i det långa loppet när de som kommer hem hamnar i behov av vård, åldringsvård eller vilken vård det än må vara. De inflyttade kommer att belasta de kommuner där de har etablerat sig och bor. Det kan i många fall kännas lite tungt för dem som kanske blir utpekade eller nämnd att man är ett problem, vilket vi inte vill att det ska vara och anser att det heller inte är. Den här gruppen människor som har drabbats av det här får en viss belastning när man blir utpekad. Jag anser att man måste jobba mera på nordisk nivå, ta upp det här problemet och belysa det.

Ålands Framtids representant Anders Eriksson och moderaternas representant Wille Valve har arbete att göra och lyfta upp det här igen. Kanske inte viljan är så stor hos de övriga länderna, jag tror inte att det är ett så stort problem för Sverige och Finland, för det finns ett utbyte mellan länderna. Folk flyttar fram och tillbaka, så i det stora hela handlar det inte om så stora pengar. Men för en liten kommun på Åland gör det väldigt mycket. Jag hoppas att ni kan föra de här tankarna vidare. Tack, fru talman.

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack, fru talman! Det är helt rätt, jag tycker precis som ltl Eklund. Principen borde vara att skatten går dit som servicen utnyttjas, vilket jag tog upp i mitt anförande.

Däremot uppfattade jag att ltl Eklund sade att det inte skulle vara något problem för Sverige. Jag tror ändå att det är pengarna som talar, som jag nämnde i mitt anförande. Man vill inte gärna släppa ifrån sig sina skatteintäkter. Här måste vi lyfta blicken, verkligen tänka till och få en förståelse på nordisk nivå att det gynnar alla parter. Det är en principiell fråga som jag tror att har lett till en hel del gränshinder, som utmynnas i just problematiken att inte skatten tillfaller den kommun där servicen utnyttjas.

Ltl Brage Eklund, replik

Fru talman! Ltl Petri Carlsson och jag har helt överensstämmande syner när det gäller den frågan.

Jag menade inte att det är enklare att komma överens med Sverige, utan jag menade att den största delen av dem som flyttar hem kommer från Sverige.

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack, fru talman! Ja, det stämmer nog. Jag vill lyfta den här frågan och det gäller inte bara skatten, det finns ju annat som inte heller kommer till den kommun där servicen utnyttjas. I Sverige har man till exempel en begravningsavgift som man betalar fast man är pensionär och bor utomlands och antagligen aldrig kommer att begravas i Sverige. Den avgiften borde betalas där man finns och utnyttjar servicen, även om man kanske inte ska se en begravning som en fullständig service.

Ltl Brage Eklund, replik

Ja, det finns säkert andra saker också. I och med att landskapsregeringen har nämnt det här som ett hinder som ett särskilt intresse för Åland så tog jag upp det här exemplet. Jag har tidigare påpekat det här i andra sammanhang när det har varit upp till debatt eller när det har varit möjligt att belysa den här problematiken. Det finns säkert andra saker också. Men det här är på sikt en av de viktigaste delarna som man i första hand bör komma överens om.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Torbjörn Eliasson, replik

Tack, fru talman! Det var ett intressant anförande av ltl Brage Eklund. Jag håller med om allting till hundra procent.

Resonemanget angående hur hinder uppstår är väldigt intressant. Hur länder och företag bygger upp för att man vill skydda och man vill ha patent. Det här är genomgående, det går ända ner till privatpersoner. Det gäller att få alla att inse att samarbete trots allt är bättre än separatism.

När det gäller skatterna så är det jätteviktigt att man får skatterna till den kommun där servicen produceras. Ltl Eklund kan vara säker på att alla här i lagtinget står bakom det arbetet som ltl Eriksson och ltl Valve jobbar med.

Ltl Brage Eklund, replik

Tack, fru talman! Jag tror att ltl Eliasson och jag är ganska överens, vilket de flesta är som har belyst olika saker. Vi har belyst saker från olika synvinklar så vi är ganska överens. För att lätta och luckra upp skyddstänkandet bör väl en attitydförändring ske hos oss allihop, politiker och vanliga människor. Man måste kanske se problematiken på ett annat vis.

Ltl Torbjörn Eliasson, replik

Fru talman! Man ser att det faktiskt förekommer en attitydförändring i det nordiska samarbetet. Man har lyft upp de här frågorna så att de diskuterats i alla parlament och frågorna är hela tiden på agendan. Det gäller för oss att ta vara på det, sortera ut de viktigaste frågorna för oss och driva dem där.

Ltl Brage Eklund, replik

Det är inte så mycket att replikera. Vi är ganska överens. Jag personligen, som politiker, önskar att allting skulle gå lite fortare så att det händer något. Det tar sådan fruktansvärd tid innan man kommer från tanken till det fasta beslutet.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade. Begärs ordet? Diskussionen avslutad.

Kan talmannens förslag att remittera ärendet till självstyrelsepolitiska nämnden godkännas? Ärendet remitteras till självstyrelsepolitiska nämnden.

Enda behandling

2        Ålands delegations i Nordiska rådet berättelse för tiden 1.1. – 31.12.2011

Ålands delegation i Nordiska rådet berättelse (NRB 1/2011-2012)

Enda behandling

3        Landskapsregeringen och Nordiska ministerrådet – verksamheten 2011 och prioriteringar 2012

Landskapsregeringens meddelande (M 3/2011-2012)

Talmannen föreslår att en gemensam diskussion om de båda ärendena tillåts. Kan förslaget godkännas? Godkänt.

Vidare föreslår talmannen att meddelande nr 3/2011-2012 inte ska remitteras till utskott. Kan förslaget godkännas? Godkänt. Lagtinget kommer alltså att anteckna sig båda ärenden för kännedom.

Diskussion.

Ltl Wille Valve

Fru talman! Åland är sedan år 1970 medlem i Nordiska rådet. Ålands lagting utser två av rådets sammanlagt 87 medlemmar.

Vad har Nordiska rådet för betydelseför Åland idag? Nordiska rådet är en av Ålands mycket få externa politiska arenor där vi rör oss obehindrat. Åland befinner sig geografiskt mitt i Norden, så det ligger i sakens natur att vi är intresserade av nordiskt samarbete. Vi får nya tips på hur vi kan bemöta gemensamma utmaningar, som hur vi ska kunna trygga en tillräcklig nivå på välfärden. Vi tar medlemsinitiativ om frågor som vi upplever som viktiga, vi sätter Åland på kartan när det är läge för det och, viktigast av allt, vi skapar och knyter nya kontakter. Ålands landskapsregering har idag två ministrar som har suttit i Nordiska rådet, bägge använder sig flitigt av sina kontakter idag landskapet till fromma.

Vad driver vi för politik i Nordiska rådet? Låt mig först ta inflytandefrågorna. Under rubriken ”Frågor av åländskt intresse” ser vi först den aningen tråkiga, men oerhört viktiga rubriken ”Nordiska rådets arbetsordning”. En viktig förändring som vi har fått till stånd är att Ålands delegation numera utser sina egna ersättare till utskotten. Motsvarande gäller även för Färöarnas och Grönlands delegationer. Enligt arbetsordningen är det annars partigrupperna som gör detta på basen av politisk grupptillhörighet, vilket i mitt fall skulle innebära att en dansk eller norsk konservativ måste ersätta mig i ett utskott. Nu kan jag istället be en åländsk ersättare att ersätta mig även om denne råkar komma från t.ex. mittengruppen såsom ltl Harry Jansson gör. Detta förenklar arbetet för mindre delegationer betydligt, där det inte alltid är möjligt att en och samma partigrupp kan besätta både ordinarie och ersättarplats.

En fråga som principiellt är av större karaktär är Ålands deltaganderätt i presidiet och utskotten. Som framgår i bilaga 2 har Nordiska rådets delegation sett till att Åland – också i den nya arbetsordningen - har närvaro- och yttranderätt i presidiet då frågor som är viktiga för Åland behandlas. Jag betraktar personligen artikeln 23 som den viktigaste i arbetsordningen, rätt att delta i presidiemötena. Det står i 23 §, Färöarna, Grönland och Åland: ” Vid möten där frågor behandlas som berör ettdera Färöarna, Grönland eller Åland får en vald medlem därifrån närvara med rätt att yttra sig och väcka förslag.”

Fru talman! Tillämpningen av denna artikel är en fråga av självstyrelsepolitisk betydelse för Åland. Det är fundamentalt att tillämpningen inte begränsas, exempelvis genom att presidiet börjar bestämma vad som berör – eller inte berör Åland. Detta bör också framtida delegationer hålla ett öga på.

Efter att den nya arbetsordningen för Nordiska rådet trädde i kraft har Åland åberopat artikeln två gånger. Bägge gånger handlade det om den nya nordiska EU-redogörelsen, där Åland har framhållit vikten av att Åland, Färöarna och Grönland ges möjlighet att bidra till den nya nordiska EU-redogörelsen. Förslaget gick igenom i presidiet med stöd från den konservativa gruppen.

Vi ser idag en trend där de nordiska länderna mer och mer strävar efter en gemensam position i EU-frågor, där det är möjligt. EU-redogörelsen är ingen redogörelse över vad som har gjorts i EU, utan ett framåtsyftande redskap med politiska mål. Med tanke på att Åland har en egen EU-politik, och är det enda självstyrande område som ingår i EU, är det av yttersta vikt att vi är med på detta nordiska EU-tåg ända från början. Tre av de nordiska länderna är medlemmar. Norge har ett ”nästan-medlemskap” och tillämpar en stor del EU-lagstiftning. Island förhandlar som bäst om EU-medlemskap och de två andra självstyrande områdena har sina egna EU-representationer i Bryssel. Detta är en positiv utveckling och jag anser att vi bör vara aktiva i den, både på rådsnivå och på ministerrådsnivå.

En fråga som nämns i Nordiska ministerrådets verksamhetsberättelse är Ålands fullvärdiga medlemskap i institutioner och arbetsgrupper i enlighet med vad som överenskommits i Ålandsdokumentet år 2007. Här vill jag särskilt lyfta fram NordForsk. Jag stöder för min del fullvärdigt medlemskap för Åland i NordForsk, eftersom det skulle göra det möjligt för Högskolan på Åland att vara med i flera forskningsprojekt på nordisk nivå. Förutom detta består nyttan återigen i värdefulla kontakter, speciellt västerut.

Nackdelen, det finns alltid en nackdel, är att det kommer att vara ganska arbetsdrygt för vår utsände, men jag anser att vi ska vara med om vi har kompetens och intresse, vilket vi har i fallet NordForsk. På samma sätt som vi idag är fullvärdiga medlemmar inom HÖGUT. Därmed inte sagt att vi ska vara fullvärdiga medlemmar överallt och i alla nordiska institutioner och ledningsgrupper. Vi måste inse att vi inte har spetskompetens inom alla områden. Men inom de områden där vi har ett kunnande och något att tillföra anser jag att vi absolut ska vara med.

Fru talman! En annan aktuell fråga i Nordiska rådet är samarbetet med Färöarna och Grönland. Vi har många gemensamma utmaningar, både i Nordiska rådets korridorer men också som självstyrande områden. Vi har satt som mål att under varje session och under temasession sätta oss ner och diskutera våra gemensamma utmaningar. Förra gången hade Åland ordförandeskapet och vi diskuterade det så kallade Ålandsdokumentets tillämpning i nordiska ministerrådet samt Färöarnas och Grönlands medlemskap i nordiska kommittéer.

Jag tror att jag talar på hela delegationens vägnar när jag säger att vi upplever denna gemenskap som värdefull. Vi kommer att fortsätta att upprätthålla dessa möten. Vi ser dock inget behov av formalisering i form av ett avtal, vilket har föreslagits.

Det tredje ämnet som jag gärna lyfter fram i nordiska sammanhang är ett nordiskt fredsinstitut på Åland eller ett nordiskt seminarium på Åland. Åland är ett konkret exempel på internationell konfliktlösning. Ålands fredsinstitut har tillgång till teoretisk och praktisk kompetens i ämnet. Vi kunde gärna börja med ett årligt forum som med tiden kunde bli en permanentad institution.

Avslutningsvis, hur koordineras vårt arbete i Nordiska rådet? Försök har gjorts, under tidigare mandatperioder, att involvera samtliga lagtingets ledamöter i rådsarbetet med stora kommittéer eller i plenum. Det funkade dåligt.

Idag har vi en gentlemannaöverenskommelse med självstyrelsepolitiska nämnden om att vi sammanträder åtminstone i samband med Nordiska rådets session för att koordinera frågor av självstyrelsepolitisk betydelse. Av förståeliga skäl håller vi också regelbunden kontakt med vår samarbetsminister i Nordiska ministerrådet – allt detta för att Åland ska dra åt samma håll.

Jag vill betona att vi har haft ett väldigt bra samarbete med vår nordiska samarbetsminister Veronica Thörnroos. Jag hoppas att det fortsätter.

Fru talman! Norden är vårt kulturella och geografiska hem. Vi har allt att vinna på att vara aktiva, progressiva och framåtsyftande. Vi har all orsak att framhålla de områden där vi har internationell kompetens.

Nordist? Javisst! Tack.

Minister Veronica Thörnroos

Talman! Bästa lagtingsledamöter och åhörare, jag blev faktiskt lite förvånad när jag hörde delegationsordförande Wille Valves anförande. Jag kikade lite försynt i mina egna papper och undrade om han hade förstått vad jag har skrivit i mitt anförande eller om det bara var en slump? Uppenbarligen är det så att vi har känt av, båda två var och en på sitt håll, vad vi bedömer är de viktiga framtidsfrågorna för Åland här och nu. Jag ska hålla mitt anförande på ett mera övergripande plan.

Som information, om någon inte känner till det, så drivs landskapsregeringens arbete i Nordiska ministerrådet i 11 ministerråd, 10 fackområden och ett samarbetsministerråd som har det övergripande ansvaret för alla frågor. Samarbetsministrarna är direkt underställda statsministern och i vårt fall lantrådet. Samarbetsministrarna ska föra frågorna framåt.

Till varje fackministerområde finns sedan kopplat ämbetsmannakommenterade där tjänstemännen gör sitt arbete.

Det som slog mig när jag tillträdde som samarbetsminister 2009, och som jag egentligen då först fick upp ögonen för, är hur otroligt många ålänningar som de facto är involverade i det nordiska arbetet på ett eller annat sätt, inte bara inom vår egen förvaltning och inom underlydande myndigheter utan även inom andra intresseorganisationer.

Ni har ett meddelande från landskapsregeringen på bordet: Landskapsregeringen och Nordiska ministerrådet verksamheten 2011 och prioriteringar 2012. Det här dokumentet är helt nytt. Det är helt nytt såtillvida att landskapsregeringen inte tidigare har fört ett meddelande separat till lagtinget för debatt, utan landskapsregeringens arbete har ingått som en del i Ålandsdelegations berättelse.

Varför väljer vi då att göra det här? Jag gör en snabb återkoppling till det som jag tidigare sade. Det finns ett otroligt stort nordiskt arbete som pågår, både inom vår egen förvaltning och inom underlydande myndigheter, men i strukturen på arbetet, synkroniseringen och återkopplingen till förvaltningen finns det förbättringar att göra, enligt vårt sätt att se det.

Det är viktigt, när man är på uppdrag för Ålands landskapsregering, att man har ett klart mandat med sig. Det är också minst lika viktigt att den information och de kontakter man knyter återkopplas, inte bara till en själv och ens egen avdelning utan att informationen kommer en större del av förvaltningen till godo. Därför har vi valt att lägga ett meddelande. Ett meddelande är ett sätt för oss att beskriva verksamheten som den har varit 2011 men också påtala vilka prioriteringar landskapsregeringen kommer att göra 2012.

Jag vill samtidigt här passa på att tacka mina kollegor i landskapsregeringen och tjänstemannen för ett välutfört värv. Men, som sagt, vi är bara i början, det här är första steget.

Vad gäller verksamhetsberättelsen 2011 så är det några saker som jag speciellt vill lyfta fram. Det första är det arbetet som inleddes mer intensivt mellan de självstyrande områdena. Jag har själv vid flera tillfällen slagits av en hög igenkänningsfaktor när man diskuterar med en grönlänning eller med en färing därför att problematiken och utmaningarna är så otroligt likartade, mycket beroende på vårt insulära läge och vår population med beaktande av att vi ligger mellan 50 000 och 70 000. Jag tror att det finns en stor styrka. Jag tror att det finns goda möjligheter att utveckla det samarbetet så att vi alla kan dra nytta av det på ett fördelaktigt sätt.

Med anledning av detta så gjorde den grönländska och den färöiska delegationen ett besök här på Åland i januari. Det var mycket lyckat.

Under 2011, på inrådan av Sveriges samarbetsminister Eva Björling, lade man ett annat fokus på budgeten. Det finns historier om att Nordiska rådet alltid påbörjar ett projekt men att de aldrig avslutar projektet, och om de avslutat projektet så är det ingen som riktigt egentligen har full kontroll på vad som händer. Naturligtvis är det delvis en skröna, men det finns förbättringsmöjligheter att göra vad gäller projekt. Ett projekt har en början, ett projekt har ett slut och ett projekt har en utvärdering. Väljer man att fortsätta med just det ämnesområdet då måste något annat plockas bort. Det går inte bara att lägga på hur mycket som helst. Det arbetet har inletts.

Jag tror att jag lämnar verksamhetsberättelsen och går in på landskapsregerings prioriteringar för år 2012. Landskapsregeringens prioriteringar är inte unika. Arbetet i Nordiska rådet pågår sedan 60 år tillbaka. Arbetet i Nordiska ministerrådet pågår sedan 1971, om jag minns rätt. Det är kanske inte riktigt några nyheter som vi presenterar. Men ändå presenterar vi vad vi väljer att sätta fokus på. Vi väljer att sätta fokus på språket. Vi anser från landskapsregeringen att språket är oerhört viktigt. Det är viktigt att vi fortsättningsvis försöker hålla kvar en dialog om kommunikation på svenska. Jag tillstår gärna att min tjänsteman, Gunnar Westerholm, ofta får tolka när danskarna är framme. Det är bara så, oberoende hur jag försöker och vill så har jag svårt att följa dem. Vi får se var vi landar. Vår position hittills är att svenska språket ska förvaras.

Vad sedan gäller media så är det en historia som började 1960 och den tar sig nya kringelikrokar. Kulturminister Johan Ehn kommer närmare att berätta om det. Vi har en stark bevakning och vi jobbar aktivt för att säkerställa att ålänningarna ska ha tillgång till television och SVT PLAY från svenska sidan.

Jag tänkte ytterligare nämna energiproduktionen. Speciellt i de självstyrande områdena, kanske lite mer än andra, vill man säkerställa att man har en energiförsörjning som gagnar samhällets utveckling. Vi vet från debatten här i veckan, när det gäller EU:s implementering av tredje elmarknadsdirektivet, så påtalas också behovet inom EU att man säkerställer att det finns tillgång till el. Om det inte finns el så stannar utvecklingspotentialen av helt och hållet.

Ytterligare en sak som jag vill lyfta fram är Nordjobb, där jag känner att vi från landskapsregeringens sida faktiskt borde arbeta aktivare med. Nordjobb är en absolut unik möjlighet. Det är en sådan helt otroligt möjlighet. Man erbjuds mer eller mindre möjlighet att komma till ett annat nordiskt land eller till ett självstyrt område, man ordnar bostad och man ser till att fritiden med aktiviteter och kulturella inslag. Man har en möjlighet att göra ett nedslag i verkligheten i ett annat nordiskt land. Jag är förvånad över att inte ha lyckats marknadsföra detta bättre. Här ser jag att landskapsregeringen har en stor potential att hjälpa till.

Avslutningsvis skulle jag vilja ta upp en del som delegationsordförande Wille Valve förde fram om fredsinstitutets roll. Vi har både från parlamentets sida och från landskapsregeringens sida samverkat och arbetat och försöker nå till en position där Åland fredsinstitut skulle kunna bli aktivare inom det nordiska arbetet vad gäller freds- och konflikthantering.

Bästa ledamöter, jag hoppas att ni kan se det här meddelandet som ett första steg. Det är inte felfritt, det finns en utvecklingspotential och jag tar gärna emot konstruktiv kritik på hur vi kan göra det här bättre. Tack.

Ltl Anders Eriksson

Tack, fru talman! Jag har ett par korta kommentarer. Vi har tre olika underlagsdokument som mycket går in i varandra. Det är mycket upprepningar men det ser jag inte som någon kritik, utan det är bra att det har blivit heltäckande. Det här är en av de bättre nordiska debatter, om vi kallar det här för en nordisk debatt, som jag har varit med om i lagtinget och det tycker jag är kul.

När det gäller berättelsen från Ålands delegationen så kommer jag inte att säga så mycket om den, för jag har varit med så kort tid. Vi får lov att återkomma med kraft nästa år.

Jag tänker istället ha mer fokus på ministerrådet och landskapsregeringens berättelse. Det är ju hela 125 miljoner euro som Nordiska ministerrådet har till sitt förfogande. Det handlar sist och slutligen om ganska stora pengar och mot den bakgrunden kan man ställa en del krav.

Från åländsk sida är det ett unikt och väldigt värdefullt att man kan sitta sida vid sida med de nordiska ministrarna och diskutera med ömsesidig respekt, vilket jag upplevde som väldigt positivt. Jag tror att det också är viktigt att man från åländsk sida inte har alltför mycket navelskåderi, att man inte bara pratar om åländska frågor utan försöker ta upp sådant som har intresse för kollegorna. Då blir den ömsesidiga respekten ännu större.

När det gäller att man i Nordiska rådet försöker ha en gemensam strategi mot EU så är det väldigt bra. Det samma gäller också samarbetet mellan Åland, Färöarna och Grönland, att vi har en gemensam strategi, då blir de självstyrda områdena per automatik starkare i Nordiska rådet. Det är precis samma arbetssätt som är viktigt där.

En sak som tas upp i berättelsen, och som vi både på ministerrådssidan och på parlamentarikersidan måste driva vidare mera kraftfullt, är att höstsessionen och de stora sessionerna alltid råkar inträffa samtidigt som lagtinget har högtidlig öppning. Senaste gången ledde det till att det inte var några åländska parlamentariker närvarande på Nordiska rådet och det var nästan ingen representation heller på ministerrådssidan, än nu sittande talman som hade möjlighet att medverka och det var ju bra. Men det är viktigt att också övriga ledamöter har möjligheter att medverka. Vi måste försöka kämpa vidare och försöka få en liten tidsförskjutning, antingen lite tidigare eller lite senare. För vi blir väldigt offside. Vi hade de facto inte utsedda parlamentariker och de sittande ministrarna var uppbjudna i regeringsdansen som pågick som mest intensivt här i landskapet, vilket gjorde att de inte heller kunde ta del i den sessionen.

Samarbetsministern efterlyste konstruktiv kritik. Jag vill inte ta upp några enskilda fall, men i den här förteckningen är det väldigt varierande text. I vissa fall är det enbart en rubrik, ett datum och var mötet har varit men det framgår inte överhuvudtaget vad som har varit viktigt för Åland och vad man har drivit från Ålands sida. På ett ställe står; ”Åland har därför inte närvarat på något möte eller på annat sätt aktivt tagit del i arbetet under året". Då vore det intressant att veta varför man inte har gjort det? Jag vill inte peka ut några enskilda fall. Jag tror att det är de olika tjänstemännens personliga engagemang och intressen som avgör hur mycket man engagerar sig sist och slutligen. Den kritiken vill jag ge och jag hoppas att den uppfattas som konstruktiv så att man från samarbetsministerns sida försöker se till att man har lite samma engagemang och samma nivå. Det kan inte vara de enskilda tjänstemännen som avgör om det är högt eller lågt, utan det måste slås fast på politisk nivå.

Kollegan Gunnar Jansson frågade mig tidigare om mina erfarenheter om engelska språket och jag sade att mina erfarenheter var begränsade. I den här berättelsen noterade jag att under rubriken; Mötesspråket i nordiska ministerrådet står det; "engelskan utgör ett allt vanligare mötesspråk särskilt i samband med möten med de baltiska länderna”. Det var säkert det som ltl Jansson tänkte på. På ministerrådssidan har jag inte varit engagerad i några möten. Men är det så som det står här så håller jag helt och hållet med det som ltl Jansson sade, det utarmar lite den nordiska själen och det nordiska samarbetet om mötena allt mera börjar gå på engelska. Men personligen har jag ingen erfarenhet, men jag noterade att det står just så här.

De här dokumenten går lite in i varandra. Utbildningsminister Johan Ehn hade ett mycket bra och initierat anförande om problematiken att kunna se TV från Sverige, med tanke på den nya tekniken. Internet har medfört att det ser helt annorlunda ut. Det står så här: ”Landskapsregeringen ska arbeta för att trygga tillgången på Åland till svenska och nordiska TV-program, särskilt inom ramen för SVT Play. I detta sammanhang är en gemensam nordisk översyn av upphovsrättsreglerna av betydelse”. När det gäller det sistnämnda så uppfattade jag av minister Ehns anförande att vi från åländsk sida inte kan slå oss till ro med detta. Om vi ska få gemensamma upphovsrättsregler så har vi ändå språkproblematiken, åtminstone visavi Finland, kvar. Jag undrar om det här är ett spår som håller?

Jag sade att minister Ehn höll ett bra anförande och det står jag för. Jag håller också med om den uppgradering som han gjorde att vi har SVT först, som nummer två har vi TV 4 och det är mycket möjligt att det går att samköra dem fast den ena kanalen är public service och den andra kanalen är ett privat bolag. Sedan har vi de kommersiella aktörerna och där är det de stora elefanterna, som Warners Brothers i USA, som avgör vem som ska ha rätt till deras utsändningar. Det här är nog väldigt svårt att åka på medarna. Jag tror att det är precis som minister Ehn sade; ”upphovsrättsorganisationen känner enbart länder punkt slut”. Det är ytterligare ett motiv till det som driver mig, att vi ska sträva mot självständighet. Men vi är inte där ännu, så vad kan vi göra under tiden?

Minister Ehn sade att vi även här borde kunna åberopa det språkliga stöd som vi kan förvänta oss från Sverige. Om Åland skulle vara en naturlig del av det svenska upphovsrättsområdet så tror jag inte att det är något problem med diskussionerna med upphovsrättsrättsorganisationerna heller. Man ska Åland själv försöka föra förhandlingar med upphovsrättsorganisationerna och hänvisa till att vi vill vara en del av Sveriges upphovsrättsområde, då hamnar vi snett. Nyckeln för att lösa det här är aktiva politiska diskussioner med Sverige.

Avslutningsvis, fru talman, delegationsordförande Wille Valve nämnde nordiskt fredsinstitut. Det är en bra idé. Men varför inte lägga en växel till? Då tänker jag lite egoistiskt på den motion som vi från Ålands Framtids sida lade på EFA:s årskonferens, att vi ska försöka sträva till att få ett europeiskt fredsinstitut till stånd. När vi hade EFA:s årsmöte på Åland för ett år sedan så besökte vi Ålands fredsinstitut. Jag vet att redan nu har Åland fredsinstitut blivit modell för fredsinstitut både i Wales och i Flanderns. Jag var kritisk i början när Ålands fredsinstitut inrättades, men de gör ett väldigt bra arbete. Jag lyfter gärna upp Ålands fredsinstitut på nordisk nivå. Kanske vi rentav kan lyfta upp Ålands fredsinstitut på europeisk nivå? Tack, fru talman.

Ltl Johan Ehn, replik

Fru talman! När det gäller att lyfta frågan kring en nordisk upphovsrätt så har den sin historiska bakgrund. Inte bara när det gäller TV-sändningar har upphovsrätten ställt till med bekymmer. Framförallt när det gäller musik och musikdelning så har upphovsrättsfrågan ställt till med mycket. Under den förra perioden påbörjades det i Nordiska rådet en diskussion kring de här frågorna. Vi fick då in en fot också när det gäller TV-frågorna. Jag vill spinna vidare på det, för skulle man nå fram med detta så skulle det vara väldigt bra.

Som jag sade i mitt anförande tidigare så tror jag inte att den här lösningen är hållbar, utan man måste titta på andra lösningar som jag redogjorde för i mitt anförande.

När det gäller att Åland skulle tillhöra det svenska upphovsrättsområdet så lämnar jag en dörr på glänt. Jag behöver få lite mera kött på benen om hur läget ser ut idag. Enligt informationen som jag har nu så var det inte möjligt tidigare.

Talmannen

Tiden är ute!  

Ltl Anders Eriksson, replik

Ja, minister Ehn, jag noterade den öppna dörren och det var bra att lämna den på glänt. För det kan vara ett viktigt kort framöver. Jag vet inte heller hur det här fungerar till hundra procent, men jag vill att man ska titta på det. Jag är glad att man ifrån regeringens sida säger att man kommer att göra det.

När det gäller nordisk upphovsrättsrätt och musik så tror jag att man kan dra paralleller. Men när det gäller även radio men speciellt TV så för oss ålänningar är det väldigt viktigt att vi har svenskspråkigt TV-utbud. Därför är jag tveksam, utan att jag vet hur det skulle kunna fungera, om man hade ett heltäckande nordisk upphovsrättsområde så undrar jag om vi inte skulle få samma typ av språkproblematik som vi har inom Nordiska rådet redan nu. Jag vet inte. Det är också något som jag hoppas att ministern har i sin öppna dörr.

Ltl Johan Ehn, replik

Fru talman! Det nordiska upphovsrättsspåret är inte heller hundraprocentigt problemfritt för då hade vi genomfört det redan. Det finns ännu många bitar att lägga på plats innan man har nått till goda lösningar.

När det gäller situationen med språkfrågan så är den inte alltid till gagn för oss när vi ska diskutera det här. Till exempel när det gäller SVT Play så står det nu på skärmen i datorn att vi inte kan titta på ett visst program eftersom vi är i fel land och det gäller oftast produktioner som inte är svenskspråkiga utan har en annan produktion i bakgrunden. Här kan vi få lite mera problem att argumentera. Det handlar ändå om att det ska finnas tillgänglighet, vilket vi har fortsatt att argumentera utgående ifrån. Men det är inte bara så att vi alltid kan använda svenska språket till att argumentera för vår sak. Det kan också svängas tillbaka mot oss.

Ltl Anders Eriksson, replik

Så kan det kanske vara. Jag erkänner ju öppet att jag är lite ute på sju famnars vatten, för jag ser nästan aldrig på TV överhuvudtaget så jag är definitivt inte expert när det gäller det här området.

Jag är glad och tillfreds över det anförande som minister Ehn höll tidigare. Det tyder på att han kan frågan och det tyder på att han har ett engagemang i frågan. Jag får väl anledning att återkomma om det visar sig att det engagemanget på något sätt skulle svalna, då får vi väl påminna lite och återkomma. Tack och lycka till för det är ett viktigt jobb.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Veronica Thörnroos, replik

Talman! Jag tackar för anförandet som visar på kompetens och kunskap som ltl Anders Eriksson har i speciellt nordiska frågor.

Vi är helt av samma åsikt vad gäller att det i nordiska arbetet är den enda legala utrikesplattform med reellt inflytande som Åland de facto har och den plattformen ska vi värna. Ett sätt är att slipa och vässa vår egen förvaltning. Vi måste välja vilka möten vi ska delta i, vilka politikområden vi ska vara företrädda i och vilka frågor som vi ska driva. Vi ska inte bara vara med för att vi får vara med, utan vi ska vara med och vi ska driva de frågor som vi bedömer är de bästa för Åland. Där har också de enskilda tjänstemännen ett stort ansvar. Det är vår sak i landskapsregeringen att se till att det skapas ett arbetsutrymme tidsmässigt så att de har möjlighet att verka i det nordiska arbetet.

Ltl Anders Eriksson, replik

Samarbetsminister Thörnroos och jag är långt överens. I konstruktiv anda vill jag säga att den här produkten vinner på om man kan ha lite jämnare beskrivningar av de olika områdena som man jobbar med.

Sedan håller jag också helt och hållet med om att Ålandsnyttan måste avgöras, för allt detta kostar ju pengar och tar tid. Det är viktigt att man börjar med att se vilken Ålandsnyttan är och vad vi kan vinna inom olika områden. Man ska inte vara med och samarbeta och fara runt bara för sakens skull. Vi är nog överens.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Minister Johan Ehn

Fru talman! Det här blir en lång dag med nordiska frågor. Trots att man har tillåtit en gemensam diskussion kring några av de här ärendena så går också de här ärendena hela tiden in i varandra, vilket vi kommer att se under den fortsatta debatten här också.

Jag tycker att det är bra att vi från landskapsregeringens sida har börjat diskutera prioriteringar. Min erfarenhet av nordiska frågor så här långt är att alla vill jobba med nordiska frågor och vi vill lägga ner en hel del energi på de nordiska frågorna. Men när verkligheten kommer emot så blir det hemmaplan som ändå tar över och får styra. Problem som vi måste ta oss an den kommande tiden är att faktiskt försöka få in prioriteringar. Jag vet själv hur det är i kalendern, saker som är viktiga på hemmaplan kolliderar med möten i nordiska sammanhang. Det är nästan omöjligt, om man inte har en väldigt klar och tydlig agenda för vilka frågor man ska driva. Om man inte ser att man har möjlighet att driva de frågorna vid ett visst möte på nordisk nivå, så är det lätt att man i stället väljer hemmaplan.

Det här meddelandet, som vi har framför oss nu, innehåller ett första försök till att göra mera prioriteringar på våra respektive områden. Skulle jag ha fått mera tid, att jag skulle stå här om ett år vilket jag också hoppas att få kunna göra, så tror jag innehållet vad gäller prioriteringarna kommer att se något annorlunda ut. För då har vi hunnit fundera mera kring vilka målsättningarna är med det nordiska samarbetet. Det är viktigt att vi också i framtiden gör den här typen av gemensamma avstämningar, att lagtinget och regeringen samtidigt avger sina berättelser och man kan titta på hur man har lyckats i de respektive frågorna. Arbetet med att försöka ena de åländska krafterna, som vi har i Nordiska rådet och i Nordiska ministerrådet, tror jag är en väg som vi måste fortsätta på. Vi ska hitta de områden som är viktiga för Åland, de ska vi prioritera och vi ska driva dem vasst framåt. Det betyder också att vi överlag måste försöka minska ner på antalet frågor som vi engagerar oss i för att på ett effektivt sätt kunna använda våra resurser.

Inom mitt område har jag nämnt några saker i detta meddelande. På kulturområdet finns det två saker som jag vill nämna i det här sammanhanget. Det ena området har vi redan varit inne på, de upphovsrättsliga frågorna, som vi hade en debatt om här tidigare. Jag går inte desto mera in på det området. Landskapsregeringen har en klar strategi för hur man vill driva de här frågorna vidare. Det finns ett jobb som är gjort sedan tidigare, en bra grund att stå på och nu gäller det bara att föra det här i hamn. Jag har goda förhoppningar om att vi ska nå väldigt långt inom det här området.

Man får aldrig luta sig tillbaka och säga att nu är vi framme, även fast man tycker att man har nått i hamn. Då finns det en ny hamn att sträva emot och som man få lägga in i arbetsplanen och i GPS:en så att man börjar navigera mot det hållet sedan.

Det andra kulturella området, som vi också att kommer att jobba med, är att i det nordiska samarbetet få ytterligare fokus på den frivilliga sektorns arbete inom kulturarbete. Tanken är att man från Nordiska rådets sida i högre utsträckning ska få ett samarbete med nordiska kulturfonden så att man får ytterligare fokus på frivilligsektorn. Det är också något som vi kommer att bevaka från åländsk sida eftersom vi ser att Åland kommer att ha väldigt stor nytta av den typen av utveckling av det nordiska samarbetet eftersom det åländska kulturlivet i mångt och mycket bygger på frivilligsektorn och dess arbete.

På utbildningssidan finns framförallt de gränsöverskridande utbildningsmöjligheterna som Åland är så väldigt beroende av. Här pågår ständiga diskussioner om hur det här ska fungera. Under diskussionen kring gränshinder tangerades våra olika utbildningssystem i de nordiska länderna. Men vi sitter i den underbara positionen, vill jag säga, att vi är mitt emellan två utbildningsländer. Vi sitter på en stor del av lagstiftningen själva när det gäller behörigheter för olika typer av yrken, och även möjligheten att se till att göra våra studerande klara för att, på ett enkelt sätt, kunna ta del av utbildning såväl Sverige som i Finland. Sedan får man inte begränsa sig till bara de två utbildningsområdena. Men det är naturligtvis där som vårt fokus ligger. Finland och Sverige är våra närområden som våra studerande åker till.

Vi har också behov av att vidga vyerna och se att både Norge och Danmark kan vara presumtiva länder för våra studerande att studera i. Det finns redan studerande i de länderna men kanske det i framtiden kan finnas en större orsak att se på Norge och Danmark.

Jag tycker att vi idag har väldigt goda diskussioner med Högskoleverket i Sverige. Det gäller att fortsätta det samarbetet och att nu ständigt följa med vad som händer i svensk utbildningspolitik, vilka förändringar de gör i sina system så att våra system, på gymnasialnivå framförallt, är så pass nära deras nivå som möjligt, så att vi fortsättningsvis kan ha goda möjligheter för våra studerande att söka sig till Sverige.

Att söka sig till Finland är något som ganska långt kommer automatiskt idag eftersom grunden till vårt utbildningssystem är uppbyggt utgående från det finska systemet. Vi ligger fortfarande väldigt nära Finland och det har sällan eller aldrig funnits problem som ålänning att söka sig vidare i Finland. Naturligtvis kräver en hel del av utbildningarna studentexamen, men det vet man om på förhand och kan också faktiskt hitta andra vägar än bara studentexamen. Det har också blivit betydligt mycket enklare att söka sig vidare i Finland utan att ha studentexamen.

Den andra punkten som jag ville lyfta på utbildningssidan är språklig och kulturell förståelse för de nordiska länderna i gemen. Här är Nordplus viktigt, som ltl Kemetter lyfte fram i sitt anförande under gränshinderdiskussionen. Vi från landskapsregeringen kommer att bevaka att det finns fortsatta resurser vad gäller de frågorna.

På utbildnings- och forskningssidan har vi delvis samarbeten redan idag. Vi har möjlighet till ett fullständigt medlemskap i den kommitté som granskar speciellt högskoleutbildning. Däremot, som ltl Wille Valve var inne på här tidigare, så har vi inte lyckats för Åland, Färöarna och Grönland att få fullständig medlemskap i Nordforsk. Med tanke på de diskussioner som nuvarande landskapsregering för kring högskolans viktiga roll i tillväxtarbete så skulle det vara viktigt att vi även på det här området har fullständig tillgång till det nordiska forskningssamarbetet. Jag tror att det skulle kunna ge oss möjligheter, så att vi faktiskt sätter upp det som målsättning för de kommande åren.

Till sist, fru talman, när det gäller utbildningsområdet så finns det en annan bit som är gemensam för alla europeiska länder just nu; vuxenutbildningen, perspektivet med livslångt lärande. På Åland har vi under en tid, i princip sedan den nya gymnasieskolan bildades, på ett aktivt sätt jobbat med vuxenutbildningen. Det har man också gjort tidigare, men sedan det nya Ålands gymnasium bildades så har man på ett organiserat sätt också försökt hitta formerna för detta. I en situation där pengarna inte är en vara som regnar ner på oss från himlen så är det ett viktigt att hitta samarbeten och kunna lära av vad andra gör. Från landskapsregeringen har vi under de senaste åren varit med i ett samarbete som förkortas NVL, nordiskt nätverk för vuxnas lärande. Det samarbetet har gett oss en hel del input och ska förhoppningsvis också ge oss detta i framtiden.

Som jag inledningsvis sade, fru talman, så är det här några områden som vi kommer att arbeta på. Nästa gång vi ska presentera våra målsättningar har åtminstone jag för min del fått en lite bättre bild av alla de områden som finns och ska på ett bättre sätt kunna prioritera. Jag är helt övertygad om att under det här årets lopp så kommer det att dyka upp saker, från alla de samarbetsorgan som vi är representerade i, och som vi behöver ta tag i från landskapsregeringen, men som vi nu i det här läget inte har kunnat presentera våra riktlinjer för.

Jag hoppas att lagtinget har överseende med detta i det här sammanhanget och att vi får komma tillbaka och vässa det nordiska samarbetet ytterligare längre fram. Tack.

Minister Fredrik Karlström

Fru talman! Efter fyra timmar debatt om nordiska frågor har jag fått stryka i stort sett 90 procent av det som jag hade tänkt säga för det är redan sagt en eller två gånger. Mycket av det är ju förstås väldigt bra sagt, med tanke på att det även stod i mina papper.

Jag är väldigt glad att Ålands delegationsordförande i Nordiska rådet är en person med mycket engagemang, brinner för de här frågorna och tycker att det här är ett viktigt område, för det nordiska området är väldigt viktigt.

Jag stryker alla de här vanliga styckena som vi redan har hört idag och jag går konkret in i några fall som är kanske viktiga. Det kanske är lite mera politiskt inkorrekt att säga, men jag tror personligen att för Ålands del så är just samverkan med de nordiska parlamentarikerna väldigt viktiga. De personliga kontakterna på ministernivå, som jag hoppas få uppleva så småningom, och de vänner som man lär känna under åren man får sitta med i Nordiska rådet är betydligt mer betydelsefulla än vad man kan tro. Det har jag märkt redan nu när jag har personliga kontakter in i alla nordiska regeringar med personer som tidigare har varit Nordiska rådsdelegater och idag är ministrar. Jag har riktigt bra personliga vänner i de flesta nordiska parlament. För min del är det kanske inte det viktigaste men för Ålands del, särskilt på min post idag, är det otroligt värdefullt.

Jag vill verkligen uppmana er att ta tillvara de här åren som ni får vara med i det nordiska samarbetet. Jag vill ge några uppmaningar. Ni ska inte umgås med varandra när ni är på utskottsmötena. Se till att ni lär känna åtminstone fem-sex nya personer varje gång. Nästa gång ni träffar de personerna blir man ytterligare lite mera bekant. Var frikostig, öppen, ärlig, glad och trevlig! Bjud er nordiska kollegor på mycket. Använd era dagtraktamenten till det, för det kommer Åland till gagn.

För Åland som region och land är det nordiska samarbetet kanske viktigare än för många andra regioner och länder. Det är egentligen vår enda utrikespolitiska arena. De beslut och de resolutioner som tas är kanske inte alltid de vassaste eftersom det alltid är konsensus som gäller. Men däremot är kontaktskapandet värt otroligt mycket.

Jag har haft förmånen att vara med i Nordiska rådet under den förra mandatperioden och fick vara med och jobba bl.a. för åländska ungdomars möjligheter till vidareutbildning i svenska skolor. Vi lyckades också med att nominera åländska författare till Nordiska rådets litteraturpris. Det var en process som inte hade gått utan väldigt mycket personliga och vänskapliga kontakter och band inom det nordiska samarbetet. Det är ett tecken på ett redskap som man behöver värna varmt om.

Jag tänkte också prata lite om pantsystemet. Det finns ju de facto en del problem med det. Vi har olika valutor, olika skatter och olika pantnivåer. Vi vet att branschen inte riktigt står bakom och vill samma sak. Det är en stor utmaning. Argumentet är ofta att vi borde ha ett europeiskt pantsystem, att det skulle vara lösning men det kanske är att skjuta lite högt med en gång. Jag skulle gärna se att man skulle gå in för den nordiska lösningen med ett nordiskt pantsystem som föregångare och visa hur man kan göra inom det europeiska.

Vi har också diskuterat flera gånger att Åland kunde vara ett testområde för det nordiska pantsystemet och det nordiska pantsystemet skulle då vara ett testområde för det europeiska. Men det är en komplicerad fråga. Man har jobbat många år med det. Landskapsregeringen tänker inte ge upp ännu, utan vi ska jobba vidare, absolut.

Det finns olika uttryck som återkommer ganska ofta; nordisk nytta är ett uttryck. Jag tycker att man både från ministerrådet och från Nordiska rådet borde se den nordiska nyttan framför sig när man sätter igång olika projekt och funderar på olika prioriteringar. Jag tycker också att vi ska ha en åländsk nytta och tanke i det vi går in i och det vi gör. De områden som vi verkligen engagerar oss i ska vi vara en aktiv del, vi ska bidra och vi ska inte bara finnas med på möten för mötenas skull. Det är prioriteringar som är viktiga.

Jag kan hålla med det som minister Johan Ehn sade. Jag har inte självt haft möjligheten att få åka på ministermöte ännu, men jag hoppas att jag på ministerrådssidan ska kunna presentera betydligt mycket kraftfullare prioriteringar om ett år. Jag ser väldigt mycket fram emot det.

Jag hade tänkt prata en del om förbundsstaten Norden också, men jag hoppar över det kapitlet, det har sagts ganska mycket. Däremot är jag väldigt positivt inställd till det. Den visionen om någon skulle riva gränshinder. Om det sedan är en dröm eller vision så tycker jag att det är ett väldigt bra mål. Jag jobbar gärna för den tanken, även om jag också är realist och inser att det kanske inte kommer att bli verklighet inom de kommande åren i alla fall. Tack, fru talman.

Ltl Torbjörn Eliasson, replik

Tack, fru talman! Jag kan konstatera att den förra och den nuvarande näringsministern har helt samma syn på hur man ska jobba vidare med frågan om pantsystemet. Frågan är komplicerad och lyckas man lösa den inom Norden så är det jättebra. Men att utvidga och försöka hantera pantsystemet inom EU blir alltför svårt.

Att ha Åland som ett testområde skulle vara mycket intressant. Fortsätt att jobba så, det är fint!

Talmannen

Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Lagtinget antecknar både ärende nr 2 och ärende nr 3 för kännedom.

Plenum slutar

Nästa plenum hålls 23.04.2012 klockan 13.00. Plenum är avslutat.

Originalfil