Plenum den 20 april 2015 kl. 13.00

 Ålands lagting

PLENARPROTOKOLL

 

 

 

 

 

ME


Plenum den 20 april 2015 kl. 13.00

Plenum börjar 1

Meddelande. 2

1    Ändring av blankettlagar om socialvård

Social- och miljöutskottets betänkande (SMU 6/2014-2015)

Landskapsregeringens lagförslag (LF 7/2014-2015)

Andra behandling. 2

2    Europeiska unionens fiskerikontroll

Finans- och näringsutskottets betänkande (FNU 12/2014-2015)

Landskapsregeringens lagförslag (LF 14/2014-2015)

Enda behandling efter bordläggning. 3

3    Socialvård

Landskapsregeringens svar (S 1/2014-2015-s)

Vtm Viveka Erikssons m.fl. spörsmål (S 1/2014-2015)

Föredras. 11

4    Yttrande till landskapsregeringen i enlighet med 21 § LO

Självstyrelsepolitiska nämndens yttrande (Y 1a/2014-2015)

Remiss. 11

5    Ändrad arbetsmarknadslagstiftning

Landskapsregeringens lagförslag (LF 18/2014-2015)

Remiss. 20

6    Anpassningsbidrag för ledamöter av lagtinget och landskapsregeringen

Landskapsregeringens lagförslag (LF 19/2014-2015)

Remiss. 21

7    Enkel och rättvis socialförsäkring

Ltl Anders Erikssons m.fl. åtgärdsmotion (MOT 2/2014-2015)

Remiss. 27

8    Utvärdering av avloppsregleringen

Ltl Anders Erikssons m.fl. åtgärdsmotion (MOT 3/2014-2015)

Remiss. 34

9    Medgivande till organdonation i skattedeklarationen

Ltl Brage Eklunds m.fl. åtgärdsmotion (MOT 8/2014-2015)

Remiss. 38

10  Revision av barnomsorgslagen

Ltl Anders Erikssons m.fl. åtgärdsmotion (MOT 9/2014-2015)

Bordläggning. 45

11  Produktionsstöd för el enligt inmatningstariffsystem

Finans- och näringsutskottets betänkande (FNU 13/2014-2015)

Landskapsregeringens lagförslag (LF 4/2014-2015)

Landskapsregeringens lagförslag (LF 4a/2014-2015)

För kännedom.. 45

12  Godkännande av ändringar av Kyotoprotokollet till FN:s ramkonvention om klimatförändring

Landskapsregeringens yttrande (RP 12/2014-2015-s)

Republikens presidents framställning (RP 12/2014-2015)

13  Förslag till andra tilläggsbudget för år 2015

Landskapsregeringens budgetförslag (BF 4/2014-2015)

Plenum slutar 45

 

Plenum börjar

Närvaroregistrering. 28 ledamöter närvarande.

Lagtingsledamoten Katrin Sjögren anhåller om ledighet från dagens plenum på grund av privat angelägenheter. Beviljas.

Meddelande

Talmanskonferensen önskar informera att det bli frågestund onsdagen den 29 april kl. 13.00 och därpå följer plenum kl. 14.00. Det ska råda beredskap för plenum fram till den 12 juni 2015 d.v.s. perioden maj-juni pågår mellan den 25 maj till preliminärt den 12 juni. Kan vi sluta tidigare så gör vi det.

Föredras för andra behandling efter bordläggning

1        Ändring av blankettlagar om socialvård

Social- och miljöutskottets betänkande (SMU 6/2014-2015)

Landskapsregeringens lagförslag (LF 7/2014-2015)

Ärendet bordlades vid plenum 15.04.2015. Först tillåts fortsatt diskussion och efter det föreläggs de lagförslag som ingår i betänkandet var för sig för beslut i andra behandling. Slutligen föreläggs betänkandets motiveringar för godkännande i enda behandling. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

Diskussion. Ingen diskussion.

Detaljbehandling börjar. Först föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av 1 § landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av barnskyddslagen för antagande i andra behandling. Begärs ordet? Lagtinget har i andra behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets andra behandling är avslutad.

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om service och stöd på grund av handikapp för antagande i andra behandling. Begärs ordet? Lagtinget har i andra behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets andra behandling är avslutad.

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård för antagande i andra behandling. Begärs ordet? Lagtinget har i andra behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets andra behandling är avslutad.

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomststöd för antagande i andra behandling. Begärs ordet? Lagtinget har i andra behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets andra behandling är avslutad.

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av 1 § landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om privat socialservice för antagande i andra behandling. Begärs ordet? Lagtinget har i andra behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets andra behandling är avslutad.

Lagförslagens andra behandling är avslutad.

Betänkandets motivering föreläggs för enda behandling. Diskussion? Ingen diskussion. Lagtinget har i enda behandling godkänt motiveringen.

Begärs ytterligare ordet?

Lagtinget har omfattat utskottets betänkande. Ärendet är slutbehandlat.

Andra behandling

2        Europeiska unionens fiskerikontroll

Finans- och näringsutskottets betänkande (FNU 12/2014-2015)

Landskapsregeringens lagförslag (LF 14/2014-2015)

Först tillåts diskussion om ärendet i dess helhet. Efter det föreläggs de lagförslag som ingår i betänkandet var för sig för beslut i andra behandling. Slutligen föreläggs betänkandets motiveringar för godkännande i enda behandling. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

Diskussion. Ingen diskussion.

Först föreläggs förslaget till landskapslag om tillämpning i landskapet Åland av bestämmelser i rikslagen om ett påföljdssystem för och tillsynen över den gemensamma fiskeripolitiken för antagande i andra behandling. Begärs ordet? Lagtinget har i andra behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets andra behandling är avslutad.

Föreläggs förslaget landskapslag om verkställighet av den gemensamma fiskeripolitiken inom den Europeiska unionen för antagande i andra behandling. Begärs ordet? Lagtinget har i andra behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets andra behandling är avslutad.

Betänkandets motivering föreläggs för enda behandling. Diskussion? Ingen diskussion. Lagtinget har i enda behandling godkänt motiveringen.

Ärendet är slutbehandlat.

Enda behandling efter bordläggning

3        Socialvård

Landskapsregeringens svar (S 1/2014-2015-s)

Vtm Viveka Erikssons m.fl. spörsmål (S 1/2014-2015)

Ärendet bordlades vid plenum 15.04.2015 och kan bordläggas ytterligare en gång om lagtinget så beslutar.

Först tillåts fortsatt diskussion. Under diskussionen i ärendet kan det väckas förslag om en åtgärdsuppmaning till landskapsregeringen. Förslaget ska samtidigt skriftligen överlämnas till talmannen.

Om det har väckts förslag om en åtgärdsuppmaning bordläggs ärendet efter avslutad diskussion till en avgörande behandling vid ett plenum tidigast följande dag. Om inget förslag till åtgärdsuppmaning väckts antecknas landskapsregeringens svar för kännedom.

Diskussion.

Vtm Viveka Eriksson

Talman! Den liberala gruppen har med vårt spörsmål och med den diskussion som har förts med anledning av spörsmålet klargjort vårt missnöje med den förda socialpolitiken. För många oklarheter, för många som har pekat på osäkerhet och för många frågor om vad vi kan förvänta oss framöver. Inom ett område där människor berörs i sin vardag där det är som allra svagaste och inom ett område där det behövs framförhållning och stabilitet.

Vi har i gruppen bedömt att i det här läget titta framåt och ge landskapsregeringen möjlighet att ta tag i frågan och göra vad de kan under den korta tid som är kvar. Därför lägger vi ett förslag till hemställan. Jag vill lyfta fram två saker till i debatten och särskilt understryka. Socialpolitiken bygger på ett stabilt regelverk som ska vara lätt att tillämpa av kommunernas tjänstemän. För att stärka kommunerna i sitt arbete behövs bättre information och stöd från landskapsregeringens sida. Förr fanns det regelbundna träffar där lagar diskuterades och det gavs också tolkningshjälp från landskapsregeringen. De återkommande träffarna med socialarbetarna är något man starkt efterlyser. Även om regelverket bör vara klart och enkelt att tillämpa är det ändå mycket krångliga frågor.

Medan landskapsregeringen hade tillsynsansvaret, som det var tidigare, fanns det en problematik i att man satt på två stolar, dels utvecklingslagstiftande ansvar men också tillsynen. Genom att vi nu har en tillsynsmyndighet och överfört tillsynsansvaret på en annan myndighet så borde landskapsregeringen igen ta ett mera handfast grepp om information och stöd till kommunerna. Det är starkt efterfrågat.

Den andra frågan som är viktig att landskapsregeringen tar tag i att vi inte står i en osäker situation igen 2017. 2017 ska den nya handikappservicelagen slås ihop med specialomsorgslagen eller tvärtom, det slås ihop till en lag. Vilket innebär att den blankettlag som specialomsorgen i dag lutar på kommer att försvinna och då måste man ha lagarna på plats 2017 när reformen genomförs i riket så att inte specialomsorgen står där utan laglig grund, det skulle vara en katastrof. Därför uppmanar jag landskapsregeringen att verkligen aktivt följa det arbetet som sker på rikssidan och parallellt jobba fram den egna lagstiftningen.

Från liberala gruppen föreslår vi för lagtinget att anta följande åtgärdsuppmaning. Att lagtinget uppmanar landskapsregeringen att ta ett bättre grepp om socialpolitiken och tilldela tillräckliga resurser så att lagstiftningen kan hållas på en sådan nivå som krävs för att Åland kan hänga med de allmänna utvecklingstrenderna i Norden och därmed trygga en stabil och modern socialpolitik. Tack.

Minister Carina Aaltonen, replik

Fru talman! För det första, information till kommunernas socialarbetare tog den förra regeringen bort under dåvarande lantrådet och socialministerns ledning eftersom det inte var förenligt med att man hade både tillsyn och lagstiftning inom samma avdelning. Nu har vi återinfört information till kommunerna i synnerhet när det gäller ny lagstiftning så det är redan att slå in öppna dörrar. För det andra kom lagförslaget i torsdags om att slå ihop lagen om specialomsorgen och handikappservicelagen. När socialminister Susanna Huovinen presenterade den hoppades hon att lagen kommer att träda ikraft under den mandatperioden som regeringen nu ska bilda men man vet fortfarande inte om det är 2017.

Vtm Viveka Eriksson, replik

Talman! Under flera regeringar, om jag inte missminner mig, har information varit knackigt, man har efterlyst det från kommunerna och inte kunnat ge det just på grund av det dubbla sitsarna. Att landskapsregeringen nu skulle ha börjat med information det är något nytt, för faktum var att just den lagen vi nu har kritiserat kom information om hur det skulle tillämpas fem före åtta kvällen innan det trädde ikraft. Då fick man också veta att lagen om familjehem hade trätt ikraft. Så lång framförhållning hade landskapsregeringen när det gäller information. Man behöver ha stödet för tolkning av lagar, knepiga direktiv och till den delen behöver landskapsregeringen ta ett mer aktivt grepp.

Minister Carina Aaltonen, replik

Information hade gått ut i kommunerna i november om att den nuvarande socialvårdslagen fortsättningsvis kommer att gälla. Att vi fick ett glapp däremellan p.g.a. olika orsaker det är att beklaga och det har vi faktiskt bett om ursäkt för. Därför hade vi inte heller klart informationsmaterial men det kom de facto före lagen trädde ikraft och det fortsätter komma in frågeställningar från kommunerna som vi i landskapsregeringen bistår och svarar på så att rättsläget ska vara klart under övergångsperioden.

Vtm Viveka Eriksson, replik

Talman! Vi efterlyser att landskapsregeringen ska vara mera proaktiv inte komma efter när man ser att man behöver fylla igen hålen. Man ska vara före och hela tiden se till att finnas där som en myndighet där man kan bolla idéer från kommunernas sida. Man är lite på gång i den riktningen men behöver ta ett aktivt tag om det.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack, fru talman! Jag citerar från dagens tidning där en svensk organisation säger att Åland har en mycket mera familjevänlig politik över de förslag som ligger hos landskapsregeringen om hemvårdsstödet, det är en egen socialpolitik som är framåt. När det står i åtgärdsuppmaningen att vi ska hänga med de allmänna utvecklingstrenderna i Norden, kan vtm Eriksson utvecklade? Ska vi inte bedriva vår egen politik på det här området?

Vtm Viveka Eriksson, replik

Talman! Vi har alltid bedrivit vår egen politik och det kommer vi att fortsätta göra. Hur vi gör med lagstiftningsåtgärder är kanske en annan fråga huruvida vi använder blankettlagar också i framtiden eller skriver helt egna lagar. Det handlar inte om tekniken utan att man följer de allmänna utvecklingstrenderna när det gäller att modernisera socialpolitiken. Tyvärr kan jag inte säga att landskapsregeringen och Åland gör det, när vi nu ska följa en socialvårdslag som är från åttiotalet. Då kan man knappast tala om att följa allmänna utvecklingstrender och modernisera politiken.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Barbro Sundback

Tack, fru talman! Inledning på dagens diskussioner om socialvårdslagen för oss tillbaka till den första omgången. Det slutade katastrofalt senaste gång när representanter för liberalerna gjorde ett mycket fult påhopp på socialministern och började blanda in en massa politiska händelser som inte alls har med ärendet att göra. Nu debattera man i alla fall sak, men det politiska innehållet är väldigt tunt. Under ganska många timmar har vi hört hur urusel regeringen är på förvaltning. Det får man naturligtvis lyfta fram om man tycker att det är ens politiska linje. Det som återstår att få veta är vad liberalerna vill? Som jag tolkar uttalandena att vi slaviskt ska följa rikets lagstiftning på området. Det är att vara up to date och på nordisk nivå. Vi ska helst inte avvika och man ska ge resurser till förvaltningen. Vad avser liberalerna med att lagstiftningen inom socialpolitiken ska hållas på en nivå som krävs för att Ålands ska hänga med den allmänna utvecklingen i Norden inom socialpolitiken, vad betyder det? Det politiska budskapet måste vara tydligt för de som berörs, inte bara för regeringen. Vad betyder det för personer med funktionsnedsättningar t.ex.? Är det samma som rikets lag?

Det var inte riktigt korrekt som vtm Viveka Eriksson sade att skulle hända ifall inte Åland samtidigt som man i riket 2017 planerar att sammanföra lagen om specialomsorg och handikappservice. Att Åland plötsligt skulle stå utan specialomsorgslag, varför skulle vi det? Lagen skulle kvarstå om man inte slår ihop det. Problemet är inte att slå ihop lagarna utan om vi inte göra något åt kommunstrukturen eller KST så har vi 17 olika politiska institutioner som ska tillämpa den nya lagen. Liberalerna har inte heller tagit ställning till den frågan. Jag ställde frågan första dagen vi debatterade, hur tänker man lösa den förvaltningen? Då blir det mycket information och rådgivning men det är inte säkert att det räcker.

Talman. Det har varit värdefullt att ha diskussionen för det har tydligt kommit fram att kommunernas socialtjänst måste genomföras, eller någon liknande organisation om man ska kunna ta ett större ansvar i kommunerna för socialpolitiken. Den nya rikslagen går ut på att förändra metoderna och förflytta det sociala arbetet från någon form av beviljande av förmåner och korrektion till förebyggande arbete. Därför har man infört en större rättighet för familjer i riket att få hemtjänst för att förebygga allvarliga barnskyddsärenden.

Det är fortfarande oklart vad liberalerna vill. De vill kritisera regeringen, det ingår på något sätt i själva systemet, men något alternativ har vi inte sett annat än att eventuellt i alla skeden av utvecklingen inom socialpolitiken följa riket. Det är inte det optimala alla gånger. Tack, fru talman.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Tack talman! Liberalerna konstaterar att ingen lagstiftning tillkommer i ett vakuum. Inte heller en så människonära lagstiftning som rör socialvården. I förarbetena till den rikslagslag vi diskuterar finns en omfattande jämförande studie med förhållandena i Norden. Förhållandena i Norden är referensram för lagstiftningen i Finland. Ofta kommer Finland ganska sent, så också i det här fallet. Det baserar sig på det enkla förhållandet vi har, den fantastiska konstruktion kommun, det är ett typiskt fenomen för Norden. Därför är det helt naturligt att Norden är referensram där kommunala kompetensen i stort sett är likadan mellan våra länder. Därför vill liberalerna, som det står i åtgärdsförslaget, ha en nordisk linje i landskapslagstiftningen.

Ltl Barbro Sundback, replik

Fru talman! Det var ett väldigt intressant inlägg. Hittills har liberalerna motarbetat kommunernas socialtjänst. Alternativet har varit att föra över all socialvård på ÅHS, vilket åtminstone socialdemokraterna tycker är ett dåligt förslag. Om man nu går in för att bibehålla socialvården på kommunal nivå är det bra för då är det ännu fler som tycker att det ska vara så. Tack för den repliken.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Tack talman! Ltl Barbro Sundback drar lite väl långtgående slutsatser av vad jag sade. Jag hänvisade till kommunen som producent och fördelare av socialservice, det är ett typiskt nordiskt fenomen. Därför är den nordiska lagstiftningen förebild för sådan lagstiftning vi vill ha på Åland, närmast gällande den operativa verksamheten. Organisationen är en annan fråga. Jag varnade tidigare i debatten för att blanda ihop dessa två saker. Det är viktigt att inom socialpolitikens område hålla åtskilt på dess organisation och på dess verksamhet. Jag talar numera mer om verksamhet än om organisation.

Ltl Barbro Sundback, replik

Kommun är närmare en organisation än en verksamhet och det är socialvården som är verksamheten. Organisationerna som har nämnts är att bibehålla det på kommunal nivå eller föra över det till ÅHS. I riket, trots att sota-reformen misslyckades, är det kvar på kommunerna. I Danmark har man bara specialsjukvården kvar. Liberalerna vill centralisera socialvården, sätta det under landskapet, vilket försämrar medborgarnas rättssäkerhet och rättsskydd i de här frågorna. Den nordiska utvecklingen som liberalerna företräder finns inte.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Carina Aaltonen

Fru talman! Mitt arbete inom socialpolitiken grundar sig på ett långsiktigt och medvetet val. Vi måste allra först se till att kommunerna kan skapa en stabil och robust organisation för den sociala verksamheten att man kan förverkliga den nya och förändrade inriktningen på socialt arbete, som den nya socialvårdslagstiftningen i riket innebär och som vi gärna ser att kommer till Åland.

Målet med de reformer som sociallagstiftningen för med sig är att alla verkligen får del av det, får hjälp och stöd oberoende i vilken kommun man bor. Jag välkomnar en ny socialvårdslag men det måste också vara anpassat till de småskaliga åländska förhållandena och i de 16 kommuner vi har på Åland. Skulle vi ha följt Finland skulle vi ha en kommun på Åland, det har vi inte idag. Vi måste först få till ett gemensamt socialvårdsområde för att vi på Åland ska ha möjlighet att möta alla de krav som lagen ställer. Det är viktigt att vi diskuterar innehållet i en ny socialvårdslagstiftning samtidigt som kommunernas socialtjänst sjösätts. Här behövs också liberalernas engagemang med i arbetet liksom socialarbetarna, andra organisationer och enskilda. Landskapsregeringen har tagit på sig ansvaret att leda arbetet på ett systematiskt och öppet sätt för att alla ålänningar ska ha rätt och möjlighet till likvärdig service oberoende av hemkommun. Vtm Viveka Eriksson betonar att vi ska titta på Norden, men nu måste vi även se vad de ska göra i riket.

Den här morgonen vaknade vi upp till en ny politisk verklighet, en ny politisk karta. Vi vet inte vilken väg man tar i riket. Vi vet att man satte igång en massa reformer under den förra mandatperioden under Jyrki Katainen och Alexander Stubb. En del av reformerna är genomförda och andra delarna av reformerna inom sociala området är ännu inte i hamn. Det senaste vi fick veta från Helsingfors är att man inte ännu kan säga att det är en tidtabell på 1 januari 2017 som t.ex. handikappservicelagen och lagen om specialomsorg sammanförs. Den kanske fullföljs under den här mandatperioden som inleds nu med det vet vi inte.

Vi vet inte heller vilka konsekvenser socialpolitiken i Finland får eftersom det är stora inbesparingar på gång. Vi på Åland kan inte helt i blindo följa de här, vi vill ha en effektiv socialvård och en socialomsorg som ger det bästa till ålänningarna. Vi kan helt enkelt inte följa efter det man gör i riket eftersom olikheterna börjar bli så stora. Det är hög tid att vi stannar upp, följer utvecklingen men framför allt formulerar hur vi ska göra så att de ålänningar som behöver stöd och hjälp ska få det på bästa sätt. Tack.

Vtm Viveka Eriksson, replik

Talman! Det mest anmärkningsvärda i hela den här diskussionen är att reformeringen av socialvården har varit på gång sedan 2009- 2010. Det har funnits kunskap om det också här hos oss. Frågan är varför regeringen har gjort ett medvetet valt att sitta ner och vänta. Talar man om egen socialpolitik då borde man verkligen ha varit uppe på spåret och försökt formulera sin egen socialpolitik, men man har suttit och väntat. Nu står vi där vi står. Jag hoppas att man inte sitter och väntar på vad som händer på rikssidan när det gäller handikappservicen och specialomsorgen.

Minister Carina Aaltonen, replik

Fru talman! Var har vtm Viveka Eriksson befunnit sig de senaste tre åren? Det har pågått ett stort arbete med något som kallas kommunernas socialtjänst där vi försöker organisera upp arbetet. Först när vi har en stark plattform, en grund att utgå från kan man sätta in innehållet. Vi har begränsade resurser, då måste man också prioritera. När vi har plattformen, grunden, stabiliteten på plats då får vi också in innehållet, var så säker. Det stora arbetet har varit att försöka sjösätta kommunernas socialtjänst.

Vtm Viveka Eriksson, replik

Talman! Oberoende hur organisationen ser ut, huset som man hållit på byggt i tre, fyra år så är det ändå innehållet som är det viktiga. Den service man ger till människorna, den trygghet som människor har i lag att få sin sociala service, där har man suttit och vänta. Man har inte följt med och gjort sitt hemarbete. Plötsligt kommer man och säger att nu ska vi ha egen socialpolitik utan att ha någonting att komma med. Därför har kritiken uppstått.

Minister Carina Aaltonen, replik

Man gick ut hårt 2009-2010 men av den reform som fanns i riket blev därmed en tumme, det är många som är besvikna på dagens socialvårdslagstiftning. Det handlar inte om något speciellt stor materiellt innehåll. Man flyttar en del uppgifter från speciallagstiftning in i den allmänna socialvårdslagen. Man går från kommunerna kan, till kommunerna ska. Vill kommunerna börja arbeta i samma inriktning är det fullt möjligt men speciellt stort materiellt nytt är det inte. Kommunerna ska ordna socialjourer, det vore en bra sak, men i övrigt är det inte speciellt mycket materiellt innehåll.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Tack talman! Minister Carina Aaltonen säger att målsättningen ska vara en god och modern socialvårdslagstiftning, det är mycket god målsättning och instämmer helt i de målen. Det måste vara syftet med självstyrelsen och närhetsprincipen i politiken. Att i förbindelse med den goda målsättningen hänvisa till att vi med allt medel måste hålla i kraft 1982-års socialvårdslagstiftning som blankettlag får jag inte att gå ihop med kravet på modernitet. Det tänket som präglar den lagstiftningen i övriga Norden har man lämnat för länge sedan och nu äntligen i Finland också. Vad man eftersträvar med det goda är gränsöverskridande samarbetsformer inom vård och omsorg.

Minister Carina Aaltonen, replik

Fru talman! Åland är också värd en modern socialpolitik och då behöver vi ha kommunalt socialvårdsområde innan vi kan börja bygga på olika nya metoder, arbetssätt och olika tankesätt att jobba med i socialvården. Liberalernas och ltl Gunnar Janssons inlägg visar att man inte riktigt har förstått det arbete som landskapsregeringen försöker få till. Vi vill först bygga en grund innan vi sätter in innehållet.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Tack talman! Jag kan bara uttala mig om mina egna förmågor att förstå. Det som de övriga gruppmedlemmarna eventuellt förstår eller inte förstår kan inte uttala mig om. Det ena ska, bör, får inte utesluta det andra. För tredje gången, socialvårdslagstiftning är indelad i två områden, organisatorisk lagstiftning och operativ lagstiftning, men det ena får inte utesluta det andra, det här går hand i hand åtminstone som jag vill se samhällsbyggandet.

Minister Carina Aaltonen, replik

Fru talman! Vi måste få kommunernas socialtjänst på plats och få den inriktningen och samtidigt kommer då innehållet att tas fram. Kommunernas socialtjänst kan sjösättas samtidigt som vi har den nya socialvårdslagstiftningen på plats, det är det självklara. Där bör också landskapsandelssystemet finnas med som en viktig komponent.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Torsten Sundblom

Tack, fru talman! Jag uttalar stöd för åtgärdsuppmaningen som vtm Eriksson framförde.

Ltl Anders Eriksson

Fru talman! Igen en ny dag där vi diskuterar socialpolitiken, men väldigt få ord om innehållet i en framtida socialpolitik. Det är ett väldigt viktigt område men vi diskuterar bara organisationer. Vad ska vi göra med barnfattigdomen? Hur ska vi klara av åldringsvården framöver? Det är allt färre som ska försörja allt fler. Allt fler söker sig till matbanken, är det som det ska vara? Vi har tiggare utanför våra affärer, det har vi inte haft tidigare. Inte heller de frågorna diskuteras. Vi har en sådan lagstiftning att det mer eller mindre är en ekonomisk katastrof för den ena parten vid en separation om man inte får barnen skrivna hos sig, ska vi ha det på det sättet? Naturligtvis inte. De här frågorna borde vi diskutera. När lantrådet hade sitt anförande förra gången var det som att höra en organisationskonsult i stället för att diskutera innehållet i politiken.

Liberalerna sköt lite över målet i spörsmålet och fokuserar alltför mycket på att man ska följa Finland. Orsaken till att vi inte skrev på var att vi vill diskutera innehållet i en egen åländsk socialpolitik. Från socialdemokratiskt håll pratar man om en egen socialpolitik men synbarligen har man ingen aning om hur man vill att den politiken skulle se ut.

Tittar man på spörsmålet fanns det många befogade frågor och landskapsregeringens svar var rätt mediokert. I klämmen som liberalerna presenterat står det att ”lagtinget uppmanar landskapsregeringen att ta ett bättre grepp om socialpolitiken”, även att man ska trygga en stabil och modern socialpolitik. Det har vi överhuvudtaget inte problem från Ålands Framtid att sluta upp bakom. De som tycker att vi har ett bra grepp om socialpolitiken ska förstås rösta ner klämmen, det kommer inte vi att göra.

Gång på gång har vi sett att lagstiftningen har kommit försent och varit fel. Jag var själv varit med i social- och miljöutskottet där vi fått reda upp bostadsbidragslagstiftningen, hemvårdsstödet inte ens siffrorna var på rätt. Ska man prata om socialpolitik, värderade landskapsregering, måste man kunna peka på vad det ska vara för innehåll. KST är ett mantra som man upprepar hela tiden och det ska lösa allt. Inte kan KST i sig vara målet för en egen framtida socialpolitik, det kan på sin höjd det vara ett medel. Alltid, alltid håller vi på med organisationer och organisationer och sedan när organisationen är på plats ska vi börja fundera på vad de ska göra, sedan kommer innehållet som minister Aaltonen sade. Nej, det här håller inte. Från Ålands Framtid stöder vi klämmen.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Tack, fru talman! Det är tyvärr ett vanligt fenomen i politiken att man blandar samman mål och medel. Jag gillade kollegan Anders Erikssons resonemang genom att göra en tydlig åtskillnad, man får inte göra medlen till mål eller tvärtom. Man ställer upp ett medel, d.v.s. en organisation som det stora målet och sedan hoppas på det bästa. Det kommer inte att lyckas.

Ltl Anders Eriksson, replik

Konstaterar att jag är synnerligen överens med replikställaren.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Begärs ordet?  Diskussionen är avslutad.

Under diskussionen har vtm Viveka Eriksson, understödd av lagtingsledamoten Torsten Sundbom, lagt följande förslag till åtgärdsuppmaning: ”Att lagtinget uppmanar landskapsregeringen att ta ett bättre grepp om socialpolitiken och tilldela tillräckliga resurser så att lagstiftningen kan hållas på en sådan nivå som krävs för att Åland ska hänga med de allmänna utvecklingstrenderna i Norden och därmed trygga en stabil och modern socialpolitik”.

Enligt 38 § 5 mom. arbetsordningen ska ärendet bordläggas till en avgörande behandling vid plenum tidigast följande dag. Talmannen föreslår att förslaget till åtgärdsuppmaning bordläggs till plenum den 22 april 2015. Godkänt. Förslaget är bordlagt till plenum den 22 april 2015.

Föredras

4        Yttrande till landskapsregeringen i enlighet med 21 § LO

Självstyrelsepolitiska nämndens yttrande (Y 1a/2014-2015)

Ärendet avförs från dagens lista och tas upp till behandling den 22 april 2015.

Remiss

5        Ändrad arbetsmarknadslagstiftning

Landskapsregeringens lagförslag (LF 18/2014-2015)

Enligt arbetsordningens 44 § beslutar lagtinget på förslag av talmannen till vilket utskott ett ärende ska remitteras. Beslutet fattas efter avslutad diskussion. Talmannens förslag är att ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet.

Diskussion.

Minister Fredrik Karlström

Fru talman! Jag ber att få lämna över lagpaketet till lagtinget som ger fler instrument för oss att motarbeta och bearbeta arbetslösheten i allmänhet, i synnerhet långtidsarbetslösheten.

Landskapsregeringen tillsatte en tjänstemanna arbetsgrupp förra året som fick till uppgift att i enlighet med regeringsprogrammet se över den relativt föråldrade arbetsmarknadslagstiftningen som gäller i landskapet. Arbetsgruppen kom med flera förslag på förändringar och landskapsregeringen omfattade i huvudsak alla slutsatser i arbetsgruppens rapport. Efter remissrundan lagen var på, vilket genererade totalt 16 utlåtande, därav de flesta var positiva har vi utarbetat detta lagförslag. Jag skall i korthet presentera förslaget om en ändring av arbetsmarknadslagstiftningen.

Huvuduppgiften för landskapsregeringens arbetsmarknadspolitiska verksamhet är att effektivt och ändamålsenligt sammanföra den som söker arbete med den som söker arbetskraft. Att främja sysselsättning och kompetensutveckling, att verka för kvinnors och mäns rätt till arbete på lika villkor och motverka diskriminering på arbetsmarknaden. Dessutom skall vi underlätta för personer med svag ställning på arbetsmarknaden att få arbete och förhindra utslagning från arbetsmarknaden samt att motverka långa tider utan reguljärt arbete.

Målet med arbetsmarknadspolitiken är att uppnå och bibehålla en så hög och jämn sysselsättning som möjligt, något jag tycker vi lyckats relativt bra med, även om arbetslöshetssiffrorna varit lite högre de senaste åren, jämfört med vad vi varit vana vid de senaste decennierna. Med beaktande av hur det ser ut i våra grannländer, i Europa och den allmänna lågkonjunkturen i världen anser jag att vi har hanterat situationen på Åland bra. Det är även glädjande att läsa den senaste rapporten ifrån ÅSUB om att arbetslöshetsgraden i mars är lägre än motsvarande tid förra året och ligger nu på 3,9 %. Ungdomsarbetslösheten ligger på 6,3 % till skillnad mot 7,7 % förra året. Vi får hoppas att trenden gällande den ökande arbetslösheten nu förhoppningsvis är bruten.

Man kan läsa ur konjunkturläget våren 2015 som ÅSUB har skrivit. ”Vill man lyfta fram ljuspunkter får man än en gång peka på den jämförelsevis goda befolkningstillväxten eller på en arbetslöshet som än så länge ligger på hälften av den totala arbetslöshetsgraden för Finland. Ytterligare en positiv sak är att Åland inte upplevt några större omstruktureringar vad gäller ägande i finanskrisens kölvatten, man har kvar sina flaggskeppsföretag”.

 En jämförelsevis stor del av den produktiva kapaciteten i den åländska ekonomin, kapital, arbetskraft och kompetens finns fortfarande kvar trots den utdragna lågkonjunkturen. Till stor del är det lokala, familjebaserade ägandet att tacka för detta. Det här är viktigt att komma ihåg, trygga arbetsplatser kan inte lagstiftas fram, trygga arbetsplatser finns i bolag som genererar vinst och går bra.

Landskapsregeringen har de senaste åren fokuserat mycket på ungdomsarbetslösheten och det är glädjande att den har sjunkit. Nu sätter vi och AMS huvudfokus under 2015 på långtidsarbetslösheten. Långtidsarbetslösheten ser ingen åldersgräns och är det fenomen som är mest oroligt för samhället och individen och där vi behöver sätta in mer insatser och resurser.

Lagförslaget ger AMS fler möjligheter att erbjuda arbetssökanden en aktivare arbetslöshet som eftersträvar till att hitta nya vägar till arbete för den arbetssökande och de huvudsakliga ändringarna är följande: Den sysselsättningsfrämjande utbildningen förnyas genom att en ny landskapslag om sysselsättningsfrämjande utbildning antas. Samtidigt upphävs den gällande landskapslagen som blivit både föråldrad och svårtillämpbar. Sysselsättningsfrämjande utbildning är i huvudsak till för att utöka yrkesfärdigheterna men kan även användas för att lära sig svenska via SFI. Den föreslås kunna erbjudas för grupper via upphandling av utbildningsavdelningen eller för enskilda persons behov och då anskaffas av AMS. Även möjlighet till samköp av utbildning tillsammans med arbetsgivare möjliggörs för att erbjuda så många alternativ som möjligt för varje enskild person.

Den 1 januari 2014 slopades omställningsskyddstillägget, en särskild arbetslöshetsförmån. Syftet med lagändringen var att förenkla systemet med utkomstskydd för arbetslösa. Det här kanske låter konstigt, men de genomförda förändringarna i arbetslöshetsförmånerna medför inte att åtgärdsmodellen för omställningsskydd skulle försvinna. I praktiken kommer AMS samarbeta med arbetsgivare som minskar personal och de tjänster som erbjuds arbetstagarna kommer inte att förändras. Den ändrade lagen om utkomstskydd för arbetslösa medför att arbetslöshetsdagpenningen numera indelas i en grundnivå och en förhöjd nivå. Beloppet för den förhöjda nivån motsvarar nivån för omställningsskyddets förtjänstdel. Alltså alla förmånstagare som deltar i sysselsättningsfrämjande åtgärder framdeles kan få en förhöjningsdel.

En annan åtgärd som införs i landskapslagen om arbetsmarknadspolitik är möjligheten att genomföra utbildningsprövning utöver arbetsprövning, samtidigt som lagen kompletteras med nya åtgärder i form av frivilliga studier med bibehållen arbetslöshetsförmån. Med utbildningsprövning avses en åtgärd där den enskilde prövar på ett visst utbildningsområde hos en utbildningsanordnare i syfte att ta reda på om man är lämplig, behöver ha kunskap för att jobba kunna jobba i den branschen. Samt förutsättningarna för att studera vid utbildningsanordnaren fungerar.

Med frivilliga studier avses studier som bedrivs på eget initiativ, exempelvis för att slutföra en examen som inte blivit färdig. Det här erbjuds för arbetslösa arbetssökanden som fyllt 25 år, där man ska kunna bibehålla sin arbetslöshetsförmån. Tyngdpunkten ska enligt förslaget ligga på kortvariga studier som främjar en snabb placering på arbetsmarknaden. Förfaringssättet har funnits sedan 2010 i riket och har visat sig ge goda resultat, särskilt för personer som tidigare avbrutit sina studier. Vi föreslår även att sysselsättningsstöd ska kunna beviljas en arbetslös arbetssökande från och med 17 års ålder för att samordna och effektivisera våra stödåtgärder så att olika system inte överlappar varandra.

Enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa, som med vissa undantag även är gällande på Åland med stöd av en blankettlag till den del rikslagen gäller grunddagpenning och arbetsmarknadsstöd, beviljas inte en arbetssökande som är under 17 år en arbetslöshetsförmån. Genom förslaget likställs således åldersgränsen för sysselsättningsstöd med de andra stödformerna. Dock ska kostnadsersättning fortsättningsvis kunna betalas även till personer under 17 år som deltar i sysselsättningsåtgärd.

Sysselsättningsstödet för personer med nedsatt arbetsförmåga stärks och förlängs i syfte att åtgärderna som är förenade med stödet ska leda till en bestående placering på arbetsmarknaden. Landskapsregeringen föreslår att regelverket ändras så att sysselsättningsstödet för anställning av person med nedsatt arbetsförmåga för det andra året, kan vara högst lika stort som grunddagpenningen förhöjt med 50 % per arbetsdag. Genom den förändringen vill landskapsregeringen öka möjligheterna för en arbetsgivare att håller kvar en person med nedsatt arbetsförmåga som anställd. Rehabilitering tillbaks till arbetsmarknaden, förutsätter inte sjukdom, utan riktar sig till långtidsarbetslösa eller mottagare av utkomststöd från kommun. Systemet bygger på att en offentlig aktör förpliktas arrangera en arbetsplats hos sig själv eller annan icke kommersiell verksamhet och står för arbetsledning.

En annan förändring är att arbetskraftskommissionen som finns i anslutning till AMS avskaffas, ett led i att minska byråkratin och effektivisera beslutsgången. Samtidigt förtydligas regelverket vad gäller fördelningen av de förvaltningsuppgifter som landskapsregeringen respektive AMS ska ha enligt blankettlagen om utkomstskydd för arbetslösa.

Landskapslagstiftningen föreslås även bli uppdaterad och anpassad till de förändringar som under de senaste åren har genomförts i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Lagen om utkomstskydd för arbetslösa är en lag som ofta ändras. Sedan den senaste uppdateringen av blankettlagen om utkomstskydd för arbetslösa, 2013 har rikslagen ändrats tolv gånger. Fast fler av ändringar som gjorts i rikslagen är tekniska fordrar åtminstone fem av ändringarna av lagen om utkomstskydd för arbetslösa att en förändring även genomförs av blankettlagen.

Landskapsregeringen föreslår även att arbetsmarknadsstödet och utkomststödet som betalas som integrationsstöd slopas. Även här låter det värre än det är. Förslaget påverkar nämligen inte invandrarens förutsättningar att få ett stöd eller stödets belopp. Stödet kommer framdeles att benämnas antingen arbetslöshetsförmån eller utkomststöd. Rätten till stödet kommer liksom hittills att bestämmas med utgångspunkt från blankettlagen om utkomstskydd för arbetslösa och blankettlagen om utkomststöd.

Sammanfattningsvis kan man säga att förslagens syfte är att förenkla och förtydliga bestämmelserna och dels förbättra möjligheterna att arbeta med sysselsättningsfrämjande åtgärder på ett effektivare sätt. Vinsterna i en mer offensiv arbetsmarknadspolitik står att finna både på ett mänskligt plan och på ett samhällsplan. På det mänskliga planet är vinsterna bättre psykiskt mående, bättre sociala och ekonomiska förhållanden för den enskilde. På samhällsplanet består vinsterna i en högre sysselsättningsgrad och minskade kostnader för kommunens olika stödformer då flera av dessa ofta beviljas som en direkt följd arbetslöshet.

Landskapsregeringens förslag tar fasta på det system som finns till för att administrera och hantera olika åtgärder med utgångspunkt att förenklingar och förenhetligande dess system samt förtydliga bestämmelserna, dels förbättra möjligheterna att arbeta med sysselsättningsåtgärder för att på ett effektivare sätt kunna uppfylla de sysselsättningspolitiska målsättningarna. Landskapsregeringen har också strävat till att motverka motsättningar mellan de olika system för stöd till enskilda personer som AMS förvaltar, d.v.s. utkomstskyddet för arbetslösa, sysselsättningsstöd och studiestöd.

Med den här presentationen hoppas jag lagtinget fått en övergripande insikt i lagpaketet och ser fram emot en positiv behandling av ärendet i utskottet. Tack.

Vtm Viveka Eriksson

Talman! Det är ett efterlängtat lagförslag. Det finns ständigt ett uppdämt behov av att gå in i arbetsmarknadslagstiftningen, komma med revideringar och förändringar. En del är blankettlagar, en del går in där det är rikets behörighet t.ex. A-kassan, allt går ihop i ett enda stort paket och det gör behovet av att ständigt hålla lagarna i ordning och i skick. Det är bra att landskapsregeringen kommer med lagförslaget, men det man önskar är att landskapsregeringen lite oftare skulle komma med mindre ändringar och inte låta det bli ett som är stort och uppdämt behov av lagstiftningsåtgärder. Oftare, snabbare, mindre så att man hela tiden håller sig uppdaterad. Underliggande lagar i riket som vi bygger verksamhet på ändras ca två gånger per år. Ska vi hänga med i den takten behöver vi ha ett system för det. Arbetsgruppen har jobbat med det och de är sakkunniga som verkligen vet vad det här handlar om, ni har experter på landskapsförvaltningen utnyttja dem. Det är också en hälsning till finans- och näringsutskottet att funderar på hur man ska hålla arbetsmarknadslagstiftningen i skick och uppdaterad.

Lagpaketet moderniserar redskapen för AMS så att AMS ytterligare kan förbättra sitt arbete. Det är bra att man riktar in sig på kompetenshöjande utbildningsinsatser, omstarter, det är bra riktning på det. Samtidigt är alla ändringarna som ministern räknade upp och som framgår av lagen, är det svårt att på djupet förstå hur förändringarna kommer att gripa in i enskilda människors liv i olika gruppers situation. Det är först när lagen kommer hit, till utskottet som vi från lagtingets sida ordentligt kan fördjupa oss och förstå de underliggande mekanismerna. Jag vill att finans- och näringsutskottet funderar på följande: Inom olika verksamheter på Åland finns det många olika huvudmän, diken som människor faller mellan myndigheter, mellan stolarna det är alltså inte heltäckande och olika myndigheter som servar människorna. AMS, FPA som gör vissa utbetalningar och kommunerna som är skyldiga att ordna arbetstillfällen. I vårt samhälle finns många olika organisationer och andra aktörer som gör väldigt mycket för att motverka arbetslöshet och att stöda den som har det svårt att finna sin plats på arbetsmarknaden. Jag tänker på Fixtjänst, Katapult, Byggreturen, Fountainhouse det finns många olika aktörer och det gäller att verkar för att få en helhetsbild så att inte människor faller emellan.

Man går in för vissa utbildningsinsatser men ett problem i vårt samhälle och i våra system är när människor inte riktigt finner sin plats i utbildningssystemet eller på arbetsmarknaden. Ett problem ligger på gymnasienivån där det inte finns tillräckligt många utbildningsplatser. På grundskolan finns alla ungdomar upptagna men när man ska gå över till gymnasiet finns det för få platser för personer med särskilda behov, med funktionsnedsättning. Att man faktiskt tänker på det, för det är ett sätt att slussas in i arbetsmarknaden att man först har fått en utbildning. Vi har många gånger tidigare pratat om ungdomsgarantin som borde sträcka sig över både utbildning och arbete. När det gäller arbetsmarknadslagarna finns ett visst antal månader, men man borde också ta ett helhetsgrepp om ungdomsgarantin så att ungdomar har en sysselsättning när de går ur grundskolan. Det vill jag att utskottet funderar på.

För personer med funktionsnedsättning är arbetsmarknaden särskilt svår. Dels att få en plats, dels att kunna fortsätta på sin arbetsplats. Då är det viktigt att man har åtgärder. Det finns vissa åtgärder att man förlänger tider och gör vissa systemförändringar. Det är viktigt att man från utskottet ser på vilka åtgärder man gör och på vilket sätt kommer det att förbättra situationen för personer med funktionsnedsättning. Jag tänker särskilt på FN-konventionen för personer med funktionsnedsättning som ligger i social- och miljöutskottet. För att kunna efterleva konventionen måste vi ha vår lagstiftning på plats. Det som utskottet borde titta på är om de här lagstiftningsåtgärderna räcker för att kunna leva upp till konventionens krav.

Arbetsprövning är en sak man borde ändra och det förslaget hade också arbetsgruppen. På rikssidan finns arbetsprövning, man ha tagit bort praktik. När man går in i en arbetsprövning behöver man inte ha en diagnos, men här på Åland ska vi hålla kvar det, men för att kunna komma in i ett arbetsprövningssystem måste man först få en diagnos. Det är en väldigt utpekade åtgärd, jag vill att ni tittar på den här i utskottet.

Sammanfattningsvis, de punkter jag räknat upp för utskottet. Lagstiftningsarbete mer regelbundet. Olika myndigheter, aktörer, samspel, samverkan, samordning, att människor inte hamnar i diken. Tillräckliga utbildningsplatser så att det också räcker för de personer som har särskilda svårigheter och någon form av ungdomsgaranti. Att lagen tillräckligt efterlever konventionens krav och att man tittar över om vi Åland kunde ta bort diagnos, att alla människor som behöver en arbetsprövning får det oberoende av vad man har för bakgrund eller eventuella funktionsnedsättningar. Tack.

Minister Fredrik Karlström, replik

Tack, fru talman! Det var ett sakligt och innehållsrikt anförande. Jag delar uppfattningen om att arbetsgruppen borde fortsätta jobba kontinuerligt och komma oftare och snabbare med ändrade lagförslag till lagtinget. Därav är inte arbetsgruppens mandat avslutat utan lever fortsättningsvis vidare. Det är precis i de riktningarna man behöver göra, en fråga man ska jobba med kontinuerligt. Vi har de facto 30 procent fler utbildningsplatser än vad det går ut studeranden från grundskolan till gymnasiet, men förstod på vice talmannen att det handlade mer om personer med problem, det kan man behöva titta på. Gällande ungdomsgarantin gillar jag inte det namnet, man ska prata om ett ungdomsavtal som klarlägger vilka rättigheter och skyldigheter både myndigheter, skolor men också ungdomen har.

Talmannen

Tiden är ute!

Vtm Viveka Eriksson, replik

Talman! Det spelar inte så stor roll vad man kallar det, bara ungdomar som har särskilda svårigheter eller problem fångas upp, får en utbildningsplats eller möjlighet till ett arbete så att ingen ska falla mellan de olika systemen och bli sysslolös. Det är en viktig åtgärd oberoende vad man kallar det eller hur man gör det. Ministern sa att arbetslöshetssiffrorna är någorlunda bra men fortfarande har vi hög ungdomsarbetslöshet, det har tagits på allvar och ska fortsättningsvis tas på allvar.

Minister Fredrik Karlström, replik

Det finns en viss ungdomsarbetslöshet. Den har sjunkit från 7,7 till 6,6 och är ett perspektiv när man ser i Europa, Norden eller världen är det väldigt bra. Vi har en palett med åtgärder som vi verkligen ser till varje individ och gör från myndigheternas sida väldigt mycket. Man ska benämna det ungdomsavtal där vi från myndigheternas sida också har en skyldighet, men det finns också ett motkrav på de arbetslösa ungdomarna. Rehabilitering tillbaka till arbetsmarknaden förutsätter inte en diagnos och en sjukdom, men det förutsätter att man varit långtidsarbetslös för att kunna ta del av den åtgärden. Det var kanske där det var ett missförstånd mellan vice talmannen och mig i mitt anförande. Långtidsarbetslösheten sätter vi i fokus under 2015. Lagförslaget gör att AMS får en större palett med åtgärder för att kunna anpassa sina tjänster till varje individs specifika behov. För varje individ är det en katastrof att vara arbetslös.

Talmannen

Tiden är ute!

Vtm Viveka Eriksson, replik

Talman! Åtgärden med arbetsprövning, att en person kan gå in på en arbetsplats och pröva ett arbete för att komma i åtnjutande av den åtgärden, krävs det en diagnos och det är en sak som utskottet kan reda ut. Det är inte en trevlig åtgärd, bara för att man har speciella problem måste man ha en diagnos för att komma i åtnjutande av samhällets åtgärder. Enligt vad jag har förstått har man tagit bort det på rikssidan där man också har arbetsprövning.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Göte Winé

Fru talman! Jag ska fortsätta där vtm Viveka Eriksson gav arbete åt finans- och näringsutskottet kring studieplatserna. Det fattas studieplatser för sökande enligt prövning. Det behöver definitivt bli bättre för där finns en viss form av utslagning. Det är inte bra som det är i dag och det behöver tittas på.

I samband med debatten kring budgeten nämnde jag om min förhoppning kring arbetsmarknadslagstiftning och vad den skulle leverera.  Efter att nu ha få ta del av den är jag mestadels positiv. Även vi socialdemokrater kan lätt stöda lagen, för det är en lag som hjälper folk att komma ut i sysselsättning genom arbete eller studier. Genom att ge en utbildning hjälper man dem på vägen mot en egen försörjning. Vi garanterar att alla har möjlighet till omställning och det är viktigt för att man snabbt ska ha en sysselsättning. Bl.a. levererar lagförslaget fler arbetsverktyg till handledarna på AMS. Man får som arbetssökande fler möjligheter till kompetenshöjning genom studier, det är bra. I lagen ser man att utbildnings- och näringsavdelningen jobbat tillsammans vilket gynnar deras gemensamma kunder. Framför allt de som trillat i diket mellan utbildnings- och näringsavdelningen har man har försökt täcka igen. Kanske ändå att lagen vågat vara lite mer progressiv och sett ännu mer efter de åländska behoven och de arbetslösa på Åland och deras situation. Det återkommer jag till senare.

Det var för mig en utmaning att verkligen sätta mig in i denna lag, den var inte lätt att förstå det är mycket paragrafer och hänvisningar. Jag hade gärna sett ett tydligare stycke i landskapsregeringens förslag kring personer med funktionsnedsättning, fått en sammanfattning för i texten i lagen finns förbättringar för dem.

Jag ser fler alternativ till studier, men reagerade att om man varit borta 5 dagar ska man avstängas från t.ex. sysselsättningsfrämjande utbildning och frivilliga studier med arbetsförmån. Om syftet är att motverka arbetslöshet så kanske det är viktigare att förstå varför har man blivit borta och vad kan man göra för att ändra det, än att vi i lagstiftningen skriver om att bli avstängd. Kanske det i stället borde finnas med att det ska göras en kartläggning om vilka resurser som behövs för att få den personen att hållas i en sysselsättning. Behövs det vara i lag om att man ska avstängas? Här kunde man sett lite mera ur kundens perspektiv.

Landskapsregeringen går nu in mer för att möjliggöra för en kompetenshöjning men det svårt att se skillnaden mellan sysselsättningsfrämjande utbildning och frivilliga studier, det kan lätt fara in i varandra. I lagen om sysselsättningsfrämjande utbildning § 7 stå det ”Den studerande anses har gjort tillräckliga framsteg i högskolestudierna om han eller hon anses avklarat i snitt 5 studiepoäng per studiemånad....” Den erfarenhet jag har av arbetslösa så är det inte Högskola som är det primära, utan mer som det står i § 2 där man ska främja yrkesfärdigheterna. I § 7 med rubriken ”Om studerandes rättigheter och skyldigheter” att där skriva om högskolestudier men det kan vara något jag missförstått att ministern förtydligar det. Borde man istället för att nämna studiepoäng kanske mer se på den studerandes förmåga?

Ändring av arbetsmarknadspolitisk verksamhet och utbildningsprövning i lagen är en riktigt bra sak. Ett nytt bra arbetsverktyg för handledarna på AMS, som jag är övertygad om att man senare kommer och se att det kommer att komma många till nytta. § 31a omställningsskydd, att snabbt hitta en sysselsättning så kan just § 32a vara passligt att ta till. Har man varit frånvarande i 5 prövningsdagar utan avbrott så ska utbildningsprövningen avslutas. Utbildningsprövningen pågår i max 10 dagar så det känns onödigt att ha det med. I lagförslaget saknade jag Neets:en, Not in emplomyment, education or training. Det som inte finns i någon sysselsättningsåtgärd, inte inskrivna hos AMS och inte i skola. Jag hade hoppats på lite mer text om det uppsökande arbetet och hur vi ska göra för att nå dessa. Här upplever jag att landskapsregeringen och minister Karlström inte tar detta på tillräckligt fullt allvar. Framför allt eftersom minister Ehn tidigare sagt åt mig att detta är samhällets ansvar att ta hand om dem, ta vara på dem därför är den frågan viktig. Den hade vi kunnat lyfta fram lite mera. För dessa personer måste vi våga se.

Till sist vill jag lyfta de olika stödens belopp som är en djungel att förstå och kunna. Något jag tidigare tagit upp med minister Ehn och Karlström är t.ex. ungdomarna på Katapult som är fyllda 17 och lyfter ca 932 i månaden före skatten genom att de går på sysselsättningsstöd. En studerande i samma ålder ligger runt 150 till 200 euro i studiestöd, den skillnaden är för stor. Här behöver man titta om nivån är rimlig. Det här är den egna politiken att våga se och kanske förlänga vissa perioder och då menar jag ungdomar som är 17 till 18 år jämförelsevis med sådana som studerar och också bor hemma. Det är något som utskottet borde titta på.

Det som är de under 20 år och går i en sysselsättning för att förbereda sig för studier, går på Katapult, är det till studier man går sedan. Då ska man vänja sig att sänka och få betydligt mindre, det är stor skillnad för ungdomarna. Landskapsregeringen skriver på sidan 10 i förslaget att skillnaden kan vara avsevärd mellan studiestöd och sysselsättningsstöd. Däremot hoppas jag att landskapsregeringen höjer vuxenstudiestödet så man möjliggör en komptens- och behörighetsförbättring inom studiestödet. Jag hoppas utskottet hör Ung Resurs som har mycket åsikter kring ungdomar som fortfarande bor hemma och lyfter sysselsättningsstöd. Här kanske vi skulle våga tänka eget och kanske ett lägre belopp för de unga som är arbetslösa men istället förlänga vissa stödperioder.

Fru talman, här har vi en bra lagstiftning men som man kunde ha gjort lite extra med som förebyggande och uppsökande arbete t.ex. Som jag sade inledningsvis så är det en lagstiftning som levererar fler arbetsverktyg, ministern nämnde instrument, till handledarna på AMS och som arbetssökande fler möjligheter till kompetenshöjning genom studier och det är bra. Det är bra att expertgruppen jobbar vidare och här hoppas jag att man t.ex. kan se på uppsökande arbeten. Vi har betydligt fler hemma i våra stugor som vi borde få in på utbildning eller inskrivna på AMS. Tack.

Minister Fredrik Karlström, replik

Fru talman! Ltl Winé är väldigt insatt i de här frågorna och brinner för dem och verkar ganska nöjd med förslaget som landskapsregeringen har presenterat. Givetvis finns det alltid mer man kunde göra. När vi kommer till Neets:en förstår jag problematiken däremot är det svårt att lagstifta om hur man ska komma åt den problematiken. Det handlar mycket om arbetsmetoder, aktivt socialarbete, hur olika myndigheter för dialoger med varandra. Som ni kanske minns var ett initiativ taget av den nya arbetsmarknadschefen där man skulle lagstiftat till tvånget på ett sådant sätt som inte landskapsregeringen var beredda att gå in för. Men det visar att dialogen pågår hela tiden och arbetsgruppens mandat har inte slutat, utan kommer att fortsätta komma men initiativ till att förbättra våra instrument och verktyg för att vi kan motarbeta arbetslösheten på sikt.

Ltl Göte Winé, replik

Tack, fru talman! Minister Karlström den här lagstiftningen är bra och den kommer att vara många till nytta. Det kan vara svårt att lagstifta för Neets:en men det man eventuellt kan göra, då blir det mer under minister Ehns bord, vad händer om man avbryter? Det finns t.ex. i ungdomslagen, det kan nämnas att arbetet fortgår. Det är en grupp som vi verkligen måste se vad vi kan göra för. Vi behöver hitta på fler åtgärder.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Axel Jonsson, replik

Tack, fru talman! Ltl Winé resonerade kring olika stödbeloppsnivåer och jämförde studiestöd med det stöd man erhåller om man befinner sig i sysselsättningsfrämjande åtgärder, jag förstod inte riktigt vart han ville komma. Ville han ha studiestödet eller sänka sysselsättningsfrämjande åtgärderna? Vad var problematiken och vilka förslag resonerar ltl Göte Winé om att man borde gå vidare med?

Ltl Göte Winé, replik

Tack, fru talman! För 17, 18, 19-åringar som bor hemma är 930 euro i månaden mycket pengar. Där kan man sänka beloppet. Det ska inte vara att man vill gå i Katapult för att man ser de stora pengarna, hur mycket man än förtjäna där. Man ska kämpa mera i skolan i stället. Studiestödet, där pratade jag om vuxenstudiestödet som definitivt behöver höjas. Det som har framkommit är att summan på Katapult är för hög det har t.o.m. de som jobbar där sagt.

Ltl Axel Jonsson, replik

Det låter som ett förnuftigt resonemang i synnerhet för att komma från en socialdemokrat. Jag stöder tankesättet att gå vidare med det i utskottet. Som ltl Winé säger kan differensen mellan de olika stödbeloppen, beroende på om du studerar eller inte, ge fel signaler från samhällets sida. Tack för att ltl Winé lyfte frågan.

Ltl Göte Winé, replik

Ltl Axel Jonsson kan vara lugn, socialdemokraterna har oftast förnuftiga förslag så det är bara att lyssna och ta emot idéerna så kommer de. Samtidigt behöver vi titta på hur långa perioder får man stöd, kan man förlänga det? Det viktiga är ändå att man får en aktiv sysselsättning när man arbetslös. Hellre sänka summan för ungdomar som bor hemma och se om man kan förlänga vissa perioder i stället.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade. Diskussionen är avslutad.

Kan förslaget att remittera ärendet till finans- och näringsutskottet omfattas? Förslaget är omfattat. Ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet.  

Remiss

6        Anpassningsbidrag för ledamöter av lagtinget och landskapsregeringen

Landskapsregeringens lagförslag (LF 19/2014-2015)

Talmannens förslag är att ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet.  

Diskussion.

Vicelantrådet Roger Nordlund

Fru talman! Ärade ledamöter. Framställningen är ett förslag till ändrad lagstiftning som innebär att pensionsskyddslagen ändras på i sak samma sätt som skett i fråga om riksdagsledamöternas pensionsskydd. Systemet med tidigarelagd ålderspension, som vi idag har, skulle i så fall upphöra och ersättas med ett tidsbegränsat anpassningsbidrag vars syfte är att ekonomiskt underlätta en tidigare ledamots övergång till arbetslivet.  

Anpassningsbidraget skulle utbetalas under högst ett år om ledamotsuppdraget varat i minst tre år. Under högst två års tid om uppdraget varat i minst sju och under högst tre års tid om uppdraget varat i minst 15 år. Det är kärnan i förslaget. Dagens system bygger på att man efter sju år i lagtinget, eller i Ålands landskapsregering kan lyfta en s.k. tidigarelagd ålderspension som blir fyra procent per år. Har man suttit sju år är det 4 × 8, 28 procent av det arvode man erhåller. Förslaget kommer vi med för att huvudprincipen tidigare har varit att vi följer samma system som man har i Finlands riksdag. Det har blivit en eftersläpning med en valperiod men nu försöker vi sätta oss i fas och linje med den utveckling man har i Finlands riksdag för de parlamentariker och ministrar som finns där.

Förslaget gäller, om lagtinget antar det, från oktober inkommande år och kommer att gälla för alla de ledamöter som blir nyvalda i lagtingsvalet i höst på Åland. I förslaget finns ingen retroaktivitet eftersom det är på samma sätt i riksdagen. Orsaken till detta är att om vi skulle införa en retroaktivitet skulle vi komma in på grundlagsskyddat område. Riksdagen valde i sin behandling, i motsvarande ärende, att inte göra det eftersom det skulle strida mot grundlagen och vi har följt samma princip här.

Fru talman, förslaget har kommit till efter att det fanns en önskan från Ålands lagting och från en behandling i lag- och kulturutskottet i tidigare ärende i arvodeskommissionen. Vi har utfört det, vi har haft extern hjälp att ta fram framställningen och vidare bearbetats av lagberedningen. Vid två tillfällen har vi haft samråd med lagtingets kanslikommission och vid det senare samrådet var den också breddad så att alla partier i lagtinget var med och hade möjlighet att ge sin syn på förslaget att vi ligger i linje med det som lagtinget önskar.

Vi överlämnar vid det i den här formen till diskussion här och för behandling i lag- och kulturutskottet.

Ltl Harry Jansson, replik

Tack talman! Tack för presentationen av lagförslaget, alla i denna sal välkomnar framställningen. Även om jag sitter i lag- och kulturutskottet och kommer att höra vicelantrådet i ärendet är det viktigt att alla får höra frågan om retroaktivitetens dilemma. Upplever vicelantrådet att ifall vi skulle röra retroaktivtetens erhållna vunna förmåner skulle det vara risk för att lagen skulle förfalla i lagkontrollen som är mycket omfattande när det gäller våra lagstiftningsprodukter? Är det något som vicelantrådet kan upplysa oss om hur ni har diskuterat i den frågan? Här har vi har upplevt kritik från allmänheten, fått informella samtal osv. om att vi även borde röra retroaktiviteten?

Vicelantrådet Roger Nordlund, replik

Fru talman! Eftersom det har kommit till vår kännedom att det finns frågeställningar kring retroaktiviteten har vi bett lagberedningen särskilt granska det området. Lagförslaget innehåller bestämmelser som hänför sig till det rättsområde som regleras i § 18 2 punkten i självstyrelselagen, det faller därmed under landskapets lagstiftningsbehörighet. Sedan finns det som faller under grundlagens § 15 när det gäller det speciella egendomsskyddet. Där kommer retroaktiviteten in i framställningen. Enligt den bedömning vi gjort från lagberedningen och i landskapsregeringen delar vi den uppfattning som finns i Finlands riksdag att det skulle strida mot grundlagen att retroaktivt gå in och göra förändringar i det som kallas egendomsskyddet.

Ltl Harry Jansson, replik

Tack vicelantrådet för det klarläggandet. Det här är en fråga som utskottet måste ta på allvar, eftersom vi har den allmänna kritiken som jag nämnde i föregående replik. Därför är det en frågeställning vi måste fördjupa oss i. Därutöver har vi frågan om detta nu är tillräckligt med tanke på att vi har ett system där man har kunnat hålla bort inkomster från systemets granskning och kontroll, är detta till fyllest eller finns det ytterligare frågeställningar som utskottet bör titta på? Vi kan återkomma till det under utskottsbehandlingen.

Vicelantrådet Roger Nordlund, replik

Herr talman! Jag utgår ifrån att utskottet gör en grundlig beredning av ärendet och bekantar sig med de grundlagsmässiga frågeställningarna. Det som har varit och är under diskussion är det s.k. kapitalinkomsterna, det förslag som ligger här gör att de som blir invalda från hösten kommer också kapitalinkomster att läggas till grund för de utbetalningar som finns eller de beräkningar som görs. Däremot kan man inte göra det på de som har varit, eller är invalda i dagsläget.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat. Begäres ordet?

Diskussionen är avslutad.

Kan förslaget att remittera ärendet till lag- och kulturutskottet omfattas? Förslaget är omfattat. Ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet.

Remiss

7        Enkel och rättvis socialförsäkring

Ltl Anders Erikssons m.fl. åtgärdsmotion (MOT 2/2014-2015)

Talmannens förslag är att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.

Diskussion.

Ltl Anders Eriksson

Tack, herr talman! Vi pratade i ett annat ärende att man skulle diskutera innehållet i en framtida socialpolitik. Det här är två förslag som kan ses som ett led i den riktningen. Det förefaller som de flesta är för att socialtjänsten på Åland ska samordnas på något sätt. Oberoende av åländska prioriteringar blir viktiga delar av socialpolitiken utanför, i det här fallet tar vi upp arbetspensionsskyddet och socialförsäkringen eftersom de verksamheterna till största delen är under finsk lagstiftning.

Pratar man om en egen åländsk socialpolitik borde det småskaliga Åland ha alla möjligheter att samordna såväl den idag kommunala socialvården med den allåländska sjukvården och den statliga socialförsäkringen för att förenkla och anpassa den åländska välfärdspolitiken efter åländska prioriteringar, värderingar och småskaliga förutsättningar. Det skulle även innebära en betydande förenkling för många av dem som är mest utsatta i samhället i deras myndighetskontakt.

Att kombinera pension för arbetsoförmögenhet och lön är i dagens system en stor utmaning. Funktionshindrade och långtidssjuka personer har ofta inte en sådan arbetserfarenhet som förutsätts för att få arbetspension. Man måste tjäna in sin arbetspension. Därför erhåller dessa personer oftast pensionen i form av folkpension. Om en person förtjänar över inkomstgränsen förlorar han eller hon pensionen i sin helhet. Det finns vissa system att hålla pensionen vilande men Åland borde uppmuntra till alla tänkbara åtgärder för att dessa personer ska kunna delta i arbetslivet och inte dra in deras pension vid meningsfull sysselsättning. I övriga nordiska länder finns olika typer av flexibla system, där pensionen gradvis minskar i takt med att inkomsterna ökar, något som borde vara en självklarhet även på Åland. Blev att tänka på ltl Göte Winé som ofta brukar ta upp dessa frågor när jag hörde om ett exempel där en person som var 16 år, han klarar inte av att studera och inte heller aktuellt med någon rehabiliteringspenning för unga och då blev han folkpensionär direkt. Det betyder att man aldrig har möjlighet att tjäna mer pengar än till inkomstgränsen ca 700 euro per månad. Det finns de på Fixtjänst som har hittat ett jobb och skulle ha möjlighet att tjäna mer men det bli stopp för annars påverkas pensionen.

När det gäller det långtidssjukskrivna borde det vara ett mera flexibelt system där man kan jobba och vara deltidssjukpensionär också inom folkpensionen, inte bara arbetspensionen. Sedan skulle man ha olika nivåer innan folkpensionen försvinner helt.

Jag har tidigare nämnt att det är en ekonomisk katastrof för den ena parten vid separationer. Den förälder som får barnbidraget, bostadsbidrag har all ekonomisk support på sin sida medan den andra som har samma behov blir helt utan. Här tar vi upp en annan aspekt. En av utmaningarna för att åstadkomma en jämställd föräldraledighet är de ekonomiska realiteter som ofta ligger till grund för familjens beslut om vem som ska stanna hemma med barnen. Ofta tar den förälder med lägre inkomst ut merparten av ledigheten för att familjen ska klara sin hushållsekonomi, ofta nybyggt hus eller andra stora utgifter. En konsekvens av detta är att den arbetande föräldern bygger på sin pension som normalt under den tid barnen är hemma, medan den andra förälderns framtida pension minskar på grund av betydligt lägre inkomst. För att utjämna denna orättvisa borde dagens system utvecklas så att arbetspensionen delas lika mellan föräldrarna under den tid då någon av föräldrarna är hemma med barnen. Det här är ganska självklart tycker man. Vid framtida separationen kan det visa sig vara ganska ödesdigert för den förälder som har stannat hemma.

Med anledning av detta föreslår vi tre saker. För det första, att lagtinget uppmanar regeringen att inleda förhandlingar med Finlands regering om att överföra lagstiftningsbehörigheten över arbetspensionsskydd och annan socialförsäkring enligt § 29 3 punkten i självstyrelselagen, samt justera avräkningsgrunden i enlighet med det förändrade kostnadsansvar som överföringen föranleder. När man fått den första på plats har vi två klämmar till. Det är att lagtinget uppmanar regeringen att till lagtinget lämna ett lagförslag om mer flexibla inkomstgränser för folkpension för funktionshindrade samt att lagtinget uppmanar regeringen att till lagtinget lämna ett lagförslag om delad arbetspension vid föräldraledighet. Det här är ett av inspelen, men vi kommer att komma med betydligt fler när det gäller en framtida egen åländsk socialpolitik.

Det är klart att vi kan diskutera organisationer i det oändliga, men sist och slutligen är det människor och människors vardag vi borde lägga lite mera fokus på och det vill vi göra från Ålands Framtid. Tack.

Ltl Barbro Sundback

Herr talman! Det är hedervärt av Ålands Framtid att komma med konkreta förslag i frågan om en åländsk socialpolitik. Det är viktiga frågor som tas upp i åtgärdsmotionen och det är värt att diskutera. Det är precis som här sägs, att personer med funktionsnedsättningar som lever på en sjukpension, eller andra som har på grund av tidigare i livet fått sjukdomar som lett till sjukpension att deras möjligheter att lyfta pensionen och samtidigt jobba och tjäna pengar är ganska begränsade. Det är dessutom väldigt orättvist. Det som är väldigt vanligt i dag är psykiskt sjuka i unga år och de kommer troligen att bli en fattig sjukpensionär hela livet om man inte råkar ha andra inkomster. Så är det för de flesta eftersom man inte kan tjäna mer pengar än man får i sjukpension och arbetspension. En läkare som blir sjukpensionär, om det finns sådana, i lite högre ålder kan fortfarande nästan tjäna hur mycket som helst. Eftersom personen ifråga inte arbetar full tid men ändå har en hög arbetspension och kan också tjäna mycket mera pengar.

I Sverige har man ett sådant system, jag kan det inte i detalj, där bestämmer man hur mycket man får jobba som sjukpensionär. Inte hur mycket man får förtjäna vilket är mera logiskt eftersom det är arbetsförmåga som är begränsad. Då bestämmer man att så här mycket får den här personen jobba, förtjänsten är inte det avgörande för hur mycket man får jobba. Den här frågan har vi diskuterat mycket inom socialdemokraternas specialgrupp för personer med funktionsnedsättning. Problemet är att det är rikslagstiftning. Därför föreslår Ålands Framtid en överföring av behörigheten. Det är ändå en process som är oerhört komplicerad att genomföra politiskt. Det är en bra och logisk tanke och vederhäftigt att man har motiverat det på det här sättet.

Om man fått sjukpension kan man ha den vilande i två år. Sedan måste man under någon månad avstå från inkomst och lyfta högst 700 euro, sedan kan de börja igen och pensionen kan vara vilande. Det har konsekvenser om någon person med t.ex. funktionsnedsättning som lyfter sjukpension skulle bli invald i lagtinget. Den personen skulle under de två första åren man sitter i lagtinget låta sin pension vara vilande och inte lyfta den fullt ut och skulle i stället lyfta lagtingsarvodet som vi alla andra gör. Efter två år skulle man åtminstone någon månad avstå från sitt lagtingsarvode för att inte helt tappa till sjukpension. Den här frågan har jag anhängiggjort i kanslikommissionen, vi har inte fått förklaringar hur vi kunde göra det här på något annat sätt, om en person med sjukpension blir invald i lagtinget, inte skulle bli diskriminerade jämfört med oss andra.

Föräldrar och deras möjligheter att dela på pension osv. det är väldigt stora frågor som tas upp här i motionen, mycket viktiga men får tas med i den allmänna diskussionen om innehållet i en mera anpassad åländsk socialpolitik. De här frågorna är inte särskilt specifika för oss på Åland utan lika orättvisa i hela landet. Det finns ingen större vilja att ändra socialförsäkringen och arbetspensionsskyddet, åtminstone inte hittills. Vi får se vad den kommande regeringen kommer att göra men antagligen är inte det här deras första prioritering utan att skära och ta bort förmåner tyvärr. Tack.

Ltl Anders Eriksson, replik

Tack ltl Sundback för stödet, vi är överens om att det här är viktiga frågor. Det finns en stor orättvisa när det handlar om psykisk sjuka. Exemplet men en lagtingsledamot är också intressant, för övriga som skulle ha sina inkomster på sidan om skulle ha sina inkomster kvar, men inte en sjukpensionär. Det är mera flexibelt i Sverige, de facto mer flexibelt i hela övriga Norden utom i Finland. Det är oerhört komplicerat att få en behörighetsöverföring med det skulle det egentligen inte behöva vara. Jag vet att målsättningen är att vi ska få ett smidigare system framöver men Ålands Framtid vill inte vänta så länge på att få frågorna lösta. När det gäller avräkningsgrunden är regelverket ganska enkelt men av någon anledning drivs inte frågan framåt från åländsk sida.

Ltl Barbro Sundback, replik

Har inga invändningar mot ltl Anders Erikssons i sakfrågorna. Vad gäller avräkningsgrunden var det lite väl kategoriskt. Det har inte varit beroende av landskapsregeringen att saken har avancerat långsamt utan man har en överenskommelse med finansministeriet att man gemensamt ska vända sig till Ålandsdelegationen och den processen är på gång. Det kan vara en relevant information.

Ltl Anders Eriksson, replik

Jag är väl medveten om att man tillsammans med finansministeriet tänker försöka göra en framstöt till Ålandsdelegationen. Under hela mandatperioden och de facto tidigare har frågan drivits allt för svagt men lämna nu den där hän. Jag hoppas att social- och miljöutskottet kan ta sig an förslagen, ltl Sundback och jag hade en ganska stor samsyn om de grundläggande problemen och de här frågorna skulle vara enormt intressant att få diskutera. Pratar vi om att vi ska ha en egen åländsk socialpolitik måste vi föra in förslag hur vi vill att det ska se ut framöver. Det här är ett av flera inspel som kommer att komma från Ålands Framtid.

Ltl Barbro Sundback, replik

Det är värdefulla synpunkter kanske ltl Anders Eriksson dock drar för snabba slutsatser om han tror att jag är positiv till det att man kommer med förslag att vi har en samsyn. Avräkningsgrunden har den här regeringen drivit ganska hårt. Man fick också till stånd en utredning via finansministeriet men det är så att finansministeriet inte vill, även om det finns politiska beslut och direktiv. Det talar mera om att vi inte har ett bra system. De åländska frågorna borde skötas vid statsministerns kansli, inte föras till ministerierna där blir det lätt begravna, speciellt i finansministeriet.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Axel Jonsson

Ett kort inlägg i linje med något som har kritiserats i dag även från mitt eget parti, nämligen tala organisation. Utgångspunkten är att vi är eniga om att samordna den kommunala socialvården på ett eller annat sätt, där vi har olika tankar om hur det ska ske organisatoriskt. Oavsett om vi tänker oss att i framtiden ha en samordnad socialvård på den kommunala nivån innebär det att vi kommer att ha en samordnad kommunal socialvård. Vi har redan idag den statliga delen, socialförsäkring och pensioner som också är en viktig del av socialpolitiken, vi kommer fortsättningsvis att ha en annan myndighet som sköter detta. Frågan är om inte lilla Åland skulle vinna på att sammanföra verksamheterna för att bättre kunna serva medborgarna och göra en helhetsbedömning av den situation man faktisk befinner sig i. Att på sikt kunna anpassa lagstiftningen utifrån detta. Behöver vi verkligen i framtiden ha två olika myndigheter som hanterar den åländska socialpolitiken, speciellt med tanke på att vi är överens om att den kommunala verksamheten ska samordnas på något sätt.

Är det komplicerat att göra ett övertagande av socialförsäkringen och arbetspensionsskyddet, de områden som finns listade på självstyrelselagens B-lista? Det är klart att det finns tekniska och praktiska utmaningar med att göra det men skulle inte påstå att det är väldigt komplicerat. Det kräver tre steg för att kunna förverkligas utan att göra några större materiella förändringar. Att man enligt självstyrelselagens procedur för B-listan med en enkel rikslag överför områdena utan att förändra lagstiftningen till stora materiella delar. Ålands Framtid har två förslag och det finns säkert några andra som man initialt kan gå in för. Man behöver inte reformera lagstiftningen fullt ut vid övertagandet, utan är en process som behöver fortsätta i ett senare skede.

Det är således det andra steget, att man sätter nuvarande lagstiftning ikraft på Åland eller fortsätter med samma lagstiftning vi har i dagsläget. Det tredje steget är att överföra den personal, den myndighet som idag arbetar med frågorna på Åland, främst FPA och sammanföra den med den övriga socialvården.

Vi har haft större utmaningar på Åland än att åstadkomma en sådan reform. Det viktiga är att vi får möjligheten att diskutera frågorna i lagtinget och fatta beslut om den här typen av regelverk som lyfts fram i motionen, utifrån den åländska folkviljan vad vi har för behov och preferenser. Framför allt de som har det allra svårast i vårt samhälle att vi har möjlighet att hitta bra system för dem.

Mot den bakgrunden kan det vara intressant att tänka på att behöver vi verkligen två myndigheter som hanterar socialpolitiken i framtiden. En myndighet betalar ut sjukersättningar, statliga förmåner, hanterar även vårt barnbidrag medan en annan myndighet ska betala ut utkomststöd. Kunde inte detta skötas av samma, det är värt att beakta? Tack.

Minister Carina Aaltonen, replik

Tack, herr talman! Det är viktigt att komma ihåg att FPA är en riksmyndighet och att vi inte vet på Åland vad som kommer att hända framöver med FPA. I sote-reformen, vårdreformens finansiering har de lyfts upp fyra olika modeller. En av modellerna var att FPA skulle upphöra helt hållet och att man skulle för dela FPA:s arbetsuppgifter dels på staten och på kommunerna. Vi vet inte hur det kommer att gå framöver, det får vi se och då får vi förhålla oss till det också på Åland.

Ltl Axel Jonsson, replik

Så är det givetvis. Den viktigaste frågan för oss att ställa är hur vi vill ha det här på Åland? Hur ska vi bygga en organisation och en modell som vi tycker att passar våra förhållanden. Där borde man beakta och titta närmare på den möjligheten som ministern nämnde som ett av förslagen på rikshåll, att man för samman det och skapar enklare regelverk, den kommunala verksamheten med den statliga delen i socialpolitiken. Det finns inte bara eländiga idéer på finska sidan, det finns en orsak att man funderar på de här sakerna och det är värt att vi för en sådan diskussion på hemmaplan. Hur vill vi organisera vår socialpolitik för att den ska passa ålänningarna bäst?

Minister Carina Aaltonen, replik

Enklare regelverk och FPA brukar man inte kunna nämna på samma dag. Som Ålands Framtid brukar framföra, vad kostar det och att vi ska försöka ha så lite pengar som möjligt till förvaltning och t.ex. det som FPA gör. Vad kostar det att ta över det? Det är en väldigt viktig fråga. Varenda liten förändring vi gör p.g.a. vi har en egen socialpolitik på många områden kostar mycket pengar, vi får betala det till FPA. Det är inte fråga om tiotusentals euro utan många tusentals euro.

Ltl Axel Jonsson, replik

Visst kostar det pengar. Mot den bakgrunden har vi en skrivning i vårt förslag att man ska förhandla om avräkningsgrunden. Man förändrar den enlighet det förändrade kostnadsansvar som det givetvis innebär att vi övertar ansvarsområdena. Det är fullt naturligt och något som man borde ha förståelse för från finsk sida. Är det något som kostar är det att ha dubbla administrationer för att hantera socialpolitiken. Det innebär mer kostnader än vad som skulle behövas och det är värt att beakta. Det borde finnas en möjlighet att skapa en effektivare förvaltning för att kunna frigöra mer pengar till den verkliga socialpolitiken i form av förmåner osv. Det bör vara en av målsättningarna när man går vidare med den egna socialpolitiken, som ministern brukar vara mån om att lyfta fram från talarstolen.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat. Begäres ordet? Diskussionen är avslutad.

Kan förslaget att remittera ärendet till social- och miljöutskottet omfattas? Förslaget är omfattat. Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.

Remiss

8        Utvärdering av avloppsregleringen

Ltl Anders Erikssons m.fl. åtgärdsmotion (MOT 3/2014-2015)

Talmannens förslag är att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet

Diskussion.

Ltl Anders Eriksson

Tack, herr talman! Det var mycket diskussion då enskilda fastighetsägare blev ålagda att fixa upp sina privata avlopp, Ålands Framtid tror att det var en bra investering för vår vattenmiljö. Kommunerna har satsat mycket för att bygga ut sina avloppsnät och konstaterar att kapaciteten vid Lotsbroverket i Mariehamn börjar nå sin kapacitetsgräns. Att reningskapaciteten inte räcker till i framtiden är en central fråga för hela Åland. Inte bara i Jomala och Mariehamn utan också norra Åland som utnyttjar Lotsbroverket. Inte bara de enskilda fastighetsägarna och kommunerna som har det huvudsakliga ansvaret, men även för lagtinget och regeringen som måste tillse att den skärpta lagstiftningen kan förverkligas i praktiken.

Det vore därför viktigt att kartlägga utvecklingen att man vet hur stor reningskapacitet som behövs framöver och att man på ett effektivt sätt kan fortsätta omställningen med dagens tillgängliga medel, men vi vet också att det hela tiden kommer ytterligare skärpta krav och skärpt lagstiftning. Att utvecklingen fortsätter är synnerligen centralt mot bakgrund av lagtingets målsättning att Åland ska vara ett hållbart samhälle 2051. Därför föreslår vi i klämmen att lagtinget uppmanar regeringen att kartlägga de nya avloppsreglernas praktiska efterlevnad och bistår kommunerna för att åstadkomma en gynnsam utbyggnad av avloppsnäten och reningsverken.

Jag har fått förmånen tidigare att under två och ett halvt år jobba som östersjörapportör, all information vi fick visade på att avloppsreningen var det absolut mest kostnadseffektiva sättet att minska utsläppen till Östersjön. Det nämns ofta i debatten att bara man ordnar upp det i Ryssland, i Baltikum är det inte några problem överhuvudtaget. Det har skett väldigt stora framsteg på den sidan. Nordiska investeringsbanken, NEFCO har satsat stora pengar på att bygga ut reningskapaciteten i forna öststaterna. Därför är det viktigt för oss att vi sopar rent framför egen dörr.

Vi skrev i motiveringen att det är en central fråga för hela Åland, kanske en central fråga för hela Östersjön. Det finns också en aspekt som gör att det här är en central fråga för hela centralorten. Mariehamn och Jomala har ett avtal om hur mycket man från Jomalas sida får lämna till Lotsbroverket. Går man över det max tak som finns, vilket Jomala kommun har gjort med 14 procent, höjde helt plötsligt Mariehamns stad taxorna med 50 procent, helt ensidigt. Det här handlar om stora pengar, jag ska inte säga dess mer om det för då hamnar vi på sidan om motionen. Om kapaciteten inte räcker till framöver i Lotsbroverket kan det leda till ett stopp för hela centralortsutvecklingen, det skulle vara synnerligen allvarligt. Mot den här bakgrunden, utvecklingsmässigt, miljömässigt har regeringen definitivt en roll när det gäller dessa frågor fast det i grund och botten är en kommunal fråga. Tack.

Minister Carina Aaltonen, replik

Tack, herr talman! Det är i allra högsta grad en kommunal fråga. Det pågår ett tillsynsarbete på landskapsregeringen och miljöbyrån har begärt in uppgifter från kommunerna över hur det ser ut i verkligheten, hur det ser ut med enskilda godkända avlopp. I den kommande tilläggsbudgeten finns pengar för att Ålands vatten ska kunna ta fram en vatten- och avloppsplan för hela Åland. Det är grundläggande att vi får fram en plan. 16 kommuner klarar inte av att få fram en gemensam plan utan det måste till en gemensam och landskapet kommer emot med pengar.

Ltl Anders Eriksson, replik

När det gäller den efterlysta kartläggningen, åtminstone när det gäller enskilda avlopp är landskapsregeringen på gång. Jag har en hel del material när det gäller Ålands vattens framtida jobb och det är bra att de får åta sig det och det glömde jag tyvärr bort i vårbruksbrådskan att ta med upp i talarstolen. Det som fortfarande saknas i klämmen får vi anledning att återkomma till i social- och miljöutskottet tillsammans med ansvarig miljöminister.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Danne Sundman

Herr talman! När jag såg motionens rubrik i föredragningslistan tänkte jag att man ville ifrågasätta avloppsregleringen, men så är det inte. Mycket glädjande stöder Ålands Framtid de åtgärder som har gjorts och det bör vi alla göra. Det borde inte vara tillåtet att göra något annat om man känner till fakta hur viktig vattenmiljön och Östersjöns mående är för oss ålänningar, det är de facto en överlevnadsfråga.

I anförandet berördes många viktiga saker, dels att det fortfarande finns enskilda avlopp som inte är åtgärdade runt om i kommunerna. Det har varit diskussion i Finland, bestämmelserna har ifrågasatts men på Åland har inte någon sådan politisk vilja funnits att göra avkall på dem. De allra flesta har åtgärdat sitt avlopp och skulle man då luckra upp bestämmelserna skulle det bli orättvist för dem som redan tagit kostnaden.

Det finns även vissa problem, vad är definitionen på en godkänd anläggning? Hur övervakar man? Kommunerna har olika system och uppfattningar, vilket jag vet för att jag sitter i en referensgrupp för vattenåtgärdsprogrammet, något man diskuterar på landskapsnivå är att stöda kommunerna för att få tillsynen att fungera. Man vill inte som myndighet fara till folk och arrestera dem, utse dem till brottslingar. De allra flesta medborgarna vill göra rätt, bara man har råd och möjlighet vill man uppfylla bestämmelserna. Det gäller att vara pedagogisk, informativ, försiktig och i allra sista hand hota med böter och viten, då ska man haft en ärlig chans att åtgärda sitt avlopp. Det är den yttersta formen av sanktioner, viten som motsvarar kostnaden för åtgärden som man försummar. Jag hoppas att vi ska slippa sådan typ av verksamhet.

Det är viktigt att få medborgarna att förstå hur viktigt det är och att det här är en av de värsta utsläppskällorna av fosfor. Fosforutsläppen är dessutom biologiskt tillgängligt och jämfört med andra fosforutsläpp värre. T.ex. fiskodlingens fosforutsläpp är inte biologiskt tillgängliga på samma sätt. Trots att vi samtidigt vill att man ska kunna bo perifert, bo överallt på Åland och vi ska inte förbjuda att man bor avsides. Att bo avsides innebär att man måste vara tydlig med att man måste sköta sitt avlopp själv och ha en enskild avloppsanläggning och förverkliga de bestämmelser som dåvarande miljöminister Gun-Mari Lindholm tog 2004, för elva år sedan. Bestämmelserna trädde ikraft 1 januari 2014, tio år senare. Det har gått lång tid och man haft lång tid på sig. Det var en bra åtgärd och den är en viktig effekt för att, som motionären sa, sopa rent framför egen trappa.

Det finns andra utmaningar när det gäller kommunalt avlopp. Där har det gjorts enorma satsningar. Att knyta större delar av Åland till Lotsbroverket var en viktig och bra satsning. Dock att ha det gjort att nu är det fullt i andra ändan och där pågår nu diskussioner att utöka kapaciteten. Det är viktigt fråga för de kommuner som är anslutna till Lotsbroverket. Min uppfattning är att Mariehamn har en vällovlig inställning att lösa den kapacitetsbrist som kommer. Nästa steg är hur man ska göra när det bli fråga om en större tillbyggnad, ska man då ha samma reningsverk eller borde man ha en enklare variant för landsbygden? Det är intressant frågeställning som man redan nu borde fundera på eftersom det är dyra lokaler att ha insprängt i berget.

Jag stöder motionens syfte och menar att klämmen redan är uppfylld med det arbete som pågår med vattenåtgärdsprogrammet.

Ltl Brage Eklund, replik

Tack, herr talman! När det gäller enskilda avlopp på landsbygden är det ett bekymmer, det har vi märkt i vår hemkommun. Nuvarande lag är tandlös. Det finns delvis inget vite om du inte gör något och inte tvingande in i ett kommunalt system. Man kan ha ett eget system bara det är godkänt av ÅMHM. Det har förorsakat stora bekymmer i min hemkommun där man byggt stora stamledningsnät och vi får inte enskilda abonnenter att ansluta sig. Det borde finnas ett system där man påvisar att man tänker åtgärda de befintliga avloppen, i annat fall tvingas man in i ett kommunalt avlopp. Det finns inte idag.

Ltl Danne Sundman, replik

Tack, herr talman! Det är en del av problematiken, som ltl Eklund säger det är stora investeringar som görs och då borde man inom verksamhetsområdet ansluta fastigheterna. Där kanske friheten är lite väl stor att inte göra det även om man har en godkänd anläggning, vilket är de allra viktigaste. Fler som delar på stamledningar och pumpstationer desto billigare blir det för alla. Det ger ekonomiska muskler att bygga vidare och ytterligare sprida nätet i glesbygden om alla ansluter sig. Det är en sak man borde titta på för att få ekonomi i anläggningarna, allt från nätets uppbyggnad men också reningsverkets drift som behöver delas av så många abonnenter som möjligt.

Ltl Brage Eklund, replik

Tack, herr talman! Om jag återgår till min hemkommun gjorde vi en omfattande inventering av alla befintliga privata avloppslösningar, vi har allt registrerat vilken standard och status det ligger i idag. Är det ÅMHM eller kommunens tjänstemän som ska fara runt och övervaka och säga att du inte har befintlig anläggning? Där finns ett glapp i lagstiftningen om man ska ha hårdare regler. Å andra sidan har jag haft en annan åsikt när det gäller mindre anläggningar ute på landet där man kan ha bra infiltreringslösningar.

Ltl Danne Sundman, replik

Herr talman! Vad gör man frågar sig ltl Eklund? Man ska ha ett tydligt regelverk som alla kan följa, där kommunernas och ÅMHM:s rollfördelning är klar. Där man hjälper till att få en ekonomisk utveckling och infrastruktur men också att folk vet vad som gäller och att alla kan göra rätt. Om det i sista hand behövs måste man ha någon typ av sanktioner och då är vitesmodellen den mest lämpliga om någon vägrar ha sin avloppsanläggning i skick. Ett vite som motsvarar kostnaderna för att bygga avlopp, då är det dumt om man inte iakttar regelverket. Hoppas att man så långt det är möjligt slipper sådana åtgärder och löser det i samförstånd med medborgarna.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Anders Eriksson, replik

Herr talman! Det är trevligt när man lägger förslag och majoritetsrepresentanterna inte gör allt för att såga dem och få dem i papperskorgen, utan att man kan diskutera det på ett konstruktivt sätt, det vill jag tacka ltl Sundman för. Han har erfarenhet av att ha lagt många förslag under årens lopp. Enskilda anläggningar, reningsverk är svåra att övervaka det är mycket möjligt att det finns olika praxis i olika kommuner. Man ska ha en godkänd anläggning, när denna är på plats gör byggnadsinspektören, miljöinspektören en inspektion och man får den godkänd. Efter det ska man se till att restprodukterna töms en gång i året och att man sparar kvittot på det. Som jag känner till fungerar övervakningen på det sätt den ska.

Ltl Danne Sundman, replik

Herr talman! I huvudsak fungerar det, men det finns vissa frågeställningar kring exakt vad som är godkänt eller inte, hur omfattande övervakningen ska vara, det finns olika skolor i olika kommuner. Det har diskuterats att det skulle vara landskapets roll att samordna att det blir ungefär lika, att man mera detaljerat tekniskt bestämmer vad som är okej och hur man rekommenderar att övervakningen sker. Återigen tror jag gott om folk. Alla vill följa reglerna och ålänningarna är noga med sin vattenmiljö och vill göra rätt och tror inte att det är något stort problem. Samtidigt måste man få det gjort annars blir det en stor orättvisa mot dem som för länge sedan har åtgärdat sin avloppsanläggning och då tappar man opinion för satsningarna.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Minister Carina Aaltonen

Herr talman! För att det ska bli klart och tydligt, det pågår ett arbete inom landskapsregeringen för att ta fram en gemensam handbok, tillsynsmanual, som ska kunna användas av samtliga 16 kommuner. I dag finns inte något gemensamt dokument utan det är upp till de enskilda kommunerna hur man hanterar och tillsynar. Om man då tillsynar och har kunskap om hur det ser ut i byarna, i de enskilda hushållen, alla kommuner har det inte som t.ex. hos ltl Brage Eklunds hemkommun att man har allting samlat utan det varierar. Landskapsregeringen medverkar till att ta ett helhetsgrepp. I klämmen står att man ska bistå kommunerna för att åstadkomma en gynnsam utbyggnad av avloppsnäten och reningsverken. Man måste börja med att göra en heltäckande vatten- och avloppsplan, som är på gång i samarbete med Ålands vatten.

Landskapsregeringen har under många år haft pengar för kommunerna att söka för att kunna bygga ut och förbättra sina avloppsnät och reningsverk. En handfull kommuner har inte använt pengarna utan de har återbokats eller gått tillbaka till landskapsregeringen, man har inte fullföljt det som man har sagt i sina ansökningar. En del av de anslagen använder vi nu för den gemensamma kartläggningen av vatten- och avloppsplanen och jag undrar om det är nödvändigt att börja bygga ut avloppsnäten. Vi behöver också få en bra genomgång över hur mycket dagvatten som kommer in i systemet till Lotsbroverket. Vi känner till att det kommer in mycket vatten som i princip inte behöver gå igenom en reningsanläggning med de dyra kostnader det innebär. Där har vi ett ansvar att försöka täppa till de läckor som finns. I vissa kommuner gör man ett väldigt bra arbete, men det varierar hur lågt man kommit med kartläggningen över var det kommer in dagvatten i systemet.

Ltl Brage Eklund, replik

Tack, herr talman! Vet inte om jag hörde ministern rätt, att det har funnits investeringsstöd för utbyggnad av avlopp och vatten men att man inte har utnyttjat alla medel. Om jag inte minns helt fel har det i de två sista budgeterna inte funnits anslag för utbyggnad av kommunalt vatten och avlopp. Vad är det för pengar ministern talar om?

Minister Carina Aaltonen, replik

Herr talman! Jag talar om de pengar som fanns i budgetmoment 45.54.60 som understöd för samhällets vatten- och avloppsåtgärder. Det har under åren 2002 till 2013 funnits för att stöda både kommunala men även privata avloppsprojekt. Jag kan räkna upp en handfull kommuner som inte har fullföljt de planer som man haft för att förbättra vatten- och avloppssidan i sina kommuner.

Ltl Brage Eklund, replik

Tack, herr talman! De hörde jag rätt. Fram till 2013, sedan har man tagit bort 2014 och 2015. Det är som ministern säger, det är många som inte har utnyttjat pengarna som fanns för att bygga ut. Jag ifrågasatte när man tog bort investeringsstöden för jag visste att det fanns många kommuner som låg efter. I dag finns det inte resurser för kommunerna att bygga ut avloppsnätet. Borde man återinföra investeringsstöd till kommunerna men det har ett enhälligt lagting, förutom vi, sagt emot. Vi kommer inte framåt i problematiken om vi inte också tittar på helheten och tillför medel.

Minister Carina Aaltonen, replik

Fru talman! Det är följdriktigt att det inte finns pengar för det här arbetet, eftersom 2004 kom lagen om att man skulle skärpa kraven och det fanns en tioårig övergångsperiod. Från 1 januari 2014 skulle allt vara i skick. Kommunerna har haft mer än tio år på sig att förverkliga och genomföra avloppsprojekten. De kommuner som varit förutseende har till stora delar fått investeringsstöd. Nu får de som sent har vaknat tyvärr ta ansvaret på sig själv.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Runar Karlsson

Talman! Det blir lätt att man beskyller kommunerna för att göra för lite, jag vill påstå precis tvärtom. Det finns knappast någon bransch som gjort så mycket inom det här området som kommunerna. Börjar vi i Mariehamn har man byggt en av världens modernaste reningsverk och i byggt ut sitt nät och byggt om gamla nät. Det har fortplantat sig till norra Åland, västra Åland och Lemland osv. Det har satsats många miljoner i investering och driftskostnader varje år för att rena en stor del av avloppet från enskilda hushåll och industrier.

Det har gjorts enorma investeringar som också har gett resultat. Det finns enskilda avlopp som man vill komma åt på olika sätt. Ett exempel var lagstiftningen som togs, vilket medförde att kommunerna byggde ut nätet ännu mera i periferin. Man kan inte gå hur långt som helst för det bli för dyrt därför har det funnits enskilda avlopp som byggt egna anläggningar.

Det här är problematiken som motionsställaren antyder, det finns sådana som har åtgärdat sina enskilda avlopp och sådana som inte har gjort det. Ska du göra ett enskilt avlopp riktigt enligt lagstiftningen kan det vara en kostnad på upp till 10 000 euro och grannen kanske inte gör det och ingenting händer. Man kan skylla på att kommunerna kan göra någonting åt det. Från början fanns 13 000 enskilda avlopp som skulle åtgärdas. Hur många har gjorts, kanske 4 - 5 000. Det finns kanske 7 -8 000 kvar att åtgärda. Det är inte speciellt svårt att åtgärda, bygga dem, men sedan ska det också drivas och underhållas. Där är lagstiftningen i princip omöjlig, för det finns ingen som kan följa upp om det fungerar eller inte. Det går inte att se det med ögat det måste tas prover. Hur ofta ska man ta prover, en till två gånger per år? Det blir en orimlighet att göra det. Jag är övertygad om att kommunerna och tjänstemännen göra allt som kommer i deras makt att göra något åt det. Det handlar inte om man att det är 16 kommuner, eller en, eller om man har 50 kommuner på Åland, lagstiftning gör det i praktiken omöjligt som det också görs inom många andra områden där det är väldigt svårt att kontrollera att allting efterlevs.

Det är bra att motionen kommer upp på bordet och man får diskutera, hur långt ska man gå? Vi vet att ca åtta procent av fosforutsläppen kommer från enskilda avlopp, det som kommer från Åland, sedan det från luften och strömmarna till så blev det ännu mindre. Det är i sig inte speciellt stor del med lokalt kan det ha stor påverkan, många bäckar små är viktigt att man gör något åt. Ärendet kommer till social- och miljöutskottet, där sitter själv med, det ska bli intressant att ta en diskussion runt bordet och diskutera hur man ska göra, dels en rättvisare och dels komma i mål med det så långt som möjligt.

En annan aspekt är att alla som är anslutna till reningsverk betalar mycket mera i driftsutgifter per år än de som har enskilda avlopp. Vi vet att kommunala reningsverken fungerar bättre än enskilda så även där blev det tvärt emot. Vi pratar ofta om att den som smutsar ner ska betala, här blir det tvärtom att den som smutsar ner mindre får betala mera. Det är en tokig konsekvens av det.

Jag vill slå ett slag för att bygga mindre reningsverk ute i byarna, där det inte finns en möjlighet att bygga ut nätet. Där det blir en massa enskilda avloppsanläggningar det kan bli 20 – 30 anläggningar i en by. Det är bättre att man sammanför dem till ett mindre reningsverk som kanske kommunerna sköter. Då kan man göra provtagningar en gång per år och det blir mycket mindre insatser vad det gäller driften. Då vet man att det finns en större chans att det fungerar i verkligheten.

Tömning en gång per år nämndes, men det finns ingen lagstiftning på att det ska göras utan ett beslut som kommunerna tar. Där borde man göra som i Sverige att man ålägger kommunerna att se till att anläggningarna töms en gång per år och fastighetsägarna får betala för det. Så fungerar det Sverige och då finns det en garant att de enskilda avloppsanläggningarna fungerar. Tömmer man inte så fungerar inte avloppsanläggningen och då går det i praktiken ut i ett dike och resurser finns inte att kontrollera det. Det har jag sagt många gånger, men man har aldrig kommit till att ändra lagstiftningen, att man ålägger kommunerna att ha en förteckning över alla enskilda och att det töms en gång per år med kommunens försorg och fakturan går till fastighetsägaren. Som man hade med sotningen förr. Tack.

Ltl Anders Eriksson, replik

Vet sedan gammalt att ltl Karlsson är engagerad i dessa frågor och därför är det intressant att lyssna på honom. Förslaget att man skulle samarbeta om avloppsanläggningarna ute i byarna, i skärgårdskommunerna har man bl.a. tittat på dessa möjligheter. Det är ett mycket bra förslag det också inom det här området mer ny småskalig teknik och då skulle det vara bra om man från landskapsregeringen kunde supporta pilotprojekt. Man har att välja lagstiftning, sanktioner som ltl Karlsson nämnde eller att använda morot i form av någon typ av understöd och jag förordar den modellen när det gäller att få till stånd ett pilotprojekt. Det är intressant, hoppas vi få diskutera frågorna tillsammans i utskottet. Tack för stödet Karlsson.

Ltl Runar Karlsson, replik

Det är bra att Eriksson håller med. Det finns redan färdiga anläggningar men absolut skulle man kunna börja med pilotprojekt. För att puffa på det kunde kommunerna, eventuellt landskapet gå in och bevilja någon form av stöd för att få igång det att få det byggt. Det skulle vara ett sätt. Det finns i miljölagstiftningen hur man kan gå tillväga om man inte följer lagstiftningen, men alla inser att det är en orimlighet när det handlar om tusentals anläggningar. Domstolsväsendet skulle kollapsa och även kommunerna skulle inte mäkta med det. Så kan man inte gå tillväga det är också ett problem.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Torsten Sundblom, replik

Tack, fru talman! Det är bra att ltl Karlsson tog upp reningsverk som kunde betjäna flera hushåll. När det kommer ut i periferin kan det vara kostsamt att bygga ut långa ledningar mellan byarna, bl.a. i Föglö har vi tittat på det. Byggnadskanslierna kan ge en rådgivning vad som finns och vad man kan göra. Det här är ett alternativ, att man slår sig ihop i byarna och bygger det som är för byns behov.

Ltl Runar Karlsson, replik

Det är bra att ltl Sundblom stöder det. Man kunde även puffa på det i lagstiftningen så att man på det sättet skulle kräva eller gynna att man slår ihop det så att byarna skulle ha en anläggning. Bygger kommunen ut en stam finns det fall där enskilda avlopp inte ansluter sig utan man bygger egna anläggningar, det är galet. Man kan inte heller tvinga in dem, som lagstiftningen är idag man borde även titta det. I stan kan man tvinga folk in i den gemensamma värmeledningen, värmecentralen så tydligen är det också möjligt att göra det inom avloppet. I alla fall borde man fundera på det.

Ltl Torsten Sundblom, replik

Det är som ltl Karlsson sade det kan bli dyrt. Ska man bygga tre eller fyra kilometer för att få fem hushåll då är det inte lätt att få ekonomi i det.

Ltl Runar Karlsson, replik

Fru talman! Precis så är det. I min egen kommun Saltvik har nätet byggts ut ända tills nu i princip, nu anser man att man inte kan dra längre för det blir alldeles för dyrt per hushåll. Tack vare lagstiftningen som kom för ganska många år sedan gjorde att det drev på utbyggnaden. Till den delen har det gjort nytta och även har det byggts ganska många enskilda avloppsanläggningar med det finns ganska många kvar.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade. Begäres ordet?

Diskussionen är avslutad.

Kan förslaget att remittera ärendet till social- och miljöutskottet omfattas? Förslaget är omfattat. Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.

Remiss

9        Medgivande till organdonation i skattedeklarationen

Ltl Brage Eklunds m.fl. åtgärdsmotion (MOT 8/2014-2015)

Talmannens förslag är att ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet.

Diskussion.

Ltl Brage Eklund

Tack, fru talman! Det här är en nygammal motion som jag tänkte återuppväcka för jag har inte fått mig till handa att det har utretts eller undersökts om det är möjligt.

Motionens syfte var att utveckla och förenkla möjligheten för en donator att på ett enkelt sätt skänka sina organ till efterkommande som har behov av organ. Genom att med att sätta ett kryss i en ruta i samband med skattedeklarationen, då har man gjort sitt medgivande. Det medförde en viss debatt och slutkontentan var att minister Carina Aaltonen påpekade att det fanns en lagstiftning i Finland som togs 2010 som säger att om man inte har sagt nej till en organdonation under sin levnadstid förutsätts det att man samtycker. Praxis är numera att alla som inte uttryckligen har sagt nej till organdonation, deras organ kan användas för patienter. Jag delar inte ministerns åsikt. Myndigheten är skyldig att ta reda på om det finns ett undantag, att donatorn har skrivit in i ett testamente eller på annat sätt meddelat sina anhöriga att man inte är villig att donera. Det här är en tidsaspekt som man skulle slippa om man hade ett kryss i skattedeklarationen.

Det krysset går in till ÅHS där man på ett enkelt sätt går in på nätet och tittar när personen har avlidit och om personen är villig att skänka sina organ till efterkommande. Då behöver man inte söka släktingar och anhöriga om det inte finns i närheten, inte på annat sätt heller om det finns andra bevekelsegrunder för att inte skänka sina organ.

Det står i social- och hälsovårdsministeriets frågor och svar, ”innan donationen genomförs ska läkaren i mån av möjlighet reda ut den avlidnes donationsvilja”. En tidsaspekt man måste ta hänsyn till. ”I mån av möjlighet att reda ut”, var går den tidsgränsen? Innan organen förfars måste man ta ett beslut. Det skulle vara tydligare om det fanns ett kryss i en ruta eller andra eventuella möjligheter att på ett enkelt sätt ge sitt medgivande. Det finns donationskort som man kan ge, men de flesta tänker inte på att man kan göra det. Skriva ner det på ett enkelt sätt, eller meddela sina anhöriga, eller ett enkelt donationskort på sjukhuset.

Med anledning av detta har vi återupptagit motionen, klämmen lyder som tidigare att lagtinget uppmanar regeringen att vidta lämpliga åtgärder för att möjliggöra för privatpersoner att ge samtycke till donation av sina organ genom att kryssa i en särskild kryssruta i den åländska skattedeklarationen.

Minister Carina Aaltonen, replik

Fru talman! Lagen om organdonation ändrades 2010 helt enkelt för att då och nu är det för få organdonationer i Finland, det finns behov av fler. Idag används inte längre donationskortet utan en människa samtycker till organdonation om en man inte har sagt att man inte vill att någon del ska kunna bli transplanterad. Man håller på bygger upp ett elektroniskt register men det är ännu inte klart, där ska kunna uttrycka sin vilja till organdonation. Den klämmen som ltl Eklund föreslår är säkert möjlig men är det nödvändigt?

Ltl Brage Eklund, replik

Tack, fru talman! Om det är nödvändigt är det upp till var och en att fundera på. Det skulle inte finnas andra bevekelsegrunder eller några oklarheter om det fanns möjligheter har gett sitt samtycke på ett enkelt sätt i samband med en skattedeklaration t.ex. I Sverige utreder man i samband med att man tar körkort om man är villig att skänka organen. Jag känner inte till hur långt man kommit med det, känner inte till vad resultatet blev. Det elektroniska register man försöker bygga upp, var aktuellt förra gången jag tog upp detta för två år sedan och har tydligen inte kommit längre.

Minister Carina Aaltonen, replik

Fru talman! Det viktiga är att det finns organ att transplantera om det behövs. Lagförändringen har bidragit till ett omvänt förhållningssätt. Om man inte klart och tydligt säger att man inte vill att något av ens organ ska transplanteras ska det respekteras, annars utgår man ifrån att ens kroppsdelar kan komma till nytta efter ens död utan att det ska behöva byggas upp några administrativa större system. På Åland har vi inget annat förfaringssätt än att eventuella organ förs till att Åbo. Man försöker också med nordiska och europeiska register för att få tag i lämpliga organ när det behövs vid operationer.

Ltl Brage Eklund, replik

Skiljelinjerna är likadana som det var förra gången. Ministern anser att den lagstiftning som finns idag är tydligen och klargörande, att man inte behöver göra det enklare. Jag anser att man kan göra det ytterligare förenklat genom att kryssa i en ruta i skattedeklaration. Det är inte några stora administrativa kostnader om man har ett system där man sätter ett kryss i en ruta. Det köper jag inte att man ska bygga upp stora administrativa kostnader i det fallet, viljan är olika. Jag vet att det är en stor brist på organ i Finland och alla sätt som man kan förenkla för den som har sådana tankar ska man uppmuntra, man kunde tagit det på lite mera allvar.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Danne Sundman

Fru talman! Med all respekt för motionsställaren, undertecknarna är motionen onödig och direkt kontraproduktiv. På social- och hälsovårdsministeriets hemsida står ”lagen om organdonationer ändrades 1.8.2010 den reviderade lagen betonar personens egen vilja när det gäller donation av organ för vård av en annan människa. Tidigare måste man få tillstånd för organdonation från en anhörig om den avlidne inte hade ett donationskort. Nu antas det att en avliden som är en lämplig givare har gett sitt samtycke till organdonation om man inte känner till att den avlidne under sin livstid hade motsatt sig ingreppet. Innan donationen genomförs ska läkaren i mån av möjlighet reda ut den avlidnes donationsvilja. Om den avlidne till exempel inte har ett donationskort frågar man de anhöriga om den avlidnes inställning till organdonation. Om donationsviljan inte kan bekräftas inom disponibel tid kan donationen ändå genomföras”. I dag är alla donationsgivare om man inte uttryckligen har motsatt sig det.

Om man har en ruta som man kryssar i på deklarationen har man ge sitt medgivande. Kryssar man inte i den, avstått från det är man inte donationsgivare. Hur man ska tolka det? Ska det vara ikryssat i deklarationen från början och sedan ska man kryssa bort det. Som det är idag är alla donationsgivare som inte uttryckligen har motsatt sig det. Läkaren har att bedöma, om man hinner fråga, i vissa fall hinner man inte alls som det är bråttom och det finns en patient som behöver organ omedelbart. Läkaren får konstatera att på den här tiden kan vi inte fråga och så sker donationen. Man behöver inte byråkratisera det mer än nödvändigt. Det var en tanke bakom lagstiftningen när den kom och det räcker alldeles utmärkt.

Ltl Brage Eklund, replik

Tack, fru talman! Jag har pappren framför mig som ltl Sundman läste upp och det är precis som man säger, för det är innantill läsning. Det som han påpekade själv, att läkare i mån av möjlighet ska reda ut den avlidnes donationsvilja. Det kommer en tolkningsfråga och den tolkningsfrågan kan man få bort om man har ett klart och tydligt register och möjlighet att gå in och söka, har den avlidne gett ett medgivande i samband med skattedeklaration. Pang, bom, ett kryss där och så kan man utföra donationen.

Ltl Danne Sundman, replik

Fru talman! Om man inte har några religiösa eller andra personliga skäl för att motsätta sig organdonation, vilket man i så fall ska respektera, är det viktigt att det finns så många donatorer som möjligt. Att organdonation kan göras i så många fall som möjligt. Det system som finns idag där man antas vara donator tills någon annan säger något annat eller visar sin motvilja. Det är på det sätt vilket man får fram flest organ att donera och möjliggör flest organdonationer, räddar och förbättrar flest liv inom och sjukvården. Det kom till för att det är brist på organ som kunde transplanteras och med den här lagstiftningen räknar med att kunna öka antalet transplantationer. Inför man något nytt hinder eller byråkratiskt system för att bekräfta eller inte bekräfta riskerar man att minska antalet organ på marknaden.

Ltl Brage Eklund, replik

Tack, fru talman! Ltl Sundman framför igen det byråkratiska systemet men det är inte någon större byråkrati i att ha ett register där man exakt får veta vad den anhörige som avlidit vill med sina organ. Lagen idag medför ett visst arbete med att kontakta anhöriga och händer det utomlands uppstår problematik. Båda sätt är bra, lagen finns kvar men man kan förenkla och förtydliga vem som vill skänka organ eller inte via det här förslaget.

Ltl Danne Sundman, replik

Fru talman! Jag förstår tanken och visst skulle det vara bra att ha ett system där man meddela om man inte vill donera. Eftersom bestämmelserna är att alla är donatorer, förutom det som har meddelat att de inte är donatorer, är det ett hinder om man inför det på skattedeklarationen att man aktivt ska bli donator, då kanske folk avstår som annars är donatorer och kanske minskar donationsviljan och antalet patienter som är donatorer. Systemet man har idag, eftersom det är riksbehörighet i Finland, gör att flest blir donatorer. Med de bestämmelserna där läkaren får avgöra tidsaspekten och grunden på utredningen gör att det blir maximal tillgänglighet till organ och till donatorer som är tillgängliga. Det ska man i mån av möjlighet att uppnå med detta.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat. Diskussionen är avslutad.

Kan förslaget att remittera ärendet till finans- och näringsutskottet omfattas? Förslaget är omfattat. Ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet.

 

Remiss

10      Revision av barnomsorgslagen

Ltl Anders Erikssons m.fl. åtgärdsmotion (MOT 9/2014-2015)

Talmannens förslag är att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.

Diskussion.

Ltl Anders Eriksson

Fru talman! Med tanke på att det nästan tomt i plenisalen borde man kanske bordlägga ärendet men jag vill ändå hedra de som är på plats.

Vad vill vi att den moderna barnomsorgen ska vara? Ett daghem där föräldrarna har sina barn medan de arbetar eller en ”förskola” där barnen får lära genom lek? Barnomsorgslagen för Åland överensstämmer inte till alla delar med verkligheten ute på daghemmen. Lagen är i vissa avseenden även luddigt formulerad t.ex. § 9 om personaldimensionering, vilket ger utrymme för tolkning. Lagen lyfter inte heller i tillräcklig utsträckning barnperspektivet, än mindre bygger lagen på en barnkonsekvensanalys, som i dag ingår som en självklar del i verksamhet som rör barn. Jag vill påminna om det som Danne Sundman sade då barnkonventionen var upp till behandling att vi skulle bli världsbäst få barnkonventionen. Det sluter jag gärna upp bakom men då gäller det att följa upp det i praktisk handling, inte bara ha ett allmänt uttalande.

I takt med att allt fler barn är i behov av extra stöd kan det vara bra att se över om barngruppernas storlek och personaltätheten är optimal. I dag finns det inte alltid tid eller praktisk möjlighet att ge individuellt stöd till alla barn som behöver det. Barnomsorgslagen lyfter inte tillräckligt fram den pedagogiska delen i verksamheten, vilket framgår av de lite ålderstigna benämningarna som ”daghem” istället för ”förskola” och ”barnträdgårdslärare” istället för ”förskollärare”. För att stärka den pedagogiska delen bör kompetenskravet för personer i ledande ställning vara mer inriktat på pedagogik istället för som nu socialförvaltning. Givetvis med fokus på goda ledaregenskaper. En sak vi plockar upp i motionen som kan vara väl värd att fundera på, där kan jag hålla med ltl Sundback som tidigare sade att det var stor fråga. Man kunde fundera på om daghemmen kunde inordnas under bildningssektorn i stället för under socialsektorn. På så sätt skapas en röd tråd för det livslånga lärandet. Det skulle också vara mer kostnadseffektivt då man lättare kan fördela resurserna mellan barnomsorg och skola. Skolan skulle inte behöva ”ärva” daghemsproblem, de skulle redan vara åtgärdade.

Avslutningsvis, fru talman med anledning av det ovanstående föreslår vi att lagtinget uppmanar regeringen att till lagtinget lämna ett förslag till reviderad och moderniserad barnomsorgslag för landskapet Åland så att lagen överensstämmer med dagens krav, blir klar och tydlig samt får en mer pedagogisk inriktning. Tack.

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack, fru talman! Tack för intressanta frågeställningar det är väsentliga frågor. Det här är en kommunal angelägenhet. Vill Ålands Framtid gå in och begränsa den kommunala självstyrelsen? Vissa kommuner har satsat på större antal personal och mer pedagogisk inriktning. Hur ser ltl Anders Eriksson på att man nu är inne för att reglera upp den kommunala sektorn och säga att det ska tillhöra bildning, det är en kommunal angelägenhet.

Ltl Anders Eriksson, replik

Det är mycket som är en kommunal angelägenhet äldrevård, grundskolan, barnomsorgen men ändå finns det alltid en lagstiftning som styr verksamheten och därför tar sikte på att man borde modernisera barnomsorgslagen. Det finns säkert kommuner som det fungerar i på ett mycket bra sätt och i kommuner det fundera på ett annorlunda sätt. Kommunerna ska få möjlighet att utforma sin verksamhet i rätt stor utsträckning men grundläggande saker som ska finnas i en lagstiftning där är det naturligt att man ändra lagstiftningen. Den röda tråden är att man ska få mera pedagogik, formen av förskola i stället för förvaringsplats för barnen medan föräldrarna är på sitt arbete om jag uttrycker mig krasst.

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack, fru talman! Ltl Eriksson är inte insatt i hur det fungerar på daghemmen i dag. Det är inte en förvaringsplats det finns mycket pedagogik med även om det inte finns utbildning i det. Vi har en bra barnomsorg på hela Åland rent generellt. Förvånande att man från Ålands Framtid vill tvingande gå in och reglera detta för kommunerna. Frågeställningen om barnomsorgen ska inordnas under bildning det finns nackdelar med det, barn ska få vara barn. Det är inte så säkert att man blir av med ett problem genom pedagogisk inriktning se till att man inte ärver problem från daghemmen som man skriver i motionen.

Ltl Anders Eriksson, replik

Tyvärr har jag en vana att spetsa till det, det är klart att vi har en väldigt bra barnomsorg i landskapet Åland, ingenting är så bra att det inte kan bli bättre. Ålands Framtid anser att om man lägger mera fokus på pedagogik, pratar om förskola i stället för daghem för att ta ett exempel, tror vi att det skulle vara viktigt framöver. Det är klart att man kan säga att man ska tvinga med lagstiftning, vi har mycket lagstiftning som är tvingande och det här är så pass viktigt så att lagstiftningen borde vara på den här nivån. Vi får se vad diskussionerna i utskottet leder till.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Carina Aaltonen

Fru talman! Ibland blir man förvånad. När jag läste motionen och nu fick är det bekräftat att ltl Anders Eriksson plockat fram en gammal motion från början av tjugohundratalet och är helt omedveten om att det faktiskt finns en ny barnomsorgslag sedan 2010. Den utgår verkligen inte ifrån att daghemmen ska vara någon förvaringsplats utan där det fokus på pedagogik. Barnomsorgslagens målparagraf nummer 2 som är ganska omfattande, där står det fast att verksamheten ska ha sin grund i principen om barnens bästa i enlighet med det som bestäms i barnkonventionen. Det betyder att barnets perspektiv ska vägas in vid beslutsfattandet kring det som rör verksamheten i stort och smått. Barnet ska få vara med i enlighet med sin mognad och få lära om sin grundläggande rättighet och vara delaktig i planeringen av verksamheten. Barnkonventionen fanns i högsta grad med när den nya barnomsorgslagen togs fram.

Motionärerna säger att lagen i vissa avseenden är väldigt luddigt formulerad, t.ex. i § 9 om personaldimensionering och ger utrymme till tolkning. Det är inte alls så. Det finns vissa kommuner som försöker tolka lagen och säga att det handlar om något medel antal barn på dagiset, ungefär som man skulle kunna köra någon medelhastighet. Om man har två barn på morgonen och fyra barn på eftermiddagen skulle man kunna räkna att det är ca tre barn på daghemmet den dagen, så funkar det inte. Barn är barn och har man hand om en barngrupp med barn under tre år ska det finnas en personal på fyra barn. En barngrupp med barn över tre år och äldre skall det finnas en personal per sju barn. Det finns kommuner som tycker att det här blir dyrt och vill gärna att landskapsregeringen ska ändra på det, men i dagsläget ska vi absolut inte ändra på detta. För att vi har den här personaltätheten kan vi ge det extra stöd som vissa barn har behov av.

I motionen sägs att man behöver stärka den pedagogiska delen genom att kompetenskravet för personer i ledande ställning ska vara mera inriktat på pedagogik i stället som nu socialförvaltning. Så är det inte alls. Barnträdgårdslärarna ska vara experter på pedagogiska uppgifter, det står i lagen. Föreståndaren ska förstås ha hand om personalledning, administration men också pedagogiska uppgift. Det här är nog en missuppfattning. Det står även att man ska kunna ordna dagisarna under bildningssektorn och det är fritt fram hur kommunerna väljer att organisera sig. Det är ett fritt val, valet ska vi inte säga från landskapsregeringen. En viktig uppgift för landskapsregeringen är att vi ska besluta om grunderna för förundervisningen som ska vara samordnande med grundskolans läroplan och användbar för övrig daghems- och fritidsverksamhet. Därför har vi tagit fram det här jättefina materialet på 19 punkter som är barnomsorgens läroplan som absolut tar upp allt från innehåll, pedagogik, pedagogiska miljön, utomhusmiljön, mediafostran, barn med annat modersmål, arbetsplanen för daghemmen, vilka stöd det finns för barnet inom barnomsorgen. Den viktiga övergången mellan barnomsorgen till skola den finns beskriven här. Nu gör man på likvärdigt sätt i alla 16 kommuner på Åland så var det inte tidigare då kunde övergången mellan barnomsorgen till skolan variera. Nu har vi fått en gemensam plattform så att man gör på samma sätt för alla barn.

Vi har kommit ett bra steg vidare när det gäller barnomsorgslagen, tillämpningsgrunderna och anvisningarna som finns i dokumentet är på plats. Jag känner mig helt trygg hur den här landskapsregeringen har hanterat barnomsorgslagen. Det finns behov av en revidering i barnomsorgslagen beträffande hur man räknar ut kostnaderna för privat barnomsorgsverksamhet. Det har vi anledning att återkomma till. Grunderna för vår barnomsorgslagstiftning är modern, har barnets bästa i fokus, har tillräckligt med personaldimensionering, det finns en tydlig pedagogisk inriktning och vi har höga krav på utbildad personal både i fritidshemsverksamhet och barnomsorg. Den här motionen behövdes inte idag.

Ltl Anders Eriksson, replik

Frånsett det sistnämnda var det rätt bra anförande. Tackar för att ansvarig minister tar del i debatten. Att det skulle vara någon gammal motion, det är det definitivt inte. Titta på lagtingets hemsida jag har aldrig lagt något liknande tidigare. Som ett svar på frågan att det inte fungerar alldeles exemplariskt, som minister Aaltonen vill ge sken av, är att personal som jobbar inom barndagvården har väckt frågan och uppmanat oss att lyfta den. När vi skriver om personal i ledande ställning handlar det inte om föreståndare ute på daghemmen, utan de som administrerar barndagvården ute i kommunerna, i Mariehamn stad att man också där har den här utbildningen att man bättre förstår den pedagogiska inriktningen på verksamheten. Den är rätt viktig och jag delar inte den här gången minister Aaltonens uppfattning att allt är rysligt bra.

Minister Carina Aaltonen, replik

Fru talman! Jag skulle också gärna se att man kunde ha ännu mer personal på dagisarna än vad lagen säger. Sju barn på en personal som är över tre år och för barn under tre år ska det finnas en personal på fyra barn. Tittar vi i ett nordiskt perspektiv på socialpolitiken är verkligen den här lagen någonting som de verkligen avundas oss. Det handlar mycket om hur kommunerna sätter resurser på barnomsorgen, det finns säkert förbättringar att göra från olika kommuners håll.

Ltl Anders Eriksson, replik

Självklart har vi en bra barnomsorg, men ingenting är så bra att de inte kan göras bättre. Det behöver nödvändigtvis inte betyda att man ska ha mera personal, det skulle vara att hamna på sidan om den linje som Ålands Framtid brukar driva. Motionen handlar mer om hur man gör och vilken inriktning man har på verksamheten. Man kan få väcka de frågorna och att vi kan diskutera det utan alltför mycket förutfattade meningar.

Minister Carina Aaltonen, replik

Man tar upp personaldimensionering och då tolkar jag att man vill ha förändringar av den. De facto är barnomsorgslagen modernt, den överensstämmer med dagens krav och är klar och tydlig och har en pedagogisk inriktning. Vilka resurser man ger verksamheterna ute i kommunerna har jag svårare att påverka, men lagen har inte några större fel och brister.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik

Talmannen! Jag håller med minister Aaltonen att vi har en bra barnomsorg idag. Alla gånger den har varit till ombearbetning har den blivit bara bättre. I dag arbetar man utgående från läroplaner som landskapsregeringen fastställer och har en pedagogisk inriktning. En sak vill jag lyfta benämningen barnträdgårdslärare, den är inte tidsenlig mer. Det var när vi talade om att barnen var i barnträdgård, det talar vi inte längre om. Där borde man faktiskt göra den mer modern och tidsenlig, det har Ålands Framtid helt rätt i.

Minister Carina Aaltonen, replik

Fru talman! Om det handlar om barnträdgårdslärare ska vi titta på det. Daghem har vi på Åland. Förskoleundervisning är något som sker när barnet är sex år. Ibland blandar man ihop i rikssvenska och åländska begrepp. En upputsning i lagstiftningen behövs och speciellt hur vi fördelar pengar till privata verksamheter. Det kanske kommer en upputsning till lagtinget om det inte gör det i maj, juni så lite senare.

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik

Talman! Man behöver inte öppna det för att modernisera benämningen, åtminstone att man antecknar att när man öppnar det nästa gång passar man också på att göra förändringen. Idag har de flesta verksamma förskollärare gått den svenska lärarutbildningen där man talar om förskollärare. Hela daghemsverksamheten är en förskola därför borde det vara den rätta benämningen.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Barbro Sundback

Fru talman! Jag har länge intresserat mig för terminologin inom barnomsorgen och har i samband med lagstiftningarna föreslagit förändringar men inte fått gehör. Historiskt, barnträdgård från tyskans kindergarten eller engelskan kindergarden. Det kallades för barnstugor de första man kunde kalla daghem. Det var framför allt för arbetarklassens kvinnor som måste arbeta och då kunde man tala mera om förvar än om pedagogiska institutioner.

Barnomsorgen som jag kämpat länge för att få igenom i stället för barndagvård och det har våra två senaste lagar hetat. I Mariehamns stad pratar vi enbart om barnomsorg. Däremot talar en del om barndagvård fortfarande och det kommer från finskan. Det har varit väldigt viktigt i den socialpolitiska diskussionen att skilja mellan vård och omsorger. Omsorger är sociala stödtjänster av olika slag och vård är något man får inom hälso- och sjukvården. Språkbruket vacklar speciellt på finlandsvenskt håll, t.o.m. att jag har föreslagit för språkspalten i Finlands kommunförbund att det ska ta upp det och ändra det men de får inte gehör för. Vi skulle prata om barnomsorg och äldreomsorg. Sedan heter det socialvårdsslag, mitt förslag var att vi skulle prata om kommunernas socialtjänst. Tjänster som man söker för att få ta del av. Man drabbas inte och sedan kommer samhället med ambulans och tar en till socialtjänsten och man får det man behöver. Är man sjuk och inte kan ta hand om sig är man mer ett objekt för samhällets tjänster. När det gäller sociala tjänster måste man själv vara ett subjekt och ha ett visst ansvar för att få den service man har rätt till. Det ligger i sakens natur att om man inte själv är aktiv och ett subjekt inom socialtjänsten så har de vidtagna åtgärderna inte den effekt de borde ha. Passiva ekonomiska förmåner som man betalar ut för att individen har rätt till det. Det betyder inte att individen förändrar sitt liv.

När det gäller barnomsorgen är det ett annat synsätt att tala om förskola. Då menar man att det är förskola, någon form av pedagogisk verksamhet som drivs i förskola, det är inte vård och inte heller sociala omsorger primärt. Är barn sjuka och behöver vård ska det gå till sjukhuset eller hälsovården. Om det behöver omsorg är det frågan om speciella insatser för att barnet behöver det för sin sociala och psykologiska utveckling. När man pratar om pedagogiken inom barnomsorgen är det en särskild pedagogik som har utvecklats under de senaste hundra åren. Ursprungligen tycker man att barn var miniatyrvuxna och skulle fostras genom mycket aga, lydnad och underordning. Med åren har man börjat tillmäta barnen mänskliga rättigheter som formulerats i barnkonventionen. Barnen själva har både rätt och förmåga att delta i sin egen utveckling. Vår pedagogik inom barnomsorgen präglas av tankar från Piaget och Tyskland och varifrån det kommer.

Jag har tillsammans med minister Aaltonen varit med och startat ett nordiskt dagis i Litauen. När vi skulle göra det visste jag inte riktigt vad det innehöll. Efter studier kom jag fram till att en av de centrala delarna i den småbarnspedagogik som har utvecklats i Norden är att utvecklas i en grupp. Man lär sig att ta hänsyn till andra barn, att alla barn är lika värda och ska bli bemötta med respekt. Det har vi haft väldigt stor framgång med i vårt projekt i Vilnius, ett modellprojekt för barnomsorgen.

Om man väljer att gå in för förskola och förskollärare då poängterar och understryker man att det är fråga om en form av träning, inte undervisning men social träning vad gäller intellektet och olika funktioner som utvecklas när man växer upp. Inte direkt undervisning att man ska upprepa saker och lära sig läsa och skriva, det kommer under sjätte året. Det kallas hela tiden på Åland för förskoleundervisning fast det står i lagen förundervisning, därför att det är så konstigt ord. Det är bättre att kalla det förskola. Frågan är om bara sjätte året ska kallas förskola eller ska hela daghemsträningen kallas för förskola, inte mig emot.

I Susannerapporten bäddar vi för ett sådant resonemang, en sådan syn på barnomsorgen att det är fråga om förskola. Om man skapar KST är barnomsorg och äldreomsorg kvar på kommunen, barnomsorgen behöver inte skötas av socialvårdare och inte äldreomsorgen heller. Det kan vara av annan utbildad personal och barnomsorgen med fördel läggas under grundskolan i kommunerna. Då är man ännu närmare synen om att det är en fråga om pedagogik och träning. Det skulle vara naturligt att övergå till den svenska terminologin. Då får man höra att barn måste få vara barn. Då menar man antagligen att de ska ha rätt att leka, att det inte ska vara en form av drillning av barnen i alltför tidig ålder. Det är en övertolkning av begreppet förskola. Visst kan barn inom barnomsorgen fortsätta lära sig via lek även om den kallas förskola. Ett resonemang är att sexåringar skulle börja gå i grundskola. Det har den fördelen att det är landskapet som finansierar det året och inte kommunerna.

Summa summarum är det som ministern säger att den här verksamheten är pedagogiskt mycket avancerad och det som är anställda är högt utbildad personal. Man kan alltid diskutera detaljer, antalet anställda osv. I Mariehamns stad gör vi utvärdering vartannat år och i går fick jag socialnämndens föredragningslista och där har vi en värdering igen. När föräldrarna värderar Mariehamns stads barnomsorg kan man generellt säga att värderingarna är otroligt höga, mellan 80 till 95 procent på alla frågor. En fråga som särskilt får låg procent är avgiftspolitiken. För många småbarnsföräldrar är dagisavgifterna för höga för barnfamiljerna, de ska också betala skatt och lån. Vill man förbättra för barnfamiljerna ska vi ha låga barnomsorgsavgifter. Tack.

Minister Carina Aaltonen, replik

Fru talman! När ltl Barbro Sundback tog upp historisk tillbakablick över barnträdgård och barnträdgårdslärare kan jag konstatera att vi i hälsoskyddslagen hänvisar till barnkrubba. Hälsoskyddslagen är från 1967 med begreppet barnkrubba går tillbaka till 1800-talet. Är det någon lagstiftning vi borde förändra är det hälsoskyddslagen. Den har varit ut på remiss att håller på arbetas om och ligger på lagberedningen just nu och hinner antagligen inte till lagtinget i vår. Det är helt nödvändigt att ändra på hälsoskyddslagen och speciellt på vokabulären.

Ltl Barbro Sundback, replik

Det är en bra påminnelse om den historiska utvecklingen. Från att ha varit en mer direkt social uppgift, där samhället har tagit ett ansvar för barnen speciellt när mammorna har jobbat, har det blivit mer och mer en pedagogisk institution. Min uppfattning är att dagens välutbildade, speciellt mammor, tycker att dagis är bra p.g.a. det finns kompetent personal och en kvalitetssäkring för att barnen får den stimulans de behöver.

Minister Carina Aaltonen, replik

Fru talman! Många anser att barnomsorgspersonalen har bättre kunskap om hur man tar hand om småbarn än vad man själv har. Det är viktigt att vi kommer till lagtinget med en ny hemvårdsstödslag där vi från samhället försöker stötta familjer att stanna hemma med barnen lite längre när det är väldigt små för att knyta an. Också för att uppmuntra föräldrar till att man kan vara en bra förälder om man lyssnar till sig själva och inte alltid behöver ha externa experter i sådana grundläggande och viktiga kunskaper som att vara förälder och mamma.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Annette Holmberg-Jansson, replik

Tack talman! Nu blev det konstigt när motionsställarna redan har lämnat salen. När det gäller förskolan är det väldigt olika i olika kommuner. I vissa kommuner är förskolan gratis och i vissa betalar man för det. Om det ställs under skolan borde det bli mer lika för alla. På något sätt blir det fel om vissa ska betala och vissa får det gratis. Vad anser ltl Sundback?

Ltl Barbro Sundback, replik

Ett alternativ är att barnen börjar skolan som sexåringar. Då tar landskapet det ansvaret men då får vi höra barn ska vara barn. Dagens ungar är så himla avancerade, en del tycker det är tråkigt att gå länge i dagiset och bli mammade. Människan utvecklas, det är en annan tid ett annat tempo. I Italien börjar de skolan vid fem års ålder. I Frankrike har det alltid börjat vid fyra års ålder. Inte för att de är smartare än oss, men verkar ändå som människor vara minst lika harmoniska. Det är en attitydfråga. Barn är barn med darr på rösten ska man inte kunna ändra på någonting.

Annette Holmberg-Jansson, replik

Tack talman! För en gångs skull är vi riktigt överens. Jag tror också att vi ska sätta förskolan under grundskolan. Barn idag är väldigt försigkomna och väldigt duktiga, många kan läsa och skriva redan när de börjar skolan med säger inte att alla kan det. Det är ingenting som utesluter att de barnen som går i förskolan, i skolan har mera lektiden och mera utevistelse. Ute i skogen och lär sig om skogen och på det sättet skolas in i skolan på ett roligt sätt än att det blir ett stort hopp från förskolan till grundskolan.

Ltl Barbro Sundback, replik

Det finns flera förklaringar till att barn utvecklas så snabbt nu för tiden, föräldrarna har ett helt annat engagemang än för 30, 40 år sedan. Då förhöll sig föräldrarna passiva till barn. I dag är det mycket med barnen, ibland känns det som föräldrarna underordnar sig barnens behov, det är tämligen nytt. Att man kan kontrollera barnfödandet gör det också till ett socialt projekt. Man skaffar sig hus, barn, hund, sommarstuga, det är väldigt medvetna val de flesta gör när de skaffar barn och det påverkar förstås barnens utveckling.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade. Begärs ordet?

Diskussionen är avslutad.

Kan förslaget att remittera ärendet till social- och miljöutskottet omfattas? Förslaget är omfattat. Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.

Bordläggning

11      Produktionsstöd för el enligt inmatningstariffsystem

Finans- och näringsutskottets betänkande (FNU 13/2014-2015)

Landskapsregeringens lagförslag (LF 4/2014-2015)

Landskapsregeringens lagförslag (LF 4a/2014-2015)

Talmanskonferensen föreslår att ärendet bordläggs till plenum 27.04.2015. Godkänt.

För kännedom

12      Godkännande av ändringar av Kyotoprotokollet till FN:s ramkonvention om klimatförändring

Landskapsregeringens yttrande (RP 12/2014-2015-s)

Republikens presidents framställning (RP 12/2014-2015)

Ärendet upptas till behandling vid plenum 22.04.2015.

13      Förslag till andra tilläggsbudget för år 2015

Landskapsregeringens budgetförslag (BF 4/2014-2015)

Ärendet upptas till behandling vid plenum 27.04.2015.

Plenum slutar

Nästa plenum hålls 22.04.2015 klockan 13.00. Plenum är avslutat.

Originalfil