Plenum den 20 december 2006 kl. 9.30

Ljudinspelningen saknas ännu. Vänligen återkom senare eller se ifall livesändingen ännu är aktiv.

PLENUM den 20 december 2006 kl. 9.30.  

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Roger Eriksson, ltl Anne-Helena Sjöblom och ltl Veronica Thörnroos).

27 lagtingsledamöter närvarande.

 

 

Meddelande

Meddelas att val av fyra landskapsrevisorer och två ersättare för dem för finansåret 2007 kommer att förrättas vid plenum måndagen den 8 januari 2007. Kandidatlistor skall inlämnas till lagtingets kansli senast fredagen den 5 januari 2007 kl. 15.00.

Antecknas.

 

 

Föredras för andra behandling ärende nr 1:

 

Lagutskottets betänkande nr 5/2006-2007 angående ny blankettlagstiftning innehållande bestämmelser om pensioner för dem som anställs av landskapet efter årsskiftet 2006-2007. (FR 19/2005-2006 och LM 2/2003-2004).

 

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen av de i betänkandet behandlade lagförslagen. Diskussion.

 

Ltl Mats Perämaa

Fru talman!

Den här saken och ärendet har gått relativt obemärkt förbi i samhällsdebatten, kan man säga och den kan väl tyckas som en tråkig administrativ åtgärd, men de facto berör det framtida pensionstagare, personer som är anställda kommer att anställas i landskapsförvaltningen och rent ekonomiskt är det fråga om väldigt stora åtaganden. Beloppet av den nuvarande pensionsfonden som hanterar människors pensioner som är anställda vid landskapsförvaltningen sedan tidigare är i storleksordningen 200 miljoner euro just nu, om jag minns rätt.

 

Först vill jag ändå säga att systemet med att upphandla pensionshanteringen tycker vi i vår grupp att är bra. Det här är ett ändamålsenligt sätt att gå vidare med de här sakerna. Vi tror att man kommer att få en bra service genom den här åtgärden.

 

När lagen bereddes kommer vi ihåg att man bestämde sig från landskapsregeringens sida att utan upphandling dessvärre ha en privat jurist att bereda lagframställningen. Jag hoppas och jag utgår från när man nu upphandlar själva hanteringen av pensionerna att upphandlingen då kommer att gå till på ett korrekt sätt. Det får man förstås förutsätta.

 

Finansutskottet, också lagutskottet, har satt vissa kriterier som är viktiga inför upphandlingen, det här med närhet och service på svenska, utomordentligt viktiga kriterier anser också vi. Förutom det måste man beakta att penningbeloppet som samhället/landskapet skall ge för att någon skall sköta servicen också är utomordentligt viktigt. Det här kan beröra de enskilda pensionerna för arbetstagare i framtiden.

 

Jag vill alltså uppmana landskapsregeringen att göra en så bra och korrekt upphandling som möjligt så att vi får en verklig konkurrens på området och kan få ett så bra företag som möjligt att sköta om de här sakerna i framtiden.

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

 

Detaljbehandlingen vidtar. Först föreläggs de i betänkandet ingående sju lagförslagen var för sig i sin helhet samt därefter det i lagmotionen ingående lagförslaget.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om tillämpning i landskapet Åland av vissa riksförfattningar om pension till arbetstagare för godkännande i sin helhet. Begärs ordet? Lagförslaget är godkänt. Lagförslagets andra behandling är avslutad.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen om Posten på Åland för godkännande i sin helhet. Begärs ordet? Lagförslaget är godkänt. Lagförslagets andra behandling är avslutad.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av vissa riksförfattningar om statens pensioner för godkännande i sin helhet. Begärs ordet? Lagförslaget är godkänt. Lagförslagets andra behandling är avslutad.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om upphävande av landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om pension för arbetstagare i kortvariga arbetsförhållanden och för konstnärer och särskilda grupper av arbetstagare för godkännande i sin helhet. Begärs ordet? Lagförslaget är godkänt. Lagförslagets andra behandling är avslutad.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om upphävande av landskapslagen om utbetalning av pensioner i landskapet Åland för godkännande i sin helhet. Begärs ordet? Lagförslaget är godkänt. Lagförslagets andra behandling är avslutad.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen om landskapet Ålands pensionsfond för godkännande i sin helhet. Begärs ordet? Lagförslaget är godkänt. Lagförslagets andra behandling är avslutad.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av grundskolelagen för landskapet Åland för godkännande i sin helhet. Begärs ordet? Lagförslaget är godkänt. Lagförslagets andra behandling är avslutad.

 

Föreläggs det i lagmotion nr 2/2003-2004 ingående lagförslaget. Konstateras att utskottet föreslagit att lagförslaget måtte förkastas. Förslag om förkastande upptas till behandling först vid ärendets tredje behandling. Eftersom annat förslag inte väckts under behandlingen förklaras ärendets andra behandling avslutad.

 

Ärendets andra behandling är härmed avslutad.

 

 

Föredras för andra behandling ärende nr 2:

 

Finansutskottets betänkande nr 4/2006-2007 om införande av ett allmänt avdrag vid kommunalbeskattningen. (FR 5/2006-2007).

 

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen av de i betänkandet behandlade lagförslagen. Diskussion.

 

Vtm Viveka Eriksson:

Talman!

Eftersom jag inte hade möjlighet att delta vid första behandlingen vill jag passa på tillfället att komma med några reflektioner kring betänkandet och framställningen som vi behandlar om det allmänna avdraget. Som vi i liberalerna uppfattar det har utskottet uppmärksammat en ganska stor brist i framställningen och då tänker jag på de olika ekonomiska effekter som förslaget faktiskt har med sig. Från liberalt håll förde vi ett resonemang om jämställdhetsaspekten ganska ingående igår. Jag skall inte desto mer gå in på det; däremot vill jag fokusera på frågan om församlingarna och det som blir konsekvensen för församlingarna av förslaget.

 

Jag tycker faktiskt att landskapsregeringen har missat väldigt grovt här när församlingarna överhuvudtaget inte nämns i framställningen liksom inte heller konsekvenserna för jämställdheten. Däremot skriver utskottet väldigt förtjänstfullt under ”Indirekta ekonomiska konsekvenser för församlingarna” vad de verkliga konsekvenser blir, att alltså församlingarna går miste om 250.000 euro. Man har konstaterat att det här kommer att innebära kännbara neddragningar i församlingarna, man måste kanske t.o.m. göra inbesparingar i sin verksamhet. Vi vet att de små församlingarna i dag är hårt ansatta, de har svårt att få ekonomin att gå ihop. Man slår ihop de små församlingarna just av ekonomiska orsaker. Dessutom konstaterar utskottet att församlingarna har fått utökade befogenheter, visserligen via en rikslagstiftning, men ändå, mera kostnader på grund av en lagstiftning som har genomförts. Utskottet konstaterar också mycket riktigt att församlingarna har en väldigt viktig social funktion i kommunerna. Allt det här är väldigt bra, men det som jag har funderat kring och som jag tycker att vi från lagtingets sida nog bör ta oss en  tankeställare kring är: Kan vi faktiskt godkänna denna lagstiftning utan att föreslå åtgärder, att man skulle rätta till det här på ett eller annat sätt, alltså att landskapsregeringen, såsom man gör med kommunerna, kompenserar det bortfall som församlingarna också har? Nog är det djupt orättvist att vi lagstiftar så att tredje part drabbas av vår lagstiftningsåtgärd utan att vi visar på någon form av kompensation. 

 

Jag tycker alltså att vi bör fundera mellan grupperna om det finns någonting som vi ytterligare kan göra från lagtingets sida innan vi släpper iväg lagframställningen? Det här är inte bra. När vi lagstiftar skall vi också följa upp det med åtgärder som gör lagstiftningen bra att leva efter. Så har vi gjort med kommunerna. För kommunernas del kompenserar vi bortfallet fullt ut. Man kunde tänka sig en parallell med församlingarna, man bestämmer sig t.ex. att Lumparland av någon anledning inte behöver kompensationen eller någon annan kommun som redan är tillräckligt rik, alltså som en jämförelse hur vi nu behandlar församlingarna.

 

Jag tycker att här behöver vi verkligen fundera tills tredje behandlingen om det finns någonting vi kan göra för att rätta till den här situationen.

 

När jag läser betänkandets ändring i 7a§ har man där infört ett andra moment. Som jag läser det är det egentligen en upprepning av första momentet. Jag förstår att det finns något syfte att man skall förtydliga. Jag har fått det förklarat att man har synpunkter på det från skattebyrån, men hur jag än läser det är det enda ord man har lagt till nettoförvärvsinkomsten. Jag tycker ändå att det framgår av första momentet. Kunde man inte i så fall ha bakat in det i första momentets text? Ordföranden kan säkert ge mig en förklaring. Jag tycker att det blir lite tårta på tårta.

 

Jag vill avisera att liberalerna i detaljbehandlingen kommer att förelägga vårt förslag till hur man skulle forma det allmänna avdraget och vårt förslag är alltså ett förslag som gynnar alla, alla som har en beskattningsbar inkomst som berättigar till avdrag gynnas av liberalernas avdrag mycket. Låginkomsttagarna får alltså ett kännbart avdrag med 150 euro. Samtidigt höjer vi avdraget – det finns en stigande skala – medelinkomsttagarna får samma stigande skala som i framställningens förslag ända fram till 400 euro. Därefter får alla 400 euro. Vårt förslag gynnar alltså alla, men det gynnar också kvinnor. Utskottet har konstaterat att det finns effekter för jämställdheten av förslaget. Liberalernas förslag rättar lite till det genom att kvinnor ofta är låg- och medelinkomsttagare.

 

Vårt förslag kan innebära att kommunerna slipper betala ut vissa delar av utkomststöd för att just låginkomsttagare kommer upp över gränsen, vilket är till fördel både för personen i fråga, men också för kommunen. Det har en regionalpolitisk effekt, men det gynnar också företagare därför att genom vårt förslag kommer de som är låginkomsttagare, småbarnsfamiljer, de som inte annars har så stora marginaler, de kommer att få utrymme att konsumera, kanske köpa det här lilla extra som man inte annars bedömer att man har råd med. Det betyder att det kommer att gynna konsumtionen, det kommer att gynna företagandet, småföretagarna.

 

Därför, fru talman, kommer liberalerna att under detaljbehandlingen lägga det förslag som framgår av vår reservation.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Frågan om församlingarnas ekonomiska konsekvenser av lagförslaget diskuterades mycket i utskottet, men utskottet fann ingen möjlighet att på ett korrekt sätt stöda församlingarna eftersom vi inte har lagstiftningsbehörighet utan det är kyrkolagen som gäller. I övrigt håller jag bara med om konsekvenserna och det var också jag som lyfte den frågan i remissdebatten för jag har sett problemen. Det finns ett moment i begravningslagens 22 § som säger att man lovade från riksdagen att ”angående disponibel finansiering för kostnader för hållande av allmänna begravningsplatser bestäms särskilt”, men det har aldrig gjorts, man har aldrig lyft den här frågan desto mera från riksdagen, utan det har blivit lämnat och man har skyllt på samfundsskatt och sådana saker.

 

När det gäller det nya momentet är det alldeles riktigt att förra gången vi hade det kommunala avdraget upplevde skattemyndigheten att det fanns en viss tolkningssvårighet och därför skulle det här föras in. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

När det gäller andra momentet läser jag det i alla fall som en upprepning av första momentet. Det är ett enda ord som skiljer och det är ”nettoförvärvsinkomsten”. Man kunde ha bakat in det i det första momentet; jag tycker att det blir lite märklig lagstiftning när vi upprepar samma sak två gånger.

 

När det gäller församlingarna kan vi inte gå in i lagstiftningen, men landskapet avser att kompensera kommunerna ekonomiskt för de olika bortfall som kommunerna får. Det här är alltså en omfördelning; för att landskapet har den ekonomi vi har kan vi göra vissa omfördelningar och de omfördelningarna får inte leda till att tredje part blir lidande. Det är djupt orättvist.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Jag vill ännu dröja vid det tillförda momentet. Det var faktiskt så att man upplevde att det skapade tolkningsbekymmer och skulle man föra in det på det här sättet skulle det inte ge tolkningsbekymmer för skattemyndigheten. Det var det som utskottet enhälligt accepterade och skrev in som ett förslag till ett nytt moment. Det är klart att det till viss del kan ses som en upprepning, men ett förtydligande.

 

Fortfarande när det gäller församlingarna så försökte utskottet fundera ut hur man skulle kunna kompensera från landskapsregeringen till församlingarna och hittade ingen möjlighet utan valde att inte skriva eftersom det inte är korrekt att vi skulle börja betala några pengar till församlingarna. Men konsekvenserna är vi eniga om.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Jag kan inte begära att utskottet på den korta tid man har haft skall lösa alla problemen, men jag begär att landskapsregeringen skall lösa det här problemet. Det här är någonting som man måste åtgärda, man kan inte gå in och lagstifta så att tredje part blir direkt ekonomiskt lidande. Det är oförsvarligt.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

 

Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs de i framställningen ingående två lagförslagen var för sig, det första paragraf för paragraf och det andra i sin helhet.

 

Föreläggs förslaget till ändring av landskapslagen om kommunalskattelagen för landskapet Åland paragraf för paragraf.

 

Föreläggs 7a §.

 

Vtm Viveka Eriksson:

Talman!

Jag föreslår att 7a 1 mom. § ersätts med följande text: ”En skattskyldig fysisk person har rätt att vid kommunalbeskattningen göra ett allmänt avdrag om 5 procent från förvärvsinkomsten, dock så att avdraget är minst 150 euro och högst 400 euro. Avdraget görs sedan alla andra avdrag vid kommunalbeskattningen har gjorts men innan grundavdraget görs.”

 

Ltl Mats Perämaa: Fru talman! Jag ber att få understöda vtm Viveka Erikssons förslag.

 

TALMANNEN: Under diskussionen har vtm Viveka Eriksson, understödd av ltl Mats Perämaa, föreslagit att 7a § 1 mom. godkänns i enlighet med ltl Mats Perämaas till betänkandet fogade reservation. Omröstning kommer att verkställas. De som omfattar finansutskottets betänkande röstar ja, de som omfattar vtm Viveka Erikssons ändringsförslag röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.

 

Jag ber ja-röstarna resa sig. Talmannen röstar ja. Jag ber nej-röstarna resa sig. Majoritet för ja.

Lagtinget har sålunda godkänt texten enligt utskottets betänkande.

 

Föreläggs ikraftträdelsebestämmelsen. Godkänd. Föreläggs lagens rubrik. Godkänd. Föreläggs lagens ingress. Godkänd.

 

Lagförslagets andra behandling är avslutad.

 

Föreläggs det andra lagförslaget för godkännande i dess helhet. Diskussion. Ingen diskussion. Lagförslaget är godkänt. Lagförslagets andra behandling är avslutad.

 

Ärendets andra behandling är härmed avslutad.

 

 

Föredras för första behandling ärende nr 3:

 

Lagutskottets betänkande nr 6/2006-2007 om godkännande av Världshälsoorganisationens internationella hälsoreglemente (2005) och med förslag till lag om sättande i kraft av de bestämmelser i hälsoreglementet som hör till området för lagstiftningen. (RP 4/2006-2007).

 

Först tillåts allmän diskussion. Efter avslutad diskussion kan enligt 54 § 2 mom. lagtingsordningen förslag väckas om att ärendet skall remitteras till stora utskottet. Diskussion. Ingen diskussion.

Väcks förslag om remiss till stora utskottet? Inget förslag om remiss.

Ärendets första behandling är avslutad.

Föredras för fortsatt enda behandling ärende nr 4:

 

Finansutskottets betänkande nr 3/2006-2007 om budget för landskapet Åland 2007. (FR 3/2006-2007 jämte finansmotionerna nr 1-71/2006-2007).

 

Diskussionen fortsätter.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw:

Fru talman!

Under allmänna motiveringen tar finansutskottet fasta på landskapsregeringens skrivning i budgetförslaget vad gäller rambudgetförfarandet. Vi kan bara konstatera att liberalerna redan när systemet infördes var skeptiska och tvivlade på systemets betydelse och nytta. Och det har ju visat sig att det inte försvarar det arbete som fordras för att få tillstånd en debatt rambudgeten. Att landskapsregeringen ändå inte har hållit sig till rambudgeten stöder ännu mera våra funderingar. Vi stöder skrivningen fullt och också att man i början av varje mandatperiod kunde göra upp en rambudget som stöder regeringsprogrammet är på sin plats.

Att vi vid varje budgetbehandling och även i samband med rambudgetbehandlingar efterlyst en debatt om hälso- och sjukvården ter sig ännu viktigare idag när vi läser i finansutskottets betänkande om det tak på 20 miljoner euro som man tänker lägga på  om- och tillbyggnaden av sjukhuset. Nu pratar man igen om skal istället för verksamhet. Skulle vi i tid ha kunnat diskutera och ha åsikter om hur sjukvården skall utvecklas i landskapet skulle inte ett politiskt utskott behövt ta beslutet att minska eller begränsa projektet.

 

Diskussion om ÅHS:s verksamhet har även efterlysts av ÅHS:s politiska ledning.

 

Vi har alla varit eniga om att psykiatrin behöver sina nya utrymmen och även varit eniga om att tidigarelägga den delen av projektet. Men vad säger  vi nej till nu när vi minskar på projektet? Åtminstone har inte jag den minsta aning. Säger vi nej till utvidgning av den medicinska avdelningen, där patienterna får ligga i korridorer när rum inte finns inne i rummen?  Säger vi nej till bättre utrymmen till onkologen där cancerpatienterna och anhöriga får sitta i allmänna korridorer, få sina tunga besked om sina diagnoser och får sina tunga behandlingar? Vad säger vi nej till? Jag hoppas att finansutskottet vet vad vi säger nej till Jag vet det inte. Jag motsätter mig inte att vi sparar, men det jag i det här fallet motsätter mig är tillvägagångssättet.

 

Fru talman!

En av mina motioner är också under Allmänna motiveringen, nämligen den om förebyggande hälsovård. Trots att både ÅHS och landskapsregeringen i budgetförslaget nämner förebyggande hälsovård som ett prioriterat område finns det väldigt lite planerat och preciserat i verkligheten.  Förebyggande hälsovård är en världsomfattande prioritering med sikte på de s.k. livsstilssjukdomar som hjärt- och kärlsjukdomar, ätstörningar diabetes mm.  Förtjänstfullt öppnar man en enhet för diabetes på sjukhuset, vilket kan ses som en led i  rätt riktning, men var är resten  och var finns pengarna?  Det räcker inte att skriva att man värnar om förebyggande hälsovård om man inte sätter in både medel och personella resurser. Finansutskottet har inte sätt detta så viktigt att man ens skulle ha haft en skrivning.  Därför kommer jag under detaljbehandlingen att föreslå att vi under allmänna motiveringen skriver in rubriken ”Hälso- och sjukvård samt miljöpolitik” och där skriver in texten enligt liberalernas motion nr. 19/2006-2007 med följande text:

 

”Landskapsregeringen kommer under året i samråd med Ålands hälso- och sjukvård att utarbeta en långsiktig plan för förebyggande hälsovård för olika ålderskategorier.”

 

Fru talman! Också finansmotion nr 20 har behandlats i finansutskottet. Motionen gäller problematiken kring s.k. sjuka hus och de ekonomiska och hälsomässiga problem som uppstår när en familj blir drabbad. För den offentliga är det bara och sanera och skattebetalaren betalar men för den enskilda blir det ofta besvärligare. I riket finns det system med statens bostadsfond som kommer emellan som räddning för de svårt drabbade . Men Åland har inte motsvarande system. Landskapsregeringen skriver i budgeten att man  kan använda anslaget  60.000 € även till detta, men detta anslag skall räcka till flera ändamål och är således alldeles för litet.

 

Jag har föreslagit en fond därifrån man kunde ge pengar om någon har drabbats hårt. Finansutskottet verkar förstå problematiken men vet inte hur många fuktskadade hus det finns på Åland och uppmanar därför landskapsregeringen att undersöka detta. Och vackert så, det är en bit på vägen men problemet kvarstår. Det är den enskilda husägaren som får ta smällen,

Också här kommer jag att föreslå  att det under kapitel 43.25 Bostadsproduktion införs text enligt motion nr 20, alltså att ”Landskapsregeringen kommer under budgetåret att granska möjligheten att grunda en fond för att ekonomiskt underlätta för husägare som drabbas av sjuka-hus-problematiken.”

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Ltl Raija-Liisa Eklöw säger att det är märkligt att man sätter ett tak på 20 miljoner och jag kan hålla med om det. Jag tyckte själv att det var ett lite konstigt sätt att gå. Vi vet inte vad vi säger nej till, säger ltl Raija-Liisa Eklöw. Man borde slå fast: vilka vårdformer skall vi ha, vilken omfattning skall det vara på vården och så se till att det finns resurser efter det. Redan den 28.4.2005 frågade jag om det är någon som känner till vart den här byggcirkusen på ÅHS riktigt är på väg? Då sade landskapsregeringen att vi vet, men nu säger finansutskottets ordförande att vi vet inte. Jag ser det på det sättet att på något sätt måste man sätta ett tak, ge en politisk signal att det måste också vara någon slags ekonomisk sans även inom ÅHS. Men jag håller med om att arbetssättet är märkligt.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!

Jag säger att det är märkligt att man sätter ett tak eftersom man inte vet avd man säger nej till. Liberalerna har också efterlyst en debatt om sjukvården. Det har ÅHS politiska ledning efterlyst, så det här skulle man ha sluppit om man hade haft en diskussion och gett riktlinjer för vad vi vill göra av vår sjukvård. Bekymret här är att det finns enheter som jobbar under enormt svåra omständigheter och där även patienterna blir lidande. De begränsningar som man gör kanske inte behöver gälla enbart lyxutrymmen som det hette här igår utan det kan vara mycket funktionella saker som man missar.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Det är det som är lite märkligt överhuvudtaget inom offentlig sektor och det kanske är allra tydligast inom ÅHS, att det är väldigt sällan man slår fast en målsättning: vad är det riktigt vi skall göra, vad är det som är det primära i vår verksamhet och sedan ser man till att man har både personella och materiella resurser efter det. Det blir ofta så att man gör den här typen av byggnationer och sedan fyller man byggena – jag tycker att det går lite ”baksomfram”. Jag uppfattade att vi är eniga om att förfaringssättet är märkligt, man vet inte riktigt vad man säger nej till, det ger jag ltl Raija-Liisa Eklöw rätt i, men jag uppfattade att ltl Raija-Liisa Eklöw också tyckte att någon sorts ekonomiskt tak måste man sätta, någon sorts politisk signal. Det är som ltl Raija-Liisa Eklöw säger ett bekymmer att det finns vissa avdelningar, vissa enheter där man har stora problem och andra där man kanske har mindre och sett så här utifrån verkar det som om strukturerna inom ÅHS skulle vara ganska låsta. Det är svårt att samarbeta över olika gränser, men det är bara en bild jag har.

 

 

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman! Jag är enig med ltl Anders Eriksson om detta och den här debatten skulle vi ha sluppit om det hade funnits en mera omfattande diskussion om vad vi vill med vår sjukvård, vad vi vill erbjuda våra sjuka på Åland, vad patienterna skall ha för utrymmen och vad personalen skall ha för utrymmen att jobba i.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Ltl Raija-Liisa Eklöw frågar vad vi säger nej till. Jag vill ställa frågan: Vad säger vi ja till? Problemet är att vi inte vet  vad vi säger ja till om vi beviljar 29,5 miljoner. Jag skall läsa upp ett planeringsinstrument som säger så här: ”Kostnadskalkyl för anläggningsprojekt. ÅHS:s nybyggnationer och saneringar m.m., med förbehåll.” Kostnadskalkylen har ett förbehåll då projektet inte har ritningar eller dylikt. Det finns alltså inga underlag. Enligt önskemålen skall man bygga om och till 11.000 kvadratmeter, med ett kvadratmeterpris på 2.169 euro. Det blir 29,5 miljoner.  Problemet är: Vad säger vi ja till, vilka verksamheter skall ändras, hus ÅHS-planen ut? Man borde börja där, det är där vi skulle kunna utläsa vad det handlar om. Det enda vi vet, som lagtinget har godkänt, är att etapp II skall byggas och det håller vi fast vid. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman! Det blir ännu värre om vi inte ens vet vad vi säger ja till. Jag var tveksam när jag inte visste vad jag säger nej till. Fortsättningsvis: det här skulle vi slippa om vi någon gång skulle diskutera vad skall vår sjukvård innefatta och vilka förutsättningar ger vi ÅHS vi för att utföra en adekvat sjukvård. Det går inte att in blindo godkänna planer. Jag ger fullt stöd till finansutskottets skrivning såtillvida att en begränsning måste göras, men om vi varken vet vad vi säger ja eller nej till så är vi nog ute och cyklar!

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman! Jo, det är därför som utskottet vill säga att även de förändringar som skall göras i verksamheten först måste godkännas och omfattas av landskapsregeringen och eventuellt i lagtinget. Det är det vi är inne på, vi är inne på samma problematik, man kan inte bara bestämma att man bygger utan att veta varför man bygger och vad som skall förändras. När det handlar om så här stora pengar måste planeringen gå till på ett annat sätt, det är det vi säger i utskottet.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!

Jag tycker att det är mycket viktigt att vi kan erbjuda våra invånare på Åland sjukvård i ändamålsenliga utrymmen och den minsta förutsättningen är då att man får ligga i en sjuksal i stället för i en korridor t.ex. Likaså är det med onkologavdelningen, canceravdelningen, och polikliniken där man har hört att folk måste sitta ute i korridorerna. Det är sådant vi inte kan acceptera, så vi hoppas att de politiker som sitter i planeringsorganen får sig presenterat fina planer och då kan de besluta vad vi skall erbjuda. Jag kan inte förstå att vi på Ålands lagting skall behöva i detalj gå in i det här.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman:

Fru talman!

Det var väntat att diskussionen runt taket skulle bli en av de viktigare frågorna i debatten. Jag sade redan i ett tidigare skede att skulle jag ha fått önska skulle jag gärna ha sett att landskapsregeringen skulle ha återkommit i första tilläggsbudget med ett förslag till tak utgående från mer kunskaper hur det ser ut för vi har fått information från ÅHS där man redogör för vad man håller på och gör och där sades det att i januari kommer man att göra en uppdaterad ekonomisk kalkyl och också mera precisera vad respektive förslag kostar; utgående från det kunde man då ha satt ett mera realistiskt tak med den kunskapen i botten. Nu är det som det är och 20 miljoner är mycket pengar, så inte ser jag det här som någon katastrof på något sätt utan man får utgående från det sedan fundera och återkomma i en tilläggsbudget, om det kanske är någon miljon mindre eller någon miljon mera, men då vet vi vad vi pratar om. Nu blir man förskräckt när jag sade mer, men jag vill ändå gardera.

 

Jag blev själv bekymrad när ryktet började gå att nu håller man på och inventerar hela huset för från första början var det väldigt tydligt och klart; det var tal om att primärvården skulle flytta till gamla köksregionerna i och med att de plötsligt åkte ut från Norragatans utrymmen och då skulle de få nya utrymmen, och jag tror att vi alla är överens om att det är nödvändigt. Vi har också här i salen sagt att vi skall flytta Grelsbyenheten till sjukhusområdet och vi har också sagt här att vi vill göra det jämsides genom att det antagligen annars blir att kosta en hel del att renovera där ute om vi skulle ha väntat väldigt länge. Då hade det i slutändan blivit dyrbart för det lever nog på gränsen därute i Grelsby, det skall vi veta, både när det gäller ledningsdragningar och vatten, men framför allt när det gäller luft in till utrymmena. Det är oerhört oändamålsenliga utrymmen. Det fanns också vissa justeringar inne i huset som var med i etapp II när det gäller bl.a. obduktion. När jag tog kontakt och frågade vad är det nu som pågår när jag hörde att det var allting fick jag informationen att det är nödvändigt att inventera behoven, som de uttryckte det, från alla avdelningar, vad finns det för behov i dag? Det är det som sker nu. Jag var orolig för jag vet att när man en gång börjar inventera så finns det också förväntningar, man tror att det här som man sitter och planerar också kommer att genomföras. Det var mitt bekymmer då. Det sägs, och jag hoppas att det är sant, att man har varit väldigt tydlig med att det här är en inventering och att det inte automatiskt leder till ett förverkligande samt när man har gjort den inventeringen kan man också göra prioriteringar vad som är det mest nödvändiga. Jag har nämnt dem som jag ser som det mest nödvändiga. Det som har dykt upp väldigt tydligt och som jag också prioriterar är faktiskt trängseln på medicinska avdelningen. Jag har själv varit där på besök flera gånger och det är inte bra när det kroniskt, kan man nästan säga, ligger patienter i dagsalar och korridorer, i utrymmen som inte är ämnade för patienter. Någon gång kan det alltid hända, det får vi leva med, så är det på ett akutsjukhus, men inte att det hör till vardagen. Det bekymrar mig faktiskt att det är på det sättet. Man sade när man stängde lungavdelningen att det skulle bli en omprioritering i huset så att kirurgen som inte har varit så överbelastad med platser skulle ta emot mera, men skulle ha patienterna längre på akuten osv. så att inte den här situationen skulle uppstå. Men verkligheten visar att det blev precis den situationen, och det är inte rätt mot patienterna. Det är alltså någonting som jag prioriterar väldigt högt att vi måste se på. Vi vet också att det finns avdelningar, gynekologiska avdelningen, som inte är belastad. Man talar t.o.m. ett medeltal på ungefär 30 procent av beläggningen. Visserligen är det mera ibland, men där finns en resurs av utrymmen som inte i dag utnyttjas på bästa sätt och jag tror att man måste fundera ordentligt på vad som kan göras med de utrymmena för vi måste ha den flexibiliteten, det kan inte hjälpas när utrymmena finns där. Det är alltid svårt att göra förändringarna, men vi är tvungna att göra dem.

 

När det gäller vad vi skall syssla med inom ÅHS så den bilden jag har fått av inventeringen är att det inte handlar om nya verksamhetsområden utan det är faktiskt fråga om att förbättra för de verksamheter som redan finns, det är ingenting nytt som skall dyka upp. Det nya men som är en del av hur det utvecklas inom hälso- och sjukvården är dagkirurgin. Förr låg man inne för ett ganska litet ingrepp, upp till en vecka, i dag går man hem och det är klart att då kräver det en annan typ av utrymmen. Det kan man kanske säga att är en ny verksamhet, men samtidigt är det bara en utveckling av en kirurgi som tidigare innebar att man låg inne flera dagar.

 

Som sagt, någon ny verksamhet har inte jag hittat i den presentation jag och landskapsregeringen har fått utan det är bättre förhållanden, mera ändamålsenliga förhållanden och naturligtvis en idealsituation för respektive när man en gång går in och inventerar. Nödvändigheten och prioriteringarna har inte gjorts ännu, och det är vi nog tvungna att göra. Min bedömning är att allt det som man nu inventerar finns det inte möjlighet att förverkliga.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!

Om man som hälsovårdsansvariga Lindeman använder begreppet behovsprövning och inventering i stället för att använda önskelista som har nämnts här tycker jag att det verkar mycket bättre. En inventering måste man göra för att veta och det är en långsiktig inventering som har saknats eftersom man nu i byggplanerna tar upp allt. Jag stöder att det är mycket viktigt att man inventerar vad man behöver, man tittar på vad som måste göras, därför att just de här grejerna som jag tog upp i mitt anförande - också ledamoten Lindeman verkar prioritera samma saker – måste vi se till att blir skötta. Det nya kanske måste vänta.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

Jag har förmånen att i mitt kommande inlägg mera notera ÅHS:s verksamhet, men jag kan i alla fall inte låta bli när jag hör minister Lindeman beskriva situationen, att säga att det är alldeles uppenbart att det finns oklarheter när det gäller ÅHS:s kommunikation med landskapsregeringen. Man ger alldeles tydligt mycket dubbla och uppenbarligen dunkla budskap om vilket behovet är och vad man har för avsikt att utveckla verksamheten när det gäller framför allt investeringarna. Det bekräftar också minister Lindemans inlägg.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Fru talman!

Man kan precis resonera på det här sättet och därför har jag haft kontakt när jag började märka vad är det som är på gång. Utgående från hur man ser det inom ÅHS har man gjort bedömningen att inventeringen behövs, om jag kallar den så, över alla avdelningar, att alla måste få komma fram med sina behov förrän man slutligt tar ställning till det. Jag har som sagt själv varit bekymrad utgående från att det lätt leder till att när man sitter och inventerar så tror man samtidigt att det blir ett förverkligande av alla önskningar osv. Det finns saker där som man kan leva med utan att göra någonting, bättre eller sämre, men vi skall ändå komma ihåg att vi sammantaget har ett väldigt bra sjukhus och vi har bra utrymmen i allmänhet om man, som vi ibland säger, jämför oss med omkringliggande regioner. Många gånger har vi fått höra efter studiebesök ”att vi kommer till ett dockskåp” när vi kommer till ÅHS. Det mest katastrofala just nu handlar om Grelsby; där börjar det bli bekymmersamt.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

Jag tror nog att vi alla kan hålla med om att vi har ett väldigt fint sjukhus, rent fysiskt och materiellt. Det som jag tycker att ledamoten Harriet Lindemans anförande säger är att nu lägger man ut olika förslag på själva avdelningarna, men ledningen som skall hålla i och ta ansvar för det, den håller inte i ärendet utan nu får respektive avdelningar göra en önskelista och sedan får man ungefär se vad det blir av det. Det skulle vara viktigare i det här sammanhanget att ledningen skulle ta ett större ansvar.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Det är det som vi också säger från utskottet, att vi vet inte vad vi säger ja till. Vi måste komma ihåg att etapp II är godkänd, men nu handlar etapp II om någonting helt annat. I ÅHS-planen skriver man mycket kort, man skriver att ”under 2007 kommer planeringen av centralsjukhusets utbyggnad, etapp II och III, att beröra ett stort antal olika enheter.” Det har tidigare inte varit godkänt i etapp II. Det är därför som vi måste veta mera. Allt det här som anges är sant, var problemen ligger, på medicin, obduktion och man kan räkna upp mera. Jag vet att det kommer nya krav på isoleringsmöjligheter när man tar hem patienter från andra sjukhus för att hålla MRSA i skick, dvs. sjukhusinfektionerna, det är nya krav, så det är klart att det finns nya behov, men de måste komma i rätt ordning.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Fru talman! Vi är överens med finansutskottet. Det är mera fråga om tillvägagångssättet: vem som gör vad först som man kan diskutera.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Efter att lungavdelningen stängdes är det nog min erfarenhet att belastningen har ökat avsevärt både på kirurgen och på akuten. Man har tagit ett större antal patienter. Visst finns det bäddplatser på gyn- och BB-avdelningen, men personalstyrkan är inte så där alldeles stor där. Problemet med Ålands centralsjukhus är förstås vår litenhet. Vi skall vissa specialiteter för att klara oss och för att upprätthålla dem behövs det personal. Det finns flera avdelningar där belastningen ofta är ojämn, t.ex. gyn., BB, akuten och intensiven, men där man måste ha en beredskap, en bra jämförelse i det här sammanhanget är att jämföra med brandkåren helt enkelt.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Fru talman!

Vi är alla mycket medvetna om att det är vår litenhet som är problemet. Vi skall ha beredskap på olika områden, samtidigt som vi egentligen skulle kunna ha beredskap för mycket mer. När det gäller utrymmena är det svårt och det har säkert blivit så att både kirurgen och akuten har tagit över en del av det, men inte tillräckligt i förhållande till vad som sades. När vi stängde lungavdelningen var inte tanken att det som har uppstått skulle uppstå och då måste vi ta ansvar för det. Vi får inte bara tänka på utrymmen för våra läkare och vår personal. Vi måste också ta ett ansvar för de patienter som ligger inne.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Det är naturligtvis huvudsyftet i hela hälso- och sjukvården att ha patienten i centrum. Det finns en annan sida av den här saken också att det gäller utvecklingen: vi får en åldrande befolkning som lever längre, som är delvis friskare, men så har vi en del av befolkningen som är sjukare, vi behandlar folk längre, så trycket ökar också på hälso- och sjukvården.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Fru talman!

Det stämmer när det gäller de äldre. Samtidigt finns det också en annan bit av det hela, nämligen att varje patient nu är mycket kortare tid ännu. Skulle vi samtidigt ha en åldrande befolkning och hålla kvar de långa behandlingstiderna skulle det vara verkligt kaos. Vi måste ändå komma ihåg att tiden som varje patient är inne nästan har halverats, särskilt inom vissa områden: kirurgin, men också inom medicinen, man är verkligt sjuk när man är inne i dag. Den tiden är förbi när man var veckotal inne under utredningsskedet. De dagar man är inne är intensiva och man är verkligt sjuk, och då kanske man också behöver ha ett rum att ligga i.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Man blir mer och mer betänksam när man diskuterar ÅHS. Man flaggar upp ombyggnader för nästan 30 miljoner euro, så får man reda på att nu görs det en inventering och efter det skall prioriteringarna slås fast! Nog känns det på något sätt ”baksomfram”. Det som hälsominister Lindeman tog upp problemen på medicinavdelningen och jämförde med beläggningen på den gynekologiska avdelningen bekräftar det som jag sade i ett tidigare replikskifte, att det inte finns den flexibilitet som det borde finnas i den här organisationen och vi glömmer ofta att vi är på lilla Åland. På stora sjukhus öster- och västerut så kan en hel avdelning vara större än vad hela Ålands centralsjukhus är. Det som gör mig allra mest betänksam är att vi vet att nu har man arkitekter som håller på och grejar med det här som ofta har sina arvoden i procent i förhållande till omfång eller kostnader på byggena – inte är det att undra på att det blir att kosta när landskapet skall bygga!

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Fru talman!

Till det sista kan jag säga, att de har ingen procentlön, så den tiden är tydligen förbi. Jag har frågat samma sak och det är inte så uppbyggt den här gången. Vad som är ägget och hönan kan vi säkert diskutera en hel dag bara det, men nog är det så att vi måste veta vad vi satsar på. Det är möjligt att ÅHS har varit för vidlyftig när man har gått in i varje avdelning, men någon gång tycker jag nog att det bör göras. Bekymret för mig är bara att hur kan man sedan motivera att just det här får vi nog vänta med när alla avdelningar när de kommer med sina önskemål tycker att de är viktiga och tycker att det här är det mest optimala och när vi absolut måste prioritera.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Normal praxis brukar vara även nuförtiden att arkitekter har en procentsumma på byggets kostnader och omfång. Minister Lindeman säger att det har varit så. Då ställer jag mig frågan: Hur är det nu? Det vore intressant att få reda på. Det är klart att man måste slå fast vad man skall satsa på. Minister Lindeman sade i förbifarten att vi kan inte bara tänka på läkare och övrig personal, och det blev lite tydligt på något sätt att patienternas välbefinnande har blivit lite nedgraderat i byggcirkusen. Det gör ytterligare att kostnaderna skenar iväg som de gör. När vi tittar på lönesättningarna inom ÅHS – jag skall inte föregripa det ärendet, det kommer en speciell debatt om det – så har man trott eftersom det blåst mycket runt ÅHS under årens lopp att det kanske har varit på väg att bli bättre, men tyvärr verkar det inte så utan tvärtom.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Fru talman!

Så länge jag har varit med i politiken har man älskat att debattera ÅHS eller Ålands centralsjukhus eller Ålands folkhälsoförbund och jag tror att oberoende hur bra eller hur dåligt det blir kommer det alltid att finnas en debatt. Någon gång brukar jag säga att det finns nästan 27.000 experter på ÅHS! Alla vet hur det skall vara, men ändå blir det så tokigt, säger många. Sist och slutligen har vi en väldigt bra hälso- och sjukvård på Åland, om man sätter sig ner och riktigt grunnar på det hela. Men det är ett kärt område och jag tror att det så kommer att förbli, eftersom vi är berörda av det utgående från olika aspekter, ibland är vi patient, ibland är vi anhörig, ibland är vi make/maka till någon som jobbar där och ibland jobbar vi där. Alla har, utgående från sin synvinkel, väldigt starka åsikter och har väldigt tydliga lösningar på allting. Ibland har vi sagt att det skall vara tufft i styrelsen och det skall vara en skarp ledning; då har det blivit ett enda kaos och det ledde till att vi måste sätta in ministern precis osv. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Christian Beijar:

Fru talman!

Jag kan väl börja där minister Lindeman slutade, nämligen med ÅHS. Det är alldeles tydligt så att det både i finansutskottets betänkande och i diskussionen som vi har haft i över en dag har ÅHS dykt upp i olika sammanhang. Orsaken har varit, om jag uttrycker det enkelt, att den vänstra eller högra – det spelar väl ingen roll vilken man väljer – ja, att den högra handen inte vet vad den vänstra gör. Det är väl lite det som det handlar om och det gör att man naturligtvis blir betänksam och det har finansutskottet också blivit genom att man har satt ett tak på investeringarna som är planerade inom ÅHS.

 

Jag håller med minister Lindeman att hälso- och sjukvården är alltid ett sådant område som väcker mycket tankar och naturligtvis åsikter, förr eller senare berörs alla av hälso- och sjukvården. Efter reformen som gjordes i början av nittiotalet har den här diskussionen inte avtagit utan har tidvis varit ganska intensiv.

 

Ärendet är jätteviktigt för oss alla och när jag hör diskussionen funderar jag på hälso- och sjukvårdsplanen. Den har inte överhuvudtaget nämnts i det här sammanhanget. Jag kommer ihåg att när man gick in för hälso- och sjukvårdsplanen skulle den bifogas budgeten, och detta har gjorts i vederbörlig ordning, för att den skulle ligga till grund för ÅHS:s verksamhet. Den är ettårig, det står ”Plan för hälso- och sjukvården år 2007”, men det är ingen som har kommenterat den i debatten. Det sammanhänger med, som många planer är, att det är en hyllprodukt och den har egentligen ingen, som jag ser det, någon större betydelse eftersom den överhuvudtaget inte kommenteras, trots att den då skall beskriva verksamheten och trots att den också tar upp anslagsbehoven noggrant, noggrant tar upp varje avdelning, personalstruktur osv., men den har inte gett anledning till diskussion. Då kan man ställa sig frågan varför så inte sker. Det var meningen att den skulle ligga till grund för ÅHS:s verksamhet. Det finns bl.a. en investeringsplan för åren 2007-2009.

 

Utgående från diskussionerna som har varit beträffande ÅHS är mitt förslag att minister Lindeman skulle komma med ett meddelande till lagtinget kring ÅHS så att vi skulle lyfta hela frågan till lagtinget, utgående från ett meddelande från landskapsregeringen där man tar upp hela ÅHS-frågan för att verkligen få en genomgående och en ordentlig diskussion om ÅHS:s verksamhet och framför allt också det här som är alldeles uppenbart: kommunikationen mellan ledningsgrupp, styrelse, landskapsregering och lagting. Det är alldeles uppenbart att kommunikationen är mycket oklar och framför allt också det som de senaste diskussionerna har givit anledning till, nämligen ansvarsområdet, de olika ansvarsområdena. Det var meningen att när ÅHS bildades i tiden att det skulle bli en modern organisation och att ärendena skulle delegeras till rätt nivå osv. Men an efter har det visat sig att det tidvis inte har fungerat riktigt som det skall, så det här är frågor som vi tycker från socialdemokratiskt håll att är väsentliga att diskutera. Det är precis som är sagt tidigare här att hälso- och sjukvården berör oss alla. Vi har överlag en väldigt god hälso- och sjukvård, det är vi också medvetna om och vi har satsat mycket pengar på det, men det är alldeles uppenbart att organisationen behöver kanske inte reorganiseras men man behöver titta över den och det skulle då vara bra utgående från den genomgången att få ett meddelande hit till lagtinget som skulle ligga till grund för den diskussionen.

 

Fru talman!

Som framgått tidigare stöder socialdemokraterna finansutskottets betänkande och jag kan notera några delar i det som också tidigare under diskussionerna har kommit upp. När det gäller den ekonomiska politiken noterar utskottet att man bör iaktta försiktighet med planeringen av offentliga projekt, det som vi bl.a. diskuterar och det är naturligtvis ett viktigt påpekande; samtidigt som vi har haft en god konjunktur i ungefär tio år kan det vara svårt att hålla inne med satsningarna trots att de kan bidra till överhettning på byggmarknaden. Vad vi behöver är bostäder och därför tycker jag att det är bra att utskottet har ett uttalat behov av bostadsbyggande. Bristen på bostäder och framför allt hyresbostäder är stort och för att tillfredsställa efterfrågan måste det produceras fler bostäder och framför allt hyresbostäder, det gynnar hela samhället och näringslivet samt naturligtvis de bostadssökande.

 

Fru talman!

När det gäller fastighetsförvaltningen framhåller utskottet att landskapsregeringen bör överväga bildandet av ett fastighetsbolag. Det är en fråga som socialdemokraterna har haft och påtalat i många år och i många sammanhang att borde vara en nödvändighet.

 

Energifrågan berör hela landskapet och jag tycker att hela den frågan verkar lite spretig, så jag stöder finansutskottets förslag om att man eventuellt skulle få en klarare överblick över energifrågorna om de koncentrerades till en enhet; då tror jag att man skulle få en mera överblickbar bild kring den verksamheten.

 

När det gäller laggranskningsnämnden tycker jag att det är bra att finansutskottet har påtalat att det borde tillsättas en laggranskningsnämnd. Det har vi diskuterat ganska mycket i lagutskottet och de som har varit med längre i politiken och upplevt motsvarande laggranskningsnämnd har upplevt att det har varit till fördel. Vi har också gjort samma erfarenhet att det borde helst bildas en sådan för att då skulle arbetet också i utskottena också bli effektivare.

 

Några kommenterar kring motionerna; jag kan inte låta bli att kommentera dem. När det gäller serviceboende för funktionshindrade, som ltl Roger Eriksson tar upp i en motion, så delar jag finansutskottets synpunkt; jag uppfattar att det här är inte en hälso- och sjukvårdsangelägenhet utan den berör socialomsorgen och då är ansvaret hos respektive kommun, inte en hälso- och sjukvårdsfråga, trots att naturligtvis när det gäller serviceboende hälso- och sjukvården är involverad men ansvaret ligger hos kommunerna. Det är säkert motiverat att man från landskapsregeringen utreder om det finns ett behov av ytterligare åtgärder för att främja anpassningarna i befintliga bostäder.

 

Fru talman!

Jag är själv aktiv i Ålands intresseförening för psykisk hälsa Reseda och där planerar vi ett självständigt boende, dvs. vanliga handikappanpassade lägenheter att uthyras till våra medlemmar. Därför anhåller vi nu om en tomt vid Hamngatan intill Västerhamn för att kunna uppföra ett hyreshus och avsikten är att kunna finansiera bygget med enhetslån och penningautomatlån samt bidrag. Nu har diskussionen kring de här frågorna varit aktuell i samband med bl.a. insändare och det jag vill klargöra är att genom det här initiativet är det inte så att jag eller någon annan vill påföra ansvaret för produktion av hyresbostäder för funktionshindrade på några enskilda föreningar, men vi vill med detta från Resedas sida ge ett alternativ, jobba för ett alternativ och orsaken till det är naturligtvis att man om möjligt kan få delfinansiering genom PAF. Det skulle innebära att man skulle ha flera som då kunde vara med och finansiera bostäderna, som man bl.a. har gjort på rikshåll. Det här är ett förslag som vi jobbar med. Vi vet inte om det kommer att kunna genomföras, men vi vill ändå ge möjlighet för att skapa ett alternativ till finansiering av boende för funktionshindrade och det boende som vi planerar skall inte ha dygnet-runt-personal utan det skall vara ett självständigt boende där det kan finnas stöd bl.a. av personal från Mirandahemmet i likhet med typ hemtjänst, att man kan få tillfälligt stöd vid behov. Men vi tycker att det är ett intressant projekt och det skulle kunna vara som en modell för kommunerna att kunna komma i åtanke till penningautomatmedlen. Orsaken till varför det speciellt intresserar mig är dels mitt engagemang i föreningen men också det att när jag var i opposition för ett antal år sedan fick jag också igenom en motion i lagtinget och det gällde möjligheten att få penningautomatmedel för socialt bostadsbyggande, att man kunde öppna för det, men det har aldrig utnyttjats. Därför jobbar vi bl.a. på att få möjlighet att utnyttja pengarna för det här projektet. Vi får väl se vad det blir för resultat, men vi är naturligtvis optimistiska. Det är väldigt angeläget att gruppen funktionshindrade av olika slag får ett värdigt boende.

 

Fru talman!

När det gäller missbrukarvården noterar jag att finansutskottets ordförande efter hörande av sakkunniga ansåg att missbrukarvården får beröm. Som tjänstledig från missbrukarvården är jag naturligtvis glad att man från dem som är involverade i dag faktiskt ger ett gott betyg till missbrukarvården. Det är klart att det också framkommer att det brister i samordningen och det förstärker det som jag redan sade i samband med att budgeten var på remiss, att det primära är att det krävs ett bättre samarbete mellan alla parter och att de ekonomiska resurserna inte är det centrala. Det finns också ytterligare i årets budget skrivningar och tilläggsresurser för missbrukarvården och det är bra. Så småningom kommer det också ett nytt alkohol- och narkotikapolitiskt program som fördjupar sig i ärendet. Jag stöder alltså finansutskottets synpunkter i den här frågan.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm:

Talman!

Det har varit mycket prat om ÅHS och det är bra det, tycker jag! Den här diskussionen efterlyser vi ofta inom ÅHS-styrelsen och jag håller med flera av talarna här som redan har sagt att vi borde ha en allmänpolitisk ÅHS-debatt: Vad vill vi med ÅHS, vad skall man syssla med inom den offentliga sjukvården på Åland och t.o.m. vad kan vi göra privat? Jag tror att det är en nödvändig diskussion och den efterlyser vi ofta från styrelsens sida. Nu har vi haft en ordförande – har haft, säger jag, eftersom han har aviserat att han inte ställer upp för omval – alltså Mikael Lagström som är ganska filosofiskt lagd. Det har varit väldigt intressant att ta del av hans tankar om hur arbetet borde vara uppbyggt. När man står inför olika om-, till- och nybyggnader är det bra att man för en sådan här debatt: vad skall vi göra på Åland i framtiden, hur skall sjukvården se ut? I dag gräver man ner sig: ja, vi har väldigt få platser på medicin, vi skulle behöva ha mera dialys, vi skulle behöva ha omfördelning av patientutrymmen. Men hur ser det ut om tio år? Vad är då på tapeten? Är det någon som kan säga det? Vad har vi för visioner? Det skulle vara väldigt viktig. Det är svårt, men jag tycker att det skulle vara en intressant debatt, för det är nämligen väldigt lätt att säga att man är intresserad av det, men själva frågan som sådan är inte så lätt. Jag tycker att man skulle kunna försöka sig på det i alla fall.

 

Till den delen det gäller inventeringen av det faktiska behovet eller om det är en önskelista, någon sade att det var många sådana i farten, speciellt den här veckan, så till den delen har vi inte från styrelsens sida på något sätt varit med och beslutat angående önskelistan. Vi har i likhet med landskapsregeringen fått den till oss på en presentation på det senaste mötet vi hade just innan jul. Det var en presentation som ingen på det sättet heller har tagit ställning till. För min del har jag inga problem att leva vidare med det här taket. Visar det sig att det är för lite kommer man i sedvanlig ordning tillbaka och säger att nu räckte inte pengarna. Det har vi varit med om förut också. Jag tycker att ibland är vi naturligtvis värda kritik vi politiker i ÅHS-styrelsen, men till den delen det gäller den här visionen eller önskelistan tar jag inte emot den kritiken för jag har inte varit med och planerat det.

 

Sedan kan man alltid kritisera på så sätt att man har varit med – som t.ex. har varit mycket ute i media – och höjt lönen för ledningsgruppen som ansvarar för det här, och till den delen borde man då ställa sig kritisk till ledningsgruppens förfarande som kommer med en sådan här framställning. Det tycker jag är berättigat och den diskussionen skall vi ha i styrelsen, såvida den intentionen finns i den nya styrelsen. Det tycker jag är en viktig diskussion att föra; har man den lönen som vi alla har varit med och fastslagit skall vi också utkräva det ansvaret, det måste man göra. Har man bra betalt skall man också visa att man är värd den lönen.

 

Jag har några frågor till finansutskottet. Ltl Danne Sundman aviserade redan olika motioner som vi kommer att föra till omröstning och jag skulle vilja ha svar på en del frågor som jag har. Jag hoppas att jag kunde få det från finansutskottet. Den första finansmotionen gäller den omtalade hästkliniken. Man säger i finansutskottets betänkande att då anslaget under momentet enligt landskapsregeringens förslag kan utges som bidrag till aktivitetsfrämjande sysselsättningsskapande projekt eller andra investeringar som faller inom ramen för fördelningen av penningautomatmedel föreslår utskottet att motionerna förkastas. Om jag läser och tolkar det rätt menar utskottet att den motion som jag har angående hästkliniken och där jag vurmar för att man från PAF-medel skall kunna få åtminstone en summa pengar för att kunna utreda och planera, så är det alltså möjligt, det är ingen som sätter P för det, det är så finansutskottet har tänkt sig? Det hoppas jag man kan svara på. Det var inte alls för så länge sedan vi kunde läsa om det här behovet i media och jag tror inte att det har minskat utan snarare tvärtom, så ökar antalet hästar på Åland och alla värnar om sina djur att man skall ha bästa möjliga vård också där. Här vill jag alltså ha ett förtydligande att jag har förstått saken rätt.

 

När det gäller finansmotion nr 30 med ett helt paket under socialpolitiken skulle jag vilja förtydliga de punkter som jag kommer att föra vidare till omröstning. Under moment 45.01 Socialpolitik skulle man tillägga i punkterna 1 och 2, att det under året görs en utredning om hur privata äldreomsorgsalternativ kan uppmuntras. Det är bra om man skulle kunna komma en bit på väg med det. Jag har nämligen också fått en motion godkänd när jag tidigare satt i opposition, nämligen att man skulle uppmuntra tjänsteföretag och det här faller under det, så det här borde inte vara något problem för regeringen heller att gå vidare med det. Jag har inte sett någon ny framställning eller att det skulle ha framkommit i någon budgettext, men det finns de facto där och ett enhälligt lagting gick in för att detta med tjänsteföretag var väldigt viktigt att uppmuntra. Vi vet också att det oftast är kvinnoföretag och ofta företag på landsbygden och skärgården. Det här hoppas jag att så många som möjligt kan omfatta.

 

Punkten 2 gäller införande av barnomsorgspeng. Nu är alla FS-pojkarna, tänkte jag säga, alla från FS-gruppen är ute för tillfälle, men där är det flera unga som säkert står i beråd att bilda familj så småningom och då kan det här vara en väldigt väsentlig del att man har det. Man har uttalat stöd från FS:s sida och jag hoppas att man skall kunna stöda förslaget om en barnomsorgspeng i omröstningen.

 

Jag har två saker till, nämligen finansmotionerna nr 41 och  nr 46. Finansmotion nr 41 gäller Ålandstillägget för pensionärer. Jag hörde inte man skulle ha sagt någonting om det från finansutskottet; jag kanske missade det, det var ett väldigt långt anförande som ltl Gun Carlson höll. Jag hoppas att man har haft några diskussioner och att man kunde på det sättet dela med sig av den diskussionen som man har haft och på vilket sätt man ser det. Liberalerna har också stött den här frågan och jag tycker att det skulle vara bra om man tittar närmare på den och vi har tagit upp summan för att man skulle kunna möjliggöra ett tillägg. När det gäller finansmotion nr 46 är det någon form av språkdiskussion tillsammans med näringslivet. Den sade man heller ingenting om från finansutskottet och jag skulle gärna höra på vilket sätt man har behandlat den, den finns inte omnämnd någonstans. Jag hoppas inte att det är så att man har ansett att frågan inte har varit viktig. Vi har det språkpolitiska kommittébetänkandet där man talar om de här frågorna, där alla inte har varit eniga, men det finns en stor majoritet som tycker att det är väldigt viktigt att man för det på tal. Jag ser absolut ingenting negativt i den här frågan, men jag hoppas att man skall kunna säga någonting hur man har sett på det och om man s.a.s. kanske jobbar på det här på något vis från regeringens sida eller hur man gör, men det skulle vara intressant att få ta del av de funderingar och diskussioner som detta har föranlett.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Till först! Nog är det väl ändå styrelsen för ÅHS som har anlitat arkitektbyrån, som har skrivit avtal med arkitektbyrån och som i och med det har gjort en beställning av arbetet.

 

När det gäller hästkliniken anser finansutskottet att bidrag kan sökas. När det gäller äldreomsorgsfrågorna anser vi att den kommande utredningen kommer att beakta alla olika alternativ och problem.

 

I fråga om Ålandstillägg för pensionärer håller man inom landskapsregeringen på att utreda huruvida man kan förbättra situationen för utsatta pensionärer och vi anser att det hör dit.

 

Språket i näringslivet är naturligtvis i första hand på näringslivets villkor, det är grunden.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Till den delen det gäller om-, till- och nybyggnaden inom ÅHS är inte styrelsen involverad. Man har delegerat, om jag så får säga, vi har utsett en egen representant i arbetsgruppen och för tillfället är det centerns Anne-May Pehrsson som sitter med i den och på något annat sätt är inte styrelsen involverad.

 

Jag tycker att det är bra om man från finansutskottet lämnar besked om hästkliniken så att de personer som jobbar med frågan kan få medel från PAF. Det har varit en stor fråga för dem på vilket sätt projektet skall fås igång. De har många olika kontakter och nätverk som de jobbar med, men det är någon som s.a.s. måste hålla i hela projektet, och till det behövs pengar.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Jag vet att det finns någon slags planeringskommitté, men jag vill ändå vidhålla att det är styrelsen som på något sätt måste ha konfirmerat och godkänt detta, så det känns väldigt underligt.

 

När det gäller hästkliniken fanns det bara positiva omdömen om den i finansutskottet och vi fick en presentation. Det är en angelägen fråga och den har varit uppe förut, varit med i planeringen för travbanan för länge sedan, blev då för dyr, men utskottet anser att här finns utrymme att söka  bara det finns någon som är beredd att hålla i projektet.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Återigen kan jag bara meddela, och det kan säkert också ltl Göte Winé intyga, att det här är det enda sättet som styrelsen är involverad i bygget. Jag sade tidigare att vi är säkert värda en hel del kritik, men inte till den här delen i alla fall utan för detta finns det en arbetsgrupp där styrelsen har utsett en representant och det är alltså Anne-May Pehrsson. Men vi har fått information, precis som landskapsregeringen har fått och det var på det senaste mötet vi hade, endast till kännedom, det var inget beslutsärende.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

 

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Fru talman!

Jag behöver inte svara på det som ordföranden svarade på, men jag tänkte ta upp Ålandstillägget för pensionärer. Det är problematiskt på det sättet att många med låga pensioner kan hamna i s.k. flitfällor med ett rakt-av-tillägg. Om jag inte minns alldeles fel – utan att ha sökt upp fakta – så gick de obundnas motion ut på att man skulle ta Ålandstillägget av de högst avlönade tjänstemännen och nu är det ett ingånget tjänstekollektivavtal och lagtinget är part i det avtalet, så vi kan inte börja plocka från gällande avtal någonting som man har kommit överens om på arbetsmarknaden. Det är någonting för arbetsmarknadens parter och jag tror att det är ganska svårt att börja gå in för att sänka lönerna. Det är en mycket stor arbetsmarknadsfråga.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Det där är en liten ”robinhoodmetod”! Det var ett förslag för att eventuellt finansiera det, men om ltl Anne-Helena Sjöblom har samma intention som jag har och har ett annat sätt att finansiera det, så är jag absolut lyhörd inför det. Men jag tycker att det är viktigt att man försöker komma från problematiseringen, utan att man försöker se möjligheterna och så jobbar man utgående från det och försöker lösa det. Det hoppas jag att man gör nu aktivt från regeringens sida.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Fru talman!

Ltl Gun-Mari Lindholm och jag och många med mig är nog helt överens om den saken att intentionerna är desamma och målsättningen att försöka höja den disponibla inkomsten på något sätt för pensionärerna. Min uppfattning är nog att finansutskottet har stor förhoppning om att landskapsregeringen skall sköta detta men arbetet är inte riktigt klart. Jag är övertygad om att en lösning är på kommande.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Till den delen kan jag inte säga att jag har samma tilltro till regeringen. Vi har sagt att det har utlovats mycket tidigare som inte har kommit konkret i form av någon prestation. Men, det kan jag lova, att kommer det inte inom kort någon form av meddelande huruvida man har lyckats eller inte lyckats kommer vi förstås att ställa frågor runt detta.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Brage Eklund:

Fru talman!

Till först skall jag haka på debatten om sjukhuset medan jag har minnet lite uppdaterat om vad som har sagts just i dag. Det var också debatterat igår och jag hade ett replikskifte i samband med att budgeten presenterades. Man blir mer och mer förvånad när man lyssnar hur det egentligen går till när det offentliga bygger och man funderar: är det så här som vi politiker hanterar skattemedel, så är det faktiskt lite skrämmande! Man kan bara gå och titta till sig själv att om man funderar på att bygga så gör man för det första upp en plan: vad är det jag har tänkt ha i mitt utrymme och vad är det för verksamhet jag skall bedriva, om det är en industrifastighet eller om det är ett bostadshus. Det är det första man tar ställning till. Ett sådant tillvägagångssätt verkar man inte ha när man har byggt ut sjukhuset. Kanske någon kan komplettera mig i de här tankarna och har bättre insyn, jag har inte varit med i den politiska hierarkin så länge så jag vet inte. Utifrån vad man skall ha för verksamhet och vilken inriktning man har börjar man göra en plan, planera utrymmen osv. för att sedan i ordningsföljd verkställa. Nu pratar man om att man börjar inventera behoven och vilka behov det finns att renovera och bygga ut på sjukhuset – det är inget fel i att göra en inventering, det är helt okej att man går igenom hela sjukhuset. Sedan är det en sak för oss politiker och de som sitter i ÅHS-styrelsen att titta på vilka verksamheter vi skall ha. Ltl Christian Beijar nämnde mycket bra att planen alltid är med som en bilaga till budgeten, men som vi alla vet, så hur länge har budgetdebatten tagit i dag och jag är säker på att det nog inte är många som har gett sig tid att läsa igenom planen för sjukhuset. Jag har försökt att lite titta igenom den, men jag har inte satt någon större energi på den. Det bygger oftast på den verksamhet som bedrivs i dag. Framtidsmålen är inte inskrivna, vilken typ av sjukvård man skall ha.

 

Summan som man alltså har prutat ner i finansutskottet från 29,5 till 20 miljoner är nog kosmetika. Man kan visserligen sätta ett mål att det inte får kosta mer än 20 miljoner, men å andra sidan hörs det och ser bättre ut om man har en lägre summa än en högre. När man vet att det i varje fall kommer en påbyggnad med tilläggsbudgeter så blir slutsumman kanske 29,5 miljoner, och det här bygger på att man inte vet vad man skall ha för verksamhet och vad tanken är bakom utbyggnaden, tyvärr.

 

Så några kommenterar till den allmänna skrivningen i budgeten. Jag tog i remissdebatten upp frågan, och ltl Peter Grönlund tog också upp den, om överhettningen i byggsektorn och att det är kostnadsdrivande. Jag tycker att det är bra att finansutskottet påpekar att man bör vara lite återhållsam. Det bygger igen på en långsiktig plan. Jag vet att behoven är stora och det är inte så lätt att bromsa när det är fart i alla läger, om man säger så, men ändock måste man från offentligheten lite bromsa när det är högtryck för det är kostnadsdrivande – ju mer det bjuds ut desto mer kan man ”safta på” för att få täckning för anbuden.

 

Så tänkte jag fortsätta på den kommunala debatten. Finansutskottet har skrivit: ”Skulle det visa sig ogörligt skall landskapsregeringen justera basbeloppen för budgetåret 2008, temporärt i avvaktan på det nya landskapsandelssystemet.” Här kommer jag igen tillbaka till att vad är orsaken till att det har blivit på det här viset att kommunerna har hamnat i den ekonomiska situation som de är idag? Jag har funderat på detta och i ett replikskifte med ltl Torbjörn Eliasson igår sade jag att centern har varit med under hela tiden som verksamt parti i regeringsställning och haft möjlighet att styra detta, men det kanske var att ta i för det har funnits andra samarbetspartier också, så det är inte bara centern ensamma som är skyldig till det här. På något vis tror jag att man har haft skygglapparna på när man har tittat på kommunernas ekonomiska ställning och landskapets ekonomiska ställning – man jobbar var och en på sitt håll och den verksamhet man värnar om den verksamhet man representerar försöker man få att ekonomiskt gå bra ihop, kommunerna på sin sida och landskapet på sin sida. Relationerna mellan landskap och kommuner fungerar inte som de borde eftersom man inte har varit uppmärksam i ett tidigt skede på vad som håller på att hända. Där har vi bl.a. basbeloppen som kunde ha justerats tidigare. Man borde ha varit medveten om att landskapsandelsreformen innebär ett stort arbete och det utlovades första gången till hösten 2006. Nu går vi in i 2007 och finansutskottet skriver att det kan gå in på 2008. Det knuffas hela tiden framåt och inte vet jag om problematiken är så stor att det fordrar en väldigt grundlig genomgång, och säkert är det så, men jag tror att man inte har tagit tag i dessa problem i tid.

 

Finansutskottets skrivning är bra, men det innebär igen en framskuffning av landskapsandelsreformen, så jag vet inte om jag riktigt kommer att kunna stöda den utan jag lutar åt att vi tar ställning för att stöda liberalernas reservation.

 

Utskottet har belyst fastighetsförvaltningen och där tycker man att man skall bilda ett enhetligt fastighetsbolag och jag omfattar det. Man undrar bara varför inte det har skett förut. Ifjol när budgeten behandlades var det en massa fastigheter som skulle bjudas ut till försäljning och det visade sig under debattens gång att landskapsregeringen nästan inte visste vilka fastigheter som var till försäljning för det var olika avdelningar som hade fastigheter under sina vingar. Då kom man underfund med att här är det något fel, det måste samordnas på något vis så att det blir ett enda fastighetsbolag eller i vilken form det vara må som hanterar fastigheterna i landskapets ägo. Jag hoppas att man kan påskynda detta. När det gäller alla fastigheter som enligt budgeten ifjol skulle bjudas ut så tror jag att jag inte har sett en som överhuvudtaget skulle ha blivit utbjuden. Vad det beror på vet inte jag, men om det var någon slags reserv för att finansiera kk-huset som man hade medtaget i budgeten, det vet jag inte och nu när det har blivit som det har blivit med det så kanske man inte behöver göra någon försäljning. Frisinnad Samverkans Johan Ehn var med i en arbetsgrupp som gjorde en inventering och den var mycket bra och gav en god överblick vad landskapet har för fastigheter. Den kom också med förslag. Jag har påpekat detta förut, det är skäl att göra det igen, och jag tycker att det är beklämmande när man far runt och tittar på hur vissa hus på Åland sköts av landskapet, framför allt ett som man ser nästan varje gång när man far och spelar golf. Det är 25.000-30.000 människor som far dit och ser det och det är Kastelholm. Kan man inte hitta på ett användningsområde eller fråga om golfklubben på något sätt kan utnyttja den och glömma de museala värderingarna, så att man åtminstone kan bygga om det invändigt för att utnyttja det på något vis. När fastigheten står tom så bara förfaller den. Jag tycker att man borde ändra synsättet på hur man förvaltar just den typen av fastigheter.

 

Finansutskottet skriver i betänkandet om Elsäkerhet och energi att man skall samordna energiformerna under en avdelning. Jag vet att det t.o.m finns en förening som håller på och bildas, om den inte har bildats redan, för att titta på just energifrågorna inom landskapet, hur man mest kan utnyttja dem och hur man kan samordna dem. Jag hade själv ett inlägg i vår tidning där jag tyckte att man skulle bilda en kommission för att titta på de här frågorna. Vad det kallas spelar ingen roll, huvudsaken är att det blir en samordning.

 

Jag bläddrar vidare och tänkte gå in på utbildningssidan och Struktur-07. Där fattar jag det så att finansutskottet enhälligt har omfattat Struktur-07 och kommittébetänkandet och att man väntar på en framställning till lagtinget. Jag blev lite förvånad men har fått en viss förklaring att den liberala ledamoten inte har reserverat sig i den här frågan. Jag tycker att man behöver få en förklaring därifrån eftersom jag vet att liberalerna har haft en annan åsikt än vad som står skrivet i betänkandet, men de kommer säkert med ett förtydligande under dagen eller i replik. Jag tycker fortfarande att man skulle lugna ner sig när det gäller Struktur-07. Vi skriver i vår motion att man skulle ta en paus och vänta på högskolans utvärdering och se vad man har haft för nytta av den. Det tycker jag att vore ett bra sätt att lugna ner sig. Det är ändock fråga om en ganska stor reform. När den en gång har blivit fastställd och är implementerad är det inte så att man ändrar den dagen efter utan då är det verklighet. Som ni säkert känner till vid det här laget har vi från Ålands Framtid varit lite betänksamma till att man blandar ihop yrkesutbildningen och den teoretiska utbildningen. Det står vi fast vid om det inte kommer några andra tankebanor.

 

Så några ord om hantverksskolan och den skrivning som finansutskottet har där.  Man har konstaterat att stiftelsen inte är bildad och att man inte har något utbildningsavtal ännu. Jag förutsätter att innan man tänker satsa i en verkstad med en summa om 500.000 euro att allt detta är klarlagt och att möjligheten att driva det ekonomiskt också är klarlagd. Bygger man en verkstad är den stationär, man sätter den inte på hjul och flyttar den till någon annan plats utan den blir där. Det skulle vara det mest tragiska av allt att efter ett eller två år konstatera att de inte klarar av det och då står det en tom byggnad igen i landskapets regi eller så blir det för landskapet att skjuta till så pass mycket pengar att verksamheten fungerar! Det finns inte så stora alternativ för att flytta sedan. Vi i Ålands Framtid har sagt att lugna ner er där också, avvakta, se att stiftelsen kan driva verksamheten med de utrymmen man har i dag och sedan efter ett år bygga verkstaden. Det är försiktighetsprincipen, men här rusar man på i full fart. Jag är inte emot själva hantverksskolan och att stiftelsen driver den, men jag tycker att man lägger ett ganska stort lass på dem och man har lite för bråttom i det här fallet. En stund av lite eftertanke skulle nog inte skada.

 

Det finns också ett anslag till Ålands ungdomsförbund som skall flyttas till ett annat moment. Det gläder mig för jag påpekade redan ifjol i debatten att det inte var bra att man blandade in de här pengarna i ungdomsförbundet. Jag vet att det finns åsikter om att kulturdelegationen sköter det här bättre än Ålands ungdomsförbund, men jag är inte av den åsikten utan jag tycker att ungdomsförbundet kan få ansvaret att fördela pengarna enligt sitt önskemål. Jag hoppas att så nu blir fallet.

Så kommer vi in på näringspolitiken. Där finns det egentligen ganska mycket att säga, men jag vill redan här avisera att vi kommer att ta åtminstone vissa stycken av vår finansmotion till omröstning och framför allt det stycke som berör näringspolitiken kommer vi att lyfta fram samt de stycken som Anders presenterade igår. Jag skall beröra några punkter inom näringspolitiken.

 

Under näringspolitiken har vi en ganska omfattande skrivning och jag tycker att vi är mera progressiva än i budgetskrivningen, detta framför allt för att vi vill försöka få fart på entreprenörskapet och stimulera det. Vi tycker att man skall vara mera konstruktiv och i första hand skapa förutsättningarna så att inte samhället går in och blandar sig i det som egentligen de privata företagen och företagsamheten skall ha hand om. Den huvudsakliga verksamheten som samhället skall ha är att man skall satsa på infrastrukturen och skapa förutsättningarna för att kunna driva näringar.

 

Jag vill också ta upp utvärderingen av skördeskadorna. Det står i finansutskottets betänkande att de skall ha ett år på sig för att göra utvärderingen. Det borde nog gå på en vecka det! Jag undrar om det överhuvudtaget kommer in någon ansökan om skördeskador enligt den nya formen. Där tror jag att man skjuter fram det onödigt långt. Det måste gå att få mera fart på den delen och inte förlänga en process som är ganska enkel att få en sammanställning om vad som har hänt och inte hänt samt hur den är uppskattad. Det är ganska svårt att analysera den delen.

 

När det gäller energin och energitänkandet konstaterar jag att finansutskottet överhuvudtaget inte har besvärat sig att behandla vår motion. Utskottet har nog läst igenom den, men jag vet att inställningen har varit att man inte har bemödat sig om att ta ställning till om det finns någonting i motionen som är bra och som man skulle kunna omfatta. Men det är väl så det fungerar i finansutskottet; det har man under årens lopp blivit van med och man har blivit ganska luttrad när det gäller detta politiska tillvägagångssätt från de övriga partierna som sitter i finansutskottet att man skall kväva ner våra motioner och försöka tysta ner dem, men tyvärr kanske responsen blir andra vägen. Det är en minuts tanke till nästa gång att man skall ta vara på de bra förslag som finns även om de kommer, vad finansutskottet anser, från fel håll i oppositionen. Jag kommer ihåg väldigt bra när lantrådet Roger Nordlund stod här i talarstolen och uppmanade till samförstånd, förståelse och vi skall samarbeta, men jag har hela tiden sagt att så här långt sträcker sig samarbetet och förståelsen för andra, om man har en bra sak. Jag tror inte på sådana där ordvalser när man står här uppe och försöker deklarera att vi skall vara ödmjuka osv. Det stadiet har jag passerat vid det här laget för man får inget gehör även om man försöker vara ödmjuk.

 

Stödet för tillvaratagande av energivirke, som har varit ett sätt för mig att värna om miljön och att försöka få förståelse för varför man skall arbeta för det, så har inte överhuvudtaget diskuterats i finansutskottet. Det är beklagligt och det stämmer inte alls överens med vad landskapsregeringen försöker framhäva, att man skall inrikta sig på miljövänlig energi, man skall försöka undvika att använda fossila bränslen så mycket som möjligt och i princip säger man att man på ett eller annat sätt skall gynna den nya energiformen. Det man egentligen har gjort är att man har försökt blanda ihop satsningen på biovärmepannan med el och värme med energistödet för tillvaratagandet av första gallringen och säger, att, jo, men vi har ju gett stöd! Men det är två helt skilda saker. Det ena är fråga om stöd till en investering och det andra är för att få material till att pannan  i princip skall kunna fungera. Att försöka krångla till det med att det skall notifieras först, jo, visserligen, men, som jag sade i remissdebatten, man hade kunnat göra det här så enkelt för sig att man kunde ha satt in anslaget i budgeten fast det inte är notifierat. Är det så att det inte går igenom notifiering så hade anslaget förfallit, inte hade det varit svårare än så. Det här är bara en konstruktion för att skjuta allt framåt och inte ta ställning till det som är väsentligt: att få det här att fungera. Man vill helt enkelt inte införa anslaget. I Finland vet jag att det har varit 7 euro för tillvaratagande av energivirke och det var på förslag att eventuellt sänka det. Nu har man tagit ställning för att det skall stå kvar på 7 euro. Man vill uppmuntra. De som jag har pratat med på finska sidan som bedriver de här verksamheterna säger att får de inte denna morot så är det ingen som går till skogs och tar tillvara någonting, för det finns inte kostnadstäckning om man inte får det här, det är det enda som skogsägarna får. Att krångla till det med att säga att man inte vet hur man skall kanalisera det! Titta då på hur man gör på finska sidan och försök inte göra det så invecklat!  Jag hoppas att landskapsregeringen har kanaler till berörda myndigheter eller till dem som bedriver verksamheten på finska sidan.

 

Nej, bästa politiker, det där med att prata och värna om miljön och att vi skall öka användningen av bränslen som inte belastar miljön så mycket är nog ett slag i luften från landskapsregeringens sida, framför allt är jag besviken på centern. Det finns ledamöter där som har varit uppe och pratat varmt för det här, men när det kommer till kritan står man inte fast vid det och det är bara att beklaga. Det finns säkert andra här på Åland som anser att vi skall klara oss ändå, men det kan jag säga, att så kommer det inte att bli. Det kanske finns andra faktorer till att man är emot so m inte är de rätta, det kommer ett annat tänkande in och det vill jag inte gå in på här.

 

Så några ord om trafikavdelningen. Jag märker att finansutskottet överhuvudtaget inte har behandlat och ta ställning till nettobudgeteringen som trafikavdelningen har framför allt när det gäller vägavdelningen. Jag måste säga att där är jag också lite besviken. Jag har i många omgångar försökt belysa att det kan inte vara rätt att nettobudgetera på så sätt att vi som skall vara med och finansiera det inte får reda på hur mycket pengar man använder till olika ändamål i sin verksamhet samt att man fortfarande står fast i beställare och utförare. Man bjuder inte ut sin verksamhet i dag i den omfattning som jag skulle vilja. Det finns hur mycket möjligheter som helst att få ner kostnadssidan, men, nej, man lever i det gamla, tyvärr, tyvärr! Det kanske mognar så småningom, men jag tycker att finansutskottet kunde ha ägnat några tankar åt detta.

 

Jag aviserar vår finansmotion till omröstning, närmast närings- och miljöpolitiken.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Herr talman!

Det som finansutskottet har skrivit i betänkandet om sjukhusets tillbyggnad tvingar fram precis det som vi hoppades: en diskussion om de här frågorna, om verksamheten vid ÅHS, om ändringsbehov, om prioriteringar samt framför att lägga större ansvar på landskapsregeringen. Det har sagts att summan om 20 miljoner som finansutskottet nu har lagt är fel och då vill jag säga att lika fel är 29,5 miljoner. Det borde stå klart efter den här diskussionen att vi inte vet någonting, så jag hoppas att man förstår det. I politiken är det ytterst lätt att argumentera för sjukvård eftersom frågan om hälsa, liv och död berör alla människor. Därför är det väldigt lätt att trycka på där.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Herr talman!

Jag håller med ltl Gun Carlson att det är ytterst svårt att argumentera för sjukvård, för alla vill ju ha en bra sjukvård och jag tror att alla här i lagtingssalen kan omfatta det, men ändå måste vi titta på hur mycket vi har råd med. Det är det som det sist och slutligen handlar om samt hur mycket vi kan köpa tjänster utifrån samt specialistvård och allt det här. Vi kan inte bygga för allt. Jag saknar en plan för detta samt den debatt som ltl Christian Beijar och ltl Raija-Liisa Eklöw efterlyste. Det skulle inte skada med en debatt som bara omfattar sjukvården.

 

 

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Herr talman!

Jag sade att det är lätt att argumentera för sjukvård eftersom det berör alla, inte att det var svårt! Vi är annars överens. Det fanns flera andra frågor och jag skall försöka svara på några. I fråga om Struktur-07 anser finansutskottet att momentskrivningarna beaktar att man skall försöka förbättra gymnasieutbildningen med bättre organisation för att få bättre ekonomi och bättre utbildning. Vi har inte sagt att vi helt och hållet omfattar det, så skall man inte förstå det. När det gäller kritiken att finansutskottet inte har beaktat Ålands Framtids finansmotion vill jag igen säga, att det mesta är trots allt upprepningar av tidigare ”sanningar”; det är mycket slå in öppna dörrar i motionen och därför har utskottet valt att inte desto mera kommentera den.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Herr talman!

Det är alltså ltl Gun Carlsons syn på vår motion att det är upprepningar av tidigare sanningar! Jag skulle säga att vår finansmotion är ganska progressiv och mera konstruktiv än vad landskapsregeringens budgetframställning är. Vi vill belysa i vår text att man måste vara lite mera rakt på sak och säga hur man vill ha saker och ting och inte skriva en massa flummig text som är väldigt svår att tolka. Det anser jag att är skillnaden mellan vår finansmotion och landskapsregeringens budget men framför allt finansutskottets betänkande.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Herr talman!

Ltl Brage Eklund och vi är nog överens om ÅHS. Jag uppfattar det på det sättet att det är styrelsen som har ett ansvar och det är de som bör diskutera visionerna innan man går vidare. Jag håller inte med om att det skulle vara kosmetika när finansutskottet har satt ett tak. Det kommer säkert att visa sig att det har betydelse.

 

När det gäller landskapsandelarna så visst, systemet är föråldrat och har släpat efter. Redan år 2003 i samband med behandlingen av budgeten för 2004 konstaterades och beslöts att systemet skall reformeras. Det har tagit lite för lång tid. Basbeloppens grundnivå måste justeras, men det finns också flera andra parametrar som måste justeras.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Herr talman!

Det är klart att vi har olika syn, men i grunden tror jag att vi har samma syn och samma tanke att man måste titta på kostnaderna i det här fallet. Att jag använde ordet kosmetika i fråga om 20 miljonerna är klart för det är som ltl Gun Carlson just sade, att man vet inte var det slutar utan det är en summa som man har satt dit. Är summan 20 miljoner för att lite dämpa ner visionerna och att man inte far iväg alltför mycket i sina tankebanor, så kanske det har en viss roll. Men jag tycker ändå att tillvägagångssättet är totalt fel när man börjar i den ändan att man sätter en summa och utifrån det börjar man planera. Jag skulle gå andra vägen!

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Herr talman!

Vidare till landskapsandelssystemet. Det måste grundreformeras. Nu finns det utredningar, nu finns starten, man kan sätta igång i januari, finansutskottet har satt ner foten och sagt att det här skall göras under 2007. Då tycker jag att det är viktigt att ltl Brage Eklund tänker på att finansutskottets förslag faktiskt är bättre än liberalernas eftersom finansutskottet ger landskapsregeringen möjlighet att komma med ett totalt reformförslag och det är viktigare än, som jag sade igår, att komma med några plåsterlappar. Ta en funderare på vilket som är bättre, vi har samma målsättning!

Ltl Brage Eklund, replik:

Herr talman!

Vi får hoppas att vi har samma målsättning. Man har börjat tröttna under den här tiden som man har varit i lagtinget under snart fyra år och att ständigt få höra att det skall komma någonting på bordet. Det har inte kommit någonting på bordet. Det är lite för trögt i systemet. Nog vet jag att det är en väldigt omfattande reform, men har man satt igång redan 2004 så borde man ha kommit någonstans vid det här laget. Det är det här som jag tycker att har tagit lite för lång tid. Kanske den liberala motionen jagar på ytterligare!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Herr talman!

Först skall jag tacka för det aviserade stödet för vår reservation till betänkandet om kommunerna och landskapsandelsreformen.

 

Så till Struktur-07. Liberalerna har på intet sätt ändrat sina ståndpunkter. Vi har en finansmotion som har behandlats i utskottet. Jag har där anmält att vi kommer att ta den till omröstning också här i salen och så kommer vi att göra. Klämmen går ut på att för att man inte skall kasta bort utredningsarbetet som görs med en konsult helt och hållet har vi begärt att man skall komma till lagtinget under våren med ett meddelande om arbetet så att vi får diskutera saken. Vi kommer inte

på några villkor att i det här skedet vara med och ta en lagstiftning som bakar ihop alla gymnasieskolor till en skola. Speciellt lyceet vill vi hålla skilt, den teoretiska delen. Men i det här arbetet kan det säkert finnas något korn, någon del som är värd att beakta.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Herr talman!

Jag får tacka för det förtydligandet. Jag var faktiskt lite förvånad när jag läste utskottets betänkande och funderade på om liberalerna har gjort en s.k. u-sväng i den här frågan. Men nu har vi fått en förklaring på det och det är jag nöjd med.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Herr talman!

Ltl Brage Eklund har alltså fått klart för sig att liberalerna inte har gjort någon u-sväng i den här frågan heller. Orsaken till att vi inte reserverade oss formellt, vilket jag som sitter i finansutskottet har gjort i vissa andra saker är att bredden av våra finansmotioner som helhet är stor. Man kan inte fordra att man i text skall skriva ner reservationer exakt till varje del och Struktur-07 är inte heller ett budgetärende på det viset utan det är en lagstiftningsfråga som kommer senare, så därför har vi valt att ta specifika budgetfrågor i reservationen.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Herr talman!

Jag är nöjd med den förklaringen och som jag sade tidigare var jag förvånad när jag läste det och nu har jag fått en förklaring, så jag är nöjd med det.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Herr talman!

Ltl Brage Eklund sade att han under en längre tid har jobbat för att ungdomsförbundet skulle ha ett eget moment och inte ligga under kulturdelegationen. Samtidigt säger ltl Brage Eklund i sitt anförande att ungdomsförbundet fördelar pengar bättre än kulturdelegationen. Kan ltl Brage Eklund svara mig att av dessa 118.000 euro som ungdomsförbundet får, så hur mycket fördelar ungdomsförbundet vidare? Jag blir lite nyfiken på hur mycket som går till ungdomsverksamhet och hur mycket som går till kulturverksamhet av dessa 118.000 euro? Det måste vara en viss skillnad om man lyfter bort det från kulturdelegationen att det skall rikta sig till ren ungdomsverksamhet?

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Herr talman!

Ungdomsverksamhet och ungdomsverksamhet! Man kan bedriva kulturell ungdomsverksamhet och jag vet inte hur man skall dela upp den kulturella delen i bara direkt ungdomsverksamhet. Jag måste säga att jag kan inte skilja på det där. Huvudsaken är att man aktiverar ungdomar. Jag har ansett att anslaget kan vara på ungdomssidan därför att måste ha någon sorts ansvar också ute i de leden. Delar man ut det här till kulturdelegationen tror jag att ansvarsbiten försvinner, man bryr sig inte mera. Ligger det kvar har man en förpliktelse mot dem som ger pengarna att man bedriver någon slags verksamhet. Det är min syn.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Herr talman!

Jag förstod inte riktigt vem lederna var, om det var ungdomsföreningarna ute i kommunerna eller om ltl Brage Eklund syftar på Ålands ungdomsförbund. Att det är svårt att se skillnad på ungdomsverksamhet och kulturell ungdomsverksamhet! Det är väl en otroligt stor skillnad för vi har också en social ungdomsverksamhet som är jätteviktig i kommunerna som också sköts av vissa ungdomsföreningar men som inte stöds och där blir det skattemedel från kommunerna och det tas av det. Det skulle nog vara lite intressantare att veta vad man går in på när man gör det här. När man kör med ungdomsförbundet och sätter det där så tycker jag att man gömmer undan en hel del pengar, egentligen hur lite pengar det går till ungdomsverksamhet. Om vi tittar på vissa av teatrarna så är det väl fler 50+ än ungdomar som är med där men som ändå blir stödda av ungdomsförbundet. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Herr talman!

Det kan hända att det är åldersgrupperna, men man får vara glad då att det finns äldre människor som tycker att de är unga nog så att de kan vara med i ungdomsverksamheten! Det som saknas i dag bland ungdomsrörelsen i dag är kanske att man är för uppdelad i åldersstrukturer; åtminstone på min tid var det så att det fanns sådana som var unga och var med i ungdomsföreningen som var upp till 40-50 år. Inte ser du det i dag. Det är väl det här som saknas i dag för att det skall fungera. Orsakerna till det kan inte jag gå in på i en replik, för det blir alltför omfattande. Men det är klart att kommunerna också bedriver en viss ungdomsverksamhet som tas av skattemedel och det är kanske för att utöka möjligheterna för olika verksamheter.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Herr talman!

Det är många som tackar, men jag tänker skälla lite i stället! Jag tycker att det är oerhört populistiskt av ltl Brage Eklund att sätta ord på landskapsregeringen och säga att vi inte vill införa något notifieringsbidrag till skogsägarna. Jag tycker att det skulle vara klädsamt att basera sina uttalanden på fakta. Landskapsregeringen vill införa ett notifieringsbidrag till skogsägarna som ökar lönsamheten för skogsägarna, men för att det skall vara möjligt skall det notifieras först. Att sätta in ett anslag i budgeten utan att ha det notifierat skulle vara populistiskt från vår sida, inge en falsk förhoppning om att det här kommer att vara möjligt innan vi vet det. Nu väljer vi en sådan modell, vi utformar ett regelverk som skall vara till förmån för skogsägaren som skall notifieras och så snart det är gjort kommer det i tilläggsbudget, helt i enlighet med en seriös tågordning.

Ltl Brage Eklund, replik:

Herr talman!

Ja, minister Lundberg, jag tror att jag är precis lika seriös i det här fallet som landskapsregeringen och det är inte alls under några populistiska former som jag åberopar att det skall vara ett anslag utan det är för att påskynda, om det är så att det blir notifierat. Den princip som minister Lundberg presenterar kallar jag en förhalningsprinicp, det är ingenting annat. Det finns inte någon politisk vilja inom landskapsregeringen att driva den här frågan och då blir det på det här viset.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Herr talman!

Det är sent att stiga tidigt upp nu. Det är också intressant att höra att ltl Brage Eklund är så finsk tillvänd, men om din kollega Ålands Framtids Anders Eriksson, när han var minister i landskapsregeringen före Åland gick in i EU, hade gjort likadant som man gjorde i Finland, nämligen införde notifieringen före EU-medlemskapet, skulle man inte i dag heller behöva någon notifiering. Men vårt bekymmer är många gånger att reda upp det som har gjorts tidigare. Det skulle ha varit mycket enklare om notifieringsstödet skulle finnas, precis som i Finland. Men då var man inte tillräckligt vaken och intresserad av att införa det.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Herr talman!

Det är egentligen patetiskt att höra igen att man försöker gå tillbaka till tidigare Anders Eriksson när han satt i landskapsregeringen. Det börjar bli ett sådant där trauma som Jörgen Strand och nu har Britt Lundberg sällat sig till det sällskapet också, att jo, när Anders Eriksson var minister så gjorde man så! Ni har ingenting att komma med, nu händer det definitivt ingenting! Det som ledamoten Britt Lundberg försöker skylla på är helt och hållet en förhalningspolitik inom landskapsregeringen, man vill inte ta tag i det därför att det är en mixning mellan de politiska partierna. Det finns lite olika åsikter och därför vågar inte centern driva frågan, det är precis det som det handlar om!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

Herr talman!

Ltl Brage Eklund hade ett par inlägg om trafikavdelningen och nettobudgeteringen, att man inte i budgeten kan utläsa vart kostnaderna går. Det finns i budgeten. Jag uppmanar ltl Brage Eklund att t.ex. se på sidan 288 som visar verkstadens utgifter i personalkostnader, material osv. Läs den lite tydligare, så tror jag att ltl Brage Eklund får fram de siffror han vill ha; om inte, står jag gärna till förfogande med ännu mera detaljerade siffror. Det andra är privatiseringen av vägunderhållet som ltl Brage Eklund tog upp. Redan i dag går 70 procent av kostnaderna till privata aktörer för vägunderhållet. Vi försöker hitta en balans mellan egen verksamhet och privata beroende på om det finns konkurrens eller inte.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Herr talman!

Det är bra om det privata entreprenörskapet har utvecklats så att man går ut på vägunderhållet så pass mycket att det är 70 procent. Jag hoppas att det kan bli ännu mera. Det är i varje fall min målsättning att man skall minska ner vägunderhållssidan till i princip en jourverksamhet och inte driva mer i landskapets regi. Det är min fasta åsikt och den står jag för och har drivit den hela tiden; jag har varit renhårig när det gäller det. Jag tror att man kommer ner till en helt annan kostnadsbild.

 

 

 

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

Herr talman!

Jag delar långt ltl Brage Eklunds åsikter i den här frågan. Men, som sagt, det måste finnas aktörer för att vi skall kunna uppnå ekonomi. Som exempel kan nämnas att för ett år sedan bjöd vi ut samtliga 12 distrikt plogningsdistrikt och sandningsdistrikt på Åland och vi fick åtta privata. Vi fick inte ett enda privat anbud och några fick vi som var alldeles för dyra och därför gör vi det delvis i egen regi. Vi kan inte göra det bara för att vi skall göra det och det blir dyrare utan vi försöker hitta där det blir så billigt som möjligt. Nämnas kan hur vi har minskat vår egen verksamhet. Vi har minskat med 26 personer på trafiksidan sedan år 2000 fram till i dag. Där har delvis privata kommit in.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Herr talman!

Det finns sådan information som jag har och som jag inte kan diskutera från talarstolen men som jag kan prata med landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson om. Det är å andra sidan beklagligt om det inte finns aktörer. Om det är en för överhettad marknad nu så att ingen är intresserad att arbeta eller vad det beror på, men då får man väl säga som så att de får skylla sig själva om de inte tar vara på chansen och då blir det så att man driver det i landskapets regi. Det finns saker som jag inte kan nämna här och om det pratar jag med Runar Karlsson direkt.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Henry Lindström:

Herr talman!

Vi har då fått finansutskottets betänkande och jag vill ge ett beröm till finansutskottet för ett väl utfört arbete. Vi vet att finansutskottet har en mycket pressad tidtabell där det är många frågor som skall diskuteras och även många motioner som har behandlats. Jag tänker ta upp ett fåtal ämnen i och med att det är mycket som har diskuterats förut. Trots att kommunernas ekonomi och landskapsandelssystemet har diskuterats tidigare vill jag ändå lyfta upp den frågan här, eftersom det är en stor och viktig fråga. Vi är många som skulle vilja att det skulle ha funnits ett nytt landskapsandelssystem i och med att man kan konstatera att det nuvarande inte täcker upp för de förändringar som har skett ute i kommunerna. Vi har nu fått de flesta utredningar klara och då tycker jag att det är bra, med de skrivningar som finansutskottet har tagit fram, där man vill att landskapsregeringen skall ta fram ett förslag till ett nytt system under 2007 så att det är klart under den här mandatperioden. Vi kan också konstatera att vi de senaste åren har tagit upp anslag och förstorat dem enligt prövning så att kommunerna skall klara sig fram till dess att vi får ett nytt landskapsandelssystem. Vi kan också konstatera att enbart en höjning av basbeloppen inte räcker till, det behövs också andra förändringar, man måste titta på placeringen i befolkningsstrukturgrupp osv. Det påverkar mycket hur de enskilda kommunernas ekonomi fungerar.

 

Liberalerna har reserverat sig och anser att reformen skall göras mycket snabbare. Det har vi också diskuterat i vår grupp, men jag tycker att det är viktigt att man också kommer ihåg att en förändring av landskapsandelssystemet också är någonting som skall behandlas i demokratisk ordning, det kommer att gå på remiss osv. Det har också varit en problematik som man har jobbat med under utredningsarbetet. Det är viktigt att kommunerna tar sitt ansvar och behandlar och svarar på remissbegäran i god tid så att man kan få en snabb process av det hela. Med en snabb process är vi nog framme i september-oktober innan vi kan ha ett nytt förslag till landskapsandelssystem. Någonting annat tror jag att är en utopi.

 

Herr talman!

En annan punkt som jag vill beröra i mitt anförande gäller moment 45.54.60 Understöd för samhällenas vatten- och avloppsåtgärder. Där har finansutskottet bl.a. föreslagit att landskapsregeringen ser över bestämmelserna och överväger på vilket sätt anläggandet av godkända avlopp bäst kan främjas för äldre fastighetsägare samt om det är lämpligt att införa nya möjligheter till dispens. Det här är en fråga som oroar mycket ute i samhället, inte bara äldre fastighetsägare utan många enskilda fastighetsägare också. Jag tycker att det är viktigt att finansutskottet har uppmärksammat det hela och att landskapsregeringen tar detta till sig och intensifierar informationen för att alla fastighetsägare vad det är som gäller. Vi har årtalet 2008 som närmar sig och det är viktigt då att alla fastighetsägare vet vad som gäller, vilka möjligheter som finns. Det nämns också i utskottets betänkande att man håller på och utarbetar en broschyr om olika alternativ till godkända lösningar, men det är också viktigt att man lyfter fram möjligheterna att få dispens, finns det möjlighet för de äldre fastighetsägare som har låga pensioner att få någon form av stöd. Alla de här bitarna är det väldigt viktigt att landskapsregeringen informerar om på olika sätt så att man vet vad som gäller.

 

Jag vill även lyfta fram behandlingen av den finansmotion som ltl Gun-Mari Lindholm har haft om Naturum. Det är en fråga som jag har lyft upp i många sammanhang från denna talarstol och där konstaterar finansutskottet att landskapsregeringen har belyst frågan i den allmänna motiveringen. Jag tycker att det är väldigt bra att man nu allvarligt börjar fundera på tanken kring ett Naturum för att kunna informera om inte minst vår natur, men även miljön skulle förtjänstfullt kunna lyftas fram i ett Naturum.

 

Under momentet 47.15.46 om skördeskador, som också ltl Brage Eklund var inne på, tycker jag att det är viktigt att man nu studerar skördeskadesystemet. Det har ändrats väldigt mycket för jordbrukets del, för olika produktionsgrenar, och en tanke är att man borde titta på den sidan: är det så att man kanske skulle lyfta fram vissa produktionsgrenar som det skulle kunna finnas möjlighet att ge skördeskadeersättning till. Detta mera som en adress till landskapsregeringen när man tittar på de här sakerna. För flera av de traditionella grödorna spannmål och vall är det så att det i en uträkning av skördeskada kanske inte blir något kvar på nettosidan s.a.s., medan det är väldigt viktigt för de grödor där priset fortfarande spelar en avgörande roll för lönsamheten. Det är viktigt att man tittar på den sidan så att vi kan utveckla grödorna som är viktiga för Ålands del.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Herr talman!

Ja, ledamoten Lindström, det gäller att vara noggrann i analyserna av de skrivningar som har gjorts om kommunerna för är man inte noggrann så kanske man pratar fast sig. Ltl Lindström sade att centern vill ha en ny landskapsandelsreform. Det står inte i finansutskottsmajoritetens betänkande att det skall vara under 2007, men ltl Lindström klargör att det skall vara klart under 2007. Så sades här och att det skulle komma ett förslag i september-oktober. Lantrådet sade under ett anförande igår att det kunde komma inom oktober. Men dessvärre har inte lagtinget några plena då, vi sitter inte och behandlar ärenden mera i oktober nästa år. Vi sitter möjligen i början av september. Om det alltså kommer ett förslag i oktober, så kommer inte detta lagting att fastställa de lagändringar som krävs utan det gör kommande lagting.

 

Ltl Henry Lindström, replik:

Herr talman!

I och med att det här är en så väldigt viktig fråga kommer vi även från centerns sida att trycka på att man snabbar upp det här arbetet. När förslaget kommer att föreläggas lagtinget har jag inte uttalat mig utan jag utgår från att det här skall kunna vara klart i september-oktober.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Herr talman!

Ltl Henry Lindström sade uttryckligen att det skulle finnas ett förslag i september-oktober från landskapsregeringen. Lantrådet hade samma ordalydelse igår. Vi har inte i vårt förslag sagt att det måste finnas ett färdigt landskapsandelsreformförslag i mars, för det tror vi inte att är möjligt, men då skall man höja basbeloppen. Det här är en lång demokratisk process, det är precis som ltl Henry Lindström säger att kommunerna skall höras. Men hur skall lagtinget hantera det här ärendet om vi får det efter att vi har slutat den här mandatperioden i praktiken? Hur skall vi då på ett demokratiskt sätt kunna utskottsbehandla det och behandla det i tre behandlingar här i salen när vi inte mera sitter här? Ni har pratat fast er i det förslag ni har gett!

 

Ltl Henry Lindström, replik:

Herr talman!

Ja, prata fast sig, om man pratar om ett förslag eller att vi har ett nytt landskapsandelssystem, så kan jag erkänna att jag uttryckte mig lite otydligt. Men enligt min uppfattning är det så att vi skall ha ett klart system när vi kommer fram till september-oktober.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

Herr talman!

Ltl Henry Lindström tog upp avloppsproblematiken i glesbygden och det är bra att ltl Henry Lindström, liksom finansutskottet, diskuterar det. När nu ledamoten Lindeman är på ett viktigt möte kan jag lite kommentera detta. Jag vet att ledamoten Lindeman till samtliga kommuner har skickat ut en begäran att man skall komma in med s.k. kommunala avloppsplaner. Det är hemskt viktigt att kommunerna gör upp dem så att landskapsregeringen får vetskap hur det ser ut i kommunerna och vad kommunerna avser att bygga ut osv. Utgående från det finns det troligtvis vissa lösningar på problematiken.

 

Ltl Henry Lindström, replik:

Herr talman!

Tack för det! Det är lite samma sak här som med landskapsandelssystemet. Det förutsätter att det finns ett bra samarbete mellan landskapsregering och kommunerna. Det som minister Karlsson nämnde gäller utbyggnaden av de kommunala avloppsnäten men sedan har vi det som kanske mest oroar ute i bygden, nämligen de enskilda avloppslösningarna. Det är viktigt att man har en bra information kring dem och vad man kan hitta för lösningar för dem.

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

Herr talman!

Även här ligger en stor del av bollen hos kommunerna, så i de kommunala avloppsplanerna skall man berätta också hur det skall lösas och jag ser i framtiden inte så stora bekymmer, men det är klart att tiden kommer emot. På sikt tror jag nog att allt det här kommer att lösa sig ganska hyfsat, men kanske inte så snabbt som var tänkt från början.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. Lagtinget tar nu en paus för lunch och återupptar plenum kl. 13.00. (Kl. 12.10).

 

                                            -----------------------------------

 

(Kl. 13.00).  Plenum fortsätter.

 

Ltl Katrin Sjögren:

Fru talman!

Finansutskottet har gjort ett hyfsat betänkande och ett gediget arbete och man har betat sig igenom 71 finansmotioner.

 

Som liberal lagtingsledamot får man väl hyfsat nöjd med finansutskottets betänkande eftersom det finns många positiva skrivningar om de liberala motionerna. Jag hoppas att jag genom för det första min enkla fråga tidigare i höstas om undervisningen i svenska i landskapet och nu genom en finansmotion som tar fasta på att behovet av olika nivåer på svenska skall kartläggas har uppmärksammat den här viktiga frågan. Jag hoppas också att jag har dragit ett litet strå till stacken när det gäller att försöka minska fördomar. Jag hoppas att man snarast drar igång ett projekt på utbildningsavdelningen där man utvärderar och utvecklar sexualundervisningen i grundskolan och på gymnasialstadiet i syfte att den skall bli mera jämlik och kontinuerlig.

 

Den liberala finansmotionen nr 61 med mig som första undertecknare var den enda som godkändes i motionsfloden. Motionen gick ut på att möjligheterna och konsekvenserna av att indexjustera hela eller delar av studiestödet skall utredas under året. Som finansutskottet påpekar kräver varje justering i studiestödets storlek en lagändring. Att binda studiestödet till konsumentprisindex är ett smidigt sätt. Det är också i paritet med hur man gör med utkomststödet. Jag är glad att finansutskottet gick på liberalernas linje. Vi har drivit den här frågan konsekvent också i kulturutskottet när vi nyligen reviderade studiestödslagen och nu ger det alltså resultat. Vi har sagt det förut och säger det igen: det här är praktisk självstyrelsepolitik.

 

Fru talman!

Finansmotion nr 15 berör miljövänligare bilkörning. Jag har tjatat om det här och jag kommer att fortsätta att tjata. Det har betydelse vad vi som individer gör för miljön. Våra vardagsbeslut och konsumtionsmönster har stor betydelse. Trafiken och utsläppen av koldioxid påverkar de globala klimatförändringarna. Ett enkelt och snabbt sätt att skona miljön skulle vara att ge de åländska bilförarna möjlighet att lära sig ekodriving. Omfattande kampanjer pågår i flera stora nordiska dagstidningar om vad man som individ kan göra för miljön och framför allt för att minska klimatförändringarna. Det handlar om så enkla saker som att byta till lågenergilampor, sänka temperaturen inomhus med någon grad, handla lokalt närproducerad mat, gå och cykla i stället för att köra bil. Men måste man ta bilen finns det möjlighet att genom ekodriving spara både bensin och miljö. 

 

Jag kommer att driva min och liberalernas finansmotion nr 15 till omröstning.

 

Ltl Åke Mattsson:

Fru talman!

Finansutskottet har förkastat liberalernas fyra motioner som rör arbetet mot missbruk. Man har inte ens gjort ett enda positivt förkastande utan helt sågat motionerna och tankarna bakom dem. Det förvånar mig. Jag hade väntat mig en något positivare attityd, för samtliga berörda, föräldrar, missbrukare, behandlare, socialarbetare och övriga som tagit del av motionerna har ansett att de väl grundade och konstruktiva.

 

Jag var tidigare inne på att jag ansåg att regeringspartierna är stöddiga då det gäller den här frågan och då var det just sånt här jag menade:  att man inte kan ta till sig någonting av innehållet i någon av narkotikamotionerna bara för att de kommer från oppositionen, lika lite som man från regeringens narkotikafolk kunde ifrågasätta den utredning man själv beställt från Kognitivt Forum tidigare. Man är perfekt, men vad oppositionen kommer med är värdelöst förutom en indexjustering som man i och för sig förkastat en gång. 

 

Liberalerna har en äkta vision om ett narkotikafritt Åland. För att lyckas med det måste vi alltså ta itu med de missbrukare som sitter fast i ett okontrollerbart missbruk. Det största problemet där är att alls få dem att tro på sin egen förmåga att komma bort från missbruket. Det är ett problem redan att få många att inse att de har ett problem. Det här känner de flesta till då det gäller alkohol men när det gäller narkotika är det betydligt värre att få insikten i tid.

Den största utmaningen som missbrukarvården har idag är att få in missbrukarna i vårdkedjan, åtminstone den grupp av personer som har ett tungt missbruk. Vi har inte tvångsvård, det kan vi alla vara överens om, men det är annars ett för sent och trubbigt verktyg. Nej, vi måste komma på någonting annat, vi måste komma in mycket tidigare än då tvångsvård kan komma i fråga, om vi skall få in missbrukarna till behandling i tillräcklig tid. Tittar vi till Sverige som har en lång tradition med tvångsvård, så skulle det fungera i Sverige skulle Sverige inte ha den omfattning av missbruk som man har i dag. Men för den skull är jag absolut inte negativ till tvångsvård, men jag vill framhålla att det kanske inte är den optimala lösningen som många tror att det är.

 

Fru talman!

Man motiverar inga missbrukare med att dra igång ett föraktfullt "Rensa Åland”- projekt på ett år. Däremot kan det gå genom ett successivt avtagande "Vågenprojekt". Det är ett projekt med inledningsvis stora insatser för de etablerade missbrukarna. Vågenprojektet skall ske parallellt:

 

  • genom ett omfattande informations- och föräldrautbildningsprogram 
  • inom ÅHS genomförs Palmqvists patientutredningsprojekt
  • genom att åtgärder vidtas för att ha tillgång till vårdhem på svenska

 

Regeringspartierna  vet att det finns lediga tider vid missbruksenheten och anser tydligen att då är det bra på den fronten, då man inte får använda tvångsvård att få in kroniska missbrukare, då har man gjort sitt!  Det här kommer inte liberalerna att nöja sig med, om vi får bestämma.

 

Fru talman

Man har en uppenbar oförmåga i regeringen att se sina egna fel och brister just i narkotikapolitiken.

Den svaghet man har haft är förmågan att se vad som händer efter att missbrukaren lämnat behandlingshemmet och det att socialsekreterarna lämnats utanför. Det är de svagheterna som man har tagit upp åtminstone i regeringsarbetet som man ser det i dag när man nämner det från finansutskottet. Eller jag kan läsa upp vad man nöjer sig med att kommentera i finansutskottet i den här frågan.

 

”Det alkohol- och narkotikapolitiska programmet (M 1/2002-2003) är under revidering.” Vi har haft 2006 helt utan något narkotikapolitiskt program, man har uppenbarligen inte lyckats få till ett sådant. ”Utskottet har erfarit att det finns resurser och god beredskap för de olika stegen i vården av drogmissbrukare.” Ja, men det är inte beroende på att det inte finns missbrukare. ”Det har dock framhållits att en viktig förutsättning för att vården skall vara meningsfull och kunna inledas är att missbrukaren är motiverad och frivilligt går med på behandling” Det är uppenbart. ”Samarbetet mellan de olika instanserna är i allmänhet gott. Kommunernas socialsekreterare står dock ofta utanför samordningen. Utskottet föreslår att samarbetet utökas också till dessa funktioner.” Det är viktigt. ”Utskottet har vidare erfarit att den svagaste länken i vårdprocessen finns i det skedet då missbrukaren lämnar behandlingshemmet och skall återgå till ett normalt liv med arbete eller skola. Det har poängterats att missbrukaren behöver ett personligt stöd även efter det att behandlingen avslutats. Utskottet förutsätter att landskapsregeringen i det nya programmet beaktar de erfarenheter som finns och att de frivilliga organisationernas synpunkter och resurser tas tillvara. Utskottet konstaterar att de frivilliga organisationerna kan erhålla bidrag för sitt arbete enligt befintliga regler.”

 

Det konstateras också att så snart den planerade tillbyggnaden av ÅHS är färdigställd kommer tillnyktringsmottagningen att flyttas från Grelsby till ÅHS. Det innebär att vårdresurserna kommer att kunna samlas till ett ställe.

 

I ltl Mats Perämaas m.fl. finansmotion nr 60 föreslås ett tillägg till motiveringen så att landskapsregeringen överväger att med i momentet föreslaget anslag stöda svenskspråkig vårdverksamhet för drogmissbrukare. Utskottet föreslår att motionen förkastas med hänvisning till att anslaget under momentet kan användas för understöd till kommuner för kostnader för missbrukarvård. Kommunerna förutsätts välja det svenskspråkiga vårdhem som är lämpligast. Man anser tydligen att man kan använda andra pengar för finansieringen av den här kostnaden.

 

Liberalerna har som bekant en helt annan uppfattning i den här frågan. Enligt vår mening borde det för länge sedan ha presenterats ett alkohol-, drog- och kriminalpolitiskt program – ja, just det kriminalpolitiskt program. Vi i liberalerna anser att man inte skall nöja sig med bara narkotika och alkohol utan man måste ha kriminaliteten med i planerna, för vi vet att alkohol genererar brott, många brott är direkt kopplade till stor alkoholanvändning. Narkotika finansieras genom brott och redan narkotikaanvändningen i sig är kriminell. Det här är en koppling som man inte kan förbise utan skall man lyckas med det här och nå ett bra resultat måste man hålla ihop dem.

 

Jag kan inte begripa var programmet har hållit hus under 2006. Man har inte förnyat det, man har inte gjort en vettig utvärdering och efter vad jag har förstått har tjänstemännen försökt att använda programmet från 2005 på grund av – just det! - regeringen bristande engagemang i frågan.

 

Den person som man haft anställd som narkotikasamordnare har slutat sin verksamhet. Bara det är en intressant fråga i sig. Då personen skaffat sig ett omfattande värdefullt kontaktnät och betydande kunskap om lokalt missbruk och insikt i fördelar och problem med drogarbetet på Åland skall man då stiga bort och ta de här insikterna med sig!  Så har det hela tiden varit planerat. Tala om kortsiktigt tänkande!

 

Åter till handlingsprogrammet. Är det bra att man arbetar med handlingsprogrammet på det här sättet?  Lugnar det ner oroliga föräldrar? Vet fältarna sin roll för inkommande år? Vet man från polisen, från krogarna, från socialsekreterarna, vad som kommer att hända härnäst? Skall man alls ha någon narkotikasamordnare eller vad skall hända egentligen? Jag tror i och för sig att det finns folk som har kunskaper och vet om det här, men folk ute på fältet vet inte om det. Vad skall hända om vi inte får någon narkotikasamordnare?  Skall allt igen återgå som det var förut med en underbemannad och överbelastad socialavdelning vid landskapet som skall sköta de här frågorna? De får alltså en fullständigt omöjlig uppgift att försöka ro det här uppdraget iland.

 

Det ryktas om att det redan finns ett klart program., att det finns en grupp som faktiskt jobbar med den här. Om det är styrgrupp, politisk grupp, referensgrupp eller vad man kallar den här gruppen vet vi faktiskt inte i oppositionen. Man kanske t.o.m. har haft ut det på remiss utan att vi i oppositionen fått reda på någonting. För det är ju det som det går ut på mycket den här regeringens arbeta: att se till att så lite information som möjligt läcker till oppositionen - för händer det så kanske vi kan komma med något bra förslag till förtvivlan för kumpanerna i den här regeringen.

Det känns frustrerande att stå här och debattera då de flesta som man talar med i de här frågorna säger: "för inte det här vidare det här måste stanna mellan oss", man sitter inne med mycket kunskap som man inte vågar lyfta fram överhuvudtaget, för det finns alltför mycket folk som är rädda ute i förvaltningen eller snarare vettskrämda att stöta sig med den här regeringen. Ett exempel är att man ser i massmedia hur man från regeringens sida slog tillbaka mot föräldraföreningen ”Fri från narkotika”. Kortsiktigt kan det vara bra med skrämda tjänstemän, men på längre sikt blir det förödande för hela förvaltningen.

 

Fru talman!

Jag har sagt det tidigare och jag säger det igen. Vi i liberalerna samarbetar gärna i den här frågan. Vi vill gärna en konstruktiv dialog där för- och nackdelar med olika åtgärder diskuteras och övervägs i en parlamentarisk grupp. Men det torde ju vara allmänt känt från debatten i lagtinget att den här regeringen inte vill ha någon diskussion med oppositionen utan tycker att det är trevligare att vi "blåser"  på i lagtingsdebatterna i stället enligt egna önskemål. Detta  är inte ett förstahandsval för mig i arbetet med drogfrågor. 

 

Fru talman!

För att återgå till betänkandet så har man uppenbarligen inte alls fattat i regeringen vad liberalernas Vågen-miljon gick ut på. Det var just det att motivera missbrukarna som står utanför att ta itu med sina problem. Där, fru talman, finns den svaga länken i vårdkedjan i dag, att vi inte får in missbrukarna i kedjan överhuvudtaget. Vi anser att det måste satsas rejält för att visa att vi vill hjälpa dem som blivit fast i missbruk.  Vi vill sätta in 1 000 000 euro i nästa års budget för att visa att nu är det allvar. Det är till den puckel av svåra missbrukare som vi har på Åland som stora delar av den här satsningen riktas. Vi vill på det här sättet ge en tydlig signal till alla som är fast i missbruk och beroende, att nu har du en stor chans att ta dig ur missbruket.

 

Om det bara lyckas till en del, fru talman, då räcker inte  missbruksenhetens resurser till som det är idag. Liberalerna vill därför ha en stor beredskap.  Det måste byggas upp ett tillfälligt team till kraftfullt hjälpåtgärder över hela vårdkedjan. Då behövs det både personal och pengar. Anledningen till att det finns resurser i vårdkedjan idag är inte brist på missbrukare ute i samhället utan oförmåga att få in dem i vårdkedjan.  

 

Det finns många sätt att få in dem och där kommer Vågenprojektet in. Det är t.ex. erbjudande om bostad, arbete, utbildning osv.  Sådant här kostar pengar. Samma sak gäller då de är på väg från vårdhem: det kostar pengar att ordna utbildning och att utveckla social kompetens. En mycket viktig uppgift är att ha tid med föräldrastöd, då det ofta är föräldrarna som kan bidra med den största arbetsinsatsen. Men för att göra rätt saker vid rätt tid krävs att det skall få stöd och hjälp så de också orkar. 

 

Som jag upplever det sitter man mest  bara och väntar på att avgiftningsavdelningen skall bli klar vid ÅHS för då skall ju så mycket ordna sig. Men det kommer nog tyvärr inte att "rensa Åland" nämnvärt från narkotika Jag tror tyvärr att det var en av de få  uppfattningar som faktiskt var korrekta i Kognitivt Forums rapport när den redovisades.

 

Vad finns det mer i Vågen? Jo, det är att landskapet ska helt ta över missbruksbehandlingen från Mariehamns stad och även ta över kostnaden för behandling  på behandlingshem från kommunerna. Ledamot Gun Carlson föreslog ÅHS skulle ha hand om missbruksarbetet och kanske är det ett bra alternativ.  Det behövs alltså förstärkning på alla områden, åtminstone under en övergångsperiod. Ansvarig läkare vid psykvården måste få avlastning; det kan inte fortgå som nu att allt ansvar läggs på en enskild person.  Det upplevs att semestrar och annan frånvaro styr i allt för stor omfattning i dag.

 

Ungdomsenhetens struktur måste bibehållas, erfarenhet och kompetens måste vara en bas att bygga ut ett större team med psykolog, specialläkartjänst och fler behandlare. Missbrukaren behöver hjälp både psykologiskt, genom terapi och motiverande samtal, men man behöver även ge struktur till hela livssituationen. Föräldrastödet skall utvecklas optimalt, som jag tidigare nämnt, gärna i samarbete med frivilligorganisationer måste också ha beredskap att ta emot ungdomar för konsekvenssamtal från polisen, som ett alternativ till böter och strafföreläggande. 

 

Som ett komplement till detta skall det finnas av landskapet utbildade "lotsar", en grupp av varierande frivilliga som skall hjälpa missbrukaren genom vården och eftervården. Lotsarna skall arbeta för att ingen del i vårdkedjan brister eller är för svag. Enskilda missförstånd ger allt för ofta anledning till att avbryta nykterheten. Jag har själv talat med många som är intresserade av att bli stödperson, det är syskon, föräldrar till tidigare missbrukare, men även före detta missbrukare som gärna ställer upp. 

En AN-grupp som bildades fungerade inte för att ingen kom. Det fanns intresse för att blida en AN-grupp, men narkotikamissbrukarna sökte sig inte till gruppen.

 

Vi anser att missbrukarsituationen på Åland måste kartläggas: hur många svåra missbrukare finns det idag. Samtidigt kan det vara av intresse att utreda vad en enskild missbrukare kostar landskapet.  Hur värdefullt kan det vara att få en narkoman nykter ur rent ekonomisk synvinkel. Jag tror att man blir förvånad hur mycket pengar det finns att hämta där. Sedan kan det också vara intressant att utreda vilka andra missbruk som det finns här. Hur etablerat är t.ex. spelmissbruket på Åland?

 

En beredskap behöver finnas – har vi noterat också från utskottet - för dem som kommer från behandlingshem, men det man inte uppmärksammat är att man inte fullföljer behandlingen på behandlingshem här på Åland. Under 2005 var det ingen som fullföljde behandlingstiden som det var tänkt utan man kom hem betydligt tidigare. Därför är det svårt att hålla en beredskap i de här sammanhangen. Där har vi också en av de svaga länkarna: att hålla missbrukarna kvar på behandlingshemmet tillräckligt länge så att de är färdigt behandlade. man.

 

Däremot vet man säkert då det kommer kunder från fängelset, att de inte kommer hem då de har lust utan de får oftast stanna tiden ut. Här krävs också omfattande åtgärder. Många uppger att fängelset var  en brottshögskola och man får mycket destruktiva tankar och attityder efter att man kommer ut från fängelset. Här gäller det att alla vidtagna åtgärder måste ske i samarbete med fångvårdsväsendet. I fängelse i Åbo finns idag sex personer, varav  fyra är klart narkotikarelaterade. En kom hem för en kort tid sedan, men han sitter där igen för han fick, efter vad jag förstod, överhuvudtaget inte någon hjälp när han kom hem. Vad jag vet har man ännu inget gjort från Åland i den här frågan. Noteras att man ofta slipper ut på söndag morgon från fängelset när man har avslutat straffet, så sent att man garanterat har missat färjan till Åland, så redan initialt kommer man på snett, man får tillbringa hela söndagen i Åbo, och det är definitivt inte ändamålsenligt. För att fånga fängelseklienterna måste det etableras kontakt i god tid  innan de slipper ut  och sedan erbjuda dem olika program som syftar till att motverka fortsatt brott och narkotikamissbruk. Det kan också vara så att man behöver remitteras till en psykiatriker, det kan vara stödboende och sysselsättning. Stödboende kan vara av varierande grad av kontroll. Sysselsättning kan vara utbildning, lärlingsverksamhet eller stödarbete. Den här verksamheten kan bli ganska kostnadskrävande, det är här som Vågen kommer in. Det kan vara väldigt dyrt initialt att få en missbrukare motiverad att börja jobba.

 

Vårdhem som alternativ till fängelse borde vara ett alternativ  här på Åland som kunde diskuteras. Det kunde vara mera realistiskt att få det genomförbart inom en överskådlig tid,  före man får tvångsvården genomförd i alla fall. Vi skall veta att det tas inte några urinprov, inga drogtester på i fängelserna idag. Många som kommer dit missbrukar under en stor del av sin vistelse där och man kommer ut med en skuldbörda som kan vara enormt stor och svår att betala tillbaka.

 

Vi tänker inte bara satsa på det här området, utan liberalerna vill också göra ett kunskapslyft i livskunskap och riktar in oss på preventiva åtgärder under hela uppväxten. Stora resurser bör omgående satsas på att radikalt höja kunskapen och kompetensen bland alla som kommer i kontakt med barn, alltså familjer och tjänstemän och frivilliga, exempelvis skolpersonal, politiker, ungdomsarbetare, sjukvårdspersonal osv. Detta kan förslagsvis göras genom konferenser, expertföreläsningar, lokala seminarier och andra former av erfarenhetsutbyten. Det är detta vi kallar för kunskapslyftet. Det är viktigt att så många som möjligt har samma kompetens och kunskap för att förstå varandras uppdrag. Det finns ingen ekonomisk vinst i att dra ut på tiden, utan den här typen av utbildning utan det är bara att sätta sig ner och planera direkt. Planerna skall vara årsvisa handlingsprogram som i detalj redogöra för innehållet i olika utbildningsblock. Varje block skall beröra barnens olika utvecklingsstadier så att man vet i god tid att i oktober nästa år t.ex. kommer barnen situation i årskurs 4-6 att behandlas, så att man också från olika utbildningsskolor kan sätta både personal och elever till utbildningen.

 

Det centrala i det här initiativet är att börja tidigt. Barnmorskor skall tillsammans med föräldrar ha en omfattande grundutbildning. Det är i det skedet som all livskunskap har största påverkan hur föräldrar kommer att påverka barnen under hela uppväxten. Den information som man tar till sig i ett så viktigt skede i livet som före barnets födelse blir också väldigt central i medvetandet, men det stannar inte där utan kunskapen skall kontinuerligt byggas på genom hela föräldraskapet, alla som vill måste få ett konstant kunskapslyft.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman har uttryckt att hon har fått lära sig en massa i de i de olika grupper hon har suttit med i. Jag tycker att det här är någonting som föräldrar och alla övriga på Åland skall ha möjlighet att ta del av.

 

Alkohol- och narkotikapolitiska programmet skall arbetas om. Vi måste ha ett sådant program, det får inte tas bort. Det måste även innefatta ett brottspolitiskt program. Liberalernas version av programmet är att det skall vara långsiktigt, det skall vara en ram som innehåller det vanliga, men det skall också innehålla en årsvis planering där man tar med kunskapslyftet och det skall vara och tydligt. I skolvärlden i dag har man redan planerat föreläsningar som inträffar någon gång i slutet av oktober nästa år. Man vet var de är, vilken tid det är, vad föreläsaren heter osv., det har gått ut till all personal, men det här är man väldigt dålig på när det gäller missbrukarsidan. Programmet måste naturligtvis uppdateras varje år, men man håller en ram kvar.

 

Liberalerna anser att en hemsida eller  Webbportal skall vara en central punkt i  hela Vågenprojektet.  Det är tydligen någonting som landskapsregeringen lämnat åt sidan och det är någonting som har efterfrågats av både föräldrar och andra aktörer på området. Det finns många aktörer som verkar på den narkotikapolitiska arenan. De flesta har någon form av webbplats. Det skulle vara bra om man hade en portal där man kunde sammanföra dem. Där skall även finnas information om all verksamhet som rör behandlingskedjan av missbruk och informationsutbudet i livskunskap. Där kan också finnas möjlighet att anonymt ställa frågor i anslutning till drogproblem.

 

Subuxonevården har jag nämnt tidigare. Jag vill igen framhålla att den räddar liv över hela världen, också på Åland. Börjar man tumma på den från politiskt håll är det fråga om vems barn man skall riskera. Jag anser att det här är någonting som ett läkarteam skall jobba med och ingenting som klåfingriga politiker skall lägga sig i.

 

Ledningsgruppen mot narkotika har haft sammanträde en gång, så de har träffats två gånger i året och det är trots allt en framgång!  Man borde ha en högre prioritering i narkotikafrågor än att ledande tjänstemän har två möten i året.

 

Liberalerna anser att den politiska kompetensen inte har räckt till. Vi uppskattar naturligtvis allt det fantastiska arbete som gjorts bland de som engagerar sig mot narkotika. De gör en enorm insats. Ingen kritik finns mot dem. Liberalerna ville genom det här initiativet hjälpa regeringen att komma på spåret i narkotikabekämpningen. Vi tror inte på ett förnedrande  "Rensa Åland"  utan genom ett "Vågen"-projekt som lämpligen kunde ha påbörjats från årsskiftet.

 

Finansutskottets ordförande sade att man inte fört en debatt för eller emot tvångsvård, och det skall man inte heller blanda in i debatten; det är bara vilseledande och saknar intresse. Det kommer aldrig att komma inom överskådlig tid. Det är konkret fakta, det vet alla som är insatta i frågan.

 

Liberalernas program när det gäller Vågenprojektet kan sammanställas i tio olika punkter:

 

1.      Stärka hela vårdkedjan, från upptäckt till sen uppföljning av  nyktra missbrukare.

2.      Landskapet ska ta över ansvaret för hela missbrukarbehandlingen

3.      Satsa på en Internet-portal för missbrukarfrågor

4.      Förbättra föräldrautbildningen; det skall vara årsvisa handlingsprogram som i detalj redogör för innerhållet i olika utbildningsblock där de första skolningarna börjar  redan under graviditenen.

5.      Utreda och kartlägga missbrukets omfattning i landskapet.

6.      Satsa på sysselsättning och boende under kontrollerade former för behandlade missbrukare och frigivna fångar

7.      Kriminalitet skall ingå i det alkohol- och narkotika politiska programmet 

8.      Utbilda  ideella att ställa upp som personliga "lotsar".

9.      Bygga ut ett tillfälligt team med, psykolog, specialläkartjänst och fler behandlare med ungdomsenheten som bas

10.  Satsa på ett alkohol- och drogskadeförebyggande arbete vid ÅHS

 

Utskottsmajoriteten har  nu valt att förkasta samtliga motioner utan att desto mera kommentera dem. Utskottet har alltså konstaterat att det finns resurser och god beredskap för alla steg utom det sista i vården av drogmissbrukare.

 

Vi liberaler vill med detta anförande framhålla att det inte alls är så och att vi gärna vill se ett handlingsprogram mot narkotika. Det som jag har redogjort för är definitivt inget handlingsprogram mot narkotika utan vi har bara blåst på lite på några områden inom arbetet mot missbruk. Det finns flera områden som bör granskas och blåsas liv i i den avdomnande missbruksarbetet hos den sittande regeringen

 

Till slut till Kognitivt Forum och till landskapsregeringen vill jag slutligen säga, att ni måste hålla fokus på de realistiska problemen i narkotikafrågan, inte konstruera frågeställningar som saknar relevans och som bara förvirrar allmänheten. Satsa kraft på det som går att förändra, försök få ro att acceptera det som inte kan förändras, men försök  framför allt att förstå skillnaden mellan dessa båda.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Fru talman!

Ltl Åke Mattsson pratade om det förnedrande ”Rensa Åland”. Då vill jag lite gå in på hur smaklöst det är att gå in på enskilda personer när de lämnar vissa ställen och sådant. Det tycker jag inte hör hemma i en lagtingsdebatt, ltl Åke Mattsson! Hela Vågenprojektet är ett omfattande projekt. Skulle man bara gå in med 1 miljon där nedrustar man med tanke på det man har redan i dag. Mycket av det här finns och mycket av det här är inom olika avdelningar. Sedan kan man se om man redan nu kan börja ordna med utbildning, jobb, det är saker som går. Men hur skall vi genom pengar ge missbrukarna social kompetens? Däremot borde man titta lite mer konkret vad som händer nu och inte så kategoriskt hela tiden föra in politik i narkotikafrågorna. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag försökte påpeka att mycket finns i dag av de här sakerna. Men man anser att resurserna som finns på alla de här områdena räcker till och vi hävdar från liberalerna att det gör de inte. Får vi in alla missbrukare som är ute på fältet, som man inte lyckas ta in i projektet, så kommer inte resurserna att räcka till. Jag tyckte att jag på slutet försökte påpeka att det här är inget handlingsprogram utan det är på de här områdena som vi har konstaterat att det finns ett omfattande tillkortakommande när det gäller landskapsregeringen, t.ex. att man inte ens har fått till stånd ett handlingsprogram utan det går ett helt år som man bara sitter och inte får det gjort. När det gäller missbrukarnas sociala kompetens anser vi inte att de här personerna är förlorade utan får de träffa rätt personer, någon som följer med dem ut i samhället – lotsarna – går det att få social kompetens.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Fru talman!

Jag vill förtydliga, att jag har aldrig menat att en missbrukare inte har social kompetens. Vad jag förstod kunde man med mer pengar få in det på något sätt. Lotsar är en intressant sak, det skulle vara syskon och anhöriga samt även nyktra missbrukare. Ser vi på syskon, så har inte de ett medberoende och själva borde få vård? Är man tillräckligt stark för att kunna ge vård för det här är inget lätt jobb. Det här är ingenting som man gör på fritiden och skrattar åt som ltl Åke Mattsson gör nu utan det här är människor med jättesvåra problem och det här får vi inte rycka på axlarna åt och göra politik av.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

När det gäller anhöriga, syskon, föräldrar osv. är det naturligtvis inte anhöriga och syskon samt föräldrar till missbrukarna själva, utan det är sådana vars barb har lyckats komma bort från missbruket som har en enorm kompetens och färdighet som de tycker att de vill använda till någonting kreativt när det har satsat så mycket energi och kraft på det här. Därför vill man ha det kvar. Det jag smålog åt var att jag tycker att vi skulle sitta med regeringen och diskutera det här sakligt i ett konferensrum och komma vidare i de här frågorna. Jag är inte nöjd med situationen att stå här och skälla och ifrågasätta, men man vill tydligen inte ha det så från regeringens sida. Man har uttryckligen sagt här i debatten att så vill man inte jobba, utan man tycker att det är mycket trevligare att vi blåser på härifrån – därför har vi tyvärr inget annat val.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

Ltl Åke Mattsson anser att missbrukarvården behöver övergå till landskapets regi. Det här har vi diskuterat ett antal gånger och därför kan jag ändå inte låta bli att kommentera det. Det är så att missbrukarvården är en kommunal angelägenhet. Det är en social angelägenhet i kommunerna och därför är det viktigt att den fortfarande är i kommunal regi. Ute i kommunerna har man de bästa kontakterna; att flytta över ansvaret till ÅHS, som dessutom är en tillsynsmyndighet, finns det inga motiv för. Samtliga som arbetar med frågorna inom olika organisationer har helt klart för sig att det här är en kommunal angelägenhet.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Vi har diskuterat detta till och från i många olika sammanhang. De som jag talar med ute i kommunerna tycker att det skulle vara mycket bättre att köpa tjänsterna från någon typ av kommunförbund eller någonting annat, inte att vi köper dem från Mariehamns stad. Då får vi köpa de tjänster som är över och som finns tillgängliga; vi har samma sak i Tallbacken: finns det platser lediga får vi köpa dem från kommunerna. Vi får det som blir över, andrahandsvalet. Vi ser ingen fördel i det. Vi har ingen möjlighet att påverka, vi skall gå igenom fullmäktige, socialnämnder i staden osv. Vi vet inte vart våra pengar går och vad som händer med dem. Det skulle vara mycket tydligare och bättre för oss att få det under landskapet.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

Ltl Åke Mattsson vet att det inte finns några begränsningar på missbrukarvården när det gäller att ge service till de övriga kommunerna. Det där är ett barnsligt prat som han håller på med. Det är inte någon skillnad, det vet han alldeles tydligt. Det där är nog inget motiv att hellre köpa från ett kommunalförbund än från Mariehamns stad! Dessutom fungerar det också inom Mariehamns stad.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Ltl Christian Beijar konstaterade förut att alla tjänstemän kände till, men jag tycker att de tjänstemän som jag har pratat med i det här sammanhanget har absolut ingenting emot att komma bort från Mariehamns stad. Man tycker också att det kan vara ganska skönt att man har en huvudman. Som det är nu går landskapsregeringen in och kräver olika saker, man kräver att man skall ställa upp för intervjuer för Kognitivt Forum t.ex. och att man skall göra det ena och det andra. Man har olika chefer. Vi står här i lagtingsdebatten och ifrågasätter det. Jag har inte träffat på någon ännu som uttryckligen har sagt åt mig att man tycker att det här är fel; ute i kommunerna tycker man samma sak att det skulle vara en tydligare ledning och en tydligare struktur. Jag ser överhuvudtaget inga problem med att göra en köpa-sälj-funktion.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Roger Eriksson:

Fru talman!

Vi skall komma ihåg att vi har fått självstyrelsen som skall vara till för ålänningarnas bästa, inte tvärtom och också för alla invånare i vårt landskap. Det innefattar också personer som av olika orsaker har det lite svårt här i samhället. Så här i juletider skall vi tänka på dessa människor och människogrupper som av olika orsaker kanske inte har det lika bra som vi alla andra här i denna sal t.ex.

 

Jag konstaterar i finansutskottets betänkande att man har beaktat och omnämnt mina motioner. Vi har en sådan uppdelning i vårt parti att vi koncentrerar oss på vissa områden och jag har tre motioner. Den ena handlar om att man skulle överväga ett förhöjt barntillägg åt pensionärer med minderåriga barn. Vi har också en annan liberal motion som omfattar det. Den andra motionen gäller serviceboende för funktionshindrade. I dagsläget är situationen i det åländska samhället inte helt tillfredsställande. Den tredje motionen gäller tillsättande av en krisgrupp. Den har funnits tidigare 1995-1997 och enligt de uppgifter jag har fått har erfarenheterna varit goda. Det finns tyvärr och kommer alltid att finnas ett behov av denna service ca två-tre gånger per månad.

 

Jag kan konstatera att finansutskottet har ägnat sig åt ett s.k. positivt förkastande av mina motioner vilket jag i alla fall ser som en inte helt negativt, men det kunde förstås ha varit bättre. Även i år är det så att det är endast en motion som har gått igenom, nämligen ltl Katrin Sjögrens motion. Liberalerna har alltså fått igenom två motioner, vilket är vackert så.

 

Så övergår jag till detaljer. Tillägget till pensionärer med minderåriga barn berör oftast i praktiken funktionshindrade som har skaffat barn och kanske inte har någon annan pension heller, de har kanske inte kunnat vara någon längre tid i arbetslivet överhuvudtaget. Jag kan konstatera att den här motionen kommer vi att ha i ett paket och finansutskottet har också skrivit att man skall ta en helhetssyn på utsatta pensionärer, så jag nöjer mig med det och tänker inte driva den till omröstning.

 

Finansmotion nr 16 aviserar jag för omröstning och det är just serviceboendet för funktionshindrade. Motionen berör flera grupper av människor på Åland, sådana som från födseln eller kanske på grund av någon olycka eller sjukdom har råkat ut för ett funktionshinder. På Åland är vi hårt drabbade av den s.k. Huntingtonssjukdomen. Behovet finns. I dagsläget har det tyvärr varit så att det är Gullåsen eller eventuellt ett kommunalt åldringshem eller för all del Mirandahemmet i Mariehamn. Man har placerats på sådana ställen där det normalt är åldringsvård och människor som är mycket äldre än man själv. Betänker man de människor som berörs, trafikoffer som är mycket unga och som vill ha ett meningsfullt liv med olika aktiviteter, så förstår väl alla att Gullåsen kanske inte är rätt plats. Boendet skulle kunna ha en viss tillsyn, upp till 24 timmar, det finns olika alternativ, men jag tänker inte gå in på dem här. Vår motion gick ut på att vi skulle ha fått en mening inskriven i landskapsregeringens budget under motiveringen Allmän förvaltning/Hälso- och sjukvårdspolitik som lyder: ”att skapa ett serviceboende för de funktionshindrade”. Men så har det inte gått och därför tänker jag avisera en omröstning.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

Ltl Roger Eriksson var inte inne i salen när jag diskuterade frågan om serviceboendet och hade synpunkter på det. Men jag har en fråga som jag vill ha klargjord av ltl Roger Eriksson. När det gäller serviceboende är det i dag en kommunal angelägenhet, det är kommunerna som är ansvariga för det. Avser ltl Roger Eriksson med sitt förslag att ansvaret skall övergå till landskapet eller vad menar han?

 

Ltl Roger Eriksson, replik:

Fru talman!

Vi diskuterar här landskapsregeringens budget för 2007. Jag har bara velat ha in skrivningen i texten. Hur det skall skötas i praktiken kan det finnas olika versioner på, men jag bara konstaterar att under nämnda rubrik har landskapsregeringen själv skrivit att man skall skrida till lagstiftningsåtgärder som berör äldreomsorg för att underlätta samarbetet mellan ÅHS och kommunerna. Tanken finns nog redan där att kan ta en gränsöverskridande syn på det hela.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

Av svaret får man den uppfattningen att ltl Roger Eriksson de facto inte vet riktigt vad han vill. Det gör inte saken bättre eftersom de funktionshindrade situation och deras boende bör förbättras på olika sätt, men vi måste ha klart för oss att då måste man vända sig till dem som har ansvaret, dvs. i dag är det kommunerna. Före det kan man inte göra något annat; annars blir det bara som ltl Roger Eriksson säger, att det blir ett luddigt prat men ingen handling.

 

Ltl Roger Eriksson, replik:

Fru talman!

Det är precis tvärtom. Detta är handling. Som jag just sade är det här budgetdiskussionen i lagtinget och vi vill ha in en skrivning om att sätta press på landskapsregeringen att det här var under rubriken ”Mål år 2007”, där man själv skriver, som jag nämnde, att man skall ha gränsöverskridande lagstiftningsåtgärder. Med detta anser jag att man bör få den här debatten förd och att situationen för de berörda personerna skall åtgärdas å det snaraste. Hur man sedan gör kan man diskutera; jag har själv haft ett förslag att landskapsregeringen skall vara huvudman och sedan sälja tjänsterna till kommunerna. Finns det andra, bättre sätt, så är jag tacksam för det. Jag tror nog att i botten har ltl Christian Beijar och jag samma åsikt att detta bör åtgärdas. Vi diskuterar nu det eventuella tillvägagångssättet.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Fru talman!

Vid finansutskottets hörande av sakkunniga har det nog klart framkommit att de funktionshindrade först och främst vill bo i sina egna hem, oberoende av om det är hyresbostäder eller ägobostäder. Det är de vill ha den hjälp och den ombyggnad som behövs för att klara vardagen. Det har inte funnits något stöd för att det skall finnas ett särskilt boende just för de funktionshindrade, och till den delen det gäller ombyggnader och anpassningar för funktionshindrade är det en kommunal angelägenhet.

 

Ltl Roger Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag vet att det är en kommunal angelägenhet. I budgetdebatten här diskuterar vi att man skall sätta press på landskapsregeringen att få det här skött. Jag har haft ett exempel, ett förslag att landskapet skulle vara huvudman och sedan hyra ut tjänsterna till kommunerna. Jag vet när man ute i kommunerna har kanske bara en-två ”vårdkonsumenter” så har man tyvärr placerat dessa personer ute på ålderdomshemmen. Det är också så att serviceboendet enligt handikappservicelagen innefattar: hemservice, hemsjukvård, personlig assistent etc., att man kan skötas i sin egen bostad hemma och att det kan anpassas t.ex. för rullstolar eller annat. Detta innefattas i begreppet serviceboende. Sedan har vi i motionen tagit fasta på dem vars vårdbehov är så högt att de har placerats på Gullåsen av olika orsaker. Då kanske man kommer till det här förslaget som vi har haft. Det är bara ett förslag men vi försöker få fokus på frågan.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Fru talman!

Jag blir nog bara mer förvirrad! Å ena sidan tycker ltl Roger Eriksson att landskapet skall ha det här och sälja tjänster till kommunerna. Landskapet är en tillsynsmyndighet och det här är en kommunal angelägenhet; då kan inte landskapet vara huvudman. Det är beklagligt att man hamnar på Gullåsen eller i någon annan institution för äldreomsorg och vård, men det är också en kommunal angelägenhet hur man skall lösa det här. Det kanske går att lösa gemensamt över kommungränserna, men min klara uppfattning är att den här gruppen personer vill vara och leva i sitt eget hem, med den vård och omsorg som de behöver.

 

Ltl Roger Eriksson, replik:

Fru talman!

Med risk för upprepningar: det är precis på samma sätt som vi ser det också. Jag sade just att i serviceboendebegreppet ingår hemservice, hemsjukvård, personlig assistent och skötsel i hemmet. När dessa åtgärder inte räcker till har det hittills tyvärr också varit så att man har blivit placerad på ett ålderdomshem eller på Gullåsen. Vi har också strävat till att det här skall skötas, att man inte skall behöva placeras på detta sätt. Därför har jag också framfört att det eventuellt kunde vara kostnadsneutralt för samhället skall stå för denna service åt de handikappade. Om det är kommunen eller landskapet är mindre viktigt för dem det berör. Vår skrivning är att det skall ingå i landskapsregeringens målsättningar för år 2007 att serviceboendet för de funktionshindrade skall skötas. Samma sak är det när landskapsregeringen själv har räknat upp många ärenden som är gränsöverskridande mellan kommunerna och landskapets behörighetsområden.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Henrik Lagerberg:

Fru talman!

Jag vill bara gör en liten historisk reflektion. Någon lagtingsledamot sade här i salen att man inte skall göra några historiska reflektioner utan bara titta framåt. När jag tänker på landskapsandelarna, som vi har pratat om här i salen, så år 2003 kom det ett förslag från en liberal finansminister som gick ut på att landskapsandelarna skulle skäras ner genom landskapsandelslagstiftningen.

 

 

 

 

 

Förslagets kalkylerade effekter för de enskilda kommunerna

 

30.10.2003

Kommun

Allmän

Social-

Skillnad

Förändringar

 

 

 

ls-andel

vården

Skatte-

i ls-andelar

 

 

 

differens

differens

Komplettering

sammanlagt

 

 

 

 

 

Mot

 

 

 

 

 

 

utjämning

 

 

 

Brändö

-50 227

0

0

-50 227

 

 

Eckerö

-81 648

0

0

-81 648

 

 

Finström

-186 394

-59 106

0

-245 501

 

 

Föglö

-59 147

0

0

-59 147

 

 

Geta

-43 965

0

0

-43 965

 

 

Hammarland

-127 368

0

0

-127 368

 

 

Jomala

-274 396

-79 070

0

-353 467

 

 

Kumlinge

-40 913

0

0

-40 913

 

 

Kökar

-30 511

0

0

-30 511

 

 

Lemland

-154 245

0

0

-154 245

 

 

Lumparland

-33 897

0

0

-33 897

 

 

Saltvik

-158 309

0

-26 279

-184 589

 

 

Sottunga

-13 012

0

0

-13 012

 

 

Sund

-95 133

0

0

-95 133

 

 

Vårdö

-40 023

0

0

-40 023

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Mariehamn

-226 615

0

-1 529 551

-1 756 165

 

 

 

 

 

 

 

 

 

TOTALT

-1 615 805

-138 177

-1 555 830

-3 309 812

 

 

 

Kalkylen bygger på 2004 års landskapsandelar och förhandsuppgifter om beskattningen för år 2002 per den 3 och 6 oktober 2003

 

Här ser man minusbeloppen för enskilda kommuner och det slutar på en summa av 3,3 miljoner euro. Nu vill jag fråga i synnerhet liberalerna. När man kom med det här förslaget sade man att det var vanskligt att göra en mera precis bedömning av de ekonomiska effekterna som förslaget skulle ha för de enskilda kommunerna. I en bilaga till framställningen anges dock de kalkylerade effekterna. Anser ni liberaler att ni har påverkat kommunernas ekonomi genom denna framställning eller inte? Det är min korta historiska reflektion.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Ursäkta att jag nästan inte hann med, anförandet blev så väldigt kort! Det här stämmer precis. I en landskapsregering tillsammans med centern var vi tvungna att genomföra den här åtgärden. Centern hade ett delansvar i det här och liberalerna hade ett delansvar. Vi skäms inte alls för det! Vi står precis för vår politik. Men då stod vi inför en situation att budgetläget för landskapet pekade mot att vi skulle ha ett underskott i budgeten, om jag inte missminner mig, på åtminstone 25 miljoner euro för året därefter. Kalkylerna var helt annorlunda. Det var en dramatisk situation då man verkligen måste göra någonting för att se möjligheten att skapa en balans i ekonomin. Då gjorde vi så här, men nu är läget helt annorlunda. Nu har vi just fått reda på att vi i flitpeng får 36 miljoner euro, vi har väldigt stora överskott och kommunernas ekonomi har sedan de åren fortfarande sackat efter, nu vill vi åtgärda saken. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Henrik Lagerberg, replik:

Fru talman!

Om jag uppfattar ltl Mats Perämaa rätt anser ni att ni har ansvar för hur kommunernas ekonomi ser ut i dag.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Det har vi alla här i salen. Socialdemokraterna har ett väldigt stort ansvar som har förhindrat sådana skrivningar i finansutskottets betänkande som skulle reparera situationen. Vi är inte sämre än det om vi en besvärlig ekonomisk situation har varit tvungna att ta vårt ansvar, som också har påverkat kommunerna negativt, också andra delar här i landskapsförvaltningen; vi stramade åt på många punkter. Men nu har vi en ekonomi för att se till att också kommuninvånarna har en möjlighet att få den service de har rätt till enligt de lagar som vi stiftar här.

 

Ltl Henrik Lagerberg, replik:

Fru talman!

Jag är av samma åsikt som ltl Mats Perämaa att vi påverkas av detta beslut som togs för budgeten 2004 och som vi lever med i dag samt att liberalerna har ett fullständigt ansvar för hur kommunernas ekonomi ser ut i dag.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Mats Perämaa:

Fru talman!

Det var ett synnerligen konstruktivt anförande från ledamoten Lagerberg! Han försöker kasta ansvaret på ett annat parti när man själv – socialdemokraterna i det här fallet – nu inte vill reparera situationen i en god ekonomisk tid. Jag tror att alla håller med mig och tror jag säkert att centern kan gå upp och bekräfta det, att då när vi hade regeringsansvaret tillsammans var prognoserna någonting helt annat än vad de är i dag. Men nu gäller det att jämföra situationen,  alltså den kommunala ekonomin och landskapsekonomin är en helhet. Om landskapsekonomin fallerar går det med all sannolikhet så att den kommunala ekonomin gör detsamma. Om landskapsekonomin är bra är det vår skyldighet att se till att också den kommunala ekonomin är bra. Jag skall återkomma till kommunerna.

 

Jag hade lagt en finansmotion om regional utveckling i samband med remissdebatten. Vi förde en diskussion i finansutskottet om att ha skrivningar på den punkten, men det kanske var tidsbrist eller eventuellt brist på intresse som gjorde att så inte blev. Tidsbrist var det i varje fall, det är jag säker på, för det vet jag. Men eftersom det inte finns några skrivningar om det kommer jag att den motionen till omröstning och budskapet i den finansmotionen, nr 53, är att landskapsregeringen skall återkomma med ett meddelande där vi i lagtinget får diskutera regionalpolitik. Orsakerna till motionen är dels intresset för det här ämnet i sig från min sida och dels det att i budgeten för 2006 fanns det fyra hela sidor skrivet om regional utveckling och om problem i regionerna, medan det i årets budget finns bara en halv sida.

 

Så om drogmissbruk och vård av drogmissbrukare. Debatten som har förts här är inte till alla delar konstruktiv; jag tänker inte desto mera gå in på detaljer, men jag aviserar att jag tänker ta min motion nr 60 om vård av missbrukare på vårdhem på svenska i Finland till omröstning. Det gäller möjligheterna att använda föreslaget anslag för stöd av en sådan verksamhet i Finland.

 

Miljöfrågor. Jag är glad för den skrivning som finns i betänkandet på sidan 12 om Michael Sars och högskolans möjligheter att utnyttja fartyget för marinekologisk forskning. Det är en sak som jag har drivit på i utskottet. Jag har fått gehör för det från allihopa och det här var ett kriterium som jag ser det för själva anskaffningen av fartyget ursprungligen. Jag önskar att vi kunde nå till det här för jag har på känn att av de finländska fartygen totalt sett är fartyget Aranda det mest kända i folkmun. Det skrivs om det på text-TV när forskningsfartyget Aranda åker ut på sina uppdrag och jag skulle hoppas att skolfartyget Michael Sars skulle bli lika känt som Aranda ute bland den finländska och åländska befolkningen.

 

När jag ändå pratar miljö skall jag också tacka för den skrivning som finns om mitt förslag om att bryta ut väte ur vatten. Mitt förslag gick ut på att teknologicentrum skulle hantera en förprojektering för att se om det här möjligt. Det står i varje fall helt klart att det fordras externa resurser för att genomföra ett sådant här projekt så att det första steget skulle vara just att se om det finns finansiering att få utifrån för ett sådant projekt. Vi enades i utskottet om att högskolan borde ha ett ansvar för den här frågan också, men att i första hand den av regeringen tillsatta energigruppen skulle göra förstudien av möjlig finansiering. Jag omfattar de tankarna och jag emotser ett resultat, en förprojektering kort sagt.

 

Fru talman!

En liten detalj. Jag hade en finansmotion om det moment som beskrev hur fornminneslagstiftningen skulle hanteras. Jag har fått gehör för det i utskottet så att vi stryker det momentet, åtminstone de textdelar som jag i motionen ansåg vara kränkande för markägare som berörs. De textdelarna stryks nu och själva anslaget flyttas över till själva huvudmomentet Museibyrån Verksamhetsutgifter så att det här kan genomföras såsom vi alla har tänkt.

 

Så till Företagsam Skärgård. Nu är det dessvärre så illa att ingen från landskapsregeringen mera orkar lyssna på den här debatten. Jag skulle gärna ha sett att finansansvarige åtminstone i något skede kunde ha intresserat sig för lagtinget också så att jag kunde ställa de här frågorna. Jag skulle vilja veta om den skrivning om Företagsam Skärgård som vi har enats om verkligen ger så mycket vägkost åt landskapsregeringen att de kommer att förverkliga såsom jag uppfattar det att vi avsåg? Vi avsåg i utskottet att landskapsregeringen skulle hitta ett sätt att finansiera verksamheten så att det inte sker något avbrott. Jag får väl upprepa den här frågan om möjligen finansansvarige dyker upp här i salen, men jag tycker att skrivningen är bra och jag hoppas att det här leder till åtgärder.

 

Med Leader-föreningen är det på samma sätt. Jag har fått gehör för, som jag tycker, bra skrivningar där. Nu gäller det för landskapsregeringen att utse den förening som skall hantera Leader-frågorna i enlighet med landsbygdsutvecklingsprogrammet. Jag önskade också att vi skulle ha en skrivning om att Leader-föreningen sedan kan ge stöd också åt företag och jag har fått gehör för det, så det är jag glad för och det här fordrar bara verkställighet.

 

Golf i skärgården. Jag är glad för de skrivningar finansutskottet har. Det är en rättvisefråga att projektägarna av banprojekten skall få ersättning av landskapet för de planeringar som har utförts med tanke på att landskapsregeringen i ett skede beslöt avslå deras ursprungliga ansökningar med motiveringen att landskapsregeringen själv skall genomföra projekten. Vi vet att landskapsregeringen nu i och med det här förslaget inte avser att genomföra det. En ganska stark kritik måste dock riktas mot landskapsregeringen för de löften som gavs i samband med avslåendet av ansökningarna; man sade tydligt och klart att man avser att bygga också skärgårdsbanorna. Sedan, långt efter det, så gjorde man en utredning där man konstaterade att man inte har den viljan mera. Men jag inser realiteter - med den här landskapsregeringen nu finns det inga utsikter att ett förslag om att förverkliga banorna skulle få gehör. Därför anser jag det vara ett slag i luften att föreslå någonting sådant. Ersättningarna för planeringarna bör utföras och ges såsom utskottet skriver.

 

Vad gäller Godbybanan gick ltl Torbjörn Eliasson upp och var tacksam för, som jag uppfattade det, den planering som anges i budgetförslaget. För vår del – och det har jag också redogjort för i utskottet – tar vi liberaler ställning till det projektet först då vi har en prislapp och en mera konkret planering av projektet. Det här är en preliminär plan; det står uttryckligen så och så måste man betrakta det också. Vi har inte desto mera ordat om den här frågan i samband med denna budget eftersom lagtinget i samband med en dramatisk omröstning här i våras kom fram till att landskapsregeringen nu har ansvaret för planeringen. Vi tar ställning till det när vi har prislappen och den slutliga planeringen. Det att vi inte ordar desto mera om det är inte ett bifall för projektet.

 

Återigen till kommunerna. Lantrådet sade igår under debatten att landskapsregeringen behöver ha mera tid på sig än till mars månad för att komma med ett förslag till en landskapsandelsreform. Så är det säkert, det tror jag att vi alla är eniga om. Det förslag som vi kommer att rösta om ger en plan B-lösning. Om man inte har kommit med reformen till mars, så skall man komma med en lagframställning och en tilläggsbudget som ger oss möjligheter att höja basbeloppen så att dessa basbelopp motsvarar den kostnadsutveckling som de facto har varit för produktion av samhällsservice. Vi tror att själva reformen kommer att ta ännu längre tid att genomföra och verkställa än 2007, men den skrivning vi har anser vi ändå skyndar på det för vi vill alla nå till målet i sista ändan. Vi ser det dock som knappast troligt att det kan bli under den här valperioden. Det kan hända att det inte är särdeles lyckat att tvinga fram en sådan någon månad före valet. Lantrådet sade uttryckligen att man behövde tid på sig till mitten av september. Jag har de stenografiska utskrifterna. Ledamoten Lindström sade förut i dag att man kan behöva tid på sig till oktober. Alla vet vi att lagtinget förmodligen kommer att samlas några veckor i september igen efter vårsessionen och jag ser det inte som ansvarsfullt att ett lagting under två veckor av sammanträden i september månad kan både emotta en sådan stor reform med en bordläggning rent praktiskt sett på en måndag, remissbehandling på en onsdag, sedan till utskottet och sedan under den andra veckan, förutom utskottsbehandling, hinna med tre behandlingar. För att det här skall var demokratiskt bör ett utskott kunna äga frågan i åtskilliga veckor, kanske någon månad, för att höra kommunerna, jurister och många parter för att den skall bli så bra som möjligt. Det här kommer att vara en svår fråga som kommer att behandlas länge. Man kan inte räkna med att ett lagting skall kunna klara av att hantera den under två veckor. Det tror jag att alla inser. Därför tror jag mera på den andra lösningen i vårt förslag: ni skall komma med en enkel lagframställning om att höja basbeloppen, så ger arbetet med en landskapsandelsreform den tid det behöver. Jag tror att det behövs 2007 och kanske någon vecka till. Det har vi erfarit i finansutskottet, med utsago från både politiskt håll och från tjänstemannahåll, att man åtminstone inte utan tilläggsresurser klarar av att hantera det här under 2007. Det kan ta sin tid och det bör få ta sin tid, för det är en av de viktigaste reformerna vi skall ta.

 

Jag ser att ltl Jan-Erik Mattsson skall hålla anförande efter mig och jag ser fram emot det anförandet för under remissdebatten uttalade ltl Jan-Erik Mattsson ett starkt stöd för kommunerna genom att betona den situation som kommunerna just nu har rent finansiellt. Ltl Brage Eklund och ltl Jan-Erik Mattsson, båda från Eckerö, uttalade ungefär samma tankegångar i samband med remissen och jag tror att vi kommer att få ett stöd för den reservation som jag har. Den säkerställer – det tror jag vi är eniga om – att kommunerna får en bättre ekonomisk situation under 2007, medan den skrivning som finansutskottets majoritet har inte säkerställer det.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

När det gäller den uteblivna skrivningen om regionalpolitiken i betänkandet är nog det borta på grund av kollektiv glömska i finansutskottet i så fall. Jag vet att jag själv ställde frågan att är det någonting mera vi behöver skriva in? Jag tar alltså inte större ansvar för det än någon annan i utskottet för att det är borta. Å andra sidan finns här en skrivning av landskapsregeringen som inte är dålig. När det gäller den stora frågan vill jag ändå erinra om att målsättningen i både finansutskottets skrivning och i reservationen är densamma, dvs. att fr.o.m. 2008 skall det finnas nya basbelopp och det är helt upp till landskapsregeringens ansvar att se till att det här blir gjort. I praktiken betyder det att det måste vara i god tid, dvs. det måste avgöras under vårsessionen, som brukar sista veckan i maj eller första veckan i juni, möjligen kan man tänka sig att det kan gå till septemberlagtinget för slutbehandling. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Jag tycker att jag får ett motsvarande stöd för mitt resonemang av ltl Gun Carlson här i dag som jag fick under debatten inledningsvis igår. Ltl Gun Carlson säger också att en lagförändring för att justera basbeloppen på det sättet som vi avser att man skall göra fordras. Men kan vi då hitta en kompromiss som med våra skrifter tillsammans med era skrifter verkligen betonar att behovet av den lagframställningen finns, att den skall komma under vårsessionen - det tyckte jag ltl Gun Carlson också sade för att det rent praktiskt skall vara möjligt – så är vi gärna med och diskuterar kompromisslösningar. Om det är så att vi har samma målsättningar behöver vi skriva det rent ut så att landskapsregeringen har klara direktiv.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Då är det nog ganska beklagligt om inte landskapsregeringen själva inser att för att få det här klart till 2008 kräver det en viss gång, så jag hoppas att vi kanske får reda på hur landskapsregeringen ser på det här. Vi måste kunna lita  på när landskapsregeringen säger, vilket de har sagt åt mig åtminstone, att målsättningen är att det här skall vara klart under året.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Igår när jag presenterade lagparagraferna här såg jag härifrån talarstolen att lantrådet tittade i lagboken för att hitta motsvarande paragrafer och kunde väl då konstatera att det verkligen är på det sättet att det fordras lagändringar för att genomföra detta. Men jag är inte hundraprocentigt säker i och med att lantrådet visste om det på förhand, före jag höll mitt anförande. En kontroll skedde under anförandet i varje fall och då uppstår frågan, att när ni gjorde den här skrivningen visste ni om att det fordras lagändring eller är det någonting som har klarnat för finansutskottsmedlemmarna och regeringen här under debatten? Det må vara vilket som helst, huvudsaken är att vi ger väldigt klara besked till landskapsregeringen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Det är väl alldeles klart att ltl Mats Perämaa och vi övriga har samma mål när det gäller att hjälpa kommunerna. Det hade vi också under diskussionen i finansutskottet. Ltl Mats Perämaa håller i väldigt hög utsträckning med den skrivning som vi har gjort, men inte riktigt på slutet, det är där det skiljer sig. Jag undrar vad ltl Mats Perämaa tycker att skulle vara bäst att få till stånd under 2007: en totalt ny landskapsandelslag eller bara en förhöjning av basbeloppen?

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Självklart vill jag ha en landskapsandelsreform. Vi skall också komma ihåg att innehållet i landskapsandelsreformen är det som är det allra viktigast, hur den utformas. Det är när vi kommer till den diskussionen som det kommer att ta en hel del tid. Jag är också så pass van, fast jag inte har varit i det här lagtinget så väldigt länge, att jag vet att en sådan reform behöver komma till lagtinget att behandlas under vårsessionen, helst inom mars för att vi skall ha en rimlig möjlighet att hantera det i utskottet. Jag kan se det framför mig att det skall vara i lagutskottet och i finansutskottet, förmodligen. Då tar det tid, då behöver sommaren med hörande av förmodligen alla kommuner, kommunförbundet. Det går inte att ta en sådan reform i september och tro att man skall hantera den på två veckor.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Det var trevligt att höra att vi tycker lika att den totala reformen är det viktiga. Då är det tyvärr på det sättet att ltl Mats Perämaas förslag omöjliggör den optimala lösningen under 2007, för man hinner inte under den tiden. Däremot är det vår bedömning att man hinner, om man ger landskapsregeringen så mycket tid som finansutskottets majoritets skrivning innebär.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Lantrådet har tolkat finansutskottets skrivning så att man har tid till den 15 september att komma med ett förslag. Den 15 september har man förmodligen inga lagtingsdagar mera, möjligen två eller tre. Då är det i praktiken omöjligt att genomföra en sådan här reform. Den skrivning som ni har gjort är så otydlig att inte ens er egen ordförande, lantrådet för Ålands landskapsregering, kan tolka den på något annat sätt än att reformen kommer så sent att nästa lagting skall anta den. Då kvarstår den sista frågan: Vem har tydliga skrivningar och vem har inte?

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Den här reformen tillsammans med ÅHS-projektet är nog den här budgetens viktigaste punkter. När det gäller landskapsandelssystemet vill jag klart uttala till ltl Mats Perämaa och till hela lagtinget att den här landskapsregeringen har som sin absoluta målsättning att kunna förverkliga ett nytt landskapsandelssystem under den här valperioden och i sådana fall behöver det komma framställningar till lagtinget under vårsessionen så att de senast i september kan klubbas av detta lagting. Det behövs säkert också en del tid i lagtinget för behandling eftersom det är grannlaga frågor som också kommer att kräva mycket stor kompromissvilja i lagtinget och mellan lagtingets partier för att man skall komma till ett bra och avvägt resultat.

 

Det här är en stor uppgift för den här landskapsregeringen, men finansansvarige och jag har diskuterat och vi tolkar debatten och de skrivningar som finns i både budgetförslaget och nu i finansutskottets betänkande att vi har fullmakt att skaffa alla de nödvändiga tilläggsresurser som behövs både internt och externt för att vi skall kunna klara ut den här frågeställningen på ett för lagtinget tillfredsställande sätt och för det åländska folket.

 

Jag tycker att det är lite tråkigt när ltl Mats Perämaa försöker ge en bild av att det här är nog omöjligt och skjuta fram alltihopa till 2008 och kanske in i 2009, enligt liberalernas tidtabell. För så uppfattar jag det, att liberalen Perämaa egentligen vill justera basbeloppen här på våren och sedan låta den stora reformen gå in i en obestämd framtid efter nästa lagting, då ingen egentligen vet hur det kommer att se ut. Så tolkar jag ltl Mats Perämaas senaste anförande, och det tycker jag är lite tråkigt därför att jag upplever nog att det finns i det här lagtinget en väldigt stor känsla och ett stort ansvarstagande för de åländska kommunerna och att de skall kunna ge en god basservice. Den lösning med basbelopp som finns, den s.k. nödlösningen också i majoritetens förslag, så höjer naturligtvis beloppen till alla 16 kommuner i viss mån, det gör det, men de små och de svagaste kommunerna lever fortfarande kvar med sina problem enligt det förslaget. Det är därför som jag hoppas att vi kan vara överens, ltl Mats Perämaa, att det är den totala reformen vi borde försöka få fram med gemensamma krafter och gemensam kompromissvilja, för det kommer det att behövas i slutändan av det här projektet. Det finns 16 kommuner på Åland och alla 16 har egentligen lite olika förutsättningar. Jag tror att det är det som vi borde fokusera på och jag försäkrar att den ähr landskapsregeringen kommer att göra allt vad vi kan för att få fram det här förslaget.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Lantrådet ändrade sig lite från igår och korrigerade sitt ställningstagande med den absoluta målsättningen om att vi skall ha en reform. Den målsättningen är klart uttalad från landskapsregeringens sida för allas vår del. Nu sade lantrådet här att för att det skall vara praktiskt möjligt måste man komma med en framställning under vårsessionen. Då pratar vi bara om det skall vara i mars eller i april för att det här skall fungera. Vi föreslår i mars. Lantrådet säger att det kan vara i slutet av april, möjligen någon dag in i maj. Lantrådet omfattar alltså vårt resonemang om tid som framställningen behöver ha i lagtinget. En retorisk fråga: Är detta rätt uppfattat? Vi har inte alls föreslagit att hela reformen skall ta tid till 2008 eller 2009, utan vi konstaterade att lagstiftningen om basbeloppen bara kan möjliggöra, med nuvarande lagstiftning, en höjning först 2009, så det är ett annat resonemang. Ett klargörande?

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Det är där som den egentligen lilla och stora skillnaden finns mellan majoriteten och oppositionen i den här frågan nu. Ltl Mats Perämaa har tydligt i sin reservation skrivit i finansutskottets betänkande att under mars månad 2007. Sätter man fram till och med mars månad sätter absolut dead-line tror jag att man omöjliggör den s.k. totala reformen.  Ger man en viss tid till under vårsessionen så att vi kan komma till lagtinget med en framställning, så ger man den en rimlig chans att kunna verkställas. Jag tycker, ltl Mats Perämaa, att med omtanke om de åländska kommunerna och framför allt de små och svaga kommunerna, med specialomsorgen, missbrukarproblematiken osv., så borde det vara viktigare, än att ha det här absoluta datumet som ni har föreslagit, att det faktiskt blir en reform som lagtinget kan ta ställning till senast i september månad. Den omsorgen borde vi tillsammans ha om Ålands folk.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Igår uttalade lantrådet att man behöver tid till mitten av september. Man må tro mig på mitt ord, jag har de stenografiska utskrifterna och ltl Henry Lindström från centern hade också tolkat det så och nämnde här i dag att det behövs tid till mitten av oktober att ta fram det här. Så sades det, vi kan ta fram de utskrifterna också. Då blir det här konstigt. Nu har man backat tillbaka från september-oktober till april. Om det hjälper att det inte skall vara mars, att man måste ha någon dag till på sig i april, så blir det en sådan situation så kommer vi i slutet av mars, efter att ha röstat i dag om det, att ge er de dagarna till som behövs för att ha en framställning i april, men absolut inte längre än det.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Ltl Mats Perämaa och oppositionen gör naturligtvis vilka förslag man vill och röstningar, det tillhör demokratin, men jag frågar mig i det här fallet: vad tillför det s.a.s. det här själva ärendet att få en konstruktiv och bra lösning på det. Är det att man enhälligt från lagtinget sätter tryck bakom de skrivningar som majoriteten har sagt här eller är det genom att försöka splittra lagtinget i två delar och med ett resultat som inte jag exakt vet i dag? Jag tror att det är mera oppositionspolitik i det som går ut på att försöka splittra majoriteten och jag tycker att det är lite väl att offra de åländska kommunerna på det altaret. Jag tycker att det är viktigare, fru talman, att vi tillsammans sätter största möjliga tryck bakom det som finansutskottets majoritet har skrivit, för det är en gudinog stor uppgift att klara det!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Jag blev faktiskt också mera förvirrad av lantrådets inlägg nu. Jag har också läst vad lantrådet sade igår och det blir lite förvirrat med alla olika tidsbegrepp: när skall framställningarna komma? För ett år sedan förde vi precis samma diskussion här i lagtinget. Då stod också lantrådet och garanterade att landskapsregeringen kommer att komma med den stora slutgiltiga lösningen under året. Då föreslog vi från oppositionens sida förslag som åtminstone tillfälligt skulle tillrättalägga situationen i de redan då ekonomiskt svårt ansatta kommunerna. Nu står vi igen här och jag tycker att lantrådet blandar bort korten.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Det har legat i allas intresse att så snart som möjligt få fram den totala reformen, men jag tycker ändå att vi skall vara så ärliga med varandra att konstatera att det är ett ganska komplext projekt att få igenom den totala reformen. Man känner inte till alla problem förrän man har börjat jobba ordentligt med den. Men, fru talman, viktigt att framhålla är att den här landskapsregeringen har genom sitt agerande i budgetförslaget lagt en sådan budget som gör att vi tryggar de åländska kommunernas ekonomi under år 2007, det tilläggsår som vi behöver för att klara ut helhetsreformen. Vi har gjort det på ett sådant sätt att det kommer pengar till alla kommuner, men det kommer speciellt mycket pengar till de kommuner som faktiskt behöver dem: de små kommunerna där skattekraften är liten och de kommuner som har problem när det gäller specialomsorgen och missbrukarvården. Det ansvaret har vi tagit för de åländska kommunerna och deras ekonomi.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Just för att det här är ett stort och komplext problem är det svårt att genomföra reformen. Det är jag direkt beredd att skriva under. Men just för att det är så svårt och för att det tar sin tid har liberalerna återigen i denna budgetdebatt fört fram förslag på hur man åtminstone tillfälligt med mycket enkla åtgärder kunde tillrättalägga de mest överhängande problemen. Och de överhängande problemen är att basbeloppen inte stämmer överens med den faktiska verksamheten som förväntas av kommunen. Det är det vi försöker rätta till så att man kan fortsätta att i lugn och ro jobba med landskapsandelsreformen i landskapsregeringen för jag tror inte heller på att man kommer att kunna prestera reformen under våren.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Det verkar som om det är en strid om påvens skägg här därför att vi är alla överens att om vi inte skulle nå ända fram med totalreformen skall basbeloppen förändras. Det finns ingen tvekan om det, det har majoriteten klart och tydligt skrivit i finansutskottets betänkande och vi i landskapsregeringen är överens med det. Det som liberalerna med sin reservation och sitt alternativa förslag egentligen gör är att man försvårar för landskapsregeringen att kunna klara av att komma med totalreformen och man omöjliggör nästan för att vi skulle kunna ha ett bättre system för de åländska kommunerna fr.o.m. 2008. Det tycker jag är tråkigt därför att jag har ändå uppfattat liberalerna som ett parti som värnar om de åländska kommunerna. Men nu verkar det som om oppositionspolitiken är viktigare än slutresultatet i det här fallet.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Jan-Erik Mattsson:

Fru talman!

Det var någon som längtade efter mitt anförande här för en liten stund sedan, men jag kanske gör honom besviken! I varje fall finns det några saker som jag tycker att är värda att notera och kommentera i finansutskottets betänkande. Utifrån resultatet av ett 425-sidigt protokoll med tal som hölls under budgetremissen var inte finansutskottets betänkande det som jag hade förväntat mig!

 

Jag skall börja med några kommenterar till allmänna motiveringen. Det fördes tidigare en diskussion här om ÅHS och ÅHS-planen som finns som bilaga till budgeten. När man nu föreslår från finansutskottet att man skall ta bort den årliga rambudgeten och i stället komma med en rambudget som backar upp det regeringsprogram som den kommande regeringen har, så stöder jag detta varmt och då tycker jag att i samband med att man lämnar detta meddelande skulle det också kunna innehålla ett meddelande om ÅHS-verksamheten under de kommande fyra åren. Då får lagtinget ta del av det här och sätta sig in i det. Ltl Gun-Mari Lindholm var inne på det och ltl Christian Beijar likaså samt flera andra som annoterade detta. Jag tycker det vore en bra utveckling att man också där tar med ÅHS i den diskussionen.

 

Jag hoppar så till fastighetsförvaltningen före jag går in på kommunerna. En sak som ligger nära i tiden är vad som kommer att hända med husen Grelsby, alltså gamla Grelsby sjukhus.  Här är det dags att sätta sig ner och börja planera vad man tänker använda husen till så att de inte blir att se ut som Kastelholms kungsgård efter tio år. Det står ingenting om det här, men jag tror att tror att man behöver vara lite på förhand med planeringen av vad man skall göra med de fastigheter man har. Är det så att man inte hittar någon användning för dem tycker jag att man redan i det här skedet borde börja fundera på att bjuda ut dem till försäljning om någon mot förmodan skulle vara intresserad av dem.

 

Fru talman!

Jag skall så gå in på landskapet och kommunerna. För min del känns det nog som en stor besvikelse att t.ex. specialomsorgen som var mycket omtalad i budgetdebatten inte finns omnämnd i finansutskottets betänkande. Jag har delvis tagit del av finansutskottets arbete men dock inte så att jag har kunnat påverka de skrivningar som finns. Om man beaktar hur många sidor som har uttalats om specialomsorgen och det specifika problem som den har för olika kommuner, så är det lite märkligt. Det mest grundläggande problemet med landskapsandelarna för de olika verksamheterna är egentligen inte basbeloppen i sig, utan det är strukturella fel i landskapsandelarnas uppbyggnad. Genom att höja basbeloppen rakt av, som liberalerna föreslår i sin reservation, så räddar man inte alla problem; däremot kommer man att tillföra mycket pengar till de kommuner som redan i dag klarar sig bra. Det anser jag blir ett rättvisefel, så jag tycker inte att det är en bra modell. Det är inte någon heller som har skrivit och sagt någonting om att det skulle införas ett kostnadstak för specialomsorgen, trots att flera ledamöter i lagtinget har uttalat sig om det.

 

Jag måste också påtala att jag tycker att liberalerna har bytt spår. Man säger vad man har velat under åren som har gått och för ett år sedan ville man återföra all kapitalskatt till kommunerna. Vi har fått lite kapitalskatt till kommunerna och det är helt okej, men jag vill betona det viktiga: kapitalskattens modell för att finansiera varaktiga verksamheter i kommunerna är ingen bra finansieringsform. Titta bara på den kommande kapitalskatteåterbäringen till kommunerna, där Lemland får över 500.000 på grund av en enskild affär! Vad får Kökar? – 5.000! Det finansierar man verkligen mycket med! Kommunerna kan inte leva med de här fluktuationerna, man kan inte finansiera löpande utgifter på det här viset, utan kapitalskatten kan möjligen användas för att finansiera investeringar. Man kan väl säga att det som såg ut att bli en vilig kostym för kommunerna, det blev nog bara en fingertutt som i sagans värld!

 

Det är i alla fall befolkningen vi pratar om. Vi pratar om kommunerna som om det vore en institution, men det är Ålands folk, som ltl Danne Sundman brukar säga, som vi pratar om, i varje fall väldigt många av dem som drabbas när pengarna inte räcker till i olika kommuner. Det jag tycker är det mest beklämmande är att vi inte har rättvisebegreppet klart för oss. En förhoppning är att landskapsregeringen har lovat att åtgärda detta. Det finns olika åsikter om hur tiden kommer att räcka till. En del säger att den räcker inte till, det kommer att bli ett val emellan eller i bästa fall har vi en framställning på vårt bord här i mars eller början av april, inte vet jag, men i varje fall under vårsessionen så att framställningen kan klubbas och börja gälla, förhoppningsvis t.o.m. retroaktivt. Annars kan jag inte se någonting annat än att det här blir en valfråga som i grunden, om jag uppfattade den diskussion som vi hade i samband med budgetremissen, handlar om kommunsammanslagning.

 

Kanske borde landskapsregeringen låna utredaren Robert Lindfors från sitt arbete och genomföra den förändring som skall göra, för han kan göra jobbet, han vet vad det handlar om och han är kompetent och kapabel. Det här har landskapsregeringen redan tillämpat att ta in extern hjälp vid lagberedningsarbetet. Jag tycker att det här är en bra öppning och ett bra förslag. Han finns säkert att få tag i och med det ansvar som våra företag, hans arbetsgivare och han själv känner för vårt samhälle, tror jag att han säkert ställer upp. Annars får man väl börja fundera på och vidta kanske ganska desperata åtgärder för en enskild kommun som Eckerö, där vi har en kostnad för just specifikt specialomsorgen, som är så stor att skulle någon annan kommun med flera invånare men i förhållande till antal klienter vi har, hamna i samma situation så tror jag nog att det här skulle få en snabbare lösning, men Eckerö är en för liten kommun; trots att vi är två lagtingsledamöter av 30 så klarar vi inte av att driva igenom det här snabbare. Det finns exempel på vad man kan göra som en desperat åtgärd som skulle halvera eller kanske bra kosta Eckerö kommun en tredjedel av nuvarande kostnad. Det är så enkelt som att hyra upp lägenheter i Mariehamn åt våra klienters familjer. Vi kan hyra ganska dyra och fina lägenheter och be dem att flytta till Mariehamn. Då är vår kostnad för specialomsorgen löst, men det här kallar jag för en desperat åtgärd – vad annat att göra?

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Ltl Jan-Erik Mattsson påstod att liberalerna har bytt spår i den kommunala frågan. Vi har egentligen följt samma spår väldigt länge. Vi har varit inne på att hela kapitalskatten skall överföras till kommunerna, inte bara delar av den och det står vi fast vid. Vi hade också en finansmotion om det. Samtidigt håller vi förstås med om att det inte är endast och allenast det som räddar kommunernas ekonomiska situation. Landskapsandelarna måste finnas som en balans också i kommunernas ekonomi. Men det skulle ändå vara viktigt att själva grunden för kommunernas ekonomi är den skatt som genereras i kommunerna, sedan kommer landskapsandelarna som ett komplement. Vi har reserverat oss när det gäller landskapsandelar därför att vi ser att man måste vidta åtgärder nu så att verksamheten i kommunerna har tillräckligt med resurser.

 

Ltl Jan-Erik Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag sade att liberalerna har ändrat ståndpunkt i den här frågan och till den delen har man i varje fall anammat min modell som jag drev ifjol om att det skall vara speciella landskapsandelar för de olika strukturella delarna för finansieringen av kommunernas verksamhet. När staten tog kapitalskatten av kommunerna och gjorde den till en statsskatt och som nu kommer via 0,45:an tillbaka, så tror jag att avsikten kanske är att den skall betalas ut i landskapsandelar till kommunerna som skall vara rätt formade strukturellt och där är vi kanske överens då. Men jag tycker inte att vi skall sitta kvar vid det att den skatt som de genererar skall komma kommunerna till godo därför att den inte är vettig. Det finns andra vägar.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Jag är nog av den absoluta övertygelsen att skatterna som genereras i kommunerna också skall gå till kommunerna därför att man bör ändå se till att man uppmuntrar kommunerna att föra en sådan politik att man också ökar skatteintaget. Därför är det viktigt. Jag kan inte komma ihåg att vi skulle ha varit oeniga med ltl Jan-Erik Mattsson ifjol om att andelarna också behöver ses över och att det har funnits en eftersläpning. Det är ett faktum att basbeloppen inte har justerats i den mån som de borde ha justerats. Det borde vi nu göra direkt.

 

Ltl Jan-Erik Mattsson, replik:

Fru talman!

Vi behöver inte stå och strida om påvens skägg, men det finns en viss skillnad i infallsvinklarna i liberalernas budskap i år och jämfört med ifjol, och det är väl bra att man kan se saker och ting. Jag kan bara konstatera att den modell jag själv förespråkade ifjol blev genomgående i den remissdebatt till budgeten som var i år, men det har inte hänt desto mera med det. Däremot har inte kapitalskatten påtalats på samma sätt som ifjol av liberalerna utan man har kanske tagit till sig av det vi har sagt. Det måste ändå finnas en utjämningsmodell i ett sådant system där kapitalskatten skulle återgå i sin helhet till kommunerna.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman!

För det första förvånar det mig utomordentligt mycket att ltl Jan-Erik Mattsson kan framhålla det som någonting positivt att när ett företag säljs till utanför Åland befintliga ägare så skulle det vara en tillgång för en kommun, som då naturligtvis omgående får tillgodoräkna sig en viss skattesats. Nej, det är naturligtvis precis tvärtom, att skulle man inte ha sålt det företaget utan det hade fått fortsätta att verka långsiktigt i kommunen så hade det varit oerhört mycket mera begåvat för Lemlands kommun i skattehänseende över tid. Det är så man måste se saker och ting. Enstaka udda företeelser under ett år ger ingen indikation över långsiktigheten i skattetillgångar. Jag måste också säga, även om det kanske riktar sig lite snett, att liberalernas tal om att öka basbeloppen och stärka landskapsinsatserna för kommunerna klingar utomordentligt ihåligt med beaktande av hur det var när de reagerade! TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Jan-Erik Mattsson, replik:

Fru talman! Värderade finansminister, du har helt rätt, det är fullständigt galet att sälja bort ett företag till utlandet! Jag hoppas verkligen att Chipsmiljonerna inte är av engångskaraktär längre utan att företaget som i dag driver Chips kommer att redovisa samfundsskatt i sin placeringsort på Åland. Därom står dock skrivet i stjärnorna.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Socialdemokraternas signaler klingar utomordentligt illa i dessa sammanhang när finansansvarige Wiklöf inte vill säkerställa den ekonomiska situationen för kommunerna men väljer att replikera emot liberalerna i en replikväxling med ltl Jan-Erik Mattsson. Därför gör jag sammaledes! För övrigt i den här frågan har jag uppfattat det som att ltl Jan-Erik Mattsson inte tänker stöda vårt förslag om att en landskapsandelsreform skall komma i mars och om inte den kommer så skall basbeloppen höjas, men ändå betonade ltl Jan-Erik Mattsson i slutet av anförandet, om jag uppfattade det rätt, att landskapsandelsreformen behöver komma i mars eller i april. Är det rätt uppfattat? Från att inte ha varit ett stöd så blev det till slut ändå ett stöd, är det korrekt uppfattat?

 

Ltl Jan-Erik Mattsson, replik:

Fru talman!

Det här är nog en strid om påvens skägg om vem som vinner det bästa förslaget i den här bataljen! Det är helt riktigt uppfattat. Min åsikt är att med rätt arbetskraft på rätt plats, när det gäller landskapsandelsreformen, så kan den vara genomförd till mars, det är min fullständiga övertygelse. Men det kostar extra pengar, och det tror jag vi alla är beredda att bidra med.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Det är vi beredda på vi också, om det med personella resurser går att organisera så är vi beredda att ta också ta det. Det är det som vi har fokus på i den här frågan väldigt mycket i vår reservation. Vi måste komma ihåg att ifjol lovade landskapsregeringen att det under 2006 skulle komma en landskapsandelsreform; då fokuserade vi på kapitalskatten. Nu ser vi att risken finns att vi inte får någon reform alls under den här valperioden. Då måste vi sätta fokus väldigt tydligt på den här frågan. Tilläggsresurser ja i så fall, det är vi med på. Vad ännu gäller kapitalskatten skall vi komma ihåg att det går 1 miljon till nästan till kommunerna enligt den senaste beräkningen, men landskapsregeringen får de facto 3 miljoner euro till.

 

Ltl Jan-Erik Mattsson, replik:

Fru talman!

Nu börjar saker och ting falla på plats. Nu verifierar ltl Mats Perämaa min inställning att frågan om kapitalskatten drevs ifjol men inte den andra biten. Vi är överens om att historien blir sann till slut när verkligheten kommer fram!

 

När det gäller huruvida jag kommer att stöda ltl Mats Perämaas reservation har jag inte alls uttalat mig om det, utan nu har jag uttalat mig i sak, så det får vi se när omröstningen kommer.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Fru talman!

Många har lyft fram möjligheten att ha ett meddelande om ÅHS vid vårsessionen. Personligen har jag absolut ingenting emot det. Det är väl dessa investeringar som har gjort att det upplevs ännu mer nödvändigt än annars. Rent principiellt tycker jag kanske att det borde vara en ny landskapsregering och ett nytt lagting som borde ha visionerna i ett meddelande för sina framtida fyra år. Nu blir det så att det blir precis tvärtom att det blir en landskapsregering som så småningom kommer att försvinna och också ett lagting som kommer att avgå i höst, åtminstone delar kommer säkert att förändras, som då tar ställning till fyra framtidsår. Jag har personligen ingenting emot att vi har ett meddelande om detta, men det skulle ha varit önskvärt att de som har framtiden framför sig skulle ha fått lagt det.

 

Ltl Jan-Erik Mattsson, replik:

Fru talman!

Min avsikt var nog det senare, att det är de som har med framtiden att göra, alltså den nya landskapsregeringen efter nästa val, som skulle uppgöra ÅHS-meddelandet i samband med en rambudget som skall backa upp ett regeringsprogram våren efter att man har bildat ny regering. Men om den nuvarande landskapsregeringen med anledning av alla investeringar som har påtalats och diskuterats här vill komma med ett särskilt meddelande om det tycker jag att det är en god idé.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vtm Viveka Eriksson:

Talman!

Om kommunerna och kommunernas ekonomi skulle man kunna använda talesättet att medan gräset gror dör kon. Då vill jag samtidigt påstå att det på allmänningens bete finns väldigt grönt och frodigt gräs som växer. Det som förvånar är att också centern i finansutskottet har valt vägen att kompromissa bort också att vi under år 2007 skulle på något sätt rätta till kommunernas ekonomi. Den skrivning som finns i finansutskottets betänkande skjuter igen fram hela problematiken. Faktum är att under flera budgetbehandlingar har vi diskuterat kommunernas ekonomi. Vi har fokuserat på de svårigheter som finns i kommunerna. År 2004 skrev finansutskottet i sitt betänkande, år 2006 skrev finansutskottet i sitt betänkande. Det har kommit löften från landskapsregeringspartierna om heltäckande lösningar. Det har kommit uppmaningar från lagtinget. Hela tiden har man syftat till den i framtiden kommande stora allomfattande lösningen som skall ge svar på alla frågor, men under tiden har man inte vidtagit några åtgärder.

 

Jag kommer särskilt ihåg debatten ifjol; då hade vi mycket konkreta förslag och liberalerna hade också konkreta förslag. Jag kommer ihåg att bl.a. lantrådet också då stod här och lovade att under året skall det bli den stora omfattande reformen. Nu har lantrådet igen stigit upp och sagt att redan under våren skall vi få ett förslag till landskapsandelsreform som skall ta fasta på alla övergripande frågeställningarna.

 

När jag läser finansutskottets betänkande slås jag av reflektionen att det är många återkommande påpekanden från år till år och som ändå inte genomförs av landskapsregeringen. Det gäller att man igen skall överväga bildandet av ett fastighetsbolag. Det gäller kommunernas ekonomi. Det finns flera frågor där jag har noterat att finansutskottet kommer med förtjänstfulla skrivningar i finansutskottets betänkande, lagtinget omfattar dem och sedan händer ingenting. Lagberedningen och laggranskningsnämnden är ytterligare exempel.

 

Liberalerna lade många finansmotioner. Vi ville stöda kommunerna, vi ville stöda pensionärerna, vi ville stöda kvinnor genom att jämna upp kvinnolönerna. Vi hade många motioner i sak. Vi har fått många bra skrivningar och jag tycker att finansutskottet har gjort ett väldigt bra arbete på många punkter. Men ändå finns det frågor som vi inte är nöjda med från liberalernas sida och därför för vi fram flera stycken förslag i detaljbehandlingen.

 

För det första vill jag lyfta upp frågan om utbildnings- och kulturpolitik under allmänna motiveringen. Liberalerna hade en motion om Struktur-07. Jag föreslår att vi skulle anta en skrivning i allmänna motiveringen under ”Utbildnings- och kulturpolitik”, ett ändringsförslag som jag hoppas att har blivit utdelat på bordet. Detta mot bakgrunden av att vi fortsättningsvis tycker att Struktur-07-reformen forceras för hårt. Vi är inte nöjda med det sätt som reformen är förankrad i verksamheten hos berörda parter. Vi är inte nöjda med den demokratiska förankringen. Vi har inte egentligen i lagtinget haft möjlighet att föra ett ordentligt resonemang, få adekvat information, diskutera det utifrån ett väl underbyggt underlag så att vi får den politiska förankringen i frågorna. Innan landskapsregeringen går vidare med reformarbetet måste ett meddelande föreläggas lagtinget och därför föreslår jag följande ändring: ”Innan reformarbetet för gymnasialstadiet förs vidare föreläggs lagtinget ett meddelande som behandlar utbildningsstrategierna för gymnasialstadiet. En omfattande reformering av utbildningen förutsätter att de föreslagna åtgärderna är förankrade i verkligheten, att de studerande, lärarna och föräldrarna är delaktiga i processen samt att landskapets lagstiftande församling utförligt informerats och givits möjlighet att påverka det pågående reformarbetet.” En så här stor reform skall vi leva med lång tid framöver. Då är det skäl att ha en bred förankring i vårt parlament, en liten majoritet skall inte trumfa igenom detta, utan vi behöver ha en bred politisk diskussion, vi behöver ha hela den demokratiska processen innan vi går vidare. Som jag förstår det forceras nu arbetet i landskapsregeringen med att ta fram lagstiftning för att det här lagtinget skall hinna ta lagstiftningen innan vi riktigt är säkra på vad vi vill politiskt. Därför hoppas jag verkligen att landskapsregeringen  något kan bromsa upp och låta förslaget sjunka in och mogna, både hos oss som är politiker och hos dem som finns i samhället och som berörs av reformen.

 

Liberalerna hade också en motion som tog fasta på pensionärers situation i vårt samhälle. Den som är folkpensionär eller den som har en väldigt låg pension har också höga levnadsomkostnader, precis som alla vi andra i samhället. Till andra grupper har det utgått ett Ålandstillägg och vad vore mer rättvist än att vi också skulle se till att den här gruppen, som ofta lever just på miniminivån, också skulle ha möjlighet att få ett sådant Ålandstillägg. Därför föreslår vi från liberalernas sida ett nytt stycke under en ny rubrik ”Socialpolitik” i betänkandets allmänna motivering som säger:  ”Landskapsregeringen återkommer i första tilläggsbudget med förslag om att införa ett Ålandstillägg för folkpensionärer och andra pensionärer som lever under knappa omständigheter.”

 

Vi har vid lite olika tillfällen här i lagtinget redan diskuterat lönesättning och jämställdhetspolitik.  För ett tag sedan fick jag ett svar från ledamoten Lasse Wiklöf vad landskapsregeringen har gjort för att tillrättalägga de ojämlikheter som finns när det gäller lönesättningen mellan kvinnor och män. Ett faktum är att kvinnor står i ett mycket sämre löneläge än vad männen gör generellt, både när det gäller lika lön för lika arbete men också när det gäller lika lön för likvärdigt arbete. Vi tror från liberalernas sida att man måste ta ett ordentligt grepp om det här om man skall komma vidare med frågan. Det räcker inte med att igen tillsätta en kommitté om den inte får ett väldigt tydligt mandat att det är det här vi vill åstadkomma, men också att kommittén får budgetmedel så att man kan klara av att vidta åtgärder så att resultat faktiskt uppnås. Därför föreslår vi under allmänna motiveringen en ny rubrik ”Främjande av jämställdhet” följande: ”Ett viktigt led i jämställdhetsarbetet är att synliggöra kvinnors och mäns olika villkor i samhället. Landskapsregeringens mål är särskilt att utveckla statistiken och det samarbete som behövs för att underlätta uppföljningen av hur likalönsprincipen förverkligas. Landskapsregeringen inleder ett fyraårsprojekt med målet jämställd lönesättning i landskapet. En kommitté med ett tydligt mandat tillsätts och årligen avsätts budgetmedel som öronmärks för löneregleringar för landskapets anställda. Landskapet öronmärker budgetmedel för kommuner att söka för motsvarande åtgärder inom den kommunala sektorn.”

 

Vi har lagt två finansmotioner som gäller utbildningssektorn och fördelningen vad gäller kommunernas ansvar och landskapets ansvar. Dels föreslår vi en motion att medborgarinstitutets verksamhet skulle överföras till landskapet och vi vill att landskapsregeringen under det här året skulle utreda konsekvenserna. Utskottet har konstaterat, som jag tolkar det, att det finns ganska stora problem här, men utskottet föreslår att motionen förkastas därför – igen – att det här skall göras i samband med reformen av landskapsandelssystemet. Den ena frågan efter den andra bollar vi framför oss för att landskapsandelsreformen skall komma och lösa allting! Jag tror att landskapsregeringen måste jobba med de här frågorna under tiden. Just när det gäller Medis verksamhet vet vi att det finns problem av lite olika art. Därför bör landskapsregeringen verkligen ta ett grepp om detta och börja utreda: hur skulle det bli om landskapet skulle vara huvudman? Vårt ursprungliga förslag var att man behöver inte tänka sig att det är landskapet som sätter igång verksamheten och bygger nya institutioner utan man kan tänka sig att landskapet köper tjänster av Mariehamns stad, men som det är nu att 16 kommuner köper tjänster av Mariehamns leder det till att det blir ojämlikt beroende på var man bor. Så bör det inte fortsätta. Därför kommer jag att ta finansmotion nr 57 till omröstning.

 

Detsamma gäller läromedelscentralens verksamhet. Det är lite liknande som med Medis. Läromedelscentralen ägs till stora delar av landskapet redan i dag, men det skulle underlätta otroligt mycket för verksamheten och för möjligheten att utveckla verksamheten om det fanns en huvudman. Jag kommer också att ta finansmotion nr 54 till omröstning. Finansutskottet har överhuvudtaget inte några synpunkter på den motionen och därför är det också viktigt att vi tar den till omröstning och prövar den.

 

Majoriteten lade en motion under remissdebatten som jag tyckte att var väldigt bra, nämligen finansmotion nr 63 som handlar om arbetslösa ungdomar. Det var delar av socialdemokraterna som hade gjort motionen. Nu säger finansutskottet att det inte är någon alarmerande arbetslöshetssituation för ungdomar i landskapet, det här är inget problem, men jag tycker att formuleringen är så allmänt hållen, den har tagit sikte på framtiden och jag vill verkligen stöda motionen. Jag sade redan i remissen när motionen presenterades att jag stöder den och jag skall uppmuntra liberalernas ledamot i finansutskottet att stöda den. Jag vet att han har stött den, att han blev ensam i utskottet - finansmotionen är alltså förkastad. Jag kommer också att ta finansmotion nr 63 till omröstning.

 

Slutligen, fru talman, finns det en motion från liberalernas sida som efterlyser en arbetsgrupp som skall tillsättas för att kartlägga och utreda situationen på arbetsmarknaden för inflyttade ålänningar. Som jag har förstått det skriver finansutskottet att det finns en informell arbetsgrupp som jobbar både med språket och också med arbetsmarknadssituationen. Under remissen fick jag svar av vicelantrådet att den arbetsgrupp som vi efterlyser redan är tillsatt. Vi har inte efterlyst någon informell arbetsgrupp utan vi vill ha en kommitté som faktiskt tar sig an dessa frågor och kartlägger situationen. Nu säger man i finansutskottet att den skall tillsättas under budgetåret, och med det låter jag mig nöjas men jag kommer noga att följa upp frågan och se att arbetsgruppen verkligen tillsätts och att arbetet går vidare. Det är väldigt viktigt att vi följer integrationsfrågorna och att vi på alla sätt arbetar för att underlätta och förbättra möjligheten för de nya ålänningarna att bli fullvärdiga och bekväma medlemmar i vårt åländska samhälle. Det är allas vår skyldighet.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Vtm Viveka Eriksson konstaterar att regeringen har misslyckats och inte tagit sitt ansvar när det gäller att hjälpa kommunerna. Det är faktiskt så att den här frågan är mycket äldre än bara några år. Tittar man på statistiken visar det sig att redan under ett tiotal år har det börjat barka med kommunerna och liberalerna har faktiskt varit med i regeringssammanhang och har säkert sitt ansvar här också. Jag undrar varför inte liberalerna vill vara med och verkligen hjälpa kommunerna när det finns en möjlighet att få fram en total reform under nästa år. Eftersom vi har samma målsättning förstår jag inte varför ni gör på det sättet. Jag tror att vtm Viveka Eriksson förstår att det är omöjligt att på två månader ta fram ett nytt system men däremot om man ger tid såsom finansutskottet skriver. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

För det första tycker jag inte om uttryckssättet att vi skall hjälpa kommunerna för då får man precis intrycket av att snälla landskapet kommer in och kommunerna skall komma med mössan i hand och be av snälla landskapet att få lite allmosor. Så tycker jag inte att man kan se det. Landskapet och kommunerna är den allmänna samhällsstrukturen som vi har. Kommunerna har sina kommunala skatter som är basen för deras verksamhet och så har vi landskapsandelssystemet som ytterligare jämnar upp det, men det är allas våra gemensamma medel och ingen hjälper någon annan. Det är också så att liberalerna verkligen vill att man skall komma till skott också med den övergripande reformen, men i tre år har vi diskuterat reformen här i lagtinget och det har inte hänt någonting just när det gäller det. Jag vill inte påstå att det inte har hänt någonting, men vi har inte blivit presenterade någon slutgiltig lösning.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Jag hoppas att vtm Viveka Eriksson förstår vad jag menar med att hjälpa kommunerna. Det är precis som vicetalmannen säger. Tre år, jovisst! Och jag har varit med under de tre åren, men nu har finansutskottet verkligen sagt att vi vill ha detta uträttat fortast möjligt. Nu är vår ambition att se till att det blir gjort nästa år. Då skulle det vara bra om liberalerna var med på det tåget, men det omöjliggörs genom den reservation som nu har bifogats finansutskottets betänkande. På den tiden hinner man nämligen inte göra det, men enligt finansutskottets bedömning finns det en sportslig chans att göra det, om man ger landskapsregeringen så mycket tid som vi föreslår.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Problemet är att vi måste ha en framställning här i lagtinget tidigt på våren för att kunna behandla ärendet ordentligt i lagtinget. Vi vill sätta lite press på att vi faktiskt skall få möjlighet i det här lagtinget så att vi före valet i höst hinner komma till ett beslut i frågan. Det att vi samtidigt begär att landskapsregeringen ändå skall gå in och rätta till basbeloppen är en ganska enkel åtgärd som landskapsregeringen skulle kunna göra ganska snabbt. Jag har t.o.m. funderat på att liberalerna väl får lägga en lagmotion och hjälpa landskapsregeringen om ni inte klarar av det själva!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Det är inte riktigt lätt för landskapsregeringen att tillfredsställa vtm Viveka Eriksson med alla reformer, den ena går för fort och den andra går för långsamt, och den ena skall göras väldigt djupt och ambitiöst men det får inte forceras! Jag tänker då på Struktur-07 å ena sidan som går för snabbt och å andra sidan kommunandelsreformen som går alldeles för långsamt! Jag tycker att det finns väldigt mycket paralleller mellan reformerna och det är det att de skall göras bra, de skall göras genomtänkt och sedan när helheten är klar skall den presenteras för lagtinget, och lagtinget skall få fatta beslut.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Det kan kanske finnas en parallell när man ser till den kommunala strukturen och Struktur-07 till den delen att där skiljer sig åtminstone mitt och liberalernas synsätt och ledamoten Camilla Gunells och socialdemokraternas synsätt. Vi tycker inte att man kan komma ovanifrån i sådana strukturella förändringar och bestämma hur man skall organisera utan att verkligt noga gå in i verkligheten och lyssna på dem som berörs. När det däremot gäller landskapsandelsreformen ser jag inga paralleller därför att den handlar om de ekonomiska överföringarna mellan landskapet och kommunerna, och den frågan är ständigt aktuell, den har pågått så länge landskapsandelssystemet har funnits, så det förstår jag inte alls. Liberalerna är inte de som står och säger att vi måste ha den slutgiltiga lösningen för att komma med åtgärder, utan, tvärtom, vill vi komma med åtgärder som löser nuvarande problem. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

För min del vill jag säga att jag tycker att de reformer som vtm Viveka Eriksson nämner är båda sådana som kommer nerifrån, det finns ett behov av förändringar och det måste man ta fasta på; när människor vill ha förändring är det också vårt ansvar att komma med förslag till hur den förändringen skall åstadkommas. Vi har hört många, många gånger nu liberalernas syn på processen kring Struktur-07 men väldigt lite om vad man vill med förändringen, hur utbildningen skall utvecklas osv. Nu tycker jag att det skulle vara hög tid att i stället värna om de studerandes intressen och de studerandes behov av att kunna få en mera mångfasetterad utbildning än att gång på gång återkomma till procedurerna.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Det var trevligt att ledamoten Camilla Gunell vill höra liberalernas syn på de här frågorna. Men när har liberalerna haft den möjligheten? Vi har haft några budgetmoment som har förts hit till lagtinget, men när har lagtinget och de politiska partierna fört en diskussion om innehållet i Struktur-07?  Jag och liberalerna anser att det är landskapsregeringens skyldighet att komma hit med ett meddelande så att vi kan ta en bred politisk diskussion om hur gymnasiet skall struktureras i framtiden, vad är innehållet i gymnasieutbildningen? Men vi har inte haft det tillfället därför att landskapsregeringen inte har haft något intresse för liberalernas eller de andra oppositionspartiernas åsikter. Man har också visat väldigt lite intresse för dem som berörs och deras intressen.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Henry Lindström, replik:

Fru talman!

Jag tänkte också beröra Struktur-07 och det arbete som görs där. Ser jag på vtm Viveka Erikssons ändringsförslag så nämner hon den omfattande reformeringen av utbildningen som Struktur-07 innebär. Visst skapar det bättre förutsättningar för eleverna att få kunna utveckla sina utbildningar, men den stora förändringen är den organisatoriska. Då tycker jag att det är väldigt viktigt att man kan förbättra organisationen i och med att vi som har arbetat med förslaget anser att utbildningarna behövs. Det skulle vara intressant att veta vad alternativet är om man inte genomför detta.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Liberalerna efterlyser just ett meddelande så att vi skulle kunna ha en mera allmän och bred diskussion. Fortsättningsvis anser jag att det är väldigt viktigt med innehållet i gymnasieutbildningen och hur man utformar det i framtiden. Det måste vara utgångspunkten. Därav följer också organisationen; man kan inte börja med organisationsmodellen.

 

Ltl Henry Lindström, replik:

Fru talman!

Arbetet inleddes när liberalerna innehade utbildningsposten och inte kom det något meddelande i det sammanhanget. Jag anser att vi har haft ett mycket öppnare arbetssätt i Struktur-07-arbetsgruppen där det hela tiden har funnits möjligheter att ha synpunkter på det hela. Det kommer att komma meddela, men man måste också då ha någonting att lägga fram att ställning till s.a.s. Jag hävdar ändå att det organisatoriska är den övergripande biten i det hela. Utbildningar vill vi ha kvar och det finns möjligheter för både den teoretiska och den yrkesinriktade.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Ett öppnare arbetssätt, säger ltl Henry Lindström att landskapsregeringspartierna har haft. Från liberalernas sida önskar vi att vi just skall få den öppna demokratiska diskussionen här i lagtinget innan landskapsregeringen går vidare, lagstiftar och drar upp alla riktlinjer. Nu är det dessvärre så att budgeten ger vid handen att landskapsregeringen fortsätter med lagstiftningen. Det är det som kommer att komma här i rask takt och det betyder att då finns det inte så stort intressere av att demokratiskt höra hur de olika partierna ser på det. För övrigt är det så att liberalerna har sagt att vi ser att det finns behov att utöka samarbetet mellan skolorna, det är någonting som har sagts ända sedan lagen om utbildning efter grundskolan tillkom på nittiotalet.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Sune Mattsson:

Fru talman!

Betänkandet från finansutskottet har vi nu diskuterat hela dagen och också en stor del av dagen igår, då jag var borta, men jag tycker det mesta har sagts och det har sagts många bra saker, så jag tänker främst hålla mig till mina egna motioner.

Finansutskottet har behandlat min motion om att cancersjukskötarens avlöning skall överföras till ÅHS positivt egentligen för man har erfarit att det finns medel för det upptaget i ÅHS:s budget. Jag tycker att min motion var betydligt klarare på den punkten, där jag föreslår att avlöningsansvaret för cancersjukskötaren övergår till ÅHS. Jag tror att alla i den här salen, även om det inte är så många här just nu, oberoende om man är i opposition eller i majoritet, tycker att det är riktigt. Jag tror att ingen i dag vill egentligen ta bort cancersjukskötaren. Alla tycker förmodligen att lönen för den bör gå med samhällsmedel, inte med frivilliga organisationers medel. Jag tror att det som sades här av landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman när jag presenterade motionen, att cancerfonden skall ta kontakt med ÅHS och fråga om de vill överta ansvaret, är fel vändning, utan det är ÅHS som tar kontakt med cancerfonden och säger att vi övertar avlöningsansvaret. Det är en så viktig tjänst, den gör så mycket arbete för sjukvården, så den är självskriven. Därför tycker jag att landskapsregeringen, som har ansvaret för hälsovården, omtalar för ÅHS att nu är det dags att överta ansvaret. Man kan också tänka sig att man skickar en skrivelse till ÅHS-styrelsen, som i vissa fall har rätt gott om pengar när det gäller att spendera på löner, att den övertar ansvaret.

 

Jag hoppas att vi i lagtinget skall kunna enas om att har en sådan skrivning att det övertas helt enkelt och jag tänker föreslå att vi tar motionen till omröstning för att försöka få den godkänd. Jag vill se då vem som inte tycker att ÅHS skall avlöna cancersjukskötaren, det skall bli intressant att se. Jag tror att alla tycker att de skall göra det.

 

Jag har en motion till som gäller vägtrumman i Vargsundsådran, som jag brukar prata om ganska mycket, att den skulle bytas. Där har också finansutskottet en positiv skrivning om att trumman skall utbytas. Men jag tycker att den skall utbytas under 2007. Vägansvarige trafikminister Runar Karlsson sade när jag presenterade den att det skulle nog göras, förmodligen med de väg- och underhållsmedel som finns. Sedan sade han till mig i dag att den blev lite dyrare än vad han hade tänkt sig, så det skulle uppstå vissa svårigheter, men jag tycker ändå att landskapsregeringen har ett ansvar. Nu har man en trumma där man stänger av en kungsådra som alltid har kunnat passeras med båt, på grund av trumman har rostat sönder, det är rostiga flagor som sticker in där, så kan man inte köra igenom den. Därför tycker jag att landskapet har en skyldighet att byta ut den oberoende om det vore för slussens skull eller inte. Jag skulle inte vilja gå så långt att man prövar om landskapsregeringen har rätt att hålla en så dålig genomfart som man har i Vargsundsådran som man har i dag genom att t.ex. gå till miljöprövningsnämnden, vattendomstolen osv., utan jag anser att man skulle göra detta i samförstånd och utbyta trumman med det snaraste.

 

Ltl Anders Eriksson:

Fru talman!

Vi har från Ålands Framtids sida delat ut ett ändringsförslag. Utan att läsa upp allt det som står där vill jag avisera att vi kommer att lägga ändringsförslagen per rubrik, så det är således sex förslag, inte bara ett. Det första förslaget blir under den ”Ekonomiska politiken”, det andra under ”Självstyrelsepolitik” osv.

 

Jag hoppas också att finansutskottets medlemmar skulle ha möjlighet att närvara. Jag tänkte speciellt rikta mig till centerns ledamöter, så därför säger jag det redan nu. När det gäller landskapet och kommunerna tror jag att jag i remissdebatten var den enda som sade att det finns två sidor av ett mynt, dvs. också kommunerna har bidragit i vissa fall till att deras ekonomiska situation ser ut som den ser ut. Därför kan man ställa sig frågan, med tanke på finansutskottets betänkande, att skall landskapsregeringen verkligen belöna kommuner som medvetet överinvesterat, dvs. skall landskapsregeringen ge signaler till kommunerna att investera på bara, det kommer understöd ur landskapets kassa! Det där är inte bra och därför är det ett bra förslag som flera har varit inne på, att man justerar basbeloppen så att man kan trygga grundservicen. Det går inte att bara skjuta och skjuta på de här frågorna, och den justeringen bör göras före valet; annars tror jag att vi har ett par års skjutande igen innan det görs någonting.

 

I finansutskottets betänkande tas också elsäkerhet och energi upp och jag tycker att anslaget är lite intressant med tanke på det stora intresse som finns ute i kommunerna för uppvärmning av fastigheter med förnyelsebar energi. Vi har projekt på gång i Lemland, vi har i Jomala, vi har i Hammarland. Då förvånar det att utskottet inte med ett ord berör det faktum att det av landskapet föreslagna anslaget om 100.000 euro inte till närmelsevis kommer att räcka till för att landskapsregeringen skall kunna medverka till det investeringsbidrag som finns på 30 procent. Här borde utskottet ha uppmanat landskapsregeringen att komma med ett tilläggsanslag fortast möjligt om man verkligen göra någonting här. Det är klart att man kanske kan fundera hur pass stadsstyrd denna landskapsregering sist och slutligen är för jag vill notera att det finns 1,5 miljoner euro för värmepannan i Mariehamn, men nu då landskommunerna står i beredskap att satsa finns det plötsligt bara 100.000 euro - och det kan också vara intressant att notera.

 

Jag måste som en allmän kommentar säga, fru talman, att det blir nästan lite komiskt när utskottet oroar sig för konstruktionsfel, att det kan bli mögelskador osv. Detta bara några veckor efter att majoriteten beslutat om ett platt tak på kk-huset, men det var, som någon sade tidigare, att det är inte så lätt, den ena handen vet inte alla gånger vad den andra gör, men visst är det lite märkligt!

 

Fru talman!

Jag aviserade mitt ändringsförslag men jag glömde en rättelse som jag hade. Under rubriken ”Självstyrelsepolitik” på sidan 2, första stycket, står det ”Landskapsregeringen skall inom 2007 förelägga lagtinget förslag till språkpolitiskt program i form av ett meddelande.” Det skall stå: ”Landskapsregeringen skall inom januari 2007….”,  allt i enlighet med det utdelade förslaget, annars blir det t.o.m. sämre än vad som utlovats!

 

Vi har från Ålands Framtids sida valt att inte lägga ändringsförslag där övriga partier redan har agerat. Jag noterar nu att det har kommit ett förslag från liberalerna om Struktur-07 och det förslaget kan vi stöda, även om det var min kollega ltl Brage Eklund som tog upp frågan i remissdebatten, men det spelar inte så stor roll, vi tänker inte springa i benen på varandra inom oppositionen så länge vi är överens om de här frågorna. Jag sade också i mitt anförande i remissdebatten att av alla de förslag som har lagts har inte vi lagts några kostnadsdrivande förslag men det som jag känner störst sympati med är just förslaget om ett Ålandstillägg för folkpensionärerna. Där har vi nu helt plötsligt två förslag på bordet, men jag tror att det var de obundna som först väckte frågan, även om jag tycker att den liberala formuleringen kanske budgettekniskt kan vara bättre, dvs. att man återkommer i tilläggsbudget.

 

Fru talman!

Igen med risk för att det blir lite upprepning, men jag kan inte låta bli. Centerns representanter i finansutskottet har sagt att motionen som Ålands Framtid har lagt slår in öppna dörrar. Det är upprepningar av vad som tidigare har sagts. Allt finns i budgeten, därför har man inte skrivit något. Jag har noterat vad de har sagt. Ett gott råd: trapphuset här är inget bra konferensrum, det går från våning till våning och jag hörde två centerledamöter resonera, att hur skall man riktigt hantera Ålands Framtids motion! För att göra en lång historia kort, så slutade resonemanget i att vi tiger ihjäl frågan! Det var någon som kallade Ålands lagting för ”Ålands lagis” med anspelning på dagis, men man undrar ibland!  Men i varje fall för att upprepa det jag har sagt och för att ha en litet högre konkretiseringsfas än vad jag hade förra gången så vill jag faktiskt ha klara och tydliga svar från centerns representanter i finansutskottet. Jag kommer att ställa 20 konkreta frågor.

 

Det första förslaget som vi tog upp var att man borde få en ramlag till stånd enligt färöisk modell. Var, ltl Torbjörn Eliasson, i budgeten, var står det någonting om det?

 

Det andra är att när det gäller det språkpolitiska programmet uppmanar vi landskapsregeringen att föra diskussioner med Finlands regering och understryka landets förpliktelser när det gäller att medverka till en autonomilösning som säkerställer ålänningarnas svenska språk och kultur. Var, ltl Torbjörn Eliasson, i och med att den andra representanten inte är här, står det någonting om det i förslaget? Var har centern sagt någonting om det?

 

Vi motionerade också om en tankesmedja som skulle utreda det åländska samhällets viktigaste framtidsfrågor och jag tycker att de viktiga framtidsfrågorna kommer inte överhuvudtaget upp i detta finansutskottsbetänkade. Det är på detaljnivå. Med de viktigaste framtidsfrågorna menar vi utvecklingen av självstyrelsen, för- och nackdelar med åländsk självstyrelse kontra självständighet och Ålands förhållande till EU, bara för att exemplifiera några.

 

Den fjärde frågan. Vi uppmanar landskapsregeringen att i förhandlingar med Finlands regering betona vikten av att självstyrelselagen omedelbart ändras så att alla EU-medborgare skall beviljas åländsk hembygdsrätt på enahanda grunder som innehavare av finskt medborgarskap. Var, ltl Torbjörn Eliasson, i budgeten, var i några andra dokument i Ålands lagting har dessa förslag lagts fram?

 

Fråga nummer 5. När det gäller Åland och EU tycker vi att det skall vara en noggrann konsekvensanalys innan man inför ny EU-lagstiftning. Vi kan inte per automatik bara bli att släpa efter och försöka införa allt utan vi måste också ställa oss frågan: Behövs det här? Vad kan vi göra för att komma runt det? Igen, ltl Torbjörn Eliasson, var har det stått någonting om det? Var slås det in öppna dörrar?

 

Fråga nummer 6. Vi säger att lagtinget bör inte godkänna EU:s konstitutionella fördrag förrän Åland erhållit sin rättmätiga plats i Europaparlamentet och i övrigt erhållit den talerätt som den åländska konstitutionen förutsätter. Jag kan hålla med om att den här frågan har många gånger diskuterats, det är helt riktigt och jag vet också hur väldigt tydlig centern var i förra valrörelsen, aboslut inte, man kommer inte att omfatta den nya självstyrelselagen! Men vi vet alla som har ett någorlunda gott minne att så fort valet var över och så fort regeringen var ihopsydd så godkändes det! Därför ställer jag frågan: Kan ltl Torbjörn Eliasson och ltl Gun Carlson, som också har anlänt, garantera att den här ståndpunkten kommer centern att stå fast vid? Ålands Framtid kommer att stå fast vid den.

 

Den sjunde frågan. Allt mer visar att Åland är fel positionerat i sin relation till EU. Igen: Vilka öppna dörrar slår vi in? Var står det någonting om det här i budgeten?

 

Den åttonde frågan. Vi vill ha en stram ekonomisk politik. Vi pekar på att landskapets budgetekonomiska situation fordrar åtgärder redan nu. Där är skillnaden! Vi vill inte skjuta frågorna framför oss utan det fordrar åtgärder redan nu.

 

Fråga nummer 9. När det gäller kommunstrukturen vet jag att vi från Ålands Framtid igen är för tidigt ute, men jag tror att de flesta undrar, om man funderar, tror vi på fullt allvar att Åland har 16 kommuner om tio år? Ingen skulle önska det hellre än jag, ingen skulle önska det hellre än Ålands Framtid, men vi kan inte tror att vi skall kunna leva i en isolerad bubbla i förhållande till resten av världen hur länge som helst. Vi har sagt att man bör utreda den här frågan; det sade vi redan 2004. Nu har det diskuterats, det var ett stort nummer, men det enda som det landar vid är att basbeloppen skall justeras. Det skulle vara intressant att veta också hur man ser på den här frågan?

 

Fråga nummer 10. . Vi har lagt förslag om att man skulle stimulera det privata byggandet av såväl utrymmen för näringslivets behov som bostäder. Där ser vi att framför allt minister Runar Karlsson är direkt drivande när det gäller samhällsbyggnation. Tack och lov, när det gäller Godby-projektet, är det åländska näringslivet klokare än vad landskapsregeringen är, för det fanns inte folk som ville hyra, annars skulle det ha byggts. Frågan är om det inte skulle ha byggts ändå, men vis av erfarenheterna kom man väl underfund med att det kan kanske vara bra att pejla om det finns något intresse för lokaliteterna innan man drar iväg.

 

Fråga nummer 11. Vi pekade på att utkomststöden har ökat med nästan 100 procent under tre år. Det har blivit en väldigt vildvuxen debatt om det stundtals. Men jag tror och är helt övertygad om att det här är någonting som inte är bra när det gäller den åländska ekonomin framöver. Min fråga är igen till centerns båda representanter: Vilka öppna dörrar slår vi in här? Vad har centern gjort? Vad har man gjort i finansutskottet när det gäller den här problematiken? Vi pekar på ett nätverk för ideellt hjälparbete, vi pekar på att miljöarbetet ofta tenderar att utmynna i utredningar, vi vill ha konkreta miljöförbättrande åtgärder. Vi pekar också på att de största lokala miljöproblemen, dvs. avfallshanteringen, måste få sin lösning. Det här är också en fråga som man har skjutit, skjutit och skjutit. Varför har man gjort det? Jo, för att det berör vissa väljargrupper. Nog måste man vara medveten om att vi har ett stort problem här. Men det vi har i dag när det gäller avfallshanteringen och den s.k. Miseoredan är faktiskt värre än vad det någonsin har varit.

 

Som fråga nummer 14 pekar vi på att penningautomatmedlen skall i första hand gå till barn- och ungdomsverksamhet.

 

Vi pekar som fråga nummer 15 på att en nyskapande och intressant basutställning vid Ålands museum är viktig både för skolornas historielektioner och besöksnäringen. Museibyrån omprioriterar i sin budget så att arbetet kan uppstartas under 2007. Igen: Var har de frågorna kommit upp tidigare?

 

Fråga nummer 16. Under näringspolitiken är vår stora skiljelinje i förhållande till regeringen att vi tycker att förvaltningen inte skall konkurrera med det privata näringslivet på Åland, man skall skapa förutsättningar, inte leka företagare.

 

Frågan nummer 17: för att stärka det åländska lantbrukets konkurrenskraft, sockerbetsodlingens framtid, potatisförädlingen i landskapet. Vad säger man om det? Sälskadeersättningen åt yrkesfiskarna  - i och med att det har begärts replik kommer det säkert att höras, jo, men det har vi minsann skrivit om, en av de 20 frågorna har vi skrivit om. Men det man säger är att det här skall vara med i strukturprogrammet. Vet finansutskottets medlemmar när strukturprogrammet kommer att godkännas? Skall vi sitta och vänta på det har vi inga yrkesfiskare kvar överhuvudtaget. Sälskadorna på laxfisket är så pass alarmerande att det går inte att göra som landskapsregeringen har gjort: vända ryggen till problematiken.

 

Vi vill förbättra turistinformationen och vi har lagt in två stycken motioner om sjöfarten, sjöfarten som inte heller med ett ord berörs i finansutskottets betänkande. Det är också relativt märkligt.

 

Jag vill säga till sist, fru talman, så behöver inte ltl Torbjörn Eliasson säga det, att jag är inte ledsen, men jag är förvånad över hur man kan prata om att man slår in öppna dörrar och att man upprepar vad som tidigare har sagts samt till på köpet – ett ordagrant citat – ”allt finns i budgeten”, därför har man inte skrivit någonting! Men nu kanske man från finansutskottets sida kan ha vänligheten att vägleda mig: var skall jag hitta allt som synbarligen finns?

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

En fråga där jag åtminstone skulle vilja påstå att ltl Anders Eriksson slår in öppna dörrar gäller folkpensionerna. Att kunna ge de mest utsatta pensionärerna ett extra stöd är en väldigt viktig fråga och den omfattas av landskapsregeringen, så därför står det också redan i budgeten att det här är någonting som är viktigt, någonting som vi tittar på och att vi gör det rätt så att man inför ett system som också fungerar ihop med FPA:s olika utbetalningar så att det sedan inte får en negativ konsekvens för den enskilde som kanske tappar sitt bostadsbidrag eller annat. Där skulle jag vilja hävda, att fast många vill ta åt sig äran för den här idén, är det ett mycket seriöst arbete på gång och en stor vilja att få det utrett och utklarat.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Minister Gunell lyssnade inte riktigt på mig. Jag har aldrig sagt att det skulle vara vårt förslag. Jag räknade upp dessa 20 frågor som skulle vara någon slags exempel på att slå in öppna dörrar. Däremot sade jag i inledningen av mitt anförande att jag känner en ganska stor sympati för det förslag som har lagts, om det så är från Obunden Samling eller liberalerna eller rentav från landskapsregeringen, det har inte så stor betydelse för mig. Jag känner en ganska stor sympati för det. De som enbart skall leva på folkpension har det nog minsann inte så fett i dagens samhälle. Det blev en missuppfattning från minister Gunells sida där.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Det är väl bra att också ltl Anders Eriksson känner sympati för den här gruppen. Jag skulle vilja hävda att det är en fråga som är under kontroll och att vi verkligen skall göra vårt bästa för att detta åtgärdas.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Då tackar jag för det. Det är inte så ofta man blir bortskämd med att få klara besked, men det fick vi och då skall vi se tiden an. Jag litar på de utfästelser som ges, tack för det!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Det är bra att ltl Anders Eriksson inte är ledsen – jag blev lite orolig igår när han sade det. Tydligen bet den kritik som vi förde fram igår och därför har ltl Anders Eriksson nu laddat upp med 20 frågor. Precis som jag sade under remissdebatten förstår jag inte varför ltl Anders Eriksson fokuserar så otroligt på min person. Hur skall jag ensam kunna svara på alla dessa 20 frågor under en replik, det går inte! Det är faktiskt på det sättet att det är hela finansutskottet som har suttit och behandlat alla motionerna och kommit med betänkandet. Men om vi bara tittar på kommunerna, så vad är det som är fel i finansutskottets betänkande när det gäller kommunerna? Kan vi få det konkret så skall jag försöka svara.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Ja, det är inte lätt att svara på 20 frågor på en minut om man pratar om någonting helt annat. Det var någon ”kritik som bet” – nu förstår jag faktiskt ingenting! Jag försöker vara så konkret som möjligt. Jag radar upp 20 tydliga frågor. Säg ja eller nej! Varför jag fokuserar på ltl Torbjörn Eliasson gör jag på grund av att han sitter i finansutskottet – det är liksom ganska naturligt! I och med att den andra av centerns representanter i finansutskottet inte var närvarande när jag började mitt anförande kom jag att ännu mera rikta mig till ltl Torbjörn Eliasson. Jag vill bara upplysa honom om att han sitter i finansutskottet!

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Jo, jag vet mycket väl att jag sitter i finansutskottet. Men det är så att det går inte att besvara de här frågorna med ja eller nej. Det är omöjligt. Jag fick inget svar på just frågan om kommunerna. Vad är det som är fel i finansutskottets betänkande om kommunerna? Det tycker jag att vi kan hinna diskutera under en replik. Jag återkommer till kommunerna lite senare.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag tycker att man kunde ha fått svar på en av 20 frågor, men det gick inte! Men ltl Torbjörn Eliasson skall få svar på sin enda fråga. Jag känner en oro här och den oron tolkar jag också att finansutskottets värderade fru ordförande känner, dvs. justeringen av basbeloppen. Vi kan inte skjuta fram de här frågorna om man inte får landskapsandelsreformen på plats. Varför skulle helt plötsligt denna regering börja springa benen av sig när man inte har gjort någonting på den förfrågan som kom från finansutskottet redan 2004? Varför skulle man helt plötsligt nu sätta sådan ryslig fart! Så känner jag det när det gäller kommunernas situation. Men återkom gärna med svar på mina frågor också, så tror jag att vi får klarhet från båda sidor!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Ltl Anders Eriksson ställde 20 frågor till finansutskottet om saker som man har med i sin finansmotion och flera av de frågeställningarna är av allmänpolitisk karaktär och jag skall försöka att från min horisont ge ett så gott svar som möjligt på dem. Tyvärr uppfattade jag inte alla, men ltl Anders Eriksson kan säkert hjälpa mig om det är någonting som jag missade.

 

Fru talman!

Först när det gäller ramlag och   av en sådan är det så att landskapsregeringen har tillsatt en parlamentarisk skattekommitté som har till uppgift att ta fram förslag till en skattestrategi för Åland. Därför finns det alla möjligheter att på parlamentarisk bas diskutera sig fram till vilket som är det bästa sättet att gå vidare för att utöka den ekonomiska behörigheten för landskapet Åland. Sedan säger säkert ltl Anders Eriksson, att autonomi innehåller nog mycket mera än bara ekonomi, och det är sant. Därför ingår det i vår planering att också så snart som möjligt efter årsslutet tillsätta en andra parlamentarisk kommitté, vilket jag har utlovat från den här talarstolen tidigare som skall se på de andra bitarna i självstyrelsen, hur vi kan utveckla dem. Sedan är det dags att se om det är den här formen av ramlag eller om det är ett annat sätt vi skall gå vidare på, men jag känner själv sympati för just tanken på ramlag.

 

Tankesmedja jobbas det med inom näringsavdelningen. Vi har sagt från talarstolen tidigare att en form av uppföljning av det som kallas Wheelit-projektet är under beredning på näringsavdelningen tillsammans med näringslivsorganisationer, så det hoppas jag att vi skall kunna förverkliga under våren.

 

Frågan om att betona vikten av att finskt medborgarskap och att man skall få hembygdsrätt om man är EU-medborgare är inte heller ny. Jag har själv som lantråd vid ett flertal tillfällen tagit upp den med justitieministeriet och justitieministrarna och på min senaste diskussion var den också uppe. Tyvärr har vi inte fått positiv respons på det hittills, men det är en fråga som vi kommer att fortsätta att driva för vi har precis samma åsikt och det är en punkt som bör vara i ett kommande revisionsförslag.

 

Sedan var det noggranna konsekvensanalyser av EU-lagstiftningen och att inte godkänna det konstitutionella fördraget innan de här sakerna är uppfyllda. Det gäller talerätten, parlamentsplatsen och subsidiaritetsprincipen. Det är också saker som hela lagtinget har enats om, landskapsregeringen har formulerat förslaget och det ligger som motion i Finlands riksdag, så de sakerna arbetas det med och vi har faktiskt en total åländsk enighet kring de sakerna. När det gäller frågan om att noggrann konsekvensanalys av EU-lag så tror jag att ltl Anders Eriksson minns, om du tänker tillbaka på den tiden när du själv var med i landskapsstyrelsen, att lantrådet Ragnar Erlandsson eller lantrådet Roger Jansson formulerade det så att med tanke på de små resurser vi har inom vår förvaltning, inom vår lagberedning, är det synnerligen viktigt att alltid all lagstiftning skall man noggrant analysera: vad är Ålandsnyttan i det här före man börjar jobba med det. Det är någonting som finns med i ryggraden på vår lagberedning och på vår förvaltning i dag.

 

Fel positionerade förhållanden till Europeiska unionen. Det är en mycket stor frågeställning som man inte kan ge ett tydligt svar på i dag, för i dag går vårt arbete och vår strategi ut på att skapa bästa möjliga förutsättningar utgående från den position vi har;  sedan får vi se om inte målsättningarna kan uppnås som vi nu har satt upp i förhållande till det konstitutionella fördraget, då finns det anledning att på nytt debattera den saken.

 

Stram budget, säger ltl Anders Eriksson. Om jag inte minns alldeles fel uppfattade jag inte något konkret besparingsförslag i Ålands Framtids finansmotion, men däremot efterlyser sedan ltl Anders Eriksson själv lite längre ner i listan nyskapande basutställning för Åland museum. Faktum är, fru talman, att just den frågeställningen har varit diskuterat i landskapsregeringen för några månader sedan. Projektet kostar ca 2 miljoner euro att förverkliga, såsom det var framställt för oss. Vi valde att skjuta det framför oss därför att vi ansåg inte att vi kunde prioritera in det i de ekonomiska ramar som vi har de närmaste åren. Men det kan ltl Anders Eriksson känna sig lugn och trygg med, att de diskussioner som fördes kring det här var mycket progressiva att när vi satsar skall vi satsa ordentligt och att vi får ett eget åländskt nationalmuseum. Där finns det fullt stöd. Men just för att vi ville försöka hålla budgeten någorlunda inom ramarna måste vi skjuta det framför oss lite.

 

Fru talman!

När det gäller kommunstrukturen tror jag att det för för långt att börja den diskussionen igen. Jag tycker att vi har klart markerat vår inställning i den frågan.

 

Utrymmen i privat regi eller i samhällets regi? Det har debatterats mycket de senaste åren liksom landskapets insatser i det sammanget. Det vi har gjort från landskapets sida – den här och tidigare landskapsregeringar – är att vi har gått in i Norra Ålands Industrihus och Ålands Industrihus och gjort satsningar som vi tror har infrastrukturellt stor betydelse för samhället. Jag tror att Optinova på norra Åland har en enorm betydelse för de regionerna. Itiden här i Mariehamn, som kritiserades nästan till döds, tänkte jag säga, inte minst av medlemmar från Ålands Framtids håll, tycker de flesta i dag att är en fantastisk succé som har en mycket stor betydelse för att utveckla det nya näringslivet här på Åland. Nu tittar vi framåt. Vi har tagit till oss den här diskussionen som förts i lagtinget och i media och vi kommer att ha en stor försiktighet när det gäller samhälleliga insatser, men om man av regionalpolitiska orsaker behöver gå in, i skärgården när det gäller att starta upp skärgårdens industrihus t.ex., så där tycker vi att det finns ett politiskt intresse från vår sida att vara med och det kommer vi att vara.

 

Fru talman!

Det här blir långt, men det var faktiskt 20 frågor och jag tror att jag har fått ner de flesta. Så var det PAF och barn- och ungdomsverksamheten där. För det första vill jag påminna ltl Anders Eriksson om att den här landskapsregeringen kämpar verkligen för att PAF skall kunna utvecklas och också generera pengar i framtiden, inte minst jag själv har varit på CKP-förhör och vet inte vad som väntar i förlängningen när det gäller det, så vi kämpar på barrikaderna för PAF faktiskt. PAF har tack vare det en god inkomstutveckling som gör att vi kan höja anslagen till alla de områden som PAF:s intäkter skall vara med och täcka, nämligen social verksamhet, idrott, barn och ungdom. Det tycker jag skulle vara skäl att lyfta fram i stället och ungdomsverksamhet är alltid prioriterat inom de här tre olika sektorerna. Det som vi nu har hamnat att diskutera mer och mer är att tack vare att PAF har så goda inkomster kanske vi också bör och kan använda pengarna mera på investeringssidan.

 

Fru talman!

Så var det en fråga om näringspolitiken. Landskapsregeringen är fullt medveten om den problematik som finns när det gäller sockerbetsodlingen och har också där fört och för förhandlingar med jord- och skogsbruksministeriet för att skapa sig ett utrymme för att kunna ge ett ökat stöd här på Åland. När det gäller potatisodlingen är vi också medvetna om den konkurrenssituation och de utmaningar som finns framför och vi skall försöka, med de ekonomiska resurser vi har, att vara med och skapa så goda förutsättningar som möjligt för att vi skall kunna behålla fabriken på Åland, att odlarna kan vara kvar och försöka göra någonting positivt av situationen så att vi får mera odlingsarealer och volymer på Åland i den här situationen. Det gynnar både näringen och det åländska samhället i allra högsta grad.

 

Sälskador är en fråga som vi kontinuerligt har jobbat med de senaste åren och jag vill faktiskt tillbakavisa ltl Anders Erikssons påstående att landskapsregeringen ”vänder ryggen till”. Jag tycker att vi faktiskt har försökt gnugga våra små geniknölar och funderat på olika lösningar när det gäller fiskeredskap osv. för att faktiskt komma till rätta med det här, men faktum kvarstår dock: sälstammen ökar och är en plåga för dem som skall försöka leva på fiske, det är ingen tvekan om det, det är vi fullt medvetna och vi kommer att jobba vidare med att försöka hitta lösningar på det.

 

Fru talman!

Jag missade lite det sista om turism och sjöfart. Jag ber att få återkomma till de frågorna om ltl Anders Eriksson kan upprepa dem senare.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Jag är glad för att lantrådet tog upp de här frågorna som jag inte var i tillfälle att höra. Jag uppfattade ändå här på slutet att det visade på en iver att positionera sig gentemot centern i olika frågor. Jag tycker ändå att lantrådets förklaring blev ganska tydlig. Det här som jag sade om att slå-in-öppna-dörrar-motion kanske håller lite, så tack herr lantrådet!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Politik är riktigt lustigt ibland! Jag tyckte att det var ett välavvägt och bra svar på över hälften av de frågor jag ställde. Men orsaken till att jag ställde dem var just att centerns representanter i finansutskottet säger att vi slår in öppna dörrar, att vi upprepar det som har sagts tidigare, att allt finns i budgeten och det är direkt oärligt. Därför tycker jag att det är bra av lantrådet att han kan vara så rejäl och säga att det är bra förslag som vi har lagt. Det uppskattar jag. Sedan har jag svårt att på en minut replikera på alla svar som gavs. Jag vill bara säga att när det gäller detta med stram budget så lade vi bl.a. under ÅHS fem förslag. Jag hade ingen aning om att en ny basutställning kostade 2 miljoner euro för vi föreslog faktiskt att man skulle göra omprioriteringar inom anslaget, men det verkar inte riktigt räcka till då!

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Nej, det räcker inte riktigt till, eftersom 2 miljoner är det som det kostar om man skall göra en rejäl ny basutställning och vi skall komma ihåg att den nuvarande basutställningen vann vi faktiskt pris för i Europarådet och jag tycker att vi skall ha samma ambitionsnivå när vi förnyar oss. Därför gjorde vi den bedömningen från landskapsregeringens sida att vi hellre väntar några år och gör någonting rejält när vi gör det i stället för att vi gör någonting halvhjärtat där. Men vi är helt överens om att det bör ha karaktären av ett åländskt nationalmuseum och att den basutställning vi gör där också skall leva upp till det.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Inte är jag sämre karl än det att kan man få bra upplysningar, att man vet hur saker och ting ligger till så kan man ändra sig! Jag förstår att den prioritering man har gjort från regeringens sida är rätt. Det här var helt nytt för mig och därför tycker jag att det är rejält och bra att man svarar, att man inte försöker tiga ihjäl saker och ting – ha samma arbetshypotes som i finansutskottet. När det gäller privatföretagande kontra samhällsföretagande, som jag brukar kalla det för, så är jag också glad att lantrådet säger att man har tagit åt sig av den kritik som främst vi har riktat. Landskapsregeringen var nämligen inne på en väldigt farlig väg enligt mitt förmenande, en väg som faktiskt hade kunnat ta udden av den åländska entreprenörsandan. Men har den kritik som vi har riktat gjort att man har fått en större försiktighet, som lantrådet sade, så är jag också mycket tacksam därvidlag.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

När det gäller finansutskottets sätt att hantera budgeten och finansmotionerna vet ltl Anders Eriksson, som är en erfaren politiker, att sitter man i landskapsregeringen och är ett landskapsregeringsparti så har man en helt annan insikt i de saker som är på gång naturligtvis i landskapsregeringsarbetet. Finansutskottet hörde i det här fallet 74 personer: det är vi politiker, det är tjänstemän och det är människor utifrån och då får man naturligtvis den här informationen. Det är inte rimligt att man på den här korta tiden skall kunna gå in på alla, i det här fallet 20, punkter som ltl Anders Eriksson räknade upp och alla andra ledamöters motioner; då skulle vi knappast vara klara till nästa jul med den här budgeten. Man måste ändå fokusera sig på det som är grundförslaget och sedan några huvudpunkter, vilket man har gjort i det här fallet, och det här året är det kommunerna som har varit den stora frågan. Också ÅHS har blivit det med tanke på att man har satt ett kostnadstak och de händelser som har varit där.

 

När det gäller att vi har tagit åt oss, så naturligtvis, vi är politiker och vi lever med i det åländska samhället och lyssnar på signaler, inte bara från Ålands Framtid, utan vi lyssnar på signaler från näringslivet, från våra egna partier och från lagtinget och gör våra bedömningar utgående från det. Men jag tror att det är farligt att försöka sätta någon sorts lock på det här också för de satsningar som landskapet har varit med och gjort – jag kan inte säga att alla har varit hundraprocentigt bra – men jag tror att ingen skulle vilja vara utan Optinova på norra Åland eller Kvarteret iTiden eller de väsentliga satsningar som samhället faktiskt gjorde när Chipsen kom till stånd, för det var heller ingen framgångssaga från allra första början. Samhället har nog en viktig funktion att fylla när det gäller näringspolitiken, det gäller bara att hitta rätt avvägning i de här frågorna.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Fredrik Karlström:

Fru talman!

Jag höll ett antal anföranden i budgetdebatten för några veckor sedan och jag tänker inte vara lika långrandig den här gången. Vi höll på i 30 timmar och det blev drygt 400 sidor text samt 70 höranden i finansutskottet, så det kan inte vara så mycket mera att tillägga!

 

Jag vill i alla fall ge lite beröm och så vill jag framföra några kritiska synpunkter. Det som jag tycker att är bra och som finansutskottet skriver om bl.a. radio- och TV-frågorna som jag hade en motion om, men som jag inte fick igenom hela vägen, det är att man nu måste se över formerna för finansieringen. Det är det jag har hållit på och pratat om så länge jag kan minnas att jag anser att sättet att ta betalt för TV-innehav via en TV-licens och använda pengarna till produktion av radio inte är sunt. Motargumentet brukar vara att politiker skall inte ha med finansieringen av radion att göra, men det har vi ändå som det är i dag. Vi kan bestämma att exempelvis TV-licensen skall vara 150 euro eller 100 euro och då förstår jag inte vad skillnaden är om man skulle finansiera det via skatten i stället. Men om det här höll jag ett ganska långt anförande inför finansutskottets behandling och man har i alla fall tagit till sig lite och ber landskapsregeringen att titta över systemet, att kanske licenssystemet inte är det mest optimala. Runtom i världen börjar man mer och mer diskutera det här, man kan se på TV i sin mobil, man kan se på alla Sveriges televisionsprogram på nätet, varför skall du då betala avgift för att du har en TV hemma, medan du fortfarande kan komma åt den här informationen utan att betala din avgift. Det är ett orättvist system, det drabbar dem som har lägst inkomst och som inte har råd att betala den avgiften, så jag tycker att det är bra att landskapsregeringen kan se över det.

 

Motionen om sälproblemet har också fått en ganska kraftig skrivning i finansutskottets betänkande: ”Utskottet förutsätter att landskapsregeringen beaktar de åtgärdsförslag som lagts fram av sälarbetsgruppen.” En av de viktigaste punkterna i åtgärdsprogrammet var att man måste ge stöd för de skador som sälen gör tills man har fått bukt på sälproblematiken. Men det kan hända att vi måste ge stöd för de skador som sälen åsamkar fiskarnas redskap och förlust av fångst under tiden tills de andra punkterna arbetas på och vi de facto får en minskning av sälstammen.

 

Det är alltså några motioner som jag faktiskt för första gången har kommit en bit; tidigare år när jag har varit med i den här församlingen har det inte märkts så mycket av motionerna för de har förkastats utan någon som helst skrivning. Det är jag alltså glad över.

 

Så har jag några motioner som jag kommer att ta till omröstning. En gäller anskaffning av områden för naturskyddsändamål, där jag tycker att vi bra kan minska den summan med 100.000 euro för att spara lite pengar. Jag anser att den åländska jorden sköts väldigt bra av ålänningarna och jag är inte rädd att vi kommer att förstöra för mycket av den åländska marken. Tittar man runt omkring i världen så är det nog många ställen som är betydligt sämre skötta än Åland och jag är inte heller rädd för att det skall förstöras så mycket mer, så vi kan bra minska på den summan enligt finansmotion nr 21.

 

Jag är förgrymmad över att man inte gör någonting åt vägunderhållsverksamheten. I dag kan alltså landskapets trafikavdelning utföra arbeten åt kommuner och privata mot beställning. Det tycker jag att man borde säga, att det får ni inte göra, det här skall den privata marknaden sköta om. Landskapsregeringen  säger att man gynnar småföretagare och vill stöda entreprenörer osv., men sedan skriver landskapsregeringen i budgeten att man skall ha rätt att utföra arbete åt kommuner mot beställning. Helt förkastligt enligt mitt sätt att se det!

 

Någonting som stör mig jättemycket är lösdriftsstall för dikor. Jag förstår inte varför man skall bygga ett lösdriftsstall för dikor bara någon kilometer från ett av de största projekten som har dragits igång inom modern jordbrukarverksamhet. Det är bara några kilometer till den stora bondgården som håller på att byggas. Man borde kunna lösa detta på ett annat sätt genom avtal där man köper tjänster av dem som redan håller på med det här. Det skulle ge inkomster till något jordbruksföretag i stället för att man skall driva det i egen regi. Det är min finansmotion nr 35. Någonting som är nästan samma sak, fast inom en annan bransch är museimagasinet. Sent skall syndarn vakna, står det i Bibeln, men ännu är det inte för sent här. 1,5 miljoner euro för att bygga ett hus för att spara saker i! Det måste gå att göra det på något förnuftigare och förståndigare sätt. Det måste gå att hyra upp av privata entreprenörer. Jag vet att man svarar, att det går inte, men det klart att det går! Vad kommer driftskostnaderna att bli för all evinnerlig framtid på museimagasinet – 1,5 miljoner euro, det kan jag inte med gott samvete gå med på, så det anslaget kommer jag att föreslå att skall strykas.

I fråga om radio- och TV-verksamheten har jag en motion att man under året skall utreda alternativa lösningar av finansieringen, men jag tycker att på något sätt, även om man inte har skrivit det i finansutskottets betänkande – man nämner inte min motion under det momentet – säger man att man måste göra någonting, så jag ser fram emot röstningen och jag tror nog att när man riktigt går till det sunda bondförnuftet så finns det många av motionerna som är förkastade som man skulle kunna godkänna.

 

Ltl Anders Englund:

Fru talman!

Jag tänkte börja med den punkten som har varit mest diskuterat de här dagarna och det gäller kommunandelsreformen. Den var också mycket nämnd när vi hade remissdebatten. Jag tror att åtminstone alla från vår grupp tryckte på den här frågan speciellt hårt och även från liberalerna samt de övriga partierna var det en intressant fråga. Nog har vi kommit till i den här debattens stundtals lite heta diskussioner att vi måste hitta ett system för transfereringarna för att underlätta kommunernas situation på lång sikt samt också till den verkliga nivån som de en gång i tiden har varit uträknade på. Det här är en framställning som åtminstone jag skulle vilja efterlysa och jag tror att jag har åtminstone centergruppen och liberalernas hela stöd samt säkert mera för att den skulle behöva komma under vårsessionen. Den borde komma under mars, senast första veckan i april för att lagen skall fås igenom under den här mandatperioden. Det är bara så. Annars har vi möjligheten att kunna höja basbeloppet. Det är också fråga om en hel del processande.

 

Får vi inte det här gjort så betyder det nog att kommunerna småningom kommer att få se en utflyttning även från skärgården, från randkommunerna och från landsbygden i och med att kommunerna inte kan upprätthålla den lagstadgade service som vi har varit med och beslutat om härifrån detta parlament. Det betyder också en sämre demokrati för de åländska medborgarna. För att få fart på det här tror jag säkert att man behöver ha vissa tilläggsresurser inom förvaltningen för att kunna genomföra detta. Jag tror mig veta att det kanske finns moment inom budgeten som man kan utnyttja för att anlita annan personal utifrån, men jag tror också att man behöver diskutera just tilläggsresurserna och jag tror även att man kan även behöva det på det juridiska planet.

 

Det som bekymrar mig är faktiskt att vissa ledamöter har noll intresse av vad som sägs här i lagtinget om detta. Det har vi kunnat konstatera från landskapsregeringens sida. Det betyder att man troligtvis inte är så mycket intresserad av att det skall bli någonting – så verkar fallet vara.

 

Ingen är här från landskapsregeringen, men jag tror nog att landskapsregeringen skulle vara betjänt av att lagtinget även här, över partigränserna, kunde skriva sig samman om ett ställningstagande om landskapsandelsreform. Vi har från finansutskottets betänkande och vi har en reservation från liberalerna. Jag tror att man borde utnyttja möjligheten från parlamentet. Gruppledaren borde egentligen ha sammanträtt och skrivit sig samman för detta, och det tror jag att vi från centergruppen är beredda att göra, eller hur, Gun Carlson, ordförande i lagtingsgruppen? Det skulle ha varit bra att få detta till pappers när vi ser att intresset är så svalt från många håll.

 

Jag skall också ta upp Företagsam Skärgård. Där tycker jag att finansutskottet har kommit en mycket bra skrivning, att utskottet föreslår att landskapsregeringen omgående utreder möjligheterna att förlänga finansieringen för att hindra avbrott i verksamheten. Det är en verksamhet som har fungerat under många, många år. Det är många, speciellt skärgårdsbor, företagare, som har blivit vana med denna service, man känner till kriterierna för hur det går och man känner till de personer som har arbetat med det här, så man har haft ett stöd på många håll för verksamheten och den hoppas jag att fortsätter. Behövs det medel för det här så hoppas jag att man kan ta det här i en tilläggsbudget som borde vara på kommande.

 

När det gäller Leader-programmet som man nämner under moment 47.17 i finansutskottets betänkande tycker jag att man har gjort en mycket bra skrivning. Det är faktiskt så att det är en viktig förutsättning för att man skall få fart på möjligheterna till de olika projekt som Leader-programmet ger och även att man har möjlighet att dela ut pengar från föreningen samt att man kan tillsätta en Leader-förening nu i snabb takt. Jag tycker att det har varit lite si och så med sådana här medel, enligt personer jag har talat med, när man har sökt från näringsavdelningen och det har funnits en otrolig byråkrati. Här kanske det ges möjligheter att lite minska på den byråkratiska gången.

 

Men en sak som bekymrar mig är mark- och vattenplaneringen, där landskapsregeringen har föreslagit en samordning så att vattenenhetens verksamhet integreras med projekteringsenheten vid trafikavdelningen. Det här betyder i stort att den lyder under trafikavdelningen. Utskottet har ansett att åtgärden inte får medföra att servicen försämras till jordbrukarna och utskottet konstaterar också att det är en administrativ åtgärd. Men min fråga är nog här: Har finansutskottet erfarit att det kommer att anställas någon ny på trafikavdelningen? I dagarna kommer en person att sluta där, kanske redan har gjort det. Då skall den här personen från näringsavdelningen överta de arbetsuppgifterna. Det betyder att servicen för jordbrukarna kommer att försämras. Jag skulle också vilja veta om personalen kommer att vara kvar på näringsavdelningen eller om man kommer att flytta personalen ner till trafikavdelningen. Jag är mycket bekymrad för att det här medför försämrad service. Skall den här personen som flyttas nu börja jobba med planering av vägar så är man ofta fast i det arbetet en ganska lång tid. Det är många lantbrukare som är glada över den service som har varit på näringsavdelningen när man kan ta kontakt med den här personen och komma ut relativt snabbt när dessa åtgärder behövs. Det här tycker jag att trots allt är en bra skrivning men den är för svag, den borde helt enkelt ha motarbetats, den skulle ha varit på näringsavdelningen fullt ut. Det är risk för att berörda personer inte kommer att arbeta i förvaltningen mera efter det här.

 

Ltl Fredrik Karlström nämnde också det positiva med fiskerinäringen som utskottet har skrivit och det tycker jag också är positivt att man tar i sälskadeproblemet. Här kan man fråga sig om det inte ytterligare behövs åtgärder i lagstiftningen. Det finns möjlighet att fånga säl med nät på vissa platser och här förstår jag att det kan behövas en lagstiftningsåtgärd för att kunna lösa det problemet fullt ut.

 

Vad gäller golfbaneprojekten är det nog mycket viktigt att de som har arbetat med skärgårdsbanorna får ersättning. Utskottet skriver att landskapsregeringen ”överväger att ersätta projektägarna”. Det borde nog ha stått ”skall ersätta”. Nog är det rättvist att de får ersättning för de pengar som de har lagt ut, absolut!

 

Jag önskar att finansutskottet kunde redogöra för hur man har diskuterat när det gäller möjligheterna att bygga ut Kastelholm. Det har redan gjorts privata investeringar där i bostäder osv. och det finns kanske möjligheter till mera privat investering där, men det har man inte skrivit någonting om i betänkandet.

 

Jag skall inte nämna så mycket mera, men jag är faktiskt besviken över att man inte beskriver landskapsandelseformen tydligare. Vi har diskuterat frågan i många år här. Det är en rapport som har varit på gång. Jag tror inte heller att den som arbetar med rapporten har fått tillräckliga direktiv på många, många månader att det skall gå framåt, så det har helt enkelt blivit liggande. Vad har vi för möjlighet från detta parlament att ta i det här vid ett senare tillfälle om inte landskapsregeringen kommer fram med en fullständig framställning rätt fort?  Vi har val i oktober nästa år och troligtvis någon månad före det händer nog inte mycket utan nog är det under vårsessionen som vi borde få ett rätt klart förslag till parlamentet att ta ställning till. Jag är faktiskt bekymrad över att fyra år har gått utan att vi har fått den här frågan löst för kommunerna. Det är det största bekymret för den åländska befolkningen ute i våra kommuner, det är många som sitter och väntar på beslut från landskapet i de kommunala organen. Det är också en otroligt viktig demokratifråga för oss ålänningar. Vi har i dagsläget kanske världens bästa demokrati med små kommuner, folk som är nära problemen, men tyvärr så har det inte gått att lösa den här biten vidare när landskapsandelssystemet och ersättningarna har börjat släpa efter, säkert av olika orsaker.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Vad gäller landskapsandelarna till kommunerna har vi som ltl Anders Englund nämnde lagt ett förslag som vi anser att är tydligare och just strävar till att vi skall ha konkreta förslag om en reform eller en höjning av basbeloppen under vårssessionen. Vi har skrivit mars månad här, men samtidigt har vi räckt ut handen, som det säkert har uppfattats, att vi är villiga att komma till enighet och gemensamma skrivningar som kunde ena lagtinget. Men tydligheten skall ju finnas där ändå. Det som oroar mig är att lantrådet har sagt – för landskapsregeringens del – att man behöver tid på sig till april, men vi har inte hört representanter för Frisinnad Samverkan eller för socialdemokraterna uttala sig om de är med på att vi skall ha en framställning under vårsessionen. När lantrådet sade april hörde jag finansansvarige uttala sig högt här i salen att det är omöjligt, så vi borde få signalerna nu från lantrådet, från sossarna och från FS, att är vi eniga om den här saken. Då tror jag att vi kan enas om en skrivning.

 

Ltl Anders Englund, replik:

Fru talman!

Från centerns sida tror jag vi är eniga, fast betänkandet från finansutskottet skulle ha kunnat vara mycket tydligare, men från Frisinnad Samverkans sida har det inte hörts någonting överhuvudtaget. Bänkarna är tomma här i salen. Från socialdemokraterna uttalade sig ltl Anne-Helena Sjöblom för detta och det tyckte jag att hon gjorde bra, men det är den enda ledamoten som har varit positiv från det partiet här i salen.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Det stämmer att ltl Anne-Helena Sjöblom i positiva andemeningar har pratat om detta, men hon nämnde inte detta med vårsessionen så tydligt, det tror jag inte. Vi överväger att ändra vårt förslag under omröstningen i morgon så att man kunde ha april månad, att framställningen kunde komma under vårsessionen, även om mars är det optimala. Då vill jag att lantrådet skall deklarera, om han kanske inte hinner här mera, han är inte här i salen nu, men deklarera åtminstone för oss att det finns ett stöd från alla tre regeringspartier att man skall komma med framställningen under april; annars vet vi inte om vi vågar tro på detta, för centern har inte majoritet i landskapsregeringen, så sossarna och Frisinnad Samverkan styr i den här frågan. Jag är rädd att det är så att sossarna och Frisinnad Samverkan har styrt de här skrivningarna som finns i finansutskottets betänkande också.

 

Ltl Anders Englund, replik:

Fru talman!

Så mycket kan jag väl säga att hade centern klart uttalat sin åsikt hade det troligen varit ett annat ställningstagande, mera rakt av i den här frågan.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

När utskottet säger att det skall ha högsta prioritet och göras snarast möjligt ville jag erinra ltl Anders Englund om vad högsta prioritet betyder. Att prioritera någonting är att sätta någonting i första rummet, dvs. det är det som man gör först. Det är precis det som det här betyder, eftersom man har en skrivning att om man inte klarar av den totala landskapsandelsreformen, det kompletta systemet - precis samma som reservationen - så skall man se till att basbeloppen höjs och justeras att gälla 2008. Det är precis samma sak som vi säger.  Nog annat har inte centergruppen hunnit diskutera under dagens lopp. I fråga om vattenenheten vill jag bara erinra om budgeten och att utskottet fick en garanti att det inte skulle försämras. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Anders Englund, replik:

Fru talman!

Jag kan läsa upp skrivningen: ”Eftersom översynen av landskapsandelssystemet har högsta prioritet, anser utskottet – där har man skrivit ner sig – att landskapsregeringen snarast möjligt skall förelägga lagtinget ett komplett förslag till nytt landskapsandelssystem. Skulle det visa sig ogörligt skall landskapsregeringen justera basbeloppen för budgetåret 2008, temporärt – ’temporärt’, har man skrivit – i avvaktan på det nya landskapsandelssystemet.” Man ger lite och försöker ta lite hela tiden. Det skulle vara klart skrivet att det skall genomföras. Det måst vara klarare, det måste gå att få en klarare skrivning.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Man kan alltid diskutera och tolka naturligtvis. Så är det, men jag vill ändå säga att när man säger att det skall göras inför budgetåret 2008 att då är det ”skall”. Att det står ”temporärt i avvaktan på nya landskapsandelssystemet” betyder helt enkelt att sedan när man får den kompletta reformen är det möjligt att den kommer att gå in basbeloppssystemet. Det kan ingen garantera, det vågar man inte garantera därför att det är många saker som beror på varandra. Därför denna skrivning.

 

Ltl Anders Englund, replik:

Fru talman!

Det är tyvärr så att man inte kan komma ifrån, när man läser skrivningarna, att vi överhuvudtaget inte vet vem i salen som är med här efter följande period. Det är den nya landskapsregeringen som kommer att besluta om landskapsandelssystemet, och vilka partier och vilka personer som är med har vi ingen aning om. Vi har inte under de här fyra åren fått egentligen någonting gjort för det här annat än att höja vissa belopp för ungefär oförutsedda utgifter till kommunerna. Så är det tyvärr i det här sammanhanget.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Jag sällar mig till ltl Anders Englunds besvikelse. Jag har också försökt att från Ålands Framtids sida kämpa för att det skulle bli någon sorts ordning på landskapsandelsreformen under nuvarande period. Precis som ltl Anders Englund säger vet man inte vem som kommer efter och vad det finns för iver då. Det måste vara en ännu större besvikelse för ltl Anders Englund eftersom han har jobbat inom ett parti som har varit i regeringsställning, jag är ändock i opposition. Jag delar stödet som han ger om vattenenheten och det har vi också tagit upp vår motion och aviserat till omröstning. Vi anser att vattenenheten bör vara kvar på jordbruksbyrån.

 

Ltl Anders Englund, replik:

Fru talman!

Jag får egentligen bara tacka för stödet och konstatera att vi har samma syn på de två frågorna. När det gäller vattenenheten har man faktiskt där kunnat vara helt tydlig från utskottets sida och skrivit att den skall vara kvar på näringsavdelningen. Hade man velat göra om systemet så skulle man ha haft skilda personer som skött kartmaterialet osv., men de som har jobbat praktiskt ute med lantbrukare och de som har skött om mätningarna för att projektera vägar, så det är egentligen andra personer. Det fungerar inte att slå ihop det på det här sättet för det blir försämringar för jordbrukarna.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Torbjörn Eliasson:

Fru talman!

Kommuner och landskapsandelar har diskuterats mycket och det är i och för sig helt naturligt eftersom det var en klar tyngdpunkt på den diskussionen också i remissdebatten samt även i finansutskottets behandling av budgeten. Jag tänkte försöka göra en liten avrundning av diskussionen.

 

Om jag börjar med finansutskottets skrivning som majoriteten har omfattat anser vi att den är klar och tydlig och möjlig att genomföra. Vi har sagt att den har högsta prioritet och tillsammans med att hela lagtinget nu har satt tryck på frågan så kan landskapsregeringen inte förbigå finansutskottets skrivning. Även ltl Mats Perämaas reservation trycker på att man vill ha den totala nya landskapsandelsreformen till stånd. Det är det som är det viktigaste och det är det som jag vill försöka bevisa. Om vi jämför finansutskottets skrivning och ltl Mats Perämaas reservation är de till att börja med ganska långt lika. Ltl Mats Perämaa har också sagt här i dag att han tycker att det är viktigare att man får till stånd en total landskapsandelsreform, precis som majoriteten i finansutskottet anser. Då kan man fråga: Hur skall vi få den? Jo, nu har vi satt ner foten, vi har diskuterat frågan ända sedan hösten 2003 och alla vill vi nu att det här skall ske nästa år. Den skrivning som finansutskottet har gjort ger faktiskt landskapsregeringen en sportslig chans att komma fram med ett lagförslag.

 

Däremot tycker inte jag att ltl Mats Perämaas reservation gör det möjligt för landskapsregeringen att på ett demokratiskt sätt under nästa vår klara ut det, den tid som återstår av den här mandatperioden. Efter landskapsregeringens förslag skall det ut på remiss, det skall behandlas här i lagtinget; det är en ganska lång process. Vid hörandena i finansutskottet kom det också fram att det största tvivlet på att få en sådan här reform till stånd under nästa år är om man hinner med den politiska processen. Det framgick klart av hörandena att det är möjligt att ta fram förslaget på tjänstemannanivå, så det hänger väldigt mycket på oss och då måste vi ges tillräcklig tid att i demokratisk anda få ut det på remiss och sedan hinna behandla det här. Det hinner man inte om man följer ltl Mats Perämaas reservation. Då kommer det att innebära att man kan konstatera, att, tyvärr, vi fick ingen totalt ny landskapsandelsreform så vi måste i stället höja basbeloppen, vilket bara är ett plåster som jag ser det.

 

Alla utredningar kommer att vara klara i december och det har trots allt gjorts en hel del flera omfattande undersökningar. Vi har ÅSUB och vi har konsulten, så det finns mycket utgångsmaterial att bygga vidare på. Det betyder att arbetet kan sättas igång direkt i januari efter nyår. Skulle det behövas en politisk referensgrupp har vi diskuterat i centern att vi är beredda att ställa upp i en sådan för att hjälpa till. Vi vill göra allt för att man skall hinna med det här. Det torde också ha framgått med all önskvärd tydlighet under debatten nu att landskapsregeringen kan utnyttja extra resurser för att ta fram förslaget. Behöver landskapsregeringen mera pengar så kan de återkomma i en tilläggsbudget för att sätta in verkligt full kraft på att ta fram reformen, de skall inte behöva säga att det saknades pengar.

 

Tittar man på kommunerna under 2007 så måste vi konstatera att alla kommuner kommer att klara sig under 2007. Det finns så mycket pengar upptaget nu att ingen kommun under nästa år skall behöva lida, även de som har det svårast ställt skall kunna få bidrag enligt prövning. Vi vet också att kapitalskatten blir större och det finns flera andra saker som innebär att kommunerna skall vi klara ut under 2007, under den tid som vi tar fram den totala reformen.

I finansutskottets betänkande innebär den sista meningen, dvs. att man skall höja basbeloppen, en räddningsoperation ifall man inte lyckas med reformen. Så ärliga måste vi vara att vi konstaterar att det finns en möjlighet att man inte lyckas, det finns en möjlighet, även om vi skall göra allt för att lyckas. Då är räddningsplanen egentligen densamma som ltl Mats Perämaa föreslår.

 

Summan av kardemumman är att det är bättre att landskapsregeringen i tid kan komma med ett komplett förslag än att stressa fram enbart höjningar av basbeloppen. Jag tror att alla här tycker att det är viktigt att vi får fram den totala reformen och då får vi inte stressa landskapsregeringen så mycket att det blir omöjligt och att landskapsregeringen sedan bara skall höja basbeloppen. Då har vi gjort kommunerna en otjänst. Tittar vi på basbeloppen vet vi att det är bara en liten del av landskapsandelarna. Det är inte det som är det viktigaste för att få en rättvis fördelning av pengarna, det finns andra parametrar som är betydligt viktigare.

 

Jag hoppas därför verkligen att vi när vi röstar om det här tänker på kommunernas bästa och röstar på finansutskottets betänkande.

 

Till slut skulle jag vilja säga, fru talman, att när ltl Anders Eriksson ställde sina de 20 frågor – han är inte här nu – sade han att finansutskottets ordförande Gun Carlson och jag var oärliga. Det är märkligt hur ofta ltl Anders Eriksson pratar om oärlighet. Jag tror nog att han skall gå till protokollet igen och titta i efterhand hur det är med oärligheten – man skall vara försiktig med att säga att folk är oärliga.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Inte är jag stressad och inte skall vi stressa heller med landskapsandelsreformen. Vi har hållit på, som finansutskottet har skrivit, sedan 2004; år efter år har lantrådet ställt sig här i talarstolen och stått som garant för att nu skall det här genomföras, ifjol väldigt tydligt, i år igen lika tydligt! Men nu har vi bara någon månad på oss att genomföra det här. Lantrådet har i dag sagt, efter mycket debatt om hur man kan hantera saker här i lagtinget, att en framställning behöver komma senast i april. Mitt förslag är att det skall vara mars månad. Okej, jag kan sträcka mig till att det kanske borde stå april, för då är det ännu i praktiken genomförbart, men jag vill sätta press på det här. Men det här har inte finansutskottet skrivit, man ger tid under året - när det måste vara genomfört under vårsessionen för att det i praktiken i demokratisk ordning skall kunna behandlas här i lagtinget.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Det är väl ingen idé att diskutera historien längre, vi har gjort det så många gånger. Vi lever i nuet och nu gäller det för oss att fatta det klokaste beslutet så att vi kan få fram den totala landskapsandelsreformen nästa år. Vi måste se framåt. Då hävdar jag att den skrivning som vi har från finansutskottet är den bästa. Att sätta pressen för hårt innebär en större risk för att misslyckas och bara får basbeloppen höjda. Vi vill att man skall kunna få fram den totala reformen.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Jag förstår att ltl Eliasson inte vill prata om historien i den här frågan för den är bara pinsam för centern, och pinsamt för centern är att man inte under den här valperioden kanske kommer till något resultat överhuvudtaget. Vi försöker ju hjälpa er för det vore fruktansvärt för er om vi inte kommer till någonting under den här valperioden. I praktiken, som jag har sagt så många gånger, och lantrådet har enat sig med mig, så måste man komma med en framställning under vårsessionen, precis som ltl Eliasson säger att det skall behandlas i demokratisk ordning, utskotten måste höra, vi måste ha den tid som behövs med remissdebatt och tre behandlingar här i salen, det går inte annars. Varför säger då ltl Eliasson igen att inte vårt förslag ger den tid som behövs? Tyvärr är det så att det finns inte mera tid kvar under den här valperioden.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Visst, jag kan hålla på och diskutera historia, det kan vara intressant, men det bär inte framåt. Vi har pratat så mycket historia. Nu måste vi sikta framåt och då måste vi se: hur kan vi få fram den totala landskapsandelsreformen? Då tror jag, precis som majoriteten i finansutskottet, att den skrivning som har presenterats är den bästa och det säkraste sättet att komma vidare. Vi har också fallskärmen med basbeloppen ifall man skulle misslyckas.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Åke Mattsson:

Fru talman!

Jag tänker beröra mina finansmotioner i anslutning till betänkandet och aviserar att jag tänker föra några till omröstning, nämligen motionerna nr 62, 67, 70 och 71.

 

I min finansmotion nr 68 om ändring av motiveringen till kap. 44.20 Penningautomatmedel lyfter jag fram problemet som finns i dag med penningautomatmedlen betalas ut alldeles för sent, många gånger kommer de först i början av februari när verksamheten har varit igång ett tag. Utskottet har tittat på frågan och jag kan konstatera att utskottet i och för sig har förkastat motionen men med ett s.k. positivt förkastande, man har tagit det till sig och man uppmanar till att få penningautomatmedlen utbetalade lite tidigare, så det finns ingen anledning att föra den till omröstning.

 

Min motion nr 66 handlar om vägbyggnads- och vägförbättringsarbeten och det gäller kommunvägen i Västergeta bykärna. Också där har utskottet ett positivt förkastande och konstaterar att det går att omfördela vissa medel från trafiksäkerhetspengarna. Jag noterar ändå att man har skurit ner ganska radikalt i trafiksäkerhetspengarna och man borde titta på det här i framtida budgetar för det är ganska viktiga pengar som kan användas till små trafiklösningar, det kan vara att man spränger bort någon bergsknalle här eller ordnar andra småsaker som gör att trafiksäkerheten kan förbättras ganska radikalt.

 

Ytterligare en motion som har nått sitt mål, trots att den överhuvudtaget inte berörs i finansutskottets betänkande är  främjande av jämställdheten, där jag lyfte frågan om en skyddshund till utsatta kvinnor. Vi vet att i vårt upplysta samhälle finns det fortfarande män inom familjen som utövar terror och våld mot kvinnor och det är väldigt svårt för kvinnan att bryta förhållandet, det känns oöverstigligt och många gånger är man kvar väldigt länge i förhållandet helt i onödan. Ett sätt att hjälpa till att bryta förhållandet är att man erbjuder möjligheten att ha en skyddshund, att man utbildar en egen hund som man får behålla för eviga tider eller att man har en hund som man lånar ut tillfälligt i början av separationen medan man fortfarande är vettskrämd för den här karln. De som jobbar med detta, har blivit insatta i det och är informerade om det vet att möjligheten finns och kommer troligtvis att utvecklas.

 

Nästa motion handlar om miljön och det är motion nr 67. Jag anser att man borde göra någon form av miljödelegation, ett forum där man samlar kompetens och kunskap på politisk nivå för att förbereda politiska beslut. Det bör vara en parlamentariskt tillsatt grupp som bereder och processar olika miljöfrågor. Som vi vet i dag är det en väldigt stor konflikt mellan en hållbar social utveckling och en hållbar miljö. För att vi skall komma till rätta med konflikterna och komma så effektivt framåt som möjligt anser jag att det behöver finnas en miljödelegation.

 

Nästa motion gäller alkoholanvändningen här i landskapet. I mitt första anförande berörde jag alkoholanvändningen. Jag anser att den utredning, som Siv Palmqvist gjorde:  Åländsk Utredningsserie 2005:2, omgående bör förverkligas. Det är en väldigt enkel sak att genomföra och jag anser att den behöver genomföras i sin helhet för att få full effekt. Det finns väl ingen som ifrågasätter att inte det här arbetet skulle vara otroligt effektivt och bra, både från sjukhuset, från allmänheten, från läkare och också från politiskt håll anser man att det här är en mycket bra utredning och bra åtgärder. Det är faktiskt så att många med missbrukarproblem kan ha livshotande somatiska tillstånd och trots det blir de inte ens tillfrågade om sin alkoholanvändning när de kommer till sjukhuset. Vad innebär då det Palmqvistska projektet? Det är ganska omfattande, på ungefär 50 sidor och det är en utredning hur man arbetar med drogfrågor, vad man har för inställning till dem och hur man samarbetar. Avslutningsvis har man skrivit en mycket omfattande och bra drogskadeförebyggande verksamhetsplan där det ingår förslag också till kompetensutveckling. Jag anser att skulle man sätta denna plan fullständigt i verket skulle vi få ett sjukhus som kunde vara en förebild för alla andra sjukhus, både i Norden och överallt. Det här är mycket, mycket bra. Det centrala i planen är att man fyller i ett auditformulär redan när man kommer som patient. Det är någonting som sjuksköterskorna kan ge till patienten medan den sitter och väntar på att komma in till doktorn; där fyller man i sin alkoholanvändning och olika andra frågor. Det här är en sak som kan utvecklas i olika omfattningar, hur mycket dokument man fyller i, men man måste också ha en personal som är utbildad i att kunna tolka auditformuläret. Det viktigaste: man kan inte säga att man har infört någonting av Palmqvist-utredningen förrän man har infört auditformuläret. Bara för att notera så här i förbifarten en enda liten detalj – jag skulle kunna vara väldigt lång och berätta vad alkoholen ställer till med, men jag nöjer mig med att nämna om högt blodtryck – för man vet i dag enligt forskningen att 20 procent av de höga blodtrycken orsakas av överkonsumtion av alkohol. Beaktar man då att 600.000 finländare medicineras för högt blodtryck, så förstår man att det är ganska stora mängder som det rör sig om. Hur många som behandlas för högt blodtryck på Åland vet jag inte. Men jag vet att vi har på Åland exempel på patienter som har haft elva diagnoser medan man fortfarande höll på med alkohol och hade en hög alkoholkonsumtion. I och med att man fullständigt slutade med alkoholen försvann åtta av dem. Det är alltså en viktig fråga att ta reda på alkoholanvändningen.

 

Slutligen har vi Ålands polismyndighet och där har man återigen från finansutskottet konstaterat att det behöver vara en polisstyrelse för att leda Ålands polismyndighet. Det står man fast vid och har lyft fram. Man har också tagit upp polisverksamheten i skärgården och det är viktigt att vi får det att fungera där, det är nog samtliga politiker överens om. Frågan om tillbyggnaden av polishuset går sakta framåt, man har tydligen fått uppgifter om att man kan använda något närbeläget hus och bygga om det. Det är någonting som man skall forcera och vara väldigt snabb att gå framåt på det området, för det här är ingenting som kan låta vänta på sig hur länge som helst utan där kan man satsa resurser.

 

Det finns dock frågor som man inte överhuvudtaget har berört och det är olika arbetsuppgifter inom polisen. Jag hade i min motion föreslagit att man borde försöka få mera civilanställda där, få vaktmästare, utredningssekreterare osv. Det här är tydligen någonting som man inte vill ta tag i. I vissa sammanhang anser man att det är en form av ministerstyre att gå in och jobba med de här frågorna, vilket jag inte överhuvudtaget kan förstå utan skall vi ha en egen poliskår måste man också kunna gå in och styra och påverka polisen. Att fullständigt släppa deras arbete har man väl sett i vissa länder vad som händer; jag tror varken polisen eller någon annan är betjänt av det utan man behöver ha en bra styrning. Samma sak med narkotikapolisen; man bör övervaka att man verkligen tillsätter de resurserna och att de resurser finns som man hävdar att finns där, för jag ifrågasätter starkt om det finns så mycket poliser där som man har sagt. De poliser som har varit där har jobbat kopiöst och kanske gett ett intryck av att det finns mycket resurser men periodvis har det varit helt tomt på den här platsen.

 

Någonting som också behöver lyftas fram och som man borde fundera mycket på är inrikesministeriets direktiv. Jag ställer frågan här och jag tycker att det här borde belysas mera: Vad betyder de för polisen på Åland? Vi har direktiv om i vilka sammanhang en polis får ta blodprov, vilka prover man får göra, olika insatser mot narkotika osv. Gäller de direktiven på Åland eller inte? Här borde man göra en tydlig genomgång och förklara vilka som är aktuella.

 

Vi har också den stora pensionsavgången, att man plockade bort två polistjänster förra året i budgeten. De har inte kommit tillbaka, man har tillsatt en kommissarietjänst i stället, men de ordinarie poliserna som jobbar på fältet, som syns och är effektiva, finns inte med nu heller och det är en sak som jag har ställt frågor om men tyvärr har vi inte fått svar på varför de inte finns. Finns det inte utbildade poliser att tillgå så är det ingen tvekan om det, det finns mycket civila uppgifter som utbildade poliser jobbar med i dag som är helt i onödan, så man kan tillfälligtvis prova hur det skulle fungera med den biten.

 

Jag ifrågasätter också om man verkligen skall förstärka ledningsgruppen vid Ålands polismyndighet så till den milda grad som man gör i dag. Man lyfter en hel del av polisens lagberedningsarbete just nu och flyttar upp det till den nya polisavdelningsbefattningen och det kommer, oavsett vad man säger, att avlasta polisbefälet som finns vid polismyndigheten i dag ganska mycket, för det här har varit ett tungt och omfattande arbete, har man hävdat i alla fall. Men trots det tillsätter man ytterligare en kommissarietjänst och förstärker i det området – det är någonting som är helt obegripligt för mig.

 

Polisen på Åland måste också få en hemsida. Att man inte har lyckats få till en egen hemsida för Ålands polismyndighet är svagt med tanke på nyrekrytering osv. Samma sak med en utvärdering av polisen. Ser man på de fastländska polismyndigheterna och går in och tittar på deras hemsida så har de en utvärdering av hur senaste års arbete har gått till och hur man har kunnat uppfylla sina mål osv. Det tycker jag skulle vara en viktig sak.

 

Ltl Mats Perämaa:

Fru talman!

Ännu några ord om landskapsandelar till kommunerna. Det var bra och klargörande att ltl Englund för centerns del också deklarerade den otydlighet som finns i skrivningarna från finansutskottets majoritet. Man kan inte säga att de är likadana och betyder samma sak som i den reservation som vi liberaler har, eftersom finansutskottskrivningarna inte med säkerhet ger några åtgärder under 2007. Men nog om detta. Var och en kan argumentera för sitt.

 

Eftersom lantrådet igen kom in här i salen tycker jag att vi borde fokusera på tidsaspekten.väldigt mycket. När måste vi ha en framställning här i lagtinget för att kunna genomföra en landskapsandelsreform? Vi har skrivit i vår reservation att det bör ske inom mars månad, och det har vi fått stöd för av flera. För att lagtinget skall ha en rimlig chans att bearbeta en reform så bör vi ha den då. Lantrådet nämnde i sitt sista anförande att april kan vara en möjlig tidpunkt också. Om landskapsregeringen ger en framställning inom april hinner lagtinget behandla den. Eftersom vi har sträckt ut handen för gemensamma skrivningar överväger vi att till den delen ändra vårt förslag att vi kanske kunde ge landskapsregeringen tid till april i stället för mars. Då har vi kommit emot; vi gör i enlighet med lantrådets önskemål. Där kunde kanske den gemensamma nämnaren vara att hela lagtinget kunde enas om det.

 

Jag aviserar alltså en förändring till det tidigare aviserade förslaget till den delen.

 

Men jag önskar att lantrådet kunde gå upp och för landskapsregeringens del deklarera att det verkligen finns en vilja hos landskapsregeringen totalt sett, för centern, för socialdemokraterna och för Frisinnad Samverkan att genomföra åtgärden, komma med en reform inom april månad. Det är viktigt att vi får de beskeden eftersom speciellt Frisinnad Samverkan här i dag inte har uttalat sig överhuvudtaget i den här frågan.

 

Jag har fått på mitt bord ett förslag till tilläggskläm till finansutskottets betänkande från ltl Christian Beijar och nu ser jag att ledamoten själv tänker gå upp och hålla anförande efter mig, men jag ställer ändå frågan när jag har möjligheten här. Är orsaken den konflikt som nu finns mellan landskapsregeringen gällande ÅHS:s lönesättning av chefsposter eller är det någonting annat? Det här uppfattar vi som ett klart misstroende mot den politiska ledningen genom att man begär en tydligare ansvarsfördelning mellan bl.a. ÅHS:s styrelse och landskapsregeringen. Har man inga möjligheter att i regeringssamarbete föra fram de här sakerna utan att det måste tydliggöras här? Jag ber att ledamoten Beijar klargör de här sakerna, det kan vi säkert förvänta oss.

 

Ltl Christian Beijar: Avstår.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Herr talman!

I den här sena timmen börjar det bli lite upprepningar av vad man tidigare har sagt under debatten och jag får i det här fallet också upprepa mig när det gäller landskapsandelssystemet och landskapsregeringens målsättning att försöka åstadkomma ett reformerat och fullständigt landskapsandelssystem som skulle vara i kraft fr.o.m. år 2008. Jag har uttalat mig klart och tydligt i den frågan tidigare under dagen och jag står fast vid vad jag har sagt då. Min åsikt är den att de skrivningar som finansutskottets majoritet har är alldeles tillräckliga för att den här landskapsregeringen skall göra sitt absolut yttersta för att kunna komma i mål med reformen. Högsta prioritet anser utskottet att landskapsregeringen skall ge till det här förslaget och det skall vara snarast möjligt i mål. Jag kan inte se att man kan säga det tydligare än så. Diskussionen om att man skall fastslå mars månad eller april månad eller 15 april tycker jag känns lite märklig att föra i Ålands parlament. Nog är det väl ändå så att det är den politiska målsättningen att man kan enas kring att det här projektet skall i mål under den här mandatperioden och då måste det komma ett förslag under vårsessionen och det klubbas senast i september månad. Jag kan väl ha en viss förståelse för att ledamoten Perämaa kanske inte litar på mig med tanke på de roller vi har, oppositionsledare och lantråd. Jag tycker den bästa garantin i det här fallet för både liberalen Perämaa och för lantrådet, centerpartisten Roger Nordlund i det här sammanhanget är att vi har val i höst och då får vi alla svara upp för vad vi har gjort och inte gjort i de här sammanhangen. Lita alltså på väljarna och lita på regeringen!

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Jag tycker faktiskt att det här är märkligt. Lantrådet säger att det är märkligt att lagtinget vill sätta press på landskapsregeringen att äntligen åstadkomma det som har efterfrågats i budgetdebatt efter budgetdebatt. Lantrådet har stått och garanterat att landskapsregeringen skall förelägga lagtinget åtgärdsförslag för hur kommunernas ekonomi skall tryggas, men det har inte kommit något förslag ännu om förändringar i landskapsandelssystemet. Då är det självklart att när lantrådet själv har påtalat att för att vi skall få igenom en reform i det här lagtinget så måste den komma i april, att lagtinget sätter upp en ram. Liberalerna lyssnar så mycket till debatten att vi sträcker ut en hand och är beredda att sträcka oss till april. Till april har lantrådet och landskapsregeringen på sig att komma med ett ändringsförslag.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Herr talman!

När jag använde ordet märkligt så menade jag inte när det gäller att sätta press på landskapsregeringen för det har jag nog minsann noterat under den här debatten tidigare och också i samband med remissdebatten, att det finns en press  på landskapsregeringen i det här ärendet. Men det som jag tycker är lite märkligt är att man skall sätta dessa olika datum. Vi har vårsessionen att hålla oss till, att se till att vi får en framställning till lagtinget och om lagtinget jobbar som man brukar jobba så finns det en session i september då man senast kan godkänna lagframställningarna. Så ser tidtabellen ut om vi skall kunna komma i mål med en totalreform av systemet. Och den tidtabellen tänker vi se till att vi skall göra vårt allra yttersta för att förverkliga.

 

Herr talman!

Det här projektet är ett mycket komplext problem som också kräver olika demokratiprocesser och vi måste vinnlägga oss om att vi också uppfyller de kraven gentemot de 16 åländska kommunerna som skall vara med i det här arbetet.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Det som lantrådet nu säger visar just att lantrådet inte vågar lita på att hans egen regering skall lyckas med uppdraget som lagtinget ger. För att vi skall få detta i hamn måste vi få förslaget inom april månad till lagtinget, sedan har vi val och sedan har förslaget antagligen fallit. Då borde lantrådet, om han litar på sina regeringskollegor i socialdemokraterna och Frisinnad Samverkan, kunna ge löfte om att vi får förslaget inom april och då är det inget problem; lagtinget enas om att vi sätter den här gemensamma pressen på landskapsregeringen.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Herr talman!

Det är återigen dessa olika datum som jag reagerar emot. Om det här skulle gå enligt allra bästa tidtabellen så kanske det är klart i mitten av april eller kanske ännu tidigare. Det kan tillstöta problem som gör att det kanske blir så att vi får fortsätta med lagtinget en vecka in i maj för att få det här arbetet i mål. När jag har hört den här debatten utgår jag från att det skall väl inte lagtinget ha någonting emot att man faktiskt försöker hjälpa till att få detta i mål. Det är det, herr talman, som jag reagerar mot. Vi kommer att göra vårt allra yttersta för att få framställningar fram till lagtinget så att ni kan ställning till dem och att de skall kunna klubbas före valet i oktober. Det är min absoluta målsättning och det är också landskapsregeringens.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Herr talman!

Det som är märkligt är det att vi sträcker ut en hand, lantrådet ville i ett tidigare anförande sträcka ut en hand för att nå en enighet kring de här sakerna. I den förra diskussionen nämnde lantrådet själv april som ett möjligt datum ännu för att lämna in en framställning, att mars var för tidigt. Nu när vi vill komma sams och säger okej, det är bra med april, då säger lantrådet, nej, men april är lite för tidigt att kanske det måste gå någon vecka in i maj i stället! Vad diskuterar vi för någonting här! Lantrådet måste ändå stå fast vid tidigare uttalanden så att vi kan få en gemensam nämnare någonstans. Vi kan inte hålla på och diskutera det här och skjuta det en vecka framför oss hela tiden; då blir det verkligen så att då passerar vi 20-21 oktober, vi har passerat valet och vi har skjutit det här framför oss.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Herr talman!

Min bestämda uppfattning är att den skrivning som majoriteten i finansutskottet har enats kring är alldeles tillräcklig i det här sammanhanget. Det står att med högsta prioritet och snarast möjligt skall det föreläggas ett förslag så att det kan vara klart under den här mandatperioden och skulle detta visa sig ogörligt - vilket jag själv hoppas att det inte gör och jag skall jag göra allt som står i min makt för att det faktiskt skall vara möjligt – skall de s.k. basbeloppen förändras. Det är en lösning. Varför jag tycker att man måste anstränga sig till det yttersta för att få en helhetslösning är att om vi bara höjer basbeloppen, så höjer vi generellt, men de små kommunerna, de kommuner som har de största ekonomiska problemen, de lever kvar med de problemen. Jag tycker att det får vi inte tappa bort i diskussionen. Åtminstone för mig, både i min nuvarande position också som politiker, tycker jag att det är en av de viktigaste uppgifterna att se till att vi får utjämna de regionala skillnader som de facto finns här på Åland. Vissa kommuner har det ganska bra ekonomiskt ställt, andra kämpar för att överleva, och det är de som kämpar för att överleva som bör få samma grundförutsättningar och att vi får ett sådant system som utjämnar, att det inte skall vara beroende på om man är en skärgårdskommun, en glesbygdskommun eller en faståländsk kommun. Det är de faktiska förutsättningarna man har att fungera som skall vara det som avgör. Det tycker jag att vi skall sikta in oss på. Det räddar inte förändringen av basbeloppen utan de som har det bra får det ännu bättre och de som har det jobbigt får det lite bättre så att man kanske klarar sig en stund till, men det löser inte problemen och det tycker jag är vårt huvudsakliga ansvar.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Herr talman!

Jag fortsätter med begreppet märkligt. Lantrådet ger sken av att vilja nå en enighet här i lagtinget, men den enigheten skall alltid bestå av det som majoriteten formulerar och majoritetens ställningstagande. Lantrådet sade själv förut att april månad är den månad då en framställning måste levereras för att hinna behandlas i lagtinget. Vi tar emot den utsträckta handen, ger ett förslag som är uttryckligen det som lantrådet själv här i talarstolen har förespråkat, men när vi gör det så backar lantrådet ett steg tillbaka och säger nej, det där går ändå inte! Hur skall vi kunna nå en dialog vi i oppositionen med lantrådet när det aldrig går att lita på att lantrådet står fast vid ett tidigare ställningstagande så att vi kan vara ense!

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Herr talman!

Ledamoten Perämaa och jag är helt överens om att vi har som målsättning att bli klara inom april månad och gärna tidigare om det är möjligt, men det kan också ta eventuellt en vecka in i maj. Jag upprepar det jag har sagt tidigare, att jag motsätter mig inte själva huvudtidtabellen, men det som verkar märkligt i diskussionen är att det skall vara första mars, 15 mars eller första april eller sista april. Jag tycker att den här frågan är lite för stor och viktig för de åländska kommunerna för att man skall hålla på och gräla om de här sakerna. Framför allt verkar det att ha blivit en strid mellan de två partier som huvudsakligen vill kämpa för de åländska kommunerna, så skall man samtidigt då gräla om det skall vara ett datum eller inte ett datum. Jag tror att de förväntar sig mera av oss ute i det åländska samhället och ute i glesbygden och skärgården.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Christian Beijar:

Herr talman!

På era bord har utdelats ett förslag från min sida till en tilläggskläm till finansutskottets betänkande med följande lydelse:

 

”Lagtinget hemställer om att landskapsregeringen kommer till lagtinget med ett meddelande om Ålands hälso- och sjukvårdsmyndighet som innehåller förslag om verksamhetens utveckling, prioriteringar samt behovet av investeringar i om- och tillbyggnader.

 

Dessutom bör en tydligare ansvarsfördelning mellan ledningsgruppen, ÅHS:styrelse samt landskapsregeringen och lagtinget presenteras som gör beslutsgången mera transparent och organisationen mera rättssäker. Meddelandet föreläggs lagtinget innan några större förändringar i verksamheterna och sjukhusets anläggningar görs.”

Jag vill lite grand kommentera klämmen som jag föreslår. Det emanerar främst från diskussionen som vi har haft här i dag som berör ÅHS:s verksamhet och framför allt är det inget misstroende mot sittande landskapsregering, men det har klart visat att när det bl.a. gäller som har diskuterats i olika grupper, styrelser osv. så är det alldeles tydligt så att beslutsgången är oklar. Därför tycker vi att det är väsentligt för hela organisationen när det är stora och kontinuerliga investeringar som självfallet påverkar hela ÅHS:s verksamhet och drift att man får en klarhet och en tydligare ansvarsfördelning. Det är därför som jag i denna sena stund kommer med förslag till tilläggskläm.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Herr talman!

Det är fantastiskt att ltl Christian Beijar, som sitter i regeringsposition kommer med det här klämförslaget. Det här är precis i den anda som oppositionen har diskuterat, i den anda som liberalerna under många budgetmanglingar har diskuterat, nämligen begärt en debatt eller ett meddelande angående ÅHS. Ansvariga ledamoten Lindeman har också lovat den förut, men i dag tog hon det tillbaka och sade att det inte är ändamålsenligt att göra det mera under den här perioden. Man kan bara säga att skulle vi ha vetat att ltl Christian Beijar är så missnöjd med landskapsregeringens arbete vad gäller ÅHS borde vi ha frågat honom om han ville skriva under det spörsmål som oppositionen har lämnat i detta ärende!

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Herr talman!

Jag är inte missnöjd med landskapsregeringens arbete utan det snarare ÅHS:s interna organisation, det är den som man behöver titta på och faktiskt få klarhet i just de här beslutsgångarna. Det är det väsentliga.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Herr talman!

Vi är helt eniga. Jag tror att ltl Christian Beijar är precis lika missnöjd som liberalerna.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Herr talman!

Jag ser också att klämmen andas ett tydligt missnöje med den politiska ledningen i landskapsregeringen, som då har ansvaret för hälsovårdsfrågorna. Ett klargörande för sossarnas del: Hur står det till med kostnadstaket som finansutskottet har enats om och som man kan säga att är taget lite ur luften, men i varje är en tydlig signal? Det står i klämmen att det skall komma ett meddelande från landskapsregeringen som gäller också investeringarna. Står man bakom det kostnadstak som finansutskottet har föreslagit eller inte?

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Herr talman! Vi stöder finansutskottets förslag till kostnadstak.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet?

 

Ltl Anders Englund:

Herr talman!

Vi har, som sagt, diskuterat landskapsandelssystemet och lantrådet var nyss uppe i talarstolen och höll igen ett anförande angående detta. Jag skulle nu speciellt vilja rikta mig till socialdemokratiska lagtingsgruppen och ltl Christian Beijar och fråga: Är man villig inom lagtingsgruppen att driva på sina ministrar i regeringen för att kunna påskynda landskapsandelssystemet så att det kan komma till lagtinget senast april? Samma fråga vill jag också ställa landskapsregeringsledamoten Jörgen Strand, som just kom in här. Är man från de partierna villiga att driva på den här frågan? Det skulle vara intressant att veta.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Herr talman!

Som svar till ltl Anders Englund kan jag säga att den processen har redan påbörjats i enlighet med finansutskottets betänkande.

 

Ltl Anders Englund, replik:

Herr talman!

Jag kan bara konstatera att det har varit en otroligt långsam process tidigare. Jag ställde frågan: Kan man driva på detta ytterligare så att ärendet komma till lagtinget i april?

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Herr talman!

När det gäller landskapsandelssystemet vet vi alla att det är komplext och själv satte jag hela kvällen igår och tittade på olika scenarier. Frågan är ställd till mig som näringsansvarig, men den borde ställas till finansansvarige i vilken takt det kommer. Naturligtvis kommer jag att jobba på bästa sätt i enlighet med det som lantrådet sade, men att sätta en tidsram är ganska svårt, om man har satt sig in i det här systemet, det har vi redan sett.  Jag studerade särskilt basbeloppet och det slår något snett om man skall hjälpa en kommun och höjer det generellt, så det tror inte jag heller att är någon lösning. jag har suttit på rummet och lyssnat i stort sett på hela debatten och alla pratar om basbeloppet, men det är ingen lösning som jag ser det.

 

Ltl Anders Englund, replik:

Herr talman!

Det gläder mig att ledamoten Strand i regeringen stöder lantrådet och att man försöker driva på frågan från Frisinnad Samverkans sida. Det gör att jag har den uppfattningen att gruppledarna för de olika partierna i lagtinget kan medverka till en gemensam skrivelse och uttala en gemensam målsättning för att man vill ha detta i en snabbare takt. Jag skulle bara önska att det skulle vara tydligare skrivet. Kan vi då kanske stöda ltl Mats Perämaas kläm om han ändrar den till att det gäller april månad  (Från salen:svaret är ja) med att man också sätter in extra resurser.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Mats Perämaa, replik: Avstår.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

 

Talmannen föreslår att detaljbehandlingen vidtar vid nästa plenum. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

Lagtingets nästa plenum hålls i morgon den 21 december kl.9.30. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl.17.17).

 

 

 

Originalfil