Plenum den 20 januari 2006 kl 9.30

PLENUM den 20 januari 2006 kl. 9.30.

FÖRSTA VICE TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: talman Barbro Sundback och ltl Göte Winé).

28 lagtingsledamöter närvarande.

Om ledighet från dagens plenum anhåller ltl Göte Winé på grund av ÅHS:s styrelsemöte. Beviljas.

 

 

Föredras för enda behandling ärende nr 1:

 

Talmanskonferensens framställning angående talmannens representationsersättning. (TMK 2/2005-2006).

 

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion. Ingen diskussion. Detaljbehandlingen vidtar. Talmannen föreslår att framställningen i dess helhet föreläggs för godkännande. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

 

Framställningen i dess helhet föreläggs för godkännande. Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Föredras för enda behandling ärende nr 2:

 

Landskapsregeringens svar med anledning av ltl Mats Perämaas enkla fråga angående åtgärder innan en pandemi drabbar Åland. (EF 6/2005-2006).

 

 

Enkel fråga skall uppläsas av frågeställaren vid plenum då den besvaras. Härefter avger lantrådet eller därtill utsedd ledamot av landskapsregeringen ett kort svar på frågan.

 

Ltl Mats Perämaa:

Fru talman!

FN har uttalat att det är sannolikt att fågelinfluensan kommer att utvecklas till en pandemi när viruset, som förorsakar influensan, muterar till en form som medger smittspridning mellan människor.

 

I riket förbereds en strategi för att förebygga fågelinfluensan och en pandemi bl.a. genom förhandsavtal om vaccin, influensamedicinen Tamiflu o.s.v. Krishantering är en riksbehörighet men sjukvården faller under landskapets behörighet

 

Med hänvisning till 48 § 2 mom. lagtingsordningen ställer jag till vederbörande medlem av landskapsregeringen följande enkla fråga:

 

Vilka åtgärder har landskapsregeringen vidtagit för att förebygga fågelinfluensan och förbereda Åland och ålänningarna för en eventuell pandemi?

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman:

Fru talman!

Den här frågan kan man se som en tvådelad fråga, dels hur förebygger vi så att vi överhuvudtaget inte får någon pandemi till Åland, vilket vi naturligtvis inte vill, men om det mot alla odds ändå blir någonting så kommer frågan: Vad gör vi då? Då blir det hälso- och sjukvården som också skall ha en plan. Jag börjar med att ta det förebyggande att vi inte får någon pandemi överhuvudtaget till Åland. Då är den medinciska delen här på landskapsregeringens sida som följer med det.

Som sades i frågeställningen är detta en riksbehörighet, så det är riket som gör upp de stora planerna, men vi har verkställigheten hos oss och vi måste noggrant följa med vad som sker för att omsätta det i praktiken här på Åland. Nu arbetar man fram en förordning på rikshåll som skall redogöra för alla detaljer; den kommer att bli ganska detaljrik har jag förstått. Inom parentes kan jag säga att vi har en speciellt god situation när det gäller kontakterna till ministeriet eftersom vi har vår egen landskapsveterinär Mikael Karring där, så jag har lätt att nå honom och diskutera frågorna och det underlättar arbetet i praktiken. Senast jag hade kontakt med honom sade han att man håller på med förordningen, den kommer att bli klar ganska snart, men före man fastställer den kommer den att skickas ut på remiss, så den kommer också att komma till Åland på remiss. Jag kan ändå i korthet redogöra för ungefär vad den kommer att innehålla, men det är lite för tidigt att säga att så här kommer den att se ut.

 

Man kommer att förbjuda att hålla fjäderfjän på s.k. riskområden och när det gäller Ålands del är det lite svårt att bedöma, och man har inte tagit ställning om hela Åland skall ses som ett riskområde eller skall man dela upp det i mera riskfyllda områden än i en helhet. Man talar om de s.k. Iba-områden som är mycket viktiga fågelområden, men sedan finns det också s.k. Finniba-områden och det är områden som är viktiga i Finland och dessa båda områden finns väldigt rikligt på Åland och avstånden mellan dem är små, så det kan gå så att hela Åland blir ett enda gemensamt område på grund av litenheten, mycket vatten och svårigheter att kunna s.a.s. skiljas åt.

 

Det blir troligtvis ett förbud att hålla tama vattenfåglar, ankor osv. tillsammans med andra fjäderfän. Strutsar får inte komma tillsammans med vilda fåglar och det gäller framför allt dricksvatten; när det gäller t.ex. ankor och gäss så har många dem som hobby, det är ingen näring, men det är trevligt att ha dem och de har alltid rört sig fritt till vattendrag osv., så där blir det svårigheter.

 

Det är viktigt att djurägarna är observanta mot eventuella sjukdomssymptom och dödligheten skall man vara noga med och följa med, om det dör fåglar för djurägaren skall det rapporteras genast. Det är också viktigt att jägare, fågelskådare osv. är observanta med vad som händer i naturen när det gäller fåglar.

 

Som jag sade kan det bli aktuellt att hela Åland klassas som ett enda gemensamt område.

 

Landskapsregeringen har redan nu börjat föra diskussioner, trots att vi inte har en förordning, men många funderar och ställer frågor så vi har gått händelserna lite i förväg och det har förts diskussioner bl.a. med större höns- och strutsfarmare, man har också talat med Lilla Holmens personal osv. Det finns ett större hönseri på Åland där hönsen normalt går ute och de kommer då att ändra det och ha dem att gå inne. Jag har förstått att strutsfarmarna kommer att lösa det genom att de har mat inne. Lilla Holmen har meddelat att de har möjlighet att ha sina höns inomhus, också påfåglarna. Svårare kan då vara att det kommer mycket vilda fåglar till Lilla Holmen; ni vet hur det brukar se ut där och det har varit ett nöje nästan att gå och mata fåglarna på Lilla Holmen och det kan eventuellt bli aktuellt med ett matningsförbud för att man inte skall locka till sig mer än nödvändigt.

 

Landskapsregeringen har också uppdaterat sin beredskapsplan när det gäller smittosamma djursjukdomar och inventerat och gått igenom beredskapslager och sådant som skall finnas. Alla veterinärer i landskapet kommer att delta i en s.k. beredskapsdag som anordnas av jord- och skogsbruksministeriet; där är svårigheten att de borde ordna två dagar, en på finska och en på svenska. Det är lätt när de utbildar att det går på ett språk, men där har vi redan nu sagt att här måste ske utbildning på båda språk. Ungefär så här ser det ut när det gäller den förebyggande delen.

 

Så har vi då hälso- och sjukvårdssidan, framför allt ÅHS. Där gäller det samma sak att det är fråga om riksbehörighet, men förvaltningen sker av oss här på Åland; det som man gör på länsstyrelserna i riket ankommer på oss i landskapsregeringen och ÅHS. Följden av det är naturligtvis att planering, ledning och övervakning av bekämpningen av smittosamma sjukdomar sker på landskapsregeringsnivå, medan den direkta bekämpningen och handhavandet av sjukdomar sker inom ÅHS.

 

Det viktigaste just nu är att landskapsregeringen följer med utvecklingen i riket intensivt så att man inte missar någonting på vägen och att man följer med de direktiv som man ger till de olika distrikten. Det är viktigt att Finland i sin tur följer med hela världen i dag, det är EU, WHO osv., så det är stora arrangemang på gång utgående från att vi talar om pandemi, det är ingenting som händer bara i Europa eller bara i Finland, så det är oerhört viktigt att man följer med vad som händer i hela världen. Viktigt är också att man inte går ut med information och för en diskussion lokalt som inte överensstämmer med hur man ser på det i ett större globalt sammanhang. Det är också viktigt att vi när vi går ut med information vet vad vi informerar om. Vi läser tidningar, vi hör TV och informationen är väldigt riklig och spridd, och det är bra med information men kan också väcka oro som inte är så lätt att bemästra alla gånger när den blir så blandad, så när landskapsregeringen och ÅHS går ut med information om vad man skall ta i beaktande i smittorisker osv. är det viktigt att vi vet att vi går ut med rätt information och att man inte följande dag måste retirera och säga, att nej, det var fel det här osv., utan man måste tänka noga igenom den information som man ger.

 

Ministeriet har som sagt inlett beredskapsarbetet, uppdaterat beredskapsplanerna, man kartlägger egenskaper och också hur stora personalgrupper som måste finnas med i en beredskap osv. Man har också reserverat influensamediciner, den kända tameflumedicinen, för vård av patienter i ett krisläge och där finns Åland med i den gruppen som man har i beaktande, så det är riksomfattande, men jag vet att man redan nu har ett första reservlager inom ÅHS. Tameflu finns inte ännu att få på apoteken, man är mycket restriktiv med receptskrivning och sådant, och ni har säkert läst i tidningarna att det förekommer all världens handel när det gäller den här typen av mediciner. Man varnar t.o.m. att man inte skall använda det mer än nödvändigt för det kan uppstå olika resistenser osv., så här är det också viktigt att man följer de uppmaningar som kommer. Det är naturligtvis frestande att man försöker få tag i mediciner att ha för egen del och sådant har förekommit, men nu skriver man som sagt inte ut recept tameflu för andra influensaarter utan man har helt enkelt reserverat det här för en eventuell pandemi och där är vi delaktiga. Det är försörjningsberedskapscentralen i Helsingfors som har ansvaret för detta och Åland finns med i den beredskapsplanen, men trots det finns det ett litet lager lokalt här redan.

 

ÅHS har alldeles nyligen tillsatt en arbetsgrupp för att arbeta med pandemiberedskapen inom hälso- och sjukvården i landskapet och där finns också vår landskapsläkare med. Det som de framför allt kommer att arbeta med är för det första att reservera och se över vilka reservutrymmen som behövs vid en eventuell pandemi, man skall införskaffa och lagra reservutrustning och vårdmaterial, hur mycket man tror sig behöva, man skall ha en plan för omprioritering när det gäller behandlingar, andra sjukdomars behandling kan naturligtvis bli omprioriterade om vi får en pandemi, olika andra brådskande sjukdomar osv., så det är viktigt att man har en plan hur man använder personalen. Utgående från det måste man justera om hela arbetsfördelningen bland personalen, och det är någonting som man redan nu måste ha en plan för; det är för sent sedan när den kommer, så det skall man också göra i arbetsgruppen. Det gäller också att informera media och allmänheten när den aktuella situationen kommer att man har en plan klar hur informationen går och överhuvudtaget också att ge råd och förhållningsregler i t.ex. öppenvård, hemvård, för många som jobbar med människor hur man skall hantera frågorna osv.

 

Viktigt är också att man planerar samarbetet med andra myndigheter och instanser. De personella resurserna skall ju utnyttjas till max, så det gäller minsann att fundera noga hur man använder den personella resursen. Jag sade redan tidigare att när det gäller landskapet deltar landskapsläkaren i arbetsgruppen.

 

Om jag skall försöka sammanfatta och säga hur beredskapen är när det gäller en hotande inom hälso- och sjukvården utförs det enligt en bestämmelse i självstyrelselagen, alltså det är riksbehörighet och vi verkställer, så i det stora hela bestäms arbetet utgående från riksmyndigheterna, vi kan inte hitta på någonting väldigt mycket eget utan vi skall se till att vi verkställer. Detta görs i form av direktiv från hälso- och sjukvårdsministeriet och skall anpassas till åländska förhållanden. På det praktiska planet utförs det av ÅHS och där kommer man att tillsätta en arbetsgrupp. När det gäller det administrativa och det juridiska ankommer det på landskapsregeringen. Beredskapsupplagringen av läkemedel i allmänhet sköts av ÅHS och då gäller den lagstiftning som är vid pandemier osv. Försörjningsberedskapscentralen måste man fortlöpande ha kontakt med. Ungefär så ser situationen ut.

 

Ltl Mats Perämaa, första tilläggsfråga:

Fru talman!

Jag skall försöka lite för mig själv och för oss alla sammanfatta det som ansvarige hälsovårdsministern Harriet Lindeman sade. Det som man har gjort är att man har uppdaterat beredskapsplanen för smittosamma sjukdomar, gett ut viss information också till dem som är producenter, har tamfåglar och till Lilla Holmen. Men annars var det mest ett resonemang om att man bör ha en beredskap, man bör planera för att informera media, man bör planera för att ha ett grepp om detta. Landskapsregeringen har alltså inte gjort det. Det är nästan bara genomgången av beredskapsplanen som man har gjort så här långt. Visst är det så att det är mycket social- och hälsovårdsministeriet och riket som har ansvaret för den här frågan i denna situation, men den är för mig ändå allvarligare än att man kan säga att vi bara skall avvakta ifall det blir en pandemi. Utbryter det en pandemi tror man att den kan sprida sig över hela världen inom två veckor. Två veckor går fort om man från det att första fallet sedan skall börja planera för någonting; då kommer man att vara för sent ute. Social- och hälsovårdsministeriet räknar med att 100.000 människor torde insjukna om pandemin bryter ut i Finland, 3.000-9.000 människor skall komma att avlida, man förbereder genom förhandsavtal inköp av 5 miljoner doser av vaccin. Vi måste få tydligare besked om hur Åland landskapsregering kommer att garantera att också vi ålänningar får ta del av vaccinet. Det diskuteras mycket i världen, mycket i Finland och Sverige, hur man skall rangordna människor den dagen när pandemin bryter ut. Jag önskar att landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman lite kunde förtydliga speciellt vaccinfrågan, hur och när vi kommer att få ta del av vaccinet.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman:

Fru talman!

När det gäller vaccin vet vi att det inte finns något vaccin i dagens läge och man kan inte framställa vaccinet förrän smittan sprids som en pandemi, där smittan förs från människa till människa, att man på det sättet kan få fram underlaget för att göra ett vaccin. Man förbereder sig för att kunna skapa ett vaccin, men tyvärr är det så tokigt att man måste invänta arbetet med själva vaccinet. Vad som har hänt är att man redan nu i världen har utsett olika ställen där man kommer att försöka bli de läkemedelsfabriker som kommer att framställa vaccinet och så ställer man sig i kö för vaccin. Det har Finland gjort och det kostar att stå i kö för vaccin, så Finland har betalat en ganska stor summa för att köa till vaccinet. I den delen finns Åland naturligtvis med. Vi kommer att få ta del som övriga personer i Finland av vaccinet, enligt samma regelverk som man delar ut det för övrigt i Finland. Vi får inte skapa en egen kvot eller något sådant utan det görs ett regelverk för det, och man har det inte helt klart för sig hur man gör det i dag, men man har ställt sig i kö, man betalar rätt stor summor för det. För mig är detta ett lite främmande sätt att jobba, men så är situationen. Vi själva kan inte ställa oss i kö därför att det är bara länder som kan ställa sig i kö för vaccinet. Det sägs ändå att trots att vi inte kan ta fram vaccin i dag ännu att man står i startgroparna, man har allting klarlagt så att om det dyker upp kan man hastigt odla, och hur man tar fram vaccinet kan jag inte säga, men tidsramarna skall inte behöva vara så väldigt långa. Det bästa skulle naturligtvis vara om vi redan nu kunde ta fram ett vaccin, men det är omöjligt. Problemet är också att fast man tar fram ett vaccin i ett tidigt skede så kan det ske förändringar på vägen, mutation osv., som gör att inte ens vaccinet hjälper, det blir fel och man måste börja på nytt igen. Det är en stor utmaning.

 

 När det gäller påståendet att vi mest planerar försökte jag säga att vi kan inte gå emot, för nu håller man på med en förordning och det är den som skall reglera hur man gör och då kommer vi också att följa upp det på lokalplanet. Nu pågår det ett arbete i arbetsgruppen inom ÅHS som också konkret skall ta fram hur man arbetar på den sidan. Sedan har vi alltid en beredskapsplan som är generell,  oberoende av katastrofer, epidemier och pandemier. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Mats Perämaa, andra tilläggsanförande:

Fru talman!

Nej, det är självklart så att vaccinet inte kan tillverkas förrän man vet vilken form av virus som bryter ut i en pandemi. Därför har Finland skrivit förhandsavtal om själva basen för att det sedan skall utvecklas till 5 miljoner doser så fort som möjligt. Det är fördelningen här som är intressant. Jag önskar att landskapsregeringen ändå kunde hålla i den frågan ordentligt, att det sedan fördelas jämnt. Det finns risk att det blir dragkamp om det också, för allt kommer inte att bli färdigt samtidigt utan delvis. Jag utgår från att landskapsregeringen efter den här diskussionen kommer att säkerställa att också ålänningarna får ta del av det.

 

Så en annan fråga som hör ihop med det här. I en förhandsutsaga från social- och hälsovårdsministeriet har man sagt att  man räknar med att så många som 100.000 människor kan komma att insjukna. Utbildningen är vår behörighet. Man planerar att utbilda människor för att sköta insjuknade människor i hemmen. Har landskapsregeringen förberett någonting i den här riktningen? 100.000 sjuka människor i hela Finland betyder ändå många, många hundra insjuknade på åländsk nivå. Finns det några förberedelser för det här?

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman:

Fru talman!

Det ingår också i arbetsgruppens uppdrag att utbilda nödvändig personal och göra upp en struktur. Som jag sade i början, det här är en jätteutmaning om det blir en pandemi som drabbar Åland. Vi vet att vi har en ganska liten personalgrupp också i dag som plötsligt skall hantera en helt annan situation, så utbildningen av den personal som finns och särskilt huvudpersonerna som skall dra det är oerhört viktig. Jag vill avsluta med att säga att vi står inför en stor utmaning på Åland, vi är 26.000 människor, men vi är också en ganska liten grupp som skall ta hand om varandra, så det allra viktigaste är att vi försöker se till att vi inte får pandemin överhuvudtaget. Det är utan vidare det mest viktiga, men trots allt är vi en liten kugge i ett jättestort hjul och vi kan knappast ensamma klara oss undan det. Man vill ändå tro att vi skall på något sätt kunna motarbeta det och framför allt att det inte blir en pandemi som smittar från människor till människor, för så länge det ändå är en smitta från djur till människor hanterar man det på något sätt. Men den dagen det blir från människa till människa så står vi nog inför den största utmaningen inom hälso- och sjukvården på Åland någonsin.

 

TALMANNEN: Landskapsregeringens svar antecknas till kännedom. Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Lagtingets nästa plenum hålls i dag kl. 10.00. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl.9.57).

 

 

 

 

                         

 

Originalfil