Plenum den 20 januari 2006 kl 9.45

PLENUM den 20 januari 2006 kl. 10.00.

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop.

Samtliga lagtingsledamöter närvarande.

 

 

Frågestund enligt bestämmelserna i 48 § 3 mom. lagtingsordningen. (F 2/2005-2006).

 

Till dagens frågestund har följande lagtingsledamöter anmält att de önskar ställa en fråga:

Vtm Viveka Eriksson, ltl Danne Sundman, ltl Veronica Thörnroos, ltl Åke Mattsson, ltl Brage Eklund, ltl Raija-Liisa Eklöw, ltl Ronald Boman, ltl Sune Mattsson, ltl Anders Eriksson, ltl Katrin Sjögren och ltl Roger Eriksson.

 

Enligt 39 §a 2 mom. lagtingsordningen avgör talmannen vem som ges ordet för att ställa en fråga. Talmannen har rätt att förklara frågestunden avslutad även om alla anmälda frågeställare inte beretts tillfälle att framföra sina frågor. Vid frågestunden riktar frågeställaren sin fråga till en av de närvarande medlemmarna av landskapsregeringen. Frågan tillsammans med en eventuell motivering får räcka högst en minut. För svaret på frågan får användas högst två minuter. Sedan frågan besvarats får frågeställaren yttra sig högst två gånger. Den medlem av landskapsregeringen som besvarat frågan har rätt att yttra sig efter varje sådant anförande. Samtliga anföranden får räcka högst en minut. Andra lagtingsledamöter och medlemmar av landskapsregeringen har inte rätt att yttra sig med anledning av den ställda frågan. Talmannen har rätt att avbryta diskussionen när hon anser den ställda frågan tillräckligt belyst.

 

Vtm Viveka Eriksson:

Talman!

Jag ställer min fråga till finansansvariga Wiklöf. Egentligen berör den här frågan den näringsansvariga, men eftersom jag vet att ledamoten Wiklöf är ställföreträdande och jag är övertygad om att lagtinget får ett bra svar av ledamoten ställer jag den till honom. Vilka överväganden ligger till grund för landskapsregeringens beslut om att med samhällsmedel stöda konkurrerande verksamhet till vår samhällsfinansierade sjukvård?

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf:

Fru talman!

Alla känner till att den här landskapsregeringen är utomordentligt angelägen om att finna nya näringslivsformer för att bredda särskilt den landbaserade verksamheten i ett läge där vi på passagerarsjöfartssidan har haft bekymmer. Vi har varit öppna för att hjälpa till att göra allt vi bara kan förmå för att få till stånd nya företag på Åland. Inom också den sektor som skulle kunna beskrivas som privat sjukvård finns många intressanta områden som inte står i något som helst konkurrensförhållande till etablerad samhällsfinansierad sjukvård i dagsläget. Vi tror att det kan finnas möjligheter för att i landskapet Åland få till stånd sådana sjukvårdsverksamheter helt vid sidan av de samhällsfinansierade som t.o.m. kan karaktäriseras av en viss exportverksamhet. Vi tror att det företag som har ansökt om stöd för att seriöst utreda de här förutsättningarna faktiskt är inne på en väg som är mycket intressant och som vi också från regeringens sida vill se slutligt utredd. Det handlar alltså om en spetsverksamhet. Vi tror att man faktiskt kan klara ut den här saken på ett sätt som skulle vara till gagn för Åland och dess näringsliv samt även för medborgarna.

 

Vtm Viveka Eriksson:

Talman!

Det är ändå anmärkningsvärt att landskapsregeringen går in för att konkurrera med sig själv. Det har också noterats att landskapsläkaren har sträckt upp ett varningens finger. Jag tycker också att man kan ställa sig frågan om inte landskapsregeringen är lite naiva när man tror att man skall konkurrera med omgivande regioner inom den här sektorn. Det är också synnerligen anmärkningsvärt att man går in med en sådan här åtgärd och snedvrider konkurrensen därför att i dag finns det på Åland många redan etablerade företagare inom hälso- och vårdsektorn. Det finns många, många duktiga företagare som alldeles själva har startat sitt eget företag med vård, förebyggande vård, alternativa vårdmetoder. Det är en sektor som är bred och jag tycker att det finns all anledning att uppmuntra och stöda den på olika sätt. Min följdfråga blir därför: Betyder det här nya initiativet från landskapsregeringens sida att alla dessa företagare också kan komma med anspråk på utredningspengar?

 

Landskapsregeringsledamoten Wiklöf:

Fru talman!

Den här möjligheten har varit utannonserad och ett flertal företag har utnyttjat möjligheten att komma in med ansökningar. Jag kan inte allt som har skett på näringsavdelningen, men där har varit en seriös beredning av frågeställningarna och förslag har kommit till landskapsregeringen, som sedan i sin tur har utvärderat det ytterligare och tagit sina beslut. Om vi är naiva, det får väl framtiden utvisa! Jag tror det är lite för tidigt att döma navititetsgraden hos existerande regering när det gäller den här frågeställningen. Jag tror personligen att när det gäller den här typen av verksamhet sammanhänger den i väldigt stor utsträckning med vilken kompetens man kan anknyta till en kommande verksamhet. Jag tror att det här kan finnas goda förutsättningar för att vi kan få en ny nisch i landskapet Åland som kommer att vara oss alla till glädje och nytta och som också kan tjäna som exportverksamhet.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

När samhället delar ut stöd och bidrag, samhällsmedel till olika företagare, är det oerhört viktigt att det är lika regelverk för alla, att det är alldeles tydliga och klara kriterier. Det verkar väldigt olika när man tittar på hur landskapsregeringen delar ut sina stöd. I det här fallet delar man ut 70 procent. Det är också väldigt intressant att granska landskapsregeringen, det finns nämligen en ideologiskt aspekt här. Vi kan konstatera att centerpartiet alltid har, så länge man har varit med, haft en politik där man åtminstone till yrkesgrupper som står nära centern delat ut bidrag, Frisinnad Samverkan har hållit ganska strama linjer, men jag tycker att man nu har öppnat upp kranarna. Man frågar sig: Vad är det för grunder? Man kan befara att det är kontakter eller att man känner personer som är avgörande för att man får bidrag. De åländska socialdemokraterna talar väldigt mycket om marknadskrafterna, så det är kanske till socialdemokraterna vi får ställa vårt hopp att vi får tydligare, klarare kriterier för stöd och bidragsutdelningar.

 

Landskapsregeringsledamoten Wiklöf:

Fru talman!

På Frisinnad Samverkans vägnar vill jag inte tala, de har många goda företrädare som själva klarar av den saken. I övrigt när det gäller att man får lita till socialdemokraterna för att marknadskrafterna skall fungera skall jag och ledamoten Gunell göra allt vi förmår, den saken är klar! Vi vill att marknadskrafterna faktiskt skall fungera. Det finns sex-sju kriterier som ligger till grund som principer för utdelning av den här stödformen och det enda jag vill minnas att man fallerade på var den regionala spridningen, alla övriga kriterier var till fyllest, om jag inte kommer fel ihåg. Faktum är att den här regeringen kommer att göra sitt allra yttersta för att vidga möjligheterna, för att vi skall få flera ben att stå på i det landbaserade näringslivet. Jag tycker att det är oerhört angeläget och därför förväntar jag mig också liberalernas stöd långsiktigt.

 

TALMANNEN: Frågan är därmed slutbehandlad.

 

 

 

Ltl Danne Sundman:

Talman!

I Internationalen, en sång som ledamoten Lasse Wiklöf som socialdemokrat känner till finns ett stycke, fjärde versen, som lyder: ”Båd’ stat och lagar oss förtrycka, vi under skatter digna ner” – för övrigt passande i dessa dagar. Det var extra glädjande att regeringen kom med beskedet att det allmänna skatteavdraget skall återinföras och för att avdraget skall kunna införas redan 2007 bör lagstiftningen överlämnas i god tid till lagtinget, så min fråga är: När avser regeringen komma till lagtinget med framställning om återinförande av av det allmänna skatteavdraget?

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf:

Fru talman!

Det är riktigt att vi i senaste budgetframställning hade en skrivning om det allmänna skatteavdraget. Där fanns ett litet memento under förutsättning att vi klarar våra åtaganden när det gällde alla sociala och övriga omsorger samt andra frågeställningar. Jag tror att man kan resonera som så att den här regeringen kommer att överväga de här frågeställningarna i anslutning till nästa rambudget. Jag tror att det är rätt tidpunkt för att slutligt ta ställning i en sådan här fråga och eventuellt komma med en framställning.

 

TALMANNEN: Frågan är därmed slutbehandlad.

 

Ltl Veronica Thörnroos:

Fru talman!

Jag vill rikta min fråga till landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman. Följande citat är hämtat från Ålands Radios hemsida igår: ”Ålänningarna lever allt längre och därför kommer vårdbehovet inom äldreomsorgen att öka i framtiden. Landskapsregeringen räknar emellertid med att mer än 90 proent av de människor som fyllt 75 år skall kunna bo i eget hem år 2020.” För att kunna klara sig hemma behöver många åldre hjälp med de dagliga aktiviteterna. Kommunerna kan betala ersättning, stöd för närstående vård till en person som vårdar en äldre i hemmet. Stödet är indelat i tre klasser beroende på hjälpbehovet. Enligt ÅSUB utbetalades 2002 stöd för 177 personer och 2004 stöd för 161 personer i kategorin 65 plus. Enligt de uppgifter jag erhållit gällande 12 åländska kommuner kan jag konstatera att ersättningsnivån 2005 varierar. Min fråga: Har landskapsregeringen några planer på att öka stödet till dem som vårdar en äldre hemma samt utjämna de orättvisor som i dag finns mellan åländska kommuner utan att för den sakens skull ytterligare belasta kommunernas ekonomi?

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman:

Fru talman!

Som känt har vi tillsatt en arbetsgrupp som tittar på hela äldreomsorgen och försöker kartlägga både behov, de tillgångar vi har i dag, ekonomiska transaktioner osv. De har givit ut en mellanrapport som vi har antecknat till kännedom, så den finns tillgänglig i dag för er om ni är intresserade av den; i den mellanrapporten tar man just upp frågan om närstående vård, för om det är så att vi skall klara av 90 procent i hemmen blir närstående vården oerhört viktig för att det skall fungera. Där lyfter man den frågan och föreslår att man måste titta närmare på den och komma med lagstiftning. I riket har man från årsskiftet en lagstiftning om detta som ganska i detalj styr. Min personliga åsikt är att också vi på Åland måste ta tag i den här delen och det överensstämmer med äldreomsorgsgruppens inställning. Viktigt är, om man går in för närstående vård, att det finns avlastningsmöjligheter, att de som tar ansvaret för sina gamla i hemmet också måste få känna att de, när de behöver vila och avlastning, också kan få det. Då tror jag att det kan vara riktigt lyckat. Vi skall jobba med den här frågan.

 

 

 

Ltl Veronica Thörnroos:

Fru talman!

Den som vårdar en äldre hemma gör en både medmänsklig och en stor samhällsekonomisk insats i det tysta. Vi vet alla att en plats på en institution kostar betydligt mycket mer än en plats inom den öppna vården. Vad jag har erfarit är ersättningsnivån i t.ex. vårdklass tre väldigt varierande; en åländsk kommun betalar 400 euro per månad medan en annan åländsk kommun betalar över 790 euro per månad för i princip samma syssla. Vet landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman när vi kan tänkas få en motsvarande lagstiftning här till den som har kommit på rikssidan? Som fördelningen nu ser ut mellan de åländska kommunerna känns det inte riktigt rätt.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman:

Fru talman!

För att vi skall trygga närstående vården och det skall vara ett verkligt alternativ som man också från arbetsgruppen säger att är en viktig del av det, så är min bedömning den att också vi här på Åland måste få en lagstiftning som reglerar det betydligt tydligare än vad det gör i dag; precis som vi reglerar ÅHS-avgifter över hela landskapet osv., måste man också här reglera. Den finländska lagstiftningen är väldigt reglerad, nästan på detaljnivå. Vi skall naturligtvis anpassa den efter åländska förhållanden, men dagens situation där kommunerna i princip kan lösa det nästan hur man själv väljer är inte framkomligt om vi skall använda det här som ett reellt alternativ.

 

Ltl Veronica Thörnroos:

Fru talman!

Det är mycket glädjande att landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman redan har tagit detta till sig och börjat arbeta med det. Samtidigt vill jag uppmana landskapsregeringen, när man tar fram lagförslaget, att undvika att ålägga de åländska kommunerna ytterligare ekonomisk belastning. Sist och slutligen är det billigare både för landskapsregeringen och för kommunerna om vi kan utveckla hemsjukvården och också utveckla närstående vården. Men det får inte bli en ytterligare pålaga på kommunerna trots att vi eftersträvar ett rättvist system.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman:

Fru talman!

Om det införs ett mer reglerat system när det gäller närstående vård blir det en fråga naturligtvis för landskapsandelsdiskussionen, och vi har nämnt i olika sammanhang att det är en ganska djup genomgång av fördelningen mellan landskapet och kommuner som är aktuellt. Det blir det naturligtvis också med den här delen, men sammantaget skall inte det här behöva kosta så mycket, tvärtom skall det långsiktigt – om man får uttrycka sig så krasst – vara lönsamt. Om man jämför det med institutionsplatser osv. är det här en mycket billig vårdform, men ändå en human och god vårdform för den som berörs.

 

TALMANNEN: Frågan är därmed slutbehandlad.

 

Ltl Åke Mattsson:

Fru talman!

Jag riktar min fråga till landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson. Frågan gäller: Vad avser landskapsregeringen göra för att komma tillrätta med rattfylleriet i landskapet? Trafiksäkerhetsåret på Åland har fått en tam början. Det allmänna hjälmtvånget fullföljdes aldrig, trots önskemål om det. Skolskjutsarnas stopplikt gäller inte heller fullt ut, utan man stannar vid att det gäller bara utanför busshållplatserna. Man talar lite vagt om att polisen skall öka övervakningen av trafikbrott. Men enligt statistiken just nu toppar Åland en föga avundsvärd lista att vi är det farligaste området i Finland. Man kan skylla mycket på sjöfarten, men när det gäller grovt rattfylleri, där vi alltså har 0,25 rattfyllerier/1000 invånare, nummer två har 0,10, enligt Statistikcentralens uppgifter som publicerades i veckan i Ålandstidningen, är det föga vackra siffror och man måste konstatera att de grova rattfylleristerna vistas i trafiken här på Åland och är en stora fara för åländska trafikanter. Min fråga är: Vad avser landskapsregeringen göra för att komma till rätta med det här problemet i landskapet?

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson:

Fru talman!

Landskapsregeringen är medveten om problemet med rattfylleriet på våra vägar och just därför beslöt landskapsregeringen i mitten av 2005 att 2006 skulle bli ett trafiksäkerhetsår. För att det skall vara synligt och ge någon verkan tillsatte man en arbetsgrupp bestående av personer från trafikavdelningen, försäkringsbolag, polisen och bilskolorna för att komma till rätta med problemen. Arbetsgruppen är nu klar med sitt arbete och man kommer inom kort att presentera den för landskapsregeringen och mycket av det som den har gjort har kommit ut redan i media. Arbetsgruppen säger att man dels skall öka övervakningen med mera razzior. Det har redan inletts, man har mera trafikkontroller i dag genom blåskontroller, man skall gå ut med information på olika sätt till media, i skolor osv. Arbetsgruppen har också föreslagit att det skall vara möjligt att montera in alkolås i fordon för personer som redan har åkt fast en gång för rattfylleri. Här måste göras en lagändring, men man föreslår alltså detta. Gruppen föreslår också att man skall sänka promillegränsen från 0,5 till 0,2. Gruppen har också föreslagit att man på något sätt skall komma ut med information för att få en attitydförändring. Man kommer att angripa problemet från många olika håll och man vet redan i dag hur många det är. När året är slut kommer man säkert att kunna mäta och se hur stort resultatet är.

 

Ltl Åke Mattsson:

Fru talman!

Vi fick en redogörelse från landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson vad gruppen avser genomföra. Min fråga gäller vad han anser som trafikminister och vad landskapsregeringen avser att genomföra. Han räknade upp vem som var med i arbetsgruppen och där saknar jag yrkesförarna, de som kör bussar, skoltrafiken osv. så att deras åsikter skulle komma fram. Jag har förstått att det har framförts önskemål om det. Vi har hjälmtvånget som trafiksäkerhetsgrupperna anser att är nödvändigt att införa för cyklister, men det beslutet tog man inte från landskapsregeringen. Jag anser för min del att en promillesänkning är nödvändig. För att ha en trovärdig alkohol- och narkotikapolitik i landskapet bör lagstiftningen ge tydliga signaler om att bilkörning alltid skall vara alkoholfri och stärka attityderna mot allt missbruk. Man måste kunna ta steget ut på alla områden. Det är inte bara narkotikan som kan vara problem, utan det kan vara problem med annat också.

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson:

Fru talman!

Landskapsregeringen anser att det allra viktigaste är att man skall få bukt med nuvarande rattfylleri på våra vägar, alltså de som har över 0,5. Det är den stora utmaningen just nu att få ner det talet. Det är en oerhört stor trafikfara. Det är för tidigt att säga om landskapsregeringen tänker sänka promillegränsen i och med att detta arbete ännu inte lagts fram till landskapsregeringen; det kommer att göras och då får vi diskutera om vi skall föreslå det. För min del är jag nog beredd att överväga om man inte borde sänka 0,5 till 0,2 eller någonting sådant. Jag är dock medveten om att det måste finnas en majoritet i lagtinget. Det är allra viktigaste för mig och för landskapsregeringen är att vi får bukt med nuvarande rattfylleri, alltså de som har över 0,5. Det är viktigare än att sänka gränsen.

 

Ltl Åke Mattsson:

Fru talman!

Jag upplever att det är en ganska inskränkt syn som man har på detta, om man inte ser sambandet med att man i dag tillåter att folk får köra omkring alkoholpåverkade på våra vägar och man skall slå uppåt mot dem som har lite högre promille, de har också haft en lägre. När det gäller Estlandstrafik som kommer hit har det upplevts att det finns en hel del från öststaterna som har 0 promille som har en ganska hög andel av våra rattfyllerister. Det är också beroende på en sådan sak att man kalkylerar och räknar med att när man kommer till Åland får man köra lite full på vägarna, så där kan man dricka lite mera innan man far ut i trafiken och på det sättet åker man fast! Man har svårt att avgöra begränsningen. 0,2 promille, som jag talar för, är inte någon berusning överhuvudtaget utan det är en marginal för att man skall ha en nolltolerans i trafiken när det gäller alkohol. En precisionsalkometer skulle det vara väldigt att få hit.

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson:

Fru talman!

Vi försöker möta det här problemet från många olika håll och har därför utlyst trafiksäkerhetsåret 2006.. Det är inte bara genom att sänka gränsen från 0,5 till 0,2 så slutar alla i ett trollslag att köra rattfulla på vägarna, utan det är betydligt bredare än så, anser landskapsregeringen. Därför försöker vi angripa problemet från många olika håll. Jag är inte alls emot att sänka gränsen, men det allra viktigaste är att dessa 100 personer som åker fast varje år, som har över 0,5, slutar köra. Vi vet ju att mörkertalet är mycket, mycket större. Det är det allra viktigaste. Sedan får vi majoriteten finns att förändra det. Det måste diskuteras i normal demokratisk ordning och jag har inte några bestämda uppfattningar om man skall göra det eller inte göra det, utan jag försöker koncentrera mig på de stora sakerna, vad vi kan göra för att få bort dem som kör riktigt fulla.

 

TALMANNEN: Frågan är därmed slutbehandlad.

 

Ltl Brage Eklund:

Fru talman!

Min fråga är egentligen till näringsministern, men eftersom han alltid lyser med sin frånvaro vid frågestunderna riktar jag min fråga till lantrådet. Den 26.2.2004 tog landskapsregeringen beslut att sänka stödet till livsmedelsindustrin för investeringar, bearbetningar och saluföring. Stödtagare är små och medelstora företag inom sektorn. Landskapsregeringen finansierar stödet till 60 procent och EU till 40 procent. Den maximala stödnivån som EU godkänner är 40 procent och efter landskapsregeringens beslut är stödnivån på Åland endast 15 procent, tidigare 30 procent. Att jämföra denna bransch med andra anser jag är fel eftersom EU tillåter att man behandlar branscherna olika. Det viktiga torde vara att företagaren inom samma bransch behandlas lika inom hela EU. Om landskapsregeringen vidhåller att åländska företag skall få bara 15 procent av investeringar inom denna sektor försämras deras konkurrenssituation avsevärt gentemot aktörer inom samma bransch i de närliggande regionerna, t.ex. Finland, där stödet torde vara 40 procent. Vad tänker landskapsregeringen göra för att återställa detta stöd så att de är jämförbara med omkringliggande regioner?

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Jag beklagar att inte ansvariga ledamoten är här och kan svara på den här frågan eftersom det är en frågeställning som har behandlats på näringsavdelningen. Jag kan i varje fall inte minnas att vi har tagit detta som ett pleniärende med mig närvarande, så jag har tyvärr lite svårt att svara på de bevekelsegrunder som ligger till grund för det här speciella beslutet. När det gäller politiken som helhet är det landskapsregeringens målsättning att vi totalt sett skall ha en sådan näringspolitik som gör oss minst lika konkurrenskraftiga som omkringliggande regioner. Det här enskilda beslutet kan jag tyvärr inte själv motivera.

 

Ltl Brage Eklund:

Fru talman!

Beslutet togs, som jag sade, den 26.2.2004. Närvarande vid pleniföredragningen när beslutet togs i landskapsregeringen var Roger Nordlund, så han är väl insatt i stödet och stödformerna. Då tycker jag att lantrådet Roger Nordlund också skall kunna svara på frågan: (Lantrådet: vilket år var det?) På vilka grunder tog man beslutet att sänka stödet till livsmedelsindustrin på Åland? Är det så att man inte tror på livsmedelsindustrin och på det här sättet försöker svälta ut dem när man inte ärligt kan säga att man inte tror på den här industriformen? Då är det ärligare att säga att vi överhuvudtaget inte stöder den än att försöka sänka stödet till 15 procent, som man nu har gjort. Det snedvrider konkurrensen gentemot omkringliggande regioner.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Jag beklagar att jag inte hörde att det var 2004 som ltl Brage Eklund nämnde. När det gäller det beslut som togs då finns det också andra delar i det helhetsbeslutet: vissa saker är vi svagare på och vissa saker är vi bättre på. Men det som ltl Brage Eklund nu tar upp är under diskussion och jag har själv fört de diskussionerna med ledamoten Jörgen Strand om en höjning av stöden. Vissa stöd kommer också att höjas upp till 40 procent, så det kommer att bli en förändring i samband med de beslut som kommer att tas inom kort i landskapsregeringen, en förändring som innebär att stöden kommer att bli betydligt förmånligare än vad de är i dag.

 

Ltl Brage Eklund:

Fru talman!

Jag får tacka lantrådet för den informationen. Då tycker jag att man bör återställa stödformen så att man är konkurrenskraftig gentemot omkringliggande regioner. I annat fall visar man en bild utåt från landskapsregeringen att man inte tror på den åländska livsmedelsindustrin. Det är ganska viktigt om vi skall ha basnäringar som skall hålla sysselsättning och öppna landskap här på Åland.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Jag delar ltl Brage Eklunds grundtankar här. Vi har också från landskapsregeringens sida fört aktiva diskussioner med företagen inom den här branschen, där ledamoten Strand och jag från landskapsregeringens sida har varit med och givit utfästelser om att vi skall komma upp till de stödnivåerna. De besluten är inte fattade ännu, men de är under beredning och jag har fått löfte från ledamoten Strand att de kommer att verkställas på det här sättet.

 

TALMANNEN: Frågan är därmed slutbehandlad.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw:

Fru talman!

Min fråga är till utbildningsansvariga Gunell. Landskapsregeringen har det övergripande ansvaret för planeringen av undervisningen i landskapet. Eftersom det för tillfället byggs och planeras nya bostadsområden på många håll i landskapet medför det också nya behov av högstadieskolor efter ca 15 år. Därför vill jag ställa frågan: Har landskapsregeringen framförhållning att möta problematiken kring dessa flyttningsströmmar och hur dessa kommer att påverka behovet av storleken på högstadieskolorna och deras placering i landskapet?

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell:

Fru talman!

Det är en väldigt intressant fråga som ltl Raija-Liisa Eklöw ställer och det här är den typen av frågor som jag tycker att vi inom landskapsregeringen borde syssla mera med, nämligen de verkligt stora utmaningarna inför framtiden. Men när det gäller kommunernas struktur och vad som händer i framtiden är det tillsvidare också en öppen fråga. Det är ÅSUB som tar fram siffror för statistiken när det gäller årskullarna. Det man generellt har sett är en minskning av totalantalet barn på Åland i ett perspektiv fram till ungefär 2020. Det här är alltså en fråga som man inte bara skall titta på i relation till hur man skall öka kapaciteten utan kanske tyvärr också var man måste minska kapaciteten för skolorna. När det gäller grundskolan är det i allra högsta grad en kommunal fråga, så det är en dialog som i så fall skall föras med kommunerna.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw:

Fru talman!

Det är säkert också mycket fråga om omplaceringar osv. Jag tar upp frågan därför att Södra Ålands högstadiedistrikt planerade att utföra en undersökning om det kommande elevantalet och storleken på skolan och då uppstod tanken hos mig att är inte det här ett större problem i landskapet så att inte bara en skola skulle behöva bekosta en sådan här undersökning utan att landskapsregeringen skulle ta ett helhetsgrepp över hela landskapet och att man alltså inte uppfinner hjulet i varje distrikt enskilt för sig. Då skulle man kunna använda gemensamma resurser och få ett helhetsgrepp för hela Ålands del.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell:

Fru talman!

När det gäller den kommunala skolan tror jag att det är viktigt att initiativet om en utredning kommer ur ett högstadiedistrikt och från kommunerna själva. I det här fallet är det väl så att det är Jomala kommun som är en växande region och kanske behöver ökad kapacitet inom skolorna, medan det kan betyda att man inom Mariehamns skolor har möjlighet att ytterligare ta emot elever. Visst tror jag att det här är en fråga där landskapet skall vara med och diskutera; det handlar inte bara om en kommun och om ett distrikt utan det kan också involvera andra omkringliggande kommuner.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw:

Fru talman!

Jag vet att det här ärendet redan har diskuterats på tjänstemannanivå, men jag ville föra upp saken hit bara för att få upp det också på den politiska nivån därför att det är här avgörandet om man är beredd att satsa ändå görs. Jag tycker att det är en sak för hela Åland, så jag hoppas att ledamoten Camilla Gunell skulle kunna ge ett löfte att frågan i alla fall tas till allvarlig diskussion.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Jo, den här frågan kom till min kännedom i går, så vi diskuterade den faktiskt lite kort och vi sade som så att vi ställer oss positiva och intresserade till utvecklingen och vi vill gärna höra vilka tankar man har haft i det här distriktet. Vi lyssnar, som sagt, gärna och återkommer till på vilket sätt vi kan samarbeta i frågan.

 

TALMANNEN: Frågan är därmed slutbehandlad.

 

Ltl Ronald Boman:

Fru talman!

Lasse Wiklöf till talarstolen! Den 16 juni 2005 beslöt landskapsregeringen med Lasse Wiklöf som föredragande att bevilja Ålands Industrihus Ab 235.000 euro i extra aktiekapital. Det märkliga i beslutet var att ärendet hemligstämplades enligt 9 § punkt f i lagen om allmänna handlingars offentlighet. Eftersom jag anser att största möjliga öppenhet skall råda när det gäller skattebetalarnas pengar undrar jag: Vad var det för uppgifter som var så hemliga och vem var den andra parten?

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf:

Fru talman!

Det är det här som är nackdelen med att man inte får frågorna i förväg! Jag måste uppriktigt säga, ltl Boman, att jag precis just nu inte kan erinra mig den där transaktionen överhuvudtaget! Kan du kanske briefa mig lite mera så skall jag göra mitt yttersta för att tala om varför det blev konfidentiellt. Jag har inte ärendet i knoppen just nu, så ärlig skall jag vara!

 

TALMANNEN: Talmannen vill påminna om att korrekt tilltal skall iakttas.

 

Ltl Ronald Boman, replik:

Fru talman!

Eftersom ärendet är hemligstämplat har inte jag kännedom om det, men enligt obekräftade rykten lär partnern vara Ålandsbanken och det skall gälla saneringen av IT-byns tomt. Jag kan inte förstå vad det skulle kunna vara för hemligt i det, om det är på det sättet.

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf:

Fru talman!

Jag tror faktiskt att landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson hade varit en betydligt klokare adressat i det här ärendet. Jag kan inte påminna mig hela ärendet. Det är mycket möjligt att det var någonting som var av konfidentiell natur i det skedet när det här beslutet togs. Jag har faktiskt svårt att erinra mig det, jag kommer inte på det, så kanske att frågeställningen i en andra omgång kunde få gå vidare till landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, så tror jag nog att han kan orientera om det här.

 

Ltl Ronald Boman:

Fru talman!

Helt allmänt kan man fråga om hemligheten kan bero på att verkställande direktören i det hemliga bolaget samtidigt är lagtingsledamot för ett regeringsparti, så det kanske i det här fallet är fråga om s.k. svågerpolitik som också tidigare har förekommit?

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf:

Fru talman!

Svågerpolitik? Jag har verkat i drygt ett år i den här regeringen och där förekommer ingen svågerpolitik. Om det har förekommit i några andra konstellationer känner jag inte till.

 

TALMANNEN: Frågan är därmed slutbehandlad.

 

Ltl Sune Mattsson:

Fru talman!

Jag hade tänkt ställa en fråga till vicelantrådet Jörgen Strand, men jag blir tvungen att ställa den till hans ställföreträdare Lasse Wiklöf och eftersom han för övrigt alltid svarar väldigt bra på frågorna blir det finansansvarige Lasse Wiklöf som får min fråga. Vi har många gånger diskuterat golfbanor och stöd i den här salen, både med arrenden och det ena och det andra, vi har röstat igenom att det skall byggas en golfbana i Ämnäsområdet. Man har i press och radio kunnat ta del av att bolaget Investerings Ab har bett landskapsregeringen göra en ny utredning om underlaget för en bana. Är det så att man än en gång tänker bekosta en utredning om det lönar sig att bygga en golfbana i Ämnäs eller är det så att man faktiskt skulle kunna spara de pengarna just nu och satsa på en golfbana i Föglö, där det lär vara klart att sätta spaden i marken, bara landskapsregeringen ger sitt ekonomiska stöd?

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf:

Fru talman!

Hela lagtinget har varit överens om att Åland skall göras till en golfdestination. Det beslutet tog vi i anslutning till att vi diskuterade linjerna för vår turismpolitik. Golfbanan i Godby/Ämnäs har länge varit utomordentlig central; vi vet dessutom att vi har önskemål från Föglö och Brändö om stödformer för att hitta vägen och kunna förverkliga de här sakerna. Redan när lagtinget var inne på den här saken tror jag att man visste tämligen mycket om vad man ville på Åland. Det är aldrig fel att göra ytterligare marknadsundersökningar för att kartlägga ett mer exakt behov och allt sådant, men så mycket kännedom om golfverksamheten har vi nog bland dem som är involverade i den här näringen på Åland att vi vet att det finns behov av ytterligare banor i landskapet. För att klarlägga det fundamentala behovet tror jag inte att man behöver göra det, men om man vill vara mera sensitiv och verkligen i detaljer försöka se hur marknaden resonerar så kan det händ att man skulle behöva göra en marknadsundersökning. Vi har den här frågeställningen på vårt bord i anslutning till att vi diskuterar de här frågorna. Vi har inte tagit något beslut om någon marknadsundersöknin; jag tror faktiskt att i dagsläget är det snarare arbetet kring att få någonting till stånd än att ytterligare marknadsutreda. Så är nog realiteterna just nu.

 

Ltl Sune Mattsson:

Fru talman!

Det sista tycker jag var väldigt bra: att man hellre vill få en golfbana till stånd än att man gör ytterligare marknadsundersökningar, i det här fallet säkerligen på samhällets bekostnad. Då hoppas jag verkligen att eftersom man i landskapsregeringen är övertygad om att det behövs mera golfkapacitet och det finns ett projekt som ligger färdigt att starta vore det klädsamt att man gjorde det och tittar om man får projektet i Ämnäs att gå ihop med de privata investerarna, som tydligen skulle rusa till tidigare med Chipspengar och vad som nu föreslogs både här i salen och i pressen. Varsågod, Wiklöf, som som finansansvarig brukar vara en förståndig man, nu har han möjligheten! - Jag hoppas att jag har klarat av den korrekta tituleringen!

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf:

Fru talman!

Det svåra för regeringen har varit det att vi har eftersträvat att så långt som möjligt få privat finansiering in i dessa saker. Den processen är inte riktigt i detaljer avslutad ännu. Men vi är övertygade om att vi behöver mera golf och alla vet vilken multiplikatoreffekt en golfbana har, även om den som åtar sig att bygga den inte säkerligen gör sig rik på banan. Spin off-effekterna, kringeffekterna, är så pass stora av den verksamhet som bedrivs på en golfbana att vi känner att det verkligen är angeläget, så vi vill nog komma framåt och kunna förverkliga de intentioner som jag tror att också lagtinget har.

 

Ltl Sune Mattsson:

Fru talman!

Det är just så man diskuterar t.ex. i Föglö; man är beredd att satsa kommunalt kapital för att ta ansvar för en golfbana. Man ser kringeffekten som kommer att vara positiv för den kommunen och man bara väntar på ett besked. För mig känns det som att det är det andra, som man försöker och kanske kommer att hitta, kanske inte kommer att hitta, som gör att man inte satsar i Föglö just nu; annars borde man ju satsa på ett projekt som finns färdigt, eftersom man är så övertygad om att behovet finns – där finns det inte några tveksamheter hos regeringen.

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf:

Fru talman!

Jag är övertygad om att vi kommer att hitta linjen och att det inte är så långt borta!

 

TALMANNEN: Frågan är därmed slutbehandlad.

 

Ltl Anders Eriksson:

Fru talman!

Flera gånger under den här veckan har vi debatterat EU-medlemskapet, vi har diskuterat vikten av att göra en utvärdering av EU-medlemskapet, vi har också diskuterat vad ett eventuellt utanförskap skulle innebära. I de debatterna har vi haft en viss samstämmighet. Det har från regeringens sida pekats på att det kan vara en svår sak att utreda hur ett utanförskap kan se ut, det är riktigt, men jag har blivit uppmärksamgjord på att ÅSUB faktiskt redan har genomfört en förstudie av EU:s effekter på vår ekonomi. ÅSUB-rapporten skulle säkert kunna utvecklas till ett ytterst intressant projekt med sikte på en bred utvärdering av EU:s både negativa och positiva sidor. Man skulle då kunna be ÅSUB att gå igenom de konkreta ekonomiska effekterna av det EU-regelverk vi har i dag och även eventuellt analysera de möjligheter till alternativ som ett utanförskap enligt den färöiska och grönländska modellen skulle ha inneburit. Grunden för utredningen finns således. Min fråga är: Har landskapsregeringen ett konkret intresse av att gå vidare med detta?

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg:

Fru talman!

I debatten som vi hade förra veckan sade jag att jag tycker att efter tio-elva år i EU är det dags att vi gör en utvärdering och funderar vad EU-medlemskapet har gett oss ekonomiskt men framför allt vad det har betytt konstitutionellt. Det här tycker vi att är väldigt viktigt. Utredningen som ÅSUB har gjort har också blivit uppmärksammad på och jag har också ytligt tittat i den, jag har stoppat ner den i portföljen och tänkt läsa den ordentligt nu under veckoslutet. Jag tycker att det är en mycket god idé att ha den med som grund i den tioårsutvärdering vi avser göra.

 

Ltl Anders Eriksson:

Fru talman!

Svaret är helt okej. Om vi tittar på EU är det ett ganska storskaligt projekt där man kommunicerar direkt med medlemsstaterna, med nationerna och därför vet både EU-minister Lundberg och jag att vi borde bli självständiga om vi skall kunna göra vår röst hörd på ett konkret sätt, men det får vi antagligen vänta ett litet tag på. Ser vi på storskaligheten i förhållande till den småskalighet som kännetecknar Åland är det klart att det blir problem, när det gäller jordbruk, när det gäller snus, oavsett vårfågeljakt, regionalpolitik, näringsstöd, som vi hade uppe här tidigare. Det blir bara snårigare och snårigare och jag tror att det är viktigt att vi i god tid före vi står vid vägs ände faktiskt vet vilka konsekvenser ett utanförskap skulle innebära för oss.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg:

Fru talman!

Att Åland som ett självständigt land skulle få ett mycket större inflytande i EU är jag inte helt säker på att stämmer. Jag vet inte hur EU skulle ställa sig till att få en mikrostat i Ålands storlek som medlem, men frågan är, med ett minskat antal parlamentsplatser länderna emellan, hur man skulle ställa sig till när en mikrostat som invånarmässigt skulle ha rätt till 0,4 procent av en Europaparlamentsplats, att det smärtfritt skulle gå till Åland, medan vi som ett självstyrt örike är intressanta i ett europeiskt perspektiv med vår konstitution och med vår självstyrelse med internationella garantier osv. och via Finland skulle kunna ha en möjlighet att ställa krav på att Finland också borde avstå från en av platserna eftersom Finland har ett stort ansvar för hur vår autonomi erkänns internationellt.

 

Ltl Anders Eriksson:

Fru talman!

När det gäller vilket inflytande ett självständigt Åland skulle ha har jag en helt annan uppfattning. Vi skulle ha ett betydligt större inflytande, men tyvärr är jag rädd för att det tar ett visst antal år innan vi befinner oss där och då är det kanske bäst att vi utvärderar det vi har i dag, dvs. utvärderar EU-medlemskapet utgående från den konstitution vi har. Jag är glad att EU-minister Lundberg och jag konstaterar båda två att vi har en bra grund att utgå från när det gäller ÅSUB:s utredning, som jag nämnde inledningsvis och som jag också vet att ministern har fått ta del av. Jag tolkar svaret på det sättet att det här är en utvärdering/utredning som landskapsregeringen kommer att initiera via ÅSUB och jag hoppas att jag tolkade svaret rätt därvidlag!

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg:

Fru talman!

Hur utvärderingen slutligen skall göras vill jag inte ge ett bindande svar på att det är absolut så här det skall göras, men att vi skall göra en tioårsutvärdering har jag redan lovat härifrån talarstolen, och det håller jag fast vid.

 

TALMANNEN: Frågan är därmed slutbehandlat.

 

Ltl Katrin Sjögren:

Fru talman!

Jag önskar ställa en fråga till landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman. Vad har landskapsregeringen för planer att se över och utveckla arbetsfördelningen mellan vårdpersonal och läkare? I rikets nationella hälsovårdsprojekt ingår att se över och precisera arbetsfördelningen mellan olika personalgrupper. Det bör också göras på Åland, och har delvis påbörjats genom att man ser över hemvården och sjukvården, närvårdare och sjukskötare. OECD har gjort en omfattande rapport om hälsovårdens tillstånd; i den ingår många rekommendationer. En av dem är att arbetsfördelningen mellan läkare och hälsovårdare borde justeras, t.ex. genom att hälsovårdare i vissa fall skulle skriva ut recept i stället för läkare.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman:

Fru talman!

Det här är en fråga som engagerar mig pesonligen väldigt mycket. Jag har varit intresserad av de här frågorna i många år, långt före det har blivit så aktuellt som det är nu. Landskapsregeringen har inte tagit några formella beslut om att göra det. Jag tycker det är viktigt att när vi börjar fördjupa oss i den här frågan så måste det ske i samarbete med ÅHS, som ändå är den som utför det arbete som sker inom hälso- och sjukvården på Åland. Man har egentligen lite startat upp det; om man ser hur man jobbar i praktiken inom ÅHS så finns det områden i dag där sjuksköterskor arbetar väldigt självständigt och har fått överta. Det som jag själv är lite fundersam över ibland är att man har övertagit uppgifter, men man har inte övertagit så väldigt mycket av lönen. Det är också en viktig fråga, att börjar man ta över ansvar, som jag är övertygad om att både hälsovårdare och sjukskötare från läkare i många fall kunde göra, särskilt med kompletterande utbildning osv. kommer det inte att försämra vården på något sätt, utan tvärtom kanske vårdåtgärderna skulle hamna på ett naturligare sätt på rätt nivå. Jag ser alltså fram emot att börja arbeta med de här frågorna, men det finns inget formellt beslut fattat ännu om det. För min egen del kommer jag att vilja jobba med de här frågorna.

 

Ltl Katrin Sjögren:

Fru talman!

Jag är helt enigt med landskapsregeringsledamoten Harriet Lindemans resonemang kring lönen. Det tror jag är ett faktum: man tar över ansvarsområden, men det medför inte en högre lön. Det finns en teori om att läkarbristen delvis beror på en gammalmodig arbetsfördelning. Vi har som känt läkarbrist från och till på Åland också, speciellt inom primärvården. I sjuksköterskeförbundets undersökning från 2004 framkom det bl.a. att många hälsovårdare upplever ett starkt behov att få mera koncentrera sig på vårdarbetet. Där finns det också ett förslag om att hälsovårdarna kunde ha ett helhetsansvar när det t.ex. gäller reuma och astmapatienter. Ser man det ur en samhällsekonomisk synvinkel är det viktigt att allt yrkesfolk i branschen säkerställs möjligheten att få använda sig av sitt kunnande och sin erfarenhet. En central fråga i sammanhanget är också utbildning; om landskapsregeringen går vidare med det här projektet, hur ser minister Lindeman på fortbildningsfrågan för vårdpersonalen?

 

 

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman:

Fru talman!

När det gäller utbildningen och att överföra ansvarsområden från olika yrkesgrupper, i det här fallet från läkare till sjukskötare, är det också ganska låst. Vi har inte riktigt fullt ut egen behörighet på frågorna, så det måste ske i samarbete med riksmyndigheterna och man har påbörjat delvis diskussionen och utbildningen där. Utan att veta skulle jag säga så här, att det finns säkert delar av utbildningen som vi kan ge här på Åland, vi har vår högskola som borde kunna ge kompletterande utbildning, men för att få behörighetsfrågan klar måste det ske i samarbete med hur man gör det på rikshåll.

 

TALMANNEN: Frågan är därmed slutbehandlad.

 

Ltl Roger Eriksson:

Fru talman!

Jag vill ställa min fråga till lantrådet Roger Nordlund. I dagsläget är miljön, speciellt havsmiljön i fokus. För oss här på Åland är Östersjöns kondition av största, för att inte säga av absolut största och avgörande, betydelse. Enligt lagen om förhindrande av miljöförorening från fartyg av den 16.3.1979 är utsläpp av olja eller oljehaltig blandning från fartyg förbjudet på finskt vattenområde. Den 1 april i år träder en ändring i kraft i nämnda lag. Enligt lagändringen tillkommer ett nytt 2a kapitel som berör en s.k. oljeutsläppsavgift. Landskapet har behörighet till den del lagen inte berör handelsfartyg på landskapet Ålands territorium. Min fråga lyder: Vad har landskapsregeringen för strategi för att även andra fartyg än handelsfartyg skall omfattas av nämnda lags tillämpningsområde?

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Jag blir lite överraskad över att ltl Roger Eriksson ställer frågan till lantrådet eftersom det här är en ganska speciell miljöfråga. Jag tror att landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman skulle ha kunnat ge ett bättre svar på frågan. Rent generellt kan jag svara att jag tror att det är känt för både ltl Roger Eriksson och för alla andra att den här landskapsregeringen för en miljöpolitik som syftar till att Östersjön skall bli ett levande hav igen. I den avgiftspolitik som vi också skall föra gentemot de fartyg och de farkoster som rör sig på våra vatten skall vi se till att det blir sådana avgifter så att man kommer att vilja efterleva de regler som finns här i området. Desto tydligare kan jag tyvärr inte svara på frågeställningen, jag beklagar det.

 

Ltl Roger Eriksson:

Fru talman!

Jag tackar för svaret av lantrådet och kunde konstatera att han kanske inte känner till den här frågan. Om frågan var riktad till fel landskapsregeringsledamot, kan man diskutera och jag kan medge att jag funderade också på det, men jag anser att lantrådet som ansvarig för landskapets politik i alla fall inte var fel mottagare.

 

Det innebär i alla fall vissa problem för lagen träder som sagt i kraft den första april i år och problem kommer då att uppstå t.ex. vid övervakningen, administrativa kostnader uppstår och om övervakningsmyndigheten är gränsbevakningen så finns det ingen laglig grund för dem att uppbära dessa avgifter av fartygen i fråga. Som lantrådet nämnde har man strävat till att ha  en levande och ren Östersjömiljö, vilket vi också för liberalernas del omfattar, men jag anser det som lite oroväckande att man inte har något lagstiftningsförslag på gång på detta område.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Jag kan bara notera frågeställningen och vi skall diskutera den i landskapsregeringen. Jag skall se hur läget är och vidta nödvändiga åtgärder, om de inte redan är vidtagna.

 

Ltl Roger Eriksson:

Fru talman!

Efter den här dagens debatt och av löftet från lantrådet får vi se fram emot en lagframställan och åtgärder på detta område. Jag tackar lantrådet för detta löfte!

 

TALMANNEN: Frågan är därmed slutbehandlad.

 

Den för frågestunden reserverade tiden är till ända. Frågestunden är härmed avslutad.

 

Lagtingets höstsession är härmed till ända. Vårsessionen inleds onsdagen den 1 mars 2006, om inte presidiet därförinnan finner anledning att sammankalla lagtinget.

 

Lagtingets nästa plenum hålls således onsdagen den 1 mars 2006 kl. 13.00. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl.11.01).

 

 

 

 

Originalfil