Plenum den 20 september 2006 kl. 13.00

PLENUM den 20 september 2006 kl. 13.00.

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Raija-Liisa Eklöw, ltl Carina Aaltonen och ltl Ragnar Erlandsson). Ltl Carina Aaltonen anlände efter uppropet.

27 lagtingsledamöter närvarande.

Om befrielse från dagens plenum anhåller ltl Raija-Liisa Eklöw och ltl Ragnar Erlandsson för deltagande i Nordiska rådets utskottsmöte i Lahtis i Finland. Godkänt.

 

 

Meddelande

Talmannen meddelar att en i 48 § 3 mom. lagtingsordningen avsedd frågestund enligt talmanskonferensens beslut hålls fredagen den 22 september kl. 9.30. Följande medlemmar av landskapsregeringen kommer enligt meddelande att vara närvarande vid frågestunden: lantrådet Roger Nordlund, vicelantrådet Jörgen Strand, ledamoten Lasse Wiklöf, ledamoten Runar Karlsson, ledamoten Harriet Lindeman och ledamoten Camilla Gunell.

 

En lagtingsledamot som ämnar ställa en fråga vid frågestunden skall anmäla sig till lagtingets kansli senast fredagen den 22 september kl. 8.30.

 

Meddelas ytterligare att landskapsregeringens svar med anledning av ltl Katrin Sjögrens enkla fråga nr 18/2005-2006 kommer att avges vid plenum fredagen den 22 september.

Antecknas.

 

 

Föredras för bordläggning ärende nr 1:

 

Lagutskottets betänkande nr 12/2005-2006 om godkännande av protokollet med Amerikas förenta stater om ändring av avtalet för att undvika dubbelbeskattning och förhindra kringgående av skatt beträffande skatter på inkomst och på förmögenhet samt med förslag till lag om ikraftträdande av de bestämmelser i protokollet som hör till området för lagstiftningen. (RP 7/2005-2006).

 

Ärendet bordläggs till lagtingets nästa plenum. Godkänt.

 

 

Föredras för bordläggning ärende nr 2:

 

Lagutskottets betänkande nr 13/2005-2006 om godkännande av avtalet med Azerbaidzhan för att undvika dubbelbeskattning och förhindra kringgående av skatt beträffande skatter på inkomst och på förmögenhet samt med förslag till lag om  ikraftträdande av de bestämmelser i avtalet som hör till området för lagstiftningen. (RP 8/2005-2006).

 

Ärendet bordläggs till lagtingets nästa plenum. Godkänt.

 

 

Föredras för bordläggning ärende nr 3:

 

Lagutskottets betänkande nr 14/2005-2006 om godkännande av avtalet med Marocko för att undvika dubbelbeskattning och förhindra kringgående av skatt beträffande skatter på inkomst samt med förslag till lag om ikraftträdande av de bestämmelser i avtalet som hör till området för lagstiftningen. (RP 9/2005-2006).

 

 

Ärendet bordläggs till lagtingets nästa plenum. Godkänt.

 

 

Föredras för tredje behandling ärende nr 4:

 

Lagutskottets betänkande nr 11/2005-2006 om godkännande av protokollet med Schweiz för att ändra avtalet för att undvika dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och på förmögenhet och därtill hörande protokoll samt med förslag till lag om ikraftträdande av de bestämmelser i protokollet som hör till området för lagstiftningen. (RP 6/2005-2006).

 

 

Först tillåts allmän diskussion, därefter kan lagtinget antingen lämna sitt bifall till det i presidentens framställning ingående lagförslaget eller vägra ge sådant bifall. Diskussion. Ingen diskussion.

 

Lagförslaget föreläggs för lagtingets bifall. Lagtinget har i tredje behandling gett sitt bifall till förordningens ikraftträdande i landskapet Åland.

 

Föreläggs motiveringen för godkännande i enda behandling. Lagtinget har i enda behandling godkänt motiveringen.

 

Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Föredras för tredje behandling ärende nr 5:

 

Näringsutskottets betänkande nr 3/2005-2006 om hjortdjur. (FR 18/2005-2006).

 

I tredje behandling har lagtinget att antingen anta lagförslaget sådant det godkänts vid andra behandlingen eller att förkasta detsamma. Först tillåts diskussion och därefter föreläggs lag­förslaget för antagande. Diskussion. Ingen diskussion.

 

Föreläggs lagförslaget för antagande i tredje behandling. Begärs ordet? Lag­tinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

 

Föreläggs betänkandets motivering för enda be­handling. Diskussion. Ingen diskussion. Motiveringen godkänd i enda behandling.

 

Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Föredras för andra behandling ärende nr 6:

 

Social- och miljöutskottets betänkande nr 5/2005-2006 angående ny blankettlag om säkerhet vid hantering av farliga kemikalier och explosiva varor. (FR 14/2005-2006).

 

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion.

 

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman:

Fru talman!

Jag lovade återkomma om jag skulle ha några mera uppgifter och om minister Britt Lundberg skulle ha varit på plats; hon har inte möjlighet att närvara nu heller och jag ringde ner till avdelningen på förmiddagen och frågade hur det ligger till. Det finns ingen förordning på gång överhuvudtaget ännu. Diskussioner som har förts har varit att man har diskuterat ganska långa intervaller, man har talat om att först när de är upp till 25 år gamla skulle det bli aktuellt med någon form av kontroll. Det har inte heller diskuterats vem som skulle göra det utan man har tänkt fortsätta på samma sätt som man i dag har kontroll på de underjordiska, men det har inte heller bestämts och då innebär det nog att det företag och firmor som blir certifierade för att få göra det. Men blir det 25 år är det inte någonting som händer riktigt årligen på något sätt. Det är brandsynen som i samband med annan brandsyn kommer att kontrollera detta, men det blir inte så att man går från gård till gård och kontrollerar. Det är framför allt försäkringssystemet som gör att försäkringarna har ett intresse i sig i och med att man inte har det i skick så kommer det inte att utfalla försäkringar om det händer någonting. Det är i sig en kontroll på det sättet.

 

När det gäller hur storleken på farmartankarna nämndes det att man har diskuterat 1 kubik och då blir det i princip alla farmartankar.

 

Jag vill understryka att det har förts diskussioner, det finns överhuvudtaget inga beslut, det finns inte utkast till någon förordning och sådant. När jag talade igår med ministern så sade hon att det här kommer att noggrant diskuteras innan det blir en förordning. Det är alltså vad jag kan informera om i dag.

 

Ltl Anders Englund, replik:

Fru talman!

När lagförslaget var på remiss till kommunerna fick åtminstone vi i Vårdö kommun indikationer på att det skulle vara 2 kubik som gällde. Med tanke på det godkände vi lagförslaget, men nu har man tydligen kommit på andra tankar. Jag hoppas att landskapsregeringen kan titta ytterligare på detta.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Fru talman!

Det finns som sagt inget politiskt beslut om det här överhuvudtaget och det kommer säkert att diskuteras, också storleken, så jag noterar!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Det var en bra diskussion som vi hade i detta ärende förra gången. Det är också bra att man vid detta tillfälle har möjlighet att ytterligare fördjupa sig i ärendet och föra debatten vidare. Jag tycker att det var om möjligt ännu mer osäkert det besked som vi från landskapsregeringens Harriet Lindeman i dag. Det finns inga som helst tankar och ambitioner angående en förordning. Det har i och för sig inte den betydelse för själva lagstiftningen för grunderna till förordningsmakten skall ändå finnas i lagstiftningen. Men eftersom det inte är nämnt i lagstiftningen om hur stora oljecisterner som skall granskas och inte heller vem som skall bära avgiftskostnaden så blir det ännu mera otydligt. Gör man då som man sade att man har diskuterat från avdelningens sida att det gäller 1 kubik så är det väldigt många av oss som har tankar hemma på gården som är större än 1 kubik och skall vi då betala med skattemedel alla de tankar som skall synas? Ja, det är åtminstone jag emot. Jag tycker att en 25 års intervall låter väldigt länge; det händer mycket på de 25 åren och om man säger att de som redan i dag är i bruk är ännu mycket äldre och för att få fatt i dem som vi idag har problem med borde man åtminstone starta upp det här arbetet. Till den här delen är ärendet inte  ordentligt utrett från social- och miljöutskottets sida; man kanske inte heller hade s.a.s. den informationen som har kommit fram eftersom debatten har väldigt mycket rört sig just runt oljecisternerna. För att vi skulle få reda på det här och för att det skulle ingå i lagtexten dels storleken och vem som skall stå för kostnaderna föreslår jag, med hänvisning till lagtingsordningens 53 §, att ärendet går tillbaka till utskottet och man kommer med ett nytt betänkande med just den här diskussionen som grund, där man för in både storlek och kostnaderna. För som det är nu sagt är det väldigt osäkert, vi lämnar det härifrån oss att avgöras från tjänstemännens och regeringens sida och det känns väldigt osäkert, åtminstone för min del, hur det här kommer att bli och vad det kommer att betyda för ålänningar. Det berör väldigt många. Är det så att man kommer att gå ner till 1 kubik är det väldigt, väldigt många människor som det berör och påför vi då dels kostnader och mer byråkrati skall vi också veta om det, och det vet vi inte. Vi ger en öppen fullmakt med den här lagstiftningen. Jag tycker inte att det här är tillräckligt bra.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

När det gäller diskussionen om avgifter och kostnader för tankarna anser jag att är det är ganska bra utrett i utskottet att man betalar vad det kostar, man anlitar en auktoriserad firma som skriver en räkning och man betalar den räkningen. Det utlåtandet har kommit från utskottet. Däremot var det en signal som man skickade vidare att man kanske borde titta på om det finns några möjligheter att tillmötesgå detta från regeringen, men jag anser inte att det är något oklart med utredningen. I fråga om storleken på tankarna är jag fullständigt övertygad om att har du en 1 kubiks tank så kan den fördärva miljön lika mycket som en 3 kubiks tank, underförstått skall alla tankar som är placerade ute i naturen och kan förstöra besiktas. I och med att flertalet farmartankar är på 1,2 kubik förväntar vi oss att de skulle falla under det här. Jag hade personligen synpunkter på det här och ansåg att det var för höga kostnader. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Viktigt i den här frågan är den enskildas rättssäkerhet. Det står nämligen inte i lagframställningen vare sig om storlek eller kostnader. Åtminstone som jag uppfattade diskussionen senaste gång var det flera partier som var inne för, bl.a. liberalerna, att kostnaderna skulle man själv stå för. Men när man läser lagframställningen står detta ingenstans. Då blir följden att samhället kommer att stå för kostnaderna i enlighet med vad centern ville. Så läser jag det och det här måste man reda ut. När det gäller just storleken måste man redan i lagframställningen kunna få reda på vad det är som gäller just för mig – det är det som är rättssäkerhet i lagstiftningen och det skall man värna om.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Vi var väldigt eniga och tyckte att det framkom ganska klart att är det så att det skrivs att tanken skall besiktigas så får man själv stå för kostnaden. Jag anser att det är helt det omvända, att är det så att skall ligga samhället till last så skulle det ha varit utskrivet i utlåtandet, men något sådant finns inte – alltså står man själv för de kostnaderna. Det är inte så att allting som man inte skriver vad det kostar i lagstiftning betalar inte samhället, inte i den här lagen och inte i någon heller, så där tycker jag att det är väldigt klart. Alla tankar som det är risk med att de smutsar ner i miljön skall besiktas, så det kan man bra ta i en förordning. Riskerar man att förstöra miljön så tycker jag inte att det är någonting att fundera kring den biten.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Vi har diametralt olika åsikter om grunderna för vad som skall framgå i lag och vad som hör till förordningsmakten. Enligt grundlagens 80 § och självstyrelselagens 21 § skall grunderna till avgifterna, om det skall uppbäras avgifter, framkomma i lag, annars kan man inte uppbära dem.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Fru talman!

När det gäller avgifter är min diskussion här på förmiddagen den att där har tanken i samband med lagstiftningen varit att man fortsätter på samma sätt som det har varit för de underjordiska tankarna, alltså att det är den som har tanken som ser till att någon som har certifikat får göra granskningen och det är den som äger som betalar. Så är det i dag när det gäller underjordiska. Resonemanget har varit att det fortsätter på samma sätt men att det inkluderar flera tankar. Det har i resonemanget inte tänkts att det skulle vara en avgift direkt som tas t.ex. från landskapsregeringen, så det kan vara det som är orsaken till att det inte överhuvudtaget står någonting om avgifter. Så har tankegången varit, fick jag höra här i morse. När det gäller storleken är min bedömning i dag, utgående från vad jag har hört om remissutlåtandena osv., att det troligtvis landar på 2 kubik; det kan jag inte säga exakt, men det lutar åt det hållet, om jag får uttrycka det så. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Även om ambitionen har varit god och tankegången har varit den som man redogör för från landskapsregeringens sida så finns det inga spår i lagframställan angående just de frågorna. Och vem är det då som skall tolka hur det här skall vara? Är det jag själv eller är det någon som skall göra det? Det får inte vara sådana lagframställningar. Jag vill inte vara med i alla fall och stifta sådana lagar där det finns en rättsosäkerhet inbyggd.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Fru talman!

Enligt ltl Gun-Mari Lindholm är det inte alls klart i framställningen vem som skall betala eller inte betala. Det står enligt förslaget ”där ägaren eller innehavaren av en oljecistern som ansvar för att den besiktas regelbundet samt svarar för besiktningskostnaderna”. Däremot står det inte hur stora besiktningskostnaderna är, men det står klart att det är den som äger cisternen som svarar för besiktningskostnaderna, så där borde det inte råda någon oklarhet i alla fall. När det gäller besiktningskostnaden totalt är detta omöjligt att säga därför att det beror precis på, som har sagts här tidigare, var tanken är, hur den är i skick, om det är en manlucka så att man kommer in i den, men det står också i vårt betänkande att före besiktningen skall cisternen tömmas och rengöras. Har man en tömd och rengjord cistern så kostar det inte särskilt mycket att besikta den. Det är tömningen och rengöringen som kostar mest.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Jag tycker att det är lite alarmerande när social- och miljöutskottets ordförande säger att det är omöjligt att säga vad det här kommer att betyda. Det är det fundamentala felet här och jag vill inte vara med om en sådan lagstiftning. Är det så att vi inte kan vara säkra på vad det kommer att betyda för någon, då är frågan skall vi ha lagstiftning på det här området ännu när vi inte med säkerhet kan säga vad det betyder!

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag tycker att vi skall ha lagstiftning på det här för det är en lagstiftning som skyddar miljön. Miljöarbetet får kosta. Varje enskild som deltar i förbättrandet av miljön får stå för den kostnaden och har man en tank får man stå för den kostnaden. Det går inte att fastslå, hur mycket vi än försöker, vad kostnaden skulle bli; om samhället subventionerar kan man slå fast en kostnad. Men min tanke är att den som äger en tank själv gör det. Storleken har vi faktiskt kunnat slå fast, det har ltl Gun-Mari Lindholm rätt i. Men att vi skulle avstå för att det kostar att skydda miljön är inte en tanke som jag omfattar.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Ltl Sune Mattsson säger igen att min tanke är att den enskilda skall bekosta detta. Men då borde man ha skrivit det rakt ut i lagframställningen och i betänkandet samt storleken, grunderna till avgiften. Finns inte dessa där är det inte en bra lagframställning och jag tycker att vi inte skall ha det så att den enskilda inte vet vad det är fråga om. Just när det gäller storleken har det stor betydelse om det är 1kubik eller om det är 2 kubik, det rör väldigt, väldigt många husägare också om det gäller 1 kubik, förmodligen de flesta av oss som sitter här.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Fredrik Karlström:

Fru talman!

Jag tänkte inte gå in i den här debatten, men efter måndagens diskussioner och några timmars sömn kan jag inte riktigt låta bli! Jag har tittat i de olika partiernas parti- och valprogram och nästan alla, om inte alla har gått ut med och står för att vi måste minska på byråkratin och förenkla regelverken, men efterlever vi de tankarna någonsin någon gång? Det här är ett sådant typexempel.

 

Vad är då detta? Gör vi inte detta mer komplicerat för våra medborgare än vad det behöver vara? Reglerar inte detta sig själv egentligen och vågar inte vi politiker lite på våra väljare och den åländska befolkningen?

 

Vi kan väl inte förutsätta att den som har en tank med olja på sin gård eller på sin mark är så dum att han fyller den med olja för dyra pengar om den är så dålig att risken finns att allt kommer att rinna ut. Pengarna går till spillo och oljan måste saneras, för visst måste vi väl tro att den som äger marken, vill vårda den eller tror vi inte det om våra ålänningar!

 

Varför vill då landskapsregeringen lagstifta om allt i minsta detalj. Är det inte dags att vi ägnar vår tid till mer väsentliga framtidsfrågor än att vi förutsätter att ålänningen är utan sunt förnuft. Har vi inte redan en lagstiftning som säger att den som förorenar den åländska jorden är skyldig att sanera den?

 

Inte kan vi väl börja tvinga företagare, privatpersoner och pensionärer att besikta sina tankar bara ifall om att den skulle vara dålig. Vi måste börja våga lita mera på ålänningarna och att ålänningarna själva vet vad som är bra för honom eller henne, deras familj och plånbok.

 

Jag understöder att lagförslaget skall tillbaka till social- och miljöutskottet särskilt med beaktande av vad vi alla har gått till val på och det som står i våra partiprogram att vi skall minska på byråkratin, vi skall förenkla företag, privatpersoner och folk på Åland. Jag tycker att vi inte efterlever våra egna löften, så det är dags att börja fundera lite på det.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Fru talman!

För det första när det gäller valprogrammen har de flesta partier också gått till val på att man skall främja en bättre miljö. Det här är att främja en bättre miljö och mindre risker. För det andra förekommer det årligen stora rubriker i tidningspressen att folk har fyllt sina tankar som varit dåliga och det har runnit ut, t.o.m. i närheten av våra vattentäkter. Det sker också på andra ställen. Första gången jag läste om det var när den omtalade näringschefen Olof Erland som på sin gård i Bartsgårda fick olja som rann ut. Det var många år sedan, men många av oss kommer ihåg att det var så och det blev dyra saneringskostnader. Om det blir 25 år som besiktningstid så enligt dem som tillverkar tankar är livslängden på en villatank under 25 år; den borde egentligen bytas eller besiktas. Det där är väl upp till var och en kanske, men det tycker inte jag utan vi fastslår regler annars också hur bildäcken skall vara och allt mellan himmel och jord.

 

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Fru talman!

Det är där som våra åsikter skiljer sig lite. Jag tror mer på den åländska befolkningen och att sunda förnuftet också kan fungera. Vad vi kan göra från myndigheternas sida är att vi kan uppmana, vi kan informera och påpeka att man borde kontrollera sin egen tank. Det borde vara i varje människas eget intresse att tanken inte skall börja läcka på ens egen gård, i ens eget hus eller på åländska marken. Det är saneringskostnader efteråt. Då är frågan om vi skall gå in och lagstifta om allt som eventuellt kan hända. Det är det jag ifrågasätter. Vi borde minska på byråkratin och tro mer att det sunda förnuftet, som ålänningarna har och den information som finns tillgänglig, gör att man fyller inte en 2-5 kubikmeters tank med olja om den är dålig. Jag tror alltså inte att vi behöver lagstifta om allting.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Fru talman!

Om det vore såsom ltl Fredrik Karlström säger så borde man förkasta lagstiftningen till den del det berör besiktning av tankar eftersom sunda förnuftet säger vad man gör, men det förslaget har jag inte hört att ltl Fredrik Karlström har kommit fram med.

 

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Fru talman!

Det är precis det jag egentligen föreslår och som jag ber att social- och miljöutskottet skulle överväga och titta på, att är det här en lag som vi verkligen måste införa och därför vill jag att förslaget går tillbaka till utskottet. Jag kommer väl inte att få understöd för det i dag, men det är i så fall bra om social- och miljöutskottet tittar på den här frågan igen och säger skall vi verkligen byråkratisera ännu mera, försvåra ännu mera och jaga ålänningar ännu mera än vad vi kanske måste i det här fallet.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Fru talman!

När det gäller ålänningarnas innehav av sunt förnuft tror jag att de flesta ålänningar har ett stort sunt förnuft. Problemet med farmartankar är att du kan inte genom en okulär besiktning, bara genom att titta på tanken, vara säker på om den verkligen är i kraft. Naturligtvis vill alla som själva har betalat för sitt bränsle ha det i tanken – inte vill man ha det på gräsmattan eller i grusbädden. När det gäller byråkratisering är det så att samhället går framåt hela tiden och jag tycker att det sätt som landskapsregeringen föreslår att kontrollen skall göras och hur den skall bokföras är väldigt enkelt. Det är bara en anmälan som skickas till brandchefen i kommunen. Det är väldigt enkelt, man kan inte säga att det är överbyråkratisering. Jag håller inte alls med ltl Fredrik Karlström där.

 

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Fru talman!

Det är fritt fram för var och en person på Åland att när som helst begära en besiktning av sin tank om man misstänker att den eventuellt är dålig, att det här kommer att resultera i att den olja man pumpar in kommer att läcka ut. Det behövs ingen lagstiftning för det, återigen, det sunda förnuftet finns där. Är det så att du misstänker eller kanske tror att din tank börjar bli gammal så kan du när som helst begära en besiktning av den för det kommer att gynna dig själv i slutänden. Jag tror att det är fel sätt att gå lagstiftningsvägen och tvinga alla människor på Åland och sätta igång den byråkratin med att lagstifta om att du måste besikta din tank. Någonstans måste gränsen kunna gå där vi s.a.s. tar våra vallöften på allvar och försöker minska byråkratin och sålunda ger ett större ansvar till ålänningarna.

 

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Fru talman!

Det är inte för att krångla med Ålands befolkning som framställningen har kommit från landskapsregeringen. Det är inte heller för att krångla med Ålands befolkning som social- och miljöutskottet har godkänt det i sitt betänkande utan det är därför att vi tror – med vetskap om de olyckor som har varit – att det här är ett sätt att förebygga både miljöolyckor och är ett bra underlag i samband med större brand- och andra räddningskatastrofer att veta var man har farmartankarna. För övrigt understöder jag ltl Fredrik Karlström att vi skall vara försiktiga med att lagstifta ner på individnivå och tränga in folk i ett hörn. Vi skall ha en tilltro till den enskilda individens kompetens och kapacitet, och den tror jag att vi delar.

 

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Fru talman!

Det är det här som alltid är det typiska, att man säger att man skall minska på byråkratin, man skall förenkla för alla, men när det kommer till kritan och man sätter sig ner och börjar lagstifta så gör man inte vad man säger och det är det jag lite ifrågasätter här också. Har man tagit lagstiftningstanken med byråkratin i social- och miljöutskottet, att minskar det på byråkratin mot vad det är värt och hur står det i förhållande till de vallöften man tidigare har gett att man vill arbeta för det också. Nu är det bara munnens bekännelse gång på gång. Jag bara undrar – när såg vi senast ett förslag från landskapsregeringen som minskar på byråkratin och slopar ett visst antal lagstiftningsåtgärder samt krav och besiktningar. Det har inte hänt en gång ännu. Det kommer bara mer och mer, men man går ut och säger att man vill minska på byråkratin. Jag föreslår att vi gör det! Stryk det här, social- och miljöutskottet!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Under diskussionen har ltl Gun-Mari Lindholm, understödd av ltl Fredrik Karlström, föreslagit att lagtinget enligt 53 § 2 mom. lagtingsordningen inhämtar nytt betänkande av social- och miljöutskottet. Den sakliga behandlingen av ärendet avbryts därför för fattande av beslut om ltl Gun-Mari Lindholms förslag. Önskar någon yttra sig om förslaget?

 

Omröstning kommer att verkställas. Den som röstar för fortsatt behandling röstar ja, den som röstar för ltl Gun-Mari Lindholms förslag om återremiss till social- och miljöutskottet röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.

 

Jag ber ja-röstarna resa sig. Talmannen röstar ja. Jag ber nej-röstarna resa sig. Majoritet för ja. Ärendets sakliga behandling fortsätter.  På talarlistan kvarstår ltl Danne Sundman, ltl Gun Carlson och ltl Anders Englund.

 

Ltl Danne Sundman: Avstår.

 

Ltl Gun Carlson:

Fru talman!

Lagstiftningen är tänkt för att man skall kunna skydda miljön. Det är alltid så med all lagstiftning, speciellt med miljölagstiftning, att det alltid blir en balans mellan nya kostnader och värdet för miljön och det ryms också inom den här lagstiftningen. Alla beslut som fattas i lagtinget i lagstiftningsfrågor berör alltid folk på ett eller annat sätt. Så gör också den här lagen.

Jag vill ändå understryka, att centern har inte krävt eller föreslagit att samhället skulle bekosta inspektionerna som vi nu pratar om. Vi har däremot varit eniga om att för besiktningen bör man ta samma avgift oberoende var man bor i landskapet; annars slår det väldigt snett för dem som bor i glesbygd och skärgård, det är vi eniga om i centern. När det gäller tömning och rengöring av tankarna inför inspektion kan det vara väldigt olika behov och olika krav och där får man, enligt vad vi tror, betala enligt vad vi tycker. Vi har varit eniga om att storleken på tankarna är 2 kubik, dvs. både tankar i egnahemshus eller i hus överhuvudtaget och farmartankar som står ute. Det har vi varit eniga om. Vi skall komma ihåg att vi nu talar om intervaller på 25 år, så det är inte så ofta i någons livstid man behöver betala det här.

 

Vi tycker nu att man skall avvakta förordningen som skall komma; förordningen skall vara tydlig, den skall vara lätt att tolka, den skall vara lätt att följa, det skall inte vara för invecklat, framför allt skall folk kunna förstå det. Jag vill gärna erinra om att det finns en parallell som vi ändå, såvitt jag vet, ändå alla accepterar och det är brandsynerna. Inte är det någon som ifrågasätter dem och det är samma sak, det är vårt eget ansvar för vår egen egendom det handlar om och jag tycker att det här är lite samma sak som många har påpekat. Det här betyder att vi i centern tycker att det är bra om vi kan fortsätta behandlingen av lagen.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Som lagen är nu står tankarnas ägare själva för besiktningen. Det betyder att om man har en tank i Kökar, Östergeta eller Skag på Eckerö t.ex., så är det högst troligen dyrare än att man har den centralt i Jomala eftersom det är större kostnader för företaget som man anlitar. Inte kan vi ställa krav på hur företagen debiterar sina kunder utan vill man ha en sådan utveckling måste man typ sotningstaxan att det är fastställt i lag vad avgiften får vara. Men så är det inte och därför föreslog vi återremiss, vilket centern inte stödde, förutom då, återigen, ltl Anders Englund som tänker själv!

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Inom centern tänker vi alla själva. Det är sant att det kommer att bli olika kostnader för avgifterna beroende på var man bor, det är vi överens om och därför sade jag att vi tycker att det här skall landskapsregeringen se till att fungerar genom en besiktningsavgift för alla.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Det finns inget stöd i lag för någon avgift, så landskapsregeringen kan inte utfärda någon förordning som reglerar avgiften utan det är upp till marknaden; företagen tar högst troligen betalt per timme eller per besiktning plus resekostnader. Det är ingenting vi kan reglera om inte grunderna inte finns i lag och därför föreslog vi återremiss. Man måste som politiker ha samma tanke, ord och handling. Här saknar tyvärr igen centern handling; tankar och ord är helt rätt, men handlingen saknas. Man skulle ha återremitterat det så skulle social- och miljöutskottet ha fått ändra lagen till den delen, men röstade återigen emot en återremiss.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Jag tycker att redogörelsen för hur centern ser på betalningssättet blir väldigt rörig. Man säger att den det berör skall betala en och samma summa, men precis som det har framgått i det tidigare replikskiftet så kommer det de facto att kosta olika beroende av var man bor på grund av resvägar och arbetstider, som blir längre beroende på att man bor längre bort. Vem skall då betala mellanskillnaden? Jag har sagt förut att centern har sagt att det här skall bli samhällssubventionerat och det säger man från centerns sida att är fel, men varifrån skall då pengarna komma, vem skall betala mellanskillnaden?

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

När landskapsregeringen gör upp förordningen skall den se till att det här blir klarlagt. Det är min bestämda uppfattning.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Jag tycker att centern borde ta en kurs i lagstiftning för det verkar man inte riktigt ha peijling på. Man kan inte ha en sådan lagstiftning med en sådan rättsosäkerhet för den enskilda. Vi skall väl inte använda självstyrelsen till att ha en dålig lagstiftning. Det vill inte jag vara med om och ställa ålänningarna inför en sämre situation än något annat land. Då är vi inte värda att ha lagstiftning; vi måste vara bra på det här för att kunna hävda vår självstyrelse och då måste det finnas en rättssäkerhet i lagstiftningen. Det som ltl Gun Carlson säger att skall finnas framkommer inte nu, utan man säger att man löser det i förordning, men så får det inte gå till.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Vi skall ha självstyrelsen för att bedriva en god regionalpolitik för hela Åland.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anders Englund:

Fru talman!

Jag skall inte vara så långrandig i det här ärendet. Det är knappast många som bor på landsbygden som har underjordiska tankar med olja. Det är en väsentlig skillnad i lagstiftningen att gå från underjordiska tankar till att gälla även oljetankar ovan jord. Det är där som pointen ligger i lagförslaget. Men går in för tankar på t.ex. 2 kubikmeter i förordningen, som landskapsregeringen nämnde, så tror jag de facto att man har eliminerat det största problemet i diskussionen. Vi har hört mycket på radio- och TV den senaste tiden. Vi vet att alliansen i Sverige gick in för att minska regelkrånglet med 25 procent. Det kanske också var en bidragande orsak till att man gick framåt. Det är inte bara företagarna som drabbas utan det är många pensionärer ute på landsbygden som har sin tank ovan jord som lever på en pension i dag som inte är särdeles hög. Vi är med och ökar deras utgifter hela tiden i många lagförslag. Här är ett nytt i dag igen som vi har på bordet. Vi har också haft avloppsfrågorna ute i glesbygden som är dyra för många och det har varit mycket diskussion. Vi har avfallsfrågorna. Vi har många andra saker. Det här är en helhetsbedömning som jag också tycker att lagtinget och landskapsregeringen behöver ta när man lägger sådana här lagförslag.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag hade samma funderingar som ltl Anders Englund, men efter att vi satte oss in i problematiken i utskottet kom vi fram till att det här är en tickande bomb som vi har på Åland, farmartankarna har inte funnits här i evigheter utan de började införskaffas på sextiotalet, på sjuttiotalet dök det upp ännu flera och sedan har det tilltagit. Nu börjar de komma upp i den åldern att det kan rosta hål på dem och de går sönder, så därför kanske man borde vidta åtgärder emot det. Som ltl Anders Englund framförde finns det anledning till att man inte besiktar tanken även om man är lite orolig för den, eller man kanske inte ens är orolig för det syns inte på tankarna utan det är om man har vatten i dem som de tar skada. Därför ansåg jag också att man borde se från landskapsregeringen vidare på att finns det någon möjlighet att komma åt det här problemet. Vi kan inte heller göra så att de som har en 1 kubiks tank får den gratis besiktad medan en som har en 3 kubiks tank som är nedgrävd måste betala dyra summor för det, så det är en avvägningsfråga hur man skall hantera den där biten, men jag tycker att man borde titta på det här.

 

Ltl Anders Englund, replik:

Fru talman!

Vi är helt överens om att det är ett  problem med oljetankar och att de kan förorsaka stor skada, särskilt på grundvattnet och där det finns borrbrunnar i närheten som kan ta skada av om det kommer ut. Det behöver inte vara så stora mängder heller. Men man behöver nog faktiskt göra en bedömning hur detta slår gentemot de grupper som jag nämnde tidigare. Går man in för 2 kubik tycker jag att det är okej, då är man en ganska stor förbrukare när man kommer upp i de mängderna på landsbygden.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag håller inte riktigt med om 2 kubik, för går man in för över 2 kubiks tankar så är det väldigt få tankar det rör sig om, det är små mängder brännolja eller vätska som kan förorena, men går man under är det väldigt många som dyker upp omedelbart när man går ner till 1 kubik; en normal farmartank är på 1,2 kubik. För att få dem med behöver det vara i den här storleksordningen. Jag tror att det är en bra och viktig debatt, dvs. att man kan inte påföra alltför mycket avgifter och miljökrav på befolkningen utan att man reagerar här i lagtinget och det tycker jag är en bra signal som man har fått i det här sammanhanget. Man bör i lugn och ro titta på om man kan göra någonting åt det.

 

Ltl Anders Englund, replik:

Fru talman! I stort tror jag att ltl Åke Mattsson och jag är överens i dessa frågor. Det är mycket viktigt att landskapsregeringen ser på hur det slår för nämnda grupper. Det är där som pointen är i och med att man övergick till tankar ovan jord.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag är glad över att ltl Anders Englund speciellt nämner pensionärer och de som har det sämre i samhället, för företagare och jordbrukare behöver i alla fall inte beskatta de pengar som de betalar för besiktningen utan det dras av i beskattningen. Det drabbar naturligtvis mycket hårdare pensionärer.

 

Jag är rädd för att om man sätter 1 kubik så kan man kanske tycka att det är lönsammare och man behöver aldrig besikta om man köper två stycken 1,2 kubiks eller en halv kubiks tank i stället; då behöver man aldrig besikta och risken är lika stor när man har 3 kubik på tomten. Jag tror att man kan kringgå reglerna, så jag tror inte riktigt på detta. Däremot finns det en möjlighet för landskapsregeringen att gå ltl Anders Englund till mötes: man kan subventionera svaga grupper, t.ex. pensionärerna och hjälpa dem med besiktningsavgiften. Man gör det annars också.

 

Ltl Anders Englund, replik:

Fru talman!  Jag kan bara konstatera att ltl Sune Mattsson kom med räddningen här: att man köper två 400 eller 500 liters tankar så har man löst problemet!

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman:

Fru talman!

Jag begärde egentligen replik, men fru talman såg det inte i samband med ltl Fredrik Karlströms anförande och tänkte glädja honom med att säga att förra veckan tog vi en landskapsförordning utgående från miljökonsekvenslagen som kom tillbaka från presidenten häromdagen, där vi radikalt minskar antalet som kräver miljökonsekvensbedömning, så pass radikalt att vissa kommuner t.o.m. tyckte att vi gick för långt!

 

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

 

Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs det i betänkandet ingående lagförslaget i dess helhet. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

2

Lagförslaget föreläggs för godkännande. Lagförslaget är godkänt. Ärendets andra behandling är avslutad.

 

 

Föredras för enda behandling ärende nr 7:

 

Finansutskottets betänkande nr 8/2005-2006 angående förslag till andra tilläggsbudget för år 2006. (FR 21/2005-2006).

 

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion.

 

Ltl Gun Carlson:

Fru talman!

Finansutskottet har behandlat landskapsregeringens förslag  till andra tilläggsbudget och överlämnar betänkandet till lagtinget. Utskottet har noterat att slutsumman tillsvidare under det här året stannar på samma summa som i landskapsregeringens framställning, dvs. 285.504.000 euro har budgeterats under året och tillägget som ligger i betänkandet är på 2.058.000 euro.

 

Utskottet föreslår att landskapsregeringens förslag till tilläggsbudget godkänns med beaktande av de motiveringar som utskottet anför.

 

Jag kommer att kommentera några moment som har föranlett diskussion i utskottet och det första är momentet 34.10.74 Försäljning av fastigheter, där utskottet anser att tillägget om 1 miljon euro skall godkännas, dvs. det tillägg som överlämnandet av Ålands Turisthotell Ab skall innebära.

 

Utskottet har också insett och diskuterat att avtalet omfattar även ett avtal om hyra och drift av Ålands kultur- och kongresshus och utskottet konstaterar att köpeskillingens skälighet skall bedömas mot bakgrund av det åtagande som köparen förbinder sig till genom hyres- och driftsavtalet. Vi har också noterat och skriver ner att fastigheten överlämnas enligt avtalet i befintligt skick och utan några vidare åtaganden från landskapets sida, m.a.o. föreslår utskottet att försäljningen måtte godkännas.

 

Nästa moment som har diskuterats är 44.10.74 Landskapsprojekt, där utskottet föreslår att den av lagtinget tidigare fastslagna kostnadsramen för kultur- och kongresshuset måtte höjas i enlighet med landskapsregeringens förslag, dvs. från 15 miljoner till 16,5 miljoner euro. Det behövs inte några nya anslag i den här budgeten för det finns tidigare budgeterade pengar, men taket höjs och det omfattar utskottet.

 

Utskottet har erfarit och vill gärna understryka att de förändringar som företagits i entreprenadhandlingarna för att hålla taket så lågt som möjligt inte har inneburit några förändringar i det rumsprogram som i samband med tidigare budgetberedningar presenterats för utskottet. Förändringarna kommer inte heller på något annat sätt att inverka negativt på den planerade verksamheten i huset.

 

Vidare konstaterar utskottet att landskapsregeringen genom hyres- och driftsavtalet säkerställer att kulturorganisationer får tillgång till de utrymmen som är avsedda som övningslokaler. Det här är en viktig sak och har föranlett en del bekymmer bland kulturorganisationerna. Det har alltid varit med och nu vill ytterligare från utskottet understryka att så här har alltid varit avsikten.

 

Utskottet är helt enigt i hela skrivningen såväl som i hela betänkandet och vi är också eniga om att kultur- och kongresshuset kommer att bli en viktig infrastrukturell satsning för både näringsliv och kulturliv. Vi anser att en sådan här satsning ger möjligheter till ett ökat utbud av kulturevenemang på en kvalitativt hög nivå; så räknar vi i utskottet med att satsningen kommer att stimulera en utveckling och breddning av det åländska kulturlivet och vi tror att på sikt kommer det här att ge anledning till ytterligare kultursatsningar. Det här diskuterades också under remissdebatten och jag framförde också att jag tror att så här kommer det att bli när man väl får igång bättre möjligheter kulturverksamheten.

 

På samma sätt kommer kultur- och kongresshuset att bidra till en positiv utveckling inom resandenäringen och skapa på det sättet ringeffekter för allt övrigt näringsliv.

 

Det är ingenting som vi speciellt har diskuterat i utskottet men som jag anser att behöver sägas ibland och det är det att den här plenisalen kommer i och med att beslutet om ett nytt kultur- och konferenshus att fredas för alla möjliga olika evenemang som har varit mer och mindre seriösa. Det har varit cykelutställningar, kylskåpsutställningar och alla möjliga övningar och det ena och det andra och det tredje. Jag tycker att det här nu kommer att ge en större värdighet åt vårt parlament och också åt hela självstyrelsen, så det gläder mig naturligtvis.

 

Nästa moment vi har diskuterat i utskottet är, som anges i betänkandet, luftburen patienttransport och räddningsverksamhet. Det handlar om de pengar som har satsats via Skärgårdsflyg på patienttransporter till Åbo. Det är så att när de reguljära flygverksamheterna har försvunnit från Åland så har det uppstått problem för våra patienter som skall till Åbo, framför allt för strålbehandling och det här är en stor grupp. Det rör sig faktiskt om fem-sju om dagen och patienterna kan dels tack vare Skärgårdsflygs agerande, som har gjorts med landskapsregeringens goda minne och fortsätta genom det här anslaget som ligger i budgeten, dvs. man vill ha 60.000 euro för att klara av höstens fortsatta verksamhet. Detta gör man i avvaktan på att det här skall ordnas permanent, kanske via ett reguljärflyg till Åbo som vi hoppas på så småningom. Annars anser utskottet att det här är en så pass viktig del för vår patienttrygghet och för vård att det bör finnas ett fungerande system.

 

Det betyder att utskottet godkänner och omfattar tillägget, som då skall upphandlas. Utskottet tillstyrker att det här skall göras så snart som möjligt, dvs. nu så fort budgeten är godkänd.

 

Utskottet har också diskuterat den fråga som nämndes i debatten, nämligen frågan om var i budgeten anslaget bör upptas. Månne det skall höra till ÅHS att garantera att deras patienter får den vård som man från ÅHS remitterar till, finns det inga reguljära transportmedel som är möjliga så bör kanske ÅHS göra någonting? Vi säger så här från utskottet: ”Om det blir aktuellt att uppta anslag för patienttransporter även under 2007 ombeds landskapsregeringen överväga att föra in det under Ålands hälso- och sjukvård. Det viktigaste är dock att transporterna säkerställs och att en långsiktig hållbar lösning söks.”  Vi pratar hela tiden om Åbo för den här behandlingen och jag antar att man också måste börja fundera på om Helsingfors kan tillgodose behovet. Som vi ser det i dag kan de inte göra det, men jag antar att det här bör också landskapsregeringen fundera på. Det viktiga är att utskottet anser att en sådan här rimlig och bra fungerande transport måste finnas för patienterna. Vi har alltså ingen klar åsikt, men vi vill att landskapsregeringen tittar på detta.

 

Nästa moment 45.56.62 Främjande av avfallshanteringen föreslås få 550.000 euro. Där stöder också utskottet förslaget men med långa tänder, som man säger. Vi för ett resonemang i utskottet om att avfallshanteringen skall bekostas av förorenaren och det betyder hushållen och företagen. Det är ställt utom allt tvivel. Vi har också konstaterat att det kommer att införas producentansvar, där företagen mera tydligt reglerar detta, men vi vet också att systemen ännu inte är igång. Trots att utskottet anser att ett sådant här extra stöd nu inte är förenligt med den princip jag nämnde om att förorenaren betalar så tillstyrker vi ändå anslaget.

 

Utskottet ansåg det också viktigt att samtliga kommuner på Åland skall få del av anslaget; det skall fördelas enligt i vilken grad man har haft kostnader för återvinning, för farligt avfall. Det är det här som anslaget skall täcka om jag har förstått saken rätt, och det tror vi att vi har gjort i utskottet. Det betyder att det inte bara är de kommuner som deltar i Mises verksamhet utan samtliga kommuner skall ha rätt till det här.

 

Vi har också diskuterat vidare inom utskottet att ansvarsfördelningen mellan landskapet och kommunerna måste klargöras. Vi vet att det finns en arbetsgrupp som jobbar med det här och vi vet också att man har planerat ett seminarium eller en diskussion med samtliga kommuner, så den här arbetsgruppen har börjat jobba, fick jag höra igår, det finns en plan om att ha en diskussion. Det betyder att utskottet dels upprepar det som vi sade i betänkandet inför ordinarie budget: ”Om det visar sig att Ålands Miljöservice k.f. inte blir en helåländsk lösning för avfallshanteringen bör landskapsregeringen överväga att föreslå en överföring av behörigheten till landskapet. Utskottet föreslår att landskapsregeringen i samband med den ordinarie budgeten för 2007 presenterar en långsiktigt hållbar lösning för avfallshanteringen som tar i beaktande randkommunernas och skärgårdskommunernas speciellt situation.” Då vill jag erinra om att inom det kommun- och landskapsägda bolaget Problemavfall finns ett visst solidaritetstänkande där man har försökt jämna ut avgifterna mellan Mariehamn, landskommuner och skärgård. Ett sådant tänkande finns inte i dag i Mise, och det här är någonting som man kanske också bör fundera på lite i samband med en sådan här organisation.

 

Nästa punkt i budgeten är 46.05.53 Landskapsunderstöd för hemslöjdsutbildning. Vi har i utskottet, utan att skriva det, konstaterat att benämningen ”hemslöjdsutbildning” kanske har överlevt sig själv, men det är en mindre viktig sak. Utskottet vill understryka och skriver: ”Utskottet anser att det är viktigt att det finns en hantverksutbildning av hög kvalitet i landskapet.” Man vill gärna många gånger framställa problemen som har varit med den här utbildningen att ingen vill ha en hantverksutbildning, men jag har aldrig upplevt under mina många år med de här diskussionerna att någon skulle vara emot hantverksutbildning i landskapet. Det är bara modellen för det man har diskuterat. Utskottet vill också påminna om att landskapet genom anslaget, som ännu i dag inte handlar om pengar utan om fullmakter, kommer att binda upp sig för många framtida budgeter om man fullföljer det som den under bildning varande stiftelsen avser. Därför påpekar utskottet att det är viktigt att landskapsregeringen säkerställer att vissa grundläggande åtgärder för att starta utbildningen är vidtagna innan avtal med stiftelsen tecknas och man börjar betala ut några medel, eftersom förslaget även innebär stora investeringar i fastigheter. De investeringarna kommer också att medföra att landskapsregeringen måste lägga bakom örat att om inte det här lyckas efter ett, två eller fem år har landskapsregeringen nybyggda fastigheter som man måste ta hand om och fortsätta, kanske i egen regi. Det bör man ändå ha med sig; man kan inte lämna nya investeringar oanvända.

 

Från utskottet har vi hört ganska många i den här frågan och funnit att här råder nog en del osäkra moment. Det är inte helt färdigt berett och vi vet att tidigare har hantverksutbildningen varit inriktad på att lära folk att framställa hantverk av olika slag. Jag läste en artikel i dag i en morgontidning på Åland där man säger bl.a. att vi måste komma bort från producerandet av föremål och i stället rikta in oss på konstnärliga produkter, och den här skolan skall enligt artikeln och enligt några som vi hörde i utskottet bli tvåårig, den skall bygga på genomgången gymnasieutbildning  dvs. det här är ingenting för dem som bara har gått grundskolan, de får inte mera komma till hantverksskolan, de skall ha gått treårigt gymnasium först och den skall inriktas på att komma in på konstnärliga högskolor efter gymnasiet;  har också fått höra från ansvarig minister att de skall ha en vanlig gymnasiebehörighet med sig i bagaget och därmed skall de ha behörighet att söka till högskola. Det är alltså det som är det viktiga med den kommande hantverksskolan. Och det här känner jag att vi inte riktigt var medvetna om och detta fick vi inte riktigt klart för oss i utskottet; däremot blev vi ganska klart övertygade om att det finns osäkra moment i det här och därför säger vi då att det skall finnas, inte bara en utförlig drifts- och investeringsbudget utan vi anser också att drifts- och renoveringskostnaderna skall åligga stiftelsen. Vi säger också att det skall finnas en utbildningsplan som anger utbildningens längd, innehåll, vilka inträdeskrav som ställs på de sökande och vilken behörighet till vidareutbildning som utbildningen är avsedd att ge. Vi vill alltså att landskapsregeringen noga tänker igenom: vad är målet med utbildningen.

 

Trots att vi alltså hade en del frågetecken noterar vi också att regeringen kommer att återkomma i samband med ordinarie budget, då detta slutligen blir fastställt och trots dessa osäkra moment föreslår utskottet att landskapsregeringen befullmäktigas att sluta de avsedda avtalen med beaktande av de av utskottet framförda synpunkterna, dvs. avtalens hållbarhet, långsiktighet och garantier för god utbildning för åländska ungdomar skall vara klara och tillgodosedda.

 

Det här är vad jag ville säga om behandlingen. Utskottet anser också vilka som har hörts  och utskottet föreslår helt enhälligt att lagtinget måtte  anta landskapsregeringens förslag till andra tilläggsbudget för år 2006 med dessa motiveringar.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Vi är fullständigt eniga i frågan om patienttransporter och behovet av att vi finansierar det för att vi skall kunna ha den här verksamheten som är synnerligen vällovlig. Jag uppfattade ändå en sak i anförandet från utskottsordföranden om att vi ger uppdraget åt landskapsregeringen att överväga, helt riktigt som jag ser det, att eventuellt ta kostnaden över ÅHS:s budget, men ordföranden sade här att man skall överväga om transportmålet skulle kunna vara Helsingfors. Jag har inget minne av att vi diskuterade den detaljen i utskottet, utan det här någonting som kanske mera har framkommit på centerns egna diskussioner.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman! Det är säkert riktigt på det sättet Vi nämnde det för att hela tiden har handlat om Åbotransporten. När jag mera går in på ÅHS:s ansvar är det mina egna tankar; jag tror också att det framfördes i debatten i någon form. Det är riktigt att utskottet inte sade någonting om Helsingfors, för vi har helt fokuserade på att säkerställa Åbotrafiken.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman! Tack för det klargörandet. Vi bör vara något försiktiga med att riskera att slå sönder ett koncept som fungerar väldigt bra. Åbo är en bra destination med tanke på närheten mellan flygfältet sjukhuset. Hela resan med behandling och alltihopa blir kort och koncentrerad så man bör noga överväga; det skall alltså finnas väldigt starka skäl för att ändra på den destinationen.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Jag håller helt och hållet med om det. Jag säger det eftersom det här ändå bygger på tillfälliga lösningar, samtidigt som jag vill understryka att Åbolösningen fungerar i detta nu alldeles utomordentligt bra. Det finns absolut ingenting att klaga på. Jag framförde det ur synpunkten att om det visar sig så att vi på sikt inte någonsin kommer att få en reguljär trafik till Åbo, men jag håller helt med om detta och om jag i så fall råddade till det ber jag om nåd!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Det är väldigt glädjande att utskottet ger sitt bifall i fråga om hantverksskolan. Det är en fråga som vi har drivit under en lång, lång tid. Det som ltl Gun Carlson för upp om osäkra moment erkänner jag att finns och dem skall vi förstås titta noga på. Nu är det viktiga att lagtinget ger landskapsregeringen carte blanche att fortsätta processen och då skall vi förstås specificera allt det som är oklart i en utbildningsplan och i ett avtal med den kommande stiftelsen, så jag vill för min del tacka utskottet för ett bra arbete.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Det är bra. Den fråga som är stor och som nog måste klarläggas av landskapsregeringen är just det här att avser man verkligen att skapa en utbildning enbart för sådana som har genomgått gymnasiet och enbart för att gå vidare till en högskola för konsthantverk? Det tycker jag landskapsregeringen verkligen måste fundera på. Det är inte min åsikt att så skall vara.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Det här är också en fråga man kan diskutera ytterligare. Men det som jag upplevde att utskottet frågade mig vid hörandet var hur eleverna vid hantverksskolan skall ha en högskolebehörighet och då sade jag att en sådan kommer inte att kunna ges vid hantverksskolan, utan hantverksskolan fokuserar ju på kunskaper inom hantverket medan övriga kärnämnen och sådant måste läsas vid en annan instans. Därför är det viktigt att vill man komma till högskola inom detta område så behöver man i så fall ha en gymnasieutbildning i bagaget, men det behöver på det sättet inte vara ett krav för att komma till hantverksskolan att man har ett betyg från gymnasiet.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Utskottet fick ett förtydligande till finansutskottet via e-mail från minister Gunell, där hon säger att hantverksskolan skall vara en yrkesinriktad skola med fokus på att eleverna kan utveckla sig konstnärligt och sammanställa en portfolio för vidare studier, Konstfack, Nyckelviksskolan, Stenebyskolan m.m. Vidare säger hon: ”De flesta som kommer till hantverksskolan har en vanlig gymnasiebehörighet med sig i bagaget och därmed behörighet att söka till högskola.” Därför ber utskottet om en tydlig utbildningsplan med inträdeskrav, innehåll, längd osv., för det här är inte färdigt tänkt.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

I finansutskottets betänkande står det att försäljningen av samtliga aktier i Fastighets Ab Ålands Turistthotell går till den som är köpare. Vi vet att en dividend på 200.000 euro skall lyftas från bolaget innan det säljs. Det intressanta att veta är om det finns andra tillgångar eller finns det mera kontanta medel i kassan och följer det med köpet eller kommer det att stanna kvar i landskapet? Det skulle ytterligare vara intressant att veta varför lagtinget inte har fått ta del av villkoren som landskapsregeringen har knutit till överlåtelseavtalet.

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

När det gäller överlåtelsen av aktier är detta ett aktiebolag där landskapet överlåter samtliga aktier till ett bolag som köper det. Det betyder naturligtvis, precis som ltl Brage Eklund själv säger, att det är aktierna som säljs och då är det hela bolaget. När det gäller detaljerna i avtalet har utskottet haft avtalet och kunnat studera det.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Jag fick som vanligt inte svar på min fråga. Jag frågade om tillgångarna följer med bolagsförsäljningen, alltså om det finns några övriga kontanta medel i kassan som följer med bolagsförsäljningen. Det svarade inte ltl Gun Carlson på.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Jo, jag svarade på det. Jag sade att aktierna säljs och i och med det säljer man hela bolaget, med allt vad där finns, självklart allt i kassan. Så är det när man säljer samtliga aktier i ett bolag till 100 procent, inte kan man undanhålla någonting som är bolagets egendom.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Mats Perämaa:

Fru talman!

Jag skall försöka att inte upprepa så hemskt mycket av det som utskottsordförande Carlson redan har anfört, men för vår del skall jag trycka under och poängtera vissa saker.

 

Vad gäller kk-huset är vi för det första väldigt glada över att vi kommer till ett beslut som skall leda till att det förverkligas. Jag känner inte exakt till hur länge liberalerna har drivit den här frågan, men det är länge, det är säkert längre än tio år. Vi har konsekvent stått bakom idén och tanken och det har vi gjort på ett, som jag ser det, rakryggat sätt, även om det har blåst snålt ibland, andra partier har svängt, vi har inte vetat om det finns majoriteter och vem som riktigt är för det, men vi har hela tiden drivit på den här frågan.

 

Nu så här rent praktiskt under de senare åren har vi inte kunnat vara delaktiga av processen, vi har inte kunnat vara delaktiga av framtagande av det avtal som nu föreligger eftersom vi har suttit i opposition. Ursprungligen hade vi den tanken att man skulle ha kunnat bygga kk-huset utan att sälja turisthotellet, men nu här i dag när vi står inför en sådan här beredning, när det här är det som gäller, avtalet finns färdigt berett, så ser vi att fördelarna helt klart överväger eventuella, jag säger högst eventuella, nackdelar och därför är vi fullt beredda att gå på det här konceptet. Det här kommer att innebära ett uppsving för kongressturismen, det här kommer att innebära ett uppsving för kulturen.

 

Jag tror att det klargjordes här tidigare av utskottsordföranden här i en annan replikväxling. Utskottet har inte försökt dölja någonting i behandlingen utan det är fullständigt klart att det är på det viset att vi går in för att sälja aktierna i turisthotellet med alla de tillgångar som finns under de aktierna, även kassamedel. Enligt de uppgifter som förelåg för utskottet torde det finnas ca 1,5 miljoner euro i kassamedel i bolaget. Det här är inga hemligheter, vi skall köra med öppna kort. Vi är för det här och vi kommer att rösta för det här konceptet.

 

Vad gäller flygtransporterna av cancerpatienter till Åbo har vi till den delen inget annat att säga än som jag tidigare i en replikväxling att det är vällovligt och det här stöder vi. Vår enda kommentar är det som utskottet skriver, att utskottet tillstyrker att upphandlingen verkställs så snart som möjligt. Trafiken har pågått i snart ett år och det är hög tid att man upphandlar trafiken så att den kan bedrivas på ett korrekt sätt enligt regelverket. Man måste alltid upphandla verksamheter av ett så här stort värde för att det skall vara regelrätt och för att man inte skall riskera ett avbrott i trafiken bör det här ske. Det är vår kommentar.

 

I fråga om sophanteringen är det säkert allmänt känt att vårt parti väldigt starkt börjar trycka på den möjligheten att om inte den samkommunala lösningen leder till en bra sophantering – ännu finns det ingenting som tyder på att det skulle bli särdeles lyckosamt, alla kommuner vill inte vara med i projektet – så måste man överväga att överta behörigheten av sophanteringen till landskapet. Vi är glada för att vi har kunnat vara eniga om i utskottet om skrivningar i den här riktningen.

 

Liberalerna har drivit på hantverksutbildningen och i många år varit för en god hantverksutbildning. Jag tänker inte upprepa alla de argument och små farhågor som finansutskottets ordförande framförde. Men det är så att vi måste få se klarare avtalsförslag, vi måste veta lite om vilken behörighet utbildningen leder till innan vi kan fatta ett slutgiltigt beslut. Den här frågan kommer i form av investeringar att återkomma till lagtinget senare i samband med ordinarie budget.

 

Det var endast dessa små kommentarer jag hade om finansutskottets betänkande.

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

Ltl Mats Perämaa nämnde flygtrafiken till Åbo och att man bör upphandla den. Som ltl Mats Perämaa vet har jag gjort en fullständig utredning till finansutskottet varför vi inte kunde upphandla trafiken under den här tiden. När jag läser finansutskottets betänkande kan jag konstatera att man har ingenting att invända mot den redogörelsen, man har helt och hållet godtagit redogörelsen och som vi har sagt kommer vi nu att upphandla i och med att vi nu anser har tid och möjlighet att göra det utan att det blir avbrott i trafiken.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Det är fullkomligt riktigt att vi har fått en skriftlig redogörelse. Jag har den här, men jag tänkte ge ansvarige ledamoten en möjlighet att beskriva processen, om han så anser det nödvändigt. Jag ids inte börja läsa innantill ur ledamoten Runar Karlssons papper. Utskottet skriver att upphandlingen skall ”verkställas så snart som möjligt”. Det här är ändå en signal om det verkligen måste genomföras nu. Detta mot bakgrund av att trafiken har bedrivits nästan ett år; nu tycker vi att det måste bli gjort, även ledamoten Runar Karlsson också har sagt att man avser att göra det. Men jag har för mig att man har avsett så här ända sedan vårvintern nu redan -  man har avsett den här saken i över ett halvt år nu!

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

Återigen vill jag påpeka att jag har redogjort för det här skriftligen till finansutskottet och när jag läser finansutskottets betänkande så har man ingenting att erinra, men man kan andas att ltl Mats Perämaa har en annan åsikt här i talarstolen.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Jag har lite svårt att förstå argumentationen av ansvarige ledamoten Runar Karlsson. Jag upprepar: vi skriver att det skall göras så snart som möjligt, och det får landskapsregeringen uppfatta som ett stöd då. Men signalen är ganska tydlig. Skulle det ha varit ett normalt skulle vi ha trott att man skulle upphandla det, men nu är det ”snarast möjligt” och detta mot bakgrund av att man har bedrivit trafik i snart ett år utan att upphandling har skett. Man kan ju fråga sig om det är en bra situation att man har väntat så här länge.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom:

Fru talman!

För det första vill jag tacka finansutskottets medlemmar för ett konstruktivt arbete och bra diskussioner under behandlingen av förslaget till andra tilläggsbudget för 2006. Vi har också kommit fram till ett enigt betänkande i två långkörare i landskapspolitiken och de är i dag på mållinjen.

 

I början av nittiotalet fanns det på den politiska agendan tre stycken projekt som skulle vara infrastrukturella satsningar. Det var ett badhus, en allhall och ett kongress- och kulturhus. Badhuset plockades bort så småningom och kvar på den politiska agendan som samhällsfinansierade infrastrukturella satsningar som bl.a. skulle gynna besöksnäringen fanns allhall och ett kk-hus.

 

Inför lagtingsvalet 1995 deltog jag och flera andra ledamöter här i salen i en politisk valdebatt i kaptenssalen på Arkipelag. Bl.a. kom frågor från publiken om just kk-huset och hur det skulle förverkligas upp till diskussion. Jag minns tydligt att jag på den frågan svarade att jag tror att ett kk-hus inte kommer att förverkligas under inkommande mandatperiod, alltså mandatperioden 1995-99 därför att krafterna inom idrotten kommer att se till att en allhall byggs först. Det svaret var inte särskilt populärt bland publiken och inte heller bland mina partikolleger, men verkligheten känner vi alla till i dag. Jag har aldrig sagt nej till ett kk-hus, men jag har varit tveksam till projektet på grund av de yviga diskussioner som fördes i slutet av nittiotalet och in på början av tjugohundratalet.

 

För mig och många andra var det nog lite oklart vem kk-husprojektet skulle byggas för: var det för näringslivets behov eller var det för ideella kulturföreningars och organisationers verksamhet? Vad skulle kk-huset innehålla? Var det konsumtion eller produktion? Och vem skulle driva de, var det samhället eller privata? Det var länge oklara frågor. Det talades om att huset nog skulle kosta 60 miljoner, kanske upp till 80 miljoner finska mark, i dagens pengar 10-13,5 miljoner euro. Det har under de senaste åren kommit initiativ om andra intressanta lösningar från privata aktörer. Den socialdemokratiska gruppen har uppfattat de alternativa lösningarna som bättre och intressantare lösningar, både för kultur och för konferens, än just kk-husprojektet. Men vi kan bara konstatera att vi inte har fått gehör för den åsikten. Jag har för min del ingen facit på vad som är det bästa för kongress och kultur på Åland. Men jag vet att diskussionerna om kk-huset har pågått i 15 år. Det har gått nästan exakt elva år sedan valdebatten i Arkipelag och jag kan bara konstatera att det i landskapet ännu inte har byggts ett kk-hus som en infrastrukturell satsning. Kulturen och näringslivet har väntat länge, orimligt länge, på ett slutligt beslut i den här frågan av lagtinget – och de väntar ännu i dag.

 

Jag för min del gick till finansutskottet med den inställningen att jag tänker inte säga nej. Finns det möjligheter att vi kan enas i den här frågan i de diskussioner och i det betänkande som vi skall ge till lagtinget så kommer jag att ställa mig bakom kk-huset. Jag har väldigt svårt att förstå att taket i 2004 års rambudget och ordinarie budget sättas till 15 miljoner; sedan dess har det gått två år. Det har varit en löneuppgörelse sedan dess, materialet har stigit, energin har blivit dyrare och jag var dessutom inte ledamot av Ålands lagting när det beslutet togs, så jag känner mig inte överhuvudtaget bunden av det beslutet, oberoende av om min grupp har stött det eller inte.

 

Jag har funderat mycket på det här och jag tycker att i dag finns det svar på frågorna och jag kommer att stöda projektet fullt ut. Jag kan inte garantera att den socialdemokratiska gruppen till fullo kommer att stöda det, men jag kommer inte att vara ensam, det är jag säker på. Jag är övertygad om att ett förverkligande av ett kk-hus är ett viktigt steg i utbyggnaden av en nödvändig infrastruktur för att skapa ändamålsenliga utrymmen för kulturlivet och för att utveckla besöksnäringen. Framträdanden och föreställningar av olika slag kräver olika arenor och vi har i dag brist på det. Det skapar förutsättningar för ett kulturutbud på kvalitativt hög nivå. Jag ser därför kk-huset som en av de första i raden på satsningar som syftar till att långsiktigt öka utbudet av åländsk produktion av kultur som stärker den åländska självstyrelsepolitiken och den åländska kulturen.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Jag vill tacka ltl Anne-Helena Sjöblom för ett mycket positivt besked. Jag tycker att som vanligt visar ltl Anne-Helena Sjöblom att hon är en mycket rakryggad politiker i många frågor. Den här frågan har varit precis så lång och snårig som ledamoten Sjöblom gav uttryck för. Jag kommer också ihåg valdebatten 1995. Då satt alla partiledare på Hammarbo och bedyrade att kk-huset skulle byggas först – nu har det gått elva år och äntligen är vi där. Vi delar ltl Anne-Helena Sjöbloms synpunkter på kulturen, hur otroligt viktigt det är att kulturen har sin givna plats i huset, att man inte blir undanskuffad av de kommersiella intressena och därför gav vi också uppdraget till finansutskottet att noga granska avtalet som landskapsregeringen har skrivit med det kommande driftsbolaget. Liberalernas önskan har varit att man skulle ha haft den ursprungliga tanken att det i stället skulle ha varit ett samhällsägt driftsbolag som skulle driva verksamheten i huset. Då skulle man ha garanterat både kulturen och konkurrensneutraliteten.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Fru talman!

Tack för de värmande orden!  Jag kan säga att vi har i mycket samma uppfattingar om kk-huset och vi har varit med om hela processen, men jag var mycket tveksam till förslaget att landskapet och Mariehamns stad samt eventuellt intressenter från näringslivet skulle bilda ett bolag som skulle driva det och hade det förelegat i dag är jag osäker på om jag hade sagt ja.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Vi har förespråkat den lösningen därför att vi såg en möjlighet till att garantera kulturens verksamhet. Det ligger också i stadens och landskapets intresse, som var tänkta som parter i avtalet, att trygga kulturverksamheten och det ingår också i deras budgeter att trygga viss kulturell verksamhet. Det har också att göra med att det borde finnas en konkurrensneutralitet i förhållande till olika företagare, men nu har liberalerna gått med på det föreslagna arrangemanget och vi är mycket nöjda med att det äntligen finns ett koncept som kan få en bred enighet och majoritet här i lagtinget. Vi är också positiva till att socialdemokraterna igen har svängt och hamnat rätt i den här frågan.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Fru talman!

Det är så att när det har diskuterats så här länge, det har bryts under många år och det har funnits olika infallsvinklar hur kulturens intressen skall tillvaratas och hur näringslivets bit i detta skall finnas samt hur man skall trygga kulturföreningarnas utrymmesbehov för övning och produktion, och det beror på att projektet har arbetats med så länge och att det varit så många diskussioner, men i dag är jag är övertygad om att projektet kommer att bli ett av de bästa projekten här i landskapet.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

 

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Fru talman!

Jag tycker att man blir lite politiskt åksjuk när man hör socialdemokraterna nu. Vi har i alla fall diskuterat och debatterat den här frågan, även under ltl Anne-Helena Sjöbloms tid, de senaste åren ett antal gånger och vi obundna får gång på gång höra från socialdemokratiskt håll att man inte riktigt vet var man har oss och att vi inte kanske står för vad vi säger, men de senaste åren, så länge jag har varit med i lagtinget, fyra-fem år, är obundna den enda gruppen som man verkligen kan lita på att står för vad de säger från början till slut; alla andra politiska partier svänger, utom liberalerna som har stått eniga med sig själva i den här frågan. Det stör mig lite att man skall börja bygga kk-huset nu när konjunkturen är som allra högst. Tog man alls upp den diskussionen i finansutskottet om man eventuellt skulle kunna vänta med den tills byggkonjunkturen svalnar och kanske de åländska arbetskrafterna finns tillgängliga? TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Fru talman!

Till det kan jag säga att jag har inte deltagit i särskilt många diskussioner. Jag har drivit frågor också som finansutskottsmedlem under den förra perioden om att kk-huset skall byggas och att driften skall ut på privat regi. Att sedan den socialdemokratiska gruppen har omfattat 15 miljoners strecket förvånar mig lite och det är så att det kanske vid den tidpunkten hade kommit fram nya saker som var intressantare. När det gäller frågan att man inte bygger kk-huset under lågkonjunktur måste jag säga att sedan projektet riktigt kom upp till diskussion har det inte varit någon lågkonjunktur på Åland och det har gått elva år sedan dess – vilket år skall vi då bygga det, om vi inte kan bygga det i högkonjunktur när näringslivet och turismen blomstrar!

 

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Fru talman!

Det är just det som kallas planering och det från samhällets sida man kan göra det. Vi har nu plöjt ner 1,5-1,7 miljoner euro i planeringen av projektet; då skulle vi kunna vänta med att sätta spaden i marken, om det är så att man hade beslutat sig för att bygga när konjunkturen är lite svalare. Nu är den som absolut mest överhettad och då överhettar ni den ytterligare genom detta beslut. Det förvånar mig också att det bara är samhället som satsar och bygger på Åland; det är allt från badhus till IT-byar, till golfbanor och till kultur- och kongresshus. Det privata finns inte instoppat någonstans i det här och det är klart att den socialdemokratiska linjen går ut på att så mycket som möjligt skall skötas i offentlig regi. Tidigare har jag trott annorlunda om de åländska socialdemokraterna, men de börjar väl följa efter det landet öster om Finland!

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Fru talman!

Ja, ltl Fredrik Karlström, Ålands socialdemokrater har suttit i regeringsställning väldigt liten tid under den här högkonjunkturen och det som har byggts i samhällets regi har nog byggts av borgerligt styrda möjligheter här i lagtinget!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Jag vill också återgälda ltl Anne-Helena Sjöbloms tack för arbetet i finansutskottet, för det är sant som hon säger att vi har haft ett mycket konstruktivt arbete och det är mycket också ledamoten Sjöbloms förtjänst i den här frågan eftersom det här har varit en svår och långdragen fråga. Nu när vi äntligen står nära målet är det bättre ju fler vi är med om det; det känns ännu tryggare och ännu säkrare, så jag vill bara uttrycka mitt tack för arbetet i finansutskottet.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Fru talman!

Tack för det, ltl Gun Carlson! Jag vet också att ltl Gun Carlson, som har varit ansvarig minister för kulturen i Ålands landskapsstyrelse, har satt ner ett stort arbete på att komma till bra lösningar när det gäller det här huset som skall tillfredsställa så många som möjligt. Min uppfattning är att ltl Gun Carlsons själ lite ligger i det här huset!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Torbjörn Eliasson:

Fru talman!

Jag får fortsätta att tacka mina kolleger i finansutskottet, tack för ett jättefint arbete! Ett alldeles speciellt tack till ltl Anne-Helena Sjöblom – det var ljuv musik i mina och alla tillskyndares öron att få höra det hon nyligen har sagt här.

 

Som vanligt har vi haft en saklig och intressant behandling i finansutskottet av andra tilläggsbudgeten för 2006. Utskottet har lagt ett enigt betänkande på lagtingsledamöternas bord som fullt ut stöder landskapsregeringen. På några punkter, som redan redogjorts av finansutskottets ordförande, har våra höranden och diskussioner lett till några kompletterande skrivningar visserligen.

 

Men äntligen ser det riktigt ljust ut för turistsatsningarna på Åland. I dagsläget är vi nära ett förverkligande av de ytterst satsningarna på kultur, konferens och golf. För mig som har arbetat hårt för dessa projekt är det glädjande att vi nu har nått så här långt, men mest glädjande är det nog för turistbranschen och kulturfolket och de små och större företag och entreprenörer i näringslivet som väntat på att något skall hända, de har väntat i många år, som ni har hört här tidigare.

 

Det s.k. kk-huset – jag har egentligen aldrig gillat namnet, hoppas vi hittar någonting bättre – den verkliga långköraren i åländsk politik kommer sannolikt att få ett riktigt stabilt stöd i lagtinget nu. Går allt som planerat kan spaden sättas i marken redan innan årsskiftet. Vi vet att behovet finns och det har vi diskuterat och lagt fram argumenten för så många gånger, så jag tänker inte gå in på det här. Några punkter som jag ytterligare vill betona är för det första prisbilden, som nu ligger 16,5 miljoner euro. Fortfarande träffar jag på människor när jag är ute i staden eller på landet som är övertygade om att det i denna summa inte ingår alla de pengar för projektering m.m. som har lagts ner hittills; då försöker jag förklara att så är fallet och detta vill jag säga här en gång för alla att i dessa 16,5 miljoner finns även de pengar som har lagts ner i projektet. Att prislappen höjdes från 15 till 16,5 miljoner tror jag att alla sunt resonerande människor som förstår sig på ekonomi inser att det går inte att under två år, när man har inflation m.m., att klara av ett sådant löfte utan man måste nog kunna räkna med att inflationen får läggas på det här taket. När man tog det beslutet tänkte man nog i den dagens penningvärde.

 

Man hör också kommentarer, att, men nu har man prutat så mycket på det här, nu är kvaliteten så dålig att då borde vi kanske egentligen inte bygga det. Det har vi också hört tidigare och vi vet det att vi har samma utrymmen, man har gjort vissa lösningar som har gjort projektet billigare, men vi har samma funktion i det här huset och i stället för att köpa golvmaterial någonstans från en helt annan del av den här världen så använder vi oss av sådant material som vi är vana med här och det tycker jag att bara är en förbättring i så fall.

 

Man kan också få höra kritiken att ni säljer Ålands Turisthotell alltför billigt. Nu är det på det sättet att den här prislappen – 6 miljoner euro – måste ses mot bakgrunden av att det företag som köper Ålands Turisthotell även tar på sig ansvaret för att under 20 års tid driva kk-huset. Det är en lång tid och med erfarenhet från andra delar av världen vet vi att det är ingen lönsam business att driva det här huset, utan det är alla andra effekter som kommer runt omkring som ger den totalekonomiska vinsten. Man måste alltså se prislappen mot den bakgrunden.

 

Fru talman!

Äntligen kan alltså den åländska turistbranschen ges några ordentliga vitamininjektioner. Det behövs och kommer att höja moralen och framtidstron bland alla turistföretagare.

 

Till sist, fru talman, vill jag notera en fråga som jag inte hört diskuteras under kk-husets behandling och som jag själv inte tänkt på tidigare faktiskt. Det är att hur skall det bli med minigolfbanan som nu måste bort från sin centrala och fina placering mitt i det stora turiststråket? Jag har faktiskt aldrig tänkt den tanken. Jag vet inte om någon annan har gjort det. Jo, jag vet att det finns många som har gjort det – de som spelar minigolf, de som driver anläggningen osv. Dels är det många ålänningar som spelar minigolf och de är nu oroliga och bör få ett svar på hur frågan kan lösas på ett smidigt sätt och dels är det så att minigolfbanan sommartid under turismens högsäsong frekventeras av tusentals turister. Denna bana är alltså viktig för att vi skall kunna erbjuda ett komplett utbud för våra gäster. Jag hoppas att den här frågan lyfts på bordet och att man söker en lösning så att golfbanan får en annan fin plats här i Mariehamn och att man får hjälp med att flytta den så att det inte drabbar oskäligt den näringen.

 

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Fru talman!

Ltl Torbjörn Eliasson och jag har haft många diskussioner i den här frågan, så vi behöver väl inte ta alla en gång till, men 15 miljoner euro, inte ett cent mera, sade man från centerns håll för drygt ett år sedan. Nu säger man 15 miljoner, inte ett cent mera, men med indexjusteringar med alla tänkbara kostnader som också kan ha ökat ifall vi skall bygga, så det har blivit 16,5 miljoner. Men jag tycker att någonstans måste man väl ha en politisk ryggrad också; om man har sagt en summa skall man stå för den, har man tagit ett politiskt beslut som man har förhandlat med de andra partierna i lagtinget om att det är den här summan vi kom överens om, inte ett cent mera, sedan när det kommer till kritan och det blev 16,5 miljoner, ja, då hittar man på andra konstiga vinklar som säger att det var förstås alla prisjusteringar som man måste räkna med och nu är det uppe i 16,5 miljoner, så man gör en politisk kullerbytta och försvarar ett beslut som man har tagit tidigare!

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Det är mycket riktigt som ltl Fredrik Karlström säger att vi sade 15 miljoner euro. Men på vägen – det är två år sedan – har det hänt en hel del och nu är det 16,5 miljoner. Skall man då lämna ett projekt som man fortfarande tror väldigt mycket på bara av den anledningen att det är 300.000 euro dyrare än vad inflationen har ställt till med? Det tycker inte jag. Jag kan ärligt säga, att visst sade vi 15 miljoner euro då, men nu tycker vi att 16,5 miljoner euro är okej.

 

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Fru talman!

Vad jag inte riktigt förstår och som jag gärna skulle vilja ha förklarat för mig är att vad har ändrat egentligen sedan de två åren när centern fortfarande satt vid makten och gjort så de senaste elva åren när man har diskuterat detta projekt. Det har från och till alltid funnits en majoritet men på grund av politiska konstellationer har man inte lyckats driva frågan vidare eller på grund av politisk prestige har man inte vågat ta andra partiers stöd till hjälp. Om man så gärna ville ha huset och har trott att det var det bästa för Åland under elva år, varför har inte centern förverkligat det tidigare? Nu står man upp som någon sorts vit riddare och säger att nu står vi på näringslivets och kulturens sida, men vad har egentligen hänt de senaste två åren – 15 miljoner euro, sade man, inte ett cent mera, två år senare kostar det 16,5 miljoner och nu tar man det! Jag har svårt att förstå logiken.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

I dag när vi tar beslutet är det det yttersta beviset för att vi får många med oss faktiskt i den här frågan och den har drivits en lång tid. Jag tänkte bara säga om byggkonjunkturen och att varför startar man ett projekt nu. Det är viktigt att få den uthållig; vi befinner oss antagligen på toppen av en högkonjunktur nu och projektet beräknas vara klart 2008, så förhoppningsvis kommer det att göra att byggbranschen kommer att ha bra jobb några år till.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Danne Sundman:

Talman!

Jag skall vara kort och konkret. Det har diskuterats mycket om frågan om kk-huset och försäljningen av Ålands Turisthotell och vi har nu kommit till den avgörande dagen.

 

Obunden Samlings åsikt har länge varit – mycket längre än alla andras – att Ålands Turisthotell skall säljas. Det är också vår åsikt att Ålands Turisthotell skall säljas utan någon tung ryggsäck i form av driftsåtaganden för kongress- och kulturhus, så vi är inte nöjda med det som finansutskottet föreslår att lagtinget skall besluta. Vi kommer under detaljbehandlingen att föreslå att lagtinget i stället tar en motivering som lyder så här:

 

”Det anbud som inkommit på aktierna i Fastighets Ab Ålands Turisthotell om ca 4,7 miljoner euro netto exklusive driften av kultur- och kongresshuset måste anses för lågt. Aktierna i Fastighets Ab Ålands Turisthotell utbjuds på nytt utan koppling till driften av kultur- och kongresshuset så att hotellet kan säljas till marknadspris.”

 

Vi tycker att det är fel att dölja driftskostnaden för en offentlig byggnad på det här viset. Det är de facto så man gör. Det förefaller som att man får driften s.a.s. gratis, men det är förvisso så att anbudsgivaren har räknat med att det här kommer att kosta och därför är priset på hotellet på tok för lågt. Jag sade i remissanförandet att det här var felaktigt och finansutskottet har inte desto mera fördjupat sig i det.

 

En sak är viktig att säga. Det företag som har lämnat in anbudet skall inte klandras, det företaget sysslar med det som det företaget är mycket bra: att göra goda affärer, vilket det här också är en i raden av. De som skall skämmas är de som sitter på andra sidan förhandlingsbordet, alltså landskapsregeringen. Skulle man ha bjudit ut det på den fria marknaden utan driftsryggsäcken så skulle flera ha haft möjlighet att bjuda och vi skulle ha fått en betydligt högre penningsumma för aktierna. Det kommer vi alltså att föreslå.

 

Talman!

Under moment 44.10.74 s.k. landskapsprojekt kommer vi att vara emot att förverkliga kultur- och kongresshuset. Vi kommer att rösta emot och vi kommer att föreslå en ändring av motiveringen som jag gärna läser upp:

 

”Det planerade kultur- och kongresshuset förverkligas inte eftersom kostnaden överstiger den fastslagna ramen om 15 miljoner euro. Landskapsregeringen kan återkomma i ordinarie budget med förslag på förverkligande av alternativa projekt för att tillgodose behovet av utrymmen för konferens- och kongressverksamhet samt utrymmen för kulturutövning varvid de privata initiativ som förekommit bör beaktas.”

 

Vi tycker att det är fel att trots att det har funnits många alternativ så har man bara utrett just det här och när vi då kommer till vägs ände har vi bara ett alternativ, eller två, att säga ja eller nej till just det här projektet. Någon utbyggnad av Arkipelag har inte utretts mera, de tankar som fanns på privat finansierat kulturhus har inte heller utretts utan man har kört vidare med det här projektet och då är det klart att det finns bara ett att ta ställning till.

 

Trots att det här kan leda till reprimand på en av de åländska ledarsidorna så är vi som bekant emot projektet och det står vi för – jämfört med vissa andra.

 

Talman!

Vi har av diskussionerna i massmedia tydligt förstått och med enkel matematik kunnat räkna ut att det trots allt finns en majoritet för projektet här i lagtinget och vi inser att det kan bli så att det förverkligas. Om det blir så, vilket vi förstås inte hoppas eftersom vi är emot det, kommer vi att föreslå att det fogas en kläm till lagtingets beslut som lyder så här:

 

”Att lagtinget hemställer hos landskapsregeringen om att det planerade kultur- och kongresshuset förses med en traditionell takkonstruktion så att problem med läckage inte uppstår, som i regel är fallet med platta tak samt att landskapsregeringen överväger att förverkliga projektet när byggkonjunkturen är fördelaktigare för att nedbringa kostnaden för projektet.”

 

När det gäller taket kan vi bara se till vårt eget hus, som man brukar säga; man håller just nu på och reparerar det platta taket på lagtinget och det kommer säkert inte att hålla så länge som byggnaden, man måste antagligen reparera det igen. Det borde ha varit ett vanligt tak. Det här må vara en detaljfråga, men det pratas mycket om just takkonstruktionen runt kaffeborden och på kalasen. Därför föreslår vi att man skall överväga att planera om det till den delen och det har man bra tid att göra för som bekant är taket det man lägger på till sist, längst upp.

 

Vad gäller att förverkliga projektet när byggkonjunkturen är fördelaktigare skulle det, som redan ltl Fredrik Karlström var inne på, kunna förbilliga projektet.

 

Detta är vår uppfattning om kk-huset så långt. Sedan är det upp till var och en lagtingsledamot att stöda våra förslag.

 

Till sist, talman, under moment 45.56.62 Främjande av avfallshanteringen kommer vi att föreslå att det anslaget stryks och att motiveringen ändras enligt följande:

 

”Den kostnad som uppstått inom kommunalförbundet Ålands Miljöservice skall belasta antingen de avfallsproducenter som verkar inom MISE-kommunerna alternativt skall kommunerna som är anslutna till kommunförbundet fortsättningsvis stå för subventionen. Kostnaden skall inte belasta landskapets budget.”

 

Det här ser vi som en viktig princip och som jag i remissen vänder vi oss mot det att man nu inte vågar skicka räkning till alla med rätta summan utan i stället skickar man den till landskapsregeringen. När jag säger ”man” så menar jag finansminister Wiklöf, som tyvärr inte är här i dag, men det måste ändå nämnas att det är samma Wiklöf som är ordförande i kommunförbundet som nu inte vågar debitera för att folk är så uppretade på kommunförbundet. Då skickar man räkningen hit i stället och så föreslår man att det budgeteras en halv miljon euro, så är saken biff och det är lugnt inför valåret! Sådant här vänder vi oss mot, man skall vara ärlig, det var ingen hemlighet att när man grundar Mise är uppbyggnaden sådan att avfallshanteringen skall bära sina egna kostnader. Det håller vi i princip med om. Det är en vettig princip att man inte skall skattesubventionera avfallshanteringen. Den skall betalas av dem som smutsar ner, alltså av privatpersoner och av företag. Problemet är nu att de kommuner som är med i Mise slipper den subventionen och i stället står landskapet för den, och det är fel. Skall man fortsättningsvis ett, två eller tre år till subventionera så skall den räkningen skickas till de kommuner som är med i Mise och inte till landskapet. Det är väldigt viktigt. Det blir så nu, vilket jag också sade i replikväxlingen i remissen, att de medborgare som bor i en Mise-kommun, de får en betydligt högre avgift eftersom man inte subventionerar, men de får inte lägre skatt – jag har inte hört att någon kommun kommer emot med skattesänkning! Det är absolut det största systemfelet och varför det här anslaget också har upptagits. Det skulle inte vara så stor kritik mot Mise om kommunerna samtidigt skulle sänka skatten så att folk känner att de får mera i plånboken och kan stå för avgiften. Själv bor jag som tur är i en kommun som är utanför kommunförbundet och det är jag glad för, men där är samma sak. Skall vi någon gång gå med så skall skatten sänkas, så att det blir ett nollsummespel för kommuninvånarna. Det är en väldigt viktig princip. Nu har vi sett, vilket egentligen inte hör hit, talman, att det är sådana problem med kommunförbundet att man t.o.m. har problem med råttor, så nog måste det här tas i och skulle det vara på vårt bord skulle min kritik vara betydligt skarpare, men till den delen kommer jag med kritik att vi skall inte stå för och reda upp någon sorts avgiftsproblem som man tydligen har, man har också andra problem. Jag fick just ett nyhets-sms att man har skickat räkning till alla föglöbor bara för att prova ungefär om man vill betala! Det hör inte heller till debatten nu, men undra inte på då att man måste komma hit med en räkning på 500.000 euro om man inte ens har koll på faktureringen!

 

Talman! Detta var alltså våra ändringsförslag.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Herr talman!

När det gäller kk-huset hade jag kunnat stöda det som ltl Danne Sundman sade om det platta taket. Jag har hela tiden sagt att det borde vara ett röstat tak och ser man sig omkring skulle man se att det var viktigt. Jag hoppas att man jobbar på för att få det, men jag är inte med om att skjuta upp bygget. Anbuden sträcker sig knappast hur långt som helst i framtiden.

 

Den andra frågan gäller Mise. Hur man skall komma åt det vet jag inte, men det är en koloss på lerfötter, och att det nu också har fått problem med råttor är ändå värre! Det finns nu ett system om hur man skall kompensera andra kommuner med samma pengar – jag vill se det först innan jag tar ställning till det!

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Det stämmer att även icke-Misekommuner skall få del av slanten, och det borde vi alla vara glada för, men vad skall vi göra med pengarna? Skall vi betala dem tillbaka till dem som har betalt avfallshanteringsavgift? Det blir lite märkligt, men vi får tillsammans slå våra kloka huvuden ihop och hitta på någonting när Lemland får sin penningsumma!

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Herr talman!

När det gäller för Mise kan de komma väl till pass och nog måste man se till att de kommer de kommuninvånarna till godo som har betalt avgifter på ett eller annat sätt.

 

Det platta taket kommenterade inte ltl Danne Sundman, men det var väl inte så mycket att kommentera! Hus med platta tak byggs egentligen inte längre. Man säger att det går i sydliga länder, men de få gånger jag har varit i sydländer och bott på en högre våning så har jag nog sett folk springa på taken och reparera dem, t.ex. i Spanien, så inte håller det riktigt där heller!

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Inte är det ro skull som man har tak med vinkel på så att vattnet rinner bort från taket, utan det är för att så har man prövat sig fram under många tusen år när man har byggt hus och kojor. Därför har man röstade tak med vinkel. Det är nog ingen fara för ltl Sune Mattsson att stöda vår kläm för när det gäller formuleringen att eventuellt skjuta upp bygget, som lagtinget eventuellt beslutar om i dag, så står det att landskapsregeringen skall ”överväga” och kommer man fram till att det skall förverkligas, vilket man uppenbarligen gör eftersom man är rysligt ivrig, så är klämmen enbart verksam när det gäller takkonstruktionen. Det är alltså ingen fara att rösta för klämmen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Herr talman!

Inte för att jag förstår mig så mycket på takkonstruktioner, men jag fick ganska tidigt den informationen att taket inte är platt utan det har en lutning på 15 grader. Det är kanske inte tillräckligt, men det är inte platt.

 

Vad gäller Mise hör jag själv till dem som har varit mycket tveksamma till Mise. Jag är nog övertygad om att det kommer att lösa sig, men det finns en regel som jag lärde mig som ny politiker: man skall passa upp när gamla politiker hittar på kommittéer, för i kommittéer satte man de okunniga och de ovilliga för att göra det omöjliga! Det är en regel som kanske stämmer väldigt bra. När Mise-projektet initierades var jag den första som var tveksam till om det skulle bli bra eftersom det för mig var skolexemplet!

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Det där senaste om kommittéer lät nästan som om det skulle ha varit sagt av ltl Ronald Boman, och det är mycket kloka ord. Det är lätt att det går fel när man kanske förlitar sig på ideella politikerkrafter som inte alltid har exakt den detaljkunskap som man bör ha. När det gäller Mise borde man anlita någon sakkunnig för att göra en ordentlig plan för att man skulle ha fått ett system för hur – som det visar sig nu – det stora reformarbetet skulle ha gått till. Man har famlat i blind; det är också fel att kritisera de tjänstemän som förtvivlat har försökt reda ut detta, det är ingen rolig position.

 

När det gäller taken så visst är det både på lagtingstaket och landskapsregeringstaket, som nyligen har rustats upp, vinklar, några grader hit eller dit, men på ett riktigt tak är det nästan 45 grader. Då rinner vattnet bort och inte in i huset och det är så man borde ha det.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Herr talman!

När det gäller kommunförbundet för Ålands Miljöservice skall man nog komma ihåg att det var politikerna i de medlemskommuner som finns i dag som ville gå med. All den kritik som har riktats mot kommunalförbundet så är det en ensam anställd tjänsteman som har fått stå till svars för det och får kritiken. På Åland är det symptomatiskt att avfallet personifieras när det inte sköts som allmänheten vill och de enda som har gått ut i offentligheten och försvarat detta är kommundirektörerna, men politikerna – inklusive jag själv – som har varit med om att fatta beslut om detta har inte tagit sitt ansvar och talat om pedagogiskt för innevånarna vad det här betyder.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Det skall sägas, att det här är ingen kommunalförbundsstämma utan det här är Ålands lagting och vi har egentligen inte med det här att göra, särskilt inte vi som är utanför kommunerna, men det är precis som ltl Anne-Helena Sjöblom säger den tjänsteman som det är fråga om har fått bära oförtjänt mycket kritik för att politiker har klantat till det, rent ut sagt. Skulle jag vara företrädare för någon av Mise-kommunerna skulle min kritik av den politiker som är i ledningen, nämligen tillika finansminister Wiklöf, inte var nådig, det vill jag säga. Men jag lägger mig inte i det där för jag är medborgare i Lemlands kommun och vi är utanför Mise. Men när det gäller att åländska skattepengar ur landskapets kassa skall användas för att reda upp det här, då är jag emot och det har vi nu föreslagit.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anders Eriksson:

Fru talman!

Jag skall försöka vara kortare än föregående talare. Jag tänkte först ta upp frågan om Mise, någonting som flera talare var inne på i remissdebatten till finansutskottet, alltså den oreda som har rått när det gäller avfallshanteringen. Utskottet skriver så här: ”Utskottet föreslår att landskapsregeringen i samband med den ordinarie budgeten för år 2007 presenterar en långsiktigt hållbar lösning för avfallshanteringen som tar i beaktande randkommunernas och skärgårdskommunernas speciella situationen.” Jag tycker faktiskt, med all respekt, att finansutskottet har gjort det lite väl lätt för sig här. Den här frågan borde lösas med det snaraste.

Vi får se vad som kommer när vi får budgeten i november, men nog hade det var intressant om finansutskottet skulle ha sagt lite mera om hur man ser på frågan.

 

Så över till det som har pratats och pratats och pratats om, dvs. kk-huset. Jag skall försöka vara lika kort där också. Vi har sagt från vår sida att det behövs moderna, ändamålsenliga konferens- och kongressutrymmen, det är någonting som lämnar pengar kvar här på Åland. Vi har också sagt att det behövs utrymmen för kommunen. Vi såg senast i massmedia igår att för bl.a. Petronella Westers populära julspel letar man efter en scen. Det behövs en scen. Däremot har vi hela tiden varit tveksamma om att kombinera dessa båda intressen. Vi tror att det uppstår en konflikt. Vi har gång på gång under den här resans gång försökt få till stånd en förändring. Vi har försökt peka på privata initiativ, både när det gäller kultursidan och när det gäller kongressidan, men förgäves! Vi ställde två konkreta frågor som vi ville att finansutskottet skulle titta på och ett förslag.

 

Det första var att vilket marknadsvärde har egentligen Turisthotellet Arkipelag sist och slutligen? Jag sade också att jag har full förståelse för att kopplingen mellan att man får köpa hotellet och driva kk-huset givetvis leder till att man lägger budet på en sådan nivå att man har råd att på affärsmässiga grunder subventionera driften av kk-huset. Nog förstår jag det, men det vore ändå intressant att få veta vad marknadsvärdet på hotell Arkipelag är. Inget svar på den frågan från finansutskottets sida.

 

Jag nämnde också att man borde ha en total driftskalkyl, dvs. vad blir den totala investeringen inklusive försäljningen av Arkipelag, hyra och underhåll? Det är sådant som också borde presenteras med tanke på hur oerhört mycket pengar det handlar om. Inget svar på den frågan heller!

 

Det konkreta förslaget var att jag vädjade till finansutskottet att överväg möjligheterna att bjuda ut hotell Arkipelag skilt utan denna koppling, men att man skulle bjuda ut det med villkor att det då byggs ändamålsenliga kongressutrymmen.

 

Vi står där vi står utan svar på frågorna. Jag tror att det var ganska dumt när det gäller förtroendet för politik att så pass kategoriskt slå fast 15 miljoner euro, inte en cent mera! Jag hörde att ltl Torbjörn Eliasson sade att jovisst, sade vi så då, men nu tycker vi att 16,5 miljoner är okej. Men problemet är att Ålands folk inte tycker att det är okej och Ålands Framtid tycker inte heller att det är okej. Det här handlar om tilltron till politiken, det här handlar om förtroende. Det är någonting som är oerhört viktigt. Jag är väldigt förvånad över att man så här lättvindigt säger jovisst, sade vi så då, men nu tycker vi att det är okej!

Herr talman!

Jag är kanske inte världens största matematiska snille, men nog förstår jag väl ungefär hur omröstningen slutar, så jag skall inte orda desto mer om det projektet. Det har skötts dåligt, så pass dåligt att inte Ålands Framtid vill ta ansvar för det. Jag konstaterar också att Obunden Samling vill profilera sig, och det är fritt, det skall man göra i politiken, men man har inte sökt stöd för förslagen, så vi kommer att lägga ner våra röster. Jag önskar dem som tar över lycka till, det är trots allt ett viktigt projekt för Åland, men, som sagt, partiet Ålands Framtid kan inte ta ansvar för att det sköts på det sätt som det har skötts.

 

Herr talman!

Jag vill avsluta med en sak. Jag vet inte om det är förenligt med lagtingsordningen att man överlämnar en present och jag har inte heller hittat någon, men jag tänkte överlämna en vindflöjel till socialdemokraternas gruppordförande ltl Christian Beijar! Socialdemokraterna var genomgående emot detta projekt när man var i opposition, man var emot det i alla debatter, i alla sammanhang. Steg två: socialdemokraterna kom med i regeringen – då var man med, 15 miljoner för ett kk-hus var okej. Bara för en och en halv vecka sedan kom det en tilläggsbudget där prislappen var 16,5 miljoner; då var socialdemokraterna inte med, då sade ltl Christian Beijar vad socialdemokraterna egentligen tyckte, alltså att kulturutövarna kunde bli på undantag, att det kunde bli en konflikt mellan de båda intressena, precis det som vi har pekat på hela tiden. Nå, nu står vi här! Nu är socialdemokraterna med igen och det är man på grund av att man har fått så bra skrivningar i finansutskottets betänkande, hörde jag ltl Christian Beijar säga i radion! Jag har läst dessa skrivningar, jag är någorlunda läskunnig, men jag hittar ingenting som kunde motivera att man svänger så här pass snabbt. Jag undrar vad det beror på. Kan det bero på kommande talmansval eller vad kan alla dessa svängningar beror på?

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Herr talman!  Jag har också noterat Petronella Westers bekymmer att inte få tag på någon lämplig lokal, och det är tråkigt för det var väldigt trevligt förra året när hon uppförde julspelet. Jag kan dock konstatera att om vi hade haft kk-huset så hade hon haft ett utmärkt utrymme att bedriva sin verksamhet i, i just de avdelningar som är avsedda enbart för kulturen.

 

När det gäller 15 och 16,5 miljoner euro sade jag mycket riktigt att vi sade 15 miljoner euro då, men vi accepterar 16,5 miljoner nu därför att en prishöjning har skett, en inflation, man förklarade 1,2 miljoner och 300.000 euro till så accepterade vi. En bra affär går man inte miste om bara för att prislappen har stigit lite. Vi bedömer det fortfarande att det är värt pengarna.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Det kan jag ha förståelse för. I affärslivet gör man alltid olika värderingar. En köpare upplever att någonting är värt en sak och en annan köpare upplever att det är värt en annan sak. Men det här, bästa ltl Torbjörn Eliasson, handlar om det som är det absolut viktigaste värdet inom politik – förtroende, att väljarna skall kunna ha tillit till om ett parti säger 15 miljoner euro, inte en cent mera! Det är omöjligt för en väljare att förstå att 16,5 miljoner helt plötsligt är okej en stund senare. Som jag redan sade förstår jag att byggnadskostnadsindex fungerar som det gör, men då kan man inte slå fast en kategorisk gräns, en gräns som ålänningarna uppfattar att här går faktiskt gränsen! Då kan man inte flytta fram den utan då måste man också tala om att enligt dagens penningvärde ser vi så här på det, men nu ser vi annorlunda på det.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Herr talman!

Jag har varit med i bara tre år så jag kommer inte exakt ihåg hur kalkylerna var när man byggde Eckeröhallen; det vet säkert ltl Anders Eriksson bättre eftersom han var näringsminister då. Förtroende handlar ytterst om vad väljarna och ålänningarna anser om projektet när det är klart och vi ser vad det går för. Jag tror att det här kommer att bli ett bra projekt även för 16,5 miljoner och det är en stor majoritet som kommer att tro så och jobba för det i dag. Vi kommer att bedömas ett antal år efter det att projektet är genomfört och då kommer man att ge oss svaret om vi får förtroende eller inte.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Det är så, bästa ltl Torbjörn Eliasson, att det är väljarnas dåliga minne som räddar många politiker, man brukar säga att en väljares minne är högst två månader. Jag tror faktiskt att det blev så pass mycket debatt om gränsen och fokus sattes på den och jag förstår mycket väl hur det fungerar med byggnadskostnadsindex, men när man från majoritetsblocket, märk väl, det fanns väldigt stridiga viljor, man lyckades kompromissa om 15 miljonerna och det sades från flera olika håll att inte cent mera, blir det över 15 miljoner så byggs det inte! Och, tro mig, det handlar om det aboslut viktigaste när det gäller att få demokratin och politiken att fungera att befolkningen kan ha tillit till oss och förtroende för vad säger. Det kan man inte ha när man agerar på det här sättet, och det är allvarligt.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Ltl Anders Eriksson vill ha svar på vissa frågor som han inte får och det beror på att svaren helt enkelt är för pinsamma för majoriteten här i lagtinget. Landskapets tjänstledige näringschef svarade däremot på dessa frågor i en insändare i dag. Så här skriver Olof Erland: ”Samtliga aktier i landskapets fastighetsbolag säljs för 6 miljoner euro; då ingår bolagets kassa om ca 1,5 miljoner euro i aktieköpet. Fastighetsbolaget har årliga intäkter på hyror och arrenden på 600.000 euro, vilket innebär att nettoinvesteringen på 4,5 miljoner ger en avkastning på 0,6 miljoner euro eller 13,3 procent per år.” Vidare frågar sig näringschefen: Kan en sådan affär vara rimlig?

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Helt kort bara. Det är säkert bra, men allt som står i tidningarna stämmer inte riktigt alla gånger, har erfarenheterna visat. Det är så pass mycket pengar det handlar om, det är väldigt centrala frågor när det gäller projektet och jag riktade frågeställningarna, med all respekt, till finansutskottet och inte till ltl Danne Sundman och därför tycker jag att det är förvånande att finansutskottet helt blundar för så pass centrala frågeställningar.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Det är möjligt att det som står i tidningen inte alltid stämmer, men det handlar i alla fall om landskapets näringschef, som borde ha koll på siffror, förvisso tjänstledig, men med kunskap om projektet. När det gäller våra förslag så förvånar det lite att Ålands Framtid inte kommer att stöda dem; i mitt anförande begärde jag att samtliga lagtingsledamöter skulle överväga att stöda förslagen. Om man inte stöder dem men tidigare har varit emot projektet, t.o.m. motionerat om att det skall läggas ner så undrar jag nog om man skall ge bort vindflöjeln!

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Det är klart att det är så, bäste ltl Danne Sundman, att man på populistiska grunder kan skriva att det har kommit ett anbud på 4,7 miljoner, men det är faktiskt inte så, det har kommit ett anbud på 6 miljoner. Vad som sedan finns i kassan har inte varit så alldeles lätt att få reda på, men också det har kommt fram. De obundna pratar också om att kostnaderna är för höga för projektet, samtidigt lämnar man en kläm där man skriver att dessa byggnader skall förses med en traditionell takkonstruktion. Detta torde inte göra projektet billigare. Men, ändå, jag hoppas att Ålands folk är så klokt att de ser vad som är rak och redig politik och vad som är ren och skär populism.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Herr talman!

Socialdemokraterna har som känt arbetat för alternativa lösningar till ett kk-hus under en lång tid. Det är ingen hemlighet. I samband med remissdebatten framhöll jag också att vi hade svårt att stöda ett kk-hus. Under remissdebatten och efter den framkom det att det kommer att bli en majoritet som stöder förslaget om byggandet av kk-hus. Vad gör man i en sådan situation? Jo, man gör det bästa i processen, arbetet i finansutskottet, man försöker få och har också fått skrivningar som kan garantera en fortsatt kultursatsning och då tycker jag, utgående från det, att det är motiverat att stöda ett kk-hus i föreslagen form.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Men inser inte ltl Christian Beijar att för många helt vanliga väljare måste det vara svårt att förstå hur man en vecka säger 15 miljoner, det kan vi eventuellt tänka oss, men 16,5 miljoner går absolut inte, helt plötsligt, en vecka senare, så är dessa 16,5 miljonerna okej! Inte är det så alldeles lätt att få det att gå ihop. Ltl Christian Beijar säger att man har fått skrivningar i finansutskottets betänkande som motiverar deras ändrade ställningstagande. Var vänlig och läs upp dessa skrivningar för mig! Jag har läst betänkandet fyra gånger och jag hittar ingenting som skulle kunna motivera en sådan här ändring av en tidigare ståndpunkt.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Herr talman!

Ltl Anders Eriksson säger ”plötsligt”. Det här är en politisk process; ltl Anders Eriksson har länge varit med i politiken och vet att det kan gå snabba ryck när det händer och saker och ting, bl.a. arbetet i utskott. Då har vår målsättning varit att vi gör det bästa av situationen och samtidigt vara med och försöka påverka den så bra som möjligt så att vi faktiskt får ett välfungerande kk-hus. Det är precis det som också vår ledamot i finansutskottet ltl Anne-Helena Sjöblom har sagt, att hon tror på projektet och vi måste arbeta positivt för det; vi är beredda att ta del av det ansvaret just genom att vi anser att vi har fått vara delaktiga i skrivningarna i finansutskottet.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Visst är det så, ltl Christian Beijar, att i den politiska processen gäller det att hänga med. Det är snabba ryck och det kan gå undan ibland.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm:

Talman!

Till allra först vill jag ge en eloge för den skrivning som finansutskottet har kommit med under rubriken ”Luftburen patienttransport”. Där tog man fasta på den diskussion som jag anförde vid remissen här i plenum och man säger att man skall överväga att föra in det under ÅHS:s budget. Det tycker jag att är bra att man gör så att man tydligt ser vad det är för kostnader man har för den här verksamheten. Det var också bra att man fick det tydliggjort att det var ltl Gun Carlsons egen fundering att eventuellt remittera till Helsingfors än dagens Åbo. Jag åtminstone reagerade på det sättet att väljer man att remittera till Helsingfors i stället för till Åbo så kan man lika bra ta med i den diskussionen att remittera till Stockholm eftersom det torde bil en kortare resa. Det är väldigt ofta och väldigt länge som man håller på med den här behandlingen och då är resorna en stor och många gånger betungande del. Till den delen tycker jag alltså att finansutskottet har gjort ett bra jobb.

 

Också när det gäller hantverksutbildningen är vi helt överens och jag delar också de funderingar som finansutskottet har kompletterat med utöver det som man säger i landskapsregeringens framställan. Det är bra att man har tagit den diskussionen på allvar. Jag hoppas att det nu blir av som man har tänkt sig från början. Det är en bra intention.

 

Till den delen det gäller att sälja ut det som vi i vardagslag kallar Arken och bygga ett kk-huset har Obunden Samling alltid varit emot det förslaget. Vi har varit emot att ha hopkopplingen. Vi tror inte att det har blivit det bästa priset för turisthotellet i och med det och det ser vi också med det anbudet och vi ser också att det ytterligare de facto netto blir ett annat pris än det man har talat om tidigare. Jag tycker att det är bra att det går ut till allmänheten vad det egentligen är för summa pengar vi pratar om. För det här brukar vara viktigt för människor att veta att vad är det de facto i reella tal vi pratar om. Det är alltså inte 6 miljoner utan det är någonting annat som det blir netto. Vi har sagt att man borde koppla bort det från byggandet av kk-huset. Nu kommer det förstås inte att bli på det sättet, men vi har lämnat ändringsförslag och de ändringsförslag som ltl Danne Sundman har lämnat vill jag också understöda samt det klämförslag som ltl Danne Sundman har lämnat.

 

När det gäller själva kk-husbyggandet tycker jag att det är en styrka att man inom de olika partierna kan ha olika åsikter. Det är det som Obunden Samling bygger på. Jag tycker inte heller att det behöver vara särskilt konstigt att man ändrar åsikt. Man brukar säga att en klok människa kan ändra åsikt, det är bara en dåre som står fast vid sin. Om det kommer fram andra argument som visar på att man bör ändra sig, då skall man också göra det. I den här frågan har vi inte funnit någonting som gör att vi ändrar åsikt. Den här diskussionen ter sig ibland lite konstig; man försöker på något vis konstruera en anledning till att man har ändrat sig. Jag lägger inte några värderingar in i det, men det är en reflektion. Men när Ålands Framtid säger att Obunden Samling inte har sökt stöd för sina ändringsförslag och därför inte kan stöda det tycker jag nog att var och en hör och förstår att det är en konstruktion för att man inte stöder den väg som man själv har slagit in på redan från början, eftersom man i ett initialt skede lämnade en motion där planerna på att bygga ett kk-hus skulle strykas, men nu har man alltså ändrat sig. Det är inte det att vi inte har sökt ett stöd. Jag har förstått att centern har alltid haft sitt förslag om att det här borde gå igenom. Liberalerna har haft det. Nu råkar man vara på olika sidor om regeringsmakten. Centern har inte heller sökt stöd hos liberalerna i den här frågan, men liberalerna står pall ändå och håller inte på och utövar oppositionspolitik för att man sitter i opposition, utan precis samma inställning som man har haft regeringen har man ännu. Det hade jag förväntat mig att Ålands Framtid också skulle ha haft. Vi har stått rakryggade genom debatten hela tiden. Vi har alltid hävdat samma sak, även när vi var i regeringen. Det här är ingenting konstigt, men jag tycker att man öppet skall kunna säga att man har ändrat åsikt i så fall och inte skylla det på någon annan.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Herr talman!

Jag vill erinra om att det handlar om i betänkandet och i tilläggsbudgeten att fortsätta den skräddarsydda transporten till Åbo för patienterna från ÅHS. För det mesta handlar det om patienter som åker för strålbehandling. Det här är en viktig del och det här måste göras i brist på reguljär flygtrafik till Åbo. Det jag utvecklade i mitt eget resonemang, om vi vill dra det, det är just diskussionen när ÅHS tar över; då är det kanske ÅHS:s ansvar att fundera över var får man bästa utfallet, var får man bästa behandlingen. Det kan hända att ÅHS kommer till att man tittar på det på annat sätt, så desto mer tycker jag inte att vi skall krångla till det här utan det viktiga är, precis som utskottet säger att vi måste upprätthålla en garanterad transport för dem som behöver det.

 

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Ltl Gun Carlson och jag är helt överens om att det är just det som är det primära att man är garanterad och säkrad att det finns en långsiktig lösning så att man inte under sommaren per telefon måste ringa till någon som försöker lösa det en eller två månader eller veckor framöver. Om det är så att det kommer under ÅHS så kanske det uppstår en annan debatt och jag tror att just nu har det varit den korta och goda transporten som har gjort att man har valt Åbo. När det kanske blir en längre väg och lite krångligare kanske man väljer en annan destination än Helsingfors, för det är ändå längre dit än till Stockholm. Sedan kanske också språkfrågan kommer in, men det är en senare diskussion. Jag tycker att det var bra att det framkom att det inte var finansutskottets gemensamma funderingar.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Herr talman!

Det är just Helsingfors-biten som jag inte tycker att skall överdrivas på något sätt i den här diskussionen utan det handlar om att se till att transporterna är garanterade. Vi var tydligen överens om det. Men vi måste ändå ha klart för oss att vi talar inte om i år och nästa år utan det beror på hur den reguljära flygtrafiken utvecklas. Är det så att vi aldrig får igång en reguljär flygtrafik till Åbo, så kan man inte svära på i dag att man alltid skall fortsätta med de skräddarsydda arrangemangen, som just i dag fungerar perfekt. Alla är nöjda, patienter är nöjda, sjukhusen är nöjda, man har ett gott samarbete mellan sjukhuset, cancerföreningen, Åbo Universitetssjukhus, taxikedjan, det är ett fantastiskt samarbete som visar hur bra det kan fungera. Men det här kanske inte kan fortsätta i evighet och därför tror jag att ÅHS får ta itu med denna fråga.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Det var just det  jag anförde i remissdebatten inför finansutskottets arbete, att det kanske inte var det bästa stället på i budgeten när man har det under Ab Skärgårdsflyg. Då framkommer inte den summa exakt som det är fråga om. Jag sade att det borde vara mer naturligt att ha det under ÅHS och det har jag fått stöd för från finansutskottet, så det är bra, vi är helt överens om det och jag tror inte att det här är det bästa stället i budgeten. Det sköts bra, men det är inte okej budgetmässigt.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell:

Fru talman!

Projektet kk-huset är som många har konstaterat en långkörare i åländsk politik och jag vet inte i hur många sammanhang - jag har åtminstone varit aktiv inom åländsk kulturpolitik sedan 1998 – som olika utvecklingsplaner, olika diskussioner på kulturens område har strandat på det att först måste vi se hur det går med kk-huset! Det här projektet har legat som ett hinder för all annan utveckling på kulturens område.

 

Vi har fortfarande ingen scen för musik och teater. Det enda vi har är ett stadshus där salen i första hand skall fungera för fullmäktiges behov, några dragiga ungdomslokaler, en sommarpaviljong i Badhusparken, ett orenoverat Bio Savoy, en Kino-teater, där många drömmer om att se en renässans men som kräver stora insatser för att bli användbart. Man har heller inte kommit till skott med sjöfartsmuseets utbyggnad förrän i våras när det fick en nytändning då landskapsregeringen åter satte det på ett eget spår mot framtiden.

 

Och jag känner mig väldigt otålig och trött på den här situationen. När politikerna år ut och år in har ruvat på projektet kk-huset, varit eniga och oeniga, villiga och ovilliga, så har klockan stått stilla för alla andra projekt och alla andra initiativ på kulturens område. Och så kan det inte få fortsätta att vara. Under samma tid har vi byggt fotbollsarenor, utan någon större politisk vånda, varken för ekonomi eller beläggning. Idrottsrörelsen blomstrar och evenemangen vill till Åland, både i form av ö-spel, beachvolleyturneringar, idrottsevenemang för hörselskadade som kommer nästa år – det händer massor, positiva, framåtsyftande saker som gynnar både idrotten, som gynnar turismen och samhället i stort.

 

Kulturens infrastruktur däremot har stått stilla i 15-20 år, så länge åtminstone som projektet kk-huset har funnits på agendan. Det har varit olyckligt på det sättet att vi inte har kommit vidare och det här har varit någonting som jag har varit väldigt frustrerad över. Man har dessutom inte trott att kk-huset någonsin skulle förverkligas och att kulturen i dag skulle ha kammat noll efter en så lång väntan. Det är alltså hög tid att gå vidare. I lagtinget finns det både motståndare och förespråkare. Det här är en fråga som har löpt genom flera regeringar, flera sittande lagting och i dag är det dags att avsluta, att fatta beslut.

 

Själv har jag varmt talat för andra alternativ. Jag har ömmat för de mindre projekten. Jag har ansett att Arkipelag hade kunnat byggas ut för kongressens behov. Dessa alternativ har inte fått understöd, inte i lagtinget eller i nuvarande regeringssamarbete. Jag har också varit tvivlande till den situation där man har ett privatägt Arkipelag, ett samhällsägt kk-hus, men ändå hävdar att dessa organiskt skall höra samman och samexistera.

 

Vi gick med våra samarbetspartier Frisinnad Samverkan och centern in för att förverkliga kk-huset med den ram som var satt av lagtinget på 15 miljoner. Vi förutspådde att den gränsen inte skulle hålla, och det gjorde den inte heller. Jag ansåg efter den första upphandlingen att det var dags att avgöra frågan, men samarbetspartierna ville då gå en runda till. Så gjordes det och det blev som jag hade trott: inte billigare, inte heller kvalitetsmässigt bättre.

 

Men detta är nu historia och vi lever i en demokrati där majoriteten beslutar. Nu måste man göra det bästa av den situation som råder och vara konstruktiv. För kulturens del kommer jag som kulturansvarig att vaka över dess intressen i detta hus och verka för att goda villkor ges för verksamheter av olika slag. Jag tror fortfarande inte att huset kommer att fylla alla behov. Därför uppskattar jag finansutskottets skrivningar om att kk-hussatsningen är en inledning på en infrastruktur för kultur, inte det sista, inte det enda projektet. Det här är en del av en framtid där kulturlivet i likhet med idrotten blommar med många arenor, många grenar och med elittävlande både här och där. Det skall också bli väldigt intressant och spännande att se hur driftsbolaget skall sköta driften under de 20 kommande åren och hur man kommer att utveckla konceptet kultur och kongress och som jag hoppas att skall öka behovet av kulturens tjänster för att tillgodose gruppen kongressgäster och deras vilja och lust att se bra kvalitetskultur.

 

Vad gäller hantverksskolan är jag förstås nöjd och glad över finansutskottets skrivningar om att nu få gå vidare med utbildningen i Tosarby. Det har varit en lång kamp det också som nu äntligen i dag kommer till en ändstation.

 

Det är en stor dag i lagtinget med två frågor av evighetskaraktär som jag hoppas nu skall komma i mål.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Det var ett klargörande anförande och mina frågeställningar reddes egentligen ut under anförandets gång. Men jag uppfattar det som så, och jag tycker likadant, att det är dags att sluta retoriken om projektet och eftersom vi uppenbarligen kommer att gå in för ett beslut skall vi förverkliga det så bra som möjligt. Det är det som vi nu begär av kulturansvarige. Vi fick egentligen svaret under anförandet: att hon nu kommer att göra sitt yttersta för att projektet skall förverkligas så bra som möjligt med tanke på kulturen och annat.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Också jag tyckte att det var ett bra anförande av kulturansvariga Gunell. Jag tror inte heller att det här kommer att fylla kulturens alla behov utan det här är en del i en satsning på den kulturella infrastrukturen. Där har jag kanske en viss försiktig förhoppning eftersom driften kommer att skötas av en kulturintresserad filantrop, så jag hoppas på det! Kvar för kulturen finns film och hur man skall gå vidare med teatern, så det finns många frågor som ännu är obesvarade. Jag tar det som ett löfte från kulturansvariga Gunell att hon tillser att kulturen får ett starkt fäste i det nya kk-huset.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Jag tackar för de båda uppmuntrande replikerna, men vi får väl säga det att jag tror att ltl Katrin Sjögren och jag delar intresset av att se fler blommor på kulturfältet blomma och att det finns mindre alternativa projekt som också är lika spännande och angelägna för oss båda, så jag ser fram emot ett konstruktivt samarbete även där.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Ledamoten Camilla Gunell säger att hon inte har fått gehör för de alternativa lösningar som man har kommit med dels när hon som socialdemokrat satt i opposition och inte heller när man sitter i regeringen. Det har inte varit för döva öron. Socialdemokraterna och obundna har haft ungefär samma uppfattningar när det gäller kk-huset och turisthotellet. Det är bara det att just för tillfället har vi talat för döva öron, men tidigare har vi haft ganska lika uppfattningar, så har jag åtminstone uppfattat det.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Det stämmer visst, men vad blir bättre av det i dag! Nu röstar man och sedan har vi ett projekt förmodligen och då är det väl det bästa att göra det bästa av det projektet. Inte heller ltl Gun-Mari Lindholms alternativ har vunnit stöd.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Nej, det har de inte, men jag tycker att det är mera klädsamt att man säger att man de andra också som har haft förslag, att man inte har talat för döva öron. Det är det jag ville framhäva. Det här är demokratins gång. Vi förlorar i dag, men vi går vidare och så tar vi i med nya friska tag i nästa projekt. Och vi är inte alltid emot, som det har framkommit i media. Jag tror att den chefredaktören som har skrivit det skulle behöva lyssna lite mera på debatten. Vi har kommit med många andra alternativ i den här frågan.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Det låter som att vi har en rät liknande syn och det känns som att det bara återstår att utropa halleluja eller något liknande, men tack för det!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  

 

Ltl Göte Winé:

Fru talman!

Jag tänkte inte säga så mycket om finansutskottets betänkande, men jag har några små synpunkter.

Jag är tacksam för att hantverksskolan fortsätter i Sund. Det kommer att långsiktigt kunna ge skolan mål och att våga sätta upp visioner och kanske våga töja lite på gränserna som man bör göra i skapande situationer. Det har en natur som ger skapande känsla, en inspirerande miljö för blivande hantverkare som vågar därigenom utvecklas. Sommarkurserna där kommer då att kunna kopplas ihop med familjeturism och ge förutsättningar för entreprenörer i Sund.

 

Tidigare motståndare har accepterat att det förblir en hantverksskola i Tosarby och det är jag mycket tacksam för på många sätt.

 

Fru talman!

Kk-huset. Man skall nu inse att kk-huset kommer och att de alternativ som vi tidigare har pratat om inte kommer att bli av. Jag hoppas, med den här lösningen, att de små kulturerna, de små kulturutövarna, får möjlighet att nyttja även där. Det är nu dags att vi får någonting att hända och att kulturen får sitt. De har väntat länge nog och det är lite som ledamoten Camilla Gunell sade att allting skall vänta på kk-huset. Då är det väl dags att vi börjar sätta spaden i marken, som ltl Torbjörn Eliasson sade tidigare. Kongressen kommer också att få sitt här, så det är bra.

 

Avslutningsvis till ltl Fredrik Karlström. Vi har jobbat för ett privat alternativ, men vi fick inget stöd av de s.k. borgerliga partierna. Därav detta nu.

 

TALMANNEN: Diskussionen är avslutad. Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs först utgifterna jämte detaljmotiveringar enligt huvudtitlar, därefter inkomsterna jämte detaljmotiveringar enligt avdelningar, sedan  betänkandets  kläm och slutligen dess allmänna motiveringar. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

 

Föreläggs först utgifterna jämte detaljmotiveringar enligt huvudtitel:

 

Ht 44.

 

Ltl Danne Sundman:

Fru talman! Jag föreslår att moment 44.10.74 får följande lydelse:

”Det planerade kultur- och kongresshuset förverkligas inte eftersom kostnaden överstiger den fastslagna ramen om 15 miljoner euro. Landskapsregeringen kan återkomma i ordinarie budget med förslag på förverkligande av alternativa projekt för att tillgodose behovet av utrymmen för konferens- och kongressverksamhet samt utrymmen för kulturutövning varvid de privata initiativ som förekommit bör beaktas.”

 

Ltl Gun-Mari Lindholm: Talman! Jag ber att få understöda ltl Danne Sundmans förslag.

 

TALMANNEN: Under diskussionen har ltl Danne Sundman, understödd av ltl Gun-Mari Lindholm, föreslagit att detaljbehandlingen i finansutskottets betänkande under moment 44.10.74 får följande lydelse: ”Det planerade kultur- och kongresshuset förverkligas inte eftersom kostnaden överstiger den fastslagna ramen om 15 miljoner euro. Landskapsregeringen kan återkomma i ordinarie budget med förslag på förverkligande av alternativa projekt för att tillgodose behovet av utrymmen för konferens- och kongressverksamhet samt utrymmen för kulturutövning varvid de privata initiativ som förekommit bör beaktas.” Är redogörelsen riktig? Redogörelsen är riktig.

 

Omröstning kommer att verkställas. De som röstar med finansutskottets förslag röstar ja, de som röstar med ltl Sundmans ändringsförslag röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Omröstningspropositionen godkänd.

 

Ltl Fredrik Karlström: Fru talman! Jag ber om öppen omröstning.

 

Ltl Danne Sundman: Fru talman! Jag understöder förslaget om öppen omröstning.

 

TALMANNEN: Öppen omröstning har begärts och kommer att genomföras. Jag ber ltl Roger Eriksson och ltl Carina Aaltonen att biträda vid omröstningen.

 

Upprop.

 

Talmannen: ja, Gun Carlson: ja, Eliasson: ja, Eklöw borta, Roger Eriksson: ja, Aaltonen: ja, Grönlund borta, Jansson: ja, vtm Ehn: ja, Eklund: nej, Anders Eriksson: nej, Lindqvist: ja, Beijar: ja, Sjöblom: ja, vtm Viveka Eriksson: ja, Sune Mattsson: ja, Englund: nej, Jan-Erik Mattsson: ja, Lindström: ja, Erlandsson borta, Thörnroos: avstår, Åke Mattsson: ja, Perämaa: ja, Sjögren: ja, Lagerberg: ja, Winé: ja, Karlström: nej, Lindholm: nej, Sundman: nej, Boman: ja.

 

Omröstningen har gett som resultat 20 ja-röster och 6 nej-röster, medan en ledamot har avstått från att rösta.

 

Lagtinget har sålunda omfattat finansutskottets förslag.

 

Ht.45.

 

Ltl Danne Sundman: Talman! Jag föreslår under moment 45.56.62 att anslaget utgår och att motiveringen ändras enligt följande:

 

”Den kostnad som uppstått inom kommunalförbundet Ålands Miljöservice skall belasta antingen de avfallsproducenter som verkar inom MISE-kommunerna alternativt skall kommunerna som är anslutna till kommunförbundet fortsättningsvis stå för subventionen. Kostnaden skall inte belasta landskapets budget.”

 

Ltl Gun-Mari Lindholm: Talman! Jag ber att få understöda ltl Danne Sundmans förslag

 

TALMANNEN: Under diskussionen har ltl Danne Sundman, understödd av ltl Gun-Mari Lindholm, föreslagit att anslaget under 45.56.62 måtte utgå samt att detaljmotiveringen under momentet erhåller den lydelse vi nyss hörde. Är redogörelsen riktig? Redogörelsen är riktig.

 

Omröstning kommer att verkställas. De som röstar med finansutskottets förslag röstar ja och de som röstar med ltl Danne Sundmans ändringsförslag röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.

 

Jag ber ja-röstarna resa sig. Talmannen röstar ja. Jag ber nej-röstarna resa sig. Majoritet för ja.

 

Lagtinget har sålunda omfattat förslaget enligt finansutskottets betänkande. Ht.45 Godkänd.

 

Ht. 46. Godkänd. Ht. 47. Godkänd.

 

Föreläggs inkomsterna jämte detaljmotiveringar för godkännande enligt avdelningar.

 

Avdelning 34.

 

Ltl Danne Sundman: Talman! Jag föreslår att motiveringen under moment 34.10.73 får följande lydelse:

 

”Det anbud som inkommit på aktierna i Fastighets Ab Ålands Turisthotell om ca 4,7 miljoner euro netto exklusive driften av kultur- och kongresshuset måste anses för lågt. Aktierna i Fastighets Ab Ålands Turisthotell utbjuds på nytt utan koppling till driften av kultur- och kongresshuset så att hotellet kan säljas till marknadspris.”

 

Ltl Fredrik Karlström: Fru talman! Jag ber att få understöda förslaget.

 

TALMANNEN: Under diskussionen har ltl Danne Sundman, understödd av ltl Fredrik Karlström, föreslagit att detaljmotiveringen i finansutskottets betänkande under moment 34.10.73 får den lydelse som just lästes upp. Är redogörelsen riktig? Redogörelsen är riktig.

 

Omröstning kommer att verkställas. De som röstar med finansutskottets betänkande röstar ja och de som röstar med ltl Danne Sundmans ändringsförslag röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.

 

Ltl Danne Sundman: Talman! Det är viktigt att det för eftervärlden finns omröstningsprotokoll så jag föreslår öppen omröstning.

 

Ltl Fredrik Karlström: Fru talman! Jag understöder förslaget om öppen omröstning.

 

TALMANNEN: Öppen omröstning har begärts och understötts och kommer därför att verkställas.

Jag ber ltl Carina Aaltonen och ltl Roger Eriksson att biträda vid omröstningen. Omröstningen verkställs enligt upprop.

 

Upprop.

 

Talmannen: ja, Gun Carlson: ja, Eliasson: ja, Eklöw borta, Roger Eriksson: ja, Aaltonen: ja, Grönlund borta, Jansson: ja, vtm Ehn: ja, Eklund: avstår, Anders Eriksson: avstår, Lindqvist: avstår, Beijar: ja, Sjöblom: ja, vtm Viveka Eriksson: ja, Sune Mattsson: ja, Englund: nej, Jan-Erik Mattsson: ja, Lindström: ja, Erlandsson borta, Thörnroos: avstår, Åke Mattsson: ja, Perämaa: ja, Sjögren: ja, Lagerberg: ja, Winé: ja, Karlström: nej, Lindholm: nej, Sundman: nej, Boman: ja.

 

Omröstningen har gett som resultat 19 ja-röster och 4 nej-röster, medan 4 ledamöter har avstått från att rösta.

 

Lagtinget har sålunda omfattat finansutskottets betänkande. Därmed är avd. 34 godkänd.

 

Avd. 36. Godkänd. Avd. 39 Godkänd.

 

Inkomsterna är därmed godkända.

 

Föreläggs betänkandets kläm. Klämmen är godkänd. Begärs ordet?

 

Ltl Danne Sundman: Talman! Jag föreslår att till betänkandet fogas en kläm av följande lydelse:

 

”Att lagtinget hemställer hos landskapsregeringen om att det planerade kultur- och kongresshuset förses med en traditionell takkonstruktion så att problem med läckage inte uppstår, som i regel är fallet med platta tak samt att landskapsregeringen överväger att förverkliga projektet när byggkonjunkturen är fördelaktigare för att nedbringa kostnaden för projektet.”

 

Ltl Fredrik Karlström: Fru talman! Jag ber att få understöda ändringsförslaget.

 

TALMANNEN: Under detaljbehandlingen har ltl Danne Sundman, understödd av ltl Fredrik Karlström, föreslagit en andra kläm av den lydelse som nyss lästes upp. Är redogörelsen riktig? Redogörelsen är riktig.

 

Omröstning kommer att verkställas. De som röstar med finansutskottets förslag röstar ja och de som röstar med ltl Danne Sundmans tilläggsförslag röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.

 

Ltl Danne Sundman: Talman! Jag yrkar på öppen omröstning.

 

Ltl Fredrik Karlström: Fru talman! Jag ber att få stöda förslaget om öppen omröstning.

 

TALMANNEN: Öppen omröstning har begärts och understötts och kommer därför att verkställas Jag ber ltl Torbjörn Eliasson och ltl Dennis Jansson att biträda vid omröstningen. Omröstning verkställs efter upprop.

 

Upprop.

 

Talmannen: ja, Gun Carlson: ja, Eliasson: ja, Eklöw borta, Roger Eriksson: ja, Aaltonen: ja, Grönlund borta, Jansson: ja, vtm Ehn: ja, Eklund: avstår, Anders Eriksson: avstår, Lindqvist: avstår, Beijar: ja, Sjöblom: ja, vtm Viveka Eriksson: ja, Sune Mattsson: ja, Englund: nej, Jan-Erik Mattsson: ja, Lindström: ja, Erlandsson borta, Thörnroos: ja, Åke Mattsson: ja, Perämaa: ja, Sjögren: ja, Lagerberg: ja, Winé: ja, Karlström: nej, Lindholm: nej, Sundman: nej, Boman: ja.

 

Omröstningen har gett som resultat 20 ja-röster och 4 nej-röster, medan 3 ledamöter avstått från att rösta.

 

Lagtinget har således omfattat förslaget enligt finansutskottets betänkande.

 

Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Föredras för enda behandling ärende nr 8:

 

Social- och miljöutskottets betänkande nr 6/2005-2006 angående miljöhandlingsprogram för Åland 2005-2008. (M 3/2004-2005).

 

Först allmän diskussion.

 

Ltl Sune Mattsson:

Fru talman!

Nu kommer ett efterlängtat betänkande på ett meddelande från landskapsregeringen angående ett miljöhandlingsprogram för Åland åren 2005-2008. Det har varit mycket diskuterat. Vi har fått kritik i utskottet för att vi har förhalat ärendet, det har fördröjts, kritiken har kommit offentligt och det har kommit inofficiellt. Jag måste försvara social- och miljöutskottet, för min egen del och utskottsmedlemmarna, att vi inte har på något sätt försökt fördröja detta utan vi har handlagt det så fort vi har kunnat, men detta var ett meddelande och ett meddelande har låg prioritet i arbetsordningen. Man kan också säga att jag hoppas – säkert utskottet också – att detta inte har förhindrat landskapsregeringen att under tiden vidta handlingar som har varit bra för miljön -  det skulle det vara katastrofalt om de har blivit handlingsförlamade på grund av det här. Min förmodan är att de har jobbat på med de projekt som de har.

 

Allmänt kan sägas att när vi i social- och miljöutskottet har hört olika personer, t.ex. om vad som är viktigt vid utsläppskällor, om det är kväve eller fosfor som är farligt så har vi fått motsägelsefulla uppgifter. Forskarna har inte varit eniga; eniga har de förstås varit om att utsläpp inte är bra. När vi har hört företrädare för olika näringar, som t.ex. fiskodlingar och jordbruk, så har alla sagt att det är svårt att följa programmet till punkt och pricka. Fiskodlingsnäringen har sagt att det kommer att kosta arbetsplatser.  Representanter för jordbruket har sagt att måste de minska ytterligare på nuvarande gränser och det blir ytterligare strängeringar så kan det bli svårt. Varje liten åtgärd hotar deras verksamhet. Jag nämner naturligtvis inga namn, men det är det samstämmiga svar som vi har fått när vi har diskuterat med berörda parter.

 

Vi har också kommit fram till att när det gäller avloppslösningarna som föreslås kan det för många bli svårt att uppnå dem. Ändå måste man allmänt säga att det är bra att det kom ett miljöhandlingsprogram. Det är bra att man syftar till att minska utsläppen, föroreningarna, till våra sjöar och vattendrag, i luft och mark. Där hoppas jag verkligen att landskapsregeringen skall få framgång, att de skall lyckas genomföra dem, men samtidigt fordrar detta att landskapsregeringen har god kontakt med de berörda parterna så att man gör det, som vi säger i vårt betänkande, parallellt med de insatser som näringarna kan tänkas stå för både när det gäller jordbruk, fiskodling, avloppslösningar, trafik osv. Vi har alla dessa föroreningskällor och det finns säkert flera också. Utan en dialog med de berörda kommer man aldrig att nå någonstans. Sedan gäller det också att det i den dialogen finns beredskap att ge stöd och bistånd till de olika näringsidkarna för att mildra effekterna. Det gäller också för avloppsanslutningar till privatpersoner att man måste fundera på: hur skall man klara det på ett bra sätt. Ambitionen är bra. Jag vill att man skall sätta ambitionen i verket, jag vill också att man gör det på ett sätt som inte slår undan benen som bedriver näringar, de som bor och lever på Åland. Vi har varit inne på det tidigare i dag när det gällde oljetankarna, som också är en miljöförebyggande åtgärd.

 

”Sjöfart, industri, jordbruk, trafik, privat konsumtion och fiskodlingar är exempel på verksamheter - som vi skriver - som bidrar i olika hög grad till miljöbelastningen av vattenområden, luft och mark. De ställs ofta mot varandra och deras nytta såsom arbetsplatser eller andel av BNP används som argument för att en hög belastning skall tillåtas. Utskottet anser att den här typen av argumentation sällan är fruktbar. All verksamhet har ett ansvar för att se till att miljöbelastningen minskar så långt som möjligt.” Detta har vi fastslagit i utskottet och jag tycker att det är en väldigt bra formulering och en viktig del.

 

Vi har också behandlat miljölagstiftningen och bl.a. kommit fram till att vi har stränga utsläppsnivåer vid besiktning osv. för våra personbilar, medan det ställs mycket lägre krav på bl.a. arbetsmaskiner, båtmotorer och gräsklippare. Där det inte finns några utsläppskrav alls utan det är fritt. Där hoppas jag att landskapsregeringen via upplysning och på annat sätt skall medverka till att folk köper miljövänligare maskiner av den arten också. Ett miljövänligt sätt som har nämnts ibland, som vi inte har diskuterat så mycket i utskottet, är en övergång till biobränsle, t.ex. i jordbruksmaskiner, rypsolja och andra oljor som kommer från jordbruket.

 

Under beredningen har längden på tidsbegränsade tillståndsbeslut enligt vattenlag och miljöskyddslagen diskuterats. Det har bl.a. framkommit att tillstånd med kort varaktighet hämmar anskaffning och utveckling av en ny teknik. Detta har framkommit flera gånger under vårt hörande. Utskottet föreslår att landskapsregeringen överväger möjligheter att stimulera en återkommande uppgradering av teknik så att verksamhetsutövarna tillämpar bästa tillgängliga teknik. Där har landskapsregeringen ett stort ansvar, via upplysning, via forskning, genom att delge forskningsresultat, att tala om vilken teknik som kan vara bättre. Nu ankommer det i högsta grad på de organisationer som verkar, jordbrukare, fiskodlare, de som har industri, transport osv., men landskapsregeringen kan också ta ett ansvar och försöka förmedla det.

 

När det gäller miljöförvaltningen skriver utskottet: ”Med hänvisning till det utskottet erfarit under utskottsbehandlingen bör handläggningstiden enligt utskottet inte överstiga sex månader.” Det står också i miljöhandlingsprogrammet, men det får inte överstiga sex månader att få ett miljötillstånd. ”När det gäller anmälningsärenden bör handläggningstiden vara högst en månad räknat från det datum då uppgifterna i anmälan är fullständiga. Utskottet vill samtidigt understryka vikten av – och det gör vi verkligen – att villkoren i de miljötillstånd som finns följs.” Man skall alltså ha kapacitet, inspektörer osv. att följa upp lagstiftningen, för har vi en lagstiftning så är den verkningslös om man inte ser till att den efterföljs, och i den frågan vill jag nog påstå att utskottet har varit helt enigt.

 

När det gäller landskapsregeringens miljöledningsarbete vill vi alla fall säga att det är viktigt att landskapsregeringen lever upp till sina egna mål, alltså målsättningen i miljöhandlingsprogrammet. Det gäller för landskapsregeringen – som ett exempel - att när man köper fordon till sin egen maskinpark se till att man får miljövänliga fordon, att man köper bästa tillgängliga teknik för sitt eget. Vid förnyande av maskiner och på färjorna bör man se till att det är bästa tillgängliga teknik. Man bör förändra uppvärmningen i sin egna fastigheter och då bör man i högsta möjliga mån gå ifrån olja och direktverkande el; man bör satsa på alternativa energikällor. Man kan inte i sitt miljöhandlingsprogram ha ett mål för allmänheten och ett annat mål för sig själv som man inte uppföljer. Vad jag vet finns det inte många miljövänliga bilar på Åland, s.k. hybridbilar, men en sak är säker: de som finns äger knappast landskapsregeringen utan det är privatpersoner som äger dem. Det är viktigt att man ser till att man går i spetsen. När det gäller landskapsfärjorna skall man se till att när man bygger om gör man det på det sättet att de blir mera miljövänliga, de kanske kan göras efter ny teknik på skrov, de går lättare i vattnet, dra mindre bränsle osv. Man kanske också måste titta på andra saker som kan göra att mindre bränsle går åt, t.ex. olika rutter osv.

 

Det är också stora mängder avloppsvatten som kommer ut från enskilda avlopp och man har satsat stora pengar på Lotsbroverket, vilket är tacknämligt; där är högsta reningen, det är ingenting att säga om det men, på de ställen där man inte kan ansluta sig och inte inom överskådlig tid kommer att kunna ansluta sig är det väldigt viktigt att landskapsregeringen utarbetar stöd och möjligheter för att hjälpa de personer som står för det

 

När det gäller luft och annan förorening från färjor, flygtrafik osv. måste landskapsregeringen på ett internationellt plan, nordiskt plan, kanske också nationellt plan, jobba för att man får förbättringar. Vi har t.ex. skräckexemplet, som vi har fått höra om via pressen, med utsläpp från fartyg, man pumpar sina avloppstankar direkt i havet. Där måste man jobba för en lösning som omöjliggör detta på sikt, utan att det blir sådana överenskommelser internationellt, nationellt och nordiskt att man stoppar det.

 

Det här har vi hållit på och jobbat med så länge att jag skulle kunna prata hela kvällen om det, om utskottets visioner, mina egna visioner, men det tänker jag inte göra utan jag önskar landskapsregeringen lycka till med sitt miljöhandlingsprogram. Jag hoppas att de har de ekonomiska muskler som behövs för att genomföra det och att man ser till att vi kan leva i ett välfärdssamhälle utan att slå undan benen på företag och folk samt att vi kanske får ett ännu bättre samhälle.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Fru talman!

Det var många frågor som jag gärna skulle vilja ge replik till, men jag återkommer senare i ett samlat anförande. Jag kan konstatera redan nu att naturligtvis har vi använt vårt miljöhandlingsprogram fastän utskottet inte har tagit sitt slutliga beslut i den frågan. Jag tycker själv att det har varit till stor nytta, särskild i de nordiska sammanhangen och också ännu längre bort, för vi får en trovärdighet, man lyssnar till oss på ett ganska seriöst och respektfullt sätt när vi samtidigt kan berätta att det här jobbar vi med på hemmaplan också.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag vill bara säga att jag är glad för det och jag har nog förutsatt det också och i viss mån vetat det också.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Fredrik Lindqvist:

Fru talman!

Äntligen har då lagtinget fått ta del av social- och miljöutskottets betänkande kring miljöhandlingsprogrammet för landskapet Åland. Det har varit intressant att som vice ordförande i utskottet få delta i behandlingen. Vi har träffat representanter för såväl näringsliv som miljöskyddsorganisationer m.fl. Det var speciellt trevligt att få höra hur positivt programmet har mottagits från såväl näringsliv som miljöskyddsorganisationer, speciellt från ekoodlingssidan tyckte man att det här var ett väldigt bra program och dessutom var det roligt att få läsa i tidningen igår om en ekoodlare som hade odlat en potatis som vägde över 1 kilo, vilket visar att det här med ekoodling inte alls behöver stå i strid med produktivitet.

 

Betänkandet stöder landskapsregeringens ambitioner och det gläder mig speciellt att det är ett enigt utskott som står bakom det och att även liberalerna har ställt sig bakom miljöhandlingsprogrammet i utskottet.

 

Man kan konstatera att på basen av de många höranden som vi har gjort i utskottet är det otroligt svårt att slå fast vad som är och hur skadligt utsläpp av kväve och fosfor samt sambandet däremellan är.

 

Vi har hört vattenbiologer och andra experter och det råder ingen enighet kring detta. Det är bara ett faktum. Man kan alltså fråga sig: Hur skall vi politiker kunna veta vad som är det absolut rätta när inte ens experterna är eniga? Vi vet bl.a., på basen av de fakta vi har, att vi ålänningar är faktiskt de värsta i hela Östersjöområdet när det gäller att släppa ut dumheter per capita. Enligt min uppfattning är det självklart att vi måste sopa åtminstone lite rent framför egen dörr/egen strand innan vi uttalar oss om andra utsläpp i Östersjön, exempelvis S:t Petersburg osv.

 

Det är som sagt inte lätt, fru talman, att veta vad som är det riktiga av alla åtgärder för att få ut den största nettovinsten, men vi är tvungna att börja någonstans. Jag citerar dagens lösen som vi alla har i våra bänkar: ”Vinden blåser vart den vill och du hör den blåsa, men du vet inte varifrån den kommer eller vart den far.” Och så är det lite med miljöpolitiken. Det enda vi hör är oroväckande vindar som blåser.

 

Fru talman!

Det bör understrykas att miljöhandlingsprogrammet ingalunda är tillräckligt för att nå det vi kallar en hållbar utveckling. Det här är bara ett steg på vägen. Men det är en början. Det är min förhoppning att revideringen av detta program inför 2009 kommer att kavla upp ärmarna ytterligare.

 

Vidare kan vi med tillförsikt se fram emot regeringens revidering av miljölagstiftningen, en lagstiftning som vi många gånger upplever som lite märklig, ja, emellanåt är den rent huvudlös. Den förnyade lagstiftningen bör fokusera på en balansgång mellan ett levande näringsliv och en hållbar utveckling.

 

Slutligen, fru talman, till något som bekymrar mig stort. Lagtinget begärde social- och miljöutskottets yttrande den 12 september 2005. I dag är det den 20 september 2006. I ett år har social- och miljöutskottet haft det här ärendet på sitt bord.  Som vice ordförande i utskottet måste jag säga till Ålands folk och lagtinget, att jag skäms. Jag finner det synnerligen anmärkningsvärt att utskottet och dess ordförande Sune Mattsson negligerat ärendets betydelse till den grad att det har gått som det har gått. Mycket kunde sägas kring det här, men den gentlemannapolicy som vi har att inte yppa detaljer från utskottsrummet hindrar mig från att gå in på detta mera i detalj.

 

 

Utskottets ordförande Sune Mattsson har under de senaste åren visat ett märkligt ointresse för miljöfrågorna, bl.a. genom att motverka vindkraftens utbyggnad och då genom att förhala utskottsbehandlingen. Det må stå för honom rent ideologiskt att agera som han gör, men det är inte acceptabelt, fru talman, att en utskottsordförande låter ett ärende ligga så här länge i ett utskott.

 

Slutligen, fru talman, vill jag från den frisinnade gruppen önska landskapsregeringen lycka till i det fortsatta arbetet med verkställandet av detta program som är så viktigt för framtiden och kommande generationer.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag är också glad för att liberalerna och de frisinnade samt alla andra medlemmar i utskottet har varit eniga. Några antydningar till missämja har inte funnits.

 

Angående det sista som ltl Fredrik Lindqvist försöker nästan häva ur sig, tycker jag, att jag har låtit det vara, så vill jag säga att de få gånger som ltl Fredrik Lindqvist har varit med i utskottsarbetet när vi har behandlat det har han jobbat riktigt, men de gånger han har varit bort så kanske vi har tagit beslut att vi vill diskutera det när ltl Fredrik Lindqvist är närvarande. Det har hänt någon gång. Vidare har utskottet varit enigt om när vi skall ta ett annat ärende före det här och jag är absolut inte ensam ansvarig för det. Jag tycker också att det är sorgligt att det inte har blivit tidigare, men det är en annan sak.

 

Ltl Fredrik Lindqvist, replik:

Fru talman!

Som jag sade i mitt huvudanförande kan vi av olika orsaker inte gå in på detaljerna i utskottet fast ltl Sune Mattsson var på god väg att göra det. Det väsentliga faktum som vi står inför nu är att över ett år har gått sedan lagtinget begärde detta yttrande och som ordförande i utskottet är ltl Sune Mattsson ansvarig för detta. Jag är inte ansvarig för detta mer än min femtedels röst i utskottet, och till den delen skäms jag, ltl Sune Mattsson, men som ordförande bär du huvudansvaret.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag bär en stor del av ansvaret och jag tar det. När det gäller just det här att jag har yppat någonting som jag inte skall göra har nog alla hört vad jag sade. Jag kan säga att vi har varit i princip eniga. Jag kan tala om, utan att skämmas, att ltl Fredrik Lindqvist har haft förhinder många gånger att vara med och det är inte att yppa någonting om utskottsarbetet utan det rör snarare ltl Fredrik Lindqvists egen medverkan till programmet.

 

Ltl Fredrik Lindqvist, replik:

Fru talman!

Man blir häpen! Ltl Sune Mattsson, ordförande i social- och miljöutskottet, lägger skulden på de tillfällen som jag personligen inte har kunnat närvara vid sammanträdena, lägger skulden på mig för att det har tagit över ett år innan lagtinget får tillbaka ärendet. Vi kan plocka fram protokoll, ltl Sune Mattsson, och så kan vi nog få fram fakta på bordet. Jag blir faktiskt mycket förvånad, ltl Sune Mattsson, att du lägger skulden på mig som är ledamot i utskottet för att det har tagit så här lång tid. Det är inte jag som ansvarar för hur arbetet i utskottet läggs upp.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Till att börja med vill jag försvara ordföranden ltl Sune Mattsson. Jag kommer att gå närmare in på det längre fram, men jag skulle hävda att vi har inte från liberalernas sida gjort någonting för att fördröja ärendet, utan vi har försökt påskynda det så gott vi har kunnat. Vi har aldrig nekat någon ett sammanträde eller någon att föra fram ärendet om de har velat påskynda det, utan vi har medgörliga på alla punkter på det sättet. Det finns ingenstans som man kan hävda någonting annat än det. För det andra när man säger att vi är dom på Åland som smutsar ner mest så kanske det skulle ha varit klädsamt att ltl Fredrik Lindqvist hade lyft fram den saken, det är också en konflikt kring det, så det finns väldigt många oklarheter när det gäller miljöprogrammet. Det beror precis på hur man räknar det; vi bor bredvid Östersjön och naturligtvis har det påverkan på Östersjön på ett helt annat än om man bor inne i Finland. Vi har vattenbruk, vilket man inte har i inre Finland och tack vare det har vi en nedsmutsning. Tittar vi på föglöborna är de säkert ännu värre än vad vi är på Åland generellt, så det beror på hur man tittar på det här och det är en tolkningsfråga.

 

Ltl Fredrik Lindqvist, replik:

Fru talman! När det gäller handläggningstiden föreslog vi för Frisinnad Samverkans del redan i december att vi skulle lämna det här till lagtinget, men i ren demokratisk anda gick vi förstås med på en lång handläggningstid där många personer hördes, eftersom den här frågan skulle redas ut ordentligt. Det är fakta, bästa kollega Åke Mattsson. Men vi sammanträdde ungefär 240 timmar på ett år i utskottet och vi har inte ägnat mer än 20-30 timmar åt det här ärendet. Det är ett faktum, ltl Åke Mattsson och det är som jag tycker är mycket anmärkningsvärt i en sådan här viktig fråga för hela Ålands folk.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag har inte den exakta tiden som har lagts ner på miljöhandlingsprogrammet, men det är betydligt mer än de timmar som ltl Fredrik Lindqvist räknar upp som vi har engagerat oss i det här. Jag hävdar fortsättningsvis att har man pressat fram det här från regeringspartierna så har vi tagit det, men man har inte tagit de initiativen utan man har låtit lagframställningar och olika presidentframställningar gå före och man har sagt att det är den prioriteringen man skall ha. Den linjen har man kört stenhårt från regeringspartierna och därför har det dröjt.

 

Ltl Fredrik Lindqvist, replik:

Fru talman!

Det där är inte sant. Vi från regeringspartiernas sida har faktiskt föreslagit en parallellbehandling av detta ärende, men vi är fullt medvetna om att det formella är att lagframställningar och också andra ärenden skall prioriteras högre. Det är helt korrekt, ltl Åke Mattsson. Vi har från regeringspartiernas sida föreslagit en parallell behandling av detta ärende med de andra ärendena, men så har inte skett och för det anser jag att ordföranden Sune Mattsson har ansvaret.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Det är bara att beklaga att ltl Fredrik Lindqvist skäms så över sitt eget arbete i utskottet så att han här måste begära offentlig avbön. Det är trist. Jag för min del tycker att betänkandet till många delar är t.o.m. bra mycket bättre än miljöhandlingsprogrammet  Jag tänker på en skrivning under den näringsgren som ni frisinnade och kanske andra mest har attackerat. Det står så här: ”Innan eller parallellt med att landskapsregeringen vidtar de planerade åtgärderna i miljöhandlingsprogrammet måste näringspolitiska åtgärder vidtas för att motverka effekten på näringslivet, såsom antalet arbetstillfällen m.m.” Det här är fråga om 100-150 arbetsplatser i skärgården. Ni skriver här att nya sådana måste skapas innan man vidtar några åtgärder. Jag tackar för den skrivningen!

 

Ltl Fredrik Lindqvist, replik:

Fru talman!

Från Frisinnad Samverkans sida tackar jag ltl Mats Perämaa för de vackra orden. Det är klart att vi värnar om näringslivet och näringslivsfrågorna. Det har vi alltid gjort och kommer alltid att göra, så det var en självklarhet för oss att ställa det här kravet på landskapsregeringen att man måste beakta näringslivspolitiska aspekter. Det som jag kritiserar i mitt anförande är inte det utan jag kritiserar handläggningstiden och när jag säger att jag skäms är det för att jag är en av fem ledamöter i utskottet, jag har ett delansvar, men jag anser att utskottets ordförande har huvudansvaret. Det var det som jag kritiserade i mitt anförande, ingenting annat.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman! Det blir lite för enkelt att lägga ansvaret på en minoritet. Ni i majoriteten har lagt fram ett miljöhandlingsprogram. Ni har majoriteten i utskottet, ni har makten att driva på de frågorna. Ni lägger ju också andra lagframställningar som har bearbetats parallellt. Det är helt i era händer att avgöra i vilken tidsordning man behandlar ärendena, så ansvaret faller helt och hållet på er. För övrigt önskar jag, eftersom ltl Fredrik Lindqvist var inne på miljötillståndslagstiftningen, att ledamoten kan stanna kvar till mitt anförande här så skall jag redovisa via citat hur ledamoten Lindqvist har hanterat de här frågorna tidigare!

 

Ltl Fredrik Lindqvist, replik:

Fru talman!

Jag får återigen tacka ltl Mats Perämaa för berömmet av miljöhandlingsprogrammet! Det är en jättebra produkt och vi är jättestolta över det inom regeringspartierna. Men när det gäller utskottsarbetet är det faktiskt så, ltl Mats Perämaa, att ordföranden har en ganska suverän makt. Vi är tre stycken från regeringspartierna i utskottet, men vi kan inte besluta om hur ärendena handläggs utan det gör ordföranden i utskottet, ordföranden Sune Mattsson är liberal och därför bär han ansvaret för handläggningstiden, men programmet är jättebra, det har lagts av majoritetspartierna FS, centern och socialdemokraterna. Jag tackar för de vackra orden.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Nu går skam på torra land! Fantastiskt ltl Lindqvist! Han lyckas backa hela miljödiskussionen till att handla om formalia. Ltl Fredrik Lindqvist är vice ordförande i social- och miljöutskottet. Socialdemokraterna, centern och Frisinnad Samverkan har majoritet i utskottet. Tre-fyra gånger har jag blivit kallad som ersättare till social- och miljöutskottet när ltl Fredrik Lindqvist inte har haft tillfälle att närvara på möten, antagligen har han haft andra viktigare ärenden, jag vet inte, sin firma eller vad som helst. Det är nämligen så att då skulle det ha varit tre liberaler i social- och miljöutskottet, då skulle det antagligen inte ha blivit någonting alls – jag tycker att skam går på torra land! Skärpning!

 

Ltl Fredrik Lindqvist, replik:

Fru talman!

Det kan hända att det inte blir någonting med tre liberaler i ett utskott. Jag befarar att ltl Katrin Sjögren har rätt i det. Däremot tycker jag att det är märkligt att ltl Katrin Sjögren försöker skylla tillbaka det här på mig för att jag vid vissa tillfällen har kallat in ersättare. Jag har kallat ersättare och sett till att det har funnits ersättare. Det har inte påverkat att liberalerna och er ordförande Sune Mattson har varit tvungen att ställa in möten, inte en enda gång har det hänt att mötena har blivit inställda. Det jag angriper är handläggningstiden och sättet att handlägga ärendet i utskottet. Det är det som har skötts på ett märkligt sätt som jag inte omfattar. Jag tycker det är fånigt av ltl Katrin Sjögren att här i offentligheten försöka svartmåla mig och mina motiv till att ibland måsta vara på andra ställen. Jag är faktiskt ersättare här i lagtinget och det är inte så lätt som kanske ltl Katrin Sjögren tror.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Det är ltl Katrin Sjögren som försöker svartmåla. Det är fakta. Ni har majoritet i social- och miljöutskottet, ni skulle ha kunnat ta saker till omröstning om ni inte hade varit nöjda med handläggningstiden. Det är svagt, mycket svagt, ltl Lindqvist!

 

Ltl Fredrik Lindqvist, replik:

Fru talman!

Jag har sagt det i flera replikskiften. Rätta mig om jag har fel, ltl Katrin Sjögren, men min uppfattning är den att utskottsordföranden är suverän när det gäller att besluta om hur ärendena handläggs. Utskottsmajoriteten används till att styra politiken, det är det som är demokrati och så har också skett och därför har en majoritet lagt ett bra miljöhandlingsprogram och ett betänkande därom. Men utskottsordföranden är suverän när det gäller att hantera handläggningstiden och det är den jag har kritiserat. Jag tycker att det är svagt av ltl Katrin Sjögren att lämna plenisalen när vi är i ett replikskifte, men klarar man inte debatten så gör man inte det!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Veronica Thörnroos:

Fru talman!

Det har tagit ett litet tag för social- och miljöutskottet att bearbeta det meddelande som vi har fått från landskapsregeringen. Jag tror inte att det är av ont uppsåt som det har tagit så länge utan snarare för att det har varit väldigt mycket att ta till sig. Vi har haft många höranden och jag tycker att vi har försökt jobba undan ganska bra faktiskt. Det tycks råda delade meningar om det här i salen, men jag tror jag lämnar den diskussionen till ett annat tillfälle.

 

När det gäller miljöhandlingsprogrammet tycker jag att det i stort sett är väldigt bra. Vi har försökt att på alla upptänkliga vis sätta oss in i frågorna och många gånger är de komplexa och svåra, men vi har som sagt gjort så gott vi kan.

 

Det jag först skulle vilja lyfta fram är sjöfarten. Landskapsregeringen har gått i bräschen för ett utökat Östersjösamarbete, både inom Nordiska rådet och inom Parlamentarisk Östersjökonferens, och det är jag glad för.

 

Där vi har haft lite diskussioner om hur och saker och ting skall vara har det i första hand rört vattenbruket. Rent allmänt kan man säga att man insåg ganska snart att när det gäller vattenbruket så finns det två olika skolor, den ena som är för vattenbruket eller, om man säger det rakt ut, för fortsatt fiskodlingsverksamhet och den andra som är emot. Däremellan satt sedan social- och miljöutskottet och försökte ta till sig informationen vartefter den kom. Det är också diskussionen om vattenbruket ute i samhället som har varit häftigast; ni har alla följt med i lokalmedia, insändare, artiklar, radiodebatter, där man är ettdera är för eller emot. Personligen tycker jag att landskapsregeringen kanske skulle ha kunnat var lite aktivare i kontakten med näringslivet. Det är en känsla jag har fått, jag vet inte med säkerhet, men man kanske skulle ha kunnat undvika konfliktsituationer som verkar ha uppstått om man hade varit lite mera aktiv i början. Jag tycker att aktiviteten i så fall skulle ha bestått av att man hade visat på konkreta åtgärder, hur man kan arbeta vidare framåt tillsammans med vattenbruket utan att det för den sakens skull skall behöva bli hot om nedläggningar eller hot om det ena och det andra. Tillsammans skulle man ha kunnat sätta miljön i fokus och jobbat vidare.

Jag har gjort ett litet förslag som landskapsregeringen skall se som ett möjligt alternativ att jobba vidare från; jag säger absolut inte att det är allena rådande, men man kanske kan se det som en plattform.

 

Målsättningen med ett miljöhandlingsprogram är att det skall vara progressivt, det är ingen idé att skriva ett program som bara är lull-lull, det kan man lika gärna lämna. Och jag tycker att landskapsregeringen har ett progressivt miljöhandlingsprogram och jag tror att alla som sitter här vill arbeta aktivt för att vi skall få en bättre miljö. Jag tror också att om vi skall få en bättre miljö måste det finnas en ganska stor politisk enighet. När det blir blockuppställningar finns det ingen vinning i det. Det kan finnas en kort politisk vinst, men det finns ingen vinning för miljön, så jag tror att en stor politisk enighet är viktig. Jag tror också att det är viktigt att alla är medvetna om att näringen skall verka på miljöns villkor och inte vice versa.

 

Med detta som grund har jag tagit fram en femstegsmodell, som ni kan ta del av på min PowerPoint-presentation.

 

 

 

 

Jag tycker att man borde sätta sig ner – nu pratar jag fiskodling – och fundera vad som är en lämplig odlingsplats, var skall man odla fisk för att det skall vara så lämpligt som möjligt både ur miljö- och näringssynvinkel. Där säger det sunda förnuftet att det skall vara en öppen fjärd. Främsta anledningen till att det skall vara en öppen fjärd är för att du får en jämnare vattentemperatur, det blir inte så stora förändringar som det kan bli på sommartid annars. Det gynnar fiskens tillväxt och det gynnar också fodermängden. När det gäller öppen fjärd så är vattendjup och öppenhet de kriterier som man bör beakta samt om det finns några speciella skyddsvärda miljöer i närheten. Jag har funderat på det här med öppna fjärdar och odlingsplatser att man kanske kunde ha olika kategorier. Det kan hända om man har en liten familjeodling att man inte har möjlighet att få den längre bort, men målsättningen skulle vara öppna fjärdar.

 

Den information som jag har tillgänglig, med reservation för att den börjar bli lite gammal, jag gjorde nämligen presentationen i maj redan, så av dessa 36 odlingsenheter som finns är det bara fem stycken som ligger i öppna fjärdar, de andra ligger i mellanskärgård eller i innerskärgård och det tycker jag är ganska anmärkningsvärt.

 

 

Jag tycker också att när man får tillstånd för att driva fiskodling skall det finnas alternativa odlingsplatser. Det finns ingen som odlar potatis 25 år på samma åker utan man flyttar. Att flytta en odling i dag är tidskrävande och komplicerat därför att respektive kommun måste ge ett utlåtande först: får man flytta odlingen eller inte och är det någon som besvärar sig så får man inte flytta den. Det kan vara i fiskodlarens eget intresse att flytta den därför att det är smittosamma sjukdomar i närheten eller det kan finnas en punktbelastning på miljön som gör att den behöver flyttas eller andra orsaker. Jag tycker inte att man skall få ett tillstånd om inte alternativa odlingsplatser finns att tillgå.

 

När det gäller tillstånden tycker jag att de skall gälla tillsvidare. Jag tycker att det är konstigt att man har en reglering av marknaden där man bara får tillstånd som gäller för en viss tid. Lagen tillåter i dag tillstånd på tio år, men praxis är att man får det på fem år. Vem investerar egna pengar i miljoner i en anläggning som du inte vet om du får driva efter några år till? Av de tillstånd som fanns i maj, med reservation för att jag kan ha någon liten siffra fel, var det 19 tillstånd som var i kraft, varav av några var med oklart tillståndsstatus och så var det 11 tillstånd som var under besvär. Det gör att om du har ett besvär riktat mot dig kan det hända att av den femårstid du har fått har du två år kvar – ingen människa satsar om man har två år kvar på sitt tillstånd och så börjar karusellen om igen!

 

Jag nämnde redan tillgång till alternativa odlingsplatser och sedan att man uppfyller kriterier på lämplig odlingsplats. Det som jag också tycker är väldigt viktigt är att man inte skall få tillstånd att bedriva en odling om man inte kan tala om hur processvatten och slaktavfall skall omhändertas. När det gäller fiskodlingsbranschen finns det, som i alla andra branscher, seriösa och något mindre seriösa företagare ute på marknaden och jag tycker att det här kan man kräva av alla att så skall det vara. Ett annat alternativ är om man inte vill ge tillståndet tillsvidare är att man ger dem tidsbundna men att man får dem förnyade per automatik om kriterierna uppfylls.

Det som är det viktigaste av allt är att man borde sätta sig ner och göra upp en specifik plan för varje företag. Man borde sätta sig ner med företagaren/företagarna, med folk från miljöavdelningen och med folk från näringsavdelningen och tillsammans titta på: vad har det här företaget för möjligheter? Är det alls möjligt näringsekonomiskt att bedriva det och hur ser det ut miljömässigt?

Jag tycker att man skall ha klara direktiv för fastställande av miljöstatus före verksamheten inleds; då slipper man tjafset om hur mycket en punktbelastning har givit och hur mycket det inte har givit. Det följer man upp via ett kontrollprogram. Om det uppstår problem skall man också ha klart för sig hur man skall hantera dem, så att det inte blir ett vakuum som man inte kommer vidare med.

Jag tycker att landskapsregeringen borde ha ett tak för utsläppsrättigheter för att hålla någon slags koll på detta. Det finns motsvarande nu att du får släppa ut x antal kilo fosfor och kväve; jag kallar det här för tak, men kalla det vad ni vill om ni hittar en annan term som är lämpligare samt att man då delar ut utsläppsrättigheterna på förhand till odlare under förutsättning att de fyller kriterier som tidigare har givits.

 

Skulle jag få bestämma skulle jag tycka att man borde nöja sig med en 30-procentig minskning inom fem år och inom tio år minska med 50 procent. Det känns för mig mera rimligt än de siffror som landskapsregeringen har tagit fram. Däremot säger jag inte att jag motsätter mig deras siffror, men jag tycker att det här känns tillräckligt progressivt och det ger  näringen en möjlighet att verka

om än på förändrade vilkor.

 

Så borde man fundera på någon form av bonussystem. Det måste ju finnas en morot soml lockar företagaren att vilja fatta miljömässiga innovativa åtgärder; annars är det liksom ingen idé. Det skall finnas någonting som lockar.  När det gäller innovativa åtgärder tror jag absolut på det, men i dagsläget finns det inget utprovat system för stordrift. Bortser man helt från företagsmässiga delar och bara tittar till miljön så är allting möjligt. Men det viktigaste med innovativa åtgärder är också att det skall vara i samklang mellan landskapsregeringen och intresserade företagare. Man kan inte heller kräva att en företagare skall vara intresserad av innovativa åtgärder – hur skulle man kunna göra det! Allting bygger på frivillighet.

 

Om man skulle sätta sig ner och bestämma på förhand hur en odlingsplats skall se ut, vad det är för regelverk som gäller, företagaren vet att man får jobba fortsättningsvis vidare, att det finns ett bonussystem i det, man minskar punktbelastningen i närområden, så tror jag att det finns vinster att hämta genom ett fortsatt miljöfokus. För att det här skall vara möjligt att göra, att alla s.a.s. skall vara med från tåget från början, så kanske det är så man helt enkelt måste börja om med odlingarna. Vem är beredd att köra på de här premisserna? Den är välkommen med och så startar landskapsregeringen och företagarna tåget tillsammans. Det här kräver också en ökad interaktion mellan avdelningarna sinsemellan, speciellt näring och miljö, men också mellan näring, miljö och branschen.

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag tror att en stor politisk enighet skulle vara bra för i så fall faller inte miljöhandlingsprogrammet i samband med att landskapsregeringen eventuellt skulle göra det. Det fördes diskussioner angående det svenska valet att den socialdemokratiska regeringen har byggt upp ekokommuner, det hörde vi i dag på ett föredrag i centerns lagtingsgrupp och nu har den borgerliga regeringen sagt, att vi skall inte ha några ekokommuner. Jag vet inte om det stämmer, men om det är så, så den som förlorar på det är ju miljön! I slutänden är det våra barn och våra barnbarn som förlorar på det.

 

I speciellt miljödebatten har man framhävts mycket experter. Jag tror inte att det finns några kriterier för när man kan utropa sig som expert. Det är egentligen häpnadsväckande hur man blir en expert. Jag har faktiskt ledsnat på experter.

 

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Jag tycker att det är bra att ltl Veronica Thörnroos i text på det här viset har lagt ner arbete på att presentera förslaget på ett klart och tydligt sätt, det uppskattar jag.  Ltl Veronica Thörnroos inledde bra och sade att man inte kan bedriva miljöpolitik genom att bygga upp motsatsförhållandekonflikter; hon redovisade det som så att hon kanske tyckte att landskapsregeringen med att lansera sitt miljöhandlingsprogram på det sättet som man gjorde kanske byggde upp konflikten redan från början. Jag försökte säga just de orden i samband med remissdebatten av miljöhandlingsprogrammet, men då tror jag att det var ltl Veronica Thörnroos som hävdade att det var jag som byggde upp konflikterna, men det är bra om vi nu kan vara samstämmiga om att det kunde vara fel sätt att lansera programmet. Vi omfattar det här, det är en sammanfattning av precis det vi har sagt i samband med processen.

 

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Fru talman!

Jag kan inte riktigt erinra mig att jag skulle ha sagt det som ltl Mats Perämaa påstod, men vi får väl titta tillsammans i de stenografiska protokollen. Jag vill också vara tydlig med att jag inte är förespråkare för fiskodlarna. Däremot tycker jag att vi skall försöka ge dem möjligheter att fortsätta att verka under förutsättning att de själva går med på att revidera sitt eget företagande. Det går inte att bara fortsätta som tidigare. Jag sätter miljön i första hand, men jag försöker också, om det bara går, att få samman aktörerna inom branschen så att vi får ett resultat.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Jag har alltid haft en djup och innerlig förhoppning och jag har trott att det är på det viset att centerpartiet står för just de här sakerna att man jämsides med miljöpolitiken också värnar om arbetsplatser, näringsliv osv. Det är bra att det kommer fram; det kunde gärna ha kommit fram innan miljöhandlingsprogrammet lades för det gav en signal om någonting annat.

 

Ändå lite om arbetet. Ltl Veronica Thörnroos är medlem i social- och miljöutskottet. Det digra arbete som nu presenteras, har ni behandlat det i utskottet eller har det skett ett parallellt arbete för ledamotens del?

 

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Fru talman!

Nej, den här presentationen har jag gjort själv. När det gäller siffermaterialet har jag fått hjälp från landskapsregeringens olika avdelningar. Jag försökte i augusti få tillfälle att presentera just  förevisad presentation för social- och miljöutskottet men fick då besked att detta inte var lämpligt. Utskottet ansåg att det var för sent att komma med en dylik presentation. Därför har inte social - och miljöutskottet tagit del av just den här presentationen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Jag är lite förbryllad över den till många delar fina presentationen som kommer nu. Det är precis det här jag saknar i social- och miljöutskottets betänkande och mycket av det här som jag har frågat efter i remissen som utskottet har förbisett. Man har kommenterat huvudfrågan, kan man kalla det, fiskodlingen och vattenbruket med två stycken på knappt en halv sida, fast det är den absolut största frågan, så det förvånar mig också att inte ltl Veronica Thörnroos har fört fram det här i utskottet och fått utskottet att ta till sig de här funderingarna. För ingen vet nu vad som gäller - med det här utskottbetänkandet är det om möjligt ännu mer oklart vad som egentligen gäller för vattenbruket, vilken politisk linje man har från utskottets sida, från centerns sida, från regeringens sida. Kan ltl Veronica Thörnroos bringa någon klarhet i det så skulle det vara bra!

 

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Fru talman!

Jag var lite otydlig. Den information som finns i den föreliggande presentationen har jag delgett mina arbetskamrater i social- och miljöutskottet, så därom råder inget tvivel, dock ej i PowerPoint-format. När det gäller frågan om var centern står och var landskapsregeringen står ser jag inte att det måste vara som två motpoler. Jag ser möjlighet att arbeta på en operativ nivå progressivt med miljöhandlings- och näringspolitiska frågor med nu föreliggande program.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Det där blev jag inte klokare av. Problemet med programmet är nu att vad kommer vi att bestämma oss för, vad kommer att vara nästa skede och hur kommer man att hantera vattenbrukets framtid? Kommer man, som de ursprungliga planerna är, att lägga ner det helt eller kommer det att bli någon slags mellanting eller kommer det att som vanligt när den här regeringen kommer överens att bli ingenting? Det skulle jag gärna vilja ha svar på av ltl Veronica Thörnroos.

 

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Fru talman!

Jag kan inte göra mig till talesman för landskapsregeringen eftersom jag inte sitter i landskapsregeringen. Frågan bör ställas till ansvarig ledamot.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Detta är något förvirrande; å ena sidan har ltl Veronica Thörnroos varit med och skrivit ett betänkande från social- och miljöutskottet, å andra sidan har hon en väldigt bra presentation som jag på många sätt skulle kunna omfatta och som jag tycker att också är en identisk formulering med vad fiskodlarföreningen brukar presentera på sina rundor när de missionerar om sin verksamhet. Är det här den innerliga önskan och politiken som ltl Veronica Thörnroos skulle vilja föra, så borde det ha hört hemma i betänkandet till miljöhandlingsprogrammet eller åtminstone i en reservation om man inte hade varit överens. Varför har man inte gjort det, det finns inte ett spår av detta i betänkandet?

 

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Fru talman!

Det betänkande som social- och miljöutskottet har lämnat är väldigt öppet formulerat, det tror jag att samtliga här har noterat. De tankegångar som jag för fram här kan mycket väl appliceras in i det programmet. Jag har försökt skapa en plattform på en mera operativ nivå trots att jag inte egentligen vet om lagtingsledamöterna skall komma med dylika förslag. Jag har försökt skapa en plattform och därigenom visa att det går att  arbeta vidare miljömässigt med det miljöhandlingsprogram som finns. Det här är ett sätt att komma vidare, och ett sätt att lösa knäckfrågorna.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Jag och många med mig här hade nog förväntat sig att när nu utskottet har jobbat väldigt länge med betänkandet skulle ha kommit med någonting liknande. Jag tror också att verksamheten har förväntat sig detta. Det är just de konkretiserade punkterna: vad är det som gäller för oss i framtiden? Sedan skall det förstås lagstiftning till på området. Jag tycker nog att detta blir väldigt förvirrande och jag hade hoppats på att man just skulle få in de här sakerna i ett utskottsbetänkande. Det som ltl Veronica Thörnroos sade till allra först och som nästan genomsyrar hela presentationen är avsaknad av kontakterna med fiskodlarföreningen, som tyvärr inte regeringen alls har velat ha under arbetets gång.

 

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Fru talman!

Det är ledsamt om ltl Gun-Mari Lindholm tycker att hon inte kan till sig det arbete som social- och miljöutskottet har gjort. Jag får väl ta på mig skammössan där jag också! Men det har inte förts diskussioner inom social- och miljöutskottet att vi skulle lägga det så här pass tydligt som jag har valt att göra. Jag har valt att göra det så här därför att jag vill att någonting skall hända, jag vill att vi skall nå ett resultat och jag vill att så många som möjligt skall kunna enas kring det och försöka arbeta praktiskt framåt så att det inte blir en hyllvärmare. Det har varit min avsikt. När det gäller fiskodlarföreningen kan jag upplysa ltl Gun-Mari Lindholm om att jag har inte använt dem som referenskälla och jag har inte heller använt deras material.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Det blir kanske lite upprepningar, men jag måste ge ett beröm till ltl Veronica Thörnroos för hennes presentation och hur hon ser på miljöhandlingsprogrammet samt hur man kunde angripa problematiken med fiskodlarna. Jag tror att det skulle ha varit ett mycket bättre meddelande från landskapsregeringen om ltl Veronica Thörnroos hade fått presentera det i det skede då de satte ihop meddelandet. Då hade det varit mycket tydligare och det är det här som jag har saknat i meddelandet och i utskottsbetänkandet. I framtiden kan ju landskapsregeringen ta modell av ltl Veronica Thörnroos hur man skall göra ett meddelande.

 

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Fru talman!

Jag gläder mig oerhört över det enorma beröm som kommer från ltl Brage Eklund, men när det gäller kunskap, att föra fram synpunkter osv. tror jag nog att det är bäst att landskapsregeringen håller sin egen linje för det här är bara ett förslag, se det som ett diskussionsunderlag att vi kommer vidare. Det är bara det som det handlar om. Tack i alla fall!

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

De som mest är drabbade i meddelandet är fiskodlarna och även jordbrukarna på sikt och de har efterfrågat det som ltl Veronica Thörnroos framför, alltså en dialog med myndigheterna, någonting som överhuvudtaget inte har förekommit och därför har vi en konfliktsituation i dag mellan näringen och tillståndsgivande myndighet, tyvärr!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag tycker att den presentation som ltl Veronica Thörnroos ger och som vi fick till pappers på vårt sista möte är riktigt bra. Jag hoppas verkligen att landskapsregeringen tar detta till sig. Jag förmodar och är nästan säker på att det här har ltl Veronica Thörnroos presenterat för landskapsregeringen redan, så det här kan de säkert redan. Det är så när man tillhör ett regeringsparti att man samarbetar och hjälper; stödet till regeringen utgörs av de medlemmar som finns i lagtinget. Eftersom ltl Veronica Thörnroos sitter i social- och miljöutskottet har hon alla möjligheter att föra fram åsikter. Det här rörde främst fiskodlingen och jag ser att det är bra att presentera det så här, vi t.o.m. sade det i utskottet att det är bra att hon presenterar detta gedigna arbete. Jag tackar för det här och ser det som en väldig framgång för regeringspartierna. Synd, säger jag som ltl Brage Eklund, att det inte kom med i meddelandet om miljöhandlingsprogrammet. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Fru talman!

Jag har som sagt haft möjlighet att se på största delen, men lite förändringar tror jag att har skett sedan jag såg det för ett antal månader sedan. För min del vill jag säga att jag är beredd att omgående ta underlaget som ett sätt att jobba vidare till den arbetsgrupp som jobbar med bl.a. lagstiftning och hur man kommer vidare, för det här kan vara ett sätt, som jag ser det, att nå målen. Det är så med landskapsregeringens handlingsprogram att vi säger inte hur utan vart vi vill komma. Det här kan vara ett sätt att gå vidare. Jag vill inte säga att det är absolut det här som är det enda rådande utan det kan finnas också andra möjligheter, men det kan vara en input i den diskussion som jag hoppas att blir aktivare efter att lagtinget nu har fått ta social- och miljöutskottets betänkande för på något sätt har det varit ett vakuum i väntan på vad man kommer att säga från lagtinget. Nu vet vi vad man kommer att säga, åtminstone på fredag och jag tror att processen sätter extra fart efter det.

 

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Fru talman!

Det är det som har varit meningen med det arbete som jag har gjort med programmet, att det skall komma till nytta, att det kanske skulle kunna vara en utgångspunkt för vidare diskussioner. Men man måste också vara medveten om att det här är bara början. Det kanske kan ligga som ett diskussionsunderlag, men ännu återstår mycket arbete genom att skapa nya rutiner mellan avdelningarna och nya kontaktytor samt nya rutiner ut till näringen. Jag tror dock att landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman har både vilja, kurage och förmåga att klara av den svåra uppgift som hon står inför.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Diskussionen avbryts nu och fortsätter vid lagtingets plenum som hålls på fredag kl. 10.30.

 

Lagtingets nästa plenum är i dag kl. 17.20. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl.17.15).

 

 

 

Originalfil