Plenum den 21 december 2004 kl 9.30

PLENUM den 21 december 2004 kl 9.30.  

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Torbjörn Eliasson, vtm Barbro Sundback, ltl Katrin Sjögren och ltl Göte Winé. Ltla Eliassons och Winé infann sig efter uppropet).

26 lagtingsledamöter närvarande.

 

Föredras för enda behandling ärende nr 1:

 

Finansutskottets betänkande nr 2/2004-2005 angående budget för landskapet Åland år 2005. (FR 1/2004-2005 jämte FM 1-60/2004-2005).

 

Först tillåts diskussion, därefter vidtar demilitariseringen. Diskussion.

 

Ltl Gun Carlson:

Fru talman!

I våras var det första gången som lagtinget diskuterade och antog en rambudget som landskapsstyrelsen hade tillställt lagtinget. Avsikten med rambudgeten är att lagtinget skall ange ramar för kommande verksamheter utan att gå in i detaljstyrningar. En annan anledning till rambudgetbehandling var att landskapsregeringen skulle kunna komma med ett tidigarelagt budgetförslag för att ge lagtinget längre tid för budgetbehandlingen.

 

Remissdebatten i år startade den 22 november men kunde ha börjat nästan en vecka tidigare. Anledningen till att remissdebatten blev framskjuten var att flera av de personer som är medlemmar i såväl stadsfullmäktige som i lagtinget först ville klara av stadens fullmäktigedebatt. Talmanskonferensen var förstående och gick med på att skjuta fram remissdebatten, vilket i slutändan ledde till ett mycket pressat tidsschema för finansutskottets medlemmar och sekreteraren. Härmed vill jag framföra att jag hoppas att nästa budgetdebatt i lagtinget inte skall uppskjutas utan vidta så fort landskapsregeringens behandling det medger. Det är inte tillfredsställande att finansutskottet måste jäkta fram ett betänkande för att vi alla skall bli klara till julhelgen. Risken finns alltid att man missar någonting viktigt.

 

Finansutskottet har trots det här genomfört budgetbehandlingen, kunde arbeta med att höra folk och organisationer. Antalet personer som har hörts representerande sig själva eller någon organisation är åtminstone 67stycken. Finansutskottet hade 60 motioner att behandla, därav kom naturligtvis det stora antalet hörande. Trots det här har vi betänkandet för diskussion i dag. Det kan jag naturligtvis, och vill jag, tacka mina kolleger i finansutskottet och också vår sekreterare för.

 

Av de 60 inlämnade motionerna är tre godkända av finansutskottet och en reservation angående två olika frågor har inlämnats av medlemmen Lasse Wiklöf. Jag kommer att kommentera en del av de olika motionerna i samband med detaljmotiveringarna.

 

Finansutskottets förslag till budget för år 2005 uppgår till 249.559.000 euro, dvs. samma summa som i landskapsregeringens förslag. De ändringar i förslaget som finansutskottet föreslår balanseras i summan för överskott, dvs. överskottet ändras från 276.000 euro till 974.000 euro.

 

Utskottet föreslår att budgeten skall godkännas med de av utskottet föreslagna ändringarna och utskottet föreslår också att finansmotionerna nr 3, 26 och 48 godkänns samt att övriga finansmotioner förkastas.

 

Omslutningen i landskapsregeringens budgetförslag är 0,7 procent lägre än föregående år. Det kan konstateras att för vissa enheter inom landskapsförvaltningen har det föreslagits kraftigare nedskärningar än för andra. Utskottet anser i likhet med landskapsregeringen att kraftfulla åtgärder är nödvändiga för att minska de offentliga utgifterna. Det kommer att behövas ytterligare nedskärningar än vad som nu planeras. Det är dock viktigt att landskapsregeringen är konsekvent och att enhetliga principer följs för nedskärningar inom de olika förvaltningsområdena. Det här kan gälla tillvägagångssätt vid indragning av hel verksamhet eller större ändringar i dem. Utskottet anser att landskapsregeringen i samband med att neddragningar föreslås skall förelägga lagtinget en redogörelse för vilken verksamhet som avses dras in och vilka konsekvenser det för med sig. Det är lagtinget som skall ta slutlig ställning till vilka verksamheter som läggs ner eller där man föreslår förändringar. Man vill också från utskottets sida ha noggranna konsekvensutredningar vad eventuella neddragningar innebär. När det gäller det här året förutsätter finansutskottet att landskapsregeringen ser till att konsekvensutredningar över de föreslagna nedskärningarna föreläggs lagtinget i nästa budget.

 

Landskapsregeringen tillsatte i augusti en arbetsgrupp med medlemmar från handelskammaren för att göra en översyn av den åländska skattebehörigheten. Uppgiften blev att utifrån nuvarande lagstiftning om beskattningen och EG-rätten göra en preliminär bedömning av vilka enskilda skatteåtgärder som med beaktande av skillnaderna mellan riket och landskapet är mest motiverade.

Vidare skulle arbetsgruppen utgående från en förändring av behörighetsfördelningen i självstyrelselagen föreslå hur beskattningssystemet skulle utformas och dessutom skulle arbetsgruppen beskriva det handlingsutrymme som kan uppställas inom ramen för gällande EG-rätt. En delrapport har lämnats och av den framgår att det finns vissa möjligheter att vidta åtgärder inom landskapets behörighet när det gäller kommunalskattelagen. Samtidigt uppger arbetsgruppen att det finns vissa frågetecken kring möjligheterna att utnyttja behörigheten bl.a. beroende på om Åland skall betraktas som medlemsstat eller region inom Finland.

 

Utskottet ställer sig positivt till att detta utreds närmare och att det skall utmynna i konkreta förslag och emotser den slutliga rapporten från arbetsgruppen. Med hänvisning till den nämnda utredningen föreslår finansutskottet förkastande av finansmotion nr 39.

 

Beträffande övertagande av lagstiftningsbehörigheten när det gäller alkohollagstiftningen konstaterar finansutskottet att denna lagstiftning omspänner ett brett område som reglerar fler verksamheter än sådana där det nu är ändamålsenligt att överta behörighet. Utskottet anser att övertagande av vissa delar av lagstiftningen om alkohol kan innebära nya möjligheter att utveckla gårdsturism och förädla jordbruksprodukter, vilket finansutskottet ser mycket positivt på. Landskapsregeringen bör utreda vilka områden som eventuellt är relevanta att överta och klargöra i vilken omfattning det förutsätter nya arbetsuppgifter och tjänster inom förvaltningen. Finansutskottet förkastar följaktligen motion nr 1.

 

När det gäller behörigheten över fartygsregister uppmanas landskapsregeringen att sträva till långsiktiga lösningar i samarbete med riksdag och regering. Ett eget fartygsregister skall ses som en nödlösning.

 

Vi påpekar från utskottet att problemen som hänger samman med bristen på utrymmen i självstyrelsegården borde i huvudsak lösas genom att utlokalisera vissa funktioner av verksamheten. Det här har diskuterats ett flertal gånger utan att konkreta lösningar kommit till. Nu förväntar sig utskottet att landskapsregeringen under 2005 återigen utreder och kommer med åtgärder som innebär att funktioner eller hela enheter utlokaliseras till landsbygds- eller skärgårdskommuner.

 

Utskottet har hört flera personer angående golfutvecklingen på Åland och anser att golfturismen kan bli en ny möjlighet för skärgårdskommuner att skapa arbetsplatser och höja servicenivån både för turister och invånare. En förutsättning är att projektet förverkligas på strategiska platser där de har optimal möjlighet att attrahera potentiella golfgäster och ger bästa möjliga spridningseffekt i hela skärgården. Målgruppen måste vara definierad och väl underbyggd med marknadsundersökningar. Logistik och logifrågor bör åtminstone uppfylla gästernas minimikrav.

 

När det gäller den planerade golfbanan i Lappo anser utskottet att en niohålsbana inte har samma attraktionskraft som en 18-hålsbana och att möjligheterna att uppnå en ekonomisk bärighet därför kan ifrågasättas. En möjlighet till utbyggnad till 18 hål måste därför finnas med i planeringen redan från början. Utskottet förutspår att golfbanan i Föglö kommer att stimulera näringslivet både i kommunen och i omgivningen, och ett välfungerande kortruttssystem kommer att bli till ovärderligt för golfutvecklingen i Föglö.

 

Beträffande golfbanan i Ämnäs anser finansutskottet att den har högsta prioritet av de nämnda banorna för att snabbt kunna förbättra verksamhetsförutsättningarna för den landbaserade turismen. För att Ämnas- eller Godbybanan skall kunna förverkligas är det viktigt att markfrågorna nu löses och att slutliga finansierings- och driftslösningar blir klara. Det finns ett intentionsavtal i fråga om Ämnäsbanan, men det finns ändå vissa frågor som bör lösas. Landskapsregeringen förväntas komma till lagtinget med finansieringslösningar i enlighet med gällande regler och stödprinciper för samtliga golfbanor.

 

När det så gäller diskrimineringsombudsman och datainspektion har finansutskottet erfarit att diskussioner har förts om att ge diskrimineringsombudsmannen uppgifter som berör jämställdheten mellan kvinnor och män. Utskottet anser att den pedagogiska delen av jämställdhetsarbetet har sin naturliga plats inom förvaltningen eftersom en stor del av arbetet består i att se till att förvaltningens tjänstemän och politiker erhåller adekvat utbildning angående jämställdhet. De mer juridiska uppgifterna, ungefär JämO kan med fördel däremot ligga hos en ombudsman.

 

Finansutskottet avvaktar kommande lagtingsbehandlingar av lagförslagen angående datainspektionen och diskrimineringsombudsman.

 

Personalpolitiken har tagit en stor del av finansutskottets tid och vi har fördjupat oss i god personalpolitik och har också en skrivning om det, där vi i princip stöder landskapsregeringens förslag och skrivningar i budgeten. Vi kan konstatera, i likhet med landskapsregeringen, att det är svårt att åstadkomma flexibilitet i användningen av landskapets totala personalresurser. Vi har erfarit att man kommer att överväga vissa förändringar i regelverket. Vi vill från utskottet, likaväl som landskapsregeringen, ha en större flexibilitet och möjligheter till förflyttningar av personal; samtidigt har verkligheten visat att det inte är lätt att genomföra förflyttningar av personal från en avdelning till en annan även om kompetensen skulle finnas. Men det här hoppas utskottet att skall fungera bättre.

 

Vi i finansutskottet hänvisar också till arbetsrotation, som gör att man vid arbetstoppar kan lösa dem med tillfällig, kortvarig överflyttning av personal och då talar vi om hela förvaltningen. Då talar vi om hela förvaltningen; vi tänker också på ÅHS, att det är viktigt att man inom samtliga förvaltningsområden verkligen funderar över det här. Vi har kunnat konstatera att tjänstemannalagen redan ger stora möjligheter för arbetsgivaren att förflytta tjänstemän.

 

Det som utskottet också har ansett vara viktigt, särskilt i år, är att man skall se till att information till anställda och fackliga representanter ges i god tid och på ett korrekt sätt. Utskottet har erfarit att det råder olika uppfattningar om de fackliga representanterna för museibyråns personal har informerats på ett korrekt sätt angående nedskärningarna inom museibyrån. Utskottet poängterar vikten av att det på ett tidigt stadium finns en öppen dialog redan när nedskärningarna aktualiseras. Om vi ser till omgivningen, har vi märkt att man varslar, vi ser dagligen nästan i TV eller höra i radio om varsel om 100 personer eller 1000 personer eller 500 eller vad som helst utan att man desto mera har diskuterat exakt hur och när det skall gå till. Jag vill gärna se landskapsregeringens skrivningar som ett varsel att man måste börja göra någonting. Där är utskottet i princip med att man måste tillgripa någon form av minskning. Men vi vill ändå från utskottet understryka hur viktigt det är med en helhetssyn så att hela förvaltningen behandlas lika, att man har en så rättvis och god information som möjligt.

 

Jag vill kommentera några detaljmotiveringar till vissa moment, jag berör inte alla moment, men jag ställer naturligtvis gärna upp och förklarar i den mån det finns oklarheter.

 

Det första jag vill kommentera är inkomsterna 34.10 från finansavdelningens förvaltningsområde, där vi har en skrivning om att den s.k. Rusksksa tomten övergår till Mariehamns stad utan vederlag. Det är enligt gamla regler och det finns också nödvändiga handlingar som Mariehamns stad har presenterat i den här frågan. Det har blivit klart nu.

 

Så har vi en del skrivningar om lagberedningen, där utskottet tycker att det fortsatta arbetet med Internet-publiceringen inte skall skjutas på framtiden utan att utvecklingsarbetet gärna fortsätter och inte låta det avstanna. Vi tror att en kontinuerligt uppdaterad elektronisk lagsamling skall medföra rationaliseringsvinster både när det gäller tryckning av nästa upplaga och vid tillämpning av texterna inom förvaltningen.

 

Vi föreslår från utskottet att landskapsregeringen överväger att tillsätta en laggranskningsnämnde med stöd av landskapslagen om lagberedningen. Den har funnits förut men har icke funktionerat under ett antal år. Utskottet anser dessutom i en skrivning att personalresurserna vid lagberedningen bör användas effektivare genom en tydligare politisk styrning och prioritering. Det här skall inte ses som en kritik av lagberedningens personal, tvärtom, utan det här är mera att vi skall granska oss själva lite grann från politiskt håll så att uppdragen till lagberedningen faktiskt är förankrade och vinner majoritet när de presenteras i lagtinget.

 

Det fanns en motion om radio- och TV-verksamheten, om upphovsrättskostnaderna som skulle gå till radion. Den motionen är förkastad. Däremot föreslår utskottet att man skall se över finansieringssystemet igen och att landskapsregeringen överväger att byta ut begreppet TV-licens mot någon annan mer lämplig benämning på avgiften. Också här tycker utskottet att man kan se över organisationen i syfte att effektivisera verksamheten och speciellt då med beaktande av ny teknik, som det anses att man kanske inte använder till fullo.

 

Vi från utskottet erinrar om kommunernas möjlighet att planera egna områden i syfte att locka inflyttare och stimulera till företagsamhet. Det föreslås också att landskapsregeringen skall utreda vilka åtgärder som bäst skulle stimulera en ökad användning av planeringsinstrumentet.

 

Vi från utskottet anser att det är viktigt att man inte glömmer elöverföringskostnadernas förbättring, dvs. man vill ha ner de höga kostnaderna, och vi slår ett litet slag för förnyelsbara energiformer – allt för att minska oljeberoendet. Vi påminner igen från utskottet om att man borde uppdatera utredningen om vilka platser som är lämpliga för vindkraftverk.

 

När det gäller brand- och räddningsväsendet stöder utskottet arbetet med en ny räddningslag och bättre samordning inom brand- och räddningsväsendet.

 

Så kommer jag till landskapsalarmcentralen, som hör ihop med polishuset. När det gäller landskapsalarmcentralen avstyrker utskottet en flyttning av landskapsalarmcentralen till polishuset eftersom det har framstått som tämligen oklart om flyttningen kommer att medföra några fördelar jämfört med nuvarande placering. Vi tycker ändå från utskottet att man behöver utreda de tekniska förutsättningarna för att samordna tekniken ytterligare för att höja säkerheten.

 

När det gäller polishuset har finansutskottet ett konkret förslag om att minska anslaget med 750.000 euro så att det endast kvarstår planeringspengar därför att utskottet har erfarit att det visst finns utrymmesproblem i polishuset, men till viss del har utskottet erfarit att man inte kommer att lösa de här problemen med den om- och tillbyggnad som nu ligger till grund för budgetförslaget. Speciellt med tanke på att finansutskottet nu föreslår att alarmcentralen skall bli kvar blir det en del utrymmen som kan planeras om i polishuset och därför föreslår utskottet att man inte i det här skedet startar bygget med den planering som ligger till grund, utan man vill ha en bättre och nyare planering.

 

Vi föreslår från utskottet också att förvaltningen för Ålands polismyndighet skall förstärkas, och det tror vi att man gör genom att man inrättar en polisstyrelse. Landskapsregeringen uppmanas också till det.

 

Posten på Åland har genom ett brev till finansutskottet anhållit om en höjd investeringsnivå under året därför att det har uppstått nya investeringsbehov sedan budgetförslaget lämnades. Utskottet föreslår att man skall godta en investeringsnivå på 3,4 miljoner euro och tillägger: ”Skulle det visa sig att ytterligare behov uppstår under året anser utskottet att Posten kan återkomma med en förnyad specificerad förfrågan om en höjd investeringsnivå.”

 

När det gäller kommunernas liv och leverne föreslår utskottet att landskapsregeringen i samarbete med kommunförbundet utreder förutsättningarna för en frivillig sammanslagning av kommuner. Utredningen bör redovisa fördelar och nackdelar med sammanslagningar. Även andra alternativ till strukturella reformer, samverkansformer och utvecklingsmöjligheter bör belysas.

 

När det gäller utvecklingsarbetet i kommunerna föreslås motionerna, dels motion nr 42 och dels motion nr 31, att förkastas. Den ena gäller kommunreformen, den skrivning som jag just hänvisade till och den andra motionen handlar om att man borde anlita internationell expertis för att utreda möjligheterna att upprätta med Åland jämförbara regioner motsvarande skattegränsbehandling samt att föreslå åtgärder. Utskottet har konstaterat att det finns ett flertal utredningar, och i september 2004 lämnades slutrapporten Skattegränsutredning, som har gjorts av finansrådet Sakari Alasalmi och landshövdingen Peter Lindbäck. Den utredningen utmynnade i, mycket grovt sammanfattat, att utan ändringar i EG-rätten måste det förbli som det är i dag.

 

När det gäller moment 44.05.30 Finansieringsunderstöd till kommunerna vill utskottet erinra om möjligheterna att utbetala stöd ur anslaget till kommuner i skärgården eller på landsbygden där det finns speciella ekonomiska svårigheter att driva mindre skolor.

 

44.10.74 Landskapsprojekt handlar om kk-huset. I budgetförslaget, har utskottet konstaterat, finns ännu inget avtal om finansiering och/eller drift av kultur- och kongresshuset för lagtinget att ta ställning till. Utskottet konstaterar att med tanke på den planerade byggstarten under 2005 det nu är bråttom att slutföra avtalsförhandlingarna med någon av intressenterna. Dessutom uppmanas landskapsregeringen att under våren lämna lagtinget information om detaljplaneringen i kk-huset. I budgeten för 2004 framgick att en del av anslaget under momentet kan användas för planering av tillbyggnaden av sjöfartsmuseet och att visst planeringsarbete inletts. Enligt motiveringen skall tillbyggnaden av sjöfartsmuseet ske efter det att kk-huset förverkligats. Utskottet konstaterar nu att projekteringen av sjöfartsmuseet bör inledas under kommande år så att byggnadsarbetena kan påbörjas så snart kk-huset står färdigt. I tilläggsbudgeten och i rambudgeten i våras beslöts i lagtinget att medel för detaljprojektering för kk-huset skulle beviljas och att projekteringen skulle igångsättas. Så har också skett. Samtidigt sattes ett kostnadstak om 15 miljoner euro. Den pågående projekteringen utgår från dessa beslut. Tillsvidare har inga större förändringar gjorts sedan rumsprogrammet antogs av lagtinget och sedan det antagna tävlingsförslaget. Rykten som florerar om bantningar och förrändringar är just rykten och ingenting annat. Landskapsregeringen föreslår i budgetförslaget 3,6 miljoner euro för slutförande av detaljplanering och för igångsättande av bygget. Dessutom vill finansutskottet återinsätta planeringspengar för sjöfartsmuseet eftersom de har funnits där tidigare på det här momentet. De här pengarna var finansutskottet helt enigt om, alltså att man i det här momentet också skulle planera sjföartsmuseet. Jag vill också tilllägga att i rambudgeten, som antogs i våras, fanns 2,6 miljoner euro för kk-huset.

 

Jag vill ändå påpeka, att om vi nu skulle godkänna reservationen, dvs. att ta bort 3,6 miljoner från detta anslag kan inte kk-huset planeras färdigt och sjöfartsmuseets länge efterlängtade planering kan ej startas. Dessutom är det omöjligt för planeringskommittén att komma med ett slutligt förslag till kk-hus om det inte får planeras färdigt och det blir också svårt för eventuella privata investerare att veta hur man skall skriva avtal om man inte har ett färdigt projekterat projekt att ta ställning till.

 

Jag hoppas förstås att projektet nu får planeras färdigt enligt lagtingets beslut; sedan får lagtinget information om projektet, och vid det laget hoppas utskottet, enligt skrivningarna, att förhandlingar om eventuella privata finansiärer beträffande investeringar och drift skall vara slutförda.

 

Vi har finansmotion nr 51, där motionen föreslår att man inte skall tilläggsfinansiera badhuset i Mariehamn och simhallen med momentet 44.20.51, men däremot vill motionären att påbörjade projekt som kk-huset och sjöfartsmuseet först bör slutföras. Denna motion är förkastad.

 

Vi har social- och miljöavdelningens förvaltningsområde där det föreligger en relativt stor mängd motioner, av vilka de flesta är förkastade, dock icke alla. Den motion som är godkänd är finansmotion nr 26 om socialvårdsplanen, där man vill att socialvårdsplanen skall föras till lagtinget och godkännas i samband med budgeten. Utskottet omfattar motionärens förslag om att socialvårdsplanen skall behandlas av lagtinget. Däremot kan man inte med nuvarande lagstiftning låta lagtinget godkänna socialvårdsplanen eftersom i lagen tydligen sägs att det är landskapsregeringen som skall anta planen. Men det här kan göras antingen med modell ÅHS-plan, att det är en preliminär plan som kan behandlas av lagtinget och slutligen antas av landskapsregeringen eller man måste skriva om lagen.

 

Jag hoppar över en del motioner för att inte bli för långrandig. Vi har en skrivning i betänkandet där utskottet stöder landskapsregeringens kapitelmotivering när det gäller penningautomatmedel för social verksamhet och förutom att vi stöder motiveringen tillägger utskottet, att de ideella organisationer som erhåller stöd ur anslaget bör underkasta sig samma organisatoriska och ekonomiska prövningar som den offentliga sektorn.

 

Helikopterfrågan är ännu inte löst, vad jag känner till i detta skede, men vi vill ändå konstatera från utskottet att det anslag som finns nämnt i budgeten endast omfattar kostnaden för beredskapen. Transporten mellan olycksplatser och sjukhus bekostas av folkpensionsanstalten, mellan ÅHS och övriga sjukhus av ÅHS. Ändå vill utskottet betona vikten av att vi har en helikopterberedskap i landskapet.

 

En stor fråga för Åland är understöd för samhällenas vatten- och avloppsåtgärder, en stor och dyr fråga, men ändå vill utskottet påminna om beslutet som togs ifjol att 40 procent skall ges i stöd och att dessa stöd också skall kunna komma kommunerna som bygger överföringsledningarna till godo.

 

En skrivning om Svibyviken, där utskottet anser att man fortsättningsvis bör ägna sig åt att förhindra näringstillförsel från Svibyån, är med i betänkandet. Trots skrivningarna förkastas motionerna nr 17 och nr 56.

 

Om Vargsundsådran fanns en motion som är förkastad eftersom det visade sig att i det miljötillstånd som landskapsregeringen sökte hos miljöprövningsnämnden fanns med den efterfrågade småbåtsslussen, och det är upp till landskapsregeringen att lösa den här frågan. Vi är positiva till det.

 

Den andra godkända motionen är motionen om höjning av anslaget för främjande av avfallshantering, motion nr 3.

 

Jag vill också säga några ord om ÅHS. Där har vi talat en hel del om smådjursmottagningen och vi har också erfarit att det inte är så enkelt att privatisera smådjursmottagningen som  man skulle vilja tro. Vi har erfarit att man borde börja med en åländsk lag om veterinärvård eftersom det inte finns någon sådan. Det enda i vår lagstiftning som vi i dag säger är i landskapslagen om ÅHS, där man säger att ÅHS skall tillhandahålla veterinärvård. Det är ingen som vet om man med det här menar nyttodjursvård, hobbydjur, sällskapsdjur eller smådjur. Sedan är frågan: Vad är nyttodjur, vad är hobbydjur? Är en travhäst hobbydjur eller nyttodjur osv.? Här finns många saker som borde redas ut innan man göra privatiseringen.

 

Utskottet anser också att landskapsregeringen bör se över hela miljöhälsovården och den lagstiftning som reglerar organisationen. Där vi är inne igen på veterinärvård, men också på livsmedels- och hälsoinspektionen.

 

Kvinnomottagningen är svår att få igång just nu med rådande personalbrist. Det fanns en motion om avtal om privatläkare och det visade sig att år 2002 hade man ett avtal som ganska långt reglerar privatläkarmottagningen och i dag är det ungefär fem läkare som har privatmottagning. Det är strängt reglerat vad som ingår i privatmottagningar och jag har hela avtalet som jag kan redogöra för om det behövs.

 

När det gäller svenskan i vården har det visat sig att i dag är det ett mycket litet problem. Vi har hört dels personal från ÅHS och också patientförtroenderådet och det är mycket lite klagomål på det.

 

Hantverksskolan ligger på utbildnings- och kulturavdelningen där det också finns ett antal motioner, men de flesta är förkastade. När det gäller hantverksskolan föreslår utskottet att landskapsregeringen skall fortsätta planeringen såsom man har antytt i budgetförslaget men vill ändå understryka att man bereder frågan i samarbete med båda skolornas ledningar, och det är i och för sig en självklarhet, fast det ännu inte är gjort. Här finns en reservation om hantverksskolan.

 

Jag går till en motion om penningautomatmedel för ungdomsarbete och idrott, där man vill att ungdomsrådet skall fungera som beredningsinstans vid fördelning av medel, men utskottet vill erinra om att det här handlar om 15-18-åringar och de är alltså för unga för att ta sådant ansvar. Det skulle vara fel av lagting och landskapsregering att ålägga dem ett sådant ansvar.

 

Vi har i utskottet noterat att Sunds kommun inte har påbörjat sin om- och tillbyggnad på det sätt som anges i motiveringen under kapitlet. Det har också visat sig att de byggnadskostnader man i Sund har godkänt blir högre än beräknat och där tror vi från utskottet att man kommer åtminstone att bli tvungen att ta ställning till nya beslut i den här frågan.

 

Utskottet är enigt med landskapsregeringen om att man skall fortsätta samordna utbildningen på gymnasialstadiet till en gemensam gymnasialskola.

 

Jag vill sedan säga några ord om museibyrån, där vi under momentet har skrivit: ”Beträffande de föreslagna nedskärningarna inom museibyrån vill utskottet påpeka att det inom museibyrån finns flera exempel på verksamheter som inte hör till museibyråns egentliga ansvarsområde. Utskottet anser att landskapsregeringen bör se till nedskärningarna i första hand tar sikte på att avveckla sådana delar av museibyrån.” När det gäller de personalpolitiska aspekterna hänvisas till den allmnna motiveringen. Vi kan också konstatera att landskapsregeringen redan har vidtagit vissa av de efterfrågade åtgärderna, men det har blivit bekymmer trots det.

 

I museibyråns myndighetsutövning tillämpas bl.a. landskapslagen om fornminnen. Utskottet förutsätter att stor noggrannhet iakttas i ärenden där myndighetsbeslut inskränker eller berör enskilda markägares rätt. Detta i anledning av ärenden som har varit aktuella, där vi från utskottet tycker att det är mer än tråkigt att man som enskild person kommer i kläm.

 

När det gäller näringsavdelningen fanns det motioner om turismen, dels om personal vid Ålandskontoret i Helsingfors och också om bolagisering av turistförbundet. När det gäller bolagiseringen har utskottet konstaterat att det finns ett resultatavtal som väl reglerar Ålands turistförbunds verksamhet och ger samma möjligheter som bolagisering skulle ge. Därför föreslås båda motioner förkastade.

 

Jag skall ännu säga några ord om trafikavdelningen, där utskottet vill understryka att arbetet med att få till stånd ett Internetbaserat bokningssystem för skärgårdstrafiken skall prioriteras. Landskapsregeringen bör också enligt utskottet prioritera utredningen av ett kortruttssystem för hela skärgårdstrafiken. Det skall vara en helhetssyn på kortruttssystemet, med helhetssyn på hela trafiken och den plan, som utskottet förväntar sig, kan också ta upp t.ex., som vi skriver, Bärö-projektet.

 

Vi i utskottet tycker att det är bra med beslutet om treåriga tidtabeller. Utskottet finner i likhet med den tredje godkända motionen att utredningen om privatiseringen av linfärjelinjerna Prästö-Töftö och Simskäla-Alören inte mera i det här skedet behöver utredas.

 

Så har utskottet noterat att dimensioneringen av anslaget, som förutsätter nattpaus, är lagt på det sättet, men samtidigt har utskottet fått motsägande uppgifter om hur stora besparingseffekterna skulle bli, uppgifter som inte riktigt stämmer överens med budgetförslaget och därför vill utskottet endast påminna landskapsregeringen om att landskapsregeringen bör garantera dygnet-runt-trafik, för det är vad man behöver. Hur det sedan görs är landskapsregeringens uppgift.

 

Med dessa påpekanden vill jag konstatera att ärendets behandling har gått till på normalt sätt. Vi har behandlat motionerna, vi har haft ett antal höranden, vi anger vilka som har varit närvarande och det finns reservationer, som vi säkert kommer att diskutera. Med hänvisning till detta vill utskottet föreslå att lagtinget skulle anta landskapsregeringens förslag till budget för 2005 med de ändringar som anges i betänkandet.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

En bra presentation av ett bra betänkande av finansutskottsordföranden Gun Carlson. Tack för det! Men ett klargörande om personalpolitiken bara för att vi skall kunna konstatera att vi tolkar skrivningarna på samma vis. Ltl Gun Carlson säger tydligt och klart gällande museibyrån och övriga avdelningar i landskapets förvaltning skall man först, innan man genomför eventuella nedskärningar, se till verksamheter, vilka verksamheter man kan avvara och man skall utföra konsekvensutredningar av dessa eventuella minskningar för att sedan förelägga förslagen för lagtingets behandling. Det var så som ltl Gun Carlson sade. Jag vill bara, för att det skall bli klargjort, få ett bekräftande på att det är lagtinget som skall behandla eventuella nedskärningar. Det här kommer också att betyda att de på museibyrån föreslagna personalminskningarna på ca 10 personer, vilket medför verksamhetsförändringar, att också det måste i sinom tid, om så föreslås, behandlas av lagtinget.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Jo, det är helt riktigt att jag sade så och vi har också skrivit i betänkandet att det är lagtinget som skall ta slutlig ställning till vilka verksamheter man kan förändra eller ta bort och vad det sedan ger för konsekvenser för berörd personal. Vi är nog överens.

 

Ltl Lasse Wiklöf:

Fru talman!

I belysning av att socialdemokraterna förde fram 41 finansmotioner med såväl önskemål om skrivningar som penninginnehåll och även beloppstrykningar vill jag på mitt partis vägnar i stort sett framhålla att det har varit en mycket konstruktiv och positiv atmosfär som har präglat finansutskottets arbete och jag vill säga att jag för egen del är mycket nöjd med resultatet. Självklart kan man inte få alla önskemål beaktade. Men även där motioner förkastats har i många fall utskottet kunnat förenat sig om skrivningar som i väsentlig utsträckning ändå tillmötesgått olika önskemål. Den omständigheten att från vår sida endast två reservationer, den om kk-huset och den om hantverksskolans framtid, nu formulerats tycker jag också indikerar att det har varit mycket stor samstämmighet och att arbetet har varit fruktbart.

 

När det gäller utskottets synpunkter kring allmänna motiveringen är jag uppriktigt glad. Det råder total enighet om att vi på Åland fortsättningsvis bör anstränga oss för att om möjligt pressa ner de offentliga utgifterna. Enighet råder också om att drastiska grepp skall föregås av tydliga redovisningar till lagtinget som bör pröva väsentligt förändrade strukturer och dess konsekvenser.

 

När det gäller avsnittet om självstyrelseutvecklingen tycker jag själv att det är intressant, bl.a. de synpunkter som den här skattegruppen jobbat med, där bl.a. noterat att mervärdesskattesatsen på restaurangtjänster och livsmedel kunde justeras och vilka förutsättningar och utvecklingsmöjligheter detta kunde ha, inte bara på turistnäringen, utan för mig är det faktiskt så också att jag i hög grad tycker att det skulle ha en positiv inverkan för ålänningarna själva som har för höga livsmedelspriser och säkert också tycker att restaurangnotorna till den del det gäller maten är för dyr.

 

Vad gäller de uttalade strävandena om att överta lagstiftningsbehörigheten på alkoholens område och då vid sidan av den utskänkningsrätt som Åland redan har framstår det som uppenbart att den frågan har väldigt många bottnar. Den är mycket komplex och skulle i sin helhet föranleda inrättande av mellan fem och tio nya tjänster. Den här frågan förtjänar därför betydande analys och en mycket selektiv bedömning. Det är möjligt att man kunde komma fram på det specifika område som gäller jordbruksnäringens utveckling till den del det gäller att fabricera alkoholprodukter och även också kunna saluföra dem, det är möjligt att man på den utstakade vägen kunde finna lösningar, och det tycker jag också man skall diskutera. Däremot tror jag att ett totalt övertagande i dagsläget inte bara är dömt att misslyckas utan det är knappast ens önskvärt.

 

Skrivningarna om det åländska fartygsregistret som en yttersta nödlösning tycker jag är ypperliga.

 

Jag är också mycket glad över att utskottet nu gått så långt att man i samarbete mellan landskapsregeringen och kommunerna bedömer tiden som mogen att diskutera förutsättningar för frivilliga sammankopplingar av kommuner och naturligtvis också i övrigt att man arbetar för att hitta ändamålsenliga strukturer.

 

Det är också mycket tillfredsställande att finansutskottet nu slår fast en klar strävan att utlokalisera landskapsverksamheter till landsbygd och skärgård inom ramen för en aktiv regionalpolitik och att sådana strävanden klarare konkretiseras under det kommande året. Det här är frågeställningar som i många, många år har diskuterats och jag tycker det känns som att det skulle finnas en ny anda i viljeyttringen.

 

Under avsnittet om turismen betonar utskottet golfens betydelse och dess spridningseffekter ur både sysselsättningssynpunkt och förhöjd servicenivå. Även om den planerade banan i Ämnäs har högsta prioritet tycker jag att det är mycket glädjande att utskottet nu intar en så positiv hållning också till enahanda satsningar ute i skärgården. Det kan, tror jag, bli en vändpunkt på en tidigare negativ utvecklingstrend, och socialdemokraterna vill för sin del inte avvisa en sådan utveckling.

 

Accentueringen av ett förverkligat kortruttssystem för skärgårdstrafiken understryker nu en samfälld vilja till aktiva åtgärder. Det är bra, liksom utskottets synpunkter på behovet av ett Internetbaserat bokningssystem för skärgårdstrafiken, ett bokningssystem som verkligen skulle bli tillgängligt för de presumtiva kunderna.

 

Fru talman!

Jag vill också starkt förena mig i jämställdhetssträvandena inom förvaltningen och understryka att alla individbaserade statistiker skall vara könsrelaterade.

 

Avsnittet om personalpolitiken anser jag nu fyller anständiga krav.

 

Fru talman!

När det gäller detaljmotiveringen och de olika momenten framgår utskottets ståndpunkter utomordentligt klart och jag menar att utskottets ordförande på ett mycket förtjänstfullt sätt också redogjorde för detaljerna i sitt inlägg. Därför skall jag inte förlänga tiden med att älta en massa, sånär som på en sak. Jag vill säga att skrivningarna om Lotsbroverket och överföringsledningarna inklusive strävandena att eliminera belastningarna från Svibyån är ypperliga.

 

Så slutligen några ord som gäller min a reservationer, dels den om Ålands hantverksskola, som vi socialdemokrater gärna vill att skall fortbestå och kunna utvecklas i Sund Tosarby, där vi menar att skolan i anslutning till Kastelholms slott och Jan Karlsgården har de allra bästa utvecklingsmöjligheterna. Den uppfattningen har utskottsmajoriteten som känt inte delat och därför föreslår jag, fru talman, att reservationen läggs till grund för lagtingets behandling när vi omsider kommer dit.

 

Den andra frågan gäller kk-huset, där vi anser att slutlig ståndpunkt och upptagande av delanslag skall möjliggöras genom tilläggsbudget som avges av landskapsregeringen, sedan det justerade kk-husförslaget slutligen presenterats och det klart och entydigt utretts att alla privata finansieringsalternativ vad gäller byggnation och drift är uttömda.

 

Ltl Mats Perämaa:

Fru talman!

Vi liberaler anser att detta är ett mycket bra betänkande. Betänkandet grundar sig på ett mycket gott arbete i finansutskottet. Vi har haft goda diskussioner, stor samstämmighet och arbetet har varit framåtsträvande.

 

I det här skedet blir jag tvungen att erinra om det som skedde för ungefär en månad sedan då processen startade som ledde till att landskapsregeringen föll. I den processen angavs det för oss liberaler att ingenting i budgeten får ändra. Här har vi ett betänkande som principiellt både gällande externpolitiken och internpolitiken till stora delar avviker från det som anges i budgetförslaget. Det här är bara ett konstaterande som alla kan fundera över.

 

Först till personalpolitiken, och det här blir med nödvändighet förstås mycket en upprepning av vad som redan har sagts, men det bör i varje fall sägas. I betänkandet anger vi från finansutskottet att det är viktigt att landskapsregeringen är konsekvent och att enhetliga principer följs för nedskärningar inom de olika förvaltningsområdena. Vi anser också i utskottet att landskapsregeringen i samband med att neddragningar föreslås skall förelägga lagtinget en redogörelse för vilken verksamhet som avses dras in och vilka konsekvenser det för med sig. Det är helt klart när utskottet skriver på det här viset att man anser att detta beredningsarbete inte har utförts. Det konstateras i betänkandet att det är lagtinget som skall ta slutlig ställning till vilka verksamheter som läggs ned eller som skall genomgå större förändringar. Det här är mycket bra.

 

För övrigt konstaterar och understryker utskottet när det gäller personalpolitiken att landskapsregeringen bör lägga ett helhetsperspektiv på nedskärningarna inom landskapets förvaltning och att det är bra att regler tas fram för dessa förändringsprocesser. Utskottet noterar att det i det här budgetförslaget finns olika sätt att behandla kommande personalnedskärningar på, beroende på vilket förvaltningsområde som berörs. Det är förstås inte bra att detta kan noteras, men i och med detta betänkande torde vi få en korrigering på denna punkt, så att vi får en enhetlig behandling av personalen.

 

För övrigt instämmer också liberalerna med att det finns skäl, och kommer att finnas skäl, att se över den offentliga sektorn och försöka effektivisera den så gott och så bra det är möjligt.

 

När det gäller de externpolitiska frågorna, i vilka jag inledningsvis sade att det finns linjeändringar i detta betänkande, tror jag att den största frågan är fartygsregistret. I budgetförslaget angavs det som en möjlighet, en framkomlig väg, att man inför ett eget fartygsregister. Som tidigare har nämnts uppmanar utskottet landskapsregeringen att sträva till långsiktiga lösningar i samarbete med regering och riksdag, alltså i enlighet med det arbete som nu har genomförts. Det anser vi liberaler är den enda vägen vi kan vandra i det här skedet. Det är synnerligen farligt att ge flera signaler i hur detta kunde lösas i denna känsliga fråga som är livsviktig för Åland. Ett eget fartygsregister skall alltså ses som en nödlösning.

 

Fru talman!

I fråga om turismen har utskottet gjort en ingående beredning. Vi har hört flera personer, speciellt i fråga om golfen. Det har varit ett intressant och bra arbete. Vi har fått en god insyn i hur golfen kunde utvecklas som en viktig näringsgren inom turismen för hela Ålands bästa. Vi anser också att golfturismen kan vara en ny möjlighet för skärgårdskommunerna att skapa arbetsplatser och höja servicenivån för både turister och invånare. Jag går inte mera in i detalj på hur vi har framfört våra åsikter, för det har utskottsordföranden redan berättat om, men grunden och sammanfattningen är ändå den att landskapsregeringen kan återkomma till lagtinget med förslag till finansieringslösningar för alla de projekt som nämns: Brändö Lappo, Föglö och Ämnas.

 

När det gäller regionalpolitiken håller jag med om och understryker, i likhet med ltl Lasse Wiklöf, att nu måste landskapsregeringen komma med förslag till konkreta åtgärder som kan leda till utlokalisering av landskapsverksamheter till landsbygds- och skärgårdskommuner. Det här har diskuterats i många, många år. Vi har ännu inte kommit till någonting konkret. Nu måste det genomföras.

 

Fru talman!

Så till detaljmotiveringarna. Lagberedningen är ett mycket viktigt område. Det är det vi är här för i lagtinget. Vi är här att som uppdragsgivare till landskapsregeringen få fram lagförslag som vi skall ta ställning till här i lagtinget och då också kunna producera lagar som gagnar ålänningar och det åländska samhället. Här har vi kunnat konstatera att lagtinget för närvarande inte är precis överbelastat med arbete; därför skriver vi på det här viset: ”Dessutom anser utskottet att personalresurserna vid lagberedningen bör användas effektivare genom en tydligare politisk styrning och prioritering.” Det är viktigt att vi får fram lagar, det är viktigt att vi har arbete i lagtinget.

 

Planläggnings- och byggnadsväsendet är ett mycket intressant regionalpolitiskt område, intressant också för hela Åland. Här föreslår utskottet att landskapsregeringen utreder vilka åtgärder som bäst skulle stimulera en ökad användning av planeringsinstrumentet. Landskapsregeringen bör bl.a. utreda på vilket sätt detta bäst kan göras ur kommunens synvinkel. En sådan utredning bör även se över regler och principer för jordförvärv och långtidsarrenden. Det här öppnar upp för den kanske svåra diskussionen om våra jordförvärvslagar, men den måste vi ta för jordförvärvslagarna i nuvarande utformning hämmar inflyttning åtminstone till skärgården väldigt mycket. Det är viktigt att vi kan diskutera och hitta goda lösningar även på detta område.

 

I fråga om bostadsproduktion anser utskottet och vi liberaler att användning av enhetslån måste fortgå tills utredningen om finansieringsstöd eventuellt leder till nya finansieringsprinciper. Det är viktigt att bostadsbyggandet i landskapet inte avstannar.

 

Jag vill inte upprepa allt det som har sagts om kk-huset, men jag vill bara säga det att förslag om att nu lägga ner projektet inte kan anses ansvarsfullt eftersom vi i utskottet har kunnat konstatera att de pengar som har lagts på projektet redan och det som man har bundit sig till via avtal betyder nästan 2 miljoner euro. Att nu lägga det här projektet i sopkorgen betyder konkret att 2 miljoner euro går helt till spillo. Det är inte ansvarsfullt.

 

I fråga om miljövård och miljötillstånd konstaterar jag bara att ingenting har gjorts ännu för att de sökande till sina verksamheter kunde få längre miljötillstånd, tillstånd som sträcker över en längre tid. Här poängterar utskottet att landskapsregeringen bör överväga längre tillståndstider. Denna fråga kopplas ofta ihop med fiskodlingen, men det är inte bara fråga om fiskodlingen. Just nu har vi ett intressant projekt på Brändö där delar av det fasta åländska näringslivet samverkar med ett fiskodlingsföretag för att hitta tekniska lösningar för en fiskodling som bättre överensstämmer med de målsättningar man har om att det här skall kunna utföras på ett som alla kan anse hållbart miljömässigt sätt. Projektet är mycket intressant och det kan leda till goda resultat, men grunden i alla satsningarna, också vad gäller tekniken är den att tillstånden måste vara tillräckligt långa; annars kan ingen seriös företagare satsa pengar på en sådan verksamhet. Det här är måste vara en av de grundläggande sakerna i vårt miljöarbete för att vi skall nå resultat.

 

Om vattenförsörjning och vattenvård vill jag bara säga att i budgetförslaget hänvisas till handlingsprogram för vattenvården samt till miljöhandlingsprogram, men vi konstaterade i utskottet att programmen inte ännu har förelagts lagtingets behandling, så hänvisningen till dem är något inkorrekt i budgetförslaget. Detta arbete kommer troligtivs någon gång framöver.

 

Jag vill också säga skrivningarna och tydliggörandet om Lotsbroverket och rördragningarna från norra Åland till Lotsbroverket är bra. Skrivningarna överensstämmer med de diskussioner lagtinget hade för ett år sedan och det finns inga skäl att i det här skedet komplicera utbyggandet av detta projket, så detta stöder vi till fullo.

 

När det gäller Ålands sjömansskola och skolfartyg är vi glada och nöjda över att det finns ett anslag för ett skolfartyg, men här betonas i betänkandet på ett mycket bra och korrekt sätt att skolfartyget bör vara ett mångfunktionellt fartyg som också kan användas för andra ändamål än enbart för skolfartygsändamål. Vi har fått den uppgiften att fartyget behövs ett drygt halvår för skoländamål och då kanske det kunde finnas möjligheter att använda fartyget för annat under resterande tid. Nu när det har uppmärksammats att företaget som driver slätskonaren Linden har uppenbara problem att finansiera den verksamhet – det finns en risk att slätskonaren Linden eventuellt måste säljas – har det skett, inte en ihopkoppling, men i varje fall ett omnämnade att man eventuellt kunde använda Linden något mera som skolfartyg eller att det fartyget skulle vara med i undervisningen på något sätt. Den kan dock inte ersätta behovet av ett riktigt skolfartyg. Vi anser att samarbetet med de privata rederierna utvecklas så långt som möjligt.

 

Så kommer jag till trafikavdelningens förvaltningsområde. Jag vill också poängera för min del behovet av ett Internetbaserat bokningssystem för skärgårdstrafiken. Det här är en turistisk fråga, likaväl som en fråga om service för de fast bosatta. Nuvarande bokningssystem är mycket, om vi kallar det trögt, det är svårt att nå fram på telefon, speciellt under sommarhalvåret och det måste bli ett bokningssystem som motsvarar det bokningssystem man har för andra verksamheter ute i världen och överallt.

 

Kortrutten: utskottet skriver på ett tydligt sätt att landskapsregeringen bör prioritera utredning av kortruttssystem. Utskottet skriver att man skall färdigställa en kortruttsplan. Jag anser att denna kortruttsplan bör utformas så att den förstås också ser de omedelbara lösningarna, de omedelbara investeringarna för att kortrutten skall utvecklas, men man måste också våga visionera så att man kan se hur det skall utformas på väldigt lång sikt också. Jag tror att vi alla är eniga om det är via kortrutt vi kan få ner de – som det anses – höga driftskostnaderna. Ju kortare färjpass färjorna har desto lägre driftskostnader. Det är enkel matematik. För min del vill jag säga att kortrutt till skärgården måste innefatta fast förbindelse till Föglö, alltså en tunnel till Föglö på kortast möjliga pass. Detta är en förutsättning för resten.

 

Fru talman!

I fråga om vägar, broar, hamnar och linfärjor tycker jag att det är bra att utskottet har kommit fram till att gällande driftsprivatisering av linfärjelinjerna Prästö-Töftö och Simskäla föreslår man där att inte någon vidare beredning skall utföras i det här ärendet. Landskapsregeringen utredde saken för ett knappt år sedan och kom fram till att det inte finns förutsättningar för denna åtgärd. Därför finns det ingen anledning att ge uppdraget till landskapsregeringen att på nytt göra samma beredningsarbete, som man nyss har konstaterat att inte går att genomföra. Det är också tillfredsställande för mig att konstatera att utskottet skriver att landskapsregeringen skall garantera trafik dygnet runt i enlighet med nuvarande servicenivå på Seglinge och Simskäla-linjen. Förslaget var att man skulle införa nattpass med jourberedskap, men den signal som utskottet här ger är mycket tydlig.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Ltl Mats Perämaa säger att ”jordförvärvslagarna”, som han uttryckte sig, hindrar en inflyttning till skärgården. Det är säkert sant, det är inte fråga om det, men jag vill varna för att skrota jordförvärvslagstiftningen och jag uppfattade inte heller på något sätt att det var det som ltl Mats Perämaa sade, utan han ville diskutera de här frågorna, och den diskussionen ställer vi också upp på; man bör föra en diskussion om detta. Däremot är jag lite tveksam till den skrivelse som kom från Föglö kommun. Man bör ha klart för sig att det trots allt är en av grundpelarna i självstyrelsesystemet som vi diskuterar och jag tror att innan man tar bort någonting skall man nog ha konsekvenserna väldigt klara för sig. Det här är en särrättighet som vi har fått; går vi själva frivilligt med på att avhända oss den får vi den aldrig tillbaka igen. Då gäller det nog att man har väldigt klart för sig vad man skall göra. Jag ställer som sagt upp på en diskussion, men jag vill varna för att vara alltför drastisk i det här skedet.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Jag instämmer fullständigt med det som ltl Anders Eriksson sade. Jag är inte heller ute efter att jordförvärvslagarna skall skrotas med en gång utan det är viktigt att vi också på det här området kan diskutera och också utreda konsekvenserna. Det är stora saker vi pratar om. Det bör göras. Det känns i varje fall betryggande i enlighet med det som finansutskottet skriver, och i enlighet med det som ltl Anders Eriksson säger finns det jordmån för en seriös diskussion om de här frågorna. Den diskussionen ser jag med förväntan fram emot.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Vi behöver överhuvudtaget ha en diskussion om våra särrättigheter, om självstyrelsesystemet. Det får inte bli på det sättet att det blir ett defensivt system, utan det måste vara ett offensivt system. När det gäller jordförvärvslagstiftningen kan man luckra upp tillämpningen utan att man gör desto större inskränkningar i lagstiftningen och det som jag tror att är viktigt i ett sådant arbete är att man får en frikoppling när det gäller hembygdsrätten från det finska medborgarskapet; annars har vi inte några möjligheter att göra någonting åt den här frågan sett i ett EU-perspektiv. Men, som sagt, ltl Mats Perämaa, jag ställer gärna upp på en diskussion.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Det är kanske konstigt att en andra replik säger att man understöder vad den andra parten säger, men jag gör det; ltl Anders Eriksson och jag är fullständigt eniga. Det blir säkert en bra diskussion.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapregeringsledamoten Gun-Mari Lindholm, replik:

Fru talman!

Ltl Mats Perämaa säger att regeringen inte har gjort någonting vad gäller längden på de tillstånd som miljöprövningsnämnden ger. Det är inte sant och därför vill jag protestera. Det har gjorts. Min intention var, som jag tror att jag har sagt här tidigare, att man skulle komma med ett förslag i mars. I november skulle man från regeringens sida komma med ett miljöhandlingsprogram och när det sedan var gjort – det är också människor som skall jobba fram de olika förslagen – skulle det komma ett i mars. Förmodligen blir det nu ingenting från min sida, men jag tror att andra kan titta sig i spegeln och söka orsaken.

 

Ltl Mats Perämaa talade om Lotsbroverket och jag har också reagerat på andra uttalanden. Vad gäller åtgärderna för Svibyån är det ett arbete på gång. Finansutskottet skriver: ”bör fortsätta åtgärder även ägnas åt att förhindra näringstillförseln från Svibyån”. Det finns ett väldigt långtgående arbete påbörjat, men det kommer att kosta en hel del pengar att lösa in markområdena som påverkar näringstillförseln från Svibyån. Där tycker jag att det är en lite olycklig skrivning, för man säger bara att det är ”fortsatta åtgärder”. Det behövs också budgetmedel.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

I fråga om miljötillstånden och lagstiftningen kring dem är det bra att få höra – och det stämmer säkert det ledamoten Gun-Mari Lindholm säger – att det har förekommit beredningsarbete på den punkten, men jag har varit fyra år i lagtinget och vi har diskuterat den här saken sedan dess och vi har inte kommit till resultat. Det är en framställning här i lagtinget som jag förväntar mig att jag skall få se. Jag hoppas att oberoende av vilken konstellation och vilka personer som än kommer att reagera skall vi kunna ta ställning till dessa frågor här i lagtinget i framtiden.

 

Landskapregeringsledamoten Gun-Mari Lindholm, replik:

Fru talman!

Det jag reagerade på var när ltl Mats Perämaa sade att man inte har gjort det. Man har påbörjat ett arbete och det är ett väldigt långtgående ända från mars, så det finns ett ganska långt färdigt förslag och det borde man också känna till från liberalt håll att det finns. Jag tror också att jag nämnde det när jag hördes i utskottet. Om det nu inte har varit på fyra år, så finns det ett väldigt långtgående färdigt arbete, så den som tar över har det ganska s.a.s. lindrigt.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Vi kanske diskuterar petitesser, men i varje fall ser jag arbetet utfört den dagen vi har det här i lagtinget och klubban faller här. Allt annat kan, hur man än vill se på saken, kallas en beredning fram mot målet, men det är gjort först när vi har framställningen här och klubban faller.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Danne Sundman:

Fru talman!

I mitt anförande i budgeten konstaterade jag att budgeten fått ett konstigt öde. Det var ett lite märkligt parlamentariskt läge. Det råkar sig vara så att läget kvarstår. Vi vet alla vad som har hänt den senaste tiden. Det har varit både på gott och ont för arbetet i finansutskottet. Det har varit ett intressant arbete och jag har själv haft förmånen att delta som suppleant och vi hade mycket bra diskussioner. Eftersom det inte i det skedet fanns någon klar majoritet var det t.o.m. tillåtet med lite fritänkande, som annars inte är tillåtet. Det var mycket positivt.

 

Fru talman!

Jag kommer att ge min syn på det här i lite smörgårdsbordform, sida för sida, och om jag börjar med allmänna motiveringen på första sidan skriver utskottet där: ”Utskottet anser i likhet med landskapsregeringen att kraftfulla åtgärder är nödvändiga för att minska de offentliga utgifterna. Det kommer att behövas ytterligare nedskärningar än vad som nu är planerade.” Jag sade också i mitt remissanförande att omprioriteringarna som man nu gör måste ses som en bra början. Det styrker utskottet nu. Det är mycket bra därför att om vi skall kunna anta de utmaningar som jag nämnde i mitt remissanförande behöver vi ha lediga resurser i förvaltningen.

 

Går man vidare till en väldigt viktig punkt alltid i budgeten ”Självstyrelseutveckling” så när det gäller alkohollagstiftningen är det bra som utskottet skriver, att man inte skall kasta sig in i någonting där man anställer fem-tio tjänstemän rakt av bara för att några få tillstånd skall komma till. Man måste vara kreativ och det är viktiga är att vi tar över behörigheten, att vi har lagstiftning här. Sedan kan vi köpa administration öster- eller västerifrån och lösa det på ett flexibelt sätt.

 

Jag är lite förvånad, fru talman, över utskottets skrivning om att ett eget fartygsregister skall ses som en nödlösning. Jag tror man har tagit till sig av vulgärdebatten om sjöfartsregistret att vi inte har råd med det. Det är nämligen så – det beror på hur man ser på saken – att ett fartygsregister skulle ge Åland många möjligheter som man också kan förtjäna pengar på. Det här har noggrant utretts av tidigare regeringar, så jag tycker att det är lite synd att utskottet nu avfärdar de tankarna som nödlösningar. Då, fru talman, kan man se det som så att hela självstyrelsen är en nödlösning som bara kostar och är onödig. Vi borde avskaffa den och så borde vi bli en enda kommun på Åland och ett vanligt län i Finland – det skulle bli mycket billigare, om man hårdrar det lite. Vi skall inte rädas för att presentera egna lösningar och tänka i egna banor. Det är därför vi har självstyrelsen och man skall alltid komma ihåg att det viktigaste för oss är att självstyrelsen kan garantera det som den från början skulle garantera, men en ny dimension är att den också skall garantera välfärden och därigenom livets möjligheter. Det där hoppas jag blir en parentes så att det inte anammas. Tvärtom stöder jag landskapsregeringens skrivningar att ett fartygsregister är ett alternativ. Kortsiktigt är det säkert så att det är bra att ha en sådan lösning som man nu har. Även ett fartygsregister skall inte vara någonting som bygger på en konflikt med riksmyndigheterna utan tvärtom skall man ha Finlands regering och riksdag med på det och lägga fram det så att de ser möjligheter med det, att vi sköter det här på Åland där sjöfarten har sitt hjärta, också för Finlands sjöfart och kanske för hela Östersjöns sjöfart.

 

Fru talman!

När det gäller personalpolitiken tycker jag att det är positivt att finansutskottet har tagit sig an frågan och faktiskt läst vad landskapsregeringen har skrivit och inte bara det som har stått i tidningarna, nämligen den lite vulgärdebatt som uppstod kring nedskärningen vid museibyrån fast det var bara en del av flera andra förslag från landskapsregeringen. Som ansvarig minister sade i remissdebatten är inte landskapsregeringen något monster som sparkar personal hur som helst utan man har konstaterat att man har för avsikt att föra en ansvarsfull personalpolitik och man har ett omfattande nästan överambitiöst åtgärdsprogram för de tjänster som drabbas av omprioriteringarna. Det gläder mig att finansutskottet stöder den linjen. Jag kan inte se något annat än att man stöder landskapsregeringens linje. Man har skrivit om det lite och det är väl bra. Man kan alltså konstatera att den stor som var i vattenglaset var egentligen helt onödig. Man borde i stället ha tagit reda på vad landskapsregeringen hade för avsikter.

 

Fru talman!

Vidare till lagberedningen, där det gläder mig att finansutskottet säger att Internetpubliceringen av lagboken inte skall skjutas på framtiden. Det skulle vara mycket olyckligt att lämna den frågan därhän. Det är väldigt viktigt att vi har adekvat information åt medborgarna, att man hela tiden själv kan titta vad det är för lagar som är gällande i dag. Det är annars väldigt svårt att tillgodogöra sig lagstiftning. Här skulle vi vara långt efter t.ex. både Sveriges och Finlands lagstiftning som finns på Internet up-to-date, där du garanterat kan läsa en färsk lag. Det är en mycket viktig sak, särskilt för oss som lagstiftare att vårt arbete kan nå ut till medborgarna.

 

Fru talman!

När det gäller radio- och TV-verksamhet har vi inom Obunden Samling länge drivit på att man bör se över finansieringssystemet för det som man i dag kallar TV-avgift formellt. Det står TV-licens här i betänkandet. Vi har sagt att det inte är lämpligt att knyta innehav av TV till en avgift eftersom det som finansieras är public service och du kan i dag nå public service med många olika kanaler. Därför bör man överväga, som man nu överväger i Sverige, att införa en medieavgift om man vill ha det avgiftsfinansierat. En utredning där är ytterst välkommen från vår sida. Utskottet skriver också om Ålands radio och TV och där tror jag tyvärr att vi upprätthåller en skyddad verkstad. Det jobbar många duktiga människor där osv., vi tillför mycket resurser, men frågan är om de används på rätt sätt, om de prioriteras på rätt sätt och där bör man nog kunna ta en närmare titt utan att för den skull lägga sig i journalistiken. Det är alltid så att det tenderar att urarta, att nu vill politikerna fingra på journalistiken, men så är det absolut inte, den skall vi inte röra utan det handlar om andra saker. Det tycker jag också att är en mycket bra skrivning.

 

När det gäller elsäkerhet och energi säger finansutskottet att man skall se över stödformerna för produktion av förnyelsebar energi och där tycker jag att man borde få en mer marknadsanpassad stödform som uppmuntrar flera aktörer att producera förnyelsbar energi. I stället för att bevilja investeringsstöd kan man stöda indirekt genom att införa ett system med s.k. gröna certifikat eller elcertifikat och man kunde åtminstone till en början tänka sig att det skulle vara avdragsgillt i kommunalbeskattningen; därigenom skulle samhället stöda miljövänlig energi. Det tror jag är en stor framtidsbransch på Åland som vi tyvärr borde titta närmare på. Vi låter andra aktörer gå före och det är synd för vi har möjligheter att utveckla det på Åland. Till det hör utredningen över vilka platser som är lämpliga för vindkraftverk; det gjordes en sådan utredning 1999 där man frågade alla kommuner vilka platser man ansåg lämpliga. Den borde nu uppdateras för det har hänt en hel del under åren med teknik och kommunerna kanske har nya funderingar. När Båtskärsprojektet är förverkligat bör det finnas nya projekt att ta sig an om man ytterligare vill bygga ut vindkraften på Åland och då skulle det vara bra med en uppdatering av utredningen.

 

Fru talman!

När det gäller landskapsalarmcentralen gläder det mig att utskottet nu har skrotat planerna i den form de har funnits med att flytta alarmcentralen. En flyttning av alarmcentralen skall inte göras om man inte ser några uppenbara fördelar med en flyttning. Man skall inte riskera att ändra på fungerande verksamheter, för alarmcentralen fungerar jättebra i dag. Att flytta alarmcentralen för att få en ursäkt att bygga ut polishuset, vilket jag återkommer till, har jag inte understött. Idén från början kanske kommer från vad jag brukar kalla facit, alltså från Finland, där man har gjort detta, man har bildat s.k. nödcentraler och det är kanske så att det inte är lämpligt att göra det på Åland. Det är bra att utskottet skriver om det.

 

Vidare skriver utskottet om fastighetsförvaltningen att man skulle utreda om det är skäl att bilda ett fastighetsbolag, och det tycker jag det finns skäl att göra för att få en samlad fastighetsförvaltning. Där är det också riktigt som utskottet konstaterar att det finns på gång nya regler om överlåtelseskatt som gör det möjligt att överlåta fastigheter utan att hamna på skatt, då under en övergångsperiod.

 

Fru talman!

När det gäller Ålands polismyndighet har det under senare tid seglat upp en rad problem inom myndigheten och det är angeläget att man från landskapsregeringens sida tar sig an den frågan och löser de problemen. När det fysiskt gäller deras lokaliteter är det väldigt viktigt – det vill jag understryka, trots att utskottet har tagit bort anslaget i det här skedet, vilket jag stöder – att man fortsätter och planerar en om- och tillbyggnad av polishuset, åtminstone en ombyggnad eftersom det är angeläget att lokaliteterna, som häromdagen fyllde 20 år, moderniseras. Men man skall inte ha en ideologi i botten när man planerar ombyggnaden av polishuset att det är fasaderna som är det viktiga, vilket nu förefaller vara fallet, utan det viktiga är innehållet och funktionaliteten. Man bör ha det som ideologi i botten när man ritar att man har det här huset och det skall användas en bra tid till och föreslå lösningar och enklare ombyggnationer inne i huset så att det fungerar för polisverksamheten. Man skall inte bygga ut sådana utrymmen som man egentligen inte behöver, särskilt när alarmcentralen inte skall dit, så behöver man inte de utrymmena utan jag tycker att man skall försöka lösa det genom att hyra upp kringliggande fastigheter genom att förhandla med de fastighetsägarna.

 

Det är också väldigt viktigt att man tar sig an polisens organisation och funderar på frågan om polisstyrelse för att lätta på bördan för administrationen. Ålands polismyndighet har inte alls lika mycket hjälp från sina modermyndigheter som den finska polisen eller den svenska polisen, som har en stor organisation över sig som kan hjälpa till med saker och ting. Skall vi ha ett eget polisväsende anser jag att det skall fungera, det skall också ha en åländsk profil och vi skall ta hand om det; klarar vi inte av det skall vi lämna det tillbaka och lämna bort behörigheten, men det är inget alternativ från min sida, för det är de facto en väldigt viktig sak att vi har behörigheten över polisen och det är någonting som förvånar besökare utifrån att just det är vår behörighet.

 

När det gäller polisens åländska profil har jag tidigare föreslagit t.ex. att polisbilarna borde kunna få ett åländskt utseende och det är absolut ingen omöjlighet. Då borde man utreda det och bestämma att så skall ske, och det är kanske en uppgift för polisstyrelsen.

 

Fru talman!

Vidare till finansavdelningen där man talar om en frivillig kommunsammanslagning. Jag tror, liksom utskottet konstatera r, också landskapsregeringen för all del, att det är väldigt viktigt att man i det här skedet uppmuntrar kommuner som är på gång att gå samman och inte påtvingar kommunerna uppifrån någonting att det skall bli en, två, tre eller fyra kommuner. Vi har ett konkret fall där Geta kommun har givit upp, kan man säga, och skulle vilja gå ihop med Finström; då borde landskapsregeringen komma emot så mycket att det inte blir en dålig affär för någondera parten utan man borde kunna komma till en trepartslösning mellan de två kommunerna och landskapsregeringen så att det kunde gå att genomföra. Jag tror att det är en ganska lång väg att vandra ännu och det kan komma många stötestenar och just de stötestenarna kan landskapsregeringen vara som ett kitt att lösa. Det handlar ofta om pengar.

 

När jag inte säger någonting om de följande sidorna betyder det att jag är ganska nöjd med dem. När jag kommer till museibyrån stöder, som jag sade tidigare, utskottet nedskärningarna, men en viktig sak som utskottet konstaterar är att när det gäller museibyråns myndighetsutövning tillämpas bl.a. landskapslagen om fornminnen och: ”Utskottet förutsätter att stor noggrannhet iakttas i ärenden där myndighetsbeslut inskränker eller berör enskilda markägares rätt.” Man behöver inte hymla om att här menar utskottet det enskilda fallet som har valsat runt i medierna; där må man tycka vad man vill om vem som har rätt och fel, men jag tycker inte att man skall släppa en konflikt så här långt med en enskild medborgare. Det är säkert inte så att det är bara ens fel när två träter, men just det här att man borde i något skede tänka efter att skall vi verkligen hålla på så här eller skall vi sätta oss ner och försöka komma till en förlikning. Man skall inte som myndighet utnyttja sina muskler för att kväsa en enskild medborgare, det vill jag nog säga att jag har reagerat starkt på. Det bör man nog lösa innan vi hamnar inför skranket – en sådan process är smärtsam för både myndigheten och medborgaren.

 

Fru talman!

När det gäller turismens främjande har det varit ganska mycket diskussion om personerna som har funnits i Stockholm och Helsingfors. Jag har tidigare varit av den åsikten att de enskilda säljarna har varit väldigt viktiga, men efter att ha hört sakkunniga och bildat mig en reviderad uppfattning tycker jag att det är så att man skall skilja på att marknadsföra Åland och att sälja Åland. När det gäller att marknadsföra Åland anser jag att det är turistförbundets huvudsakliga sak. När det gäller att sälja Åland finns det många resebyråer, både österut och västerut, som gör det om det finns en efterfrågan, och det gäller att skapa den efterfrågan; då kan resebyråerna paketera och sälja Åland om kunden efterfrågar det. Då är frågan, om man har en slant som räcker till att ha en person anställd, får man mera nytta för Åland om man använder de pengarna på marknadsföring eller får man mera nytta om den här personen sitter i Stockholm eller i Helsingfors? Enligt sakkunniga får man mera nytta om man satsar de här pengarna på marknadsföring och skapar denna efterfrågan och då finns det resebyråer som kan sälja Åland, så jag tycker att det är viktigt att man låter sakkunniga avgöra det.

 

Fru talman!

Så till trafikavdelningen. Finansutskottet skriver om kortruttssystemet. Det är en väldigt viktig sak för mig och för Obunden Samling att man nu kommer vidare med kortruttssystemet och i första hand den fasta förbindelsen till Föglö. Den kopplar också åter till golfsatsningar på Föglö, som inte är möjliga om man inte har en fast förbindelse. Det är redan så i dag när man skall till Föglö att man får planera några turer på förhand och fara ner och ställa sig i färjkön – och vilken golfare accepterare det, när man har en golftur en viss tid och så blir man efter två turer! De sakerna hör ihop och skärgårdens utveckling i övrigt är beroende av den här infrastrukturen. Vi skall komma ihåg att den skärgård vi har i dag har vi lyckats behålla tack vare en kreativ politik tidigare här i lagting och landsting där man byggde ut en omfattande trafik och man beslöt också att skolorna skulle vara kvar i skärgården osv. Det är sådana här åtgärder vi också måste vidta för framtidens skärgård. Då måste vi våga släppa fotfästet en stund för att komma vidare och tänka i sådana här banor.

 

När det avslutningsvis, fru talman, gäller vägar, broar, hamnar och linfärjor konstaterar jag med tillfredsställelse att utskottet stöder motiveringen i finansmotion nr 55 där man säger att det är viktigt att trafikavdelningen inte konkurrerar på den privata marknaden. Det är alltid en balansgång när man har möjlighet att göra det, och lite nu och då får man höra entreprenörer som anser att de blir utkonkurrerade av trafikavdelningen. Det är mycket olyckligt, så skall det inte vara.

 

Det var mina åsikter, fru talman, och överlag får jag säga att utskottet på mycket kort tid under stor tidspress har, inte bara hållit sin tidtabell, utan presenterat ett mycket bra betänkande.

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!

Storm i ett vattenglas, beskriver ltl Danne Sundman på sitt måleriska sätt när han tolkar skrivningarna om personalpolitiken i budgeten och i finansutskottets betänkande. Nu är det så att i budgetförslaget anger man siffror, man säger att så och så många anställda skall avskedas; finansutskottet har gått in för skrivningen, att utskottet anser att landskapsregeringen i samband med att neddragningar föreslås skall förelägga lagtinget en redogörelse för vilken verksamhet som avses dras in och vilka konsekvenser det för med sig. Det är lagtinget som skall ta slutgiltig ställning till vilka verksamheter som läggs ner eller som skall genomgå en större förändring. Nog är det en stor skillnad på den skrivningen än att man rakt av säger i ett budgetförslag att 14 tjänster skall bort.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman!

I budgetförslaget sade landskapsregeringen att det var fyra tjänster som var obesatta och sedan skulle ca tio kunna dras in efter att man hade tittat på vilken verksamhet som kunde tas bort. Man säger precis samma sak nu men med andra ord. Det var också tänkt i landskapsregeringens förslag att lagtinget skulle få säga sista ordet. Så är det alltid; inte kan man dra in tjänster utan att lagtinget i budget sedan godkänner det. Man har skrivit precis på samma sätt men med andra ord och med annan ordföljd. För mig är det helt okej för det innebär precis samma sak.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!

För oss liberaler är skrivningen riktigt bra, men vi anser inte att det är på samma sätt därför att i en budgetbehandling kommer ärendet skriftligt upp på bordet hastigt. I en mera långsiktig diskussion för man diskussioner med verksamhetsfunktionen och med de personer som jobbar där: vad är viktigt och vad skall göras. Vi är alltså jättenöjda med skrivningen i finansutskottets betänkande, men vi var inte nöjda med skrivningen i budgetförslaget.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman!

Man brukar säga att politik är det omöjligas konst. Visst är det så att det går säkert att reparera saker och ting genom att skriva samma sak på ett annat sätt! Visst skall man ha en diskussion med förvaltningen, men skall det göras nedskärningar måste landskapsregeringen besluta om det och då är det lite det här med hönan och ägget: vad kommer först? Inte tror jag att någon tjänsteman frivilligt kommer och säger, att jag skulle nog kunna sluta jag, för mina arbetsuppgifter är inte meningsfulla. Alla har väl den uppfattningen att man gör någonting meningsfullt. Det är arbetsgivaren – vi politiker – som har anställt tjänstemannen eller arbetstagaren för att göra de här arbetsuppgifterna, man kan inte förvänta sig att personalen reder upp den här situationen utan det skall komma en politisk signal, en politisk styrning. Det var det som landskapsregeringen mycket förtjänstfullt hade gjort och man hade också nogsamt tänkt efter hur man skulle omprioritera. Det är helt okej också för mig, för det står inte någonting nytt och jag hoppas att det kvarstår, att den här politiken kommer att genomföras. Med detta ”snömos” blir det som sagt ingen ändring.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Också jag vill blanda mig i diskussionen om personalpolitiken med ltl Danne Sundman. Det är så att när det gäller den offentliga förvaltningen och storleken på den tror jag vi alla är överens om att det finns anledning, i ett besvärligt läge med hotbilder i den finansiella situationen för landskapet, att man ser över den och eventuellt minskar den också, det är vi alla överens om. Men frågan är hur man når dit. Då blir det inte på det viset att skrivningarna i finansutskottets betänkande säger samma sak som budgetförslaget. Skrivningarna i betänkandet beskriver ett annat sätt att nå målet. Där finns en stor ideologisk skillnad också. Det är fråga om hur man hanterar personalen. Finansutskottet skriver att man skall utföra konsekvensutredningar och när man skriver på det viset betyder det att man inte har utfört dem. Det måste vara en avgörande sak i det personalpolitiska arbetet att man vet vilka konsekvenser åtgärderna för med sig. Man skall också se till verksamheter, hur de påverkas innan man bestämmer sig för hur många som skall gå. Det är verksamhetsreduceringen som skall bestämma personer som eventuellt måste omflyttas, inte tvärtom att man skriver hur många personer som skall bort och sedan bestämmer det hur mycket verksamheten reduceras. Det är alltså en avgörande skillnad här hur man skall nå målet. Framför allt är det avgörande att man säger att lagtinget skall ta ställning till verksamhetsreduceringarna. Lagtinget skall ta ställning till konsekvensutredningarna – två vitt skilda sätt att nå målet, som jag ser det.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman!

Det sätt som finansutskottet nu föreslår skiljer sig visserligen på det sätt som stod på löpsedlar och i tidningsartiklar, att 14 skall bort! Det var en siffra och ”skall bort”, det var inget mera. Men det skiljer sig inte nämnvärt från det som landskapsregeringen redovisade i sin budget och det som framför allt regeringspartiernas lagtingsledamöter har fått erfara i interna diskussioner hur man skulle hantera personalen, där man givetvis i första hand, som ltl Mats Perämaa räknade upp, skall ta naturlig avgång och man hade ett omfattade åtgärdsprogram för dem som man erbjöd studier, fallskärm kan man säga, lön en viss tid osv., som var jätteambitiöst. Ingen annan arbetsgivare på Åland har haft ett sådant ambitiöst åtgärdsprogram när man har gjort uppsägningar. Man kan alltid diskutera detta med hönan och ägget, vad som skall komma först, nog måste man också se till ekonomiska realiteter: vet vi att det strukturella underskottet är 20 miljoner euro, så kan man räkna det i antal tjänster, om man skall ta bort så många tjänster och då måste man tänka: så här mycket verksamhet skall vi ta bort och sedan måste man fundera vilken verksamhet och sedan vilka tjänster, men så har man tänkt i landskapsregeringen, man skulle ju utreda det här mot bakgrund av den volymminskning man har kommit fram till att behövs. Inte skiljer sig metoden på det viset annat än från tidningsskriverierna, det skall jag hålla med om. Inte skall vi behöva skämmas för att vi omprioriterar offentlig sektor för att ha råd med den grundläggande välfärden, utan det var det som var huvudsyftet med omprioriteringarna. Det blev som sagt en väldigt vulgär vinkling i massmedia.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Ltl Danne Sundman säger att man – märk väl – skulle utreda verksamheterna och konsekvenserna av de föreslagna nedskärningarna. Det betyder att man skulle göra det efteråt. Nu säger finansutskottet att sådana här saker skall göras före. Där är den väsentliga skillnaden. Lagtinget är intresserat av verksamheter och vill veta vilka konsekvenser det för med sig att man reducerar förvaltningen och verksamheter, hur många personer som sedan berörs av det. Lagtinget är inte, som finansutskottet föreslår, lika intresserat av att först få veta hur många som skall bort för att sedan, någon gång senare, få veta vad det medförde i form av verksamheter. Det är en avgörande skillnad här och det kan vi diskutera hur mycket som helst, men vi kan här konstatera att det som vi för liberalernas del hela tiden har framhållit om att man utgående från verksamheterna ser hur många personer man kan avvara har vi uppnått genom skrivningarna i detta betänkande.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman!

Jag håller med ltl Mats Perämaa och inte. Det är så att ser man helt utgående från verksamehten och om vi inte erkänner direkt att vi har en massa onödig verksamhet så finns det ingen möjlighet att dra ner, för då minskar verksamheten utan det som kom från landskapsregeringen var en ram att ungefär så här många tjänster måste det beröra, sedan kommer nästa steg att titta vilken verksamhet kan vi avstå, vilket är acceptabelt för lagting och landskapsregering. Det var också tanken att processen skulle gå vidare, det skulle inte göras 1 januari 2005 utan det skulle gå på flera år. Därför skulle man under tiden ha möjlighet att göra utredningarna och visa också för lagtinget vilka omprioriteringar man avser göra. Jag håller inte med om att man bara kan se utgående från verksamheten, för alla verksamheter är behjärtansvärda. När man skall prioritera måste man först bestämma sig för i hur stor grad skall vi omprioritera och sedan måste man börja bena ut det och till slut kommer man till ett resultat, men i något skede måste x i x-antal tjänster ersättas av en siffra. Så hemskt är det, och det hade man gjort från landskapsregeringens sida. Som sagt, jag vill återigen säga att landskapsregeringen var inget monster, som det stod på löpsedlarna utan man hade ett mycket ambitiöst åtgärdsprogram för de tjänster som skulle drabbas.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Carina Aaltonen, replik:

Fru talman!

Jag vill kommentera ltl Danne Sundmans uttalande om turismens främjande. Jag tycker att han blandar ihop två olika saker, nämligen att sälja Åland och att marknadsföra Åland. Det har funnits en marknadsförare med huvudbas på Ålandskontoret i Helsingfors, en tjänst som nu har dragits in och flyttats till Mariehamn. Jag anser, och det är tanken med min motion, att skall man marknadsföra Åland på den fastländska marknaden eller på Mälardalens marknad så kan man inte sitta i Mariehamn och göra det utan man bör aktivt bedriva uppsökande verksamhet på marknaderna, resa runt, söka upp företag, resebyråer, vara med på mässor osv. Man kan inte sitta i Mariehamn och göra en sådan verksamhet. När det gäller marknadsförarna skall de naturligtvis inte sälja Åland. Det finns det andra som är bättre på; det finns bolag som gör det. Där finns det också ett problem. En av Finlands största stuguthyrarbolag skulle väldigt gärna ha med åländska stugor, men det går inte, de kommer alltså inte in på den åländska marknaden. De lokala stuguthyrarbolagen har ”allotment”, de har delat upp marknaden mellan sig; om en kund ringer och vill hyra stuga på t.ex. Kökar och den enda stugan som det bolaget har är fullbokad så säger man att det är fullt på Kökar trots att det i grannbyn kanske finns tio lediga stugor. Det är ett problem som vi har, att vi inte har ett gemensamt bokningssystem där man kan se var det finns ledig kapacitet. Jag vill alltså skilja på detta att marknadsföra Åland och att sälja Åland.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman!

Som jag sade i mitt anförande skiljer jag också på att marknadsföra och sälja och jag sade i mitt anförande att man måste lämna till sakkunniga vilken balans man skall ha mellan dessa två åtgärdsområden. Det viktiga är att marknadsföra Åland, skapa en efterfrågan. Då är det säkert så att man inte bara kan sitta på kammaren här i Mariehamn utan man måste  fara ut på mässor osv. Det gör ju turistförbundet mycket förtjänstfullt, men de personer som gör det arbetet kan bra vara stationerade i Mariehamn vanligtvis och sedan resa runt. Det är också så man gör, men vad jag har ändrat uppfattning om, vilket jag villigt erkänner, är att man inte behöver ha egna butiker i både Helsingfors och Stockholm utan det går att förlita sig på att resebyråerna, om det finns en efterfrågan, kan sköta det. Viktigt är att skapa efterfrågan; då handlar det kanske om att vi bör satsa mera på TV-reklam. Man får en hel del TV-reklam för pengarna som går till en tjänst. När det gäller att utomstående inte kommer in på den åländska marknaden är det ett tidigare uppmärksammat problem att vi behöver ha ett eget fristående bokningssystem och det är bara att beklaga att de planerna skrotades av – hur många landskapsstyrelser tillbaka det nu blir – den förrförra landskapsstyrelsen. Det var mycket olyckligt, för det är inte sunt för åländsk turism att det är ett vått täcke över möjligheterna att boka – en hög mur runt Åland som ingen slipper över. Givetvis ligger det i aktörernas intresse att det inte kommer till någonting annat, men det borde ligga i den landbaserade turismens intresse att det här skall verkligen komma till. Där är jag helt enig med ltl Carina Aaltonen.

 

Ltl Carina Aaltonen, replik:

Fru talman!

Jag har aldrig pratat om någon ny Ålandsbutik utan jag tror faktiskt ännu mer, när jag har pratat med folk inom branschen, att det behövs folk på plats i Helsingfors och i Stockholm som kan det som sin bas att utgå från. Det blir mycket längre resor att sitta i Mariehamn; vi vet hur flyg- och båttrafik fungerar härifrån. Skall man bedriva en effektivare verksamhet är det väl naturligt att finnas där marknaden är – 90 procent av den åländska turismbranschen finns just i Stockholm- och Helsingforsområdet. Därför är det glädjande att utskottet skriver att närvaro på huvudmarknaderna är av utomordentligt stor betydelse för möjligheterna att framgångsrikt att marknadsföra de landbaserade turistföretagarnas tjänster. Här ger jag en eloge till utskottet.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman!

Närvaro på en marknad kanske inte alltid skall ses som att det sitter en person mitt i marknaden utan det är kunskap om och närvaro i form av att varumärket syns på marknaden. Vad är bättre: Att kunna marknaden bra och ha en viss aning om produkten och sitta på marknaden eller sitta nära produkten, ha en väldigt god kännedom om både marknaden och produkten? Jag lämnar den frågan till sakkunniga att bedöma och jag tror att turistförbundets nu tyvärr avgångne VD har gjort rätt bedömning där.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Johan Ehn:

Fru talman!

Frisinnad Samverkan var i det stora hela nöjda med det förslag till budget som landskapsregeringen lade fram för budgetåret 2005.

 

Vi kan med glädje konstatera att huvudlinjerna i landskapsregeringens förslag omfattas av utskottet. Som vi hörde här i debatten har man haft olika åsikter huruvida huvudlinjerna är kvar; som vi läser betänkandet finns huvudlinjerna fortfarande kvar. I och med detta är Frisinnad Samverkan också i det stora hela nöjda med finansutskottets betänkande. Vi vill dock passa på att höja ett varningens finger för att utskottet i vissa fall öppnat upp skrivningar som skapar ett större handlingsutrymme för landskapsregeringen vilket kan leda till att mera pengar än vad regeringen föreslagit kan rinna iväg ur landskapets kassa, men om den kommande regeringen kan handla lika ekonomiskt rationellt som den gamla stakade ut i budgetförslaget så kommer vi nog att kunna stärka landskapets ekonomi de kommande åren också.

 

Fru Talman!

Som framgår av den allmänna motiveringen i finansutskottets betänkande är utskottet enigt med landskapsregeringen om att det de kommande åren krävs en stram ekonomisk politik som syftar till att minska den offentliga sektorn. Från Frisinnad Samverkans sida är vi mycket glada för den enighet som lagtinget nu visar i denna fråga. Vi kan också med tillfredställelse, om än något förvånade, konstatera att de förslag till personalminskningar som fanns med i budgetförslaget också nu enigt omfattas av finansutskottet. Detta med tanke på den senaste tidens politiska turbulens och de bakomliggande orsakerna till denna. Från Frisinnad Samverkans sida har vi hela tiden hävdat att de skrivningar som finns i budgetförslaget tydligt tar ett personalpolitiskt ansvar samtidigt som vi minskar den offentliga sektorns storlek. Detta styrks också i finansutskottets betänkande.

 

Gällande självstyrelsen och dess utvecklande ser Frisinnad Samverkan, i likhet med finansutskottet, mycket fram emot den utredning som skall presenteras angående utvecklingen av den åländska skattebehörigheten. Från vår sida har vi länge hävdat vikten av att överta nya områden av beskattningsrätten för att därigenom skapa gynnsamma förhållanden för näringsverksamhet på Åland inom områden som är speciellt viktiga för vår ekonomi. Viktigt är, som utskottet också skriver, att detta föregås av utredningar som visar på vilken nyttan skulle bli och också vilka övriga konsekvenser blir. Det är nu viktigt att man i brådskande ordning blir klar med utredningarna så att reella åtgärder snarast kan vidtas.

 

Gällande sjöfarten konstaterar utskottet att det är viktigt att finna långsiktiga lösningar tillsammans med riksdag och regering. Frisinnad Samverkan håller med om att detta är ett spår, men anser fortfarande att det är viktigt att man är beredd att vidta andra åtgärder om huvudspåret inte skulle leda till önskvärt resultat.

 

Fru Talman!

Finansutskottet lyfter under moment 44.01 fram behovet av en översyn av det kommunala samarbetet och framtida möjligheter till kommunreformer. Från Frisinnad Samverkans sidan vill vi understryka vikten av att en dylik reform görs. Vi vet alla att många kommuner idag har det ekonomiskt tungt och är i skriande behov av nytänkande gällande den produktion av tjänster som idag nästan uteslutande görs skilt för sig i varje kommun. För att en dylik reform ska lyckas krävs engagemang från såväl landskapet som kommunerna själva. Förslaget till ny räddningslag är ett utmärkt exempel på hur man från landskapets sida kan påverka samverkan mellan kommunerna i positiv riktning.

 

Gällande hälso- och sjukvårdens område är det glädjande att utskottet valt att uppmärksamma en fråga som sedan länge drivits på av Frisinnad Samverkan, jag tänker då på frågan om en speciell kvinnomottagning. Vi vill från Frisinnad Samverkan ytterligare trycka på den uppfattning som finns i utskottets betänkande om att nya ansträngningar om att förverkliga detta vidtas under 2005 trots att bemannings situationen på området hittills satt käppar i hjulen för detta.

Under miljöbyråns ansvarsområde trycker utskottet också på två frågor som enligt Frisinnad Samverkan är viktiga ur miljösynpunkt.

 

För det första efterlyser man det utlovade miljöhandlingsprogrammet. Frisinnad Samverkan har i den tidigare landskapsregeringen aktivt stött det handlingsprogram som sedan en tid ligger på regeringens bord. Havet runt om kring oss är ovärderligt för vår framtid. Vi är därför också beredda att vara med och vidta kraftfulla åtgärder för att vi också i framtiden ska ha ett levande hav.

 

För det andra tror vi inom Frisinnad Samverkan att det är viktigt att vi har en miljölagstiftning som står i samklang med de behov som finns såväl i naturen som hos människor och företag i vårt samhälle. Lagar som upplevs som byråkratiska och onödiga skapar en sämre förutsättning för att vi alla ska vara villiga att ta vårt ansvar för miljön. Frisinnad Samverkan stöder därför varmt regeringens och utskottets skrivningar om behovet av en översyn och revidering av landskapslagarna om miljöskydd och miljöprövningsnämnden. Vi vet också att nuvarande minister

Gun-Mari Lindholm på ett förtjänstfullt sätt inlett detta arbete och vi utgår från att detta arbete fortsätter i och med att utskottet så kraftfullt lyfter upp detta i sitt betänkande.

 

Både i utskottets betänkande och i landskapets förslag till budget finns viktiga skrivningar för att stärka det åländska näringslivet. Jag har redan lyft fram frågan om övertagande av vissa delar av beskattningen och översynen av miljölagstiftningen så att onödig byråkrati undviks. Dessutom görs satsningar, som t.ex. i en ny golfbana i Ämnes, som är ämnade att stärka framförallt den landbaserade turismsektorn. Från Frisinnad Samverkans sida hoppas vi att landskapsregeringen framledes, än mer tydligt, i samarbete med näringslivet definierar de frågor som upplevs som avgörande för framtiden och som kräver nya lösningar som ger mervärde åt hela det åländska samhället.

 

Till sist Fru Talman vill jag kort beröra konkurrensutsättningen av verksamheter inom trafikavdelningen. Finansutskottet konstaterar under moment 48.30 Vägar, broar, hamnar, och linfärjor att ytterligare utredningar angående privatisering av linfärjelinjerna Prästö-Töftö och Simskäla-Alören inte är nödvändiga. Från Frisinnad Samverkans sida kan vi instämma i det att fler utredningar inte behövs, men ställer oss tveksamma till att det inte skulle finnas förutsättningar. Vi tror inte att man kan dra så långtgående slutsatser i denna fråga innan man gjort försök med att bjuda ut driften och jämfört eventuellt inkomna anbud med kostnaderna för driften iegen regi. Som vi alla vet finns liknande exempel där resultatet varit mycket gott när driften övertagits av privata entreprenörer.

 

I debatten har också förts vissa diskussioner kring fastighetsförvaltningen. Där kan jag upprepa det jag sade i remissdebatten, att det finns en arbetgrupp som tittar på landskapets fastighetsinnehav och en av de uppgifter vi där har är att också titta över hur förvaltningen av de fastigheterna skall gå till. Ltl Danne Sundman lyfte fram, precis som utskottet också gör, ett eventuellt fastighetsbolag för att lösa frågan. Det finns också med som ett av de spår som arbetsgruppen tittar på.

 

Jag vill till sist för Frisinnad Samverkans räkning tacka finansutskottet för ett gott utfört arbete och ett överskådligt och välarbetat betänkande.

 

Ltl Anders Eriksson:

Fru talman!

Finansutskottets betänkande ger detta år ett litet märkligt intryck. Utöver att det är ett kraftigt underkännande av regeringspolitiken på centrala områden tycker vi förstås att motionerna också har behandlats lite väl lättvindigt.

 

Ålands Framtid lämnade denna höst in 17 finansmotioner. Vi föreslog konkreta sparåtgärder, som strykning av polishuset, indragning av tjänster, som utvecklingsplaneraren på näringsavdelningen samt ett flertal sparförslag på trafikavdelningen.

 

Ett stort problem som behöver få en lösning är skattegränsen och därför föreslog vi att en skattegränsutredning skulle göras av internationell expertis med kunskap om lösningar för med Åland jämförbara regioner, t.ex. Isle of Man. Vi tror att det är den enda väg att gå om man skall komma vidare med den här frågan.

 

Vi föreslog, för att trygga kontinuiteten i jordbrukarnas ekonomi, att miljöstödsavtalen skulle göras lika långa som LFA-avtalen.

 

Andra tunga samhällsfrågor som behöver en seriös behandling och som vi motionerat om är övertagande av beskattningsbehörighet och utredning om hur ett självständigt Åland kan administreras med utgångspunkt från existerande mikrostatsmodeller i Europa.

 

Vidare föreslog vi att en forskningsfond, knuten till högskolan, skulle inrättas med medel från sådana fonder där t.ex. Nokia byggt upp sin mobiltelefontillverkning och vi tycker att tidpunkten skulle vara den rätta nu, med tanke på Chipsförsäljningen, att inrätta en dylik fond här på Åland.

 

Ingen av de här för Åland synnerligen viktiga framtidsfrågorna har ens finansutskottet bemödat sig att ta upp. Man orkar inte ens skriva att man har förkastat dem.

 

När vi igår tog del av finansutskottets betänkande såg att vi den enda av Ålands Framtids motioner som direkt förordats inför behandlingen i lagtinget är att en strategi skall tas fram över hur landskapet kan bidra till stärkt kommunalt samarbete om kommunreform, alltså att försöka få lite fart på de problem som de åländska kommunerna har. Inte ens här framgår det dock att finansutskottet faktiskt omfattat motionen utan läsaren får själv luska ut sammanhanget mellan sidorna 2 och 7! Så går det till då utskottet godkänner våra idéer men inte vill ge ett erkännande.

 

Flera av våra övriga motioner har beaktats på samma sätt i finansutskottets betänkande, dvs. utskottet går på Ålands Framtids linje, men formellt sett föreslås ändå ett förkastande av motionerna. Finansutskottet har bl.a. omfattat förslaget om strykning av anslaget till polishusets ubyggnad, stöder vår linje om en sammanslagning av hälso- och sjukvårdsmottagningen, att det kräver nya diskussioner innan man går vidare samt delar Ålands Framtids åsikt om att trafikavdelningen inte skall tillåtas konkurrera med privata entreprenörer.  Jag tycker att det är bra att man tar upp det, men synbarligen hade ett direkt erkännande varit för magstarkt för vissa i finansutskottet.

 

Oroväckande är det däremot att finansutskottet inte vill fortsätta att utreda skattegränsproblematiken utan synbarligen anser att det är bra som det är.

 

Oroväckande är det också att finansutskottet inte vill garantatera enskilda kommuner ett högkostnadsskydd inom den kostnadskrävande specialomsorgen. Det går att skriva insändare om att man är bekymrad över kommunernas ekonomi, men när det finns chanser att faktiskt göra något konkret åt saken, ja, då hamnar förslagen i papperskorgen!

 

Finansutskottet säger också nej till nya läromedel i Ålands historia och i samhällskunskap i grundskolorna fast jag faktiskt tror att man i finansutskottet är medveten om att det material vi har nu är undermåligt.

 

Det som också är förvånande är att man struntar i den synnerligen nödvändiga samordningen av missbrukarvården, för att nu nämna några exempel på vad utskottet anser mindre viktigt att prioritera.

 

Det förvånar också att flera av de motioner vi har lagt förbigås utan ett enda ord om varför utskottet föreslår ett förkastande. Det tycker jag i sanningens namn är ett lite märkligt utskottsarbete.

 

Fru talman!

Följande stora fråga som har varit uppe många, många gånger är kk-huset. Mycket tyder på att vi igen får en regering med färdigt inbyggda konflikter. Det klassiska blir då att man inte gör någonting. Jag kan hålla med ltl Mats Perämaa om att det är beklagligt om man har satsat nästan 2 miljoner euro och så rinner projektet ut i sanden. Men centern har ändrat sig i stort sett i alla tunga politiska frågor. Så också i kk-husfrågan. Först var man emot. Sedan bäddade man skönt för sig tillsammans med liberalerna för att man skulle driva det här projektet vidare och när jag läser socialdemokraternas reservation får jag den uppfattningen att det kommer att bli lite knöligt att ligga kvar på den bädden! Då återstår det för socialdemokraterna att slå knut på sig själva en gång till eller för centern att ändra sig – framtiden får utvisa vilket som kommer att ske. Jag tror personligen, i och med att centern har som ett väldigt viktigt mål att hålla sig kvar vid makten, att kk-huset rinner ut i sanden. Då gäller det för oss att fundera: Hur skall man gå vidare? Tittar jag på den reservation som ltl Lasse Wiklöf har lämnat in måste jag säga att jag ställer upp på mycket av de motiveringar som finns där. Ingen ansvarskännande lagtingsledamot kan under förevarande omständigheter ge klartecken till kk-husets förverkligande, utan att man har den slutgiltiga lösningen klar för sig och utan att man har en trovärdig driftskalkyl. Det är långt det invändningar som Ålands Framtid hade när vi motiverade vårt ställningstagande i åtta punkter varför vi anser att upplägget för kk-huset var fel. Ltl Lasse Wiklöf har rätt i sak. Däremot är jag förvånad, i och med att hans bror är så pass involverad i projektet, att han driver det så hårt – men det är i och för sig en liten randanmärkning.

 

Jag tror inte det finns förutsättningar, trots att vi har satsat så pass mycket pengar, att förverkliga denna mastodontanläggning, utan det är viktigt att vi får till stånd en realistisk konferensanläggning anpassad till åländska behov. Om det blir en vinkel mot Arkipelag eller var det blir, det återstår att se. Jag tror att det är väldigt viktigt att man nu får projektet på rätt bog, dvs. steg ett måste vara att sälja ut hotell Arkipelag och steg två måste vara att bygga upp en konferensanläggning. Tar man de stegen i fel takt har landskapsregeringen målat in sig i ett hörn utan att komma vidare.

 

Fru talman!

Följande fråga jag lite vill beröra är den vid detta lag berömda formuleringen om personalpolitiken, där tydligen alla kan läsa in vad man vill läsa in i den. Det står så här: ”Utskottet anser att landskapsregeringen i samband med neddragningar föreslås skall förelägga lagtinget en redogörelse för vilken verksamhet som avses dras in och vilka konsekvenser det för med sig. Det är lagtinget som skall ta slutlig ställning vilka verksamheter som läggs ner eller som skall genomgå större förändringar.” Jag tror faktiskt att man gör det oerhört svårt för sig om man försöker få till stånd en bantning, en förändring, av den offentliga sektorn överhuvudtaget. Det är omöjligt att förverkliga ett sådant förändringsarbete om det först skall gå via lagtinget. Så läser jag texten, och så tror jag att liberalerna vill att den skall läsas, som synbarligen har drivit på ganska mycket. Vidare sägs att man bör ha noggranna konsekvensutredningar. Det är självklart att man skall ha konsekvenserna klara för sig. När det gäller det som har blivit så uppmärksammat, dvs. indragningen av tjänster på museibyrån skall jag ärligt säga att inte har jag den insyn i ärendet som man kanske bör ha, utan den uppfattning jag har är att jag tycker att man har kommit med fel del först. Man måste på något sätt slå fast en målsättning: vilken verksamhet skall t.ex. museibyrån ägna sig åt och så får man anpassas personalstyrkan efter det. Man har lite fått uppfattningen att man har kommit fel väg. Jag vill ändå varna för att den här skrivningen, om den tolkas som jag läser den, kommer att bli synnerligen ödesdiger när det gäller att minska den offentliga sektorn på Åland.

 

Jag har tre frågor som jag skulle vilja ställa till paret Nordlund-Strand, som har varit med och lagt budgeten och som kanske också kommer att vara med och förverkliga den. Den första är att det sägs att ett eget fartygsregister skall enligt utskottet ses som en nödlösning. Det är en formulering som redan har applåderats av socialdemokraterna och liberalerna, medan de obundna har varit tveksamma till den. Jag har också uppfattat att lantrådet och vicelantrådet i flera sammanhang har talat för ett eget register, egen behörighet, för att man mera skulle ha en trygghet när det gäller den viktiga sjöfartssektorn. Jag är helt enig med dem att det är den vägen man bör gå. Vi satt i en partiledardebatt där lantrådet Roger Nordlund sade att det är synnerligen otryggt att hänga på låset i Helsingfors för att försöka få till stånd lösningar. Jag är helt enig med det: det är synnerligen otryggt. Jag undrar: Hur ser dessa båda herrar på den här formuleringen? Det är ett väldigt kraftigt underkännande av den politik som den regering som har suttit hittills har drivit.

 

Den andra saken jag vill fråga är om skrivningen: ”Utskottet anser dessutom att personalresurserna vid lagberedningen bör användas effektivare genom en tydligare politisk styrning och prioritering. Beredningsarbetet bör grundas på ett tillräckligt brett förankrat politiskt så att lagförslaget kan understödas av en majoritet i landskapsregeringen och lagtinget.” Det här kan man inte läsa på något annat sätt än att det inte har funnits en politisk styrning och en prioritering på lagberedningen. Jag vill igen fråga dessa båda herrar: Läser jag detta rätt?

 

Den tredje frågan är det som nämndes, dvs. privatiseringen av linfärjelinjerna Prästö-Töftö, Simskäla-Alören. Där noterar jag att ltl Johan Ehn, som talade för Frisinnad Samverkans räkning i debatten, sade att man var synnerligen tveksam till formuleringarna, dvs. finansutskottet har formulerat sig på ett sådant sätt att man inte kan gå vidare med privatisering. Jag ser att finansministern är inne, så det skulle vara intressant att höra hur han ser på den här skrivningen. Jag tycker att den också är lite märklig.

 

Till sist, fru talman, vill jag avisera de motioner som vi kommer att lägga som grund för omröstningar i morgon. Den första är finansmotion nr 31 under moment 44.01.05, där vi begär att man skulle få en utredning till stånd när det gäller skattegränsproblematiken, en utredning gjord av expertis som innehar kunskaper om andra regioners lösningar på skattegränsproblem. Det går inte mera att försöka processa den här frågan emot de finska myndigheterna, det händer ingenting. Den motionen kommer vi att föreslå att skall omfattas vid detaljbehandlingen i morgon.

 

Den följande är finansmotion nr 36, där klämmen lyder: ”För att trygga kontinuiteten av jordbrukarnas inkomst har landskapsregeringen som avsikt att för år 2005 ingå nya femåriga förbindelser beträffande LFA-kompensationsbidraget och miljöstödsbidraget.”

 

Förslag nummer tre är finansmotion nr 37, där det är tänkt att det skall vara en superplanerare på näringsavdelningen som skall ägna sig åt teknologiutveckling, turism, vidareförädling inom lantbruk, skogsbruk och fiske, affärsutveckling och diversifiering av näringslivet. Vi tror inte att det finns någon person med en så bred kompetensprofil, så vi föreslår att anslaget under 47.01.01 minskas med 50.000 euro.

 

Följande förslag är finansmotion nr 39. Landskapsregeringen avser att under år 2005 förelägga lagtinget ett meddelande rörande såväl argument för en utvidgad åländsk beskattningsrätt som förslag om vilka skatteformer som bör överföras från riksdagens till lagtingets behörighet. Jag uppfattar att de flesta parter är inne för att man måste göra någonting på det här området, men speciellt efter jag hörde centerns gruppledare Runar Karlsson, som efter att centern i 15 år har sagt att vi skall ta över skattebehörigheten, nu börjar fundera vad vi skulle använda den till och vi kanske skulle utreda den frågan, så tror jag att det är väldigt viktigt att vi får ett sakligt underlag hit till lagtinget så att vi kan diskutera för- och nackdelar och att varje parti klart och tydligt säger vilken ståndpunkt man har i dessa frågor, så att det blir lite mera än bara läpparnas bekännelse. Jag tror att det är viktigt att vi kommer vidare. Jag är helt enig med ltl Johan Ehn att det här är en av de frågor som är synnerligen viktiga om vi skall få fart på det åländska näringslivet.

 

Följande motion som vi också kommer att föreslå att skall omfattas i morgon är finansmotion nr 40, som är en utredning om hur ett självständigt Åland kan administreras med utgångspunkt från existerande mikrostatsmodeller i Europa. Jag vill stanna upp helt kort och säga att oavsett om man är för eller emot måste det vara intressant att få fakta på bordet. Ltl Torbjörn Eliasson och jag hade en ganska lång diskussion för en och en halv vecka sedan, som jag vill ge ltl Torbjörn Eliasson en eloge för, där vi satt och diskuterade de olika synpunkterna vi hade när det gäller ett självständigt Åland, vad vi trodde kunde vara möjligt och vad vi trodde att var omöjligt, och vi var helt eniga om att oavsett vilken åsikt man har är det bra att man får fakta på bordet. Är det så att man är rädd för fakta, att fakta skall visa någonting annat än man tror, då är det klart att man avslår en sådan här motion, men jag tror att det är viktigt att man slutar tro. Vi behöver kunskap för att vi skall få mera substans i de här diskussionerna.

 

Den nästsista motionen, fru talman, är finansmotion nr 58, där vi tycker, som jag nämnde tidigare, att det bör inrättas en forskningsfond på högskolan. Vi har alla noterat att högskolan har haft ganska stora svårigheter att komma igång på det sätt som det har varit tänkt. Vi kan titta både öster- och västerut och konstatera att vid de högskolor och universitet som har utgjort ett stort stöd för att utveckla näringslivet har man alltid haft fonder för forskning, de har haft en oerhört central betydelse. Finansminister Strand sade i remissdebatten att det här var någonting som man hade på gång från regeringens sida och därför är jag förvånad över att det överhuvudtaget inte tas upp i finansutskottets betänkande. Vi kommer att föreslå att av det totala anslaget på över 5 miljoner euro öronmärks futtiga 20.000 euro för en utredning om en forskningsfond knuten till högskolan i samverkan med det åländska näringslivet. Jag tror alla inser att det här är ett av de bästa sätten som vi kan använda Chipsmiljonerna till, som det brukar heta på åländska.

 

Den sista motionen, fru talman, är finansmotion nr 59, som lyder: ”Landskapsregeringen bör under året presentera för lagtinget ett förslag om hur missbrukarvården kan samordnas och effektiveras. Vi har i de diskussioner vi har fört när det gäller denna fråga – det är för oss en allvarlig fråga, inte bara vart fjärde år utan vi vill hålla den vid liv hela tiden – erfarit att när det gäller samordningen och uppföljningen av vårdinstanserna är det här som det klickar, det är den svaga punkten i det arbete som bedrivs nu, så det här är också en motion som vi utgår från att lagtinget enhälligt kommer att omfatta.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Jag vill påpeka att när det gäller motionernas behandling har motionerna från Ålands Framtid behandlats på samma sätt som övriga motioner. Varje motion har diskuterats. Man har nämnt en del och jag tycker ändå att de flesta har vi nämnt i texten på ett eller annat sätt. Vi har inte haft någon annorlunda behandling. Det har varit ett enigt utskott i de här frågorna. Jag vill ändå kommentera några motioner, dels den om skatteundersökningar och dels utvecklingsarbete för skattegränsen, nr 31 och nr 39. Där anser finansutskottet att det pågår så många utredningar och det pågår arbete hela tiden kontinuerligt, så därför bedömde man att motionerna skulle förkastas. När det gäller forskningsfonden, som inte är nämnd, är det så att det eniga utskottet ansåg att det är alldeles för tidigt att börja tala om en speciell forskningsfond för högskolan. Vi måste komma ihåg att högskolans egentliga målsättning är att ge den högskoleinriktade yrkesutbildningen; forskningen skall vara endast en liten del i form av tillämpad forskning i samband med examensarbete och sådant. Skulle man inrätta en forskningsfond anser jag att man tar steget upp till universitetsnivå mera och det är som jag säger igen alldeles för tidigt.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

När det gäller de motioner som jag nämnde att inte nämndes i finansutskottets betänkande så stämmer det om jag t.ex. tar den motion vi föreslår om historieundervisningen; tittar man under 46.01.04 är det enda som sägs i motiveringarna att man avslår motion nr 23 av ltl Camilla Gunell, men däremot åker också motion nr 34 med på samma bräde. Har man inte från finansutskottets sida hunnit läsa igenom det så noga, så titta på den – det är en helt felaktig motivering. När det gäller skattegränsen är det mig veterligen inga specifika utredningar på gång just nu utan man  hänvisar till att landshövding Peter Lindbäck och finansrådet Sakari Alasalmi just har rett ut den här frågan och därför är det inte något behov av ytterligare utredningar. Så står det i betänkandet. Jag har stor respekt för båda herrarna och har träffat Alasalmi många gånger i mitt tidigare politiska arbete, men han har inte riktigt möjligheten att se öppningar i regelverk utan han vill göra dem väldigt vattentäta, och jag tror att det är viktigt att man ser hur man jobbar med de här frågorna i ett internationellt perspektiv. Man kommer ingenstans annars.

 

Om man skall locka till sig lärarkrafter med hög kompetens är det viktigt att de får en möjlighet att forska; på det sättet blir tjänsterna mycket intressantare. Inte har vi sagt i motionen att så här skall det vara punkt slut! Men vi tror att det är mycket centralt när det gäller näringslivets utveckling, när det gäller möjligheterna att stabilisera upp högskolan, att man åtminstone tittar igenom frågan. Det sades i remissdebatten att det var på gång från regeringens sida, men nu uppfattar jag att det inte är så.

 

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

När det gäller forskningsfonden och eventuella alternativ har vi också i finansutskottet låtit oss berättas att det är en pågående diskussion om en utvecklingsfond, en utvecklingsfond där näringslivet också är med och en utvecklingsfond som dels skulle gynna näringslivet direkt, men också kunna utnyttja forskning eventuellt. Jag kan inte regelverket om den eftersom den ännu inte är klar. Det är vad vi vet om en utvecklingsfond, som möjligen kommer att fylla en del av de här önskemålen om forskningsfonden. Det är inget fel med en forksningsfond, om man bara har pengar och möjligheter till det. Som jag sade, jag tycker att högskolan först borde finna sina grundformer.

 

Det jag inte hann säga i min första replik vill jag säga nu; eftersom frågan handlade om motion nr 32 ”Högkostnadsskydd ” vill jag påpeka att det finns egentligen på ett sätt ett högkostnadsskydd redan i form av det beslut som finns att om kostnaderna för specialomsorgen för en kommun överskrider 25 procent av medelkostnaden för specialomsorgen mellan kommunerna får man det ersatt via landskapsandelarna. Det är det som gäller. Detta har tillsvidare gynnat/drabbat Eckerö, Geta, Kumlinge och Sund, men det varierar lite efter behoven.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag uppfattar ändå att finansutskottets ordförande kommer emot ganska mycket när det gäller frågan om forskningsfonden och det är jag tacksam för. I den första repliken sades det att det var ett orealistiskt förslag, men nu, enligt den information som man har fått, kunde det eventuellt utmynna i någon typ av forskningsfond. Det är klart att jag är jävig när jag säger att jag tycker att det här är ett väldigt bra förslag, men om det är så att man i finansutskottet har fått den här typen av information, så tror jag ändå att det hade varit bra om man med ett par rader hade kunnat informera lagtinget om hur man ser på de här frågorna. Framtiden kommer att utvisa att det här var ett synnerligen centralt förslag och jag hoppas att det går som det brukar gå många gånger annars, att förslaget kommer ett år senare, men det passade inte riktigt nu när vi aktualiserade det!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Som medlem i finansutskottet är det närmast uppfriskande att få höra att ltl Anders Eriksson har satt sig in i betänkandet och till skillnad från vissa andra talare här i dag upptäcker de skillnader i politiska linjedragningar som finns i betänkandet gentemot landskapsregeringens ursprungliga budgetförslag. De finns där: sjöfartsregistret är en skillnad i politisk linjedragning, det att man ser det som en nödlösning och vill hålla det spår som man arbetar efter nu. Det finns andra saker som nämndes här också. Att man avstår privatisering av linfärjor är också en politisk skillnad i linjedragning. Dessa stora skillnader finns där och tydligen har ltl Anders Eriksson uppfattat dem – och som jag också anser att tydligt och klart står där.

 

Vad gäller personalpolitiken använde ltl Anders Eriksson den frasen att man skall ha ett mål för verksamheten, t.ex. för museibyrån och efter det konstatera hur stor personal man behöver ha. Det är helt i linje med det som vi också för fram. Det är samma sak som att man skall se till verksamheten först och sedan efter det göra bedömningar hur många människor som behöver arbeta med de frågorna. Det finns en skillnad. Vi anser att lagtinget skall våga diskutera de här sakerna och ta ställning till dem, och det ansåg ltl Anders Eriksson vara ett svårt sätt att arbeta. Men vem har sagt att det skall vara lätt! Jag anser inte att vi kan försöka skyffla över ansvaret i de här stora viktiga frågorna på landskapsregeringen eller på någon annan, vi måste våga diskutera de sakerna här också. Allt skall inte vara lätt, ibland kan det vara svårt!

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Det är så sant, men man behöver inte göra det svårare än vad det är. Om jag börjar bakifrån så när det gäller personalfrågorna ser jag mycket av det här som ren förvaltning. Jag måste säga att jag är förvånad själv att jag har större förtroende för landskapsregeringen än vad synbarligen den borgerliga majoriteten i finansutskottet har. Den kommande regeringen blir bakbunden när det gäller att göra någoting för att minska den offentliga sektorn, om det först skall gå via lagtinget. Jag kan respektera ltl Mats Perämaa och jag kan respektera socialdemokraterna, men jag förstår inte hur de borgerliga partierna tänker. Nog ser jag också linjedragningen här när det gäller sjöfartsregistret, jag ser också linjedragningen när det gäller minskningen av den offentliga sektorn, som jag nämnde. Jag tycker att det är en olycklig linjedragning och jag får lite uppfattningen att sossarna redan nu styr den kommande regeringen och det är förvånande att inte Nordlund-Strand är här och kommenterar de här frågorna, för de är så pass viktiga ändå. Jag tror att det är många som funderar: vart är vi riktigt på väg nu!

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Efter många, många års diskussion om kk-hus fick vi för ett år sedan ett beslut här i lagtinget att det skall byggas och det lades ett tak på det som finansutskottet föreslog på 15 miljoner euro. Jag vet att behovet är stort och att det här är en nisch som är lönsam om vi skulle få huset till stånd, och det kan gynna hela turismbranschen. Det finns faktiskt en oro nu att någonting kan gå snett igen med det här. Ltl Anders Eriksson säger att det är ett mastodontprojekt. Det håller jag inte med om. Det är faktiskt bara i klass med en större högstadieskola och på det här skall vi faktiskt förtjäna mycket pengar. Det som finansutskottet har gjort är rent logiskt, dvs. vi vill att man fortsätter vidare på det beslut som fattades för två år sedan och därför måste man nu se till att man får klart avtal när det gäller finansiering/drift, allt det som stod ifjol står också här i år när det gäller kk-huset, för att vi skall kunna sätta igång med byggstarten i år. Jag har förstått av den information som vi har fått om planeringen att det finns goda förhoppningar att man skall kunna hålla sig inom 15 miljonerna, vilket är ett krav från lagtinget. Skrivningen är nog i linje med lagtingets beslut och det som finansutskottet sade ifjol, och finansutskottet vill nu att landskapsregeringen skall med någondera part få till ett avtal så att vi kan få byggstarten i höst.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Man måste se när det lönar sig att driva en strid längre eller inte. Vi sade också att vi konstaterade att vi har förlorat i den ståndpunkt vi hade när det gäller kk-huset och vi sade ingenting heller i remissdebatten om det. Det är för beklagligt om man satsar över 2 miljoner euro på planering och det rinner ut i sanden. Men när jag läser ltl Lasse Wiklöfs reservation måste jag säga riktigt ärligt, och det tror jag också att ltl Torbjörn Eliasson håller med om, att det som står där är sant, det är inte ansvarsfullt att sätta igång ett sådant här projekt på de lösa boliner som finns. När ltl Torbjörn Eliasson säger att han hoppas på byggstart i år hoppas jag å min sida att det är år 2005 han tänker på, för annars blir projektet ännu mera dåligt underbyggt än vad det är hittills! Men jag vill upplysa ltl Torbjörn Eliasson om en sak, att politiskt finns det en ganska stor skillnad. Det är en ny laguppställning som är på gång, en laguppställning som inte jag tror kommer att förverkliga projektet, och det är det som är det stora bekymret nu om man skall få någonting att hända. Så ser den politiska verkligheten ut.

 

Ltl Torbjörn Eliasson:

Fru talman!

Vi vet inte någonting om den politiska verkligheten efter nyår. Vi har bara vissa aningar om den. Finansutskottet måste ta hänsyn till det beslut som har fattats här i lagtinget: att vi skall bygga ett kk-hus. Det är utifrån det beslutet som vi har agerat. Det är enormt viktigt att de som skall jobba med turism, få hit turister, kan lita på beslut som fattas här, så att man inte ena året säger att nu skall vi bygga kk-hus och så börjar man kanske bygga upp sin planering på det och nästa år skall det rinna ut i sanden. Jag tror faktiskt inte att det här kommer att rinna ut i sanden utan jag har goda förhoppningar om att med den regering som småningom bildas kommer vi att kunna lösa det här och se till att vi får en byggstart på kk-huset år 2005, inte år 2004, som jag sade förut!

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

På den punkten är jag helt enig med ltl Torbjörn Eliasson, att när det gäller näringslivets aktörer är det viktigt att de vet vilka spelregler som gäller. Men, som sagt, vi skall se hur de spelreglerna ser ut när beslutet är taget när det gäller budgeten för år 2005. Jag säger ingenting om det, men socialdemokraterna har varit väldigt tydliga i sin ståndpunkt: man är synnerligen tveksam till kk-huset. Jag har full respekt för att ltl Torbjörn Eliasson har jobbat mycket för att få socialdemokraterna med i den kommande regeringen, även om vi inte har några aningar om hur det blir, men vi kan väl kanske tänka oss hur det kan bli. Det är den saken ltl Torbjörn Eliasson måste förklara för sina väljare i turistbranschen när kk-huset går i sank, om det går i sank. Så ser den politiska verkligheten ut.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Kerstin Alm, replik:

Fru talman!

Jag vill kommentera finansmotion nr 36 som berör jordbrukarnas miljöstödsbidrag, som ltl Anders Eriksson nämnde. I dag finns det knappt 600 stycken miljöstödsmottagare och de allra flesta förfaller faktiskt under 2005. Landskapsregeringen har gått in för att man skulle förlänga deras förbindelse med två år fram till programperiodens slut. Det finns främst tre orsaker till det.

 

För det första är det helt klart i dag att efter 2006 minskar EU-pengarna för detta ändamål radikalt och det betyder att skall man ha samma nivå på bidraget behöver man tillskjuta mera pengar i landskapsregeringens budget. Vi får väl hoppas att lagtinget ser till jordbrukarnas behov i det här fallet och sätter till pengar, men det är skäligt att lagtinget får ta ställning till vad det är för behov av medel då man vet.

 

För det andra är de nuvarande regelverken som finns för miljöstöd, som också har sagts flera gånger här i salen, rätt så invecklade och byråkratiska och nu har man en möjlighet att förenkla i det nya systemet som kommer fr.o.m. 2007, där de allra flesta också skulle ingå.

 

För det tredje är det jobbigt att administrera två program parallellt. Det är knappt 400 stycken som kommer att förfalla och få två års förlängning och som därefter får ett mera lätthanterligt system.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Hur lätthanterligt det blir återstår att se. Det brukar vara så med EU-frågor att när man har ambitionen att förenkla någonting brukar resultatet kunna bli det motsatta. Jag vill ändå tacka jordbruksminister Alm för en bra upplysning. Det är just det här som ministern nämnde, att EU-pengarna minskar kraftigt efter två år och den stora frågeställningen ute hos jordbrukarkåren är: Vad händer sedan? Det är ingen som har sagt det så tydligt och ärligt som minister Alm hittills att det är därför man förlänger avtalen enbart med två år. Det har pratats om administrativa åtgärder och det ena med det andra. Jag är medveten om att det är de ekonomiska aspekterna som har styrt, men det här har skapat en väldigt stor oro inom jordbrukarnäringen och det stämmer inte att det blir mera lätt administrerat för man förlänger ändå LFA-avtalen med fem år, medan man förlänger miljö med två år och det här skapar en obalans. Jag är förvånad – ingen kritik riktad mot landskapsregeringen i det här skedet – att inte finansutskottet har tagit upp den här biten och tittat på den, för det är en väldigt viktig sak när det gäller framtidstron för just jordbruksnäringen.

 

Landskapsregeringsledamoten Kerstin Alm, replik:

Fru talman!

Det stämmer säkert som ltl Anders Eriksson säger. Många gånger har det också sagts här i salen att jordbrukarna på Åland bör ha samma konkurrensförhållande som i omgivande regioner och jag kan också upplysa om att det här är precis samma praxis som man gör på fastlandet inom jord- och skogsbruksministeriet.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Det vet jag, men då talar man också emot sig själv när man säger att jordbrukarna på Åland skall ha samma konkurrensfördelar. Vi har vår småskalighet som alltid ligger oss i fatet här på Åland. Vi har vårt transportberoende som ligger oss i fatet. Den åländska jordbrukspolitiken har tidigare varit utformad så att man kompenserar dessa båda nackdelar via den åländska jordbrukspolitiken, men nu har det blivit, som jag tror att ltl Danne Sundman sade i ett tidigare skede, att man följer facit, dvs. man har slutat tänka själv och man gör exakt likadant som man gör på den finska sidan. Detta gör att de åländska jordbrukarna inte längre har samma konkurrenssituation – man har ett sämre konkurrensläge.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  Plenum avbryts här för lunch. (Kl. 12.12).

 

                                                                 ----------------------

 

(Kl. 13.02). Plenum fortsätter. Diskussionen fortsätter.

 

Ltl Ronald Boman:

Fru talman!

Förutom landskapsregeringens förfall så har den behövliga personalminskningen på museibyrån hört till de mest debatterade händelserna på sistone.

 

Jag som under många år har följt den stora ökningen av offentliga eller ofantliga sektorn med bestörtning blev synnerligen glad då  landskapsregeringen i budgetförslaget äntligen föreslog en minskning av en överstor organisation. Men glädjen blev inte långvarig. Nu kommer finansutskottet med en fullständig nonsensskrivning om att "Utskottet anser i likhet med landskapsregeringen att kraftfulla åtgärder är nödvändiga för att minska de offentliga utgifterna."   Så har man skrivit i tiotals år och de anställda har bara ökat i antal. För att nå resultat måste de vara klara skrivningar om  hur många som skall bort från respektive avdelning.  Annars händer ingenting annat än att  de anställda ökar i antal.

 

När det gäller Ålands radio hade jag förväntat mig en skrivning om att den skattefinansierade radion åtminstone kunde sända lagtingsdebatterna i direktsändning eller att man skulle inleda förhandlingar med de privata radiostationerna.  Men icke! Ledamöterna i utskottet tror uppenbarligen att om de på något sätt ifrågasätter radion så blir de inte tillräckligt uppmärksammade av densamma i fortsättningen. Löjligt!

 

Under moment 44.20.51 som handlar om en motion av Barbro Sundback om penningautommedel skriver utskottet följande:"Dessutom konstateras att en stor del av medlen föreslås användas för idrottsanläggningar. Utskottet uppmanar landskapsregeringen att se över regelverket och tillämpningen av detta.” Denna översyn behövs verkligen. Det anser vi alla som i massmedia kunde ta del av vicelantrådet och tillika finansansvarige Jörgen Strands skroderande på  färjan hem från en fotbollsmatch, där bidrag i stor omfattning utlovades. Och mycket riktigt, landskapsregeringen lovade på stående fot 1,6 miljoner i bidrag och lika mycket i lån till en fotbollsplan i staden! Och slutresultatet för Strands del blev ett ordförandeskap. Så ett litet tips till föreningar som har det knackigt, behöver ni pengar, välj Strand till ordförande!

 

Under budget debatten stödde jag Sune Mattssons motion om regleringsdamm och båtsluss i Vargsundsådran. Men, som vi mycket riktigt påpekade under debatten, var både damm och båtsluss angivna i landskapsstyrelsens ansökan om miljötillstånd. Enda problemet var att miljöansvariga Lindholm inte visste om detta.

 

Till sist kan jag inte låta bli att berömma ledamoten Gun-Mari Lindholm för hennes uppfinningsrikedom gällande skärgårdens överlevnad. Ledamoten Lindholm har skapat en helt ny näringsgren i skärgården när hon tagit beslut om att alla som skickar in foto på en död katt skall få 60 Euro. Man kan säkert ta fler bilder av samma katt så ökar ersättningen. Och har man inte kamera så skick in katten i ett paket till: Gun-Mari Lindholm, Landskapsregeringen Mariehamn. Mottagaren betalar frakten.

 

Så kan utflyttningen från skärgården stoppas.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw:

Fru talman!

Finansutskottet har kommit med sitt betänkande över budgetförslaget för 2005. Liberalerna hade två motioner. Båda gäller miljöfrågor av mera praktisk karaktär. Min motion gäller Agenda 21-verksamehten.

 

Fru talman!

Miljöarbete på gräsrotsnivån är ett långsiktigt arbete med metoder som förändrar människornas beteende och invanda mönster. Det går inte på en vecka och det går inte på ett år utan måste fortsätta år efter år. För detta arbete har Agenda 21 stått både på Åland och överallt ute i världen. Dess uppgift har varit att lära oss hur vi med enkla medel når hållbar utveckling på olika nivåer i samhället. Men de senaste åren har Agendas verksamhet på Åland varit ekonomiskt hotad. Så är läget ännu. Det är välkänt för alla. Dock är det så att Ålands Natur och Miljö har gått in för att ännu ett år stå som huvudman för Agenda 21-verksamheten på Åland eftersom de har fått garantier från flera kommuner om delfinansiering, kommuner som insett betydelsen av det arbete som utförs av Agenda 21.

 

Som vi vet har inte landskapet gått in för delfinansiering på grund av ett beslut i lagtinget inför 2004 års budget. Politisk vilja har saknats för att föra in medel på nytt i budgeten.

 

Finansutskottet har även förkastat min motion med innehåll att kunna använda en del av momentet Verksamhetens utgifter, 45.50.01, till Agenda 21:s delfinansiering. Motiveringen låter: ”Anslaget kan användas till Agenda 21-verksamehten om landskapsregeringen så besluter.” Jag undrar om denna motivering håller eftersom lagtinget en gång har sagt att år 2004 är det sista året landskapet deltar i finansieringen. Jag antar att det i så fall är lagtinget som måste ta ett nytt beslut om en skrivning. Eller har jag fel? Kan vi lita på att den nya landskapsregeringen med en eventuellt ny miljöminister tar en ny prövning? Det är frågan.

 

Beklagligt är det att när våra närregioner i väst och öst mera lägger vikt på Agenda-verksamheten och på gräsrotsarbetet inom hållbar utveckling gör vår regering det motsatta. Våra närregioner försöker hitta på nya metoder att lyfta upp Agenda. Det behöver vi inte göra, eftersom de själva har gjort ett gott arbete och uppskattas för sitt arbete kanske mera utanför våra gränser än innanför. Det är bara pengarna som fattas.

 

Men lika fyndiga som de har varit att hitta metoder för miljöarbetet har de även varit på att finna olika finanseringsvägar. De har även gått in för att anpassa verksamheten för de ramar som gäller. Men ändå anser jag att det är skamligt om landskapet helt lämnar sig utanför finansieringen. Fortsättningsvis anser jag att Agenda 21-verksamehten är ett bra sätt att få oss vanliga människor att tänka på miljön i smått, i vårt vardagsliv och att det är landskapets uppgift att stifta de lagar och bestämmelser som skall gälla i miljöarbetet och övervaka det. Delat ansvar med dubbel nytta för hållbar utveckling på alla nivåer.

 

Fru talman!

Jag kommer i morgon att föreslå en omröstning i den riktning som min motion nr 52 föreslår, således att anslaget under Allmän miljövård, Verksamhetens utgifter också kan användas till delfinansiering av Agenda 21-verksamheten i landskapet.

 

Fru talman!

Vad gäller ÅHS och dess verksamhet vill jag ännu en gång trycka på att en debatt om hälso- och sjukvården borde ordnas för att vi i lagtinget utanför budgetdebatten kunde ha en allmän diskussion vad verksamheten beträffar.

 

Fru talman!

Finansutskottet har förkastat ltl Brage Eklunds motion om skrivningen av rådgivningarna i randkommunerna. Dock har finansutskottet en skrivning om att landskapsregeringen skall tillsammans med ÅHS diskutera principerna för sammanslagningar. Lika viktigt är att samarbetsdiskussioner förs med kommunerna i fråga. Det finns kommuner som är villiga att göra dessa förändringar och det finns kommuner som är villiga att diskutera sättet att utföra dessa. Jag vet t.ex. bara vad min kommun önskar i det här ärendet. Jag hoppas att den skrivning som man har i finansutskottets betänkande leder till att ÅHS tar en diskussion med kommunerna i frågan och försöker hitta en lösning som tillfredsställer alla parter. Detta skulle även vara i den riktning som landskapsregeringen och lagtinget har vad gäller regionalpolitiken och att även randkommuner och skärgården skall leva.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Jag vill säga när det gäller Agenda 21-verksamheten att det är ingalunda så att finansutskottet på något sätt tycker att den verksamheten är icke nödvändig eller inte bra eller vad som helst. Vi ser mycket positivt på verksamheten, men man måste komma ihåg att ursprungligen Agenda 21-verksamheten en kommunal angelägenhet och är det i dag ännu. Det är kommunernas ansvar och från början var det tänkt att varje enskild kommun skulle starta en Agenda 21-verksamhet. Då valde landskapsstyrelsen att gå in och stöda igångsättandet av Agenda 21-verksamheten. Så småningom tog man med kommunerna, som nu betalar en summa per invånare, alltså de kommuner som har valt att vara med i Agenda 21-verksamheten, medan landskapsstyrelsen anser att man har med råge fullföljt landskapsstyrelsens ansvar i den här frågan. Det är det som det här handlar om. Man msåte tolka avslaget av motionen så att det ingalunda är verksamheten man är negativ till, utan det är finansieringen. Jag tycker, som sagt, att det nu är kommunerna som skall fortsätta.

 

När det gäller skrivningarna om sammanslagning av hälso- och sjukvårdsmottagningarna är det precis så som ltl Raija-Liisa Eklöw sade, att vi tycker att man skall tillsammans med ÅHS och landskapsregeringen diskutera hur man på bästa sätt gör sådana här saker. Vi erinrar också om att det inte får bli bara att man flyttar över kostnader från en offentlig institution till en annan, dvs. att det blir högre kostnader för kommunerna och man minskar ÅHS. Därav dessa skrivningar.

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!

Det som ltl Gun Carlson säger är helt rätt vad gäller den historiska beskrivningen av Agenda 21-verksamheten. I dag finns det i många kommuner egna grupper. Vissa kommuner har valt att gå en annan väg, man har någon nämnd som har hand om miljöfrågorna. Men allt det som ltl Gun Carlson säger tycker jag också stöder det faktum att verksamheten behövs; då kunde landskapet ännu ta del i det här arbetet därför att jag tycker ändå, som jag också sade i mitt anförande, att landskapsregeringens uppgift är att stifta lagar och informera på den mera övergripande nivån. Agenda 21 och gräsrotsarbetet sköts på den vanliga praktiska nivån. På det sättet kunde landskapet också visa intresse för miljöarbetet och särskilt det arbete som praktiskt utförs av Agenda 21-grupperna. Jag ser inte någon konflikt i det. Vill man ge denna lilla ersättning för Agenda 21 så kan det inte finnas något hinder för det. Jag ser det inte på annat sätt än att man helt enkelt inte vill.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Sune Mattsson:

Fru talman!

Jag tycker att finansutskottet på den här korta tid som utskottet har haft till sitt förfogande har gjort ett bra arbete. Det har flera sagt tidigare. Jag är riktigt glad över många av skrivningarna. Dock vill jag understryka och poängtera vissa saker som jag ser som viktigt.

 

Under Allmän förvaltning med miljöhandlingsprogram förstår jag att det behövs. Som det nu är t.ex. när en ledamot, Gun-Mari Lindholm, får svara inför domstolen på en jävsfråga är det så kort om tid och så dåligt med personal att hon måste svara själv om hon själv är jävig. Det är säkerligen riktigt i det här parlamentet, men på många andra platser kanske man trodde att någon annan i landskapsregeringen skulle göra det uttalandet.  Men icke här. Resurser behövs alltså med anledning av detta.

 

När det gäller min motion om Vargsundsådran tycker jag att finansutskottet har gjort väldigt bra arbete och jag förlitade mig faktiskt på att det skulle bli bra; jag känner flera i utskottet och jag vet att ordföranden Gun Carlson länge har jobbat med frågan på olika nivåer, så jag hoppades att det skulle bli bra, och ser att det blev bra. Däremot vill jag till landskapsregeringen, vilken det än blir, säga att det står i budgetförslaget: ”Då miljöprövningsnämndens beslut vunnit laga kraft avser landskapsregeringen att först ta slutlig ställning till hurudan dam som anläggs och därefter starta projektet.” Jag tycker att miljöprövningsnämndens beslut har vunnit laga kraft. Budgeten vinner snart laga kraft; då är det dags att börja med arbetet och få igång det enligt de direktiv som man har gjort i finansutskottet, där man säger att det skall vara enligt den ansökan som man har gjort, alltså med en småbåtssluss. Jag vill också uppmärksamma landskapsregeringen på att det står i miljöprövningsnämndens beslut som ett villkor: ”Tillståndsinnehavaren skall uppgöra en plan över skyddszonen kring Vargsundet-Ösundet i syfte att främja vattenskyddet i Vargsundets avrinningsområde och därigenom förbättra vattenkvaliteten i Vargsundet-Ösundet. Planen skall inlämnas till och godkännas av Ålands miljöprövningsnämnd senast då byggprojektet slutförts.” Om man skall hinna få den klar om man tänker bygga dammen under år 2005, så bör man nog börja med vattenskyddsplanen, om man skall kunna uppfölja och fullfölja miljöprövningsnämndens beslut. Det hoppas jag att man tänker göra.

 

När det gäller Understöd för befrämjande av förnybar energi tycker jag att det är otroligt bra. Där står det att man skall uppdatera och se vilka platser som är lämpliga för vindkraftverk, och det är väldigt viktigt. När det gäller vindkraftverk är vi alla överens om att de behövs och alla vill ha dem, men platserna tvistas det om. Jag har själv en avvikande åsikt om det projekt som man nu håller på och tar ställning till. Genom en planering ser man var det är lönsammast, var det är bäst, var det stör minst, har man större möjlighet att på ett miljövänligt, människovänligt och energivänligt sätt placera  vindkraftverk.

 

Det finns också i budgeten under Vägar, broar, hamnar och linfärjor en skrivning av utskottet som jag stöder och även en motion, att man inte bör utreda mera linfärja mellan Töftö och Prästö, utan vad man bör utreda, och det ganska snart, är möjligheten att ta bort linfärjan mellan Vårdö och Prästö och få en bro dit i stället, se vilka inbesparingar som kan göras, vilka fördelar det kan vara för den kommun som har en fast trafik till sin kommun, utan någon båtförbindelse, som t.ex. Eckerö har via Marsundsbron. I dagens läge tycker inte jag att det skulle vara omöjligt. Därför tycker jag att man bör satsa på det. Det är ingenting som finansutskottet har tagit upp, men jag tycker att landskapsregeringen, i den mån de nu är här och lyssnar, bör kunna ta det till sig.

 

Ltl Roger Eriksson:

Fru talman!

Vi har nu på vårt bord finansutskottets betänkande nr 1/2004-2005 och jag kan genast till min glädje konstatera att till många väsentliga delar har utskottet omfattat sådana skrivningar som vi liberaler hittills alltid har förespråkat och stått för, t.ex. beskattningsbehörighet.

 

Ur betänkandet framkommer att landskapsregeringen har tillsatt en arbetsgrupp för en översyn av Ålands skattebehörighet. En uppgift för gruppen är att se på vilka enskilda delområden som eventuellt kunde överföras till Åland. Utskottet har tagit del av gruppens delrapport och kommit fram till att vissa möjligheter finns inom kommunalbeskattningen.

 

Vidare konstaterar finansutskottet att det kan finnas vissa möjligheter inom mervärdesskatten på restaurangtjänster och livsmedel och att de motser arbetsgruppens slutliga rapport.

 

Fru talman!

Det är på detta sätt man skall arbeta. Vi inom liberalerna anser att om man planerar överföring av behörighet skall det föregås av noggranna utredningar där för- och nackdelar vägs mot varandra. Om det då visar sig att fördelarna överväger skall man gå in för att arbeta för detta. Det är inte då fruktbart och ansvarsfullt att alltid säga att vi skall ha mera behörighet utan att veta varför och vilka konsekvenser det här skulle föra med sig. Till den här delen anser jag att finansutskottet har gjort ett gott arbete och utfört sitt uppdrag på ett ansvarsfullt sätt

 

När det gäller alkohollagstiftningen skulle jag kunna upprepa det jag just sade. Även här konstaterar finansutskottet att landskapsregeringen noggrant bör utreda vilka vissa delar av alkohollagstiftningen som vi eventuellt bör arbeta för och vilka konsekvenser det skulle kunna få för landskapets ekonomi och troligen ökade förvaltning. En ansvarsfull politik kräver noggranna utredningar, speciellt då man avser att arbeta för ett övertagande av ett lagstiftningsområde. Det har alltid varit liberalernas politik att det är på detta sätt man skall förfara.

 

I fråga om fartygsregistret kan konstateras att finansutskottet uppmanar landskapsregeringen at sträva till långsiktiga lösningar. Vi bör fortsätta på den inslagna linjen med gott samarbete med regering och riksdag. Om vi i denna fråga, som nyligen löstes på ett gott sätt, kommer ut med dubbla budskap kan det få oanade negativa konsekvenser. Finansutskottet har t.om. ansett att ett eget fartygsregister är en nödlösning.

 

Så några ord om diskrimineringsombudsman och datainspektion. Jag kan glädjande konstatera att finansutskottet har nämnt jämställdhetsarbetets naturliga plats i förvaltningen och konstaterar dess pedagogiska roll. Här har vi jämställdsinspektören i landskapets förvaltning. Angående datainspektionen kan jag nämna att ärendet ligger hos lagutskottet och att det är ett synnerligen omfattat och komplicerat ärende.

Till sist, fru talman, vill jag kommentera det som skrivs under rubriken Laberedningen. Det är mycket bra att Ålands lagsamling har kommit i bokform. I mitt yrke som lagtillämpare är jag mycket nöjd med att finansutskottet anser att den åländska lagsamlingen bör utges i elektronisk form. Detta är av oerhörd betydelse och underlättar betydligt arbetet för dem som tillämpar eller av annan orsak är intresserad av de lagar som vi stiftar här i denna församling.

 

Med dessa ord vill jag tacka finansutskottet för ett gott arbete.

 

Ltl Göte Winé:

Fru talman!

I min finansmotion nr 9 föreslår jag en sänkning av moment 43.60.74 Om- och tillbyggnaden av polishuset med 50.000 euro för att det skulle göras en ny utredning om en mer långsiktig och ändamålsenlig lösning för polisens utrymmen. När jag nu ser finansutskottets betänkande ser jag att det sparas 100.000 euro till samma ändamål, så jag verkligen säga att finansutskottet och jag tänker lika, men jag var lite försiktig med ”pängarna” s.a.s. De som är i största behov av utrymmen är kriminaltekniken som är i akut behov av mycket större utrymmen för att rättssäkerheten skall vara på så rätt nivå som möjligt. Jag är alltså mycket tacksam över att utskottet godkände min motion; fast det inte finns till skrift så tar jag det som en fin ära!

 

Polisen är en av de yrkeskårer som jag beundrar mest. Det är sällan folk tackar en polisman för att han har gjort ett bra arbete. Däremot är det lätt att klaga på just polisen. Säga vad man vill om polisen, men det är ett yrke som folk har åsikter om.

 

I finansutskottet betänkande om 43.60 står det att landskapsregeringen bör överväga inrättandet av en polisstyrelse. Det är något som jag nämnde i mitt anförande just under budgetdebatten. Om det är något som en polisstyrelse skulle behövas för så är det minskandet av antalet poliser som vi har just nu på Åland som är i hög prioritet för just deras arbete.

 

En annan sak som man måste börja se på på Åland – då tänker jag också på att en polisstyrelse måste kunna vara med och agera – är drogbekämpningen, som måste effektiveras. Om inte, så fick väl finansutskottet se ett svar på det när utskottet var på studiebesök till polishuset. Vi har alltför många narkotikaberoende ungdomar i 20-års åldern, om ser man hur många som bor på Åland och hur välfungerande Åland egentligen är. På 26.000 invånare har vi polis, små kommuner som skall fungera ”med att grannen ser dig” och det skall vara så tryggt här och vi har social koll på allihopa. Vi har socialsekreterare i nästan varje kommun, kanske det är tvärtom med små kommuner, att det stjälper mer än det hjälper. Jag vet inte. Vi har fältare, vi har ungdomsbehandlare. Vi har relativt små skolor där alla elever skall bli synliga. Vad är det då som inte fungerar när vi får alltför många ungdomar som håller på med narkotika i dag?

 

Vi har haft ett alkohol- och narkotikapolitiskt program som har sköts katastrofalt. Jag håller alltså med finansutskottet om att programmet bör utvärderas så att erfarenheterna kan tillvaratas i ett nytt program. Finansutskottet anser också att det nya programmet bör utarbetas i god tid så att det kan tillämpas från 2006.

 

Än en gång: vi är mycket överens finansutskottet och jag. Jag är så imponerad av ert arbete!

 

Fru talman!

Jag vill gå tillbaka till betänkandet och motiveringen under 43.60 och säga att tillsätt en polisstyrelse snarast och låt den tillsammans med personal från Ålands polisdistrikt vara med och planera ett nytt ändamålsenligt polishus. Det är viktigare att lägga pengar på det än ett kk-hus eftersom det finns privata intressen för både kultur och konferens. Tyvärr finns det inte så många privata intressen att lägga pengar i ett polishus.

Ltl Brage Eklund:

Fru talman!

Till först tänkte jag kommentera några delar av finansutskottets betänkande om de allmänna skrivningarna och även de motioner där jag är första undertecknare. Under rubriken ”Självstyrelseutveckling” har finansutskottet diskuterat om att ta över vissa delar av alkohollagstiftningen och att man utreder vilka konsekvenser som medföljer vid ett sådant övertagande. Det jag är orolig för, oberoende om det gäller ett övertagande i sin helhet av alkohollagstiftningen eller delar av densamma, är att det igen stannar vid enbart utredningar. Varför tror jag det? Jo, finansutskottet har ingen klar linje angående hur lång tid dessa utredningar har på sig. Man borde ha haft en klar målsättning att dessa utredningar bör påbörjas fortast möjligt och slutföras under år 2005. Att sedan socialdemokraterna kommer att ingå i den nya landskapsregeringen ökar inte tilltron att något kommer att hända angående utredningar eller övertagande av alkohollagstiftningen. Alla känner till socialdemokraternas inställning i denna fråga, varför det skall bli mycket intressant att se hur den nya landskapsregeringen driver frågan.

 

Under rubriken regionalpolitik har finansutskottet berört den brist på utrymmen som råder i Självstyrelsegården och att man förväntar sig åtgärder av landskapsregeringen under 2005, bl.a. att man utreder och konkretiserar möjligheten att utlokalisera vissa funktioner av verksamheten till landsbygds- eller skärgårdskommunerna. Som sagt, detta har diskuterats förut, men ingenting händer. Jag hoppas att landskapsregeringen tar åt sig av finansutskottets påpekande och kommer med besked om man är villig att göra någonting åt saken. Att som nu invagga landsbygdskommuner och skärgårdskommuner i en utlokalisering av vissa verksamheter i Självstyrelsegården av regionalpolitiska skäl är att invagga dessa kommuner i falska förhoppningar om att eventuellt få några arbetsplatser. Man måste visa detta i konkret handlande. Ett besked är oftast bättre än inget besked alls.

 

När det gäller turismen vill jag hänvisa till näringsutskottets betänkande om Ålands turismstrategi 2003-2010 som kommer att behandlas i lagtinget. Det som jag ändå tänker beröra är den golfbana som planeras i Ämnäs. Vad beror det på att man fortfarande inte har löst markfrågorna? Det borde väl inte få haka upp sig på markfrågor igen eftersom det finns möjligheter till bytesmark om så önskas. Jag hoppas att man kommer till en lösning snarast om man skall uppfylla finansutskottets intentioner med en byggstart 2005.

 

Vår finansmotion nr 38, som berör ett förslag till strategi om hur landskapet kan bidra till stärkt kommunalt samarbete och en kommunreform, har av finansutskottet bemötts på ett positivt sätt. Man har inte tagit skrivningen i klämmen rätt upp och ner, men finansutskottets skrivningar är i stort sett överensstämmande med motionens andemening. Finansutskottet har dock inte satt upp någon tid för utredningen, vilket jag förutsätter skall ske under 2005. Alla vet i dagsläget vad som händer ute i kommunerna och de ekonomiska problem som råder i de små kommunerna. Det är därför ganska viktigt att utredningen löper i snabb takt och att någon sorts besked kommer.

 

Under huvudtitel 45 föreslår vi i motion nr 32 att man i ett nytt moment anslår 20.000 euro för ”utredning hur enskilda kommuner kan garanteras ett högkostnadsskydd inom specialomsorgen inom ramen för en delreform av landskapsandelssystemet”. Motionen blev aktualiserad på grund av att jag själv i min hemkommun känner till hur sådana här problem kan uppstå, där man får överstora kostnader på sig på grund av, i det här fallet, specialomsorgen och som jag nämnde i en tidigare debatt i samband med budgeten att hela den sociala andelen för Eckerö kommun går till just det klientel som berör specialomsorgen. Även om finansutskottet har förkastat motionen och påpekar att man skall införa en ny landskapsandelsreform tror jag man ändå behöver göra någonting i brådskande ordning. Delvis hänvisar finansutskottet till stöd enligt prövning till landskapet och jag vet i dagsläget att Eckerö har försökt men fått avslag. Jag vet inte vilka kriterier som gäller för att få stöd enligt prövning från landskapet, om det är så att man skall visa på en budget som är i underskott när man fastställer budgeten eller om det är så att man kan påvisa verkliga kostnadsökningar inom en special del av verksamheten. Det kan vara bra för landskapsregeringen att grunna lite mera på vilka grunder man ger stöd enligt prövning. Med beaktande av detta kommer vi att föreslå i detaljbehandlingen att vår motion nr 32 godkänns.

 

Under moment 45.54.60 har vi från Ålands Framtid motionerat om att frigöra 200.000 euro av anslaget så att andra kommuner kan söka medel för avlopps- och vattenprojekt. Finansutskottet har förkasta motionen med motiveringen att man skall stå fast vid ett 40 procentigt bidrag till överföringsledningarna från norra Ålands kommuner och Hammarland samt utbyggnad av reningsverket i Mariehamn. Det har jag ingenting emot alls. Jag är förvånad över att finansutskottet har blandat in Svibyån – som annars heter Möckelöbäcken – i förslaget till förkastande, vilket inte alls har göra med motionen. Vår motionen går ut på att också andra kommuner än de nu berörda har möjlighet att söka stöd för dylika avloppsprojekt. Deras insatser är precis lika beaktansvärda som det här stora projektet.

 

Vår finansmotion nr 33 har finansutskottet också förkastat. Enligt klämmen skulle det utgå ett stycke ur skrivningen: ”För att skapa större enheter, bättre personalutnyttjande och minska på fastighetskostnaderna kommer hälso- och sjukvårdens mottagningar i Eckerö och Hammarland att sammanföras till mottagningen i Hammarland. Likaså sammanförs mottagningarna i Lumparland till Lemland.”  Jag hade en ganska detaljerad motivering när budgeten presenterades och jag är fortsättningsvis lika förvånad över att man inte har tagit åt sig av skrivningen i finansutskottet. Jag tycker att det är en rättvisefråga för små kommuner att kunna erbjuda en sådan service som vi pratar om i det här fallet. Vi pratar om kommunreformer och sammanslagningar och man har all förståelse för alla små kommuner att de är lite rädda att ingå i någonting i sådant. Ett första steg till en minskad service är när just sådana här servicepunkter försvinner från kommunen. I det här fallet, som nu berör Eckerö, vet jag att det har inte skötts rätt. Jag vet att Eckerö kommun i dag har nya lokaliteter på 86 kvadratmeter, de får 81 euro i månaden för nya lokaler och jag undrar vilka andra kommuner som får motsvarande hyresintäkter för sina lokaler!  Man får inte hantera olika kommuner så att man utnyttjar små kommuner med att pressa ner priserna på hyrorna och allt vad som har förekommit för att få ha servicepunkterna kvar.

 

Fru talman! Jag kommer att driva finansmotion nr 33 till omröstning.

 

I vår finansmotion nr 60 önskar vi att en del av de investeringsstöd som finns för standardhöjning av stugor frigörs för nybyggnation. Den har förkastats och utskottet hänvisar till ett program som är antaget, att det är i princip omöjligt att införa anslag under programperioden. Jag vet inte hur bindande dessa program är, men jag vet inte hur jag skall tolka finansutskottets skrivning där man kan omfatta att ge investeringsstöd till servicehus och bastur. Jag kan ta ett exempel. Om jag som stugärare vill bygga en ny stuga i dag finns det inte möjligheter till investeringsstöd, men grannen som har en äldre stuga bredvid bestämmer sig för att renovera, standardhöja den, han får ett investeringsstöd på i det här fallet 20-30 procent. I princip när man har en stuga från sjuttiotalet är det nästan bara skalet kvar och det fordrar att man också bygger lite större grundyta. När allt är färdigställt med ny stuga plus en som är byggd enligt stödformen och standardhöjning så tror jag att de står och konkurrerar med varandra. Det är en rättvisefråga gentemot den som bygger nytt. Det är den synpunkten jag har ställt motionen. Jag är lite förvånad över att det skall vara så svårt att få in en skrivning som ändrar det här anslaget. Jag tror inte att man med pengarna till standardhöjningar lyckas hålla bäddkapaciteten på samma nivå och samma storlek, för en stor del av dessa stugor är pass gamla och till sin konstruktion olönsamma. Därför anser jag att ett anslag borde ha funnits med i budgeten.

 

Fru talman!

Vår motion nr 55 gäller sänkning av anslaget med 200.000 euro om utnyttjande av landskapets maskinpark i konkurrens med privata entreprenörer. Det anser jag är oförenligt med de principer som man borde ha inom landskapet. Vi skall visserligen upprätthålla en viss servicenivå på vårt underhåll som skall vara i landskapets regi, men i mån av möjlighet, där det finns lokala entreprenörer och intressenter, tycker jag inte att landskapet skall vara med och konkurrera. Därför har jag föreslagit i motionen att anslaget skulle minskas med 200.000 euro. Vi pratar om att vi skall öka entreprenörskapet och vi skall få nya företagare – det här går stick i stäv med de grundtankarna. Här tror jag att man behöver ha en viss eftertanke innan man fortsätter. Jag hoppas att landskapsregeringen tittar på den frågan, även den andemening som man hade att försöka privatisera vissa delar av vägunderhållet. Jag tycker att det är ganska viktigt att man under år 2005 kommer till skott. Det står i budgeten att man 2007 är mogen att pröva den eventuella tanken att utlokalisera viss underhållsservice på anbudsförfarande, och det tycker jag att är en alldeles för lång tidsperiod. Vi vet att 2007 är det nytt val igen och det kommer förhoppnings nya personer att sitta här i lagtinget och likaså i landskapsregeringen och så förfaller tankegångarna igen och ingenting händer. Finansutskottet föreslår mycket utredningar medan mycket lite konkreta åtgärder kommer att ske under den här tidsperioden. Jag beklagar att tidsramarna inte är mer detaljerade när det gäller alla dessa utredningar.

 

Ltl Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman!

Ltl Brage Eklund undrade framför allt över två saker som jag fäste mig. Den ena var hur det var möjligt att utskottet tog in skrivningen om Svibyån – eller Möckelöbäcken, vilket är synonymt till Svibyån – i sitt betänkande. En av de fundamentala orsakerna till det är att föroreningssituationen i Svibyån har varit ett villkor under hela det här ärendets gång från Mariehamns stad för att Lotsbroverkets utbyggnad i slutändan skulle ta emot ytterligare avloppsvatten från en stor del av Åland och föras till den redan hårt belastade Svibyviken. Så enkelt är det. Dessutom är det så att landskapsregeringen har gett klara utfästelser på att detta skall åtgärdas. Processen är dessutom igång, men den är inte avslutad till full belåtenhet.

 

Ltl Brage Eklund tog upp frågan om alkoholpolitiken och hade någon sorts snusförnumstigt uttalande om vad socialdemokraterna tyckte. Om ltl Brage Eklund hade lyssnat så hade han hört vad socialdemokraterna tyckte – och de tyckte sannolikt ungefär samma sak som ltl Brage Eklund, att det är dumt att ta över hela alkoholpolitiken vid sidan av utskänkningsrätten som vi redan har därför att det kräver fem-tio anställda, och det är inte det vi är ute efter i egentlig mening. För att tillgodose dem som kan generera vin och sprit inom lantbrukets olika verksamhetsområden och eventuellt kunna få sälja någon flaska till besökande förutsätts en helt annan betydligt mera selektiv behandling som man faktiskt sannolikt kan komma fram till och nå resultat. Den andra vägen når man inget resultat. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Angående Möcklöbäcken/Svibyån är jag själv involverad eftersom jag har markområde som berörs runt Möckelöbäcken. Jag vet att det är en frivillig överenskommelse. Jag har anat, men jag trodde inte att dessa markägare har så stor påverkan för att det överhuvudtaget skall bli överföringsledningar till Mariehamn från norra Åland! Är vi lite tjurskalliga nu så kan vi stoppa hela det projektet, har jag kommit underfund med! Då har vi en bra förhandlingssituation!

 

Frågan gäller dock att utskottet inte har berört Ålands Framtids motion om upptagande av extra anslag för andra kommuner utan man har direkt gått in på Möckelöbäcken.

 

När det gäller frågan om övertagande av alkohollagstiftningen lyssnade jag nog på vad ltl Lasse Wiklöf sade, men jag är väl medveten om vad socialdemokraterna har sagt förut! Var han har fått sina fem-tio anställda från vet jag inte, men han har säkert mera information i den här frågan än vad jag har och kan säkert också mera om den. Jag är inte lika tveksam som han att ta över detta, men jag är heller inte främmande för att ta över vissa delar. Någonting måste hända, och jag befarar att ingenting kommer att hända under den här perioden.

 

Ltl Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman!

Även om det kan låta som motsatsen är jag är övertygad om att ltl Brage Eklund likaväl som flertalet av oss alla här i salen eftersträvar att våra utsläpp skall renas maximalt så att vi kan existera, inte minst för vår egen skull men också ur turistisk synpunkt i framtiden. Våra vattendrab behöver bli bättre.

 

Siffrorna fem-tio är ingenting som bara ltl Lasse Wiklöf har bibringats insikter om; hela finansutskottet har fått ta del av sådana siffror.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Angående Möckelöbäcken kan jag säga att Eckerö kommun nu har r en pumpstation som står precis vid ett liknande utfallsdike som rinner mellan Överby och Kyrkoby och rinner ut i en vik. Där är det fråga om att vi skall försöka minska utsläppen från hushållen så att vi skall minska belastningen i det diket. Men den möjligheten förringas på grund av man inte kan släppa på anslaget. Jag är ganska säker på att 200.000 av anslaget som är bundet till det här inte kommer att utnyttjas under 2005, för det har inte kommit så långt. Jag tror inte heller att det finns någon överenskommelse mellan alla kommuner angående avgifter och allt sådant.

 

Jag har faktiskt inte den informationen som finansutskottet har när det gäller alkohollagstiftningen och det var det jag sade att kanske ltl Lasse Wiklöf hara mera information än vad jag har – och tydligen har han det.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Ltl Brage Eklund pratar om golfbanan i Ämnäs, och jag är glad för det. Han undrar varför det inte ännu har blivit klart att den skall byggas. Tyvärr finns inte näringsministern här för att svara på den frågan, men jag är som sagt glad att ltl Brage Eklund tog upp frågan och tycker att den är viktig. Vi har tre intressenter: Ålands golfklubb, Alandiabolagen och landskapsregeringen. Jag tror att alla tre parter är väldigt intresserade att få det här verkställt. Jag har goda kontakter med min egen klubb och dess styrelse och ledning, och jag har också förstått att Alandiabolagen har hög prioritet på det här, vilket även landskapsregeringen har. Nästa regering får väl ta i frågan på allvar och se till att man snabbt löser framför allt markfrågan.

 

Jag tänkte också säga några ord om golf i synnerhet. Om lagtinget godkänner finansutskottets skrivning får vi väldigt mycket utsagt också om hur vi vill utveckla golfen på Åland och att vi är väldigt positiva även till skärgårdsgolf. Bara det görs på rätt sätt kan det bli en ny attraktion för Åland.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Jag tog upp frågan därför att jag har fått signaler att det finns vissa intressenter som börjar tappa tålamodet att ingenting händer om markfrågan. Det tar för lång tid och de undrar vad det hakar upp sig på. Det är beklagligt om det faktiskt är så att det igen bygger på att man inte kommer någonstans, i all synnerhet om det skulle haka upp sig på landskapet, som har möjlighet till bytesmark så att det borde tillfredsställa alla. Man måste i sådana här lägen vara beredd att ge lite mera än vad man får, om man har en tanke att man vill driva igenom projektet. Det borde man bevisa lite mera kraftfullt.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Jag delar faktiskt ltl Brage Eklunds oro att det får inte gå så lång tid till för vi har hållit på sedan 1997 när det börjades i Grelsby. När det visade sig omöjligt att genomföra det projektet kom vi in på det här och det är säkert av största betydelse att man genast efter nyår får klart med förhandlingarna för att man skall kunna få projektet till stånd, för det är precis med det här som med kk-huset att en gemensam turismbransch väntar på att kunna få sälja och förtjäna pengar på det.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Alla kanske har läst näringsutskottets betänkande om turismstrategin och där har vi påvisat fördelarna och vikten av att man går in för Åland som en golfdestination och då bör man också påskynda verkställigheten och inte förhala förhandlingarna där markfrågorna ligger i luften. Vi vet att det finns markfrågor och projekt i Föglö som redan har allt ordnat och då måste man börja fråga om man skall börja styra över intresset dit. Det är ganska viktigt att man får igång projektet. I och med att vi i princip har gått in för att satsa på ett golf-Åland bör man kraftfullt visa det också.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!

Jag stöder till fullo ltl Brage Eklunds resonemang om rådgivningar i randkommunerna, då närmast i Eckerö och Lumparland. Jag kommer också att stöda hans eventuella omröstningsförslag i morgon om att få bort den aktuella texten ur hälso- och sjukvårdsplanen. Jag tror att kommer den texten bort från hälso- och sjukvårdsplanen och vi ännu får in kommunerna i resonemanget om hur verksamheten skall skötas på landsbygden så får vi en välfungerande för alla tillfredsställande rådgivningsverksamhet även på landsbygden samt en verksamhet som inte behöver kosta så mycket. Viktigt är att våra invånare i randkommunerna inte hamnar i en sådan situation att de får långt till rådgivningsbyråerna med resultatet att hälsan för de äldre äventyras. Jag tackar ltl Brage Eklund för motionen.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Jag får tacka ltl Raija-Liisa Eklöw för hennes stöd. Det är klart att jag hade hoppats på det eftersom vi är lika drabbade i det här fallet. Jag vill tillägga att det är en del av en randkommuns livsnerv att upprätthålla den här typen av service. Finansutskottet har i sin skrivning ett påpekande, att det inte alla gånger som man tjänar pengar på att dra in ett område. Jag tror inte att effektiviteten blir så pass mycket större om vederbörande personal skall pendla mellan Hammarland och Eckerö. En stor del av tiden blir de pendlare och ingenting effektivitet uppnås i själva arbetsuppgiften, så jag hoppas att hela lagtinget kunde stöda denna sak.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Göte Winé:

Fru talman!

I finansutskottets betänkande moment 46.15.32 står det att Sunds kommun inte har påbörjat om- och tillbyggnaden och det har visat sig att byggnadskostnaderna kommer att bli högre än tidigare beräknat, vilket innebär att att landskapsandelen inte kommer att räcka. Utskottet konstaterar att nya beslut angående landskapsandelen kommer att bli nödvändiga. Det är ett beslut som jag uppskattar och visst är det så att det har tagit lite tid att komma igång för oss.

 

Jag fick under budgetdebatten svar av landskapsregeringensledamoten Lars Selander att vill vi bygga för stort kök och matsal så får vi betala för det själva! Jag skall ta upp lite om köket.

 

Nuvarande skolkök har i september 2003 inspekterats av ÅHS:s hälsoinspektör. Här kommer några citat av myndighetens utlåtande:

  • Berednings- och avställningsytor är redan i dag otillräckliga
  • Köket är till ytan trångt och saknar tillräckliga hyll- och avställningsytor
  • Fönsterblecken nyttjas därför för förvaring och avställning.

 

Dessutom har kökspersonalens nuvarande arbetsutrymmen inspekterats redan 1999 av företagshälsovården. Här kommer ett par citat av deras rapport:

  • Köket är för trångt och dåligt planerat
  • Arbetssituationen kommer att bli ohållbar för kokerskan

 

När jag var i kontakt med persoanlen på utbildningsavdelningen och förklarade att vi inte får rum med alla elever i med den storleken på matsalen som de rekommenderade så fick jag till svar att vi måste kunna äta i flera matlag. Men då måste vi också anställa mer personal, för vår kokerska klarar då inte av det ensam. Så vill man att kommunerna inte förbygger sig. Vi kan inte heller förbygga oss med anställda. Det är nog tyvärr så att börja anställa fler i Sunds kommun så kostar det nog mer än det smakar.

 

Sunds skolas byggnadskommitté kostnadsberäknande konsult har haft i uppdrag att utreda kostnaderna för ett mindre kök än det som nu planeras. Han konstaterar att för att göra någon inbesparing i kostnaderna för köket skulle det måsta minskas till högst 70 personer. Det är lite svårt i dag när skolan har 94 elever i matsalen!

 

Jag tycker att det är bra att man noga granskar upp kommunala byggen, att man inte bygger i onödan och förbygger sig. Men Sunds kommun har nu under en tid växt kraftigt och den växer fortfarande, så nu har vi inget val: vi måste bygga ut vår skola till en skola som tillfredsställer dagens behov. Visst har det dragit ut lite på tiden att komma till skott, men då vill jag berömma Sunds skolas byggnadskommitté för att ha utrett grundligt och sett vilket alternativ som är förmånligast och mest ändamålsenligt för kommunen.

 

Fru talman!

Jag önskar att nu när Sunds kommun kommer med en nya ansökan att man då ser realistiskt på kommunens om- och tillbyggnad ch att det är något som behövs och inget lyx som den har kallats.

 

Låt inte Sund bli drabbat av någon politisk markering!

 

Ltl Carina Aaltonen:

Fru talman!

Jag vill inleda med att tacka finansutskottet för att man har godkänt en av mina finansmotioner, motion nr 3, nämligen en höjning av anslaget under momentet Främjande av avfallshantering. Under det kommande året 2005 kommer vi att få se en hel del förändringar inom avfallshanteringen och att det då finns ett anslag som kan användas till att förbättra och effektivisera organisationers återanvändnings- och återvinningsarbete. Det är viktigt.

 

När det gäller finansmotionerna 27 och 28 angående hantverksskolan i Tosarby har socialdemokraterna en annan uppfattning än majoriteten i finansutskottet. Vi vidhåller vår åsikt om att hantverksskolan bör och skall byggas ut på sin nuvarande plats i Sund, där skolan kan bli den motor och inspirationskälla som ger kringeffekter i hela kommunen och på Åland. En viktig aspekt och ett viktigt argument till varför skolan bör bli kvar i Tosarby är att skolan i dag är vida känd i övriga Norden. Man har ett starkt varumärke som en högklassig förberedande utbildning för elever som vill fortsätta sina studier utanför Åland. Flera av dem har nu studerat klart och återvänder tillbaka hem och startar egna verkstäder och studios och bidrar till att vi på Åland i dag har en mångfald av kunniga och kreativa hantverkare och designers.

 

Näringsavdelningen ser just de här småföretagen inom design och konsthantverk som en del av sina prioriterade målgrupper när det gäller innovations- och affärsutveckling. Näringsavdelningen ser vikten av att stöda och hjälpa dessa företag att växa, komma in på nya marknader och att fram effektivare produktionsmetoder. Konsthantverk och design är inte bara en hobbysyssla som man kan hålla på med lite på sidan av. I dag anses den här branschen vara en växande näringsverksamhet med potential. Ålands Utvecklings Ab har för närvarande tre projekt på gång när det gäller design och konsthantverk.

 

Det här, fru talman, är viktigt att komma ihåg nu när man avser att gå vidare med en flytt av hantverksskolan till Ålands folkhögskola.

 

En annan viktig aspekt i sammanhanget är vad säger folkhögskolan, vad har de att säga om det här? En flytt av hantverksskolan berör folkhögskolan i högsta grad. Enligt vad som har kommit till min kännedom är folkhögskolans direktion inte hörda och de har inte heller aktivt arbetat för att hantverksskolan skall flytta till Finström. Skolans direktion är fortfarande av samma åsikt som fyra år sedan, nämligen att om hantverksskolan skall flytta till folkhögskolan bör den bli en del av folkhögskolan och organiseras som en linje, som en del av konst- och hantverkslinjen, inte, som finansutskottet skriver i sitt betänkande, bli en fristående självständig skola med sin egen identitet.

Nej, i stället måste nog hantverksskolan bli kvar i Tosarby med nya lokaler och då kan säkert verksamheten breddas och Kastelholm och Jan Karlsgården, Tosarby, bli centrum för en ny växande näringsgren, där vi med all säkerhet kommer att få se fler entreprenörer i framtiden. Och den här verksamheten är också mycket viktig för den landbaserade turismen.

 

Sista ordet är nog inte sagt i den här frågan ännu, tyvärr, även om vi från socialdemokraterna gärna skulle se en snabb lösning. En stor del av utvecklingsarbetet vid hantverksskolan blir lidande av den här dragkampen och ovissheten och osäkerheten, och vi har en viktig växande näring att värna om, så jag hoppas att vi kan få se en ändring ändå till slut i den här frågan.

 

Finansmotion nr 8, där jag som första undertecknare har föreslagit höjning av ett anslag för medborgarinstitutets kursverksamhet där fler kurser i svenska för inflyttade behövs, har förkastats. Samtidigt skriver finansutskottet att man vill påpeka att landskapsregeringen skall se till att undervisning i svenska på lämpligt sätt ordnas för inflyttade som inte har svenska som modersmål, och det här är bra och jag hoppas att det finns någon finansiering också för det här så att tre kurser kan starta senast i september 2005.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Ingenting, inte någonting, av den argumentation som ltl Carina Aaltonen framför när det gäller hantverksskolan kommer att förhindras av en flyttning till folkhögskolan. Jag håller helt med om alla argument om hur bra hantverksutbildningen är, och det har vi varit överens om tidigare. Jag vill konstatera att det blir den nya landskapsregeringen som skall fullfölja lagtingets beslut om en flyttning. Finansutskottet tillägger att detta skall göras i samråd med Ålands folkhögskola och det har hela tiden varit den nuvarande landskapsregeringens också. Vi har också i finansutskottet fått ta del av folkhögskolans direktions åsikter, där man gärna tar emot hantverksskolan men vill ha den som en integrerad linje; finansutskottet tycker fortfarande att man borde kunna bibehålla hantverksskolans identitet.

 

Ltl Carina Aaltonen, replik:

Fru talman!

Jag ser det som att man nu kör över två skolor. Man kör över dels Ålands hantverksskolas ledning, där man helst skulle vilja stanna kvar i Tosarby och man försöker också köra över folkhögskolans direktion, som helst inte vill ha hantverksskolan där på området som en separat del, utan man vill integrera den. Jag tror inte riktigt att det här är rätt väg att gå. I stället borde man försöka stärka båda skolorna på varsitt håll och utveckling deras verksamheter.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Det som ltl Carina Aaltonen framför är riktigt typiskt och symptomatiskt för allting i vår omvärld. Man vill inte tolerera några förändringar! Det är precis det som det handlar om. Hantverksskolans ledning vill och folkhögskolan vill; allting skall kvarstå vid det gamla.  Det är nästan så att jag frestas att ta min mammas ord många gånger: ”Det ena du vill och det andra du skall”! Det finns faktiskt också en sådan tanke och ibland i politiken måste man föra fram det också.

 

Ltl Carina Aaltonen, replik:

Fru talman!

Nog borde väl skolornas ledning veta bättre än vad många andra människor anser att det här är bäst ekonomiskt. Man borde utgå från vad som är bäst för verksamheterna och för hela Åland. Jag tycker inte att det är riktigt rätt att föra ihop en fristående förenings skola in i en av landskapets skolor. Den här diskussionen har vi haft förut, men vi är i alla fall övertygade om vår åsikt och den står vi fast vid.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Camilla Gunell:

Fru talman!

Finansutskottets utlåtande över budgeten är överlag en ganska positiv läsning. Många av de frågor som vi från socialdemokratiskt håll har lyft fram i samband med budgetdebatten och i våra finansmotioner har fått ett bra och ett respektfullt bemötande, och det vill jag gärna tacka för.

 

Det är framför allt en fråga jag kort vill beröra. Det är kk-huset som är en långkörare här i diskussionen. Men det är också en väldigt stor investering, så det är kanske bra att den diskuteras om och om igen och ordentligt. I den frågan tog lagtinget ifjol ett beslut om att bygga, men med ett kostnadstak på 15 miljoner. För att projektet skall rymmas inom den ramen krävs att projektet genomgår vissa förändringar och jag tror att det är bra om lagtinget får bekanta sig också med dem samt att landskapsregeringen återkommer till lagtinget i tilläggsbudgeten, vilket också har föreslagits i en ltl Lasse Wiklöfs reservation. Det är viktigt när vi vet om det här projektet kan förverkligas under 15 miljoners gränsen; då först kan vi också ta ställning till det till hundra procent. Då anser jag också att man borde ha uttömt det privata näringslivets intresse av att delta i projektet, i byggnation och i driften eller annars undersöka alternativa förslag. Då bör vi också veta hur projektet i sin helhet skall finansieras och drivas.

 

Just nu upplever åtminstone jag och socialdemokraterna att det känns osäkert att besluta om ytterligare medel i den här frågan. Jag tycker att det är ett bra förslag att landskapsregeringen återkommer i en tilläggsbudget efter att de här frågorna är klarlagda.

 

Jag tycker att det är en positiv signal och kanske en ny trend i vårt samhälle att det nu verkar finnas ett visst mecenatskap, alltså privata som vill satsa i kulturprojekt, t.ex. hantverkarhuset i Sjökvarteret och också det intresse som har visats av att bygga teater och biografer.

 

Jag tycker också det är viktigt att komma igång med utbyggnaden av sjöfartsmuseet.

 

Jag har bekantat mig lite grann med en presentation av en utredning som har gått igenom hur det har gått för europeiska städer som satsat på kultur för 15 år sedan. Utredningen tittar alltså vad som har hänt i de städer som har valt att satsa, vilket koncept som har varit lyckosamt och vad som har varit mindre lyckosamt. Det visar sig att de städer som satsat och lyckats har haft ett koncept som bygger på en kombination av kulturarv och tradition i kombination med kvalitet, modernitet och fantasi. T.ex. Bremen i Tyskland, som har satsat på sitt sjöfartsmuseum väldigt lyckosamt. Kassel en av Nordeuropas tråkigaste städer, som just på basen av undersökningar som visar att kulturturismen ökar, satsat på teater, opera och animationsfilm och med det ökat antalet övernattningar med 46 procent. Inflyttningen har varit stor av nya invånare och nya företag och kulturarbetsmarknaden har vuxit betydligt. Det här har varit en ljusglimt i Tyskland, som annars har präglats av generell arbetslöshet. Andra goda exempel som kommer fram i utredningen är Lille i Frankrike och Newcastle i England, i Sverige nämns bl.a. Dalarna och Trollhättan.

 

Min vision är att den åländska kulturklockan också skall ticka europeisk tid.

 

Jag har också ögnat igenom näringsutskottets betänkande om turismstrategin, men den får vi väl återkomma till senare i diskussionerna. Men där råder stor enighet om att man behöver hitta en eller två huvudattraktioner, alltså någonting som landskapet verkligen kan bli bra på och som skulle ge Åland en tydlig profil som turistdestination. Ett förslag som nämns är att göra Åland till norra Ålands maritima centrum och där ser jag satsningen på sjöfartsmuseum som en motor och som ett centrum i det här projektet. Här nämns också golfen och det tycker jag är okej för min del, men sedan ytterligare en satsning på kulturarvet i form av en omfattande utveckling av Bomarsundsområdet, där man kunde profilera Åland som det självstyrda och demilitariserade området som det är.

 

Enligt min logik skall vi först skapa det här, nämligen det som gör Åland till en attrakiv turistort och som ger det en tydlig destinationsprofilering.

 

Jag vill också gärna se satsningar på scenkultur i form av en bra scen för musik och teater, och jag vill också gärna se bra utrymmen för kongressgäster. Men jag tycker igen vi skall fundera på vilket som bör vara vår första prioritering.

 

kk-huset i sig är en byggnad eller en anläggning och det tror jag att förändrar Ålands turistiska profil desto mera. Det tror jag däremot att en större satsning på det maritima Åland, det maritima Mariehamn med sjöfartstraditioner, segelleder, sjökvarter och hantverk och på Bomarsund skulle göra. Här tror jag att museibyrån skulle kunna hitta en ny nisch och kunna vara en viktig del i den här utvecklingen. Jag tror man kan utnyttja personalen på museibyrån mycket bättre än vad vi kanske gör i dag, men då måste vi också ge museibyrån det konkreta uppdraget.

 

Jag vill med detta säga att jag anser fortfarande att vi skall se över personalsituationen i sin helhet, i hela förvaltningen och jag är väldigt nöjd med de skrivningar som finansutskottet har gjort om personalpolitiken. Man har tagit fasta på det nödvändiga.

 

 

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Det talas i ltl Camilla Gunells anförande om bl.a. privata satsningar där man vill satsa och stöda kulturen, allt det där är bra, men vi måste ändå komma ihåg, att det finns ingen med privat kapital som inte väntar sig avkastning på sitt kapital. Det har vi inte fått några som helst signaler om utan tvärtom vill man ha en god och rejäl avkastning. Problemet med kk-husets byggande är inte likvida medel. Vi måste komma ihåg det. Ltl Camilla Gunell talade också om förändringar i kk-huset. Det är inte några förändringar som på något sätt förändrar funktionen i kk-huset enligt lagtingets beslut, absolut inte. Jag vill påpeka när det gäller reservationen och det som ltl Camilla Gunell sade om att man måste ta slutlig ställning först när projekteringen är slutförd, men om man inte kan slutföra projekteringen blir det aldrig någonting att ta ställning till! Det är liksom ett moment 22 i det här, man måste först få fullfölja projekteringen enligt lagtingets beslut, det är det ena och det andra som jag tycker att är lite konstigt är att man nu från socialdemokratiskt håll samtidigt som man vill ta bort allt anslag under 44.10.74, där också sjöfartsmuseets planering ingår, vill man ta bort det i reserveringen. Jag förstår inte den logiken. Det är tydligt och klart i momentet. Det är tydligt och klart i reservationen att hela summan 3,6 miljoner skall bort. Då har vi inga pengar för planering av sjöfartsmuseet. Är det faktiskt avsikten?

 

Ltl Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Det är så att vi har skrivit flera motioner i det här ärendet. Vår avsikt har varit att det skall skapas utrymme för sjöfartsmuseet. Det har varit en av våra bärande diskussion och argumentation hela tiden. Det är inte vår avsikt att alla pengar till sjöfartsmuseets utredning skall försvinna, utan naturligtvis skall det finnas utrymme för det.

 

När det gäller projektet kk-huset är det fortfarande många oklarheter som gör att jag tror att många i lagtinget fortfarande tycker att det är som att hoppa ut i det blå, att inte ha tillräcklig information, att på för många punkter fortfarande bara tro och inte veta. Vi har tidigare talat om time-out och det skulle ge bara en kort och välbehövlig time-out, inte alltför lång eftersom man måste återkomma till lagtinget under vårens lopp och jag vet, som ltl Gun Carlson säger, att projekteringen är igång och man måste diskutera hur det blir om den skall fullföljas eller ej, kanske den måste göra det.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Om man skall kunna ta ställning till projektet måste projekteringen slutföras. Till det andra vill jag säga att det är sant att det är flera finansmotioner som blandar ihop sjöfartsmuseet, kk-huset osv. Det blev någon slags förvirring någonstans, för ingen av dem är ”rena” i förhållande till momenten. Det är riktigt och sant, men vi förstått innebörden. Vi måste dock komma ihåg att det är ett enigt finansutskott som har förkastat motionerna och så har vi förkastat motion nr 16, men det är till momentet 44.10.74 som reservationen riktar sig och där ingår planeringen för sjöfartsmuseet. Fullföljer man reservationens intententioner om att ta bort alla pengar från momenet kan man inte slutföra projekteringen, man kommer aldrig att kunna ta ställning till projektet och dessutom kan vi inte göra någonting åt sjöfartsmuseet under året. Det är verkligheten.

 

Ltl Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Det kanske stämmer som ltl Gun Carlson säger, men jag anser också att det finns en möjlighet att återkomma till lagtinget med information i det här ärendet. Det skriver också finansutskottet. Likaså bör man kanske återkomma i så fall efter att ha funderat ännu en gång på de här frågorna i en tilläggsbudget. Den möjligheten finns också.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

Ltl Åke Mattsson:

Fru talman!

Finansutskottet har gjort ett förtjänstfullt arbete, det är en slutsat som är enkel att dra efter att man har hört samtliga här i dag. Att försöka säga någonting annat vore nästan som att svära i kyrkan.

 

Jag är glad över utskottets synpunkter då det gäller polisen, personalpolitiken, drogarbetet och alkoholskatten. Alla frågor beror på olika sätt tryggheten i vårt samhälle. När det gäller alkoholskatten är det ett instrument som används för att dämpa användningen av alkohol, att det skall styras ändamålsenligt och att man vet inte vilka krafter som finns bakom när man försöker få igång olika verksamheter som har med alkoholen att göra. Jag är förvånad när jag ser vilken opinion och vilken kraft som allmänheten kan uppbringa för att få hålla alkoholen kvar i olika områden. Det här har jag berört i tidigare anföranden och vad jag är ute efter är öppethållningstiderna där man inte kan klara av att hålla att man hade ett klart och tydligt manifest eller som man har skrivit härifrån att man skulle ändra öppethållningstiderna, ändra tillgången på alkohol, och det har vi inte klarat av här. Min personliga uppfattning är att som det ser ut just nu skall vi avvakta med att hantera alkoholskatten här tills vi vet vad vi pratar om och hur vi skall syssla med den.

 

En viktig sak som vi behöver ta fram och utvärdera ordentligt är vinsten av detta. Jag tycker att jag gång på gång har försökt få fram, att vad är vi ute efter, vad är avsikten med att ta över den här skatten? Det kan väl inte vara så att vi tar hit en sådan administrativ organisation och startar upp för att en enda enskild företagare skall få sälja sprit på gården för folk att ta med sig därifrån. För övrigt får han ju sälja. Som jag ser det är det den enda argumentationen. Att det skall dyka upp flera personer med lika fina destillatorer, flera sådana företagare, den sannolikheten är väldigt liten.

 

De flesta frågor jag tar upp kommer att beröra tryggheten på olika sätt.

 

Fru talman!

Jag kommer också att gå in på frågan om hanteringen av personalen i förvaltningen. Vi anser alla att det är för mycket personal just nu och vi är överens om att den bör minskas. För närvarande tycks det här i salen finnas en samsyn på den frågan, hur det skall gå till och hur det skall formuleras. Vi i liberalerna har konstaterat en tydlig vändning i den här frågan och kan med tillfredsställelse se att man nu har samma syn som vi har haft i den här frågan hela tiden. Det kan kanske också vara på sin plats att begära en utredning från ÅSUB vad en arbetslös kostar i dag. Det är mer än tio år sedan man senast gjorde den undersökningen och det är viktigt att veta hur mycket man verkligen sparar om man sparkar ut en person i direkt arbetslöshet. Man meddelar också från ÅSUB att den här typen av utredningar är ganska enkel och billig att göra om de har gjorts en gång tidigare. Det är alltså inte speciellt kostsamt att ta fram det här, så är man intresserad av den här frågan borde man kolla upp det.

 

Frågan för mig som liberal gäller inte museibyrån – fast det framhålls hela tiden – utan det är principen helt och hållet, att skall vi ha en personalpolitik i landskapet som skrivningarna var i budgeten. Oavsett var du arbetar, oavsett hur oviktig din arbetsuppgift anses vara här i lagtinget skall du ha rätt till en försvarlig trygghet om du är anställd av landskapsförvaltningen.

 

Fru talman!

Polisstyrelsen har varit en av mina kärnfrågor. Jag väckte den frågan redan i min valdebatt tillsammans med en annan fråga, nämligen den dåligt planerade utbyggnaden av polishuset. Angående polishuset är det positivt att höra att frågan nu tas på allvar, att man lyssnar till personalen i huset. Det är trots allt humankapitalet, människorna som arbetar där, som är resursen. För den skull behövs naturligtvis ändamålsenliga lokaler. Det är möjligt att det går att genomföra i de befintliga lokalerna, men det måste noga övervägas om det är mera ändamålsenligt med att bygga nytt och vilken kombination man kan göra det med eller om man kan, som det ser ut just nu, hyra upp lokaler runt omkring. Men det börjar med tanke på rättssäkerheten bli ganska brådskande att komma framåt här. Inom kriminaltekniken börjar de ha väldigt besvärliga förhållanden. Ny teknik kommer hela tiden, nya resurser tillsätts, men de har inte möjlighet att använda tekniken på ett ändamålsenligt sätt så länge man inte haranpassade lokaler.

 

Det har sagts att alarmcentralen fungerar bra i dag, och det är jag verkligen villig att hålla med om. Däremot fungerar inte polismyndigheten. För att vi skall ha trygghet på Åland krävs det att en myndighet av så kraftig kaliber skall vara harmonisk, att det inte skall råda den kaos där som det finns i dag. För den skull tror jag inte heller att man helt skall stryka möjligheten att flytta alarmcenralen till polisen. Det verkar som om man helt och hållet har lagt ner de planerna, men jag tror att det finns möjligheter, att man skall utreda det mera, man skall s.a.s. se att det är fungerande, men man kan inte kasta in det som det ser ut just nu och framför allt inte medan det råder det kaos som nu råder vid polisen.

 

Att lägga polishuset på is är ett bra steg tillbaka. Att tillsätta en polisstyrelse som skall staka upp vilka linjer som skall gälla för polisen på Åland är viktigt.

 

Det behöver komma tydliga budskap, att det är någonting som verkligen behövs, vad som förväntas av poliserna, både som enskilda tjänstemän och som hela myndigheten. Det råder en viss oklarhet på det området i dag.

 

Att ändra uniformen eller målning av polisbilarna upplevde jag som polis att framförs väldigt ofta från politiskt håll. Det är någonting som samtliga poliser ser som mycket negativt. Polisens uppgift är att skapa trygghet. Den nuvarande bilmålningen och uniformen har ingen ifrågasatt, oberoende om man kommer från Finland eller Sverige. Skall man ha egna åländska attribut anser jag att det finns bättre områden att ge sig in på än polisens bilar och uniformering. Vad jag vet har det aldrig ifrågasatts av någon utomstående, varken ålänningar, finländare, svenskar eller någon annan medborgare vad vi har för uniformer inom polisen. Börjar vi experimentera med igenkänningsmärkena tror jag inte att vi skapar något förtroende eller några förbättringar med det. För närvarande har polisens uniform den åländska hjorten och man har också bibehållit finska lejonet, vilket uppskattas av de finska turisterna som kommer. Det är en sådan sak att jag tror inte att vi vinner någonting på att ta bort det, utan de känner sig tillfreds och de konstaterar att där lejonet normalt sitter på den vanliga uniformen sitter den åländska hjorten, men de ser att det finns på andra sidan och är tillfreds och tycker att det är helt okej. 

 

Däremot finns det väldigt mycket annat att göra inom polisverksamheten. Här på Åland skall kampen mot brottsligheten bygga på en helhetssyn och det skall vara enligt principen att alla människor har lika värde, det skall vara respekt för den enskildes integritet och värdighet. Som polishuset är byggt i dag uppfyller det inte de normerna och inte tillbyggnaden som den är tänkt, men det är bra att man har tagit ett steg tillbaka.

 

Alla åtgärder som vidtas inom rättsväsendet skall bygga på kunskap om brottsligheten och dess orsaker. Målet skall inte vara att sätta åt människor utan i stället vara tänkt som ett arbete för en säkrare, trevligare och sundare miljö. Det skall inte vara kränkande och förnedrande.

 

Jag har i tidigare anföranden berört olika områden som polisstyrelsen kan arbeta med. Men vad jag ytterligare vill lyfta fram nu som jag tror att är aktuellt är civila tjänstemän inom polisen som tar hand om civila uppgifter. Det finns väldigt mycket pappersarbete, den nya datorvärlden skulle spara arbete, hette det till att börja med, men det är väldigt mycket statistikförande och otroligt mycket pappersarbetande som civila människor kan ta hand om, att man kan titta över den biten, att poliserna, som är polisutbildade skall finnas ute på fältet bland allmänheten och göra de uppgifter som de är utbildade för. Pappersvändande skall man ha avsedda tjänstemän för.

Ett brottsförebyggande råd är någonting som vi inte heller har berört här tidigare som man kanske borde fundera på. Det är någonting som skall vara direkt underställt en eventuell polisstyrelse dit folk kan vända sig och man kan s.a.s. känna efter hur polisens arbete fungerar och hur det ser ut ute i samhället som också kan vara ett stöd för en polisstyrelse.

 

Polisbyrån har inte nämnts så mycket här tidigare, men jag anser att den är minst lika viktig som polisstyrelsen, att vi har en del av förvaltningen inom lagberedningen som är direkt inriktad på att hjälpa poliserna med att tolka de nya lagarna som kommer och hur de skall tillämpas i olika sammanhang.

 

Fru talman!

Det alkoholpolitiska programmet känns som en stor pappersdrake. Däremot verkar det inte som om det skulle ha fungerat så bra i verkligheten. Det är någonting som kommer att komma fram lite längre fram om man gör en utvärdering och ser vad som har hänt. Jag kommer inte att beröra de enskilda detaljerna här som man kan ifrågasätta.  För min del kan jag bara konstatera att det är genom kontakt med föräldrar, anhöriga och även missbrukarna själva som jag vet att det inte fungerar. Jag tror inte att det här med alkohol och drogproblem är löst förrän vi har en heltidsanställd samordnare, för det finns resurser  här på Åland. Det behöver vara någon som kanaliserar ihop dem så att man får bort flaskhalsarna och de vita fläckarna som är ett problem i dag. Programmet borde också förnyas varje år. Det kan gälla fyra eller fem år framåt, men det skall revideras varje år för att det skall vara ändåmålsenligt. Då tror jag också att det kommer att kännas mera uppdaterat.

 

Ltl Runar Karlsson:

Fru talman!

Då kk-huset har diskuterats en del här under dagens plenum skulle jag vilja informera och ta upp vissa saker runt det. Det är så att oberoende om vi är för eller mot byggande av ett kk-hus här i dag skall vi vara medvetna om att lagtinget och regeringen i många olika beslut har sagt att vi skall bygga ett kk-hus; både i budgeten 2003 och 2004 finns det nämnt att kk-huset skall byggas och även i förslaget till budgeten för 2005.

 

Vi vet också att långt innan dess har det verkställts en arkitekttävling för några hundra tusen euro. Vi vet också att tävlingen är avgjord och en vinnare är utsedd. Efter att arkitekttävlingen är gjord har landskapsregeringen tillsatt en planeringskommitté. Utgående från olika beslut har vår regering därefter den 30 oktober 2003 utsett en projektledare. Projektledaren verkar som sekreterare åt planeringskommittén och är den som utför övriga uppdrag efter beslut i planeringskommittén. Planeringskommittén har tillsammans med projektledaren inbegärt anbud på fullständiga anbudshandlingar. Den 11 juni detta år har vår regering på förslag av planeringskommittén antagit följande konsulter: konstruktionskonsult, VVS-konsult, el-konsult, akustikkonsult, teaterteknikkonsult. Man har också beslutat att fortsättningsvis anlita arkitekten. Det här har man skrivit kontrakt på och det här är bindande avtal, allt i enlighet med tidigare lagtings beslut. Konsulternas uppdrag kommer att kosta ungefär 1,2 miljoner, också som en följd av beslut i detta lagting.

 

Om vi inte nu skulle bygga kk-huset har vi efter det här betalat någonstans mellan 1,6-1,8 miljoner euro i arkitektkostnader och planeringskostnader, vilket i sin tur motsvarar ungefär 600-700 kvadratmeter våningsyta av ett kk-hus.

 

Dessutom har det lagts ner flera hundra timmar, ja, kanske tusen timmar, både politiskt och bland husets tjänstemän i det här projektet.

 

Om vi nu, fru talman, skall börja om från början med ett helt nytt koncept kommer det också säkert att kosta någonstans runt 1 miljon euro i planeringskostnader. Vi vet att planeringen tar tid. Vi vet hur länge vi har hållit på med kk-huset, kanske 10-15 år har det diskuterats. Börjar man nu bli på det klara med hur man vill ha ett annat koncept så kommer det säkert att ta två-tre års tid att göra det. Nå, då är vi framme vid nästa val och vad vet vi då hur de som är invalda i det lagtinget tycker om det konceptet! De kanske har helt andra visioner om projektet. De kanske vill satsa ytterligare pengar på planering av ett tredje alternativ, som i sin tur kanske blir klart ungefär till därpå följande val 2011. Så här kan vi hålla på och rulla på val efter val efter val och lägg ner miljon efter miljon i det här projektet och vi kommer aldrig någon vart.

 

Därför, fru talman, tycker jag faktiskt – fast jag själv har tyckt att det har varit mycket pengar och jag har varit tveksam – i och med att lagtinget har tagit ett beslut och att det skall byggas så borde man fullfölja projektet. Vi har också meddelat det privata näringslivet att man skall bygga det och de i sin tur har väl kanske satsat en del och planerat in sina företag i att det skall bli ett kk-hus.

 

Fru talman!

Jag tycker faktiskt att det måste finnas någon form av kontinuitet och mod i lagtingsarbetet också och i politiken. Vi vet vilken kritik det var när man skulle bygga Kastelholms golfbana, vad det pratades och diskuterades, den byggdes och det blev succé. Vi vet vilken diskussion det var om Mariebad, hur eländigt det skulle bli – i dag lär det t.o.m. gå med vinst. Vi vet att motionscentret i Godby också har diskuterats mycket och det har också, har jag förstått, besökare enligt planerna och ser bra ut. Därför tycker jag, fru talman, att det är viktigt att vi inte hela tiden ändrar på de stora besluten utan vi har en kontinuitet och förhoppningsvis att man skulle bygga kk-huset. Alla planeringskostnader som man lägger ner i olika sammanhang blir alltför dyrt för samhället om det bara blir hyllvärmare och inget konkret.

 

Om kk-huset byggs kommer det, tillsammans med golfbanorna, Mariebad, motionscentret, allhallen och andra attraktioner att utgöra ett bra besökarkluster som säkert i sin tur kommer att medföra att redan gjorda privata satsningar inom servicenäringen får ett välbehövligt uppsving samt att det också ger möjlighet till nya privata satsningar inom servicenäringen.

 

Fru talman!

Om det byggs med privata pengar och drivs privat, så finns säkert den möjligheten, och det skall tas tillvara, men som ltl Gun Carlson sade är det förstås så att de privata också vill ha avkastning på sitt kapital, säkert 5-6 procent, så det betyder att vi får betala det mer än en gång i så fall. Det är klart att det skall tas tillvara och diskuteras om det finns en möjlighet.

 

Fru talman!

Det har sagts att det har gjorts stora förändringar och man måste diskutera det på nytt; jag har protokollet framför mig vilka förändringar som har gjorts. Egentligen är det mest fråga om detaljförändringar. Det är förenklingar av trapphus och det är enklare tolkutrustningar, inga tolkbås osv. Det är sådant som kommer fram i detaljplaneringen, precis det som man håller på med nu. Nu har arkitekten gjort sitt och han har gjort rambeskrivningar och ramritningar hur det skall se ut och modellen har vi utanför salen. Det enda som är lite större saker är att scenhuset i stället för 17 meter högt är 14 och någon parkering skall inte byggas osv., men så stora förändringar är det inte fråga om att lagtinget måste ta ett nytt beslut, utan lagtinget har givit regeringen i uppdrag att planera och förhoppningsvis bygga ett kk-hus. Det tycker jag det här parlamentet måste ha tillit till.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Det är intressant historiebeskrivning ltl Runar Karlsson ger och det visar på ett väldigt tydligt sätt att projektet har drivits helt ”baksomfram”. Det är egentligen en skandal hur mycket pengar som har kastats bort. Jag förstår dubierna som ltl Runar Karlsson har när man ser hur mycket som har satsats på projekteringen och det diskuteras: skall vi lägga det här på is. Det är klart att det är en svår fråga och man måste lite börja fundera vart vi riktigt är på väg. Tänker man i företagstermer är det här precis samma typ av resonemang som man har när ett företag är på väg i konkurs, att när skall man sluta kasta goda pengar efter redan förstörda pengar. Det är en oerhört svår avvägning när man vet att man skall sluta. Det sades också att det måste vara någon sorts kontinuitet i beslutsfattandet. Det är rätt, men vi vet alla, inklusive ltl Runar Karlsson, att vi har haft väldigt stora dubier och jag bad redan för ett halvår sedan när den här frågan diskuterades, att lämna bort prestigen nu och ta och titta på det med nya oförstörda ögon. När det gäller näringslivsrepresentanterna har jag ändå uppfattat att nog är de nöjda bara man får en mera realistisk renodlad konferensanläggning. Det är klart att om samhället bygger en sådan här skapelse utan att man behöver bygga någonting själv är det klart att man tar emot den, inte är man dummare än så, men man ser samtidigt att driftskostnaderna kommer att bli oerhört betungande när det gäller det här projektet och det är också någonting som man måste ta in i avvägningen när man börjar titta på hur mycket pengar det har gått åt till planeringen. Man måste försöka få hela kalkylen inklusive driften klar för sig så att man vet hur mycket det kommer att kosta genomgående. För övrigt tror jag inte riktigt att Mariebad går med vinst ännu, jag tror inte att det kommer att göra det heller.

 

Ltl Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

Jag vet inte vad ltl Anders Eriksson menar med att projektet har drivits ”baksomfram”. Faktum är att vi har tagit ett majoritetsbeslut i lagtinget att vi skall bygga ett kk-hus. Så har det givits en maximerad kostnad om 15 miljoner euro som det får kosta. Utgående från det håller man på och planerar nu. Arkitekten och planeraren säger att man skall kunna bygga det för 15 miljoner enligt den modell som finns utanför salen här. Det är vad de säger och, som sagt, vi har tagit ett beslut och då har man gått vidare med detaljplaneringen.  Om ltl Anders Eriksson och några till inte tycker att det är ett bra beslut är det en annan sak, men vi har tagit ett beslut och man kan inte bara slutföra planeringen och inte bygga det bara för att någon inte tycker att det är ett bra beslut här i lagtinget. Okej, är det så att majoriteten anser att man inte skall bygga är det en annan sak, men det senaste är att man skall bygga det, dock till högst 15 miljoner euro. Det är det man försöker fullfölja – ett majoritetsbeslut i lagtinget.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag sade i ett tidigare replikskifte med ltl Torbjörn Eliasson att har majoriteten tagit beslutet och man har förlorat ett slag måste man inse det. Det för inte vidare att hålla på och tjata om det i det oändliga. Men nu ser man den ombildning av landskapsregeringen som är på gång att synbarligen kommer det här projektet att diskuteras länge och mycket ännu. Då ville jag vädja främst till centern, som jag i alla sammanhang vill försöka hjälpa, att det kanske skulle vara läge att lite fundera och stanna upp och titta innan man kör alltför mycket snett. Finansutskottets ordförande ser road ut, men jag har faktiskt en ärlig vilja att försöka hjälpa till – det blir väldigt svårt att förklara när man sedan står där med slutnotan. Inte ens ltl Runar Karlsson tror på att de här 15 miljonerna kommer att hålla för det här projektet, det tror han inte på, han är ju en ärlig karl, det erkännandet han ju bjuda på här i julveckan!

 

Ltl Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

Vi har en bra expertis som är med och jobbar och som är i branschen och nog har vi sådana kalkyler att man skall klara sig för 15 miljoner. Det är vår absoluta målsättning och vi vet vad lagtingets beslut är, att kostar det 16 miljoner är det i praktiken nej, som beslutet ser ut i dag. Nog tror vi att vi kan hålla det, men det vet man naturligtvis inte förrän man har öppnat anbuden. Det vet ingen i hela världen. Ltl Anders Eriksson sade när det gäller driften att ingen vet och den skulle kosta så mycket, men där finns också en kalkyl att driften inte behöver bli så dyr om det görs på rätt sätt. Det är inte meningen att man skall ha en massa anställda osv. Det skall förhoppningsvis, som Mariebad, gå hyfsat runt i alla fall. Det är så med alla samhällsprojekt att  de kan i sig kanske gå lite back, men ringverkningarna gör så att allting runt omkring får en lönsamhet. Så är det i många andra projekt som vi har byggt och som har beslutats i den här salen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!

Ltl Runar Karlsson kommer med ett samlat grepp om kk-huset och en saklig beskrivning av händelserna som har resulterat i de beslut som är tagna här i lagtinget i demokratisk ordning. Han skall ha en elog för det anförande han hade, speciellt ur den synpunkten att han sade att han själv har varit tveksam till projektet. Jag tycker att det var en väldigt bra beskrivning. Vi hoppas bara att kk-husbesluten hittills och det som sker är i trygga händer och att centern står på sig om de nya regeringsförhandlingarna resulterar i att det kommer in inslag som inte är så för kk-huset. Ltl Runar Karlsson sade vad det har kostat  hittills och de beslut som är tagna tryggar säkert en bra fortsättning. Jag önskar centern lycka till. Vi liberaler kommer från sidan, om så är, att hjälpa till att vi får kk-huset i hamn.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Christian Beijar:

Fru talman!

Jag har inte deltagit i diskussion tidigare under dagens lopp så jag vill rent allmänt kommentera finansutskottets betänkande och lite av de motioner som jag har lämnat in. Överlag tycker jag att finansutskottet har gjort ett relativt gott arbete. Framför allt är det glädjande att de också har godkänt min motion om att landskapsregeringens socialvårdsplan skall bifogas budgetförslaget och godkännas i samband med att budgeten antas. Det känns bra med beaktande av det som jag sade när budgeten var på remiss, nämligen att planen då får en betydligt större auktoritet och statushöjning och så är den mer motiverad, eftersom socialvårdsplanen i sig är en viktig och angelägen samt kostnadskrävande sektor i vårt samhälle. Då är det viktigt att den får en klarare politisk och finansiell förankring, vilket den nu har fått genom förhoppningsvis finansutskottets godkännande och lagtingets slutliga klubbande, i förhoppningen att så skall ske.

 

I motionen om bostadsbidrag ville vi ha en bostadsbidragslag som är anpassad till åländska förhållanden. Jag uppfattar ändå att finansutskottets skrivning: ”Landskapsregeringen bör dock enligt utskottet se över gällande lagstiftning om bostadsbidrag i syfte att uppdatera bestämmelserna så att hänsyn tas till de faktiska förhållandena på Åland.” Det tycker jag låter bra. Det öppnar för det som vi socialdemokrater har jobbat för länge, nämligen att få en bostadsbidragslag anpassad till de faktiska ekonomiska förhållandena på Åland.

 

Fru talman!

När det gäller övertagande av behörigheten av alkohollagstiftningen har det framgått här i diskussion att det enligt uppgift skulle betyda att åtminstone fem-tio personer måste nyanställas för bl.a. olika övervakningsuppgifter. Det är bra att finansutskottet åtminstone inte sväljer landskapsregeringens förslag att helt överta lagstiftningsbehörigheten vad beträffar alkohollagstiftningen utan att man skriver att man skall ”närmare utreda vilka områden som eventuellt är relevant att överta och klargöra i vilken omfattning det förutsätter nya arbetsuppgifter och tjänster inom landskapsförvaltningen”. Personligen är det i alla fall min förhoppning att det här inte skall ske i framtiden utan att det skall visa sig att de negativa konsekvenserna överstiger eventuellt de positiva av övertagande av alkohollagstiftningen, så att det inte blir någonting av det. Under diskussion i dag noterade jag att ltl Danne Sundman var väldigt villig att i det här sammanhanget anföra att man kunde köpa övervakningstjänsterna från rikshåll. I samband med diskussionen om datainspektionen var det en omöjlighet att få en sådan funktion att man skulle kunna köpa tjänsterna! Det är lite irrelevant.

 

Jag hade några finansmotioner om ÅHS och de har inte nämnts i betänkandet, men utskottets ordförande nämnde dem i samband med sitt anförande och det gällde bl.a. patientenkäterna, att efterhöra patienternas uppfattning om vården på svenska i riket, där ltl Gun Carlson konstaterade att det var lite klagomål. Det är kanske lite väl tunt att bara konstatera att det är lite klagomål och att därför finns det ingen anledning att efterhöra uppfattningen om vården på svenska i riket. Det skulle också utföras en kartläggning över omfattningen av privatläkarmottagningsverksamhet inom ÅHS. Där konstaterade finansutskottets ordförande att det i dag är strängt reglerat och att det i dag finns fem läkartjänster som är privata. Meningen med motionen var att få det lite fylligare och se det mera som en helhet när det gäller den offentliga vården kontra den privata vården inom samma organisation.

 

Slutligen vill jag kommentera en skrivning om regionalpolitiken, där jag till fullo stöder finansutskottet i skrivningen att ”landskapsregeringen under 2005 utreder och konkretiserar åtgärder som innebär att funktioner eller hela enheter utlokaliseras till landsbygds- och skärgårdskommuner”. Jag hoppas att den nya landskapsregeringen skall ta denna skrivning på största allvar, för det är verkligen ett sätt för oss här i lagtinget och i landskapsregeringen att konkret bidra till en rättvisare regionalpolitik i landskapet.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Detaljbehandlingen vidtar vid morgondagens plenum. Lagtingets nästa plenum är i morgon den 22 december kl. 9.30. Plenum är avslutat.

 

Lagtingets nästa plenum är i morgon kl. kl.9.30.  Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl.14.58).

 

Originalfil