Plenum den 21 december 2005 kl 9.30

PLENUM den 21 december 2005 kl. 9.30.

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: vtm Viveka Eriksson, ltl Mats Perämaa, ltl Katrin Sjögren och ltl Gun-Mari Lindholm).

26 lagtingsledamöter närvarande.

 

 

Föredras, fortsatt behandling ärende nr 1:

 

Finansutskottets betänkande nr 3/2005-2006 angående budget för landskapet Åland 2006. (FR 4/2005-2006 jämte finansmotionerna nr 1-82/2005-2006).

 

Diskussionen fortsätter.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell:

Fru talman!

Jag tycker det är viktigt i en budgetdebatt, både den som handlar om själva budgeten när den presenteras, men också i samband med finansutskottets betänkande, att lagtinget diskuterar de stora frågorna och de stora utmaningarna i vårt samhälle.

 

En av de stora frågor som berör mitt förvaltningsområde som jag gärna skulle ta del av lagtingets åsikter om är den utbildningspolitiska reformen Struktur-07. Landskapsregeringen säger i sitt handlingsprogram, som lagtinget också har godkänt, att all utbildning på gymnasienivå sammanförs till en organisation kallad Ålands gymnasium, dvs. att landskapets sju skolor skulle bli en och samma organisation. Denna omstrukturering är, som jag ser det, intressant och motiverad, eftersom det är ett sätt att bibehålla det utbud av utbildningslinjer som vi har i dag och att också kunna utveckla det utbud som finns. Det är också motiverat för att lindra en kostnadsökning och framför allt ett viktigt motiv: för att ge de studerande ökade valmöjligheter.

 

Landskapsregeringens utbildningspolitiska perspektiv och uppgift är att tillgodose utbildningsbehoven i det åländska samhället och i då i relation till arbetsmarknadens behov, till åldersstruktur och pensionsavgångar och till elevantalet, där vi nu har en prognos som visar att antalet elever kommer att minska fram till år 2016 med ca 100 ungdomar. Vi bör också kunna se till att medborgarna får rätt till ett livslångt lärande och till en hel och väl strukturerad vuxenutbildning.

 

Landskapsregeringens uppgift är också att långsiktigt ansvara för en hållbar ekonomisk utveckling inom utbildningssektorn och anpassa utbildningen till omvärldens föränderlighet. Man behöver fundera på vad en omstrukturering av gymnasialstadiet betyder, men man behöver också göra det i relation till vad det skulle betyda om man inte omstrukturerar.

 

Tankarna på en reform fanns redan för 12 år sedan i det kommittébetänkande som hette Utbildning 2000. Den gjordes redan under den tid då nuvarande lantrådet Roger Nordlund var utbildningsansvarig, så tanken är inte ny, men den är nu återuppväckt och nu åter på agendan.

 

Kommittén Struktur-07 har i sitt utredningsarbete gjort en hel del studieresor och hört en massa väl insatta personer, framför allt har vi rest i riket för att bekanta oss med skolor som ganska nyligen har genomgått samma förändringsprocesser, och det är väldigt intressant att ta del av de erfarenheter man där har vunnit. Det har främst handlat om yrkesskolor som har gått samman till en organisation. Det som ännu inte skett på rikshåll i någon mera genomgripande form, endast med enskilda exempel, men som diskuteras är hur man ytterligare kan utveckla och knyta samman kontakten mellan yrkesskolor och gymnasieskolor. Det här är någonting som man i dag ser som en outnyttjad resurs att dessa två inte samarbetar mera. Jag tror för min del att orsaken till att man i riket inte slagit samman gymnasier med yrkesutbildning beror på att gymnasialskolorna är kommunala instanser och att man därför av mera regionalpolitiska skäl har velat behålla dem som enskilda institutioner. I Lahtis finns ett spännande exempel där man har integrerat gymnasieutbildningen helt och fullt.

 

En stor fördel på Åland, när vi har bekantat oss med andra system, där det har handlat om olika huvudmän för olika skolor, är att landskapet är huvudman för dessa samtliga sju, vilket torde kunna underlätta en reform. Man skall vara medveten om att mycket, mycket arbete ännu återstår, att det här är sådana processer som tar tid och där man måste ha en god förankring bland personal och studerande.

 

Som jag ser det skulle en skola ge alla studerande en likvärdig möjlighet att nyttja hela skolans sammantagna resurser, hela skolans utbud av kurser och kompetens. Jag tror det kunde vara ett stort steg framåt för hela vårt utbildningssystem om man kunde bjuda lyceister, de som går i den studieförberedande utbildningen, att ta del av yrkesutbildningens kursutbud och det skulle också vara en stor framgång om de yrkesstuderande kunde få ta del av lyceets fördjupningar inom kärnämnena. Det är också viktigt att man i en sådan här reform verkligen tillgodoser att den goda kvaliteten på utbildningen, både den teoretiska och yrkeskunskapen bibehålls.

 

Fru talman!

Det vore bra och intressant för mig och för landskapsregeringen att också få höra lagtingets synpunkter i den här frågan och vi får säkert anledning också att återkomma i den här diskussionen.

 

Två andra frågor jag också kort vill beröra som har varit aktuella här under debatten handlar om Europaparlamentsplatsen och om pengarna till Pakistan.

 

Några ledamöter har påstått att socialdemokraterna konsekvent skulle ha motarbetat att lagtinget skulle göra en sådan här framställan till riksdagen. Jag skulle vilja återkalla tankarna från fjolåret när det här var aktuellt. Det var det att socialdemokraterna ansåg att det här inte bara handlade om att gå med en framställning, vilken som helst, utan det handlade också om att verkligen få framgång i det man ville göra, nämligen att Åland kunde ges en plats i Europaparlamentet. Vi ansåg vid den tidpunkt som det här var aktuellt ifjol att det inte var ett gynnsamt läge att gå till riksdagen. Riksdagsman Roger Jansson hade precis just då fått nej på en motion i samma ärende. En framställning till riksdagen tycker jag att bör följas av ett omfattande lobbyarbete och man behöver veta vilken reell möjlighet det är för en sådan här framställning att faktiskt få framgång. Nu när frågan om indelning i valkretsar är aktuell tycker jag att den här frågan ytterligare igen kan aktualiseras och en bra väg skulle vara att övertyga framför allt Henrik Lax och Svenska folkpartiet om att en åländsk plats skulle garantera den svenska befolkningen i Finland en svensktalande representant i parlamentet.

 

Pengarna till Pakistan har också varit berörda. Jag tycker att det fanns två spår som igår var aktuella här, dels var det den typen av katastrofhjälp som var aktuell ifjol i samband med Tsunamin och som i år är aktuell i samband med Pakistan. Det här är tillfälliga medel som lagtinget kan lyfta in i budgeten. Men det var också diskussion om en mera kanske kontinuerlig utvecklingshjälp, där Åland skulle kunna hjälpa till för att Finland på ett bättre sätt skulle kunna fylla målen i FN:s milleniemål. Man skall komma ihåg att det är inte bara katastrofer som borde vara intressanta utan det är också det mera kontinuerliga hjälpbehovet som finns varje dag i samband med aidsbekämpning och fattigdom. Skall lagtinget börja föra en mera kontinuerlig biståndspolitik så är det ju en stor fråga för lagtinget att diskutera eftersom Åland inte har behörighet inom utrikespolitiken. Är det här någonting som man sedan skall ta in som en mer kontinuerlig del är det ett behörighetsövertagande som man i så fall måste komma till, och det handlar om självstyrelselagen och kräver alltså en större diskussion än den som hittills har handlat om katastrofpengarna. Men kanske vi under våren eller åtminstone under nästa år i samband med en ny finanslagstiftning kunde få anledning att diskutera även detta.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Utbildningsminister Gunell säger att det vore intressant att höra lagtingets syn på Struktur-07. Jag säger riktigt ärligt från Ålands Framtids sida, att vi har inte någon insyn i arbetet och frågorna är så pass viktiga att man skall nog akta sig för att börja ge glasklara åsikter på basen av vad som har stått i massmedia. Jag kommer så väl ihåg när utbildningsministern och jag befann oss i opposition båda, hur kritiska vi var till dåvarande utbildningsminister Selander, som gjorde den här typen av strukturarbete utan att ha oppositionen med. Jag kommer så väl ihåg minister Gunells kritik! Den kritiken var berättigad för de här frågorna är så pass långsiktiga att jag tror att det är viktigt att både opposition och regeringspartier är med; annars blir det lätt så att så fort det byts regering skall allt rivas upp igen – det som har hänt med hantverksutbildningen är ett klassiskt exempel på det. Ändå en kommentar. Det är en rädsla jag och jag säger helt öppet utan att jag har tillräckligt kunnande; om man jobbar vidare med de målsättningar som nämndes, bl.a. att man skulle lindra kostnadsökningen, att man skulle ha ett så brett utbildningsutbud som möjligt, allt det här är bra, men risken finns att detta kan bli ett skolornas ÅHS. Och spåren förskräcker faktiskt i många sammanhang av dessa stora sammanslagningar, så jag hoppas att det är någonting som man tittar på.

 

Den andra saken som nämndes är att det har sagts från visst håll, kanske mitt håll, att socialdemokraterna konsekvent har motarbetat möjligheten för Åland att få en egen Europaparlamentsplats. Där vill jag hänvisa till den detaljerade historiebeskrivningen jag hade i remissdebatten på nästan fem minuter. Jag märker att det har skett en attitydförändring från socialdemokraternas och jag är faktiskt glad över det – välkommen in i gemenskapen!

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Det är förstås mycket klokt av ltl Anders Eriksson att invänta korrekt information och det är mycket riktigt så att vi befinner oss i ett utredningsarbete. Det kom en mellanrapport i slutet av januari och en slutrapport i maj och efter det är det väl mera aktuellt att kunna fatta beslut i den här frågan. Den tidigare landskapsregeringen hade utlovat en parlamentarisk kommitté eller åtminstone diskuterat en parlamentarisk kommitté när det gällde den här frågan, medan man sedan ändrade sig och det blev en icke-parlamentarisk modell. Det är inte bara ltl Anders Eriksson utan ytterligare fler som har lyft frågan och kanske farhågorna kring att en stor organisation blir mer byråkratisk och mer tungrodd, kanske som ÅHS-modellen. Det är en mycket, mycket högt prioriterad fråga i arbetet att det här skall bli en smidig organisation där besluten fattas så långt ner i organisationen som möjligt.

 

I Europaparlamentsplatsfrågan tycker jag ordvalet är fel från ltl Anders Erikssons sida. Det handlar inte om att motarbetande, det har det faktiskt inte gjorts som jag kan uppfatta det, men man har haft, tycker jag, en mera realistisk bild om när det är det rätta läget att göra en sådan här framstöt, så det handlar nog kanske mera om tidpunkten.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

När det gäller Europaparlamentsplatsen är jag uppriktigt väldigt glad över att vi börjar närma oss varandra och då kanske det är onödigt att gräva desto mera i vad som har sagts tidigare. Men scenförändringarna sker så pass snabbt ibland att det är svårt att låta bli att kommentera dem. Så är det också med Struktur-07. Jag kommer så väl ihåg när dåvarande lagtingsledamoten Gunell var kritisk till att man inte ser till att man har oppositionen med för att få breda och långsiktiga lösningar, och det är just det som behövs när det gäller de här frågorna. Då är det intressant, då förväntar man sig givetvis, när ledamoten Gunell blir minister, att nu skall det jobbas på det sätt som man tidigare förespråkade,  så det är klart att vi blir förvånade när vi konstaterar att hon, hennes partiordförande, Henry Lindström och Sture Skogberg utgör kommittén! Då ser man att det som sades för ett år sedan inte stämmer mera. Det förvånar mig hur man kan ändra inställning så oerhört beroende på i vilken situation man befinner sig. Men, ändå, som sagt, de kommentarer jag hade runt Struktur-07 kan jag inte påstå på något sätt att är baserade på fakta, för fakta har vi inte fått ta del av ännu, utan det är bara en invändning, en allmän känsla jag har. Den mellanrapport som kommer i januari skall vi studera med stort intresse och kanske få möjlighet att diskutera frågorna mera i detalj. Jag vill till sist säga att jag tyckte att anförandet var intressant och jag så det som en typ av presentation för lagtinget av det här arbetet, och det tycker jag är bra.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

När det gäller kommittén och huruvida den skall vara parlamentarisk eller inte upplevde jag att den förra regeringen dels hade utlovat en parlamentarisk grupp men också att uppdraget för den kommittén var mycket, mycket bredare och mera generellt. Det uppdrag som gäller nu är mycket mer specifikt, det tar sikte på någonting väldigt konkret och jag har tyckt och valt i flera sammanhang att ha kommittéer som är ganska små och effektiva, och jag skulle säga att just den här kommittén fungerar mycket bra som den är just nu.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Fru talman!

Ledamoten Camilla Gunell talade här om sina ansvarsområden och då hade man förväntat sig att hon skulle beröra de punkter som lagtinget flera gånger har fattat beslut om och haft frågor och åsikter om, t.ex. hantverksskolan. Hur ligger det till med den? Jag hade räknat med att ledamoten Camilla Gunell skulle ha tagit det med i sitt första anförande eftersom lagtinget har fattat ett beslut hur det skulle bli med den och sedan ledamoten Camilla Gunell blev landskapsregeringsledamot hänger alltihopa i luften, så ingen vet egentligen vad som skall ske, man pratar om utredningar osv.

 

När det gäller kk-huset tycker jag också att lagtinget är dåligt informerat om vad som sker. Vi får läsa i pressen, men i en budgetpresentation borde den ansvarige - eftersom hon påpekade vad hon vad ansvarig för – redogöra för oss var det står nu? Min åsikt är att ledamoten Camilla Gunell knappast har drivit frågan om kk-huset framåt utan snarare väntar på vad andra skall göra.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

När det gäller frågan om hantverksutbildningen tycker jag att den har stötts och blötts oändligt mycket här i lagtinget och jag tycker att vi har ett väldigt bra grepp om hantverksskolan just nu därför att det har hänt otroligt mycket även där under detta år som gått. Det som har hänt är ju att den förening som tidigare drivit utbildningen har meddelat att den inte längre tänker driva den och där har man kommit till en klarhet. Det tycker jag är mycket bra. Det har varit en värdefull process. Nu tycker vi också att vi har klara linjer från lagtingets sida om hur vi går vidare i frågan. Vi kommer under våren att se: finns det ytterligare en organisation som vill driva skolan i den form den är i dag i Tosarby, i turiststråket kunna regionalpolitiskt gynna Sunds kommun, som också har gjort påstöt i frågan att få behålla utbildningen där, vi skall över om det är möjligt att fortsätta driva den som en privat ideell modell. Jag har sett ett värde i att den kan vara mera rörlig i sin form. Om det inte är möjligt att man kan få till stånd långsiktiga och ekonomiskt hållbara modeller kommer vi parallellt förstås också att diskutera en överflyttning till Ålands folkhögskola, så jag tycker inte att det finns några oklarheter i den här frågan. Jag tycker att det är mycket tydligt.

 

För kk-husets del har vi gjort en arbetsfördelning i landskapsregeringen, där projektet leds och utreds av ledamoten Britt Lundberg.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Fru talman!

Vad avser ledamoten Camilla Gunell att lagtinget har fattat för beslut hittills när det gäller hantverksskolans utbildning och var utrymmena skall vara? Vad är ledamoten Camilla Gunells uppfattning om vad vi har fattat för beslut här? När det gäller kk-huset kan knappast den kultur- och utbildningsansvarige svära sig från kk-huset och säga att det leds av någon annan; man måste också kunna ha en egen åsikt om det och jobba sida vid sida, jobba för ett projekt som lagtinget har fattat beslut om.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

För kk-husets del har hela landskapsregeringen varit följsamma i det som har varit lagtingets beslut, nämligen att det är ett projekt som skall förverkligas inom en viss kostnadsram som ligger på 15 miljoner. Nu har anbuden kommit in och analyserats som bäst och landskapsregeringen samt den åländska befolkningen förväntas få ett svar i den här frågan under januari. Det här tycker jag att ledamoten Britt Lundberg redogjorde mycket väl för här igår. Jag upplever att det i fråga om hantverksskolan under tidigare diskussioner och debatter har funnits många alternativ för om skolan skall vara kvar i Sund, om den skall flyttas till folkhögskolan eller om den skall flyttas som en separat enhet till folkhögskoleområdet, men trots det vara en egen enhet. Finansutskottets betänkande och även diskussionerna i rambudgeten ifjol gav landskapsregeringen en möjlighet att ytterligare under detta år och under våren 2006 få klarhet i den här frågan och efter det hoppas jag att vi kan komma till ett slutgiltigt beslut när det gäller hantverksutbildningen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Utbildningsansvariga Camilla Gunell efterlyser en diskussion om Struktur-07. Det som liberalerna har erfarit av den information man har är just samma som ltl Anders Eriksson påtalade: det man har läst i massmedia och det man har sett på hemsidan och genom diskussioner med lärare och elever. Det är en viktig och angelägen fråga, men det blir på det viset att det blir majoriteten som diskuterar med sig själv eftersom oppositionen har fått mycket knapphändig information. Jag kommer också ihåg alldeles tydligt nuvarande utbildningsansvariga Gunells indignation över att inte kunna få delta i det arbete som sattes igång under förra landskapsregeringen. Jag höll med ledamoten Camilla Gunell, jag tyckte att kritiken var befogad. Men är det på det viset att för att den förra landskapsregeringen inte hade en parlamentarisk kommitté så är det orsaken till att det inte är en parlamentarisk kommittén den landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman gången heller här landskapsregeringen heller – tolkar jag utbildningsansvariga rätt?

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Min besvikelse bestod ju då i framför allt att löftet inte uppfylldes. Som jag sade tidigare i svaret till ltl Anders Eriksson upplevde jag att den förra kommittén hade ett mycket emra generellt uppdrag som mera handlade om att anpassa utbildningen till nordiska strukturer osv. Det här uppdraget är mycket mer specifikt. Jag tycker att det är bra också att en landskapsregering kan bedriva en utbildningspolitik och det finns också en opposition och en annan åsikt. Det är inte något fel i det att man har två olika modeller. Då får man också en tydlighet i vad som är regeringsblockets åsikt i denna utbildningspolitiskt stora reform. Oppositionen och hela lagtinget kommer givetvis att få mer information i den här frågan efterhand, så fort utredningsarbetet är klart.

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Naturligtvis skall en landskapsregering bedriva utbildningspolitik. Där är vi helt eniga. Men kritiken stämmer också allmänheten in i och också lärarna och eleverna; de tycker fortfarande att informationen är knapphändig. Det är inte bara oppositionen som tycker det. Liberalerna har tillsatt en egen liten utbildningsgrupp som försöker ta reda på de fakta som finns för att ha en egen åsikt i frågan. Det är ett stort arbete och det är mycket saker att sätta sig in i.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

I den här processen har jag hela tiden efterlyst debatt och diskussion samt olika synpunkter, men det är som sagt en fråga under arbete och jag tycker att det är bra att liberalerna också diskuterar den här frågan och kommer med en egen modell.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Ledamoten Camilla Gunell var inne på frågan om bidrag till behövande länder och stöd på olika sätt och var inne på att Åland skulle hjälpa Finland att leva upp till FN:s mål. Jag ser det inte riktigt som så att det är Åland som skall hjälpa Finland utan det handlar om att FN har ställt upp ett mål att olika länder skulle av sin bruttonationalprodukt ge 0,7 procent till olika hjälpändamål. Åland har en egen budget och har alla möjligheter att också eftersträva att inom sin budget leva upp till målen, oavsett vad landet Finland gör. När då ledamoten Camilla Gunell säger att det kräver behörighetsöverföringar så tycker jag att ledamoten måste konkretisera sig. Talar ledamoten Gunell om att Åland skulle överta utrikespolitiken eller vad tänker hon på? Det finns ett nätverk på Åland som består av representanter för olika organisationer som jobbar för att medvetandegöra oss ålänningar om FN:s millenniemål, som antogs vid millennieskiftet och som strävar till att göra världen bättre för många flera människor. Jag vet att nätverket också har uppvaktat landskapsregeringen om att landskapet skulle sträva efter att leva upp till FN:s mål på 0,7 procent. Jag vet också att landskapsregeringen vid det läget var mycket positivt inställd till anhållan.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Jag känner till FN:s millenniemål och också till gruppen och jag tycker att deras arbete är mycket bra. Det är bra att man får en så bred förankring som möjligt och att så många människor som det bara är möjligt har en medvetenhet om detta. Men jag tycker att det är lite för enkelt att säga att det finns en viss skillnad mellan att göra katastrofinsatser, där vi från år till år lyfter in ett moment för en katastrof – det är en sak och det har vi gjort tidigare och vi gör det även i år – men däremot saknar vi regelverket och också stöd i lag och förordning för hur man utbetalar sådana här pengar. Skall Åland börja föra en mer kontinuerlig utvecklingshjälp och biståndspolitik är det en del av det som är Finlands behörighet, i alla fall vad jag känner till och en utrikespolitisk fråga.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Vad jag kommer ihåg efterlyste lagtinget redan ifjol att landskapsregeringen skulle göra ett regelverk, undersöka hur man skulle kunna upprätthålla ett mer kontinuerligt system för hur vi från Ålands sida ger av vårt ändå ganska stora överflöd till dem som har det mycket sämre i världen. Det här får väl landskapsregeringen ta som en ny utmaning igen att man tittar över regelverket och försöker återkommer med ett system som vi kan hantera inom vårt självstyrelsesystem.

 

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Det tycker jag att vtm Viveka Eriksson har helt rätt i och det är en fråga som vi skall återkomma till. Men det jag ville påtala var att frågan är kanske lite bredare än det som kan göras från år till år. Skall man alltså föra en kontinuerlig biståndspolitik, utvecklingshjälp, så är det någonting som tarvar en större diskussion här i lagtinget.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Danne Sundman:

Talman!

Jag skall i detta anförande kort beröra de motioner som jag kommer att föra till omröstning i morgon och som jag redan har aviserat i mitt tidigare anförande. Först några andra saker.

 

När det gäller Struktur-07, samordning av de åländska gymnasialskolorna är jag i den positionen att jag är kulturutskottets ordförande och kommer, tillsammans med de övriga medlemmarna i utskottet, att få ta mig an den framställning som eventuellt skall komma, så vi skall väl ha ett öppet sinne för frågan och följa debatten. Det kommer att bli intressant att få se mellanrapporten som gruppen skall komma med i början av året och vad man sedan slutligt kommer fram till. Det är en otroligt komplex fråga och det finns mycket åsikter; det finns det alltid när man reformerar skolväsendet för den som är satt att lära andra vet förstås bäst själv ofta hur man vill ha det, om jag är lite sarkastisk! Man skall givetvis respektera allas åsikter och vi här i lagtinget skall försöka skapa någonting som är ännu bättre än det vi redan har. Vi får alltså återkomma till det när vi ser vad förslaget är från landskapsregeringen.

 

Igår ställde jag en fråga till lantrådet som blev helt obesvarad. Det var nämligen om vårfågeljakten och processen i EG-domstolen, där jag ställde mig frågande till om landskapsregeringen är nöjd med sin insats när det gäller att förse ombudet som drev Finlands talan med tillräckliga uppgifter för att processen skulle bli lyckad. Det är nämligen så när man läser domen att man på ett flertal ställen fick läsa att man har inte kunnat visa på från den åtalades sida på t.ex. betydelsen av viltvård och synbarligen också när det gäller jakt av vissa arter som inte överhuvudtaget vistas här, att det inte är lika lämpligt osv. Det var bra att lantrådet kom in nu; det skulle nämligen vara intressant att höra hans synpunkt på om man är nöjd med sin insats eller om det kunde ha gjorts på något annat vis. Jag tycker att det är viktigt att göra en utvärdering för det kommer säkert flera tillfällen där vi i viktiga frågor får ”genomlida” en process i EG-domstolen, även om vi inte själva har talan är det bakgrundsarbete som Åland gör otroligt viktigt.

 

När det i övrigt gäller min och lantrådets polemik igår diskuterade vi huruvida man skall tillåta politik i förvaltningen eller inte; då tyckte lantrådet att jag hade satt fel ord i hans mun och att jag t.o.m. kanske hade sovit, men det hade jag inte gjort. De ord jag tog fasta på var när lantrådet i ett replikskifte sade: ”Jag tror faktiskt att det här är någonting som behövs för Åland därför att ålänningarna har rätt att kräva a) ingen politik i förvaltningen – det hoppas jag att vi alla är överens om att det skulle vara helt förkastligt när det gäller god förvaltning – och b) det skall inte ens behöva finnas en misstanke om att det finns politik i förvaltningen, det hoppas jag att vi är överens om.”  Det är möjligt att jag läser lantrådets uttalande som en viss potentat läser en viss skrift, men vad jag menar – och jag kommer också in på detta i samband med motionerna – är det här med misstanke; man kan inte kräva att tjänstemännen är så rena att de inte alls har en politisk uppfattning, att de inte alls har vänner som är politiker osv., utan man måste ta tjuren vid hornen och inse att alla människor i dag har full rätt att tycka och tänka politiskt. Men sedan finns det, som jag sade, andra regelverk som man skall hålla hårt på: man får inte yppa sådant som inte är offentligt, ärenden som är under beredning är icke-offentliga uppgifter i förvaltningen. Det är den vägen man måste driva det, man kan inte kräva att alla är renläriga; vi skall också komma ihåg att vi har ett parlamentariskt system och regeringarna byts ut, på de olika ministerposterna kan det komma helt olika partier med helt olika ideologier och då kan det stundtals passa väldigt bra om vissa tjänstemän har vissa uppfattningar, om man tycker så, och sedan kan det passa väldigt dåligt, så man måste helt enkelt vänja sig vid att vi lever i ett öppet och demokratiskt samhälle med föreningsfrihet och rätt att ha politisk åsikt, sexuell läggning, tro osv.

 

Detta för mig egentligen in på finansmotionerna. I motion nr 21 har vi sagt att vi inte vill ta ställning till förslaget att införa en förvaltningschef förrän lagen är klar. Det här blir än mer tydligt nu när vi ser lagen. Vi skall inte föra någon remissdebatt om den, men där besannas nog, tyvärr, våra värsta farhågor att man tänker sätta till en ny tjänst som förvaltningschef som blir hela förvaltningens yttersta rättschef som sitter på så tunt förtroende, som det beskrivs i framställningen, som en statssekreterare eller en ministers specialmedarbetare, helt utan motivering, bara för att man har blivit led på den personen kan den få sparken. Det betyder att funktionen som rättschef inte fungerar. Om det blir en konflikt mellan förvaltningschefen och landskapsregeringen, där förvaltningschefen säger att ni kan inte göra så här därför att lagen säger annat och det inte passar politiskt, så får förvaltningschefen sparken, så in med nästa osv., ut med den! Så kan man inte ha det i ett rättssamhälle. Då blir landskapet en bananrepublik. Därför är det ännu viktigare att vi nu tar bort fullmakten ur budgeten och väntar på lagtingets behandling av den framställning som vi har fått på bordet för att reda ut de här frågorna. Som man nu har grejat till det, talman, kan vi inte acceptera det. Det var alltså finansmotion nr 21.

 

Vidare i motion nr 40 säger vi angående fördelning av medel för föreningar och organisationer dels att det skall fördelas som förut och dels att det skall kunna ges bidrag för självstyrelselagsfirandet till alla föreningar, en viktig fråga som vi tänker föra till omröstning.

 

När det gäller självstyrelsen och dess innersta väsen – i remissdebatten höll jag ganska mycket låda om det – vill vi föreslå en ny tjänst som självstyrelseombudsman. Den här personen skulle dels fungera som en ombudsman för redan befintlig självstyrelse i form av övervakning av att språkbestämmelserna följs, näringsrätten, i viss mån hembygdsrätten och jordförvärvsrätten. Det har tidigare visat sig finnas ett behov av detta eftersom det inte finns just någon övervakning av vissa saker. Det finns ingen tjänsteman som uttryckligen sysslar med detta på heltid fast det borde finnas. Och när vi pratar om språkpolitik pågår det arbete med att ta fram ett språkpolitiskt program som har pågått väldigt länge och det tycker jag att är en så pass viktig fråga att det bör finnas en tjänsteman som har ansvar för att driva det arbetet; annars går utvecklingen därhän att vi tappar makten över den utvecklingen och självstyrelsen har s.a.s. överlevt sig själv. En självstyrelseombudsman är alltså en mycket viktig fråga. En självstyrelseombudsman räknar vi med att kostar 75.000 euro och det finansierar vi med att ta bort den fallskärm för den ”nämnda tjänstemannen” - det har nästan blivit ett begrepp här. Det tycker inte vi att är vettigt och det tycker inte heller Ålands folk; det här är den allra främsta kritiken man får höra om man går på kalasen att man tänker göra så här. Det har verkligen gått hem hos ålänningarna att man tänker bevilja en fallskärm helt enkelt åt en tjänsteman för att man inte kommer överens med denne, fastän den egentligen inte har gjort något formellt fel, vilket man först försökte påstå men sedan tog tillbaka osv. osv. Det här känner ni till från debatten igår. Som sagt, det pratas mycket på kalasen, så det för vi till omröstning.

 

En annan fråga, talman, är museimagasinet, där vi förstår och tycker att det behövs ett museimagasin; vi behöver vårda kulturarvet vi har i form av grejer, möbler osv. De grejerna behöver finnas i ett utrymme som gör att de inte förgås mer än vad de redan är, att de har rätt temperatur, luftfuktighet och framför allt de finns tillgängliga, att man kan göra utställningar smidigare osv. Allt det är vi fullt med på, det är en mycket viktig fråga för oss. Däremot är vi skeptiska till att landskapsregeringen återigen bygger ett eget hus som man själv skall driva när man har så många tidigare som man bevisligen i utredningar och här från talarstolen flera gånger har hört att man inte riktigt klarar av vad man borde klara av. Där får vi väl alla vara kritiska till att vi fortfarande inte har lyckats få ordning på fastighetsförvaltningen och det skall vi alla ta åt oss för det är allas vår sak, men jag hoppas att det blir till det bättre. Man borde lära sig av historien och inte utöka fastighetsbeståndet utan man borde upphandla det av privata aktörer. För detta finns en handfull privata aktörer som kan erbjuda, så det finns en stor konkurrens också om man verkligen skulle göra en upphandling och det är det vi är kritiska till, att man har inte gjort en upphandling, utan man har bara lite spritt frågan: har du några utrymmen och vad skulle det kosta? Man måste ju utforma ett ordentligt underlag som inte är orimligt och så måste man begära anbud med ordning. Det har gjorts några trevande försök, men man har inte kommit till en sådan situation att man har kunnat avgöra vilket som var förmånligast. Vi föreslår alltså att anslaget utgår och att man upphandlar det privat. Alltid när vi från samhällets sida, kommunerna eller landskapet, upphandlar någonting privat är det aldrig bra om det blir en heltidssysselsättning för en företagare, men det kan å andra sidan vara ett väldigt viktigt komplement till en annan verksamhet som man har och det gör att om man vill gynna entreprenörskap skall man inte ge bidrag, lån och räntestöd, alla möjliga sorters stöd, utan man skall stöda näringslivet på det här viset, köpa tjänster av dem och då är det motiverat att t.o.m. betala lite till än vad det exakt skulle kosta om man gjorde det själv. Så ser jag på det, men har man en socialistisk syn på detta tycker man att samhället skall göra det, för samhället kan bäst. Det finns många andra exempel där vi tycker att samhället kan bäst och då borde vi ta över – jag brukar jämföra med skärgårdstrafiken – också driften av rederiernas fartyg, för vi kan ju bäst, vi är bäst på det här! Talman! Det är ju inte så, utan vi har de facto den allra dyraste driften och så blir det nog också med den här kåken.

 

Vi vet att finansutskottet har godkänt en motion. Det blir väl nästan lite kuriosa när det handlar om väntkuren i Svinö. Jag sade tidigare i en debatt, att en gång kom jag från Föglö och det var helgdag, det satt en japan i busskuren och frös; då svängde jag dit och frågade japanen som trodde att det skulle gå buss, men den gick inte och om inte jag skulle ha frågat honom kanske han skulle ha frusit ihjäl, för det fanns ingen väntkur. Han blev jätteglad för han skulle hem till Japan. Det problemet uppstår inte igen, skämt åsido.

 

Förr fanns det mycket vägmotioner, landstingsmännen motionerade om vägar i det område där de kom från och en sådan motion har jag som är väldigt angelägen. Det handlar om att förverkliga en tunnel under Lemlandsvägen för lätt trafik. Man har nyligen restaurerat vägen genom Söderby, Lemland och där finns det en korsning som har mycket lätt trafik, mycket barn som går till skolan och det där ökar hela tiden eftersom Söderby växer norr om Lemlandsvägen. Där bör det absolut vara en planskild korsning och jag ser ett större behov där än det som man i budgeten har föreslagit vid Nabben i staden de facto. Vi föreslår alltså att anslaget höjs med 170.000 euro för att förverkliga det projektet, som tyvärr av olika orsaker inte blev förverkligat när vägen byggdes.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Det kanske inte skulle skada om oppositionen ibland pratar igenom lite vilka motioner man tänker lämna in. Motionen om strykning av anslaget för museimagasinet är precis likadan som den som Ålands Framtid, så jag stöder helt och hållet den tanke som de obundna har. Det är glädjande att det är andra som har samma synpunkter på museimagasinet som jag har och den huvudlöshet som det är i att bygga ett magasin för så mycket pengar när det går att få privata som bygger.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Det stöder tackar vi för. Tillika som det är glädjande är det lite oroväckande, att det ofta endast är Obunden Samling och Ålands Framtid som sist och slutligen stöder näringslivet och entreprenörskap på det här viset och tänker på det här sättet. De övriga hänförs ofta till kategorin socialistiska. Jag hoppas att Ålands folk noterar detta för det är en otroligt viktig principiell fråga när man har en verksamhet som man själv inte riktigt kan och det finns många duktiga företagare som kan bättre, och billigare, vill jag säga, så skall man köpa tjänster av dem i stället. Det är glädjande att vi är åtminstone fem här i lagtinget som anser det.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag tycker att det var många bra ord som ltl Danne Sundman sade. Det mesta han sade om museimagasinet var bra; däremot kan jag inte riktigt omfatta de ord han sade, att man kan t.o.m. tänka sig att betala lite mera om en privat gör det. Det är för det första att ha dålig tro på de privata och för det andra tycker jag att när vi förvaltar samhällets pengar skall det göras på bästa sätt. Om man kan göra det billigare tycker jag att det är aktuellt. Jag tror så mycket på våra entreprenörer att de vill nog inte ha mera betalt än om samhället skulle driva det, utan man har alltid hävdat att man gör det bättre och billigare.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Ltl Sune Mattsson förstod mig fel. Givetvis skall man sträva till att det blir billigare, men även om det blir samma pris så räknar alltid samhället på ett visst sätt, alla pengar samhället har är helt räntefria, de bara finns där, man jämför inte med att placera dem på andra verksamheter som ett företag gör utan jag menar att man räknar ofta för lågt, man säger att så här kostar det, man kommer till en prisnivå, men sedan i verkligheten blir det dyrare. I offentlig verksamhet har man inte heller den vilja att ständigt effektivisera verksamheten som privata har, särskilt om man vet att man har konkurrens att det blir upphandling igen om fem år så ser man till att man är billigast. Jag tror nog att ltl Sune Mattsson och jag är helt överens om att nog skall man sträva till att det blir billigare.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag menar naturligtvis att man skall ta med alla kostnader, man skall se vilket som i längden är billigast för samhället. Är det en privat som är billigast så tycker jag att man skall låta den sköta det. Jag tycker att jämförelsen med rederierna var bra så långt; då skulle vi ta över dem vartefter de börjar gå dåligt för vi kan göra det bättre och billigare!

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Så är det. När man bedriver näringspolitik är det bättre att göra patienterna friska s.a.s., att av företag köpa tjänster på ett sunt sätt än att ha olika respiratorer och stöda med bidrag hela tiden. Det är mycket sundare om man i stället tar en större del av den offentliga verksamheten och upphandlar med privata aktörer så att de får en bas och att de sedan kan utveckla sitt företag och expandera, kanske med det som bas som man gör tjänster åt offentlig sektor.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Ltl Danne Sundman återkom till vår debatt igår om politik i förvaltningen och citerade från lagtingets protokoll. Men jag tycker det är tråkigt, ltl Danne Sundman, att du väljer att citera bara slutet på det jag sade. Därför vill jag, fru talman, citera hela mitt inlägg som var en replikväxling med ltl Mats Perämaa, där jag började så här:

 

”Fru talman! Det är väldigt viktigt att understryka att det är ingenting som hindrar att tjänstemän har politiskt intresse och politiskt engagemang i det åländska samhället, varken på landskapsnivå eller på kommunal nivå. Däremot har vi definierat det i samband med framställningen som vi tog igår, att när det gäller de ledande tjänstemännen, i det här fallet avdelningschefer och lagberedningschefen… ”.

 

Så var mitt uttalande igår och det är därför som jag anser att den tolkning som ltl Danne Sundman gör är, mycket riktigt som han själv konstaterade, såsom en viss potentat läser bibeln. Jag tror nog att Sundman och jag i grund och botten har ganska samma åsikt när det gäller de här frågeställningarna.

 

Fru talman!

Ltl Danne Sundman var också inne på den kommande framställningen om förvaltningschefen och dess roll som rättschef och tog upp exemplet om det blir en konflikt mellan förvaltningschefen och landskapsregeringen. Här igen bygger det egentligen på en missuppfattning som tycks råda att kanslichefsfunktionen på något sätt är en domare över landskapsregeringen. Så är icke fallet. Det är så att kanslichefsfunktionen i dagsläget och förvaltningschefsfunktionen i det förslag som lagtinget får i framställningen har ansvar för att förvaltningen sköts på ett lagenligt och helt korrekt sätt. I det fallet förstärks nu förvaltningschefens funktion genom att man också får till – som en extra resurs – den interna revisionen, så det ger ytterligare möjligheter för förvaltningschefen att fullgöra den här uppgiften. Man har rätt att begära ett juridiskt utlåtande av kanslichefsfunktionen; i den kommande framställningen är det samma sak. Landskapsregeringen har rätt att begära ett juridiskt utlåtande i något ärende. Det beslut som landskapsregeringen sedan fattar bär landskapsregeringen och de enskilda ledamöterna totalt eget juridiskt ansvar för. Så är situationen och så kommer den att vara. I det fall att det blir en förändring är det till det bättre när det gäller att förvaltningschefen får mera resurser att leva upp till sitt ansvar att se till att förvaltningen fungerar enligt gällande lagar och regelverk.

 

Fru talman!

Ltl Danne Sundman tog upp frågan om vårjakten på sjöfågel och ställde samma fråga som igår, att har vi skött det här jobbet på bästa möjliga sätt med tanke på slutresultatet. Ja, naturligtvis har jag funderat på den saken själv under de senaste dagarna och min uppfattning är den att jag kan inte se hur vi på något sätt skulle ha kunnat sköta det bättre i slutfasen när det gäller den s.k. domstolsförhandlingen. Jag tycker att det gjordes ett jättejobb härifrån åländsk sida, från förvaltningens sida, det fanns ett fantastiskt stort engagemang från den åländska allmänheten, från de åländska jägarna, jaktföreningarna osv. för att ställa upp med goda råd och hur man skulle s.a.s. argumentera för bibehållandet av vårjakten på sjöfågel på Åland. Det fanns också ett väldigt bra samarbete i den här frågan med utrikesministeriet och den tjänsteman som hade ansvaret då, Tuula Pynnä. Jag har inte kunnat se hur det här skulle kunna göras bättre, speciellt med beaktande av att den s.k. muntliga förhandlingen som var nere i Luxemburg också sköttes på ett bra sätt av utrikesministeriets representant och alla sakargument som vi hade kom fram där. Men det här visat sig att dessa sakargument har inte bitit på domstolen. Man har strikt tolkat fågeldirektivet och sagt att så här är det och inget mera. Det sunda förnuftet har tyvärr inte fått finnas med i det här arbetet och påverka slutresultatet, vilket bara är att beklaga.

 

Det som jag däremot, fru talman, har funderat på är om vi gjorde rätt strategiska val i början av processen. Skulle vi redan från första början ha lagt upp vårjakten och det system vi har på ett annat sätt? Jag tror att vårt problem var att vi helt enkelt ville vara för seriösa och korrekta. Vi gick in för ett system med personliga licenser och strikt kontroll, bra statistik och allt vad som därtill hör för en god förvaltning och vi trodde att det skulle vara någonting som vi skulle kunna ha nytta av, att det skulle användas till vår fördel i kommande diskussioner med kommissionen och i slutändan med domstolen. Tyvärr blev det precis tvärtom, att den ärlighet och den goda vilja som vi från åländsk sida visade och har visat så har använts emot oss. Antagligen skulle det ha varit bäst om vi från första början skulle ha gått in för ett system som på något sätt skulle ha givit en annan bild av den åländska vårjakten, att den skulle ha haft helt andra dimensioner och vi skulle ha haft en helt annan, framför allt mindre kontroll; kanske vi skulle ha haft lättare att försvara oss då i en domstolsförhandling. Det är de tankar som nu finns i mitt huvud. Men tyvärr är det så att det ger ytterligare orsak till att fundera på vad det är för system vi egentligen lever i. Detta som svar på ltl Danne Sundmans fråga.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

I ett annat ärende var det en centerpartist som sade att vi inom centern vi är inte emot och vi är inte för, och det var väl lite symptomatiskt för också frågan om politik i förvaltningen. Man är iklädd en åsikt som är rumsren utåt, men sedan när man klär av sig har man nog en annan åsikt under, att centern kanske borde ha 14-17 mandat och en tidning i landskapet osv. Därför vill jag locka fram den här debatten, för man kan inte konstruera ett sådant här system och ha de här önskningarna utan att det blir fel; i praktiken blir det fel att ha en förvaltningschef som är rättschef som kan få sparken på en förmiddag på, vad jag kan förstå, enskild föredragning t.o.m. enligt framställningen, jag har inte granskat det så noga ännu utan jag har bara läst den igår över sängkanten. Rättschefsfunktionen blir tandlös, man vågar inte påpeka saker och ting, att man t.ex. har fel när det gäller upphandling av olika tjänster eller sådant – då får man sparken om det är politiskt känsligt, om t.ex. oppositionen i lagtinget eldar under, ja, då ryker man tvärt! Det går inte att ha det så där. Lantrådet förstår inte riktigt det här, vilket jag beklagar, men jag hoppas att under behandlingen av lagen måste det kunna komma sakkunniga hit och förklara vad vi menar, för det finns absolut ett stöd hos sakkunniga i förvaltningen att så här kan man inte göra. Det här blir i praktiken en halv landskapsregeringsledamot eftersom förtroendet är så nära förknippat med det förtroende som han har. Men vi får återkomma till frågan när framställningen remitteras.

 

Lantrådet Roger Nordlund, replik:

Fru talman!

Vi lär säkert återkomma till den saken. Jag vill ändå informera och klargöra att landskapsregeringen och vi som är regeringsledamöter handlar under tjänstemannaansvar. Det är inte så att kanslichefsfunktionen i dag är någon domarfunktion över landskapsregeringen. Däremot har kanslichefsfunktionen en skyldighet att avge juridiska utlåtanden och sedan är det upp till landskapsregeringsledamöterna eller regeringen som kollegium att agera utgående från det, men besluten som man fattar som enskild ledamot eller i plenum kan underställas juridisk prövning och det är inte kanslichefsfunktionen som är någon domare i det fallet.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

När det gäller vårfågeljakten har vi säkert också anledning att återkomma närmare till den, men när jag har läst domen säger domstolen, som jag sade i mitt anförande, på flera ställen att man inte har kunnat visa på. Jag undrar om det kanske var fel att skicka ner personer med fina titlar i stället för personer med kunskap om juridik och hur EU-systemet fungerar. När Obunden Samling föreslog Folke Husell och Mikaela Slotte var det för att få personer som på bästa sätt kunde stöda det ombud som drev processen. Det kanske kunde ha blivit på ett annat vis om man skulle ha valt vår linje. Jag tror det därför att ur domen framgår det tydligt att man säger att man inte har tillräckligt vetenskapligt, vad jag kan förstå, visat på olika saker och ting. Det är det som domstolen går på. Juridik handlar om att kunna argumentera trovärdigt. Inte att det kommer personer med fina titlar och säger en sak utan det måste finnas vetenskapligt material, och det har kommissionen lyckats bra med, ett väldigt omfattande material som man har argumentet med och därför tror jag att man har vunnit processen. Vi får återkomma till frågan i andra debatter.

 

Lantrådet Roger Nordlund, replik:

Fru talman!

Jag tycker att det som ltl Danne Sundman säger är väldigt nedvärderande mot den beredning som ärendet har haft. Det är en mycket omfattande beredning bland landskapsförvaltningens tjänstemän och alla externa krafter som faktiskt har bidragit till att det har funnits och finns ett väldigt bra underlag. Jag rekommenderar ltl Danne Sundman att ta del av allt det materialet innan man utdömer allt som har gjorts i den här frågan.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Det kan inte hjälpas, herr lantrådet, men jag har en dov irriterande obehagskänsla i magtrakten, och den går inte bort. Jo, nog kan man aktivera och engagera sig politiskt, t.o.m. bli chef på mellannivå i landskapsförvaltningen, men bara om man hör till rätt parti! Jag tror inte att det gynnar landskapsregeringen eller landskapsförvaltningen och i slutändan naturligtvis inte ålänningarna om landskapsregeringen bara har ja-sägare till sitt förfogande och som sina närmaste medarbetare.

 

Lantrådet Roger Nordlund, replik:

Fru talman!

Jag tycker att det som ltl Katrin Sjögren nu säger låter väldigt nedlåtande mot alla de duktiga tjänstemän som finns i landskapsförvaltningen på alla nivåer, på avdelningschefsnivå, på mellanchefsnivå osv., som vi dagligen och stundligen som enskilda ledamöter i landskapsregeringen som kollegium har ordentliga diskussioner med, där man säger sina åsikter, man framför dem och man försöker bereda ärendena på bästa möjliga sätt. Jag tror att liberalerna kanske borde lite fundera efter på vilket sätt man försöker använda sig av personalen i sina egna politiska syften i detta ärende.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Jag försöker föra en politisk diskussion. Jag tycker att lantrådet flyttar fokus. Jag talar om politik, jag talar inte om tjänstemannautövning.

 

Lantrådet Roger Nordlund, replik:

Fru talman!

Det är alldeles riktigt. Politik skall föras i detta forum i Ålands lagting och i Ålands landskapsregering och det är Ålands folk som vart fjärde år går till val och väljer detta forum, som väljer en landskapsregering som väljer att föra en politik utgående från en majoritetslinje här i lagtinget. Till sin hjälp skall den regeringen ha en duktig och kompetent förvaltning, och det tycker jag att vi har till de allra, allra största delarna. Från liberalt håll försöker man generalisera och göra det till någon sort allmän fråga, det som vi från regeringens sida anser som vissa svåra situationer som vi försöker föreslå lösningar på i samband med budgeten och som det nu ligger på lagtingets bord att ta ställning till.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

När det gäller förvaltningschef står det på sidan 10 under de allmänna motiveringarna så här: ”I framställningen – som vi har fått på bordet nu – avser landskapsregeringen föreslå att arbetet inom den allmänna förvaltningen skall ledas av en förvaltningschef på vilken det sålunda ankommer att tillse att de olika avdelningarna samverkar och att verksamheten drivs på ett även i övrigt ändamålsenligt sätt. Innehavaren av förvaltningschefstjänsten förutsätts ha landskapsregeringens förtroende. Förslaget innebär att kanslichefsfunktionen i dess nuvarande form blir obehövlig… ”

Jag tycker ändå att jag har en viss insyn i landskapsförvaltningen och när jag läste dessa rader tänkte jag att precis så såg jag på kanslichefen under den tid jag var i landskapsregeringen, precis på det sättet arbetade dåvarande kanslichef Peter Lindbäck. Jag har inte läst igenom framställningen och kan kanske inte allt det fina i kråksången, men de motiveringar för den nya förvaltningschefen som kommer fram i det ärende som vi debatterar i dag, dvs. budgeten, så är precis på det sätt som jag har sett kanslichefsfunktionen. Någon sorts pedagogiskt bekymmer har man nog från regeringens sida, men det kanske vi får ta när framställningen kommer.

 

När det gäller vårfågeljaktshaveriet eller vad vi skall kalla det för så är det väl med det som med mycket annat att det är inget som är så ont att det inte har något gott med sig. Det är intressant när lantrådet till sist säger att vi måste börja fundera på ett annat system. Det är den saken vi från Ålands Framtid har funderat klart för länge sedan, men jag tycker att det är jättebra att flera har börjat fundera på det!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Vi har farhågor just vad gäller förvaltningschefstjänsten och därför har vi också lämnat in motion om att man skall ta lagen först, sedan börjar man verkställa den. Det tycker vi att är det bästa vad gäller rättssäkerheten. Våra farhågor blir bestyrkta av det inlägg som lantrådet hade. Om det var ett försök till att försöka lugna oss, så misslyckades lantrådet med det. Tvärtom styrker hans inlägg den uppfattning vi har, där han säger att man skall ha hand om rättssäkerheten och man sitter på regeringens förtroende. Man kan samma dag som man har uttalat någonting som inte regeringen anser att är lämpligt få gå hem. Det ser vi exempel på att man gör redan i den här budgeten. De människor, de åsikter som man tycker att inte passar hemma inom regeringens sfär, dem gör man sig av med!  Man säger, ja, men sist och slutligen är det ändå landskapsregeringsledamoten som står för ansvaret, men tänk er den tjänsteman som skall stiga upp inför regeringen och ha en annan åsikt, försöka hjälpa till och argumentera men med fel åsikt! Hur hanterar man den situationen? Och vem vågar ställa sig upp och ha en annan åsikt när man vet vad slutkontentan kan bli!

 

Lantrådet Roger Nordlund, replik:

Fru talman!

I förvaltningen finns det många olika typer av beslut. Det finns tjänstemannabeslut, det finns beslut på enskild föredragning, det finns beslut i plenum. När det gäller enskild föredragning finns tjänstemannaansvaret; när man flyttar upp ärendet i plenum övergår ansvaret på ledamoten som fördrar det och också på kollegiet som sådant som fattar beslutet. Jag tror att det är väldigt viktigt, fru talman, att framställningen debatteras när den kommer till lagtinget och jag utgår från att den kommer att behandlas i lagtingets lagutskottet och att man där ordentligt går igenom de juridiska sakerna, för det ligger i mitt, i landskapsregeringens som helhet och i hela lagtingets absoluta intresse att allting blir så rätt och korrekt och som möjligt. Vi har gjort vår bedömning att det här är en nödvändig reform för att få förvaltningen att fungera så modernt och effektivt som möjligt och därför har vi föreslagit detta. Jag tycker att det är deras skyldighet som har andra åsikter och som kritiserar det här att komma fram med alternativa förslag för hur vi skall utveckla detta för vi har inte en bra situation i dag.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Jag sitter själv med i lagutskottet och jag kan redan nu säga att jag skall göra mitt bästa för att komma med ett alternativ till framställningen. Men man fortsätter med att spåna runt med att det är den enskilda ledamoten som står för det slutliga beslutet, och det stämmer, men inom förvaltningen skall det finnas någon tjänsteman som man skall kunna konsultera, som man har gjort nu; man har kunnat konsultera kanslichefen vad gäller juridiska frågor. Det måste man också kunna göra i fortsättningen, det måste finnas någon som har hand om lag och ordning, om rättssäkerheten. Hur skall man hantera det då? Jag vet själv fall när jag satt i regeringen vad gäller t.ex. Mariepark, där jag företrädde en annan tolkning av lagen vad gällde tillstånden. Jag hade inte en tanke på att jag skulle göra mig av med föredragande tjänsteman, fastän vi hade en annan åsikt! Lantrådet och jag fösökte tolka lagen tillsammans och vi hade sist och slutligen samma tolkning. Vi diskuterade aldrig att vi skulle göra oss av med någon tjänsteman. Det vore mig befängt! Man tar och diskuterar med personalen i så fall, att nu blev resultatet på det här sättet, men vi fortsätter att hantera frågor tillsammans i fortsättningen och börjar från scratch i varje fråga. Inte skall man gå omkring med något dynglass med sig från något annat gammalt beslut!

 

Lantrådet Roger Nordlund, replik:

Fru talman!

I dagsläget har förvaltningen möjlighet att konsultera kanslichefsfunktionen. Regeringen har möjlighet att begära ett juridiskt utlåtande och så kommer det också att vara i fortsättningen. Men man kommer inte från att det är den enskilda tjänstemannen som bär tjänstemannaansvaret för hanteringen av sina ärenden och regeringsledamöterna om man tar enskilda beslut samt regeringen som helhet som bär ansvaret när man tar kollegiala beslut. Så har det varit och så kommer det att vara. Det ligger alldeles säkert i varje tjänstemans intresse och i varje regeringsledamots intresse att se till att man följer lagen, annars finns det ett rättssystem som ser till att det kommer påföljder, och det vill nog ingen av oss uppleva. Jag tycker att ltl Gun-Mari Lindholm och andra försöker skapa en bild om att det skulle finnas någon sorts rättsosäkerhet. Så är det inte. Vi lever i ett rättssamhälle, där det är domstolarna som sist och slutligen avgör om vi har gjort fel. Där har man som enskild människa i det åländska samhället rätt att föra sin talan och föra sina ärenden eller som grupp, om det är någon annan typ av ärenden. Konsultationsmöjligheten finns fortfarande kvar. Tro mig, det ligger i varje landskapsregerings intresse att föra en så korrekt politik som möjligt och att de beslut som fattas skall ligga inom de juridiska ramarna. Sedan finns det ärenden, liknande dem som ltl Gun-Mari Lindholm själv tog upp här – Mariepark – där man som politiker har en väldigt god vilja och vill försöka hitta lösningar. Det kommer säkert att finnas liknande fall i framtiden. Men oberoende av vad man kommer fram till som politiker finns det alltid en möjlighet för de enskilda människorna, precis som i fallet Mariepark att föra ärendet vidare via det juridiska systemet. Det är det som är rättssamhällsprincipen. Det finns absolut ingen risk för att det blir något sämre. Man skall inte redogöra för olika diskussioner som har varit i tidigare regeringar, men jag tror nog att ltl Gun-Mari Lindholm har anledning att lite fundera på de diskussioner som vi förde om det stöd och den hjälp vi hade som regering när det gällde att försöka hitta lösningar i Marieparksfrågan. Vi hade fullständigt stöd från och bra diskussion med avdelningschefen, det håller jag med om, men sedan fanns det sådana saker som det fanns mera att önska.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Fru talman!

Lantrådet säger till oss nu att eftersom det är problem som vi alla vet om måste man göra någonting när det gäller kanslichefen och även näringschefssysslan har nämnts härifrån talarstolen. Jag kan inte förstå att man genom att man gör om systemet att de skall ha landskapsregeringens förtroende vi skulle få det något bättre, för det betyder att så fort de går emot landskapsregeringen – som redan har sagts här – får de antagligen gå. Vem är det som är lojal mot landskapsregeringen om man skall anställa någon? Jo, antagligen de som på något sätt är anknutna till landskapsregeringspartierna. Hur skall det någonsin kunna bli så att en person som är anställd, t.ex. som kanslichef eller näringschef, som många gånger har mångdubbelt högre utbildning och kunskap än de landskapsregeringsledamöter som de skall hjälpa och vara lojala mot, att de inte skulle ha en avvikande åsikt? Det måste de kunna få ha, men det betyder att det här systemet syftar till att man får en maktfullkomlighet att man gör precis vad man vill med dem. Är det inte lojala och säger som man vill, så hänger man ut dem i tidningen först och sedan försöker man genom att ha stora ekonomiska resurser köpa sig fri och bli av med dem. Det här är ett gammaldags system. Det gäller för landskapsregeringsledamöterna att kunna samarbeta med de kompetenta personer som man har. Fundera i stället på landskapsregeringsledamöternas roll här i stället för de enskilda tjänstemännen!

 

Lantrådet Roger Nordlund, replik:

Fru talman!

Jag har haft anledning att fundera på både landskapsstyrelsens, regeringens roll och också de enskilda ledamöternas roll genom åren, men jag har blivit väldigt övertygad om att det är viktigt att vi lever enligt de demokratiska principerna. Vi har val vart fjärde år. Vill man driva politik som ålänning, då skall man ställa upp i val och ettdera får man förtroende av väljarna eller inte, man blir invald här i lagtinget och man kan sedan påverka landskapsregeringen, kanske bli invald där. Vi skall inte ha ett system där man driver politik via förvaltningen. Det stämmer inte med det nordiska demokratiska systemet som vi lever i. Det är det som vi vill försöka komma tillrätta med den här lagframställningen om begränsad rätt till tjänstledighet för avdelningschefer och lagberedningschefen. Det är min fasta uppfattning att ålänningarna har rätt att kräva att det skall finnas en sådan effektivitet i förvaltningen att den politik som bestäms här i lagtinget förverkligas av landskapsregeringen och till sin hjälp har man en lojal förvaltning.

 

Fru talman!

När det gäller olika ledamöters formella kompetens osv. bygger systemet på att när man anställer folk till landskapsförvaltningen gör man det utgående från vissa kompetenskrav, man har också lönesättningen utgående från det och den kompetensen skall ställas till landskapsregeringen förfogande. Jag tycker att man måste vara så klar i det här sammanhanget att också framhålla att det är tjänstemännens skyldighet att bistå landskapsregeringen och dess olika ledamöter med den kunskap och den förmåga som man har, för det är därför man har tagit jobbet här i förvaltningen. Det är inte för de enskilda ledamöternas skull man gör det, utan det är för Ålands folk som vi alla jobbar.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Fru talman!

Lantrådet säger att man går efter kompetens osv. Nu kommer det in ett nytt argument vid anställningen: politiskt förflutet, om man har varit i lagtinget, vilken ställning man har haft inom det politisk livet. Det är det som jag tycker är det svåra att smälta. Hur högt kan man få jobba  politiskt t.ex. inom centern för att få jobba t.ex. som näringschef eller i något annat parti? Måste man ha varit i lagtinget, i landskapsregeringen eller kommunfullmäktiges ordförande? Kanske det är ett för högt politiskt åtagande för att kunna få landskapsregeringens förtroende? Det här blir nu godtyckligt för landskapsregeringen – vem har man förtroende för? Det här är inte bra, herr lantrådet!

 

Lantrådet Roger Nordlund, replik:

Fru talman!

Ltl Sune Mattsson försöker avsiktligt blanda bort korten. Det vi talar om här är avdelningscheferna och lagberedningschefen. Väljer de att ställa upp i politiska val, blir invalda i lagtinget, sitta här i fyra eller fler år, jobba i landskapsregeringen, då får man inte tjänstledigt för det så att man sedan återigen direkt kan gå och sätta sig på stolen som näringschef, kanslichef eller lagberedningschef osv. Det är det som det här handlar om, ingenting annat, det måste vi vara väldigt noga med att framhålla. Varför kommer vi med ett sådant här förslag? Jo, därför att vi har erfarenheter som vi har vunnit från det system som vi nu lever med. Tittar vi runt omkring oss, tittar västerut, så i stora länder är det så att när det byter regering byter man också chefstjänstemän på många olika sätt och man har olika reträttposter osv. som man kan arbeta med. Något sådant finns inte i vårt lilla samhälle. Därför måste vi försöka hitta ett system som passar för oss och det här föreslår vi för lagtinget att man skall ta ställning till och förorda. Vi tror från landskapsregeringens sida att det här är det som passar bäst för Åland.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vtm Johan Ehn:

Fru talman!

Det blir en del hopp fram och tillbaka i debatten utgående från det att man begär ordet långt mycket tidigare än man sedan får det och det leder till att man inte riktigt vet vad debatten kommer att handla om när man kommer upp i talarstolen. Orsaken till att jag begärde ordet under gårdagen var att jag ville diskutera den fråga som också diskuterades rätt mycket under remissdebatten, nämligen självstyrelseutveckling.

 

Liberalernas ordförande vtm Viveka Eriksson höll igår ett anförande just om de frågorna och presenterade också då ett nytt förslag till hur man skulle komma vidare i självstyrelseutveckling, vilket jag tyckte var rätt intressant. Det som blir mest intressant med det här är att när man presenterar det som någonting nytt tror jag att man har glömt lite av historiebeskrivningen. Jag skulle vilja från Frisinnad Samverkans hälsa liberalerna välkomna med på samma tåg som vi har kört under ganska många år nu. Frisinnad Samverkan presenterade ett förslag till framtidsavtal 2001 som innehöll tre delar. För det första att vi på hemmaplan skulle börja diskutera de här frågorna. Nå, vad hände med det? Frisinnad Samverkan satt i opposition och Obunden Samling satt också i opposition och de var beredda att diskutera det här, men de som då satt i regeringsställning tyckte inte att det här var speciellt intressant, t.ex. liberalerna. De tyckte att det var helt onödigt och att vårt förslag till diskussionsunderlag var en glattig broschyr. I diskussionen som sedan utspann sig här under remissdebatten fick jag det erkännandet från liberalerna att det kanske fanns lite mera än glattighet i broschyren, det kanske fanns någon typ av innehåll som man kunde tänka sig att diskutera.

 

Liberalerna föreslår nu någon slags ramlagstiftning och att den skall utredas i en parlamentarisk grupp - precis det som Frisinnad Samverkan ville att vi skulle göra! Okej, vi tog inte det formella initiativet i lagtinget och motionerade om det här, utan vi ville faktiskt för utvecklingen självstyrelsens bästa att det här var någonting som vi skulle kunna komma överens om utan att vi behöver göra politik inne i salen av det. Vi tog upp diskussionen, vi bjöd in till diskussion, men vi blev ensamma runt bordet; ursäkta, inte helt ensamma Obunden Samling var de som steg på tåget. Det blir rätt intressant när man nu presenterar den här typen av skrivelse som också låg på vårt bord här igår.

 

Under det här året har Frisinnad Samverkan också jobbat med att revidera upp sitt framtidsavtal, det är som sagt några år sedan vi presenterade det och tiden går. Vi presenterade under hösten från vår grupps sida ett förslag där vi just lyfte fram detta med ramlag, där vi ville hitta ett system som skulle minska detaljstyrningen av självstyrelselagen och där vi skulle lyfta in de områden som vi skulle kunna vara överens om att utveckla tillsammans med Finland i det läge när Ålands lagting kunde ha en betryggande majoritet för att utveckla frågorna.

 

Något svar på hur man ställe sig till det har vi egentligen inte fått, åtminstone inte från liberalernas sida. Däremot fick vi i den debatt som fanns under remissen höra åtskilliga gånger att vi skulle berätta vad vi ville, vad vi hade för substans i våra frågor. Jag försökte då också förklara att vi har gett otaliga förslag i vårt framtidsavtal till hur vi vill utveckla självstyrelsen.

 

I den skrivelse som nu finns vad gäller självstyrelseutveckling står det att man från liberalernas sida vill utreda förändringsbehov, bl.a. genom det som har uppstått på grund av vårt medlemskap i Europeiska unionen. Vad är det konkreta i det? Man vill också att gruppen skall ge förslag till förändringar. Jag håller med liberalerna som sade att det är viktigt att vi diskuterar sakfrågor vad gäller självstyrelseutvecklingen, vad vill med den, på vilket sätt vi vill utveckla och vad vi har för slutmål. Det har vi försökt göra. Nu skulle det vara trevligt om också liberalerna kunde redogöra för vilka frågor det är man vill driva från deras håll, på vilket sätt man vill utveckla självstyrelsen och vad liberalernas mål är för den. Vi kan ta en fråga som har varit aktuell här: beskattningsfrågan. Vad vill man? Vi har sagt från vår sida att vi vill gå vidare med att överta beskattningen i dess helhet. Vi har fått stöd från bl.a. Ålands Framtid, Obunden Samling, centern osv. Socialdemokraterna har också varit med på det tåget. På en debatt som ordnades här under hösten fanns den största misstanken gentemot det här från liberalernas representant i den diskussionen, så det skulle vara intressant att också där få reda på vad som är synen på detta.

 

I finansutskottets betänkande finns inte desto mera skrivningar om det; budgeten innehåller skrivningar att man skall gå vidare, framför allt med beskattningsfrågan och språkfrågan. Det är vi från Frisinnad Samverkan i det här läget mycket nöjda med och hoppas att vi nu så småningom skall komma till konkreta resultat vad gäller det.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Vilka brösttoner! Det verkar nästan som om vtm Johan Ehn känner sig indignerad av någon anledning, jag vet inte riktigt varför det är så viktigt vem som som sade si först och så sedan. Faktum är, vtm Johan Ehn, att redan 1995 fanns det en konkret överenskommelse här i lagtinget mellan partierna, som baserade sig på ett kommittéarbete, Lundberg-kommittén. Lagtingets majoritet ville att dåvarande landskapsregering skulle arbeta vidare med övertagande av beskattning inom företagsbeskattningen, samfundsskatten, kapitalskatten men också de indirekta skatterna. Dåvarande lantrådet Frisinnad Samverkans Roger Jansson hade det som FS efterlyste 2002: enighet på hemmafronten för att jobba vidare. Och vad hände? Ingenting! Det var prat. Det fanns inte några konkreta saker att gå vidare med. Det fanns inga resultat. Sedan kommer Frisinnad Samverkan 2002 med ett glättigt framtidsavtal med en massa detaljerade datum när man skall ta över det och när man skall ta över det. Det betraktar jag mest som ett bäst-före-datum vid det här laget. De flesta av dessa datum har redan passerat och ingenting har hänt. Liberalerna efterlyser konkreta saker som vi kan jobba vidare med, konkreta beslutsunderlag som vi har att ta ställning till. Därför vill vi ha mera beslutsunderlag och vi vill också att man gemensamt ser över självstyrelselagen.

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Jag vet väl inte om jag direkt har tagit till brösttoner. Jag ville markera att i den debatt som har förekommit har man från liberalt håll efterlyst att var och en i partierna i lagtinget skall deklarera sin syn på hur utvecklingen av självstyrelsen skall gå till och vad vi vill ha för innehåll i den. Det har vi gjort från Frisinnad Samverkans sida. Vtm Viveka Eriksson säger också att Frisinnad Samverkan har haft möjlighet att utveckla självstyrelsepolitiken. Javisst! Vi fråntar oss inte det ansvaret överhuvudtaget, det har jag inte på något sätt nämnt i mitt anförande heller. Men det har vi alla som sitter i den här salen, framför allt alla partier som någon gång under den här tiden har suttit i landskapsstyrelsen/landskapsregeringen och haft möjlighet att utveckla för detta vidare, eftersom vi har varit så eniga om det här. Vtm Viveka Eriksson säger vidare att vårt avtal bara innehöll en massa detaljerade förslag och datum om när de skulle vara genomförda. Jo, som ett förslag till fortsatt diskussion, just utgående från den diskussionen att vi skulle visa på vad vi ville! Nu säger vtm Viveka Eriksson att man vill diskutera konkreta förslag. Men vilka konkreta förslag vill man diskutera? Vad vill man från liberalernas sida diskutera vidare på? Det är fortfarande höljt i dunkel.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Liberalerna efterlyser konkreta beslutsunderlag; när det handlar om den indirekta beskattningen finns det fortsättningsvis inte konkreta beslutsunderlag som lagtinget har att ta ställning till. Det är landskapsregeringens roll att ta fram material som är vederhäftigt och  som vi kan basera vårt beslutsfattande på. Vi är inte ute efter vad vart och ett parti har för idéer, vi är ute efter sådant som vi verkligen kan ta tag i och gå vidare med. Vårt förslag om att se över självstyrelselagen skall ses som ett förutsättningslöst förslag från liberalernas sida; vi är inte färdiga, vi har inte bestämt vilken datum vi skall ta över den indirekta beskattningen, såsom Frisinnad Samverkan har gjort. Vi vill tillsammans med andra partier granska självstyrelselagen eftersom det är där våra ramar sätts, föra en förutsättningslös diskussion, se vilka plattformer vi kan tänka oss att jobba vidare från, tillsammans med andra partier. Jag tror inte att det är alldeles bra om liberalerna med pekfingret kommer och säger det och det skall vi ha. Vi tror på en dialog och en diskussion för att få bredast möjliga majoritet, såsom man gjorde 1995, när det fanns en majoritet. Tio år har gått; det har funnits ett lantråd från Frisinnad Samverkan, ett lantråd från centern och det har inte hänt någonting i de här frågorna!

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Det är mycket fixering vid datum och att man inte måste slå fast när saker och ting skall hända. Vårt framtidsavtal innehöll på sidan 3 som punkt 1 en skrivning som jag citerar: ”dels en överenskommelse inom Åland om hur Åland genom självstyrelsen skall utvecklas”. Vi ville föra den diskussionen. Sedan skriver vi också: ”Frisinnad Samverkan hoppas att vårt förslag skall leda till en mera konstruktiv diskussion än hittills om självstyrelsens utveckling.” Ja, vi ville skapa ett diskussionsunderlag. Vi ville inte hamna i den diskussionen att bara för att vi har sagt och visat öppet vår inställning till detta så skall man inte kunna diskutera vidare bara för att vi har satt ett datum! Det ser vi som ett sätt att gömma sig bakom den verkliga frågan, slippa diskutera: vilka är de här frågorna som vi skall utveckla självstyrelsen vidare med. För vår del har vi deklarerat klart och tydligt vad det är vi vill med självstyrelsen, hur vi vill utveckla den. Därför känns det lite konstigt att i debatten bli beskylld för att inte spela med öppna kort – det är precis det vi gör, vi spelar med öppna kort, vi visar vart vi vill komma. Jag skulle uppskatta om man också då från de övrigas sida, framför allt de som säger att det saknas konkreta förslag, lyfter fram dem på bordet så att vi kan diskutera dem. Vi har gjort vårt från vår sida i alla fall.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom:

Fru talman!

Jag hann inte hålla mitt anförande igår och i dag ser det lite annorlunda ut, men jag vill i alla fall tacka finansutskottets medlemmar för det arbete som har skett under den korta tid beredningen av budgeten har varit i finansutskottet. Även om flera ledamöter här i salen har framfört att de tycker att finansutskottets betänkande är tunt i år, så är jag nog av den åsikten att finansutskottet har arbetat väldigt grundligt med budgeten och de motioner som har varit inlämnade. Under gårdagen framfördes också att finansutskottet borde ha sagt mera om flera saker och att det dessutom har framförts missnöje med många av de förkastade motionerna inte ens har nämnts i betänkandet. Att de förkastade motionerna inte nämns i betänkandet till alla delar var en kultur som finansutskottet under den föregående perioden införde och det har varit brist på tid i finansutskottet. Redan innan budgeten remitterades till finansutskottet tog jag upp frågan om det inte skulle finnas skäl att flera utskott skulle vara med i beredningen av budgeten för 2006, men då fanns det inte något intresse från finansutskottet och det här har jag också framfört under tidigare år. Jag sade redan i remissen att man måste börja fundera på tiden när man lägger budgeten, också med hänvisning till det stora antalet motioner som också skall behandlas i utskottet finns det inte så mycket tid att bereda budgeten så fullödigt som lagtinget antagligen skulle önska.

 

Nu har jag haft den stora förmånen att jag har suttit också under förra perioden i finansutskottet och har jag haft fyra olika ordföranden fram till i dag samt tre olika majoriteter. Jag har suttit med två olika majoriteter i opposition och jag sitter nu i majoriteten, men min uppfattning om budgetarbetet i lagtinget har inte ändrat på basen av det, utan jag anser fortfarande att beredningstiden för det viktigaste dokumentet som berör de allra flesta människor på Åland är för kort. Finansutskottet har sju-åtta arbetsdagar på sig att bereda budgeten. Min uppfattning är ganska klar att ju fler motioner som lämnas in desto tunnare kommer betänkandet att bli; annars måste finansutskottet gå in för ett helt annat arbetssätt där man bestämmer sig för vilka områden man skall fördjupa sig i mera. Det finns olika vägar att gå, men skall vi behandla budgeten fullödigt sida för sida, motion för motion, så står vi inför det  här. Jag tar till mig lagtingets kritik att betänkandet kanske är för tunt och att man måste hitta på andra lösningar när det gäller budgetberedningsarbetet, men jag håller inte med om att arbetet inte skulle ha varit ambitiöst, det har nog satts ner mycket tid på hörande av sakkunniga: ett sextiotal personer. Naturligtvis skulle man ha velat säga mycket, mycket mera om många fler saker. Det är som sagt den korta tiden som är ett hinder och det tycker jag att är ett bekymmer. Men nu är det så många ledamöter här i salen som har suttit i majoritet; när jag satt i opposition fanns det personer från majoriteten som tyckte att tiden var nog tillräcklig, men jag tycker fortfarande inte att den är tillräcklig. Det är så många nu som har suttit både i majoritet och i opposition och för min del tror jag inte att jag får uppleva ett större förändringsarbete om när budgeten överlämnas till lagtinget och hur den skall behandlas, men mitt önskemål skulle ändå vara att man börjar diskutera det här ingående och funderar över om tidpunkten är den rätta. Är det den rätta tidpunkten att lämna över budgeten och budgetberedningen till finansutskottet medan lagtinget sitter eller borde budgeten komma så att finansutskottet kan jobba under tid då inte lagtinget sitter för att få ett fullödigare betänkande? Det här är som sagt saker som de som sitter här i framtiden närmare får ta ställning till, men nu har vi hållit på med både parlamentarismen och det egna budgetsystemet så länge, medan budgetarbetet inte har utvecklats. I många andra sammanhang pratar man om samarbete och effektivitet, men när det gäller budgetberedningen är den som den alltid har varit och det finns alla skäl att se över den på många olika plan. Det kommer naturligtvis alltid att finnas diskussioner om att man skall rösta om än det ena och än det andra och att oppositionen tycker att man inte har blivit rättvist behandlad. Det har jag stor förståelse för, men samtidigt är det också så – och frågan är hur länge det skall upprepas – att det finns många motioner som är väldigt bra och som kan leda till någonting gott, men finansmotionerna behandlas på det sättet ganska illa under den korta beredningstiden jämfört med enskilda hemställningsmotioner, som kan få lika lång beredningstid i ett specialutskott som alla 82 finansmotioner det här året har fått i finansutskottet. Detta är ett bekymmer, för alla som sitter här vet att inte går finansmotionerna oberört förbi utan de kan vara upptagna i någon form i följande års budget eller någonting annat och då skall vi stå här igen och beskylla, att det här sade vi ifjol. Vi måste alltså få budgetarbetet att fungera på ett annorlunda sätt. Vi har hållit på för länge på det här sättet. Det blir kanske konflikter som inte skulle behöva finnas, men finansutskottet hinner inte på den här korta beredningstiden fördjupa sig desto mera i motionerna, för det är många av motionerna som har goda avsikter och det kan leda framåt. Det visar sig väl också när man tittar bakåt, sedan parlamentarismen infördes, att landskapsstyrelser och –regeringar har tagit åt sig av de motioner som oppositionen har lämnat in och infört dem i kommande budgeter i en eller annan form.

 

Jag skulle faktiskt hoppas att man också kan diskutera dessa saker. Jag är en sådan där seg människa som inte behöver ta initiativ utan jag pekar på att det här är problemen och vi känner alla till dem och vi måste göra någonting åt dem. Förhoppningsvis skall vi hitta gemensamma lösningar.

 

 

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Ltl Anne-Helena Sjöblom har en gedigen erfarenhet när det gäller finansutskottsarbete och ltl Sjöblom har också varit konsekvent i sin kritik och sin frustration över den korta tid som finansutskottet har att behandla vårt viktigaste instrument, som hon mycket riktigt påpekar. Jag funderar då att den biten kanske är svår, dvs. att forcera budgetarbetet inom förvaltningen, det är ett omfattande arbete som pågår i princip hela året, men är det bara tradition att man skall ha budgeten färdig till julen, budgeten skall vara färdig när det blir ett nytt år eller skulle det alls finnas en möjlighet att t.ex. klubba budgeten i januari? För övrigt vill jag ge ltl Anne-Helena Sjöblom stöd i den fortsatta diskussionen för att reformera budgetarbetet.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Fru talman!

Man kan kanske säga att det är en tradition att ha budgeten klar redan till jul. Men det finns faktiskt också ärenden, projektanställningar, utbetalningar av löner och allt möjligt som faktiskt måste vara klubbade före januari, så det är ett problem i det. Om man lägger budgetprocessen tidigare måste man naturligtvis börja tidigare i förvaltningen. Det är kanske under den här tiden som förvaltningen skall syssla med nästa års budget. Inte säger jag att det är alldeles enkelt, det kanske är skäl att t.o.m. disktera att ta bort rambudgeten och få budgeten färdig beredd i förvaltningen innan semestrarna och att den kanske skulle komma till lagtinget i början av augusti till lagtinget; på det sättet skulle landskapets budget vara klar innan kommunerna börjar med sina så att alla ålänningar vet vad som väntar. Det finns säkert orsak att diskutera detta vidare, det var bara en idé från min sida.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Jag tycker att diskussionen är mycket intressant och relevant. Visst finns det en oerhörd vinst i om landskapet skulle ha sin budget färdig i augusti-september så att kommunerna vet vad som gäller när de börjar lägga upp sina egna budgetar. All heder åt ltl Anne-Helena Sjöblom och jag stöder som sagt en fortsatt diskussion.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Fru talman! Tack för det ltl Katrin Sjögren!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Ltl Anne-Helena Sjöblom tar i sitt anförane upp den politiska instabilitet som har rått i landskapet de senaste fem åren och det är bara att beklaga. Det exempel som ltl Anne-Helena Sjöblom målar upp är ganska beskrivande på det viset, att hur skall man kunna förvalta ett samhälle på det viset att byta majoriteter, regeringar och personer kors och tvärs som vi har gjort de senaste fem åren. Den period som vi nu har genomlidit kommer nog att gå till historien som en av de instabilaste perioderna i självstyrelsens historia. Det är bara att beklaga, men blickarna skall nog främst riktas mot ett annat parti, Åländsk Center, som har haft det ledande ansvaret i regeringspolitiken. Detta med att ju flera motioner desto tunnare betänkande var ett litet patent sätt att vända på vår kritik mot tunt betänkande – man kan skylla på oppositionens många motioner så hinner man inte med något annat än att bläddra i dem. Det håller jag inte riktigt med om. Jag stöder också ltl Anne-Helena Sjöbloms strävan att försöka förändra lagstiftningen; det borde man kanske göra i stället för att komma med sådana här konstiga framställningar om förvaltningsreformer. Man borde ha kommit med en framställning om att ändra tiden när budgeten skall vara på lagtingets bord. Det skulle ha varit bättre att sätta krutet på det, och det tror jag att socialdemokraterna håller med om.

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Fru talman!

Jag beskyllde inte lagtinget för att ha lämnat in många motioner, men det tar tid att behandla många motioner, och finansutskottet har behandlat alla 82 motioner. I det arbetet har det för mig varit lite annorlunda än tidigare, att så noga som man den här gången har gått igenom alla motioner har man nog inte gjort tidigare.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Är det så att man har behandlat motionerna borde man ha skrivit en kort motivering under respektive moment varför man har förkastat dem. Det har man inte gjort och därför framgår det som att man har behandlat men på ett sådant sätt att man har satt dem i en bunt och med ett litet hårdare klubbslag än vanligt slagit igenom alla samtidigt. Så framgår det av betänkandet, många nämns inte ens utan bara en lista längs bak, med ett avbrott vid 60 för den motion som man har godkänt. Om man har jobbat så där seriöst, vilket jag inte betvivlar, för jag vet att finansutskottet har sammanträtt otroligt mycket, så borde man ha yttrat sig i sitt betänkande. Det är det som är meningen, inte är det meningen att det skall vara förbehållet bara finansutskottets ledamöter.

 

Om jag i all enkelhet skriver en lagmotion som justerar tidpunkten för när budgeten skall vara på lagtingets bord, har jag stöd i form av underskrift från ltl Anne-Helena Sjöblom?

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Fru talman!

Utan att ha sett den kan jag naturligtvis inte svara på den frågan. Förra perioden lämnade jag in en motion i ärendet som kanske fortfarande är aktuell. Det är kanske så att hela lagtinget borde titta över det här. Jag tror säkert att vi hittar gemensamma lösningar på budgetdebatten. Jag förstår kritiken av utskottsbetänkandet, att man kan uppfatta det så att man har klumpat ihop finansmotionerna och slagit av dem med ett klubbslag, men tyvärr är det inte så utan det är den här oerhört pressade tiden som gör att det blir att se ut så här. Jag tycker inte att det är något fel att lagtingets opposition lämnar in många motioner, det tycker jag är bra, det skulle kunna berika debatten och betänkandet mycket mer, men det är tidspressen som gör det. Sju-åtta dagar för denna omfattande framställningen och 82 finansmotioner är för kort tid. Jag beklagar att lagtinget känner en frustration över detta.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag upplever nog att finansutskottets medlem ltl Anne-Helena Sjöblom har en helt ärlig ambition att försöka förbättra finansutskottets betänkande. Det hon framförde nu har framförts tidigare och hon är synnerligen konsekvent därvidlag. Tidtabellen är ett bekymmer, det är inte fråga om annat. Också det som sades av ltl Anne-Helena Sjöblom om rambudgeten har jag framfört flera gånger. Jag är tveksam till den stora nyttan och framför allt det oerhörda arbete som lades ner i början. Meningen med rambudgeten var att det skulle förenkla den här processen, men jag varnade från första början för att risken är stor att man får göra samma arbete två gånger, och det tror jag att man har noterat i förvaltningen.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, som sitter i ett parti som makten haver: ett sätt att lösa problemen kan vara att man eventuellt plockar bort rambudgeteringen igen för att på det sättet få mera tid och påskynda den ordinarie budgeten. Det är så att redan på våren startade arbetet upp på de olika avdelningarna och förslagen skall vara klara till sommarsemestrarna, så inte är det någon omöjlighet bara man ser till att man inom förvaltningen håller tidtabellen, och det är bekymret. När man tittar på finansutskottets betänkande är det ovanligt tunt och ojämnt, det är mycket detaljer, de stora frågorna saknas. Det är bara titta tillbaka på tidigare finansutskottsbetänkande så konstaterar man att den här gången blev det av olika orsaker, som jag har spekulerat i, väldigt magert faktiskt. När det gäller detaljerna i budgeten borde det från regeringspartiernas sida per automatik vara så att man står bakom regeringens förslag och i stället synar oppositionens förslag, som skulle vara ett komplement och inte, som jag upplever det, att man många gånger har lagt oerhört mycket tid på att hitta konstlade motiv för att få dessa oppositionsmotioner i papperskorgen.  Det är det som skapar mycket frustration från oppositionens sida.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Fru talman!  Det ligger mycket i det som ltl Anders Eriksson säger när det gäller rambudgeten och den är provad nu ett par gånger. Det har kanske inte lett till någon förenkling av det ordinarie budgetarbetet. Frågan är hur länge man skall s.a.s. hålla på med det, så till den delen kan jag dela ltl Anders Erikssons uppfattning om att det inte blev som man hade tänkt när det gäller rambudgeten utan det blir mycket dubbelarbete.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Vi har en stor samsyn när det gäller tidsbristen som finansutskottet har. Jag är helt övertygad om att med en starkare budgetdisciplin från regeringens sida, låt oss säga att man hade den klar två veckor tidigare, skulle det göra oerhört mycket till. Men att budgeten blir klar i augusti eller att godkänna den efter årsskiftet, som sades i ett replikskifte, det vet också jag att inte är möjligt; skulle vi få den två veckor tidigare skulle det finnas mycket, mycket tid att gå in i budgeten på ett mera övergripande plan och framför allt syna oppositionens förslag. Givetvis är det så att oppositionen, när man skriver finansmotioner, tycker att de är otroligt intelligenta på alla punkter, så fungerar det, medan man från regeringspartierna kanske inte inser det kloka, också av naturliga orsaker, alla gånger. Jag tycker att det i år har funnits många bra förslag, det har säkert funnits mindre bra också och det kommer säkert att hända i år som det har hänt tidigare att regeringspartierna tar dem till sig senare, precis som ltl Anne-Helena Sjöblom sade, men också det gör – som min kollega brukar säga – att vad är det för idé att hålla på och skriva motioner! Jag tror att det är olyckligt om man driver blockbildningen så långt att oppositionen helt och hållet ger upp. Man borde se det som ett komplement och titta på det med oförstörda ögon, och det tror jag faktiskt att ltl Anne-Helena Sjöblom kan göra med sin starka integritet, men det har inte gjorts i årets behandling, och det är synd.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Fru talman!

Det är möjligt att det skulle underlätta arbetet med ett par veckors tidigareläggning att få budgetframställningen till lagtinget. Men jag tror också att lagtinget i högre grad och finansutskottet i högre grad måste våga fråga specialutskott i speciella frågor, det är min uppfattning. Det finns en liten rädsla som jag ser, både förra perioden och den här, att man skulle tappa kontrollen på något sätt och att finansutskottet skall ha så stor integritet att man inte skall släppa in någon annan. Men jag tror nog att politiken blir svårare och svårare och det finns svårare och svårare frågor att lösa, så att man i budgetarbetet i lagtinget måste antagligen mera begära utlåtanden från specialutskott i övergripande frågor eller i speciella frågor.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

.

Ltl Christian Beijar:

Fru talman!

Jag säger som vtm Johan Ehn att när jag begärde ordet var det diskussioner om andra frågor och därför hoppar jag lite i diskussionen och återgår till diskussionen om kommunerna. Vi känner alla till att i samband med remissdebatten om budgeten för år 2006 var det en stor diskussion här i lagtinget om kommunernas ekonomi och behovet av extra finansieringsstöd, vilket enligt finansutskottets förslag tillfälligt har tillfredsställts genom en extra tilläggsmiljon i finansieringsstöd till kommunerna. Samtidigt utförs det också en utredning om bl.a. landskapsandelssystemet och kommunernas uppgifts- och finansieringslagstiftning av utredare Lindfors, bl.a. i samråd med Ålands kommunförbund och landskapsregeringen i syfte att uppnå ett bättre landskapsandelssystem.

 

Däremot tycks diskussionen om kommunreformen ha avstannat och det har inte heller varit speciellt mycket diskussion kring den här i lagtinget annat än att vi igår berörde vissa strukturella åtgärder, där jag bl.a. nämnde om att om kommunala uppgifter överförs i tillräcklig omfattning till andra aktörer finns det stor risk att den kommunala självstyrelsen urholkas och kommunmedlemmarnas inflytande minskas.

 

Fru talman!

Eftersom jag är aktiv i Ålands kommunförbund kan jag inte låta bli att citera ett utlåtande från en kommun, faktiskt ett ganska långt citat och det är i samband med kommunernas utlåtande över uppgifts- och finansieringslagstiftningen som skall ligga till grund för den kommande lindforska utredningen. Orsaken till att jag gör det är anser jag att de citerade delarna inte präglas av den traditionella synen på kommunen utan jag uppfattat att det är en fläkt av en ungdomlig och kanske mera en modern syn på en kommun. Så här låter det:

 

”XX kommun vill börja med att konstatera att den kommunala indelningen på Åland går långt tillbaka i tiden. Idag ses kommunerna som skapare och förvaltare av dagens välfärdssamhälle. I och med att enheterna (dvs. kommunerna) inte från början bildades för de krav som ställs på samhället idag blir de problematiskt. Befolkningsunderlaget varierar kraftigt vilket inverkar på den enskilda kommunens ekonomi och som i sin tur inverkar på den service som den enskilda kommunen kan ge. Samhällets ansvar gentemot den enskilda definieras på riks- och landskapsnivå. Utvecklingen går mot att var du än väljer att bosätta dig skall du vara berättigad till samma service, oberoende om det handlar om EU-, regional- eller kommunal nivå. Det jämlikhetstänkande som finns idag gör idealet om kommunal självstyrelse obsolet (alltså ålderdomlig). Villigheten att delta i kommunala beslutsfattandet  har minskat i takt med handlingsutrymmet och ekonomiska spelutrymmet avtagit. Den verklighet de mindre kommunerna lever i idag vittnar om att små enheter inte per automatik gynnar demokrati och deltagande.

 

En enkel uppdelning mellan landkapet och kommunerna torde vara att samtliga områden som enligt lagstiftaren berör välfärdssamhället och med det förknippade grundläggande mänskliga rättigheter bör överföras till landskapet (skola samt omsorg och socialvård i livets alla skeden). Kommunerna skulle då fungera som administrativa enheter. En erfarenhet kan man dock dra från överföringen av hälso- och sjukvården till landskapsnivå. ÅHS:s verksamhet är placerad i huvudsakligen två kommuner till vilka kommuninvånarna hänvisas. Om verksamhet som skola dagis och äldreomsorg går samma väg till mötes innebär det att de flesta kommuner töms på all service. Frågan är om de kommuner som blir utan service överhuvudtaget kan hålla kommunen levande. Svaret är kanske att om kommunbegreppet alls skall överleva måste kommunerna ges en en helt ny roll. Det kunde handla om att fullmäktige och styrelse arbetar för att skapa förutsättningar för näringsliv, sysselsättnig, föreningsliv och bosättning; områden somidag kommer i skymundan på grund av knappa resurser. Kommunerna ges möjlighet att självständigt besluta om hur minimal eller hur stor den verksamheten är. Då är det kanske möjligt att tala om kommunal självstyrelse.

 

Dagens välfärdssamhälle är i gungning. XX kommun är av åsikten att det behövs ett nytt sätt att se på relationen samhälle och individ och att syftet med en kommunala nivån radikalt omvärderas. Att skyffla ansvar och pengar från en nivå till en annan löser inte de svårigheter som finns, utan kan endast betecknas som kosmetiska förändringar.”

 

Det visar alldeles klart och tydligt att många kommuner upplever en stor problematik i dag, som också har berörts i olika sammanhang. Därför måste man utöver arbetet med de olika utredningar som pågår idag som skall ligga till grund för ett eventuellt finansiellt system mellan landskapet och kommunerna också utreda en kommunreform. Man måste se över det här för att på det sättet i framtiden kunna få handlingskraftiga kommuner som framför allt kan ge den kommunala service som kommuninvånarna kräver och samtidigt skapa förutsättningar för näringsliv och sysselsättning.

 

Tillsvidare är ökade landskapsandelar alternativet och samarbete mellan kommunerna kommer det alltid att finnas behov av. Det har tidvis gått ganska bra och i närtid tänker jag främst på Ålands Miljöservice och Lotsbroverket, ett samarbete som så småningom börjar ge resultat, men att samarbeta mellan kommunerna är inte så lätt.

 

När det gäller fördelningen av finansieringsstödet till kommunerna anser jag att Ålands kommunförbund borde få ha en aktivare roll i bestämmandet om fördelningen av finansieringsunderstödet; det förutsätter dock en ökad beslutanderätt så att man inte bara blir ett gisslan där man får uttala sig angående fördelningen men i övrigt inte har någonting att säga till om. Det tycker jag att man behöver titta på i den närmaste framtiden.

 

Fru Talman.

Ytterligare ett ärende som har diskuterats här under debatten har varit frågan om Europaparlamentsplatsen. Det har varit diskussion i olika sammanhang. Det som jag tog upp igår i ett replikskifte med liberalerna var främst frågan om deras engagemang när det gällde den av Henrik Lax utlovade Europaparlamentsplatsen för Åland i samband med senaste EU-val, vilket alltså inte har gett resultat. Viktigt att utveckla i frågan om Europaparlamentsplatsen är om liberalerna har funderat på hur man skulle lösa detta på riksplanet, hur kan man hitta en lösning med sfp, vilken lösning har man för en åländsk parlamentsplats? Det skulle vara intressant att höra. Socialdemokraterna är med och arbetar för egen åländsk parlamentsplats, men vi är också medvetna om att för att det inte skall bli s.a.s. en symbolpolitik måste man också ha en klar förankring i detta ärende också bland rikspartierna för att hitta en lösning; annars blir det som det gick med Roger Janssons lagmotion att den kommer nog upp, så förkastas den och därmed är diskussionen avslutad!

Det skulle vara intressant att höra av liberalerna vad man har för löften och på vilket sätt har man tänkt sig detta eftersom man sagt sig vara lovad från sfp-håll och sfp har sagt att de stöder en åländsk egen parlamentsplats. Vi känner alla till att det är ett begränsat antal och det är ingen som är riktigt angelägen om att dela med sig, så det skulle vara intressant att höra liberalernas syn på frågan. Jag håller med om att det är en väldigt viktig fråga och det har också sagts i flera sammanhang att vi måste vara eniga från Åland när vi går till Helsingfors och fortsätter diskussionen, så därför är det en angelägen fråga.

 

Finansutskottet konstaterar att många för Åland viktiga frågor avgörs på  EU-nivå i Bryssel och att landskapsregeringen kan lämna förslag på tilläggsresurser. Det här är en väldigt viktig fråga och alltsedan vi blev med i EU har utskotten i princip farit åtminstone en gång under respektive lagtingsperiod ner på studiebesök till Bryssel och det har också jag hunnit vara med om och jag tycker att det har varit intressant, men samtidigt har vi fått klart för oss att man behöver jobba mycket aktivare; det är ingen kritik mot vår EU-tjänsteman utan vi måste ha mera resurser för att också kunna jobba aktivare med frågor som berör EU och framför allt komma in i ett tidigare beredningsskede för att uppnå största och bästa möjliga resultat av vårt EU-medlemskap.

 

 

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Det var ett tänkvärt citat som ltl Christian Beijar läste upp. En stor del av problematiken när det gäller kommunreformen är att det är en viss tradition i kommungränsen som finns i dag och det är en stor prestige om man skall rubba på dem. Det är en spärr som man måste komma över för att man skall kunna diskutera på en bättre nivå. Jag har många gånger lekt med tanken att om man skulle ha kommunerna i dagens sammansättning skulle man åtminstone för att få samarbetet igång kunna bilda olika driftsbolag. Det skulle vara intressant att veta om andra ledamöter här i lagtinget har funderat på samma sak någon gång; man kan bilda driftsbolag för att på det viset ha gemensamma tjänster som man kan lappa över kommungränserna. Det är en tanke som jag tror att kan bli aktuell i framtiden. Vi hade en motion om kommungränserna utan att säga att det skulle slås ihop till ett visst antal kommuner. Det måste ha sin mognadsprocess.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

Jag delar ltl Brage Eklunds uppfattning om att det finns mycket spärrar i resonemanget, men jag tror att det bland ungdomar – och det ville jag ta upp med mitt långa citat – börjar finnas en annan syn på kommunbegreppet. När man vidtar eventuella åtgärder skall det naturligtvis godkännas av respektive kommuner, men jag tror att ungdomar ser på kommunbegreppet på ett annorlunda sätt. Det är de facto fråga om service, det är kommuninvånarnas service som måste tryggas. Just genom att vi lever i ett nordiskt välfärdssamhälle och alla har lärt sig att man skall ha jämlik service oberoende var man så gäller det att faktiskt utgå från att det är kravet på service som kommer att vara den viktigaste faktorn. Det är naturligtvis så att så länge man har gott om resurser och kan fördela olika andelssystem kan man naturligtvis vidmakthålla nuvarande struktur, men jag tror att man inte kan göra det i längden just genom att servicebehovet hela tiden ökar och kommunmedlemmarna vänjer sig vid att den här servicen skall vara självklar, som naturligtvis inte var självklar för 20-30 år sedan. Därför är det viktigt att man tar upp den här diskussion redan nu.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Om jag börjar med servicefrågan så var det därför jag väckte tanken om gemensamma driftsbolag, där man upprätthåller servicen för att få ner kostnaden. Det tror jag att är ett sätt att komma snabbare till resultat än att man skall på politisk väg försöka titta på vilka sätt man kan utnyttja en tjänst över kommungränserna. En viktig sak att tänka på när det gäller kommunreformen är rädslan för att man inte får demokratin: det skall vara ett öppet samhälle, det skall ges information och centraliserar man till storkommuner är de flesta rand- och småkommuner rädda för att bli ännu mer åsidosatta. Det blir en demokratifråga. Måste man ta ett steg mot en kommunreform gäller det också att kunna överbevisa att det inte blir sämre för kommuninvånare som bor i randkommuner eller i skärgården. Det är stora frågor och de måste ha en viss mognadsprocess innan man kan gå vidare, men det skall också kunna bevisas för alla kommuner att ingen blir förlorare.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

När det gäller diskussionen om driftsbolag kan man förlikna den vid de olika kommunförbunden, avtalskommuner osv. som vi har som driver verksamheter. Det finns både goda och mindre goda erfarenheter av det, men det grundläggande är i alla fall – och det antydde jag också – att om man överför det till olika system försvinner ganska mycket av den kommunala demokratin och då kommer man in på det som ltl Brage Eklund sade om att kunna påverka och besluta i kommunen. Den möjligheten kommer att begränsas. Begränsas den och kommuninvånarna upplever, att de har ingen betydelse, vi har ingenting att säga till om, så försvinner mycket av motivationen att engagera sig politiskt och minskar den i alltför stor utsträckning är det inte bra för kommunernas utveckling. Det skulle inte jag vilja se utan jag skulle gärna vilja se optimistiska kommunmedlemmar som aktiverar sig i politiken för att på olika sätt driva sina och sina väljares intressen. Det tror jag att är viktigt för en kommun för att den skall kunna utvecklas konstruktivt.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Nej, ltl Christian Beijar, sfp kan inte ensamt ordna en Europaparlamentsplats åt oss. Det torde vara självklart. Man har i storleksordningen 4-5 procent av väljarunderstödet och motsvarande antal platser i den finska riksdagen, men däremot har sfp i ett valprogram i samband med samarbete med oss liberaler och det övriga borgerliga blocket lovat att man arbetar för en åländsk parlamentsplats. I vilket annat partis valprogam i Finland finns det något motsvarande inskrivet, så vi skall inte förringa den insats som vi liberaler har gjort och det som också sfp har gjort för den saken. Det står tydligt och klart att det partiet jobbar för det här. Det börjar kanske klarna för oss, att det är så att socialdemokraterna här har problem med att få sitt motsvarande parti i Finland, sossarna i Finland, att gå med på att vi skall få en parlamentsplats. Är det kanske därför man nu tvekar så mycket från sossarnas sida? Vi hade funderat på att vi kanske inte skulle behöva ta motionen om parlamentsplats till omröstning eftersom lantrådet lovade att vi skulle få en framställning i början av mars här på vårt bord, men nu går socialdemokraterna upp igen och ifrågasätter om det är rätt sätt att arbeta, så vi vet inte riktigt hur vi skall göra nu, kanske vi måste ta det till omröstning i varje fall.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

Socialdemokraterna ifrågasätter inte landskapsregeringens sätt att arbeta. Det jag ifrågasatte var när ltl Mats Perämaa säger att man stöder en åländsk parlamentsplats, så på vilket sätt? Ni måste kunna svara på på vilket sätt ni har tänkt lösa detta. Jag är villig att erkänna att vi inte har någon klar lösning, men därför är det viktigt när vi gemensamt går ut med det här att vi måste se över den lösning som liberalerna har kommit med i sitt valprogram. På vilket sätt skall man lösa det? Eftersom vi skall ha en gemensam uppvaktning gentemot Helsingfors så måste vi hitta varandra och vi stöder ett samarbete i den här frågan, men vi måste kunna diskutera olika infallsvinklar. Vad är liberalernas konkreta infallsvinkel annat än att lova en parlamentsplats? Det räcker inte, utan frågan är på vilket sätt man skall förverkliga detta. Har ni någon idé kring det här?

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Det borde vara ganska klart hur vi har tänkt göra, det har vi diskuterat på gruppledarnivå hur många gånger som helst och om jag inte missminner mig tror jag att ltl Christian Beijar var närvarande vid ett flertal tillfällen. Alla partier har sagt att vi skall jobba med våra respektive syster- och broderpartier för att förmå dem att på ett välvilligt sätt behandla frågan när vi kommer till ett initiativ från lagtinget. Vi har konkret gjort det genom att vi har förmått sfp att skriva det i ett valprogram och vi kommer förstås, när riksdagen så småningom behandlar det initiativ vi lämnar in tillsammans, att utkräva att man i handling röstar i enlighet med det vad man har skrivit i sitt program;  ingen kan lova bestämt på förhand att någon enskild i riksdagen skall rösta på ett visst sätt, men vi kommer att utkräva att man skall göra det på det viset. Jag hoppas att också socialdemokraterna på allvar, för att inte spoliera den här saken nu, kommer att jobba på ett motsvarande sätt med sitt broder/systerparti i Finland.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

Vi är självfallet beredda att jobba med den här frågan, men jag ville veta konkret hur vi skall lägga upp det. Vad har ni för idéer? Sedan kan vi tillsammans diskutera hur vi skall lägga upp det. Valkretsar? Finns det något annat? Jag är fullständigt övertygad om att om vi går gemensamt till riksdagen i Helsingfors och kräver att vi skall ha en Europaparlamentsplats och inte har förslag på hur detta skall förverkligas kommer det inte att ge något resultat. Jag är övertygad om det och det kommer att bli en s.k. symbolpolitik. Därför är det också viktigt att höra liberalerna, som de facto anser sig ha förankrat detta i sfp, att vad har sfp för idéer här? Jag har inte fått något svar på det, ltl Mats Perämaa!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

(Kl.11.57.) Plenum avbryts för lunchpaus och fortsätter kl. 13.00.

 

                                                                 ---------------------------------

 

(Kl.13.00.) Plenum fortsätter.

Ltl Raija-Liisa Eklöw:

Herr talman!

Mycket tid och många ord har här på förmiddagen sagts om icke-godkända finansmotioner och det är en verklighet som vi lever i, men jag personligen och liberalerna är glada över att de två motioner vi hade i ungdomsarbetets tecken i alla fall har fått positiva skrivningar. Det är nämligen så att vi hade en motion angående studerandekort som efterlystes under ungdomsparlamentet och efter det fick man löften från landskapsregeringen att man håller på att tillsammans med ungdomsrådet titta på ett studerandekort. Således har man ansett att vår motion kunde förkastas, och det kan man hålla med om då. Det är viktigt att om man får till stånd ett studerandekort det är ett kort som gäller överallt, att det inte blir någon åländsk modell som gäller bara på Åland; i dessa internationella tider är det så att ungdomarna far runt, studerar borta, de far och praktiserar, så det är viktigt att ett studerandekort blir så allmängiltigt som möjligt.

 

Den andra motionen om ungdomar gällde subventionerat bussåkande. Här har det mycket diskuterats om skärgårdsungdomarnas möjligheter att fara hem på helgerna, men lika viktigt och lika dyrt är det för ungdomar från randkommunerna att ta sig till staden till aktiviteter, så där har också landskapsregeringen lovat att tillsammans med ungdomsrådet se vilket sätt som skulle vara bäst att subventionera eller ersätta resorna. Då är det viktigt att man involverar ungdomsrådet i arbetet. De som lyssnade på ungdomsparlamentet kunde konstatera att det fanns mycket duktiga ungdomar som kommer att ta över efter oss här när vi slutar.

 

Landskapsregeringen har gått in för, också med lagtingets godkännande, att ungdomsrådet får en halvtidstjänst till sin hjälp och då kommer man säkert att bättre se till landskapsregeringen använder sig av ungdomsrådet för att således få en mera ungdomlig inriktning på de ärenden som gäller ungdomar. Det är vi alltså jätteglada för.

 

Så har vi en finansmotion om gång- och cykelbanor. Den fick också en positiv skrivning. Finansutskottet har skrivit att det är en del av landskapsregeringens program. Det kan vi hålla med om, men vi måste också hålla med om att de stadsnära cykelvägarna inte är i skick. Stadens cykelvägar är bra, men på landsvägarna, särskilt mot Lumparland och Eckerö, finns det inte cykelvägar. Där hoppas vi att landskapsregeringen prioriterar om och börjar ta itu med de problemen.

 

Den motion av våra motioner som även fick ett omnämnande i finansutskottets betänkande var ett s.k. Experimentarium vad gäller det marina temat inom näringslivet och således som en turistsatsning. Jag hade föreslagit att man skulle ha ett Experimentarium i marina tecken och att man kunde ha den i sjöfartskvarteret, men finansutskottet skriver att sjöfartsmuseet kunde vara en bra plats. Platsen är inte så viktig för oss liberaler, men vi hoppas att idén förs vidare därför att Åland som ett maritimt centrum också för barnen skulle vara ett enormt lyft på den turistiska sidan.

Liberalerna hade också en motion om landskapsregeringens engagemang i Agenda 21-arbetet. Jag lyssnade på radion i morse om att Natur och Miljö hade haft ett informationstillfälle för lagtingsledamöterna här i måndags; de beklagade djupt att inte lagtingsledamöterna var där, det var bara några stycken. Tillfället var förstås väldigt illa valt såtillvida att det var en av de få dagar vi hade tid att bekanta oss med budgeten och finansutskottets betänkande, så jag tror att allas tid den här veckan har gått till det. Hela tiden efterlyses det från olika föreningar och miljöaktivisters håll ett politiskt engagemang. Det är svårt därför att det är många saker som pockar på vår uppmärksamhet. Man kan förstås också fråga sig om det är deltagandet på möten som är måttet på miljöarbetet eller om det är det arbete som var och en av oss försöker göra i olika fora, så ibland blir man lite besviken på kritiken helt enkelt. Men jag sticker inte under stol med att vi inte gör tillräckligt, utan frågan är vad vi gör i miljöarbetet, inte på vilka möten vi går. I alla fall har inte det här lagtinget eller den här landskapsregeringen visat så mycket intresse för Agenda 21-arbetet. Vi liberaler har år efter år har försökt påpeka det viktiga i en attitydförändring och i gräsrotsarbetet och har igen i år har en motion om Agenda 21 och dess verksamhet. Jag vill bara avisera att vi kommer att föra finansmotion nr 56 om Agenda 21-arbetet till omröstning

 

En motion som har förkastats och som har diskuterats ganska mycket här är motionen om hemslöjdsutbildningen i landskapet, dess placering och finansiering. Vår motion med förslag om att man automatiskt skulle överföra det finansiella ansvaret på landskapet blev förkastad. Var det därför att samma motion och klämmen också föreslog att utbildningen skulle förläggas till Ribacka som den inte godkändes så kan det vara förståeligt därför att man kan tänka sig att detta med Ribacka och hela Kastelholms gårdsområdet som ett hantverkscentrum kan vara lite nytänkande eller komma som ännu ett nytt område för skolans placering. Vår motion gick ut på att man på Kastelholms gårdsområde och Ribackaområdet kunde ha fått till stånd ett hantverkscentrum med både försäljning, skola, utställningar för de många duktiga konsthantverkare som finns här i landskapet för att också på det sättet få ett till turistiskt centrum och ett komplement till hela Kastelholms slottsområde. Men det var kanske tokigt att vi blandade in de här två sakerna i samma motion därför att jag tycker att i det här skedet borde det ha varit viktigt att hantverksskolans finansiering skulle ha fått en slutlig lösning och att Ålands folkhögskola skulle vara administratör för skolan, som vi föreslog i motionen medan landskapet skulle äga skolan; det skulle höja skolans status och det skulle också garantera kontinuiteten så att de privata föreningarna från år till år inte skulle tvingas att leva under så lösa boliner som blir fallet när man inte har finansieringen klar från år till år. Vi hoppas ändå att landskapsregeringen skulle ta ett grepp om frågan och lösa problematiken för Ålands hemslöjdsutbildning därför att igen kan vi säga att hemslöjden, konsthantverken och den design som utbildningen leder till är en mycket viktig del av den Ålands image utåt.

 

Ltl Katrin Sjögren:

Herr talman!

När det gäller att bevaka ÅHS:s intressen – ett av mina mål som nybliven lagtingsledamot – ger jag mig själv underkänt. Jag har försökt på flera vis men misslyckats. Intresset från det övriga lagtinget har varit svagt och jag har tydligen argumenterat för dåligt. Jag har gjort hemställningsmotioner om lagstadgad fortbildning för vårdpersonal samt även en motion som påpekar att det behövs jämställdhetsplaner inom landskapsförvaltningen samt därtill underställda organ, såsom t.ex. Posten, PAF och ÅHS.

 

När det gäller hela hälso- och sjukvårdsplanen borde statistiken vara uppdelad på kön. Detta skulle underlätta utvecklingen av ÅHS både när det gäller vårdkedjan och personalpolitiken.

 

Finansmotioner som berör ÅHS och med mig som första undertecknare gäller dels en satsning på arbets-, hälso- och friskvård, men också arbetssituationen på akuten. Akuten förväntas delta i effektiviseringen och omorganiseringen av ÅHS genom en ökad användning av sina övervakningsplatser för att undvika intagningar till avdelningarna. Men också slopandet av hälsocentraljouren kvällstid gör att patientströmmarna och belastningen ökar på akuten. I dagens Nya Åland kan vi läsa ”pressen på akuten fortsätter att öka”. Belastningen ökar för att hälsocentralen stängde, som jag tidigare nämnde, men också för att akuten får ta in allt fler drogpåverkade personer, förutom de som tidigare har varit alkoholpåverkade. Att inrätta en dygnet-runt-öppen tillnyktringsenhet, som landskapsregeringen planerar, är en god idé. Målsättningen med att stänga hälsocentralen kvällstid var att man skulle inrätta en lätt-akut som skulle ha tider att ta emot akutpatienter dagtid, eftersom man stängde den möjligheten i och med att hälsocentralen stängde på kvällen. Det har man inte gjort och det betyder att belastningen på akuten ökar.

 

I gårdagens debatt framkom det bl.a. från finansutskottets ordförande att vi från lagtingets sida inte skulle lägga oss så mycket i ÅHS:s arbete, det finns en styrelse som sköter ÅHS. Den uppfattningen delar inte jag; jag anser att hälso- och sjukvården är en mycket viktig fråga som engagerar och som de allra flesta medborgare prioriterar. Av finansutskottets lista kan man se att man har hört förvaltningschefen för ÅHS i säkerligen en rad frågor. Min uppmaning till finansutskottet är att man även skulle höra fotfolket någon gång, så därför aviserar jag att jag tar finansmotion nr 65 till omröstning.

 

Ltl Göte Winé:

Herr talman!

Jag skall nämna lite om finansutskottets betänkande. Först skall jag lite gå in på ltl Åke Mattssons och min debatt igår och fortsätta där. Ifjol när jag lämnade in motionen fick jag vetskap att det var mycket som var undermåligt och inte höll normerna, och det var jag lite inne på igår. Jag vill framhålla att det står i budgeten, att vid om- och tillbyggnaden skall beaktas att huset uppfyller gällande lagstiftning. Samtidigt är det så att det är en projektering, så att vi kan väl vara med och påverka nu, om jag har förstått saken rätt, men där tror jag att ltl Åke Mattsson kan ha lite mera info om eftersom han sitter i finansutskottet. Det var bara någonting som jag kom på igår när jag satt hemma och filosoferade. Vi måste också se vad projekteringen säger innan man säger ja eller nej. Det här med polishus vid Posten känns som en bra idé för min del; i november satt jag själv här utanför och frågade personer som sitter i Postens styrelse hur det skulle vara med att ha polishuset där. De hade ganska bra argument;  trafikplaneringen gör att det blir trafiksvårigheter, stadsplaneringen vill ha kontorsbyggnader och en massa andra argument och då måste jag förstå att det inte är någon idé att gå vidare med den idén för de hade många argument. Så dum idé kan det väl egentligen inte vara för när jag nämnde den för ltl Åke Mattsson för ett par veckor sedan så gick han vidare med den. Jag måste också säga att tack och lov att inte regeringen köper alla mina visioner därför att vissa är lika knasiga som andras här i huset, så på det viset kan man väl ge och ta i de situationerna. Därför är det också bra med en stor majoritet, olika åsikter, för där kommer man fram till det bästa resultatet.

 

Herr talman!

Nu till det som nämns i betänkandet. I remissdebatten i år pratade jag om att man måste hjälpa kommunerna på olika sätt. Hur skall man få hjälp? På vilket sätt skall man få hjälp och att man verkligen tittar efter det. Jag tycker att det är en stor julklapp från finansutskottet att ge det här till kommunerna. Som sagt, en miljon är mycket pengar och jag tycker att det är bra.

 

Ser vi på ÅHS-budgeten och utbyggnaden av etapp 2 och 3 tycker jag att det är en bra idé att det inte bara planeras utan även att de kan byggas tillsammans, om pengarna finns. Jag kan försöka påverka det själv eftersom jag sitter i ÅHS:s styrelse, men jag tackar för hjälpen att finansutskottets beskrivning finns här för det är någonting som jag kan jobba vidare med. Med en snäll finansminister så kanske allting löser sig till slut!

 

Så här i jultid vill jag ge en extra varm tanke och ett stort tack till ansvariga ledamoten Camilla Gunell. Att ge resurser till Ålands ungdomsråd tycker jag verkligen är behjärtansvärt. Hur ofta är det inte som man har haft ett ungdomsråd, men vad har de egentligen kunnat göra? Inte mycket! Äntligen finns det någon som har tid att jobba för ungdomarna mellan deras möten. Tidigare har man bara trott att det här skall ungdomarna fixa, men de har skolor och allting annat. Nu får de en möjlighet, nu finns det någon som hjälper ungdomarna med deras idé och visioner och hjälper till att ta tiden, för de flesta som är med i Ålands ungdomsråd har fullt upp med sina egna studier och då kan man inte heller kräva att de skall hinna jobba mellan mötena s.a.s.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman!

Det var bra att ltl Göte Winé har tänkt igenom lite och funderat på olika orsaker till varför vi hade åsiktskillnader i den här frågan. Men jag tror att man kommer från saken. Jag ville lyfta fram och diskutera att det inte är en lämplig lösning med tillbyggnaden av polishuset. Det vägrar man ta ställning till och socialdemokraterna har tidigare ansett att det var ett så stort problem att man t.o.m. har lämnat motioner i frågan, och nu har man plötsligt svängt för att man är med i en regering och vill följa svängningarna som är där, verkar det som. Jag har frågat gång på gång varför är det så viktigt att bygga till polishuset? Behövs utrymmena som man skall bygga till just nu?  Vem skall ha utrymmena? Det verkar som att man kastar dit pengarna, att man har bestämt att det skall byggas till, men man har inga planer, man har ingenting, utan man säger helt plötsligt att det här skall projekteras! Finns det andra myndigheter som man kan kasta en massa pengar på och säga att ni kan ju projektera och göra en tillbyggnad här och där också! Alla utredningar har visat att vi får inte upp kriminaltekniken på andra och tredje våningen, och det är den som skall ha mera utrymmen.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Herr talman!

Visst tycker jag om när det svänger lite, bara det är musik till! Inte vet jag hur mycket vi har svängt i den här frågan. Däremot kan vi säga att visst finns det behov av större utrymmen. Enligt ltl Åke Mattsson och andra behövs inte utbyggnaden, men vad jag har förstått behövs det fler förhörsrum. Jag har också fått till kännedom att det behövs ett rum som är mer barnvänligt när man skall höra barn osv. Jag hoppas också, precis som jag sade ifjol, att det finns utrymmen för tekniken; kanske ltl Åke Mattsson har sett om kriminaltekniska skall få mera utrymmen eller inte, men jag har inte sett några sådana planer. Jag har hört dem prata om att hur ser det ut där bakom och sådant. Jag vet inte, jag kan inte ta ställning till det när jag inte har sett idéerna. Ifjol kom det polismän till mig, även från alarmcentralen och sade, att vi är rädda för att alarmcentralen skall komma till polishuset, då får vi ännu mindre utrymmen. Samtidigt kom de och sade att dagens celler är för små, vi måste få bättre celler. Det är också någonting som jag hoppas att kommer med. Men bevisa gärna. Jag hörde också att ltl Mats Perämaa, som sitter med i polisdelegationen, har begärt replik, kanske vi får höra någonting av honom. Jag vet inte, men det jag visste och det jag gick på ifjol är att då hade jag önskemål, jag jobbade för dem och nu är de ändrade. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman!

Jag vill komma till sak och vad jag pratar om i det här sammanhanget, nämligen att polishuset kan skjutas framåt ett år till, det är inte någon panik att bygga det; på sikt måste man få bättre förhörsutrymmen ja, vi måste få bättre celler, vi måste få filmningsrum osv. Men det är ingenting som är så akut att man måste göra det nu. Jag ifrågasätter väldigt mycket varför man från en myndighet tre år efter varann lämnar in exakt samma förslag om tillbyggnad trots att finansutskottet begär att man skall utreda saken bättre. Det nonchalerar man helt från myndigheten, man bryr sig inte om det utan man lämnar in samma förslag igen! Till slut tycker man, som har antytts av enskilda ledamöter från finansutskottet, att ja vi orkar inte tjafsa om det här mera, man kan väl inte skjuta på det utan det är väl lika bra att få det undan förr eller senare. Det är det som det handlar om, det är en låt-gå-mentalitet som tydligen finns inom regeringen. Man ställer inte mera krav. Jag är väldigt förvånad om det bara var så pass lite som var det väsentliga i motionen förra gången och man berörde det så lite i anförandet och pratade mest om en massa andra saker runt om kring, att poliserna inte var involverade, kriminaltekniska utrymmen osv. Jag tyckte inte att man tryckte så hårt på alarmcentralen som man gör nu, att det bara var det som egentligen motionen gällde! Jag tror att man borde titta igenom anförandet en gång till och analysera vad som sades.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Herr talman!

Med det sista vet jag inte vad ltl Åke Mattsson menade, om jag bara svamlar eller vad det är han försöker säga! Det är tydligen liberalernas nya tankesätt om mig, och det är deras sak att stå för det. Jag tycker inte polisens åsikter är svammel. Jag tycker inte att polisens åsikter bara är någonting att negligera. Det är inte så, ltl Åke Mattsson, att det är inte bara din värld, det finns andra poliser än dig, de har också önskemål och någon måste lyssna på dem. Igår sade ltl Åke Mattsson att alla polismän är emot utbyggnaden. Varför har detta aldrig synts någonstans? Igår sade du att det var enbart polismästaren Björn Andersson som ville ha utbyggnaden, ingen annan. Stämmer det? Replikerna är tyvärr slut, men jag tror att det finns poliser som också vill ha en utbyggnad, i alla fall enligt vad de pratade om ifjol och jag tycker inte heller att integriteten för den som är på förhör och cellutrymmen är banala frågor att diskutera här. Det är någonting som jag har rätt att diskutera.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Herr talman!

Jag är benägen att hålla med ltl Göte Winé, speciellt när han säger att det inte vore särdeles bra om alla ltl Göte Winés och sossarnas visioner skulle få gehör i landskapsregeringen. Till den delen är vi fullständigt ense. Vad gäller polishuset är det så att för ett år sedan, när vi tog budgeten, lämnade vi på finansutskottets förslag, 100.000 euro för att man skulle utreda huruvida lagligheten i det tänkta ombyggnaden av nuvarande polishus blir bra, om ändamålsenligheten blir bra osv. Allt detta skulle göras för ett år sedan. Det råkade vara samma tid som ltl Göte Winé har suttit i majoritetsställning. Under det här ena året har det inte hänt någonting alls. Nu står vi igen på ruta ett, så vi har samma krav som vi hade då: man skall veta vad man ger sig in på, och det är det vi emotsätter oss. Det är självklart att vi också vill att poliserna skall få ändamålsenliga utrymmen, men varför gör ni ingenting, varför tar ni inte reda på vad som är bra och vad som är dåligt! Det beslut som ni vill fatta är igen att nu sätter vi dit pengarna och så ser vi om det eventuellt går att genomföra det på ett bra sätt! Ingen vet ju här i dag om det blir bra.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Herr talman!

Det är tur att man ser att alla delar kanske inte är bra på en själv, men det är väl kanske fler som borde se på den sidan och konstatera att allas idéer kanske inte uppskattas av alla trettio som är här, men då blir vissa bara arga här! Skulle jag kunna gå in på att vi hade pengar men ingenting har hänt, med lagligheten, så kan jag väl konstatera att det kanske inte har gjorts så mycket som det borde i polishusfrågan, det kan hända, det finns väl saker tidigare som inte har skötts bra tidigare, men det har väl varit ganska omvälvande år med polisfrågor och kanske det för en gångs skull är viktigare att diskutera personal än byggnader. I tidigare regeringar har det varit viktigare att ha dyra hus än att tänka på personalen!

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Herr talman!

Äntligen vill sossarna diskutera personalen. Vi har andra har försökt diskutera personalen under hela gårdagen och också i dag, hur man från landskapsregeringens sida hanterar personalen och speciellt ledande tjänstemän. Det är bra att socialdemokraterna till slut tycks ha någon åsikt om det också!

 

Ltl Göte Winé, replik:

Herr talman!

Vi pratar ganska ofta personalfrågor. Vi pratar ofta helhetsfrågor. Vi går inte in på enskilda och diskuterar på det viset utan vi ser övergripande, vi ser rättviseperspektivet och framför allt ser vi att det skall finnas möjligheter för alla och att det skall finnas verkliga verksamheter som utnyttjas och att man kan driva personal framåt och rättvist.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Herr talman!

Stor julklapp till kommunerna från finansutskottet, säger ltl Göte Winé angående den extra miljonen euro till kommunerna och det är stora pengar, men det är lite så med den julklappen – om vi talar i jultermer – att om en unge går och önskar sig en dvd-spelare och tomten kommer med ett par sockor, så är det någonting som är nödvändigt men inte det som man har önskat sig. Kommunerna behöver verkligen pengarna men egentligen inte i den här formen utan mera i den form som liberalerna har talat om: att det riktas till vissa saker så att kommunerna inte behöver komma med mössan i handen i slutet av året och begära pengar. Det finns verksamheter som redan från årets början skulle behöva få finaniseringen klarad.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Herr talman!

Nog är det så att sockorna är viktigare än dvd-spelaren och det är väl det som det går ut på, att det är lite uppfostran att man först skall lära sig att sköta sig själv och sköta om sin värme och lyx får man bekosta senare. Det är väl lite av vår filosofi, om vi säger så också med välfärden och att man ser till att man har det också; däremot är det så i uppfostran, att vi kan inte ösa julklappar över alla barnen så att de får vad de vill, för då kommer det till slut att bli så att man bara står och öser in. Man måste också lära sig att rå om sakerna och ta vara på ekonomin.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Herr talman!

Nödvändigt, sade jag, men inte det som man hade önskat sig och det är precis samma sak med miljonen till kommunerna.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Herr talman!

Så är livet tyvärr – inte får jag heller allting jag vill ha i julklapp och inte får jag heller allting som jag vill ha här, men jag lever för det. Däremot kanske man behöver diskutera lite vad folk vill ha och vad som skall göras. Vi behöver också ta en diskussion rent allmänt och rent principiellt: vad skall vi ha och vad skall vi göra? Vi kan också göra som liberalerna säger, ja, inte skall vi i alla fall ta hand om det här i vår kommun, för då pekar vi ut vissa utan lägger vi bort det från vår kommun och så får stora landskapsregeringen ta hand om det! I ett annat fall skall man göra vissa saker! Vi behöver diskutera i stället nu vad det är vi skall göra, vad skall kommunerna ha och vad skall vi inte ha? Före det kan vi inte börja kasta ut hur många miljoner som helst utan vi måste få ett vettigt arbetsunderlag. Ger vi pengar till allt man behöver, så kommer man sedan att utöka, utöka och utöka.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Peter Grönlund:

Herr talman!

Efter att jag som medlem av finansutskottet har varit med om att formulera utskottets betänkande och det under debatten har förts fram många synpunkter på olika detaljer tänkte jag fokusera helt kort på utskottets synpunkter under rubriken ”Ekonomisk översikt”.

 

Det har under debatten framförts olika argument för att överföra betydligt mera pengar till kommunernas förfogande än vad som föreslagits i budgeten och i betänkandet. Landskapsandelarna ökar med 4,9 procent och därtill föreslår utskottet en förhöjning av anslaget för finansieringsunderstöd till kommunerna med 1 miljon euro. Skulle denna miljon ha givits som ökade landskapsandelar skulle ökningen ha blivit 9,4 procent jämfört med innevarande år och skulle, som det föreslagits i en finansmotion, 5,2 miljoner har överförts till kommunerna skulle motsvarande beräkning ha gett ökning av landskapsandelarna med 28,3 procent, samtidigt som vi har en inflation som är kring 2 procent i vår omvärld. Är denna finansmotion ansvarsfull ekonomisk politik?

 

Herr talman!

Landskapet och kommunerna är inte fristående ekonomiska enheter som lever vid sidan av det övriga samhället; all den ekonomiska verksamhet de bedriver påverkar hela vår ekonomi. Om den offentliga sektorn bedriver en mycket expansiv ekonomisk politik i ett läge då marknaden i övrigt går på högvarv och sysselsättningsgraden är hög bidrar detta starkt till att vi får en kostnadsutveckling på Åland som är betydligt snabbare än i våra närområden och försvagar således åländska företags konkurrenskraft på exportmarknaderna samt turistnäringens möjlighet att verka, eftersom turisterna upplever Åland som dyrt. En sådan kostnadsutveckling leder också i sin tur till att kraven från arbetstagarna på kompensation för de högre levnadskostnaderna stiger, dvs. högre löner, Ålandstillägg, förhöjda transfereringar och sedan är det full fart på inflationen.

 

Herr talman!

Vi måste därför föra en återhållsam ekonomisk politik i ett läge då marknaden är minst sagt överhettad och jag upplever att det budgetförslag som landskapsregeringen har lagt och som finansutskottet tagit ställning till är en återhållsam budget, där man, trots att det skulle ha funnits pengar i kassan för olika satsningar, valt att spara lite för sämre tider – klok ekonomisk politik i dagsläget, tycker jag.

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Herr talman!

Jag kan inte annat än framföra ett tack till ltl Peter Grönlund. Jag hade inte kunnat formulera det mycket bättre! Jag är glad över att det i den här salen också finns människor som förstår vikten och nödvändigheten av att vi verkligen håller inflationen i schack. Åland är redan tillräckligt dyrt.

 

Vad gäller stöden till kommunerna har vi varit med och biträtt den miljon som nu har förts in, och det tycker jag är på sin plats, även om jag själv gärna hade sett att man hade övervägt alla behov och eventuellt i en tilläggsbudget hade reglerat detta. Det hade kanske varit den naturliga vägen, men för övrigt tycker jag att vi när det gäller kommunala kostnadsstrukturer och den framtida utvecklingen skall invänta de utredningar vi håller på med och där mellanrapporter nu duggar in. Om vi skyndar så snabbt vi kan men ändå inte hossar iväg tror att vi faktiskt kan hitta formler som gör att vi också för långsiktig tid klarar kommunernas ekonomi och detta utan att man behöver hålla på med den här ad hoc-politiken, som jag tror i grunden skadar alla.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Herr talman!

Siffran att överföringen till kommunerna skulle stiga med 28,3 procent ifall man skulle genomföra vår finansmotion och lagmotion om kapitelskatten är säkert sann, jag litar fullständigt på ltl Peter Grönlunds matematiska förmåga till den delen, men vi skall ändå komma ihåg att det här inte kan betraktas som någonting som man späder på därför att det här är någonting som man har tagit från kommunerna tidigare. Det här är någonting som kommunerna har haft. När kapitalskattesystemet infördes betydde det att kommunalskatt överfördes till staten via kapitalskatten och vi har fått tillbaka den via klumpsumman, och det har stannat i landskapets kassa. Det är i princip en minskning som man har haft i överföringen till kommunerna, det är inte en ökning. Samtidigt har vi här i flera omgångar stiftat lagar som ytterligare har ökat kommunernas kostnader. Det är de här sakerna som måste vägas in. Det blir för enkelt att resonera på det viset som ltl Peter Grönlund gör. Åtminstone vi ser hela samhällsförvaltningen, när någon utför myndighetsutövningar i enlighet med lagar som stiftas, som en helhet. Jag uppfattar det som att ltl Peter Grönlund lite ser det som att landskapet är ett läger och kommunerna ett annat läger.

 

Ltl Peter Grönlund, replik:

Herr talman!

När det gäller utvecklingen som har varit stämmer säkert det som ltl Mats Perämaa säger, men nu diskuterar vi det kommande året och de pengar som skall distribueras då, och i dag har vi ett ekonomiskt läge som inte medger att vi skall sprida ut mera pengar i samhället. På den andra frågan om kommunerna och landskapet ser jag det inte som två skilda enheter utan jag ser det som en helhet när det gäller deltagandet i den samhälleliga ekonomin.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Herr talman!

Jag såg det i varje fall som ett halvt erkännande för mina argument, och redan det är mycket nog. Nu stiger landskapsandelarna/överföringarna till kommunerna med 4,9 procent. Kanske ltl Peter Grönlund kan lite beskriva fördelningen mellan kommunerna. Vilka kommuner är förlorare och vilka är vinnare?

 

Ltl Peter Grönlund, replik:

Herr talman!

Fördelningen mellan kommunerna drabbar kommunerna på olika sätt. Jag tror att alla är medvetna om att det finns olika fördelningsnycklar som påverkar det hela, men fortsättningen och det som jag ville föra fram var att vi inte kan höja på utdelningen till kommunerna med 28,3 procent när vi har en inflation i samhället som är 2 procent. Det förstår nog herr Perämaa också att är en väldigt, väldigt expansiv politik!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Herr talman!

Jag får sälla mig till ltl Mats Perämaas konstaterande att procenträkningen säkert är rätt gjord av ltl Peter Grönlund. Det kan ändå inte vara främmande att kommunerna har ett ekonomiskt bekymmer. Skall man strypa ner medel till kommunerna som det egentligen är berättigade till med påstående att det skulle påverka inflationsutvecklingen så mycket? Jag har inte riktigt den tron. Vad är det andra alternativet: att kommunerna skall börja låna upp pengar och dra ner på sin service? Vi har inte så många utvägar. De har lagstadgade regelverk vad de skall syssla med och vad de måste upprätthålla inom den sociala verksamheten, åldringsvården, barndagvården och skolorna. Det är bara att konstatera när man tittar på alla kommuners budgeteringar nu att de har en minusbudget. Vad har vi för alternativ? Vi väntar visserligen på kommunreformen och landskapsandelsreformen, men vad gör man under tiden? Ja, det är julklappen som vi får nu! Jag nämnde i tidigare remissanförande att det fanns ledamöter i den här salen som hade en annan åsikt och man var i en annan position. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Peter Grönlund, replik:

Herr talman!

Om jag börjar i slutändan av ltl Brage Eklunds replik, så tror jag nog knappast att det jag anför har någonting att göra med min position, utan det är nog på det sättet att den väldigt expansiva ekonomiska politik som har föreslagits skulle på sikt leda till att vi får en väldigt olycklig kostnadsutveckling. När det gäller kommunernas ekonomi har finansutskottet anslagit en miljon euro till. Jag är helt övertygad om att kommunerna kommer att klara sig till den delen. Därtill tycker jag att det är väldigt viktigt att vi får det som finansutskottet uttalade sig om redan i våras i rambudgeten och det som också finns med nu i finansutskottets betänkande om att vi får ett helhetsgrepp över landskapsandelarna och de överföringar som skall göras till kommunerna.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Herr talman!

Därför vill jag igen påpeka att det är ganska viktigt att landskapsandelsreformen får lite fart på sig. Det har pratats sedan jag kom in i lagtinget att det måste göras någonting åt den och jag motionerade om en delreform, att man skulle göra någonting åt kostnaderna för vissa kommuner inom specialomsorgen och det har inte heller tagits upp, utan man har hela tiden hävdat att man se över helheten och landskapsandelsreformen, men under tiden blöder vissa kommuner. Den totala landskapsandelsreformen måste alltså påskyndas, man kan inte bara säga att den är omfattande, för den har pågått ganska länge och någon gång måste man komma till ett slutresultat.

 

Ltl Peter Grönlund, replik:

Herr talman!

Det pågår flera olika utredningar, både beträffande äldreomsorgen och landskapsandelarna. Finansutskottets uppfattning var nog helt klart den att man behöver få ett klart och redigt landskapsandelssystem som är tillräckligt transparent så att alla förstår och ser hur det fungerar.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Mats Perämaa:

Fru talman!

Nu när ltl Peter Grönlund har gått ner till sin bänk igen och har papperet framför sig kan vi fortsätta att diskutera fördelningen av landskapsandelar. Det är korrekt så att ökningen för kommunerna var 4,9 procent redan innan den extra miljonen sattes in. Men fördelningen är sådan att Mariehamns stad skulle ha fått en ökning på 16 procent medan nästan samtliga andra kommuner får ett minus. Det är kanske därför som ltl Peter Grönlund var någorlunda nöjd med fördelningen redan tidigare, men det vet jag, det får ltl Peter Grönlund verifiera eller förneka.

 

Jag tänker hålla mig ganska kort. Jag skall avisera att jag till omröstning tar min motion om Bärö-projektet för att utreda det vidare och göra en miljökonsekvensbedömning, finansmotion nr 60. Jag aviserar också finansmotion nr 18 om ms Michael Sars till omröstning, en motion som Ålands Framtid har lämnat in. Det är ett viktigt projekt, det gäller en ”mobbåt” som skolfartyget saknar och om man inte får det löst före februari kan inte fartyget segla mera.

 

Ytterligare kommer jag att ta till omröstning den skrivning om infrastrukturella satsningar i skärgården gällande bredbandsprojektet Kumlinge – Brändö och det röstningen avser framgår av klämmen i reservationen.

 

Ltl Torbjörn Eliasson:

Herr talman!

Först vill jag tacka mina kolleger i finansutskottet. Tack för ett givande samarbete, ett speciellt tack till oppositionens ende representant Mats Perämaa!

 

Angående finansutskottets arbete har jag några kommentarer. Vårt arbete har kommenterats ganska flitigt här i salen igår och i dag: ”Ganska tunt, finns mycket spänningar mellan regeringspartierna, därför väljer utskottet att inte kommentera”, framhöll vtm Viveka Eriksson igår.

”Finansutskottets ledamöter är regeringens marionetter och sitter tysta”, är ltl Danne Sundmans teori!

 

Till att börja med vill jag bestämt dementera spänningar mellan regeringspartierna! I samtliga fall där finansutskottet antingen valt att skriva eller inte skriva, har regeringspartiernas representanter varit helt överens. Jag tror att oppositionens företrädare i finansutskottet säkert också kan intyga att arbetsmiljön i utskottet precis som tidigare år varit positiv och besjälad av viljan att göra en relevant och rättvis genomgång av budgetförslag och motioner.

 

Vi har skrivit där vi ansett det befogat! Som jag sade igår så skriver vi inte och pratar bara för skrivandets eller pratandets skull!

 

Att kalla finansutskottets ledamöter för regeringens marionetter, som ltl Danne Sundman gjorde igår, säger nog mer om honom själv. Där handlar det om ren och skär populism – inte om korrekt kunskap om sakförhållandet!

 

Dessutom säger arbetsordningen för Ålands lagting så här:

 

23 §.(1992/52) Betänkande eller utlåtande i ärende, som behandlas av utskott, skall uppsättas kortfattat.”

 

Herr talman! Så till kommunerna.

”Fördelning enligt prövning är ett dåligt alternativ, men vi liberaler tänker ta åt oss äran för den miljon som föreslås”, sade ltm Mats Perämaa igår!

 

För det första, bäste ltl Mats Perämaa, under remissdebatten visade alla partier sin vilja att stöda kommunerna!

 

Kommunernas ekonomiska situation var nog också den viktigaste frågan när finansutskottet behandlade årets budget!

 

Finansutskottet har under höranden och behandling satt sig in i kommunernas besvärliga situation. Vi fann det förnuftigast i detta skede, medan vi inväntar resultaten av pågående utredningar, att öka anslaget enligt prövning.  med 1 M€, en tillfällig men dock lösning att hjälpa de värst drabbade kommunerna.

 

Redan år 2003 efterlyste finansutskottet en grundlig genomgång av kommunandelssystemet. Jag hoppas att utredningarna och de politiska slutsatserna av dem skall ge oss ett nytt långsiktigt system, som förhoppningsvis syns redan i budgeten för år 2007!

 

Beträffande vem som skall ta åt sig äran för den extra miljonen så hävdar jag att det inte bara är liberalerna; om förslaget godkänns, så tycker jag att hela lagtinget kan ta äran åt sig för denna förstahjälpsåtgärd!

 

Till sist, herr talman!

 

Angående Paf ställdes igår frågan om lantrådet anser att landskapsregeringen har hållit en bra taktik i Paf-frågan?

 

Han har givit sitt svar, som jag omfattar och stöder.

 

Ja, landskapsregeringen har skött ärendet bra, och sköter det mycket bra!

 

Paf:s rätt att från Åland föranstalta sitt Internet-spel är som jag ser det den viktigaste frågan för Åland just nu. Ärendet är en långdans med stora krafter bakom kulisserna. Det är en unik prövning av självstyrelsen och förhållandet till statsmakten där HD redan avgivit en dom och Paf för andra gången fått en polisanmälan på halsen.

 

Paf:s styrelse och ledning har genom åren gjort ett mycket bra arbete, som trots ständigt förändrade förutsättningar och konkurrenssituationer resulterat i att föreningen kunnat bidra mycket positivt till den åländska samhällsnyttan. Oberoende hur det går med den nu aktuella processen, är jag övertygad om att Paf har viljan och kunnandet för att om det behövs ställa om och hävda sig i internationell konkurrens. De har varit kreativa och beslutsamma. De håller en linje som de anser är rätt, som landskapsregeringen till fullo stöder och som hela lagtinget enigt står bakom.

 

Därför är det nu inte läge att dra förhastade slutsatser om landskapsregeringens agerande i denna fråga.

 

Personligen är jag fortfarande optimist, att sunda förnuftet till slut skall segra, att det fortfarande finns möjlighet till en lösning på politisk nivå. Det enda rätta är att vi samarbetar på ett klokt sätt och att Åland och riket tillsammans ”erövrar Internet-världen” i stället för att ”kriga” inbördes!

 

Om inte ledningen för Nokias hemland uppfattar denna möjlighet är den att beklaga!

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Jag vill påminna ltl Torbjörn Eliasson om att till grund för hela debatten ligger landskapsregeringens budget. Det är alltså majoriteten i lagtinget som står bakom den. I den budgeten har man alltså inte haft för avsikt att ge mera pengar till kommunerna än det som framgår av budgeten. Det blev sedan en stor och intensiv debatt om kommunernas ekonomi, mycket tack vare att liberalerna hade lagt flera stycken finansmotioner med anledning av att vi ser situationen som kommunerna är i som väldigt alarmerande. Det är självklart att det också finns i regeringspartierna personer som är kommunalt aktiva som också har insett att det här är ett problem. Men utgångspunkten var faktiskt från majoritetspartierna att inte ge mera pengar. Vi är förstås inte heller riktigt nöjd med ”stöd enligt prövning” och också ltl Torbjörn Eliasson kallar det för en första hjälp. Så ser vi också på miljonen som skall delas ut som stöd enligt prövning. Vi har föreslagit att de pengar som genereras i kommunerna i form av kapitalskatt också borde återbetalas till kommunerna. Jag förutspår att landskapsregeringen och partierna bakom regeringen kommer att ta sitt förnuft till fånga och återkommer med ett förslag om att kapitalskatten skall återbetalas – det ser jag fram emot.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Herr talman!

Det är helt riktigt som vtm Viveka Eriksson säger. Budgeten sade ett och finansutskottets betänkande säger ett annat när det gäller pengar till kommunerna. Det var också, som jag beskrev det, helt klart när vi diskuterade detta i lagtinget  att alla insåg kommunernas problem och ville hjälpa upp det på något sätt. Därför menar jag att ingen har varit bättre eller sämre, och finansutskottet har också kommit fram till samma slutsats. De utredningar som vi inväntar kommer ju att ge ett svar och på basen av dem skall vi försöka få fram ett bästa möjliga system för de finansiella transaktionerna mellan kommunerna och landskapsregeringen.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Då är jag glad över att liberalerna har hjälp majoriteten på traven i den här frågan, man har kommit en liten bit på rätt väg!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

När det gäller kommunernas ekonomiska bekymmer har jag sagt tidigare, och jag kan säga det igen, att jag tycker att finansutskottet har gjort en bra avvägning när det gäller det. I övrigt räknade ltl Torbjörn Eliasson mycket upp vad andra har sagt, recenserade andra uttalanden, men det blev lite oklart vad ltl Torbjörn Eliasson själv tycker. Jag uppfattade mellan raderna att han kanske kände en viss irritation över den kritik som har riktats mot finansutskottets betänkande detta år. Jag vill bara säga i största välmening att om man tittar i de stenografiska protokollen och går tillbaka under åren så tror jag att ltl Torbjörn Eliasson kommer att bli förvånad när han ser hur ovanligt tunt och intetsägande detta års finansutskottsbetänkande är!

 

Ltl Mats Perämaa tog upp frågan om skolfartyget ms Micheal Sars. Det är en stor investering, den behöver uppgraderas, nu kör man på dispens. Jag är väldigt förvånad över att inte finansutskottet har tagit sig an den biten och jag är uppriktigt sagt nyfiken på hur ser ltl Torbjörn Eliasson på en sådan här sak. Man gör en stor investering för att stärka sjöfartsutbildningen, men det finns inte pengar så att det ens räcker till ett korrekt underhåll. För att åtgärda den saken lämnade vi in en motion, men i den långa lista jag räknade upp fanns inte ett ord. Hur ser ltl Torbjörn Eliasson på den saken?

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Herr talman!

Det är faktiskt ingen irritation från min sida, utan jag tycker att när ledamöter här i salen säger någonting om finansutskottets arbete så är det väl min rätt och även skyldighet att förklara hur vi har fungerat. Det är bara det jag ville få fram att precis som de två senaste åren har vi haft ett väldigt gott samarbete och som jag sade i mitt anförande tror jag t.o.m. att den enda från oppositionen, ltl Mats Perämaa, är beredd att hålla med om att vi har ett väldigt gott samarbete i finansutskottet och vi jobbar seriöst med alla frågor. Vi har gått igenom alla motioner. Det är alltså ingen irritation från min sida utan jag vill bara försöka väga upp det här och förklara hur det funkar. Att det är ett tunt betänkande ja, det är många som påstår det, men det innehåller trots allt en hel del tunga punkter, inte minst när det gäller den kommunala biten. För övrigt tycker vi att landskapsregeringen har kommit fram med ett gott förslag som vi accepterar och då har vi inte funnit någon anledning att göra några skrivningar.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Det är säkert trevligt om man i finansutskottet har ett gott samarbete och allmänt trevligt, det har jag ingenting emot, men det gäller också att leverera någonting. Ltl Torbjörn Eliasson säger att det finns väldigt många tunga punkter i detta utskottsbetänkande och nämnde själv kommunerna, och det sade jag också i mitt anförande igår att där tycker jag att finansutskottet har landat rätt. Men det är faktiskt den enda s.k. tunga punkt som berörs i finansutskottets betänkande. T.ex. den fråga jag ställde klart och tydligt nu: Hur ser finansutskottsmedlemmen Eliasson på skolfartyget Michael Sars bekymmer? Inget svar! Det finns inte heller ett ord i utskottsbetänkandet, så det är klart att man blir fundersam hur motionerna behandlas.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Herr talman!

Det är så att finansutskottet har lämnat ett betänkande. Det omfattar jag till 100 procent. För övrigt omfattar jag landskapsregeringens budget.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Danne Sundman:

Talman!

Jag hade på känn att ltl Torbjörn Eliasson skulle rikta sig till mig, så jag bad om ordet redan tidigare i stället för att begära replik. Ltl Torbjörn Eliasson säger att jag har en teori om att vissa av finansutskottets ledamöter är regeringens marionetter. Jag skulle säga att det är nog mera i praktiken jag har upplevt det, särskilt när jag ser hur man har gjort med budgeten och jämför med hur tidigare finansutskott, enligt mitt sätt att se, har haft större integritet och gått in även i besvärliga frågor och varit på något sätt en säkerhetsventil rent politiskt över vissa budgetärenden. Ltl Torbjörn Eliasson säger att det säger mer om ltl Danne Sundman själv än om finansutskottet. Det är möjligt, relativt sett kanske det säger en hel del om mig själv och det måste jag ta som beröm! Ltl Torbjörn Eliasson säger att jag är populist. ”Populist” är sist och slutligen per definition en bra sak. Det betyder att man är folklig och försvarar folket mot överheten, och det epitetet tar jag gärna på mig, det är absolut inget fult, särskilt i den här frågan när det handlar om ärenden där man avskedar enskilda tjänstemän med kreativa metoder; då är jag gärna populist och ser att vi måste få en behandling av de ärendena här i lagtinget och inte bara fungera som gummistämpel. Ltl Torbjörn Eliasson citerade lagtingsordningen, att ett betänkande skall avfattas kort, och det innebär inte att man inte behöver skriva någonting, utan har man politik att skriva om skall man skriva om det. När det gäller detta med marionetter brukar jag citera lagtingsordningen och det skall jag göra nu också, 9 § lagtingsordningen lyder så här: ”Ledamot är pliktig att i utövningen av sitt uppdrag så handla som rätt och sanning bjuder. Han eller hon är därvid skyldig att iaktta lag och är icke bunden av några andra föreskrifter. ” Det här är mycket bra. Jag rekommenderar alla lagtingsledamöter att ha första sidan av lagtingsordningen i lådan så att man kan läsa 9 § så att man förstår vem som är ens huvudman när man sitter här i lagtinget.

 

När det gäller påståendet om inga spänningar, sprickor osv. i regeringssamarbetet är det min roll som oppositionspolitiker att påpeka sådant; förutom att kritisera den politik som majoriteten för och kritiskt granska den – också hålla med om den kommer med goda idéer – är det min uppgift att påpeka när regeringsmaskineriet inte fungerar, eftersom det skall fungera enligt det system vi har. Uppenbart är också att ltl Torbjörn Eliasson har tagit på sig någon sorts varumärkesansvar, dels för centern – det är för övrigt ltl Torbjörn Eliassons yrkesroll – men framför allt också för hela regeringssamarbetet, varumärket centern, FS, socialdemokraterna, det vårdar ltl Torbjörn Eliasson väldigt ömt. Det är egentligen helt rätt eftersom det var ltl Torbjörn Eliasson som pekade ut det här regeringsunderlaget och regeringens sammansättning och samtidigt valde bort Obunden Samling och Ålands Framtid - det vet alla som har läst tidningarna – till förmån för socialdemokraterna, så det är klart att det är lite jobbigt för ltl Torbjörn Eliasson när det sedan kracklar lite.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Herr talman!

Jag vet inte hur jag skall uppfatta det som ltl Danne Sundman nu sade angående 9 § lagtingsordningen. Är det på det sättet att framför allt i första hand jag inte skulle följa den paragrafen? Det är inte alls jobbigt för mig nu, utan tvärtom känns det bra när vi har kunnat lägga fram en bra budget som jag tyckte att under remissdebatten faktiskt uppfattades som en förhållandevis bra budget med ett stort överskott och vi har en behandling i finansutskottet som går väldigt bra utan stridigheter. Jag finner ingenting jobbigt i den här situationen utan tvärtom har det varit angenämt att vara med om budgetarbetet i år.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

När det gäller 9 § lagtingsordningen är det just sista meningen: ”Han eller hon är därvid skyldig att iaktta lag och är icke bunden av några andra föreskrifter.” Det betyder att man som lagtingsledamot skall se folket som sin huvudman och inte någon annan. Det här är väldigt viktigt. Det innebär att man också som ledamot av finansutskottet skall ha hög integritet och våga ta tag i känsliga politiska frågor och inte bara förbigå allt med tystnad, det är det jag är kritisk mot när det gäller vissa saker i finansutskottets betänkande. Överlag tror jag alla håller med om att det känns bra att vi har en sådan ekonomisk situation att vi kan sätta undan t.o.m. 10 miljoner euro och enligt Obunden Samlings motioner 16 miljoner euro. Det sticker jag inte under stol med. Det är mycket jobbigare om det skulle vara minus framför de pengarna, så jag tror att alla känner sig bra när man går hem härifrån i morgon. Det känns inte bra att vissa saker har förbigåtts med tystnad här i lagtinget.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Herr talman!

Men när ltl Danne Sundman kopplar ihop 9 § med sina tidigare uttalanden, när han påstår att finansutskottet fungerar som marionetter får jag nog den uppfattningen att han mellan raderna menar någonting som inte är alldeles så positivt. Jag har försökt förklara i mitt anförande, och jag gör det igen, att vi fungerar nog alla i finansutskottet enligt 9 §. Jag kan stå för mig själv och jag tror att också resten av ledamöterna är beredda att göra det.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Jag har inte  betvivlat att inte finansutskottet skulle ha gjort ett seriöst arbete. Vi skall komma ihåg att finansutskottets möten är slutna och det enda som övriga lagtingsledamöter får läsa är betänkandet, vi får inte veta om något annat. Det är det vi saknar därför att betänkandet är bara åtta sidor långt. Många viktiga frågor, dels i budgeten och dels sådant som vi tar upp i våra finansmotioner förbigås med total tystnad. Det är det vi har varit kritiska till. Jag har antagit, mot bakgrund av min tidigare erfarenheter, att detta har att göra med att man inte vill vara besvärlig mot regeringen och man vill inte ta ställning för att det här är en så pass bred regering från vänster till höger, så man är inte alltid riktigt överens och så kan det vara några kompromisser i botten som man inte vill ifrågasätta, för då faller hela regeringen. För centern är det extra känsligt, för det kan faktiskt hända, när det är bara sju som är centerpolitiker och 23 som inte är center, att i nästa regering kanske centern inte sitter med och då vill man ju hålla ut på det så långt som möjligt och försöka hålla i den sista handen man har på livbåten, vad det verkar!

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell:

Herr talman!

Jag ville bara kort säga några ord om skolfartyget Michael Sars som var uppe här till diskussion. Jag har förstås blivit hörd i utskottet också i den här frågan. När det gäller mobbåten eller räddningsbåten så har fartyget dispens till februari och den utgår efter det. Vi har situationen på det sättet under kontroll. Vi kommer att se till att det här fungerar även framledes och att man inom ramen för de medel som finns i sjömansskolan kommer att med anhållna medel från fonder, sponsorer osv., få de tillräckliga medel som krävs för att åtgärda detta, så saken torde vara under kontroll.

Ltl Mats Perämaa, replik:

Herr talman!

Ungefär på det viset redogjorde kultur- och utbildningsansvariga Gunell också för i utskottet och jag tror säkert att det är så att man jobbar för att man skall nå en lösning via sponsorer och på övrigt sätt. Jag har i diskussionen med sjömansskolans rektor kunnat konstatera detsamma. Men i dagsläget vet man inte säkert om man verkligen når den lösningen, så därför tycker vi att för att säkerställa att inte fartyget blir liggande vid kaj kan man ha dessa medel med i budgeten. Sedan kan man ändå försöka nå dessa lösningar med sponsorer som det diskuteras, men i fall att det inte lyckas säkerställer man att verksamheten kan fortsätta genom att det finns anslag för detta. Det är det som vi strävar till.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Herr talman!

Vi har inom landskapsregeringen bedömt läget på det sättet att det här ändå skall kunna ordna sig inom de ramar som nu finns. Är det så att man absolut inte når en lösning får man i så fall återkomma i en tilläggsbudget.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Herr talman!

Dispensen löper till februari och vi kommer att ha en sista tilläggsbudget under januari för det pågående året, men knappast hinner vi i februari hantera en tilläggsbudget för nästa år. Det blir i mars eller i april och i så fall under en period när fartyget ligger stilla.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Herr talman!

Jag upprepar: vår bedömning är att båten skall kunna segla under hela den här perioden.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutad. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

 

Detaljbehandlingen vidtar vid morgondagens plenum.

 

 

Antecknas för kännedom att till lagtinget överlämnats

 

Landskapsregeringens framställning angående ändrad ledningsstruktur inom landskapsregeringens centralförvaltning. (FR 8/2005-2006).

 

Ärendet upptas till behandling vid plenum den 4 januari 2006.

 

 

Landskapsregeringens framställning angående ändring av barnomsorgslagstiftningen. (FR 9/2005-2006).

 

Ärendet upptas till behandling vid plenum den 2 januari 2006.

 

Lagtingets nästa plenum är i morgon den 22 december kl. 9.30. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl.14.18).

 

 

 

 

 

 

Originalfil