Plenum den 21 januari 2004 kl 13.00

Ljudinspelningen saknas ännu. Vänligen återkom senare eller se ifall livesändingen ännu är aktiv.

PLENUM den 21 januari 2004 kl. 13.00.

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Dennis Jansson).

29 lagtingsledamöter närvarande.

 

 

Föredras för tredje behandling ärende nr 1:

 

Lagutskottets betänkande nr 9/2003-2004 angående republikens presidents framställning om godkännande av det internationella fördraget om växtgenetiska resurser för livsmedel och jordbruk och med förslag till lag om sättande i kraft av de bestämmelser i fördraget som hör till området för lagstiftningen. (RP 9/2003-2004).

 

Först tillåts allmän diskussion och därefter kan lagtinget antingen lämna sitt bifall till det i presidentens framställning ingående lagförslaget eller vägra ge sådant bifall. Diskussion. Ingen diskussion.

 

Lagförslaget föreläggs för lagtingets bifall. Lagtinget har i tredje behandling lämnat sitt bifall till lagens ikraftträdande i landskapet Åland.

 

Föreläggs motiveringen för godkännande i enda behandling. Lagtinget har i enda behandling godkänt motiveringen.

 

Ärendet är slutbehandlat.

 

 

 

Föredras för enda behandling ärende nr 2:

 

Finansutskottets betänkande nr 3/2003-2004 om landskapsstyrelsens framställning angående förslag till tredje tilläggsbudget för år 2003. (FR 5/2003-2004).

 

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion.

 

 

Ltl Gun Carlson:

Fru talman!

Finansutskottet har på sedvanligt sätt behandlat landskapsstyrelsens framställning om den tredje tilläggsbudgeten för 2003.

 

Finansutskottet kunde konstatera att utgifterna i tilläggsbudgeten, den s.k. städbudgeten, utgör 723.000 euro netto.

 

Inkomsterna blev under 2003 större än beräknat beroende på bl.a. höjd inkomst tack vare ett arv till ÅHS, höjd inkomst av avräkningssumman, höjd inkomst för avkortning av lån och höjd inkomst till polisen. Den höjda inkomsten till polisen hade ingenting att göra med den diskussion som handlade om praktikanterna som fanns här i somras, som var kommenderade från andra polisdistrikt på fastlandet – lönen betalades av deras polisdistrikt – utan den höjda inkomsten beror på att man har ändrat systemet för ersättning för polisen i utbildning vid polisskolan. Staten betalar enligt det nya systemet ut lön till poliserna under praktiktiden. Det här har tidigare betalats från Ålands polisdistrikt, men numera får vi det från staten och det är bara att notera med tacksamhet.

 

Finansutskottet har under behandlingen diskuterat de höjda utgifterna inom kollektivtrafiken och sjötrafiken.

 

Beträffande kollektivtrafiken vill finansutskottet komplettera landskapsstyrelsens motiveringar med ett tillägg som lyder som följer: ”Landskapsstyrelsen bör enligt utskottet se över stödpolitiken för kollektivtrafiken på hela Åland.” Då avser finansutskottet bl.a. att landskapsstyrelsen behöver se över biljettpriser, turtäthet, kvällsturer för ungdomar, t.ex. för idrotts- och kulturverksamhet. Vi tycker också i finansutskottet att det är bra om man ser över trafiktillstånden, fritidskortens uppbyggnad m.m.

 

Beträffande sjötrafiken vill finansutskottet erinra om skrivningen i den ordinarie budgeten om sjötrafiken och vill bara påminna igen om att finansutskottet anser inte att man skall lösa skärgårdstrafikens ekonomi enbart genom att minska antalet turer, utan finansutskottet uppmanade i betänkandet till ordinarie budgeten för 2004 att landskapsstyrelsen skulle se över olika system, bl.a. klassningar, dockningar, optimera personalresurser osv.

 

I ärendets behandling har följande deltagit: ordföranden, vice ordföranden Mats Perämaa, ledamöterna Torbjörn Eliasson och Lasse Wiklöf samt ersättaren Danne Sundman.

 

Med hänvisning till det anförda i betänkandet föreslår finansutskottet att lagtinget skulle anta landskapsstyrelsens förslag till tredje tillägg till budgeten för år 2003.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs först utgifterna i deras helhet jämte detaljmotiveringar, därefter föreläggs inkomsterna i deras helhet jämte detaljmotiveringar, sedan betänkandets kläm och allmänna motivering. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

 

Föreläggs utgifterna i deras helhet jämte detaljmotiveringar för godkännande. Utgifterna jämte detaljmotiveringar godkända.

 

Föreläggs inkomsterna i deras helhet jämte detaljmotiveringar för godkännande. Inkomsterna jämte detaljmotiveringar godkända.

 

Föreläggs betänkandets kläm. Klämmen är godkänd. Föreläggs betänkandets allmänna motivering. Motiveringen är godkänd.

 

Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Föredras för enda behandling ärende nr 3:

 

Landskapsstyrelsens svar med anledning av ltl Anders Erikssons enkla fråga angående kurser i de svenska allmänna material- och arbetsbeskrivningarna för byggnadsarbeten. (EF 3/2003-2004).

 

Enkel fråga skall uppläsas av frågeställaren vid plenum då den besvaras. Härefter avger lantrådet eller därtill utsedd ledamot av landskapsstyrelsen svar på frågan. Med anledning av svaret får frågeställaren omedelbart  härefter hålla högst två till frågan anslutna anföranden, vilka även får innehålla tilläggsfråga. Efter vartdera anförandet har den som besvarat frågan rätt att yttra sig. Annan diskussion är inte tillåten. För svaret på frågan tillämpas ingen tidsbegränsning. Frågeställarens följande yttranden samt tilläggsyttranden av den som avger svaret får däremot inte överstiga tre minuter.

 

Ltl Anders Eriksson:

Fru talman!

Med hänvisning till 48 § 2 mom. lagtingsordningen ställer jag till vederbörande medlem av landskapsstyrelsen följande enkla fråga:

 

Anser landskapsstyrelsen att det är ett problem att mycket av den erforderliga dokumentationen inom byggsektorn sker på finska, och om så är fallet, vad tänker landskapsstyrelsen göra för att också anställda inom offentlig sektor skall engagera sig i problematiken och bland annat gå de utbildningar som erbjuds?

 

Vicelantrådet Strand:

Fru talman!

Ltl Anders Erikssons enkla fråga är egentligen tudelad. Dels berör den frågan om att mycket av den erforderliga dokumentationen inom byggsektorn sker på finska, dels vad landskapsstyrelsen kommer att göra för att också offentligt anställda skall engagera sig i problematiken.

 

När det gäller byggbestämmelserna vill jag framhålla att det är fråga som finns omnämnd i landskapsstyrelsens handlingsprogram; där sägs att vi kommer att jobba för byggbestämmelser på svenska i samband med att byggnadslagen revideras.

 

För att undvika problemen med bestämmelser på finska skulle det naturligtvis vara mest konsekvent att tillämpa svenska bestämmelser; då skulle språkproblemen undvikas. Det är tyvärr inte alldeles enkelt. Dels bör vi i så fall införa den svenska plan- och bygglagen och därtill hörande bestämmelser. Dessutom bör vi anpassa de lagområden som berör byggsektorn, t.ex. miljö- och brandlagstiftning. Generellt kan man också säga att den svenska lagstiftningen inom berörda områden ger mycket mer byråkrati än den vi tillämpar i dag. Det är också ett problem. Om vi genom någon form av blankettlagstiftning ändå skulle införa den svenska innebär det också att domstolarna inklusive förvaltningsdomstolen skulle behöva kunskap om det svenska systemet.

 

Som framgår är alltså frågan ganska komplex och har långtgående konsekvenser. Jag vill dock framhålla att jag redan för några veckor sedan kontaktade och diskuterade problemet med ledande tjänsteman. Vi kom överens om att jobba med frågan i samband med revideringen av byggnadslagen. Målsättningen är att hitta lösningar som både är ändamålsenliga i fråga om lagstiftning och reglering och som samtidigt bidrar till att byggsektorns olika parter har möjlighet att arbeta på rimliga villkor och har tillgång till kunskap och utbildning på svenska.

 

När det gäller frågan om vad vi tänker göra för att anställda inom offentlig sektor skall engagera sig i problematiken kan jag bara svara för landskapsstyrelsens del; kommunerna bestämmer själva, de har självbestämmande i dessa frågor. Jag skall också beskriva hur man har sett på frågan i landskapet.

 

Man har här upplevt att de AMA-kurser som pågår i första hand vänder sig till fackmän som jobbar med projektering och till entreprenörer. Då landskapsstyrelsen normalt köper projekteringstjänster från privata konsultföretag har det egna behovet att utbilda sig för att göra upp den detaljerade byggnadsbeskrivningen varit begränsat. Ledande tjänstemannen på byggnadsbyrån är dock väl insatt i det s.k. AMA-systemet. Vi kommer också att se över på vilket sätt våra tjänstemän i framtiden skall delta i olika utbildningar av det här slaget.

 

Det här får dock inte uppfattas som om vi skulle sakna intresse att lösa språkproblemen. Vi skall också komma ihåg att landskapsstyrelsen tidigare har fattat särskilda beslut om att entreprenadhandlingarna i landskapets byggnadsprojekt i sin helhet skall vara uppgjorda på svenska, vilket meddelas de olika konsulterna som anlitas i samband med upphandlingen av tjänsterna.

 

Sammanfattningsvis vill jag framhålla att landskapsstyrelsen tar dessa frågor på stort allvar och kommer att ge frågorna hög prioritet.

 

Ltl Anders Eriksson, första tilläggsanförande:

Fru talman!

Jag vill ge lite mera bakgrund till varför jag ställde frågan. Den nyss avslutade budgetbehandlingen visade att intresset hos lagtingsmajoriteten för en kartläggning av kravet på finska inom det åländska näringslivet var minimalt. Det anågs vara en fråga närmast för näringslivet. Om det pratades finska eller inte inom näringslivet var inget vi politiker skulle bry oss om, var den enligt mitt synsätt litet nonchalanta inställningen. Men nu visar det sig, glädjande nog, att delar av näringslivet – i det här fallet byggsektorn – tar frågan på betydligt större allvar. Bakgrunden är helt enkelt att man har ledsnat på att kämpa med de finska byggbestämmelserna, som till viss del givetvis finns på svenska medan kompletteringar först kommer ut på finska och betydligt senare på svenska. Övriga finländska regelverk och anvisningar är nästan uteslutande på finska. T.ex. Byggnadens brandsäkerhet, E1/Miljöledning nr 39 trycktes på finska 1998; det tog två år att översätta den och den kunde erhållas först i maj 2001. I dag är denna översättning inte längre aktuell då dokumentet utkom i ny version den 12 mars 2002. Troligen kommer det igen att ta minst två år innan en ny version av Miljöhandledning nr 39 kan erhållas på svenska. Övrigt branschregelverk, såsom t.ex. kvalitetsangivelserna, finns enbart på finska. Ytterligare finns ca 300 publikationer enbart på finska som berör byggverksamheten och dess kvalitet, publikationer vars normer också åländska entreprenörer är tvungna att följa om man skall bygga på ett lagligt sätt. Situationen blir alltså att åländska entreprenörer inte vet i praktiken vad man är förpliktad till.

 

Motsvarande kan man ange också i fråga om skyddsrum i landskapet. Kraven finns angivna på svenska, medan tillämpningarna inte har översatts. Inte heller har landskapsstyrelsen, trots påstöt, kunnat ge kurser i skyddsrumsbyggande, trots att man kräver att skyddsrum skall byggas på det demilitariserade Åland, vilket i och för sig är en fråga för sig.

 

Situationen är alltså verkligt bekymmersam. I tidningen Åland den 8 januari uttalar sig en konsult: ”Vi upplever att svenskspråkigt informationsmaterial minskar hela tiden. Det har det i varje fall gjort under de 30 år jag har varit i branschen. Jag upplever att det är en tidsfråga innan det har försvunnit helt och hållet.”

 

För att råda bot på detta har Energi- och miljötekniska föreningen i landskapet Åland, populärt förkortat EMIL, dragit igång en omfattande utbildning bl.a. för att lära sig de svenska byggbestämmelserna. Jag tror faktiskt att vi ser ett trendbrott här: i stället för att slåss mot väderkvarnar och försöka få svenskspråkigt informationsmaterial från Finland vänder man sig direkt till Sverige. Jag anser att det är en utveckling vi bör stöda politiskt och därför är min fråga till landskapsstyrelsen: Tycker landskapsstyrelsen att det här är en bra begynnande trend och vad gör man för att främja utvecklingen?

TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Vicelantrådet Jörgen Strand:

Fru talman!

Om jag först tillrättalägger ltl Anders Eriksson till vissa delar. När det gäller bestämmelserna finns dessa på svenska. Om de inte finns översatta till svenska gäller de gamla som redan är översatta. Till den delen har alltså ltl Anders Eriksson fel. När det däremot gäller de s.k. RTK-korten med anvisningar är problemet just det som ltl Anders Eriksson nämner. Landskapsstyrelsen har sagt klart och tydligt att man inte får hänvisa till RTK-korten i sina handlingar. Om man ändå gör det är man skyldig att översätta dem till svenska. Däremot tycker vi inte att situationen totalt sett är bra som den är för entreprenörerna och projektörerna. Jag har själv jobbat i flera byggnadskommittéer och är väl medveten om problemen; därför har jag också tagit tag i dem när jag har fått den position jag har i dag som ansvarig för byggnadsbyrån.

 

Ltl Anders Eriksson, andra tilläggsanförande:

Fru talman!

Vicelantrådet Jörgen Strand säger att jag har fel när jag hänvisar till de finländska byggbestämmelsesamlingarna. Vicelantrådet Strand har rätt på ett sätt. Landskapsstyrelsen tog ett beslut om att Finlands byggbestämmelsesamling inte skall gälla på Åland efter den 31 december 1999. Det är sant. Däremot har Mariehamns stads byggnadsnämnd tagit ett eget beslut om byggbestämmelsesamlingen och detta betyder i sin tur att de uppdateringar av den finländska byggbestämmelsesamlingen som kommit även efter den 31 december 1999 gäller i Mariehamns stad men inte i resten av landskapet Åland. Detta gör att projektörer och byggherrar här på Åland hamnar i ett helt okontrollerbart vakuum; i princip vet ingen vad som gäller i landskapet Åland, vicelantrådet Strand, så är det med det tillrättaläggandet!

 

Min fråga är: Vad tänker landskapsstyrelsen göra åt den här saken?

 

När det gäller RTK-korten är det tyvärr så att landskapsstyrelsen kan ta ett beslut att man inte behöver ta hänsyn till dem, men vad skall man då ta hänsyn till? Det finns inga andra dokument som gäller!

 

Vicelantrådet Strand:

Fru talman!

Jag skall vara ärlig och säga, att jag inte känner i detalj till vad Mariehamns stad har gjort. Jag tycker att det är beklagligt om det är så att det är olika regelverk som gäller i olika kommuner. Vi kommer att ta ett helhetsgrepp på frågan i samband med revideringen av byggnadslagstiftningen för att komma till rätta med alla olika, större och mindre, problem. Målsättningen är att sätta igång arbetet när vi får lagberedningskapacitet. Vi diskuterar kanske hösten 2004, då vi borde komma igång med arbetet, men det är ett jättearbete som kommer att ta en ganska lång tid.

 

TALMANNEN: Landskapsstyrelsens svar antecknas till kännedom. Ärendet är slutbehandlat.

 

 

 

Föredras för enda behandling ärende nr 4:

 

Landskapsstyrelsens svar med anledning av ltl Anders Erikssons enkla fråga angående utnämningen av rektor för Högskolan på Åland. (EF 4/2003-2004).

 

Enkel fråga skall uppläsas av frågeställaren vid plenum då den besvaras. Härefter avger lantrådet eller därtill utsedd ledamot av landskapsstyrelsen svar på frågan. Med anledning av svaret får frågeställaren omedelbart  härefter hålla högst två till frågan anslutna anföranden, vilka även får innehålla tilläggsfråga. Efter vartdera anförandet har den som besvarat frågan rätt att yttra sig. Annan diskussion är inte tillåten. För svaret på frågan tillämpas ingen tidsbegränsning. Frågeställarens följande yttranden samt tilläggsyttranden av den som avger svaret får däremot inte överstiga tre minuter.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Utnämningen av den första rektorn för Högskolan på Åland har i efterhand visat sig vara förknippad med en rad brister och felgrepp som strider mot  bärande principer som annars kännetecknar god förvaltningssed och rättssäkerhet. Styrelsen för högskolan har t.ex. undanhållits fakta om de sökandes meritering samtidigt som flera sökanden påförts värderingar som närmast är att betrakta som ärekränkande. För att undvika rättsliga efterspel är det angeläget att landskapsstyrelsen utreder hela rektorshärvan.

 

Med hänvisning till 48 § 2 mom. lagtingsordningen ställer jag till vederbörande medlem av landskapsstyrelsen följande enkla fråga: Vilka åtgärder avser landskapsstyrelsen att vidta med anledning av hanteringen av utnämningen av rektor för Högskolan på Åland och de försumligheter som har uppdagats i anslutning till detta?

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Ltl Anders Eriksson frågar: Vilka åtgärder avser landskapsstyrelsen att vidta med anledning av hanteringen av utnämningen av rektor för Högskolan på Åland och de försumligheter som har uppdagats i anslutning till detta?

 

I brödtexten står det att styrelsen för högskolan har t.ex. undanhållits fakta om de sökandes meritering samtidigt som flera sökanden påförts värderingar som närmast är att betrakta som ärekränkande.

 

Fru talman!

För det första måste man konstatera att tillsättandet av rektor för Ålands högskola följer den lagstiftning som lagtinget för en tid sedan godkände. Landskapsstyrelsen har för att handha högskolans verksamhet tillsatt en så kompetent styrelse med så bred kunskap inom olika områden som möjligt. Det är denna styrelse som har haft till uppgift att bereda rekryteringen av en rektor till Ålands högskola.

 

Enligt den granskning som vi från landskapsstyrelsen har gjort efter att frågan har kommit på vårt bord har vi inte kunnat konstatera att det finns något formellt fel när det gäller handläggningen av rekryteringen av rektor till Ålands högskola. Det slutliga valet skedde i landskapsstyrelsen och det stod mellan de två kandidater som styrelsen för Ålands högskola hade föreslagit för Ålands landskapsstyrelse.

 

Beredningen gick till på det sättet att man inom styrelsen tillsatte en beredningsgrupp som gjorde intervjuer med ett flertal kandidater och efter det valde styrelsen att föra fram de två kandidater som man gjorde.

 

Påståendet i den enkla frågan att styrelsen för högskolan har undanhållits fakta om de sökandes meritering är en ganska allvarlig anklagelse mot styrelsen. Jag har själv kontrollerat det med styrelsens ordförande och styrelsen har också diskuterat frågeställningen eftersom den har varit aktuell i media och ingen i styrelsen har velat acceptera ett sådant påstående. Alla i beredningsgruppen hade samtliga ansökningshandlingar kopierade och alla i styrelsen hade tillgång till sökandenas handlingar. Påståendet verkar alltså vara lite felaktigt, åtminstone med den information som jag har kunnat få fram via utbildningsavdelningen och via högskolans styrelse.

 

När det gäller själva rekryteringen och utseendet av rektor kan vi åtminstone inte hittills konstatera att det finns någon felaktighet i ärendet.

 

När det däremot gäller den andra delen, offentligheten och möjligheten att få ut handlingar som har berört detta ärende, så gjordes det först en hemligstämpling av vissa handlingar och detta gjordes, enligt den information jag har fått, med omtanke om de olika sökandena. I efterhand har det dock kunnat konstateras att det var ett felaktigt beslut och att alla handlingar i det här ärendet borde ha varit offentliga hela tiden.

 

Detta har lett till att vi inom landskapsstyrelsen och kansliavdelningen har satt igång ett arbete med att försöka tydliggöra hur man skall hantera dokument i förvaltningen, vilka som kan anses vara av sådan art att de kan hemligstämplas och vilka som inte kan det. Grundtanken är naturligtvis att det skall vara största möjliga offentlighet när det gäller olika dokument som finns inom den offentliga förvaltningen.

 

Summa summarum, fru talman, vet jag att frågan har väckt starka känslor och så är det ofta när man utser någon person; säkerligen finns det orsak för oss som har varit inblandade i den här processen, både i landskapsstyrelsen och i Ålands högskolas styrelse, att ta till oss av de erfarenheter som har vunnits under behandlingen av ärendet. Med den kunskap vi har i dag finns det inte anledning att från landskapsstyrelsens sida vidta några åtgärder när det gäller utseendet av rektor för Ålands högskola, men när det däremot gäller vår egen interna hantering av dokument finns det anledning för oss att bli tydligare och öka vår kunskap på det området.

 

Ltl Anders Eriksson, första tilläggsanförande:

Fru talman!

Jag vill försöka ge den bild jag har fått av styrelsens agerande. Vid en tjänstetillsättning av den här digniteten sammanställs i normala fall en skrift, en meriteringsgenomgång, av kandidaterna för att ge styrelsen ett underlag för att besluta om vilka man skall gå vidare med i form av intervjuer och närmare granskning. Här tas alltid kandidaternas olika meriteringsbakgrund upp, såsom relevanta jobb, examen, administrativ erfarenhet, internationella nätverk och vad det nu kan vara. Dessa olika meriteringsdelar vägs sedan samman till en rankinglista. Till denna sammanställning bifogas alltid CV för dem som man föreslår att skall gå vidare till en intervju. Inget av detta verkar att ha skett vid den nu aktuella rektorstillsättningen. Ingen skriftlig sammanställning gjordes och inga CV delades ut till styrelsen. Det enda som hände var att den av styrelsen utsedda anställningsgruppen muntligen meddelade sitt förslag att gå vidare med intervjuer av sex av de elva sökandena. Redan här frångick styrelsen helt klart normal praxis och undvek på detta sätt att styrelsen i sin helhet fick möjlighet att sätta sig in i de olika sökandenas meriteringsbakgrund.

 

Efter intervjuerna kom följande steg i processen då styrelsens anställningsgrupp faktiskt gjorde ett skriftligt beslutsunderlag för styrelsen innehållande en sammanställning av meriteringsbakgrunden hos de sex som intervjuades i form av starka och svaga sidor.  Som framgått i massmedia var det här som bl.a. Bjarne Lindströms meriteringsbakgrund helt eliminerades och i stället pådyvlades han nedvärderande omdömen som att han t.ex. hade en problematisk människosyn – vad nu det kan betyda i det här sammanhanget.

 

Enligt de uppgifter jag har lyckats få fram, vilket inte har varit det lättaste, lades visserligen detta skriftliga beslutsunderlag fram på sammanträdesbordet men samlades omedelbart in igen efter att beslut i frågan tagits i styrelsen. Men man gjorde dock det misstaget att uttryckligen i protokollet hänvisa till detta skriftliga beslutsunderlag, vilket gjorde att sammanställningarna omfattades av offentlighetsprincipen och därför till slut kunde lämnas ut till ltl Danne Sundman. Vi har alla kunnat ta del av hans problem att få ut handlingarna. Jag tycker att det är bra att landskapsstyrelsen nu säger att det är fel. Men min fråga är: Vad anser landskapsstyrelsen riktigt innerst inne om det förfaringssätt som jag har beskrivit vid utnämningen av rektorn vid högskolan?

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Det var en litet ovanlig avslutning på ltl Anders Erikssons fråga: vad landskapsstyrelsen anser ”innerst inne”. Jag vill bara hänvisa till mitt första svar, där vi konstaterar att vi har ingenting ytterligare att anföra när det gäller den formella handläggningen. Jag vill upprepa det jag sade i mitt första svar, att samtliga handlingar fanns tillgängliga för alla i styrelsen. Hur man sedan internt hanterar ärendet inom styrelsen måste man inom styrelsen för Ålands högskola ta ansvar för. Jag bedömer att det finns tillräckligt mycket kompetenta människor i den styrelsen för att kunna hantera också rekryteringen av en rektor och hanteringen av rekryteringsprocessen.

 

Jag vill säga att jag tycker att ärendet tangerar väldigt mycket förvaltning och jag vill för min del inte gå in alltför mycket i detaljer i ett utnämningsärende i en lagtingsbehandling för man måste också tänka på framtiden; om varje ärende där personer har blivit missnöjda med sin behandling i olika utnämningsärenden skall sluta i en behandling i Ålands lagting blir det också en litet märklig situation. Det är någonting som vi både i landskapsstyrelsen och i lagtinget måste tänka på. Jag tror att alla inblandade parter i det här ärendet väl känner till de formella behandlingsrutinerna och är det någon av de sökande som anser sig vara felaktigt behandlad finns det olika sätt att försöka komma till rätta med dem. Jag tror inte att en politisk behandling i Ålands lagting förbättrar situationen utgående från någon persons synvinkel.

 

Ltl Anders Eriksson, andra tilläggsanförande:

Fru talman!

Det sista svaret förstår jag faktiskt inte annat än jag märker att lantrådet tycker att det är obehagligt att den här frågan ställs. Landskapsstyrelsen knuffar ju över frågan på styrelsen, man säger att inga formella fel har gjorts. Det är just mot den bakgrunden som jag frågar: Vad tycker landskapsstyrelsen riktigt innerst inne? Tyvärr är det så, med tanke på högskolans framtida renommé, att hela utnämningsprocessen – och jag utgår från den bild jag har fått i massmedia – har drag av osaklighet och kanske t.o.m. manipulation. När det gäller högskolan handlar det de facto inte bara om märkligheterna vid rektorstillsättningen utan faktiskt också om en avhoppad vice ordförande i styrelsen, två avhoppade chefer för utbildningsprogram och andra indikationer på att högskolan inte alls fungerar som den borde. Med tanke på att landskapsstyrelsen faktiskt är den politiska huvudmannen för högskolan frågar jag om landskapsstyrelsen tänker kalla in ledningen för högskolan och diskutera läget samt diskutera nödvändiga åtgärder för att få ordning på verksamheten. Det förefaller finnas en hel del problem här och jag tycker att landskapsstyrelsen kan inte bara knuffa frågan ifrån sig.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Man skall alltid försöka bli klokare efter att olika saker har gjorts. Naturligtvis finns det, som jag sade i mitt första svar, orsak både för högskolans styrelse men också för oss i landskapsstyrelsen att analysera processen och vad den har lett till samt vad det eventuellt kan finnas som man kan göra bättre i framtiden. Det tycker jag är var och en ansvarig människas skyldighet i det här sammanhanget. Men någon överläggning mellan högskolans styrelse som helhet och Ålands landskapsstyrelse har inte planerats i det här ärendet, utan det är så att det varje år görs upp en verksamhetsplan, överenskoms om verksamhetsmålen mellan högskolans styrelse och landskapsstyrelsen. Detta har gjorts för någon månad sedan mellan den föregående landskapsstyrelsen och Ålands högskola och det kommer den här landskapsstyrelsen att fortsätta med nästa höst, så det finns en kontinuerlig diskussion mellan landskapsstyrelsen, utbildningsavdelningen och Ålands högskolas styrelse, för det ligger i allas intresse att högskolans renommé och status skall vara så god som möjligt och att projektet med Ålands högskola skall få en så bra start som möjligt därför att vi investerar väldigt mycket pengar från landskapets sida och det finns stora förhoppningar både från lagtinget – utgår jag från – och landskapsstyrelsen att det skall bli ett lyckat projekt. Då är det viktigt att vi alla hjälps åt för att försöka få det att bli så bra som möjligt och att vi inte i onödan smutskastar styrelsen eller någon annan med uttalanden som tyvärr inte riktigt håller streck.

 

TALMANNEN: Landskapsstyrelsens svar antecknas till kännedom. Ärendet är slutbehandlat.

 

Lagtingets höstsession är härmed till ända. Vårsessionen inleds måndagen den 1 mars 2004, om inte presidiet därförinnan finner anledning att sammankalla lagtinget.

 

Lagtingets nästa plenum hålls således måndagen den 1 mars kl. 13.00. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl. 13.41).

 

 

 

 

 

 

Originalfil