Plenum den 21 mars 2007 kl 13.00

PLENUM den 21mars 2007 kl. 13.00.

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Dennis Jansson).

29 lagtingsledamöter närvarande.

 

Meddelande

Meddelas att hemställningsmotionerna nr 2-45/2006-2007, vilka antecknades till kännedom vid lagtingets plenum den 19 mars 2007, kommer att föredras för remiss vid de tidpunkter som framgår av det informationsblad som utdelas på lagtingsledamöternas bord vid dagens plenum.

Antecknas.

 

 

Föredras för andra behandling ärende nr 1:

 

Social- och miljöutskottets betänkande nr 3/2006-2007 om sänkning av kommunernas ersättning för vården vid Gullåsen. (FR 9/2006-2007).

 

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion. Ingen diskussion. Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs det i betänkandet ingående lagförslaget i dess helhet. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

 

Lagförslaget föreläggs för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

 

Ärendets andra behandling är avslutad.

 

 

Föredras för första behandling ärende nr 2:

 

Lagutskottets betänkande nr 9/2006-2007 om godkännande av 1) ändringen av överenskommelsen om antagande av enhetliga villkor för periodisk besiktning av hjulförsedda fordon samt om ömsesidigt erkännande av sådana besiktningar och 2) ändringar av normen 1 som bifogats överenskommelsen om antagande av enhetliga villkor för periodisk besiktning av hjulförsedda fordon samt om ömsesidigt erkännande av sådana besiktningar. (RP 7/2006-2007).

 

Först tillåts allmän diskussion. Efter avslutad diskussion kan enligt 54 § 2 mom. lagtingsordningen förslag väckas om att ärendet skall remitteras till stora utskottet. Diskussion. Ingen diskussion.

 

Väcks förslag om remiss till stora utskottet? Inget förslag om remiss.

 

Ärendets första behandling är avslutad.

 

 

Föredras för enda behandling ärende nr 3:

 

Ltl Mats Perämaas förslag till hemställningskläm med anledning av landskapsregeringens svar med anledning av ltl Åke Mattssons m.fl. spörsmål om landskapsregeringens drogpolitik. (S 2/2006-2007).

 

Under överläggningen i ärendet, som förklarades avslutad vid plenum den 19 mars, har ltl Mats Perämaa, understödd av vtm Viveka Eriksson, föreslagit att lagtinget skulle godkänna en hemställan till landskapsregeringen av följande lydelse:

 

”Lagtinget hemställer om att landskapsregeringen i tilläggsbudget ger förslag på åtgärder samt anvisar medel för att motverka den akuta drogsituationen i landskapet och särskilt fokusera på den grupp personer som är i omedelbart behov av hjälpåtgärder.”

 

Detta kallas ltl Mats Perämaas förslag. Är redogörelsen riktig? Redogörelsen är riktig. Omröstning kommer att verkställas. De som röstar för att landskapsregeringens svar med anledning av spörsmålet antecknas till kännedom röstar ja, de som röstar för ltl Mats Perämaas förslag till hemställan röstar nej, Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.

 

Ltl Mats Perämaa: Fru talman! Jag föreslår öppen omröstning.

 

Ltl Danne Sundman: Talman! Jag understöder förslaget om öppen omröstning.

 

TALMANNEN: Öppen omröstning har begärts och understötts och kommer därför att verkställas. Jag ber ltl Raija-Liisa Eklöw och ltl Peter Grönlund att biträda vid omröstningen. Omröstning verkställs efter upprop.

 

Upprop.

 

Talmannen: ja, Gun Carlson: ja, Eliasson: ja, Eklöw: nej, Roger Eriksson: nej, Aaltonen: ja, Grönlund: ja, Jansson borta, vtm Ehn: ja, Eklund: nej, Anders Eriksson: nej, Lindqvist: ja, Beijar: ja, Sjöblom: ja, vtm Viveka Eriksson: nej, Sune Mattsson: nej,  Englund: ja, Jan-Erik Mattsson: ja, Lindström: ja, Erlandsson: ja, Thörnroos: ja, Åke Mattsson: nej, Perämaa: nej, Sjögren: nej, Lagerberg: ja, Winé: ja, Karlström: nej, Lindholm: nej, Sundman: nej, Boman: nej.

 

Omröstningen har gett som resultat 16 ja-röster och 13 nej-röster.

 

Lagtinget har sålunda omfattat landskapsregeringens förslag och antecknar sig svaret på spörsmålet till kännedom.

 

Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbendlat.

 

 

Föredras efter bordläggning ärende nr 4:

 

Landskapsregeringens meddelande om språkpolitiskt program. (M 3/2006-2007). (Bordlagt 19.3.2007).

 

Ärendet har varit bordlagt från den 19 april. Diskussionen fortsätter.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman, ärade ledamöter!

Landskapsregeringen förelägger nu för debatt i lagtinget ett förslag till språkpolitiskt program för landskapet Åland. Det här programmet innehåller fyra huvudpunkter och förslag som skall garantera att Åland förblir enspråkigt svenskt också i framtiden.

 

  1. Tillsättande av en språknämnd.
  2. Information och samarbete med andra svenskspråkiga organisationer och områden
  3. Kontinuerliga och vetenskapliga undersökningar av Ålands statistik och utredningsbyrå när det gäller förändring av den språkliga statusen och situationen på Åland
  4. Främjande av utökade kontakter med Sverige

 

Jag skall återkomma till de fyra punkterna och vad de närmare innehåller.

 

Den parlamentariska kommittén som tillsattes för ett antal år sedan har arbetat periodvis väldigt intensivt och engagerat när det gäller de här frågorna och vi hade sammanlagt 25 möten; på sju av dessa möten hörde vi också olika sakkunniga från olika sektorer och samhällsområden här i landskapet Åland. Kommittén har också haft till sin hjälp, till sin stora hjälp, vill jag säga Gunilla Sanders, som gjorde ”Rapport om det svenska språkets ställning på Åland 2003” och också sedan under själva arbetets gång har hon hjälpt till med att göra en utredning om företagens rekryteringspolicy och varit allmänt sakkunnig på det här området i vårt arbete.

 

Det har varit ett mycket intressant arbete att jobba i den parlamentarisk kommittén, gå igenom det åländska samhället och höra olika människors synpunkter på hur situationen är och hur den har utvecklats. Jag har varit med under många år i landskapsregeringen och haft en ganska inblick, har jag trott, i hur saker och ting har förändras, men ändå måste jag säga att jag under kommittéarbetet och de höranden som vi hade blev ännu mera bekymrad än vad jag har varit tidigare över hur situationen är och har utvecklats samt de svårigheter som det finns att inom vissa områden erhålla service på det svenska språket och att man skall kunna fungera på det svenska språket fullt ut i det åländska samhället.

 

Fru talman!

Före jag går in på de olika sakerna kan det vid ett sådant här tillfälle vara lite befogat att titta tillbaka i historien och fundera på varför vi har självstyrelse och varför vi har en debatt om det svenska språket. Därför har vi också lyft in i vårt arbete i den parlamentariska kommittén lite tillbakablickar i historien. Jag skulle gärna, fru talman, citera några rader ur rapportörkommissionens rapport till Nationernas Förbund år 1921; det var de personerna som kom hit till Åland, utsedda av Nationernas Förbund för att se om Åland skulle tillhöra Sverige eller Finland och hur Ålands status skulle blir.

 

”Vi erkänna, att ålandsbefolkningen till följd av sitt insulära läge och sina starka traditioner bildar en grupp för sig i Finland, icke blott gentemot den finländska befolkningen, utan även i vissa hänseenden gentemot den svenska. Den förtjänar så mycket mera skydd och understöd, som den på grund av sin avlägsenhet från det finska fastlandet är så att säga lämnad åt sig själv i striden för bevarande av sitt etnologiska arv. Vi medgiva också, att den av ålänningarna närda fruktan för att småningom översvämmas av en finsk invasion är fullständigt grundad, och att verksamma åtgärder böra vidtagas i syfte att avvända denna fara [...] Finska staten är beredd att medgiva invånarna tillfyllestgörande garantier och att redligt iakttaga de förpliktelser, som den skall åtaga gentemot dem; härom hysa vi intet tvivel.”

De fortsätter: ”Om införlivning med Sverige verkligen vore det enda sättet att åt Åland bevara dess svenska språk, skulle vi icke tveka att taga denna lösning i ögonsikte. Men detta är icke fallet. Ett avskiljande behöver icke äga rum. Finska staten är beredd att medgiva invånarna tillfyllestgörande garantier och att redligt iakttaga de förpliktelser, som den skall åtaga sig gentemot dem, därom hysa vi intet tvivel.” 

 

Så fortsätter det på följande sätt: ”Finland, som är beslutet att säkerställa och garantera Ålandsöarnas befolkning bevarandet av dess svenska språk, kultur och lokala sedvänjor, förbinder sig att utan dröjsmål i självstyrelselagen för Ålandsöarna av den 7 maj 1920 införa nedanstående garantier.”

 

Så kommer det ett citat ur ett stycke från Sveriges chefsdelegat Hjalmar Branting i Nationernas Förbunds förhandlingar: ”Sverige kommer icke att upphöra att hoppas att den dag skall komma, då rättstanken tillräckligt genomträngt folkens medvetande för att föra till seger krav, som äro av så ädla bevekelsegrunder och av en så djup nationalkänsla som ålandsbefolkningens, och att  denna då skall lyckas göra sig hörd och äntligen bliva tillfredsställd.”

 

Det här var, fru talman och ärade lyssnare, en liten tillbakablick för  att ge den känsla som fanns när självstyrelsen tillkom och de bevekelsegrunder som det internationella samfundet hade när man bestämde att Åland skulle få självstyrelse. Man insåg redan då Ålands geografiska situation, men man var också helt på det klara med att Åland skulle förbli svenskspråkigt och att Åland skulle ges sådana garantier att så skulle vara fallet.

 

Det är mot den bakgrunden som arbetet i den språkpolitiska kommittén har varit både intressant och kanske lite nedslående när man har märkt att det inom olika samhällssektorer blivit allt större behov av att kunna finska och att det t.o.m. är svårt att fungera utan att ha kunskaper i finska. Då stämmer inte det här riktigt med det historiska och vad som var tanken med självstyrelsen. Det är mot den bakgrunden som vi föreslår de fyra punkterna som jag inledningsvis nämnde att man måste börja arbeta vidare enligt, nämligen språknämnden, informationen, undersökning och främjande av utökade kontakter till Sverige.

 

Fru talman!

Det kanske kan vara skäl att här nämna några områden där det finska språkets inflytande har ökat i det åländska samhällslivet. Jag har märkt att det för en del människor är ganska känslomässigt, en del människor tycker att, nej, det har inte någonting, allting är som det alltid har varit på Åland, medan andra igen tycker att det har blivit en väldigt stor förändring. Det är lite beroende på vilken situation man är i. Har man hela tiden levat här på Åland, så kanske man inte märker de förändringar som sker sakta mak, men flyttar man till eller från Åland och flyttar tillbaka till Åland så märker man att det är ett litet annorlunda samhälle i dag än det var för 20 eller 40 år sedan.

 

Det framkom för det första under vårt hörande att det är svårigheter när det gäller produkter och speciellt när det gäller kapitalvaror att få svenskspråkig information på ett korrekt sätt. För det andra framkom det också ganska tydligt att myndigheterna i riket har fått svårare och svårare att ge information hit till Åland på svenska språket; om man är en underförening till centralorganisation som finns i riket så kan det vara svårt att få den senaste och viktigaste informationen i tid hit till Åland och till det arbete man utför här. Det tredje gäller fastighetsmäklarprovet, som kan verka vara en liten sak i det här sammanhanget men är ändå beskrivande på sitt sätt. Det är svårt att få tag på svenskspråkig litteratur för att kunna tillgodogöra sig de kunskaper som man behöver i det här sammanhanget. För det fjärde har vi fortbildningen som är väldigt viktig för att vi skall kunna hänga med konkurrensmässigt både inom privat sektor och inom offentlig sektor; det har visat sig att det är svårt att få det både inom offentlig sektor och inom privat sektor på svenska.

 

Det som vi också fick väldigt klart för oss i  kommittén var att inom sjukvården finns en osäkerhet, speciellt för de läkare och den personal som kommer från Sverige, flyttar hit och tar arbete, eftersom det finns ganska mycket finskspråkiga handlingar, t.ex. epikriserna, som är väldigt avgörande för behandlingen av patienter, föreskrifter och andra remisser, också olika facktidskrifter, fackmaterial, är ofta på finska och då är det svårt om man kommer från Sverige och inte har kunskaper i det finska språket att fungera i en sådan miljö på ett tryggt sätt – för att ta några axplock ur allt det som vi hörde under vårt arbete i den parlamentariska kommittén.

 

Det här visar att en förändring är igång. Sedan kan man ha olika uppfattningar om hur långt förändringen har gått, men vi var alla överens om att det behöver vidtas en stor mängd åtgärder. Det föreslår vi också i kommittéarbetet och i det betänkande som kommittén har avgett. Jag vågar påstå att det är en ganska intressant och lärorik läsning att gå igenom den parlamentarisk kommitténs betänkande, både när det gäller beskrivningen av problemområden men också förslagen till lösningar. Vi i landskapsregeringen har valt att ta det parlamentariska kommittébetänkandet till oss, vi kommer att försöka göra allt vad vi kan för att förverkliga så många som möjligt av de åtgärder som finns föreslagna i betänkandet eftersom det är vår skyldighet som landskapsregering. Vi har sedan valt att i meddelandet till lagtinget fokusera på de fyra huvudpunkter som jag nämnde i inledningen.

 

I fråga om språknämnden är det tänkt att arbetet som är igångsatt nu skall få en kontinuitet, i princip för all tid framåt, eftersom språksituationen knappast är någonting som vi kan säga att nu är det gjort och nu behöver vi inte göra mera. Vi föreslår alltså att det skall tillsättas en språknämnd som har till uppgift att följa med utvecklingen av svenska språkets ställning i samhället och eventuella problem som kan finnas generellt eller inom olika sektorer, både inom privat näringsliv och inom samhället som sådant. Språknämnden skall också få en tjänsteman till sitt förfogande som stöd i sitt arbete och den bör vara sammansatt av personer som har kunskaper inom olika samhällsområden och på det sättet vara ett organ som hela tiden finns och dit man som enskild person eller organisation skall kunna vända sig om man upplever att det finns språkliga problem som inte borde finnas.

 

I fråga om den andra punkten om information och samarbete med övriga organisationer, bl.a. i Svenskfinland, tycker vi också att det är viktigt att man ser hur vi kan gynna svenskheten som sådan i landet Finland, eftersom landet Finland skall vara tvåspråkigt, men vi vet också att där finns det ett språkligt tryck och då kan det finnas ett gemensamt intresse inom t.ex. utbildning och andra områden att försöka hjälpas åt för att svenska språket skall vara så starkt att man så långt som möjligt skall kunna klara sig på svenska. Vi tror också att det har ett visst självändamål för Åland att det finns så stor kunskap i svenska som möjligt i riket. Jag har av egen erfarenhet märkt under min tid som politiker i kontakterna med ministrar, höga tjänstemän osv. att det inte längre är en självklarhet att de kan svenska. För 15 år sedan när jag började var det nog en självklarhet att man som minister alltid kunde svenska i stort sett, även som tjänsteman; det är inte längre en självklarhet i alla sammanhang.

 

Punkten 3: undersökning av ÅSUB. Det är meningen att det skall vara en undersökning som skall vara kontinuerligt återkommande, kanske vart fjärde, femte år, för att vi skall kunna få vetenskapligt belagt hur situationen är. Är det status quo eller är det en förändring åt något håll? På det här sättet skall man kunna få bort känslomässigheten som säkerligen finns i den här debatten och som jag säkert också står för till viss del. Man skulle alltså få ostridiga mätbara variabler att ta ställning till och arbeta utgående från. ÅSUB har börjat fundera på de här frågorna och vi skall inom det närmaste året kunna få den första undersökningen genomförd. Men det krävs ganska mycket tankearbete från ÅSUB:s sida för att man skall kunna formulera problemområdena och frågeställningarna på ett sådant sätt att de är hållbara ganska långt in i framtiden.

 

Punkten 4 var främjande av utökade kontakter till Sverige. Här är kommitténs och landskapsregeringens förslag att vi bygger vidare på de goda kontakter och de goda förhållanden som vi har till Sverige. Vi vet att det som många som lever här i vårt samhälle tar för en självklarhet, att vi ser svensk TV och lyssnar på svensk radio, egentligen inte är en självklarhet om man skulle vara i en annan del av världen, men Sverige har tagit på sig det ansvaret att man vill vara med och bevara Åland svenskspråkigt och då är just radio och TV väldigt viktigt och fundamentalt i det sammanhanget. Vi vet också i dag att 70 procent av våra ungdomar utbildar sig i Sverige. Det är en fantastisk möjlighet som det åländska samhället har tack vare det. Vi har också många av våra sjuka som kan få god vård i Sverige osv. osv. Man kan räkna upp flera områden där vi har god hjälp från Sverige, och det skall vi vara väldigt tacksamma för och bygga vidare på.

 

Fru talman! Varför det finns en speciell orsak att vi behöver diskutera språket är att man brukar säga att ungdomen är framtiden och i dag vet vi, som sagt, att 70 procent av våra ungdomar söker och får sin högre utbildning i Sverige. Detta innebär många saker. En av våra absolut viktigaste utmaningar för oss politiker är att skapa ett sådant samhälle som gör att dessa ungdomar både vill och kan komma tillbaka hit till oss och arbeta, leva och bo i det åländska samhället. En grundläggande förutsättning för att de skall vilja det är nog att man känner att man kan fungera fullt ut på svenska i det åländska samhället. Det som den här debatten bör ta sikte på är hur vi kan hjälpas åt att fortsätta att bygga det åländska samhället på ett sådant sätt att vi kan säga till våra barn och våra ungdomar att ni kan utbilda er fullt ut i Sverige eller i något annat land och ni skall alltid veta att ni är välkomna hem och att ni kan fungera på svenska.

 

Jag hoppas verkligen att den här debatten skall visa att svenska språket är det som skall vara den förenande faktorn här på Åland för oss alla.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman! Jag kommer i ett anförande att säga vad jag tycker om programmet, men det var en detalj som jag fastnade på som jag gärna skulle vilja ha ett förtydligande av lantrådet. Många ungdomar har problem  när de söker sommarjobb – med tanke på den åhörarskara vi just hade på läktaren –  då man ställer krav på finska kunskaper. Det kan vara allt från glasskiosk till mer avancerade arbeten, då måste man kunna finska, något annat spelar ingen roll. I programmet skriver man så här: ”Bl.a. är det viktigt att informera om att det vanligen går att få service på sitt modersmål som finskspråkig turist på Åland, men att språket i kontakterna till finska myndigheter skall ske på svenska.” Om man går ut och informerar om det så eldar man ju under behovet att ungdomar som jobbar i glasskiosk t.ex. måste kunna finska! I stället skulle man informera dem att med lite tur kan man få service på finska, men det vanliga är att vi pratar svenska eller det språk som alla kan nuförtiden, engelska. Varför skriver man så här i ett språkpolitiskt program?

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Den punkten har jag inte desto mera funderat på just nu, men när det gäller sommarjobb är det ofta inom privata sektorn som dessa sommarjobb finns och det är då upp till var och en arbetsgivare att säga vilka krav man ställer på ungdomarna, men jag tror inte att det är något större problem för en vanlig åländsk ungdom som går i vår grundskola att få ett sommarjobb. Jag har faktiskt upplevt situationen mera tvärtom och som kanske lite problematisk på det sättet att i början av sommaren kan det vara svårt att på vissa serviceplatser få service på svenska på Åland.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Går man ut från myndigheternas sida och informera på det sätt som man nu har planer på är det klart att man skapar ett större behov av finska kunskaper. Då kan det t.o.m. bli så att personalen i första hand måste kunna finska och kanske kan knagglig svenska. Det är ett stort bekymmer för åländska ungdomar att få sommarjobb på grund av krav på finska kunskaper, det vittnar hur många ungdomar som helst, det är en lång rad om man räknar upp bara dem som tar kontakt med oss. Just att man går ut och ökar kraven på näringslivet är oroande. Om turisterna har läst i en informationsbroschyr att på Åland kan man få service på finska, så förväntar de sig det när de kommer hit. Man skall absolut inte informera så här, utan tvärtom skall man informera att det hör till undantagen i så fall och i bästa fall försöker vi ge den service vi kan till alla; är det någon som kan spanska och det kommer en spansk turist, så får den givetvis service på spanska, men det skall inte bli ett krav som det blir när man planerar sådana här informationskampanjer från landskapsregeringens sida.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Jag kan inte tro att landskapsregeringen skapar något större behov, som ltl Danne Sundman säger, utan det behov som finns så finns ute i näringslivet och det är varje enskild arbetsgivare som bestämmer vem han eller hon anställer. Jag måste säga att jag är väldigt glad för de uttalanden som jag såg i massmedia från Ålands handelskammare häromdagen där handelskammaren understryker att debatten om finska kunskaper har varit litet överdriven i det åländska samhället. Det tycker jag är en bättre inställning från handelskammaren och en sundare inställning i ett enspråkigt svenskt samhälle.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Det är bra att landskapsregeringen nu kommer med konkreta åtgärdsförslag att det blir mera verkstad än prat om de här frågorna. Vi pratar väldigt mycket om språkfrågorna. Det jag undrar över är om landskapsregeringen står enigt bakom meddelandet? Jag och flera här i salen har nämligen noterat att det har införts en ny princip enligt vilken landskapsregeringen nu ger två presentationer av samma meddelande. Det ifrågasätter jag för om landskapsregeringen har behov av att föra en fortsatt diskussion borde man göra det internt och inte här i lagtinget, här i lagtinget är det lagtingsgrupperna som skall diskutera det vidare. Jag ifrågasätter om det faktiskt skall bli så här framöver att när landskapsregeringen är oenig i olika frågor skall det komma två linjer från landskapsregeringen! Man skulle ändå förvänta sig att landskapsregeringen talar med en tunga här i lagtinget.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

När det gäller det meddelande och de fyra huvudpunkter som landskapsregeringen lägger fram i detta meddelande till Ålands lagting är vi fullständigt eniga i landskapsregeringen. Däremot har säkert vtm Viveka Eriksson, som alla andra noterat, att i den parlamentariska kommittén lyckades vi tyvärr inte bli eniga i slutändan, trots att vi ägnade 25 möten åt att försöka hitta varandra. Jag lade själv ner väldigt mycket tid, liksom de andra medlemmarna i kommittén, på att försöka kompromissa i fråga efter fråga, men tyvärr kunde inte ledamoten Camilla Gunell ändå i slutändan omfatta den parlamentariska kommitténs förslag. Det beklagar jag för som jag sade i mitt inledningsanförande tycker jag att det skulle vara bättre om det svenska språket skulle vara en förenande faktor för oss ålänningar och inte en splittrande.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

I lagtinget behandlar vi förstås landskapsregeringens meddelande och det säger lantrådet att landskapsregeringen har ställt sig enhälligt bakom. Jag uppfattar programmet som en bilaga till meddelandet. Jag ifrågasätter alltså fortsättningsvis varför landskapsregeringen skall ha två taleturer för att förklara landskapsregeringens linje, om man faktiskt är enig om meddelandet.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Det som vtm Viveka Eriksson pratar om nu är någonting som inte jag känner till. Jag har varit den som har lett det här arbetet i landskapsregeringen, det är mitt ärende och jag har presenterat det för landskapsregeringen, om det finns några andra överenskommelser så känner jag tyvärr inte till dem.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Gunilla Sanders gjorde 2003 en utredning som blev klar det året. Det tillsattes 2004 en språkkommitté som utarbetade programmet som vi har ligger framför oss och i dag skriver vi 2007 när landskapsregeringen kommer med ett meddelande på två också en halv sidor. Det står i meddelandet att kommittén har kunnat arbeta kontinuerligt med sitt uppdrag, förutom en paus på drygt ett halvt år. Min fråga är: Anser lantrådet att detta inte är en så viktig fråga eftersom kommittén hade ett uppehåll på drygt ett halvt år? Jag anser att frågan är ganska viktig, men jag betvivlar landskapsregeringens ambitioner här.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Jag understryker det som jag sade tidigare, att jag tycker att det här arbetet är väldigt viktigt. Jag vill också understryka att min målsättning har hela tiden varit att vi skulle kunna få ett enhälligt betänkande från den parlamentariska kommittén just därför att frågan är så grundläggande för det åländska samhället och för vår självstyrelse. Tyvärr, efter alla de ansträngningar som kommittén gjorde, så lyckades vi ändå inte med det och det beklagar jag och det ansvaret får jag väl ta på mig som ordförande. När det gäller tidsaspekten håller jag själv med att det har tagit ganska lång tid, men samtidigt vill jag understryka, att det som vi debatterar här i dag är inte någon kvartalspolitik, utan det här är grundläggande frågor för självstyrelsen som skall leva för all framtid och då är det väldigt viktigt att man också försöker skapa en bred enighet kring frågorna. Jag hoppas att debatten här skall kunna visa på en sådan enighet – det är viktigt utåt.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Det var inte så länge sedan som lantrådet Roger Nordlund stod här i talarstolen och sade, att tyvärr har jag inte kunnat leverera det ännu och det beror helt enkelt på arbetsprioriteringar. Utifrån det var min fråga och jag tror inte att landskapsregeringen och lantrådet Roger Nordlund i det här fallet har ansett frågan så viktig som han vill påstå.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Vi kan förstås stå här och debattera fram och tillbaka, men jag står fast vid det jag har sagt att den här frågan är väldigt grundläggande för självstyrelsen och språkpolitik är ingen kvartalspolitik utan det är någonting som skall gälla för evinnerlig tid framöver. Det viktiga är nu att få en diskussion kring huvudpunkterna som finns i förslaget och en avstämning om de här sakerna är de som också lagtinget tycker att är viktiga satsa på. Jag hoppas att debatten skall visa det.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Lantrådet har här en situationsbeskrivning som jag mycket kan dela. Man värnar om de återflyttande ålänningarna och hur man skall uppleva situationen på Åland när man kommer tillbaka hit. Den verklighet som många arbetssökande möter när de kommer hem är en verklighet som tyvärr inte t.ex. handelskammaren tycks känna till. Handelskammaren säger att det är en överdriven språkdebatt som finns i det åländska samhället. Det tyder på att den informationskampanj, som vi från de obundnas sida ville sätta igång och diskutera med näringslivet på Åland men som motarbetades från centerns sida, ändå hade behövts.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Det är glädjande att vi är överens när det gäller själva problembeskrivningen. Jag tror att vi i huvudsak är överens också när det gäller åtgärderna. Jag tycker att alla i den parlamentariska kommittén faktiskt har lagt manken till, alla partier som har varit representerade, och det är alla i lagtinget utom Rolle Boman, men jag tror att han också fick inbjudan att vara med. Det som kanske är viktigare än eventuella informationskampanjer är nog den debatt som vi kommer att föra här i dag och de svallvågor den ger ute i det åländska samhället. Visar vi härifrån Ålands lagting och Ålands landskapsregering att vi kommer att verkligen göra allt vad som står i vår makt för att bibehålla Åland och svenskspråkigt tror jag att det betyder mera än enskilda mindre informationskampanjer.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Lantrådet säger att alla har satt manken till och förstått problematiken. Det vill jag inte hålla med om. Socialdemokraterna har kanske satt manken till men inte förstått problematiken, eftersom det finns en reservation i kommittéarbetet. Ledamoten Camilla Gunell har också begärt ordet så att vi kommer väl att få den beskrivningen också. Vad gäller den informationskampanj som vi har hävdat att är av vikt och som vi också får stöd för från Ålands Framtids sida, som har en liknande motion i samma syfte, så visar den att det faktiskt behövs eftersom handelskammarens ordförande går ut och säger att den här diskussionen är överdriven – det finns inte några språkkrav som vi påstår att finns! Tydligen känner man inte till den verklighet som många ungdomar möter och det är verkligheten de lever i. Det här är någonting som man från politikerhåll faktiskt borde informera om. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Det här visar att information är ett svårt området. Det jag läste i tidningen om handelskammarens ordförandes uttalande var att man ville vara lyhörd för den diskussion som är här i lagtinget, att debatten var överdriven och att handelskammaren skulle inte lyfta upp språkkraven i finska som så väldigt viktigt och att språkkunskaper var det. Men jag kan förstås ha uppfattat det fel. Så läste jag det i varje fall.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell:

Tack, fru talman, och jag tackar också för ordet. Jag tror att många kommer i debatten att fokusera en del på den reservation jag har lämnat, så jag är glad att i ett tidigt skede få ge mina synpunkter på programmet.

 

Vi är alltså eniga om programmet i landskapsregeringen. De åtgärder som vi lägger fram för lagtinget står vi eniga bakom; däremot kunde inte jag på vissa punkter i kommittéarbetet förena mig i majoritetens syn.

 

Man kan med fog säga att språkfrågorna är en av de mest heta i åländsk politik, den fråga som bryter partiernas ideologier åt olika håll. Jag var medlem i den parlamentariska kommitté som landskapsregeringen tillsatte 2004. Uppdraget var intressant. Mina förväntningar var att arbete skulle handla om språkutvecklingen på Åland, språket som identitetsbärare, hot och möjligheter, internationaliseringen och vår roll som självstyrt svenskspråkigt landskap i EU, inflyttningen, kulturens – litteraturens roll som språkutvecklare – om arbetsmarknadens och näringslivets utmaningar, om hur vi ålänningar ska kunna medverka till att vård, utbildning, service ska finnas på svenska i hela vårt land, vilka utbildningspolitiska mål vi ska ha på Åland beträffande språkinlärningen, hur vi ska få fler elever intresserade av språkinlärning och gärna i så många språk som möjligt och hur undervisningen ska vara organiserad.

 

Jag upplevde kommittéarbetet intressant med många intressanta höranden och upplysande för mig inom många sektorer som jag var mindre bekant med – men mest upplevde jag det komplicerat, väldigt komplicerat. Kommittén majoritet ville väldigt lite hålla fokus på de frågeställningar jag tyckte var intressanta. Jag ville ha ett perspektiv som satte fokus på svenska språkets ställning och utveckling - i stället var fokus på finskan, finskan som ett påträngande hot för det åländska samhället, ett hot som ansågs så stort att det utestängde ålänningar från arbetsmarknaden. Finskan som hade ”urholkat språkskyddet”, ett hot som måste lösas med hjälp av garantiländerna, vi var tvungna att be om hjälp från Sverige. Den verklighetsbild´, som många i kommittén hade om det finska språkets inflytande på Åland, kände jag att jag inte kunde dela. Programmet borde haft titeln ”Insatser MOT det finska språkets inflytande på Åland” - det är det jag tycker att det nu handlar om. De frågor som berörde integrationen, utbildningen, språkkunnandet för att få ett gynnsamt, blomstrande åländskt näringsliv, de hänsköts till ett sista kapitel som heter ”Övriga åtgärder”.

 

Jag tycker att jag jobbade väl men mycket i motvind under kommittéarbetet. Några skrivningar har jag lyckats mildra eller få bort, men jag var ända tvungen att på slutrakan reservera mig mot vissa skrivningar. I det program som landskapsregeringen nu lägger fram är vi eniga, och de punkterna omfattar jag helt.  De åtgärderna är också någorlunda konkreta och torde gå att förverkliga:

Språknämnd är någonting som landskapsregeringen talat om redan i budgeten som en åtgärd för att stärka svenskan på Åland.

 

Folkrättsexperten Sia Spiliopoulou-Åkermark, som också är ny direktör vid Ålands fredsinstitut, konstaterar i en insändare i lokalpressen:”Tillsättandet av språknämnder är en trend som syns tydligt kring hela Östersjöområdet, och i hela Europa. Den språkliga medvetenheten ökar och man skapar institutioner som ska övervaka och försöka påverka språkutvecklingen. Finland, Sverige, Danmark, Estland, Ryssland och Tyskland visar alla samma tendenser. I många av dessa länder vill man betona ’det nationella språkets’ betydelse som bärare för den nationella identiteten. Naturligt skeende i en värld där gränser suddas ut, men som också är en del av EU:s mot mångfald, Europa med många folk och kulturer.”

 

Spilioupuoluo-Åkermark skriver också: ”I folkrätten finns det flera regler som påverkar och avgränsar språkpolitikens konturer. En sådan regel är att staten – som omfattar även autonoma områden - kan reglera den offentliga sfären, men kan inte inskränka den språkliga friheten i den privata sfären. Det här låter naturligt och intuitivt riktigt för oss alla, men hur ska man dra gränsen mellan det offentliga och det privata?”

 

För mig var det att gå över gränsen till den privats sfären om man skulle gå in för att skicka Gunilla Sanders vitbok och detta språkpolitiska program till alla åländska hushåll. Vilka motiv skulle ligga till grund för det? Inte heller andra politiska program sänds till alla hushåll, i synnerhet detta skulle upplevas som en provokation. Särskilt av de ålänningar som har annat modersmål – skulle inte det vara ett brev som ville säga att de inte är välkomna här, att de utgör ett hot mot det åländska samhället. Det kändes för mig helt fel. Alla politiska program är offentliga och alla som vill ta del av dem.

 

För mig var det också viktigt att åländsk språkpolitik har sikte på dagens situation och framtidens utmaningar. Därför hade vi i kommittén olika uppfattningar om den historiska bakgrunden. Utgångspunkten i arbetet var att svenskan ska hållas levande i enlighet med vad som överenskoms 1921. Ja visst! – men inte att vi skulle fördjupa oss i det förgångna. Inte heller att Åland i dag är eller ser ut som eller fungerar som 1921. Man kan inte påstå att finskans inflytande i det åländska samhället har ökat sedan 1921 för att antalet finska produkter i våra butiker har finsk text. Är det inte totalantalet butiker och varor som ökat? 1921 hade vi väl inte några innehållsförteckningar alls.

 

Även om man tittar på hur Åland har utvecklats, vilka som lever och bor i vårt samhälle, så kan man konstatera att självstyrelsen har fungerat väl. 1921 var det precis som i dag 95 procent som hade svenska som modersmål. I dag är antalet bosatta med svenska som modersmål 92,4 procent, finska som modersmål 5 procent  och antalet övriga 2,5 procent.

 Jag anser det inte heller befogat ”att låta utreda vilka merkostnader Åland haft sedan 1921 på grund av att Finland frångått sina ursprungliga förpliktelser”. Anser inte heller att svenskan ställning i dagsläget på Åland befinner sig i en sådan kris att det är nödvändigt att ”söka Sveriges hjälp för att vidmakthålla svenska språket på Åland”. Det här är uttalanden som vill blåsa upp en hotbild som jag inte anser är verklig. Vi har kolossalt mycket frågor att fokusera på som är fruktsamma, framåtsyftande, åtgärder som ska föra Åland framåt – inte lägga pengar på att utreda onödiga ting som inte ger någonting annat än konfrontation – mellan Åland och riket – mellan olika språkgrupper i vårt eget samhälle.

 

Därför har Landskapsregeringen konstaterat att någon sådan utredning inte görs.

 

Ett annat viktigt område som diskuterats livligt är näringslivet och arbetsmarknadens behov av språkkunskaper - framförallt av finska. Under kommitténs arbete gjorde Gunilla Sanders mycket förtjänstfullt en extra utredning om näringsliv och handel. Där konstateras att näringslivet är nöjda med ålänningarnas och ungdomars fackkunskaper och allmänbildning, men det råder ett missnöje med de åländska ungdomarnas kunskaper i finska. Näringslivet anser att de kan för lite, att de inte kan tala tillräckligt flytande och att man behöver se över inlärningsmetoder och pedagogik samt tillgången till språkpraktik.

 

För alla dem som väljer att läsa finska i skolan anser jag att samhället har ett ansvar att tillgodose behovet om en ändamålsenlig undervisning så att ålänningar kan konkurrera om arbetsplatserna inom näringsliv och handel. Detta bör också vara landskapsregeringens språkstrategi.

 

Det är också viktigt att vuxna, lärare och studiehandledare är tydliga med att kunskaper i finska fortsättningsvis behövs. Andra språk som börjar göra sig gällande och där det finns anledning att se över språkkunskaperna, och som närings- och turistlivet behöver, är tyska, spanska, estniska och ryska. Företagarna anser att undervisningen behöver göras mer intressant och att man lär sig tala språk och se på nya metoder för inlärning. Man kan konstatera att av grundskoleeleverna är det 85 procent som inleder sina studier i finska i grundskolan. Men redan till årskurs 9 har procenttalet droppat ner från 85 procent till 64 procent. Det är framför allt pojkarna som hoppar av. Det här visar att finska är väldigt svårt, det är svårt att lära. Vi har också en grupp barn och unga i vårt samhälle som kan språket; det finns många tvåspråkiga familjer som har tvåspråkiga barn. De här barnen och ungdomarna är en resurs och behöver lyftas fram som en resurs för åländskt näringsliv.

 

Alla elever i skolan kan inte lära sig allt. Val är alltid avgörande för vilken framtid man får. Väljer man finska kanske man förbättra sina chanser att jobba inom finländskt och åländskt näringsliv.

Väljer man spanska eller franska ger ger det andra möjligheter. Precis som man väljer man bort fysik, kemi leder det till att man begränsar sina möjligheter att bli läkare, veterinär osv. De val man gör i skolan är viktiga; alla kan inte få alla jobb, men det finns jobb för alla.

 

Näringslivet verkar enligt marknadsmässiga villkor och riktar sig till de områden där de bedömer att marknaden finns. Den finländska marknaden är fortsättningsvis viktig för åländska företag och kommer också att vara det i framtiden. Företagen har därtill full rätt att anställa de personer de anser sig behöva, med den kompetens och det språkkunnande som efterfrågas.

 

I det åländska näringslivet idag finns människor med många olika språkbakgrund. Besök bara en byggarbetsplats! Vilka språk är det som talas där i dag? Jo, det är estniska, ryska, bulgariska, lettiska. Det är också därför landskapsregeringen på allvar satt startskottet för en integrationspolitik. Vi måste börja tala om den här gruppen, de nya ålänningarna, inte bara som arbetskraft, utan som medborgare, vilka behov och stödåtgärder de behöver för att bli en integrerad del av det åländska samhället. Arbete med en integrationsstrategi pågår. Flera språkgrupper på Åland, inklusive den finskspråkiga – är som jag ser det inget hot, det är en rikedom och en möjlighet. Det är inte åländskt att utestänga någon – det är åländskt att öppna dörren, bjuda in och visa gästfrihet. Vi behöver mer inflyttning i landskapet, de som kommer hit gör de uppenbarligen för att de uppskattar det åländska samhället.

 

En öppen arbetsmarknad fungerar inte heller så att någon kan eller ska peka på vilka språkgrupper som är välkomna och vilka som inte är det. Åland kommer att behöva mer arbetskraft. Det betyder att här finns plats, och kommer att finnas plats, för både inflyttare och återflyttare, ålänningar som skaffat sig utbildning någon annanstans och vill återvända hem. Vi kommer att behöva alla. Det är den signalen vi ska ge! Inte skicka hälsningen till de som valt Sverige som studieort, att kom inte hem, här får du inte arbete om du inte kan finska! Det här konstaterar också Handelskammaren. Debatten om krav på kunskaper i finska är överdriven. Språkkunskaper är alltid en merit. Vi vill ha inflyttning, särskilt av kvalificerad arbetskraft!

 

Jag håller med kommittén om att vi behöver minska på handelshindren. Det ska inte vara svårare att föra handel med något annat land och minst lika enkelt som det är med Finland. Här tycker jag att landskapsregeringens arbete med tullkodexen är ett exempel på att vi jobbar med den här frågan.

 

Jag vill kort kommentera de fyra åtgärdsförslag som nämns.

 

Språknämnden: en grupp med uppdrag att bevaka svenskans ställning och utveckling på Åland. Den skall informera, övervaka och initiera viktiga utredningar. Vi skall också berätta om den lyckade minoritetslösning som Åland är, så lyckad att vi sedan 1921 på ett föredömligt sätt visat att ett landskap med särrättigheter kan behålla ett landskap svenskspråkigt.

 

En utredning som som ska titta på om det finska språkets inflytande ökar i vårt samhället. Jag tror inte det blir alldeles lätt att hitta de variabler med hur man kan mäta ett annat språks inflytande, men det skall vi lämna till statistikerna att ta fram. De kan säkert hitta goda parametrar att mäta det här.

 

Information och samarbete.

Vi ska samarbeta med de finlandssvenska organisationerna vad gäller svenskans ställning i riket. De har en betydligt svårare situation än Åland som har garantier för svenskan. I många orter främst i Nyland – ökar och breddas den finskspråkiga befolkningen. Inte så att finlandssvenskarna minskar – de har visat sig vara en ihärdig, tuff minoritet – utan det faktum att de finsktalandes antal snarare ökar.

 

Finlandssvenskarna på en del orter för en daglig kamp för rätten till svenska språket på ett sätt som är beundransvärt. Den verkligheten har vi inte på Åland. Däremot deltar vi i den kampen när det gäller den åländska befolkningens rätt att på fastlandet få service, vård, utbildning, fortbildning, varudeklarationer med mera – på svenska. Den kampen fortsätter och vi ålänningar kan med våra särrättigheter i ryggen – knuffa på och stöda våra finlandssvenska vänner i riket så att grundlagens och språklagens stadganden efterlevs också i praktiken.

 

Det finns också områden där människor på Åland har uppenbara bekymmer med att de inte kan finska och där det ställer till problem. Sådana problem finns inom hälso- och sjukvården, inom landskapsförvaltningens EU-arbete, där det finns fortbildning och service enbart på det ena av landets språk, nämligen finska. . Där ska vi kräva vår rätt att få förpackningstexter, vård, utbildning på svenska!

 

Den utredning som landskapsregeringen föreslår ska utreda i vilka situationer ålänningarna hamnar i svårigheter för att de inte får service och  information på svenska. Det är bra om man får en klar bild av när de här problemen finns; då kan man göra mer riktade insatser till förbättringar.

 

Utöka samarbetet med Sverige känns naturligt för många ålänningar. Vi är väl förtrogna med det svenska samhället och kulturen och där finns mycket för Åland att hämta vad gäller media, näringslivsutveckling, utbildning, kultur och mycket annat. Vi skall på Åland samarbeta med Sverige och vi skall samarbeta med alla våra närområden

 

Till slut vill jag göra en lite personlig reflektion, om fru talman tillåter. För mig är det svenska språket det viktigaste språket i världen. Det är mitt modersmål. Med det bär jag upp min person och min identitet. Jag har därför ägnat mycket tid åt att syssla med språket, jag har skrivit och diktat på det, jag har ett stort intresse för litteratur och det var också det ämnet jag valde att studera vid universitetet, liksom svenska och nordiska språk. Jag är ålänning, mitt språk är svenska, det är jag glad och stolt över. Eftersom människor i grunden är lika så utgår jag ifrån att andra människor med annat modersmål upplever känslan för sitt modersmål på samma sätt. Därför är det viktig att stå upp för sitt eget språk, men göra det så att det inte kränker någon annan.

 

Därför är språkdebatt svårt och det är känsloladdat. Det är därför som det måste baseras på fakta, på vetenskapligt mätbara fakta och sakligt underlag – annars blir det konflikt och känslostorm.

 

Så vi måste diskutera språk på Åland , både svenskan, finskan och andra språk.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Jag måste säga att jag hade tänkt begära replik och bemöta några saker av det som kulturministern sade, men jag blev faktiskt så paff och nedslagen att jag faktiskt kom av mig! Jag måste säga att det står ledamoten Camilla Gunell som politiker fullt fritt att ha de här uppfattningarna, men Ålands landskapsregerings kulturminister har en sådan här inställning i språkfrågan är rentav ledsamt. Det här är inget problem, man skall inte göra den här utredningen, man skall inte hävda rätten, man skall inte vara obekväm, man skall låta utvecklingen gå osv. Det är bara helt enkelt för mycket för att bemöta på en minut, så jag får återkomma.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Det var synd, du kunde ha tagit en fråga i taget, så kunde vi ha betat av dem. Men till det där sista vill jag säga att vi skall utreda, vi skall förbättra där vi har svårigheter, vi skall ta problem på allvar där de finns, det är helt klart!

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Jag hoppas att det finns en majoritet här i lagtinget och också i regeringen, trots kulturministerns inställning, som tycker så och som vill ta de här frågorna på litet större allvar eller som överhuvudtaget vill prioritera dem längst fram, vilket jag tycker att de förtjänar. Vi får, som sagt, återkomma. Jag skrev ner tio punkter och på två repliker á en minut låter det sig helt enkelt inte göras att ta upp dem – förutom att jag faktiskt kom av mig, som jag väldigt sällan gör!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Utbildningsminister Gunell säger att vi är eniga om det språkpolitiska programmet i landskapsregeringen. Men är det ett språkpolitiska program? Är det inte så att det rentav är ett papper på två och en halv sida med fyra ganska allmänna förslag på gränsen till intetsägande. Det är det som den här landskapsregeringen har lyckats enas om! Det finns egentligen inte desto mera substans i det. Substansen finns i det som regeringen har lämnat som bilaga, dvs. kommittébetänkandet; där finns det en hel del konkreta förslag som alla partier är eniga om utom socialdemokraterna, som öppet och klart visar med det här anförande att man lever på en helt annan planet i språkligt hänseende än vad vi övriga partier gör. Det är det som är bekymret och det vore faktiskt intressant också om lantrådet kunde kommentera: Är det faktiskt landskapsregeringens språkpolitik att alla skall lära sig finska?

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

De åtgärder som landskapsregeringen har föreslagit är bra åtgärder. De är en bra inledning till det här arbetet. Det är som lantrådet säger, att det här är en lång process. Låt oss börja med det vi är eniga om, redan det kommer att ta mycket tid! Sedan finns det säkert ytterligare åtgärder som man kan fortsätta med, men de här punkterna är de punkter som lyfts ur kommittébetänkandet och nu läggs på första sidan som de språkpolitiska program där vi börjar vårt arbete.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Kan minister Gunell peka på ett annat program som landskapsregeringen har lyft fram som har varit så till den milda grad borttuschat, kompromissat, komprimerat så att bara två och en halv sida återstår? Finns det någonting liknande? Nej, det tror jag faktiskt inte – inte ens i den här regeringens facit! Men det intressanta är att när kommittén tillsattes så skulle den komma med konkreta förslag hur man skall åtgärda vår språkliga situation. Inte är det något fel i dessa fyra åtgärder man har lyckats enas om, men inte finns det några konkreta förslag kvar. Det sammanhänger med att den här regeringen också i dessa för självstyrelsens existens så oerhört viktiga frågor inte heller har någon enighet överhuvudtaget utan man måste t.o.m. ha dubbla presentationer av ett sådant här förslag! Nog visar det att vi har en talman som helt och hållet följer sina egna spelregler.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

De åtgärder som här är föreslagna är en bra början. Vi har redan talat om en språknämnd i budgeten. Det är någonting som görs i hela Europa. Det finns all anledning att inrätta en sådan även på Åland. Språknämnden skall sedan fortsätta att driva de här viktiga frågorna framåt och initiera utredningar. Eller är det så, ltl Anders Eriksson, att vi inte skall ha fakta? Jag kan tänka mig att Ålands Framtid inte vill ha fakta i de här frågorna, för då kan man fortsätta att  påstå och tycka, man kan beskriva det här samhället precis som man vill för att skapa de hotbilder som man behöver som incitament för sin egen politik. Jag anser att det här är en debatt som är alldeles för viktig för att bara sig på känslor och tyckanden. Här behöver vi utredningar, statistik och faktaunderlag.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Fru talman!

Eftersom jag ingick i kommittén som gjorde det språkpolitiska programmet, som ledamoten Camilla Gunell nu kritiserar, att hon hade förväntat sig helt andra saker, vi gjorde si och vi gjorde så, så tycker jag att kommittén, som inte här kan försvara sig, vill jag försvara. Vi gjorde ett gott arbete. Det var ledamoten Camilla Gunell som gång på gång sade, att det här kan inte jag omfatta, det här är mitt område. Jag tycker att det är ganska tokigt, det är bara lantrådet och jag som kan försvara någon från kommittén, eftersom ledamoten Camilla Gunell säger hur vi har gjort och hur hon hade förväntat sig. Vi hade goda avsikter. Vi sade ingenting illa om någon. Vi var inte eniga med ledamoten Camilla Gunell, men Gunell var helt ensam om sin synpunkt. Det var tal om hot; det stämmer inte, vi var konkreta och tog upp de problemställningar som fanns. Jag är ganska chockad över att få höra hur ledamoten Camilla Gunell uppfattar kommitténs arbete.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Som jag upplever finns det många partier här som kan försvara den linje som har dragits upp i det språkpolitiska programmet. Ltl Sune Mattsson får gärna för sin del tala för att det här skall sändas till alla hushåll, att vi skall utreda ända från 1921 och att vi skall be om Sveriges hjälp. Hela lagtingets alla partier kan argumentera för det, men jag har också rätt att beskriva min utgångspunkt och hur jag har sett på den här frågan.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Fru talman!

Det är inte bara fråga om innehållet utan det är det att alla andra personer som var med i kommittén inte kan försvara sig på samma sätt som ledamoten Camilla Gunell som satt med – i den mån hon var med på mötena och kom i tid, så vet hon att det skedde ganska många saker utan att hon var med också som hon inte alls vet någonting om!

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Det där sista tycker jag är svårt att bemöta. Vi har båda deltagit i arbetet. Det kan hända att jag deltog i några möten färre än vad ltl Sune Mattsson gjorde, men jag har varit med om det här dokumentet, det här skrivandet. Jag har gjort min insats där och jag säger ärligt som det var, att jag upplevde att jag jobbade i motvind. Det var alla andra mot mig. Men jag har förklarat hur jag ser på det här och det kommer jag att stå för. Jag tycker också det här är en fråga som jag har fått väldigt mycket bekräftelse för ute i det åländska samhället. Jag känner att jag har rätt i många av de här frågorna.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Det var många saker som jag gärna skulle kommentera, men man hinner inte så mycket på en minut, för jag blev också lite omskakad. Jag vill ändå fråga: Hur kan en vitbok om svenskan på Åland, om vårt åländska språk, upplevas som en provokation ifall man skulle sända den till alla hushåll? Jag trodde att det är demokratiskt att förklara för alla ålänningar, både nya och gamla, om vårt språk, hur det har kommit till, dess historia och jag tror att det rentav är viktigt för alla nyinflyttade att få så god information som möjligt om vår historia och vår bakgrund, som har givit Åland dess särart. Hur kan man säga att det skulle vara en provokation att skicka ut den till alla hushåll?

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Jag tycker att man inte skall skicka politiska program till alla hushåll. Det har inte funnits någon anledning att göra det tidigare heller. Jag tycker att det är helt okej att skicka en sammanställning, en broschyr som ger samma information, om det är det man vill. Men att skicka politiska program, bara att det dimper ner i brevlådan skulle göra att jag undrar vad det är för samhälle vi lever i.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Det visar sig, fru talman, att ideologierna är ganska olika, speciellt när det gäller språket ja. Naturligtvis är de så att ett politiskt program kan man tycka att inte behöver skickas ut. Samtidigt skall man komma ihåg att det berättar just vad landskapsregeringen ämnar göra i olika frågor. Det här programmet berättar vad landskapsregeringen tänker göra när det gäller språket och på vilket sätt det skall genomföras; det finns med en bilaga som är en beskrivning över historien och bakgrunden. Vad skulle vara fel i att skicka ut det?

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

För mig handlar det då inte längre om den offentliga sfären utan om man skickar ett politiskt program hem till en adress, så tycker jag att man kommer innanför den privata sfären och det är ens skillnad. Det är en annan sak att själv på eget initiativ gå och leta fram ett politiskt program, alla är offentliga, alla har tillgång till dem som bara önskar och vill ta del av dem, precis alla våra handlingsprogram. Men att skicka hem politiska program till alla hushåll tycker jag är påträngande.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Det är känt att socialdemokraterna har den här inställningen till språket. Man försöker ändå säga att vi är eniga från regeringens sida. Det är nu helt uppenbart att regeringen inte har någon gemensam linje i den här frågan, även om man försöker dupera oss här och det åländska samhället genom att säga att man har en gemensam linje. Men det är en total differens mellan det som lantrådets anförande och det mycket längre anförandet som undervisningsansvariga Gunell hade. Det andas någonting helt annat. Jag brukar säga att vi har ett mjukis-lantråd – men det är så att politiskt sett är han även en stackare, för det är socialdemokraterna som styr detta. Jag kom att tänka på att hela anförandet andades någonting, nämligen tvångsfinska.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Fru talman! Ursäkta mig, ltl Gun-Mari Lindholm, men kan du lite säga vad det är du menar? Påstår du att jag har sagt att vi skall ha tvångsfinska på Åland? Du säger också att det är känt att socialdemokraterna har den och den uppfattningen. Vilken är då den och den uppfattningen? På vilka punkter i mitt anförande har ltl Gun-Mari Lindholm en så vitt skild åsikt?

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Ltl Gun-Mari Lindholm och socialdemokraterna har en helt divergerande åsikt vad gäller språkets ställning. För mig är det en grundbalk för varför vi sitter här och varför vi arbetar - det är det svenska språket, men det är det inte för socialdemokraterna. Hela anförandet från undervisningsminister Gunell andas det, därför fick jag den tanken, den slog mig – tvångsfinska! Man säger att vi lever i ett öppet samhälle. Där har jag helt och hållet samma uppfattning. Man säger att vi skall inte stänga dörrar. Nej, men det jag upplever att anförandet andas, det är att man stänger dörrarna för de åländska ungdomarna, man värnar mera om inflyttade än om våra egna ungdomar som vill flytta tillbaka till Åland.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Nej, ltl Gun-Mari Lindholm, de åländska återflyttarna är otroligt viktiga. Det är dem vi skall försöka få tillbaka, men även människor från andra håll och andra länder, de är redan här och de kommer fler och vi behöver dem alla, det har jag sagt och det står jag för och ltl Gun-Mari Lindholm behöver inte sätta ord i min mun. Jag har aldrig talat om tvångsfinska. Det är frivilligt i den åländska grundskolan att läsa alla språk, åtminstone finska, franska och tyska. Det här skall man fortsättningsvis få välja. Den här landskapsregeringen har dessutom lagt en reform om studentskrivningarna som gör att finskan inte längre är obligatorisk att läsa – har ltl Gun-Mari Lindholm glömt den reformen!

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Jag beklagar lagtingsledamöter att ni inte slipper in, men jag känner ändå ett behov av att uttala mig eftersom den situation som jag nu får uppleva är någonting nytt för mig åtminstone under min parlamentariska karriär hittills – någonting som jag helst inte skulle ha velat vara med om, vill jag gärna tillägga.

 

Fru talman!

Ltl Sune Mattsson var redan inne på kommitténs arbete och jag känner också ett starkt behov av att försvara den parlamentariska kommittén utgående från att jag upplevde att de människor som partierna satte dit var sådana som var väldigt starkt besjälade av att bevara det svenska språket på Åland och man gick in med liv och lust för sitt arbete. Att sedan här i lagtinget få höra från ledamoten Camilla Gunell att programmet mera skulle bli någonting som var insatser mot finska språket! Jag tycker att det är det lite väl drastiskt att uttala sig på det sättet om människor som egentligen gör ett jobb för att bevara Åland enspråkigt svenskt och det som är grunden för vårt samhälle. Framför allt tycker jag det är magstarkt med tanke på, som jag sade i mitt inledningsanförande, att vi höll 25 möten och jag tror att vi skulle ha klarat av det här arbetet på betydligt färre antal om vi inte skulle ha suttit och kompromissat och kompromissat för att försöka nå enighet, eftersom det var min uppfattning som ordförande och som också delades av de övriga kommittémedlemmarna att det blir ett bättre betänkande om vi kan kompromissa oss fram till ett enigt betänkande - då blir det starkare. Trots det, efter allt kompromissande, så på det sista mötet kommer ledamoten Camilla Gunell och smäller en reservation i bordet framför näsan på oss allihopa. Då gick faktiskt ridån ner för oss andra. Det var en annan upplevelse som jag gärna skulle ha velat vara förutan.

 

Men, fru talman, jag sade inledningsvis att språket borde vara någonting som förenar och framför allt för oss här på Åland det svenska språket, men inledningen på den här debatten visar tyvärr på någonting annat.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Lantrådet och vi lagtingsledamöter blir drabbade av att talmannen nu inför en ny praxis, där landskapsregeringens meddelanden presenteras av två olika ledamöter. Jag skulle vilja säga att lagtinget betackar sig för att vi skall höra landskapsregeringens debatt, den det skall man sköta i landskapsregeringen och sedan för landskapsregeringens linje hit till lagtinget. Har vi ett parlamentariskt system så har vi utsett landskapsregeringen för att komma till parlamentet med sina förslag, inte att föra en debatt i parlamentet.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Jag kan inte annat säga än att jag delar vtm Viveka Erikssons uppfattning.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Det blir onekligen lite märkligt när vi efter en och en halv timme här inte har hört en enda lagtingsledamot tala i debatten – det var därför vi har parlamentarismen. Det som lantrådet säger i sitt anförande tyder på det som jag länge har funderat på om verkligen sant och det skulle vara intressant att höra lantrådets uppfattning. Är det så att socialdemokraterna enligt lantrådets uppfattning har odlat den här motsättningen och ser det som en politisk affärsidé att ta ställning mot de åländska intressena för andra intressen? Det är i så fall väldigt allvarligt att man har ett sådant regeringsparti inom sitt hägn. Det är tråkigt att man är så populistisk att man handlar med de grundläggande intressen som självstyrelsen de facto har kommit till för. Är det också lantrådets uppfattning?

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Jag behöver själv lite tid att analysera den här situationen som har uppstått, men var och en kan säkert dra sina egna slutsatser – ni är så intelligenta allihopa här i församlingen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

Min känsla är att jag tycker att lantrådet överreagerar i den här situationen. Ledamoten Camilla Gunell har haft en reservation i samband med behandlingen av programmet, hon har redogjort för arbetet i kommittén och hon har också redogjort för sina avvikelser i reservationen. Det kan inte vara något fel att jobba på det sättet.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Det är absolut inget fel att i parlamentariskt kommittéarbete arbeta för sina åsikter och man har också den demokratiska rätten att lägga en reservation. Det har ledamoten Camilla Gunell precis likaväl som alla andra. Det jag så starkt reagerar emot är den bild som man försöker ge av kommittéarbetet och oss andra som har arbetat i kommittén. Det tycker jag är väldigt ojuste.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

Vi som inte har arbetat i kommittén kan naturligtvis inte besvara den frågan, men min åsikt är inte att ledamoten Camilla Gunell har varit ojuste.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Torbjörn Eliasson:

Fru talman, lagtingskolleger, bästa åhörare!

Jag får till att börja med säga att jag också är förvånad över utvecklingen så här långt av debatten, men jag kommer för mitt och centerns vidkommande att kommentera lantrådets föredragning av meddelandet. Jag var lite orolig när jag skrev gruppanförandet att det säkert kommer att komma in en mängd känslor när vi skall diskutera språk, och det har redan visat sig att så är fallet. Jag hoppas att jag på något sätt skall kunna gjuta lite olja på de vågorna.

 

Till slut ligger då landskapsregeringens  meddelande angående ett språkpolitiskt program på lagtingets bord. Det är ett efterlängtat dokument och vi i centern ser fram emot en givande debatt, allmänt om svenska språkets ställning och i synnerhet om hur och på vilket sätt finska språkets dominans i landet kan hota grunden för Ålands självstyrelse.  Hur följs eller inte följs språklagarna, vad måste Finland göra för att garantierna skall uppfyllas och hur ska vi själva agera för att paragraferna inte ska bli meningslösa bokstäver på en sida i lagboken?

Det faktum att vi på Åland är svenskspråkiga men hör till Finland, där den stora majoriteten talar finska, är den verkliga grunden för vår självstyrelse. Det är för att Åland är enspråkigt svenskt som dess språkliga status har sin grund i Nationernas Förbunds beslut den 27 juni 1921 om Ålands statstillhörighet och självstyrelse, så som det stadgades i den första självstyrelselagen från 1920 och Ålandsöverenskommelsen 1921.

Den historiska bakgrunden till Ålands enspråkigt svenska status inleder språkkommitténs förslag till språkpolitiskt program, några viktiga rader ur rapportörskommissionens rapport till Nationernas Förbund år 1921 citeras. Dessa rader förtjänar att upprepas. Det var emellertid så att också lantrådet valde att citera mycket av det här, så jag kommer att välja bort en del.

Vi medgiva också, att den av ålänningarna närda fruktan för att småningom översvämmas av en finsk invasion är fullständigt grundad, och att verksamma åtgärder böra vidtagas i syfte att avvända denna fara [...] Finska staten är beredd att medgiva invånarna tillfyllestgörande garantier och att redligt iakttaga de förpliktelser, som den skall åtaga gentemot dem; härom hysa vi intet tvivel.”

Fru talman, så skrev alltså rapportörskommissionen år 1921!

Vi kan så här 86 år efteråt konstatera att kommissionen var för godtrogen, ett visst mått av tvivel borde den nog ha hyst. Eller kanske visste man bättre redan då, men skrev in dessa trygga ord för att lugna ålänningarna i en politisk kompromiss?

Den parlamentariska kommittén tar också avstamp i  gällande självstyrelselag, §§ 37-43 där det stadgas:

- att skrivelser och andra handlingar som utväxlas mellan landskapsmyndigheterna och statens myndigheter skall avfattas på svenska

 - att, om en handling som har tillställts en domstol eller annan riksmyndighet avfattad på finska, skall myndigheten vid behov se till att handlingen översätts till svenska

 - att undervisningsspråket i skolor som bekostas med allmänna medel är svenska, om inte något annat stadgas genom landskapslag

 - att statsrådet skall verka för att behövlig information om varor och tjänster till åländska konsumenter i mån av möjlighet  ges på svenska

 - att statsrådet skall se till att bestämmelser och föreskrifter som skall gälla på Åland finns tillgängliga på svenska.

Vi vet alla att det är si och så med uppfyllandet av dessa viktiga paragrafer. Alltför ofta bryter man mot paragraferna – det vill säga mot lagen – annars skulle vi inte behöva ödsla tid på detta problem idag! Någon kanske säger att statsmakterna gör sitt bästa, men här kan vi inte vara snälla och undfallande. Vi måste självklart stå på oss och fordra att ingångna avtal och förpliktelser ska gälla och uppfyllas! Vi får aldrig ge upp. Om vi inte själva står på oss så ska vi vara medvetna om att det definitivt inte är någon annan som gör det. Allt som redan i lag är skrivet ska uppfyllas och där det finns behov av förstärkningar och förnyelser ska vi arbeta för att lagar och paragrafer ändras!

Gunilla Sanders ”Rapport om det svenska språkets ställning på Åland” är ett historiskt viktigt dokument. Vitboken behandlar finskans inflytande på Åland och kommittén konstaterar bland annat att:

”Rapporten visar att det svenska språkets ställning på Åland inte är så självklar som den borde vara med tanke på Ålands status som enspråkigt svenskt landskap i ett tvåspråkigt land. På sikt kan den språkliga situationen få negativa följder för det åländska samhället såväl för näringslivet som för andra samhällsområden.”

Centern skriver under detta påstående. Vårt parti har från början under 30 år alltid hävdat svenska språkets ställning som ledstjärnan i vårt politiska arbete. Personligen har jag alltid stått upp för mitt modersmål, som också är mitt arbetsredskap, och när jag inför min debut i politiken valde parti blev det centern därför att detta parti i vått och torrt alltid hävdat och försvarat svenskans ställning, ålänningarnas självbestämmanderätt och en kontinuerlig utveckling av självstyrelsen!

Fru talman!

Det är glädjande att landskapsregeringen tar fasta på alla de förslag som språkkommittén lägger fram. Det bär för långt att i detta gruppanförande gå in på alla detaljer, men jag vill från centerns sida kommentera några av de viktigaste.

Landskapsregeringen skriver i sitt meddelande angående en ny språknämnd:

”Tillsättande av en språknämnd hör till de viktigaste strategierna. Språknämnden skall få en självständig ställning och skall följa den språkliga utvecklingen inom alla samhällssektorer. Avsikten med en språknämnd är att följa utvecklingen och att stärka en kontinuerlig information om Ålands enspråkiga status. Nämnden skall behandla strukturella språkproblem med utgångspunkt i språkstadgandena i självstyrelselagen och hantera landskapsregeringens beslut i språkfrågor samt övervaka att den lagstiftning som berör Ålands språkliga status följs. Dessutom skall nämnden följa den språkliga utvecklingen inom utbildning, handel och andra samhällsområden. Nämndens övriga uppgifter bör vara att initiera språkutredningar och ge förslag till åtgärder på basis av dem. Språknämnden skall också klargöra vart enskilda personer kan vända sig om de känner sig språkligt felbehandlade.”

Centern stöder förslaget till en språknämnd. Det är av stor betydelse att språkfrågan följs upp kontinuerligt, inte som hittills sporadiskt när större problem uppstår eller när oppositionen via spörsmål eller motioner aktualiserar dessa viktiga frågor. Vi kan ju alla erkänna att de partier som sitter i regeringsställning aldrig är pigga på att driva frågor som aktualiseras av oppositionen. Motioner blir kyligt och motsträvigt behandlade av majoriteten, oberoende vilken den är – det finns nästan alltid något sätt att förhala, förkasta eller att förklara att saken redan är under utredning. Så är det i alla parlament och Åland är inget undantag.

 

Men, fru talman!

Så borde det egentligen inte få vara, i varje fall inte i de centralaste frågorna för Ålands självstyrelse och dess utveckling. Det behövs en ny inställning till denna del av politiken – en ny politisk mognad helt enkelt – för att få in en ny dynamik i processen, en dynamik som väljarna skulle välkomna, en dynamik som också skulle ge debattörerna i denna sal en större chans att påverka utvecklingen. Vi är bara 27.000 ålänningar och måste i varje fall när det gäller språket hålla ihop. Att grunden för detta meddelande utformats av en parlamentariskt tillsatt kommitté är dock ett gott tecken, som vi i centern tror att kan leda vidare till politisk enighet i denna för Åland så grundläggande fråga.

 

Fru talman!

En språknämnd får automatiskt ett uppdrag och en status som gör det naturligt att kontinuerligt arbeta med språkfrågorna. Det kommer per automatik att avdramatisera behandlingen och förhoppningsvis ge oss större möjligheter att på ett seriöst och sakligt sätt diskutera språkfrågor, som annars så lätt spårar ur, eftersom de är så känsliga och kan uppröra många. Det har vi exempel på från hårda ordväxlingar här i salen förra året. Idag finns över 70 språk representerade på  Åland.  De ska alla känna sig välkomna på Åland och vi ska göra allt för att integrera nya ålänningar i samhället och då är det A och O att alla som flyttar hit så snabbt som möjligt lär sig svenska och får kunskap om vår självstyrelse, för att fullt ut kunna fungera fullvärdigt i samhället.

 

Språk är som kärlek starkt förankrat i känslolivet. Kärleken känner inga gränser och den tar definitivt inte hänsyn till geografiska gränser. Många ålänningar är tack vare kärleken utspridda över världens alla hörn och många ålänningar har hämtat sin livskamrat bortifrån. Ålänningarna är ett sjöfarande folk som i alla tider mött andra kulturer och hemfört inspiration och nytt blod utifrån. I detta sammanhang ska vi inte glömma de finskspråkiga som flyttat till vårt örike och blivit ålänningar. Jag känner många och vet hur stora insatser de gjort och gör för vårt samhälle. Och faktiskt är det inte sällsynt att just de personer, som kommit från andra länder och lärt sig svenska, blivit mycket starka anhängare och försvarare av den åländska kulturen och våra särrättigheter. Jag tror att man utan överdrift kan säga att kärleken på detta vis haft stor betydelse för Ålands möjligheter att utvecklas och att klara kontakterna och kommunikationerna med de kulturer och marknader som vi inte kan prata svenska med!

 

Fru talman!

Svenska språkets ställning för Åland är så viktig att vi tillsammans måste göra allt som står i vår makt för att hävda våra rättigheter. Det borde vara en naturlig sak att lyssna på varandra och att inte behöva misstänka att det bakom initiativ i språkfrågan ligger partipolitiska egensyften – så länge förslagen håller sig inom ramen för de mänskliga rättigheterna. Det är centerns förhoppning att vi på Åland, från en gemensam plattform, härefter alltid med intresse och gemensamma mål, fördomsfritt ska kunna diskutera språksituationen!

 

Landskapsregeringen föreslår att ”språknämnden skall assisteras av entjänsteman inom landskapsförvaltningen. Denne skall fungera som nämndens föredragande tjänsteman och även ha ett informationsansvar gentemot allmänheten. Språknämnden skall också årligen avge en rapport till landskapsregeringen om sin verksamhet inklusive en utvärdering av svenska språkets ställning.”

När jag skrev gruppanförandet slog mig tanken att vi kanske borde ha en språkombudsman. Vad vore naturligare än att ha en språkombudsman på Åland. Jag tycker att det är värt att fundera på den tanken i den fortsatta behandlingen.

Fru talman!

Landskapsregeringen konstaterar att ”Finland har huvudansvaret för informationen om Ålands svenskspråkiga status, men det har dock visat sig nödvändigt att även landskapet är aktivt på detta område. Felaktiga uppgifter eller missförstånd i finska medier angående Åland brukar tillrättaläggas av bland andra Ålandskontoret i Helsingfors. Landskapsregeringen bör intensifiera denna typ av bevakning och information, dels genom nämnda språknämnd och dels genom att förvaltningen är uppmärksam och aktiv.”

 

Ja, centern stöder självklart det förslaget. I finansutskottet har vi vid flera tillfällen diskuterat frågan och kommit fram till att vi, trots att Finland har huvudansvaret, måste vara beredda att satsa mer egna budgetmedel på information – inte minst när det gäller att informera myndigheter och riksdag. Nu tillträder en ny riksdag och en dryg tredjedel är nytt folk som har en alltför ringa kunskap om Åland och våra särförhållanden.

Vi ska generellt satsa mer på information och vad gäller riksdagen så har också vår nyvalda riksdagsledamot Elisabeth Nauclér en viktig uppgift att informera sina kolleger och se till att missuppfattningar ersätts med sanna verklighetsbilder!

Fru talman!

Språkrapporten konstaterar att de flesta ålänningar väljer Sverige för sin utbildning. Det är helt naturligt, det gjorde jag själv redan på 1960-talet. Som det sägs är det av stor vikt att de studerande skall kunna välja att flytta tillbaka till Åland den dag de är färdiga eller känner sig mogna för det. I centern anser vi det också mycket viktigt att som kommittén framhåller ”språkmiljön och den åländska arbetsmarknaden är svensk och att yrkesexamen såväl som akademisk examen från nordiskt land ovillkorligen gäller på Åland”.

 

Kontakterna med Sverige är på alla plan väsentliga för Åland. Vi läser svenska tidningar, ser på svensk TV, vi har många personliga kontakter med vänner och Sverigeålänningar på andra sidan Ålands hav. Som landskapsregeringen påpekar så bör kontakterna med Sverige stimuleras på alla samhällsområden. Alldeles särskilt intressant är att främja näringslivskontakterna och även de ideella organisationers möjligheter att ansluta sig till svenska moderorganisationer för att kunna kommunicera och utvecklas på svenska!

Fru talman!

Som sagt, här finns en mängd frågor att diskutera. Centern stöder språkkommitténs prioriteringar angående: hälso- och sjukvården, landskapets EU-arbete och kontakterna till riksmyndigheterna, näringslivet och arbetsmarknaden och konsumentinformationen. Centren stöder också förslagen till åtgärder för källskatten, byggnadsbranschen, medborgarskap och hembygdsrätt, att biblioteken bör vara ett prioriterat område inom kulturpolitiken, att översynen av ortnamnen på kartor, där ofta finska översättningar används, skall göras till ett eget projekt med mera, med mera.

 

Till sist, ett memento: Vi ska undvika dramatiska överdrifter och istället alltid söka den sanna bilden. Det som kortsiktigt kan vara politiskt opportunt, kan på lite längre sikt vara direkt kontraproduktivt för samhällets utvecklingsmöjligheter – och det gäller oss alla. Den som vill förbättra måste finna balans i sin beskrivning av det aktuella läget, annars kan det gå på tok. Är vi eniga om det kan den här processen, från vitbok till språkprogram, bli en ny milstolpe i självstyrelsens historia!

Med dessa ord konstaterar jag att centern stöder landskapsregeringens meddelande och kommitténs rapport och ser fram emot en givande debatt och ett samstämmigt resultat!.

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Det låter bra det där, det går att snacka! Centern värnar om det svenska språket i vått och torrt, säger ltl Torbjörn Eliasson. Samtidigt sade han med en liten suck, att till slut fick vi nu fram det språkpolitiska programmet – efter tre och ett halvt år, kan jag tillägga! Men är det ett språkpolitiskt program? Det är ett papper på två och en halv sida. Min första fråga är: Är ltl Torbjörn Eliasson nöjd med programmet? Den andra frågan har jag tänkt ställa många gånger. Det är många som ville ha en borgerlig handlingskraftig regering i stället för det gytter som vi har nu, men det gick inte, just på grund av ltl Torbjörn Eliasson som med allt våld skulle sossarna med. Därför ställer jag mig frågan - och det handlar om detta med goda kontakter i Helsingfors, men det vet vi alla snart att det var bara snack – men är ltl Torbjörn Eliasson nöjd också med det, efter att han har bl.a. utbildningsminister Gunells anförande – på tal om en gemensam plattform för det svenska språket?

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Jag tror att det ltl Anders Eriksson säger att jag snackar faller tillbaka på honom själv. Det som jag har läst upp här nu har jag faktiskt arbetat ett antal timmar med och det är efter min förmåga genomtänkt, det är inget snack. Jag och centern står bakom vartenda ett ord. Det är också så att centern omfattar hela den rapport till program som den parlamentariska kommittén har utarbetat.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Det sista är faktiskt, ltl Torbjörn Eliasson, direkt oärligt. Centern omfattar hela språkkommitténs förslag, säger ltl Torbjörn Eliasson. Han räknade tidigare upp källskatt, hälso- och sjukvården, byggnormerna. Han räknade upp i stort sett alla motioner Ålands Framtid har lagt, men problemet är att centern är med i en regering som inte har omfattat språkkommitténs förslag; annars skulle det ha varit meddelandet rakt av. I stället, i kompromissens namn, på grund av att sossarna har drivit på, har man plockat bort nästan alla konkreta förslag från kommittéarbetet. Så är verkligheten, ltl Torbjörn Eliasson! Det är att försöka slå blådunster i ögonen på ålänningarna att säga att man omfattar språkkommittén när man inte har lyckats få igenom det i det program som landskapsregeringen har lagt fram. Det är direkt oärligt, ltl Torbjörn Eliasson!

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Det är ganska märkligt att ltl Anders Eriksson alltid pratar om ärlighet och oärlighet. Jag undrar om inte det också faller tillbaka på honom själv. Nu är det centerns lagtingsgrupp som jag uttalar mig för och vi omfattar programmet. Att säga att jag står här och försöker blå dunster i ögonen på folk, ja, jag har ingen kommentar till det, men det känns djupt orättvist.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Jag har samma frågeställning som tidigare replikställare, nämligen det faktum att ltl Torbjörn Eliasson var den huvudsakliga arkitekten bakom regeringskonstellationen. Jag upplevde att den föregående replikställaren inte fick svar, så jag ställer frågan igen. En arkitekt som ritar hus och när huset sedan är färdigt brukar han fråga: nå, är du nöjd? Jag frågar regeringsarkitekt Eliasson, nå, är du nöjd nu i dag när den socialdemokratiska kultur- och utbildningsministern har den uppfattningen som hon har? Det skulle vara intressant att få ett ärligt svar på den frågan.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Det finns genom årens lopp många olika arkitekter till landskapsstyrelser och landskapsregeringar, och det är inte första gången som socialdemokraterna är med. Det här tycker jag vi skall diskutera en annan gång, nu skall vi diskutera den rapport som kommer från parlamentariska kommittén.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Okej, jag konstaterar att arkitekten kanske inte är riktigt nöjd, för annars skulle arkitekten nog berömma byggnaden. När det gäller programmet vill jag säga att ltl Torbjörn Eliasson hade ett bra anförande; kärleksmetaforen tycker jag passar mycket bra, åtminstone jag har en stark kärlek till hembygden och därför är jag väldigt engagerad i de här frågorna. Fast man älskar någonting behöver man inte hata allting annat eller ens tycka illa om det utan man kan tycka mycket bra om också annat som de facto är en motsättning, så det var en mycket bra metafor.

 

När det gäller språkombudsman är det någonting som Obunden Samling har motionerat om. När man tillsätter språknämnden så kanske man också borde ha en tjänsteman som de facto sysslar just med de här frågorna. Det är en så pass fundamental sak för självstyrelsen. Vi har tjänstemän för många andra ändamål men inte för den här kanske allra mest fundamentala funktionen inom självstyrelsen: att bevara Åland enspråkigt svenskt.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Jag tackar å det varmaste för ltl Danne Sundmans ord beträffande mitt kärleksresonemang! När det gäller ombudsmannen är det på det sättet att det spelar väl ingen roll vilket problem man ställs inför så är det någon annan som har gjort det tidigare. Det sägs att inom världslitteraturen finns egentligen alla lösningar bara man läser den. När det gäller ordet språkombudsman vill jag inte på något sätt säga att jag är pappa till det, jag hade inte hört det tidigare, jag tänkte på det när jag skrev anförandet och tyckte att jag ville nämna det, men jag skall inte ta äran åt mig för det.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Den 11 mars 1991 lämnade liberalerna in en hemställningsmotion om att inrätta en tjänst som språkombudsman på Åland. Liberalerna har också i ett tidigt skede varit inne på den frågan. Ltl Torbjörn Eliasson inledde med att säga hur vi skulle behöva hitta broar mellan opposition och majoritet, och det är vackert tänkt, men trots allt finns det många goda initiativ som genom åren har blivit förkastade. Jag kan inte låta bli att säga att den bild som ltl Torbjörn Eliasson målade upp, att man skall söka den sanna bilden, låter väldigt bra, men det är så att i den politiska diskussionen är vår syn på bilderna väldigt olika. Det visar inte minst replikskiftena som var här innan. Ltl Torbjörn Eliassons bild och min bild är väldigt olika, så vad är det som är sant? TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Jag var inte med 1999 och även om jag redan då följde med politiken i lokalpressen rätt bra så kände jag inte till att ni också hade pratat om språkombudsman. Men det visar väl att vi är flera här som redan kan hitta flera gemensamma nämnare och avsikten med mitt tal var att när det gäller svenska språket, som är grundbulten för hela vår självstyrelse, orsaken till att vi har den, bör vi kunna diskutera lugnt och sansat utan upprörda känslor och hitta gemensamma resultat som bär framåt.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman! Jag kan konstatera att sedan 1999 har det gått sju år, sju förlorade år, därför att vi kan ha bra diskussioner om språkproblematiken, det har vi haft under åren, men det är de konkreta åtgärderna att sätta ner foten i marken och se till att man vidtar åtgärder som bromsar den här situationen som är det viktiga. Det tycker jag också att landskapsregeringens program tar fasta på: nu skall man verkligen börja, nu blir det verkstad, inte bara prat.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman! Jag håller med. Då är den parlamentariska programförslag väldigt bra som första utgångspunkt för att vi gemensamt skall kunna uppnå dessa mål.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

I samband med valkampanjen gick ltl Torbjörn Eliasson och Magnus Lundberg ut i tidningen och sade att finskan var inget större problem och hot för svenskan på Åland. Nu när man hör på ltl Torbjörn Eliasson tycker jag att centern har en litet annan uppfattning. Beror det nu på den lilla insändare som två flickor från lyceet hade som påstod att ltl Torbjörn Eliassons och Magnus Lundbergs påstående inte överensstämde med verkligheten, eftersom centern har svängt i frågan?

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Jag tycker att ltl Brage Eklund försöker ta en billig poäng! Jag pratade om en mycket begränsad del av det vi talar om i dag. Där tycker jag också att jag så sent som igår fick väldigt mycket stöd av Ålands handelskammare. Jag pratade om möjligheterna att bearbeta andra marknader och det vidhåller jag självklart även i dag att om vi skall bearbeta den finska marknaden – Finland tillhör ett av de intressantaste ekonomierna i världen – och jag antar att vi vill fortsätta att göra det, så får vi också vara beredda att med dem som inte kan något annat än finska tala finska. Det måste vi ha kapacitet för. Det håller näringslivet med om.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Jag tror att i det fallet är vi överens om att näringslivet måste prata med finska affärskontakter i Finland. Däremot tycker jag att man inte skall förenkla och förlöjliga den problematik som finns i dag när det gäller inflytandet från handeln på svenska språket till Åland i dag.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Jag förringar och förlöjligar inte på något sätt. Jag försöker hitta balansen och verkligheten, hur är det verkligen? Vi skall varken överdramatisera åt det ena eller det andra hållet, utan vi skall försöka se hur det ut och agera utifrån det

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vtm Viveka Eriksson:

Talman!

Liberalerna välkomnar möjligheten för lagtinget att föra en allmän och övergripande debatt om språkpolitiken som baserar sig på landskapsregeringens meddelande och det språkpolitiska programmet. Men diskussioner i all ära måste vi också komma vidare och konkretisera oss och åstadkomma saker, alltså vi efterlyser konkreta åtgärder. Vi tycker att landskapsregeringen i meddelandet faktiskt har fokuserat på fyra konkreta inriktningar hur man vill gå vidare och jobba för att motverka det som vi alla upplever som problem, att vi har problem med särskilt den svenskspråkiga situationen i riket som också drabbar det åländska samhället, men också problem som finns här på Åland.

 

För liberalernas del vill jag inledningsvis deklarera tre ståndpunkter. För det första vill vi uppmuntra och bidra till en bred språkinlärning i vårt samhälle. Det är så att språkkunskaper, oberoende vilket språk, är viktiga därför att språkkunskaper berikar, språkkunskaper öppnar möjligheter.

 

För det andra vill vi markera att kunskaper i finska språket också är värdefulla. Vi tar avstånd från ett allt mer utbrett negativt omdöme om det finska språket. En följd av den negativa inställningen till finska språket är att också den som har finska som modersmål känner sig utpekad, känner sig nedtryckt. Debatten kring språkproblematiken känns många gånger obehaglig för den som är inflyttad och som då har finska som modersmål. Vi vet att de allra flesta finsktalande som väljer Åland som boningsort finner sig tillrätta i det åländska samhället, de omfattar självstyrelsens grunder, de anpassar sina liv till den svenskspråkiga omgivningen. Åland har genom inflyttningen österifrån berikats med många nya medborgare som bidragit till vårt samhälles framgångsrika utveckling. Det är något som är positivt för Åland.

 

För det tredje vill liberalerna väldigt starkt säga att vi vänder oss inte mot finska som språk; däremot förespråkar vi en starkare ställning för det svenska språket på Åland och i riket.

 

Redan på nittiotalet lyfte liberalerna fram språkfrågan därför att vi har tyckt länge att det här är viktigt. Vi måste göra mer konkret. Då antog partiet sina språkpolitiska riktlinjer, där vi drog upp hur vi ser på frågan. Som tidigare nämndes i en replik motionerade vi 1999 om en språkombudsman och jag kan konstatera att också Obunden Samling har gjort detsamma. Jag kan konstatera att också centern stöder den åtgärden i dag. 1999 hade vi inte det stödet för den motionen förkastades.

 

Vi stödde också påpekanden som kom från centerpartiets självstyrelsepolitiska ideolog på den tiden. Det kanske fanns fler, men Christer Jansson stod väldigt ofta på barrikaderna. Christer Jansson hade ett inlägg den 17.1.2000 när vi debatterade den då aktuella självstyrelselagsrevisionen. Jag tänker citera Christer Jansson för det han sade var väldigt bra, och liberalerna stödde det aktivt här i debatten. ”I den här frågan, alltså språkskyddet, har jag ett konkret förslag, herr talman. Jag föreslår att landskapsstyrelsen låter utarbeta en s.k. vitbok beträffande hur statens myndigheter i praktiken tillämpar språkbestämmelserna i självstyrelselagen. Eftersom det är ett omfattande arbete bör för uppgiften avdelas en person som arbetar på heltid med saken under förslagsvis sex månader. Jag har för övrigt själv en hel del material som jag kan ställa till förfogande om så önskar. När sedan vitboken är klar föreslår jag att den presenteras för lagtinget i form av ett meddelande. Och visar det sig, som det ju finns skäl att tro, att innehållet i vitboken ger anledning till kritik mot flera statliga myndigheter skulle nästa steg rimligen vara att presentera den för statsministern och ställa den konkreta frågan vad regeringen avser göra för att undanröja de påtalade bristerna.”

 

Redan 2000 fördes alltså tanken på en vitbok fram, från centerhåll, liberalerna stödde; jag antar att största delen av lagtinget tyckte att det här var en viktig fråga. Ändå har vi faktiskt inte vidtagit de här åtgärderna ännu – sju år senare.

 

När det gäller vitboken har det tagits fram en rapport, en intervjuundersökning om det svenska språkets ställning på Åland. Jag har noterat att under debatten har rapporten benämnts som en vitbok, och det är lite av det som Christer Jansson en gång i tiden efterlyste, just kartläggningen hur ligger det till i det åländska samhället, hur ligger det till gentemot de finska myndigheterna.

 

Liberalerna har också understött efterfrågan på ett språkpolitiskt program som jag tror att Obunden Samling var först med och som också lagtinget omfattade. Det har gått ett bra tag sedan lagtinget efterlyst detta.

 

Det är så att alla är eniga om att det finns problem i dag och problemen växer, blir mer omfattande om vi inte tar tag i dem i dag. För det behöver vi ha mera fakta. Vi måste ha mera underlag. Liberalerna har medverkat till den parlamentariska gruppen som formulerat det språkpolitiska programmet. Vi har ställt oss bakom programmet därför att det finns strategier, det finns åtgärder som föreslås i programmet som vi omfattar. Själva intentionerna i programmet står också liberalerna bakom. Däremot tycker vi att till vissa delar finns det väl spetsiga formuleringar som vi inte riktigt gillar. Där tycker jag att man kunde ha varit lite mera balanserad från kommitténs sida. Men att notera är att det landskapsregeringen lägger fram i dag, det som man har plockat ut ur det det språkpolitiska programmet, det ställer sig liberalerna helhjärtat bakom därför att det är just det här som vi efterlyser: konkreta åtgärder för att komma fram till faktaunderlag, mera kunskap och också olika åtgärder för att bromsa utvecklingen.

 

Således tycker vi att förslaget om en språknämnd är mycket bra. Det är väldigt viktigt att det finns en grupp som är ansvarig, som följer utvecklingen, en grupp som fungerar som varningsklocka. Det vi lite har funderat på är sammansättningen för en språknämnd. Skall den vara parlamentarisk? Skall det ingå politiker? Skall det vara på tjänstemannanivå? Jag tror personligen att här bör vara sakkunniga som följer utvecklingen. Jag vet inte om landskapsregeringen har tänkt färdigt i den här frågan, men jag anser inte att det här handlar om politik utan att man följer det ur ett sakkunnig-perspektiv. Då blir följdfrågan: Hur skall språknämnden vara sammansatt? Vad är uppdraget och mandatet? Landskapsregeringen säger i sitt meddelande att man skall låta lagtinget följa arbetet genom att förankra olika frågor i självstyrelsepolitiska nämnden, och det tycker jag är väldigt viktigt, men att man också göra det när det gäller språknämnden. När man har formulerat ett mandat, ett uppdrag och funderat lite mera på sammansättningen finns det skäl att också nämnden har möjlighet att komma in med sina synpunkter, just för att ta in det politiska och det parlamentariska.

 

Jag förväntar mig också att nämnden kommer att komma fram med ett antal konkreta åtgärdsförslag. Då handlar det också om att vår landskapsregering har handlingskraft och ser till att följa upp och ta i de frågor som nämnden föreslår. Tillsätter vi en nämnd som följer situationen och man sedan inte har resurser och beredskap att också konkret agera i enlighet med nämndens åtgärdsförslag faller allting platt till marken.

 

Information och samarbete är en synnerligen viktig punkt. Ett av de stora problemen i språkfrågan är just att Ålands rätt att allt det offentliga skall ske på svenska undergrävs på grund av att svenskan i riket alltmer marginaliseras. Därav följer att arbetsspråket i ministerier redan i dag är finska, i olika organisationer är arbetsspråket finska. Det är ytterst få tjänstemän som rakt ut behärskar svenska. Punkten om information är viktig därför att här har landskapsregeringen mycket jobb att göra för att informera, för att få mera gehör på rikssidan, för att våra krav att kunna föra våra frågor på svenska till riket verkligen uppfylls.

 

Den grupp som justitieministeriet tillsatte med anledning av det konstitutionella fördraget och eventuella förändringar av självstyrelselagen tog upp just frågan om språkpolitiken. Gruppen kom då fram till att man skulle gå vidare med det. Det arbetet tycker jag att skulle kunna utvidgas så att landskapsregeringen skulle begära hos den kommande regeringen att utvidga arbetet till att gälla Ålands möjligheter överhuvudtaget att gentemot de olika ministerierna kunna upprätthålla arbetsspråket svenska. Jag tycker att en modell kunde vara att landskapsregeringen fick till stånd en gemensam grupp mellan Åland och riket, regeringen och landskapsregeringen, som faktiskt gjorde det här som Christer Jansson var inne på, kartlade, så att också myndigheterna där ser och blir mera medvetna om den problematik som finns.

 

Jag tycker också att landskapsregeringens roll, när en ny regering skall bildas, när man skall skriva ett nytt regeringsprogram, att där vara på vågens framkant och hålla sig framme och tillsammans med den nya riksdagsledamoten se till att i regeringsprogrammet det svenska språket lyfts fram, att olika åtgärder vidtas för att stärka svenskans ställning i landet.

 

Jag tycker också att landskapsregeringen och lagtinget gemensamt har rollen att informera de nyvalda riksdagsledamöter; de är nya, de skall sitta i fyra år, de bör nu genast få information, kunskap om Åland, vårt system, självstyrelsen, vår status och den språkliga situationen. Där tycker jag att landskapsregeringen kan dra igång ett informationsprogram. För övrigt tror jag och liberalerna att landskapsregeringen måste stärka sina åtgärder i Helsingfors, ha mera krafter i Helsingfors i olika lobbyverksamheter för att påverka.

 

Landskapsregeringen föreslår vidare att ÅSUB skall göra en undersökning. Det välkomnar också liberalerna. Det är just dessa fakta som vi måste ha för att verkligen kunna peka på för landets regering och riksdag på vilket sätt den här problembilden finns i landskapet.

 

Här har förts en diskussion huruvida vi kan rikta oss till det privata näringslivet och på vilket sätt samhället kan gå in och styra hur en näringsidkare väljer att ställa krav på sina anställda. Jag ser detta som ett stort problem och man borde också få kartlagt: hur stort är detta problem när åländska ungdomar och andra som inte har finska som ett aktivt språk väljer att flytta till Åland och kanske inte kan få arbete på grund av det krävs finska kunskaper. Vi vet att många ålänningarna i dag väljer att studera i Sverige och då vet vi också att man tappar, även om man har baskunskaper i finska, kunskaperna när man inte använder språket aktivt. Därför bör det finnas mera information, mera kunskap om hur stort problemet är och man borde också fundera på vilka åtgärder som man kan vidta för att hjälpa upp så att också den här gruppen av ungdomar har möjlighet att komma tillbaka. Där tror jag på information, de studerande bör informeras i ett tidigt skede, men det bör också finnas olika former av tilläggsutbildning från landskapets sida.

 

Landskapsregeringen har funnit att den utredning som föreslagits om vilka merkostnader som orsakats av att Finland inte uppfyllt sina förpliktelser enligt Ålandsöverenskommelsen inte är tekniskt möjligt att genomföra, skriver landskapsregeringen. Jag tror att det är klokt av landskapsregeringen att lyfta ut denna passus därför att den är inte direkt framåtsyftande; det är mera bakåtblickande medan vi nu måste vara framåtsyftande, vi måste se vad kan vi göra för framtiden. Vi från liberalerna delar landskapsregeringens bedömning till den delen.

 

Främjande av utökade kontakter till Sverige har diskuterats väldigt mycket när programmet kom, alltså huruvida vi skulle söka hjälp hos Sveriges regering och det blev väldigt stort uppslaget. Jag tolkar landskapsregeringens linje här att vi fortsättningsvis skall ha ett gott samarbete med Sverige på olika plan, vi skall ha kontakter till regering och riksdag, vi skall jobba vidare för att komma till rätta med handelshinder, källskatten och vårdfrågorna. Till den delen delar vi också landskapsregeringens syn att det är viktigt att fortsätta jobba gentemot det svenska samhället, stärka våra möjligheter och de åländska medborgarnas möjligheter att ha direkta kontakter till Sverige. När det gäller de näringspolitiska frågorna är det självklart så att handelshindret är ett stort problem och det måste vi fortsätta jobba för att få bort. Men jag tycker också att här finns det skäl för landskapsregeringen att se om de ytterligare kan göra någonting på det näringspolitiska området. Om inte den här landskapsregeringen hinner borde nästa landskapsregering göra en övergripande handlingsplan när det gäller näringspolitiken, inte bara till Sverige utan till hela Östersjöregionen. Då kommer vi in på att det handlar inte om svenska och finska utan det handlar om engelska som arbetsspråk. Det tror jag att kommer allt mer. Finland blir mer och mer internationaliserat, engelska blir allt mer ett gångbart språk. Jag tror att vi så småningom allt mer kommer att ha mycket kontakter på det engelska språket.

 

Sammanfattningsvis ser liberalerna två övergripande problem. Det finns för lite svenska i Finland. Myndighetsspråket, företagskontakter, andra kontakter till olika myndigheter, det är problem att hålla dem på svenska. Finland är tvåspråkigt och Åland är enspråkigt svenskt. Där är det stora problemet och det är gentemot riket som vi måste arbeta hårt för att försöka rädda situationen så mycket som möjligt. Den andra problemformuleringen är utbildningssituationen, flera studerande i Sverige kommer tillbaka, har svaga kunskaper i finska, om man inte har använt språket, det är svårt att konkurrera. Här har landskapsregeringen en roll: hur kan man stötta upp den situationen? Man kan inte gå in och säga till en företagare, att ni kan inte kräva vissa kunskaper av era anställda för att Åland är enspråkigt svenskt; företagaren säljer på det språk som är gångbart gentemot kunden. Då måste vi från samhällets sida se vad kan vi göra.

 

Tre slutsatser alltså: språkkunskaper, utbildning på alla olika nivåer, det är inte finskan vi skall vända oss mot, men vi skall försvara svenskan med kraft och i alla läger. Som någon sade och som blev ett bevingat ordspråk: oss väl och ingen annan illa!

 

Landskapsregeringsledamoten Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Jag vill gärna tacka vtm Viveka Eriksson för hennes anförande. Jag tycker att det på väldigt många punkter överensstämmer med min syn och det är bra att höra att liberalerna  nu igen återtar sin tidigare för mig i alla fall lite mer välbekanta språkpolitik. Den kom inte riktigt fram på det här sättet i det kommittéarbete som vi gjorde. Vtm Viveka Eriksson frågade efter vår syn på hur språknämnden skall besättas. För min del tycker jag att det är väldigt viktigt att den består av expertis; eftersom frågan är, som vi ser, oerhört politiskt laddad är det viktigt att språknämnden har ett icke politiserat uppdrag. Det är ett tydligt uppdrag men det är en objektiv bedömning.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Liberalerna står bakom det språkpolitiska programmets intentioner. Det finns otroligt mycket viktiga åtgärdsförslag i språkprogrammet, strategier som vi delar, synpunkter, men det finns formuleringar som blev lite spetsiga och framför allt tycker jag att det framkommer i den sammanfattande delen. Den hänger inte riktigt ihop med det konstruktiva programmet som ligger till grund för hela arbetet.

 

 

 

Landskapsregeringsledamoten Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Det är precis det jag menar, att vi står också bakom alla syften och åtgärder i programmet som där nämns. Vi har varit med och medverkat till att de skall finnas. Det är just de tillspetsade påståendena som jag också har reagerat mot och dem har jag redogjort för i reservationen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

Det var det sista som jag ville ha en bekräftelse på. Vtm Viveka Eriksson talade om formuleringar som har blivit ”lite spetsiga”. Min fråga är mycket enkel: Är det så att det liberala partiet skriver under det som bl.a. står i sammanfattningen: ”Rapporten utvisar att avsaknaden av finska språkkunskaper blivit ett handikapp i och med att den påverkar livsbetingelserna på ett avgörande sätt. Ålänningar utestängs från en stor del av arbetsmarknaden samtidigt som varken fortbildning eller annan service finns att tillgå på svenska i samma utsträckning som i dag tillhandahålls på finska.” Stöder hela liberala partiet den formuleringen?

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Liberalerna stöder landskapsregeringens meddelande och de åtgärdsförslag som landskapsregeringspartierna har lagt, bl.a. också ltl Christian Beijars eget parti. Fortsättningsvis, i sammanfattningen finns formuleringar som är onödigt tillspetsade, men jag tycker att de är ganska oväsentliga i sammanhanget därför att det som är viktigt för liberalernas del är att vi nu kommer vidare, inte fortsätter att bara prata utan också vidtar konkreta åtgärder, och det tycker jag att landskapsregeringen har lyft upp i meddelandet – fyra olika handlingslinjer som man skall jobba efter.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman! Det citat som jag gjorde har de facto också ledamoten Camilla Gunell tagit upp i sin reservation och ifrågasatt en sådan skrivning.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman! Jag har också noterat att socialdemokraterna står bakom landskapsregeringens meddelande, så jag förstår inte vad det är ltl Christian Beijar försöker mjölka!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Vtm Viveka Eriksson citerar Christer Janssons anförande från 2000 och jag tycker att det var ganska intressant att höra att han var på rätt väg i ett tidigt skede, men tyvärr har inte landskapsregeringen och centern följt upp hans politik. Jag skulle ytterligare vilja fråga: Anser vtm Viveka Eriksson att Åland har lyckats med sin information om självstyrelsen i Helsingfors när man efter 85 år av självstyrelse fortfarande måste hålla på och tjata om att man skall informera på finska sidan om Ålands självstyrelse? Jag tycker att det nu borde finnas en självklar logistik om hur information till nya riksdagsledamöter skall ske.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Jag delar ltl Brage Eklunds båda påståenden. För det första tycker jag också att man kunde ha kommit vidare mycket tidigare med konkreta åtgärder, eftersom tankarna fanns, det fanns konkreta förslag av ledamoten Christer Jansson och av andra. För det andra tycker jag inte att landskapet och landskapsregeringen – det får vi väl alla ta på oss skulden för – har lyckats med att tillräckligt klargöra Ålands speciella ställning. I den problematiken finns förstås också att riksdagsledamöterna byts ut vart fjärde år, det kommer nya regeringar, det är ett ständigt arbete att informera de nya som kommer, men det borde absolut finnas ett system där man direkt slår igång. Det borde ha satts igång redan egentligen och där tror jag faktiskt på mera förstärkning i Helsingfors för att stärka Ålands ställning.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Jag tycker det är intressant när vtm Viveka Eriksson vidgar vyerna till hela Östersjöområdet. Det är en väldigt intressant ekonomisk region och den blir intressantare för varje år som går. Just det här med att tala och kommunicera på engelska kommer självklart att bli mer och mer använt. Själv har jag sju-åtta års erfarenhet från nittiotalet då jag samarbetade med företag från Helsingfors och arbetsspråket var engelska, och det fungerade alldeles utomordentligt, så det kommer säkert att få större och större betydelse.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Om ltl Torbjörn Eliasson och jag har någon möjlighet att påverka nästa landskapsregerings arbete så kan vi väl ta varandra i hand och försöka få landskapsregeringen att ta en handlingsplan för hela Östersjöområdet, ta ett näringspolitiskt grepp och se hur vi strategiskt håller fram Åland.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Vi har ett annat väldigt stort gemensamt intresse också och det är miljön, där samarbetet måste bli mycket, mycket intensivare än vad det har varit. Där kommer säkert också engelska språket att vara det språk man kommunicerar på.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Fru talman!

Med risk för att vi kommer lite på sidan är det så att just en näringspolitisk strategi i Östersjöområdet måste gå hand i hand med också miljöaspekten. Det är också så vi bör se på miljöfrågorna framöver, att det är en balans i miljöfrågorna samtidigt som vi ser till att samhället har möjlighet att utvecklas med hjälp av teknik och annat – miljöns nytta i näringslivets utveckling.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

I det första replikskiftet med minister Gunell konstaterade minister Gunell att vtm Viveka Eriksson och hon var ganska samstämmiga, och jag tycker också att det finns en viss samstämmighet även om vtm Viveka Erikssons anförande är mera politiskt begåvat och kanske lite mera inlindat. Det är klart att frågan inställer sig hos mig att har liberalernas ordförande, tillika vtm Viveka Eriksson, förtroende för liberalernas representant i språkkommittén Sune Mattsson? När det gäller de två frågeställningar som vtm Viveka Eriksson tog upp och den först att det är för lite svenska i Finland så håller vi helt och hållet med om den problemställningen. Hon sade att man skulle arbeta hårt mot riket för att lösa det här. Jag tror att det är en övermäktig arbetsuppgift, så det vore intressant att få höra hur man konkret tänker göra när det gäller det? Den andra frågan får jag ta i min nästa replik.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Jag hade flera konkreta förslag på hur landskapsregeringen borde jobba gentemot ny regering, i regeringsprogrammet, gentemot riksdagen, gentemot ministerierna, tillsätta en arbetsgrupp som gemensamt ser på hela den språkliga situationen. Jag hade flera konkreta förslag till den delen och det är enda sättet. Vi måste fortsätta att jobba. Vi kan inte bara sätta oss ner och inget göra och beklaga oss. När det gäller förtroendet för ltl Sune Mattsson så har jag det. Däremot har ltl Sune Mattsson och jag också diskuterat att det finns onödigt spetsiga formuleringar som han kanske inte riktigt tycker att var så bra.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Det vore intressant att veta vilka de ”spetsiga formuleringarna” är, men det får vi väl återkomma till. Finland är visst ett tvåspråkigt land; det är engelska och finska som gäller allt mera och det är därför som jag ser det som en övermäktig arbetsuppgift hur man skall kunna komma till rätta med det här. Det vore intressant att veta hur man skulle göra. Jag ser väldigt mörkt på den arbetsuppgiften – därmed inte sagt att vi skall ge upp. Frågan om utbildningen i Sverige, som vtm Viveka Eriksson också tog upp, hur vi skall få hem dessa ungdomar är också någonting som vi många gånger har tagit upp. Jag tycker inte att det är tabu att diskutera näringslivets behov av personal. Det har blivit ett slentrianmässigt krav på finska; vi har i en motion tagit upp att man i näringslivet mera borde fokusera på engelskan, men där undrar jag också: Vilken är den liberala strategin för att få hem våra ungdomar som utbildar sig i Sverige? Är det som jag tror att de också måste lära sig finska för att få en plats i den åländska arbetsmarknaden?

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Fru talman!

Ltl Anders Eriksson säger att det ser så mörkt ut i förhållande till riket och språket, men för den delen kan vi inte sätta oss ner utan vi måste, trots att det är problematiskt – det håller jag med om –fortsätta att hävda svenskans ställning i riket för det är det som är det avgörande för det åländska samhället. Hur få hem åländska ungdomar och kan vi gå in i näringslivet? En företagare ställer de krav på de anställda som behövs för verksamheten och vi kan inte från lagtinget göra någonting åt det, men däremot kan vi från samhällets sida se till att vi stöttar ungdomarna genom information, genom utbildning. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Christian Beijar:

Fru talman!

Det har blivit en intressant diskussion kring det språkpolitiska programmet redan innan vi nästan har satt igång debatten. Jag tycker att det finns en överdriven hotbild så här allmänt sett i hela diskussionen. Före jag kommer in på det vill jag säga att det skall inte råda några oklarheter om att socialdemokraterna har varit med och godkänt det språkpolitiska programmet. Den socialdemokratiska lagtingsgruppen stöder också den reservation som ledamoten Camilla Gunell har bifogat dokumentet.

 

Så här spontant, utgående från den diskussion som har varit i dag, tycker jag att ledamoten Camilla Gunell beskrev reservationen väldigt bra och ingående och jag tycker att reaktionerna på hennes framförande var överdrivna.

 

Jag kan inte låta bli att ta upp vtm Viveka Erikssons diskussion om hur man skall jobba med att informera riksmyndigheter och rikspolitiker om svenskans ställning på Åland. Vi har just haft ett riksdagsval där samtliga säger sig måna om att ha goda förbindelser med rikspartierna och att man arbetar på den frågan. Det har inte med ett ord i den här diskussionen tillsvidare tagits upp de åländska partiernas ansvar och aktivitet i den här frågan att direkt till de partier i riksdagen som man upplever att motsvarar de åländska partierna ha en direkt kommunikation med dem för att på det viset få in så mycket information som möjligt.  Det är ett känt faktum att Ålands socialdemokrater har och kommer att ha goda relationer med sitt motsvarande parti i riket. Trots att partiet gick något bakåt i valet vet vi alla vi kommer att ha en styrka i den finländska rikspolitiken. Socialdemokraterna har alltså en egen svensk organisation, Finlandssvenska socialdemokrater, som också jobbar med de här frågorna inom partiet. Jag ville lyfta fram den frågan från vår sida sett att det är väldigt viktigt att partierna också är aktiva i den här frågan för att få fram information till de beslutsfattare i Helsingfors som tar sig an de ärenden som också berör Åland.

 

Fru talman!

Många ålänningar talar flera oilka språk. Det är en rikedom som vi skall uppskatta och som berikar vårt samhälle. Språkkunskaper kan aldrig bli en belastning. Ju fler ålänningar som talar många språk desto större rikedom för oss alla. På Åland bor nu medborgare från ett fyrtiotal olika nationer och vi måste visa öppenhet och tolerans mot de inflyttade för att på detta sätt få alla att känna sig välkomna i det åländska samhället och samtidigt arbeta för att alla skall känna värdighet och delaktighet i det åländska samhällsbyggandet.

 

Åland har alltid varit ett rörligt samhälle med tanke på vårt läge som ölandskap. Det har under alla tider förekommit inflyttning, såväl öster- som västerifrån och de senaste decennierna en ökning från de sydligare delarna av världen. Det har blivit goda samhällsmedborgare som på olika sätt bidragit till vår välfärd och befolkningsökning. Vi måste visa uppskattning och respekt för alla finnar, finlandssvenskar och alla andra som flyttar till Åland och som med sitt arbete, skatter och aktiva samhällsdeltagande bidrar till vårt samhälle. Vi har alla här ett stort ansvar. Många av oss lagtingsledamöter är antingen födda utom Åland eller har någon av våra föräldrar med härstamning främst från Finland, så det finns mycket kunskaper i de här frågorna.

 

I det här sammanhanget kommer jag osökt in på dagens ämne det språkpolitiska programmet. Det vore orättvist att påstå att programmet till alla delar är nyanserat. Det visas bl.a. genom den socialdemokratiska regeringsledamoten, som också har fogat en reservation till programmet. Socialdemokraterna anser, som kommittén, att Ålands språkskydd skall ha högsta självstyrelsepolitiska prioritet. Jag kan gärna upprepa det: högsta självstyrelsepolitiska prioritet. Och vi skall värna om vårt svenska språk. Enspråkigt svenskt, grunden för självstyrelsen vid dess tillkomst, har visat sig fungera och språkskyddets effektivitet syns i statistiken. Andelen svenskspråkiga och finskspråkiga är stabil. Enligt ÅSUB hade år 2005 92 procent av den åländska befolkningen svenska som modersmål,  5 procent finska och övriga språk 3 procent. Motsvarande siffror 1921 var 95 procent svenskspråkiga och 5 procent finskspråkiga, så andelen finskspråkiga är på samma nivå i dag som år 1921, medan övriga språk ökat med 3 procent. Den enda rimliga slutsatsen är att självstyrelsen har fungerat som man avsåg.

 

Fru talman!

Det finns därför ingen anledning till konfrontation och överdriven rädsla för andra språk, då främst finska språket. Vi måste ha mera kunskaper och fakta om behovet av språkkunskaper och tillgången på språkkunskaper, för som känt, språkkunskaper tynger inte. Inom offentlig förvaltning är språken klart reglerade. Finland har ett stort ansvar när det gäller att bevaka myndigheternas skyldighet att kommunicera med självstyrelsemyndigheterna och ålänningarna på svenska. Vi får inte bidra till skapa spänningar i samhället genom att överbetona hur kraven på kunskaper i finska driver bort ålänningarna till Sverige. Det är inte sant. När det gäller näringslivet, som jag återkommer till senare, uttalar sig bl.a. handelskammaren – som vi också har diskuterat under dagens debatt – i en av lokaltidningarna i dag att det inte stämmer att man behöver kunna finska överlag i näringslivet.

 

I ÅSUB:s rapport om det framtida utbildningsbehovet framkommer att 10 procent av de tillfrågade önskar mera utbildning och examen i finska. Landskapet kan utarbeta ett språkutbildningsprogram, särskilt i finska och svenska och hur detta kan institutionaliseras. Folkhögskolan kan bli ett centrum för utbildning i svenska, Medis, gymnasieskolan och högskolan kan stärka sin utbildning i olika språk.

 

Själv har jag på det kommunala planet var aktiv tidigare i skolnämnden i Mariehamn, där vi också diskuterade pedagogiska strategier och pedagogisk indelning för att effektivisera språkundervisningen i grundskolorna i Mariehamn. Det finns ett starkt intresse från kommunernas sida att utveckla den pedagogiska verksamheten när det gäller språkundervisningen ute i kommunerna.

 

När det gäller de övergripande målen om att Ålands enspråkiga status skall vidmakthållas och att det inte skall vara nödvändigt att behärska finska för att kunna leva och verka på Åland är detta för oss socialdemokrater en självklarhet. Däremot är skrivningen att minska det finska språkets inflytande på den åländska arbetsmarknaden genom ökade möjligheter till kontakter med den övriga omvärlden faktiskt, som man brukar säga på åländska, lite ”kollig”! Vi lever i en globaliserad värld där man fritt kan bo och verka var man vill och det är de fria marknadskrafterna som i mångt och mycket bestämmer utvecklingen. Att vi skall ha goda handelsförbindelser i alla väderstreck kan vi väl vara överens om. Det framgår att ca 80 procent av den åländska handeln är riktad österut, dels på grund av gränshinder till Sverige och dels på grund av de sedan länge etablerade kontakterna i riket.

 

Ålänningarna kan inte åtminstone tillsvidare få ett VAT-nummer och det komplicerar handeln lika mycket österut som västerut. Skrivningen här får det att framstå som om det fanns okända illvilliga krafter som påverkar vår gränshandel också styr den österut.

 

En åländsk entreprenör vittnade  för ett tag sedan i en insändare i tidningen Åland att han under en tioårsperiod sålde fisk och åländska grönsaker och kunde konstatera att konkurrensen var mycket hårdare i Sverige, och mellanhänderna tog också mera för sina tjänster i Sverige än i Finland. Samma gäller försöket att sälja böcker i Sverige. Entreprenören kunde konstatera att verkligheten har många sidor och att han säkert inte var den enda ålänning som glatt sig åt en marknad i öster där konkurrensen var mindre.

 

Det är konkurrensen på den fria marknaden och inte gränshindren som avgör om handelsströmmarna går öster- eller västerut. Däremot delar jag uppfattningen att källskatteproblematiken borde få en positiv lösning.

 

Självfallet stöder vi att landskapsregeringen på olika sätt skall stimulera kontakterna på alla samhällsområden och på det sättet göra Åland mera känt i Sverige. Det gynnar vår turistindustri och därmed stora delar av vårt näringsliv. På samma sätt vill vi att ålänningarna skall samarbeta med de finlandssvenska institutionerna och alla de partier som har en positiv inställning till det svenska

språket och Åland. Vi socialdemokrater har i alla tider betonat hur viktigt det är att upprätthålla goda kontakter med rikspartier som är positiva till Åland. De flesta andra partier har nu insett vikten av att upprätthålla goda kontakter. Det ökar medvetenheten om Åland och dess särställning.

 

Socialdemokraterna är de enda av rikspartierna som har en egen svensk organisation utöver sfp, nämligen Finlandssvenska socialdemokrater, som garanterar att de svenskspråkiga i partiet bevakas. Det innebär att samarbetet inte är beroende av endast tillfälliga personliga kontakter utan vi har en institution som garanterar stabilitet i dessa kontakter. Vi inser också att många, många ålänningar, med förflutet eller härstamning i Svenskfinland är alldeles utmärkta lokalambassadörer när de besöker sina hemtrakter.

 

Fru talman!

Det finns hur mycket som helst att kommentera när det gäller meddelandet, men något om hälso- och sjukvården. När det gäller den så för Åland och ålänningarna viktiga frågan om hälso- och sjukvården är det viktigt att också i framtiden kunna få vård på sitt modersmål i Finland. I en vårdsituation har språket en stor betydelse, det kan vi alla hålla med om. Kommittén skriver när det gäller ÅHS: ”Användning av engelska vid sidan av svenska bör uppmuntras” för att göra det lättare för personal att arbeta inom ÅHS. Det känns inkonsekvent och absurt att å ena sidan kräva svenskspråkig vård för våra åländska patienter för vård i riket, samtidigt som man uppmuntrar engelska vid sidan av svenska för att kunna rekrytera personal från utlandet till ÅHS. Min fråga är: Hur skall man ha det? Jag är naturligtvis medveten om att detta exempel tydligt visar den redan nu stora problematiken att få tillräcklig arbetskraft i framtiden, framför allt i hälso- och sjukvården. Man måste alltså ha långsiktiga lösningar. Men det anmärkningsvärda är att man uppenbarligen har skillnad på vilka språkgrupper man skall vända sig till.

 

Min uppfattning är att man som tidigare måste vända sig åt alla väderstreck i rekryteringen av arbetskraft och att landskapet tillsammans med ÅHS, om det är nödvändigt utvecklar – och det är tydligen nödvändigt – den interna språkutbildningen.

 

Fru talman!

Slutligen är min och socialdemokraternas uppfattning att det inte är genom konfrontation mellan Åland å ena sidan och Finland, finnar och finlandssvenskar å andra sidan som vi skall utveckla vårt samarbete när det gäller utvecklandet och bevakandet av språket. Vi vill ha samarbete, inte konfrontation, ett samarbete som grundar sig på fakta, med fokus på det som ledamoten Camilla Gunell framhöll: på dagens situation och framtidens utmaningar.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Ltl Christian Beijar inledde socialdemokraternas gruppanförande med att säga att socialdemokraterna på Åland har goda relationer med socialdemokraterna i riket. Ltl Christian Beijar sade att det är ett känt faktum. Men det är inte ett känt faktum för mig. Vi har inte sett några sådana resultat även om socialdemokraterna här försöker måla upp en sådan bild. Det att ni försöker måla upp en sådan bild är ett känt faktum. Om vi ser till hur socialdemokratiska ministrar på den finska sidan har hanterat för självstyrelsen viktiga frågor – jag tänker närmast på PAF-frågan, också andra – så ger det inte bilden av att det skulle vara ett faktum att ni har goda relationer. Inte kan jag väl tolka det som så ändå att eftersom ni anser ha goda relationer att ni kanske t.o.m. har bifallit eller t.o.m. accepterat att självstyrelsen hanteras på det här sättet av socialdemokratiska ministrar?

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

Politik och samarbete är ett långsiktigt arbete. Vi har goda relationer. Det är sedan en annan sak om man alltid når omedelbara resultat. Det finns formella kontakter, men det finns lika mycket informella kontakter. Allt det här sammantaget är väldigt viktigt. Det jag ville betona med mitt anförande är att det finns åtgärder, situationer, där jag vet att vi genom våra goda kontakter har varit med och påverkat men som inte s.a.s. har blivit offentligt.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Informella eller formella kontakter har ju sitt värde, men endast om de leder till resultat någon gång; om det sedan är på kort sikt eller lång sikt så måste man någon säga att det ger resultat. Vi har inte sett något resultat av era påstådda goda kontakter! Det har ni hävdat under hela den här valperioden, ni hävdade det under riksdagskampanjen, men vi ser inte några resultat. Sfp har i varje fall visat genom omröstningar att de stöttar självstyrelsen. Det har de gjort i fråga om Europaparlamentsplatsen, men socialdemokraterna visade ingenting sådant.

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

Ltl Mats Perämaa avkräver resultat och han tycker att socialdemokraterna inte har bidragit med någonting i det sammanhanget. Sjöfartsfrågan löstes tack vare oss.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Den socialdemokratiska retoriken fortsätter. Å ena sidan försöker man appellera till inflyttade grupper som nya väljargrupper, socialdemokraterna säger sig inte vara för att konfronteras med riksmyndigheterna. Det här ser man som motsättningar. Anser socialdemokraterna, genom ltl Christian Beijar, att det är oförenligt att hävda fakta, nämligen självstyrelselagen och ändå ha ett öppet samhälle och inte sätta ihop det som någon slags konfrontation mot inflyttade grupper?

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

Som jag sade i mitt anförande stöder vi ett enspråkigt självstyrt Åland. Vår ideologi är att alla skall behandlas lika och jag förstår inte ltl Gun-Mari Lindholms resonemang att det skulle ligga någon konflikt när det gäller självstyrelselagen och vårt synsätt.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Som jag uppfattar det i alla fall så försöker socialdemokraterna hela tiden hävda, när det gäller det som vi uppfattar som det starkaste instrumentet, nämligen självstyrelselagen, att det är någon form av konfrontationspolitik. Så är det inte. Ltl Christian Beijar  säger också att språkkraven är överdrivna. Han säger också att man bör intensifiera språkundervisningen på Åland; han själv är med i skolnämnden i Mariehamn och man vill också få ut det på landsbygden att man skall intensifiera språkundervisningen. Skall jag då tolka det som att det är finskaundervisningen på Åland som skall intensifieras?

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

Svaret på den sista frågan är att det naturligtvis gäller alla språk. Men om ltl Gun-Mari Lindholm går ut i det åländska samhället och frågar vilka språk man vill att skall utvecklas får hon svaret att det är de flesta språken. Så är det!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Jag vill erinra ltl Christian Beijar om, när han i början av sitt anförande försvarade undervisningsansvariga Camilla Gunells diskussioner och reservation att hon reserverade sig mot det språkpolitiska programmet, vilket inte är sant, utan det var mot kommittérapporten. Det är en ganska stor skillnad. Vad jag har förstått var det en enhälligt landskapsregering som lade fram programmet och det är därför det är så anmärkningsvärt att man går in i en kommittérapport och diskuterar den så mycket. Nu är det programmet vi skall diskutera. Jag kunde också konstatera samma sak som föregående talare om detta socialdemokratiska mantra som man upprepar hela tiden – de inflyttades väl och ve – som att det är det viktigaste. Då vill jag säga att om man är för det svenska språket som centern är, så betyder det inte att man är emot någonting annat utn man vill följa självstyrelselagen.  TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman! Det som ltl Gun Carlson sade om reservationen är korrekt, det var en felsägning från min sida.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Fru talman!

I Gunilla Sanders vitbok från 2003 kunde man läsa flera vittnesmål på att det finns ett antal olika gränshinder, det finns ett antal olika språkliga problem vad gäller kontakter med myndigheter och företagande. Min fundering är i ltl Christian Beijars resonemang på vilket sätt det här skulle gynna det som han så vackert pratar om att vi skall ha öppna gränser, vi skall europisera Åland och globalisera Åland, vilket jag också håller med om, men på vilket sätt skulle det här gynna de gränshinder och de språklig bekymmer vi har? Likadant pratar han också om att man skall ha en möjlighet att vända sig från företagen i alla väderstreck för att rekrytera. Samma fråga inställer sig där. Så länge vi har det på det sättet att det finns problem kring kontakterna med myndigheter på svenska och så länge det finns gränshinder, hur gynnar det utvecklingen som ltl Christian Beijar vill beskriva?

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

När jag beskrev situationen utgick jag från de marknadsekonomiska villkoren som finns när det gäller affärsverksamhet. Det finns säkert, som vtm Johan Ehn, andra hinder, men det väsentliga är att i mitt resonemang utgick jag från de marknadsekonomiska vilkoren och beskrev också en åländsk entreprenörs syn på detta.

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Fru talman!

I marknadsekonomiska utgångspunkter ingår också att det finns olika typer av handelshinder osv. Handelshinder ser till att stoppa att man får en marknad som fungerar. Samma sak gäller det om man måste verka på ett sådant sätt att man inte har samma förutsättningar som den kringliggande marknaden i att kunna få kontakter på det språk som man normalt sett verkar på gentemot myndigheterna. Jag förstår inte den distinktion som ltl Christian Beijar försöker dra upp mellan de här två sakerna. Det finns de facto ett problem och jag upplevde att ltl Christian Beijar försökte frånse den biten i sitt anförande.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Ltl Christian Beijar nämner goda kontakter och relationer som socialdemokraterna har till Finland. En av orsakern till att lantrådet Roger Nordlund tog socialdemokraterna med i landskapsregeringen var att det skulle bli så bra när man hade socialdemokraterna med i regeringen, det skulle lösa konflikter – och vad har vi? Vi har konflikter i PAF-frågan, vi har haft konflikter i vårfågeljaktsfrågan och snusfrågan, och ingenting har hjälpt fast det är goda relationer och goda kontakter. Det är nog lite som ordspråket säger: tomma tunnor skramlas bäst! Ltl Christian Beijar sade också att det är socialdemokraternas förtjänst att sjöfartsfrågan är löst. Jag skulle gärna vilja höra av ltl Christian Beijar på vilket sätt har socialdemokraterna löst den frågan?

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

När det gäller mitt påstående att vi har löst sjöfartsfrågan var det i hastigt mod – delar av sjöfartsfrågan har vi varit med om att lösa. Det är korrekt. Det har vi bl.a. gjort genom att vi har haft goda formella och informella kontakter med bl.a. finansministeriet.

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Jag kan inte veta om det som ltl Christian Beijar är sant, men jag hoppas att han talar sanning att det är tack vare de kontakterna. Jag tror nog själv att det är andra omständigheter som har gjort att sjöfartsfrågan löstes, nämligen att det blev en sådan press utifrån näringen att man måste vidta åtgärder; annars hade rederierna flaggat ut och det tror jag är största orsaken.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

Jag lovar ltl Brage Eklund att jag talar sanning.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Fru talman!

Först skulle jag vilja komma med ett tillrättaläggande. Ltl Christian Beijar sade att det är endast socialdemokraterna och Svenska folkpartiet som arbetar på svenska i Finland. Det stämmer inte för jag har besökt finska centern och jag vet att de har en synnerligen välfungerande organisation även på svenska.

 

Jag begärde egentligen replik därför att ltl Christian Beijar säger att när det gäller rekrytering av hälso- och sjukvårdspersonal skall vi se oss omkring och ta hjälp både öster- och västerifrån. Men samtidigt säger han att engelska språket skall de inte använda, det skulle inte vara förenligt med den politik som ni för fram. Vilket språk skall de då använda i kontakterna med riket?

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

Det kan vara så att ltl Veronica Thörnroos har missförstått mig när jag talade om språket när det gäller ÅHS. Jag avsåg när vi talar om att stärka det svenska språkets ställning, som mycket av den här diskussionen går ut, och det är vi alla med och stöder, att det står att internt inom ÅHS kan man acceptera att man arbetar på engelska. Det var där som inkonsekvensen kom in.

 

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Fru talman!

Ltl Christian Beijar har en samsyn när det gäller att stärka det svenska språket. Men jag kan inte någonstans i meddelandet från landskapsregeringen eller i rapporten läsa att det interna språket på ÅHS är engelska, att det är det man strävar till där. Jag förstår inte riktigt det här och önskar ett förtydligande.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

Det står så här på sidan 16 om åtgärder: ”Behovet av vårdpersonal och läkare inom den åländska sjukvården gör att man måste se till att det är lätt för personal från utlandet att arbeta vid ÅHS. Användning av engelska vid sidan av svenska bör uppmuntras. Det är  ett problem för inflyttade att vara tvungna att lära sig både svenska och finska. Risken för felbehandling….” Det är utgående från detta som jag förde mitt resonemang.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

 

 

 

Vtm Johan Ehn:

Fru talman!

Jag hoppas att min röst skall hålla igenom detta anförande i detta angelägna ämne. Det har hittills varit en lång debatt och det tog lång tid innan jag slapp upp för att delge den frisinnade gruppens syn på saker och ting. Dessutom har debatten tagit en vändning som jag beklagar att den nu har gjort. Jag trodde att vi hade en litet större samsyn på de viktigaste frågorna, men det har nu visat sig att det finns vissa divergenser som vi kanske behöver diskutera vidare.

 

Under 2003 färdigställde utredaren Gunilla Sanders rapporten ”Rapport om det svenska språkets ställning på Åland”. Detta skedde efter en hemställan från lagtinget. I rapporten beskrivs en situation där det svenska språkets ställning på Åland inte är så självklar som den borde vara med tanke på Ålands status och grunden för vår självstyrelse. Detta ledde till att landskapsregeringen tillsatte en kommitté som blev klar med sitt arbete i mitten av april 2006, och dess arbete diskuterar vi därmed här i lagtinget i dag. Rapporten är enligt den frisinnade gruppen mycket väl bearbetad och känns saklig, förslagen är konkreta och väl underbyggda.

 

I språkkommitténs rapport lyfts fyra prioriterade områden upp. Områdena är sjukvården, landskapsregeringens kontakter till riksmyndigheter och EU, näringsliv och arbetsmarknad samt konsumentinformation. Dessutom skisserar man på en strategi för hur man skall jobba vidare med det språkpolitiska arbetet. Från den frisinnade gruppen vill jag redan i detta skede konstatera att vi ställer oss bakom dessa prioriteringar och den föreslagna strategin. Framför allt vill jag lyfta fram tillsättandet av en språknämnd som kommer att få en nyckelroll i det fortsatta arbetet. Vidare kan man inte nog betona vikten av att framför allt bland beslutsfattare inom såväl den politiska som den privata sektorn informerar om bakgrunden till språksituationen  på Åland.

 

En viktig konklusion man kan dra av språkkommitténs rapport är att vi nu aktivt måste arbeta för att vi på Åland skall ha ett samhällsbärande språk, svenska naturligtvis. Med samhällsbärande menar vi det språk på vilket myndigheter och andra samhällsfinansierade verksamheter arbetar och ger service till invånare och företag. Utöver det bärande språket skall vi naturligtvis uppmuntra folk till att lära sig också andra språk. Språkkunskaper är en gåva och en nyckel till att kunna kommunicera, bedriva handel m.m. Jag vill här betona, att vara för ett enspråkigt svenskt Åland är inte detsamma som att förespråka att man inte skall lära sig flera språk. Nej, snarare tvärtemot!

 

Fru talman!

Som vi alla vet har det svenska språket ett formellt juridiskt skydd i självstyrelselagen. Tyvärr visar Sanders rapport, och också andra mindre undersökningar som har gjorts, att skyddet i dag är urholkat genom att det finska språkets inflytande i praktiken i vardagen är rätt stort på många områden. Här vill jag dock betona att mera undersökningar och kartläggningar, enligt det som skisseras också i meddelandet, är viktiga för att ytterligare klargöra situationen nu och i framtiden. Frågan bör m.a.o. ständigt följas upp så att man ser hur utvecklingen går.

 

Problemen märks framför allt på möjligheten för den enskilde att komma i fråga för vissa arbeten i vårt samhälle. Detta leder till att vi ibland inte kan ta emot inflyttade eller hemvändande från områden utanför vårt närområde Finland, och detta i en tid då Europa i övrigt blir allt mer gränslöst. Det är i dag svårt att hitta attraktiva arbeten på Åland om du inte kan finska; detta trots att du i övrigt har mycket god kompetens. Man kan konstatera att arbetsgivarna gärna ser att även redovisare, personaladministratörer, arbetsledare m.m. kan finska. Det är förståeligt att så är fallet, eftersom det i mångt och mycket krävs i de många myndighetskontakter som ett företag har. För inflyttade från övriga språkområden är det givetvis mycket problematiskt om man skall lära sig inte ett utan två nya språk för att få ett kvalificerat arbete på Åland. Jag vill poängtera att man här inte skall blanda samman det jag nu har beskrivit med de behov av språkkunnig personal som ett företag har för att kunna betjäna sina kunder; där är det helt naturligt att kravet på språk sätts utgående från den kundkrets man vänder sig till.

 

Fru talman!

Gällande näringsliv och arbetsmarknad måste vi nu konkret arbeta för att företag skall kunna sköta sina stödfunktion, såsom administration, ekonomi, myndighets- och organisationskontakter på svenska. Detta åstadkoms t.ex. genom att vi aktivt utvecklar självstyrelsen så att lagstiftningsbehörigheten på strategiska områden övertas till lagtinget. Ett exempel på detta är beskattningen. Vi bör också jobba för, vilket också lyfts fram i programmet, att organisationer skall kunna tillhöra motsvarande takorganisationer i Sverige. Ett ytterligare exempel är att se till att yrkes- och akademisk behörighet förvärvad i andra länder än Finland automatiskt också skall bli gällande på Åland, om det är motsvarande utbildning. Kunde t.ex. dessa saker genomföras, skulle arbetsgivarna ges en betydligt större arbetsmarknad att anställa ifrån. I ett allt mera gränslöst Europa och en demografisk situation, där många i den nu arbetsföra befolkningen går i pension inom den närmaste tiden, måste vi välkomna inflyttning från såväl öst, väst, norr som söder. Vi får inte skapa en situation där dörren slår igen bakom våra ungdomar som söker sig ut i världen för utbildning och arbete under några år. Det är vi politiker som kan har skyldighet att se till att ge dessa förutsättningar till vårt näringsliv och till våra ungdomar.

 

Utöver de problem som finns gällande arbetskraftsrekryteringen finns också andra problem inom området näringsliv. Strukturen på mycket av vårt näringsliv har styrts av att det har varit och är lättare att ha förbindelse gentemot övriga världen. Företag och entreprenör som försökt hitta andra marknader än den finländska har ofta drabbats av olika typer av handelshinder. Här kan nämnas allt från avsaknaden av egna VAT-nummer till nationella agenturer som i första hand betjänar inom det egna landet osv. osv. I programmet anges flera förslag till lösningar som vi från frisinnat håll omfattar. Genom att ta bort dessa handelshinder öppnar vi upp marknaden för dagens och morgondagens företagare, och beroendet av en enda marknad med ett enda språk minskar.

 

Gällande hälso- och sjukvården visar Sanders rapport att också här finns saker att förbättra för att skapa en situation som är acceptabel för ålänningar som blir sjuka. Mycket arbete är här redan gjort; dock återstår också mycket att förverkliga. Den lättaste vägen här verkar vara att utöka samarbetet med Sverige i fråga om specialsjukvård. Tyvärr är vården i Sverige många gånger mycket dyrare än motsvarande vård i Finland. Som sjuk är det dock ett oeftergivligt krav att i så hög utsträckning som möjligt få vård på sitt eget språk. Detta måste då också få kosta. Här bör naturligtvis poängteras att man bör fortsätta arbetet med att också påverka vårdinstitutioner i Finland att, som språklagen och till viss del också grundlagen stipulerar, ge vård på svenska, på det språk som är modersmålet. Vi får inte ge upp den kampen, trots att vi har en situation som är svår i dagsläget.

 

Fru talman!

Landskapsregeringens EU-arbete och kontakterna med finska myndigheter diskuteras ofta i denna sal. Jag väljer därför att i detta skede inte gå närmare in på dessa frågor utan konstaterar att de förslag som finns i det språkpolitiska programmet är bra. Jobbar vi utgående från dem kommer vi också vidare vad gäller dessa frågor.

 

Gällande områet konsumentinformation visar Gunilla Sanders utredning på att situationen här har försämrats under de senaste åren. Visserligen finns här tydliga lagar och förordningar om hur detta skall skötas, men företagen har många gånger svårt att påverka tillgången på svensk information, då strukturen är sådan att mycket av det som säljs kommer via importörer i Finland som inte tillgodoser kravet på svenska. Här måste man återigen trycka på den finländska regeringen och påminna om språklagen och dess stadganden.

 

Fru talman!

Jag vill avsluta med att konstatera att de åtgärdsförslag som finns i det språkpolitiska programmet rätt hanterade kan öppna många nya dörrar till vår omvärld, dörrar som är viktiga att öppna för att vi också i framtiden skall kunna erbjuda innevånarna möjligheten att leva på svenska på Åland. Och allra sist vill jag tacka den kommitté som jobbade med programmet därför att vi har via det programmet fått en mycket fin bild av hur läget ser ut och också konkreta förslag på hur saker och ting skall hanteras för att vi skall lösa språksituationen.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Vtm Johan Ehn sade i inledningen att det fanns lite divergerande uppfattningar om svenska språket inom landskapsregeringen. Om vi använder ett fint ord kan vi väl säga att det finns fundamentalt divergerande uppfattningar i landskapsregeringen om svenska språkets roll. Jag kommer också att fråga centern senare, men det vore intressant att höra hur Frisinnad Samverkans ordförande ser på den saken, vad tänker man riktigt göra åt situationen? – det är uppenbart för var och en att den börjar bli ohållbar.

 

I övrigt var det i sedvanlig ordning ett bra anförande, men vtm Johan Ehn sade att EU diskuteras så ofta, så jag ids inte gå in på det desto mera utan jag konstaterar bara att det är bra förslag som finns i det språkpolitiska programmet. Då menar jag att det är inte kommittébetänkandet som är programmet utan meddelandet på två och en halv sidor. Vilket är bra förslag om vi skall åtgärda problematiken när det gäller svenska språket och EU:s förberedande arbete?

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Till att börja med tror jag inte att jag nämnde divergensen i landskapsregeringen specifikt utan den diskussion som har varit här i salen. Jag medger också att det finns divergens i det som har diskuterats från landskapsregeringens håll. Jag tycker ändå att diskussionen senare har visat att det åtminstone finns en grundbult i det här som vi alla i salen är eniga om och det är det program som ligger till grund för diskussionen som landskapsregeringen har skrivit på två sidor, med en bilaga till, men på de två sidorna finns en grund som vi alla kan stå för. Jag tycker att det är ett steg i den riktning som vi måste gå. De allra flesta frågorna som sedan finns i språkkommitténs förslag kan också inkluderas i de förslag som ligger konkret från landskapsregeringens sida. Jag vill ursäkta att jag vid något tillfälle använde mig av det var programmet och inte språkkommitténs rapport. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag sade inledningsvis tidigare i en replik här i debatten att det finns en missuppfattning. Många förefaller tro att också kommittébetänkande är en del av meddelandet, men så är det inte utan det är två och en halv sida, och det är jag helt övertygad om att vtm Johan Ehn vet. Det övriga, där de konkreta förslagen finns, har man överhuvudtaget inte med. Det är det som är ett bekymmer. Det är mycket möjligt att jag missuppfattade det som vtm Johan Ehn sade inledningsvis, men divergensen är ändå störst inom landskapsregeringspartierna i den här debatten och det är någonting som inte är bra när det ändå handlar om vårt svenska språk och själva grunden för hela självstyrelsen. Därför ställde jag frågan: Vad tycker Frisinnad Samverkans ordförande att man bör göra åt den uppkomna situationen, för så här kan vi inte ha det längre? Dessa allmänt hållna förslag i det s.k. programmet är det väldigt för alla att vara eniga om, för det finns inget förpliktande där.

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Fru talman!

För det första anser jag som jag sade i den tidigare repliken att i de övergripande prioriterade förslag som landskapsregeringen nu lägger finns också med hänvisningar som går till den rapport som språkkommittén har lagt. De hänger ihop på det sättet i och med att de konkreta åtgärderna ges via de här bitarna. Så är den syn jag har på hur detta skall hanteras. Det är också därför som vi från vår sida tycker att programmet som sådant är acceptabelt utgående från att rapporten finns med som en bilaga till detta och man hänvisar via huvudlinjerna vidare till det här. Jag svarade inte på EU-problematiken desto mera i min förra replik eftersom det blev för kort om tid. Jag vill säga att det finns inte rakt av en åtgärd som hjälper till vad gäller den biten utan man har lagt ett paket med olika förslag till förenklingar och förbättringar vad gäller möjligheten att kunna påverka på svenska som vi från vår sida stöder.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Danne Sundman:

Herr talman!

1751 dagar. Så lång tid har det tagit för regeringarna Nordlund II, III och IV att leverera detta språkpolitiska program på två och en halv sidor. På förmiddagen den 4 juni 2002 beslöt lagtinget med s.k. fullständig majoritet att godkänna en av mig föreslagen kläm med anledning av ett spörsmål om språkpolitiken från den dåvarande oppositionen med mig som första undertecknare. Klämförslaget understöddes formellt för övrigt av lagtingets nuvarande talman Barbro Sundback. 1751 dagar eller nästan fem år är en lång tid.

 

Frågan borde absolut ha haft högre prioritet, den borde till och med haft högsta prioritet eftersom detta är den viktigaste grundstenen i självstyrelsesystemet, hela själva orsaken till självstyrelsen faktiskt. Det har sagts många gånger från denna talarstol, att orsaken till att vi har självstyrelse är uttryckligen för att skydda Åland mot det finska språket och bevara svenskheten på Åland och detta som ett de facto substitut för återförening med Sverige från första början. Detta måste alltid gå först i våra prioriteringar.

 

Språkproblematiken och språkpolitiken är dock komplexa och mycket omfattande områden. Om man utgår från ett medborgarperspektiv skiljer sig situationen från individ till individ, för många lyckas självstyrelsesystemet på Åland, språkbestämmelserna i Finland och öppenheten mot Sverige garantera möjligheten att leva ett liv helt på svenska. Det är dock alltfler som upplever problem som i huvudsak enligt min mening beror på att Finland blir allt mer finskspråkigt och svenskan trängs undan vilket obönhörligen i viss mån spiller över Skiftet till Åland direkt eller indirekt.

 

Talman!

För att inte bli alltför långrandig skall jag först kommentera landskapsregeringens språkpolitiska program som man nu då, äntligen, får man lov att utbrista, fått ur sig och lämnat till lagtinget.

 

- Som vanligt är det lite oklart vad regeringen vill och menar föra för politik. Det dokument som heter Insatser för svenska språkets ställning - förslag till språkpolitiskt program för landskapet Åland”, som kommittén som tillsattes i september 2004 tagit fram finns bifogat detta meddelande men det är lite oklart om det omfattas av regering helt eller endast delvis. Och, märk väl, det här skrev jag före dagens debatt!

 

Obunden Samling omfattar hur som helst nämnda dokument i sin helhet och är tillfreds med kommitténs arbete även om ledarskapet kunde ha varit tydligare och arbete borde skett snabbare.

 

Talman! Till själva programmet och de åtgärder som föreslås.

 

- Förslaget att inrätta en språknämnd är mycket bra. Språkpolitiken förtjänar absolut denna motor av intresserade och engagerade personer som får detta uppdrag. Problemställningen är som jag sade tidigare mångfacetterad och detta innebär att språkpolitiken behöver ges större fokus vilket den också får med en språknämnd. Jag har dock en uppmaning, låt för allt i världen nämnden bli parlamentarisk och bestå av relativt många ledamöter. För mig är det självklart att dessa ledamöter, förutom att de har sakkunskap, också skall ha ett förtroende bland lagtingets partier och inte vara några fristående experter. Det finns experter som partierna kan rekommendera till kommittén.

 

- Under rubriken ”samarbete och information” finns många bra förslag hur språkpolitiken skall levandegöras vilket är bra. Kampen för det svenska språket skall föras i vardagen inom förvaltningen och inte bara i högstämda tal här i lagtinget och vid banketter. Det är varje dag som detta skall göras.

 

Talman!

Skrivningarna om samarbete med Svenskfinland  är dock lite tvetydiga och detta vill jag upprätthålla mig lite kring. Finlandssvenskheten är ur ett språkpolitiskt hänseende för Åland en bra tjänare men en dålig herre. Man skall ta i beaktande att den språkliga situationen i Svenskfinland och på Åland är två vitt skilda situationer. Generellt kan man säga att vi till varje pris försöker undvika det som Svenskfinland försöker upprätthålla eller återinföra – nämligen tvåspråkigheten. Det finns dock en gemensam nämnare av olika delområden där våra intressen sammanfaller och där är det befogat med ett samarbete. Det som inte får hända är att Åland blir ett slags livboj som knyts i relingen på den finlandssvenska skutan som sedan sjunker och drar bojen med i djupet. Identitetsmässigt blir skillnaden allt större mellan dessa sedan länge vitt skilda befolkningsgrupper som till en början har en gemensam anfader men för varje generation blir mer fjärran släkt. Professor Juha Janhunen vid Helsingfors universitet, professor i östasiatiska språk, har lite drastiskt beskrivit den språkliga förändringen i Finland som en framgångsrik, frivillig och oblodig etnisk rensning och har också lite drastiskt sagt at t.ex. Milosevic borde ha studerat det finländska exemplet och därigenom undvikit internationell kritik. Det här kan tyckas befängt, men det finns vissa nyanser i resonemanget som man borde ta till sig.

 

Talman!

Frågan om identitet är dock inte enkel. I stora drag en tredjedel av den åländska befolkningen har släktband till Svenskfinland och samhällena är därigenom starkt sammanflätade. Många av de inflyttade finlandssvenskarna är ett slags politiska flyktingar som flyttat till Åland för språkets skull, vilket de ofta vittnar om. Denna resurs av inflyttade ålänningar har betytt mycket för det åländska samhället och kommer att fortgå eftersom vi har behov av inflyttningen. Vi kommer att få en otroligt viktig resurs även i framdeles.  Utmaningen är att dessa nya ålänningar skall assimileras och känna sig som ålänningar. Skillnaden mellan det finska Finland, kanske Svenskfinland och Åland kan ibland upplevas allt för tydlig och ibland kan reaktionen bli ett avståndstagande till det åländska vilket är olyckligt.

 

Trots denna intima sammanflätning skall man likt på ett flätat tyg tydligt se skillnad när tråden byter färg, nämligen i Skiftet. Häri finns pudelns kärna och en stor utmaning för den som vill fortsätta bygga det åländska samhället. Jag tror på en livlig debatt och öppen diskussion om dessa brännheta frågor på Åland vilket rensar luften – luften har också rensats här i dag, tror jag vi konstaterar när vi går hem! Alla ålänningar är lika mycket värda och har framförallt ett lika stort ansvar att försvara självstyrelsens grundvärderingar.

 

Talman!

Åter till den Janhunenska devisen om snabb och effektiv etnisk förändring, man kan för Svenskfinlands del utbrista: Tvåspråkigheten är död – länge leve tvåspråkigheten!

 

Det är dags att nu åtminstone börja diskutera en dödförklaring av svenskan som nationalspråk i Finland och istället se över möjligheten att ge svenskan status som minoritetsspråk vilket i realiteten skulle ge ett bättre skydd. Med den förnekelsepolitik à la Kejsarens nya kläder som man nu för så kommer svenskan helt att försvinna på sikt. En ny tvåspråkighet som istället visar sig fungera är finska/engelska. Enda möjligheten för Åland att i framtiden kommunicera med Finland är på engelska. Det här har finländarna redan förstått, vi är dock lite ”baketter” här på Åland. Kommunikation med Finland på engelska i likhet med alla andra utomnordiska länder kommer att bli en del av vardagen och kommer också att lösa mycket av de språkproblem som näringslivet har mot Finland. Det vittnar också framsynta företagsledare om i dag att så har man löst det; i stället för att kräva finska in absurdum ser man till att det fungerar på engelska. Om man tar i bruk en sådan kommunikationskodex i större utsträckning hjälper det också de ålänningar som valt att studera i Sverige att komma tillbaka och jobba på Åland. Och här vill jag knyta ihop påsen om etnisk rensning. Det vi måste se till att göra med den framtida språkpolitiken är att stoppa den backventil som det i dag är på flödet när det gäller åländska ungdomar som far till Sverige och studerar. Alla ventiler, alla dörrar är öppna när man far bort till Sverige, sedan när man kommer hem så är det stängt för många. Det här problemet behöver man inte förneka. Så många har vittnat om att det här är ett stort bekymmer. Kan man i stället använda engelska, kan man byta tvåspråkighet så är problemet till stor del löst.

 

Talman! Vidare i det språkpolitiska programmet, regeringen beställer en utredning av Ålands statistik- och utredningsbyrå (ÅSUB) angående finska språkets inflytande. Trots att jag inte hör till de tvivlande på hur det står till tycker jag det är bra att man mer noggrant undersöker situationen. Den kartläggning som Gunilla Sanders gjort visar på att det finns hundar begravda som behöver lokaliseras och grävas upp. Upplägget för denna undersökning behöver övervägas noggrant och tas fram i samarbete med lagtingets självstyrelsepolitiska nämnd.

 

Talman!

Till sist och enligt min mening det allra viktigaste: Främjande av utökade kontakter till Sverige. Oavsett graden av självstyrelse – nuvarande, full självstyrelse eller något däremellan så är utökat samarbete med Sverige den allra viktigaste åtgärden för att bevara svenska språket på Åland. Varför inte i ännu större utsträckning ta tillvara att det finns ett land med 9 miljoner invånare intill Ålandsöarna som talar just det språk vi försöker upprätthålla? Om ni minns, vilket ni förstås inte gör, men ni kanske har läst vad Julius Sundblom när det var ett faktum att kampen om återförening till Sverige var förlorad: ”Vi skall se Ålands hav som ett öppet fönster mot Sverige.” Har vi gjort det under dessa 85 år som vi har byggt självstyrelsen? Nej, inte tillräckligt enligt min mening. Vi har sett Ålands hav som ett stormigt djupt hav som är svårt att komma över fast man har i alla tider rott över det. Jag tror alltså att vi borde ta och titta ut över det sundblomska fönstret lite mer!

 

Jag har tidigare sagt att man borde sätta sig ner med Sveriges regering och diskutera dessa frågor. Enligt min mening råder det ingen tvekan om att Sverige har en roll i detta – något som senast år 2001 bekräftades av dåvarande utrikesminister Anna Lindh på en fråga av en riksdagsledamot.

 

Talman! En särskild strategi för utökat samarbete med Sverige bör tas fram eftersom det är den allra viktigaste åtgärden.

 

Talman, jag ska sluta här, mycket kunde sägas om detta dokument, men jag hoppas att det skall remitteras till självstyrelsepolitiska nämnden där jag här säte och förmånen att i så fall vara med om behandlingen.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

Det är helt beklämmande att höra ltl Danne Sundman definiera ålänningar och finlandssvenskar som två vitt skilda befolkningsgrupper. I nästa mening förklarar han sedan, att jo, det är nog väldigt många finlandssvenskar som har flyttat till Åland, men i det allmänna resonemanget upplever han dem som två vitt skilda befolkningsgrupper. Det är ett resonemang som inte jag accepterar. Men till saken. När det gäller finlandssvenskarnas språkliga situation vet ltl Danne Sundman att bor det mera än 8 procent i en kommun är den tvåspråkig; är det mindre är den enspråkig. Det innebär att finlandssvenskarna kämpar i en helt annan situation.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Man skall vara medveten om att resonemanget visserligen är generellt. Det finns alltid extremfall åt ena eller andra hållet, både på Åland och i Svenskfinland, men generellt sett skiljer sig situationen väldigt mycket, det är inte bara skillnader utan det är en vid skillnad. I Svenskfinland kan du leva på svenska, men du måste kunna finska. Självstyrelsens mening är att du skall kunna leva på svenska och inte behöva finska. Jag vill skilja åt dem för att visa på att om vi inte gör någonting åt vår utveckling så är vi snart inne på samma spår. Det är det som är det stora bekymret. Däremot säger jag också i mitt anförande att det finns områden där vi skall ta varandra i hand och samarbeta mellan Svenskfinland och Åland, men man får inte bli en del av det resonemanget. De eftersträvar att upprätthålla eller återinföra tvåspråkighet och enligt min mening leder tvåspråkighet på sikt bara till en sak – enspråkighet, som Christoffer Taxell en gång sade.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

Finlandssvenskarna lever som sagt i en helt annan situation, men trots detta bibehåller de ungefär sin befolkningsnumerär. Men de bor och lever i oftast urbana områden där det sker en väldigt stark inflyttning och det innebär att utgående från gällande språklagstiftning i riket har de en helt annan situation att arbeta med än vad vi har på Åland där vi har garanterat enspråkigt svenskt. Jag tycker att vi i stället skall vara inspiratörer och vi skall kunna stötta varandra i stället för att som ltl Danne Sundman börja tala om etnisk rensning och liknande. Det är ett fullständigt oacceptabelt resonemang.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Det är bra att ltl Christian Beijar och jag är överens om att det finns vissa områden där vi har gemensamma problemställningar med Svenskfinland. När det gäller begreppet etnisk rensning är det som sagt någonting som en finsk professor vid ett finskt universitet har sagt, och det finns viss relevans i det. Att mäta framgången för Svenskfinland genom att se på befolkningsnumerären är fullkomligt irrelevant, eftersom man inte kan använda och leva på det svenska språket utan att kunna det finska. Visserligen pratar man svenska hemma och i sin umgängeskrets samt i bästa fall på sin arbetsplats, men många lever i den verkligheten att 90 procent går på finska. Det är ingen bra indikator hur många finlandssvenskar det finns. Dessutom finns det många som har uppgivit sig som finlandssvenskar som är helt finskspråkiga i dag. Utvecklingen går så väldigt snabbt.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Jag tyckte att ltl Danne Sundman sade att finlandssvenskarna borde verka för att avskaffa tvåspråkigheten. Jag har lite svårt att följa med i resonemanget. Hur skall det bli bättre för oss ålänningar och för finlandssvenskarna om de skall frångå Finlands tvåspråkighet? Jag kan själv känna en stark sympati för de åbolänningar, österbottningar och ekenäsbor som kan väldigt, väldigt lite finska, kanske ingen finska alls – skall inte Finland se till att det finns en stark svensk information, vård och utbildning, för alla dessa människor och skall inte vi på Åland försöka bidra och stärka det?

 

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Det skall vi enligt min mening, åtminstone i vissa sammanhang. Däremot tycker jag att man måste sätta igång en diskussion om hur får dessa inom Finlands gränser – där inkluderar jag också Åland – bosatta personer service av den finska staten på bästa sätt och av det finska samhället, vilket vi också, än så länge åtminstone, är beroende av? Att ha svenska som ett nationalspråk och på det här viset göra en tyst avveckling av det och hela tiden se en försämring, hur länge skall man hålla på med det eller skall man övergå till att definiera det som ett minoritetsspråk och få tydligare rättigheter som på ett annat sätt kan göra nytta för de svenskspråkiga? Det är den diskussionen jag vill att man skulle påbörja. Det finns också samhällsdebattörer i Svenskfinland som tycker att man borde fundera på det här.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Både grundlagen och språklagen garanterar svenskan i Finland och jag tycker att vi ålänningar skall vara de sista som medverkar till att man frångår det. Vi skall snarare se till att man i verkligheten lever upp till det som stadgas i lagarna. Jag skulle vilja vända mig mot ltl Danne Sundmans användning av ordet assimilering. De som kommer hit skall assimileras, säger han. Jag vill säga att det är en stor skillnad på assimilering och integrering. Alla som assimileras, de skall bli exakt som vi! En integration talar om att folk får komma hit och man respekterar den bakgrund och den olikhet man har. Jag tycker att det är väldigt viktigt att vi glömmer ordet assimilering när vi talar om den här frågan.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

När det gäller självstyrelsens status som ett minoritetsskydd kan man inte tala om att de som flyttar hit till den delen skall integreras, att ålänningarna hela tiden skall spädas just när det gäller de kärnfrågor som identiteten som självstyrelsen skall värna. I övrigt kan man integreras i det åländska samhället, men just när det gäller de här sakerna, så om vi tillåter att en integration sker så är vi ute på farligt vatten, då tar det inte länge så är självstyrelsen borta. Det måste man ha klart för sig, man måste veta vad de olika begreppen betyder. När det gäller nationsspråk eller minoritetsspråk skall vi, som sagt, försvara dessa värden, men det får inte bli så att vi är en livboj som knyts fast i relingen på den finlandssvenska skutan, som sedan sjunker och vi dras med i djupet. Där måste vi vara de första som säger det här när inte finlandssvenskarna själva ser det eller vågar säga det – att kejsaren är naken.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Henrik Lagerberg, replik:

Fru talman!

 Ltl Danne Sundman hävdar starkt att vi på den åländska arbetsmarknaden diskriminerar ålänningar, om jag uppfattade saken rätt. Om jag också förstår honom rätt står han bakom kommitténs betänkande där man anser att ålänningen utestängs från en stor del av arbetsmarknaden. På vilket faktaunderlag kan man då grunda en sådan här uppfattning? Vilket vetenskapligt fakta har man bakom påståendet? Hur kan man verifiera det här påståendet? Skulle man inte då kunna göra en stor vetenskaplig utredning hur det verkligen ligger till för att få fakta på bordet och sedan kan ta ställning utifrån det?

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Man kan dels basera det på Gunilla Sanders rapport, som faktiskt var, måste jag ärligen säga, en pinsamma sanning än vad jag t.o.m. själv hade förväntat mig. Om kravet på finska är så stort betyder det också att kraven på finska när man anställer är stora. Sedan skall också ÅSUB mycket förjtänstfullt utföra en närmare utredning om detta och då får vi mera fakta. Jag är också bekymrad över den inställning som handelskammaren har, att det här är inget större problem – mot bakgrund av de många  ungdomar som kontaktar oss politiker och berättar sin egen version om hur det här har gått till. Det är inte enstaka och det är inte en handfull utan det är många fler. Hur många är det som vi aldrig får veta om som uppgivet blir kvar när backventilen slår fast som jag vill avskaffa?

 

Ltl Henrik Lagerberg, replik:

Fru talman!

Det är så att vi skulle kunna uppsöka ett av Ålands största rederier och fråga om de diskriminerar ålänningar eller inte. Det är nämligen så att i vissa rederier är det många finsktalande anställda och när man nu går ut och säger att näringslivet eller arbetsgivaren på Åland diskriminerar ålänningar måste man ha mycket fakta bakom sig innan man anklagar våra arbetsgivare för någonting sådant.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Mitt resonemang berör nog främst offentlig sektor, men också när det gäller attityderna hos de privata rederierna eller alla privata företag. Där kan inte vi, som bekant, styra desto mera än att vi kan försöka informera dem, vilket vi inom Obunden Samling har föreslagit och att de tar sig en diskussion kring det här. Sedan inser alla här i salen att det finns många arbetsplatser och områden i Finland där man måste kunna finska till någon del för att kommunicera med organisationer. Men jag vill lösa det delvis med att man använder engelska i större utsträckning, man byter kommunikationskodex. Som sagt, det här är någonting som skall undersökas närmare och då får man mera fakta och mot bakgrund av fakta kan man göra informationskampanjen, ta diskussionen med näringslivet, för där verkar det också vara en grad av förnekelse av problematiken, tyvärr.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Diskussionen avbryts och fortsätter vid plenum måndagen den 26 mars. De anmälda talarna på talarlistan kvarstår.

 

 

Antecknas för kännedom att till lagtinget överlämnats

 

Ltl Danne Sundmans enkla fråga om kommitté för lagtingets ombyggnad. (EF 8/2006-2007).

 

Svar på frågan skall avges inom tio dagar efter det att landskapsregeringen mottagit frågan. Kan frågan inte besvaras skall landskapsregeringen meddela lagtinget om detta och om orsakerna till att svar inte ges.

 

Lagtingets nästa plenum är måndagen den 26 mars kl. 13.00. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl.16.47).

 

 

 

 

 

Originalfil