Plenum den 21 november 2002 kl 9.30

Ljudinspelningen saknas ännu. Vänligen återkom senare eller se ifall livesändingen ännu är aktiv.

PLENUM den 21november 2002 kl.09.30.

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: talman Viveka Eriksson, ltl Lisbeth Eriksson, ltl Sjöstrand, ltl Svensson, ltl Wickström-Johansson.

25 lagtingsledamöter närvarande.

Om befrielse från lagtingsarbetet i dag anhåller ltl Wickström-Johansson på grund av privata angelägenheter. Beviljas.

 

Antecknas för kännedom att till lagtinget överlämnats

 

Republikens presidents framställning om godkännande av protokollet om ändring av avtalet med Marocko för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och på förmögenhet samt med förslag till lag om ikraftträdande av de bestämmelser i avtalet som hör till området för lagstiftningen.(RP nr 2/2002-2003).

 

Republikens presidents framställning om godkännande av avtalet med Singapore för att undvika dubbelbeskattning och förhindra kringgående av skatt beträffande skatter på inkomst samt med förslag till lag om ikraftträdande av de bestämmelser i avtalet som hör till området för lagstiftningen. (RP nr 3/2002-2003).

 

Republikens presidents framställning om godkännande av avtalet med Vietnam för att undvika dubbelbeskattning och förhindra kringgående av skatt beträffande skatter på inkomst samt med förslag till lag om ikraftträdande av de bestämmelser i avtalet som hör till området för lagstiftningen. (RP nr 4/2002-2003).

 

Ärendena upptas till behandling vid plenum den 25 november.

 

 

Föredras för remiss, fortsatt behandling ärende nr 1:

 

Landskapsstyrelsens framställning med förslag till budget för år 2003. (FR nr 3/2002-2003 jämte FM nr 1-79/2002-2003). 

 

Diskussionen fortsätter.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Herr talman!

Eftersom landskapsstyrelsen igårkväll hade möjligheten att för andra gången ha en s.k. aftonskola tillsammans med Finlands regering har jag bett om ordet för att kort redogöra för de diskussioner som vi förde med regeringen.

 

De frågor som vi från åländsk sida hade fört upp på agendan för vår del var två huvudfrågeställningar. Det ena var sjöfarten och det andra var den ekonomiska utvecklingen. Agendan som helhet kom sedan att innehålla, förutom sjöfarten och den ekonomiska utvecklingen, också utvecklingen av självstyrelselagen och den fortsatta dialogen mellan landskapsstyrelsen och regeringen.

 

Som förberedelse inför aftonskolan hade vi från landskapsstyrelsens sida översänt till regeringen ett PM innehållande förslag hur vi ansåg att arbetet skulle gå vidare, dels med sjöfarten och dels med den ekonomiska utvecklingen. Vi redogjorde naturligtvis för sjöfartens enorma betydelse för den åländska samhällsekonomin och för det arbete som pågår. Vårt grundförslag från början var att vi ville ha en gemensam arbetsgrupp med regeringen för att kunna utforma den kommande sjöfartspolitiken här i landet som skulle ha till syfte att trygga verksamhetsförutsättningarna för näringen. Diskussionen kom att handla om dels den strategiutredning som pågår för närvarande och dels den s.k. klusterutredningen, som också snart kommer att bli färdig i landet. I arbetet med utredningarna är vi från landskapsstyrelsen också medverkande.

 

Resultatet av diskussionen igår var den att regeringen uttryckte klart sin målsättning att man skall försöka skapa sådana verksamhetsförutsättningar som gör det möjligt att fortsätta med sjöfart också under finländsk och åländsk flagg. Beslutet blev att vi tillsätter en speciell arbetsgrupp, efter att arbetet med strategiutvecklingen och klusterutredningen är klar, som skall ha som målsättning att forma de förslag som skall läggas från kommunikationsministeriet till regeringen för att sedan ligga som grund för den kommande sjöfartspolitiken. På det sättet kan man säga att resultatet av gårdagens diskussion är att vi nu är med i det absoluta slutskedet när den här politiken skall formas på ett mycket konkret sätt från åländsk sida.

 

Naturligtvis kommer det att bli väldigt avgörande hur nästa regeringsprogram kommer att utformas eftersom det sedan är första steget in i den nästa valperioden i Finland.

 

Regeringen å sin sida framhöll att man är mycket välmedveten om den situation som näringen verkar under och också de förändrade verksamhetsförutsättningar som står framför oss, nämligen med EU-utvidgningen och närmast Estlands inträde samt också alkoholskattelagstiftningens harmonisering.

 

Summan av diskussionen är ungefär den att det finns en klar vilja, men det återstå ännu mycket hårt arbete och mycket god vilja från många parter för att vi skall kunna åstadkomma en sjöfartspolitik här i landet som gör att vi kan fortsätta att ha näringen kvar.

 

Att Birka Line gjorde sin beställning igår av ett nytt fartyg påverkade nog stämningen i positiv riktning, vill jag påstå, för detta visar att det finns en framtidstro inom näringen, att bara man får verksamhetsförutsättningar kommer det också att finnas rederier som vill verka här i landet. Jag tror att det var en viktig signal till både politiker i regering och riksdag som kan skapa en ny miljö för de fortsatta diskussionerna när det gäller sjöfarten.

 

Herr talman!

När det gäller den ekonomiska utvecklingen försökte vi från åländsk sida få till stånd en arbetsgrupp som skulle ta tag i frågorna som handlar om ekonomin som helhet, framför allt samfundsbeskattningen, kapitalbeskattningen och den indirekta beskattningen. Men där stötte vi på problem därför att utredningen om de ekonomiska relationerna mellan landskapet och riket ännu tyvärr inte är färdigställd. Den arbetsgrupp som jobbar med den hade möte på förmiddagen, men man kunde konstatera att ännu återstår det åtminstone någon månads arbete innan man förhoppningsvis kan framlägga ett enhälligt förslag från den arbetsgruppen. Från regeringens sida sade man, och framför allt från finansministeriets sida, att förrän den utredningen är färdig är man inte beredd att tillsätta någon ny specifik arbetsgrupp. Däremot kommer vi att så fort det arbetet är färdigt att ha möjligheter att på tjänstemannanivå föra fram förslag som den utredningen kan ge vid handen, så på det sättet finns det förhoppningar om vi skulle kunna få igång det här arbetet åtminstone efter årsskiftet när utredningen skall föreligga. Då har vi också möjlighet att lägga fram vår konkreta förslag. Vi kan säkerligen vänta att regeringen också kommer att ha förslag utgående från den utredningen.

 

Herr talman!

Det konstaterades också att den nu liggande självstyrelselagspropositionen i riksdagens grundlagsutskott troligen kommer att föreläggas för diskussion i riksdagens plenum ännu i december.

 

När det gäller det fortsatta arbetet framhöll vi från landskapsstyrelsens sida och likaså regeringen med statsministern i spetsen att vi gärna skulle se att de här formerna för samarbetet kan fortsätta, dvs. med aftonskola och regeringsöverläggning en gång per år att tjänstemannagruppen på högsta nivå också kan ha möten däremellan tre-fyra gånger per år samt att man sedan skulle utveckla samarbetet på det sättet att man också varje år skulle ordna några större temaseminarier kring åländska frågor, som tjänstemannaarbetsgruppen skulle stå som arrangör för att på det sättet kunna samla politiker och tjänstemän i större utsträckning, både från åländsk sida och rikets sida, att delta i utvecklingsdiskussionerna.

 

Jag har försökt att så kort som möjligt redogöra för den en och en halvtimmes diskussion som vi hade igår tillsammans med regeringen.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Jag får tacka lantrådet för redogörelsen från diskussionen med Finlands regering. Det väsentliga är naturligtvis att man kommer fram till resultat och att de resultaten blir synliga. Vi hade en aftonskola för ett år sedan och resultaten har inte blivit synliga, så man får inte förstärkas i tron att herrarna i Helsingfors klappar ålänningar på huvudet och försöker hålla dem nöjda, såsom Niilo Jääskinen har uttryckt sig i riktning emot.

 

Jag har en önskan om tillläggsinformation från lantrådet visavi sjöfartsdiskussionen. Det är utomordentligt bra att regeringen gör utredningar, ännu bättre vore om den skulle göra någonting materiellt. Här blev ingenting sagt om vad som kunde göras materiellt och det förstår jag är av det skälet att regeringen i Finland har sagt att den inte kommer att göra någonting materiellt för sjöfarten mera, utan den lilla tumvante som gavs här i förhållande till resten av Europas länders sjöfart för dryga året sedan är allt. Då är det intressant med utredningarna som görs. De är bra och de är delvis initierade av tidigare åländska propåer. Men det intressanta är vad som skall hända, vad som skall komma ut av det och lantrådet informerade oss nu om att det blir en arbetsgrupp där också Åland får vara med på ett hörn – en arbetsgrupp i den här regeringen för vad? Vi hör att det är nästa regering och nästa regeringsprogram som skall innehålla åtgärder. På vilka grunder kan den här regeringen säga att nästa regering skall göra det eller det? Framkom det av diskussionen?

TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Lantrådet:

Herr talman!

Det är riktigt att det är nästa regering som kommer att ta de avgörande besluten när det gäller sjöfartspolitiken här i landet. Men samtidigt fungerar systemet på ett sådant sätt att det är nu som det grundläggande arbetet görs för nästa regeringsprogram och strategiutredningen och klusterutredningen kommer att ligga som grund för det programförslag som kommer att lämnas från kommunikationsministeriet. Naturligtvis kommer det att vara avgörande vilka partier som sitter i nästa regering i Finland och innehållet i regeringsprogrammet, men man kan ändå utgå från att något av de stora som finns med i denna regering kommer säkerligen också att finnas med i nästa regering, så någon större skillnad kommer det inte att bli.

 

Det viktigaste med detta arbete är den s.k. klusterutredningen, som klart kommer att visa det som vi här på Åland redan länge har känt till att gäller för det åländska samhället, nämligen näringens stora betydelse också för övriga näringar och kringeffekterna. Den information som jag har fått från arbetet med klusterutredningen kommer att visa att det är på samma sätt i Finland också. Detta tillsammans med andra faktorer kommer att påverka miljön så att det går lättare att få beslut som gör att man kanske inser att det behövs mera ekonomiska resurser och att det är en vinst för landet att faktiskt trygga näringen. Jag vill inte står här och säga att det är någon enkel sak att få en sjöfartspolitik här i landet som tryggar arbetsplatserna, men det finns förutsättningar att jobba vidare och jag vill påstå att miljön efterhand bli bättre för det.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Då kan vi vara betjänta av ytterligare information om tidtabellen för de arbetena eftersom nästa regering torde tillträda i april nästa år och de två pågående utredningarna nu är i slutskedet och kan slutföras här under början av året, om allt går väl. Vilken blir då tidtabellen för arbetsgruppen som ni diskuterade igår, där Åland får vara med, just beaktande att nästa regeringsprogram skall göras i mars/april? Betyder det, med tanke på att utredningarna blir klara först i januari/februari, att arbetsgruppen skall börja jobba efter det och skall den då bara jobba fram till att regeringsprogrammet diskuteras mellan de partier som kommer att sitta i regeringen eller är det ett längre beting som arbetsgruppen avses ges av regeringen Lipponen II?

 

Lantrådet:

Herr talman!

En av de viktigaste resultaten av gårdagens diskussion med regeringen anser jag vara att regeringen klart uttalade att Åland har en legitim orsak att kräva att få vara med i diskussionerna på allra högsta nivå, också i slutfasen av diskussionerna när det gäller att utforma nästa regerings sjöfartspolitik, eftersom man förstår betydelsen av sjöfartsnäringen på Åland: 50 procent av vår bruttoregionalprodukt eminerar från sjöfartsnäringen.

 

Så fort strategiarbetsgruppen och klusterarbetsgruppen är klara med sitt arbete kommer den att gå igång med sitt arbete och utforma förslagen som skall läggas. Hur långt det mandatet blir kan jag inte svara på här i dag utan det kommer säkert den fortsatta utvecklingen säkert att vara avgörande för. Hittar man en slutlig lösning är de inget behov av att forsätta arbetet, men jag tror att det är att vara för optimistisk, jag tror nog att det kommer att behövas att arbetsgruppen fortsätter under en längre tid.

 

Det viktiga nu är att man har kommit med i spelet i det avgörande slutskedet i detta arbete och också att Finlands regering har sagt att där skall Åland vara med.

 

Ltl Wiklöf, replik:

Herr talman!

Mitt intryck av lantrådets redogörelse blir att det konkreta som beslöts i Helsingfors var att man skulle hålla en aftonskola en gång per år, och det är naturligtvis något som är rent materiellt. Men samtidigt som kommunerna rånas på samfunds- och kapitalskatter kommer landskapsstyrelsen synbarligen ingen vart med de fullkomligt centrala frågorna, frågor som är så stora att landskapsstyrelsen tvingas vältra över en hel del som kommunerna på sikt inte kan parera, enligt budgetpropåerna. Varför kommer man inte fram i kapital- och samfundsskattefrågorna? Varför?

 

Och när det gäller sjöfarten: ytterligare utredningar! Månne det inte ändå är så att regeringen i Helsingfors de facto vet vad det här handlar om, att det handlar om politisk vilja eller någonting annat. Men vilka krav ställer landskapsstyrelsen? Hur är de formade? Vad är det ni vill när ni kommer till Helsingfors? Kan vi få veta det lite mera i detalj därför att man kanske måste veta det för att få veta också varför regeringen handlar som den gör. Vilka är landskapsstyrelsens krav?

 

ANDRA VICETALMANNEN: Talmannen tillåter en hel del frågor i det här sammanhanget genom att vi försöker reda ut greppen, men det blir inte någon vana i fortsättningen! Men när det gäller det här att vi inte känner till så mycket på förhand så går det.

 

 

Lantrådet Nordlund:

Herr talman!

Att den här landskapsstyrelsen har kommit i direkt diskussion med Finlands regering är ett nytt skede i utvecklingen av relationen mellan Åland och riket. Att man inte på en aftonskola beslutar om att samfundsskatten och kapitalskatten skall överföras till Åland tror jag också att ltl Wiklöf kan ha förståelse för – så fungerar inte systemet. När det gällde sjöfarten begärde vi att vi skulle få igång ett arbete som tryggar verksamhetsförutsättningarna för sjöfarten också under det här landets flagg eller åländsk flagg. Det finns olika lösningsalternativ på det och det finns många parter som är med i det arbetet, så jag tror inte att det är speciellt klokt att säga att det skall vara exakt på det ena eller det andra sättet, utan det finns en meny med olika åtgärder som måste vidtas för att vi skall kunna få en sådan sjöfartspolitik här i landet och i det arbetet vill vi medverka från åländsk sida.

 

När det gäller beskattningsfrågorna är det en mycket svår nöt att få igång det arbetet. Det har det varit för den här landskapsstyrelsen och det har varit för alla tidigare landskapsstyrelser. Varje gång vi tar upp diskussionen om beskattningsfrågorna hänvisar man till att den ekonomiska utredningen måste vara färdig, och de facto har vi från åländsk sida varit med och satt igång och initerat den utredningen, så vi får väl ta det då. Men verkligheten är den att inom det här året måste den utredningen vara färdig och sedan kan vi börja diskutera behörighetsfrågorna; före det får vi inte igång en diskussion helt enkelt – så är verkligheten.

 

Ltl Wiklöf, replik:

Herr talman!

Jag upplever att det är nog inte diskussioner som saknas. Jag vet inte hur länge man har diskuterat skattefrågorna och vi här i parlamentet har föresvävats att det här skall lösa sig  och det skall övertas och det skall övertas. Samtidigt har vi år ut och år in, särskilt på senare tid kunnat konstatera, att t.o.m. de områden där vi har behörighet urvattnas hela tiden. Ett typiskt sådant område är den kommunala delen av samfundsskatten. Vi kan ingenting göra. Vi har behörigheten och den bara minskar år efter år. Det är alltså självstyrelsens kraftfulla hållning det! Det händer ingenting! Vi kommer ingen vart! Vi får bara mindre och mindre del av kommunernas skatter, så det kan inte fortsätta på det här sättet. Nog måste väl ändå landskapsstyrelsen i skattediskussionen ha rest några krav. Vad är det man vill? Vill man ta över samfunds- och kapitalskatten eller vad är det man vill? Hur lägger ni fram det? Att det finns någon tjänsteman som nu och då tycker att det skall ni väl inte ha – herregud, det här är ju politiska frågor! Så här kan det inte få fortsätta, för då går det på tok med hela skattebehörigheten inom självstyrelsen. Lantrådet! Det krävs lite kraftfullare manövrer i Helsingfors för att vi skall vara nöjda i parlamentet!

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Herr talman!

Senast igårkväll diskuterade jag tillsammans med vicelantrådet just dessa frågor med statsminister Paavo Lipponen och finansminister Sauli Niinistö, så jag vet inte till hur mycket högre nivå vi kan komma upp i det här landet för att föra dessa diskussioner om skattebehörigheten och den åländska ekonomin. Men den respons vi har fått på den diskussionen är den som jag nu har redogjort för tre eller fyra gånger redan, att man är från regeringens sida inte beredd att föra en diskussion om det här förrän man har utredningen som grund. Sedan säger man att man är beredd att diskutera de åländska synpunkterna och åtgärdsförslagen, men man kommer också själv säkerligen att ha åtgärdsförslag och synpunkter när den utredningen är färdig. Så är läget och om en-två månader skall utredningen vara färdig och då har vi en grund att gå vidare från när det gäller behörighetsfrågorna. Jag delar helt och hållet ltl Wiklöfs och alla andras uttalanden om att det är för bedrövligt när det gäller samfundsbeskattningen, och det har vi framför mycket tydligt till Finlands absolut högsta ledning, att så här kan det inte fortsätta. (Från salen, ltl Wiklöf: men vad kräver ni?) och de svarar på det sätt de svarar. Vi kräver att vi skall få över behörigheten så att vi kan trygga samfundsskatten på Åland. Jag ägnade en ganska stor tid åt gårdagskvällen just för att förklara det för Finlands regering. Att sedan här i ganska nedlåtande ordalag får kritik i lagtinget när man kommer hem, får man väl ta, det tillhör väl arbetet!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

Det är väldigt svårt att tro att lantrådet och nuvarande landskapsstyrelse skall få något resultat till stånd. Hela budgeten är utredningar, kommittéer och grupper. Jag börjar tro mer och mer att det är någon tjänstemannaministär som sitter här som landskapsstyrelse. Man skall utreda och sedan är det någon annan som skall ta ansvar för besluten och att sammanblanda det att man diskuterar med att det skall automatiskt leda till beslut!  Det saknas starka krafter.

 

När man talar om att trygga verksamhetsförutsättningarna för sjöfarten, så vad menar man? Menar man högre stöd till näringen? Är det fråga om billighetsarbetskraft? Det har denna landskapsstyrelse i och för sig välsignat genom landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson. Vad är det för förslag man är beredd att stöda? Har man egna förslag? Handlar man på rederiernas uppdrag, på facken, på lagtingets? Vi vet inte här i lagtinget vad lantrådet Nordlund talar för: är det för redarna, facket eller är det för oss? Det är nämligen vi som är uppdragsgivarna; därför måste vi få veta vad det skall bli av alla dessa diskussioner. Det börjar nu bli liturgi – vi far och diskuterar på hög nivå, men det leder inte automatiskt till resultat. Det är bra med diskussioner, men när får vi se resultat?

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Herr talman!

Precis som ltl Sundback sade är det bra med diskussion, och diskussion är de facto en förutsättning för att överhuvudtaget komma till något resultat. Om man har det på det sättet som det kanske har varit under tidigare period, att man inte ens har kommit till bordet för att kunna för diskussioner, utan man har fått syssla med enbart brevväxling, är det inte speciellt goda förutsättningar för att skapa resultat. Under den här landskapsstyrelsens tid har vi skapat en sådan relation att vi kan diskutera direkt med dem som har makten här i landet, vi kan föra fram våra förslag och vi kan också få förståelse för våra synpunkter. Sedan är det så att i den politiska processen här i landet är det så att allting tar sin tid, tyvärr, mycket längre tid än vad vi från åländsk sida naturligtvis skulle önska. Men om man inte ens kan komma till diskussion med dem som har makten, då skulle det vara en besvärlig situation.

 

Ltl Sundback frågade: på vems uppdrag? Den här landskapsstyrelsen är tillsatt av en majoritet här i lagtinget och vi har ett handlingsprogram och vår uppgift är att trygga näringslivets verksamhetsförutsättningar och sysselsättningen här i landskapet. Det är vår grund och en av våra viktigaste arbetsuppgifter.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

Det är ju ett tecken på vilka brister i relationerna som man har till Helsingfors om man fäster så stor vikt vid och lägger ner så mycket arbete på att bara komma till tals med dem som har makten. Det är bra om man lyckas med det, men det går tydligen år till att etablera relationer.

 

När det gäller uppdraget har ni skrivit i handlingsplanen att ni skall trygga sjöfartens verksamhetsförutsättningar. Nu är det så att det är många som är beroende av dem, bl.a. de som har jobb inom färjindustrin, ägarna och kommunerna. Skulle det inte vara viktigt för oss här som representerar alla kategorier i samhället att få en redogörelse för er politik i frågan: Vilka krav ställer ni, vad är ni beredda att välsigna? Det är viktigt för de människorna att veta, även om inte lantrådet berättar det för oss!

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Herr talman!

Ltl Sundback vill veta vilka åtgärder. Det finns egentligen ingen enskild åtgärd som i dag kan trygga sjöfarten ensam. Vi måste komma till den stödnivå som Sverige, så att vi får en sådan kostnadsnivå också på de fartyg som seglar under finländsk/åländsk flagg. Detta kan uppnås på olika sätt. Det kan uppnås genom att man ger stöd på samma sätt som i Sverige, det kan uppnås genom nettolönesystem, det kan uppnås genom s.k. blandbesättning och det kan uppnås genom övriga kostnadsinbesparingar. Min uppfattning är, efter det arbete jag har gjort med sjöfartsfrågorna,  att det finns ingen enskild av dem som är s.a.s. den allena saliggörande. Det krävs nämligen också en politisk acceptans från Finlands regering och Finlands riksdag. Sjöfarten är en fråga som ligger under rikets behörighet och då måste vi också komma fram till sådana lösningar som regeringen kan acceptera och i slutänden en majoritet av Finlands riksdag – för att göra det måste man nog vara beredd att faktiskt diskutera också med dem som har makten och se vilka lösningar som är mest framkomliga. Det är det arbetet som pågår nu och som jag vågar tro att vi också skall ha framgång i under det kommande året.

 

TALMANNEN: Replikskiftena är avslutade.

 

Landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson:

Herr talman!

Jag vill ge några kommentarer med anledning av de diskussioner som har varit och lite kompletteringar. Det som kom fram igår i debatten flera gånger och berördes av bl.a. ltl Anne-Helena Sjöblom var att vi borde ha en annorlunda budgetprocess, där man skulle tidigarelägga en ramdiskussion. Jag vill bara säga att den diskussionen har förts i landskapsstyrelsen, men ännu har vi inte klart hur de rutinerna skulle se ut. Vi tror att det skulle kunna finnas många fördelar med det. Det skulle vara fördelar för förvaltningen, för alla våra skolor, för ÅHS, också för kommunerna med tanke på vad som har hänt i år. Vi kommer att återkomma från landskapsstyrelsen med det här. Det ville jag säga som svar direkt till ltl Anne-Helena Sjöblom och flera andra.

 

Jag vill också säga att jag liksom många andra är glad för att vi faktiskt har lyckats få bort våra fiskodlingar från Helcoms lista. Jag tycker att det här är ett mycket bra bevis på vad en målmedveten satsning på miljöåtgärder kan ge, om vi tänker på hur det var för länge sedan. Detta visar att även dåliga företag, miljöbelastande företag, kan förbättras och jag är faktiskt glad över att vi har fått detta erkännande.

Samtidigt vill jag säga om jordbruket – som kanske också framkom igår – att det är viktigt att vi kommer ihåg att varje jordbrukare faktiskt sysselsätter tre-fyra andra genom transportföretag, serviceföretag, handel osv. Det är ändå jordbruket och fiskodlingarna som håller mycket av skärgården och landsbygden levande. Alla vill se en levande landsbygd, alla vill se öppna landskap, alla tycker om att se betande djur, men ingen vill känna lukten av djuren eller se någonting som på något sätt skulle lukta illa, varken djur eller fisk. Det här tycker jag att kan vara värt att påpeka.

 

Hantverksskolan har diskuterats mycket gånger, också nu och jag vill säga några ord till om den. Jag vill påminna om att hantverksskolan inte är någon landskapsskola, det är ingen ungdomsskola, det är en skola där det vanligen går vuxna, möjligen kan man säga att det går unga vuxna i den. Det är väldigt många som går där för att de vill lära sig ett hantverk; många går där och tar ett sabbatsår. Det går ungefär årligen ca 12 elever, någon gång 14. Jag tror att det är 14 elever just nu. Ungefär 10 procent av dem som går i hantverksskolan går vidare, alltså mellan en och två går vidareutbildning eller till verkligt hantverk. Det allra viktigaste är att hantverksskolan egentligen är en privatskola. Det är konst- och hantverksföreningen som driver och administrerar skolan och utöver att landskapsstyrelsen betalar 100 procent av utbildningen får föreningen stöd via kulturbudgeten. Hantverksskolan drivs med läroplaner som grund men följer dem inte särskilt mycket och landskapsstyrelsen har nu efter ganska mycket diskuterande accepterat att man egentligen inte har några som helst kärnämnen i hantverksskolan, man har inga sedvanliga lektioner i teori, utan när problem uppstår samlas man runt en vävstol, svarv eller vad det nu kan vara och diskuterar teori. Landskapsstyrelsen har accepterat att man inte har någon gängse utbildning och det är bra för dem som går där, de uppskattar det. Det har ”producerats” mycket fina hantverkare och det görs mycket goda arbeten. Allt det här är bra.

 

Landskapsstyrelsen avser inte att föreslå någon förändring i själva skolverksamheten, utan så länge eleverna, lärarna, konsthantverksföreningen samt landskapsstyrelse och lagtinget är överens om att vi upprätthåller en sådan här skola är det i sin ordning för mig. Att jag nu föreslår en flyttning av hantverksskolan till husmodersskolan för att ge bättre förutsättningar för verkstadsutrymmen är därför att jag tror att det är ekonomiskt försvarbart om man bygger upp de verkstäder, som i dag inte finns vid husmodersskolan, men i övrigt använder sig av husmodersskolans faciliteter, som är mycket bra för den här skolan. Man skulle alltså skapa en enhet som ger en mängd olika möjligheter till olika alternativ, också för framtiden. Det kan hända att konst- och hantverksföreningen om några år tycker att de inte vill fortsätta verksamheten – det har vi ingen garanti för, det är en privat förening och den kan lägga ner sin utbildning när som helst – men har vi då faciliteterna samlade där vi kan inleda och skapa olika slags utbildningar, kursverksamheter osv., så tycker jag att det är ekonomiskt försvarbart. Att i dag bygga en verkstad i Tosarby medför säkert som ett brev på posten att man måste bygga om också huvudbyggnaden, för den är i dåligt skick, så man skall inte tro att det räcker att bara bygga en verkstad i Tosarby. Jag måste säga att mycket, mycket hellre flyttar jag ihop utbildningar där det går gymnasialstadieelever och vuxna än att jag börjar flytta på skolor där småbarn går, dvs. Enklinge, Lappo och Emkarby. Det är svårt att flytta på dessa skolor. Men när det är fråga om vuxna personer som kör sina egna bilar har det ingen betydelse för eleverna om de åker till Kvarnbo eller till Tosarby eftersom de allra flesta kommer från staden; de flesta lärare bor i staden, så det finns inga skäl som talar för att ha kvar hantverksskolan i Tosarby annat än, som vi har hört många gånger, traditioner. Det är klart att Fanny Sundström grundade hantverksskolan på sin tid, och det är jag glad för, för det är en släkting till mig, så där gjorde hon ett bra jobb!

 

När det gäller högskolan vet jag, förstås, att delar av yrkeshögskolans styrgrupp har tillställt såväl lagting som landskapsstyrelse ett brev där man uttrycker frustrationer och oro över budgetförslaget. Jag vill påpeka att det är desamma som har skrivit brevet som har ansvaret fram till sista december i år för yrkeshögskolan också hade ansvaret för budgeten, men det ansvaret vägrade man ta från yrkeshögskolan och det här är någonting som vi har anledning att diskutera med de parterna. Men jag vill ändå säga att jag vill gärna bli hörd i utskottet om just den här frågan.

 

Jag vill också säga någonting om att vi håller på inom museibyrån och försöker samla oss till en helhetssyn på de stora komplexen Kastelholm, Jan Karlsgården, Tosarby stenhus och Bomarsund, där vi nu för tillfället vill försöka fylla de tomma husen – det har vi försökt länge – och vi tycker nu att vi har flera bra idéer. När det gäller Kastelholms kungsgård måste den renoveras. Detta kan göras med befintligt folk som kan de här sakerna. Sedan avser vi att bjuda ut själva huvudbyggnaden på kungsgården. När det gäller Ribacka kommer det att bli fullt, Ribacka som är för litet och oändamålsenligt och inte alls lämpar sig för en hantverksskola. Tosarby stenhus börjar bli färdigt grundrenoverat och dokumenterat; där kommer vi att föreslå att det skall bli en bostad. När det gäller Jan Karlsgården finns det mycket att göra – jag talar om Jan Karlsgården, inte om värdshuset – där måste vi få mera levande verksamhet, vi måste få bättre trafiklösningar mellan Jan Karlsgården och slottet så att det blir ett område som faktiskt tilltalar folk. Vi kommer inte att bygga något besökscentrum i Bomarsund utan vi kommer i stället att försöka hålla området upprustat, fritt från sly, god information, så att turister och andra vet vad som döljer i området. Vi kommer att på sikt skapa ett besökarcentrum i det som nu är Telegrafen. Vi tror att det räcker med det. Man kan få en bra information i det huset och sedan har man ruinerna att gå och titta på.

 

Till vicetalman Olof Salmén vill jag säga att jag håller med om det han sade om svenskan och Folktinget, att man har givit upp när det gäller svenskans användning i Finland. Det kommer alla dagar någon artikel om att svenskan får det allt svårare i Finland. I en ledare i Hufvudstadsbladet för några dagar sedan jämförde ledarskribenten Barbro Teir finlandssvenskarna med judarna under andra världskrigstiden - bådadera försöker undvika att visa sin identitet, man smyger med sin identitet för att man inte vill sticka upp. Det här är mycket anmärkningsvärt.

 

Till allra sist vill jag påminna lagtinget om att vi ikväll 18.30 har ett ungdomspolitiskt seminarium dit alla lagtingsledamöter är inbjudna.

 

Ltl A-H Sjöblom, replik:

Herr talman!

Det var trevligt att höra att man också i landskapsstyrelsen diskuterar budgetprocessen. Jag lämnade in en hemställningsmotion i mars 2002, där det fanns konkreta förslag. Är det någonting som kan ligga till underlag för att förbättra budgetprocessen?

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

På sluttampen kom landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson in på det ungdomspolitiska programmet och det är någonting som både vi och de obundna länge har efterlyst. Redan 1999 ingick det i landskapsstyrelsens handlingsprogram och nu skriver vi sent 2002. Nästa år är det val och då är den här landskapsstyrelsens tid ute.  Tror landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson att programmet överhuvudtaget kommer att ha några praktiska konsekvenser? Landskapsstyrelsen vill ju, med landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson i spetsen, att programmet skall ligga till grund för och man skall i stöd av det vidta åtgärder så att de åländska ungdomarnas delaktighet och medinflytande i beslut som berör dem skall öka. Programmet är i och för sig bra, men var finns åtgärderna? Kanske vi kan få höra lite om det. Seminariet kommer väldigt tokigt eftersom de flesta av oss är fullt upptagna med remissdebatten. Det skulle vara bra om vi fick höra lite redan nu vad det skall vidtas för konkreta åtgärder för att just dra in flera ungdomar i beslutsprocessen och att vi får deras syn på saker och ting.

 

Landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson, replik:

Herr talman!

Jag kommer inte att starta en diskussion om det ungdomspolitiska programmet eftersom vi har ett program som ikväll skall presenteras på seminariet. Landskapsstyrelsen kommer att föra in kommentarer och synpunkter från det i sitt beslut om det ställer upp ungdomar och sedan kommer landskapsstyrelsen att behandla det ungdomspolitiska programmet för att sedan föra det till lagtinget som ett meddelande, då vi skall diskutera det.

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman!

Jag förstår att landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson vill hålla oss i spänning och att det är någonting spännande och radikalt som det innehåller eftersom vi inte får veta någonting om det. Det skulle vara intressant att veta om det. Men om det är så att processen fortsätter ikväll med diskussioner och sedan skall landskapsstyrelsen revidera programmet och så skall det komma hit, så kommer det tidigast i januari? Efter sommarledigheten är det val. Jag ser inte hur det överhuvudtaget skall fylla någon funktion utan då är det för sent. Nästa landskapsstyrelse och lagting är inte alls förpliktade att följa det utan det blir bara ett slag i luften, som många andra goda löften och förslag.

 

Landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson, replik:

Fru talman!

 Vi tror att vi kommer att ha det på lagtingets bord under den här sessionen. Exakt när det blir, om det blir i slutet av december eller i början på januari kan jag inte säga ännu. Sedan kommer det att behandlas i lagtinget. Jag tror aldrig att ett program kan bli för sent därför att det är diskussionerna som många gånger för frågorna framåt. Jag tror inte att det kommer att bli till någon nackdel att det kommer. Det skulle ha varit trevligt om vi hade haft det för ett år sedan, men det är så att tiden tar slut ibland för alla och vi vet hur mycket tid vi har i dag och hur många det är på talarslistan som skall diskutera budgeten. Jag har förstått att det är viktigt att vi i dag disktuerar budgetfrågorna och inte detta program, som ändå skall diskuteras i lagtinget om någon tid.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Herr talman!

Det var många fina ord som sades av landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson. Speciellt värmde det som hon sade om de små skolorna och barnen som hon inte vill flyttade. Hon nämnde bl.a. Emkarby. Kan landskapsstyrelsen göra någonting för att göra det möjligt är det jättebra. Däremot var det en sak där jag absolut tycker att landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson har fel. Det var när hon talade om hur viktigt det är att vi alla vill se öppna landskap, men ingen vill se djuren och känna lukten av dem. Jag tror inte att det stämmer; jag tror att alla är jätteglada för att få se välskötta djur som går i hagarna. Det tillhör det öppna landskapet och att skilja på det och tro att inte folk vill se djuren och känna lukten är fel. Det är snarare om man ser misskötsel av djur som man reagerar; annars är det enligt min uppfattning en väldigt positiv upplevelse.

 

Landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson, replik:

Herr talman!

Ofta är det så att man är nöjd om man ser levande djur. Men tyvärr är det ganska ofta som det uppstår problem med grannar som klagar över lukter eller flugor. Det är inte länge sedan det har varit sådana fall i pressen, så därför menar jag att man behöver ha lite större djurförståelse, att förstå att djuren måste finnas och att de inte kan lukta syrener eller rosor utan de luktar gödsel. Det här är ganska viktigt. Det moderna samhället i dag börjar fjärma sig från det naturliga livet på landet!

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Herr talman!

Naturligtvis finns det folk som klagar ibland, men den stora allmänheten tycker nog att det är positivt. Det finns folk som klagar att grannarna luktar också, mer märkvärdigt är det väl inte!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl A-M Pehrsson, replik:

Herr talman!

Ltl Sune Mattsson sade att det var många fina ord som landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson uttalade. TALMANNEN: Jag vill påminna om att repliker skall rikta sig till huvudanförandet, inte till de tidigare replikerna!

Jag riktar repliken till landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson. Jag tyckte inte att det var några fina ord som sades om hantverksskolan i Tosarby. Det finns inte några kärnämnen, det finns inga verkliga lektioner, man samlas runt en vävstol och sysselsätter sig med något på lek ungefär. Jag tycker att det var ett lite olyckligt uttalande. Det är faktiskt en skola som har både trä-, metall- och textilslöjd och som har mycket kompetenta lärare som utför en kvalitativt god undervisning när det gäller de ämnen som finns där. Dessutom har jag funderat mycket på varför man hela tiden skall hålla på och flytta verksamheter hit och dit. Om det finns verksamheter som fungerar, om personerna trivs där de är och det finns sökande – man har kanske inte kö till alla linjer, men till textil och träslöjd finns det t.o.m sökande som inte slipper in, även om man på grund av att träslöjdsverkstaden är för liten inte kan ta in flera - så varför kan man inte i stället stabilisera en verksamhet. Man säger att man skall börja planera verkstadsutrymmen på något annat ställe. Det är just verkstadsutrymme som saknas vid hantverksskolan i Tosarby. Varför kan man inte i så fall planera dem där. Från Sunds kommun har vi av kostnadsskäl, därför att vi har blivit uppmärksammade på att det finns en väldigt fin verkstad i Ribacka, tänkt att skolan skulle kunna placeras där under vintertid då skolan är igång och det tycker vi att skulle vara den billigaste lösningen.

 

Landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson, replik:

Herr talman!

Till först vill jag säga att det är faktiskt så att man har väldigt lite sedvanliga lektioner i hantverksskolan. Det är faktiskt riktigt sant. Landskapsstyrelsen har många gånger diskuterat med skolan och de säger att kärnämnen vill de inte ha, det har de inte tid med osv. Det är klart att det i övrigt finns goda och kompetenta lärare där, det har ingen ifrågasatt. T.ex. tycker jag för min del att den största bristen är, om man bortser från kärnämnena, att man inte alls har någon undervisning i företagande eller entreprenörskap. Det är ändå något slags företagarkunskap man också vill ge eleverna så att de skall kunna leva på sina konsthantverk, och det här är en brist. Men, som jag sade, landskapsstyrelsen har ställt utrymmen till skolans förfogande gratis – föreningen betalar ingenting – och vi betalar hela undervisningen, alltså allting, men det är fortfarande en privat skola som upprätthålls med allas goda minne och till mångas glädje.

 

När det gäller att man lätt skulle kunna bygga måste vi komma ihåg att vi har ansvar för lanskapets totalekonomi och då måste vi försökta hitta de vägar som är ekonomiskt försvarbara för hela landskapet, för hela utbildningen och jag säger igen, att jag tror att skulle vi bygga någonting vid husmoderskolan – verkstäder – så skulle vi ha ett område med goda möjligheter för alla hantverksutbildningar, som säkert kommer att se annorlunda ut i framtiden, men som skulle ge bra stöd också åt hantverksskolan i det koncept man bedriver i dag.

 

Ltl A-M Pehrsson, replik:

Herr talman!

När det gäller företagarutbildning finns det kurser på naturbruksskolan som är enkom så disponerade att man skall kunna få utbildning och rådgivning i företagsverksamhet. När det gäller utbildningsprogrammet på hantverksskolan är det möjligt att man kan titta över om det skulle kunna göras annorlunda, men det är inte programmet som jag i första hand talar om och det är inte beroende på det sättet av lokaliteterna utan man skulle säkert kunna ha mera teoretiska timmar även där den nu finns. Det är själva placeringen av hantverksskolan som jag uttalar mig om och jag tycker att man borde kunna se på en verksamhet som fungerar och försöka stabilisera den där den finns. Man har många gånger när det gäller regionalpolitik tagit fram argumentet att man måste hitta nya verksamheter och utlokalisera. Varför inte då börja med att försöka bibehålla de verksamheter som redan finns. Jag tycker att det är synd att landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson, som själv är hemma från Sund inte kan hjälpa till när det gäller att stabilisera verksamheten i Tosarby, där både elever och lärare trivs bra och där hantverksundervisningen har funnits i långa tider.

 

Landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson, replik:

Herr talman!

Det är sant att jag är hemma från Sund. Jag har t.o.m. varit elev i Ålands kvinnliga hemslöjdsskola. Men det får inte betyda någonting i det här fallet. Man måste som ansvarig för utbildningen på hela Åland försöka ha ett helhetsansvar och en helhetssyn.  Man måste försöka se till det som är ekonomiskt och utbildningsmässigt försvarbart. Det är lätt att försvara den planerade flyttningen. Men det är klart att konst- och hantverksföreningen är en privat förening och inte är det någonting som hindrar att Sunds kommun ställer utrymmen till förfogande åt konst- och hantverksföreningen. Det har inte landskapsstyrelsen någonting emot. Vi skulle säkert betala utbildningskostnaderna för det. Den möjligheten finns kvar.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Harriet Lindeman, replik:

Herr talman!  

Det är sällan man får så här snabb respons på en motion! Jag kan bara uttrycka min stora glädje för det. Det man förstås kan konstatera är att om landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson hade skrivit i budgeten det som nu sades från talarstolen, så hade jag inte behövt lämna in någon motion. Men jag är glad för dessa ord och det sammanfaller totalt med min motion, där jag säger ”att besluta om en flyttning från Ålands hantverksskola till Ålands husmodersskola och inleda en planering av verkstadsutrymmena där”, så jag kan bara vara tacksam för det stöd jag har och då vågar jag hoppas och tro att finansutskottet kan godkänna motionen!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Perämaa

Herr talman!

I detta andra budgetanförande vill jag beröra några för mig viktiga vårdfrågor. Landskapsstyrelsen anger i sitt budgetförslag att det inom den budgetram för ÅHS som föreslås inte kommer att finnas rum för en hälsovårdarberedskap dygnet runt i skärgården. Med detta förstår jag att Brändö fortsättningsvis får behålla sin beredskapsnivå, medan övriga skärgårdskommuner ännu en gång får förvånas över den regionala skillnaden i vårdnivåer som ÅHS styrelse och landskapsstyrelsen accepterar. Lagtinget har i samband med en motion beslutit att en utökad hälsovårdarberedskap för de övriga skärgårdskommunerna, förutom Brändö skulle genomföras, alltså verkställas.

 

Herr talman, här vill jag påpeka och påminna om den skillnad i den beställning lagtinget gjorde om en utökad hälsovårdarberedskap och den skrivning i detta budgetförslag där landskapsstyrelsen anger att en dygnet-runt-beredskap inte kan förverkligas i rådande budgetsituation. Hade förslaget varit en utökad beredskap enligt lagtingets hemställan så hade jag gärna nöjt mig med det i rådande situation. Att inte denna olägenhet kan rättas till är en av de svåraste delarna för mig att svälja i detta budgetförslag och jag önskar att finansutskottet kan fördjupa sig i frågan.

 

Nu vet vi att ÅHS har stora problem att hålla sig till de budgetanslag som tilldelats organisationen och därav följer naturligtvis att styrelsen för ÅHS har svårt att i den kontrollösa verkligheten föreslå ytterligare verksamhet. Detta kan vara förståeligt och t.o.m. kanske korrekt men jag personligen kan inte hjälpa att jag känner en viss frustration över den brist på kontroll som samhället tycks ha över den kanske viktigaste, vid sidan av utbildningssektorn, delen av vår förvaltning.

 

Förmågan att prioritera bör även i denna del av förvaltningen vara en ledstjärna och där är jag, lekman på området som jag är, ändå övertygad om att den förebyggande vården är den allra viktigaste. Det är det grundläggande arbetet, för att i ett så tidigt skede som möjligt kunna upptäcka och förhindra ett eventuellt sjukdomsförlopp som är det allra viktigaste.  Här tror jag att man kan spara både i lidande och i pengar. Jag är övertygad om att detta resonemang både på det mänskliga, och det ekonomiska planet stöder skärgårdskommunernas krav på en tillräcklig hälsovårdarberedskap.

 

Helikoptrar har ibland nämnts som lösningen på alla dessa problem och det kan vara sant men bara delvis. En helikopter är naturligtvis bra när ett sjukdomsförlopp har framskridit så att en akut transport till sjukhus är det enda alternativet, men vi måste ändå komma ihåg att tröskeln för att ringa efter en helikopter är betydligt högre för en ensam sjuk person än för att ringa till den lokala hälsovårdaren.

 

Vi måste alltså skilja på akut vård och förebyggande vård. Det gör man förstås  i den praktiska vården som t.ex. på sjukhus o.s.v. men det är viktigt att  beslutsfattare på alla plan ser skillnaden.

Ett exempel där jag tror att en förebyggande vård kunde vara på sin plats är att genom allmän vaccination för alla ålänningar bemöta den s.k. Kumlingesjukan.Tankar om detta har väckts i samband med att det tycks som om sjukdomen uppträder allt oftare. Helt klart är i varje fall att sjukdomsförloppet alltid är långvarit och kan i dess värsta former ge bestående men på radikalt, för att inte säga fruktansvärt sätt. Jag önskar att läkarvetenskapen på Åland kunde göra en jämförelse mellan en allmän vaccination och de kostnader som den mycket vårdkrävande rehabiliteringen av de drabbade patienterna innebär. Kanske att vi här kan förebygga denna sjukdom och samtidigt vara kostnadseffektiva. De lidanden som sjukdomen innebär kan i varje fall inte mätas i pengar.

 

Ltl Wiklöf, replik:

Herr talman!

Hälsovårdarberedskapen i skärgården och en utökad sådan har vi socialdemokrater talat länge för samt en bra beredskap på alla sätt i centralorterna. Nu har liberalerna haft hälsovårdsministerposten, nu har liberalerna haft finansministerposten, nu har liberalerna haft ordförandeposten i ÅHS-styrelsen och jag hade dristat mig att ytterligare motionera i detta ärende, men året är ännu inte slut och jag har hyst förhoppningar om att det här ännu skulle kunna förverkligas innan 2002 har gått till ända. Vi är minst lika besvikna som ltl Perämaa, men jag skulle rekommendera ltl Perämaa att verkligen ta itu med de personer som sitter på de aktuella posterna och som är partibröder till ltl Perämaa själv. Det borde finnas alla möjligheter nu att verkligen lösa den här frågan. Jag vädjar till liberalerna, som nu sitter på ansvaret: lös den av er och oss så länge äskade hälsovårdarberedskaps-frågan i skärgården!

 

Ltl Perämaa, replik:

Herr talman!

Jag kan till stora delar inte annat än instämma i det som ltl Wiklöf säger vad gäller själva saken. Men han för in den partipolitiska delen i diskussionen och en budgetprocess vad gäller ÅHS:s områden och verksamhet går till på det viset att ÅHS:s styrelse ger ett budgetförslag till landskapsstyrelsen, som förmedlar det vidare till oss. Tyvärr är det på det viset att i ÅHS:s styrelse har vad jag vet inget parti föreslagit denna utökade verksamhet, varken liberaler eller socialdemokrater.

 

Ltl Wiklöf, replik:

Herr talman!

Kan man undgå att införa en politisk dimension i denna fråga? Vi och liberalerna är de som kraftigast under årens lopp har kämpat för att denna rättigfärdiga lösning skulle komma skärgårdsborna till del. När så ett av de partier som verkligen har jobbat för den här frågan äntligen kommer till makten och det ändå inte löses, då är det väl så att man måste förundra sig över: finns det ingen vilja att lösa det här? Så stora är ju inte pengarna i det totala spel som gäller ÅHS. Jag tycker att det är mycket märkvärdigt.

 

Min undran till ltl Perämaa är också: Har inte lagtingets beslut och önskemål någon betydelse överhuvudtaget hur hälso- också sjukvården skall formas i vårt samhälle eller står vi här och bedriver ett spel för galleriet och sedan är det någon annan som gör precis vad de vill! Jag har ändå trott att när det gäller hela sjukvårdsåplaneringen och allt, så har vi ganska stort inflytande eftersom det är vi som beviljar pengarna till den här verksamheten. Något av de vi önskar av innehållet skall väl ändå rimligen också tillgodoses! Så många yrkanden och önskemål från lagtingets sida har det väl ändå inte kommit i relation till sjukvårdsplanen, men något enstaka har det kommit under årens lopp och det här är ett, och det är ett viktigt och det är en demokratifråga! De människor som bor långt borta från sjukhuset skall också känna sig trygga när hälsan sviktar.

 

Ltl Perämaa, replik:

Herr talman!

Jag vill ogärna att stämningen i diskussionen mellan mig och ltl Wiklöf blir på något vis ansträngd eller hetsad. Jag inser nämligen att vi båda två vill samma sak. Nu är det tyvärr ändå så att vi har hamnat i en ekonomisk situation i hela landskapet där det är väldigt svårt att få igenom sådana här nya verksamheter, även om man tycker att det är småsaker. Men kravet kvarstår från liberalernas sida och från min sida och jag hoppas att vi kan komma fram till den här lösningen – jag är säker på att vi når den till slut. Det som också bekymrar mig, som ltl Wiklöf pratade om i sin replik, var lagtingets kraft att få igenom sina önskemål vidare, att det inte blir bara rundgång i diskussionen här. Jag håller helt med ltl Wiklöf och det har varit samma sak i andra frågor att man har pratat om saker, man har bestämt om saker, men så tycks det sedan i sista änden vara så att man drar tillbaka sina tidigare beslut eller så blir de inte verkställda. Det är ett problem. (Från salen, ltl Wiklöf:ett stort problem) Som en sista fråga kunde det vara intressant om ltl Wiklöf i något sammanhang kunde redogöra för vad han själv gjorde när han satt i ÅHS:s styrelse för att driva den här saken framåt.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl G-M Lindholm, replik:

Herr talman!

Den här diskussionen ter sig lite underlig. När en från majoritetssidan kommer – som åtminstone jag upplever det – och ställer sig negativ till det beslut och de förslag som kommer från ÅHS:s styrelse angående hälsovårdarberedskapen i skärgården. Oppositionen har, som jag har sagt tidigare, följt de ramförslag som har kommit från majoriteten. Det här har inte varit lätt. Vi har faktiskt kunnat, om vi hade velat, obstruera och visa vår oppositionspolitik komma med många olika förslag. Men det har vi inte gjort. Vi har försökt hålla oss till den ram vi har fått. Därför upplever jag detta som ett mycket märkligt utspel från en liberal ledamot,  när man sitter på både pengar och på makten vad gäller just den här biten av landskapsbudgeten, att komma med ett sådant här förslag i det här skedet. Är det här verkligen en hjärtefråga för ltl Perämaa, så kunde han ha lämnat in en motion, om det är så att det verkligen är en hjärtefråga och inte bara en uppstickarsak som är bra att komma med i budgetdebatten.

 

Ltl Perämaa, replik:

Herr talman!

Vi måste vara medvetna om att det är ett ..…  (Från salen: en telefon ringer)  kommunala sammanhang och även här som ligger bakom det som  hon kallar för ett utspel i det här skedet…

Så kan det hända att hon skulle ha en något hovsammare ton i sin debatteknik. Det här är som sagt ett ärende som har drivits väldigt länge. Kraven är rättmätiga och nu ser jag ingen annan möjlighet än att föra fram det nu även i denna budgetdebatt eftersom det är här vi lagtingsledamöter kan föra fram sådana här saker. Motioner är en teknik, debatt här i salen är en teknik och mitt önskemål är, som sagt, att finansutskottet även kan göra bedömningar om den här saken. Jag kommer att jobba för den här saken vidare och jag hoppas att jag kunde få alla partier med mig, både i ÅHS:s styrelse och här i salen.

 

Ltl G-M Lindholm, replik:

Herr talman!

Jag kan garantera att den här frågan finns det stöd för i hela ÅHS-styrelsen. Den socialdemokratiska ledamoten i ÅHS-styrelsen har varit verkligt förfärad över att det inte fanns utrymme för att förverkliga hälsovårdarberedskapen i skärgården till fullo, inom den ram som finns. Jag vet mycket att det här är en angelägen fråga. Jag har varit med längst av alla i ÅHS-styrelsen. Jag har varit med när de olika skärgårdskommunerna har uppvaktat styrelsen i den här frågan. Den som har drivit på detta och fått igenom det är Brändö – kanske beroende på att ÅHS-styrelseledamoten är från Brändö och också liberal!

 

Ltl Perämaa, replik:

Herr talman!

Jag vill upplysa ltl Lindholm om att en liberal ledamot i ÅHS-styrelsen hörande till en viss region skulle ha drivit sin egen kommuns intressen torde inte stämma. Detta genomfördes innan den personen satt i ÅHS-styrelsen. För övrigt är det väldigt trevligt att i det här skedet få höra att hela ÅHS-styrelsen står bakom förslaget och vill genomföra det, men tekniken är sådan att vi får ÅHS:s vilja i skrift fram till landskapsstyrelsen, sedan vidare hit till salen, så det som man tycker i ÅHS-styrelsen syns tyvärr inte budgetförslaget.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

Jag tycker att den här diskussionen blir på fel nivå. Ltl Perämaa har allt skäl att vara orolig i den här frågan och det är bra att han tar upp den. Att hans eget parti inte har fullföljt lagtingets intentioner i den här frågan är besvärande, inte bara för liberalerna utan för hela lagtinget. Det är likaså besvärande att centern överhuvudtaget inte tycks bry sig om den här frågan. Eftersom lagtinget har tagit ställning till att detta skulle vara förverkligat redan under hösten 2002, så finns det tid ännu, men annars tycker jag att detta måste göras till en förtroendefråga mellan lagting och landskapsstyrelse. Det kan inte vara så att lagtinget beslutar om att en stor del av dem som bor i glesbygden skall tillförsäkras hälsovårdarberedskap och sedan gör inte landskapsstyrelsen någonting. Landskapsstyrelsen har ett ansvar att till ÅHS-styrelsen föra vidare det som lagtinget har beslutat, om det avviker från det som man planerar från myndighetens sida. Jag kan för min del säga att om inte det här blir åtgärdat ganska snart måste det leda till en förtroendefråga mellan lagting och landskapsstyrelse. Man kan inte hålla på och lova folk sådana här väsentliga trygghetssystem och samtidigt inte göra någonting. Det går att prioritera vård, skola och omsorg, om man vill. Det finns mycket i den här budgeten som inte alls har någonting med den saken att göra och som kan skjutas fram eller tas bort helt och hållet.

 

Ltl Perämaa, replik:

Herr talman!

Jag var naturligtvis fullt medveten om den debatt som skulle uppstå när jag tog fram frågan, och den är delvis berättigad. Jag har själv sagt i talarstolen att jag inte alls är nöjd med den situation vi har nu i den här frågan och kan fortsättningsvis konstatera att jag kommer att jobba på alla plan för att vi skall uppnå rättvisa på beredskapsnivån.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

Den andra saken som ltl Perämaa i sitt anförande, dvs. en allmän vaccination för att skydda sig mot Kumlingesjukan är också en fråga som socialdemokraterna redan har tagit upp. Man börjar fundera om inte ltl Perämaa ändå borde överväga sitt (Från salen, ltl Wiklöf: sitt partitillhåll) ”sitt partitillhåll” jo! Det liknar mer och mer som om ltl Perämaa skulle driva en socialdemokratisk skärgårdspolitik, och det har vi ingenting emot, men det kunde kanske vara bra att ibland nämna om varifrån idéerna kommer och inte bara ta dem som om de skulle komma från det liberala lägret!

 

 

 

Ltl Perämaa, replik:

Herr talman!

Det går kalla kårar utefter min rygg – tänkte jag säga! I vissa situationer kan det väl tänkas och hända att socialdemokraternas politik och liberalernas politik överensstämmer. Jag är välmedveten om, och jag sade också i mitt anförande, att inte är det jag som har kommit på förslaget om vaccination mot Kumlingesjukan. Det genomförs också, så den möjligheten har man som privatperson. Ändå är det ett angeläget ärende som gärna kan diskuteras vidare och också där tror jag att det finns möjligheter att bemöta sjukdomen på ett bättre sätt.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl A-M Pehrsson, replik:

Herr talman!

Det är lätt att hålla med ltl Perämaa om allt det här, att det skall finnas en utökad skärgårdsberedskap, att det skall finnas obligatorisk vaccination mot TBE och att man borde satsa på den förebyggande vården. Man borde se till att inte remittera patienter till riket utan i första hand till Sverige. Vi skulle kunna vara eniga om allt det här, men tyvärr var det så att vi fick en ram till ÅHS-styrelsen som vi måste hålla och som innebar att vi måste skära ner med 14-15 miljoner mark. Det var inte lätt. Jag har uttryckt min tillfredsställelse över att oppositionspartierna här verkligen har tagit sitt ansvar. Vi har lagt fram ett enigt budgetförslag. Vi har alla varit överens om skärningarna, även om säkert många skulle ha velat prioritera det ena och det andra. Man kan inte bara komma och säga, att jo, ni måste hålla ramen, men allt skall finnas med ändå och det skall finnas med genom omprioriteringar. I morgon har vi ÅHS:s styrelsemöte och då skall vi tillsätta en arbetsgrupp som skall titta över möjligheter till omorganiseringar. Jag kan inte påstå att alla skärningar har varit de korrekta. Det är ganska svårt att överblicka, men vi måste i första hand se till att specialsjukvården och akutsjukvården fungerar. Man kan inte dra in på sådant, men man kan vänta med att införa nya saker som utökningar. Under tiden måste vi se vilka de rätta prioriteringarna är.

 

Ltl Perämaa, replik:

Herr talman!

Det är helt riktigt som ltl Pehrsson säger att det är ett ekonomiskt kärvt läge och det är svårt att införa nya verksamheter, men när vi behandlade motionen här i lagtinget för knappt ett år sedan visste vi redan om den ekonomiska situationen, och man kan inte tro annat än att alla visste om att det också kan medföra att det är svårt att komma med nya verksamheter inför kommande budgetår. När vi behandlade motionen var vi ändå alla överens om att det är en viktig sak och att man genom prioriteringar kanske kunde komma till den här lösningen. Det var lagtingets åsikt då. Men nu finns det tydligen andra åsikter – det var inte tillräckligt viktigt ändå.

 

ANDRA VICETALMANNEN: Jag vill påpeka för lagtingsmännen att alla telefoner är utrustade med knapp så att det blir antingen tyst eller avstängning! Det är störande när sådant här inträffar. 

 

Ltl A-M Pehrsson, replik:

Herr talman!

Jag tror att vi fortfarande är överens,  som jag sade tidigare är vi alla överens om att visst skulle vi gärna vilja utöka skärgårdsberedskapen, men det finns redan den möjligheten, som ltl Perämaa påpekade i sitt anförande, att man kan ringa och beställa en helikopter. Det är säkert så att steget kan kännas tungt ibland, men åtminstone akutvården är tryggad på det sättet och vi hoppas, som sagt, att vi skall hitta lösningar och hitta pengar så att man även skall kunna införa det här. Det är vi nog helt eniga om i ÅHS:s styrelse.

 

 

 

Ltl Perämaa, replik:

Herr talman!

Jag har använt ordet frustration tidigare i mitt anförande och jag känner nog lite det fortfarande eftersom alla är eniga, alla vill att det skall genomföras – men det kan inte genomföras! Det är kontentan av diskussionen här. Eftersom vi kom in på helikoptrar vill jag säga att det är en viss trygghet i att man kan beställa helikoptern, men dagsläget är att med det avtal som finns får helikoptrarna inte flyga över öppet hav nattetid, så man har inte en fullständig trygghet genom helikoptern heller. Om man som ensam sjuk person är i den situationen att man inte har några anhöriga att vända sig till, ingen sjukvårdare, ingen helikopter, så är man ganska utsatt.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Englund:

Fru talman!

I dag tänkte jag beröra lite andra saker än vad jag talade om senast, men jag skall ändå börja med det som vi startade med i dag, nämligen övertagande av skattebehörighet osv. Jag känner fortfarande en ganska stor oro, speciellt vad gäller samfunds- och kapitalbeskattningen. Där behöver vi nog ta ett ordentligt samfällt krafttag från lagtinget för att trycka på. Det här borde nämligen göras medan nuvarande regering sitter i Helsingfors. Efter mars kan vi vara av med möjligheterna att ta över skatterna och då har vi blivit bestulna på alltihopa. Vi har fastighetsskattespöket som också kommer i bakhasorna. När man ser hur det fungerar i Sverige, vilka fastighetsskatter man har därute i skärgården, är man orolig. Vi vet att först kommer lagen, sedan kommer förordningarna, sedan kommer direktiven, så det kan slå mycket hårt.

 

Jag skall övergå till en näring, nämligen jord- och skogsbruket som är en viktig del av den mänskliga verksamheten och skall i fortsättningen kunna bedrivas rationellt. Vi vet att all verksamhet i naturen också innebär miljöingrepp och odlingen utgör naturligtvis inget undantag, men man kan också ha mycket stora positiva effekter av den jordbruksproduktion som vi i dag har. Vi vet att ren luft, rent vatten, friska jordar, är ett livsvillkor, speciellt för lantbrukarna och därför vill lantbrukarna själva fortsättningsvis aktivt delta i förbättrandet av miljön.

 

Som medlem i EU är Åland beroende av EU:s jordbrukspolitik; också EU:s jordbrukspolitik förändras och här bör man på Åland driva en linje som tryggar det åländska familjejordbruket även i framtiden. I ett öppet Europa ökar lantbrukarnas beroende av konsumenternas köpvanor. Vi som lantbrukare är övertygade om att våra produkter är högklassiga och konkurrenskraftiga. Det förutsätter att de estetiska och miljömässiga aspekterna också beaktas. Det finns det skäl att upprätthålla i en högklassig matproduktion. Också till följd av vårt stränga klimat har vi ett relativt lite behov av att bekämpa insekter och växtsjukdomar; de åländska jordbruksprodukterna innehåller mycket låga halter av bekämpningsmedel, tungmetaller och andra farliga ämnen och föroreningar. Här har vi en lagstiftning som innehåller stränga regler beträffande främmande ämnen i livsmedel.

 

Lantbruket kunde på sikt bli en betydande producent av miljövänliga bränslen och på det här området har vi verkligen mycket att göra. Genom en ökad användning av biobränslen kunde man lösa såväl jordbrukets överskottsproblem som att uppnå miljövänliga resultat på energipolitikens område. Några problem med avsättningen torde inte finnas. Enligt krav från EU måste Finland öka sin användning av biobränslen och priset på biodiesel som bestäms är råvara och kommer bara att vara några procent dyrare än vanligt diesel, om man tar fram det och då ingår skatt, medan man på andra håll i Europa infört skattelättnader på biobränslen. I Tyskland finns det över 1.500 stationer att tanka på direkt i tanken till bilarna. Där ligger man mycket långt framme. Den åländska arealen räcker inte ens till att producera allt vad trafiken egentligen förbrukar.

 

Om jag övergår till jakt- och viltvård är jakten och förvaltningen av viltstammarna en viktig del också av lantbrukets mångbruk. Skogsbruket bör därför värna särskilt om de speciella djur som springer i skogen överallt, men nu vet vi att speciellt hjortdjursstammen är på en sådan hög nivå att det uppstår mycket, mycket stora skador, det är skog, det är jordbruksgrödor och vi har även det som nämndes av trafikministern: bilkrockarna. Vi vet vad det kostar. Vi har våra försäkringar, men försäkringsbolagen måste punga ut med mycket summor på grund av det här. Rådjurstätheten kan inte accepteras utan vi måste få en större avskjutning på djurstammen. I dag har djuren lägre slakvikter, man har sämre honkvalitet och de har även färre killingar, och det tyder på att stammen är för stor. Nu vet jag att det finns en grupp som har börjat jobba med att få jaktlagstiftningen ändrad. Här borde man titta på utökad jakttid för rådjuren, m.a.o. en förlängd jakttid och också en skyddsjakt vid vissa odlingar. Sedan har man också diskuterat slopande av licensjakten eller inte; det är väl en fråga som man kan diskutera. Man bör också ingå lägre arealkrav för rådjursjakten. Men sedan kommer man till en viktig point, nämligen rådjursköttet i det här fallet. Det bör förenklas att kunna få ut det på marknaden. Det är fråga om otroligt mycket och det är en svår process om man skall kunna sälja via butikerna, för köttet måste veterinärbesiktas och det är inte så billigt. Här bör man fundera på olika lösningar.

 

Jag vill övergå till teknologicentret, som det var meningen att skulle flytta till IT-byn på Klinten. Med tanke på det jag nämnde om miljö- och biobränslets utveckling – som man också skriver om i landskapets budget – kunde det vara en möjlighet att placera teknologicentret ute vid lantbrukscentret för att få en naturlig koppling till försöksstationen. Man har velat bygga ut försöksstationen och det fordras även för den byråkrati som tillämpas på lantbruksnäringen i dag att man har en fungerande service där.

 

Jag hade inte tänkt blanda mig i badhusdiskussionerna så pass mycket, men jag ville ändå höra om trafiklösningen som planeras ute vid badhuset i Mariehamn. Vem är det egentligen som kommer att stå för de kostnaderna? Är det landskapet eller är det Mariehamns stad? Vi vet att vägen Östra utfarten tillhör landskapet och tidigare har också Mariehamns stad visat ett intresse av att kunna få överta den. Man måste uttrycka en viss oro om Mariehamn övertar utfarterna och mera vägar, för Mariehamn fungerar också som en genomfartstrafikled. Då tänker jag närmast på Västra hamnen, som servar hela Åland med turister och även med en tung trafik, som dock har minskat tack vare att Långnäs hamn kom in i bilden. Vi läser i tidningarna dagligen att man i Mariehamn bygger bumpers överallt, de börjar bli höga som hästhinder för att komma över snart för alla, taxichaufförerna är ledsna, bussbolagen är arga och alla privatpersoner med. Vi från landskapet är en stor finansiär också av byggnader i Mariehamn – jag  tänker närmast på skolorna – och här har man bumpers överallt och skall man delta i möten på skolorna får man sätta och hoppa i dem och far man till ishallarna är det likadant, ja, överallt! Det här behöver man ta upp till diskussion. Jag tycker att också Mariehamns stad måste ta sitt ansvar i dessa sammanhang. Man vill trycka ut all affärsverksamhet från Mariehamn, den kommer till Jomala – det tycker säkert jomalaborna om att det blir stora köpcenter där! Men det är som om man skulle vilja puffa ut allt från centrum och bygger något slags lite dockhus här med bumprarna och alla betonggrisar överallt som sätts upp. Det här fördyrar även för snöröjning osv., för hela köret. När man i framtiden diskuterar ett eventuellt övertagande av Östra utfarten i Mariehamn hoppas jag att man inte gör sådana trafiklösningar – vi som också är delägare i vägen fram till rondellerna – men enligt förslaget nu får vi snurra fem gånger innan vi kommer hit på jobb från norra Åland. Det blir nästan att ta i. Det gör man inte ens när man far in från Osnäs till Åbo centrum. Jag undrar lite över hur planeringen går till.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Fru talman!

Ltl Englund talade om hjortdjuren och deras antal. Jag håller helt med honom när det gäller rådjuren. Allt det han säger stämmer precis. De har blivit mindre i vikt, de finns väldigt mycket av dem osv. när det gäller andra hjortdjur, älgarna, så är stammen ibland sviktande och ibland ganska bra. Någonstans kan det vara för mycket också där, men i regel är den under kontroll. När det gäller att avskaffa licenserna på rådjur, friare jakt och längre jakttid kan jag gott och väl tänka mig, men när det gäller licenserna är jag lite tveksam, för det är de enda inkomsterna som kommer från jakten till landskapet som man verkligen specifikt ger till dem som blir drabbade av rådjursskador, så någon typ av fällavgift eller någonting bör finnas kvar om man skall kunna ha ersättningen och det är en liten skärv för den skada som de gör. Jag tycker inte att det är tillräckligt, men det är som sagt den enda finansieringsmöjlighet som i dag finns, om man inte skall ta direkt av andra landskapsmedel. Jag tycker att det är rätt att de som skjuter också äter upp rådjuren och betalar avgiften för att man skall kunna hjälpa till att betala för skadorna.

 

Ltl Englund, replik:

Fru talman!

Jag tror precis att ltl Sune Mattsson och jag är överens i de här frågorna. Jag sade också från talarstolen att man kunde diskutera ett slopande av licenssystemet. Vi kan konstatera att här måste jägarna också ta ett större ansvar för rådjursstammen, men vi lagstiftare borde se till att detta görs mera flexibelt.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

Ltl Englund tog upp frågan om att det borde finnas rådjurskött i köttdiskarna i butikerna. Det tycker jag också är en klok idé. Han nämnde att det är bra när det finns så mycket rådjur att decimera rådjursstammen och det tycker jag också är bra, men han glömde en väldigt viktig aspekt, nämligen hur mycket vi konsumenter uppskattar det rena köttet som man får från rådjur; rådjuren är i likhet med lammen sådan djur som betar ute och som inte äter så mycket konstlat foder.

 

När det gäller trafiksäkerheten kan den frågan säkert diskuteras och det finns mycket åsikter om hur man skall göra föra att få trafiken säkrare, men vi hörde senast igår att trafikministern kom med det glädjande beskedet att det inte har hänt några allvarliga trafikolyckor överhuvudtaget på sista tiden. Det är klart att man kan ha åsikter om antalet rondeller, om hur mycket grisar det finns osv., men jag måste ändå vända mig mot att man tycker att det är besvärligt att ta sig på möten till skolor för att det är mycket bumpers i vägen. Vi måste förstås vara väldigt noga med att områdena runt omkring våra skolor är trafiksäkra så att barnen har en trygg väg till skolan. Det är för dem vägarna görs säkra.

 

Ltl Englund, replik:

Fru talman!

Vad gäller rådjursjakten och –köttet vet vi att det är fråga om stora mängder kött. På många områden på Åland är det nästa så att intresset för att jaga har svalnat lite. Man har ute i bygden ofta tillräckligt med det här rådjursköttet. Det skulle vara trevligt om man också kunde få ut det till alla konsumenter på Åland, att det kunde säljas i butikerna. En möjlighet kunde vara att landskapet skulle hjälpa till med information om kylrummen och skötsel och då får man också besiktningen gjord. Det kanske räcker med information, det är redan många jaktlag som har det här.

 

Vad gäller olika trafiklösningar i Mariehamn blir man ännu oroligare när man har tittat i den plan som har gjorts upp för Ålandsvägen. Man ökar belastningen ännu mera på Östra utfarten om man vidtar de planerade åtgärderna där. Det är faktiskt oroande.

 

 

 

Ltl Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

Jag tycker också så där, men det som glöms bort och som också borde framhållas för att understryka vikten av att göra något åt rådjursstammen. Bekymren med borrelia och TBE tror man ju – jag vet inte om det är bevisat - att kommer från rådjuren. När det gäller köttet måste vi komma ihåg att det är väldigt många som inte har tillgång till det i dag just på grund av att vi inte äger någon mark och på det sättet är det ett bra förslag, men det är viktigt att man skulle försöka få ut det i köttdiskarna så att vi som inte har tillgång till mark också skulle ha möjlighet att köpa rådjurskött. Det är tråkigt att det finns kött i överflöd som är väldigt hälsosamt men som vi andra inte kommer åt.

 

Ltl Englund, replik:

Fru talman!

Det var precis just det jag sade, att vi önskar att köttet skulle komma ut till butikerna till allmän konsumtion.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Roger Jansson, replik:

Fru talman!

Jag har ett förtydligande till ltl Englund vad gäller trafikfrågorna. Österleden, som den heter, men som kallas Östra utfarten i folkmun ägs av landskapsstyrelsen. Det är en landsväg ända fram till museet och ända hem till Englund. De lösningar med sex rondeller som har diskuterats på sträckan från Kantarellen till Självstyrelsegården är landskapsstyrelsens planering och därför skall ltl Englund vända sig till sin efterträdare som trafikminister herr Karlsson, som nu kommer in och ställa de frågorna till honom hur man planerar. Planeringen för Österleden i Mariehamn är gjord av landskapsstyrelsen i samarbete med Mariehamn, men landskapet är med. Här inne i staden tror jag att det blir bra med de två rondellerna som planeras, det blir bättre löpande trafik, men hur det blir ute vid butikerna i Jomala är jag inte riktigt lika säker på, där det blir tre rondeller i rad utöver dem som finns redan i dag. Däremot finns det planer från stadens sida att starta en diskussion – den är redan igång – om att överta Österleden, söder om rondellen fram till Självstyrelsegården och då blir det en gata i Mariehamn som i så fall planeras av staden. Men det blir antagligen efter att landskapsstyrelsen har gjort de insatser man nu är på väg att göra och som är under planering och jag tror att faktiskt är ganska bra.

 

Ltl Englund, replik:

Fru talman!

Jag sade också från talarstolen att landskapet äger Österleden. Men jag var inne på en diskussion om hur stort intresse Mariehamn har för att överta den och vem som då i nuläget betalar kostnaden för rondellen vid badhuset. Det var det som var det viktiga och min oro var om Mariehamns stad när de övertar mera trafikleder ämnar göra lika krångliga lösningar som man har gjort i övriga Mariehamn för trafiken. Det är ett stort bekymmer för den som kommer längre bortifrån.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Fru talman!

Mitt partis uppfattning om t.ex. Ålandsvägen är att trafiken skall löpa lika bra som den gör i dag, men vi måste naturligtvis ta hänsyn till de trafiksvaga grupperna: fotgängare, åldringar barn osv., så att vi får också det att fungera väl när det gäller planeringen av våra gator i staden. Något större problem, om man jämför med andra städer, att ta sig fram varken med bussar eller bilar finns inte i Mariehamn, det vittnar gästande busschaufförer om. Det är ungefär en normal situation vi har. Österleden bekostas av väghållaren. Om landskapsstyrelsen avser att bygga rondellerna, så bygger man dem och byggs de inte nu är det möjligt att planeringen kan fortgå när Mariehamns stad har tagit över den, men den tidtabellen är långsam, så jag antar att förändringarna måste göras nu medan landskapsstyrelsen är väghållare, eftersom expansionen i staden fortsätter och vi är inträngda på ett trångt näs och måste använda den mark vi har för olika byggnationer, också på båda sidor om den här trafikleden. Behovet av att göra förbättringar för trafiksäkerheten finns hela tiden och är ganska stort, också på landsvägarna i Mariehamn.

 

Ltl Englund, replik:

Fru talman!

Det är glädjande att höra det som ltl Roger Jansson säger att man kommer att försöka ta stor hänsyn till trafiken fungerar som den är i dag på Ålandsvägen. Det är mycket viktigt och jag hoppas att så förblir. Även om man gör ombyggnader på Ålandsvägen, så vet vi att parkeringsplatserna har minskat otroligt. Vi bara ser när vi ledamöter kommer till det här huset på plenum att vi snart inte får parkeringsmöjligheter här under. Det är också en sak som man behöver tänka på när man gör planeringen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman!

Det var ett uppfriskande anförande. Jag skulle säga att det var årets machoanförande absolut nummer ett! Här var det inte vård, skola och omsorg, utan hembygdsrätt var det kött, jakt, bilar och grisar, ja, det var likasom karlatag i anförandet! Men vad går det egentligen ut på? Jag tycker att ltl Englund inte tar ansvar för några andra grupper i trafiken än för eventuellt lagtingsledamöter som kommer från landsbygden och skärgården – och de måste fort fram i Mariehamn! Det är liksom viktigt det!  Hans grund för det kravet är att landskapet äger Östra utfarten, implicit att ltl Englund på något vis skulle ha någon äganderätt till Östra utfarten!

 

Planeringen av vägarna i Mariehamn och trafiksäkerheten är en kommunal angelägen för staden och det som många, framför allt centerpolitiker under året har givit uttryck för, är att det är en betydande …………. för en majoritet av Ålands befolkning som Mariehamn utgör. Vi lyckades från slutet av åttiotalet vända innerstaden från en utflyttning till en inflyttning, bl.a. på grund av  att bostadsbyggande prioriterades framom trafiken. Jag tycker faktiskt att ltl Englund måste underordna sig, t.ex. när det gäller de barn som skall ha råd till badtillfällen i framtiden – och därför måste nog ltl Englund snurra på.

TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Englund, replik:

Fru talman!

Ltl Sundback brukar alltid vara expert också på glesbygden och säga hur vi skall göra där, så jag tänkte jag skulle komma med ett lite motdrag och säga hur vi tycker att Mariehamns stad skall göra! Ltl Sundback missade också pointen i det här. Jag sade inte att landskapet borde äga Östra utfarten. Min point var att kanske vi kan ge bort Östra utfarten för att slippa en del budgetkostnader med utbyggnaden av rondellen vid badhuset, om Mariehamn övertar den tidigare. Jag uttryckte min oro över det sätt på vilket Mariehamns stad har skött utbyggnaden av sitt gatunät samt behovet av parkeringsplatser runt det här huset. Kanske det inte är Arkipelag vi behöver sälja, kanske det är det här vi behöver sälja till kongresshus och bygga ett nytt i Godby i stället!

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman!

Då tycker jag att ltl Englund skulle ha sagt det i stället för att häva upp sig på andra trafikgruppers bekostnad eftersom han anser att den pågående planeringen förhindrar honom att komma till staden och hit till lagtingshuset så fort han önskar. Anser han att staden skall överta Östra utfarten kan jag se det som ett legitimt och sakligt argument, men det övriga var nedsättande om de trafiksäkerhetsåtgärder vi vidtar i staden. Sedan är det faktiskt så att landskapsstyrelsen ännu inte har fullföljt sina skyldigheter vad gäller att bygga p-platser för lagtingets del. Det är en av de få markägare i staden som vi ännu inte har lyckats övertyga om att man måste fullfölja sin parkeringsskyldighet. Skulle landskapsstyrelsen göra det som de är skyldiga till skulle det finnas flera parkeringsplatser, så där har ltl Englund en stor uppgift att övertyga landskapsstyrelsen att göra det som de enligt planen är skyldiga att göra!

 

Ltl Englund, replik:

Fru talman!

Jag känner mycket väl till de bekymmer som landskapet har haft när man har velat bygga ut parkeringsplatserna. Den byråkrati och omöjlighet som staden ibland har visat har ofta varit svår. Det har varit tomter och det skulle räknas hit och dit för att få det utbyggt. Vad gäller den lätta trafiken är jag inte någon motståndare till den. Jag har varit med och utbyggt den i ganska stor omfattning och det plussar nuvarande trafikministern också på. Det är ett mycket gott alternativ. Det har man också jobbat med i Mariehamns stad, men vi ser dagligen att busschaufförerna är ledsna, taxichaufförerna är ledsna, åldringar är ledsna, alla som skall åka över alla dessa bumprarna osv. Det här ställer till ett stort bekymmer.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Sundman, replik:

Fru talman!

Jag kan bara beklaga för ltl Englund att när jag flyttade till Lemland tappade alla bumpers i staden sin största motståndare. Däremot vill jag säga att på vissa ställen är det befogat med bumpers, men det får inte gå till överdrift. Man kan kanske borde överväga lagstiftning mot sådana här trafikhinder om de börjar användas i alltför stor utsträckning. Men på de ställen där det vistas mycket lätt trafik och där det inte är meningen att det skall vara genomfartstrafik skall man skapa en trafikmiljö som gör att folk väljer andra vägar. Det vill jag hålla fast vid.

 

När det gäller att snurra fem gånger i rondellerna när man skall från Vårdö till Ålands lagting är det faktiskt så att man behöver inte köra ett helt varv i rondellen utan man får köra ut direkt när man kört in också!

 

Ltl Englund, replik:

Fru talman!

Jag har förståelse för att det kan behövas bumpers på vissa ställen, men när man ibland bygger på nästan centrala gator som går till våra skolor och som vi finansierar från landskapet tycker jag att det är att gå lite för långt. Sedan har man också sådana trafiklösningar där det händer olyckor med en gång, som också Mariehamns stad har satsat på. Jag tänker på Baltichallen och korsningarna där som inte var så rysligt lyckade.

 

Ltl Sundman, replik:

Fru talman!

När det gäller refugerna som har byggts i staden och bumpers som har byggts på fel ställe vill jag trots att replikreglerna inte medger till fullo hålla med ltl Englund!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Lisbeth Eriksson:

Fru talman!

Först vill jag fortsätta på det som ltl Anne-Helena Sjöblom sade igår. Hon drog in en mänsklig aspekt på diskussionen i lagtinget. Det gällde för hennes del de anställda på färjorna som inte vet vad som händer dem och deras familjer, om det blir en privatisering. Jag håller helt med henne, det får vi tänka på.

 

När det gäller jordbruket är det egentligen samma sak på ett djupt mänskligt plan. Det är nämligen plågsamt för en hel yrkeskår när man arbetar hårt och ser t.o.m. sin inkomst minska att ibland bli kallad miljöbov och att hela tiden se sin verksamhet under kritik. Det finns miljöfrågor när det gäller jordbruket som inte diskuteras. Som biprodukt till jordbruket har vi en kulturmiljö på Åland, men vi bör också tänka på naturmiljön. När vi under förra perioden antog skogvårdslagen var det väldigt noga och vi diskuterade länge hur man skall bevara den biologiska mångfalden. Men det jordbruk vi har i dag, det är ett jordbruk som på ett sätt krymper och på ett sätt blir större, dvs. större lägenheter, medan de små inte kan fortsätta och därutöver måste jordbrukarna ha ”sidoarbete”. Det som alltså händer hela tiden med den biologiska mångfalden är där jorden inte blir utnyttjad, där växer det bruna gräset över vår biologiska mångfald – det blir brunt, helt ointressant, helt förstört, om man vill att den åländska landsbygden skall vara attraktiv. Detta är inte böndernas fel. Bönderna har varit goda entreprenörer under tidens lopp. De har följt alla incitament och försökt, de har börjat använda konstgödsel från början och de har använt andra besprutningsmedel och sedan efter lång tid fått veta, att det här var inte bra och nu läcker det ut i vattnet. Men det är bara en sida av problemet. Ännu har inte våra miljövänner märkt att just detta att jordbruket tvingas lägga ner eller minska kommer att bli ett av de stora miljöproblemen. Det tycker jag att lagtinget borde fundera lite över och också ha en känsla för de människor som jobbar i jordbruket och som minsann är entreprenörer och jätteduktiga i denna EU-värld. Man bör tänka på det när man diskuterar jordbruket. Jag har många gånger upplevt att det är direkt plågsamt hur man härifrån diskuterar som om det inte fanns någon mänsklig aspekt i dessa frågor, för det finns det.

 

Jag tänkte också säga lite om trafiken och stöda ltl P-E Eriksson i det han sade igår. Det har kastats in här på sista tiden en fråga om tunnel. Föglö kommun har i åratal diskuterat kortrutt. En sak är helt säker: det är nu så stor press på Föglötrafiken att någonting måste göras. Vi fick inte pengar till en ny färja i nästa års budget. Det brådskar alltså. Det avkrävs antagligen något besked av mig vad jag anser om tunneln;  trots att trafikplanen ännu inte har lagts fram och Föglö kommun skall ta ställning vid sitt möte i december till de kortruttsalternativ som finns, vill jag ändå säga att om man diskuterar tunnel skall den tunneln naturligtvis läggas på det kortaste stället. Jag menar mellan fasta Åland och Föglö. Jag har förstått att det är en så dyr skapelse att vi är tvungna att gå till det kortaste stället. Men då kan lagtinget, om man vill, skynda på en kortrutt som en förberedelse till det här. Bygger man vägar fram till den punkt där man kunde tänka sig en tunnel, så är det gjort. Däremot kan jag säga att alternativet med åtminstone två broar och bankar och massor av ny väg kommer jag inte att stöda, men jag vet ännu inte vilket beslut Föglö kommun tar i den frågan.

 

När det gäller frågan om hälsovårdarberedskapen så tog jag upp den frågan redan på folkhälsoförbundets tid och det har blivit ännu mera under en lång tid. Det är naturligtvis någonting som vi alla önskar och jag respekterar oppositionen i ÅHS:s styrelse för att man inte har gjort desto mera väsen av frågan. Frågan är inte på något sätt nedlagd, men, som jag har sagt många gångar, skärgårdskommunerna har så väldigt olika situation och det måste göras olika lösningar för olika kommuner. Vi i Föglö kan i regel föra våra sjukdomsfall över färjan till ambulans. Det kan inte Kökar, det kan inte Kumlinge, och Brändö har, som vi vet sin egen lösning, så det är nog kommunvis vi måste diskutera de här lösningarna i fortsättningen och läget är inte på något sätt låst, men alla har försökt hjälpas åt nu när det är svåra tider i ekonomin.

 

Ltl Strand, replik:

Fru talman!

Beträffande kortrutt, tunnel, åsikten om bankar och broar är vi helt överens. När det gäller synen på jordbrukarna är vi till stora delar helt överens. Däremot förstår jag inte den kategoriska rädslan för privatisering av skärgårdstrafiken. Enligt min mening kunde man med en bra upphandling, långa kontrakt, skapa mera trafik i skärgården för samma pengar som man använder i dag. Det är min övertygelse. Problemet i dag har varit en bristfällig upphandling med korta avtal där det inte har funnits tillräcklig tydlighet. Kunde man komma till rätta med de bitarna är jag övertygad om att man även kunde säkra arbetsplatser, det kunde utvecklas annat ur företagen som skulle driva färjorna, skärgården till fromma. Det gäller att hitta rätta formerna.

 

Ltl Lisbeth Eriksson, replik:

Fru talman!

Enligt ltl Jörgen Strands övertygelse är privatisering bra, det skapar mera trafik osv., men nog måste väl ltl Jörgen Strand hålla med om att det blir en osäker situation för dem som är anställda på färjorna och att det är väldigt plågsamt om man inte vet vad som händer med en arbetsplats. Jag är inte alls övertygad om att privatiseringen är någon välsignelse för skärgården utan tvärtom. Man har ingenting att vinna på privat företagsamhet i skärgårdstrafiken. Det är för lite människor och för små avstånd. Det är nog landskapets ansvar att uppehålla en trygg trafik för skärgårdsbefolkningen – trygg också för de anställda.

 

Ltl Strand, replik:

Fru talman!

Naturligtvis skall trafiken tryggas genom goda avtal, långa avtal och landskapet skall säga vad man vill ha. Beträffande tryggheten privat kontra landskapets regi anser jag att i dagens budgetsituation med stora underskott så har vi inte denna trygghet i dag heller. Det finns risk för neddragningar, om budgetutvecklingen fortsätter. Inte är det alls säkert att arbetsplatsen finns kvar med dagens situation. Det har skrivningen om permitteringslagen visat. Jag vill inte på något vis skrämma, men man måste också kunna se för- och nackdelar med båda. Är det så att vi skulle hitta ett system med privatisering där man kan få mer trafik för samma pengar, så får man inte kategoriskt säga nej till det.

 

Ltl Lisbeth Eriksson, replik:

Fru talman!

Det är inte min övertygelse att privatisering ger allt det som ltl Strand tror. Den dagen en majoritet här i salen är övertygad om det, så blir det väl så, men hittills har det inte varit några sådana resultat att man skulle ha fallit för frestelsen att helt och hållet gå in för privatisering. Däremot ser jag som min plikt som skärgårdsbo att om det finns möjligheter att göra billigare lösningar i trafiken måste vi ta dem. Det är min grundinställning.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Sundman, replik:

Fru talman!

Jag vill först tacka ltl Lisbeth Eriksson för stödet för vår motion om förprojektering  en tunnel till Föglö. Det är en förprojektering som kan svara på de frågor som finns angående tunnelprojektet. Sedan tycker jag att det är intressant och rentav anmärkningsvärt att ltl Lisbeth Eriksson vill ha tunnel mellan Bråttö och Lemland. Det är det kortaste alternativet och också det billigaste på alla sätt och vis, men det innebär, om man skall utveckla kortrutten, att man måste flytta färjtrafiken dit nu så länge inte tunneln är klar! Man kan inte börja bygga ut kortrutt från Degerby till Furuholm och sedan bygga tunneln mellan Bråttö och Lemland. Jag tycker att det skulle vara viktigt att Föglö kommun enas kring vilket alternativ man föredrar; annars riskerar vi oenigheten att som vanligt stjälpa utvecklingen av skärgårdstrafiken som är nödvändig. När det gäller skärgårdstrafiken i övrigt återkommer jag till frågan om driftsprivatisering. Noteras kan att landskapsstyrelsen själv skriver i budgeten att det blir billigare och i likhet med tidigare repliker är det faktiskt så att vi måste börja prioritera vad vi skall ha först.  Tryggheten inom offentlig sektor som man pratar om kan vara i fara om vi inte ser till att vi har kostnadseffektiva lösningar.

Ltl Lisbeth Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag sade redan att Föglö kommun kommer att fatta beslut inom kort om dragningen av trafiken. Då är det inte sagt att alla är så nöjda med det, men vi kan känna oss tvungna att ta det billigaste alternativet. Dessutom tycker jag, utan att ha någon särskild mening om någon tunnel, att skall man göra en tunnel måste det bli på det kortaste stället. Då blir det knappast några diskussioner om det; jag kan inte tänka mig annat. Det är nog inte bara att tala om någon förprojektering, som ltl Sundman säger, utan det är nog fråga om omfattande undersökningar som måste göras innan man kan börja projektera och göra planer. Jag tror att det måste göras en insats på kortrutt före det om Föglötrafiken alls skall fungera.

 

Ltl Sundman, replik:

Fru talman!

Det kan mycket väl vara så att tunnelprojektet ligger ganska långt fram i tiden, att fyra-fem år är realistiska tidsramar och då måste man göra någonting åt trafiken under tiden, men dessa två åtgärder hänger ihop såtillvida att om man väljer att bygga ut kortsrutt som landskapsstyrelsen planerar nu till Furuholm måste man förlägga en framtida tunnel där också.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Wiklöf:

Fru talman!

Jag vill börja med att kort beröra den fråga som ifjol uppehöll vår tid ganska mycket när vi hade ett spörsmål kring fiskodlingen. Vi hade då ett spörsmål som gick ut på att man eventuellt skulle få en avvecklingsplan till stånd om det var så att man inte kom bort från Helcoms hot spot-lista. Jag tycker uppriktigt sagt att det är bra att fiskodlingen är borta från denna lista. Det primära skälet till det är att jag själv som ganska aktiv när det har gällt miljöfrågor överhuvudtaget ute i olika sammanhang i Norden väldigt ofta har blivit bemött med det, att sopa rent framför egen dörr innan ni kommer och yrkar på att många andra skall göra detsamma! Jag tror att den omständigheten att det har skett kommer att höja Ålands trovärdighet i någon mån. Det tror jag är viktigt. Samtidigt tycker jag mig ändå känna att vi är på väg mot att få en ökad trovärdighet. Jag tycker att det miljöarbete som jag själv har haft förmånen att driva tillsammans med representanterna i Ålands delegation i Nordiska rådet och Finlands delegation i Nordiska rådet har visat att om man försöker vara seriös och påläst går det faktiskt att komma fram och få människor att omfatta också åländska ståndpunkter av vittgående natur. Den erfarenheten har jag också från Östersjökonferensen i Petersburg, där jag tyckte att vi från åländsk sida faktiskt hade stora framgångar när vi fick åtta av nio Östersjöstater att ställa sig bakom våra krav på att Östersjön skulle betraktas som ett s.k. PSSA-område (Particularly Sensitive Sea Area), vilket innebär att Östersjön är ett särskilt känsligt område och vilket i sin tur legitimerar för Östersjöstaterna att komma med extra hårda regler i sina vatten till förmån för vattnets skydd.

 

En annan sak när det gäller borttagande av hot spot-listan är naturligtvis att vårt kära Östersjön och inte minst vårt Skärgårdshav är belastat och att situationen i vattnen alltid måste vara en grundfaktor från vilken man utgår när det gäller belastning. Arbetet på att försöka få ner belastningsgraden från fiskodlingarna måste naturligtvis därför ständigt fortgå.

 

Flygtrafiken har inte diskuterats så väldigt här i salen, men i någon mån har trafikministern varit inne på den och någon enstaka fråga har väl också ställts. Jag vill säga för egen del att nu börjar jag bli orolig. Flygtrafiken är faktiskt en omistlig del och hela tiden har vi diskuterat att vi måste få stabilitet i den, vi måste få långsiktighet i den och helst av allt borde vi försöka få en trafik som bedrivs med goda moderna flygplan, också gärna flygplan med hygglig kapacitet.

 

I juli bjöd landskapsstyrelsen ut trafiken på Stockholm. Om jag inte kommer fel ihåg kom anbuden in i augusti. Den s.k. trafikplikten skulle börja gälla från den 28 oktober. De inkomna anbuden förkastades, de betraktades som varande för dyra, och det är möjligt att så var fallet. Sedan dess vet inte jag direkt vad som har hänt. Men i kväll klockan 18.15 går sannolikt den sista garanterade turen med European till Stockholm. Vad som händer därefter vet varken jag, kanske inte heller någon annan här i lagtinget och knappast den åländska allmänheten, som faktiskt börjar bli ganska orolig. Vi känner till att Skärgårdsflyg var inne i en process också i det här avseendet. Man graderade upp sitt bolag, man såg till att man skulle ha flygplan, man sörjde för att man skulle ha personal, man såg till att alla tillstånd som behövdes för trafik var i behörig ordning – i stort sett förberedde man sig för att kunna ta ut någonting på trafikens område. Man upphandlade trafik från European samtidigt som denna uppgradering pågick. Man höll på i stort sett från oktober fram till den 5 mars. Landskapsstyrelsen beslöt att säga nej till Skärgårdsflygs idéer och planer, såvitt jag har förstått och i dag är väl det bolaget mer eller mindre nermonterat. Vad som skall komma i framtiden vet ingen. Själv vet jag i alla fall att det finns ett bolag som heter Ryanair, som jag själv har haft goda relationer till och t.o.m. försökt länka in hos landskapsstyrelsen för att man skulle kunna eventuellt överväga också den möjligheten, men det synes mig som om allt ligger i öppna fält. Vad som skall hända med Mariehamns flygfält och Mariehamns flygstation menar jag också att är en öppen fråga. Skall landskapsstyrelsen ta över det eller hur skall det gå till? Vi vet alla att ett akutproblem som uppstår är bl.a. de som kontrollerar resenärerna när de skall gå igenom.

 

Det finns många problem på flygets område och jag skulle vilja, i bästa konstruktiva välmening, att vår kära trafikminister Runar Karlsson ville redogöra utförligt: hur ser det ut och vad har vi att förvänta oss. Kommer vi att få en vettig flygtrafik i framtiden eller är flygtrafiken på slutsträckan?

 

Fru talman!

Några ord om hälsovårdarberedskapen i skärgården. Från socialdemokraternas sida har vi i otroligt många år haft en uppriktig vilja att försöka göra vad vi förmår och vi har också försökt att få så många som möjligt med på tåget för att klara ut det här. Jag hade själv förmånen att ett antal år sitta i ÅHS:s styrelse och jag kan försäkra, att jag försatt inte ett tillfälle att ta upp den här frågan och driva den. Men stödet var utomordentligt ringa och min blyghet förbjuder mig att säga särskilt varifrån. Sedan slutade jag fick vi vara borta från ÅHS:s styrelse en tid – det ansågs inte comme-il-faut att sossarna skulle vara med – men den nya regeringen hade ändå den goda smaken att tycka att det skulle nog vara klokt att ha dem med. Vi besatte vår styrelsepost med landskapstjänstemannen Ulla Rindler-Wrede. Hon och jag har fört en kontinuerlig dialog och även under hennes tid har hon aktualiserat och drivit denna beredskapsfråga. Nu har inte jag varit åhörarvittne så att jag kan säga exakt hur stödet gentemot hennes förslag har formulerats, men såsom uppgifterna har nått mig har det inte varit något stöd, framför allt inte från liberalt håll. Vi hade väntat oss att åtminstone skärgårdsliberalen Margareta Lundberg skulle ha haft så stor förståelse och intresse för denna allom omfattande skärgårdsfråga att vi åtminstone skulle ha kunnat få stöd för den. Jag säger ärligt som det är: katten på bordet! Jag vet att hon inte kan sitta här och försvara sig, men så här är sakernas tillstånd.

 

Vi är ständigt beredda att hjälpa till. Vi har i ÅHS-budgeten i år fyra överläkartjänster. Jag vill minnas att argumentationen för dessa är uppgradering av tjänster från lägre befattningar. Det har varit av rekryteringsskäl, sägs det åtminstone. De där summorna skulle ha räckt långt i en utökad skärgårdsberedskap. Jag vill nu se, fru talman, om de här lönehöjningarna och förbättrade titlarna kommer att innebära att det är några nya sökande eller om det är våra etablerade läkarkrafter som söker de här jobben och får dem, m.a.o. att det inte var några egentliga rekryteringsskäl.

 

Politik är att vilja och att prioritera. För oss var skärgårdsbornas hälsovårdarberedskap en viktig fråga och det är den fortfarande. Jag läser det liberala valprogrammet: ”heltäckande hälsovårdarberedskap i glesbygden bör tryggas”. Vi nöjde oss med utökad hälsovårdarberedskap, men inte ens det går trots att lagtinget omfattade detta. Och, än en gång, liberalerna sitter, inser ni det, i den absoluta maktpositionen för att förverkliga det här. Vi kommer inte att kritisera om ni fullföljer detta. Ni skall få beröm, men för det för guds skull, hjälp till!

 

Jag blir så trött när jag läser olika saker och ser att ingenting görs. Libbarna skrev i sina valprogram också att man skulle återuppta den fysiska planeringen med landskapet som huvudman och man skulle ha skärgårdslag som långsiktigt tryggar skärgårdens utvecklingsmöjligheter. Man ser inte röken av det! Transportkostnaderna till och från Åland skulle nedbringas till en nivå som motsvarar kostnaderna i riket och skattegränsen måste göras osynlig. Skattegränsen är den mest tydliga vi har och nu skall man ta bort transportbidragen. Det blir inte bättre.

 

Liberalernas vision är att Åland skall vara ledande inom ekologiskt jordbruk. Nej, gud i himlen, man håller på och växer fast där man står. Skärgårdsfärjorna är en förlängning av landsvägarna och bör vara avgiftsfria. Nej, avgifterna skall upp med mellan 20 och 40 procent! Skattegottgörelsen, den s.k. flitpengen, skall överföras direkt till kommunerna. Det tycker jag också! Men det är precis tvärtom! Samfundsskatten som vi rånas på får vi ingen kompensation för. Man blir, som ltl Roger Jansson brukar säga, mycket ledsen!

 

Ltl A-M Pehrsson, replik:

Fru talman!

Man kan säkert bli trött när man skall syssla med ÅHS:s budget och alla de krav på nedskärningar som finns där. En utökad skärgårdsberedskap skulle jag också vara nöjd med, men även det kostar och hittills har vi inte hittat pengarna, men jag hoppas som sagt att vi skall göra det. När det gäller uppgraderingen till överläkartjänst så har den gjorts både i rekryteringssyfte, men det har även funnits basenhetschefer som inte har haft kompetensen för överläkarbenämning och det är en läkare som har jobbat i många, många år på sjukhuset. Enligt vad vi har erfarit har det inte inneburit någon kostnadsökningar. De har placerats in i en annan lönegaffel, men det har inte betytt några direkta kostnader.

 

Det känns som bomull runt hjärtat att höra ltl Wiklöf säga att det var bra att fiskodlingarna togs bort från hot spot-listan. Jag hörde för ett par dagar sedan ltl Wiklöf i radion säga att det var mer eller mindre en katastrof. Det kändes väldigt bra, för jag kan skriva under allt som ltl Wiklöf sade. (Från salen:det har jag inte alls sagt, du har lyssnat på fel program) Det var en intervju i radion där jag hörde att ltl Wiklöf sade, att det här var inte så bra.

 

Ltl Wiklöf, replik:

Fru talman!

Det var ett mycket märkligt uttalande av ltl Pehrsson. Jag blev intervjuad och jag sade precis i stort sett vad jag sade här, nämligen att det är bra att de kommer bort därför att vi har alltid blivit slagna i huvudet med just den frågan, att vi själva inte städar framför egen dörr. Men, sade jag, vattensituationen är fortfarande sådan att arbetet på att nedbringa belastningen också från fiskodlingen måste fortsätta. Jag tror att man ibland kanske tror att uttalandena skall bli annorlunda än vad de är. Så tror man att det var så.

 

Ltl A-M Pehrsson, replik:

Fru talman!

Jag är glad om jag har misstagit mig. Jag tror att man t.o.m. kan kontrollera upp detta på radion och jag blev verkligen besviken när jag hörde det och därför tycker jag att det är bra att vi får ett klargörande nu, att ettdera hörde jag fel eller så sade ltl Wiklöf fel.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Lisbeth Eriksson, replik:

Fru talman!

Min kära Lasse Wiklöf! Jag kunde tala en halv timme om alla försök och förslag jag har gjort i hälsovårdarfrågan. Jag gillar inte när man stiger upp här i lagtinget och talar om hur det har varit i ÅHS:s styrelse. De har gett sin budget och de har inte hållit på och bråkat. Jag har också suttit i ÅHS:s styrelse och jag har reserverat mig om jag absolut inte har kunnat komma överens med de andra. Reservationer är tecken på att det har funnits olika mening. Jag tror att de tillsammans har ansvaret för att det inte gick att göra det just nu, men vi jobbar vidare på frågan. Det kommer att lyckas till slut. Jag kan säga att Föglö kan ställas sist i kön när det gäller hälsovårdarberedskapen , för vi har så mycket bättre trafikförhållanden med vår färja. Jag är förstås glad att sossarna i det här enskilda fallet stöder skärgården så varmt, för det är minsann inte alla gånger.

 

Ltl Wiklöf, replik:

Fru talman!

Jag hoppas att liberalerna skall arbeta mycket envetet och målmedvetet på landskapsstyrelsenivå, här i lagtinget och i ÅHS:s styrelse för att den här så många år omdiskuterade frågan skall få sin lösning. Jag respekterar ltl Eriksson att Föglö, som ändå är en av de kommuner som ligger närmast fasta Åland, är den som kan vänta längst i det här avseendet, men vi har många långt ute där den här frågan är mycket angelägen. Jag vet inte om man skall försöka förgifta atmosfären genom att tala om att vi i någon enskild fråga hjälper skärgården, men på något sätt tycker jag ändå att det är lite tungt när lagtinget har tagit ett beslut – det borde ändå vittna om att det finns tyngd och vikt i det här ärendet, men det följs inte upp, det blir ingenting det! Vi är i minoritet, men fortfarande är sossarna också i minoritet i ÅHS i den här frågan, vi får inget stöd!

 

Ltl Lisbeth Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag tycker fortfarande inte att vi skall diskutera hur man har diskuterat i ÅHS. Vi har ett resultat. Landskapsstyrelsen kan ändra på det och lagtinget kan ändra på det. (Från salen: varför ändrar ni inte på det då?) Varför är intresset så koncentrerat till denna enskilda fråga, som alla jobbar med? - och vi kommer att hitta en lösning, har jag sagt flera gånger. Ltl Wiklöf upplever det som att atmosfären skulle bli förgiftad om någon går emot honom, men han läste upp massor av saker från talarstolen som liberalerna inte skulle ha gjort. Det är så att inte heller ltl Wiklöf får allting gjort på en gång. Lagtinget har visst varit eniga om att vi skall utöka hälsovårdarberedskapen. Lagtinget tog ett enhälligt beslut på en motion av mig om en skärgårdslag. När jag försökte få det att gå vidare fick jag veta av landskapsstyrelsen – den förra landskapsstyrelsen – att en hemställan från lagtinget är minsann inte samma sak som en lag. Och det är det inte, landskapsstyrelsen kan diskutera det och genomföra det när de kan, men det är inte som en lagframställning. Det fick jag respektera den gången. I morgon kommer skärgårdsnämnden att diskutera skärgårdslagen och föra vidare. Vi har varit eniga i skärgårdsnämnden att vi skall ha en skärgårdslag och nu för vi det vidare till landskapsstyrelsen och jag hoppas på sossarnas stöd.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Perämaa, replik:

Fru talman!

Efter ltl Wiklöfs engagerade verbala självbiografi, stundtals kanske något glorifierande, vill jag tacka ltl Wiklöf för utfört arbete på många plan och tillsammans kanske vi då kan jobba vidare för att till slut nå resultat i detta specifika ärende vad gäller hälsovårdarberedskapen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

 

Ltl Eklöw:

Fru talman!

Sjukvårdsorganisationer i Finland är av hävd hierarkiska och traditionsbundna. Utbildningsgraden av personal har alltid haft stor verkan på vem som kan tänkas ha mest att säga inom organisationen. När jag började min karriär inom sjukvården fick man inte ens säga du åt läkare, skilda bord fanns för läkare i matsalen - den stackars elev som satt sig vid fel bord kommer nog ihåg det hela sitt liv.

 

Så här hierarkiskt är nog inte dagens sjukvårdssystem på Åland. Vill bara som förklaring berätta detta, som förklaring till varför inte det så lätt går att ändra på systemen  inom vården förrän en generation har passerat och förrän de unga har anammat nya tankesätt.

ÅHS fick stora förväntningar på sig vad organisation beträffar. Man hade stora förväntningar vad samordning och inte minst den ekonomiska utvecklingen  beträffar. Nu har den ekonomiska volymökningen bara blivit större, men man måste ändå konstatera att ingen vet vad två  organisationer hade kostat . Jag tror mig våga säga att den kostnadsökningen hade varit minst lika stor som vi i dag har upplevt.

 

ÅHS-organisationen har klarlagts genom den sk. Sonkin-rapporten. Vi liberalerna önskar att man tillsammans med personalen och ÅHS-styrelsen kunna bearbeta fram en organisation som svarar på en modern synsätt på organisationsmodellen där besluten tas på rätta nivåer. Detär inte lätt att i detta skede säga vad som är det bsäta.

 

Samarbete mellan olika enheter och nivåer är viktigt. Därför känns det nästan konstigt att man måste skriva i budgetförslaget ”Samarbetet mellan sjukvårdschefen ,basenhetschefer och överskötare utökas och prioriteras för att klara av de ekonomiskt svåra tiderna. Har inte detta varit en självklarhet kan jag nästan tro att vi är tillbaka på den tiden jag beskrev i början av mitt anförande. Samarbete är den första saken man måste lära sig om man vill att systemen skall fungera.

 

Hälso-och sjukvårdsplanen har vi diskuterat vid varje budgetdiskussion under de senare åren. Den har blivit mycket bättre och fylligare, såsom redan nämndes här under debatten. Diskussionen om hälso-och sjukvårdsplanen  bör kunna föras innan den kommer till lagtinget i samband med budgeten. Då är det för sent och det finns ingen tid att fördjupa sig med planen och ha mera djupgående funderingar eller möjligheter till förändringar.  Vi liberaler har möjlighet till detta genom representationen i styrelsen för ÅHS – men en mera allmän diskussion –inte minst vid spartider- är av stor vikt.  Vad jag har förstått så har nästa års budget gått att  sy ihop i allra bästa samförstånd i styrelsen. Det har även framgått av diskussionerna här i dag. Det är beundransvärt i dessa spartider då det är lätt att falla till populism. Där kan vi tacka ÅHS-styrelsen för det arbete den har gjort. Sedan kan vi andra föra fram våra besvikelser – sådana har också vi som är i majoriteten.

 

En allmän diskussion över planen på våren vore en bra grund för organisationen i arbete med budgeten för att mäta politiska ställningar och önskemål.

 

Fru talman!

Jag kommenterar några punkter och skrivningar i ÅHS budgeten. En skrivning om samjour mellan primärvården och akuten är en bit på vägen för att verkställa den samordning som var andemeningen med ÅHS-sammanslagning. Mycket bra! ÅHS kommer att satsa mera på den sköterskeledda sjukvården . Mycket bra för de olika patienter med kroniska sjukdomsdiagnoser som måste ofta besöka  mottagningarna. Många besök kan skötas på en sköterskemottagning  . Förutsättningen är bara att vi har tillgång till specialutbildad personal.

 

ÅHS är tvungen att spara. Detta kommer att ha vissa verkningar även på verksamheterna . Vikarie-och konsultarvoden sätts under lupp. Jag anser att verksamheterna ändå måste fungera på det bästa och lindrigaste sättet för patienterna. Jag tar ett exempel. Lungavdelningen har haft en läkare som har haft mycket stor intresse för sömnapnépatienter på Åland  .Detta har förut även diskuterats här i lagtinget. När hon nu slutar kommer dessa patienter bli utan den sakkunskap denna läkare har haft. Hennes efterträdare  har inte samma kunskaper och erfarenheter. Det har konstaterats att det nu finns ca 200 CPAP-apparater på Åland med nöjda användare. Jag har hört att ÅHS har tackat nej till hennes erbjudande av konsulttjänster vilket jag antar skulle ha varit ett billigt sätt att ta hand om dessa patienter . Sådana besparingsåtgärder blir inte besparingar i slutändan. Det är mycket viktigt att vi också tar vara på den kunskap som våra pensionerade och i pension gående personal har. Den ekonomiska biten har här kunnat lösas på så sätt att om en pensionerd sjukskötare kommit på jobb har bara grundlönen gällt, men vad jag kan förstå är detta nu utagerat.

 

När det gäller kvinnomottagningen har man ännu inte kommit till skott. Vi är alla överens om att samordningar  och en förändring där borde göras. Skrivningarna i budgeten om en remisslös gynekologmottagning är en god bit på vägen. Annas får man en uppfattning av skrivningarna om barnmorskesystem att det är mycket på gång med olika förslag till förändringar. Kanske det ibland är bra att man skyndar långsamt, som nu med en kvinnomottagning, så hinner man under tiden fundera på olika lösningar.

 

Skrivningar om personalen tog jag upp igår. Det kommer att vara en utmaning för organisationen att ta hand om den personal som måste sköta verksamheter trots sparkraven. ÅHS största utmaning under kommande åren kommer att vara tryggande av personalstyrkan. Här måste även utbildningsmässiga aspekter tas i beaktande. Varifrån får vi rätt kvalificerad personal till rätt arbetspunkt.  Långsiktiga planer måste uppgöras.

 

Förebyggande hälsovård har även nämnts här tidigare av ltl Harriet Lindeman.  Det är ÅHS:s uppgift att se till att den förebyggande hälsovården och folkhälsoarbetet  täcker alla för människan viktiga hälsoproblem. I vår omvärld skrivs folkhälsopolitiska program för att bemöta de farhågor som finns inom  folkhälsan. Dessa program tar fasta på hela befolkningens hälsa och välbefinnande. I Norden har man t.o.m. på den kommunala beslutsnivån på vissa orter involverat folkhälsoaspekten på  alla beslut som tas. Alla beslut inom kommuner och landsting måste tittas på ur en folkhälsoaspekt. Detta är intressant och kunde bli en synpunkt när vi stiftar  olika lagar. Idag har vi ju redan jämställdhetsaspekten och miljöaspekten samt de ekonomiska aspekterna att ta hänsyn till.

Vissa landsting har t.o.m. s.k. folkhälsobokslut där man redovisar vilka mål som är nådda och vad som har blivit ogjort. Vi bör sträva till att få tillstånd ett motsvarande folkhälsoarbetssystem på Åland. Modeller från det Nordiska samarbetet med folkhälsoarbete finns redan att tillgå. Det är bara att implementera dem och få ett system som tar fasta på våra särdrag.

 

Folkhälsoarbetet är samhällets skyldighet men sköts överallt tillsammans med den tredje sektorn, som tagit på sig ansvaret att sköta mycket av det som det offentliga borde sköta. Därför är det t.ex. synd att alla inte helhjärtat kan stödja det initiativ om Folkhälsans allaktivitetshus som Folkhälsan på Åland tagit tillsammans med Samfundet Folkhälsan i riket. Vicetalman Salmen talar om ”gräddfil” fast det redan finns beslut i lagtinget från förra året att stödja detta nya grepp från den tredje sektorn i form av boende och övriga verksamheter som är planerade i huset och konceptet Allaktivietshus. Det är ett gott alternativ till det vad det offentliga kan erbjuda.

 

Fru talman!

Det är en skrivning i budgeten som gläder mig mycket. (TALMANNEN: Jag påminner om den rekommenderade tiden). Ja, tack, jag är just klar. Det kommer nämligen från december att bli möjligt att få en viss ersättning eller bidrag för utlandsadoptioner. Det är dyrt och det kan inte vara bara de välbärgade unnat att skaffa sig barn via adoption när alla andra vägar är uttömda. Ändringen i barnbidragslagen kommer att ge möjlighet till visst bidrag.

 

Ltl Harriet Lindeman, replik:

Fru talman! 

Som vanligt, höll jag på att säga, är vi ganska överens om de hälso- och sjukvårsdpolitiska frågorna, men det är två saker som jag skulle vilja lyfta fram. Det ena är sömnapnébekymret som uppstår i samband med pensioneringen. Vad jag förstod fanns det ett intresse att den pensionerade läkaren säljer tjänster till sjukhuset. Då är min tanke: Skulle inte det här vara en lämplig privatläkarmottagning? Åland är ganska fattigt på det alternativet och det har säkert att göra med att 26.000 invånare inte är ett tillräckligt stort underlag för att hade både offentlig och privat läkarvård på olika områden, men det här kunde vara en nisch som skulle lämpa sig för det i stället för att allt skall gå via ÅHS. En annan fråga gäller självständigt sjuksköterskejobb, alltså sjukskötarmottagning. Det är också bra att man överför ansvar och uppgifter på sjukskötarna. Men ett bekymmer som jag ser i det här och som man inte kan säga att man riktigt har lyckats med är lönen i förhållande till det ansvar man övertar. Här borde det synas i sjukskötarnas lönekuvert att man har ett självständigt ansvar och har tagit över ansvar som tidigare har skötts av läkare, men det har inte varit så tydligt.

 

Ltl Eklöw, replik:

Herr talman!

Privatläkarmottagning gentemot sömnapnépatienter är säkert ett alternativ. Jag känner inte till tillräckligt noga vad man inom ÅHS har diskuterat. Jag har bara hört att man har avfärdat hennes erbjudande. Tänker vi på att sömnapné är ett folkhälsoproblem är det fel att hänvisa patienterna enbart till privat mottagning. Det här är i alla fall ett gott tips som jag skall framföra till docent Tammivaara, som vi har kontaktat via en intresseförening. Det är säkert ett sätt för henne att ställa upp när det gäller behovet på Åland.

 

Den andra saken gällde lönen för sjuksköterskor. Det kommer säkert att tas i beaktande när man äntligen kommer igång med arbetsvärderingssystemet. Det här är just ett bra exempel på var arbetsvärderingssystemet kommer till nytta. Man har först lön för sin utbildning och för de uppgifter man förväntas göra och sedan har man en extra lön för de speciella uppgifter man får. Sjukskötarkåren har en stor förväntan när det gäller arbetsvärderingen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vtm Salmén, replik:

Herr talman!

Jag är glad att få diskutera detta även i år. Det var tyvärr så att gräddfilen inte stängdes! Ifjol var det väl så att man trodde att man hade hur mycket pengar som helst. Jag är ganska säker på att bra många i det här lagtinget hellre skulle ge pengarna som stöd till skärgårdshälsovårdare, om det skulle vara så – eller åt ÅHS, som tydligen har det knepigt. Dessutom har jag försökt tala om att vi har överhettning på byggfronten. Det skulle bra se ut det, att vi drar in på våra egna behov, landskapets och kommunernas, så bromsar vi upp byggandet, samtidigt som vi sprider pengar över en icke-åländsk byggherre och fortsätter att ösa på med överhettningen! Någon måtta på dårskaperna får det väl vara i alla fall!

 

Ltl Eklöw, replik:

Herr talman!

Tack för de snälla värderingarna av projektet! Jag börjar där vtm Salmén slutade: det här är ett åländskt projekt, ledd av en styrelse som fyller åländska krav på en styrelse. Samfundet Folkhälsan från Finland ger pengar till projektet. Projektet blir på Åland, projektet kommer ålänningar till nytta. De medel som äskas här är PAF-medel. De kommer inte på något sätt att ta bort medel från de kommunala projekten eller från hälsovården. Det vet nog vtm Salmén lika väl som jag, men det här hade ju vtm Salmén som argument redan förra året när vi debatterade. Här har vi samma problem igen: vi har ett projekt som man har lovat pengar. Vi har många nu, vi har Godbyprojektet och det här som lagtinget har lovat medel till. Skall vi nu igen bryta vårt löfte?

 

Vtm Salmén, replik:

Herr talman!

Jag vill göra klart för två saker från början. Jag har försökt säga det, men jag vet att det inte har gått in i öronen på ltl Eklöw, att jag har ingenting emot projektet – dårskaperna gäller att man igen i landskapsstyrelsen föreslår det här när man samtidigt har stora problem med ekonomin och så har vi en överhettning på byggmarknaden! Man talar om att landskapet kan inte bygga ut ens för de behov man säger att man har i administrationen och det drar man ner på, men samtidigt ger man pengar åt sådant som är en frivillig grej. Dessutom skall vi komma ihåg att vi har rätt att använda PAF-pengar även till skärgårdshälsovårdare och till ÅHS.

 

Ltl Eklöw, replik:

Herr talman!

Vtm Salmén säger att han inte är emot projektet. Är man inte emot det så talar man väl för det! Han hittar inte något gott i det utan allt är bekymmer. Det är byggherrens och projekterarens ansvar att göra bedömningen om det går att genomföra. Vi har här gett ett preliminärt löfte om medlen redan för ett år sedan; det har gjorts mycket arbete och mycket pengar har under den tiden lagts ner. Man kan inte säga att inte det här är behövligt; det är en stor beställning på huset bland ålänningar. Det är en enorm kö till bostäderna. Det står 60 familjer i kö bara för att komma åt bostäderna. Jag talar här för tredje sektorns möjligheter att hjälpa den offentliga med byggande och verksamhetsplatser. T.ex. åldringsboende kommer detta väl till pass.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Sjölund:   

Talman!

I anledning av ett tidigare meningsutbyte vill jag återknyta till det. Den diskussionen rörde i förbifarten drogsituationen när det gäller våra unga. Jag vill här ge en exposé över drogsituationen hos den åländska ungdomen som jag ser den idag och även en del tankar om framtiden.

 

Jag vill inleda med att konstatera, att situationen inte alls är hopplös. Allra största delen av våra ungdomar är helt normala och fina ungdomar. De har sin vanliga utveckling med pubertet, tonårsproblem, vardags- och familjefrågor att lösa, kort sagt såsom livet i dessa ålderskategorier brukar vara. Sedan finns det ett antal – tyvärr alltför stort antal – ungdomar som på olika sätt hamnat in i drogmissbruk, där tobak och alkohol  är inkörsporten.

 

Utvecklingen just nu är att det normalt kommer en ”puckel” efter sommaren när skolorna börjar. I år kom den normala förhöjda frekvensen av avslöjanden också tidigt på hösten, men däremot uteblev den nedgång som brukar komma senare på hösten, dvs. frekvensen av hjälpbehövande ungdomar och därmed familjer är lika stort nu som i början av hösten.

 

Antalet verkliga missbrukande ungdomar bedöms vara 50-60 och dessa ungdomar kommer från hela Åland – det finns ingen kommun som inte berörs förr eller senare! Fördelningen just nu  är ca 1/3 från Mariehamn och 2/3 utanför Mariehamn. Kommunerna utanför Mariehamn har dessvärre inga reella förutsättningar att behandla dessa ungdomar. I Mariehamns socialförvaltning handhas nu 14 ungdomar av våra två ungdomsbehandlare som är praktiskt taget de enda som kan anses ha adekvat utbildning för detta – och som dessutom behöver ständig påbyggnad och uppdatering.

Det är inte heller realistiskt att alla kommuner kan skaffa kompetent personal inom denna sektor – kompetenskraven är så speciella.

 

Polisen är en viktig faktor, men det är endast en del av det nätverk som krävs. Lösningen är inte mycket större polisresurser – men de måste var tillräckliga.

Det är fel att fokusera på polisen – det krävs mångfalt större och mera omfattande resurser för att tackla problemen kring ungdomars drogmissbruk.

 

Det är inte heller rätt att fokusera enbart på alkohol eller enbart på hash, ecstacy, och andra narkotiska preparat. Det utmärkande nu är ett blandmissbruk, det är alkohol, tabletter, olika mediciner, och även tyngre preparat, opiater såsom morfinpreparat och heroin.

Detta blandmissbruk är mycket svårare att tackla än vilket annat missbruk som  helst, särskilt med opiater inblandade, eftersom det inte finns tillförlitliga metoder att snabbt klarlägga vilka aktiva substanser som missbrukaren använt. Därmed är det svårt att t.ex. vid avgiftning veta vilka åtgärder som skall vidtas.

 

Det finns tyvärr inga patentmediciner för att komma åt drogmissbruket hos ungdomar.

Men vi måste ändå göra vårt bästa för att minimera ungdomarnas drogmissbruk.

 

Det kanske viktigaste är att börja i den preventiva ändan, dvs hur skall vi kunna motarbeta droger överhuvudtaget och åtminstone komma till en situation att ungdomar inte fastnar i missbruk.

 

Därför måste vi försöka påverka ungdomarnas attityder och följa med hur ungdomskulturen utvecklas. Det förebyggande arbetet är avgörande och därför måste vi satsa ordentligt på kompetens hos dem som skall umgås med ungdomarna inom ramen för det förebyggande arbetet. Det är sannolikt så att vi redan inom barnomsorgen behöver börja med en medveten attitydfostran mot droger för att nå bästa möjliga effekt.

 

Det som också är viktigt är vilken beredskap och hur vi tar hand om de ungdomar som har fastnat i drogmissbruk.

 

Som jag sade tidigare krävs det mycket arbete och ansträngningar för att avbryta ett missbruk och att få respektive ungdom att fungera i det vanliga livet och utan droger.

 

Det arbetet måste ske inom ramen för ett omfattande nätverk. I det nätverket ingår många aktörer, t ex polis, sociala myndigheter, sjukvården, skola, familj, släkt och vänner. I regel tar rehabiliteringen av ungdomen lång tid, från i absolut bästa fall några månader ända till flera år. Arbetet måste ledas av en ungdomsbehandlare med hög kompetens, och sådan finns det endast hos ett par stycken på Åland. Eftersom missbruket berör ungdomar som är bosatta över hela Åland är det enligt mitt sätt att se helt nödvändigt att ordna ett system med personal, kunskap och kompetens som kan fungera över alla kommungränser. Detta i syfte att så långt som bara är möjligt undvika att placera ungdomar i behandlingshem utanför Åland, för en sådan placering kostar i storleksordningen 100.000 euro per år.

 

Herr talman!

För att illustrera svårigheterna med hela detta arbete vill jag peka på några saker till. En sak är svårigheten att komma åt langarna på högre nivå. Det finns organiserad införsel av och handel  med droger. Men de ”stora hajarna” i sammanhanget är mycket svåra att komma åt. En annan sak är att missbruket av medicinska preparat tyvärr underlättas av att det finns läkare som skriver ut preparat alltför lättvindigt och i alltför stora mängder. Vi borde överväga att göra som på andra håll, nämligen att om någon får ett recept på 200 tabletter så skall dessa portioneras ut i små poster i gången i enlighet med det beräknade behovet. Det finns t.o.m. ställen  i Stockholm och Helsingfors där den medicinbehövande varje dag måste hämta sina medicindos från en särskild klinik.

 

 

En tredje sak som är synnerligen angelägen vore att kunna nedbringa tiden mellan det att en ungdom åkt fast och tagits av polisen till den tidpunkten när ungdomen ställs till svars inför domstol.

 

Herr talman!

I rättegångssituationen finns ytterligare ett allvarligt problem. Det finns försvarsadvokater som i sin iver att få sin klient frikänd ”undervisar” klienten i hur man skall undvika sitt ansvar och helst frikännas trots att förundersökningen visar på inblandning. Resultatet av detta blir följande: ungdomen lär sig hur man skall undfly att ta ansvar genom att bestrida polisundersökningen och att sedan tiga. Om klienten frikänns eller får ett försumbart straff blir reaktionen att ”det var ju inte så farligt” eller ”lätt som en plätt”, det här spelar inte så stor roll! Just dessa ungdomar är oftast benägna att fortsätta sitt missbruk. Slutresultatet – har vi erfarenheter av – blir att försvarsadvokaten i stället för att hjälpa ungdomen faktiskt stjälper ungdomen. Efter en tid återfinns ungdomen hos polisen på nytt – och då är den ungdomen ännu djupare fast i sitt missbruk. Jag vill faktiskt uppmana dem som sitter som nämndemän i tingsrätten att synnerligen kritiskt granska trovärdigheten i dessa försvarsadvokaters argumentering.

 

Herr talman!

Ett sätt vore att bygga ut den nya avdelningen inom socialförvaltningen i Mariehamn med ytterligare resurser för barnskydd och ungdomsbehandling så att dessa resurser kunde användas över hela Åland. Det är bara genom att samla tillräckligt mycket resurser på ett ställe som man kan höja kompetensen så mycket att man faktiskt får en verkligt fungerande verksamhet. Det betyder också att alla kommuner på Åland behöver vara med om att finansiera dessa tilläggsresurser fullt ut. Enligt min uppfattning är det samtliga kommuners skyldighet att värna om sina ungdomar så att de som råkar illa ut tas om hand på ett bra sätt.

 

Herr talman!

Situationen är, som jag sade, inte alls hopplös, men nog mycket allvarlig. Det drogförebyggande arbetet är inte lätt – men vi måste satsa ordentligt på det och därför se till att budgeten ger utrymme för det också.

 

Vtm Salmén:

Herr talman!

Jag tyckte att det var ett mycket bra anförande i en viktig sak och jag tycker att vi bör medverka så mycket vi kan till att det finns medel för denna verksamhet, som är synnerligen viktig. Då vill jag peka på möjligheten att stöda genom våra PAF-medel. Jag rekommenderar momentet 44.20.51, där det finns en hel del pengar. Jag förstår att i och med att det är en sak som utskottets ordförande känner för så finns det möjligheter att skriva om texten här och se till att man får pengar så fort som möjligt. Om jag har förstått det rätt är det här en sak som inte kan vänta länge. Det här må väl vara en mera behjärtansvärd sak än att stöda rika pensionärer.

 

Ltl Sjölund, replik:

Herr talman!

Jag ville faktiskt lyfta fram den här frågeställningen därför att den är, precis som vtm Salmén sade, mycket allvarlig och synnerligen behjärtansvärd. Men det handlar de facto om ett stort antal ungdomars framtid och framtida möjligheter överhuvudtaget. Vi skall naturligtvis titta på det här och höra vilka resurser det finns. I det här skedet tror jag att det ändå handlar om att sätta igång en process som jag tycker att behöver gå väldigt fort, nämligen att få alla kommuner medvetna om situationen och medvetna om kommunernas ansvar samt att också sprida information för att kommunerna skall ha en beredskap att delta. Jag vill inte ställa det ena goda ändamålet mot det andra, men jag är övertygad om att vi nog skall nog skall hitta en finansiell lösning.

 

Vtm Salmén, replik:

Herr talman!

Om finansutskottets ordförande inte vill ställa det ena goda mot det andra, så har inte jag några problem med det. Jag är själv en någorlunda hyggligt välbärgad pensionär och skulle känna det otacksamt att ta emot PAF-pengar i stället för dem som skall komma efter oss. Här har väl den tredje sektorn, om någonstans, en uppgift. Vi vet att kommunerna fungerar betydligt långsammare. Var inte så finansutskottet, utan hugg till!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl J-E Mattsson:

Herr talman!

Eftersom jag hade ett för långt anförande igår och måste avbryta tar jag tillfället i akt att komma upp en gång till i dag. Jag vill ta upp ett ämne som har varit lite grann på tapeten men som jag tycker att kanske har fått för lite fokusering i lagtinget genom tiderna, kanske t.o.m. i landskapsstyrelsen profil, nämligen turismen. Jag har sagt någon gång att vi som turistort borde t.o.m. ha någonting som vi kallar för turistminister. Det är ett svårt projekt att föra Åland framåt genom turismen. Vi har valt och försökt med flera spår. Vi har haft olika tema: fiskesport, cykelpaket, vi har försökt paketera olika saker. Vissa har lyckats bättre, vissa sämre. Men sammantaget innehåller de det som kommer att behövas ännu mera om vi skall behålla våra nivåer på den landbaserade turismen. Det är aktiviteter. Blir det dyrare att resa till Åland, som det förmodligen kommer att bli inom ett antal år när fördelarna från taxfree-försäljningen försvinner, så gäller det att vi har bra aktiviteter och ett bra samhälle att ta emot turister i. Man kan inte nog påpeka behovet av att vi ser till att vi ser till att vi har ett seriöst och bra utbud. Man kan, som jag redan tidigare sade, konstatera att vissa anläggningar och vissa projekt går i stå, det händer ingenting, de blockeras av olika orsaker, utvecklingen går för långsamt, vi får för få nya aktivitetsplatser att göra någonting. Därför behöver man titta över de projekt som redan finns och som är igång och se till att de får det stöd som man kan ge.

 

Ett projekt som jag upplever att definitivt har gått i stå är golfbanan i Grelsby. Man har konstaterat att golfen har en potential att växa mera på Åland. Man planerar också en golfbana i Föglö och vi vet inte hur det blir med den, om den också går i stå. Det sades igår att kravet för att få en golfbana att fungera i Föglö är att det finns en tunnel dit, en fast förbindelse. Då har den fått en helt annan potential för att kunna bli någonting än vad den hade om man skulle köra dit golfare med båt.

 

I Eckerö är vi på väg att få en fullvärdig golfbana och jag tycker att stödet åtminstone här i lagtinget för den satsningen inte är nämnvärt stort, möjligen en liten klapp på axeln och det är då en privatföretagare som har seriösa intressen och skulle ha skäl och behov av lite mera uppmärksamhet från hela Ålands lagting än vad han nu har fått.

 

Jag är tvungen att upprepa en del av den diskussion vi hade för ett år sedan om rivningen av Marsundsbron. För ett år sedan fanns det två finansmotioner, en från socialdemokraterna och en från Obunden Samling, där det föreslogs att anslaget för rivning av Marsundsbron skulle tas bort. Vid finansutskottets behandling konstaterades det att i samband med tillståndet att bygga en ny bro skulle den gamla bron rivas. Det finns flera skäl till varför jag anser att bron skall rivas. Det har att göra med vattenmiljön i Marsund. Det brofundament som står under den gamla bron på mitten, sade jag för ett år sedan att var en stor ladugårdsvägg i vägen för vattengenomströmningen i Marsund, och det är fortfarande en jättestor ladugårdsvägg som står i vattnet där och stoppar vattnet från att rinna igenom. Det har också andra aspekter: man föreslår att det skall ett rekreationscenter för nöjesfiskare. Vi har inget allmänt fisketillstånd på Åland som man har i Sverige, att man får fiska var man vill. Skall man fiska där skall man nog ha åtminstone ha ett fiskekort på bron. Det är dessutom en säkerhetsaspekt: Vem är det som är brohållare som skall stå för säkerheten om det händer någonting på bron när man uppehåller sig där? Man föreslår att det skulle vara sportfiske och mete där, och det brukar ofta handla om barn. Vägräcket på den gamla Marsundsbron är definitivt inte någonting som man kan kalla barnsäkert.

 

Jag förutsätter i princip att förslagsställarna i år finner skäl att göra såsom en av ledamöterna i finansutskottet ifjol, att med dessa motiveringar själv föreslå förkastande av sin motion!

 

Jag måste också ta upp diskussionen om försäljning av turisthotellet. Jag kan inte finna det skäligt att besluta om att sälja turisthotellet när man samtidigt föreslår att pengarna skall användas för driftskostnader, t.o.m. nya driftskostnader. Skall turisthotellet säljas, vilket jag anser att kan göras, så skall försäljningen vara kopplad till ny penninginbringande verksamhet som ger oss nya inkomster. Då tycker jag att man kan diskutera att flytta över det låsta kapitalet i turisthotellet till ny verksamhet som genererar inkomster. Det skulle vara väl använda pengar.

 

Jag finner det bra att landskapsstyrelsen äntligen har kommit överens med Posten om det långsiktiga avkastningskravet för inbetalningen från Postens vinst till landskapets kassa. Den har efterlysts av finansutskottet i åtminstone tre år tidigare och senaste år förutsattes det att en överenskommelse skulle fås till stånd och så har också skett. Det tycker jag är bra läsning.

 

Till sist vill jag tacka landskapsstyrelsen för en bra budget. Jag stöder innehållet i den och vi skall i finansutskottet behandla den efter bästa förmåga.

 

Vicelantrådet Erland, replik:

Herr talman!

Jag vill först tacka ltl J-E Mattsson för betygsättningen av budgeten. Men jag ville klargöra en sak. När det gäller Grelsby golfbana har det varit en lång historia. Med facit i hand kan vi säga att konceptet från början var för låst för att det skulle sluta bra. Vi har nämligen gjort en omprövning av hela uppläggningen och det inkluderar också själva banans sträckning, golfarkitektens grundprinciper osv. Det finns alltså nya markområden som man nu skall se på. Det är så att den här banan har möjlighet att bli unik på många sätt genom dess utsträckning, så vi har ansett att det är värt att göra ett försök igen att med ett mera flexibelt koncept gå vidare. Jag vill också understryka att frågan om turismen är någonting som vi får anledning att diskutera framöver ganska mycket därför att vår ambition har varit att få igång aktiviteter. Problemet på Åland har varit just att få igång anläggningar och aktiviteter, särskilt under lågsäsong och det är det vi har att vinna på. Sedan har vi ett nytt element som det finns anledning för finansutskottet att gå närmare in på, nämligen att det första badhuset – om Godby siktar in sig på en tävlingssimhall – kommer att bli flytande från Birka Line nästa år och det förändrar hela turismmarknaden, särskilt för Mariehamn. Det måste man beakta när man ser på turismen som en helhet.

 

Ltl J-E Mattsson, replik:

Herr talman!

I likhet med vicelantrådet tror jag att det kan finnas skäl att omräkna flera driftskalkyler när ett flytande SPA angör i Mariehamn i framtiden. Det kan vara rentav oroande, men vi skall ha den förhoppningen att i detta SPA skall väl inte ålänningar själva bada. Det beror förstås på vilken klass det kommer att hålla och prislappen. Men det finns ingredienser i tårtan som förändrad hela tiden. Verksamhetsförutsättningarna förändras hela tiden och det skall vi vara medvetna om. Vi ser i budgetdebatten varje år att det kommer med nya ingredienser att ta hänsyn till och beakta i diskussionerna.

 

När det gäller turismen är det väsentligt att komma ihåg att vissa av verksamheterna och aktiviteterna kanske har uppnått nivåer som t.o.m. har varit för höga. Då tänker jag på fisketurismen. Jag vet att t.ex. i Marsund inom en sträcka på 5-6 kilometer finns det i dag 6-7 anläggningar som sälje fiskepaket, detta i ett ganska begränsat vattenområde och det är inte alltid som det här är så lyckat, så vi kanske har nått taket på vissa. Det här säger jag också med tanke på att man kanske bygger alltför mycket golfbanor, vi kanske hamnar i ett tak där också så småningom och då blir det problem även där med beläggningen.

 

Vicelantrådet Erland, replik:

Herr talman!

Det är på alla sätt positivt att ett rederi på Åland beställer en färja och skapar 2.000 nya arbetsplatser, 2.000 årsarbetsplatser i varvsindustrin, 350 nya jobb. Det är också positivt att Ryanair planerar att starta en rutt på Mariehamn med 100.000 passagerare per år. Det visar att Åland som turistmål, antingen man bara åker hit och svänger eller åker hit och stannar här, också i framtiden betecknas som attraktivt av marknaden. Det som jag tror att är det viktiga för landskapsstyrelsen, turistförbundet och alla aktörer är att man gör en strategi som tar hänsyn till alla de här faktorerna så att de som far på en kryssning nästa gång kommer på någonting annat, så att Åland blir ett attraktivt resmål. Jag har en känsla av att det under ett antal år har varit lite av pessimism i utvecklingen, men nu tror jag att det är dags att tända igen på alla cylindrar för en offensiv turismpolitik, särskilt om vi får anläggningarna som jämnar ut säsongen: idrotts- och motionscenter, kk-hus och badhus; jag tar inte ställning till dem inbördes, men det är det som är den strategi vi bör ha.

 

Ltl J-E Mattsson, replik:

Herr talman!

Jag håller fullständigt med om detta och när det gäller fartygsbeställningen som Birka Line har gjort tycker jag att det är ett välkommet bidrag till utvecklingen just nu med nytt tonnage. Vi hade en epok på sjuttiotalet när vi blev lite för bortskämda med nytt tonngage, nästan halvårsvis mellan beställningarna. Men jag tar detta som ett tecken på att vi har en ny framtidstro i alla fall inom rederinäringen och jag tror att det skulle vara viktigt att den får sig en skjuts upp på land, om vi säger så, i turismen för övrigt också, för det skulle också vara trevligt kom man kunde få konstatera att någon skulle vilja bygga ett nytt hotell i Mariehamn eller någon annanstans på Åland.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Erlandsson, replik:

Herr talman!

Ltl J-E Mattsson påpekade helt riktigt att golfbaneprojektet i Grelsby har, som han uttryckte sig, gått i stå. Konceptet var väl låst såtillvida att man inriktade sig på en högklassig tävlingsbana samtidigt som man ville nyttja Grelsby gårds marker utan att utnyttja Grelsby kungsgårds både historia och naturmuseala företräden. Detta gjorde att den arkitekt som anställdes var en specialist på landskapsarkitektur och han ville bevara terrängen, naturen, intakt vid utarbetandet av banan. När man skulle sammanföra önskemålen om en högklassig tävlingsbana med naturligt intrång i naturen, så föll de sig naturligt att man måste gå utanför Grelsby kungsgårds marker. Då satte man igång en rätt lång arrendeprocess, särskilt med Finströms församling. Beslutsgången inom den evangelisk-lutherska församlingen är oerhört invecklad och de många turer som har gått där fram och tillbaka när det gäller olika intressen har gjort att det har tagit fyra år för att få fram ett beslut i domkapitlet som åtminstone hittills ligger som grund för församlingens inställning.

 

Skall man alltså gå vidare visar det sig att man i någon mån kanske måste rucka på konceptet för att klara ut golfbanan i Grelsby.

TALMANNEN: Tiden är ute!

Ltl J-E Mattsson, replik:

Herr talman!

Det är bara att konstatera att det är flera projekt som här i lagtinget i sin begynnelse ser ut som en enig vilja i lagtinget: det här vill vi alla göra, ingen ifrågasätter det. Men sedan när det börjar ta form hamnar det en eller annan liten tuva under hjulen på projektet och i vissa fall stjälps det, i vissa fall stannar det och någon enstaka gång blir det ett projekt av det. Tyvärr händer det oftare att det går i stå. Det här är det demokratiinstrument vi har så att man inte kan köra över någon, utan när man kommer underfund med de verkliga förutsättningar som behövs för någonting så får man omforma dem så att det är genomförbart.

 

Ltl Sundback:

Herr talman!

I budgetens inledande kapitel talas det om regional balans. Jag tänkte uppehålla mig vid den rubriken. När man pratar om Ålands samhällsutveckling och ekonomi i synnerhet är bilden ganska positiv och rosenröd. Vi har en befolkningsökning, om man ser till Åland som en helhet, vi har arbetskraftsbrist, vi har full sysselsättning m.a.o., vi har en högkonjunktur inom byggnationen, det byggs mycket bostäder, vilket alltid är ett tecken på ekonomisk högkonjunktur och om man tänker på speciellt fasta Åland och Mariehamn så har vi en väldigt god utbyggd offentlig infrastruktur. Vi har en hög service på vård, skola och omsorg på fasta Åland och vi har goda möjligheter vad gäller idrott, kultur och andra fritidsaktiviteter. Men det här gäller inte för hela Åland.

 

Jag har för min delat in glesbygden i två kategorier: ”ytterskärgården”, dvs. Kumlinge, Kökar, Sottunga och Brändö och sedan det man kunde kalla för de utsatta randkommunerna: Geta, Föglö och Vårdö. Speciellt ytterskärgården präglas av avfolkning; man har en stagnation i ekonomin. Man kan inte säga att det är arbetskraftsbrist, men det finns inte heller något utbud av arbetsplatser. Det är på något vis som om situationen skulle vara låst. Det går inte att skapa mera arbete om man inte får inflyttning, och när man inte får inflyttning skapar man inte heller mera arbete, så det finns inget risktagande eller i alla fall någon tydlig näringspolitik som skapar trygga arbetsplatser på lång sikt i skärgården; det är en sorts moment två situation, en stagnation.

 

När det gäller befolkningen ser man också det som man brukar kalla en negativ befolkningsutveckling, att den äldre befolkningen ökar och de som är i yrkesverksam ålder och skall tjäna pengar för att upprätthålla kommunens basservice blir färre. Kommunernas ekonomi är ansträngd till det yttersta och även om man från landskapsstyrelsen något har modifierat sina försämringar av landskapsandelssystemet är många av kommunerna i dag i en sådan situation att de måste dra ner på den service som man vill upprätthålla. Man kan generellt säga att det som vi kallar infrastruktur – och nu talar jag inte om idrottsanläggningar – är dåligt utbyggd, om man jämför med vad vi har på fasta Åland. Attraktionskraften för en utflyttning kan inte bygga på att man har god hälsovårdarberedskap, ett diversifierat kulturliv eller någonting sådant, utan det är andra faktorer som är dragande. Men den bristande offentliga servicen i ytterskärgården gör att många överväger att flytta bort i speciella livssituationer, som när barnen skall börja i gymnasiet eller någonting sådant.

 

Det råder alltså regional obalans, trots att vi annars kan se ganska positivt på samhällsutvecklingen på Åland. Landskapsstyrelsen tänker väl på det här på något sätt, för de skriver om att de har som huvudmålsättning regional balans och med de menar de att det skall vara möjligt att leva och bosätta sig i landskapets olika delar och ha tillgång till samhällets basservice. De två politiska system som man menar att skall skapa den regionala balansen är dels landskapsandelssystemet, dvs. att vi över landskapsbudgeten solidariskt skall vara med och stötta den kommunala servicen i skärgården. Då talar jag just om ytterskärgårdskommunerna. Där tycker jag man måste konstatera att solidariteten inte räcker till. Det sker nu en försämring av den kommunala servicen i flera av kommunerna.

Den andra politiska strategin är näringspolitiken, där man hänvisar till målprogrammen. Som jag berättade häromdagen har jag själv försökt initiera ett projekt i skärgården och då är jag ändå en person som är ganska van att stå på mig och kan förvaltningen, men jag säger bara huh, huh, stackars skärgårdsbor om de skall försöka komma åt de här pengarna med någorlunda rimliga insatser, det är inte lätt! 

 

Nu är det så, gudskelov, driftiga skärgårdsbor och det finns ett projekt som har diskuterats här i marginalen flera gånger, nämligen Företagsam Skärgård. Detta projekt har många av de egenskaper som jag tycker att man som politiker i Mariehamn skulle vara glad över att det finns och att man skulle stödja det så mycket man bara kan. Projektet går tillbaka till slutet av nittiotalet och det initierades av fyra skärgårdsbor, nämligen Mia Hanström från Kumlinge, Katarina Vuorinen från Kökar, Camilla Östman från Föglö och Johan Wrede från Brändö. Det var ett projekt inom ramen för Interreg och på Åland stöttades det av högskolan, som var en bra huvudman, för det var en huvudman som var neutral och som inte hade några speciella preferenser utan kunde stötta gruppen med administrativ service. Gruppen lyckades småningom också få Sottunga och Vårdö med och man kunde med pengar från landskapet och Interreg – det var till 100 procent stött av offentlig sektor – anställa två väldigt duktiga projektarbetare som fortfarande är med i projektet, men som minsann har fått utstå osäkerhet vid många budgetbehandlingar. Projektets huvudsakliga målsättning är och var att stimulera företagsamhet i skärgården och också att stimulera samarbete på alla plan, mellan företag, mellan företag och kommuner, mellan kommunerna och landskapet osv. Det var unikt på det viset att det kom från flera olika aktivister i skärgården och de gjorde ett gemensamt projekt där alla kommunerna var medverkande.

 

Efter den första ganska lyckliga perioden, när landskapet skulle hjälpa till och finansiera, uppstod problemen och sedan dess har det slitit på projektet, säger man. Det tar naturligtvis bort inspirationen både av dem som har drivit fram projektet, av dem som är anställda och av de personer som ute i skärgårdskommunerna har försökt stötta det. Kommunerna har nämligen önskat fortsätta med projektet. Det som har varit problemet är några futtiga pengar. I första omgången skulle skärgårdskommunerna finansiera projektet med 20 procent och så blev det 30 procent. Skärgårdskommunerna har inte några marginaler – alla ni som nu lyssnar på Ålands radio och kunde höra hur det är i Geta, om några av deras kommuninvånare skall in på ett ålderdomshem – det finns inte så mycket utrymme för det ena och det andra. Det som man ser här i budgeten på 1.400.000.000 gamla mark, det är miljoner som svischar runt här, men skärgårdskommunernas och de små kommunernas reserver rör sig ibland om 10.000-20.000 gamla mark! Kommunerna vädjade till olika landskapsstyrelser, de hade möten, och så sent som i somras lovade ansvariga minister Ritva Sarin Grufberg att för 2003 skulle det bli 90 procent. I budgeten är det nu 70 procent! Vad är det som gör att landskapsstyrelsen inte kan stötta det här projektet med lite pengar? Det är ju sjukt!

Här kan man smälla ut pengar på allt möjligt men inte på ett projekt som på sätt och vis kan betyda liv och död för skärgårdskommunerna. Det är alldeles uppenbart att tilltron till oss här i lagtinget och landskapsstyrelsen snart måste börja bli på noll. Inte klarar landskapsstyrelsen av att stötta det här projektet! Här har vi beslutat om hälsovårdarberedskap. Inte händer det någonting med den saken! Vi beslutar och vi är välvilliga, men landskapsstyrelsen kan inte fullfölja det.

 

När det gäller målprogrammen står det i budgeten  - TALMANNEN: Jag vill påminna om rekommendationen om 10 minuters anförande. Ltl Sundback: Tack, jag skall just avsluta! - att det skall bli 300 nya arbetsplatser mellan 2000 och 2006. Hur många av dessa arbetsplatser skall ut i skärgården? Det måste vara det som skall vara poängen om vi skall uppnå regional balans. Om av dessa 300 arbetsplatser 295 hamnar på fasta Åland har inte det skett som vi önskat med programmen. Det skall startas 30 nya företag; alla dessa 30 borde starta i skärgården. Det finns andra förutsättningar och möjligheter att stötta företag i Mariehamn och på fasta Åland.

 

Jag vill veta hur mål II-pengarna skall användas för att verkligen komma dem till del som de är tänkta för. Kanske det redan finns uppgifter på det här.

 

Herr talman!

Mot bakgrund av detta anser jag att finansutskottet skall höra kommundirektörerna och/eller styrelseordförandena från Kökar, Brändö, Kumlinge och Sottunga. Vi måste en gång för alla gå till botten med detta. Skall vi ha regional balans måste de få komma till tals som mest lider av den obalans som finns i samhället. Det andra jag vill är att också Företagsam Skärgårds företrädare hörs i finansutskottet.

 

Ltl Lisbeth Eriksson, replik:

Herr talman!

Landskapsandelssystemet är särskilt de små skärgårdskommunernas trygghetssystem. Jag skulle nog vilja veta vad som inte är tillfyllest. Ltl Sundback hade två uppgifter häromdagen här i lagtinget som inte stämde. Frågan om ungdomsledare på Kökar har vi i Föglö diskuterat under en lång tid. Det har ingenting med nästa års budgetering att göra. Det var också fråga om någon halv tjänst på Kumlinge som man inte överhuvudtaget heller hade diskuterat. Är det så att inte landskapsandelssystemet fungerar utan någon kommun faller emellan, så har vi stöd enligt prövning. Detta för den kommunala servicen.

 

Ltl Sundback är lite främmande för den verkliga verkligheten. När man skall starta ett företag måste det finnas en företagare med ett intresse, med en idé som orkar driva det vidare och då skall landskapsstyrelsen in och stöda, särskilt just i skärgården och särskilt i ytterskärgården. Företagsam Skärgård har naturligtvis gjort ett bra arbete; de kan också hjälpa på ett visst plan, men de kan aldrig driva företag vidare. Dessutom tycker jag att ltl Sundback skulle vara lite försiktigare med att försöka skjuta de företag i skärgården i sank som faktiskt genererar skattemedel i skärgården.

TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

Allt det som ltl Lisbeth Eriksson talar om när det gäller företagande är just den typen av uppgifter som Företagsam Skärgårds anställda är sysselsatta med. De två väldigt duktiga personerna, nämligen Camilla Wahlsten och Katarina Mörn, gör ett fantastiskt jobb, de reser runt och de stimulerar och inspirerar företagare i skärgården till utvecklingsprojekt, de är rådgivande, stöttande och de gör, som sagt, ett fantastiskt arbete. Det är det projektet jag vill att skall ha 90 procent. Det har den liberala kollegan till ltl Lisbeth Eriksson i landskapsstyrelsen lovat, men det har försvunnit igen! Det är den ständiga besvikelsen över löften, att inte bli tagen på allvar, att inte bli trodd att man skall klara av saker och ting på egen hand, som gör att många skärgårdsbor upplever att de inte är lika mycket värda som andra ålänningar. Det är en mycket, mycket allvarlig situation; landskapsandelssystemet är nödvändigt, men det är inte heller tillräckligt anpassat för skärgårdskommunerna. Den basservice som finns där är inte tillnärmelsevis så utvecklad som den är på fasta Åland. 

 

Ltl Lisbeth Eriksson, replik:

Herr talman!

För det första får Företagsam Skärgård 70 procent i stöd i budgeten. Sedan finns det andra arrangemang som jag kan tänka mig att landskapsstyrelseledamoten Ritva Sarin Grufberg kan redogöra för.

 

Ltl Sundback har fortfarande missuppfattat detta. Det går att komma med vissa idéer, men inget projekt som vi uppehåller från samhället kan driva företag så att vi får skatteinkomster så att vi lever av det. De företag som vi har i skärgården och som nu ger skatteinkomsterna vid sidan av landskapsandelssystemet vill ju ltl Sundback skjuta i sank! Samhällets hjälporganisationer kan aldrig driva företag på det sätt som ltl Sundback tror. Skulle vi försöka leva på så lite skatteinkomster, ja, då skulle minsann landskapet få gå in med ett oerhört stöd för att bevara kommunerna. Jag tycker nog att det här verkar lite verklighetsfrämmande. Däremot är jag glad att Företagsam Skärgård får stöd, får fortsätta sitt arbete, också med kommunernas stöd och intresse. Säkert intresserar de några företagare men inte till fullo, det kan ingen begära.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

Jag måste säga att jag börjar tycka att det här med fiskodlingen går ltl Lisbeth Eriksson på hjärnan. Är det det hon menar med att jaga skall skjuta något i sank? Det kommer snart upp i var och varannan replik som något slags Pavlovs reflex! Jag har inte skjutit någon i sank, utan det är miljöprövningsnämnden som sätter stopp. Jag har tyvärr inte sådan makt att jag kan skjuta några näringar i sank och inte har jag några sådana intressen heller. Vi måste ändå hålla oss till sak. Företagsam Skärgård är mitt sätt att stöda skärgårdsutvecklingen, för jag tror att det enda möjliga är att man visar respekt för de människor som jobbar ute i skärgården och som trots alla hinder och problem tror att det är möjligt och som också har lyckats. Därför är det så futtigt att inte tidigare – tydligen inte den här heller – kan ge sitt oreserverade stöd till ett projekt som man lokalt tycker att fungerar bra. Jag kan inte tycka att det är bra politik att inte det här projektet får någon stabilitet. Nu annonseras det om några speciella arrangemang, och det kanske kan vara ett sätt att klara det här året, vad vet jag, men landskapsstyrelseledamoten Ritva Sarin Grufberg har lovat 90 procent och det kan tydligen inte den här landskapsstyrelsen hålla. Detta gör att tilltron från skärgårdens till landskapsstyrelsen bara går neråt. Det kan inte förbättra situationen för dem som bor ute i ytterskärgården.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Landskapsstyrelseledamoten Ritva Sarin Grufberg:

Herr talman!

När det gäller det åländska jordbruket har det mycket kommit att stå i fokus. Man tycker att det är för många anställda, det satsas för mycket stöd, medan andra tycker igen att det satsas för lite, åtminstone på ekologisk odling. Ingenting är bra! Vad vill man egentligen?

 

Vi är med i EU. Hälften av EU:s budget går till jordbruket. Det finns en policy för jordbrukspolitiken, det finns krav, det finns ett stort intresse för en levande landsbygd med ett hållbart utvecklingsperspektiv. Det är detta vi är en del i. Vi har accepterat spelreglerna för miljöstödet. Det innebär en hel del åtaganden. Det innebär att vi har gått in i ett s.k. hållbart jordbruk, såväl socialt, ekonomiskt som ekologiskt.

 

Vi har vår egen behörighet. Vi har hävdat den; den är ytterst viktig. Vi har t.o.m. tagit över hela LFA-kompensationsbidraget. Allt detta kräver en stor apparat att uppehålla.

 

Vi har ett eget program för tiden 2000-2006.

 

I halvtidsutvärderingsdiskussionerna inom EU får just detta att hålla landskapet öppet och vården en allt större betydelse, dvs. den betydelse som jordbruket i vidare bemärkelse har för hela samhället, här på Åland för alla invånare och för turismen. T.ex. har naturbetena betydelse för alla djur, den biologiska mångfalden och därmed givetvis även för invånarna i vårt samhälle. Det är då något som hela samhället på ett eller annat sätt också får vara med och bekosta. Jordbruket har kommit att få en mycket större betydelse för hela samhället än att bara bruka för livsmedelsproduktion i inskränkt bemärkelse. Allt det här kräver insatser, behörigheten, egna program, vårdandet av hela samhället. Hela administrationen som krävs för EU-hanteringen är ändå förhållandevis begränsad här på Åland. Vi köper dessutom vissa tjänster ganska bra från jord- och skogsbruksministeriet.

 

Men i och med landskapsstyrelsen har både formen av regeringskansli, centrala verk och t.o.m. viss operativ verksamhet, försöksstation, avbytare och t.o.m. svinavelsstation innebär det många aktörer. Insatser i fråga om rådgivning och expertkunskap krävs.

 

Skulle man ta och räkna på samma sätt för näringslivets del som man har räknat när det gäller antalet anställda för jordbrukssektorn skulle man komma till en betydligt högre siffra än den som har angetts. Då måste man ta med ÅTC, delar av handelskammaren, företagarföreningen, Utvecklings Ab och Ålands Turistförbund inte att glömma. Vi skulle få ganska många där också.

 

Vi får vara oerhört måna om vårt jordbruk. Vi vill väl inte att Åland skall växa igen. Vi vill ha vår egen mjölkproduktion, egna äppelodlingar, vi vill ha djur på betena, vi vill ha får. Vi måste vara oerhört rädda om de jordbrukare som finns och stödja deras insatser på bästa sätt för ett levande Åland.

 

Vi vill också ha en levande skärgård. Ltl Sundback var inne på den näringspolitiken och den negativa befolkningsutvecklingen. Den har jag berört i mitt tidigare anförande. Ltl Sundback berörde åter och återigen Företagsam Skärgård, som är ett oerhört bra projekt. Jag kan understödja det. Jag kan också understödja att de personer i Företagsam Skärgård som nämndes är väldigt duktiga. Företagsam Skärgård är skärgårdskommunernas eget projekt, de är huvudmän. Frågan om finansieringen kommer att tas upp ytterligare därför att det undersöks just nu om det finns möjlighet att tillsammans med ett annat projekt driva det vidare. Inflyttning till skärgården är också väsentligt att stimulera.

 

Som nämndes av ltl Sundback och mig tidigare är arbetslösheten inte påtaglig i skärgården, men den negativa befolkningsutvecklingen måste vända med nya inflyttare, man flyttar till arbetet, man flyttar till skärgården; om där finns möjlighet att arbeta och bo kan det vända på utvecklingen.

 

När det gäller skärgården är det inte enbart en negativ utveckling. Vi såg här bl.a. att Brändö kommun har sänkt sin skatt t.ex. och det finns en del företag som har startat. Det finns verksamhet som mår bra.

 

Vidare när det gäller skärgården har det i budgeten tagits upp vissa nya former för att underlätta företagandet i skärgården, bl.a. försöket med sänkta socialskyddsavgifter för företag. Vi kommer också att se över stödformerna närmare för en möjlig anpassning och titta på mål II-programmen.

 

När det gäller det s.k. Kvarteret i tiden eller teknikbyn finns en ganska detaljerad och tydlig beskrivning av byn i den tidigare tilläggsbudgeten. Där framgår bl.a. vilka hyresgäster som är tilltänkta, på det sättet att det inte är enbart IT-företag, hur stora ytor till en början och att det också är fråga om arbetsplatser. Det är de kriterier, som har tagits upp i tilläggsbudgeten, som skall uppfyllas för teknikbyn. Jag kan inte förstå att man nu plötsligt skulle svänga vad gäller vidare utbyggnad av byn. Plösligt skall man inte gå in för den byggnaden! Det är fråga om arbetsplatser, utökning av företag osv.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

Jag är mycket glad att landskapsstyrelseledamoten Ritva Sarin Grufberg så ingående redovisade för sin syn på Företagsam Skärgård och det är också bra att höra att hon tycker att det är ett fint projekt och att det är ett projekt som skärgårdskommunerna fortsättningsvis bör få stöd för. Det som ännu är oklart är varför det inte blir 90 procents stöd. Finns det några formella hinder eller är det ett politiskt motstånd inne i förvaltningen och i landskapsstyrelsen mot stödet? De som är inblandade funderar varför detta motstånd är så stort. Det andra gäller mål II-programmen. Det skulle vara bra att vi fick veta nu efter halva perioden hur många av dessa 300 arbetsplatser och 30 företag som har skapats och har de överhuvudtaget skapats i glesbygden? Det redovisades en halvtidsrapport från jordbruket och jag antar att det också måste föreligga ett för mål II-pengarna.

 

Landskapsstyrelseledamoten Sarin Grufberg, replik:

Herr talman!

Även om det var direkta frågor kan jag ändå replikera något. När det gäller Företagsam Skärgård och varför så finns det dels formella skäl vad gäller stödprinciperna. Det finns nämligen landskapsstyrelsens stödprinciper där olika procentsatser framgår och de är naturligtvis politiskt tagna. Sedan finns det olika stödformer, så man kan göra flera projekt och på det sättet kan den här typen av finansiering ändå bli tillräcklig. När det gäller halvtidsutvärderingen av jordbruket sker den dels på EU-nivå och dels på nationell nivå. Det är en utvärdering som också ser till miljöpåverkan osv. när det gäller jordbruket. Jag har inte någon halvtidsutvärdering av det projekt som ltl Sundback efterfrågade. Däremot har t.ex. Företagsam Skärgård en egen projektbeskrivning med mått på antalet företag som har bildats genom det projektet.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

Det var på sätt och vis en lättnad att höra att för stödprincipen om 90 procent ligger egentligen landskapsstyrelsens interna politiska beslut till grund. Det innebär att landskapsstyrelsen ganska enkelt kan ändra på det beslutet, och om lagtingets medgivande behövs är åtminstone jag beredd att när som helst se över det, om det särskilt gäller sådana områden som ytterskärgården. Det förefaller ändå som om skärgårdskommunerna upplever det här som en alltför tung börda. Nu försöker man tydligen hitta på några konstruktioner här i sista stund för att stötta projektet, och det kan väl vara bra för ett år, men för stabiliteten i projektet borde man se över stödprinciperna så att det skulle vara möjligt att under längre period ge 90 procent.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Wiklöf, replik:

Herr talman!

Alla i lagtinget har skäl att oroa sig över att skärgårdsbefolkningen minskar i antal. Jag tar det som ett uttryck för att vi inte har varit framgångsrika, bl.a. i den näringspolitik som vi alla säger oss vilja driva för skärgårdens bästa. Jag tror för det första att skärgården vad gäller stödformer behöver en alldeles speciell småskalig metodik i upplägget, om det alls skall lyckas att stimulera och aktivera de människor som finns på orten och som redan är mångsysslare. De har redan mycket att göra och jag tror inte att alla är predestinerade för att verklign skapa ny företagsamhet. Därför har jag också i andra sammanhang tidigare sagt, och jag står fast vid det, att vid sidan av att försöka stimulera det lokala skulle det också vara en viktig uppgift för landskapsstyrelsen att försöka medverka till att verkligen bygga nätverk, också till företagsamhet utanför skärgården för att locka till etablering i skärgården och nyinflyttning. Jag skulle vilja att landskapsstyrelsen mycket mera jobbade i de termerna också för att vara framgångsrika, för nuvarande utveckling räcker inte till, det slutar med att avfolkningen fortsätter och jag nämnde tidigare att det var deprimerande att befolkningsnumerären i skärgården i dag är lägre än på 1750-talet.

 

Vad gäller IT-byn har jag aldrig haft för mig att kommunerna i landskapet skulle vara med och finansiera verksamheter för landskapsaktiviteter, för banker och för rederier. Vi trodde åtminstone från Mariehamns stads sida, där jag har varit med, att det här skulle handla om en ren IT-by. Är det verkligen så här som vi skall använda de kommunala medlen? Tycker landskapsstyrelseledamoten Sarin Grufberg detta?

 

Landskapsstyrelseledamoten Sarin Grufberg, replik:

Herr talman!

Nu diskuterar vi landskapsstyrelsens budget och de satsningar som bl.a. gäller teknikbyn. När det gäller skärgården och nätverk är det just på det sättet som vi arbetar, genom projektet Arbeta, bo på Åland, nätverket när det gäller web-platsen: Kom hem nu. Handelskammaren arbetar med skärgården. Det finns en massa som arbetar med skärgården.

 

Ltl Wiklöf, replik:

Herr talman!

Jo, en massa arbetar med skärgården! Men vad är utfallet? År efter år ser vi att befolkningen går ner i antal. Det kan inte vara så lyckosamt. Frågan är om man inte också måste tänka i andra termer för att försöka vända utvecklingen. Vad gäller IT-byn är nog ledamoten Sarin Grufberg ändå medveten om att det är inget isolerat landskapsprojekt, utan nog är det medfinansierat av kommunerna också inom ett visst bolags ram, eller hur? – alltså diskuterar vi landskapbudgeten där kommunernas roll är påtaglig för detta IT-projekt!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl A-M Pehrsson:

Herr talman!

Budgetdebatten börjar småningom lida mot sitt slut och det har diskuterats många viktiga frågor. Man har lärt sig mycket. Jag tror att det också har varit värdefullt såväl för landskapsstyrelsen som för lagtinget att det ventileras, vrids och vänds på allting. Det finns sidor hos de flesta saker.

 

När det gäller debatten om narkotikan, som det har hållits flera intressanta anföranden om och jag var själv inne på frågan för någon dag sedan, så har jag funderat mycket på dessa frågor. I dag höll ltl Folke Sjölund ett mycket intressant anförande om narkotika. En sak som jag funderade på när det gäller informationen är att visst skall man satsa på information. Viktigt är också att sådana som har varit tunga missbrukare och kommit ur missbruket kan fara runt i skolorna och berätta om hur det känns samt vilka följderna är av ett missbruk. Däremot är jag lite rädd för att ge för mycket information på lågstadiet. Jag har själv reagerat så att för något år sedan när man inte kände till annat än namnet narkotika och att det var någonting som kändes skrämmande på alla, så skulle man aldrig ha kunnat tänka sig att man skulle hemfalla åt att pröva. Ju mer man hör om olika namn, man hör hur de inverkar, en del säger att det ger ljuvliga upplevelser osv. så är det nästan så att man blir intresserad och det är farligt att väcka ett intresse hos barn för det här. Kanske det ger ett intresse, att det där skulle nog vara spännande att pröva i alla fall. Jag vet inte hur landskapsstyrelsens program kommer att se ut och vi kommer säkert att få diskutera dessa frågor ytterligare, men jag vill bara berätta om den visionen som slog mig när det gäller all denna information. Jag har varit på ett tillfälle där det var en narkotikapolis som t.o.m skickade runt olika preparat och visade, det fanns i vackra utformningar och färger. Det finns en risk för att det väcker ett intresse som kanske kan bli negativt såtillvida att det kan väcka ett positivt intresse. Men det här är, som sagt, väldigt svåra saker och det är svårt att veta vilka vägar man skall gå för att det skall vara effektivt.

 

När det gäller kommunernas ansvar är det också en fråga om pengar. Jag tror nog att kommunerna tar sitt ansvar. Vi har t.ex. i Sund haft ett fall där vi har bekostat ganska stor pengar, men vi vet, som det sades här, att om en person kan kosta upp till en halv miljon gamla mark, så innebär det flera skatteören för en sådan liten kommun som Sund, så jag tror nog att landskapet här måste gå in med ganska mycket pengar.

 

Jag skall inte förlänga debatten. När det gäller hantverksskolan vill jag bara säga at jag hoppas att vi kan fortsätta diskussionen eftersom det inte står någonting i budgeten om placeringen. Jag vet att det finns en motion och det har höjts röster för flera olika förslag av placeringar, men från Sunds kommun har vi kommit med ett förslag till landskapsstyrelsen som handlar om att man inte skall behöva bygga en verkstad. Det tycker jag är tänkvärt och är kostnadsmässigt ett bra förslag.

 

En sak som jag skulle vilja att finansutskottet skulle titta närmare på är momentet 44.20.51 Projektbidrag ur penningautomatmedel, där man från landskapsstyrelsens sida föreslår 1.149.000 euro vilka i huvudsak skulle gå till Folkhälsans allaktivitetshus på Åland. Jag vill säga, att jag ingenting emot huset i sig, men i finansutskottets betänkande från 2002 uppstod diskussionen huruvida den tilltänkta verksamheten utöver hyresbostäder tangerar kommunala åtaganden och jag har också erfarit att det finns åsikter inom ÅHS om att vissa av Folkhälsans terapier och verksamheter tangerar och t.o.m konkurrerar med ÅHS-arbetet inom t.ex. den öppna psykiatriska vården. Därför undrar jag om det som finansutskottet skrev i sitt betänkande ifjol, där man skulle kontrollera upp huruvida detta stämmer, om landskapsstyrelsen nu har fått svar på de frågorna? Annars skulle det vara viktigt att finansutskottet ytterligare skulle titta på detta. Folkhälsan har en väldigt bra verksamhet när det gäller t.ex. friskvård, förebyggande vård osv., men man måste se till att det blir en kompletterande verksamhet eftersom man inom ÅHS säger att varför ger ni pengar till Folkhälsan till samma verksamhet som vi har och vi får bara nej på våra äskanden, så vi kan inte utveckla verksamheten. Det är alltså ganska viktigt att man är på det klara med vilken verksamhet som skall förekomma och att det inte blir någonting som konkurrerar i slutändan.

 

Ltl Strand, replik:

Fru talman!

Ltl A-M Pehrsson tog upp en intressant sak om vilken jag senast förra veckan läste en forskningsrapport. En felaktig information när det gäller droger och alkohol kan hos barn och ungdomar, om den presenteras på fel sätt, väcka ett intresse, att stimulera till intresse att prova droger. Även om det inte har med budgeten att göra skall man lägga detta bakom örat när man diskuterar det alkohol- och narkotikapolitiska programmet.

 

Ltl A-M Pehrsson, replik:

Fru talman!

Jag tycker att det var intressant att höra att ltl Strand har läst detta, för det här är faktiskt inte någonting som jag har läst utan som jag själv har kommit fram till när jag började tänka över narkotikan, att rädslan för preparaten och dess verkningar har minskat ju mera jag har fått reda på om dem. Jag håller med om att det är viktigt att man lägger detta bakom örat och tar det med i behandlingsformerna.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!

Jag tänkte också orda lite om information. Det är aldrig fel med information och jag tror inte att man kan få för mycket information vad gäller alkhol- och drogmissbruk. Det viktigaste är att informationen ges på rätt pedagogiskt sätt, den rätta tiden s.a.s. Jag tror inte att småbarn mår dåligt av information om den kommer på ett sådant sätt att de kan ta den till sig. Där är det alltså väldigt viktigt att man vet vad man gör och att man redan hemma vet hur man förhåller sig till drogerna.

 

När det gäller Folkhälsans allaktivitetshus menar ltl A-M Pehrsson att det tangerar kommunala åtaganden, och visst tangerar en del av de aviserade verksamheterna det kommunala. Men här kan man ha samarbete och se det som ett komplement, ett väldigt behövligt komplement till det utbud som t.ex. finns inom ÅHS. Det är förstås viktigt att det inte blir någon strid om funktionerna och att inte någon känner sig förbigången. Finansutskottet har alla möjligheter att ta reda på det senaste konceptet för allaktivitetshuset.

 

 

Ltl A-M Pehrsson, replik:

Fru talman!

Jag stöder helt att man kan ha kompletterande verksamheter. Det är så det borde vara. Upplevs det från ÅHS:s sida som konkurrens om vissa verksamheter, så uppstår det missnöjet att man stöder ett konkurrerande företag med samma verksamhet som redan finns inom ÅHS men som man där inte har möjligheter att utveckla därför att det inte finns pengar. Lagtinget har inte råd att satsa på den verksamheten inom ÅHS, så därför är det viktigt att finansutskottet faktiskt tar reda på detta.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!

Ltl A-M Pehrsson säger att det ”upplevs inom ÅHS”. Då skulle det vara viktigt att veta vem det är inom ÅHS, är det ÅHS:s styrelse, är det någon enstaka anställd som upplever att det här drabbar någon verksamhet som den anställda håller på med? Det är väldigt viktigt att det här behandlas sakligt. Om det är ÅHS:s styrelse som upplever det, så har man alla möjligheter att fråga Folkhälsan vad man sysslar med.

 

Ltl A-M Pehrsson, replik:

Fru talman!

Nej, det är inte inom styrelsen utan det är den verksamhet som man säger att Folkhälsan skall syssla med, en verksamhet som man satsar på. Det handlar om olika terapier. Vi vet att vi också inom ÅHS har familjeterapier av olika slag. Det är främst här som man skulle behöva försöka skapa kontakter så att man skulle kunna samarbeta och bygga upp en verksamhet som kompletterar så att man inte känner sig utkonkurrerad.

 

Ltl Harriet Lindeman, replik:

Fru talman!  

Jag är också inne på samma fråga. Jag blev förvånad när jag hörde att det skulle finnas en viss konkurrens om verksamhet mellan Folkhälsan och ÅHS, särskilt med tanke på att vi har en ansträngd budget inom ÅHS. Då borde man sätta sig ner och fundera. Man kan svänga på det, att det här kanske vi inte behöver hålla på med om man håller på med inom Folkhälsan. Jag håller absolut med, att vi har inte råd att konkurrera med varandra, men jag är förvånad att det känns som en konkurrens. Sköts det på ett ställe måste man fundera på att det inte skall skötas på det andra. Jag tar inte ställning till var det skall skötas, men dubbelfinansiering när det är ont om pengar har vi inte råd med.

 

Jag vill hänvisa till samma utredning som ltl Strand hänvisade till. Där sades bl.a. då man var lite rädd för informationen att den är lite för vidlyftig när det gäller ungdomarna och att det inte alla gånger är det bästa. Det bästa sättet är att man informerar oss vuxna, att vi har ett alkoholbeteende som kan vara en god förebild – men det är det som vi har så svårt att ta till oss.

 

Ltl A-M Pehrsson, replik:

Fru talman!

När det gäller ÅHS kontra Folkhälsan håller jag helt med om att båda organisationer sysslar med väldigt viktiga funktioner och därför är det viktigt att vi sätter oss ner och funderar vad vi skall ha för verksamhet inom ÅHS och vad vi vill stöda för verksamheter utom ÅHS. Vi har nämligen hört ibland insinuationer att vi bygger upp två olika organisationer med samma verksamheter och då är det viktigt att vi faktiskt bestämmer oss för var vi vill satsa.

 

TALMANNEN: Replikskiftena är avslutade.

 

 

 

Ltl P-E Eriksson:

Herr talman!

Idag vill jag börja med att säga hurra för fiskodlingarna är strukna från Helcoms hot spot-lista! Detta känns ju väldigt bra med hänsyn till den kritik fiskodlingarna har fått utstå, mer eller mindre oförskyllt, icke minst i Ålands lagting.

 

Nu visade det sig också att fiskodlingarna har underskridit sina gränsvärden redan från år 1995 vad gäller fosfor och sedan 1997 vad gäller utsläpp av kväve.

 

Någon ursäkt för all kritik fiskodlingarna fått under årens lopp skall vi nog inte vänta oss, för det är  inte lätt att erkänna en överdrift. Även om fiskodlingarna, liksom mycket annat, inklusive oss människor, fortsätter att belasta vår närmiljö, är det väl ändå en erkänsla för fiskodlarnas stora ansträngningar att minska alla sina näringsutsläpp.

 

Jag är också övertygad om att fiskodlarna lika energiskt som förut fortsättningsvis kommer att försöka minska sina näringsutsläpp i vattnet helt enkelt av ekonomiska orsaker. Som nog alla förstår så är varje gram näringsämnen som inte ger fisketillväxt bortkastad. Därför ligger det i odlarnas intresse att foderspillet är det minsta möjliga. Vi får väl ändå hoppas att odlarna nu skall få lite arbetsro och kunna planera lite mera inför framtiden.

 

Fru talman

Jag tänkte egentligen prata om dricksvatten. Som bekant var det kommunala vattnet i Degerby slut för någon dag sedan och då kan det bli stora bekymmer. Enligt uppgifter jag fått så är det väl inte vattnet som är slut utan problemet är av teknisk natur och kan förhoppningsvis avhjälpas inom rimlig tid. Men tanken dök upp: Vad händer om vattnet en dag tar slut? De flesta skärgårdskommuner har grundvatten som sin vattentäkt, vatten som pumpas upp ur berggrunden. Vattnet kan också förorenas på ett eller annat sätt och bli obrukbart som dricksvatten. Vad gör vid då?  Har landskapsstyrelsen någon vattenförsörjningsplan som innefattar också skärgårdskommunerna eller står skärgårdskommunerna inför en katastrof om grundvattnet en dag inte finns eller blir obrukbart?

 

I Föglö kommer man att efter nyår starta en anläggning för rening av sjövatten. Blir det en bra lösning, vilket vi skall tro, är väl vattenproblemet löst för Föglös del och kan också visa vägen för andra om vattenproblem inte kan lösas på annat sätt.

 

Ltl Danne Sundman:

Herr talman!

Jag vill något beröra drogdebatten som stundtals har förts här i lagtinget i dag. När det gäller informationen till ungdomar är det riktigt att när man informerar om en sak väcker man också intresse för den, trots att man har som syfte att varna för den. Så är det med allting – förbjuden frukt smakar bäst, brukar man säga. Som äppelodlare vet jag att det var nog godare frukt som man palla i ungdomens år än den som man plockar i sin egen trädgård.

 

I dag, i det öppna samhälle vi har, särskilt via de nya kanaler som Internet möjliggör, kan man inte undanhålla någon information för ungdomar, man kan inte tro att vi vuxna kan hemlighålla någonting för ungdomen utan det är tvärtom: den vet ofta mycket mer än vad vi vet. Det säger jag fast jag själv är den yngsta ledamoten i lagtinget. Den generation som växer upp i dag är van att ta till sig information och det man måste lära den generationen är det som vi kanske inte har varit vana vid att behöva kunna, nämligen att kritiskt granska all information eftersom flödet är så stort nuförtiden. Ett enda sättet att hålla drogproblemet nere är att lära ungdomarna att göra egna val. Det här är vanlig enkel uppfostran, vanligt sunt förnuft, men i ungdomens år kanske man har svårt att inse konsekvenserna av sitt handlande. Behovet av kunnandet att göra egna val går allt längre ner i åldrarna.

 

Inkörsporten är i dag fortfarande alkohol men cannabis och ecstacy är också vanliga nybörjardroger. Då kan man inte gå ut med skrämselpropaganda och säga, vet du, du kan dö av ecstacy, det är en 20-årig tjej som dog i Amsterdam osv., beskriva det fallet och måla upp hotbilder – jag känner till många här på Åland  som tar ecstacy och lever och mår bra. Vad man måste beskriva är de långsiktiga verkningarna av drogerna, att man vet när man börjar missbruka en drog vad det långsiktigt innebär för en och för en ens liv. När det gäller ecstacy så vet man att man blir dum av ecstacy, man blir helt enkelt dum, så enkelt är det!  Men det här måste man förstå när man gör valet. Det är roligt för stunden. Det pratades häromdagen om ”kiss i byxorna”, det värmer också för stunden. Likadant är det med cannabis, det är också roligt för stunden, för då löser det alla problem, men långsiktigt konserverar det själslivet, man struntar helt i sitt eget bästa, man bryr sig inte om någonting, varken arbete, familj eller sin framtid. Man måste lära ungdomarna att visionera, att de redan i ungdomens år ser en framtid, att de skaffar sig en utbildning, att de skaffar sig familj osv. Om man som ungdom har den här visionen kan man också göra de här valen. Det kan vara svårt, framför allt i dag när det är en sådan ström av information. Jag skulle vilja dra en parallell som jag tror att är bra, nämligen alla de doku-såpor som visas på TV. Det är ett nytt fenomen som har funnits ett par år. När man ser på doku-såporna får man verkligen öva sig i förmågan att tänka sig in i andras verklighet och också sin egen. Det heter dokumentärsåpa därför att man dokumenterar några personers liv under vissa förhållanden, och det tror jag är nyttigt, det har kommit som en skänk från ovan att man får se dem. Det man diskuterar och de funderingar man har är samma sak, man lär sig att göra val, man lär sig att diskutera och betänka valen. Det är först när man har kommit in i det skede att man har vovve, villa och Volvo, då har det ordnat sig, då är det inte längre något problem för ungdomarna, men det är en ganska lång tid. Nytt för dagens ungdom är också att det finns många fler generationer än förr; förr umgicks ungdomar i alla åldrar egentligen, men nu är det väldigt skarpa skott mellan, t.o.m. ålderskullar och det gör att det också är en större utmaning.

 

Att göra ungdomarna medvetna om sina egna val är det absolut viktigaste. Det hjälper inte med höga murar och straff utan man måste göra det här, även om man inte skall förringa betydelsen av rättsväsendet.

 

Fru talman!

Jag tänkte beröra flygtrafiken. När det gäller flygtrafiken till och från Åland som måste man tillåta sig att utbrista i gråt över landskapsstyrelsens – rent ut sagt – tövvel i flygfrågan. Vid sidan om bortråddandet av vindkraftpengarna för nyhamnsprojektet måste detta vara detta största kruxet hittills i betygsättningen av landskapsstyrelsens arbete. Man hade en mycket bra och dessutom helt klar lösning i Skärgårdsflygs regi som inte skulle krävt några subventioner, endast aktiekapital.  Trots detta valde man att rusta ner Skärgårdsflyg och införa trafikplikt mer eller mindre med våld utan att något egentligt behov nödvändigtvis förelåg. Skärgårdsflyg begärde ingen trafikplikt till en början. Det kanske skulle ha varit en utväg om det hade gått sämre än vad man trodde. Skärgårdsflygs planer vara att idka trafik både västerut och österut, utan avkastningskrav annat än på insatt kapital, och använda ett kalkylerat överskott från trafiken på Finland till underskottet som trafiken till Sverige skulle generera. Lösningen med Skärgårdsflyg också ha inneburit att en maximal del av omsättningen och kompetensen med tillhörande kringeffekter skulle ha stannat på Åland och verkat i det åländska samhället. Den åländska lösning som nu presenterats av intressenter från det åländska näringslivet bygger på ett annat koncept där man upphandlar själva trafiken av ett finländskt företag, men det är så klart det bästa man kan göra i en situation som denna.

 

Upphandlingen av trafikplikt får en också att vilja sjunka ner i bänken på landskapsstyrelsens vägnar. Av, vad det verkar misstag, bjöd man ut en trafik man inte ville ha och överraskades av hyr dyr den var. Nu har man kapat i önskemålen och avser bjuda ut trafiken på nytt. Nuvarande aktör på Arlandalinjen European Executive Express ledning ruskar på huvudet och säger att man aldrig sett något liknande.

 

Flygtrafiken västerut är väldigt viktigt trots att passagerarantalet är relativt lågt. Näringslivet är beroende av denna trafik för att kunna expandera på Åland och för att kunna göra affärer i Sverige och Europa. Att landskapsstyrelsen inte förmår skapa de förutsättningar för flygtrafiken som behövs utan att näringslivet måste ta saken i egna händer är inte bra, näringslivet borde få koncentrera sig på sin kärnverksamhet.

 

Eftersom osäkerheten i flygbranschen är stor och behovet av trafik så viktigt för ett ösamhälle som Åland borde man ha satsat på att göra detta i egen regi. Jag är annars för privata lösningar, men kan vi ha t.ex. skärgårdstrafiken i egen regi måste vi också kunna ha flygtrafiken.

 

Dessutom, fru talman, som lök på laxen, måste jag framföra kritik när det gäller handläggningen av Ryanairs intresse för Åland. Man frågar sig från handelskammarens sida varför man har väntat hela hösten utan att diskutera med näringslivet. Det här läser jag i dagens Nya Åland, så detta lär vi få återkomma till.

 

Jag fortsätter med trafik, nämligen skärgårdstrafiken. När det gäller skärgårdstrafiken har Obunden  Samling förslagit att landskapsstyrelsen skulle begära in anbud på driften av samtliga skärgårdsfärjor. Detta får flera att lagtingsledamöterna att klättra på väggarna. Det har alltid varit svårt att diskutera effektiviseringar inom skärgårdstrafiken. Tidigare lagtingspolitiker som har drivit dessa frågor har mer eller mindre fråntagits sina mänskliga rättigheter på grund av att man haft åsikter om skärgårdstrafiken. (Från salen, ltl Lisbeth Eriksson: hemska saker!) Nu har saken hamnat i en ny dager i och med att budgetförslaget innehåller ett underskott om 18,8 miljoner euro. Lagtinget måste börja prioritera och vad kommer då först? Kommer en lyxdrift av skärgårdstrafiken först eller skall vi i första hand satsa på sjukvård och skola? Jag behöver knappast svara. Sålunda torde det finnas en större acceptans för att diskutera effektiviseringar inom denna sektor.

 

Fru Talman!

Det har gjorts en mycket ingående och välförankrad utredning om skärgårdstrafiken där ett flertal förslag framförts hur trafiken kunde effektiviseras och omorganiseras. Tyvärr hamnade denna utredning på en värmebehövande hylla när den nya landskapsstyrelsen tillträdde, man har inte vidtagit några större åtgärder. Jag vill i detta skede uttala min absoluta åsikt att offentlig sektor inte behöver vara sämre eller dyrare än privat. Bra skött offentlig sektor är minst lika bra som privat dito. När det gäller skärgårdstrafiken klarar man uppenbarligen inte av att göra de nödvändiga effektiviseringarna och således är alternativet driftsprivatisering. Detta främst för att fungera som en väckarklocka hur horribelt dyr driften är i offentlig regi faktiskt är. Förutom den ekonomiska och trafikmässiga betydelsen framförs ofta regionalpolitiska och sociala faktorer när skärgårdstrafiken diskuteras. Dessa aspekter är givetvis viktiga för den enskilde människan som jobbar inom skärgårdstrafiken och bor i skärgården med försörjningsansvar för en familj. Nu visar det sig att större delen av befälen inte bor i skärgården utan det är främst manskapet.

 

Jag tycker dock att det är viktigt att hålla isär begreppen när det gäller olika politikområden och ser till den totalekonomiska nyttan av politiska åtgärder. När det gäller regionalpolitik tycker jag det skulle vara viktigt att öka företagande i skärgården. I skärgården finns många duktiga människor och entreprenörsandan sjuder, därför kunde vi ge möjligheter att öka företagsamheten såsom t.ex. genom att erbjuda drift av skärgårdstrafiken. Detta kunde ge spin off-effekter och kringeffekter, ökat företagande inom binäringar till denna sjöfart.

 

Kvarteret i tiden – den s.k. IT-byn.

Det finns ett behov av att diversifiera det åländska näringslivet. Att skapa flera ben att stå på, utan att för den skull prioritera ner de befintliga. En bransch som växer starkt i norden och IT- och Telecom-branschen. En behövlig sanering och realisering av branschen börjar nu bli klar och branschen , som har kommit att kallas ”den nya ekonomin” kan börja utvecklas på allvar med metoder och den bas som den gamla ekonomin står på; sunda ekonomiska kalkyler och villkor.

 

Hur skall då samhället hjälpa till att etablera nya företag inom en ny bransch? För enligt min mening måste samhället hjälpa till om grundläggande strukturella förändring skall kunna göras i näringslivet. De befintliga företagen sysslar i första hand med att utveckla sitt företag inom den bransch man är aktiv i. Att övergå från att tillverka gummistövlar till att tillverka mobiltelefoner är faktiskt inte så vanligt. Ett modernt sätt att driva näringspolitik, som tillämpas i Norden och Europa, i nämnda syfte är genom sådd och kuvös-verksamhet samt genom att erbjuda aktivt kapital i uppstartningsskedet, det kapital som inte består bara av pengar utan också av kunskap.

 

Att bedriva näringspolitik på ett modernt sätt kan beskrivas som odling där samhället och riskkapitalister tagit över den roll som bankerna i mångt och mycket hade förr.

 

För att kunna skörda måste man först så och för att kunna så måste man ha frön och jordmån samt ett klimat som gör att fröet börjar gro. När plantan sedan får liv behöver den drivas i plantskola innan den kan  planteras ut och klara sig av egen kraft.

 

Det är denna sådd och plantskoleverksamhet som skall försiggå i den s.k. IT-byn. För att möjliggöra detta bör man samla de samhällsfunktioner som har en roll inom denna näringspolitik. Dit hör Ålands Utvecklings ab, Ålands teknologicentrum, i viss mån handelskammaren, företagarföreningen och industrihusbolaget självt. Denna del av lokaliteterna i fastigheten och den del där företag bildas skall inte jämföra med den övriga. I den övriga delen av lokalen skall redan etablerade kunskapsintensiva exportföretag kunna samlas, i första hand från IT-branschen, men också sådana företag som ökat sin förädling med hjälp av IT, banker, rederier och andra branscher. Detta för att samla företagen inom branschen och kunna åstadkomma ett campus där korspollinering av deras verksamheter uppmuntras.   Denna del av lokaliteterna skall inte ha subventionerad hyra utan man skall kunna utkräva skälig avkastning på insatt kapital till den delen. Det skall vara marknadsmässiga hyror.

 

Som en företagare sade åt mig, ”att man har inte tid att fundera på tapeter och golvmaterial när man har fullt upp med att växa”. Likaså bör dessa företag få låta sitt kapital arbeta inom företaget och använda det till expandera med och konsolidera verksamheten med. Detta var ursprungligen syftet med den s.k. IT-byn när idén formades som ett Wheelit-projekt.

 

Fru talman!

Kvarteret i tiden ligger nog i tiden. Tillgång till lokaler är en viktig ingrediens för expanderande företag i en expanderad näring. Vad som däremot inte ligger i tiden är landskapsstyrelsens IT-politik. Så gott som inga nya åtgärder inom IT-politiken har vidtagits under denna landskapsstyrelses snart 20 månader. Det så lyckade Wheelit-projektet som öppnade nya möjligheter för det åländska näringslivet har helt avslutats. Den nybyggaranda som fanns har helt blåst ut. Nu pysslar var och ett företag med sitt och det övergripande samarbete som fanns inom Wheelit-projektet har återgått till den nivå som var före projektet. Näringslivet saknar också de kontakter med landskapsstyrelsen som fanns inom Wheelit-projektet. Man skall komma ihåg att trots tal om bubblor som spruckit är det en ständig expansion inom IT-branschen. Det nya som har hänt är att man i större utsträckning kan kalkylera och uppskatta affärsmöjligheter inom branschen än vad man kunde tidigare och det har blivit mer realism. Bubbelbristningen drabbade aldrig Åland i någon större utsträckning utan de åländska IT-företagen har i stort sett stått på den gamla ekonomins bas. Däremot kanske Åland nu har missat och missar många möjligheter som en utveckling inom Telecom-industrin kunde ha gett oss. När den tredje generationens mobiltelefoni nu, efter en betydande försening, kommer att att börja användas kunde Åland ha legat långt framme med färdigt utvecklade lösningar för en global marknad. Som tur är finns det några företag som sysslar med det här, men branschen kunde ha varit mycket större om landskapsstyrelsen inte skulle ha lagt ner Wheelit-projektet. Den 20 december ifjol ringdes det första 3G-samtalet på Åland. Man borde ha utnyttjat det försprånget. Nätverket Wheelit hade behövts som plattform att bygga försprånget på.

 

Fru talman!

Avslutningsvis hoppas jag att den skepsis som finns till fastighetsprojektet Kvarteret i tiden inte är skepsis mot hela branschen. Det har alltid funnits en skepsis mot nya branscher på Åland. Vi kommer ihåg när bonden köpte Viking Line-aktier i stället för traktor och man skrattade i byn – man skrattar inte i dag. Man kommer ihåg när man på landet sade att ”va sku det gå ti sälj stekta skivaga päron” – vi ser vad Chipsen är i dag! Likaså är det med den här branschen. Se på de företag som verkar och återkom om 10-15 år!

 

Landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

Jag är faktiskt benägen att hålla med ltl Sundman beträffande flygtrafiken och framtidsbyn. När det gäller flyget tror jag också att det enda vettiga på lång sikt är att vi har ett flyg i egna händer, vem som sedan sköter om det, om det är näringslivet eller om det är landskapet. Jag tror också att vi måste utvidga och se vad vi gör med flygfältet; kanske vi även där borde fundera på att ta över för att få en helhetsbedömning och ett helhetskoncept för Åland. När det gäller framtidsbyn har jag samma åsikt att jag tror att vi måste vara beredda på att framtiden inte har stannat, den fortsätter och den kommer även att fortsätta i den här branschen. Däremot håller inte jag med ltl Sundman om en privatisering av skärgårdstrafiken. Jag vet inte riktigt vad han tänker spara på. Skärgårdstrafikens utgifter består av löner, bränsle och kapitalkostnader, och lönerna regleras genom arbetstidslag och avtal som är exakt desamma om det är i det privata eller om det är vi som kör. Bränslepriset är exakt detsamma. Kapitalkostnaderna är exakt desamma. Jag bedömer att vad gäller huvudlinjerna finns det ingenting att spara på genom att köra privat. Vi har också en utredning som visar att vi har hemskt lite overhead-kostnader för skärgårdstrafiken. I det fallet tror jag alltså inte att vi vinner, men däremot tror jag att vi förlorar hemskt mycket regionalpolitiskt om vi privatiserar huvudlinjerna.

 

Ltl Sundman, replik:

Fru talman!

När det gäller landskapsstyrelsens förehavanden med flygtrafiken är det faktiskt inte landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson som skall ta åt sig av min kritik – det är nog andra delar av landskapsstyrelsen. När det gäller frågan om driftsprivatisering av skärgårdstrafiken så om landskapsstyrelseledamoten Karlsson läser utredningen står det klart och tydligt var man borde rationalisera och vad det är som kostar. Det är mycket riktigt så att det är lönekostnaden som är den stora biten. Det är när man kör dygnet runt som det börjar kosta, när en färja aldrig står stilla. Det är i första och sista änden som det kostar. Man har rysliga löner rent ut sagt på båtarna och man borde alltså se på lönebiten. Om det är som landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson tror, att det inte är någon större skillnad, så kan man inte heller vara emot att begära in anbud, då får man bara bekräftat att det var inte billigare!

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl A-H Sjöblom, replik:

Fru talman!

Detta var i många avseenden ett brandtal för privat socialisering! Ltl Danne Sundman ansåg att landskapsstyrelsen skall inbegär anbud på skärgårdstrafiken samt att landskapsstyrelsen måste prioritera. Från min horisont sett är det faktiskt så att det är vård, skola och omsorg som skall prioriteras och inte ett stödande och pytsande av pengar till privata företagare som borde kunna klara sitt själv. Det är nog så att IT-byn håller på att blir en allhall som först var en infrastrukturell satsning, så blev det någonting för sysselsättningen och sedan blev det en regionalpolitisk fråga. IT-byn skulle ursprungligen vara för tekniska och nya företag. Nu säger företagarna att det är för sent att hålla på med det här. Nu håller det på att bli någonting där redan etablerade företag skall in och samhället skall betala för byggnader i stället för att det privata näringslivet själv skulle hyra upp sina lägenheter. Det är faktiskt så att vi nu smygbygger för Ålands teknologicentrum. När det gäller ”kuvös” hör det för mig ihop med hälso- också sjukvården, inte med företagandet!

 

Ltl Sundman, replik:

Fru talman!

Ltl Anne-Helena Sjöblom och jag är fullständigt överens. När jag frågade vad vi skulle prioritera – jag svarade inte på min egen fråga – är svaret givetvis vård, skola och omsorg i första hand. Övrigt får stå vid sidan om, om vi måste prioritera och därför måste vi se till att den övriga verksamheten är så effektiv som möjligt. Jag sade också i mitt anförande att privata företagare i etablerade företag skall inte ha annat än marknadsmässiga hyror. Däremot beskrev jag konceptet såsom jag såg det när jag var ansvarig i landskapsstyrelsen. Sedan dess har det ändrat, det är inte samma koncept längre. Visst kan det till viss del vara för sent; det försenades kraftigt i och med att man inte kom till skott med någonting, man väntade ett helt år med förhandlingarna om mark, som man sedan bjöd på tok för mycket för, men det är en annan sak. Ltl Sjöblom och jag är helt överens om vad som skall vara i privat regi och vem man skall subventionera.

 

Ltl A-H Sjöblom, replik:

Fru talman!

Det var trevligt att höra att vi är överens i många av dessa frågor och att det är vård, skola och omsorg som vi skall prioritera och inte prioritera byggnader för näringslivet i den utsträckning som nu görs. Det är bra att ltl Danne Sundman har redogjort för hur konceptet har förändrats sedan han var ansvarig för dessa frågor.

 

Ltl Sundman, replik:

Fru talman!

Trots att man fördelar vård, skola och omsorg när man fördelar de offentliga resurserna måste man titta: varifrån kommer de offentliga resurserna, varifrån kommer våra skattepengar? Jo, de kommer från löntagare som har arbeten i företag och de kommer från företag som betalar skatt, så man kan inte heller bortse från att vi måste ha ett livskraftigt näringsliv och en låg arbetslöshet som ger oss de resurser som vi kan fördela. Vi skall i dag komma ihåg att vi har väldigt mycket resurser på så sätt att vi inte har någon arbetslöshet och inget problem ute i samhället – ändå står vi här med ett underskott på 18,8 miljoner. Vi måste bli i två steg bättre på att prioritera.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl P-E Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag tänker förstås prata om privatiseringen av färjorna. Vår ärade trafikminister pratade redan ganska väl om det. Vi har en total samsyn till den delen. Vad annars gäller privatisering har vi, som jag sade häromdagen, sett bara elände av det. Vi hade på Föglölinjen en privat reservfärja. Vad gällde standarden funkade det i och för sig, men när det gäller kapacitet osv. fanns det otroligt mycket att önska till, som jag redan var inne på i mitt tidigare anförande. Tillsvidare har alltså ingen lyckats övertyga mig om att privatiseringen skulle vara till någon större glädje, varken för trafikanter, landskapsstyrelse eller samhället.

 

Ltl Sundman, replik:

Fru talman!

Som jag sade klättras det mycket på väggarna när man pratar om privatisering. Det elände som ltl

P-E Eriksson berör beror på okunskap och felaktiga metoder i upphandlingen. Man måste kräva standard, man måste kräva kapacitet och man måste ha längre kontrakt för att lösa dessa problem. Jag håller helt med när det gäller problemen i dag, att man behandlar entreprenörer olika osv. Det är landskapsstyrelsens eget fel, men det får inte sedan bli ett argument mot hela saken: att försöka effektivisera offentlig sektor för att ha råd med de grundläggande uppgifterna, som vi politiker har att se till, dvs. vård, skola och omsorg.

 

Ltl P-E Eriksson, replik:

Fru talman!

Om vi gör som ltl Sundman säger att vi vid en upphandling kräver kvalitativt tonnage osv. torde det kosta lika mycket, såvitt jag kan förstå, så jag vet inte vad man skulle vinna i slutändan.

 

Ltl Sundman, replik:

Fru talman! Jag kan tala om vad man vinner: man vinner när man konkurrensutsätter saker och ting eftersom det då är flera som funderar var man kan effektivisera. Nu är det ingen som funderar. Men för den skull måste inte bra offentlig regi vara sämre än privat. Men när man inte förmår göra de åtgärder som förslås i utredningen ser jag som enda utväg att jämföra med privat, att begära in anbud, vad kostar det. Enligt landskapsstyrelseledamoten Karlsson kostar det inget mera, så då kan man göra det och se! Det skulle vara intressant att se vad det skulle kosta om ett privat rederi skulle bjuda på skärgårdstrafiken. Om det är så att landskapsstyrelsen är bäst på att driva trafik, så skall vi erbjuda oss t.ex. åt Birka att vi driver det nybeställda fartyget, för vi är bäst!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Boman, replik:

Fru talman!

Jag är litet förvånad över ltl Sundmans enorma försvarstal för socialiseringsbyn. Jag har förstått att hans tidigare tankar i alla fall inte har rört sig i de banorna. Nu tar han alla presumtiva hyresgäster i försvar: banker passar, rederier passar och många andra. Det enda han inte nämnde var ungefär svinavelsstationen! Jag undrar om det är någon sorts omtanke om kommande grannar eller vad är det? Jag skulle gärna vilja ha ett klarläggande av ltl Sundman,  hör även ltl Sundman till de kommande hyresgästerna i detta hus och är det därför han är så mån om detta hus tillblivelse?

 

Ltl Sundman, replik:

Fru talman!

Eftersom det inte är tillåtet att fråga i replik är det inte heller tillåtet att svara, men jag kan säga att när det gäller ltl Bomans definition ”socialiseringsbyn”, så sade jag faktiskt i mitt anförande att det inte skall vara annat än marknadsanpassade hyror för de företag som inte bedriver uppstartnings- och såddverksamhet. När det gäller de företag som släpper in dit är det upp till styrelsen för fastighetsbolaget att avgöra. Det koncept som var aktuellt på min tid gällde företag som sysslade med IT, rena IT-företag och det var också sådana som har förädlat sin verksamhet med hjälp av IT. Dit hör t.ex. Ålandsbanken, som vi såg att har sålt sitt banksystem för över 20 miljoner euro, dit hör i viss mån Viking Line och det kan också finnas andra företag inom shipping som med hjälp av IT utvecklar lösningar för sjöfarten. Det är som sagt upp till Industrihus med vem man tecknar avtal.

 

Ltl Boman, replik:

Fru talman! De åländska skattebetalarna kommer de facto att stöda verksamheten därute därför att man kommer att sätta in minst 30 procent eget kapital och på det kapitalet kommer man inte att fordra någon avkastning, så det är en ren subventionering/socialisering, vad man vill kalla det.

Ltl Sundman, replik:

Fru talman!

Som jag mycket riktigt sade i mitt anförande borde man ha fått avkastning åtminstone på den del av kapitalet som används till lokaler för redan etablerade företag. Man kunde också fundera på att ha ett fastighetsaktiebolag där varje företag som vill kan köpa sin del av fastigheten. Det här talar delvis mot mitt resonemang att man skulle få ha kapitalet fritt att verka, men det kan också finnas företag som har kapital även för att placera det i sin fastighet, så där har konceptet ändrat sedan min tid – det är bara att konstatera.

 

Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson:

Fru talman!

Det är två saker jag vill kommentera av det som har varit uppe här i dag, nämligen frågan om hälsovårdarberedskapen i skärgården, där det var vissa synpunkter på varför den inte har verkställts. Bakgrunden är en motion från 1999-2000 och den behandlades i social- och miljöutskottet 17 januari i år. I det beslut som utskottet fattade sade man så här: ”Utskottet föreslår att landskapsstyrelsen tillser att hälsovårdarberedskapen i skärgården utökas fr.o.m. september 2002 så att beredskapen kan höjas från den nuvarande planerade nivån. Enligt utskottet bör det vara möjligt att höja beredskapen till en tillfredsställande nivå om personalresurserna förstärks med en halvtidstjänst per kommun, dvs. Föglö, Kumlinge, Kökar och Sottunga.” Sedan kommer det viktiga: ”Denna utökning bör göras inom nuvarande budgetram för ÅHS.” I september, när detta enligt social- och miljöutskottets och enligt lagtingets borde ha verkställts, visste vi i landskapsstyrelsen att ÅHS inte skulle kunna hålla sig inom sin budgetram. Med facit i hand vet vi i dag att man från ÅHS:s styrelses begär ett tillskott till sin budget för detta år på brutto 5,4 miljoner euro, med inkomster 0,9 miljoner, alltså en nettohöjning av budgeten med 4,5 miljoner euro. Det betyder i gamla pengar 27 miljoner mark. Att landskapsstyrelsen i det skedet skulle ha bifallit detta skulle ha varit orimligt därför att vi visste att det skulle dra över, men vi visste inte hur mycket, dock att det var en betydande summa. Jag vill säga till ÅHS-styrelsens försvar att det hade varit oansvarigt att späda på budgetunderskottet ännu mera. Detta är utgångsläget.

 

Vi diskuterade detta i landskapsstyrelsen och jag har meddelat till ÅHS-styrelsen att social- och miljöutskottets önskemål att fr.o.m. september till årets slut utöka personalresurserna inom ramen för löpande budget inte är genomförbart då personalbudgeten för 2002 redan kraftigt har överskridits.

 

Detta är bakgrunden; sedan får var och en döma landskapsstyrelsen och de ansvariga för det här bäst man vill, men det sades här tidigare i debatten i dag att lagtinget beviljar medel, pengar, men i det här fallet beviljade inte lagtinget några tilläggsmedel utan det skulle skötas inom ramen för ÅHS:s budget, som då redan var överskriden. Något ansvar måste man i alla fall ha. Vi är säkert alla helt överens om att skärgårdsborna skall ha en bra hälsovårdarberedskap. Hälsovårdarberedskapen har utökats och på somrarna är den tillfredsställande, men det är vinterhalvåret som man borde titta på ytterligare. Det är en fråga för kommande år.

 

En annan fråga som igår var uppe i debatten är frågan om en barnombudsman. Jag vill också svara på den frågan. I en finansmotion till budgeten för 2001 föreslog ltl Wickström-Johansson m.fl. att verksamheten under social- och miljöavdelningens moment skulle höjas med 100.000 mark för inrättande av en tjänst som barnombudsman. Finansutskottet ansåg, i likhet med motionärerna, att våra barn är värda en ombudsman som bevakar barnens rätt i samhället och tillvaratar deras intressen i olika situationer och att enligt då rådande ordning rädda barnen får medel för att finansiera en barnombudsman. Men utskottet ansåg att en mer långsiktig lösning för verksamheten skulle sökas och att man genom lagstiftning skulle stärka en eventuell barnombudsmans ställning och göra myndigheterna mer benägna att samarbeta med barnombudsmannen och nyttja denna som en resurs i frågor som angår barn. Själva klämmen löd: ”Utskottet föreslår att landskapsstyrelsen utreder huruvida barnombudsmannafunktionen kunde arrangeras mer långsiktigt och vid behov formalisera funktionen i lagstiftning.” Det var finansutskottets betänkande och med den motiveringen föreslog man avslag, i och för sig efter omröstning, och motionen avslogs.

 

Vid behandlingen i lagtinget föreslog motionären att man till finansutskottets betänkande skulle foga en ny mening som lyder så här: ”Landskapsstyrelsen förelägger under budgetåret lagtinget ett lagförslag om en barnombudsman, varefter verksamheten inleds på Åland.” Där blev det också omröstning, men med 16-11 och tre nedlagda antogs detta tillägg till finansutskottets betänkande.

 

I budgetmotiveringarna för 2002 och 2003 berörs frågan om barnombudsman. Det är ingalunda så att det här är en fråga som har lagts under gröna klädet, utan den har varit på gång hela tiden. Det frågades också efter utredningen som nämns i budgetmotiveringen om barn och ungas villkor. Den utredningen är så långt kommen att allt material finns och den troligen kommer att vara sammanställd och kunna publiceras under januari. Det frågades uttryckligen efter den. Det är en utredning som till stora delar är lika som den som barnombudsmannen i Sverige har gjort. Det pågår också ett arbete med att kartlägga och se hur myndigheter i olika situationer och olika myndigheter beaktar barns villkor. Vi har begärt in uppgifter från olika håll och det visar att det finns en hel del att göra i det sammanhanget. När den utredningen är klar kommer den att ge landskapsstyrelsen möjligheter att påverka barnens situation i lagstiftning och hos myndigheter samt i alla sammanhang där barn kan vara aktuella och ha nytta och glädje av att särskilt föras fram.

 

Som slutkläm, fru talman, vill jag säga att ett lagförslag som lagtinget har efterlyst kommer att utarbetas; det är svårt att säga en tidsplan. Det beror också mycket på prioritering av lagberedningsarbetet. Det finns en massa lagar, nya och ändringar av lagar, som pockar på att bli gjorda, men i något sammanhang har jag förhoppningen om att kunna få in en lagstiftning på detta område. Man kanske förleds tro att en barnombudsman är en myndighet som har stor makt. Men i den lag och förordning som man har i Sverige är det nog mera på ett allmänt plan som en barnombudsman arbetar och ger information, påpekar bristfälligheter osv. Det är naturligtvis också en funktion som är angelägen. Det görs en hel del i de här frågorna i dag; det sociala ansvaret kan vi inte lägga på en barnombudsman, det står socialnämnderna för och andra myndigheter. Till vissa delar har vi inte ens lagstiftningsbehörighet, när det gäller familjerätt och liknande, men vi kommer naturligtvis att arbeta för att få fram en lagstiftning om detta och sedan får vi bedöma hur och när en barnombudsman kan komma till stånd.

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman!

Jag tycker att det förblir lite oklart vad som egentligen är ÅHS:s ram för 2002. Vi har en ram enligt budgeten, men sedan tycks landskapsstyrelsen höja på ramen eftersom man har äskanden i tilläggsbudget på flera miljoner utanför ramen. Är det inte landskapsstyrelseledamoten Sune Erikssons skyldighet att se till att ramen hålls enligt lagtingets beslut?  Han står här med sina ljusblå och säger att det har gått 26 miljoner över vad lagtinget har beslutat! Vad är alltså ramen: är det det som lagtinget har beslutat eller är det det som landskapsstyrelsen äskar om i tilläggsbudget? Det är två skilda saker. Jag tror ändå att problematiken är densamma. Om man ville utgå från ramen, så borde man ha tittat på vad som där kan omdisponeras för hälsovårdarberedskapen i skärgården eller den slutliga ramen, med alla tilläggsäskanden. Jag kan inte se att ledamoten Sune Eriksson kan slingra sig från ansvaret att ordna hälsovårdarberedskapen, all den stund som han säger att han är överens om att det här borde ordnas!

 

Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag tycker att ltl Sundback skall läsa igenom ÅHS-lagen och se vilken ansvarsfördelning som finns där, vad som är styrelsens ansvar och vad som är landskapsstyrelsens. Landskapsstyrelsen kan knappast gå in och börja prioritera i den operativa verksamheten. Den ram som finns är den budget som lagtinget har fastställt för detta år. Det är kanske mera regel än undantag att man har beviljat tilläggsanslag för ÅHS:s verksamhet under alla dessa år. Det är alltså ingenting märkligt och ingenting nytt, men man kan inte att peta in ytterligare verksamhet inom en ram som inte håller.

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman!

”Peta in” ett enigt lagtingsbeslut – är det att ”peta in” det? Det är ett beslut som någon har skyldighet att verkställa. I vårt fall är det framför allt landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson som skall se till hur det verkställs. Vi fattar inte beslut som ÅHS-styrelsen skall följa utan det är via landskapsstyrelsen som åtgärderna skall implementeras i verksamheten. Man kan inte skylla ifrån och säga att man enligt lagen inte kan gå in i verksamheten. Det är alldeles klart att landskapsstyrelsen kan. I så fall måste landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson komma med en alternativ lösning, för lagtingets beslut måste verkställas; annars kan inte skärgårdsborna tro på de beslut som fattas här på deras vägnar. Det är viktigt, om landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson känner sig helt maktlös i den här frågan, att han som ansvarig för hälso- också sjukvårdsfrågorna anger på vilke annat sätt detta beslut skall verkställas – eller är det så att ledamoten Sune Eriksson helt kommer att strunta i lagtingets beslut?

 

Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson, replik:

Fru talman!

Nej, jag struntar inte alls i lagtingets beslut. Hade lagtinget samtidigt givit pengar för verksamheten skulle det ha varit gjort för länge sedan, men det gjorde inte lagtinget. Man kan inte verkställa det utan pengar. Man kan inte verkställa ett sådant beslut, varken i landskapsstyrelsen eller i ÅHS-styrelsen – det borde också ltl Sundback förstå, som försöker hålla på formaliteter och på rättvisa!

 

TALMANNEN: Replikskiftena är avslutade.

 

Ltl Ronald Boman  

Talman

Eftersom ingen i landskapsstyrelsen  lyckats ta reda på vilka hyresgäster som kommer att finnas i IT-Byn trots att  huset skall börja byggas med det snaraste så vill jag än en gång diskutera denna socialiseringsby.

 

Det var med stor förvåning vi i går kunde höra ledamoten Runar Karlsson informera om att IT-byn är slopad och nu är verksamhetsinriktningen FRAMTIDSBY vilket är lagom flummigt.

Men eftersom lagtinget i ordinarie budgeten för detta år samt även i årets tilläggsbudget beviljat medel uttryckligen för en IT-by så bör projektet stoppas därför att det inte längre fyller de kriterier som uppställdes då medel beviljades.

 

Jag vill också citera vad vicelantrådet sade i samband med tilläggsbudget i april detta år angående IT-byn:

 

”Det gäller inriktningen på  de verksamheter som skall finnas där, det skall vara verksamheter av utvecklingskaraktär så att man inte lockar företag som redan har utrymmen att flytta till IT-byn; det skall vara expansion, utveckling och förnyelse.”

 

Detta var vicelantrådets ord för någon månad sedan.

 

Enligt de uppgifter som jag fått mig till del torde inte de kriterier vicelantrådet ställde uppfyllas av de presumtiva hyresgästerna. Bland de blivande hyresgästerna finns uppenbarligen ett par stycken banker, ett rederikontor, några andra som sysslar med ren kontorsverksamhet, med andra ord det är enligt min åsikt ett rent kontorshus man bygger. I så fall har Ålands Industrihus brutit mot de regelverk landskapsstyrelsen ställt upp och därför bör bygget omedelbart stoppas. Inte kan en organisation underställd landskapsstyrelsen agera helt självständigt och utan vidare bryta mot de regelverk som uppdragsgivaren uppställt. Lagtinget har som bekant godkänt tilläggsbudgeten utgående från landskapsstyrelsens kriterier. Utgående från ovansagda bör det vara lätt för samtliga lagtingsledamöter att godkänna min motion om att helt slopa momentet 47.03.88 Aktieteckning i bolag.

 

När jag är inne på bolag underställda landskapsstyrelsen vill jag peka på Skärgårdsflyg som trots att flygtillståndet drogs in i maj detta år ännu har en personalstyrka om fyra personer anställda.  I denna personalstyrka ingår två piloter, en mekaniker och en direktör trots bristen på vettig sysselsättning.

 

Det är sådana här företeelser som gör att man inser att landskapsstyrelsen inte skall syssla med någon form av affärsverksamhet, varken flygbolag, utvecklingsbolag eller IT-byar.

För övrig kanske det finns flera landskapsägda företag som enbart har anställda och ingen verksamhet – vad vet jag.

 

Ett annat ärende som jag inte har någon förståelse för är den kuvös verksamhet som Ålands Teknologicentrum skall starta i IT-byn. Av den kortfattade texten i budgeten har jag trott mig förstå

 att nya företag skall omhändertas av teknologicentrum, de skall skaffa lokaler, rörelsekapital och idéer åt dessa nya företagare. Med andra ord, företagaren skall enbart vara med och teknologicentrum skall under de första åren sköta både ekonomi och marknadsföring. Det kan inte bli något annat än velourputtar av sådana företagare. Jag anser att en företagare skall ha egna idéer, själv skaffa både lokaler och kapital, sköta marknadsföring och utveckla företaget. Då ställer det krav på företagaren och agnarna sållas från vetet i ett tidigt skede. Vi är inte betjänta av företagare som inte kan stå på egna ben.

 

För mig verkar det finnas likheter mellan Skärgårdsflyg och teknologicentrum  - jag anser nämligen båda obehövliga.

 

Till sist några ord om vår radio och dess public service-verksamhet. Jag är ytterst förvånad över att de inte orkar sända lagtingsdebatten ograverad. Gärna med kort avbrott för nyheter, men att avbryta debatten för rena skvalsändningar rimmar inte med min tanke om public service. Skval kan vi lyssna på helt gratis från de övriga stationerna. Jag kommer därför att stöda de förslag som föreligger om minskning av radions budget.

 

Allra sist några ord om talmanstrions agerande under denna budget debatt. Jag tycker att det är rena tönterierna ni sysslar med när ni genom rent paragrafrytteri försöker stoppa en sund debatt.

 

Vicelantrådet Erland, replik:

Fru talman!

Ltl Boman citerade mig från debatten om tilläggsbudgeten när det gäller IT-byn eller framtidsbyn. De kriterier som finns i den tilläggsbudgeten godkändes av lagtinget och de gäller också för den byggnad som skall finnas -  och ni har inte sagt någonting annat än här i lagtinget - och då skall man när det här förverkligas följa de kriterierna. Jag vill också säga när det gäller Skärgårdsflyg att den personal som finns kommer att få delvis avtal med landskapet om pensionering eller annan verksamhet. Det gäller två personer; de två övriga sysslar i dag med viss markverksamhet, men styrelsen har i uppdrag att se till att det här skall vara en meningsfull avveckling av den verksamhet som de har bestämt, dvs. flygverksamheten.

 

När det gäller kuvösen är det en etablerad näringspolitisk form när det gäller att ta hand om nya idéer. Trots att jag håller med om ltl Bomans grundsyn att företagsverksamhet skall vara privat finns det anledning att ta vara på det som genereras inom Ålands tekniska läroverk och på annat sätt och hjälpa till att få igång det här. Det är det som är meningen med ”kuvös”-begreppet.

 

Ltl Boman, replik:

Fru talman!

Enligt Svenska Akademiens ordlista betyder ”kuvös”: sängliknande anordning, i vilken temperatur, tryck, syrgashalt och fuktighet kan hållas på önskad nivå, särskilt för vård av för tidigt födda barn”! Det här är nog ”särskilt för vård av för tidigt födda företag”! Det blir bara velourputtar, som jag sade!

 

När det gäller Skärgårdsflyg är det ganska konstigt att man inte redan i maj reglerade personalen när flygtillståndet drogs in. Inte kan man ha personal i verksamhet som inte har någonting att göra.

 

När det gäller citatet tycks det vara två helt olika saker. Vicelantrådet säger att man skall inte locka företag som redan har utrymmen att flytta till IT-byn, utan det skall vara expansion, utveckling och förnyelse. Men det tycks ju krocka med banker och rederikontor. Vem är det som har sista ordet i den här frågan? Är det Ålands Industrihus med dess liberala ordförande eller är det vårt vicelantråd, samtidigt finansminister, som skall bestämma om vem som skall dit? De företag som nu är på väg dit strider helt mot de kriterier och utfästelser lagtinget har fått. Vad skall vi göra för att få ordning på saken?

 

Vicelantrådet Erland:

Fru talman!

Likaväl som man tar hand om för tidigt födda barn kan man ta hand om för tidigt födda idéer! ”Kuvös” betyder att vårda och ge förutsättningar för det man vill att skall växa. När det gäller kriterierna för framtidsbyn är det lagtinget ytterst som har godkänt de kriterier som ägarna, dvs. landskapsstyrelsen, har föreslagit. När man beviljar medel här i lagtinget sätter man alltså kriterierna och när vi utanordnar dessa medel eller tecknar aktier i bolaget är det naturligtvis ägarens riktlinjer som skall gälla. Men ytterst bygger det på lagtingets tilläggsbudget i det här fallet.

 

Ltl Boman, replik:

Fru talman!

För det första anser jag att det inte är konkurrensneutralt att vissa företag inte jobbar i sina egna lokaler och de andra jobbar i av samhället subventionerade lokaler. Vissa företagare startar med egna pengar och andra startar under landskapsstyrelsens täcke. Jag anser inte att detta är rättvist och jag hoppas verkligen att jag får en majoritet med mig att slopa pengarna till Ålands Industrihus Ab så att vi lägger ner projektet. Jag tror att det är bäst för alla parter.

 

TALMANNEN: Replikskiftena är avslutade.

 

Ltl G-M Lindholm:

Fru talman!

Ltl Wiklöf sade tidigare att han var trött. Jag är långtifrån trött – nu är jag arg! Det liknar nämligen ingenting när liberala ledamoten Mats Perämaa kommer upp i talarstolen och närmast talar – vad jag i alla fall tycker – valfläsk, när han talar om hälsovårdarberedskapen i skärgården. Det är verkligen osmakligt! Han vet mycket väl, åtminstone borde han veta, hur det här ha gått till och vilken ram ÅHS har till sitt förfogande. Att sedan komma upp här i talarstolen och börja tala om att det här borde ha funnits med liknar ingenting! Eftersom okunskapen verkar vara ganska stor skall jag tala om hur det här har gått till. Vi har fått en ram från landskapsstyrelsen. Vi har också av finansansvariga Olof Erland – som just gick ut, för han orkade tydligen inte höra på det här – fått direktiv om att inga verksamheter skall dras ner, personalen skall vara densamma. Hur i ”herrgårdsnamn” skall vi få plus och minus att gå ihop om vi dessutom skall införa verksamheter som inte har funnits förut. Den ekvationen går inte ihop, och det tycker jag att Mats Perämaa som egen företagare borde förstå sig på. Det har kommit en beställning, som jag uppfattar det, från lagtingets sida där man säger att hälsovårdarberedskapen i skärgården skall ingå i ÅHS. Detta skall ÅHS förverkliga inom ramen visserlunda. När vi tog vårt budgetbeslut i ÅHS fanns inte det här beslutet från lagtinget. Det fanns inte tillhanda inom förvaltningen. Förmodligen låg det här beslutet i någon byrålåda i Sune Erikssons rum. Det här kände man inte till! Det var oppositionen som drev den här frågan i ÅHS-styrelsen. Jag tycker att vi har försökt. Vi har gjort allt vad vi har kunnat för att hålla verksamheterna, för att hålla personalen, för att försöka få lugn och ro i organisationen – ändå kommer enstaka ledamöter här upploppandes med andra grejer, helt tagna ur luften! Jag tycker att det liknar faktiskt ingenting! Och en ledamot som dessutom är liberal, som har alla möjligheter i världen att diskutera och argumentera på sina möten, tvågruppsmöten och allting, ledamoten är dessutom en skärgårdsbo. Det här är angeläget för en kumlingebo. Jag som vistas i Kumlinge skulle också vara glad om jag visste att det fanns en skärgårdsberedskap för mina grannar och vänner. Skulle han ha velat att det här skulle genomföras, skulle han ha motionerat om det. Det finns många av oss som har olika hjärtefrågor och då motionerar vi om dem. Det är liksom vår möjlighet som lagtingsledamöter.

 

Nej, det här tyckte jag var under all kritik!

 

Jag tycker att det har varit väldigt roligt att se att ledamöterna från majoriteten har tagit tillfället i akt att vara väldigt aktiva i budgetdebatten. Man brukar annars säga att det är oppositionens ledamöter som förlänger debatten – usch, vi får sitta här hur länge som helst, alla är trötta, inte bara Wiklöf, utan nästan allihopa är trötta när man går hem! Så är det inte i år och jag tycker inte att det är negativt, det får ni inte uppfatta det som, men jag tror att det här är ett sätt för alla att föra sin politik, att föra fram sina hjärtefrågor. Kanske det är så att man inte har fått gehör för sina frågor i diskussionerna i budgetarbetet eller också är det sätt att ta det här tillfället i akt att profilera sig inför nästa år, som är ett valår. Sak samma, det har varit roligt att många har varit aktiva.

 

Jag har lämnat in åtta motioner och som jag hoppas att finansutskottet i år, i motsats till ifjol, tar till sig och diskuterar och går väldigt noga igenom. Jag har pratat om många redan. Många andra med mig har pratat om barnomsorgslag, droger, vi har pratat om naturbruksskolans nya teoretiska linje. Allt det här har jag motionerat om.

 

Det som jag märker att man behöver när man är i Ålands lagting är hästkrafter för att orka med. Därför har jag också motionerat om lite mera krafter till hästsporten. Motion nr 60 gäller en ombyggnad av travbanan. Detta är ett komplement till travbanans utbyggnad. Det är alltså fråga om att utreda möjligheterna att ha en fältryttsbana runt omkring travbanan. Hästsporten är i dag en ganska stor sport på Åland. Man är verksam på många olika geografiska ställen på Åland. Nu har travbanan kommit till och landskapet har satt ner mycket pengar och min förhoppning är verkligen den att travbanan skall bli ett samlande ställe för all hästsport på Åland. Fältryttsbanan skulle vara bra för att få ytterligare ryttare dit. Jag tror att både vi och Ålands Hästavelsförening behöver ha en gemensam samordning.

 

Motion nr 66 är också en sak som rör hästsporten, någonting som ltl Lindeman redan tagit upp. Det gäller ett hästregister. Det är nämligen så i dag att när man importerar en häst till Åland som t.ex. är registrerad i Sverige och man skall försöka få den registrerad i Finland uppstår problem. Man kan inte ta kontakt med den finska föreningen Hippos och få en häst registrerad på svenska. Det funkar inte. Det här är  någonting som jag tycker att självstyrelsemyndigheterna behöver se över, ettdera att det här börjar fungera, men vi vet att det har varit svårt att få den svenskspråkiga servicen många gånger från Finland och därför föreslår vi att om inte det sköts skall man utreda ett eget register på Åland. En registrering av en häst behöver man för att kunna föra den till slakt. Det är praktiskt bekymmer för väldigt många människor,  hur man skall göra med sitt djur när det är dags att det skall avlivas.

 

Min motion nr 64 berör en barnhabiliteringskoordinator. Det här är också någonting som ligger utanför ÅHS:s kompetensområde och det har vi också skrivit i vår konsekvensbedömning från ÅHS:s styrelse, där vi föreslår det här inför landskapsstyrelsen. Men eftersom jag vet att landskapsstyrelsen inte har visat så stort intresse för deltagande i ÅHS:s arbete, varken varit där på mötena så att vi har kunnat föra en dialog eller på annat sätt intresserat sig för detta, så tycker jag att det är behov av att skriva en motion. Det gäller ett ganska stort antal barn på Åland, det berör bort emot 80 barn och deras familjer, alltså fler handikappade barn som kommer i kontakt med väldigt många olika människor för att habilitera sig. Det här skulle vara en person som skulle samordna alla dessa funktioner som barnet och familjerna kommer i kontakt med för att underlätta arbetet för barnets bästa. I dag upplevs detta som väldigt knöligt för berörda familjer. 

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Fru talman!

I enlighet med gällande replikregler skall jag komma med en liten förklaring – man kan också se det som en rättelse – till det som ltl Lindholm sade om hanteringen i landskapsstyrelsen och ÅHS-styrelsen av den kläm som godkändes som en hemställan till landskapsstyrelsen visavi hälsovårdarberedskapen i skärgården. Det är alldeles riktigt som ltl Lindholm sade att denna hemställan inte hade levererats på nästan ett år till ÅHS. Vad som behöver kompletteras i bilden var att den faktiskt inte var behandlad i landskapsstyrelsen! Vi hade klubbat den här i lagtinget i början på året och när landskapsstyrelsen behandlade rambudgeten hade man ännu inte behandlat lagtingets beslut. När sedan hösten kom och man skickade ytterligare detaljuppgifter om budgetbehandlingen till de olika enheterna, inklusive ÅHS, så hade man fortfarande inte behandlat den. När vi i ÅHS-styrelsen behandlade budgeten och var i slutskedet så var det vi i oppositionen som efterhörde om lagtingsbeslutet fanns. Nej, det fanns inte! Först då togs det upp av ledamoten Sune Eriksson till behandling i Ålands landskapsstyrelse och det skickades en kopia till ÅHS-styrelsen – vi var s.a.s. på de två sista dagarna i vår budgetbehandling där.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Vtm Salmén:

Herr talman!

När budgetdebatten nu börjar klinga av vill jag rikta uppmärksamheten mot en för Åland  viktig sak som vi fick höra om av lantrådet idag på förmiddagen. Det gäller inte sjöfarten man en lika för Åland viktig sak: Ekonomiska systemet. Jag sade igår att jag stöder landskapsstyrelsens arbete med att få ordning och klarhet i den ekonomiska uppgörelsen mellan riket och Åland. Vi har ju den s.k. klumpsumman plus de extra medel vi får om ålänningarna är duktiga skattebetalare.

 

År 2000 på sommaren besöktes landskapet av finansminister Sauli Niinistö och vi förde diskussioner om landskapets ekonomi samtidigt som vi roade oss med tennis. Vi hade vissa propåer om att landskapet övertagit en del kostsamma uppgifter och ansåg att 0,45 borde regleras. Finansministern frågade om det inte skulle vara nödvändigt att utvärdera hur det nuvarande systemet har fungerat under de sju år som det har verkat.  Vi - lantrådet, lagtingsledamoten Roger Jansson och jag - svarade att det skulle säkert vara bra. En ämbetsmannagrupp skulle tillsättas, och har tillsatts, med denna uppgift och resultat skulle föreligga sommaren 2001. Politisk referensgrupp bestående av finansministern och jag själv, som då var finansansvarig, skulle kontaktas av gruppen om det ansågs nödvändigt. När jag avgick hade arbetet inte avancerat så mycket och jag sade då åt lantrådet att nu föreslår han någon annan. Våra i tjänstegruppen var utredningsbyråns direktör Bjarne Lindström och finanschefen. Enligt de upplysningar jag har skar sig samarbetet i gruppen så att Bjarne Lindström avsade sig jobbet. Tiden för färdigställande framsköts hela tiden. Jag har vid många tillfällen i lagtinget fråga efter resultatet och varnat lantrådet om sagt –”att ta nu i frågan för hela utredningsarbetet har tagit en egendomlig vändning”.

 

Nu kommer det också nya ingredienser i frågeställningen om ekonomisk reglering mellan riket och Åland. Samfunds- och kapitalskatternas hantering förorsakar ett mycket stort problem för de åländska kommunernas fortsatta existens. Mer och mer tas direkt in till staten och kommunal del blir bara mindre och mindre. Nu förslås ett fullt övertagande av samfundsskatten till staten som skall kompensera kommunerna efter behov. Utöver den överenskomna genomgången av klumpsummesystemet  så har vi också ett växande problem med skatterna. I Helsingfors svarar regeringen att man diskuterar ingen ekonomi före utredningen är klar. Den skall bli klar i början av nästa år. Då har vi riksdagsval och sedan en ny regering. Jag sade igår att vi måste få detta klart i princip med Niinistö som slutar med politik i mars – före han avgår. Han känner till saken och vet också de överenskommelser som ligger till grund för genomgång.

 

Jag har förstått att landskapsstyrelsen inte velat vara framfusig men för mycket bugande och stor respekt leder sällan till resultat.

 

Sommaren 2000 sade jag åt Niinistö på frågan om talet om självständighet för Åland att för min del är självständighet inget självändamål utan jag jobbar med utökad självstyrelse. Men om riksmyndigheterna inte jobbar med oss i detta så ökar man förståelsen för och anslutning till självständighetssträvandena. Niinistö sade sig förstå detta mycket väl.

 

Lantrådets hänvisning till att man i Helsingsfors inte vill diskutera något om ekonomiska förhållandet mellan riket och Åland tyder på att inga kraftiga propåer från Åland görs och nu bör vi få klart av lantrådet hur och med vilka motiveringar har förhandlingarna förts. Frågan är brännhet och kräver fasthet och snabbhet från landskapsstyrelsens sida.

 

Vicelantrådet Erland:

Herr talman!

Den grupp som har behandlat de ekonomiska relationerna mellan Åland och riket har hela tiden hållit landskapsstyrelsen informerad. Jag hade ett sammanträffande med finansminister Niinistö i augusti ifjol. När vi tog upp de här frågorna på aftonskolan diskuterades VAT-utredningen samt den framtida utvecklingen när det gäller kapitalskatt, samfundsskatt, indirekta skatter och framför allt utredningen av beskattningen, den s.k. Leppänen-gruppen och Arvela-rapporten. Vi kom överens igår om att framtidsdiskussionerna, som här avses, alltså ändringar i skattesystemen, kommer vi att föra framöver. Det vi däremot inte bestämde igår var om det skall vara en formell arbetsgrupp, en utredning eller någonting sådant. Vi har faktiskt den dialog med finansministeriet som behövs för att vi i alla fall skall kunna få förklara ingående vad det innebär för Åland med samfundsskatten och kapitalskatten. Det är någonting som ur mitt perspektiv har upparbetats under den här perioden och vid den första aftonskolan var frågan aktuell med skatteministern och igår var frågan aktuell med finansministern. Statsministern avslutade också sin sammanfattning med att det var ett legitimt krav från Åland att få föra den här diskussionen på högsta nivå.

 

Vtm Salmén, replik:

Herr talman!

Jag riktade mig direkt till lantrådet.

 

Vicelantrådet Erland:

Herr talman!

Eftersom jag deltog i mötet igår på aftonskolan och också har haft hand om de här frågorna sedan den nya landskapsstyrelsen tillträdde, tyckte jag att det skulle vara nyttig information för vtm Salmén att ta tillvara därför att hans inlägg var kanske inte byggd på helt fullständig information om vad vi har gjort och vad vi kommer att göra.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Herr talman!

Den historieskrivning som vtm Salmén har jag ingenting att invända mot utan så är verkligheten. Däremot känner jag inte riktigt igen beskrivningen hur vi har arbetat med frågeställningen om den ekonomiska utredningen efter att den här landskapsstyrelsen vidtog. Dels har vi, både jag själv och vicelantrådet, i våra kontakter med finansminister Niinistö nogsamt understrukit att vi vill få utredningen färdig så fort som möjligt och också påmint om det s.k. halvåret som vi pratade om när utredningen tillsattes. Jag vill inte gå med på att vi skulle på något vis ha varit försiktiga utan orsaken till att utredningen har dragit ut på tiden är de facto den att vi från åländsk sida a) inte går med på saker som vi anser orimliga och b) vi vill försöka få ett enigt slutresultat eftersom det ändå ger den bästa grunden att gå vidare från. Det är nog de facto tvärtom: det är inte vår ödmjukhet utan det är snarare vår hårdhet som gör att det har dragit ut så här länge på tiden.

 

Vtm Salmén, replik:

Herr talman! Om det skulle ha varit det tror jag säkert att man skulle ha kommit längre. Lantrådet var ju med när detta startade och det är fråga om att föra utredningen just på basen av det nuvarande klumpsumme-systemet. Ännu sommaren 2002 var det inte så stora ingrepp i samfundsskatten som drabbade kommunerna som det har blivit nu.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Herr talman! Det är nog inte samfundsskatteproblematiken som har påverkat utredningen och att den har dragit ut på tiden utan det är andra frågor som har att göra med utredningen och relationen mellan Åland och riket.

 

Vtm Salmén, replik:

Herr talman!

Jag blir ännu mera förvånad när jag hör det. Jag trodde att det hade kommit in nya instrument i diskussionen och då förstår jag att det kanske har dragit ut på tiden, men då är det oförlåtligt från statsmaktens sida att man inte har medverkat till det man har lovat och från landskapets sida tydligen svårigheter att vrida detta på rätt igen. Åtminstone enligt de informationer jag har av Bjarne Lindström så förde man in en massa nya saker som inte har någonting med klumpsummesystemet att göra i utredningen.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Herr talman!

Man måste nog skilja på de ekonomiska transfereringar som sker mellan Åland och riket och som har skett under de gångna åren sedan det nya klumpsummesystemet och de framtidsfrågor som samfundsskatten och kapitalskatten samt eventuell övertagning av mera behörighet på mervärdeskatteområdet innebär. Det är två skilda saker och det har visat sig finnas ”gudinog” med problem redan med de s.k. transfereringarna.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Utredningen startades ursprungligen för att klargöra hur 0,45-ekonomin har fungerat och vad det har resulterat i för penningströmmar åt bägge hållen samt balansen på dem; sedan skulle man gå vidare med övriga skattefrågor och diskussioner om hur man skulle nå något resultat för självstyrelsens del. Efter att utredningen startade har situationen för självstyrelsen och kommunerna samt kommunernas självstyrelse – jag talar nu till lantrådet – väsentligt förändrats genom de samfundsskatteproblem och kapitalskatteproblem som vi har fått här på Åland. Därmed har situationen blivit politiskt klarare på ett nytt sätt. Här är det en politisk brådska vi har från Åland att nå resultat. Egentligen behöver man inte mycket utredningar till att konstatera. VAT-utredningen löser inte de frågorna, utan nu är vi i nästan en akut situation, särskilt som man också föreslår överförande av fastighetsskatten. Utredningar och utredningar och sedan förlängda utredningar, diskussioner och diskussioner igen börjar bli lite tröttande att höra, att det är det som är det enda resultat man når! Vi skulle i stället vilja veta vad lantrådet kan tänka sig för mera verkstad i sammanhanget. När kan man få en ordentlig diskussion till stånd när det gäller problemen kring samfundsskatten och kapitalskatten samt nu framöver fastighetskatten. Om lantrådet har läst vår skuggbudget, så finns det på sidan 4 ett förslag om att man skulle ha ”en bred uppvaktning hos regeringen som klargör den enhälliga åländska begäran att utan dröjsmål överföra behörigheten över samfundsskatten, kapitalskatten och fastighetsskatten till självstyrelsen”, alltså den statliga delen, m.a.o. att hela det politiska etablissemanget och antagligen alla 16 kommuner också skulle delta i en sådan. Vore det kanske dags att lantrådet kommenterade det förslaget?

 

TALMANNEN: Jag vill påminna om att egentliga frågor inte är tillåtna.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Herr talman!

När det gäller det som vi kanske kallar för framtidsfrågor i den här diskussionen, nämligen beskattningsformerna samfundsskatten, kapitalskatten och mervärdesskatterna, så var de frågeställningarna väldigt tydligt framme i den diskussion vi förde med regeringen igår och det underlagsmaterial som vi lade fram för regeringen innehöll också de frågeställningarna. Den processen går vidare kontinuerligt i diskussionerna med finansministeriet. Vicelantrådet kommer att fortsätta de diskussionerna redan i morgon med finansministeriet. Processen har inte stoppat upp, utan tvärtom, vi går vidare och gör vårt bästa med all den politiska kunskap och kraft som vi kan uppbåda i de här frågorna. Vi har precis samma uppfattning som ltl Roger Jansson att det här är väldigt viktigt för Åland och vi försöker utnyttja alla möjligheter som vi kan. Aftonskolan igår var det tillfälle när Ålands landskapsstyrelse de facto diskuterade de här frågeställningarna direkt med regeringen och vi klargjorde också mycket tydligt de problem som finns här på Åland, både ekonomiskt när det gäller att vi tappar pengar, vi tappar behörighet och också att vi behöver handlingsutrymme för framtiden. Åland är ett växande samhälle och skall vi kunna fortsätta att vara ett växande samhälle som utvecklas måste vi också ha instrument i våra händer som gör att vi kan klara vårt samhälles försörjning. Ungefär de orden uttalade jag igår. Det finns naturligtvis en tröghet i det här systemet, men vi har satt igång processen och vi kommer att göra vårt bästa för att föra den vidare. Sedan är det naturligtvis bra om man får största möjliga politiska kraft bakom det här och nästa tillfälle internt på Åland torde vara det skattemeddelande som nu förbereds här på finansavdelningen och som det kommer att bli en debatt omkring här i lagtinget. Det tycker jag ger en bra möjlighet att försöka skapa en så stark åländsk grund som möjligt att stå på för att gå vidare med de här frågeställningarna.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman!

På basen av presidiets direktiv för debatten om repliker ber jag att få fortsätta min replik. Det står alltså i presidiets direktiv, att man ”i replik i klarläggande syfte i form av en fråga kan begära att en talare – i det här fallet lantrådet – som har hållit huvudanförandet preciserar sitt föregående yttrande”. Så har presidiet själv skrivit och det tror jag vi lagtingsmän skall följa.

 

Jag är överens med lantrådet om problembeskrivningen och alla åländska partier är uppenbarligen på samma linje i den frågan. Vi är också överens om behovet att snabbt lösa situationen på ett för Åland positivt sätt. Frågan är bara hur vi snabbast skall nå resultatet. Jag har fullt förtroende för att vicelantrådet i morgon på finansministeriet kommer att föra insiktsfulla diskussioner som kan föra faktakunskapen hos regeringen framåt. Men det politiska resultatet mellan självstyrelsen och statsmakten är ändå det viktiga. När kommer det och hur kommer det att se ut? Då undrar jag om det ändå inte är skäl att lantrådet överväger att tydligare än med hans och vicelantrådets hjälp visa den åländska viljan i den här frågan för regeringen och hur kritiskt det är. Jag vill inte tala om ett bondetåg till Helsingfors därför att den åländska näringsstrukturen har så totalt förändrats sedan femtiotalet, men nu har vi politiska partier och vi har de 16 kommunerna som är i en verklig risksituation och i en svår situation framöver för dem som tittar lite längre framåt än till nästa budget.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Herr talman!

Det är naturligtvis så att största möjliga enighet här på Åland ger också styrka. Men jag måste också erkänna det att jag har själv blivit besviken en gång på den fronten därför att jag har också levt i den tron att med fullständig enighet skall man också kunna ha framgång i Helsingfors. När jag var finansansvarig under ltl Roger Janssons landskapsstyrelsetid reste jag till Helsingfors och hade fullständig enighet i bagaget när det gällde samfundsbeskattningen, och jag har nog sällan kommit hem och varit så besviken som efter den resan! Enigheten är nog en viktig faktor, men det är inte det allena saliggörande utan det gäller också att se till att vi skapar en sådana miljö att vi får förståelse för våra argument i Helsingfors. Det kan man göra på olika sätt och vi har försökt från den här landskapsstyrelsens sida, på det politiska planet, på tjänstemannaplanet, att bereda jorden så att vi skulle kunna få igång processen. Men naturligtvis är det så att ju längre tiden går desto högre måste våra röster också börja bli och vi måste naturligtvis tillsammans med lagtinget fundera på vad det finns för ytterligare sätt att skapa tryck i de här frågorna därför att det får inte gå så mycket mera tid; man måste komma igång med konkreta processer. Jag upplever ändå, vill jag än en gång understryka, att den diskussion som vi hade med regeringen igår var väldigt klar och den lämnade inga saker outredda när det gäller vad vi vill uppnå från åländsk sida. Däremot krävs det en hel del arbete ännu innan vi har fullständig förståelse från regeringens sida, men arbetet fortsätter redan i morgon och kommer att föras vidare så snart som möjligt. Jag är naturligtvis tacksam för allt stöd som vi kan få från lagtingets sida.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Strand:

Herr talman!

Landskapsstyrelsen utlovar i budgeten att det försenade alkohol- och narkotikapolitiska programmet skall komma. I debatten har också barnomsorgslagen utlovats. Med anledning av dessa löften och den motion som jag har lagt om resurser till drogförebyggande projekt i ”Ålands idrott visar vägen” vill jag framföra några av mina värderingar och synpunkter.

 

Drogsituationen på Åland går i vågor; ibland får man känslan av att allt är på rätt väg för att nästa dag få information som säger något annat. På senare tid har informationen igen varit negativ. Det jobbas i dag på många plan med drogfrågor, inom kommuner, inom polisen, tullen, inom olika föreningar och på många olika plan. Trots det har vi inte kommit till rätta med problemet. Ofta kan man se ett mönster mellan svåra familjeförhållanden och drogmissbruk, men det behöver inte alltid vara så. Jag är ändå övertygad om att kunde vi, som ltl Britt Lundberg igår var inne på, prioritera så att vi får mera tid med våra barn och ungdomar skulle det i förlängningen minska med problemen. Jag är inte heller övertygad om att vi behöver alla prylar och utlandssemestrar, men i slutändan handlar det om prioriteringar och värderingar som den enskilda människan/individen skall göra. För min del tror jag att det ofta blir så att man slentrianmässigt medvetet eller omedvetet lever som andra gör. Kunde vi få tillbaka värderingar där vi verkligen sätter familjen och barnen som prioritet ett, så vore vi på rätt väg. Det här borde vi också tänka på när vi lagstiftar, inte minst när det gäller barnomsorgslagen.

 

Jag vill även slå ett slag för mor- och farföräldrar som en resurs. De har en otrolig erfarenhet som vi borde ta tillvara, till glädje både för barn, föräldrar och mor- och farföräldrarna. I dag bygger vi i stället ålderdomshem och skall ha in dem dit.

 

Jag är också medveten om att det finns ensamstående föräldrar utan mor- och farföräldrar. För dessa människor skall det finnas stöd och hjälp från samhällets sida i form av dagisplatser och annat. För de människor som hamnat i ett drogmissbruk finns det i dag hjälp att få på olika behandlingshem eller via andra åtgärder. Problemet är ofta att de här människorna efter eller under en behandlingsperiod inte har ett arbete eller annan meningsfull sysselsättning. Det skulle därför vara viktigt att de arbetsplatser, kanske främst inom offentlig sektor, som har möjligheter att under vissa perioder ge dessa människor meningsfull sysselsättning kunde ställa upp och hjälpa till. Det är bättre både för individen och samhället att dessa människor har sysselsättning i stället för att de blir knuffade mellan olika myndigheter. Mina erfarenheter av ett sådant förfarande är enbart positiva. Det här är människor som på grund av olika orsaker har kommit snett men som i grunden vill komma på rätt i samhället. Att hitta lösningar i denna riktning borde även landskapet hjälpa till med, eftersom det blir billigare och ett bättre resultat.

 

Jag har lagt en motion som går ut på att idrottsförbundet skall få behålla den nivå på sina anslag som de hade ifjol. De pengar som jag föreslår skall öronmärkas för det drogförebyggande ”Ålands idrott visar vägen” som sattes igång som ett samarbetsprojekt mellan idrottsförbundet och Rotary. Detta projekt är dock ett av många för att långsiktigt komma till rätta med problemen. Inget enskilt projekt löser problemen, men detta projekt når en bred skara människor, gamla som unga; här finns också privata finansiärer med.

 

Jag håller med ltl Sjölund i mycket av det han sade i sitt tidigare anförande här i dag och skall därför inte upprepa det. Jag tror inte heller att ett program löser några problem utan det är en samverkan mellan många olika insatser som ger resultat. Programmet skall bara ge riktlinjer och övergripande målsättningar samt beskriva kommande åtgärder. Min övertygelse är ändå att vi måste prioritera och bry oss om våra medmänniskor och familjer i större utsträckning än i dag. Det är enligt min mening grunden till att långsiktigt komma till rätta med problemen. Kortsiktigt skall vi göra allt vi kan för att hjälpa dem som har problem. De facto får vi inte lämna bort och glömma de problem som finns i dag, t.ex. inom polisens narkotikagrupp; där måste vi komma till rätta med problemen.

 

Slutsatsen är ändå att kortsiktigt skall vi ge resurser för att hjälpa men långsiktigt måste vi ändra våra värderingar i samhället.

 

Ltl Anders Englund:

Herr talman!

Det börjar bli ganska glest i salen, men jag tänkte beröra Företagsam Skärgård som ltl Sundback var inne på tidigare och den näringlivsdiskussion som hon förde om skärgårdskommunerna. Vi vet att Företagsam Skärgård är bra, men den är kanske inte på alla sätt saliggörande för näringslivet ute i skärgården Vi vet att man sysslar med en otrolig byråkrati inom projektet Företagsam Skärgård, just tack vare att pengarna som man försöker få loss är uppkopplade till en mycket stor EU-byråkrati. Då blir det ofta att man använder en stor del av sin tid till också egen byråkrati, som är uppkollad till att försvara att få pengar till Företagsam Skärgård från landskapet ut till kommunerna och även ifrån EU.

 

Kommunernas viktigaste inkomstkälla är skatteinkomsterna som står för drygt 50 procent av den totala inkomsten. Den näststörsta inkomstkällan utgörs av landskapsandelarna och dessa skatteinkomster påverkas av invånarnas och företagens verksamhet. Ju högre löner invånarna tjänar och ju bättre företagets verksamhet går desto bättre blir kommunernas möjlighet att finansiera den kommunala verksamheten. Även här finns det stora skillnader när man jämför kommunerna och regionerna och skatteören och per invånare. Man kommer, dessvärre, alltid till det att en viktig finansieringskälla för kommunerna är landskapsandelarna, som relativt sett blir viktigare för kommuner med få skatteören per invånare. Här kommer vi igen till det bekymret som vi har diskuterat här i dag, nämligen den dränering som görs på kommunerna när det gäller kapitalskatten och samfundsskatten, en inkomst som vi inte får mera ute i kommunerna. Jag är helt  övertygad om att skulle dessa medel flyta in till kommunerna som tidigare skulle vi också relativt bra kunna sköta näringslivet i de små kommunerna. Det här är ett bekymmer. Vi ser nu att det påverkar landskapet, det påverkar kommunerna, det påverkar invånarna ute i alla kommuner, och det här måste vi göra någonting åt.

 

I övrigt när det gäller skärgården föredrar ungdomarna att utbilda sig fram om att arbeta inom de tidigare traditionella skärgårdsnäringarna, som också är bra för skärgården. Men ungdomar med en stark känsla för hembygden som återvänder med god utbildning och arbetserfarenhet har sannolikt utmärkta möjligheter att utveckla befintliga näringar eller att också starta nya. Betydelsen av en välutvecklad samhälls- och övrig service är oomtvistlig när det gäller val av bosättningsort. Hur en god basservice skall definieras varierar dock säkert med antalet bedömare. Utbudet av servicen är i sig beroende av befolkningens storlek och inkomster, varför de olika faktorerna hänger ihop sinsemellan. Det finns möjlighet för skärgårdskommunerna att bli tätorter. I stället bör utvecklingen stödas med de förutsättningar som finns; den småskaliga verksamheten kan konkurrera med hög kvalitet fram om kvantitet. Boendemiljön är särskilt viktig för inflyttade skärgårdsbor som inte har den medfödda känslan för bygden. Här har faktiskt landskapsstyrelsen, som jag tidigare påpekade, gjort det mycket bra med lån till skärgårdskommunerna för att bygga nya bostäder. Tillgången på bostäder kan också vara en restriktion för den föreslagna målsättningen för nettoinflyttningen till skärgården som inte är så stor, fastän man räkna alla kommer tillsammans. En förutsättning för bosättning i skärgården är att det finns utkomstmöjligheter, men ännu viktigare är att de som bor i skärgården hittar arbetsplatser. Jag är övertygad om att det kommer mycket arbetsplatser om kommunerna har en möjlighet att sköta det här på ett rationellt sätt, men då behövs också inkomsterna till kommunen som jag tidigare talade om.

 

Innan jag slutar vill jag berätta att jag har varit ute på en tur under debatten och besökt en av landskapets anläggningar i staden och körde över några s.k. bumpers, så jag kom att tänka på dem. Jag vill lite beröra frågan om badhuset här i staden. Jag börjar tro att det kan bli tungt också för Mariehamns stad med badhusanläggningen. Vi har ofta sett här i pressen att det kommer ett nytt fartyg som är beställt av ett åländskt rederi. Fartyget har säkert sådana här fina anläggningar som väl uppfyller badhusets attraktionskraft och vi får hoppas att vi har fler rederier som funderar på eventuella nybeställningar. Slutsatsen är: Mariehamn skulle göra bäst på att sänka hamnavgifterna och ha all service gratis. Nu får man ta ut av hamnavgifterna för att betala till badhuset, så de anlöpande rederierna är egentligen med och finansierar det här projektet. Däremot tror jag mera på idrottsturismen och sådana anläggningar även i staden, de har en mycket, mycket stor dragningskraft från andra håll hit till Åland. Det gäller särskilt servicenäringarna som de personer utnyttjar som kommer hit till Åland.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Det är trevligt att Vårdö fullmäktigeordförande väldigt mycket engagerar sig i stadspolitikernas arbetsuppgifter och ger goda råd på vägen så att vi skall kunna lägga om vår politik så att den kanske blir mera lik Vårdös politik, eller vad är det fråga om? Jag tycker ändå när man läser balans- och resultaträkningarna från de olika kommunerna att kanske råden åtminstone borde vara ömsesidiga och inte bara ensidiga!

 

När det gäller Birkas nya kryssningsfartyg är de faciliteter som finns ombord där för kryssningspassagerarna, upp till 1.800 gäster varje natt. Andra människor kan inte gå ombord som inte är passagare, som inte kryssar mellan Stockholm och Mariehamn; de relativt lilla antal för badhusets del i Mariehamn som vi har räknat att skall vara gäster utifrån är sådana som redan finns på Åland och i Mariehamn, som bor i hotellen, i stugbyarna osv. Vi har räknat väldigt försiktigt på det antalet dessutom; 2 procent av övernattningarna har vi räknat med att skall vara intresserade av att bada i badhuset. Det nya kryssningsfartyget kommer inte överhuvudtaget att påverka våra siffror negativt. Så är de upplagda. Däremot kanske det nya kryssningsfartyget kan påverka det något positivare eftersom det i alla fall ges möjlighet till en del s.a.s. lösa passagerare, sådana som inte är bara är ombord hela tiden utan som också går iland.

 

Ltl Englund, replik:

Herr talman!

Det är alltid trevligt att också engagera sig lite i Mariehamns tänkande, för det är en viktig centralort på hela Åland och det påverkar hela vårt landskap. Däremot brukar man från Mariehamns sida engagera sig i skärgårdspolitiken och förklara hur dessa kommuner skall sköta sitt! Jag är glad om det med ny trafik till Åland också kan hjälpa till med besökare till badhuset och jag är övertygad om att många ålänningar kommer att besöka badhuset, säkert av nyfikenhet, men när den tiden har gått över kanske det är mera intressant att ta en kryssningsfärja och fara bort till en annan ort och uppleva också lite annat.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Herr talman!

Ltl Englund tog upp frågan om skärgårdsungdomarnas utbildning, att de utbildar sig i större utsträckning än tidigare och att de återvänder. Vart återvänder de? Kommer de tillbaka till Åland  eller kommer de faktiskt till skärgården? Finns det några belägg för att säga att det är större delen, hälften eller någonting; finns det någon statistik på det? Jag har nämligen en uppfattning om att visst återvänder några till skärgården, men det handlar mest om pojkar och att flickorna flyttar från skärgården.

 

Ltl Englund, replik:

Herr talman!

Om ltl Anne-Helena Sjöblom hade hört på skulle hon ha hört att jag sade att det här beror också mycket på om vi får in de kapitalskatter och samfundsskatter som nu flyter till andra ställen. Då kan vi också föra en aktiv regionalpolitik ute i skärgården, också för företagare. Jag berömde också landskapsstyrelsen för att de har satsat på bostäder för att möjliggöra för ungdomar att komma tillbaka. Det kanske också fungerar som genomgångsbostäder även för utbildad personal som flyttar till skärgårdskommunerna. Det är mycket viktigt, för man stannar ofta där, kanske bildar familj och bygger nya hus vartefter.

 

Ltl A-H Sjöblom, replik:

Herr talman!

Jag kan hålla med om att företagandet är viktigt samt att samfundsskatten och kapitalskatten återförs  i större utsträckning än i dag till kommunerna. Det är också viktigt att bygga bostäder så att man har någonting att återvända till. Men fortfarande vet jag inte om det är flickorna eller pojkarna som återvänder. Finns det något belägg för, om man bygger bostäder och skapar arbete, att det skulle gynna kvinnorna? I dag är kvinnor i hög utsträckning anställda inom offentlig sektor i skärgården, också män när det gäller skärgårdstrafiken, men det som inte har med trafiken att göra är i allmänhet inom omsorger och skola. Hur skall man få könsfördelningen, så att man faktiskt återvänder till sin hembygd? Hur skall man få kvinnorna att flytta tillbaka till skärgården?

 

Ltl Englund, replik:

Herr talman!

Det är säkert så att den övervägande delen som återvänder till skärgården är av det manliga könet. Men det är klart att finns det män ute i skärgården så kanske också den andra parten kommer efter! Vi ser ute på andra orter hur det fungerar. Där man ofta har haft kvinnliga näringar, som syfabrikerna i Borås, där är det överskott på kvinnor. Samma sak har det varit i Tammerfors, så det här är inte specifikt för skärgården utan det här kan vara specifikt för olika regioner.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Erlandsson:

Herr talman!

Budgetbehandlingen har rört sig över många områden. Lagtingsledamöternas engagemang har varit stort. Var och en har säkert en viss förhoppning om att åsikterna skall sätta sina spår i finansutskottets behandling och betänkande. Jag som stöder landskapsstyrelsens budget har inte fört fram kritik mot föreliggande förslag; även om förslaget kunde ha varit ännu bättre på vissa punkter har det inte upprört mig till förslag om ändringar.

 

En budget måste växa fram under insikt om att resultatet nås också genom kompromisser. Ett sådant exempel är budgetmoment 44.10.32 Bidrag för samhällsekonomiska projekt. Den skrivning som landskapsstyrelsen har gått in för är en kompromissens skrivning med hänsyn till tillbuds stående medel, byggkonjunktur och byggherrarnas allmänna förväntninar. Därför har jag svårt att inse det berättigade i den kritik som tidvis har kommit fram mot landskapsstyrelsens ställningstagande till motions- och idrottsprojektet i Godby. Av budgetbeskrivningen framgår ju att landskapsstyrelsen avser att följa med byggkonjunkturerna och på nytt föra diskussioner med Finströms kommun och driftsbolaget för idrotts- och motionscentret i Godby om tidpunkten och ordningsföljden för förverkligandet av de olika delprojekten före slutligt ställningstagande tas om bidrag. Man skriver också att med beaktande av det här ”föreslår landskapsstyrelsen ett anslag om 1.500.000 euro, varav, beroende på hur respektive projekt framskrider, 900.000 euro planeras beviljat för badhuset i Mariehamn och 600.000 euro för Godbyprojektet”. 

 

Jag lägger den fortsatta behandlingen i finansutskottets händer. Vill finansutskottet granska badhusbygget i Mariehamn och projektet i Godby ställer vi i Finström upp med all tänkbar information och också vilja att tillmötesgå landskapsstyrelsens önskan enligt budgetskrivningen.

 

Ltl Strand, replik:

Herr talman!

Även om anförandet inte var riktat direkt mot mig förstod jag att det var mig ltl Erlandsson i första hand syftade på. Jag har också uppfattat skrivningen i budgeten på sättet, som jag uppfattade att ltl Erlandsson har gjort, att lagtinget skall ta ställning. Det är därför jag har framfört mina synpunkter, för att ge min syn på det och det underlag som jag har tillgång till. Sedan får finansutskottet göra sin bedömning och det får föras diskussioner på olika plan i den här frågan.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

 

 

Ltl Wiklöf:

Herr talman!

Det är klart att när man blickar ut över auditoriet så förstår man att vi nu är på upploppet och de flesta har redan börjat inta sin kvällsvard!

 

Jag var tidigare inne på frågan om flygtrafiken och jag vädjade i ett tidigare anförande till trafikminister Runar Karlsson om en liten exposé över hur sakernas tillstånd just nu ligger till, just i belysning av att vi vet att det är många ute i det åländska samhället som känner ganska stor oro över hur det kommer att bli. Nu ser jag att landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson är på plats och med tanke på hans ambition att informera utgår jag från att han kanske kunde tillmötesgå denna lilla vädjan. Jag tror att det skulle vara nyttigt också för landskapsstyrelsen att utåt från denna talarstol och ut i etern verkligen berätta lite hur det ligger till, för frågorna är ganska många.

 

För övrigt vill jag från socialdemokraternas sida inte förlänga diskussionen, men vi vill faktiskt framföra ett tack, vi tycker att det har varit en fin debatt, öppenhjärtlig och ibland lite tuff, men den har på många sätt ändå andats konstruktivitet. Jag tror att även om orden ibland faller lite hårt vill nog de flesta väl och vara konstruktiva, och tillsammans skall vi väl alla försöka föra det åländska samhället framåt. Jag tror också att landskapsstyrelsen behöver all möjlig hjälp av oppositionen i den processen.

 

Landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson, replik

Herr talman!

Jag får bara meddela att Stockholmstrafiken kommer att fortsätta enligt den nuvarande turlistan fram till 5 maj och därefter vidtar trafikplikten tre år framåt enligt den turlista som finns i dag.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till finansutskottet.

 

Lagtingets nästa plenum hålls på måndag den 25 ds kl. 13.00. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl. 16.44).

 

Originalfil