Plenum den 22 april 2013 kl. 13.00

 Ålands lagting

PLENARPROTOKOLL

 

 

 

 

 

M W-A


Plenum den 22 april 2013 kl. 13.00

Plenum börjar. 1

Bordläggning. 2

1    Förslag till första tilläggsbudget för år 2013

Finans- och näringsutskottets betänkande (FNU 16/2012-2013)

Landskapsregeringens budgetförslag (BF 3/2012-2013)

Ltl Mats Perämaas budgetmotion (BM 47/2012-2013)

Bordläggning. 2

2    Ändringar i barnomsorgs- och hemvårdsstödslagstiftningen relaterade till faderskapspenning

Social- och miljöutskottets betänkande (SMU 4/2012-2013)

Landskapsregeringens lagförslag (LF 12/2012-2013)

Första behandling. 2

3    Regleringar av tjänster och semester

Lag- och kulturutskottets betänkande (LKU 7/2012-2013)

Landskapsregeringens lagförslag (LF 11/2012-2013)

Enda behandling efter bordläggning. 10

4    Självstyrelsens kärnområden

Ltl Axel Jonssons förslag till åtgärdsuppmaning

Landskapsregeringens svar (S 2/2012-2013-s)

Ltl Axel Jonssons m.fl. spörsmål (S 2/2012-2013)

Enda behandling. 11

5    Ålands delegation i Nordiska rådets berättelse för tiden 1.1 – 31.12.2012

Nordiska rådets berättelse (NRB 1/2012-2013)

Enda behandling. 11

6    Landskapsregeringen och Nordiska ministerrådet – verksamheten 2012 och övergripande prioriteringar

Landskapsregeringens meddelande (M 1/2012-2013)

För kännedom... 31

7    Överklagande av Landskapsrevisionens beslut

Landskapsregeringens lagförslag (LF 15/2012-2013)

8    Utvinningsavfall

Landskapsregeringens lagförslag (LF 16/2012-2013)

9    Utkomstskydd och arbetsmarknadsservice

Landskapsregeringens lagförslag (LF 17/2012-2013)

10  Användningsbegränsning av farliga ämnen i elektrisk och elektronisk utrustning

Landskapsregeringens lagförslag (LF 18/2012-2013)

11  Täktverksamhet

Landskapsregeringens lagförslag (LF 19/2012-2013)

12  Nya försöksdjursdirektivet

Landskapsregeringens lagförslag (LF 20/2012-2013)

Plenum slutar. 31

 

Plenum börjar

Närvaroregistrering. 26 ledamöter närvarande.

Lagtingsledamoten Jörgen Pettersson anhåller om ledighet från dagens plenum på grund av deltagande i nordiskt revisionsutskotts möte och vicetalman Roger Jansson anhåller likaså om ledighet från dagens plenum på grund av på grund av deltagande i BSPC seminarium i Köpenhamn.

Om ledighet från dagens och onsdagens plenum anhåller lagtingsledamoten Torbjörn Eliasson på grund av sjukdom och om ledighet från onsdagens plenum anhållet lagtingsledamoten Sara Kemetter på grund av deltagande i nordisk huvudstadskonferens. Beviljas.

Bordläggning

1        Förslag till första tilläggsbudget för år 2013

Finans- och näringsutskottets betänkande (FNU 16/2012-2013)

Landskapsregeringens budgetförslag (BF 3/2012-2013)

Ltl Mats Perämaas budgetmotion (BM 47/2012-2013)

Talmanskonferensen föreslår att ärendet bordläggs till plenum 24.04.2013. Godkänt.

Bordläggning

2        Ändringar i barnomsorgs- och hemvårdsstödslagstiftningen relaterade till faderskapspenning

Social- och miljöutskottets betänkande (SMU 4/2012-2013)

Landskapsregeringens lagförslag (LF 12/2012-2013)

Talmanskonferensen föreslår att ärendet bordläggs till plenum 24.04.2013. Godkänt.

Första behandling

3        Regleringar av tjänster och semester

Lag- och kulturutskottets betänkande (LKU 7/2012-2013)

Landskapsregeringens lagförslag (LF 11/2012-2013)

Först tillåts diskussion och efter det börjar detaljbehandlingen av de lagförslag som ingår i betänkandet.

Diskussion.

Ltl Katrin Sjögren

Talman! Lag- och kulturutskottet har behandlat ny landskapslag om tillämpning av semesterlagen på landskapets och kommunernas tjänstemän, en uppdatering av landskapslagen om Ålands självstyrelsedag samt även nya bestämmelser om reglering av tjänster i tjänstemannalagen. Dessutom har landskapslagarna som reglerar landskapsmyndigheter med befogenhet att inrätta och indra tjänst förändrats. ÅSUB föreslås få utökade befogenheter att fatta beslut enligt tjänstemannalagen.

Grunderna för tjänstemännens semesterförmåner regleras i lag genom att rikets semesterlag begin_of_the_skype_highlighting görs tillämplig inom landskapets behörighet. Arbetstagare omfattas redan av semesterlagen.

Lagen som till stora delar är kollektivavtalsdispositiv har beaktats i tjänstekollektivavtalen. I landskapslagen om Ålands självstyrelsedag blir de kommunalt anställdas ledighet med lön den 9 juni lagstadgad som det är för landskapets anställda. Kommunernas anställda har redan betald ledighet med stöd av tjänste- och arbetskollektivavtal men nu blir det alltså lagstadgat.

I tjänstemannalagen införs bestämmelser om regleringen av tjänster och en tidsbestämd skyldighet till återanställning efter uppsägning på grund av indragen tjänst. Beslut av vissa underlydande myndigheter om inrättande och indragning ska föregås av ett utlåtande från landskapsregeringen, i första hand i samband med budgetprocessen.

Det är ändamålsenligt att semesterrättigheterna nu på föreslaget sätt lagregleras. Genom lagändringen likställs sjukdom under semestern med sjukdom under arbetsåret och förslaget medför att tjänstemän och arbetstagare jämställs.

Semesterbestämmelserna regleras i tjänstekollektivavtalet för de landskapsanställda. Idag ingår en karrenstid om tre dagar för det fall att den anställda blir sjuk under semestern.

Genom lagförslaget kommer karenstiden att slopas mot bakgrund av ett utslag från EU-domstolen där artikel 7 i arbetstidsdirektivet tolkats som ett hinder för att i nationell lagstiftning föreskriva att arbetstagare som under semester med full lön blir arbetsoförmögna inte får ta ut den del av semestern senare som infaller under tiden för arbetsoförmågan. Ändringen av karensdagarna träder ikraft för landskapets tjänstemän tidigast den 1 april 2014.

Bedömningen är att förslaget inte medför några direkta kostnader utan det handlar om att semester tas ut vid en annan tidpunkt. Utskottet påpekar dock att merkostnaderna för reformen är svår att förutse. Det är en bedömning som också görs på rikssidan.

 Vidare föreslås att den bestämmelse enligt vilken en tjänst får inrättas endast om ett anslag för tjänsten har anvisats i landskapets budget, ska utgå och ersättas av nya bestämmelser om behovsprövning vid inrättande av tjänster.

För att ändå i viss mån behålla ett enhetligt förfarande föreslås att ett inrättande av en tjänst ska föregås av en behovsprövning. Behovsutredningarna sänds till finansavdelningen som får en central överblick av vad som händer i förvaltningen. Landskapsregeringen framhåller i lagförslaget att ett register över befintliga tjänster fortsättningsvis ska upprätthållas vilket innebär att lagtingsledamöterna också har en möjlighet att få en överblick. Det är viktigt ur demokratisynvinkel men också att lagtinget kan ha en helhetsöverblick över antalet tjänster och ekonomin som helhet i landskapet.

En uppräkning av antalet tjänster vid en myndighet behöver inte till alla delar behöver vara rättvisande eftersom det t.ex. kan förekomma att personer som är långtidssjukskrivna inte säger upp sig från sin tjänst fast det i praktiken är klarlagt att innehavaren inte kommer att återgå i tjänst på grund av bestående arbetsoförmåga men någon grund för uppsägning av tjänsteinnehavaren föreligger inte. Det här betyder inom flera myndigheter att man har många tillfälliga tjänster, som exempel kan nämnas ÅHS.

Vidare föreslås en ny paragraf i tjänstemannalagen om vad ett beslut om ett inrättande av en tjänst ska innehålla. I jämförelse med de regler som gäller idag där ett enkelt konstaterande i budgeten har räckt, kommer det nya förfarandet att innebära en viss utökad byråkrati innan nya rutiner har kommit på plats. Det är därför viktigt att det utarbetas klara mallar för hur behovsprövningen ska gå till i praktiken och dessutom bör landskapsregeringen följa utvecklingen och vid behov komma in med förslag till ändringar av regelverket.

Utskottet konstaterar att det inom ÅHS finns ett separat tjänstekollektivavtal enligt vilken tjänsterna är inrättade inom en lönegaffel. Bestämmelserna om behovsutredningar och lönesättning är därmed inte skräddarsydda med tanke på ÅHS:s behov, och det är något som ÅHS har varit mycket tydliga med i remissutlåtandet.

I lagförslaget framhålls att det finns en stor enighet om behovet av en grundläggande revidering av hela tjänstemannalagen men landskapsregeringen har valt att i detta skede komma med en begränsad förändring av lagen. Utskottet instämmer till fullo i bedömningen att en total revidering av lagstiftningen vore nödvändig. Det har påpekats både från tjänstemän och från fackföreningarna. Vid den kommande revideringen bör man bl.a. fästa vikt vid regleringen av korta anställningar, s.k. snuttjobb, arbetstider, överensstämmelsen med grundlagen samt vid benämningar såsom benämningen tjänsteinnehavare i stället för det något ålderdomliga begreppet tjänsteman.

Det föreliggande lagförslaget, där det ingår förslag till ändringar av ett stort antal lagar om underlydande myndigheter, utgör ett bra exempel på konsekvenserna av att varje underlydande myndighet till fullo regleras i en egen speciallag. Det här är någonting som utskottet har diskuterat vid flera tillfällen. s i flera tillfällen.

Landskapsregeringen bör överväga att till lagtinget överlämna ett förslag till en gemensam lag för landskapsregeringens underlydande myndigheter där bestämmelser bl.a. om myndighetens ledning, beslutsfattande, styrdokument, budget och tillsyn kunde ingå. Den allmänna myndighetslagen skulle vara dispositiv och givetvis kompletteras med speciallagstiftning om respektive myndighet.

Utskottet välkomnar lagregleringen av rätten till ledighet på Ålands självstyrelsedag. Det vore önskvärt att alla ålänningar skulle ha möjlighet att vara lediga på självstyrelsedagen, men som vi alla vet så har landskapet begränsade möjligheter att reglera arbetsrätten eftersom det inte hör till vår lagstiftningsbehörighet.

I missen här i lagtinget framkom det att önskemål att utskottet skulle titta lite närmare på tjänstemän och arbetstagare, tjänster eller arbetsavtal. Praxis i fråga om valet av att inrätta tjänster eller anställa arbetstagare genom arbetsavtal varierar inom förvaltningen. Det förekommer stora variationer. Utskottet ser här ett behov av att klargöra, möjligen genom ett förtydligande av lagstiftningen, när tjänster ska inrättas respektive när man ska anställa genom arbetsavtal.

Grundtanken är att tjänster ska inrättas när den anställda får befogenheter att utöva offentlig makt medan det i övrigt ska upprättas arbetsavtal. Landskapsregeringen har skäl att följa utvecklingen eftersom det nu föreslagna delegerade beslutsfattandet i fråga om tjänster till underlydande myndigheter kan innebära en ännu större olikhet myndigheterna emellan. Redan idag förekommer det inom landskapet att personer som har exakt samma arbetsuppgifter men som är anställda vid olika myndigheter har olika rättigheter och skyldigheter på grund av att vissa anställs som arbetstagare och andra som tjänstemän.

Arbetstagare har enligt utskottets mening en juridiskt starkare ställning eftersom villkoren är reglerade i ett avtal mellan arbetstagaren och arbetsgivaren. Tjänstemännen har mera ansvar och skyldigheter och kan dömas till straff för tjänstebrott. Tjänstemän kan också i viss utsträckning åläggas mera skyldigheter genom ett ensidigt beslut från arbetsgivaren.

Talman! I lagen föreslås slutligen tydligare bestämmelser i fråga om rättigheter vid indragning av en tjänst. I dagsläget är indragning av tjänst en grund för uppsägning och det kommer också i framtiden att finnas möjlighet att indra tjänster men det ska finnas en saklig grund för beslutet.

Lag- och kulturutskottet föreslår inför lagtinget att man antar och omfattar lagstiftningen.

Ltl Wille Valve

Fru talman! Detta, tämligen omfattande lagpaket handlar, såsom tidigare nämnts i denna sal, om två rätt väsensskilda saker: För det första, när har man ledigt och varför? Och för det andra, hur kan tjänster dras in och inrättas?

Den första delen handlar om att göra finländska semesterlagen - inklusive förändringar - tillämplig också på Åland. Moderata lagtingsgruppen efterlyste i remissanförandet en kostnadsanalys av dessa förändringar, främst för slopandet av karensdagarna.

Den finländska semesterlagen 25 § 1 mom. ändras i talande stund för att stå i samklang med EU-domstolens mål C-78/11 (Anged) om arbetstidsdirektivet. Blir du härefter sjuk under semestern, t.ex. 7 dagar sjuk, så kommer du att kunna flytta fram semestern med motsvarande antal sjukdagar. ”Framflyttning kräver att arbetstagaren själv begär att semestern flyttas fram och att det finns tillförlitliga uppgifter om arbetsoförmågan.”

EU-domstolen motiverar sin praxis bland annat med att semester och sjukskrivningar har olika mål. Syftet med semestern uppfylls inte om arbetstagaren är sjuk, det vill säga han eller hon tar inte igen sig utan arbetet blir ännu mer belastande. Det säger sig självt att det kommer att bli kostnader för detta. Frågan är hur mycket. I det rykande färska betänkandet från riksdagens arbetslivs- och jämställdhetsutskott (1/2013 rd) uppskattas kostnaderna för privat- och offentlig sektor till 200 miljoner euro. Om vi överför denna kostnad på Åland, endast på basis av befolkningsandelen så skulle det innebära en kostnadsökning på sammantaget 1 120000 euro för privat och offentlig sektor sammanslaget. Det tål att understrykas, precis som riksdagens arbetslivs- och jämställdhetsutskott gör att detta är osäkra siffror som beror på väldigt många variabler. Därför har riksdagens utskott fogat följande kläm till regeringen: ”Riksdagen förutsätter att regeringen följer upp vilka verksamhetsmässiga, ekonomiska och sysselsättningsrelaterade konsekvenser karensbestämmelserna för framflyttning av semester har och lämnar en utredning om detta till arbetslivs- och jämställdhetsutskottet senast den 31 december 2015.” Detta kan vara av intresse att följa med också från åländsk sida. För, låt oss vara tydliga; vi vet att det blir en merkostnad för offentlig och privat sektor och därför bör vi följa med att den inte blir oskäligt hög, varken för den ena eller den andra.

Lagförslagets andra del handlar om inrättande och indragande av tjänster. Att lagpaketet innebär ändringar i 13 olika lagar stämmer till viss eftertanke. Och det har fått utskottet att konstatera om vi borde ha en enda myndighetslag för Åland, med undantag för ÅSUB vars politiska oberoende måste säkras? Det är värt att överväga.

Avslutningsvis ges landskapsregeringen mera flexibilitet att inrätta och indra tjänster, dock så att anslag måste finnas tillgängliga för att en tjänst ska kunna inrättas.

Att både kommunernas och landskapsregeringens tjänstemän ges ledigt på Ålands självstyrelsedag är i sammanhanget en liten kostnad med ett stort symbolvärde.

Den moderata lagtingsgruppen stöder utskottets betänkande. Tack för ordet!

Ltl Roger Slotte, replik

Tack, fru talman! Jag fastnade vid en punkt när det gäller kostnaderna för semesterkarensdagarna. Jag vill upplysa ltl Valve om att det på Åland är tre karensdagar medan man i Finland räknar med sju karensdagar. Det blir en viss skillnad, men säkert blir det högre kostnader.

Ltl Wille Valve, replik

Ltl Slotte redogjorde korrekt för sakläget idag. Sedan när semesterlagen blir tillämplig också på Åland så kommer det att vara samma som gäller, inte några karensdagar varken på den fastländska sidan eller på Åland.

Ltl Roger Slotte, replik

Fru talman! Det betyder att om vi tidigare hade sjukarensdagar i riket och på Åland tre karensdagar så är skillnaden mellan tre och noll dagar mindre än sju och noll dagar.

Ltl Wille Valve, replik

Ltl Slotte, det är en fullkomligt korrekt observation.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Barbro Sundback

Fru talman! Socialdemokraterna omfattar lag- och kulturutskottets betänkande.

Det som jag tänkte tala om berör egentligen inte själva lagförslagets förändringar. Eftersom jag i remissen tog upp detta med tjänster kontra arbetsavtal och utskottet har haft den goda viljan att kommentera det här så tycker att det är värt att diskutera med tanke på framtiden.

Utskottet slår klart och tydligt fast att de som har ett arbetsavtal har en starkare juridisk ställning än de som är anställda i ett tjänsteavtal. Det är något som jag tror att många som innehar en tjänst inte är fullt medvetna om. När ÅHS bildades så fanns det en uppfattning att alla skulle anställas som tjänstemän för det uppfattades som tryggare och bättre. Med den här skrivningen kan vi ju då konstatera att alla anställda vid ÅHS, så gott som, inte har bra arbetsavtal. Så gott som alla är tjänstemän. Det är väl motiv nog det för att se över anställningspolitiken vid ÅHS. Dessutom har tjänstemännen mera ansvar och skyldigheter och de är skyldiga att följa arbetsgivarens order oberoende av vad man tidigare har sysslat med på sitt jobb.

Arbetsavtal är en ömsesidig överenskommelse och där kan inte arbetstagare ensidigt föras på nya arbetsuppgifter, utan det måste vara någonting som man kommer överens om. Bara själva den här informationen har konsekvenser för ÅHS:s anställningspolitik tycker jag.

Låt mig ta ett exempel eftersom en tjänsteman kan bli skyldig och dömas för tjänstebrott av olika skäl. En vaktmästare på ÅHS har sandat dåligt och det är halt. Någon ramlar och skadar sig svårt. Då är det fullt möjligt att åtala denna vaktmästare för tjänstefel. Det här kan man alltså dra paralleller till överallt i organisationen t.ex. den som sysslar med vård och behandling och om den som berörs tycker att det har misslyckats eller att vården inte har varit bra för någon anhörig utan att vården tvärtom har varit skadlig. Är det då bra att vi har ett sådant system att det är möjligt att åtala den tjänstemannen?

Den enda lindring i det här fallet var faktiskt för några chefer under den tiden när de här juristfakturorna var aktuella. Nu är ju det där beslutet upphävt, men så länge det varade så kunde några ledande tjänstemän ha möjlighet att söka juristhjälp, ifall de blev anklagade för tjänstebrott, men inte de övriga anställda inom organisationen. Så det där beslutet var olyckligt på många sätt och jag tror inte att någon har tänkt på det i det här avseendet, men det betydde det också de facto. Nu är alla lika utsatta, även de högre tjänstemännen, när det där beslutet upphävdes från den 16.12.2011.

Jag tycker dock att det är dags för regeringen att se över det här. Jag vet att det inom organisationen upplevs som en kulturfråga och det känns svårt inne i organisationen att göra de här förändringarna. Det är ju en viktig princip att man går efter vem som utövar offentlig makt inom ÅHS. Det kan inte jag definiera men det finns säkert lagkloka som kan dra en ganska tydlig gräns för det här.

Detta med inrättande av tjänster ger ofta en felaktig bild av hur personalstrukturen ser ut inom ÅHS. Man kan ha inrättade tjänster som inte är helt fullt tillsatta utan kanske bara till hälften och så gör man någonting annat med resten av pengarna. Det här systemet som vi har är heller inte transparent.

Fru talman! Jag tycker att man så snart som möjligt borde se till att ÅHS ändrar på den här politiken med tanke på de anställdas trygghet, med tanke på flexibiliteten i organisationen och att man kommer åt det detta med att man i åratal kan anställa folk på korta förordnande. Man skyller på att man inte har någon tjänst. Det var det, fru talman, som jag hade att säga.

Ltl Axel Jonsson

Tack, fru talman! Det har varit intressant att få ta del av den här utskottsbehandlingen men också lite tråkigt måste jag för egen del få säga. Vi har behandlat ändring av semesterlagen och ändring av tjänstemannalagen på vårt behörighetsområde. Man får faktiskt ställa sig frågan om vi har behörighet över de här områdena i praktiken, utöver den behörigheten vi har i teorin?

Tittar vi på semesterlagen så åtminstone enligt mitt sätt att set så vore det konstigt att vi skulle ha en situation där man som tjänsteman skulle ha andra rättigheter till semester än en privaträttsligt anställd i landskapet. Därför har vi också valt att gå in för lika semesterlagstiftning för de privaträttsligt anställda och tjänstemännen i det här fallet.

Det enda sätt vi kan göra detta på är att vi likriktar vår semesterlag med den som finns i riket genom en blankettlag. Det här är den biten som jag personligen själv tycker att är mycket tråkig, att vi i praktiken inte har möjlighet att t.ex. bestämma vilken rätt till semester man ska ha i landskapet Åland. Enligt mig skulle det vara betydligt mera till Ålands fördel om vi här i lagtinget kunde få diskutera frågor som karensdagar och hur många veckor semester som man ska ha. Jag tycker ändå att det är en diskussion som har fallit i skymundan på grund av det system vi lever i.

Om man tänker på självstyrelsedagen så skriver utskottet: ”Utskottet välkomnar lagregleringar om ledighet på Ålands självstyrelsedag. Enligt utskottets mening vore det önskvärt att alla ålänningar skulle ha möjlighet att få vara lediga på självstyrelsedagen”. Skulle vi ha behörighet också över arbetsrätten så skulle vi ha möjlighet att diskutera den här frågan och ändra på semesterlagen om lagtinget nu delar utskottets uppfattning. Jag tycker att det är lite tråkigt att vi inte har möjligheter att diskutera det här. Som ni säkert minns när vi hade debatten om ungdomsarbetslösheten förra veckan så förde jag fram om det inte vore skäl att vi nu från Ålands lagting gick in för att ta över arbetsavtal, som det står i självstyrelselagens B-lista. Vore det inte dags att vi också kunde utforma vår egen arbetsrätt och på det sättet påverka vår egen arbetsmarknad i större utsträckning? Jag tycker att vi får konkreta exempel för de här tankarna i det här betänkandet även idag. Jag hoppas att det stöd som uttalades då även håller i sig vad gäller de här bitarna.

Jag vill ha sagt att det var en intressant utskottsbehandling men det var lite tråkigt att vi inte i större utsträckning kan förändra i den riktning som vi själva önskar. Jag tror att det vore positivt för ålänningarna att vi kunde föra en sådan diskussion här i salen och också påverka ålänningarnas situation.

Vi diskuterade mycket i utskottet om en ny myndighetslag, skulle man inte behöva reda upp lagstiftningen som idag ser olika ut för alla myndigheter? Det finns många principer som kunde användas för alla myndigheter för att det skulle bli lättare veta vad som gäller t.ex. om man jobbar som tjänsteman inom en åländsk myndighet, så att det råder ungefär liknande principer inom alla myndigheter. De grundläggande dragen skulle vara samma, sedan kan man givetvis göra undantag för de enskilda myndigheterna när det behövs. En bra idé vore att samla den här lagstiftningen i en myndighetslag. Jag tror att man ska titta närmare på det från regeringens sida när man jobbar vidare med de här frågorna.

En sak som inte framkommer av utskottsbetänkandet men som jag ändå tycker att är intressant att lyfta fram är; med dagens tjänstemannalagstiftning så utgör inte arbetsoförmåga en grund för uppsägning. Det här leder till att vi idag har tjänsteinnehavare ute i det åländska samhället som vet själva att de förmodligen aldrig kommer tillbaka till sin tjänst, och detta vet man också ifrån arbetsgivarens sida. Detta lyftes fram under utskottsbehandlingen och jag vill också lyfta fram det här i salen; borde man t.ex. införa arbetsoförmåga under en längre tid som en laglig grund för uppsägning för en tjänsteman? Den tekniska lösningen kan man fundera på. Det är en fråga som jag vill lyfta och som jag vill att landskapsregeringen tar med sig när de tittar på tjänstemannalagstiftningen framöver.

Sammanfattningsvis är det här en lagframställning som går ut på att likrikta vår lagstiftning med den som råder i Finland och lite modernisera tjänstemannalagen utifrån nya myndigheten osv. Det är det säkert bra, men lite tråkigt, som sagt, att vi inte har större möjligheter att påverka också de övriga ålänningars rättigheter i de här arbetsrättsliga frågorna. Därför vill jag återigen lyfta fram att min och Ålands Framtid åsikter är att det här kunde man genast inleda en process för att ta över, så att vi också i framtiden kan diskutera de här frågorna i ett lite bredare perspektiv här i salen. Tack.

Ltl Barbro Sundback, replik

Tack, fru talman! Jag hoppas att jag hörde fel. Jag förstod på ltl Axel Jonsson att han var villig att införa sådana regler att det ska vara möjligt att avskeda personer som på grund av sjukdom är arbetsoförmögna. Är det rätt uppfattat?

Ltl Axel Jonsson, replik

Det är rätt uppfattat. Jag är villig att diskutera en sådan fråga, eftersom det har framkommit under utskottsbehandlingen att det finns personer som sitter på tjänster ute i det åländska samhället och man vet att de aldrig kommer att komma tillbaka. Det här leder naturligtvis till en onödigt komplicerad situation inom de olika myndigheterna när man har tjänster som man vet att de har rätt att komma tillbaka till. Man kan inte tillsätta en ny person på en ordinarie tjänst för att man har redan en tjänst tillsatt med en person som har varit borta väldigt länge, men ändå har rätt att komma tillbaka, men man vet att personen inte kommer att komma tillbaka. Jag tycker att man ur ett praktiskt perspektiv borde titta på det här och se om man kan göra någonting åt det. Jag tycker att det är viktigt att vi för en diskussion om sådana här saker när det dyker upp under utskottsbehandlingen.

Ltl Barbro Sundback, replik

Fru talman! Jag vill bara från socialdemokraternas sida kraftigt ta avstånd från ett sådant förslag. Det är ingen som vet, när någon är sjukskriven, vad som händer sedan. Det är bara en som vet det. Att lägga ytterligare sten på bördan genom att sparka folk, det kommer socialdemokraterna aldrig att vara med på.

Ltl Axel Jonsson, replik

Jag tycker att man ändå måste ha ett litet praktiskt perspektiv på den här frågan. Har vi ute i samhället ett problem som vi ser att faktiskt ställer till med oreda och gör det svårt och att det egentligen kanske inte finns tillräckliga orsaker till att man har ett sådant här system som vi har idag så tycker jag att det är viktigt att vi kan föra en diskussion här i salen. Jag respekterar givetvis socialdemokraternas åsikt. Vi ifrån Ålands Framtids sida är åtminstone öppna för att diskutera den här problematiken och se om det finns ett bra sätt att göra någonting åt det. Jag skulle önska att även socialdemokraterna kunde vara öppna för den här frågan.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet? Diskussion är avslutad.

Detaljbehandlingen börjar. I detaljbehandlingen föreläggs lagförslagen var för sig i deras helhet.

Föreläggs förslaget till landskapslag om tillämpning av semesterlagen på landskapets och kommunernas tjänstemän för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

Föreläggs därefter förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen om Ålands självstyrelsedag för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

Föreläggs förslaget till landskapslag  om ändring av tjänstemannalagen för landskapet Åland   för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen om Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av 13 § landskapslagen om Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av 2 § landskapslagen om diskrimineringsombudsmannen för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av 2 § landskapslagen om Datainspektionen   för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av 9 § landskapslagen om hälso- och sjukvård för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

Föreläggs förslaget till landskapslag   om ändring av 65 § landskapslagen om gymnasieutbildning för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

Föreläggs förslaget till landskapslag   om ändring av 28 § landskapslagen om Ålands folkhögskola för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

Föreläggs förslaget till landskapslag   om ändring av 15a § landskapslagen om Ålands musikinstitut för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av 37 § landskapslagen om Högskolan på Åland för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

Föreläggs förslaget till landskapslag   om ändring av landskapslagen om Ålands statistik- och utredningsbyrå för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

Lagförslagens första behandling är avslutad. Ärendets första behandling är avslutad.

Enda behandling efter bordläggning

4        Självstyrelsens kärnområden

Ltl Axel Jonssons förslag till åtgärdsuppmaning

Landskapsregeringens svar (S 2/2012-2013-s)

Ltl Axel Jonssons m.fl. spörsmål (S 2/2012-2013)

Under diskussionen som förklarades avslutad vid plenum 17.04.2013, har lagtingsledamoten Axel Jonsson, understödd av lagtingsledamoten Mats Perämaa lagt följande förslag till åtgärdsuppmaning: ”Lagtinget hemställer om att landskapsregeringen utan dröjsmål förverkligar åtgärder som anges i den parlamentariska kommitténs betänkande Åländsk utredningsserie 2009:4, från den 2 april 2009, och snarast återkommer till lagtinget med behövliga lagframställningar i ärendet.”

Är redogörelsen riktig? Redogörelsen är riktig.

Ltl Axel Jonsson

Eftersom det här är en viktig fråga, med bred enighet i lagtinget så har vi valt att föra fram den kläm som majoriteten av partierna röstade för under den förra mandatperioden. Därför föreslår jag att vi kan godkänna det här förslaget enhälligt nu, med tanke på vikten av bred parlamentarisk enighet. Mitt förslag är att vi kan godkänna det här enhälligt.

Talmannen

Omröstning kommer att verkställas.

Omröstningspropositionen ställs så att de som röstar för att landskapsregeringens svar med anledning av spörsmålet antecknas för kännedom röstar ja; de som för lagtingsledamoten Axel Jonssons förslag till åtgärdsuppmaning röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas?

Ltl Axel Jonsson

Jag vill begära öppen omröstning.

Ltl Anders Eriksson

Med tanke på den självstyrelsepolitiska forskningen kan det vara intressant så jag understöder.

Talmannen

Lagtingsledamoten Axel Jonsson har med understöd av lagtingsledamoten Anders Eriksson föreslagit att en öppen omröstning ska hållas. En öppen omröstning kommer därför att verkställas. Jag ber lagtingsledamoten Wille Valve och vicetalman Viveka Eriksson att biträda vid rösträkningen.

Upprop.  

Omröstningen har utfallit så att 16 ja-röster har avgivits, 9 nej-röster och 5 ledamöter var frånvarande. Lagtinget har alltså beslutat anteckna landskapsregeringens svar för kännedom.

Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

Enda behandling

5        Ålands delegation i Nordiska rådets berättelse för tiden 1.1 – 31.12.2012

Nordiska rådets berättelse (NRB 1/2012-2013)

Enda behandling

6        Landskapsregeringen och Nordiska ministerrådet – verksamheten 2012 och övergripande prioriteringar

Landskapsregeringens meddelande (M 1/2012-2013)

Ärendena avfördes från plenum 15.04 och 17.04.2013.

Talmanskonferensen föreslår att en gemensam diskussion tillåts för de båda ärendena. Kan förslaget omfattas? Omfattat.

Vidare föreslår talmannen att meddelande nr 1/2012-2013 inte ska remitteras till utskott. Kan förslaget godkännas? Godkänt. Lagtinget kommer alltså att anteckna sig båda ärenden för kännedom.

Diskussion.

Ltl Wille Valve

Fru talman! ”Äntligen stod prästen i predikstolen”, så inleddes Gösta Berling saga av Selma Lagerlöf - en av Nordens största författare tilldelad Nobels litteraturpris år 1909.

Hur står det då till med den nordiska litteraturen anno 2013? Man kan i korthet säga att det sällan har varit så spännande att vara ålänning i Nordiska rådet som det är nu. Åland har sedan 2010 rätt att nominera en egen kandidat till Nordiska rådets litteraturpris. Inför 2013 års session har både Finland och Åland, med lite olika motiveringar, valt att nominera Finlandiaprisade ”Is” av Ulla-Lena Lundberg. 2013 års prisutdelning vid sessionen i Norge den 28-31 oktober kommer att vara en av de mest spännande någonsin.

Fru talman! Det är dags att summera verksamhetsåret 2012 i Nordiska rådet. Nordiska rådet är en av lagtingets få, solida utrikespolitiska plattformar. Då vi bara har en enda debatt per år om Norden, kan det också vara på sin plats att blicka lite framåt.

Framför er ligger både Nordiska rådsdelegationens berättelse för 2012 och landskapsregeringens berättelse om arbetet i ministerrådet. Av naturliga skäl kommer jag att koncentrera mig på den förstnämnda. Men först två anmärkningar om ministerrådsarbetet: A) Inför 2014 kan det vara skäl att se över ministeransvarighetsfördelningen i punkt 2.1.1, då nästa tyngdpunkt och temasessionsämne ser ut att bli de i punkt 4.3.2 nämnda EU-frågorna – Norden i EU och nordiska ställningstaganden i EU.

B) Jag vill ge en eloge till landskapsregeringen för att man prioriterat gränshindersarbetet i gränshindersforum, länge som enda självstyrande område. Varje gång jag talat med vår man i gränshindersforum har jag fått ett begripligt och användbart svar. Det kan förstås vara att jag har haft tur, men det skvallrar också något om den åländska ambitionen i sammanhanget.

Så till delegationens verksamhetsberättelse: Som ni ser så delades det ut, förra gången det här ärendet bordlades, en fjärde bilaga: Fremstillinger, rekommandationer og interne beslut 2012. Här kan man bl.a. läsa att Nordiska ministerrådet uppmanar Ålands landskapsregering att omgående införa en promillegräns på 0,2. Praxis har varit att den här bilagan vissa år har delats ut i Ålands lagting och vissa år har den inte delats ut. Låt mig gärna veta, antingen i anslutningen till eller efter debatten, om ni tycker att detta dokument tillför eller inte tillför någonting.

År 2012 var året när vi tog Norden till Åland. Delegationen arrangerade tillsammans med lagtinget och Föreningen Norden ”Nordiska dagar”, med rådsdirektör Jan-Erik Enestam som huvudtalare, paneldebatt om en nordisk förbundsstat, en ”nordisk marknad” på lagtingets entréplan och nordisk mat i vår restaurang. En av mina personliga höjdpunkter under året var då konservativa gruppen, dvs. Nordens borgerliga partier besökte moderaterna och obunden samling sommaren 2012. Detta nämns medvetet inte i delegationens årsberättelse, eftersom delegationen, strängt taget, inte stod värd för det besöket, utan det var partierna moderaterna och obunden samling.

En annan personlig höjdpunkt var näringsutskottets möte på Grönland, som nog gav samtliga deltagare en ökad förståelse för våra grönländska kollegers tämligen kärva livsvillkor. 

År 2012 var också året då vi förstärkte samarbetet mellan de självstyrande områdena i Norden. Delegationen undertecknade deklarationen ”nordisk samarbejdsforum” den 29.10.2012. Detta föregicks av förhandlingar på Åland under sommaren 2012 mellan de tre självstyrande regionernas ledare, såsom beskrivs i ministerrådsberättelsen. Det är ännu för tidigt att utvärdera hur detta samarbete har fungerat, men exempelvis i frågan om de självstyrande regionernas deltagande i det nordiska försvars- och säkerhetspolitiska samarbetet fick vi ett mycket konkret stöd från vår färöiske kollega i presidiet. Han uttalade i det sammanhanget att Ålands sak är Färöarnas. Detta är bra, men vi ska vara medvetna om att det kan komma ögonblick då också Färöarnas sak blir vår. 

Vilka breda trender kunde skönjas i Nordiska året under 2012? Det första är att försvarssamarbetet kom tydligt upp på den nordiska agendan. Förslag kom bl.a. om en nordisk försvarsgemenskap och ett nordiskt försvarsavtal.

En annan bred trend är att Norden, på danskt initiativ, har börjat skära i sin budget under de närmaste åren, vilket kan – men inte nödvändigtvis måste - få konsekvenser för nordisk verksamhet på Åland.

Den tredje breda trenden är att fokus på att riva gränshinder fortsätter. Här vill jag särskilt lyfta fram den danska processen som ledde fram till att samtliga danska partier i Folketinget den 2 april undertecknade ett historiskt avtal om att riva gränshinder för fri rörlighet, för tillväxt och för företagsamhet i Norden. Det var Danmarks socialistregering som tog initiativ till denna nordiska milstolpe.

En annan bred nordisk trend som har kunnat skönja, tycker jag är en skarp ”ideologisering” av den politiska debatten i mini-sessionen på Island 2012, där höger stod mot vänster på ett nästan övertydligt sätt. Debatten handlade om socialdemokraternas försök att registrera ”Den nordiska modellen” som sitt eget varumärke. Denna ideologisering betraktar inte jag som något bekymmer eller hot för möjlighet till åländskt inflytande i Norden. Den innebär bara att de politiska gruppernas roll i det nordiska samarbetet accentueras – vill man ha något gjort är det bra att arbeta utgående från flera olika politiska grupper. Tittar man på var de alla de självstyrande områdena har representation så har vi ganska bra spridning.

Under 2012 kunde man se en förstärkt tro på det nordiska och dess möjligheter. Inte är det så märkligt sett till den bredare kontexten. Historien har visat att den Europeiska integrationen tenderar att fördjupas när unionen inte utvidgas – och tvärtom. Nu upplevs det som att EU geografiskt utvidgas, men integrationsmässigt ”stampar på stället” och detta ger Norden möjligheten att visa framfötterna och tjäna som ett exempel.

Slutligen ser vi ambitioner att effektivisera det nordiska samarbetet, vilket vi också såg under 2011, alltså göra det vassare. Vi i Nordiska rådet är duktiga på att anta rekommendationer som sedan också antas av Nordiska ministerrådet och som de nordiska regeringarna beklagligtvis ofta rycker på axlarna åt. Det finns flera orsaker till detta. Nordiska rådet arbetar nu mer målmedvetet med att renodla och ge kraft åt sina rekommendationer.

Arbetet i Nordiska rådet är dynamiskt och utvecklingen sker ibland snabbt, inte sällan i våra politiska grupper. Ibland får vi veta någon vecka före att en stor fråga är på väg att aktualiseras, ibland aktualiseras den under pågående gruppmöte. Det är därför en viss utmaning att göra alltför långsiktiga och detaljerade prognoser och strategier om hur Åland framåt bör arbeta i Norden. Jag ska redogöra för några saker som vi har arbetat med och kommer att arbeta med.

Vilka åländska frågor drev den åländska delegationen under 2012? Här är ett axplock: För Ålands del har turerna kring ReTV och SVT PLAY visat att frågan är akutare än någonsin. Delegationen har lyft frågan, senast på temasessionen i frågor till samarbetsministrarna. Landskapsregeringen arbetar också med frågan bilateralt med Sverige och det pågår en diskussion om harmonisering av upphovsrätter i EU. Det sistnämnda sättet har jag inte särdeles stor tilltro till.

Det är lätt att se betydelsen av en gemensam nordisk upphovsrätt och vad det skulle innebära för den gemensamma nordiska identiteten att kunna ta del av varandras TV-utbud i vardagen.

Gränshinder var ett starkt fokus under 2012 och fortsätter att vara det under 2013, då jag har förmånen att arbeta med frågan som näringsutskottets rapportör för gränshindersfrågor. Det handlar ofta om byråkratiskt trassel som hämmar de nordiska medborgarnas fria rörlighet och de nordiska företagens tillväxtmöjligheter. Orsakerna till detta varierar, allt från genuin okunskap till nationell självgodhet osv. Som gränshindersforum har visat och bevisat så går flera av dessa att åtgärda med enkla och några med mera komplicerade medel. Ett framsteg inom området för gränshinder var den för oss välbekanta ”nordiska konventionen om social trygghet” som undertecknades sommaren 2012. Såsom har framkommit i annan debatt stöder jag denna konvention, i synnerhet då den siktar på att undanröja dubbelbeskattning av pensioner. Ett riktigt otyg i nordiska sammanhang.

En annan åländsk sak som vi drev under 2012 var Ålands inflytande i EU-frågor. På mitt initiativ och med konservativa gruppens stöd godkände presidiet en skrivning om att de självstyrande områdena bör ges möjlighet att bidra till gemensamma EU-ståndpunkter. Nu vet vi dessutom att Norden i EU ser ut att bli tema för nästa år 2014, vilket är synnerligen intressant.

Försvars- och säkerhetspolitiken; såsom har nämnts, har det under året framkastats en mängd olika förslag att Norden kunde ingå en överenskommelse om försvarssamarbete. Av naturliga skäl ledde detta till en dialog mellan ledamöterna i Nordiska rådet och självstyrelsepolitiska nämnden. Den linje som vi har drivit är att Ålands demilitarisering och neutralisering i ett sådant fall måste tas i beaktande – åtminstone som i Ålandsprotokollet vid Ålands inträde i EU. Men vi vill inte heller vara ”kärringen mot strömmen” och motsätta oss allt.  Vi vill delta aktivt och konstruktivt i utformandet av en gemensam nordisk sak. Vi har Ålandsexemplet om hur man bygger upp en fungerande dynamisk vardag ur en laddad konflikt. Detta exempel har flitigt studerats av besökare från Nagorno-Karabach och Serbien. Vi kan bidra till det Stoltenberg-rapporten kallar ”Fredsbygge”. Det är därför bra och ändamålsenligt att Ålands fredsinstitut hade observatörsstatus i temasessionen och i den kommande rundabordskonferensen om försvars- och säkerhetspolitik. Det är också viktigt att lagtinget involveras och behandlas som en jämlike bland nordiska parlament i denna process.

Vad är då på kommande? Under hösten blir det, såsom nämnts, rundabordskonferens om försvars- och säkerhetspolitik med försvarsministrarna. Från Åland torde vår regeringschef ha fått en inbjudan och fredsinstitutet observatörsstatus.

 Den 21–22.5 får vi besök av Finlands delegation i Nordiska rådet. 12 riksdagsledamöter kommer att gästa Åland. Jag har ihärdigt bjudit in dem till Åland ända sedan jag tillträdde, men det var inte jag – utan Ulla-Lena Lundbergs Finlandiaprisade ”Is” som ledde till att delegationen faktiskt fattade ett beslut att komma och de kommer att besöka Kökar. Grattis Kökar till en spirande Is-turism. I samband med besöket kommer vi att lyfta nordiska energifrågor och revisionen av den åländska självstyrelselagen.

I sommar besöker Nordiska rådets näringsutskott Åland. De kommer att bekanta sig med Ålands näringsliv i bredaste möjliga bemärkelse – och hålla sitt sommarmöte på Åland.

Under hösten får vi förhoppningsvis en parlamentarisk debatt om försvars- och säkerhetspolitik i detta hus, liksom i andra nordiska parlament. Det här är ett viktigt ämne och har varit det, igenom hela Ålands nutida historia.

En ny rådsdirektör ska utses under året, ansökningsdatumet har gått ut. Jag finner det för egen del naturligt att stöda kandidater från de andra självstyrande områdena då vi aldrig förut innehaft denna post.

Svaveldirektivet; Norden har börjat aktiverat sig i fråga om svaveldirektivets framtid. Frågan är vad Norden kan bidra med till denna process. Det har nämnts att Norden t.ex. kunde samordna stödinstrument för rederinäringen, men tiden är knapp och 2015 närmar sig med stormsteg. Det är bra att Åland är med som aktiv part och får insyn i denna process.

Arktis kommer att fortsätta vara högaktuellt med anledning av klimatförändring, ökad gruvdrift och försvarssamarbete. Arktis ligger förvisso en bit från Åland, men vi ska inte bortse från vårt kunnande inom t.ex. hållbar sjöfart och självstyrelseutveckling. Vill vi att andra ska intressera sig för Östersjön, får vi se till att intressera oss lite för annat såsom Ishavet och Barents hav.

Frågan om gemensam nordisk upphovsrätt kommer att fortsätta lyftas fram av delegationen, i samarbete med landskapsregeringen. 

Frågan om ett nordiskt pantsystem har nu utretts av konsultföretaget Copenhagen Economics som kom fram till att detta blir lönsamt ifall bilaterala avtal sluts med Estland och Tyskland. Sedan finns det en mängd andra parametrar som inverkar på lönsamheter. Det är marknadspriset på koldioxid enligt den senaste rapporten här, där EU strävar efter att komma upp i 30 euro per ton, men EU har inte lyckats få politiskt accept för den politiska vägen. Det är saker som kan inverka på det gemensamma pantsystemet.

Slutligen är det viktigt att vi värnar vår prestige. Prestige är inte ett fult ord med tanke på Ålands status. Det är viktigt att vi och kommande delegationer värnar delegationens prestige och ser till att vi finns med på de papper och i de sammanhang där vi bör vara med – det må så vara fråga om presidentmottagningar, försvarssamarbete eller Nordiska rådets presidium.

Avslutningsvis, fru talman, en liten eloge till vår delegationssekreterare som vaksamt deltagit i sekretariatets förberedande möten och gjort det rent praktiskt möjligt att lyfta åländska frågor i rätt tid.

 Åland är en aktiv men liten aktör i ett stort Norden. Det är därför viktigt att vi nu och i framtiden kan dra någorlunda åt samma håll. Förra temasessionen hörde Åland till de mest aktiva av alla, vår aktivitet låg på nivån av ett medelstort nordiskt land både på råds- och ministerrådsnivå. Låt oss fortsätta med det. Tack för ordet.

Ltl Barbro Sundback, replik

Tack, fru talman! Tack för ett intressant anförande. Jag ska begära taltur sedan och ha lite mera åsikter.

Det är en sak här i berättelsen som jag skulle vilja få lite mera upplysningar om. Under rubriken Freds- och konfliktlösning talar man om nordiskt forum för att stärka nätverket och freds- och konfliktlösning. Det talas om att man från delegationens sida har jobbat för det här och att ärendet ännu inte är avgjort. Finns det något nytt att komma med i den här frågan?

Ltl Wille Valve, replik

Ja, det är sant. Delegationen har jobbat med det i samråd med Ålands fredsinstitut. Mitt intryck nu är att det nordiska freds- och konfliktforumet inte kommer längre framåt än det här. På föregående temasession framkastades det i anförandet att Åland kunde vara ett ställe där ett europeiskt freds- och konfliktforum skulle finnas.  Det var riksdagsledamot Hans Wallmark som föreslog det i en replik till anförandet. Det är ett spår som jag tror att är intressant och vettigt att följa upp.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Tack, fru talman! Delegationsordförande Wille Valves anförande och engagemang leder tankarna tillbaka till 1970-talet rentav, långt innan vi anade oss till den europeiska integrationen. Den medförde en svacka, kan man säga, i engagemanget. Nu är vi igen tillbaka på den nivå där vi rätteligen hör hemma.

Jag vill också uttrycka min stora tillfredsställelse över detta anförande och engagemanget i de här frågorna. Det är alldeles uppenbart att så som tillståndet i Europa nu ser ut så blir just den här typen av aktiviteter i ett regionaliserat Europa allt starkare, det tyder allting på de facto.

Men någon erfarenhet av internationell verksamhet så är det nog mera företagsamhet än storlek som avgör vad man kan åstadkomma och inte kan åstadkomma. Nämligen, internationellt har man inte den belastningen att alla känner alla och bedömer ens insatser vad man har bakom sig.

Talmannen

Tiden är ute!  

Ltl Wille Valve, replik

Jag tackar ltl Gunnar Jansson för de orden. Jag spinner lite vidare på det. Till ett nordiskt möte, som jag var på för tre månader sedan, hade Benelux-länderna sänt en delegation för att studera det nordiska samarbetet. Benelux-länderna upplevde det nordiska samarbetet som ett slags förebild på hur man kunde organisera ett mellanstatligt samarbete på lämplig formell nivå, vilket jag kan finna vara ett intressant tecken i tiden.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Tack, fru talman! Jag återknyter till det föregående och det som talaren nu nämnde, jag tycker också att vi har väldigt lite att skämmas för här i Norden. Men det finns en återhållsamhet som möjligen har med vår historiska bakgrund att göra. Jag brukar med förtjusning ansluta mig till Nobelpristagaren Martti Ahtisaaris konstaterande att Norden har mycket att bjuda på och det ska vi själva föra ut. För vem ska göra det om inte vi själva? Nordiska rådet har en betydelse nu och i framtiden som är ansenlig. Aktiviteter av det slag som presenterades ser åtminstone jag fram emot med stort intresse.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Anders Eriksson

Fru talman! Debatten börjar bra. Det här brukar traditionellt vara ett ärende som tyvärr inte brukar väcka alltför mycket intresse.

Ett par ord helt allmänt. Man hör ofta att det bara är prat i Nordiska rådet och det händer inte så mycket. Man har ingen lagstiftningsrätt och man har inte någon möjlighet att utfärda direktiv på det sätt som EU-samarbetet medger. Jag var själv på ministerrådssidan samtidigt som Sverige och Finland blev EU-medlemmar. Jag konstaterade då att luften väldigt mycket gick ur det nordiska samarbetet. Det blir mera som man en förstuga inför de kommande EU-mötena. Nu konstaterar jag att det har blivit ett betydligt mer fördjupat samarbete än var det var i samband med EU-medlemskapet och det tycker jag att är väldigt bra.

Jag hade förmånen att ha ett replikskifte med minister Tuomioja, för två veckor sedan, när han pratade om försvarssamarbete och hur det ledde till en renässans för hela det nordiska samarbetet. Jag sade att jag upplever att hela det nordiska samarbetet genomgår en renässans och det var vi eniga om. Man ser att både statsministrar och övriga ministrar tar det nordiska samarbetet på största allvar. Man debatterar också frågor som den nordiska förbundsstaten och frågor som man överhuvudtaget egentligen inte har diskuterat tidigare.

Gränshinder, som kollegan Valven var inne på, där ser man ett fördjupat samarbete när det gäller socialförsäkringar, pensioner och skatter osv. Man försöker väldigt aktivt få bort gränshindren. Vi ser allt mer vägen mot en gemensam EU-politik, vilket jag också tycker att är bra. Det är någonting som vi i Norden har saknat mycket. I samband med EU-medlemskapet gick t.ex. Sverige i en helt annan riktning än vad Finland gick då. Jag tycker att det är positivt att man försöker samla krafter lite, då blir ju de nordiska länderna en betydligt tyngre aktör inom EU. Det är någonting helt annat att man börjar diskutera en gemensam säkerhetspolitik.

Det gamla sättet som Åland kanske har drivit Nordiska rådets politik på, att man i alla sammanhang plockar upp Åland och Åland och Åland så det blir lite ute. För arbetet sker i partigrupperna och arbetet sker ute i utskotten.

Det här är ett väldigt stimulerande och otroligt viktigt utrikespolitiskt fönster för Åland som det gäller att göra det bästa av. Jag tror att jag vågar påstå att vi har en ganska aktiv delegation från Åland inom Nordiska rådet just nu. På den senaste mini-sessionen i Stockholm var det väldigt bra representation från landskapsregeringen. Landskapsregeringen var mycket aktiv och vi parlamentariker var också aktiva inklusive ersättaren Sjögren som var med. Jag fick kommentarer om att det var väldigt många ålänningar som var i farten och det tror jag att är positivt.

Däremot blev jag förvånad när jag var på en bussresa till Helsingfors dagarna efter jag kom hem och då hade det varit en specialrapport i Sveriges TV2 om temasessionen. Det var inslag med både kollegan Valve, mig och flera. Man ställde frågan varför får man aldrig får ta del av vad som händer i Nordiska rådet inom åländsk media? Det var en bra fråga som jag tyvärr inte har något svar på. Det kanske kan hänga ihop med det som jag sade i början att man uppfattar att Nordiska rådet bara är prat och det händer inte så mycket, jag vet inte.

Nu hade kollegan Valve vänligheten att också nämna svaveldirektivet och pantfrågan. Det är frågor som jag har jobbat med, men jag ska inte gå in och upprepa dem.

Det nämns i berättelsen att jag personligen representerade Nordiska rådet på en konferens om den kommande jordbrukspolitiken den 11 november på Cypern. Det vill jag lite plocka upp som ett exempel. Det här är möten på väldigt hög nivå där ordföranden från landsbygdsutskottet, livsmedelsutskottet och jordbruksutskottet eller vad det nu kallas, diskuterar den kommande fiskeripolitiken och jordbrukspolitiken.  Jag har konstaterat att från de flesta länder så kommer två representanter. Tar vi Tyskland som exempel så är det ordförande från Bundestag och även ordförande från delstatsparlamenten. Det är ju ganska naturligt att man också från finsk och åländsk sida skulle ha två representanter på de här konferenserna; dvs. ordförande från det finska jordbruksutskottet och ordförande från finans- och näringsutskottet. Jag har forskat lite i de här frågorna. Vad jag har sett så är det inom områdena jordbruk och fiskeri som jag nämnde, inom energi och inom miljö som man har den här typen parlamentariker samarbete.

Jag ser det som väldigt viktigt, om vi ska få ett fördjupat både nordiskt samarbete men också ett EU-samarbete, att man från åländsk sida skulle ha möjligheter att kunna delta i de här sammanhangen. De har gett möjligheter, jag har haft möjlighet att vara med som Nordiska rådets representant men jag kan ju förstås inte göra något större Ålandsutspel i det sammanhanget. Jag hoppas att vi i lämpligt forum i lagtinget kan diskutera och se vad vi kunde göra för att använda oss av den här kanalen, för alla kanaler är viktiga för Åland.

Fru talman! Som framgår av berättelsen så är jag medlem miljö- och naturresursutskottet. När det gäller miljöfrågorna, som är enormt viktiga för oss på Åland och Östersjöns väl och ve, så har jag konstaterat att det politiska tyngdpunktsområdet flyttas allt mera ifrån Östersjön över till gruvdrift och den utveckling som sker uppe i norra Norden hela vägen upp till Arktis. Därför är det viktigt att vi från vår sida kan hålla kvar fokus vid Östersjön.

När det gäller Östersjön så har jag haft möjlighet att få jobba tillsammans med Christina Gestrin som rapportörer för Östersjön. Här märker man nog den litenhet som vi har här på Åland om vi ska hävda oss på den här nivån. Vi hade ett möte i Helsingfors där vi hade representanter från NEFCO, vi hade representanter från NIB och vi hade representanter från BSAP-fonden. Man har det ett tjugotal experter som man kunde rada upp i Helsingfors. Det var ett väldigt bra möte. Jag håller också här med kollegan Valve att vår delegationssekreterare Slotte är ett mycket gott stöd för oss och ställer alltid upp och försöker göra sitt bästa. Personligen har jag också fått mycket stöd från Nordiska rådssekretariatet i mina projekt.

Här tror jag att det skulle vara väldigt viktigt om man lite kunde se utöver regerings- och oppositionsrollen, att man skulle ha fokus på vad som är bra för Östersjön och vad som är bra för Åland. Jag drog lite på munnen när jag såg att landskapsregeringen skriver i ministerrådsberättelse att man har lyft frågan om toalettavfall. Det må vara hur det vill med det.

I våra små förhållanden tror jag att det är väldigt viktigt att vi samarbetar, att vi drar åt samma håll och att landskapsregeringen också engagerar sig när det gäller Östersjön. Jag ser det som rätt viktigt att vi kan göra det tillsammans.

Jag vill helt kort bara nämna pantfrågan i och med att ltl Valve tog upp det så pass kort.

För att få någon sorts ekonomi i ett gemensamt nordiskt pantsystem så krävs det att man får med gränshandeln. Bara mellan Danmark och Tyskland rör sig gränshandeln om 1 miljard burkar. Det är oerhörda mängder. Mellan Estland och Finland rör det sig om 200 miljoner burkar. Det tredje tyngdpunktsområdet är faktiskt taxfreetrafiken över Åland, det är 60 miljoner aluminiumburkar. Det här är en fråga som har debatterats länge. Senaste år i denna sal förekom det ett gemensamt möte mellan det nordiska medborgarutskottet och miljöutskottet. Då trodde man att nu hade vi fått detta på plats och nu kommer man vidare. 

För Ålands vidkommande så skulle det vara intressant om Åland kunde utgöra ett pilotområde där man i mindre skala kunde visa på hur man skulle få pantsystemet att fungera. Även det här hoppas jag, utan att jag pekar finger åt någon annan, att landskapsregeringen kunde inse och att vi på parlamentarikersidan likaväl som på ministerrådssidan kunde dra åt samma håll. 

Jag har en väldigt, väldigt viktig sak som väckte mitt intresse när jag läste landskapsregeringens verksamhetsberättelse. På sidan 14 finns det en punkt där landskapsregeringens övergripande prioriteringar i Nordiska ministerrådet kommer upp. Under punkten 4.1. Språket, står det så här: ”Det svenska språkets ställning på Åland kommer även framledes att befästas och tryggas genom att landskapsregeringen konsekvent, med stöd av självstyrelselagen, kommer att kräva att kontakten mellan landskapet och staten, såväl skriftlig som muntlig, sker på svenska.” Det här är ju en väldig deklaratorisk utfästelse i enlighet med självstyrelselagen, som jag ser det. Men det ger anledning till två intressanta reflektioner. För det första utgår jag ifrån att landskapsregeringen, och de fyra partier som står bakom landskapsregeringen, står bakom och är eniga om att kontakter mellan landskapet och staten, såväl skriftlig som muntlig, sker på svenska. Jag stöder det här resonemanget. Jag tycker att det är intressant. Jag har med min kollega i Nordiska rådet flera gånger diskuterat de här frågorna, vi behöver inte gå in på det i det här skedet. Jag tror att det är viktigt om man ska få förståelse för vår svenskspråkiga status att vi faktiskt agerar konsekvent utgående från det här.

När man tänker på det gemensamma mötet som vi ska ha med den finska delegationen här på Kökar så blir det faktiskt lite knepigt om vi ska följa det här till punkt och pricka. Att klara av ett sådant möte att kontakten, såväl skriftlig som muntlig, ska ske på svenska, jag tror att vi har anledning att reflektera över det. Men det är intressant och jag stöder det.

Det sägs också under punkt 4.1.3 Mötesspråket i Nordiska ministerrådet: ”Engelskan utgör ett allt vanligare mötesspråk, särskilt i samband med möten med de baltiska staterna”. I och med att jag inte varit på ministerrådssidan på ett bra tag så har jag inte någon uppfattning om det. Det kanske kan vara på det sättet. Vidare sägs: ”Landskapsregeringen ser det som en självklarhet att skandinaviska är det ledande språket i umgänget med våra nordiska grannar. Landskapsregeringen anser att språket inom Nordiska ministerrådet även fortsättningsvis skall vara skandinaviska med simultantolkning till andra språk vid behov”.  Såsom situationen är nu så finns det ingen simultantolkning till färöiska, inte till grönländska och inte heller till isländska, men det finns simultantolkning till finska. Jag har full förståelse för att det skulle vara väldigt svårt att uttrycka sig på ett annat språk än sitt eget modersmål. Men samtidigt så leder det till att själva grundtanken, att umgås och diskutera på skandinaviska, förfelas lite. Där ser jag en väldigt stor förändring under de senaste tio åren. Men det är ett intressant deklaratoriskt uttalande från landskapsregeringens sida.

Ltl Wille Valve, replik

Tack ltl Eriksson för bra anförande. Jag studsade till lite när ltl Eriksson nämnde språket, för det har aldrig någonsin varit ett problem när jag har varit på Finlands delegationsmöten. De har ordnat svenskfinska tolkar när så har behövts. När Finlands delegation kommer till Åland så kommer de att ha tolkar och tolkningsutrustning med sig hela tiden även på Kökar. Jag ser inte att det skulle bli något praktiskt problem överhuvudtaget.  Vid alla officiella kontakter och förhandlingar och på de möten som vi har planerat om självstyrelselagen och nordiskt energisamarbete så kommer det att finnas tolkar så att var och en kommer att kunna prata det språk som den behagar.

Ltl Anders Eriksson, replik

Ja, men formuleringen är ganska intressant; ”landskapsregeringen konsekvent, med stöd av självstyrelselagen, kommer att kräva att kontakten mellan landskapet och staten, såväl skriftlig som muntlig, sker på svenska”. Det står ingenting om simultantolkning i den allmänna språkpolitiska hållningen utan det kommer längre ner när det gäller mötesspråket i Nordiska ministerrådet. Jag ids inte gå in desto mera på det här, kollegan Valve och jag har flera gånger haft olika åsikter om språket. Jag bara konstaterar att ministrarna i landskapsregeringen också är en del av den åländska delegationen. Jag tror att det är bra om man kan diskutera frågan och se om vi uppfattar saker och ting på samma sätt.

Ltl Wille Valve, replik

Jag undrar om jag börjar bli gammal och mitt minne sviker mig. Men jag kan inte minnas att vi skulle ha haft olika åsikter om språket. Vad gäller formuleringen, som ltl Eriksson åberopade, så låter det som en deklaratorisk precisering av paragraferna 36 och 38 i självstyrelselagen, om att skriftväxling ska ske på svenska. Det är helt naturligt att landskapsregeringen kräver det, det är ingenting konstigt alls tycker jag.

Ltl Anders Eriksson, replik

Jag kan bara säga för mitt vidkommande att jag tror ju, och det är säkert en gammaldags uppfattning, att det är väldigt viktigt att man i samtliga sammanhang agerar på svenska både skriftligt och muntligt om man ska få respekt för att Åland är enspråkigt svenskt. Det är en gång för alla min uppfattning och kommer så att förbli.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Veronica Thörnroos

Fru talman! Bästa lagtingsledamöter, jag har förmånen att för andra gången i världshistorien få presentera landskapsregeringens meddelande som rör arbete inom Nordiska ministerrådet.

Vad gäller meddelande nr 1/2012-2013 så har landskapsregeringen valt ett likartat förfaringssätt som vid EU-meddelandet. Meddelandet består av två delar. Den ena är en bakåtsyftande del som talar om vilka verksamheter landskapsregeringen har varit delaktig i. Den andra delen är mera framåtsyftande och talar om de övergripande prioriteringarna som finns.

Före jag kommenterar och berättar för er om meddelandet så vill jag säga att landskapsregeringens samlade bedömning är att arbetet inom Nordiska rådet och även inom Nordiska ministerrådet är oerhört viktigt. De är en av våra få, kanske enda, legala utrikesplattformar som vi har. Frågeställningarna är till sina karaktärer ofta övergripande och deklaratoriska. Man kan inte kräva att någon regering ska implementera ett förslag. Men det viktigaste av allt är att det ger oss i landskapsregeringen och er i lagtinget möjlighet att träffas, diskutera och utbyta erfarenheter och knyta kontakter med viktiga nordiska politiker.

Jag delar helt ltl Anders Erikssons åsikt att i samband med EU-inträdet så fanns det vissa farhågor om att Nordiska rådets arbete skulle förringas och skulle kanske inte längre ha någon betydelse, utan snarare vara mera som en diskussion inför EU-mötena. Jag är helt av samma åsikt att det inom det nordiska arbetet finns en dynamik som under de senaste åren har ökat betydligt, tycker jag.

Sedan några år tillbaka, redan under lantrådet Viveka Erikssons ledning, har landskapsregeringen börjat formalisera arbetet inom den egna förvaltningen så att de resurspersoner som finns på plats och deltar i olika konferenser och möten också på ett formaliserat sätt ska kunna återföra och bringa den kunskap tillbaka så att kunskapen kommer flera till gagn än bara en person eller en avdelning.

Till landskapsregeringens meddelande. Landskapsregeringen deltar i Nordiska ministerrådets arbete inom ramen för elva olika ministerråd. Varje ministerråd har en ämbetsmannakommitté som bereder och följer upp de enskilda frågorna. De nordiska samarbetsministrarna, som agerar på statsministrarnas mandat, har ett eget ministerråd där det övergripande och koordinerande ansvaret för samarbete försiggår. Deltagande i ministerrådets möten har utöver de enskilda sakfrågorna också stor betydelse för kontaktnätet mellan de nordiska länderna.

I det koordinerande arbetet har landskapsregeringen varit särskilt aktiv inom följande frågor.

I oktober undertecknade regeringscheferna och delegationsordförandena på Färöarna, Grönland och Åland en samarbetsöverenskommelse som ska förbättra informationsflödet mellan regeringarna och parlamenten samt förbereda och driva frågor med gemensamt intresse. Arbetet hade föregått av ett intensivt arbete både inom Ålandsdelegationen och inom Ålands landskapsregering och framförallt tillsammans vid flera år där vi så småningom nådde vårt gemensamma mål.

Landskapsregeringen översände också ett meddelande, det första i sitt slag, till Ålands lagting innehållande berättelsen för 2011 och landskapsregeringens prioriteringar för det kommande arbetet samt ett meddelande om gränshinder. Båda meddelandena behandlades i en temadebatt om Norden i Ålands lagting den 20 april.

Landskapsregeringens arbete i gränshindersforum har varit aktivt och vi har haft en egen representant på plats hela tiden, där frågor speciellt för den enskilde medborgaren som gäller rörlighet mellan de nordiska länderna har behandlats. Fokus ligger på att förenkla lagar och regelverk som försvårar rörligheten.

I samband med Nordiska rådet session medverkade lantrådet i ett möte med de nordiska statsministrarna och regeringscheferna samt vid ett nordiskt toppmöte.

Ordförande för gränshindersforum Ole Norrback har också varit på besök här på Åland och haft diskussioner både med landskapsregeringen och med Ålandsdelegationen. Ordförande besökte också olika institutioner där gränshinder oftast kommer till uttryck för den enskilde medborgaren. 

Jag har också, i egenskap av nordisk samarbetsminister, stått värd för ett besök här på Åland där samarbetsministrarna Annika Olsen från Färöarna och Palle Christiansen från Grönland medverkade. Vi diskuterade främst ett utvecklat arbete inom skol- och arbetslivssektorn.

Sedan har vi också initiativet ”grön tillväxt” där landskapsregeringen har deltagit. Det operativa arbetet har där bedrivits i enskilda fackministerråd.

Inom de tio fackministerråden har flertalet frågor varit upp. De frågor som har varit av särskilt intresse för landskapsregeringen lyder som följer. I ministerrådet för arbetsliv har man bl.a. diskuterat Nordens demografiska utmaningar och tillsammans med ministerrådet för sociala frågor har man tagit fram en åtgärdslista för att undanröja 26 olika gränshinder för arbetstagare.

Inom jämställdhetsområdet har frågor om jämställdhet för hållbar skolutveckling varit en av huvudpunkterna under året och där har vårt lantråd Camilla Gunell varit speciellt aktiv.

I satsningar runt ett lyft för barn- om ungdomslitteratur har landskapsregeringen tagit en aktiv del där stiftande av ett barn- och domslitteraturpris lett till att priset kommer att utdelas första gången år 2013.

Landskapsregeringen har också deltagit i förberedelserna för kulturfestivalen i Kennedycenter i Washington där konstnären Juha Pykäläinen och dragspelaren Greta Sundström deltog i februari-mars 2013.

Inom sektorerna miljö och energi har landskapsregeringen aktivt fört fram förnyelsebara energikällor och marknadsfört Åland som ett cleantech område. Östersjöns rening och miljö har också haft en framträdande roll.

Avslutningsvis, möjligheterna att bevara och utveckla gränsöverskridande studiemöjligheter är ett av de områden som landskapsregeringen kommer att bevaka extra noggrant inom ministerrådet för utbildning och forskning. Det var vad landskapsregeringen har gjort.

Jag kan ärligt och tydligt säga att det arbete som landskapsregeringen har bedrivit inom Nordiska ministerrådet alltid också har haft fäste i parlamentet och i Ålandsdelegationen. Jag tycker att vi från åländsk sida har ett gott samarbete som vi kan vara stolta över. Vi är så pass professionella i våra roller att vi kan bortse från ren och skär oppositionspolitik och tillsammans verka för Ålands bästa.

Vad sedan gäller landskapsregeringens prioriteringar i meddelandet så är de av övergripande karaktär av två anledningar. För det första, delar av prioritetsarbetet sker inte av oss, utan det sker på sekretariatsnivå efter diskussioner i ämbetsmannakommittéer och med input från samarbetsministrarna. För det andra, så har vi något begränsade resurser och har därför valt tre fokusområden som vi försöker följa lite mera intensivt. De här är också sådana områden där vi tar försiktiga steg framåt, men där arbetet måste fortgå kontinuerligt och löper över flera år.

Den första frågan som är synnerligen aktuell är frågan om SVT PLAY. Det enda goda med frågan om SVT PLAY är att det inte bara är Åland som drabbas av det numera. Man har även samma problematik i andra nordiska länder där man inte längre kan ta in ett annat lands program. Det som inledningsvis kändes som en svår fråga för oss har nu blivit en allnordisk fråga. Jag ser inte att det förbättrar våra positioner, men det gör det avsevärt mycket lättare när det är en större massa som inser problematiken och arbetar gemensamt för det.

Diskussionen kring den nordiska upphovsrätten är något som inte bara intresserar oss utan alla nordiska länder. Nordiska rådets temasession visade att det fanns flera frågeställningar, en från Åland med också en från ett annat nordiskt land, där man ville diskutera frågan om SVT PLAY.

Ett annat viktigt prioriterat område för landskapsregeringen är gränshinder och arbetet med att förhindra att nya gränshinder uppstår. Om jag minns rätt nu så har man under året klarerat av cirka 20-25 gränshinder. Jag hoppas och tror att det inte har uppstått lika många nya gränshinder. Det här är en pågående process där det gäller att arbeta kontinuerligt och målmedvetet framåt. Jag tycker också det är glädjande att ordförande för gränshindersforum Ole Norrback åter igen kommer till Åland för att diskutera med oss.

Många gånger kan man irritera sig och lätt förundra sig över att de flesta gränshinder som dyker upp gäller sådant där vi saknar behörighet. Där måste arbete bedrivas med hjälp av Finland och också med hjälp av de andra nordiska länderna för att påtala vilka problem det ställer till för oss.

Sist men inte minst har vi miljön i Östersjön och vi har fartygsutsläppen. Det här är ett arbete som har pågått i många år och det finns ingen anledning att lägga det arbetet åt sidan, ännu återstår ett viktigt arbete. Landskapet Åland, landskapsregeringen och lagtinget har varit tongivande under många år redan i det nordiska arbetet när det gäller miljöarbetet i Östersjön.

Åländska politiker och tjänstemän har t.ex. lyft frågan om utsläpp av avloppsvatten från båtar och fartyg och därigenom medverkat till det förbud om utsläpp från passagerarfartyg som IMO, Internationell Maritime Organisation, har tagit beslut om och som kommer att gälla från 2016 för nybyggda fartyg och från 2018 för befintliga fartyg. Det här är viktigt på mera än ett sätt. Det är fullständigt ologiskt att tro att man kan få en ålänning att investera 3000, 5000 eller 7000 euro för att rena sitt eget avloppsvatten när man samtidigt kan titta ut och när det är god sikt så ser man ut över vår territorialgräns och man ser passagerarfartyg och även lastfartyg som fortsättningsvis, med legal rätt, släpper ut sitt orenade avloppsvatten. Det enda kravet att fartyget ska göra minst 4 knop. Det är helt anmärkningsvärt. Där har Åland varit en föregångare när vi har sagt att alla fartyg, oberoende hur stort eller hur litet fartyget är, inte får släppa ut sitt avloppsvatten. En för alla, alla för en. Vi ska alla följa samma regelverk. Nu har också Sverige insett att det är den vägen man ska vandra och kommer att stränggera sina utsläpp. Sedan gäller det naturligtvis för oss att se till att det finns mottagning i hamnarna som möjliggör både för fritidsbåtar och för andra att ta emot det avfall som kommer.

Jag avslutar min redogörelse här. Tack, fru talman.

Ltl Barbro Sundback

Fru talman! Det är något med det nordiska samarbete som inte tänder politikerna. Vi tycker alla att det är så bra, så fantastiskt och vi vill bara ha mer av det. I nästa stund konstaterar vi att det kanske inte har så stor verkan, det nordiska samarbetet lämnar inte så många direkta politiska spår. Hela beslutsprocessen är ganska omfattande men trevlig och viktig på många sätt och vis. Man ser också här i salen att det är ganska avslaget. Det kanske är lite mera förpliktelse än engagemang över den här debatten.

Trots det så tycker jag att man inte ska ge upp. Jag var särskilt glad att lyssna på delegationsordförande Wille Valves presentation. Det är kanske så att om man har levt lite mera utanför Åland, som ltl Valve har gjort, och varit socialt aktiv i miljöer där folk kommer ifrån alla möjliga ställen och pratar många språk och man känner inte alla och allra minst vet man vem som är deras syster, bror eller svåger eller hur mycket mark de äger, så blir diskussionen av en liten annan karaktär. Själva sakfrågorna kan vara intressanta i sig. Jag tyckte om den här aktiviteten diskussionen angående ”policymaking”. Ltl Wille Valve sade i en bisats att om någon från de självstyrande områdena lanserar en ordförandekandidat för rådet så då var det för honom naturligt att stöda en sådan person. Jag vet inte om jag tycker samma sak, men frågor av den karaktären borde vi i mycket högre grad diskutera. Hur vill göra politik i Nordiska rådet? Det är ju ingen som blir förvånad om vi ställer oss i talarstolen och säger; ”det är bra för Åland, det här är ganska bra och så här skulle vi på Åland vilja ha det”, utan det är detta att kunna ha en lite bredare approach till diskussionen, att Åland är en del av det nordiska samarbetet och både kan bidra och kanske kan ha nytta av det. Jag vet att jag under många år, när jag har lyssnat på de här anförandena eller berättelserna, tyckt att det vore mycket viktigare att vi diskuterade före de här sessionerna och före mötena angående vilken gemensam nordisk politik vi ska föra. På det viset aktivera vi också vår egen interna åländska debatt. Det där väckte aldrig någon större entusiasm. Men jag tror att om man vill bli tagen på allvar så kan man inte bara komma och önska en massa för sin egen del, utan man måste vara med och utveckla det nordiska samarbetet.

I ltl Wille Valves anförande fanns det mera av den här approachen som jag har frågat efter. Vi har också haft några diskussioner, bl.a. nu inför den här minisessionen, om hur Åland skulle profilera sig i försvarssäkerhetspolitiska frågor. Det borde kanske vara så i högre grad, att självstyrelsepolitiska nämnden och delegationen inför olika möten, där man tycker att det finns någon viktig fråga, skulle diskutera tillsammans hur Åland ska uppträda. Jag har alltid annars fått till svar; ”att det nordiska samarbetet är så bra för Åland för man knyter så mycket kontakter”. Det må nu vara att någon knyter kontakt med någon och byter visitkort, men det räcker nog inte för mig. Nog är det ju viktigt att Åland, som en del av samarbetet, har en egen profil. Tydligen var det på det viset under den här minisessionen vad gällde försvars- och säkerhetsfrågor. Det sades här att det inte har så mycket att göra med om det är ett stort eller ett litet land, utan det har att göra med hur engagerad man är. Att lantrådets anförande sändes i sin helhet i SVT forum eller vad det nu heter, det är liksom ett tecken på att man kan bli tagen på allvar också om man kommer från lilla Åland. Minisessionen var på många sätt ny och fräsch och visade på en annan nordisk politik än att bara komma och berätta i efterskott vilka utskott man har suttit i och att man har knutit många kontakter.

Ltl Gunnar Jansson var inne på Ahtisaaris diskussion om Norden i EU. Det här är inte namedropping, utan Ahtisaari var på ett seminarium där jag deltog och där Per Stenbeck firade sin 70-årsdag. Det var ett stort kunskaps- och debattseminarium på Hanaholmen. Där var också före detta partiordförande Ingvar Carlsson. Ahtisaari och Ingvar Carlsson hade nästan exakt samma uppfattning, att varför är inte Norden gemensamt ute i världen och visar upp sin modell?

USA som abdikerar och där bedriver man bara rena realpolitiska intressen. Man flyttar bort från Europa och nu är det Asien som gäller. Vem är det som ska ge världens människor hopp och tro på framtiden? Jag hörde en uppgift att bara en bråkdel av en massa ungdomar, som man har intervjuat i Europa, tror att de har en bra framtid. Det är ju ett förskräckligt scenario, att de unga inte tror att de har en framtid att räkna med. Hur ska världen då kunna utvecklas?

Själv besökte jag USA för ungefär en månad sedan när jag deltog i FN:s kvinnokommissionsmöte. Där uppträdde de nordiska länderna var för sig i workshops, events och allt möjligt och det var väl bra. Men där kom kvinnor från mycket utsatta länder och frågade om policymaking och lagstiftning vad gäller jämställdhet. Nå, vem har svaret på de frågorna? Det har ju Norden. Men det uppfattas på något sätt som man är högmodig och kommer med pekfinger om vi berättar om hur vi gör i Norden. Jag tycker att det är lite samma strategi som man borde ha när det gäller Ålandsexemplet. Vi säger hur vi har gjort och att det har fungerat ganska bra. Vi inte vill pracka det här på någon, men om det är någon som finner det lämpligt så får de väl ta delar ur den modell som vi presenterar. Jag håller helt med om att det är den nordiska modellen som världen faktiskt behöver. Det har jag sagt för länge sedan. Vem ska rädda världen?

När nu temat nästa gång tydligen blir Norden i EU så borde man väl försöka få till stånd en sådan här gemensam nordisk global kampanj eller vad jag ska kalla det. Man skulle gemensamt föra ut saker som man tycker att är väsentliga i våra samhällen, som vi tror på och som vi tror att också andra kan ha nytta av. Det har jag länge väntat på. Jag hoppas att det finns krafter som vill arbeta på det sättet.

Sedan är jag lite tveksam till den här, i och för sig, glädjande aktiviteten och det här engagemanget för försvars- och säkerhetspolitiska frågor. Är det egentligen på djupet någon utökad aktivitet och är det faktiskt en renässans för det nordiska samarbetet? Det temat väcker naturligtvis engagemang eftersom det så länge var förbud i Nordiska rådet att tala om utrikespolitik och försvarspolitik var helt uteslutet. Att man nu kan göra det beror ju på att världen har förändrats och kalla kriget har upplösts. Är det faktiskt någon som tror att vi ska få ett fördjupat nordiskt försvarssamarbete? Det är jag lite skeptisk till. Det är ju klart att det är bättre än att man inte diskuterar alls. Jag vill varna för att jag inte tror att det här nu innebär att det automatiskt blir gemensamt försvarsarbete, att vi får bort en massa gränshinder och att vi får gemensam lagstiftning. Jag tror att det är att dra en alltför snabb slutsats av det här. Vi är fortfarande kvar i EU och i ett EU som är mycket mera komplext än vad det har varit på länge. I EU behövs säkert gemensamma insatser, å andra sidan kvarstår, precis som det alltid har gjort, olika intressen för det europeiska samarbetet. Det återstår väl att se. Det är bra med aktivitet.

Jag vill berömma ltl Wille Valve för hans engagemang. Jag tycker att han har förmått dra med lagtinget i lite mera visionära och intressanta diskussioner än bara avrapportering.

Till regeringen kanske jag kan framföra ett sådant önskemål att när tiden är mogen kanske vi skulle få ett meddelande om självstyrelsens intressen i det nordiska samarbetet så att vi kan ha en policy, något att samarbeta runt och som kan ligga fast ganska länge, att det inte är någonting som ska behöva ändras beroende på vem som sitter vid regeringsmakten. Tack, fru talman.

Ltl Wille Valve, replik

Tack ltl Sundback för de orden. Det fanns mycket tänkvärda saker. Det räcker inte med en replik för att få fram allt det. Jag delar ltl Sundbacks uppfattning om att det är bra att förankra stora självstyrelsepolitiska frågor i självstyrelsepolitiska nämnden. Jag ser fram emot att fortsätta det samarbetet.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack, fru talman! Tack för anförandet. Jag delar ltl Barbro Sundbacks åsikt om att man också ska föra den modellen i ett större perspektiv ut i världen. Jag tänkte informera och upplysa ltl Sundback om att på World Economic Forum i Davos 2011 så presenterade man just ganska omfattande The Nordic way som en rapport och ett arbete som hade gjorts. Jag tycker att det var en bra sak, där förde man fram den nordiska modellen. Viktigt i sammanhanget är att komma ihåg att man inte ger pekpinnar och talar om hur man ska göra. Det upplevs ofta för omvärlden att man kommer med moraliska pekpinnar från Norden och talar om hur de ska göra. Men det viktiga är att tala om på ett positivt sätt hur vi har uppnått det och att det har fungerat bra.

Ltl Barbro Sundback, replik

Tack, fru talman! Jag tror faktiskt att inom ekonomiska kretsar, även internationellt, så är den nordiska modellen ganska välkänd eftersom den har gett så pass god ekonomisk stabilitet i olika krissituationer. Modellen är också känd inom sådana kretsar tack vare arbetsmarknadsmodellen, dvs. det är inte politikerna som sätter lönerna utan det sker utanför det politiska beslutsfattandet. Den nordiska modellen är också känd för jämställdheten. Jag tänker faktiskt i bredare politiska sammanhang, alltså bland politiker. Det är kanske inte lika lätt att övertyga politiker från andra kulturer. Det uppfattas ju ofta som socialism t.ex. i USA, bara detta att man skulle ha en sjukförsäkring med modell från Europa och Norden.

Talmannen

Tiden är ute! Replikskiftena är avslutade.

Ltl Katrin Sjögren

Talman! Vi har aktiva och intresserade medlemmar i Ålands delegation i Nordiska rådet. Vi har kompetent bistånd av vår sekreterare Niklas Slotte. Det mesta är väl sagt, men jag vill ändå påpeka några saker.

Jag är ersättare och har haft möjlighet under fjolåret att några gånger vara medlem av medborgare- och konsumentutskottet. Där finns det särskilt två frågor som är av intresse för Ålands del.

Medborgar- och konsumentutskottet handlägger minoritetsfrågor. Utskottet har genom sin ordförande, Satu Haapanen som kommer från de gröna, varit väldigt intresserade. Man har gjort studiebesök till alla självstyrande områden. I fjol var de till Åland. Man ämnar också göra en kartläggning och avfatta en rapport, en studie över de självstyrande områdena i Norden.

En annan sak som medborgar- och konsumentutskottet har haft på sin agenda är frågan om ett nordiskt pantsystem och det är en riktig långkörare. Det senaste i den frågan är att man har gjort en kostnadsnyttoanalys av ett nordiskt pantsystem och den analysen var lite negativ. Man tycker sig se att det inte finns ekonomiska och praktiska möjligheter. I den här kostnadsnyttoanalysen som har gjorts av en tredje part så tycker man att det kostar mera än det smakar. Men, utskotten som har handlagt den här frågan; medborgar- och konsumentutskottet, miljö- och naturresursutskottet och näringsutskottet så är väldigt tydliga i sin beställning till Nordiska rådet. Efter denna kostnadsnyttoanalys påpekar man att man saknar konsumentperspektivet. Man tycker också att man har varit ganska konservativ när man har beräknat miljönyttan. Vidare konkluderar de olika utskottens ordförande; ”Att rapporten indikerar samhällsekonomisk nytta av att samordna det nordiska pantsystemet. En samordning är också en förbättring av konsumenträttigheterna i gränsområdena. Utskotten besluter gemensamt för att verka för att Norden gemensamt inleder diskussioner med Tyskland och Estland med avsikt att teckna avtal för att inkludera gränshandeln till ett nordisk gemensamt system”. Det senaste i den frågan är att för att få ett väl fungerande system så behöver man också ha Tyskland och Estland med sig. Jag tycker att det är positivt för man driver den här frågan ganska hårt fast det är ett ganska stort motstånd. Tack.

Ltl Petri Carlsson

Talman! I princip allt i dessa två dokument är bra, men jag saknar en sak i landskapsregeringens och Nordiska ministerrådets övergripande prioriteringar. Nämligen gällande beskattning som berörs i meddelandet under rubriken: ”3.3.11 Ekonomi och finanspolitik (MR-FINANS)”, där det inte står så mycket mer än att "Landskapsregeringen har deltagit i ministerrådets möten.". Under rubriken "4 Landskapsregeringens övergripande prioriteringar i Nordiska ministerrådet" och alla dess underrubriker hittar jag heller inget om beskattning eller finans. Det här tycker jag är synd.

Det jobbas en hel del med gränshinder. Det är bra och viktigt. Det berör många och består av en oerhörd mängd av frågeställningar som behöver lösas. Vissa gränshinder kan nog aldrig försvinna helt. Jag tänker inte här igen dra upp exempel på gränshinder som jag gjorde i gränshindersdebatten vi hade för ett år sedan. Däremot vill jag igen beröra beskattningen eftersom en hel del av gränshindren härrör sig till ett övergripande systemfel som jag ser det; beskattningssystemet. Som jag ser det ska skatten gå dit där servicen utnyttjas. Det här är en princip som borde drivas på och lyftas upp högt på den nordiska agendan. Varför har inte vi med det som en prioritering? Det borde vi ha. Jag hoppas att landskapsregeringen tar med sig detta och driver det som en viktig fråga i framtiden.

Dubbelbeskattningsfrågan nämns i Ålandsdelegationens berättelse och är viktig. För några år sedan infördes bilaterala beskattningsavtal som underlättade mycket och röjde bort en hel del gränshinder. Tyvärr är inte systemet helt felfritt och en hel del hinder återstår. Myndigheterna jobbar i enlighet med befrielseprinciper och det är väl bra, men ett problem är att många trots allt råkar ut för dubbelbeskattning. En del av det beror säkert på att man idag måste vara en upplyst medborgare och känna till hur systemet fungerar och vad man har rätt till. Informationen når helt enkelt inte fram till den som berörs.

Jag kan ta ett exempel från mina föräldrar som flyttade. Inte en enda informationsbroschyr fick do i Finland om hur de ska gå tillväga, vilka myndigheter de ska kontakta och i vilken ordning eller vilka rättigheter och skyldigheter de har. Allt måste man ta reda på själv och det är inte lätt kan jag säga.

Men tillbaka till det här med systemfelet vid beskattningen. Vi här på Åland drabbas också särskilt av det. Vid utflaggningarna försvann en hel del skatteinkomster för våra kommuner trots att folk fortfarande bor kvar här och använder vår infrastruktur och service. Det här tycker inte jag är riktigt rätt. Återigen, skatten ska gå dit där servicen utnyttjas. Det blir mest rättvist och är mest logiskt. Det nordiska samhället och beskattningssystemen måste följa med en föränderlig värld där vi är alltmer rörliga. En del av de konstruktiva samarbetslösningar som uppnås drivs fram av ekonomiska förutsättningar, ofta på att man anslår resurser, men ibland också på bristen av resurser.

I samband med gränshindersdebatten, som vi hade för ett år sedan, fick vi höra i ett anförande av Jan-Erik Enestam att det är förvånande många politiker som har en nationell inställning och drar mycket hemåt. Till delar tror jag att det beror på hemmaopinionerna. Jag kan tänka mig att diskussionen på gatan ofta handlar om att varför ska han eller hon få en förmån här eller utnyttja en service här som inte betalar skatt till oss? Liknande argumentation har jag hört här på hemmaplan. Klart att man får svårt att värja sig mot ett sådant argument med att hänvisa till enbart solidaritet eller att det är ju likadant för de våra som flyttar. Återigen, här gäller samma sak. Om skatteintäkterna kommer dit där servicen utnyttjas faller argumenten platt och man kunde också få bort det argumentativa gränshindret. Pengarna talar, vare sig vi vill det eller inte.

Att få skatten dit där servicen utnyttjas blir svårt eftersom jag vet att man har haft en sval inställning till detta från de andra i det nordiska samarbetet. Jag förstår att det är svårt att få dem att acceptera att till exempel svenska skatteintäkter på pensioner skulle betalas till ett annat land i sin helhet. Däremot kanske man kunde hitta en kompromiss där åtminstone delar av skatterna går dit där servicen utnyttjas. Jag hoppas att vi från Åland kan lyfta upp detta på den nordiska agendan för diskussion och debatt. Tack.

Ltl Anders Eriksson

Fru talman! Först har jag ett par korta kommentarer om det som ltl Carlsson sade. Jag vill uttala mitt stöd för den principen att skatterna ska dit som servicen produceras.

När vi ganska noggrant här i lagtinget arbetade med det nordiska dubbelbeskattningsavtalet så konstaterade vi att Färöarna och Grönland är med som part medan Åland överhuvudtaget inte är med i de här diskussionerna. Åland har inte möjligheter att ta del i diskussionerna på grund av finansministeriets syn. Samtidigt vågar jag påstå att vi är säkert är det område i Norden som berörs mest av den här problematiken. Det sades att orsaken till att Åland inte var med var att vi inte hade skattebehörighet. Nå, det är ytterligare ett motiv till att vi ska ta över skattebehörigheten, men de facto har vi skattebehörighet när det gäller kommunalbeskattningen. Igen, vi borde definitivt vara med i det här samarbetet så jag vill uttala mitt stöd till det.

Orsaken till att jag begärde ordet var att minister Thörnroos gick lite mera in på djupet när det gäller fartygsutsläppen och det tycker jag är bra, för det är en otroligt märklig situation som jag och flera med mig har reagerat över. Jag nämnde Arktis i mitt huvudanförande, turismen utvecklas på Arktis och det förekommer allt mera kryssningar upp till Arktis. Där är allt otroligt strängt, man får överhuvudtaget inte släppa ut en droppe. Det kan vara samma rederier som kryssar uppe i Arktis som i Östersjön. Man får inte släppa ut någonting men när man kommer in till Östersjön så är det nästan som att man skulle hänga upp en skylt med; ”nu är det öppet, varsågod och öppna”. Det är egentligen helt otroligt.

När det gäller de beslut som är på gång så är det som minister Thörnroos sade; när det gäller nya fartyg så ska det gälla från 2016 och när det gäller existerande fartyg så är det från 2018. Antingen måste man rena ombord eller tömma i hamn. Med det som inte ministern nämnde och som gjorde mig väldig förvånad är att det bara gäller under förutsättning om det finns tillräcklig mottagningskapacitet. Det var mot den bakgrunden som vi från Östersjörapportörskapet ställde frågor till den danska, svenska och finska och givetvis till den åländska regeringen; hur kommer man att agera för att se till att det finns tillräcklig mottagningskapacitet i de prioriterade hamnarna? Det kom ett gemensamt svar från de här fyra länderna, som jag föredrar att kalla dem, undertecknat av infrastrukturministern i Sverige Katarina Elmsäter-Svärd. Det var en bra genomgång över vad som gäller i Danmark och över vad som gäller i Sverige. Jag vill också ge en eloge till landskapsregeringen, det var ett bra och utförligt svar som man också gav ifrån landskapsregeringen. Det var första gången i det nordiska sammanhanget som jag har sett att den finska sidan faktiskt lämnade ett offentligt svar enbart på engelska och där tog man tar sikte på Åbo hamn. Det var ingenting överhuvudtaget om Helsingfors och det förvånar mig lite.

Det kan vara intressant att veta hur situationen är på Åland. När det gäller Berghamn i Eckerö så finns det mottagningskapacitet. Det mesta töms ändå av andra orsaker på den svenska sidan, men det finns mottagningskapacitet i Eckerö. Det finns också mottagningskapacitet i Mariehamn. Nackdelen i Mariehamn är att mottagningskapaciteten är begränsad. Man klarar av 30 kubik i timmen. I Långnäs finns det inte mottagningsfaciliteter av naturliga orsaker, man stannar så kort tid och fartygen tömmer i ändhamnarna. Som ålänning har man varit stolt över det sätt som Åland har hanterat den här problematiken. Jag tycker att det är bra.

Sedan en sista kommentar. Minister Thörnroos hade för övrigt ett mycket bra anförande men hon sade att man nog kan skilja på när det är ren och skär oppositionspolitik. Jag tror också att det är viktigt att man kan skilja på när det är ren och skär regeringspolitik. Tankarna har ju varit att man inom självstyrelsepolitiska nämnden skulle försöka koordinera arbetet inom BSPC och Nordiska rådet. Det har väl varit lite stapplande steg, åtminstone på det första mötet i självstyrelsepolitiska nämnden, men tanken är bra. Jag tror också, som minister Thörnroos sade, att det vore bra strukturera upp landskapsregeringens arbete så att man vet vad de olika tjänstemännen gör. Det skulle vara bra om man kunde inrätta någon typ av forum, någon mejlgrupp, för att samordna de åländska insatserna. Jag har själv blivit förvånad när vi i social- och miljöutskott har hört sakkunniga som man överhuvudtaget inte har haft en aning om att de har jobbat med sådana frågor som vi har drivit ganska stenhårt på parlamentarikersidan. När det gäller att samordna insatserna så ber jag regeringen, som har makten i vårt politiska system, att fundera på om man kan synkronisera insatserna och kunskapsöverföringen mera än vad man gör idag?

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack, fru talman! Tack för stödet att skatten ska dit som servicen används. Det var bra.

Ltl Anders Eriksson sade att det inte finns en plats för oss i utskotten i Nordiska rådet, om jag förstod det här rätt och det var en av orsakerna till varför man inte kan driva frågan. Men man har ju möjlighet i Nordiska rådets pleni sessioner att lyfta frågan. Jag poängterade den berättelse som kom från landskapsregeringen, där finns det en grupp som heter MR-FINANS och i den gruppen har vi också möjligheter att tala om hur vi ser på de här frågorna. Det var mer riktat till landskapsregeringen i det här fallet, att man bör överväga att ha med det här som prioriteringar framöver.

Ltl Anders Eriksson, replik

Det håller jag med om. Det var bra att ltl det Carlsson frågade för synbarligen blev det ett missförstånd. Vi har alla möjligheter att plocka upp de här frågorna i olika sammanhang. Det bör ju förstås vara ett ämne som man kan hänga upp resonemanget på, men vi har alla möjligheter att plocka upp det här i Nordiska rådet och det ska åtminstone jag överväga, absolut. 

Jag sade att vi inte har möjlighet att ta del i arbetet i den nordiska dubbelbeskattningsavtalsgruppen där man synkroniserar de här frågorna. Jag noterar att Färöarna och Grönland är part i det samarbetet men vi släpps inte ens in i farstun trots att vi är det område som troligtvis berörs allra mest i Norden av det här. Så i Nordiska rådet kan vi plocka upp det här men inte i den nordiska dubbelbeskattningsavtalsgruppen.  

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Veronica Thörnroos

Tack, fru talman! Tack bästa ledamöter för en intressant debatt.

Jag skulle vilja utveckla frågan kring åländska representationer, institutioner och samarbetsorgan som utses av landskapsregeringen och vilka möjligheter vi har till ett utökat samarbete gentemot parlamentssidan.

Jag blev ärligt förvånad när jag bad in en lista av ansvarig tjänsteman över åländska representanter i olika forum med koppling eller indirekt koppling till Nordiska ministerrådet. Det var en ofantligt lång lista med person. Jag säger inte alls att det är något fel i det. Däremot har jag bett att få en rapport från samtliga ledamöter från Åland som representerar Åland i Nordiska ministerrådets olika utskott eller samarbetsorgan för att landskapsregeringen ska kunna ta ställning till var vi ska finnas med, hur vi ska finnas med och var vi ska prioritera. Det känns faktiskt ärligt som det har funnits en viss slentrian, man har blivit invald i en kommitté för t.ex. samnordisk skogsforskning, arbetsmarknadsutskottet, Nordregio styrelse, ämbetsmannakommitté för fiske, nordisk avfallsgrupp, ämbetsmannakommittén för utbildning och forskning, jämställdhet barn och skola, tjänstemannautbyte, gränshinderforum och listan kan göra oändligt lång. Jag känner att jag som ansvarig koordinerade i landskapsregeringen inte får input från arbetet på ett sådant vis att jag sedan kan få vidare det till kollegiet och även få inputen vidare till lagtinget. Det viktiga är ju att substansfrågorna diskuteras av våra tjänstemän eller andra förtroendevalda men också sedan att diskussionen lever vidare och kommer oss alla till nytta.

Den frågeställning som ltl Anders Eriksson ställde i sitt anförande, huruvida landskapsregeringen kan bli bättre och huruvida vi också kan involvera parlamentssidan i det arbete, den frågan är helt berättigad. Mitt svar, till ltl Anders Eriksson och till er andra, är att det är landskapsregeringens absoluta målsättning. Tack.

Ltl Barbro Sundback, replik

Tack, fru talman! Jag tycker att ministern är ansvarsfull och tar upp en mycket viktig fråga. Jag tror inte att det har sett ut så här bara under den här perioden. Jag tror att det alltid har varit så här. Det tenderar lite det som jag var inne på; att det är nästan viktigare att få en massa poster här och där, men sedan vad som händer och vilken politik man för, det är av underordnad betydelse. Det är möjligen detta att man har fått en kontakt. Jag önskar ministern lycka till. Det är ju ett politiskt ansvar att se till att de som sitter i de här kommittéerna för regeringens talan i de olika organen. Jag tycker att det här är ett bra initiativ.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Lagtinget antecknar både ärende nr 5 och ärende nr 6 för kännedom.

För kännedom

7        Överklagande av Landskapsrevisionens beslut

Landskapsregeringens lagförslag (LF 15/2012-2013)

8        Utvinningsavfall

Landskapsregeringens lagförslag (LF 16/2012-2013)

9        Utkomstskydd och arbetsmarknadsservice

Landskapsregeringens lagförslag (LF 17/2012-2013)

10      Användningsbegränsning av farliga ämnen i elektrisk och elektronisk utrustning

Landskapsregeringens lagförslag (LF 18/2012-2013)

11      Täktverksamhet

Landskapsregeringens lagförslag (LF 19/2012-2013)

12      Nya försöksdjursdirektivet

Landskapsregeringens lagförslag (LF 20/2012-2013)

Samtliga ärenden upptas för remiss vid plenum 24.04.2013.

Plenum slutar

Nästa plenum hålls 24.04.2013 klockan 13.00. Plenum är avslutat.

Originalfil