Plenum den 22 mars 2006 kl 13.00

PLENUM den 22 mars 2006 kl. 13.00.

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Åke Mattsson).

29 lagtingsledamöter närvarande.

Om befrielse från lagtingets sammanträde i dag anhåller ltl Åke Mattsson på grund av privata angelägenheter. Beviljas.

 

Herr landshövdingen:

Värderade fru talman!

Jag ber att till lagtinget för behandling få överlämna republikens presidents framställning om godkännande av avtalet om sjötrafiken mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Folkrepubliken Kinas regering å andra sidan.

 

TALMANNEN: Ärendet kommer att behandlas i föreskriven ordning.

 

Meddelande

Meddelas att hemställningsmotionerna nr 1-57/2005-2006, vilka antecknades till kännedom vid lagtingets plenum den 15 mars, kommer att föredras för remiss vid de tidpunkter som framgår av det informationsblad som har utdelats till ledamöterna.

 

 

Föredras för tredje behandling ärende nr 1:

 

Lagutskottets betänkande nr 4/2005-2006 angående ny räddningslagstiftning. (FR 11/2004-2005).

 

I tredje behandling har lagtinget att antingen anta lagförslagen sådana de godkänts i andra behandling eller att förkastad dem. Först tillåts diskussion i ärendet i dess helhet och därefter föreläggs de i betänkandet ingående lagförslaget för beslut i tredje behandling var för sig. Slutligen föreläggs betänkandets motivering för godkännande i enda behandling. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt. Diskussion. Ingen diskussion.

 

Föreläggs förslaget till räddningslag för landskapet Åland för antagande i tredje behandling. Begärs ordet?  Lag­tinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av statistiklagen för landskapet Åland. Konstateras att lagtinget vid ärendets andra behandling föreslagit att lagförslaget måtte förkastas, varför detta antecknas som lagtingets beslut i tredje behandling. Lagförslaget är förkastat. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om offentliga nöjestillställningar för antagande i tredje behandling. Begärs ordet?  Lag­tinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

 

Förelägges förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen innehållande särskilda bestämmelser angående biografer och offentliga biografföreställningar i landskapet Åland. Konstateras att lagtinget vid ärendets andra behandling föreslagit att lagförslaget måtte förkastas, varför detta antecknas som lagtingets beslut i tredje behandling. Lagförslaget är förkastat. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

 

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen om bekämpande av oljeskador för antagande i tredje behandling. Begärs ordet?  Lag­tinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

 

Föreläggs motiveringen för godkännande i enda be­handling. Lagtinget har godkänt motiveringen.

 

Ärendet är slutbehandlat.

 

 

 

Föredras för tredje behandling ärende nr 2:

 

Kulturutskottets betänkande nr 2/2005-2006 angående ny landskapslag om studiestöd. (FR 11/2005-2006).

 

I tredje behandling har lagtinget att antingen anta lagförslaget sådant det godkänts vid andra behandlingen eller att förkasta detsamma. Först tillåts diskussion och därefter föreläggs lag­förslaget för antagande. Diskussion. Ingen diskussion.

 

Föreläggs lagförslaget för antagande i tredje behandling. Begärs ordet? Lag­tinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

 

Föreläggs betänkandets motivering för enda be­handling. Diskussion. Ingen diskussion. Motiveringen godkänd i enda behandling.

 

Föreläggs slutligen det i betänkandet ingående klämförslaget för godkännande i enda behandling. Begärs ordet? Klämmen är godkänd.

 

Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Föredras för enda behandling ärende nr 3:

 

Landskapsregeringens svar med anledning av vtm Viveka Erikssons m.fl. spörsmål angående regionalpolitik. (S 3/2005-2006).

 

Först tillåts diskussion och därefter antecknas svaret till kännedom. Under diskussionen i ärendet kan väckas förslag om hemställan till landskapsstyrelsen. Förslaget skall samtidigt skriftligen överlämnas till talmannen. Har förslag till hemställan väckts bordläggs ärendet efter avslutad överläggning till en avgörande behandling vid ett plenum tidigast följande dag. Under överläggningen i ärendet kan det bordläggas första gången på begäran av två ledamöter och därefter en gång om lagtinget så beslutar. Diskussion.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand:

Fru talman!

Oppositionspartierna liberalerna och Obunden Samling samt framstegsgruppen har ställt ett spörsmål om regionalpolitiken. Utgångspunkten i spörsmålet är att sittande landskapsregering skulle ha slagit in på en ny väg när det gäller regionalpolitiken, en väg som inte alltid skulle stå i paritet med vad tidigare målsättningar med politiken har varit. Dessa påståenden är enligt min och vår mening felaktiga, nästan vilseledande, vilket jag också mycket tydligt tycker framkommer i det skriftliga svar ni har framför er.

 

Målsättningen är att hela Åland skall leva är mycket klar från landskapsregeringens sida. Utmaningarna är dock många och inte enkla oberoende av vem som regerar. Vi i regeringen ser dock fram mot en konstruktiv debatt med nya initiativ och alternativa lösningar.

 

Om vi börjar med de grundläggande samhällsfunktionerna i form av trafik och välfärdstjänster – jag kommer senare in på vad landskapsregeringen jobbar med och lite framtidsdiskussioner – så har sittande landskapsregering på olika sätt prioriterat dessa grundläggande samhällsfunktioner. Samsyn har funnits när det gäller nuvarande utbud av trafiken. Vidare har landskapsregeringen i ett meddelande till lagtinget redogjort för hur den framtida utvecklingen av trafiken kan ske. Det finns delanslag för en ny färja, en grundläggande utredning för fast förbindelse, upprustning av färjfästen, utveckling av kortruttssystem är några komponenter som ingår i den här politiken.

 

Jag ser här ingen försämring mot vad som varit utan tvärtom jobbar landskapsregeringen mot en utveckling som på sikt skall säkerställa och utveckla trafiken på ett mera kostnadseffektivt sätt.

 

När det gäller fasta Åland har också utbyggnaden av huvudvägarna fortsatt och detta har varit positivt för randkommunerna samt också för skärgårdskommunerna.

 

Den andra grundläggande förutsättningen för spritt boende är att medborgarna kan få sina välfärdstjänster tillgodosedda i form av barnomsorg, skolgång, äldreomsorg m.m. Även på detta område bedrivs, som landskapsregeringen ser det, bra regionalpolitik. I vårt landskapsandelssystem prioriteras landsbygd och skärgård, vilket klart framkommer på sidan 7 i det diagram som finns i svaret. Där kan utläsas tydligt och klart landskapsandelarnas andel av skattefinansieringen när det gäller regionerna. Det är för skärgårdskommunerna 47 procent, för landsbygdskommunerna 30 procent, medan Mariehamn finansieras med 10 procent.

 

Regeringen har också i sina beslut om byggande prioriterat satsningar på regioner. Det syns bl.a. i att två av tre projekt i socialvårdsplanen finns i skärgården. Jag tänker på ombyggnaden av servicehusen Annegården och Sommarängen i Föglö respektive Kökar.

 

Det senaste beslut som vi fattade landskapsandelar om var Brändös projekt när det gäller förverkligandet av skola, bibliotek och idrottshall.

 

Beträffande basservicen kan konstateras att landskapsregeringen på ett bra sätt möter upp mot det behov som finns när det gäller de grundläggande förutsättningarna.

 

Vi vill också framhålla att landskapsregeringen har igångsatt ett arbete med en förstudie om utvecklande och finansiering av det kommunala välfärdssystemet. Detta arbete kommer att ligga till grund för framtida åtgärder när det gäller landskapsandelssystemet, som hela tiden bör förfinas beroende på utvecklingen i samhället.

 

Fru talman!

Den stora utmaningen är dock att få människor och speciellt unga barnfamiljer att bosätta sig i glesbygd och då speciellt i skärgården. Detta är viktigt eftersom en utökad skattekraft är viktigare än att vi bygger upp system där regionerna blir beroende av resurser från centralt håll.

 

Spörsmålsställarna utgår till stora delar från hur det har varit; debatten borde i stället utgå från dagens behov och den framtida utvecklingen, där hänsyn tas till individuella värderingar och det behov som dagens människor har. Man skall också komma ihåg den strukturomvandling som sker speciellt inom lantbruket och fisket, vilket tidigare skapade goda förutsättningar att bo i glesbygd. Förutsättningar och behoven är som sagt i dag inte desamma som i det förgångna.

 

Som ni säkert noterat i det skriftliga svaret har vår avdelning studerat vissa undersökningar som visar att en så liten del som en femtedel av alla flyttare uppger att arbetet är motivet för att flytta. Det vanliga är att det sociala livet, boendesituationen, önskan om miljöombyte, möjligheter till serviceutbud och utbildningsutbud är avgörande för var man bosätter sig eller till vilken ort man flyttar.

 

Det är mot detta som bakgrund som man måste se flera av de nya satsningar som landskapsregeringen presenterade i senaste budget. Det är alltså enligt vår mening inte enbart nya bidragssystem och fysiska investeringar som är allena saliggörande.

 

Jag vill därför lyfta upp dessa insatser särskilt eftersom det visar på ett nytänkande i den förda politiken. Vi vill hjälpa kommunerna med planering av attraktiva bostadstomter, utgående från att boendemiljön är allt viktigare för den enskilde. Kommunerna, som har planläggningsmonopol, kan använda det till planläggningsavtal eller med privata markägare eller så att kommunerna själva köper in mark och planerar. För detta har vi i år budgeterat pengar.

 

Satsningen på ett treårigt kulturprojekt är också utgående från de behov som finns hos dagens unga människor och syftar till att långsiktigt förstärka kulturutbudet och det egna skapandet. Vi tror att det här är viktigt utgående från just dessa värderingar.

 

Fungerande bredband har varit på tapeten och det är viktigt på många sätt ur ett företagsmässigt och ett socialt perspektiv. Det möjliggör distansarbete samt goda kommunikationer mot omvärlden, vilket är viktigt för alla men särskilt för våra ungdomar. Min förhoppning är att vi snart här skall kunna ta ett beslut angående den ansökan som har kommit in från Brändö och Kumlinge; jag vet att man håller på och bereder ärendet på avdelningen samt också för en diskussion med projektägarna.

 

Vi sade också i budgeten att bildandet av skärgårdens industrihus skulle kunna vara någonting som möter upp mot enskilda företagsbehov men också kunna vara med och skapa miljöer, där människor trivs att arbeta utgående från att den sociala miljön har allt större betydelse. Vi har i landskapsregeringen diskuterat och funderat över att man borde skapa minicenter där enskilda företagare kunde hyra in sig, det kunde vara i samband med kommunkanslier eller andra centra. Då kunde man skapa många synergieffekter.

 

När det gäller skärgårdsbutikerna vet vi att de har haft, oberoende av regering, ett särskilt moment där man har prioriterat dem. Det här har vi utökat med vissa garantier kommande år och det här är också viktigt för det regionala boendet, men lika viktigt är det för turismen, när det gäller båtturister, stugbyar, cykelleder m.m.

 

Ytterligare när det gäller en del mjuka värden har vi sagt att vi skall titta över de studiesociala förmånerna för skärgårdsungdomarna, speciellt när det gäller förmånligare hemresor.

 

Skärgårdsnämnden har också tagit ett initiativ där man vill ha någon som man kan diskutera direkt med när det gäller den förda politiken i nämnden. Här har också landskapsregeringen sagt att man kommer emot med en skärgårdsutvecklare som skall initiera och leda utvecklingsprojekt samt stimulera till nytänkande och breddning av skärgårdens näringsliv. Det här kommer att komma upp så fort vi får en ny nämnd tillsatt, vi väntar på några namn. När det är gjort kommer det här att beredas för det står i budgeten att det skall göras i samråd med skärgårdsnämnden. Min tanke om det är möjligt och vi hittar bra lösningar är att man skulle kunna utlokalisera den.

 

Ett annat projekt som också har kommit till utgående från initiativ från skärgården är ett pilotprojekt som syftar till att locka företag att lägga arbetsplatser i skärgården. Det här sker i samråd mellan kommunerna, arbetsförmedlingen och landskapsregeringen, men kommunerna håller i det och det tycker jag är bra. Det som jag var inne på tidigare – bredbandsförbindelser och attraktiva boendemiljöer – är här viktiga byggstenar.

 

I kommande landsbygdsutvecklingsprogram, som jag inte kommer att gå in på i detalj eftersom det håller på och bereds – vi har bara tagit ramarna för det, sedan finns det arbetsgrupper som jobbar med det – så finns det också olika saker som syftar till att öka konkurrenskraften och diversifieringen av näringslivet ute i bygderna. Här finns också en ny dimension – Leaderdimensionen – och tanken med den är att man skall få med det lokala engagemanget, så det har vi en del förhoppningar på.

 

Fru talman!

Jag kunde säkert stå här en ganska lång stund och prata om detaljer i form av enskilda investeringar, särskilda färjturer, hälsovårdsberedskap, polistjänster och mycket annat, men tillsvidare lämnar jag det. I landskapsregeringen är vi övertygade om att det inte är enskilda beslut som ger en bra regionalpolitik utan det är många saker som skall samverka och bilda en helhet i politiken. I denna helhet skall, som jag nämnt, ingå infrastruktur, bra välfärdstjänster, regionalt anpassade stöd som fokuserar mot boende och företagare som ger skattekraft, men det viktigaste av allt är att samhället kan möta upp mot vad individerna har för behov i dag. Min övertygelse är därför att vi i större utsträckning än tidigare bör fokusera just på de här värderingarna utgående från vad familjerna och individerna vill med sina liv.

 

Avslutningsvis vill jag återkomma lite till det som spörsmålsställarna har som utgångspunkt, nämligen till det som har varit. Som jag konstaterade tidigare har trafiken och välfärdstjänsterna utvecklats på ett bra sätt av våra företrädare och det skall vi fortsätta utveckla. Om man ytterligare gör en jämförelse mellan det som varit och framtiden kan man konstatera några saker, speciellt när det gäller jordbruk och fiske samt fiskodling, som har varit och är viktiga näringar i skärgården. Man måste då ställa sig frågan hur förutsättningarna ser ut för dessa näringar och är det en framtid inom dessa som våra ungdomar drömmer om. Jag är inte säker på att det är inom dessa områden som ungdomarna ser sin framtid, oberoende vad vi vill. Vi vet alla att utvecklingen inom jordbruket går mot större rationella enheter; därför måste man nog hitta speciella nischer för att verka med de små arealer som finns speciellt i skärgården. Det goda exemplet som jag ser är bl.a. växthusodlingen i Vårdö. När det gäller fiskodlingen vet vi redan i dag att det är svårt att få tag i lokal arbetskraft. Hur kommer det då att se ut i framtiden när de samhällen som arbetskraften kommer till utvecklas och får en levnadsstandard och lönenivå som vår? Det är en ganska relevant fråga. Jag tror att de här näringarna kommer att ha en viss betydelse i framtiden men inte i lika stor utsträckning som i dag.

 

Fru talman!

Om vi försöker titta in i framtiden och hur vår omvärld utvecklas, så är jag övertygad om att det som jag tidigare varit inne på måste till, nämligen ett nytänkande med större inriktning på boendemiljöer, människors behov av fritidsaktiviteter, fina arbetsmiljöer och möjligheter till studier och fortbildning, bredbandsförbindelser m.m., eftersom det är det som styr människors val av boningsort. Jag tror att om vi lyckas med det så finns det goda förutsättningar att människor bosätter sig och bildar företag i våra glesbygdsområden.

 

Beträffande arbetsplatserna kommer fortsättningsvis sjöfarten att ha en stor betydelse eftersom man då inte är beroende av boningsort. Jag tror det var landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson som berättade på överläggningen att inom tio år kommer det att gå 100 i pension bara inom denna sektor eller om det var 70 + 30 när det gäller vägarbetsplatserna, så här finns möjligheter att utbilda sig och få jobb.

 

Dessutom tror jag på turismen, med utveckling av olika aktiviteter, upplevelser, sportfiske, små serviceföretag, konsultföretag inom IT, inom byggnadsplanering m.m. Också företag inom vad jag kallar må-bra-industrin kommer att få en betydelse i framtiden. Vi kommer i dagens stressade samhälle att mer och mer bry oss om det här.

 

Men det som jag hoppas att den här debatten kan handla om är framtiden och kanske mera tanken: vad är det som styr människors behov i dag.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Skulle vi bara ha den här bilden av landskapsregeringens agerande: svaret på spörsmålet och det som näringsansvarige här på ett behärskat sätt beskriver som landskapsregeringens regionalpolitik, så kunde vi kanske säga att det är rätt bra att man bedriver en politik som leder till konstruktivitet och kanske framgång. Men sanningen är den att det finns en annan bild av det här också. De projekt som initieras av glesbygdsparter, kommuner och andra, de läggs för det mesta i långbänk. Vi kan ta golfprojekten som exempel, bredbandsprojektet, där man inte får tydliga svar och den oro som väckts hos dem som driver primärnäringarna i samband med lanserandet av miljöhandlingsprogrammet. Det är den bilden som befolkningen möter när de är i kontakt med landskapsregeringen och sedan det att näringsansvarige inte ens tar sig tid och vill diskutera med skärgårdsrepresentanter när man vill presentera konsekvenserna av att lägga ner fiskodlingarna. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

Vi drar ingenting medvetet i långbänk utan man måste ha respekt för tjänstemännen att det måste vara en beredning. När det gäller golfprojekten vet vi alla att det har svåra projekt. När det gäller bredbandsprojektet har jag själv begärt att få det så snabbt som möjligt och jag vet att det förs en kommunikation mellan projektägarna och vår förvaltning i den frågan och det är min förhoppning att vi så fort som möjligt skall få upp det. När det gäller min tid så försöker jag i regel ta mig så mycket tid som det bara är möjligt, men dygnet har bara 24 timmar. I dag hade jag t.ex. ett önskemål om att äta lunch med en kommundirektör, jag har sagt att jag skall ta mig den tiden när den finns, men i dag skulle det ha blivit för stressigt. Det finns ständigt ett behov av att diskutera de här frågorna. Jag vet också att det har funnits en skärgårdsrepresentant som har velat diskutera cykelfärja. Det kommer vi också att göra, men man hinner, dygnet har 24 timmar och det är 7 dagar i veckan.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Om det är så att näringsansvarige lämnar ett möte i vredesmod för att gå på lunch med någon annan kommundirektör borde väl det berättas för de representanter som sitter på mötet att man har en orsak till att lämna, men det gjorde inte näringsansvarige då. Det är just den här negativa bilden som skapas av landskapsregeringens agerande när man gör på det här sättet. Det verkliga agerandet överensstämmer inte med svaret på spörsmålet och det som näringsansvarige har redogjort för här i dag. Så är det!

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

När det gäller det specifika mötet så tror jag att de som fanns på det mötet hörde att jag försökte vara konstruktiv, men då måste man också ha en konstruktiv part som man diskuterar med och det ställer jag alltid upp på. Men blir det slag under bältet, vad är det för vits då! Problemet var inte att jag skulle gå på något möte med någon kommundirektör, men jag har också efteråt gått ut och förklarat det här och jag har också sagt att när det gäller den specifika sakfrågan som vi försökte diskutera – fiskodlingarnas framtid och kommande pilotprojekt – så har jag gett vår tjänsteman i uppdrag att kalla hit nya ordföranden och verksamhetsledaren för att vi skall ha en diskussion i de här frågorna.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Strand försöker i sitt svar på oppositionens spörsmål visa att den landskapsregering vi har nu driver en aktiv regionalpolitik. Detta gör han genom att räkna upp många rubriker på åtgärder som har varit aktuella i 10-15 år, men av de åtgärder han räknar upp blir mycket hängande i luften, bl.a. nämnde han ett pilotprojekt som skulle leda till att arbetsplatser och företag skulle flytta till skärgården. Det var ett pilotprojekt som arbetsförmedlingen och kommunerna drev. Vad går detta projekt ut på? På vilket sätt skall det läggas upp? Strand sade också att han hade stora förhoppningar på Leaderprogrammet – vilka förhoppningar, vilka regionalpolitiska förhoppningar?

Det efterlyses ofta från oppositionens sida att man skall ha konkreta förslag, men det är nog bra om man är konkret från båda sidor!

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

Pilotprojektet syftar till att få privata företagare att lägga ut arbetsplatser i skärgården. Det syftar också till att visa alla de möjligheter som finns i det. När det gäller Leaderdimensionen är syftet att man skall få ett lokalt engagemang ute i kommunerna, i organisationer, som vi kan ta tillvara när vi driver vår politik.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag förstår av rubriken att det syftar till att man skall få flera arbetsplatser till skärgården, men jag frågade: Hur skall det gå till? Vilka instrument tänker man sig från landskapsregeringens sida att man skall ha för att uppnå syftemålet? Det är inget nytt syftemål. Rubrikerna vet vi, men hur skall det gå till? När det gäller Leaderprojektet tror jag att det är en bra infallsvinkel att man också försöker få ett lokalt engagemang, det är någonting som jag skall återkomma till i mitt anförande.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

När det gäller instrumenten anser jag att landskapsregeringen till stora delar har dem i de stödsystem som finns i dag. Det finns vissa bostadslägenheter tomma och liknande och vi måste visa på möjligheterna för företagen, vi måste också visa att man kan jobba från skärgården på distans och därför satsar vi på bredbandsutbyggnaden. Som jag sade i mitt anförande finns det vissa saker som vi måste jobba vidare på, som måste utvecklas för att vi skall kunna locka dem.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Från liberalernas sida tror vi på att en framgångsrik regionalpolitik bygger på en aktiv medverkan från dem som bor i regionerna, det är de som skall vara aktörerna. Vicelantrådet säger här, att vi skall inte vidbli det gamla som har varit och han förutspår att det kommer att framkomma en massa näringsverksamheter och då är min fråga till vicelantrådet: Har han sådana indikationer från fältet att man från skärgårdsregionerna och glesbygderna nu har sadlat om och har hittat en massa nya näringsverksamheter eller är det, såsom det ofta uppfattas, att landskapsregeringen sitter i Mariehamn och drar upp riktlinjerna men är inte tillräckligt förankrade i verkligheten? T.ex. skärgårdsnämnden skulle vara en bra nämnd att diskutera sådana här frågor, men jag har förstått att man inte så ofta har sammanträden, enligt uppgift var det senaste sammanträdet i september.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

När jag sade att man inte kan vidbli det gamla så sade jag att vi skall kanske inte fokusera på det som är bra till stora delar i dag utan vi måste fokusera på de andra värderingarna som människorna har när det gäller behov av bra boendemiljö, fritidsaktiviteter och liknande. När det gäller skärgårdsnämnden sammanträden har vår tjänsteman skickat flera mail till skärgårdskommunerna och begärt in namn, men det saknades när jag frågade förrförra gången från två skärgårdskommuner och det saknades från en senast. Jag har legat på flera gånger för att få till stånd nästa möte i skärgårdsnämnden. När jag tittade på mötesfrekvensen under de två år jag har suttit i landskapsregeringen så tror jag att vi har haft bra många fler möten än vad man hade åren före, men det säger ingenting. Jag försöker hela tiden diskutera om förankringen med skärgårdsnämnden och andra parter som finns i skärgården; jag har också varit ute fem-sex gånger i olika kommuner och diskuterat med näringsnämnder, på allmänna möten och liknande. Jag och landskapsregeringen försöker alltså ta tillvara den kompetens och det kunnande som finns ute i regionen.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Då kanske också vicelantrådet kan delge oss andra vilka olika initiativ och inriktningar det finns på näringsverksamheter runtom i regionerna, eftersom det tydligen är så att de traditionella näringarna i framtiden antagligen inte kommer att vara framgångsrika i ett modernt samhälle.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

Jag nämnde de näringar som jag tror att kommer att utvecklas som jag också uppfattar utifrån regionerna och skärgårdskommunerna. Det är speciellt konsultföretag som jobbar inom IT, byggnadsplanering, det är utveckling av aktiviteter inom turismen, upplevelser, sportfiske och också må-bra-industrin, då man i dagens stressade samhälle behöver den typen av verksamheter.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vtm Viveka Eriksson:

Talman!

Ofta framhåller vi Åland och vårt spridda boende som ett bra bevis för en lyckad regionalpolitik. Gäster imponeras över hur vi lyckats forma ett samhälle som tar till vara de olika regionernas förutsättningar och uppmärksammar att vi lyckats upprätthålla ett spritt boende och en verklig närdemokrati, mycket tack vare den kommunala indelningen. Tidigare generationers politiker har varit framsynta och har åstadkommit resultat genom att medvetet satsa på regionalpolitiska åtgärder, t.ex. tryggande av samhällsservice, uppbyggande av kommunikationer och också i och med att nuvarande ekonomiska system infördes, landskapsandelssystemet, ett system enligt vilket resurser fördelas solidariskt med målet att hålla hela Åland levande. Hittills har politiska beslut färgats av insikterna om att de starka lokala identiteterna bildar en helhet om att olika regionerna behövs och utvecklas i samverkan med varandra och att det åländska samhällets välstånd är beroende av de olika regionernas livskraft. Det behövs starka centralorter som fungerar som ett nav till vilka också resurserna sugs och dit mycket av den gemensamma servicen koncentreras men, det behövs också särskilda stödåtgärder och en solidarisk ekonomisk politik som omfördelar resurserna för att trygga överlevnaden av de mer sårbara regionerna.

 

På vilket sätt förvaltar vi som nu är aktiva vårt politiska arv? Kommer också vi att i ett historiskt ljus beskrivas som framsynta när det handlar om att ta till vara och trygga de olika regionernas förutsättningar?

 

Med det här spörsmålet har vi velat sätta landskapsregeringens förda regionalpolitik under lupp.

 

Landskapsregeringen har givit ett ordrikt svar på vårt spörsmål. Någon har jobbat mycket för att sammanställa texten och det är bra att landskapsregeringen lagt sig vinn om att ge ett omfattande svar. Givetvis finns en del positivt i landskapsregeringens svar även om många av de aktuella konkreta åtgärder som räknas upp verkställs i enlighet med tidigare fattade beslut eller antagna riktlinjer, såsom t.ex. landskapsandelssystemet.

 

Allmänt taget förvånar det att landskapsregeringen verkar sakna kontakt till verkligheten. Avståndet från landskapsborgen till den enskilda medborgaren är uppenbarligen stort! De tongångar som hörs främst från skärgårdskommunerna, den oro som kommer fram, får inget genklang i landskapsregeringens svar på spörsmålet.

 

Om vi nu utgår ifrån att det finns svårigheter, är väl förutsättningen för att kunna ta sig an problem att dessa formuleras och analyseras. Vilken formulering och analys av problemen har då landskapsregeringen gjort? Tja - vi får veta att befolkningsunderlaget sviktar, men för övrigt???  Som enskild företagare i skärgården skulle jag knappast känna att mina problem lyfts fram och tas på allvar, knappast skulle jag heller ha blivit särskilt styrkt efter att ha tagit del av landskapsregeringens spörsmålssvar som ändå till största delen består av lätt genomskådade floskler.

 

Varför har då en situation uppstått där landskapsregeringen blivit allt mer fjärmad från den verklighet de beslutar om? Det finns förstås olika orsaker. De olika partierna och medlemmarna i landskapsregeringen har sina inriktningar och intressen.

 

Landskapsregeringen är de facto sammansatt av fem och en halv mariehamnare, ett mänskligt drag  är att då det uppstår dragkamp, dras det hemåt.

 

Om det inte finns en konkret anknytning kan det balanseras genom ett empatiskt förhållningssätt, alltså möjligheten att leva sig in i andra människors situation. Med andra ord andra än glesbygdsbor kan även om problemen inte är självupplevda leva sig in i och förstå vidden av dem. Signaler som kommit från landskapsregeringen har inte visat på en sådan inlevelseförmåga. Snarare har uttalanden gjorts som visat upp en stor oförståelse för upplevda problem, alldeles särskilt kommer jag ihåg ett uttalande i våra massmedia  från förra sommaren om att ledamöterna i vår regering tröttnat på skärgårdsborna eftersom de bara gnäller! Inte heller glömmer någon näringsansvarigas och den för regionpolitiken ansvariga ledamoten Strands uttalande om att skärgården skulle kunna bli ett rekreationsområde. Det kommer Strand säkert nog att få leva med så länge han är politiskt aktiv.  Jag bara undrar, vad väcker sådana uttalanden för känslor hos medborgarna.

 

När det gäller regeringspartierna är det förstås inte förvånande att de utpräglade stadspartierna Fs och sossar är för en politisk linje som gynnar tätorten och delvis centralorterna. Väljarunderlaget i glesbygden är ändå så marginellt och de nedärvda regionalpolitiska linjedragningarna kan lätt offras särskilt som de inte anses gynna den för partiet viktigaste regionen, Mariehamn.

 

Förvånande är förstås centerns förhållningssätt, där de i den ena regionalpolitiskt viktiga frågan efter den andra, som det uppfattats, givit avkall på sin grundideologi om en decentraliserad verksamhet. Behovet av att behålla maktpositionen och lantrådsposten har blivit ett hot inte bara mot centerns egen ideologi utan mot den hittills gemensamma linjen att hela Åland skall leva.

I sitt agerande fjärmar sig också landskapsregeringen från olika grupper. Vi talar ofta om att det uppstått ett demokratiunderskott i EU. Demokratiunderskott uppstår också det när landskapsregeringen väljer att fatta sina beslut utan att lyssna på människor och utan tillräcklig förankring hos berörda grupper. Landskapsregeringen fattar beslut i sina slutna rum och kommer därefter ut och meddelar oss andra allra nådigast.

 

Ett bra exempel är miljöhandlingsprogrammet som togs fram utan någon förankring i verkligheten, utan dialog med berörda grupper eller kommuner och utan analyser av konsekvenserna. Riktigt bedrövligt är att skärgårdskommunerna, som drabbas hårt om miljöprogrammet blir verklighet, själva ansåg sig tvungna att göra det landskapsregeringen initialt borde gjort, en konsekvensutredning. Utredningen  visade det som  många redan varnat för, att effekterna blir förödande för flera skärgårdskommuner.

 

När rapporten presenterades var delar av landskapsregeringen gäster hos verkligheten, ett gästspel som för regionpolitiskt ansvariga Strand inte varade särskilt länge eftersom han enligt media avlägsnade sig i affekt. Ytterligare en märklig signal som sänds ut från regeringen om vilket värde man sätter på medborgares åsikter och kommuners ansträngningar. En ledamot av landskapsregeringen bör sannerligen klara av att möta enskilda medborgares uttalanden.

 

Grunden för en välfungerande regionalpolitik är att stöd används för att skapa verksamhetsförutsättningar för aktörerna. Pekfinger bör inte höjas centralt, styrning inte komma uppifrån. Om inte intresset och engagemanget  och initiativet finns lokalt uppstår ingen livskraftig verksamhet.

 

I olika sammanhang har vi noterat att landskapsregeringen håller sig med en ovanifrån attityd. Det framgår också ur spörsmåls svaret att det går att diskutera regionalpolitik ur ett överlägset  perspektiv, kanske ett Mariehamnsperspektiv.

 

Ett exempel är att landskapsregeringen tydligen på allvar för fram tanken att med EU medel stärka den sociala bygemenskapen! Är det då tänkt att landskapsregeringen från landskapsborgen skall styra upp umgänget människorna emellan i de åländska byarna? Får vi då i min egen hemby Bartsgårda, där jag själv bor, kanske stöd om vi t.ex. ordnar kaffebjudningar för varandra? Det skall bli intressant att följa det projektet.  (Från salen:syjunta?)

 

Landskapsregeringen skall också enligt svaret satsa på kultur i skärgården. Också här bör man vara mycket försiktig så att kulturverksamheten inte påförs ovanifrån av någon som tror sig veta bättre vad mottagaren behöver.  Det är synnerligen viktigt att de enskilda kulturaktörernas initiativ och aktiviteter är drivkraften för kulturverksamheter. För övrigt är också det här ett projekt någonting som lagtinget förväntar sig en närmare redogörelse för innan det igångsätts. Enligt vad finansutskottet skrev i i sitt betänkande över årets budget.

 

Sista delen av landskapsregeringens svar handlar om framtidstro. Den som valt att bosätta sig i glesbygd och skärgård har i de  flesta fall gjort ett aktivt val och har därmed valt ett liv som kanske är mer praktiskt problematiskt än den som bor nära centrum där mycket av service och annan verksamhet finns. Å andra sidan innebär valet fördelen att leva i ett småskaligt sammanhang som upplevs som en trygghetsfaktor. Det innebär också möjligheten att leva i närhet och samklang med naturen. Det här är en boendeform som är hållbar på sikt. Så länge de positiva sidorna i att bo attraktivt överväger stannar människor kvar. Det finns dock en gräns för hur mycket mer komplicerad tillvaro man kan acceptera.

 

Att bo i glesbygden och alldeles särskilt skärgården betyder högre omkostnader för familjen än för den som bor i en centralort. Transporter till och från skärgården fördyrar alla levnadsomkostnader. Service och tjänster kostar extra; om man skall ta ut en hantverkare till hemmet i skärgården är det mycket dyrare. Liberalerna har tidigare fört fram förslaget om ett kostnadsutjämningssystem som en åtgärd för att uppmuntra boende i skärgården. Det förmånligare stödet för bostadsfinansiering för skärgårdsregionen, som anges i spörsmålssvarare,  som infördes under den tid liberalerna var med i i landskapsregeringen är ett bra exempel på en sådan åtgärd.

 

Landskapsregeringen  kan genom olika åtgärder bidra till att framtidstron i skärgården och i glesbygden stärks. De verksamhetsförutsättningar som skapas av samhället är själva basen för enskilda entreprenörers och medborgares aktiviteter. Det kan många gånger handla om små samhällsuppoffringar som ändå kan få stora konsekvenser. Ett bra exempel är det system med kompensation för privatföretag i skärgården för socialskyddsavgifterna. Det systemet fanns under en tid och det möjliggjorde för enskilda företag, ex en skärgårdsbutik som jag känner till att utveckla sin verksamhet. Den lilla marginalen detta handlade om hade stora effekter. Och vi vet också vilken stor betydelse en skärgårdsbutik har för att hålla samhället vid liv. Vicelantrådet var med på det här med skärgårdsbutikerna och behovet av stödåtgärder då i en annan form. Det är därför anmärkningsvärt att landskapsregeringen valde att i årets budget ta bort den här möjligheten fastän systemet utvidgades för de fastländska skärgårdskommunerna.

 

Landskapsregeringen kan inte ensam bygga framtidstron men landskapsregeringen kan genom negativa åtgärder, som i en del fall slår undan benen på företagare och också genom att visa upp en oförstående attityd starkt, påverka att framtidstron sviktar. Socialskyddsavgiften är ett bra exempel på hur en njugghet i det lilla upplevs som en mycket stor orättvisa då samtidigt stora samhällssatsningar planeras på centralt håll. Orättvist upplevs det också att enskilda småföretagare bedriver sin verksamhet många gånger utan omfattande stöd från samhällets sida samtidigt som en hel del samhällsmedel överförs till mer penningstarka kretsar.   

 

Jag kan inte låta bli att slutligen citera från det allra sista stycket i spörsmålssvaret vad jag kallar för floskelpolitik. Landskapsregeringen säger: ”att det är viktigt att skapa framtidstro men viktigast av allt är att ta ansvar…” Jag hoppas då att landskapsregeringen nu tar sitt ansvar, jag är övertygad om att kommunerna och enskilda näringsidkare i glesbygden tar sitt ansvar så länge deras verksamhetsförutsättningar inte slås sönder.

 

Landskapsregeringen säger: ”Det krävs noggranna avvägningar före investeringar i fast kapital görs i regioner med  vikande befolkningsunderlag.”  Det här låter illavarslande; eftersom vi vet att befolkningsunderlaget särskilt i skärgården är vikande så kommer landskapsregeringen då inte att satsa kapital i investeringar i den regionen? I så fall får vi nog snart uppleva ledamot Strands visioner om skärgården som en rekreationsort .

 

Landskapsregeringens slutliga utmaning är att inte ”vidbli flydda tider utan tillgodose moderna ålänningars krav”.

 

När jag såg det här tänkte jag att månne nu landskapsregeringen har studerat Fänrik Stål?

 

Till flydda tider återgår

Min tanke än så gärna

Mig vinkar från förflutna år

Så mången vänlig stjärna

Välan vem följer nu mitt tåg

Till ”åländsk glesbygds” dunkla våg?

 

Runeberg må förlåta mig för min fria tolkning!

 

Ålands regioner bildar tillsamman en helhet  där en medveten satsning på de olika delarna har lagt grunden till vårt blomstrande välstånd.

 

Även om vi idag blickar framåt och anpassar våra ansträngningar till nya utmaningar kan vi inte bortse från vad vi lärt av tidigare erfarenheter. Vi står på en plattform som byggts av tidigare politiska ansträngningar och vår uppgift är att fortsätta forma vårt samhälle utifrån den. För att upprätthålla en balanserad regional fördelning krävs, kanske ännu starkare än förr, en solidarisk politik som motvikt till det allt mer utbredda egenintresset . 

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman!

En liten detalj. Vtm Viveka Eriksson uppehöll sig ganska mycket vid Mariehamnspolitiken och det centralistiska. Min åsikt är att så länge jag kan minnas har politiker från Mariehamn gett ett mycket aktivt bidrag i politiken för en god utveckling i skärgård och glesbygd. Så har det varit så länge jag kan minnas och så är det i dag. För min egen del kommer jag att göra allt jag bara förmår för att skapa maximala förutsättningar för skärgårdens fortbestånd och utveckling och på den linjen är vi. Även om vtm Viveka Eriksson hade ett annat synsätt när det gällde det skriftliga svaret erinrar jag mig ändå att ltl Mats Perämaa tyckte att det var ganska hyggligt, och det är också min synpunkt. När det gäller centralorts- och glesbygdssatsningar så tror jag att vi på lilla Åland måste ha en helhetssyn; för att vi skall orka med och också maximalt hjälpa till i utvecklingen i glesbygd och skärgård måste vi också se till att huvudmotorn går för högvarv – och den finns tyvärr i tätorterna. TALMANNEN: Tiden är ute! Ledamoten Wiklöf: Tack för de värmande orden!

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Landskapsregeringsledamoten Wiklöf, som sitter på pengarna, bildligt sagt, har alltså alla möjligheter att konkretisera sina uppställda mål att maximalt utöka och förbättra förutsättningarna för skärgården. Från liberalt håll kommer vi att följa landskapsregeringsledamot Wiklöfs arbete och mycket noga granska på vilket sätt det kommer att konkretiseras i verklig handling.

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman!

Om man mycket noggrant följer den utvecklingen så kan man konstatera att den i dagsläget definitivt inte är sämre än i något tidigare skede. Den är bättre och den kommer att bli ännu bättre!

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Mot den bakgrunden att det ändå finns väldigt mycket frågetecken och mycket frågeställningar från skärgårds- och glesbygdshåll är väl ändå möjligheten att man kan utveckla arbetet betydligt mycket mera än vad som sker i dag. Det finns många olika saker man kan göra när det gäller den kommunala omfördelningen t.ex. Vi har tidigare debatterat detta med skatteöverföringar för att stöda upp just de här små kommunerna för att man i sin tur skall kunna upprätthålla all den service som vi förväntar oss man skall kunna klara av.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

Vtm Viveka Eriksson pratade om socialdemokraternas Mariehamnscentrering och i tidigare anföranden har samma diskussion tagits upp. Jag skulle bara vilja hänvisa till att vi från socialdemokratiskt håll också alltid betonar solidariteten, solidariteten konkret i bl.a. landskapsregeringens svar på spörsmålet framgår alldeles tydligt på sidan 7 om landskapsandelarnas andel av regionernas skattefinansiering. Det är alltså en politik som socialdemokraterna alltid har stött – att stöda de svaga.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Till den delen är jag enig med ltl Christian Beijar att det har funnits en solidarisk politik där man har gjort överföringar av landskapsandelssystemet. Det är otroligt viktigt att både ltl Christian Beijar och hans parti, likväl som de andra landskapsregeringspartierna, fortsättningsvis jobbar i den här riktningen, man håller nu på och ser över landskapsandelssystemet och då gäller det att hårdbevaka, att man inte på något sätt ger avkall på den solidariska överföringen av ekonomin för att också de svagare regionerna skall ha en förutsättning att överleva.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

Jag uppfattade vtm Viveka Erikssons svar på min replik som ett godkännande av den förda socialdemokratiska politiken!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Fru talman! Vtm Viveka Eriksson påskriver i sitt anförande Frisinnad Samverkan att vi på något sätt i det här läget skulle fördärva ett nedärvt politiskt arv och man använder mycket av någon slags retorik från liberalernas sida till att tydligen påstå att vi skulle ha gjort saker och ting. Men jag kunde inte i vtm Viveka Erikssons anförande få några konkreta exempel på på vilket sätt vi nu monterar ner en tidigare förd politik, vilket också skulle vara synnerligen intressant att få höra. För Frisinnad Samverkan är regionalpolitik en fråga om att skapa fungerande helheter och inte att sätta olika intressen mot varandra. Vi behöver faktiskt både nav och ekrar för att vi skall få ett samhälle att rulla.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman! I mitt anförande granskade jag väldigt ingående landskapsregeringens förda politik gentemot skärgård och glesbygd och jag uppehöll mig väldigt mycket kring hur man skapar stämningar och förutsättningar för att verksamheter skall kunna fortgå och att det skall komma nya verksamheter i glesbygden. Där är speciellt de attityder som går ut från landskapsregeringen förödande för framtidstron i glesbygden och skärgården.

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Jag är inte säker på att jag ännu fick svar på den fråga jag ställde. Jag tycker att när man säger att ett parti på något sätt skulle riva någonting som finns sedan tidigare och inte bygga vidare framåt så kanske man behöver komma med mera konkretiserade idéer om vad det då är som görs. Att säga att attityder och signaler man sänder ut inte är tillfredsställande! Det är svårt att säga var orsaken till att man gör en sådan tolkning ligger. Man måste i så fall också fundera på om det är på det sättet att det finns en otydlig avsändare, men det kanske också är fel på den som försöker tolka det budskap som sänds ut, utgående från att man har andra politiska avsikter, t.ex. att försöka skapa någon slags spänning mellan olika regioner på Åland, vilket jag tycker att skulle vara synnerligen olyckligteller om det är det som vtm Viveka Eriksson menar att är någon tradition att bygga vidare på!

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Det där blev väldigt invecklat! Ett konkret exempel på den politik som landskapsregeringen har fört som väcker en stor oro i skärgården som också riskerar att slå sönder verksamhetsförutsättningar: miljöhandlingsprogrammet. Det finns många delar i miljöhandlingsprogrammet som är väldigt olyckliga, sett ur ett skärgårdsperspektiv, vilket också skärgårdskommunerna har bevisat i sin rapport.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Fru talman!

Som skärgårdsbo måste jag säga, att jag känner inte riktigt igen mig i den beskrivning som vtm Viveka Eriksson ger om den hopplöshet och den initiativfattigdom och sådant som finns ute i skärgården. Jag tycker att äntligen, äntligen, har landskapsregeringen fåt upp farten och det börjar hända någonting! Det senaste året har de presterat betydligt mer än under flera år tidigare. Det är mängder av projekt som är på gång, det är bredband, initierat från Brändö, Kumlinge, det är tunnelbyggnad till Föglö, initierad av landskapsregeringen, det är nu fråga om serviceboende på Kumlinge, initierat av kommunen, det finns hur många bra saker som helst! Jag förstår inte riktigt den oro som vtm Viveka Eriksson känner. Vtm Viveka Eriksson säger vidare att stöd används för att höja verksamhetsförutsättningarna i skärgården, men det är precis just det som landskapsregeringen gör!

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Det som ltl Veronica Thörnroos räknar upp är alla bra åtgärder, men det är ingenting nytt! Jo, apoteket i Kumlinge har tillkommit, nej, inte ens det är nytt vad ltl Mats Perämaa ruskar på huvudet! Visst är det väldigt bra med bredband och det är viktigt att man bygger upp infrastruktur på olika sätt, så det kan jag hålla med om, det är någonting som har kommit nytt. Men i övrigt är det så att man följer upp den politik som är lagd sedan länge med ett landskapsandelssystem som solidariskt också fördelar medel till skärgårdskommunerna. Varje kommun bygger ut sin sociala verksamhet i form av äldreboende och skolor samt på annat sätt, det är inte en direkt skärgårdsåtgärd utan det är en åtgärd som vi har uppbyggd i vårt system sedan länge.

 

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Fru talman!

Jag delar inte riktigt vtm Viveka Erikssons åsikt här om att vi bara fortsätter bygga på det gamla. Det stämmer inte, det är helt fel! Satsningarna som görs i skärgården visar att det finns ett nytänkande. Så pass ärliga måste vi kunna vara att det är svårt för primärnäringarna även på fasta Åland och ute i randkommunerna, likadant som det är för fiskodlingen. Vi måste söka alternativa lösningar.

 

Avslutningsvis skulle jag vilja säga att jag behöver inte på något sätt försvara vicelantrådet Jörgen Strand, men Fänrik Stål har alltid intresserat mig och skulle kunna säga att det är så här jag uppfattar Jörgen Strand när det gäller hans attityder till skärgården:

 

Men annat var det nu med mig,
Jag kom med ändrat sinne:
"Jag läst om Finlands sista krig,
Och även jag är finne.
Min håg blev tänd att höra mer,
Kanhända får jag det av er?"

 

 

 

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Jag kom lite av mig, jag blev så imponerad! När det gäller initiativ från skärgården så visst finns det ett engagemang och initiativrikedom i skärgården, men det handlar om att också ge den initiativrikedomen livsutrymme. Ta t.ex. projekten kring golfbanorna! Hur många år har man inte hållit på och försökt få besked, man har hållit på och utrett och man har haft ansökningar liggande inne hos landskapsregeringen i flera år. På det sättet tas det död på initiativ som kommer från skärgården.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Jan-Erik Mattsson, replik:

Fru talman!

Tillika som vtm Johan Ehn saknar jag förslag, i synnerhet i spörsmålet och ännu mera saknar jag förslag från vtm Viveka Erikssons inlägg i debatten. Det saknas fullständigt idéer och förslag till vad man borde göra. Inte heller ser jag några konkreta åsikter om vad som har gjorts fel, man säger t.ex. att enhetslånen för bostadsbyggande är bra, men vem har tagit bort dem! Inte är det aviserat att de skall tas bort, inte med min hjälp i varje fall! Skall vi stå för ännu mera av skärgårdens livsvillkor, det får man till sig när man läser liberalernas och vissa andra hemställningsmotioner, det får man också när man läser finansmotionerna.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Vi diskuterar nu ett spörsmål, och ett spörsmål är oppositionens möjlighet att granska den politik som landskapsregeringen för. Vi kommer förstås under den fortsatta diskussionen, precis som jag redan har fört fram flera konkreta förslag i mitt anförande, att föra fram andra konkreta förslag, troligtvis kommer vi med en hemställningskläm. Vi för fram våra ytterligare synpunkter på regionalpolitik i andra sammanhang, så nog kommer vi med alternativ. Men just nu granskar vi vad landskapsregeringen gör, och det är oppositionens möjlighet och rätt. Jag var väldigt noga med, ltl Jan-Erik Mattsson, att säga det är inte samhällets sak att sköta verksamheter och ta över verksamheter, men nog att skapa jordmån och verksamhetsförutsättningar för dem som lever och bor i skärgården. Det är de som skall vara aktörerna.

 

Ltl Jan-Erik Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag vet att detta är ett spörsmål och jag kan mycket väl förstå att spörsmålet är ett led i ett planerat missnöje, det kommer ju flera spörsmål, så det är helt enligt en uppgjord plan. Jag saknar i alla fall en åsikt om vad landskapsregeringen har gjort för fel. Det har man inte konkretiserat, utan det enda man har tagit fram är att miljöhandlingsprogrammet är fel, okej, men det är ett program som ligger i lagtinget för tillfället för behandling. Det är inte fastställt och slutbehandlat här. Det tycker jag att liberalerna skall vara medvetna om. Eftersom Fänrik Stål har varit på tal – jag kan inte citera någonting direkt – så verkar det som om liberalerna helst vill minnas fornstora dar, precis som i Fänrik Ståls sägner!

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Liberalerna blickar framåt, liberalerna har visioner för framtiden. Vi tror faktiskt på de olika regionerna på Åland. Vi tror på att det finns en framtid. Vi tror t.o.m. att det är absolut nödvändigt att se till att skärgårds- och glesbygdsregionerna fortsättningsvis är livskraftiga därför att helheten är just Ålandskonceptet. När vi tar avstamp i det som har varit är det så att alla kloka visionärer tar reda på varifrån man kommer för att också klargöra vart man är på väg.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Torbjörn Eliasson:

Fru talman!

Ltl Jan-Erik Mattsson tänker tydligen ganska lika, men det tål väl att upprepas. Jag är lite besviken på vtm Viveka Erikssons presentation. Det blev liksom en nostalgisk klagovisa. Jag är beredd att skriva under många meningar i spörsmålet, när man beskriver problematiken. Den jobbar vi och brottas med här i lagtinget och landskapsregeringen varje dag: hur skall vi klara ut skärgården och glesbygden? När det gäller att hålla Åland levande, som ni också vill göra, har centern varit med i alla tider och gjort att Åland hålls levande och det arbetar vi fortfarande väldigt aktivt med. Det finns så mycket diffusa anklagelser här.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Det blir lite upprepningar nu. Det ligger i spörsmålsinstrumentets natur att det kan verka lite som en klagan och att man är mycket kritisk därför att man granskar det som man inte tycker att är bra. Självklart för också liberalerna fram sina konkreta förslag till hur vi vill se fortsättningen och hur vi vill jobba för en fortsatt god regional balans. Sedan tycker jag nog, ltl Torbjörn Eliasson, att jag var ganska konkret på vissa områden där jag kritiserade landskapsregeringen. Det handlade väldigt mycket om attityder och signaler som utgår från landskapsregeringen och vad det skapar för stämningar.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Men jag hade sett fram emot att vi skulle kunna få en intressant debatt av spörsmålet, där vi eventuellt skulle kunna kläcka nya idéer och se vad som skall göras för att verkligen kunna förbättra. Men hittills har vi inte sett någonting av det och jag tror att även om det här är ett spörsmål är det ingenting som hindrar att man kommer med konkreta idéer. Det åtminstone jag vill höra i fortsättningen från spörsmålsställarnas sida är: vad är det som man inte har gjort som borde ha gjorts? Inom centern arbetar vi varje vecka med de här frågorna, försöker hitta på nya modeller för att kunna hjälpa till i skärgården och i glesbygden, så det känns inte så bra att bli anklagad för att man inte gör det.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Jag ser fram emot att ltl Torbjörn Eliasson mera i detalj redogör för sina förslag hur man konkret jobbar. Det tycker jag inte vi har fått svar på i spörsmålet. Där finns mycket olika ordvändningar och det finns många frågeställningar som har varit på gång länge, inte så många nya konkreta åtgärdsförslag, så jag hoppas att ltl Torbjörn Eliasson återkommer med mera centervisioner. Liberalerna kommer också att föra fram mera av sina åsikter under debatten.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Jag måste också tyvärr sälla mig till den skara som hade väntat sig mera av liberalernas spörsmål och framför allt vilken den liberala politiken och vilka de liberala visionerna för glesbygden och skärgården är eftersom man är så starkt kritisk mot landskapsregeringen och det arbete som vi gör. Det skall förhoppningsvis komma senare under debatten några konkreta förslag också därför att det är alltid lätt att kritisera andra, men det är inte lika lätt att själv komma med konkreta och konstruktiva förslag som går att genomföra.

 

Fru talman!

Jag har själv ett perspektiv som sträcker sig tillbaka till ungefär 1978, det var då jag första gången tog del av politiken här i salen, jag har 15 år i landskapsregeringen bakom mig och jag vågar påstå att den här landskapsregeringen är den regering som har flest aktuella projekt på gång när det gäller skärgården, ända så långt jag kan minnas tillbaka. Om någon kan motbevisa mig, så gör det gärna.

 

Alla de konkreta projekten är som följer: golfbanor på Brändö och Föglö, 100 procentig finansiering har vi beslutat om i landskapsregeringen, tunnelbygget till Föglö för att bygga ihop Föglö med fasta Åland: de utredningar som är på gång här i finansutskottet och lagtinget, färja, bredbandsprojektet, kulturprojekt till skärgården, skapande av ett skärgårdens industrihus och servicecentra, där det kan bli nya arbetsplatser, är vi beredda att ställa upp med, utlokalisering av postens verksamhet till Föglö. Vi satsar på skolor, det finns pengar för att utveckla fisket, det finns pengar för att produktutveckla inom fiskodlingen osv. Det finns många andra projekt och i grunden har vi ett landskapsandelssystem som ger möjligheter för skärgårdskommunerna att upprätthålla skolan, barnomsorgen och äldreomsorgen på ett sätt som gör att det är likvärdigt runt hela Åland.

 

Det som jag också uppfattade, som flera andra har sagt, är att det enda konkreta som kom fram i vtm Viveka Erikssons anförande var kritiken mot miljöhandlingsprogrammet. Naturligtvis är det så, det är jag och alla andra medvetna om att det har väckt starka känslor i skärgården och en viss pessimism, men jag vill ändå säga att jag tycker att vi har börjat komma över den fasen nu och börjat komma in i en ny fas där vi diskuterar hur vi skall komma vidare. På det möte, som vtm Viveka Eriksson hänvisade till här i ett annat sammanhang som var här i huset för några veckor sedan, diskuterade vi också bl.a. att hjälpa fiskodlarna med att få extra tillstånd för försöksodling, för det har upplevts som ett problem bland fiskodlarna att förändra sin verksamhet samtidigt som man har sin pågående verksamhet. Det här är en sak som landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman har tagit till sig och gett tjänstemännen i uppdrag att också försöka åstadkomma. Vi har en vilja att tillsammans med de fiskodlarföretagen som finns i skärgården faktiskt skapa en positiv utveckling. Det är naturligt att när det kommer ett sådant här miljöhandlingsprogram som har ganska radikala förslag så blir det först, jag vet inte om man kan använda ordet chock, men det blev en negativ reaktion, men sedan kommer man in i nästa fas där man försöker vara konstruktiv och hjälpas åt tillsammans och därefter kommer vi, om vi tittar fem-tio år framåt i tiden, att kunna skapa en ny och bra utveckling i skärgården med nya företag, mera förädling och samtidigt där vi kan ha goda miljöer så att de olika näringarna kan samverka tillsammans i skärgården.

 

Jag vill säga också, fru talman, att jag tycker att man i en sådan här debatt i lagtinget skall försöka undvika att föra en nedgörande debatt kring olika ledamöter. Jag tycker att det som vtm Viveka Eriksson framförde och även tidigare talare lite har gått ut på att ”komma åt” näringsminister vicelantrådet Jörgen Strand. Jag tycker att det är olyckligt att man skall debattera på det sättet. Försök i stället att vi skall hjälpas åt. Det är säkert så att jag har någon gång sagt någonting olyckligt som har slagits upp i tidningen, samma sak har vicelantrådet Jörgen Strand och säkert alla, om ni rannsakar er egentligen, sagt någon gång. Att man sedan varje gång skall få äta upp det i varje debatt – man kan ju fråga sig på vilket sätt det för det åländska samhället framåt och framför allt på vilket sätt det skapar en bättre regionalpolitik här på Åland! Däremot är det förstås ett sätt att få människor att må dåligt, om man vill jobba på det sättet. Nog sagt om det, fru talman.

 

Det som är väldigt viktigt att komma ihåg i det här sammanhanget, som nog är en av orsakerna till att vi har så många projekt på gång när det gäller skärgården, är den förändringsprocess som hela tiden finns, men framför allt de förändrade villkor som EU-medlemskapet har medfört för Åland och framför allt för landsbygden och skärgården samt de näringar och verksamheter som där har funnits. Man kunde fortsätta under några år, det arbetade på, men på något sätt kommer verkligheten emot oss och vi måste förändra oss och verksamhetsförutsättningarna minskar på vissa områden, oberoende nästan vad vi gör här i landskapsregeringen och på Åland så är det bara så. Och då måste vi hitta på nya saker för att vi skall kunna leva och bo här på Åland, leva och bo i glesbygden och leva och bo i skärgården. Det är precis det som den här landskapsregeringen försöker hela tiden. Ursäkta uttrycket, som ni kanske har märkt i tidigare debatter är jag inte till alla delar en jättestor EU-vän för jag tycker att det har skapat en hel del problem för oss här på Åland och jag har sett framför allt statsstödsreglerna som någonting som har förhindrat oss från att bedriva den aktiva stödpolitik som vi har gjort tidigare genom åren för att upprätthålla vissa specialarrangemang som är synnerligen viktiga speciellt för skärgården, t.ex. mjölktransporter och sådana saker, transporter ut till butikerna, stöd osv. Jag tycker att man ibland måste vara beredda att hitta okonventionella lösningar som gör att man kan leva vidare och fungera vidare, och ibland måste man också testa EU:s gränser. Det får inte vara så att EU skall lägga alltid för mycket mattan på här på Åland och förstöra våra möjligheter att driva en aktiv regionalpolitik, men då måste vi hjälpas oss åt, kära vänner, det är inte så att vi varje gång vi från landskapsregeringen testar gränserna så skall vi mötas av en massiv kritik från oppositionen bara för att man vill komma åt oss, för samtidigt som man försöker komma åt landskapsregeringen är det kanske så att man de facto skadar något väldigt bra ändamål ute på landsbygden eller ute i skärgården. Det här är en problematik som det skulle vara värt för oss alla att fundera på här i det åländska samhället.

 

Fru talman!

Avslutningsvis vill jag säga att det känns lite motsägelsefullt att som lantråd först ta del av det här spörsmålet som går ut på att granska regeringens regionalpolitik och underförstått bristen på regionalpolitik, man tycker att vi borde arbeta mera, ge mera stöd och bidrag antagligen till verksamheter ute i skärgården; samtidigt en vecka senare kommer det ett spörsmål från samma oppositionspartier, utvidgat med ett parti till, som går ut på att granska varför vi ger så mycket stöd egentligen. Om ni riktigt tänker efter så tror jag nog att det finns en viss motsägelsefullhet i det sätt som ni arbetar nu och framför allt skapar det en osäkerhet ute i det åländska samhället och ute i den åländska skärgården: vad är det egentligen man vill i lagtinget? Jag kan säga för min del och för den här landskapsregeringens del att vi kommer att göra allt som står i vår makt att förverkliga de här projekten som jag har nämnt här som finns upptaget i budgeten för 2006 och vi kommer att se till att i kommande budget för 2007 samt i rambudgeten att det finns pengar för kommunerna att de skall kunna fungera och att det skall finnas pengar för de projekt som vi har aviserat här. Sedan hoppas jag att vi får ett stort och starkt stöd från oppositionen också i de frågorna.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Jag tycker att lantrådet måste finna sig i det spelets regler som vi har här i vårt parlament, där det är oppositionens roll att granska och följa landskapsregeringens fögderi. Det betyder också att vi granskar väldigt noga enskilda ledamöter av landskapsregeringen och följer upp på vilket sätt olika ageranden och uttalanden påverkar i det åländska samhället. När det gäller satsningarna som lantrådet räknar upp - golfbanor till hundra procent i Brändö och Föglö – vet vi att processen fram till i dag har varit mycket krokig när det gäller golfbanorna. I ett första skede kom det ett beslut där man hade avslagit golfbanorna i skärgården därför att man hade för avsikt att satsa på Grelsbybanan, några dagar sedan kom det meddelande via massmedia att man tänker visst bygga alla banorna till 100 procent! Det är lite olika budskap vi har fått. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Lantrådet Roger Nordlund, replik:

Fru talman!

Det som vtm Viveka Eriksson tar upp om golfbanorna är ett bra exempel. Vi har tagit ett beslut i landskapsregeringen som går ut på att förverkliga de här projekten till 100 procent; om det sedan blev ett missförstånd i informationen eller om det har avsiktligt på något sätt missförståtts kan inte jag bedöma, men det skapades tyvärr en negativ stämning ute i skärgården. Genom de diskussioner som jag vet att näringsansvarige har haft med Föglö- respektive Brändöprojektägare finns det, som jag har uppfattat det, en förståelse hur man skall arbeta vidare och man tycker att det här är bra. Det är det här, fru talman, som jag pekar på och som lite tyvärr är nog en del av parlamentarismens fel, att när det går ut på att vi skall s.a.s. försöka motarbeta varandra, ifrågasätta och kritisera i stället för att hjälpa varandra och förstå saker rätt i stället samt åstadkomma någonting, då skulle man också antagligen skapa en bättre stämning ute i skärgården och ute i glesbygden.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Faktum är, lantrådet, att när landskapsregeringen beslöt om skärgårdsbanorna var det så att man avslog anhållan från kommunen i ena fallet och ett bolag i det andra, med lite olika motiveringar. Man hade för avsikt att om det finns marknadsmässiga förutsättningar 2007-2009, då skall man gå vidare med de banorna. Nog är det som framkommer ur landskapsregeringens beslut lite vagt och inte överensstämmande med det som landskapsregeringen säger utåt. Jag är rädd för att spelet kring golfbanorna är ett sätt att hålla opinionen lugn, man försöker slå blådunster i ögonen på dem som har jobbat väldigt mycket för skärgårdsbanorna. Men om lantrådet lovar att det är hundra procent säkert att de här banorna kommer att förverkligas, så är det ett löfte vi kan följa upp och granska. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Lantrådet Roger Nordlund, replik:

Fru talman!

Vi kommer från landskapsregeringens sida att göra allt som står i vår makt för att banorna skall förverkligas. Sist och slutligen är det ändå upp till lagtinget att avgöra om man skall avsätta investeringspengar för de projekten. Men, fru talman, jag skall gärna vara lite självkritisk också i det här ärendet, att med facit i hand skulle det ha varit bättre om vi före vi tog de här besluten i landskapsregeringen skulle ha haft en diskussion med projektägarna och berättat precis hur våra tankar var och vilka bevekelsegrunder vi hade till att vi inte kunde förverkliga projekten som det stod i deras anhållan. Då hade vi antagligen sluppit en hel del stora rubriker i tidningarna och en hel del negativa diskussioner och inslag i debatten. Den kritiken tar jag gärna på mig som lantråd och det är en läxa jag har lärt mig till kommande beslut att vi skall prata lite mera med folk före så kanske vi undviker missförstånd.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Vad gäller näringsansvariges tidigare uttalanden så är det inte så ett det är ett enda olyckligt uttalande utan det är en följd av flera uttalanden: då näringsansvarige under sin tid som lagtingsledamot kallade skärgården för ett kommande rekreationsområde, senare som ledamot av landskapsregeringen sade att han är trött på skärgårdsborna och för någon månad sedan kunde han inte sitta i samma rum som skärgårdsborna när man förde överläggningar. Det här är inte ett enda olyckligt uttalande utan en följd av sådana. Men det hedrar lantrådet att lantrådet för en gångs skull nu visar ledaregenskaper och tar ansvaret för de uttalanden som har gjorts i lantrådets regering.

 

Lantrådet Roger Nordlund, replik:

Fru talman!

Jag tar ansvar för mina egna uttalanden, men jag försökte få ltl Mats Perämaa och kanske flera att förstå och inse att vi gör alla ibland uttalanden som vi kanske får äta upp. Det jag ville få sagt var att på vilket sätt för det debatten framåt att vi står här och upprepar dem i Ålands lagting, Ålands parlament, och försöker få någon människa att känna sig illa till mods på det sättet. Jag tycker att det är en dålig politik, om jag skall säga precis som det är. Vi är valda av Ålands folk för att bygga samhället och det har hela tiden varit min målsättning och det parti jag representerar och jag tror att det är därför vi har varit med så lång tid – 30 år på raken. Vi försöker bortse från sådana här saker och i stället fokusera på sak och konkret: vad kan vi göra. Jag tycker att det skulle vara bra för den här debatten och för det här lagtingets anseende om vi kunde hjälpas åt på det sättet.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Jag förstår gärna att lantrådet vill bortse från de uttalanden som har varit, för det vore så bekvämast, men inte anser jag heller att det är värt att älta det desto mera, åtminstone under dagens debatt. När det gäller spörsmålen som har lämnats in om regionalpolitik och näringspolitiken är det inte alls på det viset att vi genom att föra två spörsmål till behandling är ute efter att skärgården skall få ytterligare bidrag, det är inte bidragspolitiken vi är ute efter, men i varje när den här landskapsregeringen så uppenbart i flera fall har gått in för hundraprocentiga stöd och att bygga saker i egen regi så ger det inte heller utrymme för någon regionalpolitik. Vad skall man mera kunna ge till glesbygd och skärgård när man på centralorterna ger 100 procent! Skall det vara 120 procent eller 130 kanske?

 

Lantrådet Roger Nordlund, replik:

Fru talman!

De projekt som vi har sagt att vi är beredda att ge hundraprocentig finansiering för är bl.a. två projekt i skärgården, nämligen golfbana på Föglö och golfbana i Brändö. En tunnel till Föglö är också en hundraprocentig finansiering från samhällets sida, färjor och alla investeringar i infrastruktur är det.

 

Sedan, fru talman, kan jag hålla med ltl Mats Perämaa att de dessa hundraprocentiga finansieringarna som finns inte alltid bara är till godo, men det finns en historia bakom det också, det fanns en tid när vi var överens om att det behövde byggas en allhall här på Åland, det byggdes också med en hundraprocentig finansiering, det skall byggas ett kk-hus, hoppas jag, också med hundraprocentig finansiering, det har byggts simhall i Godby, där samhällsfinansieringen är hundraprocentig om man lägger ihop kommunen och landskapet. Samma sak här i staden osv. Jag tycker att det skulle vara intressant att föra en sådan diskussion, att hur kan vi komma bort från dessa hundraprocentiga finansieringar och ändå föra en närings- och regionalpolitik i avsaknad av skatteinstrumentet? Det är egentligen det, fru talman, som är den stora bristen i vår samhälle och som gör att vi måste i så stor utsträckning använda oss av bidragssystem. Vi har inget skatteinstrument, det är det som nationerna har; när de vill föra en aktiv närings- och regionalpolitik använder de sina skatteskalor och gör det förmånligare att etablera sig på vissa områden och vissa branscher. Det kan vi inte göra här på Åland utan det är bidragssystemet som vi har att använda oss av, på gott eller ont, men, fru talman, vi skall komma ihåg att den politik som vi har fört och som centern har varit det ledande partiet för under de senaste 30 åren har gjort att vi har full sysselsättning här på Åland, vi har ett samhälle som växer varje år och vi är uppe i 27.000 människor. Nu gäller det att se till också att vi får den region som har haft den svagaste utveckling, nämligen skärgården, att ta del av de här bitarna. Mycket, fru talman, handlar det om att få inflyttning. Det är tack vare inflyttningen som Åland som sådant växer och skärgården har tyvärr inte fått del av den inflyttningsrörelse som har funnits de senaste 10-15 åren.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Herr talman!

Jag kan inte låta bli att bemöta lantrådet när han försvarar vicelantrådet Jörgen Strands uttalanden i media men också klankar på oppositionen, fast jag inte har uttalat mig nedlåtande om några ledamöter ännu, men ifall det händer så vill jag försvara mig redan nu! Det är så att när vicelantrådet uttalar sig nedlåtande i en tidningsartikel om oppositionen så måste man få bemöta det. Då finns det ett ordspråk som säger att ”som man bäddar får man ligga”! I det här fallet gäller det ordspråket.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Herr talman!

Det är bra att man är förutseende som ltl Brage Eklund om man kanske går och säger någonting tokigt att man förklarar sig på förhand! Naturligtvis, ltl Brage Eklund, jag är fullt införstådd med att vi skall tåla kritik, vi som sitter i landskapsregeringen och framför allt jag som är lantråd, men det som jag reagerar på är om man håller på och upprepar samma sak återigen och återigen. Jag tycker att det är viktigt att föra debatten framåt och komma med nya saker och nya inlägg.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Herr talman!

Det understöder jag också. Jag vet att lantrådet Roger Nordlund många gånger har sagt att man skall hjälpas åt att komma framåt och man skall ha en gemensam dialog och efterlyser kreativitet. Jag efterlyser samma dialog från landskapsregeringen med oppositionen som lantrådet efterlyser med oppositionen. Det har aldrig framförts till vårt parti att vi någon gång skulle komma och diskutera ett ärende, att vad anser ni i det här fallet? Jo, det finns faktiskt ett fall nu som är på gång! Jag försvarar mig med det nu!

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Herr talman!

Det var intressant att ltl Brage Eklund tog upp det eftersom vi just i dag tydligen har kunnat enats här i lagtinget om en stor och viktig fråga mellan alla partier – sedan får massmedia komma och undra vad det är förstås!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Sluta bråka, var snälla nu med näringsminister Jörgen Strand, vädjar lantrådet! Det har blivit en ganska vanlig retorik från lantrådets sida att vi skall vara snälla. Jag undrar om lantrådet också vädjar om det och tar ibland näringsansvarige Jörgen Strand i öronen när han går ut i media och lämnar ut enskilda personer som han säger att ”vädjar om ” vissa t.ex. potatisupptagarmaskiner? Är det här också någonting som man passar på och diskuterar vad som är lämpligt att uttala sig om?

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Herr talman!

Det är viktigt att vi alla skall agera på ett sådant sätt att vi upprätthåller vår värdighet som förutsätts för våra positioner som ledamöter i lagtinget och landskapsregeringen. När det gäller det nämnda exemplet har jag full respekt för att nämnd person själv kan försvara sig i det ärendet eftersom han har säte här i parlamentet och då kan försvara sig.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Nu råkar det vara så att man antagligen använder sig av det för att man just sitter i parlamentet, men jag tycker fortfarande inte att det är lämpligt att en hög politiker inom förvaltningen lämnar ut enskilda personer på det sättet. Men det tycker alltså lantrådet, så det är okej att man gör det när man sitter i regeringen, då får man göra sådana här uttalanden, men när det gäller oppositionen speciellt, då skall vi vara snälla! Det är så lantrådet säger, man vill inte ha den här kritiken, man vill ha den här debatten i lagtinget. Det förstår jag – det skulle vara enklast så!

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Herr talman!

Jag har blivit politiker just därför att jag tycker om att debattera och diskutera framtidsfrågor och bryta åsikter mot varandra. Jag tycker också om att få konstruktiv kritik för att ingen av oss är ofelbar och ingen av oss besitter all kunskap i den här församlingen, utan det är så att vi skall försöka utnyttja vår gemensamma kunskap till att forma den bästa möjliga politiken. Jag tror inte att vicelantrådet kommer att lyfta fram det exemplet flera gånger som ltl Gun-Mari Lindholm tog upp.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Herr talman!

Lantrådet håller nu ett försvarstal för sin näringsansvarige vicelantrådet Jörgen Strand. Han menar på att vicelantrådet kanske mår dåligt av vad som sägs här. Det har jag inte märkt! Jag har hela tiden tyckt att när vicelantrådet Jörgen Strand uttalar sig så gör han det med pondus, med styrka och med självsäkerhet. Attityden visar snarare att näringsansvarige Strand är stolt för vad han säger och gör. Jag tycker inte heller att han behöver skämmas för vad han har sagt, men han måste stå för vad han har sagt. Lantrådet säger att man bör glömma. Man skulle kanske glömma det om inte näringsansvarige gång på gång gör ungefär samma misstag, fast i annan skepnad, på möten osv. Då kommer man ihåg det. Man skulle säkert ha glömt det här andra, men skyll inte på oppositionen att vi kommer ihåg det! Och sedan, lantrådet, när vi pratar om glesbygd och skärgård, så består den inte bara av fiskodling; jag tycker att lantrådet höll sig för länge vid det, vi har många, många andra näringar i glesbygden som har problem.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Herr talman!

Det sista håller jag helt och hållet med ltl Sune Mattsson om att det finns väldigt många andra näringar som har det kämpigt i skärgården, och mycket kan man tyvärr spåra tillbaka till EU-medlemskapet och de förändringar som det har medfört. Det är det vi försöker åtgärda, med alla de förslag vi har lagt i den budget som gäller och som kommer i kommande rambudgeter, så att det skall gå att leva, arbeta och bo i skärgården på likvärdiga villkor som det är om man bor på fasta Åland. Regionalpolitik går ut på att utjämna skillnader mellan olika regioner.

 

Jag håller också med ltl Sune Mattsson att vicelantrådet Jörgen Strand är säkert fullt kapabel att försvara sig själv och framföra sina åsikter, det gör han, men jag tycker också att jag som ledare för landskapsregeringen har ett ansvar att också försvara min ministär, och det kommer jag att göra oberoende om det är ledamoten Strand, ledamoten Wiklöf eller någon annan så länge jag är lantråd i varje fall.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Herr talman!

Det är klart att lantrådet har rätt att försvara sin ministär. Men det betyder också att han i princip står bakom det som de gör, eftersom han försvarar det de gör. Han tycker att det är rätt. Då sklle det vara intressant att veta: Är dessa uttalanden som vi har diskuterat här lämpliga, som ibland har tagits upp ordagrant, skall Ålands folk och vi i lagtinget måsta tåla sådant utan att egentligen kunna försvara oss för att någon skulle må dåligt av det, vilket jag tror att ingen egentligen gör, utan jag tror snarare att det var sagt för att vi skall må dåligt eller Ålands folk.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Herr talman!

Om ltl Sune Mattsson har lyssnat noga på vad jag har sagt här i dag, så har jag sagt att vicelantrådet Jörgen Strand, precis som jag och alla andra här i salen, så säger säkert ibland sådana saker som man ångrar och som man skulle vilja äta upp efteråt. Det jag tycker att är fel är att man sedan skall hålla på och upprepa de sakerna och göra det till en huvudsak i debatten. Lyssna i stället, ltl Sune Mattsson, på alla de förslag som vicelantrådet Jörgen Strand redogjorde för i sitt svar på spörsmålet, det är den politik jag och den här landskapsregeringen försvarar. Jag försvarar inte förflugna ord som kommer ur någon, det får man stå för själv, men den politik jag för, den försvarar jag till hundra procent och där har vi total enighet från den här landskapsregeringen. Och vi kommer att förverkliga den efter bästa förmåga, om det inte sätts alltför många käppar i hjulet från olika håll.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Gun Carlson:

Herr talman!

Jag kommer nu att försöka gå tillbaka till ämnet för i dag, dvs. regionalpolitiken och inte så mycket diskutera det som de senaste replikskiftena har handlat om. Vi har fått ett svar från landskapsregeringen. Jag tycker att vi har fått en bra beskrivning av dagens läge, ingalunda bara floskler. Vi har fått flera exempel på konkreta åtgärder som kommer att gynna skärgården. Jag undrar: Vad är det för fel i att följa upp tidigare lagtingsbeslut? Vi hörde av vtm Viveka Eriksson att det är lite dåligt. Jag tycker att det är både positivt och naturligt samt självklart att man skall följa upp det som redan är beslutat i lagtinget, samtidigt som man måste följa med utvecklingen och de förändringsprocesser som är ohjälpliga, man kan inte komma undan dem. Kontinuitet i besluten betyder trygghet för de berörda. Och utveckling måste man ha för att få förnyande och för att skapa framtidstro.

 

Centerns devis att hela Åland skall leva har länge varit centerns ideologi, och det har också nämnts här. Och det har synts, denna devis har synts i alla regeringar där centern har varit med, dvs. i över 30 år. Det här kan man också läsa sig till i vårt partiprogram, i valprogram, i handlingsprogrammet. Jag håller med om att vi har många väljare i skärgården, men jag håller definitivt inte med om att de är marginella. Alla våra väljare är lika viktiga, alla röster är lika viktiga. Centern anser inte att någon del av Åland består av marginella väljare. Det fick vi också höra av vtm Viveka Eriksson. Men det är klart att inom centern finns det också en oro för utvecklingen. Vi ser också vissa negativa trender: avflyttning,  bortflyttning, det är mera inne i dag i att bo i tätort än i glesbygd osv.

 

Vad är då en god regionalpolitik? För oss är det att man skall kunna bo och leva i alla regioner, i såväl skärgård, glesbygd, randkommuner, på hela landsbygden, likaväl som i Mariehamns stad. Vad behövs för att ha en god regionalpolitik? Jo, det behövs arbetsplatser, det behövs bostäder, det behövs skolor, barndaghem, äldreomsorg, det behövs trafik och övriga kommunikationer. Det behövs fritidsverksamheter, kultur, ungdomsverksamhet, idrottsverksamheter. Det behövs infrastrukturella satsningar och det behövs ett bra landskapsandelssystem.

 

Det är ingen överdrift när jag påstår att i ryggmärgen på centerpolitiken finns regionalpolitiken, den har alltid varit med. Jag tror aldrig att vi skall kunna jämföra vår regionalpolitik med en fullständig marknadsekonomi. Det kommer aldrig att fungera på Åland.

 

Jag sade redan att arbetsplatserna är viktiga. Det är klart bäst om arbetsplatserna kan skapas av företagarna, av näringslivet, av jordbruket, av fisket, från fiskodlingarna, med rimliga stöd från landskapsregeringen. Det är viktigt att man också har rimliga regelverk som är anpassade för Åland. Vi måste också se till att vi har en konkurrenssituation som inte på något sätt är sämre än omgivningarna. Allt det här är landskapsregeringens uppgifter. Näringslivet skall utveckla eller skapa arbetsplatser och det är inte självklart att det är näringslivet självt som skall skapa bostäderna. Det måste, tror jag, till viss del samhället göra, även om det finns företagare i dag som satsar på bostadsmarknaden, men de finns vanligen i Mariehamns stad. Det kan hända att vi borde utveckla någon liten miniatyrmodell av Marstad för skärgården, ett ”skärbo”, där man har enhetslån med hygglig ränta, bra lånetid. Det har redan visat sig att enhetslånen som vi från centern har varit med och skapat har varit positivt i så gott som alla kommuner, det är kanske bara Kökar som inte har utnyttjat dem. Detta ”skärbo”, denna möjlighet att skapa bostäder i skärgården, kan ske inom bolag, inom enskilda kommuner eller inom någon typ av sammanslagna kommuner. Det här är någonting som vi har diskuterat i centern, men som vi inte har färdigt. Vi tycker att det här skulle kunna vara någonting att fundera på, för man kan inte förvänta sig att någon företagare skall skapa arbetsplatser, bygga upp ett företag i skärgården om det inte finns bostäder för arbetskraften. Arbetskraften kommer nog om det finns både bostäder och arbete. Ett skärbo skulle också vara enbart för dem som är skrivna i respektive kommun, vi tycker inte att det skulle kunna nyttjas av bara sommargäster, för då kommer det att slå fel. Det är många företagare som säger att det alltid borde finnas en lägenhet ledig där de bygger upp sina företag så att man alltid har en chans att få folk som kan arbeta.

 

Vi tycker också att tanken att utvidga bostadslånemöjligheterna till dem som vill bygga om, renovera hus där släkt kanske har bott, någon pensionär som flyttar till ett äldre boende, lämnar ett tomt hus efter sig, borde kunna utnyttjas med stöd från samhället, så slipper man få tomma hus som står med släckta fönster.

 

Landskapsregeringens satsningar på skolor – högstadiet har varit väldigt gynnsamt för kommunerna i skärgården - alla dagis, alla omsorgshem, det har också skapat nya arbetsplatser i kommunerna, även om det är samhällets arbetsplatser så har det ändå varit positivt och jag tror också när det gäller skolor och utbildning att man måste tänka på att utbilda i sådana yrken som är viktiga för skärgården, man kan lite titta på praktiska yrken.

 

Jag talade också om att trafiken är en stor del i en god regionalpolitik. Många trafikfrågor har redan berörts och det är satsningar som landskapsregeringen länge har stött till hundra procent. Jag vet också att centern var med i de allra första diskussionerna om kortrutt, som nu diskuteras i finansutskottet och kanske resulterar i att man föreslår en tunnel till Föglö. Det får vi se. Vi vet att vi gärna stöder färjor, vi har stött flera färjor. Det här är goda regionalpolitiska satsningar. Huvudvägarnas utbyggnad är också bra. Allt det här tillsammans som har att göra med trafiken och då menar jag också bredbandsutbyggnaden, alla kommunikationer överhuvudtaget, det är det som ger möjligheter till pendling mellan tätort och glesbygd, alltså möjlighet att leva och bo i skärgården samt en god regionalpolitik.

 

Vi behöver kultursatsningar. Vi vet att det finns många saker som är viktiga, vi vet också att vi behöver kultur i någon form och då menar jag kultur i form av alla konstarter, men vi behöver också idrottsmöjligheter; ungdomsverksamhet är också någonting som har varit aktuellt för centern i alla tider, vi har kämpat många gånger för ungdomsföreningarnas överlevnad och gör det fortfarande.

 

En sak som vi också vill erinra om från centern – som nämns väldigt kort i meddelandet men vi tycker att det är viktigt och bör lyftas – är utlokalisering av arbetsplatser. Där finns ett gammalt lagtingsbeslut om att när man tog beslut om att flytta Grelsby sjukhus in till ÅHS så skulle man också se till att man i motsvarande del flyttar ut verksamheter. Nu har vi på gång verksamheter som skall ha någonstans att existera, dvs. den nya miljömyndigheten och där tycker vi från centern att det är alldeles självklart att det skall ut från Mariehamn. Det här kommer vi att driva.

 

Man diskutera ofta, kanske inte så mycket ännu i dag, infrastrukturella satsningar och det finns kanske lite olika åsikter om vad är en infrastrukturell satsning. Jag tycker att en infrastrukturell satsning är när man skall bygga upp någonting där samhället har större ansvar och intresse än näringslivet, företagarna själva eller kommunerna. Det är sådana satsningar som ger ringeffekter, som i sin tur är positivt för näringslivet. Det är min syn på en god infrastrukturell satsning. Här har vi ju kultur- och kongresshuset som en självklarhet. Det finns väl inget land i världen, ingen stad i världen som inte satsar på ett kulturhusbygge av något slag. Det finns knappast någon opera eller någon teater som är helt privatfinansierad, förstås i storstäderna, men alla har någon form av nationalopera, konserthus, teater, det är alltså någonting som är en självklar samhällssatsning. Vi har exempel på många idrottsanläggningar, vi har hört dem redan.

 

Centern tycker att landskapsandelssystemet skall förbättras, skall ge kommunerna mera möjligheter till egna satsningar. Ni vet alla likaväl som jag att en stor del av kommunernas budget i dag går åt till det lagstadgade: skola, barnomsorg, äldreomsorg, dvs. de sociala delarna. Där förväntar vi oss att man kommer att förbättra systemet.

 

I meddelandesvaret kan vi också läsa att man planerar och anger olika stöd för jordbruk och fiskodlingar, och det tycker vi att är bra med tanke på alla påpekanden i dag om miljöhandlingsprogrammet. Det är viktigt att det står klart att vi anser att fiskodlingarna skall kunna leva vidare, likaväl som jordbruket. Vi kan inte lämna oss utan de här verksamheterna. Det är min absoluta åsikt.

 

Vi har ingen anledning inom centern att socialisera samhället. Vi tror naturligtvis på företagarverksamhet likaväl som andra, men jag vill ändå igen upprepa att Åland kommer aldrig att kunna jämföras med andra regioner därför att vi har inte samma förutsättningar. Vi hörde det redan av lantrådet, vi har inget skatteinstrument; så länge vi är utan det måste vi i stället hitta på andra lösningar och det blir ofta skräddarsydda Ålandsanpassade speciallösningar som vi måste kunna leva med.

 

Det har nämnts några gånger redan om det kommande spörsmålet och det är lite synd att man inte kunde ha haft debatterna på samma gång; de tangerar varandra, samtidigt som de kanske kolliderar lite med varandra.

 

Herr talman!

Jag skall avsluta mitt anförande med att föreslå att ärendet bordläggs till 29.3.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Bara ett tillrättaläggande. Om man kunde få uppfattningen att jag skulle vara negativ till att tidigare beslut följs upp så vill jag förtydliga.  Min åsikt är förstås att det är viktigt att det finns en kontinuitet och att man också fullföljer och verkställer de beslut som har fattats tidigare. Däremot handlar den här diskussionen om ett nytänkande, på vilket sätt den här landskapsregeringen för in nya element i regionalpolitiken.  Jag vill också understryka att när jag förde ett resonemang huruvida väljare är marginella, så var det hur man eventuellt kan se det ur ett stadsperspektiv och de partier jag då nämnde var Frisinnad Samverkan och socialdemokraterna. För liberalernas del är det inte så viktigt var väljarna finns utan det är viktigt att föra en politik som är bra för hela Åland, oberoende av var man bor.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Herr talman!

Det var bra att också liberalerna tycker att alla väljare är lika viktiga, att man inte kan säga att någon väljare är marginell eller kommer från något område som är marginellt. Där har vi tydligen samma åsikt. Det är glädjande att liberalerna också tycker att det inte är något fel i att följa upp tidigare lagtingsbeslut, dvs. att man följer tidigare riktlinjer. Men det framfördes nog som en kritik att landskapsregeringen själv inte har hittat på något utan det enda man har gjort som har varit bra är sådant som har varit tidigare beslut om, trots att alla har varit med om också de tidigare besluten, så nog kändes det som kritik. Det är i alla fall bra om vi har åsikt att det är viktigt att man skapar kontinuitet genom att man följer upp tidigare beslut samtidigt som man försöker hitta möjligheter till nya infallsvinklar, vilket jag tycker att den här landskapsregeringen har gjort.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Herr talman!

Ltl Gun Carlson tog upp frågan om att fullfölja tidigare beslut. Det tycker jag är bra, de beslut man har fattat skall fullfölja. Men när det gäller golbanan i Ämnäs markbytet i Grelsby har jag absolut för mig och jag vågar säga det för ltl Gun Carlson brukar inte försöka vända ord, att markbytet skulle endast ske om finansieringen kunde ske med 20-30 procent landskapsmedel och resten av privata intressenter. Det sades här i debatten. Jag har inte stenografiska protokollet här så att jag kan säga vem som sade det, men jag är alldeles säker på att det sades. Då för man in utan vidare att man skall betala allt själv om inte det går! Det tycker jag är en alldeles för stor kullerbytta.

 

När det gäller trafiken både på fasta Åland och i skärgården är min syn att landskapsregeringen, vilken det än har varit, har skött den efter bästa förmåga och gör det bra i dag också.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Herr talman!

Det är helt riktigt att när finansutskottet diskuterade markbytet och fullföljandet av det så var förutsättningen att näringslivet skulle delta i finansieringen, dvs. de skulle egentligen finansiera projektet med godkända statsstöd från landskapet. Nu kommer inte det att fungera. Då vet vi också att nu kommer förmodligen landskapsregeringen att föra ärendet till lagtinget för en ny diskussion och då blir det tillfälle för oss alla att säga vår åsikt i den här frågan.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Herr talman!

Eftersom ltl Gun Carlson är insatt i beredningen och diskussionen av ärendet, vilket inte jag är utan bara genom massmedia, så tycker inte då ltl Gun Carlson att det är en enorm kullerbytta och att det går åt enormt mycket mer av landskapets pengar om man gör på det här sättet jämfört med det beslut som finansutskottet hade fattat, där ltl Gun Carlson är ordförande? Det kommer att utarma oss om vi skall betala allt till 100 procent. Det är stora utgifter.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Herr talman!

Det är helt riktigt att jag tycker att det är en stor förändring ja, men vi måste komma ihåg att det här skall nu diskuteras och det skall vara underbyggt när det kommer. Inte vet jag i detalj hur landskapsregeringen har kommit i den här frågan, men jag vet att man planerar att föra frågan till lagtinget igen för avgörande. Då får var och en av oss komma med de synpunkter vi vill framföra i frågan. Vi har också sagt från centern att vi tycker att det är fråga om en så pass stor ändring att vi vill ha en marknadsundersökning i frågan, det står vi för.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Christian Beijar:

Herr talman!

För det första ger jag mitt understöd till ltl Gun Carlsons förslag om att ärendet skall bordläggas och bordläggningstiden.

 

När det gäller regionalpolitiken har så här långt i debatten ganska mycket sagts och jag vill åtminstone från socialdemokraternas sida säga att vi stöder landskapsregeringens svar. Vi tycker att det är ett bra svar som man har givit på spörsmålet som berör regionalpolitiken. Landskapsregeringen har suttit lite över ett år och jag tyckte att lantrådet alldeles tydligt angav vilka frågor man har aktualiserat eller jobbat vidare på, bl.a. golfbanor, tunnelbygget till Föglö, färjor, bredbandsprojekt, kulturprojekt osv. Det visar att den här regeringen har fört en aktiv regionalpolitik.

 

Debatten förefaller ”avslagen” på det sättet att det finns inte så mycket saker att ta upp och diskutera från oppositionens sida utan man känner att egentligen är det så att man inte har så mycket att komma med. Samtidigt håller jag också med ltl Gun Carlson att det är lite märkligt att vi har fått två parallella spörsmål, dels ett som berör näringslivet och ett som berör regionalpolitiken och man borde nog ha kunnat diskutera spörsmålen gemensamt för att sätta mera stuns på debatten.

 

Det som jag i alla fall vill trycka på och som jag också tidigare har nämnt här under diskussionen är att socialdemokraterna alltid har stött och kommer alltid att stöda utvecklingen av landskapsandelssystemet. Vi kan konstatera av staplarna i spörsmålssvåret att man klart och tydligt i solidaritetens namn stöder de svagare regionerna, vilket främst är skärgården. I kommunförbundet, där jag är aktiv, jobbar vi vidare för att tillsammans med landskapsregeringen utveckla landskapsandelssystemet så att det ytterligare skall förbättra de ekonomiska villkoren för de svagare regionerna. Det här tycker vi från socialdemokraterna att är en viktig sak.

 

Herr talman!

Det har sagts mycket, men det som jag tycker att är bra och som jag åtminstone från vår sida vill betona är landskapsregeringens satsning på de sociala strukturerna. Utvecklingen visar klart och tydligt att utgående från de unga familjernas livsbetingelserna är de sociala strukterna väldigt viktiga, men framför allt ingår också de kulturella verksamheterna och där har landskapsregeringen ett treårigt projekt för skärgården för att kulturlivet skall stärkas. Det är oerhört viktigt att få denna förstärkning; ett samhälle utan ett kulturliv lever inte länge utan det måste finnas och detta har klart och tydligt i olika undersökningar under de senaste decennierna samt att sedan också stärka de sociala strukterna. Det görs bl.a. ute i skärgården i Skunk-projektet, där vi har en aktiv grupp som jobbar med de här frågorna, att stärka strukturerna, stärka ungdomsarbetet ute i skärgården för att få ungdomarna att trivas och hitta på olika verksamheter samt därmed också må bättre och kunna se en möjlighet att fortsätta att leva i skärgården.

 

Herr talman!

Jag skulle ytterligare vilja ta upp en fråga som skulle utveckla skärgården och möjliggöra också ökade regionalpolitiska satsningar, nämligen det operatörsoberoende fibernätet. Vi vet att Kumlinge och Brändö aktivt jobbar på ett fibernät, men det skulle vara väldigt viktigt att i det här sammanhanget få ett operatörsoberoende fibernät. Vi vet att det alltid när det är fråga om monopol så innebär det ökade kostnader och i detta fall är det så att det är negativt för framför allt skärgården men också för alla dem som använder sig av nätet. Därför skulle det vara viktigt i det här sammanhanget, och det skulle vara en verklig regionalpolitisk satsning, om man skulle förverkliga ett operatörsoberoende fibernät.

 

TALMANNEN: Under diskussionen har ltl Gun Carlson, understödd av ltl Christian Beijar, föreslagit att ärendet skall bordläggas till plenum den 29.3. Bordläggning kommer därför att ske. Önskar någon uttala sig om bordläggningstiden? Ärendet kommer att bordläggas till den 29.3. 

 

På talarlistan finns ännu lagtingsledamöterna ltl Gun-Mari Lindholm, ltl Anders Eriksson, ltl Ronald Boman, ltl Jan-Erik Mattsson, ltl Brage Eklund, ltl Mats Perämaa och landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson. Dessa bereds tillfälle att yttra sig.

 

 

 

Ltl Gun-Mari Lindholm:

Talman!

Vi fortsätter alltså vår regionalpolitiska debatt med anledning av det spörsmål som lämnades in av oppositionen. Det är ett väldigt bra svar som vi har fått; stilistiskt, innehållsmässigt, väldigt tydligt från landskapsregeringens sida. Det är en bra produkt från en säkert väldigt bra tjänsteman. Så här skulle man vilja att det går ut! Så här är visionen säkert också från tjänstemännens sida. Tyvärr går inte målsättningarna och de konkreta handlingarna riktigt hand i hand enligt vad vi har sett i de beslut som vi följer väldigt noga med från oppositionens sida och som är en av orsakerna till varför vi har lämnat spörsmålet. Man är bra på att hålla tal, bra verbalt formulerade banketttal, brukar man säga, hur man ser på saker och ting, men när det gäller konkret handling, när det gäller de dagliga besluten som vi, som sagt, nogsamt följer med ser vi tyvärr att målsättningen och handlingen inte går hand i hand.

 

Det var en intressant insändare i dagens Nya Åland där vi kunde läsa från Frisinnad Samverkans styrelse att man längtade efter att det skulle komma olika förslag samt också, som jag kunde se, att man längtade efter att få se en borgerlig politik som Frisinnad Samverkan skulle köra fram. Man pratade bl.a. om att man skulle öppna upp för företagande inom omsorgs- och vårdbranschen. Den här debatten hade vi alldeles nyligen och som jag hävdade då och som jag har hävdat tidigare anser jag att det är en väldigt viktig sak för kommunerna runt om på Åland att få ett regelverk för tjänsteföretag. Också det efterlyser man från Frisinnad Samverkans styrelse. Konstigt nog är Frisinnad Samverkans styrelseordförande också näringsansvarig, Jörgen Strand, som stod här så sent som i måndags och – som jag åtminstone uppfattade – talade emot det som jag ville, alltså att man skulle ta fram ett regelverk för tjänsteföretag. Det fanns en motion där också Frisinnad Samverkans styrelseordförande och näringsansvarige för dagen har varit med och godkänt den, men att komma med ett regelverk till lagtinget, det presterar man inte! Det måste alltså anses vara nedprioriterat från regeringens sida - det här är inte viktigt! Jag anser däremot att det är viktigt, det är ofta kvinnoföretag, det är företag allitfrån fysioterapeuter, hårfrisörer, olika tjänsteföretag som man kan ha, bokföring och också barnomsorg. Jag själv har kännedom om det här eftersom jag försökte i tiderna, 1997, få ett investeringsbidrag från landskapsstyrelsen när det gällde att införskaffa ett hus att driva barnomsorg i. Det var ltl Anders Eriksson som då var minister och jag försökte ringa honom och höra om det här var möjligt; jag kunde inte läsa mig till det i budgeten, jag fick nästan aldrig tag i honom, men till slut lyckades jag, han satt på traktorn och han sade, att ”det finns inga bidrag för det här, men det finns, hördu, något sånt där finskt, men det lär du väl inga vill ha”, förstår jag, sade han!  Så ser situationen fortfarande ut! Det har inte blivit någon förändring, fastän en motion har godkänts som sade att man skulle komma med ett förslag. Det här har man alltså inte brytt sig om från landskapsregeringens sida. Jag hoppas att Frisinnad Samverkans ordförande kan tala om det här för sin styrelse. Han kan ju inte ha varit med på det här mötet när man sade att man skulle skriva insändaren, annars ter sig detta väldigt märkligt att man å ena sidan, men å andra sidan… Vi ser som sagt fram emot att det kommer, för jag tror att det här är en viktig sak som stimulerar till företagsamhet.

 

Företagsamhet, entreprenörskap, vill man införa på skolschemat. Det har man i läroplanerna, man skall införa det tillsammans med allt annat möjligt som man skall införa i skolvärlden just nu. Man anser att det är viktigt att ålänningarna skall lära sig ännu mera än i dag att bli företagare. Man bjuder också in företagare till de olika skolorna för att berätta om hur bra det är att vara företagare på Åland.

 

Det här är igen ett exempel där man säger med den ”ena munnen” att det här vill vi satsa på, men sedan när det kommer till att visa i konkret handling att vi stöder det åländska småföretagandet speciellt, så visar man att det är någonting annat som gäller. Då har vi visat i olika sammanhang och från oppositionens sida lyft upp och jag tänker nu på alltifrån åländska potatis till gallerdurkar på skärgårdsfärjorna. Det är viktigt att man vid upphandling från det offentliga Åland faktiskt väger in det åländska, att man inte väljer bort det åländska som man i många beslut har sett att man har gjort. Man kan inte säga ena dagen att det är viktigt att man har företagare på Åland. ”Vi vill väldigt gärna det här, vi vill att hela Åland skall leva, skärgård och småkommuner, småföretagare, allting är viktigt”, men när det kommer till kritan, när man skall ta ett beslut att nu skall vi upphandla någonting, då väljer man bort det åländska! Det tycker jag att är alarmerande. Så skulle inte jag vilja att det skulle se ut på Åland. Det är viktigt att man handlar lokalt.

 

Hela Åland skall leva, säger också Frisinnad Samverkan, det är inte bara centern som säger det. Hela Åland skall leva, sade näringsansvarige Jörgen Strand. Jag hoppas att han också nu, efter det här uttalandet, kommer att visa att det faktiskt är på det sättet. Tidigare uttalanden – dom där som vi inte får nämna nu! – har visat, åtminstone har jag haft den synen framför mig att det är några gäng med knätofsar som skall gå omkring och lyfta bidrag för att visa upp sig, men jag hoppas att det är en mardröm jag hade någon gång efter några uttalanden!

 

Man lyfter upp turismen i spörsmålssvaret. Det är en viktig del av det åländska näringslivet, av regionalpolitiken, alltifrån de små kaféerna, bybutikerna, stugägare, ja, egentligen allting som kan visa upp Åland en solig dag i juli, allt är viktigt för turismen. Nu vill man även föra in golf ytterligare med samhällspengar som en viktig regionalpolitisk satsning på Åland. Jag kan tänka mig att man kom med det här förslaget från regeringens sida, det var liksom inte så många andra alternativ, ja, det var väl det fiffigaste man kunde tänka på då i alla fall – och alla tre då naturligtvis i rättvisans namn! Det har dock visat sig att det finns en massiv kritik bland ålänningarna mot ett sådant här förfaringssätt. Vi har sett det i insändarspalter, vi har sett det i mess och vi har sett det i olika omröstningar på tidningarnas hemsidor, att det här går inte hem.

 

För att inte bara vara kritisk och inte komma med några andra förslag skulle jag faktiskt vilja föreslå att man, om man anser att det är så väldigt viktigt med golfturism på Åland, skulle fundera på ett annat upplägg till finansiering som man har nu, där man skulle kunna ha en del som skulle bygga på eget kapital, en del på den tillåtna bidragsdelen från landskapets sida och sedan ett lån i stället. Jag tror att det skulle gå mycket mera hem hos ålänningarna om man skulle kunna ha ett sådant upplägg, men det här hundraprocentiga bidraget tror jag att regeringen kommer att få väldigt motigt med och oppositionen har också sagt att man inte är inne för det, så det kommer att bli väldigt motigt att komma fram med det. Det skulle också lösgöra pengar för andra investeringar på Åland, för andra regionala satsningar. Vi har motorbana, vi har alternativ hälsovård, vi har många andra saker som vi kunde satsa på som vi s.a.s. lösgör pengar för med ett annat upplägg. Jag tycker att det är fel att man satsar alla ägg i samma korg. Det här kan inte vara bra, om man tänker på Turist-Åland. Vi har sett hur det har funnits opinion ute i samhället mot olika beslut som man har tagit i regeringen, där man anser att man inte har budgetmedel, där man inte har finansieringsmöjligheter, det finns inte regelverk när det gäller små satsningar. Jag tänker på PUFF ute i Sottunga, cykelfärjan, många sådana här saker i stället som är viktiga för just den regionen, men då lutar man sig mot ett regelverk, att det här finns inte för tagen, vi kan tyvärr inte göra någonting, vi är väldigt ledsna men det går inte! Försök ordna sådana saker i stället, för det är viktigt för den regionen! I stället satsar man allt man har, tänkte jag säga, man satsar alltihopa på en och samma sak. Det tror inte jag att är rätt.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Herr talman!

För det första blandar ltl Gun-Mari Lindholm ihop äppel och päron när hon pratar om vad Frisinnad Samverkan vill. Vi har sagt att man borde konkurrensutsätta inom vissa områden som samhället i dag sköter. Det behövs inte några nya regelverk för det. Det är bara det att kommunerna kan redan i dag konkurrensutsätta olika saker och därmed få nyföretagande. Det som vi diskuterade i måndags i den enkla frågan var ett driftsbidragssystem till tjänsteföretag, och det är någonting som vi inte tror på. Däremot tror vi på konkurrensutsättning av verksamhet som samhället i dag sköter. När det gäller finansieringsupplägget som ltl Gun-Mari Lindholm tog upp är det en sak som jag kan hålla med om och som vi har gått till botten med, men vår förvaltning säger att det fungerar inte i förhållande till statsstödsreglerna, så till den delen har vi försökt; de privata som skulle stå för lånen krävde landskapsgarantier och i dem ingår också ett statsstödselement. Vi har prövat också den vägen som ltl Gun-Mari Lindholm tog upp här.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Det här med äppel och päron är tydligen en vanlig retorik från näringsansvarige Jörgen Strand, men det är väl så när man är näringsansvarig att man har riktat in sig på de där jordbruksartiklarna! Det står så här i tidningen för onsdagen den 22 mars: ”Vi menar att tyngdpunkten i de politiska insatserna borde starta redan nu och riktas in på följande fem nyckelområden….öppna upp för företagarna inom omsorgs- och vårdbranschen.” Så här står det och det är Frisinnad Samverkans styrelse, alltså med ordföranden näringsansvarige Jörgen Strand i spetsen! Inte kan jag se att det är något annat än just det som jag själv har vädjat om att landskapsregeringen skall komma med, så jag tycker nog att det är näringsansvarige och Frisinnad Samverkans styrelseordförande som skall läsa vad han själv har varit med och skrivit och ta fram det!

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Herr talman!

Det behövs inga nya regelverk eller driftsstöd för det här. Det där är Frisinnad Samverkans styrelses politik, den står jag bakom och jag driver den så långt jag kommer i landskapsregeringen. När man sitter i en landskapsregering får man kompromissa om olika saker och det är jag beredd att göra, men skulle vi ha en egen majoritet så skulle vi driva det fullt ut.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

När det gäller majoritet för borgerlig politik så borde det finnas majoritet i den här regeringen, om det inte är som jag har sagt förut  att det en del som gömmer sig bakom någon röd fana fast man säger att man är grön – jag vet inte! Men nog finns det en majoritet som för en borgerlig politik i den här regeringen, det är bara det att ni måste visa det!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Fredrik Lindqvist, replik:

Herr talman!

Ltl Gun-Mari Lindholm är lite märklig när hon går till angrepp mot Frisinnad Samverkan, vilket hon tycker om och gör väldigt ofta. Men som före detta minister borde ltl Gun-Mari Lindholm känna till att vi inte kan få igenom i regeringen 100 procent av vår politik förrän vi har 100 procent av platserna i regeringen. Så fungerar parlamentarismen, ltl Gun-Mari Lindholm! Att ltl Gun-Mari Lindholm tycker om att trakassera näringsansvarige – som hon undfallet väljer att kalla ledamöterna i regeringen – tycks vara något som är väldigt personligt för ltl Gun-Mari Lindholm. Men när det gäller Frisinnad Samverkan och våra förutsättningar att driva igenom vår politik är de inte hundraprocentiga förrän vi har alla mandat i regeringen. Vi har åtminstone två platser i regeringen och kommer bra mycket längre än Obunden Samling gör genom att stå här och gnälla i salen.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Jag vet inte om att jag trakasserar, jag känner inte att jag gör det, ltl Fredrik Lindqvist. Jag försöker kritisera och det är oppositionens roll. Jag har inte bara kritiserat utan jag har också fört fram mina förslag och jag hoppas att ltl Fredrik Lindqvist också har hört på dem. Jag hoppas det! Jag har läst innantill i dagens Nya Åland, där styrelsen för Frisinnad Samverkan har sagt hur man vill att en borgerlig politik skall se ut, och den hoppas man att skall föras i regeringen – det hoppas ju flera av oss, det är bara det att vi hoppas kanske förgäves för den syns tyvärr inte!

 

Ltl Fredrik Lindqvist, replik:

Herr talman!

Två saker. För det första tycker jag att ltl Gun-Mari Lindholm är lite otydlig i sin kritik av regeringen. Det står i spörsmålet att man angriper detta med överstora bidrag. Samtidigt efterfrågar ltl Gun-Mari Lindholm mera bidrag till näringslivet i sitt anförande, vilket jag tycker att är lite märkligt. När det gäller den borgerliga politiken har vi det gemensamt att vi önskar att det skulle föras mer borgerlig politik på Åland, men jag lovar, ltl Gun-Mari Lindholm, att förutsättningarna för en helborgerlig regering blir inte större av att vi står och hackar på varandra!

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Om det är någon som känner att den hackar på någon så skall den titta sig i spegeln – jag tänker inte göra det i alla fall! Jag har begärt att man skall titta på regelverken, speciellt när det gäller kvinnoföretagen. Jag tror att det är viktigt för regionerna runtom på Åland, för skärgården och för randkommunerna. Det har man också ansett tidigare från Frisinnad Samverkan. Vi har haft ett väldigt gott samarbete med kvinnorna inom Frisinnad Samverkan tidigare just i de här frågorna och jag är väldigt besviken nu att man tydligen inte har den här politiken längre, men det är viktigt för oss i alla fall.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Herr talman!

Ålands lagting har omfattat en turismstrategi som innefattar att Åland skall bli ett mål för golfspelare, det har vi varit någorlunda ense om. När det gäller skärgårdsbanorna vet jag att Obunden Samling tidigare har varit förespråkare enbart för Föglöbanan. Enligt mitt sätt att se det tycker jag att båda banor behövs och jag tycker att det är minst lika viktigt att Föglö får sin bana som att Brändö får den. Att nu bygga dessa banor med 100 procentigt stöd från landskapsregeringen har tydligen väckt ont blod, och det kan jag delvis förstå, men vad är alternativet, ltl Gun-Mari Lindholm? Vi vet att golfbanorna i sig inte kommer att generera pengar, det är kringeffekterna som kommer att sätta in ”putten” till samhällena.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Alternativen är att man har en egen finansiering, man har ett lån och man har de mesta tillåtna landskapsbidragen. Det tycker jag att skulle vara det absolut optimala. Jag tror inte på att det är en särskild väl förd politik att man ger hundraprocentiga stöd. Det är min fasta övertygelse, och det är jag inte ensam om, den kritiken har säkert inte centern undgått att höra. Jag tror inte att centern inom sitt eget parti har så väldigt stor förståelse för bidragspolitiken. Jag skulle hellre se att man har högsta tillåtna bidragsandel, hälften lån och hälften egen andel.

 

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Herr talman!

Den maximala bidragsprocenten som EU tillåter är 23 procent. Banan i Brändö är kalkylerad till ungefär 1,8 miljoner och Föglöbanan till 5,6 eller 5,7 miljoner. Det betyder att den egna insatsen, oberoende om det är med lån eller med eget kapital, är väldigt stor när vi vet att dessa banor inte kommer att generera en vinst. Dessa banor skall vara navet som sedan skall ge ringeffekter ut i samhället så att restauranger, transportföretag, stuguthyrare, hotellägare osv. skall ha möjlighet att få delar av sin inkomst därifrån. Men det är fullständigt absurt om ltl Gun-Mari Lindholm tror att någon människa som är vid sina sinnens fulla bruk skulle göra en sådan här satsning. Det är därför vi har regionalpolitiska satsningar.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Om det här är en så väldigt dålig satsning måste man nästan misstänka om regeringen är ”vid sina sinnens fulla bruk”! Kanske man borde tänka över ytterligare en omgång om detta är så väldigt fiffigt. Om man inte får det här att gå ihop, om man inte tror att det här är en bra näringspolitik, så tycker jag att man borde satsa på att tänka på det här lite till. Det jag vill framföra är att man skulle ha högsta tillåtna landskapsbidrag, 50-procentiga lån, 25 år, 1 procents ränta och så skulle man ha eget kapital. Det måste finnas någon som brinner för det här om det är så att man skall satsa på det. Jag tror inte att det är landskapsregeringen som skall göra det, om det dessutom är en så där väldigt dålig satsning som ltl Veronica Thörnroos vill få till att det är. Jag tror att just skärgårdsbanorna skulle kunna ha en framtid, men det tycks man inte tro från skärgårdens sida. Det gör man nog i Föglö, där man dessutom har fått fram eget kapital. Jag vet inte hur långt man har kommit i Brändö, men i Föglö har man kommit långt med investeringen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Fru talman!

Jag vill säga att det är jättebra att ltl Gun-Mari Lindholm tog upp frågan om någon form av regler för tjänstesektorn och att det nu har klarlagts att det finns någon sorts driftsbidragssystem. Det man ändå antagligen skulle komma till vid en undersökning är att kvinnors företagande inte gynnas på samma sätt som manligt företagande. Jag tror att oerhört många kvinnor driver sina företag utan något som helst samhällsstöd, till skillnad från kanske ganska många manliga företag, så det där tycker jag är bra.

 

När det gäller den borgerliga politiken så undrar jag om ltl Gun-Mari Lindholm inte är för konkurrens, eftersom hon vill att man bara skall välja det åländska, men man kan upphandla vad som helst och också välja vad som helst. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

I alla de frågor som jag har ställt om att upphandla både potatis och annat som är åländskt så har det varit en konkurrensfördel också för det åländska, men man har ändå valt bort det. Det har kunnat vara en väldigt liten skillnad och då tycker jag att om skillnaden är liten skall man prioritera det åländska. När det gäller påståendet att det finns ett regelverk för tjänsteföretagen så är jag osäker på det. Jag har hört så sent som för någon vecka sedan att man hade problem med det enskilda daghemmet i Sund, där man nu går på knä för att det inte finns några bidragsformer för det – men jag skall be att de vänder sig till näringsansvarige Jörgen Strand, så ordnar han säkert upp den saken, för det finns tydligen!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anders Eriksson:

Herr talman!

Ålands Framtid har inte skrivit under spörsmålet. Det betyder inte att vi inte stöder det. Vi stöder varje ord som står där, vi kunde också i likhet med ltl Torbjörn Eliasson ha skrivit under det! Men när vi diskuterade det inom oppositionen så ville vi från vår sida att man skulle ha mera åtgärder och förslag med också från oppositionens sida. Orsaken till att inte det blev så beror mycket på tidsbrist, men, som sagt, vi stöder tankarna.

 

Jag tycker att det är ett bra svar som tjejerna på näringsavdelningen har skrivit på det spörsmål som ställts, men det är lite befläckat med politiskt halleluja på slutet. Ändå, texten är en sak, men verkligheten är en helt annan, och det skall jag återkomma till.

 

När det gäller regionalpolitik är det riktigt som sägs i svaret att man har ett helhetsperspektiv Utredningar i Sverige, som nämns i svaret, visar att när folk flyttar till olika orter så är det enbart en femtedel som gör det på grund av arbete, det är många andra faktorer som spelar in. Det är viktigt om man skall få folk att bosätta sig i randkommunerna och skärgården att man har ett komplett fungerande samhälle med dagvård, åldringsvård, skolor, kulturbegivenheter, kommunikationer och dylikt som har räknats upp. Där tycker jag att vi har en hög nivå på Åland. Det är bara att titta i Stockholms skärgård; skillnaden är milsvid. Vi har en hög nivå när det gäller den delen. Men när vi pratar om regionalpolitik och näringspolitik – spörsmålet tar upp hur man skall återskapa framtidstron hos glesbygds- och skärgårdsborna – är det tre åtgärder som jag vill peka på.

 

Det första har nämnts i olika former, nämligen att man har en dialog med dem det berör, att skärgårdsborna, folk ute i randkommunerna, känner att de har en möjlighet att vara med och påverka. Jag har noterat under debatten i dag att vi lever lite på skilda planeter. Oavsett vem jag har pratat med ute i skärgården så är det en stor vanmakt man känner just nu, och det är olyckligt. Tidigare gjorde landskapsregeringen på det sättet – jag skall inte säga vem som initierade arbetet för då far väl den s.k. näringsministern i tak igen – att man försökte få en dialog med skärgårdskommunerna och med näringslivet därute, också en dialog som gick ut på att man hade en klar och tydlig ansvarsfördelning. Det här gör landskapsregeringen, det här gör skärgårdskommunerna förhoppningsvis och det här gör de privata aktörerna just för att det inte skulle gå som i golffallet att landskapsregeringen blir med allt i famnen. En sådan här dialog hade kunnat leda till nytänkande och kreativitet. Jag har lite forskat i hur det är med dialogen nu och jag har förstått att den vill man nu föra in i skärgårdsnämnden. Som det har framkommit både från tjänstemannahåll här i staden och i skärgården så upplever man att det startar upp, så kommer det ny näringsminister och så startar det upp och så byts det igen! Den här knyckigheten som har varit med regeringsombildningarna har också i det här fallet varit synnerligen olycklig, och det finns också ett litet motsatsförhållande i skärgårdsnämnden. Denna dialog, som jag tror att är oerhört viktig, finns inte i dag och det skall jag återkomma till.

 

Den andra saken som jag vill nämna är utlokalisering och då menar jag inte utlokalisering à la Runar Karlsson att man skall utlokalisera 10 kilometer till Godby, utan jag menar att man faktiskt får någonting att hända ute i skärgården och randkommunerna. Om vi tittar på statistiken så har befolkningen under tio år minskat med 100 personer i skärgården, det är oerhört mycket. Samtidigt ser vi att offentlig sektor är störst i Mariehamn, och det är den på grund av att mycket av landskapets enheter, skolor osv. finns i Mariehamn. Och jag skall vara ärlig och säga att ha andra alternativ om man skall få helheten att fungera där är inte så lätt. Det är också så om vi pratar om utlokalisering – det är människor det handlar om, inte brickor – det går inte med någon typ av tvångsstyrning att få folk att stanna kvar i skärgården som inte vill och det går definitivt inte att få folk att flytta ut som inte vill flytta ut. Men det gäller att skapa morötter att man får ett intresse och, igen, det är viktigt att man har ett fungerande samhälle och det tycker jag att man har och skärgården, också randkommunerna, har naturen som ett stort plus. Man måste bygga upp kompetens när det gäller utlokalisering. Det måste finnas en avsändare, det måste finnas en mottagare. Jag tror att man behöver ha ett ganska långt tidsperspektiv när man diskuterar de här frågorna. Om det inte finns kompetens så måste man se till att man bygger upp den. Och, igen, för att lyckas med detta är det viktigt att man har en dialog med dem det berör.

 

Den tredje saken jag ville beröra när det gäller åtgärder är att när vi pratar om regionalpolitiska instrument så är det näringsstöd eller skattelättnader som man kan laborera med inom regionalpolitiken. Det är ofta kritik runt de bidrag som har beviljats och, visst, har det många gånger gått så långt att när man skall starta upp företag så tittar man mera på hur mycket bidrag man kan få än den verkliga affärsidén, men det är undantagsfall när det har gått riktigt långt och det har lett till dåliga satsningar. Men det finns också satsningar där det är bra att de höga stöden har funnits, satsningar som annars inte skulle ha gjorts. Utan att peka ut någon tänker jag på turistsatsningar i Brändö och på Kökar, för att nämna ett par exempel. Hade inte de regionalpolitiska stöden funnits så hade inte de satsningarna gjorts. Men, ändå, skattelättnader är ett helt annat instrument för att få igång lönsamma företag. Jag tror att var och en inser, om det skulle finnas möjligheter t.ex. i Föglö eller på Kökar att ha fem års skattefrihet medan man bygger upp sitt företag, att det på ett helt annat sätt skulle stimulera företagandet. Hade man också skattebehörigheten så kunde man uttalat stöda vissa regioner eller vissa nyckelbranscher. Också när det gäller personalkostnaderna, som ju för många – speciellt tjänsteföretag som har diskuterats i dag – är de stora kostnaderna kunde man driva en helt annan politik i dag om man hade behörigheten. Det är helt klart att pratar vi om levande skärgårdssamhällen så inte går det att de har ett skatteöre som ligger på en mycket högre nivå än t.ex. inne i Mariehamn och centralorterna. Det är klart att också personalbeskattningen är viktig.

 

När man pratar om övertagande av skattebehörigheten så finns det en enighet om att man skulle ta över mervärdesskatten, men skattesystemet är enligt mitt förmenande ganska långt en helhet. Det är kommunicerande kärl, inte kan man bara sänka på alla skattenivåer utan det betyder också att man måste kunna höja någonstans, och det är utgående från de politiska värderingar som görs här på Åland. Men när det gäller övertagande av skattebehörigheten har tidningen Åland jobbat med en enkät som åtminstone jag har svarat på, säkert andra partiordföranden också, hur det skulle se ut med en utvecklad självstyrelse kontra självständighet. Men om vi pratar om övertagande av beskattningen så finns det inget sådant alternativ utvecklad självstyrelse. Vi kommer aldrig att få ett övertagande av beskattningen så länge vi är en del av Finland, det är bara så. Det är självständighet som gäller när vi diskuterar de frågorna. Men samtidigt inser vi att även om alla goda krafter hjälps åt, vilket jag hoppas på sikt, så är det en tidsaxel på kanske 10-15 år. Då är frågan: Vad gör vi under tiden? Skall vi bara vänta och se eller skall vi försöka göra någonting för att hjälpa skärgården och randkommunerna? Det instrument som vi har när det gäller beskattningen är kommunalbeskattningen. Man borde utröna vad det ger för effekter om man sänker personbeskattningen. Jag tänker på ltl Mats Perämaa som kommer från den kommun där den högsta utflyttningen har varit. Vilka effekter skulle det ha för Kumlinge om man t.ex. hade personbeskattningen 30 procent lägre där än på övriga Åland? Det här är bara ett exempel jag kastar ut, vilka effekter kunde det ha? På vilket sätt kunde man stimulera företagandet via kommunalbeskattningen? Jag ser att det begärs repliker och då kommer förstås följdfrågan: Men hur skall kommunerna klara av det som redan nu inte klarar av att sin ansträngda ekonomi? Det är givetvis en berättigad fråga. Men om man skall kunna driva en aktiv regionalpolitik via det här så måste man kompensera kommunerna via den välfyllda landskapskassan. Jag hoppas att regeringen kunde tillsätta en arbetsgrupp med representanter, inte igen att man snickrar ihop allt här i Mariehamn, utan med representanter för skärgårdskommunerna, för landskapsregeringen och eventuellt handelskammaren för att få ett inslag av företagande i detta. Alla förslag har fördelar och nackdelar, men min förhoppning är att man kunde utreda det här objektivt och förutsättningslöst, för skatteinstrumentet är centralt om man skall få igång ett lönsamt företagande.

 

Herr talman!

Jag sade tidigare om svaret på oppositionens spörsmål att texten är en sak och verkligheten är en annan. Om vi tittar på texten står det, att  ”landskapsregeringens strategi utgår från ett helhetsperspektiv” och ”landskapsregeringen är därtill lyhörd och stöder nya initiativ”. När det gäller nya initiativ, om det är nya näringar, så är oftast svaret nej och ännu oftare försöker man motarbeta det via en oerhörd byråkrati. Det är många små företagare som upplever att det är omöjligt att komma fram i kontakter med näringsavdelningen och när det gäller att vara lyhörd, så visst är det som det har sagts tidigare, att inte är det riktigt någon lyhördhet när man inte ens kan vara med i diskussioner utan att man stiger upp och går ut. Jag tycker i och för sig att det är klädsamt att lantrådet tar sin s.k. näringsminister i försvar, men jag vet också att lantrådet är en stor beundrare av Göran Persson och det vi har sett i Sverige nyligen med Laila Freivalds är ju att regeringschefen såg att någonting måste göras på grund av att förtroendet var förbrukat. Jag tycker att Laila Freivalds bekymmer egentligen är ganska små jämfört med näringsminister Strands. Det finns nämligen ingen trovärdighet ute i skärgården för näringsminister Strand när det gäller att driva en regionalpolitik, man kommer aldrig ifrån det. Också om man diskuterar med tjänstemän här i förvaltningen eller om man diskuterar med skärgårdsbor så är det alltid detta uttalande om rekreationsområde som kommer upp. Och jag vet att man inte vill höra mera om det här, men, ändå, det är centralt och det lever kvar. Näringsministern har haft alla möjligheter att reparera den här skadan, men i stället har han förstärkt den och detta gör att det inte finns något förtroende för att den här regeringen, med den konstellationen den har, skall lyckas uppnå någonting.

 

Som sagt, texten är bra, men verkligheten är en annan.

 

Jag noterade i budgetförslaget för år 2006 att det fanns nästan på var och varann mening ordet skärgård - skärgård, skärgård, skärgård! Jag tänkte här är det det dåliga samvetet som gnager. Det spelade ingen roll om det var kulturpolitik eller om det var bostadspolitik eller näringspolitik så var det ordet skärgård. Och lantrådet Roger Nordlund som är en stor strateg räknade upp en lång rad av åtgärder: sjukvård, äldreomsorg, kultur, idrott, skolväsende osv. Jag tror det ligger mycket i det här att man vill visa att man göra någonting och det blir nästan lite skojigt när man ser att också understöden till Ålands skogsvårdförening, ett beslut som togs för 13 år sedan, finns med som någon sorts aktiv regionalpolitik! Man har dammsugit hela förvaltningen för att hitta några motiv överhuvudtaget att sätta in i svaret på oppositionens spörsmål.

 

Det sägs också att man har aktivare näringsstöd ute i skärgården, men det är de facto inte så. PUFF som nämndes, cykelfärjan som nämndes, småföretagaren upplever att man står ensam, man koncentrerar sig på storkapitalet i dagens näringspolitik, men den skall vi ta i en skild debatt. När det gäller fiskerinäringen skriver man så här: ”en omstrukturering och utveckling av vattenbruket utgående från i miljöhandlingsprogrammet”, och det ”eftersträvas att bibehålla en livskraftig fiskodlingsnäring, vilket bidrar till att trygga den regionala utvecklingen i framför allt skärgård och glesbygd”. Det är klart att det inte är någon fiskodlare som tror på det här överhuvudtaget. Jag vill säga att det klart att man måste göra någonting för att minska på miljöbelastningen från fiskodlingen, men där var det igen samma sak: man förde ingen dialog med dem det berörde, utan det brakade ner ett åtgärdsförslag på bordet. Det är klart att det blir en chockverkan. Jag tycker att det är bra, som lantrådet Roger Nordlund sade, att han har lärt sig att man behöver prata mera med de berörda.

 

När det gäller skrivningarna under lantbruksnäringen vet jag att min kollega Brage Eklund kommer att beröra den, men jag måste säga att vilket snömos, vilket snömos! Det har efterlysts konkreta åtgärder från andra håll, men vilket snömos!

 

Till sist, herr talman, när det gäller turismen så skriver man att man vill utveckla golfaktiviteterna som en nisch. Det har vi nog märkt att man har ganska mycket fokus på det! Det som är intressant är att trots att det här är svaret på ett regionalpolitiskt spörsmål måste man ändå plocka in golfbanan i Godby i detta svar, och det visar var fokus ligger! Vi får återkomma till den frågan, men man skriver i spörsmålet ”där driften konkurrensutsätts på ett vederbörligt sätt”. Det blir precis samma sak med det som med byggandet: man säger klart och tydligt från regeringens sida att det är näringslivet som skall ta hand om det som fattas när inte stödåtgärderna räcker till. Man håller på och krånglar på och näringslivet säger nej i en månad, okej, vi ändrar oss, vi bygger alltihopa! Och med den politiken kommer man också att ha driften i famnen så småningom, men det får vi, som sagt, återkomma till. När det gäller golfbanan och för att visa att man ändå har någon sorts regionalpolitisk åtgärd så pekar man på golfprojekten i Brändö och Föglö, och man säger att ”om markfrågan kan lösas på ett tillfredsställande sätt”. Enligt regeringen är de markaffärer man gjorde i Grelsby ett tillfredsställande sätt och jag utgår från att det är det man tänker sig, att man på precis samma sätt skall gå ut och göra vettlösa markaffärer också i Brändö och Föglö för att servera allt på en silverbricka – annars har man inte den rättvisa som man säger att man eftersträvar.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Herr talman!

Vi kanske fick veta orsaken till varför ltl Anders Eriksson inte skrev på spörsmålet. Det var signalen om att självständighet kunde vara lösningen också för regionalpolitiken, men det är kanske spekulation från min sida. Vi tror inte att det skulle lösa alla problem, det löser knappast några problem alls. Den debatten borde vi ta vid ett annat tillfälle. Dock lite om skatteinstrumentet eftersom det berör det här, men det kommer att komma mera upp i samband med nästa spörsmål. Det är intressant att i Finland tänker man gå in för variationer i mervärdesskatten så att arbetsintensiva småföretag, t.ex. frisörer och mekaniska verkstäder skulle kunna ha en lägre momsbeskattning, 8 procent pratar man om. Det här ger utrymme för variationer i den beskattningen och det är någonting som regeringen i samband med detta borde ha kännedom och också ha diskuterat att det finns sådana här möjligheter. Om Finland tänker gå in för olika skattesatser kanske man inom ramen för Finlands behörighet kunde diskutera och påverka variationer, någonting som skulle kunna gynna våra företag här på Åland.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Det är mycket möjligt när det gäller det sistnämnda, men problemet är det, och det är fullt naturligt, att den finska skattepolitiken ändå är uppbyggd för det storskaliga skogs- och teknoligibaserade finska näringslivet. Det är klart att skattesystemet inte är anpassat till våra förhållanden och därför är det så viktigt att vi skulle ha behörigheten. Mig veterligen, ltl Mats Perämaa, tror jag aldrig vi pratade någonting om självständighet när vi pratade om vår medverkan i spörsmålet, utan det var nog uteslutande det att vi ville ha mera åtgärder och förslag med från vår sida, och det var därför jag pekade på de tre förslag som jag hade i mitt anförande.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Herr talman!

Det sistnämnda är korrekt. Det framkom i vår dialog, men i varje fall lyftes detta med självständighet nu väldigt starkt upp. Som sagt, den debatten tar vi en annan gång. För att komma framåt i beskattningsfrågan tror jag att det skulle vara en framkomlig väg att föra en dialog med riksmyndigheterna om variationer i mervärdesbeskattningen för att komma igång på vissa områden och verkligen pröva dessa instrument för att åtminstone diskutera modell för att se om det kan gynna oss. Säkerligen kan det så göra, men behörigheten i sig är inte för mig det viktiga utan det viktiga är att kunna utnyttja instrumentet.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Vi tycker därvidlag både lika och olika. Vi är eniga om att man kan utnyttja instrumentet, men jag har väldigt svårt att se hur vi skulle kunna utnyttja instrumentet utan att vi har behörigheten. Jag ser också väldigt tydligt, åtminstone om vi diskuterar ett totalt skatteövertagande och överhuvudtaget om det är det den minsta lilla avvikelse från det finska skattesystemet, så kommer vi inte en millimeter fram och det är just en av orsakerna till att Ålands Framtid finns och att vi vill peka på en alternativ väg; annars kommer vi att stå här igen om 10-15 år och trampa vatten och utvecklingen i skärgården har igen gått bakåt med en ännu större utflyttning.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Herr talman!

Jag kan till vissa delar omfatta ltl Anders Erikssons resonemang, men det jag skulle vilja replikera på är egentligen skärgårdsnämnden. Jag tycker att skärgårdsnämnden som den är uppbyggd nu och som den fungerar egentligen inte har någon annan roll än ett litet större kafferep. Jag har tänkt och fört resonemang med några i mitt parti, att man borde titta över skärgårdsnämndens roll. Jag tror att om man skulle omstrukturera den något och man skulle få en ansvarig tjänsteman som arbetar med de här frågorna så tror jag att skärgårdsnämnden skulle kunna bli ett verkligt bra referensplank för landskapsregeringen. Jag vet inte hur länge den har verkat i dess nuvarande form, det kanske är ganska länge, men i dagsläget funkar det inte och här är jag åtminstone beredd att revidera den.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!  Jag är glad att vi är överens till vissa delar och jag har inte insyn i hur skärgårdsnämnden fungerar i dag. Det kan vara mycket möjligt att det är som ltl Veronica Thörnroos säger att det är ett kafferep, men då visar det ännu mer att det finns ingen dialog överhuvudtaget mellan skärgårdskommunerna och landskapsregeringen. Det är ju skärgårdsnämnden som förs fram som ett verkligt diskussionsforum, det finns inget annat. Jag tror inte det spelar så stor roll vad man kallar det utan det viktiga är att företrädare för skärgårdskommunerna, för landskapsregeringen, främst näringsavdelningen och kanske också för näringslivsorganisationer kan träffas och diskutera med ömsesidig respekt; det får inte vara som det är nu att så fort det kommer ett motförslag från skärgårdskommunerna så springer den ansvarige ledamoten ut. Man måste kunna ha en öppen dialog.

 

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Herr talman!  På kafferep sprids mycket information, men det är kanske inte i den anda jag efterlyser. För att arbetet i skärgårdsnämnden skall vara meningsfullt bör det enligt mitt sätt att se det vara konstruktivt, det bör vara målinriktat och man bör satsa mera på projekt som ligger framåt i tiden i stället för att till stora delar sitta och älta vad som eventuellt har gått fel. Naturligtvis skall man lära av sina misstag, men jag tror att om skärgårdsnämnden var något mindre till antalet och man inte tvingade landskapsregeringens ledamöter att sitta där mangrant utan i stället kan få fram sin information ettdera via den anställda tjänstemannen eller via föredragande så tror jag att arbetet i skärgårdsnämnden skulle vinna på det.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Jag har ingen anledning överhuvudtaget att betvivla vad ltl Veronica Thörnroos säger och jag uppfattar också tt vi är överens om att det är viktigt att att man har en dialog och framför allt att de berörda inte hamnar i en sådan situation att de hela tiden måste sitta och vänta på att någon annan skall ta hand om allt. Det är väldigt ödesdigert för entreprenörsandan, men det får inte heller bli så att så fort man kommer fram med initiativ trampas det ner. Det är också lika förödande. Det är viktigt att man har en ömsesidighet där och jag hoppas att ltl Veronica Thörnroos, som står bakom regeringen, driver på för att få till stånd ett sådant här diskussionsforum som fungerar, för det behövs.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Ronald Boman:

Herr talman!

Landskapsregeringen skriver på sidan 5 i sitt svar att den har för avsikt att bygga golfbanan i Godby i egen regi. Detta trots att lagtinget i samband med andra tilläggsbudgeten 2005 godkände en kläm från ltl Veronica Thörnroos, understödd av vtm Johan Ehn av följande lydelse:

 

”lagtinget uppmanar landskapsregeringen att innan de i budgeten föreslagna markbytena förverkligas skall avtal med huvudmän för investering och drift för en 18-håls golfbana vara undertecknade.”

 

Med huvudmännen avsågs uppenbarligen det åländska näringslivet, men de har naturligtvis tackat nej, för de anser att de inte finns någon lönsamhet i projektet. Efter detta nej från näringslivet borde landskapsregeringen ha insett att projektet inte har verksamhetsförutsättningar på grund av lönsamhetsskäl. Den viktiga orsaken för mig att säga nej till projektet är att en driftig företagare i Eckerö med i stort sett egna pengar har byggt golfbanor. Nu skall han tvingas konkurrera med en helt samhällsfinansierad anläggning. Vem vågar överhuvudtaget satsa på några tunga investeringar i framtiden? Risken är stor att landskapsregeringen bygger en likadan anläggning med samhällsmedel och då har man uppnått en orimlig konkurrenssituation.

 

När det gäller Godbybanan väger också ett ytterligare argument tungt, nämligen att man schackrar bort Grelsby kungsgård. Kronoallmänningar och kungsgårdar skall bevaras för kommande generationer – vi har dem endast till låns.

 

Så till ett annat regionalpolitiskt ärende. Ett nytt grepp i bidragsdjungeln tog ledamoten Camilla Gunell igår då hon på enskild föredragning beslöt att betala artistarvode om 12.000 euro för en artist som skall uppträda på ltl Dennis Janssons Mariepark! Enligt uppgifter på Ålands Radios hemsida skall dock ltl Dennis Jansson uppbära inträdesavgift trots att kompisarna i landskapsregeringen står för fiolerna. Detta är praktisk svågerpolitik modell nuvarande landskapsregering! Hoppas att det går bättre denna gång. Förra gången landskapsregeringen gav pengar till ltl Dennis Jansson – 40.000 euro – slutade det med konkurs!

 

Ltl Mats Perämaa:

Herr talman!

Först lite om golf. Vi kommer att fördjupa oss ytterligare i den frågan i samband med det näringspolitiska spörsmålet, men lite frågeställningar har jag redan som jag gärna önskar få svar på. Frågan om statsstödsregler är väldigt på tapeten och den är intressant också. Det tycks råda en ganska stor okunskap och det finns frågeställningar: vad är möjligt och vad är inte möjligt. Sanningen är säkert den att i många fall kan det vara så att man inte får svaret på det förrän först om någon part i samband med en investering – någon som känner sig förfördelad – har väckt ett initiativ till kommissionen om att konkurrenssnedvridande åtgärder har gjorts. Mina frågor till landskapsregeringen blir gällande det som nu planeras, att om man bygger banor i egen regi, när det samtidigt finns privata golfbanor på Åland, är det inte så att när man bjuder ut driften måste ta in en sådan hyra för dessa golfbanor att det täcker kapitalkostnaderna? Är det inte annars risk att utbjudandet kommer att betraktas som en subvention? Måste man inte redan när man bjuder ut banan lägga en minimisumma som man skall ha in i hyra för att det inte skall anses snedvridande? Då tänker jag mig en situation där den privata företagaren kan ha möjlighet att väcka talan mot landskapsregeringen eftersom detta kan vara snedvridande. Kanske jag har fel här, men i så fall ber jag att landskapsregeringen korrigerar mig. Det här är väldigt viktigt att veta; när man nu nämligen säger att landskapsregeringen skall bygga tre banor i landskapets regi måste man vara helt säker på att det är möjligt enligt statsstödsreglerna, annars är det att slå blådunster i folk. Det som landskapsregeringen de facto endast har gjort så här långt i fråga om skärgårdsbanorna är att man har avslagit de finansieringsmodeller som parterna själva har tänkt sig. Om det är så att det finns ett informationsmisstag, som lantrådet Roger Nordlund sade, så kanske det är på det viset, men de facto sade finansansvarige Lasse Wiklöf samma dag efter första pressinfo om det här beslutet att det skulle ha varit rätt att skärgårdsborna skulle ha kommit i tur. Då tolkar vi alla det som att skärgårdsborna står inte på tur. Men om jag har rätt i mitt resonemang som statsstödsreglerna, anser landskapsregeringen då att det är möjligt att få in en så hög hyra också för skärgårdsbanan, kanske för Ämnäsbanan, att det täcker kapitalet? Har jag fel i mitt resonemang, så kan ni säkert rätta till det. Vi återkommer till finansieringslösningarna i samband med nästa spörsmål om näringspolitiken.

 

Så till frågan om socialskyddsavgifterna. Landskapsregeringen skriver vackert i spörsmålsmålssvaret att man förbereder åtgärder för att kompensera vissa skärgårdsföretag för de kostnader man har för anställda och det som förorsakas av socialskyddsavgifterna. Så här är det säkert nu eftersom lagtinget korrigerade det budgetförslag som landskapsregeringen gav inför det här året, där landskapsregeringen avsåg att ta bort kompensationen. Lagtinget korrigerade och nu är landskapsregeringen naturligtvis tvungen att följa lagtingets vilja och beslut. Men man kan inte hävda att det just hedrar landskapsregeringen utan det hedrar ju lagtinget i stort.

 

Det diskuteras mycket om skattebehörighet och vad man kan göra med varierande skattesatser. Jag tycker att socialskyddsavgifterna ligger lite i paritet med de tankar man säkerligen har när man tänker sig att man skall sänka skatterna för någon företagsverksamhet få igång hjulen. Det här är en motsvarande åtgärd, så jag förstår inte den ovilja som näringsansvarige hade för socialskyddsavgifterna för skärgårdsföretag när det ändå borde vara i paritet med de tankar om skattefrågor som Frisinnad Samverkan och näringsansvarige också har drivit. Det här visar nog på en synnerlig njugghet gentemot skärgården att man inte ville ha med den här kompensationen i budgetförslaget. Men detta kommer att korrigeras, enligt alla signaler som vi nu har, och det är bra.

 

Så lite om strukturer för näringspolitik ute i regionerna, också skärgårdsnämnden vill jag lyfta upp. Det är sant som sägs av flera talare här att skärgårdsnämnden är inte i dagsläget det organ som kan överbrygga kontakter mellan förvaltningen här i huset och med den verklighet som skärgårdsborna lever ute i. För att visa på konstruktivitet, som lantrådet tidigare efterlyste, skulle jag vilja öppna en dialog och diskussion om man kunde hitta former för att eventuellt föra över behörighet från landskapet till kommunerna vad gäller näringspolitiken. Nu har vi en sådan situation, som många har sagt, att vi har en bristande dialog mellan näringslivet ute i regionerna, man når inte ända fram och det blir ett motsatsförhållande. Eftersom vi har diskuterat om behörighetsöverföring på många andra områden, från kommuner till landskapet, så kunde man åtminstone diskutera om man i viss mån kunde överföra näringslivsansvar ut till kommunerna för att på det viset kunde kommunerna få mera ämnesområden att diskutera, där man verkligen diskuterar utveckling. Då måste också i viss mån resurser överföras. Det finns näringsnämnder i många kommuner, men det finns inga resurser, så då blir det arbetet mest att stampa på stället. Eftersom min kommun har föreslagit mig som medlem av skärgårdsnämnden kommer jag att väcka den här diskussionen där.

 

Så en annan fråga som jag har väckt tidigare. Den tycker jag bör diskuteras i konstruktiv anda. Det gäller jordförvärvsreglerna på Åland men som kanske mest hämmar tillväxten ute i skärgården. Jag tänker inte lägga några bestämda förslag om hur det skulle kunna gå till eftersom jag vet att det är en känslig fråga och den är viktig också för mig, den är viktig för oss allihopa, för ingen vill heller se att vi lägger ikull det system fullständigt som vi har i dag. Men i någon mån borde man åtminstone börja debattera och diskutera hur jordförvärsreglerna kunde ändras så att de gynnar tillväxt och inte bara hindrar. Jag vet att i Brändö har man initiativ om att planera för fastboende. Det har det funnits en liten detalj i nuvarande regelverk som förhindrar att man planerar strandnära områden för fast boende. Jag tror mig veta att lantrådet också har givit löften tidigare om att man skall se om man inte kan ändra dessa regler. Den här diskussionen pågick säkert för närmare ett år sedan och ännu har ingenting hänt. Jag tror som sagt att den här lilla detaljen skulle vara viktig för Brändös del, att man förutom det, som är ett bra förslag i budgeten, skulle få stöd för att planera också ett strandnära boende, för annars är det inte attraktiv.

 

Jag har också tidigare föreslagit att man – för att komma vidare om det är möjligt utan att ändra reglerna – kunde ha ett pilotprojekt ute i någon skärgårdskommun, gärna Kumlinge, som har den mest negativa befolkningstrenden, att man också där kunde planera ett mindre område för fritidsboende för att via fritidsboende så småningom få personer som rotar sig ute i bygden att senare kunna bli fast boende. Om det här kunde vara möjligt utan att rubba det gällande regelverk skulle det vara ett försök som inte förorsakar några risker.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Herr talman!

Ltl Mats Perämaa ställde frågan om utbjudande av konkurrensutsättningen. Enligt våra jurister räcker det med att man bjuder ut det för konkurrens så att alla har möjlighet att lämna bud på det. Sedan är det marknaden som sätter hyran. Däremot har vi diskuterat i landskapsregeringen att  man skulle sätta en minimihyra som är så nära som möjligt när det gäller Ämnäs/Godby att det täcker kapitalkostnaden så att näringslivet måste in den vägen. Vi har också diskuterat att inte ha den möjligheten i skärgården utan ha bara en symbolisk hyra av regionalpolitiska skäl.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson:

Herr talman!

En förutsättning för en framgångsrik regionalpolitik är bra kommunikationer. Därför vill jag passa på tillfället att framföra vissa åsikter och vissa synpunkter i detta så viktiga ärende.

 

För skärgården vet vi att med bra kommunikationer handlar det om skärgårdstrafik. Vi vet att tidigare regeringar har gjort ett bra jobb, byggt upp skärgårdstrafiken på ett bra sätt. Vi har nu de senaste åren försökt utveckla trafiken i små steg och försökt göra det allt bättre. Vi har nu den senaste tiden ytterligare försökt ta ett stort steg genom det s.k. kortruttsmeddelandet och så får vi se vad som kommer ut av det från lagtinget. Här har vi sagt att vi vill bygga en tunnel till Föglö, vi vill bygga broar, vi vill byta ut en frigående färja till linfärja och dessutom bygga en ny färja; inklusive färjan som vi tänker bygga och som skall stå klar 2008 räknar vi med att satsa ungefär 60 miljoner euro på skärgårdstrafiken inom en tid på kanske tio år. Det här är stora pengar, det är kanske svårt att få loss alla pengar, men vi kan visa att satsningarna i många fall betalar sig själva genom en betydligt lägre driftskostnad, så därför är vi optimistiska i landskapsregeringen att det här skall komma till stånd.

 

Kommunikationerna på vägarna vet vi att är avgörande betydelse för näringslivet i glesbygden och då tänker jag mycket på glesbygden på fasta Åland. Här kommer vi alltmer att binda ihop de faståländska kommunerna med tätorten genom att förbättra och bygga ut huvudvägarna. För att ytterligare nå ut till glesbygden har vi under de senaste åren satsat 4 miljoner på att grundförbättra och belägga glesbygdsvägarna. Det här kommer vi att fortsätta med. Dessutom har vi beslutat att ge ett ökat stöd till kommunerna så att de i snabbare takt kan grundförbättra och ytbelägga kommunalvägarna. Allt det här är av avgörande betydelse om man vill och kan bosätta sig ute i skärgård och ute i glesbygden.

 

Inom kommunikationssidan står vi nu också inför en omfattande pensionsboom. Inom tio år kommer 100 personer att gå i pension, inom skärgårdstrafiken, inom linfärjorna och inom vägunderhållet i skärgården. Här finns stora möjligheter för personer bosatta i skärgården att besätta flertalet av dessa arbetsplatser. Vi kommer också att försöka på alla sätt gynna personer bosatta i skärgården att om möjligt få dessa arbetsplatser.

 

När jag ändå har ordet, herr talman, vill jag framhålla betydelsen av av utlokalisering av landskapets egna verksamheter eller åtminstone delar av dem. Här har vi det s.k. Godbyprojektet som snart kan konkretiseras genom att vi, Norra Ålands Industrihus, snart kan bygga ett kontors- och affärshus i Godby och där inhysa arbetsplatser från landskapet, från det privata näringslivet och också affärslokaler. Vi har redan bokat in en tomt i centrala Godby för detta projekt. Vi ser mycket positivt på att kunna bygga där utan en enda cent från landskapet. Det här kan vi bygga i och med att vi har fått starka signaler från näringslivet att de också är med och deltar. Det här kommer att vara ett lyft för Godby, det kommer att var ett lyft för Finström, Saltvik, Sund och Geta. Det kommer att vara av mycket stor betydelse för norra Åland, för även på norra och fasta Åland finns det glesbygd som kämpar för sin överlevnad, inte bara skärgården.

 

När vi är inne på industrihus har jag själv varit med och lanserat och jag vet att vicelantrådet Jörgen Strand stöder och också tycker att det är intressant att bilda ett skärgårdens industrihus som skulle var någon miniatyrmodell till Ålands Industrihus och Norra Ålands Industrihus, där landskapet skulle ha ett stort ägarinflytande. Här skulle man kunna bygga utrymmen i skärgårdens centralorter för delar av landskapets offentlig sektor som kan utlokaliseras, för kommunens egna offentliga sektor, för servicelokaler, såsom frisör och liknande, för bostäder. Här skulle man få navet i varje skärgårdskommun där olika näringsgrenar tillsammans kan jobba ihop, för vi vet att man talar om bredbandets utveckling, hur bra det skulle bli att var och en skulle sitta i sina hem och jobba. Det blev inte så, man vill sitta socialt tillsammans, utbyta åsikter och kunskaper. Där har vi facit i hand när vi ser vilken succé IT-byn blev, dit vill alla, där vill alla sitta tillsammans och vi ser vilken utveckling det har varit! Det skulle vi också kunna bygga i skärgården, dock i miniatyr och det här tror jag skulle ha stor betydelse i skärgården.

 

 

TALMANNEN: Talarlistan är därmed genomgången och ärendet är bordlagt till plenum den 29 mars.

 

 

Föredras för enda behandling ärende nr 4:

 

Landskapsregeringens svar på ltl Fredrik Karlströms enkla fråga om trafikskyltning i Sviby-Möckelbykorsningen. (EF 9/2005-2006).

 

Enkel fråga skall uppläsas av frågeställaren vid plenum då den besvaras. Härefter avger lantrådet eller därtill utsedd ledamot av landskapsregeringen ett kort svar på frågan.

 

Ltl Fredrik Karlström:

Herr talman!

Personer boende bl.a. i Ulsfby kan inte gå eller cykla söderut till bl.a. butiksområdena och stadens centrum utan att tvingas göra omfattande omväg på flera kilometer vid Sviby - Möckelbykorsningen via Dalkarby. Detta framtvingar dels brott mot bestämmelsen alternativt ökad bilkörning som annars kunde vara cykel- och gångtrafik.

 

Med hänvisning till 48 § 2 mom. lagtingsordningen ställer jag till vederbörande medlem av landskapsregeringen följande enkla fråga:

 

Avser landskapregeringen ändra skyltningen för lätt trafik i Sviby – Möckelbykorsningen så att boende bl.a. i Ulfsby inte drabbas oskäligt av bestämmelserna?

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson:

Herr talman!

Det svåra i trafiksäkerhetsarbetet är balansen mellan framkomlighet och trafiksäkerhet. Ibland medför åtgärder för trafiksäkerheten att framkomligheten begränsas. Så också i detta fall.

 

Genom att förbjuda gångare och cyklister, alltså den lätta trafiken, på nya Godbyvägen på sträckan Sviby – Möckelbykorsningen till Mariehamn uppnås en bra trafiksäkerhet. Här har det dock visat sig att framkomligheten på sträckan från nämnda vägskäl till Kantarellrondellen onödigt mycket begränsar framkomligheten, dvs. det finns fog för de åsikter som frågeställaren påpekar i sin enkla fråga.

 

Därför har jag i dag på enskild föredragning beslutat att ändra skyltningen så att boende i berört område får gå eller cykla på huvudvägen fram till gång- och cykelbanan vid Kantarellrondellen.

 

Ltl Fredrik Karlström, första tilläggsanförande:

Herr talman!

Jag kan egentligen riva mitt papper som har jag skrivit ner tankar och kommentarer i frågan och säga till landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson att han har gjort ett utmärkt jobb samt konstatera att frågan hade en ganska viktig betydelse eftersom den blev åtgärdad så hastigt! Det finns därmed inte mera att säga om den här saken.

 

TALMANNEN: Landskapsregeringens svar antecknas till kännedom. Ärendet är slutbehandlat.

 

Antecknas för kännedom från tilläggslista att till lagtinget överlämnats

 

Republikens presidents framställning om godkännande av avtalet om sjötransport mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Folkrepubliken Kinas regering, å andra sidan samt med förslag till lag om sättande i kraft av de bestämmelser i avtalet som hör till området för lagstiftningen. (RP 3/2005-2006).

 

Ärendet upptas till behandling vid plenum måndagen den 27.3.

 

Lagtingets nästa plenum hålls måndagen den 27.3. kl. 13.00. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl.16.34).

 

 

 

 

 

Originalfil