Plenum den 22 november 2005 kl 9.30

PLENUM den  22 november 2005 kl. 9.30.

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop.

Samtliga lagtingsledamöter närvarande.

 

 

Föredras för remiss, fortsatt behandling ärende nr 1:

 

Landskapsregeringens förslag till budget för landskapet Åland 2006. (FR 4/2005-2006 jämte finansmotionerna nr 1-82/2005-2006).

 

Diskussionen fortsätter.

 

Herr landshövdingen:

Värderade fru talman!

Den högst teoretiska frågan om en åländsk självständighet är inte en intern åländsk angelägenhet utan en synnerligen nationell angelägenhet och därmed har jag som landshövding, inte bara en rätt utan också en skyldighet att ha åsikter i frågan. Historiskt, under s.k. mörka perioder, har det alltid funnits politiker som har försökt marginalisera bort andra människor och andra människors åsikter. Till ltl Anders Eriksson vill jag bara säga att så länge som jag är landshövding på Åland så förbehåller jag mig rätten att vid behov sätta lössen under lupp, oberoende av vad ltl Anders Eriksson kan tänkas tycka om den saken.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag anser inte att frågan om ett självständigt Åland är enbart en teoretisk fråga. Jag anser att det är en väldigt viktig fråga, det borde ha framkommit vid det här laget. I mitt anförande senare i dag kommer jag att gå igenom det mera i detalj utan att förhoppningsvis bli jämförd med några löss!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom:

Fru talman!

Vi har igen samlats för att så här sent på kalenderåret ta tag i landskapets budget för 2006. Med hänvisning till antalet finansmotioner som jag anser att är ganska många tycker jag att lagtingsgrupperna verkligen skulle börja fundera över om tiden för läggande av budget är den rätta för att motionerna och budgeten skall få en tillräckligt saklig beredning i finansutskottet. Jag har sagt förut att det är en kvarleva från tiden då landskapets budget var 0,5 procent av rikets budget. Det är ganska stressande att i finansutskottet hantera en så här omfattande framställning och så här många motioner under den relativt korta tid som är kvar av året. Det skulle vara till fördel om budgeten skulle kunna beredas under den tidpunkt då lagtinget inte sammankommer. Jag tycker att lagtingsgrupperna noga skall fundera över om vi skulle kunna hitta en annan arbetstid på lagtingsåret. Det är jordbruket, säger ltl Anders Eriksson och jag förstår det, men kanske vi skulle kunna få en mer intressant budgetberedning i utskottet då; nu upplevs det mera som en stressfaktor.

 

Fru talman!

Jag tycker att Åland är ett bra och tryggt samhälle att leva i. Befolkningen ökar sakta men säkert. Sysselsättningen är hög och arbetslösheten låg. Åland har en bra service till medborgarna, både i landskapet och kommunerna. Det finns relativt gott om pengar på Åland, både privat och i det offentliga. Däremot har kostnaderna stigit relativt snabbt både i landskapet och i kommunerna. Jag har nog själv under de senaste åren många gånger tänkt och även tyckt att kostnadsökningen går för snabbt. Det har funnits alldeles för mycket skattepengar i den offentliga sektorn och alltför lite tid har ägnats till omstruktureringar och effektiviseringar av verksamheter.

 

Jag hör nämligen till dem som är övertygad om att det finns mycket att göra på flera olika områden, både inom landskapet och den kommunala verksamheten då det gäller omstruktureringar och att få en effektivare användning av resurserna.

 

Jag delar de åsikter som ltl Ragnar Erlandsson framförde igår om kommunernas hälsa eller kanske man skall kalla det ohälsa, och det finns en hel del att se över inom den kommunala förvaltningen. Kommunförbunden producerar god service till höga kostnader men samarbete och samverkan på fler områden måste till. Investeringstakten har dessutom varit hög under de senaste åren, samtidigt som skattebasen har förändrats.

 

Jag vill påpeka, att jag inte hör till förespråkarna för kommunsammanslagningar utan sällar mig nog till de tveksamma och vill se utredningar först som visar att sammanslagningar faktiskt skulle vara till fördel för kommunmedlemmarna.

 

Landskapsregeringen presenterar en budget i balans och dessutom föreslås en överföring av medel till utjämningsfonden, och det är bra, men det har tydligen retat upp en del kommunala tjänstemän så att de har sänt ett brev till alla lagtingsledamöter med förslag om att kapitalskatten i sin helhet överförs till kommunerna och att Gullåsen-avgifterna beräknas genom ett påslag med 3 procent i stället för vad det är i dag 35 procent på den genomsnittliga vårdkostnaden för Trobergshemmet och De gamlas hem samt kompensation för finansiering av sjukförsäkringsreformen. Det är bra att de kommunala tjänstemännen är aktiva, men nog undrar jag på vems uppdrag de har sänt skrivelsen till lagtingsledamöterna! Det formella och normala är väl ändå att kommunpolitikerna uppvaktar landskapsregeringen så att ärendena kan beredas i sedvanlig ordning. Dessutom har det skett överläggningar mellan landskapet och kommunförbundet; om jag har uppfattat saken rätt så utreds som bäst långsiktiga lösningar då det gäller den kommunala skattebasen och landskapsandelarna. Landskapsregeringsledamoten Wiklöf sade igår att landskapsregeringen förstår kommunernas problem och tar ytterst seriöst problemställningarna. Jag kunde dessutom utläsa ett löfte från ledamoten Lasse Wiklöf om att Gullåsen-avgifterna sannolikt kommer att avlyftas kommunerna i framtiden. Det tycker jag är bra. Eftersom landskapet har påtagit sig ansvaret för hälso- och sjukvården är det inte rimligt att kommunerna belastas med Gullåsen-avgifterna då intagningen till Gullåsen sker på medicinska grunder och kommunerna inte kan påverka intagningen. Jag hoppas att det skall komma en snar lösning.

 

Jag omfattar landskapsregeringens budgetförslag i stort. Landskapsregeringen visar också handlingskraft då det gäller att modernisera och effektivera förvaltningen genom att fatta det som av många upplevs som obekväma beslut. Landskapsregeringen vill skapa förutsättningar för förändring från en traditionell och statisk förvaltning till en modern och dynamisk arbetsplats. Det är en bra målsättning, men vägen dit är säkert inte alldeles rätt. Jag har stor förståelse för att personalen kan känna en viss oro och osäkerhet, som säkert kan upplevas som både stressande och negativ för väldigt många och i viss mån kanske även skapa konflikter, missnöje och oro. Någonting annat är osannolikt. Det är inte helt osannolikt att en del av dynamiken stannar av då personalen känner stress och oro inför framtiden. Man skall även komma ihåg att under de senaste tio åren har det skett många förändringar i förvaltningen; först kom förvaltningsreformen, som berörde många anställda och sedan har flera ombildningar av landskapsstyrelse/regeringar skett och ur de anställdas synvinkel har det säkert varit både tungt och påfrestande att komma till sitt arbete och inte riktigt veta vad som gäller och hur arbetet skall fortsätta. Till slut upplevs små, små förändringar som stora förändringar där vilken glädjespridare som helst kan känna sig som en surkart och fundera över om det är värt att sätta ner så mycket energi som behövs på sitt krävande arbete.

 

Men jag hoppas att det så småningom skall lösa sig; jag tror inte vägen är särskilt lätt och det kommer säkert att finnas många hinder på vägen. Jag önskar landskapsregeringen lycka till i det förändringsarbete som nu har påbörjats. Offentlig sektor kommer knappast i framtiden att vara en livslång arbetsplats, utan här kommer att ske många förändringar genom åren.

 

Eftersom jag sitter i finansutskottet tänker jag i fortsättningen mest följa med debatten för att veta vilka åsikter och ärenden som kommer upp. Hittills har det mest handlat om den kommunala ekonomin och väldigt lite om landskapets budget, men jag utgår från att oppositionen kanske behandlar landskapets budget genom sina finansmotioner. Det kommer dock att kräva en hel del arbete i finansutskottet, men någon noggrannare analys av motionerna tror jag knappast att utskottet hinner med. Och det tycker jag att är lite sorgligt, men det beror nog på arbetsordningen som vi har. Jämför man med hemställningsmotionerna får de en mycket mer omfattande och noggrann behandling än vad finansmotioner någonsin kan få med nuvarande arbetsordning.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Talman! Ltl Anne-Helena Sjöblom talade om någon skrivelse som skickats till samtliga lagtingsledamöter. Vad jag vet har de som jag har pratat med inte fått någon. Det är möjligt att de är skickade till de socialdemokratiska ledamöterna därför att man har trott att de skulle stå för den sociala välfärden, även kommunernas. Men jag vet inte någon som skulle ha fått skrivelsen.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Fru talman! Det är möjligt att postgången sker på olika sätt, men brevet börjar: ”Till Ålands lagtings lagtingsledamöter!” Jag utgår alltså från att ltl Sune Mattsson kanske har det hemma på posten i dag!

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Jag tycker till skillnad från ltl Anne-Helena Sjöblom att kommundirektörernas sammanträde och det som kom ut av det, bl.a. brevet som har gått till lagtingsledamöterna, där man pekar på den mycket allvarliga situation som kommunerna står inför, skall vi ta på allra största allvar. Det är en oro som de hyser, och som de har all anledning att hysa och som jag också tror att den politiska ledningen inom de olika kommunerna delar med sina kommundirektörer. Jag tycker också att det är väldigt förvånande att socialdemokraterna, som säger sig stå väldigt starkt för demokrati och att låta olika grupper komma till tals. Jag kan också tänka mig att socialdemokraterna mycket står bakom den skrivning som finns i landskapsregeringens handlingsprogram om good governance och att just socialdemokraterna för fram sådana tankesätt att en grupp som kommundirektörer inte skulle få komma och uttala sin oro till oss lagtingsledamöter! Det står alla människor i det åländska samhället fritt att försöka vända sig till oss lagtingsledamöter som är folkvalda för att föra fram sina åsikter.

 

När det gäller kapitalskatten och överförandet av den är det också märkligt att socialdemokraterna inte desto starkare stöder de här tankarna, eftersom det dels står i landskapsregeringens handlingsprogram att man tänker jobba för det och dels så kommer jag faktiskt ihåg den debatt som vi hade i lagtinget 2002 när reformen inleddes, när delar av kapitalskatten överfördes till kommunerna. Då föreslog ltl Anne-Helena Sjöblom i en reservation att all kapitalskatt skulle överföras till kommunerna!

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Fru talman! Jag har inte sagt att inte enskilda medborgare skulle få vända sig till lagtinget eller att de kommunala tjänstemännen inte skulle få göra det, men jag är förvånad över att de har gjort det därför att jag vet inte på vems uppdrag de har gjort det. Det är det jag har sagt.

När det gäller kapitalskatten och överföringen till kommunerna kommer jag också väl ihåg det, men vid den tidpunkten, vtm Viveka Eriksson, när jag föreslog att hela kapitalskatten skulle överföras till kommunerna höll inte Ålands lagting med – och nu är vi där! Jag förutsåg problematiken att man urholkar kommunernas skattebas, men nu väntar jag faktiskt på utredningen med ett helhetsgrepp både av skattebasen i kommunerna och landskapsandelarna. Det måste nämligen finnas långsiktiga lösningar; den förändring som gjordes 2002 har visat sig vara en mycket kortsiktig lösning.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Att vända det till att det är formella skäl som är avgörande för ltl Anne-Helena Sjöblom om hon skall ha förståelse för kommunernas prekära ekonomiska situation eller inte blir ett stort frågetecken för mig.  Det är faktiskt så att kommundirektörerna har uttryckligen ett ansvar för att bevaka de enskilda kommunernas ekonomi också. Jag är förtroendevald i Kumlinge och jag förutsätter att vår kommundirektör agerar och bevakar vår kommuns ekonomi också, men jag är som sagt förtroendevald och om det på något vis kunde hjälpa till att få förståelse av ltl Anne-Helena Sjöblom är jag fullt beredd att komma och skriva under brevet!

 

Vad gäller personalpolitiken och omvandlingen till någonting som ltl Anne-Helena Sjöblom kallar en mera modern och dynamisk förvaltning nämnde hon att under processen kan det vara så att personalen uppfattar situationen som stressande, negativ och oroväckande, kanske att konflikter uppstår osv. Då blir frågeställningen för oss här att varför måste man gå igenom alla de här negativa skedena för att uppnå den fina målsättningen! Vi för vår del tycker att en förändringsprocess kunde ske på det viset att inte personalen måste gå igenom allt det här negativa.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Fru talman!

Till det sista kan jag säga, att det skulle inte jag heller vilja att personalen skulle göra, men mycket av den förändringsprocess som har skett under de senaste tio åren står vi politiker för, genom lagstiftningsförändringar och genom landskapsstyrelse- och regeringsombildningar. Det är klart att det också har skapat ett vakuum. Sedan kommer det andra förändringar till. En förändring gör inte så mycket, det klarar man, två förändringar blir lite tyngre osv. Men när det sker många små förändringar hela tiden är jag övertygad om att personalen upplever det som stressande och oroligt och att en viss bit av dynamiken försvinner. Det är som att bygga med tegelstenar, man kan bygga en hel mur och tar man bort en så faller inte muren, men börjar man plocka många så rasar hela muren. Personalfrågor är alltid väldigt svåra, men i det här fallet när det gäller förvaltningens personal så har lagtinget ett väldigt stort ansvar också.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Veronica Thörnroos:

Fru talman, bästa lagtingsledamöter!

Jag skulle vilja börja med att rikta ett tack till landskapsregeringen och deras tjänstemän för ett utomordentligt väl utfört arbete med budgeten. Ju längre jag sitter i Ålands lagting desto intressantare blir budgetarbetet och det är ofrånkomligt att det är de ekonomiska aspekterna som styr vår verksamhet och det är vi politiker som sedan gör prioriteringar.

 

Ltl Gun Carlson förde på ett eminent sätt fram centergruppens åsikter och jag vill nu föra fram några personliga frågor som jag tycker är viktiga.

 

Jag skall börja med att ägna mig åt ett litet filosofiskt resonemang: vad vore Åland utan sina sex skärgårdskommuner? Det vore en ö med ett begränsat antal holmar och skär. Hur skulle man marknadsföra Åland då – som ett modifierat Gotland kanske med några skär? Nej, det är på det här viset att tack vare våra över 6.500 namngivna holmar och skär, vår skärgård, får hela Åland en unik ställning, inte bara i ett nationellt perspektiv utan i ett globalt perspektiv. Därför tycker jag att det är glädjande att landskapsregeringens budgetarbete på flertalet moment genomsyras av en framtidstro för skärgården. Jag vill speciellt rikta ett tack till ledamoten Jörgen Strand som jag tycker på ett föredömligt sätt i egenskap av ledare för näringsavdelningen har lyft fram flera viktiga frågor för skärgården.

 

Jag skall nu ta ett axplock av vad jag tycker att är bra och vad jag kanske tycker att landskapsregeringen kan arbeta lite mera med. Jag börjar med Ålands skärgårdsnämnd. Budgettexten lyder som följer: ”Ålands skärgårdsnämnd är ett rådgivande organ som behandlar övergripande skärgårdspolitiska frågor, vilka kommer att tas upp för behandling i landskapsregeringen och i skärgårdskommunerna.” Det är helt sant, men under de år som jag nu har suttit med i skärgårdsnämndens arbete måste jag ärligt säga att vi arbetar inte effektivt, det gör vi inte. Emellanåt tycker jag att skärgårdsnämnden har en karaktär av ett diskussionsforum. Det här är inte någonting som landskapsregeringen på något vis kan anklagas för; kommunerna har en minst lika stor del för att skapa ett bra arbete. Problemet med skärgårdsnämnden har varit att vi inte har haft någon tjänsteman på plats i staden som har kunnat ha det samlade greppet. Det är näringsavdelningens ansvariga och även från andra avdelningar har man fått rycka in och göra små akututryckningar när det gäller skärgårdsfrågor. Därför tycker jag att det är synnerligen glädjande att landskapsregeringen föreslår ett moment om 50.000 euro för skärgårdsutveckling som bedrivs i enlighet med landskapsregeringens målsättning. ”Under momentet har anslag beaktats för en tillfällig tjänst som skärgårdsutvecklare, tillika sekreterare i Ålands skärgårdsnämnd”. Det här är någonting som vi från skärgårdskommunerna har efterfrågat, att vi får en egen tjänsteman på plats i borgen och det är också någonting som landskapsregeringen har tagit till sig, och det tycker jag är väldigt bra.

 

En annan sak som också är bra är driftsstödet till skärgårdsbutikerna, som också tidigare har funnits med. Det är en förutsättning för att vi skall kunna bedriva daglig varuhandel ute i skärgården. Det finns inte ett sådant kundunderlag, det finns inte en sådan stor köpkrets att det annars skulle vara möjligt att hålla de små butikerna vid liv året runt. Landskapsregeringen ger nu ytterligare en möjlighet till landskapsgaranti för lån så att även butikerna jämställs med andra företag och man har möjlighet till bidrag för investeringar, och det tycker jag är bra.

 

Det som också är väldigt bra är att ”Landskapsregeringen har under 2005 understött Brändö och Kumlinge kommuners planering av investeringar i kommunikationsinfrastruktur som syftar till att binda samman dessa kommuner med resten av landskapet. Avsikten är även att stöda de investeringar som görs i stamnät genom kommunerna och tillförsäkra företag och befolkning tillgång till tillräcklig kapacitet som är driftssäker och långsiktigt hållbar.” Jag tror att vi måste vara så pass ärliga att vi kan inse att en ny företagare inte väljer att etablera sig i skärgården, inte om han/hon producerar någon form av varor därför att trafiknätet och logistiken försvårar det dagliga arbetet enormt. Men har man tillgång till bredbandsuppkoppling kan vem som helst bosätta sig i skärgårdskommunerna och producera tjänster över nätet. Det tror jag att kommer att bli framtidens melodi.

 

Om golfbanorna skriver landskapsregeringen: ”Beträffande banorna på Föglö och i Brändö förs diskussioner med respektive kommun utgående från att kommunerna anlägger banan medan driften på basis av en godtagbar upphandling överlåts på privata intressenter.” Vi vet att landskapsregeringen har försökt en längre tid med att få golfbanorna till stånd, inte bara Ämnäs/Godby-projektet utan även i skärgården, men att det har stupat på det regelverk som EU har. Det här är tydligen ett sätt där landskapsregeringen anser att man kan komma vidare. Från kommunens sida är vi kanske inte riktigt lika positivt inställda till detta; det går inte att komma ifrån att det alltid är ett risktagande att starta ett företag och ju längre bort från centrum man kommer desto större blir risken. Om vi tänker oss scenariot att Brändö kommun skulle bygga en golfbana och någonting händer med driftsentreprenören så att Brändö kommun står kvar med golfbanan, vad gör vi då? Ja, oberoende vad vi gör är det en katastrof för kommunen. Jag tror inte att det här är den lämpligaste lösningen och jag hoppas att landskapsregeringen tillsammans med intressenter kan fortsätta att utveckla tanken. Personligen skulle jag vara betydligt mera tilltalad av att landskapsregeringen byggde en bana i t.ex. Brändö eller Föglö.

 

Landskapsandelssystemet kommer att revideras och det tycker jag också att är bra. Jag kommer att ge ett litet exempel på hur tokigt det kan slå. Om vi tar landskapsandelarna för grundskoleelever så får man nu 6.496 euro per elev och det betyder att om vi har en liten skola med åtta elever och en familj eller två flyttar bort, så har vi kanske fem elever kvar. Det betyder att landskapsandelarna minskar med 19.000 euro men kommunen står kvar med samma summa för lärarlön som tidigare, för de fem elever som finns kvar måste ju få sin undervisning. Tittar man i ett större perspektiv och t.ex. tar Mariehamn har jag förstått – det är möjligt att jag inte är rätt informerad – att man har klassundervisning med upp till 20 elever. Har man då 40 elever klarar man sig med två klasslärare, har man 45 elever kräver det tre klasslärare. Jag hoppas när landskapsregeringen tittar över landskapsandelssystemet att man kanske också kan beakta parametern klasser i förhållande till antalet elever.

 

Jag skall fortsätta lite kort om social- och miljöområdet som jag tycker att är väldigt viktigt. Landskapsregeringen initierar ett projekt som heter Rensa Åland från narkotika. Läser man budgeten riktigt noggrant finns det under flera olika moment anslag. Landskapsregeringen verkligen vill göra någonting för att stoppa, stävja, situationen med droger i vårt samhälle. Det tycker jag är bra. Samtidigt höjs kravnivån ute i våra åländska kommuner, speciellt inom socialsektorbiten, där en socialsekreterare skall ha kompetens att handha drogproblematiken. Det går inte, det krävs specialkompetens och detta gör att det finns en stor risk för att personer med drogproblem inte får samma behandling. Det är helt beroende på vilken boningsort man har, vilken kommun man är skriven i, och så får det inte vara. Om vi tänker på specialsjukvården som ges vid Ålands hälso- och sjukvård så inte spelar det någon roll om du är skriven i Vårdö eller om du är skriven i Mariehamn, alla har rätt till samma vård. När det gäller drogproblematiken tror jag att vi måste tänka om. Jag tillhör ett parti, Åländsk Center, som tror på decentralisering, vi tror på att hela Åland skall leva och det skall finnas verkningsmöjligheter att bo, oberoende var man slår ner sina bopelare, men när det gäller drogproblematiken tror jag att vi måste satsa på en centralisering. Inte bara av humanistiska skäl för den som är drabbad och dennes familj, utan även av ekonomiska.

 

En liten sak i budgeten, 14.000 euro, är en jättestor sak för Brändö – Kumlinge. Det är 14.000 euro till Kumlinge apotek. Den av er som minns kommer säkert ihåg att ifjol var apoteket nedläggningshotat och själv deltog jag aktivt i en räddningsoperation för att hålla apoteket kvar, med starkt stöd av landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman. Detta gjorde att anslaget i budgeten detta år är höjt och apoteket kommer att få finnas kvar, åtminstone tillsvidare. Det är bra, det är en ovärderlig sak för oss som bor i Brändö och Kumlinge.

 

Vidare jag läser i budgeten att TBE-vaccineringen i samarbete med folkhälsoinstitutet skall genomföras, man planerar att börja inkommande år. Där skulle jag vilja uppmana alla ålänningar att ta denna chans nu när den ges, det enda ni behöver ge är lite av er tid och sedan kommer ni att få vaccinationen gratis. TBE är en otäck sjukdom, en otäck sjukdom kan leda till total konvalescens. Därför tycker jag att det är väldigt bra att man har nått fram till TBE-vaccineringen och jag hoppas att alla verkligen tar vara på chansen.

 

Jag ber att få återkomma i ett senare anförande med social- och miljöfrågor, med de mycket viktiga skärgårdstrafikfrågorna och utbildnings- och kulturfrågor.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Frågan om skärgårdsnämnden och sekreterarkapacitet för den är synnerligen viktig. Jag har själv motionerat i den frågan såtillvida att jag vill att vi skall ha en skärgårdslag där ett av fundamenten i hela den frågeställningen var att vi skulle ha en sekreterare för nämnden. I samband med behandlingen av den motionen utlovades från ltl Veronica Thörnroos, också från lantrådet sades det i samband med det löftet, att vi behöver nog ingen lag, men däremot bör vi anta ett skärgårdspolitiskt program. Jag tycker att budgeten borde ha varit ett lämpligt tillfälle att åtminstone skriva och säga att man tänker gå in för ett sådant arbete men inte ett ord om det finns i budgeten. Men kanske lantrådet kan utveckla de tankegångar och de löften som gavs tidigare. Det är inte så enkelt att en sekreterare löser alla problem för skärgårdsnämnden, för det är som ltl Veronica Thörnroos säger, att det arbetet har blivit rätt urvattnat. Jag tror att de två-tre senaste mötena som har varit annonserade och de tidpunkter och datum som har varit satta för möten har alltid skjutits fram i tiden på grund av att landskapsregeringen inte har haft tillfälle att just då närvara vid mötena. Det känns för oss andra som att nämndens arbete kommer i andra hand, och det är synd. Statusen för nämnden behöver höjas och vi behöver ha konkreta och viktiga saker att diskutera; de beslut som vi fattar bör också ge resultat i framtiden. De övriga frågeställningarna får jag återkomma till i mitt anförande.

 

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Fru talman!

Det är inte min sak att gå i svaromål för vad landskapsregeringen tycker och tänker. Mycket av det som ltl Mats Perämaa sade riktades mot landskapsregeringen och inte mot mitt anförande. Naturligtvis är jag också medveten om att en sekreterare inte löser alla problem. Vore det så enkelt är det bara att anställa en massa sekreterare och så löper det på. Men jag tycker att det är viktigt att vi har kommit så långt att vi har en sekreterare och vi skall se det som början på någonting nytt. Jag håller fullständigt med ltl Mats Perämaa om att skärgårdsnämnden status behöver höjas. Men det är ingenting som vi från skärgårdskommunerna kan kräva att landskapsregeringen skall göra. Vi har minst lika stor del i det själva att ta tag i det här och tillsammans jobba fram ett forum som blir tungt och som blir bra och som fungerar som en adekvat remissinstans för landskapsregeringen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

Ltl Veronica Thörnroos tog upp problemen med missbrukarvården och antydde att servicen berodde på i vilken kommun man bor. Jag är inte riktigt benägen att hålla med ltl Veronica Thörnroos därför att det är så att när det gäller missbrukarvården har samtliga 16 åländska kommuner, 15 plus Mariehamn, skrivit avtal med missbrukarvården som är belägen i Mariehamn för att man där har specialkompetens för verksamheten. Man kan heller inte ställa sådana krav på kommunens socialsekreterare att de skulle s.a.s. klara av arbetet utan de fungerar mera som kontaktperson mellan kommunen och missbrukarvården i den mån som det behövs. I annat fall får klienten själv också naturligtvis ta kontakt utan att kommunen behöver känna till det. Detta som ett förtydligande från min sida.

 

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Fru talman!

Jag tackar för ltl Christian Beijars förtydligande. Jag vill inte på något vis rikta kritik mot någon enskild instans eller mot någon enskild kommun. Min bedömning är att det finns en viss påverkan beroende på vilken kommun man bor i. Jag tror att ltl Christian Beijar och jag är helt överens i sakfrågan. Vi skall ta tag i det här och för söka samordna och effektivera de instanser vi har, både de som existerar frivilligt, de som finns lagstadgade osv. Så skall vi tillsammans skapa ett rent Åland.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Fru talman!

För det första skulle jag vilja fråga: Varför skulle det vara en katastrof om Brändö kommun skulle bli stående med en golfbana om driftsbolaget upplöses? Det finns ju så många intressenter som vill driva golfbanorna. Dessutom visar alla kalkyler att det skall gå helt klart igenom, så det borde vara nästan en fördel att driva den om man skall se på kalkylerna.

 

För det andra håller jag med om att man har gjort mycket från Kumlinge och Brändö för att behålla apoteket. Däremot tror jag att landskapsregeringsledamoten Harriet Lindemans och ltl Veronica Thörnroos engagemang är bara en liten del av det. Jag har för mig att alla förtroendevalda i kommunerna jobba för den frågan, så jag tycker att de andra också bör få sitt erkännande.

 

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Fru talman!

Kommunernas främsta uppgift är att producera vård, omsorg och skola med hög kvalitet, kostnadseffektivt och gärna så nära den enskilda medborgaren som möjligt. I kommunens primäruppgifter ingår inte att bedriva aktiv näringspolitik, det skall näringslivet ta hand om. Från kommunens sida skall vi stöda, hjälpa, bereda vägen och från lagstiftningshåll dito, men det är inte kommunens primära uppgift att bygga näringslivssatsningar som vi sedan kanske inte klarar av att hantera. Vi har vare sig pengar eller  kompetens och det är inte inom vårt egentliga arbetsområde heller; därför tycker jag att det vore olämpligt om kommunerna pådyvlas en sådan här uppgift.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw:

Fru Talman!

Kan inte först låta bli att blanda mig i diskussionen angående tjänstledighet och möjligheter för de offentligt anställda som dök upp här igår.

 

Ledamoten Sundman och de obundna har, som bekant, en annan uppfattning i denna fråga än liberalerna. Att socialdemokraterna stöder sitt resonemanget, som alltså framkom igår, ter sig lite obegripligt. Ledamoten Carina Aaltonen sade t.ex. igår  att det är bra om så många som möjligt får vara med och bestämma och att demokratin är viktig. Hur passar det resonemanget ihop med en önskan att begränsa folks möjligheter att ställa upp i val och fortsätta med sin politiska bana?

 

Ledamoten Sundman sade igår att de privatanställda inte har laglig rätt till tjänstledighet för politiska uppdrag såsom de offentligt anställda har. Men, bästa lagtingsledamöter, det står ingenstans att de privatanställda inte får ges tjänstledighet. Så står det bara för de offentliganställdas del. Detta är en stor skillnad. Vilken arbetsgivare som helst kan alltså ge tjänstledighet åt en privatanställd efter att man blir invald i t.ex. lagtinget. Men lagen förbjuder de offentliga arbetsgivarna att ge tjänstledighet åt de offentligt anställda efter fyra år, så jag ser att det är en stor skillnad här i rättvisan. Att man sedan motiverar sin ståndpunkt med vikariekaruseller och dylikt förstår jag inte heller, eftersom man idag diskuterar att  tidsbestämma vissa tjänster. Det är ju precis samma sak. Väljs man in i lagtinget är man nästan till hundra procent borta i fyra år. Man har då en vikarie i fyra år på sin tjänst. Tar man ett tidsbestämt anställningsförhållande vet man ju att man får gå efter fyra år. Hur effektiv är då den här människan? Det resonemanget är lika långt som kort. Vad gäller moderskapsledigheter kan man fråga sig om de obundna begränsa den vikariekarusell som de orsakar? I dag kan en ung mamma – pappan också för den delen – vara lediga väldigt långa tider och då är det inte fråga om så tidsbestämda och förutsägbara ledigheter. Var finns logiken i försöken att hindra intresserade människor att ställa upp i val? Det skall bli mycket intressant att se hur lagframställningen om avdelningschefernas rätt till tjänstledighet kommer att se ut. Jag anser att det börjar bli fråga om diskriminering.

 

Fru talman!

Jag vill nu beskriva en finansmotion som jag som första undertecknare har lämnat in.. När vi behandlade turismstrategin var det viktigt för oss liberaler att det maritima temat togs upp som en av de ledande riktlinjer vad gäller det turistiska Åland. Vi kan inte bara ha golf och Bomarsund som teman. Redan på nittiotalet motionerade vi om ett ”Experimentarium” med mening att lyfta upp Ålands Maritima image. Det kan kopplas ihop med ”Barnen Öar” eller ”Barnens Åland”, hur man nu vill utveckla begreppet. Vad är då ett ”Experimentarium” som vi liberalerna talar om? Jo, vi vill att man får tillstånd ett centrum med olika aspekter på temat sjöfart och dess historia, havet och vatten som element, vinden som element. Ett centrum där barn och skolungdomar kan göra experiment och handgripligt känna på havet, vatten och vind. Det kan vara ett ”Drömskepp” som man kan styra över visuella vatten osv. Använd er fantasi för vad det ett Experimentarium kunde bli!

 

Fru talman!

Vi saknar och diskuterar hela tiden s.k. säsongsförlängande åtgärder för Ålands turism och näringsliv. Experimentarium kan vara en sådan åtgärd. Lägerskolor från hela Norden kommer att hitta hit. Vi håller på att locka hit golfturister, de har barn som de vill ta med. För barnfamiljer är det ofta  barnens intressen som styr resmålet. Sjöfartsnäringen håller på att förlora mark som intressant utbildningsområde. Experimentarium kan locka hit människor och tidigt väckt intresse hos några ungdomar att utbilda sig inom sjöfartsyrken. En naturlig plats för en dylik satsning vore t.ex. Sjöfartskvarteret. Vi vill alltså lyfta upp Ålands maritima status och föreslår en höjning under momentet Turismens främjande med motiveringen skulle utreda hur man kunde få till stånd ett experimentarium.

 

En annan motion som jag står som första undertecknare togs upp under ungdomsparlamentet. De åländska skolungdomarna tog upp problematiken med att det inte fanns ett studerandekort på gymnasialstadiet. Ett allmänt studerandekort som bevisar att man är studerande i någon skola eller utbildning ger vissa förmåner för eleverna och det här är väldigt allmänt på andra orter; kan man bevisa att man studerar kan man få rabatter på resor, museer, teater, man kan få rabatter på bokhandlar och på många andra ställen. Nu genomgår gymnasialstadiet en strukturförändring och då tycker vi att det vore bra om man också tittar på det här och att man skulle få till stånd ett kort. Det finns många olika modeller. Vi blandar oss inte i resonemanget hur kortet ser ut bara man tar i beaktande att skolungdomar och studerande i dag är väldigt internationella och att det således borde vara ett kort som inte bara gäller på Åland utan gäller på fastlandet, i Sverige och inom hela EU. Far ungdomarna på resor t.ex. så kan de få använda sig av de rabatter som andra studerande ungdomar kan få. Det här lämnar vi med öppna armar till landskapsregeringen att försöka tillfredsställa de studerandenas önskan om ett studerandekort.

 

Fru talman!

En sak som ett studerandekort kunde användas till är vår nästa motion under momentet ”Understöd för kollektivtrafiken” eftersom problemen för skärgårds- och randkommunernas ungdomar är att busspriserna är så höga. Skolbarnen har ett inlärt system att kunna använda sig av bussar eftersom de flesta landsbygdsungdomar skjutas till sina högstadieskolor, så skulle man kunna få en nedsättning av bussbiljettpriset och få ungdomarna att fortsätta att använda sig av bussarna efter skoltiden och efter avslutad skolgång vore det bra. På Åland har vi inte ungdomspriser på bussarna. Vi har också föreslagit att landskapsregeringen skulle titta på möjligheten att sänka priset för skolungdomar när de använder sig av bussen med motiveringen att de skulle fortsätta använda bussen och bli duktiga kollektivtrafikanvändare i vuxen ålder.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Fru talman!

Ltl Raija-Liisa Eklöw tar upp förslaget som finns i budgeten om att ta bort möjligheten för avdelningscheferna vid landskapets förvaltning att få tjänstledighet för politiska uppdrag. Det tycker jag faktiskt att är en bra lösning, för när lagarna om begränsad tjänstledighet tillkom, både för kommunala tjänstemän och för landskapets tjänstemän 1997-98, var det just det som var problemet att det fanns en massa avdelningschefer i förvaltningen som var tjänstlediga, men på något sätt överförde man problemen först till kommunerna, som inte egentligen hade några desto större problem; det fanns någon ledig tjänsteman härifrån och därifrån men inte så särskilt många. Man pratar för döva öron. Jag påpekade dessutom vid behandlingen att ersättarnas i lagtinget möjligheter till tjänstledighet inte överhuvudtaget har beaktats i lagstiftningen. Det finns inga regler utan ersättarna inträder i enlighet med lagtingsordningen. När det gäller de privatas rätt var det faktiskt så att innan nya självstyrelselagen trädde i kraft 1992 hade de privatanställda rätt till arbetsledighet för politiska uppdrag i lagting, landskapsstyrelse och riksdagsman. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!

Jag vet inte egentligen vad ltl Anne-Helena Sjöblom menar med detta. Jag sade att just de privatanställda har rätt att få ledigt. Tänker vi i större sammanhang, t.ex. finska riksdagen, så anser en privat arbetsgivare att det är hederssak om man har en anställd som sitter i riksdagen. Jag förstår inte resonemanget alls. Vad gäller kommunerna är det så att kommunerna kan pröva tjänstledigheten medan det i landskapet är helt stopp efter fyra år.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Som vi hörde av ltl Anne-Helena Sjöblom har socialdemokraterna haft samma åsikt i den här frågan en längre tid och likaså hade vi 2004 när vi lämnade in en lagmotion, faktiskt tillsammans med Ålands Framtid, i den här frågan som gick ut på samma sak. Jag vill understryka, att det handlar inte om att begränsa rätten för någon att ställa upp i val. Alla medborgare som är 18 år fyllda och har hembygdsrätt har rätt att ställa upp i val, så det här handlar om rätten till tjänstledighet.

 

Jag skulle vilja beröra det som ltl Raija-Liisa Eklöw om studiekorten. Det var en mycket god idé som framfördes på ungdomsparlamentet och vad jag minns blev den motionen godkänd, så det ärendet bereds nu vidare i Ålands ungdomsråd.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!

Ledamoten Camilla Gunell säger att det inte är fråga om att ställa upp i val utan att få tjänstledighet. På en direkt fråga som jag ställde en sakkunnig på folkrätt när det gäller vår lagstiftning som förhindrar folk att få tjänstledighet efter fyra år utgör indirekt också ett hinder att ställa upp i val. Det här är inte mina ord utan jag har fått det bekräftat från mycket sakkunnigt håll. Fast vi inte direkt säger i lagen att de inte får ställa upp i val påverkar det ändå indirekt därför att man vet att man måste säga upp sig. Här har vi olika uppfattning.

 

När det gäller studerandekortet är det bra att den frågan bereds vidare därför att jag tycker att det är en viktig sak.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman!

Det är viktigt att påpeka, att det handlar inte om att man skall hindra folk att ställa upp i val. Däremot kan det säkert vara så att indirekt blir det ett ökat hinder när man tar beslut att ställa upp i val, men det har många privatanställda som en verklighet i dag, man kan inte ställa upp i val, ifall man skulle råka bli vald! Därför är det tvärtom diskriminerande som det är i dag att de offentligt anställda har en större – en lagstadgad - rätt till tjänstledighet än privatanställda. Men å andra sidan har de inte ett förbud att få tjänstledighet, man kan få tjänstledighet, som konstaterades här. Därför har jag accepterat det som ett slags kompromiss för att jämställa yrkesgrupperna. Det har ingenting att göra med moderskapsledighet eller föräldraskapsledighet, det tycker jag inte man skall blanda ihop, det är någonting helt annat. Vi får fortsätta debatten när framställningen kommer, men det som visar att jag har rätt är lagtingets sammansättning; det är relativt flera här med en bakgrund i offentlig sektor än vad det är ute i samhället och då är det ett strukturellt fel enligt mitt sätt att se det. Därför bör man i så fall gynna de privatanställda och kanske skulle vi ta ett initiativ att vi ändrar lagen, som är riksbehörighet, så att privatanställda har rätt till tjänstledighet i fyra år, men då kommer andra aspekter in, hur det drabbar företag osv. Det kan jag vara med på.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!

Jag tror nog att orsaken till att det inte finns så många privatanställda här är en annan än rätten till tjänstledighet. Jag tror att det i mångt och mycket är fråga om lön t.ex., vilken lön vi har här i lagtinget. Om vi tänker på högt utbildade privata så kommer de aldrig upp i den lön här som de kan få inom det privata näringslivet t.ex. Vill vi höja Ålands lagtings status bland de privatanställda tror jag att vi måste börja med att tänka på lönen. Jag tog upp frågan om moderskapsledighet därför att man använder det ofta som motiv i tjänstledighetsfrågan och vikariekaruseller, och moderskapsledigheten är nog en vikariekarusell utan like.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Carina Aaltonen, replik:

Fru talman!

Ltl Raija-Liisa Eklöw kritiserar mig när jag har försvarat den demokratiutredning som landskapsregeringen ämnar göra. Jo, jag anser att det är viktigt att fler människor som har flyttat in till Åland, som bor här och lever och verkar här skall få rätt att rösta i kommunala val mycket tidigare än vad man gör i dag. Jag anser också att vallagstiftningen bör ses över. Det här har också liberalerna talat för tidigare – eller har man nu ändrat åsikt?

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!

Ltl Carina Aaltonen tar nu fram någonting som jag inte har sagt någonting om. Jag har inte diskuterat hennes åsikt om demokratiutredningen. Jag sade bara att hon sade igår att det är bra med demokrati och därför förstår jag inte hur hon i samma veva kan förslaget att hindra folk att ställa upp i val. Liberalerna har inte ändrat inställning när det gäller att få rösträtt för dem som flyttar till Åland, det har vi varit med om att initiera, säkert med socialdemokraterna, om ni vill ta äran åt er, men blanda inte ihop äppel och päron!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

Vtm Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Jag förstår inte riktigt den här upprördheten över det förslag som ligger. Jag skall citera några paragrafer ur kommunallag för landskapet Åland som gäller t.ex. valbarhet för fullmäktigeledamot. I 36 § i 6 kap. finns: ”Valbar till ledamot till fullmäktige är inte den som är anställd hos kommunen i ledande uppgift inom kommunstyrelsen eller en nämnds uppgiftsområde.” Jag fortsätter till 7 kap. som gäller kommunstyrelsen. Där står: ”Valbar till ledamot i styrelsen är inte en avdelningschef vid Ålands landskapsstyrelses centrala ämbetsverk.” Sedan går jag vidare till 8 kap. 54 § som handlar om nämnder och kommittéer och där finns dels kommundirektören, men också den som är anställd hos kommunen och lyder under nämnden. Det förslag som landskapsregeringen presenterar gäller enbart rätten till tjänstledighet. I kommunallagen har man alltså gått in och verkligen sagt att vissa personer inte får ställa upp i ett val, man är inte valbar, medan landskapsregeringen tar en annan väg och säger att jo, det är helt okej att ställa upp, men då måste man också välja. Jag förväntar man naturligtvis att följande steg från det liberala partiet kommer att bli att vi måste också ändra kommunallagen, för det här måste också vara fel då!

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!

Vi har inte stött förslagen om begräsningar i kommunallagen. Jag vill också påpeka att lagtinget är det högsta lagstiftande organet och då borde det finnas möjligheter för så många som möjligt att ställa upp i valet, så jag tycker inte att min argumentation på något sätt stöter sig med det som vtm Johan Ehn säger.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

Det mesta av det jag tänkte säga har redan blivit sagt, men jag kan i alla fall återupprepa det att socialdemokraterna står bakom en framställning som begränsar avdelningschefernas rätt till tjänstledighet. Man måste också komma ihåg, som vtm Johan Ehn var inne på, jämförelsen med kommunerna; man måste jämföra med vad kommunallagen säger om kommundirektörer och avdelningschefer som är motsvarande.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Ltl Raija-Liisa Eklöw uttryckte sig som så att ”hindra folk från att ställa upp”. Jag tycker att det är olyckligt om man försöker sprida en sådan missuppfattning ut till ålänningarna när det gäller det förslag som finns i budgetförslaget. Vi vill tvärtom göra det möjligt för så många som möjligt att ställa upp i både lagtingsval och kommunalval och arbeta politiskt på Åland. När man däremot har gjort det valet – i det här fallet om man är avdelningschef – måste man i sådana fall lämna det jobbet. Det är förslaget. Vi hindrar absolut ingen från att ställa upp i val, det är ens grundlagsenliga rättighet.

 

Varför kommer vi med förslaget? Det finns flera orsaker till att vi gör det. För det första vill vi absolut att man inte skall blanda ihop politik och förvaltning. Jag tycker mig ha märkt att liberalerna talar i många olika sammanhang om rättsstaten, man vill ha en förvaltningslag osv. Då tycker jag att det går lite stick i stäv med att inte acceptera den här tanken. Om man har den situation som vi har i dag kan det uppstå situationer där folk kan oroa sig över att politik och förvaltning blandas ihop, och det måste vi absolut undvika i vårt lilla åländska samhälle.

 

Fru talman!

Ytterligare något som motiverar det här är den situation som uppstår om man som avdelningschef blir invald, man skall ha en ersättare och man får en lång vikariekarusell. Vi behöver bara titta på verkligheten hur den har varit här i Ålands landskapsstyrelse och förvaltning under de senaste 20 åren. Vi har haft väldigt långa vikariesituationer och jag tycker att det här är olyckligt. Vill vi ha en väldigt välfungerande förvaltning måste vi också kunna rekrytera kompetenta personer. För att kunna rekrytera de allra bästa behöver man också kunna erbjuda ordinarie tjänster till det som man bjuder ut på marknaden. Det har vi inte kunnat göra i många fall under de senaste 20 åren.

 

Det här tycker jag är en situation som inte är bra för vår förvaltning och ålänningarna har rätt att kräva att vi på något sätt agerar och försöker skapa ordning på det här. På det här sättet vill vi också skapa stabilitet och kontinuitet när det gäller arbetet med de olika avdelningarna.

 

Fru talman!

Det är ungefär de motiven som vi har när vi kommer att lägga fram förslaget. Det viktiga är alltså att vi inte vill blanda ihop politik och förvaltning.

 

Man har jämfört hur det är i olika kommuner, och det har förklarats på ett bra sätt av vtm Johan Ehn. Jag kan själv ta det privata näringslivet som exempel. Samma dag som jag meddelade Viking Lines VD att jag hade accepterat att ta emot den plats som då blivande lantrådet Ragnar Erlandsson erbjöd mig i landskapsstyrelsen fick jag säga upp mig på Viking Line. Det är den verklighet som man har ute i det privata näringslivet om man har ledande positioner, så jag ser inte att det är någon större skillnad utan tvärtom blir det att man mera likställer offentlig sektor med privat näringsliv på det här sättet.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!

Att det är ett indirekt hinder när det gäller att ställa upp i val är inte några dimridåer som jag sprider utan jag har kontrollerat det och på en direkt fråga av en sakkunnig som vi hade i självstyrelsepolitiska nämnden fått svaret att det är ett indirekt hinder. Det är alltså inte ltl Raija-Liisa Eklöws egna ord utan jag litar på dem som kan mera inom folkrätten. Lantrådet talar om rättsstat. Vi strävar efter rättsstat, men hur fortsätter resonemanget t.ex. om någon människa har varit aktiv inom politiken i sin ungdom och sedan kommer och t.ex. söker jobb som avdelningschef? Är det helt kört för en sådan person? Man kan inte ha det så att politik blir något fult och att man sedan inte mera duger som offentligt anställd. Det finns frihet att yttra sig politiskt här. Lantrådet tar också upp detta med vikariekaruseller. Jag har förklarat flera gånger vad jag tycker om vikariekaruseller. Resonemanget som lantrådet för innebär att man aldrig kommer att anställa unga kvinnor till avdelningschefer eftersom de sannolikt kommer att få barn och vara borta för den skull samt det här att man nu och då talar om tidsbestämda tjänster.

 

Lantrådet Roger Nordlund, replik:

Fru talman!

När man anställer avdelningschefer skall de anställas utgående från de kompetenskrav som finns för tjänsten och den mest kompetenta personen skall anställas, oberoende av vilken ”historia” man har. Det här förslaget handlar om om man är avdelningschef och väljer att ställa upp i politiken; då gör man själv ett aktivt val. Jag respekterar ltl Raija-Liisa Eklöws omsorg om den enskilda personen och i det här fallet avdelningscheferna, men vi har också ett större ansvar. Vi måste också känna omsorg och ansvar för förvaltningen och alla de människor som jobbar i förvaltningen och har ett uppdrag att utföra för Ålands befolkning. När man väger ihop de här sakerna väger det över till att man bör göra den här lagändringen. Att det är ett ”indirekt hinder”. Naturligtvis är det en sak som människan måste väga in: är jag så politiskt intresserad att jag är beredd att göra den här uppoffringen, då kan man göra sitt val och ställa upp och jobba politiskt. Det är ingen människa som hindrar en, utan tvärtom. Jag vill understryka, att det skall absolut inte vara fult att arbeta politiskt, utan tvärtom, det skall vara ett hedervärt arbete och ett uppdrag som vi skall försöka uppmuntra till. Jag vill dock understryka än en gång, att vi skall inte blanda ihop politik och förvaltning.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Fru talman!

Det som lantrådet framför att det skulle vara bra, möjligt eller önskvärt att man utesluter vissa yrkeskategorier inom förvaltningen från rätten till tjänstledighet tycker jag är helt fel. Däremot kan jag i många fall sympatisera med att man har en tidsgräns osv., men det är min personliga åsikt. Dessutom måste jag säga att det i budgetdebatten här blir aningen snedvridet när lantrådet i tid och otid utnyttjar sin rätt att gå emellan och hålla ett anförande och försvara regeringspartierna. Det blir ganska svårt för oss att klara upp det med en replik. Jag håller med, att det är sin rätt han utnyttjar.

 

Lantrådet Roger Nordlund, replik:

Fru talman!

När det gäller lantrådets rätt att gå emellan är det inte jag som har skrivit lagtingsordningen, men jag följer den och jag hoppas att alla andra i lagtinget också respekterar lagtingsordningen. Jag tycker det är lite konstigt att liberalerna så starkt håller fast vid att avdelningscheferna skall ha rätt att ställa upp i val och få tjänstledighet. Nu nämnde också ltl Sune Mattsson för en viss tid, och i det här fallet kanske han syftade på fyra år. Det är ett sätt att pröva på då, men det finns alltid två sidor på ett mynt: det finns en förvaltning, det finns en avdelning som också skall skötas och de människor som jobbar inom den avdelningen blir satta i en svår situation utgående från det. Då skall man rekrytera en person för fyra år för ett uppdrag och det skapar en osäkerhet, man tappar stabiliteten och kontinuiteten i ledningen av förvaltningen och dess olika avdelningar.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Fredrik Lindqvist:

Fru talman, bästa lagtingskolleger, landskapsregering!

Budgetförslaget för 2006 är i stort sett en trevlig läsning. Jag vill tacka landskapsregeringen och kanske främst finansminister Wiklöf för ett hedersamt jobb. Vi har alltså ett budgetförslag som är i balans med en marginal på 10 miljoner euro, vilket inte är fy skam.

 

Som lagtingsledamot är det svårt att sätta sig in i varje detalj och få en uppfattning att hur kommer detta att påverka verksamheten i praktiken, men jag anser det oerhört viktigt att kärnverksamheterna på Åland fortsätter att fungera, dvs. utbildningen och sjukvården. Man får höra ibland skräckexempel på att det skall sparas på tvättlappar inom sjukvården samtidigt som man kan möta en plogbil komma på en bar väg i full fart, så därför tycker jag att det är viktigt att landskapsregeringen hela tiden kommer ihåg att prioritera kärnverksamheterna högst.

 

Fru talman!

Jag skall kort beröra några ämnen: kommunernas ekonomi, energifrågor och miljö. När det gäller energin har vi ett moment 43.27.40 som innebär 1,44 miljoner euro i bidrag till fjärrvärmeverk och här delar jag finansutskottets ordförande Gun Carlsons synpunkter som hon framförde igår, att det är lite märkligt att den här energiformen skall stödas med landskapsmedel när vi inte stöder andra energiformer. Vindkraften får 0 procent, värmepumpstödet som fanns för något år sedan är borta, men för fjärrvärmeverk budgeteras 1,44 miljoner i bidrag, totalt 2,76 miljoner under två år. Det vore bra om finansutskottet tittar närmare på huruvida det här är klokt.

 

När det gäller allmänna motiveringen skriver landskapsregeringen att man avser även att utreda vad certifikat gällande grön el innebär för de åländska konsumenterna. Åland är det enda elland – jag säger elland därför att vi är eget elland med egen ellagstiftning i Europa – som i dag saknar någon form av stöd till alternativa energikällor som exempelvis vindkraft. Därför vore det oerhört värdefullt om landskapsregeringen verkställer det som nämns i regeringsprogrammet, dvs. inför detta med certifikat på Åland och jag hoppas att jag kan tolka skrivningen som att regeringen under nästa år kommer att tillsätta en arbetsgrupp som tar fram ett förslag till lagstiftning så att det här kan införas 1.1.2007 när också Norge går med i det här systemet.

 

När det gäller miljön vill jag kommentera ltl Ronald Bomans angrepp på miljöprövningsnämnden i gårdagens debatt. Där vill jag nog försvara miljöprövningsnämnden med att det är så att vi har en lagstiftningspaket som vi alla vet att måste upp på bordet och revideras, ett mycket krångligt lagstiftningspaket som i dag kräver en enorm byråkrati, så det är inte nämndens fel utan det är vi själva, ltl Ronald Boman, som har stiftat gällande lagar som har skapat de här krångliga turerna. Det är viktigt att vi inom en snar framtid får igenom revisionen av miljöbalken.

 

Fru talman!

När det gäller det allmänna skatteavdraget var jag mycket besviken när det försvann för några år sedan och därför är jag minst lika glad nu när landskapsregeringen aviserar att återinföra det 2007. jag tycker att det är tråkigt att liberalerna inte kan omfatta tankegångarna och dela glädjen att återföra skattepengar till skattebetalarna, dvs. i huvudsak kommuninvånarna, utan att man istället vill kvarstå vid den höjda skatten och inte återinföra avdraget.

 

När det gäller kommunernas ekonomi delar jag inte den fräna kritik som liberalerna anför. Det är väldigt lätt att i opposition säga att landskapet skall pumpa ut mera pengar till kommunerna. Det är åtminstone sådant som man tror att går hem hemma i byarna, men det är kanske inte riktigt så enkelt ändå.

 

Herr talman!

Jag har roat mig med att studera Mariehamns stads kostnadsutveckling de senaste fyra-fem åren. Som ni alla vet har vi haft en inflation som har varit väldigt marginell och t.o.m. negativ senaste år. Men trots det har verksamhetskostnaden i Mariehamns stad från år 2001-2002 ökat med 5,4 procent, från 2002-2003 med 5,1 procent, från 2003-2004 med 6,6 procent och från 2004-2005 med också 6,6 procent. Det är jämförelse bokslut-budget. Jag tycker inte att det är förenligt med att säga att kommunerna har gjort vad man kan, åtminstone inte i Mariehamns stad där jag själv är kommunpolitiker, så kan jag säga att jag upplevde förra veckans budgetdebatt i fullmäktige som att fullmäktige försökte göra vad man kunde när man spädde på stadsstyrelens budgetförslag med 120.000 euro och hamnade på ett underskott på 1 miljon. Det fanns knappt några förslag om besparingar, förutom från FS-gruppen.

 

Jag har själv revisorsuppdrag i en landskommun på Åland och jag vet att alla kommuner inte har det lika bra på Åland som Mariehamn, utan snarare har ingen det lika bra som Mariehamn. Vissa kommuner har det väldigt svårt och och väldigt tungt. Därför tycker jag att det nog är väldigt viktigt att finansutskottet tittar på landskapsandelssystemet och gärna kommer med förslag och synpunkter på hur det kunde förbättras. Det är så i dag att det finns kommuner på Åland som är så små att en enda vårdplats kan stjälpa hela socialbudgeten. Samtidigt är det nästan lite löjligt att liberalen Sune Mattsson här och vurmar för mera kommunandelar och mera pengar till kommunerna när han själv aktivt har arbetat flera år mot att få företag till Lemlands kommun, som han själv är beroende av, exempelvis företaget Leovind Ab som har velat etablera sig i Lemland i flera år och Sune Mattsson gör allt han kan för att hindra det att komma dit och skatta flera tiotusen euro varje år i kommunen! Det kan han inte med! Men sedan kan han sitta i lagtinget och säga att mera skattepengar, mera landskapspengar till Lemlands kommun!

 

Ltl Sune Mattsson! Vad är det som är det relevanta? Är det kommunens ekonomi eller är det att få sitta här i lagtinget och få vara oppositionell? För mig är det kommunens ekonomi som är det viktigaste och ett aktivt näringsliv som gynnar kommunens invånare.

 

Herr talman!

När det gäller den kommunala ekonomin har vi haft en självständighetsdebatt i samband med årets budgetdebatt av och till och det är så att kommunerna är de som är självständiga på Åland i beskattningshänseende. Kommunerna bestämmer själva om sitt skatteuttag och därför har kommunerna i dag ett jätteansvar att hålla sin ekonomi i balans. Jag delar den åsikten som framfördes igår att det finns mycket som måste göras inom kommunerna och kommunerna har inte gjort allt som behövs ännu för att få en ekonomi i balans, och att hela tiden möta med landskapsandelar är fel metod för att få en långsiktig hållbarhet.

 

Herr talman!

När det gäller den omdiskuterade avdelningschefen delar jag liberalernas uppfattning att det inte är en jättebra lösning som nu föreslås, men jag skulle gärna se att liberalerna kommer med en alternativ lösning. Har man en alternativ lösning som innebär samma åtgärd men mindre utgifter så kan jag kanske tänka mig att vara med och stöda ett sådant liberalt förslag.

 

Herr talman!

När det gäller diskussionerna om valbarhet och deltagande i allmänna val delar jag ltl Danne Sundmans åsikt i replikskiftet tidigare, att det är faktiskt inte lätt för en egen företagare att ställa upp i allmänna val. Jag som är här tredje gången som suppleant vet precis vad jag talar om!

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Herr talman!

Satsningen på biobränslepannan i Mariehamn är en uppföljning av miljöhandlingsprogrammet. Målsättningen med satsningen är att minska användningen av tung brännolja. Efter investeringen kommer närmare 60 procent av hushållen i Mariehamn att kunna värmas upp med fjärrvärme baserad på biobränslen. Det betyder inte att vi bara satsar på bioenergi utan det ena utesluter inte det andra. Vi arbetar med att få in alternativ energi på så många fronter det bara går och så långt som möjligt bli självförsörjande på energi. Vi kommer också att utreda, precis som det står i budgeten och i handlingsprogrammet, konsekvenserna för gröna elcertifikat. Vi har dock inte lovat att det kommer att genomföras, utan vi har lovat att utreda dem. Jag upplever här ett pedagogiskt bekymmer, nämligen – om jag föregår utredningen – hur man skall kunna övertyga våra konsumenter om att det är okej att införa den här pålagan, som många ser som en dubbel skatt, att betala en högre avgift som man ser att direkt gynnar vindbolagen. Det här är som sagt ett pedagogiskt bekymmer som jag också har diskuterat mycket med vindbolagen och som de också har lovat att hjälpa till med att försöka hitta goda argument för. Jag tror att vindenergin har en enorm potential och jag vill gärna stöda och utveckla den, i den mån det bara är möjligt.

 

Ltl Fredrik Lindqvist, replik:

Herr talman!

Jag håller med energiminister Lundberg att det kan vara dumt att föregå utredningen; då har man inte de fakta på bordet som behövs. Energiministern behöver inte ha farhågor för att detta medför högre elkostnader för konsumenterna, eftersom det finns ett exportvärde i elcertifikathandeln som gör att det andra utanför Åland som kommer att betala för det. Utredningen som efterfrågas kommer att lägga alla fakta på bordet och landskapsregeringen brukar inte vara blyg att tillsätta olika arbetsgrupper och utredningar och jag förväntar mig att energiministern ombesörjer det också i det här fallet!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Jag ber att få tacka ltl Fredrik Lindqvist för stöd för flera av mina motioner och jag hoppas det syns också sedan i omröstningarna! När det gäller kommunernas ekonomi är det mycket riktigt som ltl Fredrik Lindqvist säger att det är 15 kommuner som har problem och en som inte har problem som berör på de externa finansieringarna. I mitt anförande nämnde jag också kommunernas ekonomiska situation, och jag menar inte Mariehamn. I Mariehamn ”kråsar" man rejält, man har en mycket dyrare service än i många andra kommuner till många delar, så där handlar det om lyxkonsumtion. Om man som Mariehamnspolitiker har problem med det så kan man alltid flytta från Mariehamn, och det har jag förstått att ltl Fredrik Lindqvist kommer att göra, nämligen till Lemland där Lindqvist har anor sedan 1700-talet. Jag kan bara säga till Lindqvist: välkommen hem!

 

Ltl Fredrik Lindqvist, replik:

Herr talman!

Jag tackar för de varma orden från ltl Danne Sundman!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Herr talman!

Ltl Fredrik Lindqvist tycker att det är synd att liberalerna inte vill ge det allmänna skatteavdraget till invånarna på Åland. Vi har i stället valt att gå den vägen att landskapet skulle ge kommunerna pengarna och det kommer indirekt kommuninvånarna till nytta;  man slipper höja skatter och kan vidta de åtgärder som kommunerna är tvungna att ha för sina invånare vad gäller skola, äldreomsorg, barnomsorg osv. Ändamålet är precis lika gott fast det kanske är en annan väg. Ltl Fredrik Lindqvist talar förstås varmt för vindkraften och också liberalerna är för vindkraft på Åland, men försäljningen av elcertifikat måste genomgå en noggrann utredning, och det utlovades här också, därför att det får inte bli dyrare för den enskilda ålänningen, om man börjar sälja elcertifikaten. Åland har redan dyr el på grund av våra speciella geografiska förhållande. Vi väntar med mycket stort intresse på detta. Om glädjekalkylerna som man för fram håller, så kommer detta att bli en bra sak för Åland med försäljning av certifikaten, men det måste utredas. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Fredrik Lindqvist, replik:

Herr talman!

Tack ltl Raija-Liisa Eklöw för en mycket intressant replik. Här har vi en ideologisk skillnad mellan ltl Raija-Liisa Eklöw och ltl Fredrik Lindqvist, åtminstone mellan Frisinnad Samverkan och liberalerna. Det är som ltl Raija-Liisa Eklöw säger att pengarna kommer till kommunerna genom liberalernas förslag, men vår tanke med att återinföra skatteavdraget är att pengarna kommer till skattebetalarna. För en borgerligt sinnad politiker som jag och mina kolleger i Frisinnad Samverkan tycker vi att individen kan få avgöra en del själv i alla fall, och det gör han/hon bara med pengarna i plånboken, inte om pengarna till hundra procent går till kommunen. Då är det kommunen som avgör var pengarna hamnar. Kommunen kan återföra dem till individen genom en skattesänkning av kommunalskatten, med det är inte så säkert att det blir det. Här är det alltså en ideologisk skillnad mellan liberalerna och Frisinnad Samverkan som ett vänster- och ett högerparti. Vi tycker att individen bör få mera frihet.

 

När det gäller elpriset är det dumt att föregå utredningen. Jag tycker att tillsammans ställer vi nu kravet på energiministern att utredningen kommer till skott. Överföringsavgifterna som i dag gör att vi har ett högt bruttoelpris på Åland beror mycket på att vi inte har ansetts vara ett elland ännu. Men Båtskärsprojektet kommer att innebära elexport till Sverige och då är jag är övertygad om att Finland och Sverige kommer att se på ett annat sätt på överföringsavgiften.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Herr talman!

När det gäller påståendet att man skriker i byarna och vad som hörs bäst i Lemland är jag inte så säker på det, för jag har inte gått och skrikit så mycket i byarna. Men jag vill säga att min åsikt är att när landskapet påför kommunerna utgifter genom lagstiftning, så är det väldigt viktigt att man också betalar för det, att man ger lika mycket i andelar. Nu har vi en framställning som ltl Fredrik Lindqvist och jag har varit med och behandlat där man kanske ger 25 procent av de utgifter som eventuellt kommer att drabba kommunerna. Det är inte så där himla enkelt som ltl Fredrik Lindqvist säger. I Lemland tycker jag inte att vi slösar, som har påståtts av flera här, utan vi har försökt dra in på allt och smärtgränsen är nådd när det gäller många avgifter som vi har påfört kommuninvånarna. När det gäller företaget Leovind har jag aldrig motarbetat att det skulle få betala skatt till Lemland, det är varsågoda det! Däremot har jag sett till lemlänningarna när det gäller miljön och hur de ser på miljön vid Båtskärarkipelagen - och det visste jag att ltl Fredrik Lindqvist skulle komma in på, det gör han alltid, han har inte så mycket annat att säga! Jag sade åt en ledamot att det kommer han in på i dag också. Däremot har vi vindkraft i Lemland; vi är fortfarande den mest vindkraftproducerande kommunen på Åland och inte har jag sett att vi har fått så stora inkomster från den i form av skatter i alla fall.

 

 

Ltl Fredrik Lindqvist, replik:

Herr talman!

Visserligen talar jag ofta om vindkraften, precis som ltl Sune Mattsson talar om Vargsundsådran – alla har vi våra hjärtefrågor! Det är bra att ltl Sune Mattsson nämnde lagstiftningen som tvingar kommunerna till utgifter, för det missade jag faktiskt i mitt anförande. Det är faktiskt så att det är den frågan vi också borde titta på som lagstiftare: hur kan vi hjälpa kommunerna genom att s.a.s. lätta upp lagstiftningen, exempelvis inom barnomsorgen osv. Det vore väldigt intressant om vi kunde arbeta vidare för att lite lätta upp lagstiftningen så att kommunernas börda lättar därefter.

 

Jag sade inte att Lemland eller någon annan landskommun i dag slösar med pengarna, utan det var Mariehamn, min nuvarande hemkommun som jag gick åt, att jag anser att man inte hanterar skattepengarna på ett rationellt sätt, medan jag sade att de övriga 15 vet jag att kämpar på.

 

När ltl Sune Mattsson säger att han inte har motarbetat Leovind att etablera sig i Lemland tror jag att det finns för många vittnen för att det skall hålla. Det är en lögn, ltl Sune Mattsson, det är en lögn!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Ronald Boman, replik:

Herr talman!

Jag har skrivit marionetter här på mitt block, men det var inte det jag skulle tala om i repliken! Trots

Ltl Fredrik Lindqvists förklaringar om den långa handläggningstiden inom miljöprövningsnämnden har jag svårt att acceptera det. Jag har varit egenföretagare i 40 år och jag tror att vi inom den privata sektorn jobbar betydligt snabbare. När man håller på i medeltal en och en halv vecka per beslutat ärende och sex personer utgör det 45 dagsverken, och det tycker jag faktiskt är oresonligt. Ett ärende: 45 dagsverken! Jag kan inte riktigt förstå att ltl Fredrik Lindqvist kan försvara en så lång handläggningstid.

 

 

 

Ltl Fredrik Lindqvist, replik:

Herr talman!

Nej, ltl Ronald Boman, jag försvarar inte en så lång handläggningstid, men jag riktar kritiken mot oss lagstiftare och inte mot tjänstemännen. Vi har en miljölagstiftning som är fruktansvärt krånglig i dag att det är inte lätt att sitta och göra miljöprövningar i dag. Men jag delar ltl Ronald Bomans uppfattning om att behandlingstiderna är som regel för långa och det här måste vi göra någonting åt. Men det kan vi inte göra någonting åt genom att sparka på tjänstemännen utan det kan vi göra någonting åt genom att lyfta upp miljöbalken och få en modern revision av den, därmed kortare handläggningstider, alla till fromma och utan att tumma på vår miljö.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Henry Lindström:

Herr talman!

I remissdebatten det här året har den kommunala ekonomin berörts ganska mycket och jag kommer också att orda lite om den frågan.

 

Vi har från centergruppen tagit upp frågorna i gruppanförandet och senare har även ltl Jan-Erik Mattsson och ltl Ragnar Erlandsson berört frågorna. Kommunernas ekonomi är mycket ansträngd. Landskapsandelssystemet var bra när det infördes i mitten av nittiotalet, men sedan har det under de senare åren blivit alltför invecklat. Där pågår flera undersökningar och jag hoppas att det skall leda till att vi får ett bättre system.

 

För centern är det viktigt att hela Åland kan leva. Vi i centern anser att det är viktigt att vi inte driver på kommunsammanslagningar. I stället tycker vi att det är viktigt att man kan samarbeta och få en ömsesidig nytta mellan kommunerna.

 

Jag hoppas att finansutskottet kan se på kommunernas ekonomi och närmast för det kommande året eftersom vi sedan kanske kan hitta en mera långsiktigt lösning framöver. Det är i alla fall viktigt att vi nu hittar en lösning även för det kommande året när kommunerna har det svårt.

 

Herr talman!

Jag skall också beröra primärnäringarna på landsbygden och i skärgården. De står inför stora utmaningar. Vi ser att skogbruket knäar. Vi har haft ganska mycket avverkningar under de senaste åren och för de skogsägare som inte tidigare gått över till det nya skattesystemet kommer det att ske en förändring vid årsskiftet. Det kommer antagligen att leda till att villigheten att avverka kommer att sjunka under de kommande åren. Vi har dåliga priser och det är egentligen den stora orsaken till att vi har dålig verksamhet i skogarna. Man kunde höra på nyheterna i morse att det importeras bl.a. till Finland stora mängder virke som avverkas på ett olagligt sätt, bl.a. i Ryssland. Sammantaget inverkar det naturligtvis på våra priser här om det finns ett utbud av annat virke som man kanske har betalat ett mycket lägre pris för.

 

På jordbrukssidan har vi sockerbetsodlingen som står inför ödesdagar, precis de här dagarna. Jordbruksministrarna sammanträder i Bryssel och senast natten till torsdagen räknar man med att man kunna komma fram till en lösning på hur sockerregimen skall se ut framöver. Man aviserar där 40-procentiga sänkningar av sockerpriset och det skulle enligt förslaget kompenseras endast till 60 procent. Man räknar med att man kommer att protestera starkt mot detta och förhoppningsvis kanske inte få så stora sänkningar, kanske få lite mera kompensation och övergångstider. Sockerbetsodlingen omfattar på Åland över 1000 hektar och är mycket viktig i alla de större jordbrukskommunerna. Då frågar man sig: Vad skall man odla istället? Där kommer problemet in att vi har inte så många grödor som kan ersätta sockerbetorna på ett sådant sätt och vi har också en stor kunskap, vi har en hel del maskiner som inte har någon alternativ användning med möjliga grödor. Det är väldigt synd om man ser det ur den synvinkeln att man under de senaste fyra-fem åren har investerat mycket inom sockerbetsodlingen, vi har fått det mycket effektivare åtminstone på upptagningssidan. Just när det börjar bli rationellt så har vi detta hot över oss. Förändringen av sockerregimen kan också innebära stora förändringar när det gäller sockerbruken. Vi har två stycken sockerbruk i dag och där finns det överhängande hot att åtminstone ett kanske försvinner.

 

Spannmålsodlingen för brödsäd och foderframställning har en svag lönsamhet. Inom jordbrukssektorn har vi sett de senaste åren att vi har sviktande priser på både äppel och grönsakssidan. Det har mycket att göra med utvidgningen av EU, där flera av de nya länderna har kan producera till mycket låga kostnader och konkurrerar sålunda ut våra etablerade odlare.

 

Också några ord om fisket, som för många har varit ett bra komplement i de övriga primärnäringarna på landsbygden och i skärgården. Vi vet att havsfisket är begränsat av drivgarnsförbudet och fiskodlingarna kommer också att begränsas ganska mycket i och med det meddelande som lämnades om miljöhandlingsprogrammet.

 

Herr talman!

Vi har ett projekt som heter Landsbygd 2006 som syftar till att skapa konkurrenskraftiga landsbygdsföretag och som även har satsat ganska mycket på småskalig förädling. Det har pågått under tre års tid och jag kan fråga mig: Vad kommer sedan? Vi behöver nämligen någonting som kommer sedan för det har varit en bra injektion. Vi har också ett nytt landsbygdsutvecklingsprogram som vi har börjat jobba med redan och en brist där är att EU inte har kunnat prestera ett verkställighetsdirektiv för detta program som det är bara drygt ett år innan det skall träda i kraft.

 

Talmannen påpekar här att min tid är ute så jag återkommer senare med övriga saker.

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Herr talman!

Man återkommer ofta till de kommunala svårigheterna och det äger sin riktighet som ltl Henry Lindström sade att landskapsregeringen jobbar med de här frågorna för att klara ut kommunernas långsiktiga problemställningar. Jag vill i det här sammanhanget återkomma till det jag sade i mitt inledningsanförande, nämligen att vi redan har höjt anslaget för finansieringsstöd enligt prövning från ca 173.000 till 500.000 euro. Det jag tror att landskapsregeringen kan tänka sig i det här skedet är att medverka till att vi skulle höja det anslaget ytterligare, dock inte att vi går in och börjar ändra på de system som nu är underkastade utredning, för då hamnar vi nog i ett råttbo som bara gör saker och ting sjufalt värre. Åtminstone för min personliga del vill jag avisera att jag kan tänka mig att man höjer finansieringsstödet enligt prövning med kanske ett antal hundratusen euro och därmed tror jag att problemställningarna för 2006 är lösta.

 

Ltl Henry Lindström, replik:

Herr talman!

Jag har inte något direkt koncept på hur man skulle lösa det för 2006, men därför tycker jag att det är viktigt att finansutskottet kan titta på frågan utgående från alla inlägg som har gjorts här om de svårigheter som finns i de kommunala ekonomierna.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Ltl Henry Lindström sade att landskapsandelssystemet med stödformerna till kommunerna har blivit så invecklat att det är svårt att följa med. Det är riktigt, det har blivit väldigt invecklat och det är igen ett bevis på att vi behöver ett eget ekonomisk system, såsom jag ser det. Orsaken till att det har blivit så invecklat är i mångt och mycket de förändringar i skattesystemet som görs i Finland när det gäller kapitalbeskattningen, när det gäller samfundsbeskattningen, som tidigare har varit viktigt för kommunerna och vi här på åländsk sida blir att lappa och laga; vi behöver alltså ett eget system och jag undrar då om ltl Henry Lindström stöder de tankar som vi från Ålands Framtids sida har haft när det gäller det.

 

När det gäller nedgången för sockerbetsodlingen som ltl Henry Lindström tar upp är den situationen allvarlig och det gäller det att med all politisk kraft att motverka situationen. Finska jordbruksministern Korkeaoja jobbar dagligen dygnet runt för att försöka göra någonting åt situationen, men jag har inte hört någon aktivitet från vår åländska jordbruksminister. Ltl Henry Lindström har med sin bakgrund ett gott kunnande när det gäller dessa områden, så min fråga är: På vilket sätt försöker ltl Henry Lindström få någon aktivitet från den åländska regeringens sida när det gäller detta?

 

Ltl Henry Lindström, replik:

Herr talman!

När det gäller landskapsandelssystemet och vad som kommer efter det anser jag att man bör avvakta de utredningar som pågår och som man har initierat från landskapsregeringens sida för att titta över det hela. Jag var närmast inne på hur man för 2006 kan lösa den akuta situationen innan man har kommit fram till vad utredningarna ger. När det gäller sockerbetsodlingens framtid har, vad jag vet, landskapsregeringen haft mycket aktiva kontakter under de åren som vi har kämpat med och sett att det skulle bli en kraftig reform. Där har man alltså haft ett gott samarbete från landskapsregeringens sida med jord- och skogsbruksministern i Finland, mycket samstämmigt och det är en ganska situation att man här har lyckats vara så stark från Ålands och Finlands sida i de påtryckningar har gjort för att lindra effekterna av sockerreformen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Herr talman!

Ltl Henry Lindström tog själv upp det som jag tänkte nämna här, nämligen just när det gäller sockerreformen har vi jobbat rätt hårt både på tjänstemannanivå och politiskt med den här frågan. Med minister Korkeaoja har vi från åländsk sida haft total samsyn i den här frågan, så på det viset tycker jag att vi har gjort vad vi kan. Om sedan Finlands minister lyckas i kommissionen - jag tror att han i dag diskuterar den här frågan - så det kan vi bara ha en förhoppning om, men vi har fört fram näringens alla argument i de här frågorna.

 

När det gäller den andra frågan som ltl Henry Lindström tog upp om EU:s antagande av förordningen av finansieringen av landsbygdsutvecklingsprogrammet har vi också haft upp den frågan med minister Korkeaoja. Vi skulle nämligen vilja veta vad ramarna är och vad vi kan göra inom de målsättningar som vi tillsammans med näringen har jobbat fram i det jordbrukspolitiska programmet. Arbetsgrupperna är tillsatta, allt är förberett från vår sida och frågan rullar vidare. Men det är lite svårt när vi inte får kommissionen att ta finansieringsbesluten och den slutliga förordningen.

 

Ltl Henry Lindström, replik:

Herr talman!

När det gäller verkställighetsdirektivet återupprepas samma situation som har varit. Jag har haft förmånen att jobba med programmen under hela vår tid i EU. I det första programmet kom vi in mitt i programperioden och hade att snabbt få ihop ett program; inför den pågående programperioden 2000-2006 dröjde det väldigt länge innan vi kunde fastställa direktivet. Då sade vi att det får inte hända igen. Men ytterligare en gång är det på grund av att man från EU:s sida inte kan ge de slutliga ramarna och programmen. Olyckligtvis kommer tiden emot när vi från Åland skall lämna vårt program, så det är en mycket dålig sits där. Sist och slutligen kan det drabba de enskilda jordbrukarna när inte programmen blir färdiga i tid.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Åke Mattsson:

Herr talman!

Jag har för avsikt att ta upp budgetbeskrivningarna kring Ålands polismyndighet i mitt anförande. Det finns mycket att ifrågasätta hur man sköter polisverksamheten på Åland, men det finns också bra saker, bl.a. att landskapsregeringen under år 2006 skall inrätta en tjänst som skall motsvara rikets polisbyråverksamhet. Det är bra. Poliserna har under många år känt ett nästan desperat behov av att få de lagar som kommer från lagtinget beredda och ordentligt implementerade i verksamheten. Att den frågan blir löst kommer att lätta på arbetsbördan framför allt bland befälet.

 

Narkotikaproblemet i landskapet har nu uppmärksammats här i lagtinget och det finns också inskrivet i budgeten att det är prioriterat. T.o.m. lantrådet Roger Nordlund och landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg verkar ha insett att Åland har ett problem med narkotika och att det finns missbrukare som använder heroin. Vilken åtgärd man än vidtar i det här fallet är det bättre att man gör någonting än att man inte gör någonting alls, som det har varit de senaste åren. Jag kommer att beröra missbrukarproblematiken i ett senare anförande.

 

Då det gäller polisverksamheten finns det tre övergripande mål som man har skrivit in i budgeten. Det är lite direktiv och lite signaler om hur man skall arbeta. Någonting som är bra är att man skall åstadkomma en flexiblare användning av de tillgängliga personalresurserna, speciellt med fokus på narkotikabekämpningen. Så långt är det nog bra.

 

Så har man också tagit upp frågan om att hitta en lösning när det gäller skärgårdspolisen. Det vet man uppenbarligen inte ännu utan det är ungefär samma skrivningar som tidigare och jag utgår från att om man frågar efter några planer så blir det väl det vanliga med någonting om sjöpoliser eller liknande.

 

Den tredje saken är lite förvånande: kontinuerlig utbildning i bemötandet av könsrelaterat våld. Varför skall det våldet prioriteras? Varför är det en viktigare fråga? Jag anser att då poliserna påträffar människor i djup kris och förnedring kräver det mer än vad en normalutbildad polis klarar av och kan uppbringa. Incestoffer, anhöriga till barn som har avlidit, barn till vuxna som har avlidit, det finns en otroligt lång lista på människor som har det väldigt svårt som polisen kan träffa i sitt dagliga arbete, men att för den skull hela tiden lyfta fram kvinnor som är utsatta för våld vet jag inte vad beror på; möjligen är det så att det finns någon med och skriver hela tiden som är väldigt intresserad av jämställdhet, men jag tycker att det är överprioriterat i det här sammanhanget.

 

I allmänna motiveringen framgår att arbetsfördelningen mellan den allmänna förvaltningen och polismyndigheten skall ses över. Det är väl där som vi har den motsvarande polisbyrån. Det står att arbetet med organisationen av polisen har varit aktuellt under många år och trots den höga prioritering som frågan har haft krävs ytterligare åtgärder. Den höga prioriteringen ifrågasätter man nog när man jobbar vid polisen själv och har haft kontakt med polisen. Jag upplever mer att landskapsregeringen har reagerat och agerat då klagomål på JO har vidtagits på grund av pålagor som har kommit därifrån.

 

Jag efterlyser nu en ordentlig utredning av Ålands polismyndighet, om verksamheten skall ha den uppdelning som den har i dag med ordningspolis, brottsmålsavdelning och kansliavdelning. Skall det verkligen vara så eller behöver det göras en annan indelning? Det kan t.ex. vara så att man har en operativ polisverksamhet som en kommissarie leder som är tillsammans med både kriminalen och ordningspolisen och man överlåter administrativa uppdrag och personaluppdrag åt annat befäl. Det finns många olika sätt att se på den här frågan och jag tror att man måste gå till botten vid Ålands polismyndighet och en gång för alla gå igenom det. I den här utredningen måste poliser både från manskap, underbefäl och befäl få vara med och genomföra; annars tror jag att den aldrig kommer att bli ordentligt förankrad och det kommer att bli stora problem framöver. Det är viktigt att man har poliserna med i de åtaganden som man gör vid polismyndigheten. Om inte annat, som man också har konstaterat i allmänna motiveringen, så har det satsats mycket på personalhälsovården och det har engagerats mycket personal därifrån för att hålla poliserna igång – man mår inte bra vid Ålands polismyndighet i dag.

 

Man har också funderat på frågan om en polisstyrelse, som jag har efterlyst länge och det tycks vara på gång, det kommer hela tiden signaler från finansutskottet, men ändå tycks man inte ta till sig budskapet som kommer därifrån. Nu har man satt polisdelegationen att utreda behovet av polisstyrelse. För mig som polis och för övriga poliser känns det som att man har tagit bocken till trädgårdsmästare. Ingen med insyn i polisverksamheten är förvånad över att polischefen har ordnat det så att polisdelegationen skall utreda behovet av en polisstyrelse på detta sätt. Chefen har nämligen alltid motsatt sig en polisstyrelse. Det är uppenbart att han inte vill ha en ledning över sig med mandat att ifrågasätta honom och ge direktiv. Jag upplever för min del att det skulle vara mycket viktigt att vi fick polisstyrelsen som kunde ge råd och hjälpa till med budgetplanering osv., men däremot får inte en polisstyrelse vara med i den operativa verksamheten.

 

Nu är det polisdelegationen som har hand om den här frågan och det har varit deras största uppgift hittills, upplever vi från polisens sida, att använda den för att begrava obekväma frågor åt polismästaren.

 

I allmänna motiveringarna finns också lite historik. Där framkommer det att Ålands polismyndighet utför uppgifter som hör till rikets behörighet på Åland. Det stämmer. Man har ett stort antal arbetsuppgifter i stöd av en överenskommelseförordning. Detta innebär att uppgifter som hör till rikets lagstiftningsbehörighet skall handhas av Ålands polismyndighet med en åländsk polislag fast vi inte på Åland har lagstiftningsbehörigheten i en egen polislag. Ni hör själva hur invecklat och bedrövligt det är med detta område. Nu kommer det att komma en polislag till stor frustration för poliserna, där vi till stora delar inte har lagstiftningsbehörighet, så det skapar en allmän förvirring men man vägrar s.a.s. att backa på det här området.

 

Beträffande polisens personal har jag konstaterat att man i budgeten har tagit bort två tjänster som äldre konstaplar utan att man har motiverat det någonstans. Jag utgår från pengarna skall användas för att civilanställa eller att man kommer att använda dem till tjänsten på kansliavdelningen som skall ha hand om polisens polisbyråuppgifter, men det finns förklaring till detta. Jag tycker att det är väldigt oklokt att man på det här sättet plockar bort två ordinarie tjänster från polisen utan att man har det på något sätt förankrat bland myndighetens personal. Det är sådana här åtgärder som gör att företagshälsovården har mycket att göra vid polismyndigheten.

 

Jag efterlyser överhuvudtaget en tydligare politisk styrning av vad polisen gör. Efter vad jag nu känner till är det så att polischefen skriver den text som finns i budgeten, som också visar vad polisen skall jobba med. Där finns polisens prioriteringar och vilka mål som organisationen skall ha. Det finns dock ingen uppföljning på vad som har gjorts, det finns ingen egentlig revision och ingen som tittar på verksamheten, om man har fullföljt vad som står där. Det är inte bra.

 

Det har t.ex. i många år varit inskrivet i budgeten att polisen skall prioritera narkotikabrott. Under det senaste året har det varit väldigt långa perioder som man inte har haft någon polis överhuvudtaget som har arbetat med de här narkotikafrågorna. Man ser klart och tydligt nu att om man verkligen bestämmer sig från myndighetens sida att man skall ha igång polisverksamheten och har narkotikapoliser, så kommer det sådana som jobbar med det också. Det kommer troligtvis att vara fyra poliser som jobbar med narkotikaarbetet fr.o.m. årsskiftet; den andra polisen kommer nu från månadsskiftet, så det blir två som jobbar med detta. Men det kräver att man tar itu med problemet från landskapsregeringens sida och från politiskt håll.

 

I budgeten har man bytt ut allmänna skrivningar och har istället börjat använda siffror och procenttal. Det kan omöjligt vara någon som arbetar praktiskt med polisarbetet som har del i detta. Det står bl.a. att polisen skall minska grova äventyranden med 20 procent. Vad betyder det? Betyder det att polisen skall sluta rikta sina resurser mot brotten då man har kommit upp till 20 procent? Jag förstår att detta är långsiktiga mål, men att sätta det i en årsbudget känns lite fel om man skall dra ner det med 20 procent, utan man borde s.a.s. formulera det på ett betydligt tydligare sätt. Det står att tiden för utryckningar i brådskande uppdrag skall vara i medeltal 15 minuter. Det tror jag inte att säger någonting för någon medborgare överhuvudtaget utan det är en statistikuppgift. Hur lång tid tar det att åka till skärgården? Hur lång tid tar det att åka 200 meter från stationen? 15 minuter är väldigt oväsentligt?

 

Korta handläggningstider med unga brottslingar: man har satt 52 dagar fram till lagföring. Med beaktande av att det i dag kan ta upp till ett år och kanske ännu längre innan vissa brott blir lagförda måste det skapa en stor frustration bland poliserna att försöka klara av en sådan här målsättning på så här kort tid. Har man inte intresse av att få det genomfört så behöver man inte skriva in så här hårda regler i budgeten heller.

 

15.000 blåsprov skall hållas och 60 procent av rattfylleristerna skall gripas under dessa blåsprov. Varför har man dessa två siffror? Räcker det om man har 15.000 blåsprov eller skall man försöka se till att 60 procent av rattfylleristerna grips? – antingen eller? Båda två skapar också otydlighet. Det finns väldigt många sådana här skrivningar som man kan ifrågasätta.

 

Man har också lyft bort saker från tidigare budgetskrivningar. Samarbete mellan polis, tull, gränsbevakning och även att man skall samarbeta med sociala myndigheter och skola står inte skrivet mera; det finns ingen förklaring till varför man har tagit bort det. Det står däremot att polisen skall ge en god service genom hög tillgänglighet och att man snabbt och korrekt skall handlägga tillståndsärenden. God tillgänglighet som vi har vid polisen i dag är nästan unik i världen; man får träffa kommissarien nästan direkt med ett telefonsamtal, direkt när man kommer in till polisen träffar man en konstapel och också om man ringer till polisen kommer man direkt i kontakt med poliser. Det är snarare fråga om, att har vi råd att ha denna höga tillgänglighet som poliserna har just nu eller behöver man titta över den biten. Det skall också göras anmälningar över Internet; det står inte att det är någonting som man skall se över, utan tydligen finns det långtgående planer på detta, vilket jag lite ifrågasätter.

 

Angående byggandet av ett nytt polishus tyckte jag att det var väldigt tydliga signaler förra året från finansutskottet att man skulle titta efter en tidsenlig och långsiktig lösning när det gäller polisverksamhetens utrymmen och man strök anslaget. Delvis hade vi lösningen med räddningsverket, men även för övrigt ansåg man att man inte skulle ha det här med. Det här är någonting som man verkligen ifrågasätter: har man utrett det här överhuvudtaget? Som det står i allmänna skrivningarna har man prioriterat polisen. Jag blir verkligen orolig om man anser att det är en prioriterad verksamhet som landskapsregeringen har gjort – så hur är det då med övrig verksamhet?

 

 

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Herr talman!

Frågan om narkotikabekämpningen kom upp och hur vi ser på den samt glädjen att det ändå står att det är ett prioriterat område i budgeten. Det är det och jag vill understryka att det är ett nöje för mig personligen som ordförande i den politiska referensgruppen att ha en grupp som verkligen glöder för den här frågan. Det tror jag att man har gjort i många år; på något sätt har det igen satts i fokus och det är tråkigt att konstatera att när det är en kris i samhället, när man märker att nu är det riktigt illa ställt, då vaknar man till liv igen, men det är väl mänskligt. Jag vill berätta att faktiskt i dag på förmiddagen har vi anställt en person som helt och hållet skall ägna sig åt den här frågan, vara behjälplig för alla grupper som jobbar med just knarkbekämpning, en samordnare. Det har nämligen visat sig att det måste finnas någon person som har hand om detta och faktiskt har tid och resurser att verkställa och se till att allt det vi i i den politiska referensgruppen vill att skall bli gjort också följs upp och blir gjort. Jag ser alltså med tillförsikt fram emot att arbetet kan ytterligare aktiveras och utökas.

 

När det gäller att vi har för få anställda som knarkpoliser – det har varit en anställd, har man sagt – har vi fått tydliga besked från polisen i våra möten att fastän det har funnits bara en skall naturligtvis alla ha ”knarkglasögon på sig”. Det är många gånger ordningspolisen som deltar i arbetet, men nu ser det ut att ljusna på den fronten. TALMANNEN: Tiden är ute! 

Jag hade tänkt återkomma i ett anförande, men mitt anförande blir så sent så att det får utgå därför att jag är på väg till miljöministermötet i Stockholm.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman!

Jag tänkte inte fördjupa mig så mycket i narkotikafrågorna. Jag är väldigt nöjd med det som har gjorts och jag kommer att komma in på det längre fram; framför allt samordnaren har jag pratat mig varm för under en lång tid att det är någonting som vi behöver ha här. Jag vet med all sannolikhet att landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman inte har rätt när hon säger att det räcker med att ordningspoliser jobbar med de här frågorna. Vi kommer att få se effekten av att ha fyra narkotikapoliser arbeta vid Ålands polismyndighet framöver, vad som händer med narkotikan. Att man från polismyndigheten säger att alla jobbar med det kanske hörs väldigt bra, men jag vill direkt framhålla att det räcker definitivt inte om vi skall komma till rätta med problemet.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Herr talman!

Jag är lite förvånad över ltl Åke Mattsson ifrågasatte varför det stod kontinuerlig utbildning i bemötandet av könsrelaterat våld, att det inte skulle behöva stå i budgeten. Jag tycker att det är en ganska viktig fråga just med tanke på att landskapet under de senaste åren har haft Operation Kvinnofrid osv. för att klargöra att det är alldeles tydligt så att många medvetet, men ofta omedvetet behandlar kvinnor på ett annat sätt än män. Eftersom majoriteten av polisen är män leder det naturligtvis till att man behöver få utbildning i de här frågorna för att lättare ta sig an frågor som berör våld, så jag tycker att det  här stärker enbart polisens ställning och framför allt möjligheten att få resurser till den kontinuerliga utbildningen i bemötandet av könsrelaterat våld.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman!

Jag håller med ltl Christian Beijar i stort; jag anser att det här är en mycket viktig fråga och jag har också arbetat som polis med detta och vet vilken enorm trauma och vilket enormt problem det är för de kvinnor som blir utsatta för detta. Men det är också ett ämne som har prioriterats under lång tid vid Ålands landskapsregering och också vid polisen, så vi har väldigt bra utbildade poliser i dag. När man kommer med en sådan här skrivning, är det en pik till polisen att man anser att de är dåliga på det här, att man inte har tagit detta till sig? Är det något speciellt med polisen att man skall ge sig på dem och försöka förklara att det här måste ni lära er, det här förstår ni tydligen inte! Varför lyfter man fram den här saken jämsides med narkotikan, som vi vet att är ett stort problem i samhället i dag, det här är också det, men vi har väldigt många andra som mår otroligt dåligt, incestoffer osv. som jag tycker att man bra kan jämställa med detta. Vi kanske borde utbilda poliserna i den sociala kontakten överhuvudtaget att hantera brottsoffer, det kan jag hålla med och det tycker jag att skulle vara viktigt.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Herr talman!

Jag tyckte också att det var anmärkningsvärt att man tycker att Kvinnofrid är överprioriterat. Jag skulle säga att polisen i dag jobbar med det här på ett mycket bra sätt och även kvinnor som jag har varit i kontakt med berömmer polisen för bemötandet. Så finns det visserligen delar i själva handläggandet som polisen egentligen inte själv kan rå om, där det blir lång väntan på åtal, kvinnor känner sig ensamma, utlämnade osv., men det är en annan fråga. Men jag tycker att det är viktigt att man håller frågan vid liv och fortsättningsvis håller den lyft för det är lätt så att så fort det är någon fråga som handlar om kvinnor är det klassiska att man tycker att det tar för stort utrymme och att den blir överprioriterad. Det är ett jätteproblem och det är viktigt att polisen fortsättningsvis jobbar på och håller sin prioritet för det här.

 

När det gäller narkotikaarbetet är det glädjande att ltl Åke Mattsson är nöjd med det arbete som den här regeringen gör. Vi arbetar också aktivt med polisen och där har det också efterfrågats tydliga prioriteringar, att vi skall säga internt – som vi visserligen inte kan säga utåt – hur vi vill prioritera polisens arbete, så det tycker man att är viktigt. Jag tycker också att ltl Åke Mattsson kan se sig lite i spegeln med tanke på att han säger att han är glad att det händer någonting nu men att det inte tidigare har gjorts någonting, för det fanns gyllene tillfällen under hela fjolåret då liberalerna själv hade ansvaret för polisen och ltl Åke Mattsson satt i lagtinget och skulle ha haft många möjligheter att uträtta mycket om man bara skulle ha velat.

 

När det gäller utrymmen för polisen är om- och tillbyggnaden av polishuset med för tredje gången och där utgår jag från att vi på nytt skall utreda vilka behov som finns för att göra upp ett bra rumsprogram så att vi kan få ett optimalt åländskt polishus.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman!

Jag hänvisar återigen till det jag sade tidigare, att jag anser att Kvinnofrid är ett högprioriterat område. Jag anser att polisen skall fortsätta att jobba på det sättet de gör med det, men jag tycker att det finns många andra områden man också borde titta på. Det här har vi haft med hela tiden. Vi har väldigt bra utbildade personer som kan det här riktigt ordentligt och man lär sig det i skolan och man är medveten om problemet hur länge man s.a.s. skall ha det framlyft. Jag tar det mera som en kritik mot polisen att man har misslyckats i det här i och med att man t.o.m. lyfter fram det bland de tre högprioriterade ämnen, att har man inte fattat någonting av det här som man har varit på utbildning och budskapet som har kommit.

 

När det gäller narkotikaverksamheten kan jag säga att det kan råda delade meningar om min möjlighet att påverka polisens narkotikaarbete under den första perioden när liberalerna var ett av regeringspartierna. Jag gjorde vad jag kunde, men jag kan konstatera att jag räckte inte till, det måste jag medge, att jag hade inte förmåga att påverka det just då, med den kunskap jag hade. Jag skulle gärna ha gjort betydligt mera. Jag har sagt härifrån talarstolen också att jag skäms för att jag inte lyckats komma längre än vad jag har gjort, det är betydligt svårare än vad man tror.

Ltl Mats Perämaa, replik:

Herr talman!

Frågan om polisdelegationen och polisstyrelse är en sak som jag vet att ltl Åke Mattsson har drivit i många sammanhang och så gör han också nu. Det är bra. Jag har precis samma åsikt om det. Jag har också samma åsikt om att polisdelegationen är ett tandlöst organ, där man mest konsumerar kaffe och äter wienerbröd men inte presterar så särdeles mycket resultat. Vad gäller polishuset, polisdelegationen och frågan om polisstyrelse har jag som sitter som vice ordförande i polisdelegationen drivit den frågan. Jag hade förslag om att polisdelegationen tillsammans med finansutskottet redan i våras skulle besöka ett nytt polishus utanför Åland för att se på hur ett riktigt bra polishus ser ut och för att också diskutera strukturer med polisstyrelser. Det har jag inte lyckats med, vi har kommit överens om att vi skall göra besöken, men vid flera tillfällen på lantrådets begäran har utflykterna och studieresorna skjuts på framtiden. Nu är det meningen att på fredag skall polisdelegationen diskutera polisstyrelse som en organisationsform igen. Tyvärr har jag inte nått längre. Jag har också insett att i polisdelegationen är det svårt att nå resultat. Därför har jag försökt föra över ärendets behandling till andra organ. Vad gäller skärgårdspolisen har på min begäran ärendet lyfts upp till en skild arbetsgrupp där jag medverkar, tillsatt av landskapsregeringen för att där försöka lösa problemen. Jag har i finansutskottet drivit frågan om polisstyrelse. Jag försöker alltså för min del uppnå resultat andra vägar för att ändra på strukturerna. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman!

Tyngdpunkten i mitt anförande var att man återigen har återinfört förslaget om polishuset utan att ha gjort en ordentlig utredning. Detta att man har tagit upp våld mot kvinnor är en väldigt liten parentes som jag tänkte ta med i förbigående. Angående polishuset står det i allmänna motiveringen att polisen är ett högt prioriterat område och då är det väldigt slarvigt att man inte ens har varit och tittat på ett annat polishus och att man inte har fullföljt tankarna som fanns tidigare utan man har helt enkelt bara kastat in skrivningarna som har varit tidigare och lyft bort lite annat. Det är min största kritik mot regeringen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Henrik Lagerberg, replik:

Herr talman!

Något som ltl Åke Mattsson inte tog upp i sitt anförande är att landskapsregeringen avser att inrätta en polisenhet inom kansliavdelningen och att man då avser att inrätta en ny tjänst vid kansliavdelningen så att polismästaren skulle kunna frigöras för mer inre arbete inom polismyndigheten. Här skulle det vara intressant att se vad liberalerna har för syn på det här eftersom det inte har framkommit hittills några kommentarer om just den här biten.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman!

Skulle ltl Henrik Lagerberg ha lyssnat på mitt anförande skulle han ha noterat att jag sade att landskapsregeringen skall under 2006 inrätta en tjänst som motsvarar rikets polisbyråverksamhet. Det här är bra. Polisen har under senaste år känt ett nästan desperat behov av att få de lagar som kommer från lagtinget ordentligt beredda och implementerade i verksamheten. Det är just det som skall göras på den här tjänsten. Jag inledde mitt anförande med det också.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

 

 

Enligt arbetsordningens 33 § 5 mom. kan ledamot av landskapsregeringen av talmannen ges ordet framom andra talare för att besvara av lagtingsledamot framställd fråga. Talmannen ger därför ordet till landskapsregeringsledamoten Lindeman för att besvara de av ltl Åke Mattsson framställda frågorna.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman:

Herr talman!

Jag ville få möjlighet att ta till orda en gång till när det gällde diskussionen om narkotikabekämpningen osv. ifall det blev ett missförstånd. När jag sade att det är viktigt att alla poliser, också ordningspolisen är med och att vi har fått den informationen, sade jag inte att det var tillräckligt. Naturligtvis är det det ideala om alla platser i arbetsgruppen för narkotikaarbetet är besatta. Jag har förstått att det är på god väg nu. Det är det absolut ideala, men jag menar att det är viktigt att varenda polis oberoende vad man sysslar med skall ta i beaktande att vi har en sådan situation i vårt samhälle att man skall ”ha glasögonen på sig” när det gäller det. Det gäller inte bara polisen utan det gäller många olika;  tullen nämner vi om, det är också viktigt att man prioriterar där. Vi har vårdområdet, vi har ungdomsarbetet, alla måste hjälpas åt om vi skall lyckas med det här. Ingen får glömma bort att detta är en stor utmaning i samhället om vi skall klara av det. Vi vet att hur vi än jobbar, hur vi än gör, kommer vi aldrig att nå dithän att vi har ett samhälle utan narkotika. Det är en illusion som vi skulle önska att vi skulle klara av, men vi vet var vi ligger, det är öppna samhällen, vi har mycket trafik till Åland och det är rörligt, så det finns ingen möjlighet att vi skulle klara av det att absolut bli fria från narkotika. Men jag vill understryka att det känns oerhört bra i den politiska referensgruppen och med de tjänstemän vi jobbar, alla arbetar seriöst med ett mål att ha en äkta vilja att förändra och förbättra situationen som vi är i. Som sagt, i och med att vi nu också i dag på förmiddagen har anställt en person som har detta som sitt huvuduppdrag att se till att arbetet faktiskt skjuts framåt vill jag vara optimist fast jag vet att vi kommer att möta många svårigheter på vägen. Det här är inget lätt arbete.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman!

Jag kanske var lite tillspetsad när det gällde den frågan, men jag har hört det så pass många gånger att alla poliser skall jobba med det och det vet jag att det gör man i dag. Men det måste komma politiska signaler och det har det inte kommit. Det misslyckades jag med och man har inte tagit det här riktigt på allvar, men nu har vi uppenbarligen de signalerna här. När det gäller samlade krafter ställer jag gärna mina tjänster till förfogande. Jag  har fortfarande en viss kompetens och kunskap på detta område, men det tycks ha gått den här regeringen förbi. Är det så att man har behov och vill ha lite information så sitter jag gärna med i någon grupp eller blir intervjuad och berättar vad som finns att göra i de här frågorna. Det kommer nämligen att bli väldigt svårt att lösa det här problemet, den saken är klar. Vi har sett att från vårdinrättningarna kommer väldigt många tillbaka, men jag kommer in på detta närmare i ett senare anförande.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Herr talman!

Jag tror att alla goda krafte måste användas när det gäller bekämpningen av narkotika, så tack för det! När det gäller frågan om att ge politiskt budskap tror jag att jag vågar säga att den politiska referensgruppen i alla fall har varit väldigt tydlig när det gäller vikten av att prioritera till alla yrkesgrupper, inklusive polisen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Plenum ajourneras nu till kl. 12.45.  (Kl. 11.58).

 

                                            ---------------------------------

(Kl. 12.45). Plenum fortsätter.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg:

Fru talman!

Jag tänkte dels kommentera några saker som har sagts här i dag men också försöka lyfta fram några av de saker inom budgeten som inte har varit så mycket upp till diskussion här i dag men som också hör till mitt ansvarsområde. Det är som sagt en hel del som inte ryms in på grund av tidsramarna, men där får jag kanske återkomma.

 

Jag tänkte börja med bostadspolitiken. I budgeten finns ett högre anslag för bostadspolitik. Frågan kring enhetslånens vara eller icke vara lyftes fram igår och bl.a. var det någon här i salen som hävdade att enhetslånen eventuellt skulle ge orsak till högre hyror. Vi har nu en arbetsgrupp som ser över bostadspolitiken och bl.a. just bostadsfinansieringssystemet och som vrider och vänder just på för- och nackdelarna med enhetslån. Frågan om höga hyror och dyra byggkostnader har vi också diskuterat mycket. Vi har också träffat aktörerna på bostadsmarknaden, där man med enig mun har sagt att reglerna som stadsplanen medför i dag är en orsak till att vi får dyra hyresbostäder och därmed också höga hyror. Det är någonting som vi som är kommunpolitiker inom staden i alla fall borde fundera på. Det finns säkert också mera att göra när det gäller samordnandet inom husen men också samordnandet när det gäller byggandet och i vissa hus kanske ha mera gemensamma utrymmen och  på det sättet komma ner i kostnader. Det är enormt vilka byggkostnader vi har här på Åland mot vad man har runtom i Finland. Vi har fått siffror på detta och det är faktiskt alarmerande hur dyra byggkostnaderna är för just hyresbostäder här. Pensionsfondens roll har också diskuterats och vi har också  många andra ärenden som bostadsgruppen skall lösa och vi har ambitionen att bli färdiga under första delen av 2006.

 

I arbetsgruppen vill jag också ta fram kvalitativa mål att vi skall slå fast för vår bostadspolitik hur många nya bostäder vi skall medverka till per år fram till 2015 eller något liknande, också hur många av dem som skall vara studiebostäder, hur många av dem som skall vara för äldreboende, hur många av dem som skall vara för andra specialgrupper osv. Det här tror jag att är bra, för dels är det lättare att utvärdera vårt arbete men framför allt att se hur insatserna fungerar och om samhället behöver gripa in mer eller mindre.

 

När det gäller energipolitiken har den varit uppe på tapeten ganska mycket så jag tror att jag lämnar satsningen på biobränslepannan i Mariehamn, eftersom jag har presenterat och diskuterat den ganska mycket. Det är dock viktigt att säga att den satsningen också bidrar till att vi kan framställa el, så det betyder att anläggningen skjuter på behovet av ökad reservkraft i framtiden. Det är också en viktig faktor. Vindenergin har vi också lyft upp och jag ser att just den har en stor potential och tycker att det är viktigt förstås att spara på el, men det viktigaste är att fundera på varifrån vi tar vår el.

 

För att diskutera och komma fram till kloka saker när det gäller den alternativa energin och energipolitiken i stort så har vi en grupp med sakkunskap från olika delar av förvaltningen som jobbar med att plocka fram vad vi borde satsa på för att så långt som möjligt minska vårt oljeberoende. Vi ser både på enskilda hushåll, på mindre industrifastigheter, jordbruksfastigheter, kommunkärnor osv. En del pengar finns i budgeten för utredning och projekt och många satsningar kommer säkert att komma igång av sig själv, drivna av de just nu mycket höga oljepriserna. Vår uppgift är, som jag ser det, att styra in Åland mot vad som har störst potential och vad vårt landskap har möjlighet att producera. Jag tror att det är en klok politik att så långt som det är möjligt bli självförsörjande på energi. Målsättningen med energipolitiken är att göra miljöinsatser, öka sysselsättningen och också sänka konsumentpriserna.

 

Vad gäller planläggningsväsendet arbetar vi med plan- och bygglagen – den har blivit en följetong här i lagtinget. Vi vill också utveckla skärgården genom att skapa ett attraktivt boende. Medel till skärgården, närmare sagt 30.000 euro, anslår som stöd för planering därför att det har visat sig att kommunerna har inte egna resurser och egen kompetens för detta och jag tror att det viktigaste för att man skall få bosättning i skärgården är att ha attraktivt boende.

 

Parlamentsplatsen har också nämnts mycket. Vi verkar för en parlamentsplats – det känns som en evighetsfråga. Ett förslag till lagmotion bereds och utfallet av det senaste parlamentsvalet var att 10-11 av parlamentsledamöterna i Finland faktiskt har sin bosättningsort i Helsingfors, så man tycker att det där skulle det finnas orsak att nå framgång vad gäller den regionala indelningen.

 

I EU-arbetet kommer vi också att följa upp den uppskjutna ratificeringen. Tiden kallas för tid för reflektion inom EU. Den här perioden har jag åtminstone försökt ta tillvara genom att vid alla tänkbara tillfällen lyfta fram vikten av att EU skall sluta detaljreglera och koncentrera sig på frågor som vinner på att det är många nationer, alltså som gemenskapen beslutar om. Jag tror att det här helt enkelt är en nyckelfråga för EU:s överlevnad. Så sent som senaste vecka hade jag möjlighet att tala inför Margot Wallström, som är kommissionens vice ordförande; jag krävde också ett svar av henne hur hon tror och ser på EU:s legitimitet och framtiden. Hon höll helt med mig om att EU med 25 länder inte kan fortsätta att besluta på det sätt man gör i dag utan hon hävdade att EU inom kort kommer att gå över till ramdirektiv.

 

När det gäller jämställdheten är det glädjande att det nu finns ett avtalsförslag klart att skriva på mellan Åland och Uppsala, dvs. Rikskvinnocentrum, Akademiska Sjukhuset, så att vi får igång kvinnojouren.

 

Det är också budgettider ute i kommunerna och jag skulle vilja uppmana alla ledamöter som också sitter i något kommunfullmäktige att ni följer upp om ni har någon skrivning om statistik på kön i era budgetar. Vi har under många år jobbat med att ÅSUB att de skall ta fram all statistik på kön; det visar sig dock både inom vår egen förvaltning, där vi inte heller har allt på kön ännu, men också ute i kommunerna är det svårt att få in uppgifter, så det skulle vara väldigt fint om alla hjälps åt för ni vet att det behövs en tillförlitlig statistik för att vi skall veta och sedan kunna utveckla vårt jämställdhetsarbete.

 

När det gäller språkpolitiken tycker jag att det är viktigt att lyfta fram det språkskydd som vi har genom internationella garantier. Enligt professor Markku Suksi förlorar Åland dessa garantier om det blir självständigt. Det var en föreläsning för ett par veckor sedan där professor Markku Suksi presenterade sin bok Ålands konstitution. Ålands Framtid deltog där och kontrade vid föreläsningen med att ett självständigt Åland kan välja vilka samarbeten man vill gå in i. Om man vill samarbeta med andra länder, om man vill vara med i WTO, om man vill ha handelsutbyte osv., framför allt om man vill ha en västerländsk demokrati, så tror jag att det blir problem om man tänker välja vilka samarbeten man skulle gå in för i ett självständigt Åland. Jag frågar mig också: Varför skulle andra demokratiska länder gå med på att ett självständigt Åland inte skulle behöva skydda sina minoriteter? Jag tycker alltså att det är viktigt att det lyfts fram, och det gjorde det mycket också under gårdagens debatt. Det är viktigt att vi flaggar för det här och jag tycker också att Ålands Framtid har ett ansvar att faktiskt lyfta fram den här konsekvensen att språkskyddet och garantierna inte blir gällande om Åland blir självständigt - om det inte är så att Ålands Framtid planerar ett Åland utan demokrati! Det finns ju länder som Kuba, Nordkorea, Iran och Irak, men jag tror inte att det är ett sådant samhälle som ålänningarna vill ha. Jag vet inte heller, om jag skall göra en elak övergång, om det här är förklaringen till ointresset för den demokratiutredning som vi också debatterade mycket igår. Vi höll för några veckor sedan en demokratidag som ansågs av de mycket professionella föreläsarna vi hade vara någonting unikt. Det är alltför sällan som länder och andra parlament viker en dag för demokratin, trots att demokratin är någonting som man behöver erövra varje dag. Hur ofta funderar vi över väljarnas rätt? Hur ofta funderar vi över vad väljare kan vänta sig av oss, hur de kan påverka oss och om alla väljare har samma möjlighet osv.? Det finns, precis som nämndes här igår, en hel del demokratiutredningar, och jag vet att det är inte den ambitionen vi har att vi skall göra om de hyllmetrar som har gjorts åtminstone i Sverige, men också i Norge har det gjorts många demokratiutredningar, utan jag tycker att det behövs en analys av det åländska systemet och vår självstyrelse.

 

Till sist, fru talman, några ord om fastighetsförvaltningen. Det skall bli bättre ordning på vår fastighetsförvaltning. En utredning från 2002 visar brister. Vi har inte enhetliga hyror och arrenden. Vi har behov av underhållsplaner. Det finns till vissa delar brister i kompetens. Vi utnyttjar inte tomma fastigheter ordentligt. De fastigheter vi skall behålla skall vi sköta bra och landskapsregeringen föreslår nu också i budgeten ett antal fastigheter till försäljning. De finns under finansavdelningen 34.10.74. Självstyrelsegården skall göras till en trivsammare arbetsplats med förbättrad ventilation, ökad säkerhet och ändamålsenliga utrymmen för IT-enheten osv. Det här kommer att ske stegvis.

 

Jag vill också nämna att Åland kommer att stå ordförande för B7-samarbetet nästa år. Det är viktigt att vi tar tillvara vårt åtagande och använder det så bra som möjligt så att vi verkligen kan ta tillvara de ringverkningar som ordförandeskapet kan ge. Vi har många internationella plattformar; B7 är en som under vårt ordförandeskapsår kommer att utvärderas. Vi vill utveckla B7 till en effektiv lobby-organisation gentemot EU gällande miljö, energi och näringsliv.

 

Kk-huset har nämnts flera gånger om och också detta nästan mantra kring att det finns privata lösningar, det finns privata som har intresse av att bygga alternativa kk-hus osv. Men det som jag tycker att vi måste komma ihåg när det gäller dessa privata lösningar är att samtliga som har presenterats också kräver en mycket stor kompensation från samhället för att driva kk-huset och också för att investera i det. Det är alltså inte någon helt privat lösning utan det kräver avkastningen, och den avkastningen skall samhällsekonomin komma emot med i så fall.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Jag har några följdfrågor till ledamoten Britt Lundbergs anförande. När det gäller planeringen tar man i landskapsregeringens handlingsprogram fram någonting som kallas sektorvisa planeringar. Då undrar jag om landskapsregeringen har gått vidare med de tankegångarna. Det man nu framför är detta med attraktivt boende i skärgårdskommunerna, men liberalerna har hela tiden hävdat – ganska ensamma många gånger – att man borde ha en helhetsplanering för hela landskapet därför att vi tror att planering är ett sätt att komma till rätta med konflikten som finns mellan näringsverksamhet, olika aktiviteter och miljön, t.ex. motorbanor, vindkraftsverk och fiskodlingar. Jag undrar: Vad gör landskapsregeringen när det gäller planeringsfrågorna i övrigt?

 

Min andra fråga som jag vill få belyst är parlamentsplatsen. Liberalerna har lagt en finansmotion därför att vi på något sätt lite gav upp. Diskussionerna mellan partierna i lagtinget har varit väldigt positiva, men vi har nu fått en uppfattning om att det inte bereds en lagstiftning och nu säger ledamoten Britt Lundberg att man håller på och då vill jag veta tidsplanen. Det borde inte ta så länge att få detta gjort; det finns färdiga modeller, förra riksdagsman och nuvarande riksdagsman har initierat de här frågorna så att jag tror att man bara kan ta en modell och ganska snabbt åstadkomma en lagframställning.

 

Den tredje frågan handlar om att tidigarelägga rösträtten i kommunalval. När kommer det en lagframställning om det? Jag var också på föreläsningen med Markku Suksi och han pekade faktiskt på den här frågan, och frågan är om vi gör rätt i dag, alltså gör valnämnderna faktiskt rätt, kan man ha det system vi har? TALMANNEN: Tiden är ute!

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

Det var många frågor som jag skall försöka besvara på 30 sekunder var då! När det gäller sektorplanering, om det ens är rätt ord är vi inte helt säkra på, men vi har valt att kalla det för sektorplanering. Inom vissa samhällen kan det betyda någonting annat,  men med vårt sätt att se betyder det att inom olika sektorer – vindkraft, avfall, hamnar eller någonting – för att få näringslivet att utvecklas vidare, för att få vissa mera obekväma satsningar till stånd kan det, i samråd med kommunerna dock, behövas en övergripande planering. Detta jobbar vi parallellt med med i arbetet med plan- och bygglagen.

 

När det gäller parlamentsplatsen har lagberedningen i uppdrag att ta fram en sådan lag. Lagberedningen är hårt belastad. Jag har inte kollat det med lantrådet, som är den som har prioriterat det inom lagberedningen, så jag vet inte exakt något datum för det, men det är, bland många andra, en prioriterad fråga. Den är inte högst prioriterad just därför att det finns så många andra ärenden där det finns risk för böter, men den finns med i röret och inom kort.

 

När det gäller lagändring i rösträtten kommer den frågan i vår, alldeles senast i höst.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Frågan om attraktivt boende i skärgården är viktig och det finns förslag om hjälp av landskapsregeringen i budgeten och det tycker jag är bra. Det som man föreslår är att man kunde stöda kommunen i att planera för ett attraktivt boende, men det torde vara så att för att uppnå just det som i det här sammanhanget kommunerna via skärgårdsnämnden har drivit fordras det ett principbeslut, en ändring av de principer man har i dag om att få planera för fast boende på strandnära områden. Det har man inte kunnat göra förut och det fordras för att man skall uppnå det som kommunerna i det här sammanhanget vill ha. Har landskapsregeringen fattat detta beslut eller, i annat fall, avser landskapsregeringen att gå in för detta?

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

I budgetförslaget står det att vi avser utreda konsekvenserna av att man också skulle planera strand och ge möjligheten därmed att sälja tomter till dem som icke har hembygdsrätt. Där har vi fört diskussioner och tar man ett steg framåt i jordförvärvsreglerna går det inte att backa sedan. När det gäller just fast boende vill vi också försäkra oss om att det inte går att ha det till fast boende en väldigt kort tid som sedan blir en sommarstuga; då har inte kommunen den glädje av den att det blir en skattebetalare osv.  Vi vill nämligen komma till att de som får dessa attraktiva tomter också skulle bli skattebetalare i kommunen, och det tycker vi att vi behöver titta lite till på innan vi slår fast.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Ledamoten Britt Lundberg går in på en massa frågor angående självständighet och hur Ålands Framtid ställer sig till det. Jag skall direkt säga, att jag tänker inte gå in och förklara för ledamoten Britt Lundberg i ett replikskifte utan jag tror att ltl Anders Eriksson i sitt tal kommer att ta upp vissa delar som ledamoten Britt Lundberg frågade om. Lite roligt i det hela är att centergruppen efter opinionssiffrorna om Ålands Framtid laddat om och gått ut med full kraft för att ifrågasätta Ålands Framtid och självständighetsfrågan – det ser man nu, man måste t.o.m. få uppbackning av landshövdingen för att ifrågasätta hela självständighetstanken!

 

Jag har en liten fråga om fastighetsförvaltningen. Jag är förvånad över den, eftersom den var upp till diskussion i samband med budgetdebatten och man skulle titta på möjligheten att få hela fastighetsförvaltningen under en huvudman om man säger så. Ingenting har hänt ännu. Jag kommer i mitt anförande att beröra den frågan, så jag skall inte gå in desto mera på den i replikskiftet.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

För mig är diskussionen kring Ålands Framtid och språkpolitiken ingen ny fråga. Jag debatterade ivrigt med ltl Anders Eriksson i valdebatten i senaste val, men jag möttes enbart av ilska, vilket har gjort att jag har tänkt att när man måste gå så hårt i försvar så att man t.o.m. blir arg är det kanske för att man inte har tillräckligt goda argument. Jag tycker att ni borde bredda kunskapen inom partiet och faktiskt lyfta fram den här frågan. Jag tycker att ni har satt den i skymundan, ni lyfter inte fram den här och vi märker också att ni har en talesman som tar hand om de här frågorna därför att ni andra inte vet! Om det tillströmmar många medlemmar till Ålands Framtid så tycker jag att det är viktigt att man också talar om att Ålands Framtid med sitt självständighetsarbete inte kan garantera Åland som enspråkigt svenskt längre utan att man också måste ta hänsyn till minoriteternas rätt till sina språk. Är man rakryggad inom Ålands Framtid skall man tala om det till sina medlemmar innan de betalar in medlemsavgiften, det tycker jag är väldigt viktigt.

 

När det gäller fastighetsförvaltningen har jag en ganska genomgående plan där jag jobbar med de 27 fastighetsförvaltarna som vi har inom huset. Det är inte och blir inte färdigt i en handvändning därför att vi har ganska många olika som förvaltar, och de förvaltar på många olika sätt, men målsättningen är att i de fall där det inte riktigt fungerar så bra kommer vi att centralisera det. Jag håller med om att det är tokigt att vi har hela fastighetsbeståndet oss ministrar emellan väldigt utbrett och detta gör att det emellanåt kan falla vissa fastigheter mellan stolarna – och det är inte bra. Det här tittar vi aktivt på och jobbar med och jag har som sagt ett förslag, men jag tycker att jag behöver jobba med det inom förvaltningen innan jag presenterar det. Målsättningarna för det finns inskrivna under allmänna motiveringarna.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Mats Perämaa:

Fru talman!

Jag skall inleda med att presentera de två finansmotioner som jag för liberalernas del har lagt i samband med budgetbehandlingen. Den första är en trafikfråga. Det gäller det s.k. Bäröprojektet, som är en fråga om att få en bättre lokaltrafik på norra linjen mellan Enklinge och Kumlinge byar. Den här frågan var delvis uppe i det trafikmeddelande som landskapsregeringen gav för någon dag sedan, men den behandlingen är inte slut ännu här i lagtinget och landskapsregeringen föreslog inte i meddelandet att det här projektet skulle finnas med bland de prioriterade projekten under den planperiod som meddelandet omspänner. Därför vill vi lyfta upp frågan nu i samband med budgetbehandlingen. Det här är ett av de projekt som liberalerna som parti anser att borde förverkligas med det snaraste. Skälet till det är att ett förverkligande av projektet medför lägre driftskostnader på sikt, det betalar sig självt efter ett visst antal år och därefter har vi lägre driftskostnader för skärgårdstrafiken som helhet. Dels får vi en bättre lokaltrafik mellan Enklinge och Kumlinge byar och dels blir det en kortare restid för skärgårdskommunerna Kumlinge och Brändö till fasta Åland.

 

För att man skall kunna komma vidare med projektet föreslår jag att anslaget under moment 48.01.05 höjs med 50.000 euro. Summan är tagen mellan tummen och pekfingret, det får jag erkänna, för jag vet inte hur mycket en fortsatt projektering i det här skedet kan kosta. Jag vet inte heller hur mycket en miljökonsekvensbedömning av det projektet kostar, men med detta anslag torde man i varje fall komma ett steg vidare. Det här är en sak som vårt parti kommer att driva i samband med denna behandling.

 

Min andra finansmotion gäller socialskyddsavgifter för skärgårdsföretag. Genom landskapsbudgeten har vi under tre år haft någonting som man kan kalla för ett försök av det som de fastländska skärgårdskommuner har, dvs. att företag i de fastländska skärgårdskommunerna har blivit befriade från socialskyddsavgifter. Det gäller frågan om några procent av de kostnader företag har för sina anställda. Vi har då infört samma här. Vi har över landskapsbudgeten kompenserat våra företag för motsvarande summor. Landskapsregeringen föreslår nu att ”försöket” skall avbrytas, medan man på fastlandet föreslår en utökning av det. Det finns en regeringsbehandling för tillfället med en proposition som med all sannolikhet kommer att gå igenom, där man kommer att lyfta bort socialskyddsavgifterna, inte bara för privata företag i skärgårdskommunerna på fastlandet utan också för kommuner som arbetsgivare, också för kyrkan och kommunsammanslagningar. Det här betyder en hel del för arbetsgivare i dessa kommuner. Det är motsägelsefullt att man på den fastländska sidan anser att det har varit lyckat, man vill utöka det som ett näringspolitiskt instrument och som ett regionalpolitiskt instrument, medan man här gör bedömningen att man vill avbryta det, att det inte har medfört någonting positivt. Det är tycker vi är fel. Tre år som försöksperiod är en för kort period för att man skall kunna säga att det inte är bra. Det blir också motsägelsefullt när man så där för övrigt annars lyssnar på diskussionen. Jag tror att samtliga partier är inne för att vi skall ta över behörigheten av de indirekta skatterna, mervärdesskatten, och då är den underliggande tanken förstås att om vi har den behörigheten skall vi kunna sänka skatten för våra turistföretag åtminstone. Det har nämnts som ett skäl genom att man därigenom skall få högre konkurrenskraft och kunna skapa en verksamhet som är mera omfattande. Det är egentligen samma tanke som finns bakom försöksprojektet som vi har haft. Vi har kunnat sänka skatten för arbetsgivare för att vi därigenom skall kunna få en större volym, kunna skapa en större verksamhet. Om man är för att vi skall kunna sänka mervärdesskatten för turistföretag för att nå någonting mera, så borde man också, som jag ser det, vara för det här. I varje fall är det inte bra att vi skapar en differens mellan de fastländska skärgårdskommunernas arbetsgivares verksamhetförutsättningar mot våra egna arbetsgivare i skärgårdskommunerna.

 

Summan totalt sett för att kunna kompensera vår skärgårdskommuner för detta har inte vi under den här korta tiden för finansmotionernas framtagande kunnat räkna ut och därför föreslår vi att landskapsregeringen skall återkomma med exakta anslag i en tilläggsbudget.

 

Så till en miljöfråga. Det har nämnts här tidigare att möjligheten till investeringsstöd för att få miljövänlig uppvärmning i egnahemshus har tagits bort. Det här ber jag att finansutskottet, där jag själv sitter, funderar på saken och försöker skapa sig en bild av de miljöeffekter man kan ha om man får flera egnahemshusägare att värma sina hus på miljövänligt sätt jämfört med den oljeeldning som sker i många hus i dag. Jag ber alltså att finansutskottet bedömer kostnaderna för att ge investeringsstöd för t.ex. pelletseldning eller jordvärme, flis, solvärme osv. samt jämför det med den miljöbelastning som ändå oljeeldning ger. Nu när oljepriserna är som de är, många tänker över nya system för att värma sina hus, kunde det vara skäl att göra en insats för att radikalt ändra uppvärmningssystemen i våra egnahemshus. Det tycker jag att finansutskottet kan fördjupa sig i.

 

Så till frågan om optisk fiber genom skärgården, genom Kumlinge och Brändö kommuner, som ltl Veronica Thörnroos också tog upp på ett förtjänstfullt sätt. Det torde inte vara främmande för någon att vi driver den här frågan gemensamt mycket starkt, men de skrivningar som finns i budgeten är till den delen positiva att landskapsregeringen avser att satsa på grundstrukturen. Men jag skulle be att någon representant för landskapsregeringen kan gå upp och berätta för oss om man avser att satsa och stöda Brändö och Kumlinge kommuner i den omfattning som vi begär i den ansökan som vi har inlämnat eller om man avser att stöda oss i en reducerad form. Det här är mycket viktigt för våra kommuner att få besked om. Jag önskar att någon kan ge klara besked på den här punkten.

 

Skärgårdsnämnden och halvtidstjänsten som föreslås för den tjänsteman som skall vara skärgårdsnämnden tillhanda är ett steg i rätt riktning, helst skulle man förstås önska att man kunde satsa så mycket att man kunde ha en heltidstjänst för detta. Det är mycket lättare att anställa en initierad och kunnig person på heltid än på halvtid. Diskussionen om detta har jag fört tidigare i samband med min skärgårdslagsmotion osv., men jag tycker ändå att det här är ett steg i rätt riktning och avser inte att ställa kravet att det måste vara en heltidstjänst utan jag är beredd att se detta som någonting positivt och vill ge mitt stöd för att vi försöker under det första året med en halvtidstjänst, men jag önskar att man kunde se det som permanent längre fram och då gärna en heltidstjänst, att man inte betonar det som står skrivet i budgetförslaget om att det är en försöksperiod det första året. Gärna någonting permanent! Vi kommer att återkomma till hela frågan om skärgårdsnämndens status osv.

 

Så lite om golfbanorna i skärgården. Jag blev något konfunderad, och det här blir en frågeställning till ltl Veronica Thörnroos, också till landskapsregeringen. När det gäller det projekt som planeras i Brändö Lappo och Föglöprojektet har respektive organisation bakom lämnat in finansieringsansökningar som har legat hos landskapsregeringen under en ganska lång tid vid det här laget och svar borde vi få så fort som möjligt, men här nämndes då att kanske att koncepten inte kan förverkligas i den formen att det är kommunerna som står som huvudman för projekten. Detta har nämnts som en möjlig lösning för att inte bli bundna av statsstödsreglerna. Nu nämndes dock av Brändös representant att det för Brändös del kanske inte är intressant om kommunen står som huvudman utan hellre borde landskapsregeringen bygga banorna. Min fråga blir alltså: Skall projektbilden ändras också vad gäller Föglös del på det viset eller gäller detta bara Brändö? Signalerna blir lite mångtydiga om Brändö kommun säger att det är ett så pass riskabelt projekt att inte kommunen vill stå som huvudman utan landskapsregeringen bör göra det. Kanske att finansansvarige Wiklöf eller näringsansvarige Strand kunde gå upp och för oss berätta om finansieringen av projekten. Vem skall stå som huvudman? Kommer kanske landskapsregeringen att bygga bägge banor?

 

Så till sist, fru talman, till frågan om kommunernas ekonomi. Det har blivit ett huvudtema under budgetbehandlingen och det finns goda orsaker till det. Kommundirektörerna för de flesta kommuner har i ett brev som vi alla har fått utdelat – jag själv under detta anförande – där man belyser den krissituation som råder i kommunerna. Jag har uppfattat det som att under den här debatten har också finansansvarige Wiklöf kommit till insikt om att problemen är stora. Finansansvarige Wiklöf har redan under debatten lovat att åtminstone posten ”stöd enligt prövning” möjligen kunde utökas med så mycket som 500.000 euro. Steget upp till det som vi föreslår, alltså 5,2 miljoner euro, är ganska stort, men vi uppfattar ändå att den politik vi för redan har fått ett visst genomslag hos landskapsregeringen – vi är på rätt väg, känner vi. Systemet med stöd enligt prövning är dock inte ett väldigt bra verktyg. Vi skall komma ihåg att de kommuner som har sökt om stöd enligt prövning för året 2005, de har gjort det redan, det gjorde de före den sista oktober; nästa gång man skall söka om pengarna är ett år längre fram, alltså på hösten 2006. De ökningar vi föreslår här kommer kommunerna att få besked om först om ett år ungefär. Det är inte ett särdeles lyckosamt verktyg för kommunerna att nu skapa sig en bild av hur nästa års verksamhet kommer att bli och hur man skall finansiera det.

 

Vi föreslår att kaptitalskatten skall tillbaka till kommunerna och om man går in för vår lagmotion och vår finansmotion kommer kommunerna redan om någon vecka att klart veta hur mycket mera inkomster de har för att klara finansieringen av sin verksamhe, den verksamhet som är lagstadgad av oss här i lagtinget, den verksamhet som vi kräver att de skall utföra för oss.

 

Att kommunerna skall bringas ner till sådana enheter som enbart kan fatta finansieringsbeslut av just de lagstadgade verksamheterna, kanske inte ens till fullo alla lagstadgade verksamheter, och inte har något manöverutrymme för näringspolitiska åtgärder eller sådant gör att arbetet för förtroendevalda i kommunerna blir synnerligen ointressant. För att vi skall ha dynamiska kommuner, förtroendevalda där som på allvar har viljan att sätta sig in i frågorna och utveckla kommunerna måste de personerna genom kommunernas budget kunna ha ett visst manöverutrymme.

 

Men, ändå, det gläder oss att finansansvarige här har varit mottaglig för de argument vi har här. Finansansvarige har kommit en hel del emot här redan och vi tror att det finns en möjlighet att under vidarebehandlingen i finansutskottet och sedermera kunna komma till en lösning som gör det lättare för våra kommuner.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

Det var ganska många frågor som ställdes och jag kanske inte kan svara på alla så utförligt på två minuter, så jag får återkomma senare. När det gäller socialskyddavgiften var jag med i tiden och stödde det och trodde att det skulle vara en stimulans för skärgårdsföretagen. När man införde det sade man att det skulle utvärderas efter vissa år, och det har vi nu gjort och det har visat sig att det inte har givit någon ny arbetsplats. I stället har vi nu valt att satsa de pengarna på andra åtgärder som också syns i budgeten, bl.a. arkitekten för markplanering, skärgårdsutvecklare och annat. När det gäller kommunernas problem vet jag att man på fastlandet införde detta som ett stöd för kommunerna, men vi har resonerat som så i landskapsregeringen att stödet till kommunerna skall gå via landskapsandelar och andra transfereringar. Ledamoten Lasse Wiklöf har hela tiden sagt att vi måste få ett underlag för hur vi kan gå vidare med att hjälpa kommunerna och titta på strukturerna, så till den delen vill vi lösa de problemen.

 

När det gäller bredbandet är en ansökan inlämnad till landskapsregeringen och den är under beredning. Jag vill inte föregå den beredningen, men landskapsregeringen har varit positiv till att hitta en fiberlösning för Brändö och Kumlinge. Sedan visade det sig i förprojekteringen, som vi har finansierat, att projektet har svällt ut ganska mycket och det är det som man måste titta på i beredningen. Jag fick information av en person som också informerade en tjänsteman i Kumlinge under förra veckan och det visade sig att det inte är hemskt lätt med finansieringen om vi börjar gå bort från Brändö och Kumlinge när det gäller 70 procent; då kommer vi in i ett konkurrensläge med andra som har fått 23 procent. Det här håller avdelningen på och reder ut och försöker hitta en lösning. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

När det gäller bredbandet får jag konstatera, att vi inte fick ett klart besked, men det finns förstås tid att återkomma till saken i finansutskottet och i lagtingets fortsatta behandling efter finansutskottet. Jag hoppas att de här veckorna skall kunna leda till klara besked för landskapsregeringens del.

 

Så till socialskyddsavgifterna. Det blir mycket motsägelsefullt när näringsansvarige försöker slingra sig ur min frågeställning. Näringsansvarige hänvisade till finansansvarige och sade att såsom finansansvarige säger måste man först ha ett underlag, en beredning av kommunernas situation för att sedan skapa lösningar längre fram. Faktum är att just vad gäller socialskyddavgifterna gör landskapsregeringen på det viset att man stryker socialskyddavgifternas kompensation innan man har skapat underlaget för hur finansieringen av kommunerna skall se ut; man stryker först, sedan skall man utreda vidare för att se om systemen har varit bra eller inte! Det rimliga vore, enligt den logik och den argumentation som näringsansvarige har, att man skulle ha fortsatt med kompensationssystemet tills man hade utrett färdigt, tills man har bestämt sig för hur man vill finansiera kommunerna längre fram. Det här är ett näringspolitiskt och ett regionalpolitiskt instrument som vi var med om att införa i landskapsregeringen – nu kan vi bara konstatera att den här landskapsregeringen ser annorlunda på regionalpolitiken.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Fru talman!

Ltl Mats Perämaa säger i sitt anförande att om man höjer anslaget under moment 48.05.01, dvs. att man gör en miljökonsekvensbedömning ut till Bärö så blir trafiken billigare, det blir kortare restid. Av de projekt som finns medtagna i nu gällande trafikplan är det tyvärr så att Bäröprojektet är det investeringsprojekt som betalar sig på lång sikt, dvs. det är där man får minst tillbaka för pengarna. Enligt de uppgifter som jag har erhållit är det en återbetalningstid på ungefär 50 år innan vi får det kostnadsneturalt. Har man obegränsat med pengar öser man ut dem, och har man inte det måste man prioritera. När det gäller kortare restid så undrar jag: kortare restid för vem? Mig veterligen torde det bli en avsevärt längre restid för enklingeborna t.ex. Sedan är förstås frågeställningen hur mycket man skall bry sig om 80 ensamma själar på en ö, det kan man diskutera. Från centerns sida är vi beredda att lyssna på deras argumentation. När det gäller brändöborna kan jag naturligtvis inte göra mig till talesman för alla brändöbor, jag kan bara tala för mig själv och för dem som har röstat in mig till lagtinget, men jag säger så här att så bråttom har vi inte från Brändö att vi inte hinner stanna och ta upp den befolkning som bor längs vägen. Det som också talar lite emot att man skulle aktivera Bäröprojektet just nu är att det ligger ett trafikmeddelande från landskapsregeringen som vi kommer att fortsätta att debattera den 30 november och Bäröprojektet ligger s.a.s. mitt i skärgården. Jag tycker att man borde ta ställning till tunnelprojektet till Föglö alternativt kortruttsfärja, som är en stor investering och övriga investeringar i skärgården före man går in mitt i och börjar bygga ut. Det verkar något ostrukturerat, om jag får uttrycka mig så.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Det är självklart så att ltl Veronica Thörnroos får för sin egen del förstås välja vilka projekt hon anser att är värda att satsa på eller inte, men ostrukturerat kan man inte anse det vara, inte som liberal politik, eftersom vi i vårt trafikprogram har lyft upp Bäröprojektet som en av de satsningsvärda projekten och enligt min bedömning och de kalkyler som jag har varit med om – jag har också suttit med i trafikplanegrupper och haft tjänstemän och utrett det här – så anser jag att det här hör till ett av de projekten som just uppfyller kriterierna kortrutt; man förkortar driftstiden för de frigående färjorna, man får en linfärja i stället för en frigående färja som medför en oerhört mycket bättre lokaltrafik mellan byarna Enklinge och Kumlinge. Sträckan tidsmässigt till fasta Åland för enklingeborna blir inte avsevärt längre, den kanske blir fem minuter på sin höjd, men däremot får enklingeborna en helt annan möjlighet att vara en del av hela Kumlinge kommun och dess framtida utveckling. Det här uppfyller samma argument och samma skäl till varför man skall satsa på en linfärja mellan Jurmo och Åva för att i det fallet jurmoborna skall ha en bättre lokaltrafik och – i det här fallet – enklingeborna skall ha en bättre lokaltrafik. I fallet med Jurmo och linfärjan dit tyckte jag att ltl Veronica Thörnroos argumenterade på ett förträffligt sätt; det är synd bara att i det här liknande fallet argumenten inte kan vara likadana.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

När det gäller energipolitiken har vi en grupp som jobbar med vad som blir det optimala för Åland. Där funderar man också på hur man skall utveckla hela kedjan. Det är så att med Ålands litenhet behöver vi på något sätt styra in och specialisera in den åländska energianvändningen därför att vi måste på det sättet skapa en marknad. Det blir aldrig lönsamt om det blir 20-30 olika typer, utan jag tror att vi behöver få ner det till en begränsning. Gruppen kommer också att fundera på om det behövs några insatser i kedjan någonstans, någon form av stöd. I dag är det väl så att de höga oljepriserna i sig är ett starkt incitament för att göra en förändring. Jag kan inte säga i dag att det lönar sig att byta ut sin oljepanna till en pelletsbrännare, men om du ändå skall byta ut din oljepanna så lönar det sig garanterat, det behöver vi inte utreda och det behöver man inte stöd för heller, för det är en garanterad lönsamhet i det i dag.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Jag tackar för de orden och det är bra att man utreder de här sakerna. Det torde vara så att Åland är ett väldigt egnahemshustätt område jämfört med våra omgivningar. Vi har förstås en stor stad här, men vi har väldigt mycket egnahemshus och uppvärmningen av egnahemshus är säkert sammantaget en stor konsument av oljeprodukter i det här samhället. Att höga oljepriser är ett incitament för att byta ut sina uppvärmningssystem är säkert sant, men det kan också vara på det viset att det kan bli svårt för privatpersoner i den situationen när man har höga kostnader att just då gå in för att ändra systemen. Man kanske lätt fastnar i det som man har därför att man inte har de ekonomiska marginalerna just då. Det finns många system, man kan värma upp vatten med solpaneler och bergvärme med värmepumpar och luftvärmepumpar är säkert bra saker, men de är ändå elkonsumenter. Förnyelsebar energi är väldigt bra; det pratas mycket om pellets, flis och veduppvärmning och jag har den uppfattningen att det är motsvarande pannor man kan använda väldigt mycket, man har delvis olika utrustning till pannorna. Det borde inte vara så arbetsdrygt att utreda och välja vilket system som skulle vara bra och vilket som skulle vara värt att stöda, så jag önskar att man väldigt fort kunde gå in för ett sätt att skapa ett nytt sätt att värma våra hus.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

Jag vill bara ge ett uttryck för den framtidsvilja som Brändö och Kumlinge kommuner faktiskt gör när man avser att satsa på infrastrukturen för bredband, för fiberoptisk kabel. Det har också diskuterats i olika sammanhang och är aktuellt bl.a. inom Mariehamns stad. Det är alltså framtidens motorvägar och möjliggör också framtida arbetsplatser ute i skärgården. Sedan är det bara en förhoppning att det på sikt i alla fall skall bli ett operatörsoberoende nät så att man ytterligare kan utveckla den verksamheten.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Det är svåra frågor och man får hålla tungan rätt i mun när man diskuterar och kommer in på den ideologiska diskussionen om man skall ha ett privatägt nätverk eller ett samhällsägt nätverk. Jag har sagt i en insändare tidigare och kan säga det här igen, att i Mariehamn finns det uppenbarligen i varje fall möjligheter att det privata näringslivet kan göra utbyggnaderna, äga och inneha ett nätverk, optisk fiber, för uppkoppling för alla Mariehamns invånare, medan det ute i skärgården har visat sig omöjligt att någon operatör vill bygga nätverket. Situationen och frågeställningarna är något annorlunda. Det är inte strikt av ideologiska skäl som vi har gått in för det här i skärgården utan det är av nöd tvunget s.a.s. Det är enda sättet som vi kan uppnå de bredbandslösningar vi måste ha för att skärgården skall kunna leva vidare som en livskraftig region. Det jag nu säger är alltså inte ett ställningstagande överhuvudtaget till hur Mariehamn väljer att lösa sin bredbandsproblematik; den diskussionen behöver vi säkert ha mera tid, men vi i skärgården måste gå tillväga på det här sättet för att få det bra. Vi önskar att landskapsregeringen och socialdemokraterna kommer att stöda oss i våra satsningar.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman!

Jag tycker att ltl Mats Perämaa har en ganska försonlig attityd när det gäller kommunernas situation och vårt förhållningssätt från regeringens sida är definitivt positivt. Det finns ingen som har haft någon åstundan att svälta ut några kommuner. Alla känner till hur kommunernas situation är. Alla är medvetna om att den process som vi har iscensatt måste fullföljas och vi har tre olika utredningar mer eller mindre iscensatta för att ta reda på hur vi skall förfara på ett förnuftigt sätt långsiktigt. Det vill vi fullfölja. Dessutom vet vi att det från kommunernas sida finns önskemål kring specialomsorgen, kring äldreomsorgen, inte minst Gullåsen etc. Jag skulle för egen del inte önska att vi sätter in ytterligare komplicerande incitament i den här processen utan att vi inväntar de här utredningarna och försöker få en struktur som bär långt för framtiden, också till gagn för kommunerna. Däremot sade jag vid min budgetpresentation att vad gäller stödet enligt prövning har vi redan höjt det från 173.000 till ca 500.000 euro; det var en strävan, jag sade dessutom att budgetöverskottet indikerar möjligheter till tilläggsbudgetering. Jag märker att man kanske inte vill invänta någon tilläggsbudgetering utan att man kanske vill forcera det redan nu; då har jag för min del sagt att jag kan tänka mig att vi höjer anslaget för att hjälpa till och för att klara ut svårigheter 2006. Men tanken har hela tiden varit, också genom tilläggsbudgetmöjligheten, att försöka hjälpa till just den här vägen. Ytterligare incitament för att rådda till den eljest svåra och komplicerade landskapsandelsbild som vi har, det vill jag inte ha, utan där skall vi vänta på utredningarna, så tror jag att det för alla blir ett lyckligt resultat långsiktigt. Min välvilja finns alltid när det gäller kommunernas stödmöjligheter. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Det är självklart att det är komplicerade saker med landskapsandelssystemet och finansieringskanalerna och verktygen för kommunerna och hur vi skall överföra de berättigade medel som kommunerna måste ha för sin verksamhet. Komplicerat är det; det tog oss ungefär två dagar att reda ut frågan om kapitalskatten och utforma en lagmotion som till den delen kan kompensera kommunerna och vi tror att landskapsregeringen, med de resurser man har, nog under det här året fram till budgeten kunde ha åstadkommit något mera än att skriva i budgettexten att man skall utreda vidare. Men det här blir en fråga om prioritering, vilka områden man prioriterar; kommunerna och deras verksamhet är för oss synnerligen viktig. Vi nöjer oss inte med att det i här skedet säga att vi skall utreda och eventuellt längre fram komma med någonting positivt för kommunerna. Kommunerna har en så besvärlig sits att vi måste komma till åtgärder nu och vi måste kunna ge besked genom ett lagtingsbeslut hur mycket pengar kommunerna kan få till sitt förfogande framöver. Det som landskapsregeringen här genom ledamoten Lasse Wiklöf föreslår är att man ytterligare skall utöka stödet enligt prövning. Men problemet är det att kommunerna kommer inte att kunna veta vad det här innebör förrän först om ett år; landskapsregeringen har ännu inte tagit beslut för det här året, utan – nu har vi 22 november – först om ett år vet kommunerna vad det beslutet innebär, vad de kommer att få i stöd enligt prövning.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell:

Fru talman!

Jag vill börja med att säga hur intressant och spännande det har varit att få delta i budgetprocessen och hur trevligt det är att dessutom kunna lägga fram en budget som är så pass bra som den här är. Jag vill därför börja med att tacka förvaltningen för ett bra beredningsarbete och mina kolleger i landskapsregeringen för ett mycket konstruktivt samarbete. Jag vill dessutom belysa något av innehållet inom utbildnings- och kulturområdet.

 

Utbildningen är fortfarande ett starkt prioriterat politikområde med en budget som balanserar på 48 miljoner. Inom hela EU och inom framför allt Lissabonstrategin är utbildning någonting som man ser som en nödvändighet för att stärka Europa som en stark ekonomi och som en region med ökad tillväxt och fortsatt välfärd. Utbildning är också nödvändigt för att minska klasskillnader, för enskilda människors självförtroende och personliga utveckling och för att tillvarata den begåvningsreserv som finns i samhället. Utbildning är alltså en nödvändighet för att kunna modernisera samhällsutvecklingen och trygga en full sysselsättning.

 

Man har under nittionhundratalet sett generation efter generation bara få det bättre; barnen har skapat sig en större välfärd än föräldrarna med bättre utbildning och bättre inkomst. För första gången ser man nu runtomkring oss att den nya generationen till vissa delar får det sämre och det är en oroande trend. Därför är det fortsättningsvis viktigt att se till att skolsystemet är öppet för alla och att utbildning kan ges under hela livet. Det skall aldrig vara för sent för det livslånga lärandet.

 

Det är också viktigt att se att ingen av ekonomiska skäl tvingas avstå från utbildning, att vi har tillräckliga studiestöd och studiesociala förmåner. Landskapsregeringen kommer inom kort att lägga fram en ny studiestödslag som inte bara sparar utan som också förbättrar situationen för de studerande. I den nordiska välfärden, den nordiska modellen, är fri utbildning en av grundstenarna och det skapar trygghet, men det skapar också väldigt utvecklade och konkurrenskraftiga ekonomier.

 

Utbildningspolitiken är också viktig när vi söker svaret på frågan vad skall vi leva av på Åland i framtiden. En utbildad befolkning är en resurs och en nödvändighet för att Åland skall vara konkurrenskraftigt. Vi ser det som en nödvändighet att vi ökar kontakterna mellan vårt utbildningssystem och redan i skolan stimulerar till ett ökat entreprenörskap inom alla sektorer.

 

Vi ser det också nödvändigt att öka samarbetet mellan våra avdelningar inom förvaltningen. Utbildning, kultur- och näringspolitik har flera beröringspunkter, vilket framkommer i årets budget. Högskolan skall vara en knutpunkt för innovation och en centralorganisation när det gäller diversifiering av näringslivet, speciellt med fler kunskapstjänster. Turismen är också en beröringspunkt när den skall ge besökarna fler upplevelser genom kultur- och kulturarv. Där har vi redan nu satt igång planeringen inför satsningar både i Bomarsundsområdet och inom det maritima Åland med sjöfartsmuseet som knutpunkt och hoppas ge lagtinget en färdplan när det gäller de här projekten inför budgeten 2007.

 

Det finns också nya näringar att utveckla inom hantverk och design, där fler och fler företagare blivit så framgångsrika att de nu är redo att ta steget mot ökade volymer. Där är det viktigt att vi från samhällets sida är med och stöder dem.

 

Idrotten är också en inte oväsentlig del av den åländska turismen. När det svenska idrottslandslaget tränade på Åland i somras sade höjdhopperskan Kajsa Bergqvist i en svensk tidning: ”det var på Åland det lossnade”! Det är så vi borde marknadsföra Åland inom idrottsturismen: ”det är på Åland det lossnar!”

 

Även ö-spelen, som Åland har lyckats få hem till 2009, kommer att bidra med 3000 övernattningar och vara en betydande injektion för Turist-Åland, likaväl som det är ett stimulerande och intressant storevenemang och en morot för idrottarna att se fram emot.

 

För mig är det också viktigt att vi på Åland börjar föra en mer medveten integrationspolitik. Antalet inflyttade till Åland med icke-nordisk bakgrund ökar hela tiden och vi måste ha en strategi för att tillvarata resursen, speciellt i vårt samhälle som hela tiden behöver mer arbetskraft och i synnerhet i samband med kommande stora pensionsavgångar. Landskapsregeringen anser därför att det är befogat att öka resurserna när det gäller kurser i svenska och samhällsorientering för nya medborgare för att ge dem nycklarna till vårt samhälle. Där har de fria bildningsorganisationerna, studieförbunden, Ålands folkhögskola och Medborgarinstitutet en stor och viktig uppgift. Språk och utbildning är porten till vårt samhälle och det är viktigt att den är så bred och öppen för så många som möjligt. Därför har också grundskolan ett eget moment för integration och mångkulturellt befrämjande.

 

Detta är också en ingrediens i den kommande demokratiutredningen: hur skall vi få våra nya ålänningar att känna sig delaktiga i närdemokratin? Är närdemokratin också öppen för dem inte alltid har bott här, för dem som har andra modersmål och annan bakgrund? Det handlar om att ge dem delaktighet och gemenskap. Den här frågan kommer också upp till diskussion i samband med att landskapsregeringen överlämnar till lagtinget en ny framställning om utvidgad kommunal rösträtt.

 

Ungdomars medbestämmande och rätten att bli tagna på allvar är också en viktig fråga. Landskapsregeringen tar nu tag i ungdomspolitiken. Ungdomsrådet skall få en starkare ställning och ges en halvtidsresurs för att mer långsiktigt kunna driva ungdomspolitiska frågor. Ungdomar från skärgården skall ges extra stöd som behövs för att underlätta övergången från skärgårdens grundskola till gymnasialstadiet. Det är extra krävande att flytta till en ny ort med nya vänner utan sin familj, sköta eget hushåll och samtidigt framgångsrikt bedriva studier. Det är dags att vi synliggör den här gruppen ungdomar bättre.

 

Skärgårdens kulturliv uppmärksammas också i denna budget, och två budgetar framöver dessutom; fram till 2008 görs en särskild satsning på kultur i skärgården både för dem som önskar skapa själva, producera, konsumera och framför allt med fokus på barn och unga. Kulturarbetarna i dag är profilerande för skärgården som region. Kökar, Brändö, Kumlinge förs fram i litteratur och konst och de profilerar regionen som attraktiva boplatser och kreativa skaparmiljöer. Det är ett värdefullt ambassadörskap. Skärgården uppmärksammas generellt mycket i den här budgeten, som flera här i salen har noterat. Det finns en särskild satsning skärgårdens näringsliv och det finns en på skärgårdens kulturliv. Det här är två viktiga aspekter att stärka, dels fler arbetsplatser, dels ett stimulerande fritids- och kulturliv.

 

Jag vill också påstå att uppmärksamma och stärka ungdomars fritidsliv och trivsel är näringspolitik på lång sikt, eftersom det ger en bättre grogrund för återflyttning.

 

Jag är också glad att landskapsregeringen i den här budgeten har kunnat sätta ner foten i två evighetsfrågor; den ena gäller naturbruksskolans ladugårdsbygge och den andra gäller behovet av ett museimagasin. I frågan om lösdriftsladugård för naturbruksskolan föreslås nu i stället att man går in för en mindre ersättande köttdjursbesättning, vilket kan kräva en något mindre investering på sikt. Det som är nytt är att skolan framöver kommer att fokusera mer på lantbruksföretagande och vad gäller djurskötsel och mjölkning så lärs det ut via avtal med tre-fyra privata mjölkbönder.

 

En annan svårlöst fråga genom åren har varit ett magasinsutrymme för kulturarvet. Kulturarvet förvaras nu mycket otryggt i Godby Center. Ett köpcenter är inte heller rätta platsen för ett museilager. I Godby Center skall det vara liv och kommers. Landskapsregeringen har undersökt redan existerande byggnader för det här ändamålet men har efter en grundlig inventering gjort den bedömningen att ett museilager med klimatzoner och vad det nu kräver trots allt är det bästa att bygga och ägas av landskapet; det är också den ekonomiskt mest hållbara lösningen.

 

Jag hoppas att vi här under våren också skall få en livlig diskussion om både kultur och kulturarvsfrågor, eftersom landskapsregeringen avser att ta två kulturpolitiska program och överlämna dem till lagtinget som ett meddelande.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Det sades att man tänker satsa på skärgårdsungdomarna och att man behöver ta hand om dem när de kommer till staden. Då dyker en fråga som jag har diskuterat tidigare upp direkt: Är man intresserad av ett internat för skärgårdsungdomarna och andra studerande på Åland? Just med tanke på droger osv., så skall utbildningen vara öppen för alla är det ganska viktigt att man också vågar släppa ungdomarna till staden, att det är någon som ser över dem osv., så där borde ett nybyggt och bra internat vara ett alternativ – men jag hittar det ingenstans i budgeten.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

När vi skrider till verket i den här frågan handlar det både om studiesociala förmåner, det kan handla om de stödfamiljer som diskuterades här i lagtinget igår, men också detta med internat eller övervakat boende. Det kan också vara en av de här frågorna som vi behöver titta på, men jag tror också att det är viktigt att diskutera med ungdomarna och deras familjer om det här är den bästa lösningen, om man från skärgårdskommunerna också önskar att få ett mera övervakat internatboende i staden.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Fru talman!

Jag tycker att det är väldigt trevligt att ansvarig ledamot i landskapsregeringen Camilla Gunell också hon är beredd att satsa pengar på kultur och andra projekt i skärgården. Men jag har lite funderingar kring projektet för skärgårdskultur. I budgetskrivningen står det att man skall stärka kulturutbudet, det egna skapandet och kulturarbetarnas ställning i skärgården samt att det skall finnas samordningsvinster. Jag är kanske dåligt insatt, men avses kulturarbetare som arbetar professionellt eller  vill Gunell skapa en fungerande helhet av båda dessa grupper? Det är min första fråga.

 

Min andra fråga är: Kan ledamoten Camilla Gunell tänka sig att transferera dessa pengar till t.ex. dansskolan så att man ut till skärgårdskommunerna kunde få en satsning på unga flickor i främsta hand, även äldre förstås, med regelbunden dansundervisning av professionell utövare? Jag tycker att det skulle vara ett trevligt initiativ - med beaktande av att vara lite småjävig när jag har tre stycken flickor hemma själv, men jag vet att dans och musik är någonting som intresserar barn och ungdom. Vi vet också att de kvalitetskrav som finns från musikinstitutet är så pass höga att det selekterar ut, det är väldigt få skärgårdsungdomar som har möjlighet att ta del av det, man klarar helt enkelt inte kravnivån, men kanske att man från dansskolan i stället skulle kunna komma ut till skärgården och låta flera ungdomar ta del av deras utbud.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Det är flera viktiga områden som ltl Veronica Thörnroos nämner. Det här projektet siktar inte på att stärka specifikt de professionella utövarna eller de icke-professionella utan man vill nog titta på helheten här. Även unga flickor är en viktig grupp. Däremot finns det inga i dagsläget absoluta regler för hur det här skall fungera och hur det bäst skall gynna kulturen i skärgården, utan meningen är att vi börjar med att tillsätta en referensgrupp med aktiva från de olika kommunerna för att egentligen ställa frågan: hur skall vi göra det här tillsammans på bästa möjliga sätt. Däremot kan jag säga att inom musikinstitutet har vi nu också lagt pengar för att inköpa en utrustning så att man även skall kunna ha en virtuell musikundervisning för skärgårdskommunerna.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Också jag vill diskutera frågan om skärgårdssatsningen. Från liberalernas sida är vi alltid mycket positivt inställda till olika åtgärder som riktar sig till glesbygden och skärgården. Förstås tycker vi också att det är viktigt med kulturaktiviteter, men däremot finns det en lite oroande tendens i tankegången som man har från landskapsregeringens sida, tanken att sätta en person att dirigera, styra eller vad man riktigt har tänkt med detta. Risken är att en person kommer med pekpinnar ovanifrån, och det tror jag att blir fel. Kultur är någonting som uppstår där människor möts, i människors aktiviteter och då är det väldigt viktigt att se till att det är människorna själva som också bestämmer hur resurserna som man har tänkt lägga på skärgårdskulturen används. Man skall alltså vara lite försiktig med pekpinnetänkandet uppifrån.

 

En annan fråga som ledamoten Camilla Gunell tog upp. Jag tycker att det är väldigt bra att landskapsregeringen kommer till skott med det nya museilagret. Det har varit en väldigt dålig lösning att uppta plats i Godby Center. Godby Center är en plats där det skall försiggå kommers och olika verksamheter riktade till allmänheten. Det skall inte vara ett lager, så det stöder vi från liberalernas sida. Vi har faktiskt talat om det år efter år från liberalernas sida men också från Finströms kommun har vi tryckt på den här frågan.

 

Kulturarvet prioriteras högt, säger ledamoten Camilla Gunell och också i budgeten och man pekar speciellt på Bomarsund och sjöfartsmuseet .Det är bra. Demilitariseringen skall vi lyfta fram, sjöfartsmuseet skall vi bygga ut, men det får inte innebära att andra viktiga kulturarvsfrågor kommer i bakgrund, t.ex. Pommern eller kungsgårdarna. TALMANNEN: Tiden är ute

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Vtm Viveka Eriksson berörde väldigt många saker. Jag skall säga som så att när det gäller skärgårdsprojektet handlar det absolut inte om några pekpinnar uppifrån utan snarare visar man här att man verkligen vill hjälpa till och försöka göra någonting bra. Jag har hela tiden sagt att det handlar om att göra det tillsammans med skärgårdskommunerna för att de också skall kunna visa på vilka behoven är i dag. Man kan också säga att vi har tidigare inom landskapet haft landskapskonstnärsprojekt där man mycket medvetet har gått in och stimulerat vissa konstområden för att man vill se en utveckling. Jag skulle säga att det rätta sättet att bedriva kulturpolitik på är att man går in och stimulerar där man vill se en ökad utveckling, så det tror jag inte man behöver vara rädd för.

 

Det är också bra att vtm Viveka Eriksson stöder förslaget om museilagret. Vi har kommit fram till att det är absolut det bästa sättet att bygga i egen regi och att det här är ett långsiktigt projekt. Det handlar om att lösgöra utrymmena i Godby Center som skall användas till någonting bättre och likaså lösgöra utrymmen inom Kastelholms kungsgård.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Det var en bra sammanfattande beskrivning av utbildnings- och kulturavdelningen, men jag studsade ändå till lite när jag hörde ansvariga ledamoten Camilla Gunell tala om naturbruksskolan och det nya systemet med djur, dvs. att man lägger bort mjölkproduktionen och i stället inför köttdjur. Ledamoten Camilla Gunell sade att all djurvård skulle köpas upp av andra producenter. Då vill jag å det bestämdaste protestera och säga att när centern gick med på att man tar bort mjölkladugården skall man i stället bygga upp en köttboskap och denna köttboskap skall bl.a. användas till att ge en god grundvård i djurskötsel. Det enda man skall använda mjölkproducenterna till utanför naturbruksskolan är att ge specialisering i mjölkkunskap; det är en specialisering man kräver. Jag hoppas verkligen att landskapsregeringen inte har ändrat på det här, för då är det inte det som centern önskade.

 

Jag tycker förstås att det är bra att vi äntligen får museimagasinet. Det kan man bara gratulera utvecklingen i Godby för, det är en fördel.

 

När det gäller studerande är jag lite fundersam om man överhuvudtaget har funderat någonting på studiebostäder. Det hör inte riktigt till studiestödslagen, men det handlar ändå om studerandes välmående när de är här i Mariehamn i skola.

 

När det gäller skärgårdskultur är det viktigt att man får en bredd i det, att man kanske inte bara anställer någon människa som försöker göra allt för så fungerar inte kultur, jag håller med om det, utan det måste i stället vara verksamheter man kan föra ut, som dansskolan, musikinstitutet eller någonting annat.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Jag vill klargöra det att det är helt riktigt som ltl Gun Carlson säger att det handlar om att de grundläggande kunskaperna när det gäller att handskas och vara med djur måste man få på skolan och det skall då vara en mindre köttdjursbesättning som jag också sade att kan komma att kräva en mindre investering framöver. Den specialiserade mjölkkunskapen tror vi att nu blir bättre därför att i och med att det finns tre eller fyra mjölkladugårdar att välja på kan man också få se olika typer av mjölkproducenter, olika typer av ladugårdar, olika utrustningar osv., så vi tror att det här är ett koncept som är både modernare och effektivare för eleverna.

 

När det gäller frågan om studiebostäder hinner man inte riktigt nämna alla frågor, men på torsdag har vi ett första möte där landskapsregeringen träffar studentkårens organisation Skåla för att diskutera både studiebostäder, studiekort, studiesociala förmåner osv., eftersom vi där också måste titta över hur man kan göra Mariehamn till en bättre studiestad.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Brage Eklund:

Fru talman!

Det är en lång debatt och den lär väl inte sluta för att jag håller mitt anförande utan den tycks fortsätta även i morgon. Jag skall gå in på några frågor som har tuggats av alla som har varit uppe i talarstolen hittills och också ta upp några av mina finansmotioner.

 

Fru talman!

Med anledning av landshövdingens verbala attack på ledamöter i Ålands lagting denna dag, där vi jämförs med löss, alltså ohyra som bör utrotas, framställer Ålands Framtids lagtingsgrupp en begäran om att ni, fru talman, i enrum upplyser landshövdingen om lagtingsordningens 46 §, som för oss ledamöter uppställer som krav att personliga förolämpande uttryck inte används i debatten. Även om detta stadgande inte automatiskt tilllämpas på presidenten, landshövdingen och andra än ledamöterna som har rätt att yttra sig i denna sal, finns det skäl att vid överträdelse av lagtingsordningens anda och mening upplysa om att detta parlament förutsätter respekt för dessa medlemmar. Vi förlitar oss på att ni, fru talman, tar denna begäran på fullaste allvar.

Fru talman!

Jag tänker nu gå över till budgetbehandlingen. Det är nästan så att diskussionen om den kommunala ekonomin börjar övergå i någon slags trauma, det rullas på av var och en. Ålands Framtid har ställt en motion om våra önskemål och hur vi ser på detta och jag skall börja med att läsa upp klämmen: ”att lagtinget under motiveringen till kapitel 44.05 Allmänna stöd till kommunerna inför ett nytt stycke enligt följande: landskapsregeringen kommer med ett förslag till kompensation till kommunerna i tredje tillägg till budgeten för år 2005.” Det kan sägas redan nu att vi kanske hade en annan typ av kläm i begynnelsen men vi tyckte att vi skulle vara ödmjuka gentemot landskapsregeringen och ge dem en möjlighet att komma med ett förslag till hur man skall reda upp det här. Som redan har sagts har landskapsregeringen en långsiktig plan att utreda möjligheterna hur man skall stöda kommunerna i framtiden och det ser vi fram emot. Problemet i dag är att det är en stor akut ekonomisk kris i kommunerna och frågan är hur man kortsiktigt kan lösa det och om man kan göra det.

 

Under vissa anföranden igår framfördes möjligheter hur man genom ett bra arrangemang kunde ordna det. Jag tror att det var ltl Jan-Erik Mattsson som föreslog att man kunde ha ett liknande system som med finansieringen av träningsskolans elever. Det ifrågasätter jag inte. Redan ifjol pekade vi i en finansmotion på kostnaderna för specialomsorgen för utsatta kommuner och vi känner till att Eckerö är speciellt utsatt och i behov av snabba arrangemang. Det är kanske inte att förvänta sig några snabba arrangemang utan man skall ha en lång utredning!

 

Jag dristar mig till att lite kommentera landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf när han var i opposition; då uttalade han sig om kommunernas ekonomi. Han sade i princip att det är fel att landskapsregeringen samlar i ladorna när kommunerna lider – där är vi väl i princip nu. Frågan är vad ledamoten Lasse Wiklöf kommer att göra åt detta. Det är klart att man svänger väl åsikt efter sin roll. Jag tror att den kommunala ekonomin är så omtalade härifrån talarstolen så jag skall inte desto mera gå in på den frågan för jag tror att både vi i lagtingssalen och radiolyssnarna kan problemet vid det här laget.

 

Därför tänkte jag, fru talman, gå över till energipolitiken. Jag vill börja med att ge ett stort beröm till landskapsregeringen angående anslaget för verkställande av ett biovärmeverk. Det är roligt att se att det här nötandet och tjatandet någon gång ger resultat. Jag har i princip från det jag kom hit motionerat om ett dylikt värmeverk och jag vet att det finns landskapsregeringsledamöter som har varit välvilligt inställda – nu kommer landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson in i salen, så han får väl ta åt sig! Jag förstår att det är ett resultat av hans goda inställning och syn på hur man kan rädda miljön. Det jag blev lite förvånad över i dag är att ledamöter från centern och Frisinnad Samverkan ifrågasätter stödet. Det är synd. Nu blir det så att man ställer två saker mot varandra: vindkraften gentemot biovärmeverket. Jag är helt öppen för att man kan stöda vindkraften, men på vilket sätt man gör det är under utredning, t.ex. handeln med certifikat och allt sådant som kan bli en lönande affär för vindkraften om man kommer till resultat. Jag beklagar att det inte finns något stöd från landskapsregeringen i dag för att iståndsättande av vindkraften. Men jag är faktiskt lika förvånad över att representanter från centergruppen inte vill stöda biovärmeverket, som är bland de största miljöinsatser som man kan göra.

 

Då kommer jag osökt in på min motion angående tillvaratagande av energivirke. Jag får beklaga denna oförståelse från landskapsregeringen, att man inte kan införa detta stöd. Jag hade ifjol en liknande motion i precis samma ämne och då möttes jag med oförståelse. Jag vet att det finns intresse bland skogsägare och entreprenörer att man skulle få igång detta. Jag har förstått att man ser detta som ett stöd till skogsbruket och skogsägarna och att det finns så mycket stöd förut och de skall inte ha mera nu utan det räcker till. Det är en följdeffekt av satsningen också: man måste se till att man får råvara och det här är två flugor i en smäll. Det är fråga ….om kubiken för fast mått och det baserar sig på att man egentligen får 3,50 får hopkörningen och 3,50 för transporten. För tillvaratagande som utförs som sysselsättningsarbete beviljas tilläggsstöd på 1,70 per kubik. Den motion som jag har gett förslag på tangerar inte alls det stödet. Det finns ytterligare stöd för flisning av energivirke 1,70 per kubik lös mått flis. Man frågar sig hur landskapsregeringen egentligen ser på detta? Jag skulle vilja se det som en viktig miljöaspekt. Det är en viktig åtgärd för att tillgodose biovärmeverket med material och man kan också göra det som ett sysselsättningsarbete är det ännu viktigare. Vad man kallar stödet är inte så viktigt, om det är ett miljöstöd eller om det är ett transportstöd eller för sysselsättningsarbete, utan huvudsaken är att man skulle få det infört. Jag äskar i min finansmotion under moment 47.21.40 ett anslag om 50.000 euro för att komma igång med det. Jag vet att det finns ett stort intresse från skogsägare. Det skulle öka självverksamheten, det skulle öka tillväxten i skogen, det finns bara plus. Det skulle intressant att höra vad landskapsregeringen har för svar för att kringgå stödet när det finns i Finland. Har man inte samma syn på satsning på inhemsk energi? Förutom vindkraften är det en av de få energiformer som vi kan sköta om själva utan import från utlandet.

 

Så vill jag komma in på frågan om kultur- och ungdomsarbete. Jag såg under moment 46.13.50 att man har överfört all verksamhet för kultur, ungdomsarbete och idrott under det momentet. Jag är skeptisk till att man blandar in Emmaus och fredsföreningen under samma moment. Jag är väldigt skeptisk till den åtgärden. Detta på grund av att man också ställer ganska stora krav på ungdomsverksamheten i framtiden för att man skall få stödet. Ålands kulturdelegation skall i princip fördela alla anslag till detta. Under år 2005 hade Ålands ungdomsförbund ett verksamhetsbidrag på 118.000 euro och det skall man försöka bibehålla, men jag kan läsa ur motiveringarna: ”Finansieringsnivån avses bibehållen under förutsättning att förbundet inleder ett förnyelsearbete i syfte att stimulera medlemsföreningarna och aktivera och involvera flera ungdomar i ungdomsföreningsverksamheten.” Man ställer alltså ganska hårda krav på det här. Det finns inte heller begränsningar hur mycket fredsföreningen och Emmaus kan få ut från momentet. Jag tycker att det är lite beklagligt när man blandar ihop de här två sakerna. Jag hoppas att man kan titta på detta och återgå till det som var förut, så i princip ger jag mitt stöd till obundnas motion där man anser att man skall återgå till hur momenten var förut.

 

Så kommer jag till kulturarvet. Det gäller då att bestämma vilka byggnader man skall satsa på. Som jag sade i samband med diskussionen om golfbanan i tilläggsbudgeten anser jag att nu bör man verkligen göra någonting och bestämma sig för vilka byggnader man skall satsa på. Det är en skam för Åland att uppvisa kungsgårdar och byggnader på det sätt som görs i dag. Efterhör om det inte finns intressenter, föreningar, andra privata aktiva personer, som bara de övertar underhållet och sköter fastigheter kan få det arrendefritt. För varje gång man kör till Kastelholm och spelar golf och ser Kastelholms gård börjar man fundera om det faktiskt är så här dåligt ställt på Åland att man inte ens har råd att hålla färg och hålla gården i skick så att man kan visa upp den som en turistattraktion. Där tycker jag att man borde ta en diskussion med golfklubben om man kunde ha användning av gården och i sådant fall kunde de få förvalta den på det sätt som de behöver. Det skulle vara mycket bättre om det fanns något användningsområde.

 

Kulturminister Gunell nämnde museimagasinet. I en finansmotion föreslår jag att anslaget skall strykas, inte på grund av att jag skulle anse att det inte finns behov av ett magasin, utan det är på grund av att jag anser att landskapet inte behöver bygga magasinet. Man hade en utannonsering om intresset där man efterfrågade ungefär 2000 kubik behov och när det sedan kom bud till dem som anmälde intresse att de hade befintliga lagerutrymmen så ändrade man sig till 1000 kvadrat och 1500 kvadrat – jag har pratat med ett par stycken – och när man ändrar sig från kubik till kvadrat blir det en väsentlig skillnad på byggnadsstorleken. Då borde man ha varit så ärlig att man kunde ha annonserat ut på nytt och efterfrågat av privatpersoner om det finns någon som vill bygga nytt eller ställa i ordning en byggnad på dessa kvadrat. Det kan inte vara något självändamål från landskapsregeringen att man skall äga byggnader och förvalta dem när man nu tittar på hur de flesta sköts. Jag har väldigt svårt att förstå, men jag kan tänka mig att det är en massa teknik, att uppfylla de krav som ställs för tillvaratagande av befintliga kulturföremål. Men att det skall kosta 1.500.000 euro för att bygga 1000 kvadrat är helt otroligt! Jag såg att landskapsregeringsledamoten Gunell kom in, så hon kanske kan ge mig en förklaring. Jag kan tillägga att jag har varit i kontakt med personer som i dag är villiga att bygga och hyra ut på ett 20-års kontrakt till landskapsregeringen. Jag förenar mig inte i ledamoten Gunells åsikt om att det här skulle vara den bästa lösningen; det kanske är det, men jag anser att det inte undersökts på rätt sätt när det gäller magasinet och därför anser jag – fair play – att man skall gå tillväga på ett sådant sätt att när man efterfrågar en sak skall man verkligen vara intresserad, man skall inte hitta på undanflykter för att man vill bygga ett lager själv.

 

Jag har bläddrat i budgeten under fastighetsförsäljningen och hade därför en replik till ledamoten Britt Lundberg om att fastigheterna skulle lyda under ett moment, en enda förvaltare av fastigheterna. Jag hittade på 15 fastigheter i budgeten och kanske missade jag någon som är till salu i dag, de finns åtminstone under tre olika moment och man kan undra hur upphandlingen sker och vem centraliserar upphandlingen så att det går på ett korrekt sätt?

 

Jag har ett par fastigheter som jag ställer mig frågande till och det är Espskär på Kökar och Hammarland Öra. Hur det har gått tillväga på Espskär har säkert fler än jag här i lagtingssalen fått information om. Är det så som vederbörande personer nämner tycker jag att det är egentligen är en skam hur man hanterar personer som har satt en lotsstuga i skick och satt ner ca 25.000 euro för att återställa den och så tar landskapet i princip över den när arrendeavtalet går ut och säljer bort den! Inte nog med att man skulle gå ut på öppna marknaden eller erbjuda den som har satt den i skick att få lösa in den, utan det är förtur för den som har marken runtom och som marken härstammar från. Området är konfiskerat av staten en gång i tiden och därför är lägenheten som stugan står på väldigt liten men det finns också två strandområden. Man säger då att det skall återgå till ursprungslägenheten, att de skall ha förtur. Men då är det så att den ena av lägenheterna, den nere vid stranden, kommer från en ursprungslägenhet som inte har blivit tillfrågad i dag, vad jag förstår, om att få lösa in och det är ursprungslägenheten. Skulle det vara lite heder och stil över landskapsregeringen så borde man gå tillväga på ett annat vis och framför allt skulle den som har satt stugan i skick också få vara med och ge alternativ till hur man löser användningen av stugan i fortsättningen. Det kan inte vara något självändamål att det skall vara den som äger fastigheterna runt som skall ha förtur och kanske inte alla har åländsk hembygdsrätt i det fallet heller; en viss informationen säger att det inte är på det viset. Där tycker jag att man behöver ta sig en tankeställare. Tyvärr fick jag informationen så sent, annars skulle jag ha lämnat in en motion om detta, men jag hoppas att finansutskottet ändå tittar på tillvägagångssättet.

 

Det andra fallet gäller Hammarland Öra. Där förstår jag egentligen inte hur landskapsregeringen har tänkt. Man säger att man i turismstrategin skall skapa möjligheter för turisterna att ha tillgång till stränder och strövområden – nu säljer man bort 20 hektar, alltså den del som landskapet äger i dag som är mest besökt av turister. Hammarlands kommun har en badstrand där i dag som man genom en överenskommelse med landskapsregeringen har fått använda; det finns inget arrendeavtal, man har byggt upp en fiskehamn, man har en hamn för fritidsbåtar och delvis finns det informationsskyltar för både Eckerö och Hammarland på området. Vad händer om det skall bjudas ut på öppna marknaden om en privat personer köper området? Jag är väldigt förvånad över att Hammarlands kommun har reagerat på detta och framför allt ltl Gun Carlson.

 

Med dessa ord skall jag dra mig tillbaka och hoppas att finansutskottet också tittar på denna försäljning. Det är en allmän plats för turister i dag, alla strövåkare i princip stannar upp och badar och rastar där.

 

 

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Jag fick igår beröm av Ålands Framtid för att jag och vårt parti liberalerna står för samma politik i regeringsposition som i oppositionsställning och det blir då pinsamt att få höra när finansansvarige Wiklöf här igen åker fast för att ha en helt annan åsikt beroende på om personen i fråga får ett landskapsregeringsarvode eller ett lagtingsarvode. Så kan det bli i politiken. Vad gäller kommunernas ekonomi har jag en frågeställning och vill föra ett resonemang hur Ålands Framtid ser på det förslag som vi liberaler har gett i behandlingen för att lösa kommunernas finansiella situation. Penningmässigt är vårt förslag väldigt mycket av samma dignitet som det förslag som Ålands Framtid har gett, bara att vårt kunde träda i kraft lite tidigare, medan Ålands Framtid vill ge landskapsregeringen möjligheter att utveckla det ytterligare. För att vi skall kunna driva saken i finansutskottet efterhör jag ett möjligt stöd för också det förslag som vi har.

 

Så till frågan om Espskär strandplats och Kökars lotsstuga där har vi också fått information nu i ett sent skede om att det kan finnas oegentligheter i förfaringssättet när man ger förtur åt en part för att få överta området och stugan. Jag kommer för min del att bevaka att vi får information om det i finansutskottet och att vi sätter oss in i den här frågan. Jag har kännedom om landskapsregeringens tidigare försök att sälja fastigheter, så också med tanke på det finns det skäl att noga kontrollera det här.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman! Jag kan säga att när vi skrev finansmotionen om stöd till kommunerna hade vi faktiskt en summa på 5 miljoner nedskriven, men min kollega och jag diskuterade ihop oss och vi ansåg då att vi skall bedriva en ansvarsfull politik, vi har alltid hållit den linjen och vi vill inte bli beskyllda av landskapsregeringen att vi kastar fram ett anslag på 5 miljoner som vi sedan inte kan balansera upp i budgeten. För mig skulle det inte ha varit bekymmer, man kunde ha tagit bort fast 5 miljoner av fonderingspengarna för att finansiera detta, men vi gav landskapsregeringen denna respit. Jag kan i princip stöda liberalerna här, men tillika vill jag se att man har en långsiktig lösning och därför gav vi tiden.

 

När det gäller Espskärsområdet är det bra att ltl Mats Perämaa har samma åsikt som mig att man tittar på frågan. Det får inte gå till på det här viset när det gäller fastighetsförsäljning. Jag har inget emot att man avyttrar fastigheter, men det måste gå rätt och riktigt till.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Fru talman!

Ltl Brage Eklund gör ett utfall mot landshövdingens uttalande i morse. Jag är alldeles säker på att det var Ålands Framtids Anders Eriksson som i ett replikskifte igår med lantrådet angrep landshövdingen, så jag är inte alls förvånad över att landshövdingen, som faktiskt har möjlighet att uttala sig i Ålands lagting, tog tillfället i akt i morse.

 

När det gäller en finansmotion som hänvisar till hur bra det är i riket så måste jag säga att jag är verkligen förvånad över att det som ständigt och jämt är det stora hotet för Ålands Framtid, det är Finland och Helsingfors, men nu helt plötsligt är det så bra förmåner i riket att vi måste ha samma stödnivå på Åland, att vi inte kan ha egna lösningar här! Jag är verkligen förvånad, ltl Brage Eklund!

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Ltl Anders Eriksson tog i ett replikskifte med lantrådet upp frågan och hänvisade också till en tidningsartikel som landshövdingen hade skrivit, så i det fallet tror jag att det var landshövdingen som startade upp processen. Att han också likställde lagtingsledamöter med löss tycker jag är under landshövdingens värdighet. I mina ögon föll han ganska långt ner på stegen – om det ens finns pinnar kvar.

 

När det gäller jämställdhet med riket i fråga om stöd förstår jag inte kopplingen som ltl Anne-Helena Sjöblom gör att vi skulle vara rädda; vi har aldrig ifrågasatt det. Det där hotet som ltl Anne-Helena Sjöblom anser att vi ser Finland som får stå för hennes åsikter. Om vi skall driva en politik som är likvärdig ur skogsbruks- och miljösynpunkt med Finland, som ligger närmast i fråga om stödformer, så tycker jag att man lite skall kunna följa det.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Jan-Erik Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag har anledning att i tre frågor replikera mot ltl Brage Eklund. Först om kommunernas ”tilläggsfinansiering”, som väl många i lagtinget nu är överens om att det finns behov av. Jag har själv föreslagit att man skulle noggrant fastställa vilka kriterier som skall gälla för utbetalning av finansieringsstöd enligt prövning och muntligen har jag fått löfte om att det är fullt möjligt att använda dessa kriterier redan från årets början 2006. Det goda med detta skulle också vara att man då har ett system som kunde fungera även framåt till den tid det tar att få fram en revision av landskapsandelarna till kommunerna som blir en hållbar lösning. Jag har en god förhoppning om att detta kan bli en bra lösning. Själva finansieringen av frågan är, som flera har konstaterat här, inget större problem för landskapet.

 

Jag delar ltl Brage Eklunds åsikter om att säkerställa bränslebehovet till biovärmeanläggningarna. Det är inte bara den kommande utan det är även de befintliga. Där är det allt skäl att se till att man verkligen har bränsle till dem, för annars förfelar de målet fullständigt. Däremot tycker jag att placeringen av den nya pannan inne i staden är helt fel. Det är framför allt inte ur miljömässig synpunkt inte speciellt lyckligt att börja dundra in med ett ganska stort antal tunga lastbilar i dygnet, kanske 10-15 stycken, för att föra in det bränsle som pannan behöver, så den borde ha kunnat placeras någon annanstans. Oppositionen brukar vara väldigt samspelt i vissa saker, men Obunden Samling föreslår att bidraget till biopannan skall utgå! TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Om jag börjar med det sista och de obundna anser att stödet till biopannan skall utgå måste det stå för dem, det kan inte jag svara för. Jag beklagar att man ser så inskränkt på stödet och att man inte desto mera tänker på miljön än att man vill skrota stödet. Det är bara att beklaga. Här har vi bekymret med att man kopplar ihop konkurrensen mellan stöd till vindkraften och stöd till biovärmeverket. Han nämnde transporten av lastbilar och placeringen av pannan. Det finns redan ett värmeverk och det är synd att ltl Jan-Erik Mattsson inte var med på skogsvårdsföreningens årsmöte och såg hur fint man kan bygga värmeverk i dag som smälter in i vilken miljö som helst, t.o.m. mitt inne i städer finns det i dag och det finns folk som har bott grannar med dem och inte har känt till att det har varit ett biovärmeverk där. När det gäller transporterna in till staden så är det egentligen i utkanten av staden, i ett industriområde. Man kan inte börja slösa resurser på att ytterligare sprida ut en panna till, utan man måste samla krafterna där de egentligen finns från början.

 

När det gäller att fastställa kriterier för landskapsandelarna förvånar det mig att det inte har funnits några kriterier. På vilket sätt har landskapsandelarna fördelats tidigare? Nu skall man ta fram kriterier! Jag har varit bara två år här i lagtinget, de infördes i slutet av nittiotalet, men nog har jag förutsatt att det skulle ha funnits klara kriterier för fördelningen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Jag blev faktiskt osäker under ltl Brage Eklunds anförande om han menade mig när han sade att centern är emot stöd till biovärmeverket. Jag skall repetera vad jag sade i mitt anförande igår; jag sade, att det känns inte tillfredsställande att stöda enbart fjärrvärmeverket i staden. Jag skulle gärna ha sett flera konkreta förslag och jag nämnde bl.a. gallringsvirket och andra produktionsmöjligheter för energi osv. Vi har redan hört det att det är viktigt för fjärrvärmeverket om man en gång bygger det att man har material att elda med så att man inte måste köpa olja för att man inte får tag på flis och då måste man se till att flisen blir lönsam att ta ut ur skogen. Jag tror nog att det blir lönsamt för fjärrvärmeverket med flis och det kanske blir lönsamt för skogsentreprenörerna, men med det här upplägget blir det inte lönsamt för skogsägarna och det är väl ändå där vi borde börja. Jag lovar att vi kommer att titta på det här i finansutskottet.

 

Jag tänkte säga att vi kommer också i finansutskottet att se på fastighetsförsäljningarna och på en fråga varför inte Hammarlands kommun har reagerat på att Öra skall säljas så är det helt enkelt därför att vi har inte känt till det förrän vi har läst det i budgeten. Det är den ärliga förklaringen, men vi kommer säkert att föra diskussioner i de här frågorna också från Hammarlands kommun, men framför allt kommer det att diskuteras i finansutskottet.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Man ser nu hur krångligt det är när fastighetsförvaltningen lyder under så många olika förvaltningar inom landskapsregeringen. Tänk om allt skulle ha varit under en enda, vad lätt det skulle vara att sköta det! Jag hoppas att ltl Gun Carlson tittar på den frågan.

 

När det gäller gallringsvirket och motionen förutsätter jag att ltl Gun Carlson och centern i princip stöder tanken och då hoppas jag att man också agerar utifrån det. Jag beklagar om jag har missförstått om stödet till biovärmeverket; jag hade gärna sett att man kunde stöda flera. För att få fram dylika biovärmeverk måste det också vara någon entreprenör som driver frågorna och då måste det vara intressant att investera. Där har vi en stor utmaning från kommuner och landskap, eventuellt en diversifiering som det pratas så vackert om för jordbrukarna är att man startar upp mindre värmeverk där man värmer upp större byggnader och större centra för samhället som kan bli en lönande affär. Vi har mycket effektiva förbränningsmöjligheter i dag av säd också, så om det skall bli en lösning för att bli av med överskott på havre och allt sådant, så det vet jag inte, men det finns en utmaning både från entreprenörer  och från samhället, man är välvilligt inställd.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Ingen annan än landskapsregeringen håller mer med det som ltl Brage Eklund säger om en centraliserad fastighetsförvaltning och det är som ledamoten Britt Lundberg sade tidigare: det är någonting vi prioriterar högt och som vi jobbar mycket konkret med för tillfället.

 

När det gäller museilagret får ltl Brage Eklund det att låta som att landskapsregeringen verkligen i sin längtan och iver att få bygga och äga nu kastar sig hals över huvudet i detta projekt! Men det måste jag säga, att det är helt fel. Frågan har beretts under en lång, lång tid, man har tvekat att bygga själv därför att man har tyckt att det har varit för dyrt. I år har vi gjort ytterligare en ansträngning för att hitta en privat lokal som man skulle kunna använda för det här ändamålet. Vi har verkligen noga gått igenom detta. Det finns privata som är villiga att bygga men inte till vilket pris som helst. Långsiktigt har vi räknat ut att det mest hållbara är att vi bygger huset själva. Det är så att det är befogat att landskapet äger en del hus, och när det handlar om ett museilager är det ett otroligt långsiktigt perspektiv som man skall bygga klimatzoner och specialutrustning för att förvara arvet i 50 och 100 år, så det här om något är en byggnad där det är riktigt att landskapet äger och har full kontroll över. Motivet till att bygga huset får man inte glömma, nämligen för att frigöra utrymmen i Godby Center som skall användas för kommersiella ändamål.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Det kan vara mycket riktigt som ledamoten Camilla Gunell säger att det är det bästa att museibyrån sköter om byggnaden. Jag efterlyste att varför sätter man ut en annons med en viss storlek på lagret där man efterhör intresse och sedan ändrar man under diskussionerna från kubik till kvadrat och det är olika kvadrater som har cirkulerat. För att komma ifrån misstänksamheten att det är oriktigt gjort kan man annonsera på nytt om det finns intresse att ställa en byggnad till förfogande och under vilka former; åtminstone avskrivningarna räknas på 20 år när det gällde kostnaderna. För att komma bort från misstänksamheten att det inte har gått korrekt till tror jag att det skulle vara bra om landskapsregeringen utannonserar och efterfrågar igen om det finns privata intressen av att bygga på så och så lång tid samt de krav som landskapsregeringen har för att upprätthålla ett dylikt lager. Får man inte då svar är det bara att sätta igång och bygga. En annons kostar inte mycket i ett projekt som skall kosta 1,5 miljon euro.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Fredrik Karlström:

Fru talman!

Först vill jag börja med att delge mina personliga tankar om Åland och framtiden, vart jag tror att vi och Åland är på väg, och vad landskapsregeringen borde jobba på för att förbättra möjligheten för Åland att klara av att behålla den välfärd vi har.

 

Det som förvånar mig mycket är att landskapets budget inte visar ett större överskott än vad det gör. Samhället snurrar på för fullt, egentligen mer än för fullt, det är knappt någon arbetslöshet alls, alla har full sysselsättning, företagen går bra, människor konsumerar ganska mycket, allt verkar bra, men det finns ett men och det är som vi konstaterat här allihopa, kommunerna som inte får sin ekonomi i balans, utan går på minus. Då är det något som är fel, då är det något som måste göras, eller borde ha gjorts för länge sedan.

 

Tittar vi bara drygt tio år tillbaks i tiden så var vi mitt inne i en låg konjunktur, huspriserna var låga och väldigt få tjänade pengar, företagarna anställde inte människor och landskapet och kommunerna hade stora problem och det var bara drygt tio år sedan. Idag är situationen den omvända, huspriserna höga, många tjänar pengar, företagarna anställer, landskapet går bra MEN kommunerna går fortfarande dåligt. Varför det? För mig är svaret enkelt: bristen på behörighet över skatterna! Många betalar skatt i kommunerna och många betalar mycket skatt men som vi alla vet går det mesta via kapitalbeskattning så kommunerna får inte mycket av detta tillgodo.

 

Idag kostar en gammal lägenhet i stan mer än ett nybyggt hus på landet. Är det sunt eller är det ett tecken på att tillgången och efterfrågan fungerar? Vad händer om arbetslösheten ökar, om eller rättare sagt när räntan stiger. Hur ser vårt samhälle ut då? Har alla människor råd att bo kvar i sina nuvarande bostäder eller kommer vi in i en ond cirkel där fastighetsbubblan spricker och lägenhetspriserna återgår till en normal nivå?

Kan vi alltid ha det så bra som vi har det idag, tror vi att det kommer fortsätta så här de kommande fem-tio-femton åren eller kan det komma en lågkonjunktur igen efter den här högkonjunkturen? Kan vi fortsätta öka vår levnadsstandard, öka antalet kvadratmeter vi bor på, eller kommer Åland att få känna på en lågkonjunktur igen, tyvärr tror jag det.

 

Nästa år är det ingen fara men 2007 tror jag att vi är där, allt tyder på att byggföretagen inte har tillräckligt med stora jobb och det är kanske inte så konstigt med tanke på att det är samhället som stått för de flesta stora byggen de senaste fem åren.

 

Landskapet har drivit utvecklingen de senaste åren och det anser jag är fel, det är ålänningarna och de åländska företagen som borde driva utvecklingen. Samhället har trissat upp byggpriserna så att företag inte haft råd att expandera sin verksamhet, företag har inte råd att bygga hyresbostäder med dagens byggpriser, byggpriser som landskapsregeringen har pressat upp. Det sunda hade varit de senaste åren att landskapet varit sparsamma med alla simhallar, it-byar, skolor och tillbyggnader av sjukhuset och väntat med de byggena tills konjunkturen blivit lite svagare.

 

Vad kommer att hända nu? Jag tror att 2007, om eller när lågkonjunkturen kommer, så har inte landskapet och kommunerna råd att bygga mera, samtidigt inser företagen att en lågkonjunktur är på kommande och väntar med sina expansionsplaner tills tiderna blir lite bättre och så står vi där igen på samma ställe som början av nittiotalet, ingen bygger och lågkonjunkturen är ett faktum. En stor skillnad på kommande lågkonjunktur jämfört med den tidigare är att nu går Ålands motor, dvs passagerarrederierna,  på knä och har gjort stora förluster senaste åren, vilket den inte gjorde under den senaste lågkonjunkturen.

 

Jag vill inte vara en pessimist eller olyckskorp men jag tror att det är dags att se om sitt hus nu, och göra allt vi kan, för att mota Olle i grind, om det inte redan kanske är för sent.

 

Tittar vi på våra nya medlemmar och grannländer i öst, så växer dom så det knakar just nu, de jobbar hårt, kämpar för att öka sin standard på alla nivåer och de har inte samma byråkratiska lagstiftning, de har inte samma skattesystem som våra företag och  de har betydligt bättre förutsättningar och lättare att hitta arbetskraft och expandera sina företag. Varför flyttar annars många av våra företag dit?

 

Vi måste börja prioritera det som är viktigt och vi politikerna bör låta bli att blanda oss i det som vi inte har med att göra och istället satsa på att underlätta för entreprenörer och företag att skapa flera arbetsplatser och utöka det åländska näringslivet.

 

Vi kommer inte att kunna leva på att hugga ved åt varandra i framtiden, vi måste få in pengar utifrån och satsa stor energi på att underlätta för dem med ambitioner, kontakter och idéer. Exporten måste öka båda bland produkter och tjänster, inte bara till sjöss utan även på land.

De senaste åren har vi politiker på Åland sysslat med allt möjligt som vi inte har med att göra, vi engagerar oss i om människor ska ha cykelhjälm eller inte, om man skall förbjuda användandet av vattenskoter eller inte, vilken tid man ska gå hem från krogen, om rökning skall vara tillåten, hur och var man skall jaga älg. Det är vad man sysslar med under de senaste åren. Politikernas roll är att sköta det som måste hanteras gemensamt och jobba för att underlätta för företag och entreprenörer att utveckla sina idéer och bolag.

 

Ur mitt sätt att se det så är det helt förkastligt att företag på Åland först skall betala en massa skatt för att sedan gå till minister Strand för att söka tillbaka samma pengar i bidrag för att utveckla sina idéer och företag. Är det inte bättre att företagaren får utveckla sitt företag utan inblandning av näringsavdelningen och näringsministern?  Det tror jag.

 

Jag tror på individen och företagen på Åland, dom vet bäst själv hur deras företag eller liv bör utvecklas eller förvaltas. Företagsklimatet borde vara minst som, men helst bättre, än det är i vårt grannland Estland. Företagen skall inte betala skatt på de investeringar de gör i företaget utan bara på vinster som tas ut ur bolaget.

 

Det flesta beslut i livet är individuella och det är upp till den enskilda människan att göra en individuell bedömning. Jag,inte facket eller arbetsförmedlingen, vet bäst vilken mix av lön, arbetstider och anställningsform som passar ihop med mitt behov i nuet och mina drömmar om framtiden.

 

Privata företag skapar trygghet, arbetstillfällen och tillväxt på Åland. Därför behöver vi fler och växande företag. Skapandet av ett bättre åländskt företagsklimat kräver en mängd åtgärder. Givetvis måste konkurrenssituationen förbättras genom att landskapet och kommunerna inte konkurrerar med privata företag, vilket jag kommer återkomma till lite längre fram i några konkreta exempel i mina finansmotioner.

 

Regelkrångel och byråkrati måste minska så att företagarna kan inrikta sig mer på sin verksamhet än på myndighetskontakter. Det måste löna sig att arbeta och driva företag på Åland. Jag tror att det är endast individens möjlighet till att skapa en bättre förutsättning ekonomiskt för sig själv och sin familj som sporrar till nya entreprenörer och företagare. Finns inte den möjligheten kommer inte nya företagare och entreprenörer att uppkomma, utan det samhälle vi bygger upp kommer då att bestå till stor del välutbildade akademiker utan jobb.

 

Ett sätt att utveckla det åländska samhället på är att landskapsregeringen borde jobba på att anpassa arbetsmarknadslagarna så att de bli flexiblare och mer anpassat för det lilla småskaliga näringsliv vi har. Landskapsregeringen  borde jobba på att överta den behörigheten och anpassa den så att alla våra enmansföretag vågar pröva på att anställa andra människor, idag har vi en otroligt stor mängd egenföretagare men väldigt få som tar beslutet att anställa någon och vad beror det på?

Skall vi skapa tillväxt kan vi inte bara ha enmansföretag, vi behöver företagare som vågar och vill anställa flera människor till sitt bolag.

 

Jag tror tillväxten på Åland är beroende på om våra företag anställer flera människor, utan det stannar det helt enkelt.  Återigen: trygga jobb finns bara i företag som går bra. De kan aldrig lagstiftas fram. Ju krångligare det är att knyta till sig och skilja sig från medarbetare desto mer drar sig också någon för att anställa. Det drabbar framförallt de som är nya på arbetsmarknaden vilket ofta då särskilt är ungdomar. 

 

Tyvärr kan jag nog konstatera att så länge socialdemokraterna är med i regeringen – ltl Raija-Liisa Eklöw nickar instämmande - kommer inte arbetsmarknadslagarna att övertas och förändras, jag säger det igen: trygga jobb finns bara i företag som går bra! Trygga arbetsplaster finns bara i företag där ekonomin går åt rätt håll, trygga arbetsplatser kan inte lagstiftas fram.

 

Nu till budgeten, landskapets ekonomi borde vara i balans utan att medräkna paf-pengarna och flitpengen, dessa två moment är helt beroende av tillfälligheter och konjunkturen. Tar vi bort de två momenten visar budgeten ett underskott, alltså de pengar vi får från klumpsumman räcker inte till driften av vårt landskap; då är det något som är fel, antingen får vi för lite pengar ifrån Finland eller så lever vi över våra tillgångar. Jag tror att båda påståenden är rätt, jag tror vi genererar mer pengar än vad vi får tillbaka och jag tror också att vi lever över våra tillgångar.

 

Angående PAF och det eventuella problem som PAF står inför har jag några saker jag vill tillägga. Igår fick vi höra av Lantrådet att landskapsregeringen nog kunde tänka sig avstå från något annat till förmån för Finland bara man får fortsätta med Internet spelet. Jag frågar mig varför;  jag anser att landskapsregeringen inte skall vika sig en tum, inte ens en millimeter, det PAF gör skall de fortsätta med och förhoppningsvis utöka och expandera med.

Det horribla försöket av finska politiker att förbjuda vanliga finländare att köpa tjänster varifrån man vill kan inte annat vara än ett hinder mot den fria handeln och vara i strid med EU s grundvärden. Om det mot förmodan skulle komma ett beslut som gör att PAF inte kan fortsätta ha sina servrar på Åland är det givetvis bara att flytta dem utanför landets gränser och fortsätta med verksamheten så som ingenting har hänt. På samma sätt som hundratals andra internetkasinon gör.

Dessutom kan vi då också konstatera att det finska styrelse skicket tagit ett steg närmare det kinesiska kommunistiska styrelsesättet, genom att stänga gränser för hur medborgarna kan och vill använda Internet; om det sker, vad är det som säger att de finska myndigheterna en dag inte bestämmer sig för att stänga av andra ip-adresser och bestämma över vad vi skall ta in för information och vilka tjänster vi skall ta in till Finland.

 

Nu till några av mina motioner, först min ständiga käpphäst, tv-licensen och användandet av de pengar som den inbringar.

 

I förra årets budgetdebatt pratade jag en hel del om hur fel jag tycker att Tv-licens systemet på Åland är. Jag skall inte dra samma vals igen men konstaterar att nästan alla familjer på Åland betalar en avgift om 200 euro skattade pengar till Ålands Radio. Pengarna används sedan för att finansiera Ålands Radio till fullo, en radio station som har 28 procent av lyssnarna på Åland och där största kategorin lyssnare är mellan 65-70 år och de flesta andra över 50 år, allt enligt den senaste lyssnarundersökningen från RUAB i Sverige.

 

Förutom att avgiften i sig är en logisk kullerbytta eftersom man tar betalt för innehav av TV men nästan hela beloppet går till produktion av radio så slår avgifterna väldigt fel. De som inte lyssnare på Ålands Radio måste vara med och finansiera den verksamheten fastän man inte utnyttjar tjänsten alls. Något som för mig annars förknippas med systemet, skatter - jag är med och betalar via skattesystemet för saker jag inte utnyttjar, vilket jag också accepterar.

 

Men om det skulle införas en avgift för att använda cykel och den avgiften skulle gå till att subventionera andras bilåkande skulle jag protestera - det är precis vad TV-licensen är idag. Vi tar betalt för att folk cyklar och använder pengarna till att driva våra egna bilar med  det låter inte klokt! Sålunda anser jag att tv-avgiften bör finansieras via skattsedeln, i licenssystemet behöver inte heller de personer som väljer att vara utan TV vara med och finansiera produktionen av den åländska Publicserviceradion, de behöver inte vara med och betala de flertalet miljoner euro den årligen kostar, men de har ändå all rätt att utnyttja den tjänsten. TV-licenssystemet är inte ett rättvist system.

 

Jag hade en svag förhoppning om att TV-licenssystemet skulle upphöra när vi obundna kom med och satt i Landskapsregeringen förra året men efter att vi åkte ut har jag insett att nuvarande regering inte tänker jobba för att ändra detta orättvisa och omoderna system.

 

Jag hade också en lite förhoppning om att socialdemokraterna skulle stå för vad de tidigare sagt att driften av Ålands radio måste effektiviseras men efter det här budgetförslaget inser jag att dom har vänt i den här frågan. Det beror troligtvis på att det är jobbigt att bli granskad när man själv sitter vid makten så det är enklare att inte stöta sig med journalisterna på Radion och på så sätt kanske slippa bli granskad en extra gång genom att gå med på kraven om oförändrad ekonomi för radion.

 

Vill dock påminna er om att för bara ett år sedan lämnade socialdemokraterna in en finansmotion liknande den jag lämnat in. Det resulterade i att socialdemokraternas politik och verksamhet granskades otroligt mycket av Ålandsradio i slutet av förra året.

 

Min finansmotion nr 22, alltså den som är nästan exakt lika som den socialdemokraterna lämnade in förra året, handlar om det för mig helt självklara att Ålands Radio borde stå för sina egna upphovsrättskostnader. Då kan man fråga: Varför har sossarna ändrat åsikt i den här frågan?

Som förslaget ligger nu så skall alla åländska familjer betala 200 euro per år skattade pengar oavsett om de lyssnar eller inte på Ålands Radio i tv-licens, men dessutom måste alla  ålänningarna betala över 257.000 euro till via skattesedeln.

 

Jag kommer att fortsätta jobba de kommande åren för att Tv-licenserna slopas och ett nytt moment under landskapsbudgeten införs som exempelvis kan heta ”kostnad för produktion samt återsändning av etermedia”. Summan skall basera sig på en av lagtinget fastställd procentsats av landskapsbudgeten och följa den allmänna konjunkturen och intäkterna för landskapet. Sålunda är alla med och betalar och resurser behöver inte läggas på administration, övervakning och kontroll. Dessutom skulle radion få lov att rätta mun efter matsäcken och inte som nu oberoende hur landskapets och skattebetalarnas ekonomi är, få verka helt utan ekonomiska realiteter.

 

Så till motion nr 49, Vägunderhållet. Det kan inte accepteras att samhället konkurrerar med det privata näringslivet och erbjuder tjänster till kommuner och privata mot beställning när det finns privata som utför just dessa sysslor. Tvärtom borde landskapet i största möjliga utsträckning anlita privata underleverantörer och upphandla dessa för att stödja de privata initiativen som ännu finns kvar samt uppmuntra entreprenörskapet i praktiken och inte bara i teorin.

 

Nästan samma sak är min motion nr 34 angående moment 45.52.20. Den handlar om att istället för att sköta skötseln av naturreservat själv istället köpa tjänsten av privata företag i fastighetsskötarbranschen. Det finns flera små företag som arbetar i den privata sektorn som absolut kunde sköta motsvarande sysslor som landskapet gör nu, Återigen: istället för att bara prata om entreprenörskap och nyföretagande i teorin, borde man visa här i praktiken att man stöder dessa entreprenörer och slutar konkurrera med dem och bjuder ut detta på upphandling

 

Sedan till mina motioner om  Försäljning av marker och fastigheter. I Moment 37.55.21 tycker jag lanskapsregeringen har varit lite för blygsamma i budgeteringen när de tänker sälja landskapets marker. Sålunda föreslår jag att man åtminstone borde höja anslaget med det dubbla, 2400 euro/hektar tycker jag är alldeles för lite.

 

Samtidigt som man vill sälja landskapets marker till underpris önskar landskapet i moment 45.52.88 köpa in annan mark för att inte använda den till någonting utan bara ha som naturskyddsändamål. Jag anser att det finns tillräckligt med naturskyddsområden på Åland och dessutom så skyddas redan Åländsk mark av jordförvärvslagen, sålunda föreslår jag i finansmotion nr 33 att anslaget utgår om 100.000e

 

Min motion nr 25 handlar i princip bara om att sälja bort fastigheter som landskapet inte behöver, landskapet skall inte äga hyresbostäder, det finns det andra som sysslar med och sköter mycket bättre. Sälj bort!

 

Avslutningsvis vill jag inte bara stå här och gnälla och kritisera utan även berömma något i budgeten. Det jag tycker är bra är att det allmänna skatteavdraget införs igen, jag var emot att det togs bort för ett år sedan och anser att skatterna borde vara så låga som överhuvudtaget är möjligt och om landskapets verksamheter inte behöver alla pengar man tagit in av invånarna borde givetvis överskottet ges tillbaka till dem som betalat in pengarna. Jag kan dock inte avsluta detta anförande helt positivt så jag avslutar med att fråga, varför införs inte avdraget redan nästa år, varför vänta till 2007?

 

 

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman!

Jag delar uppfattningen att flitpengen är konjunkturbetingad. Går det bra i det åländska samhället kan den finnas på en viss nivå, går det dåligt finns den på en annan nivå för att kanske inte alls finnas en vacker dag. Det står också i relation till hur det går för republiken Finland och dess ekonomi. Det är en åsikt jag helt delar och därför har jag också försökt medverka till att vi avsätter så mycket som möjligt till utjämningsfonden. Vad gäller Åland penningautomatförening har den här regeringen en alldeles klar deciderad linje och åsikt – från den kommer man inte att vika. Vi har just precis suttit en timme och diskuterat de frågeställningarna.

 

Vad gäller radion tillhörde jag dem som medverkade till vissa justeringar i samband med rambudgeten, men vad fick jag uppleva? Jo, att lagtingets finansutskott och parlament gick emot detta! Skall vi fortsätta att frondera och försöka köra över parlamentet, vars åsikt man så ofta betonar som en nödvändighet för regeringens handlande? Jag tror inte det.

 

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Fru talman!

Först vill jag konstatera att den sista frågan som jag trodde att man kanske skulle komma ihåg glömdes bort att svara på: varför inte det allmänna avdraget införs redan nästa år.  (Från salen, ltl Wiklöf: tiden är alltid så kort) Angående radions finansiering får jag bara beklaga att inte parlamentet har insett, som minister Wiklöf och Karlström gör, hur saker och ting borde skötas. Fortsättningsvis kostar den verksamheten alldeles för mycket och ingen har någonsin någonstans satt en käpp i hjulet för att få ekonomin att gå i balans där.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Henrik Lagerberg, replik:

Fru talman!

Jag skall komma med några frågor. Ltl Fredrik Karlström hävdade att det är för lite överskott i budgetförslaget. Vilket överskott har ltl Fredrik Karlström tänkt sig att det skulle ha varit i årets budgetförslag? Jag vill också upplysa ltl Fredrik Karlström om att förmögenhetsskatten har avskaffats i Finland. Det kanske tarvar en kommentar vad ltl Fredrik Karlström anser om det. När det gäller byggfirmornas prisbild så om jag förstår saken rätt fritar ltl Fredrik Karlström allt ansvar från byggnadsfirmorna för den prisbild som finns på Åland i dag när det gäller byggnadskostnader. Jag kan inte hålla med om en sådan tolkning att det skulle vara samhällets fel att byggarna tar ut de priser de gör i dag.

 

Vad jag förstår är Obunden Samling emot facklig organisering. Jag vill upplysa Obunden Samling och ltl Fredrik Karlström om att det är en grundlagsstadgad rättighet att organisera sig i en fackförening. Det är en grundlagsstadgad rättighet genom kollektivavtalslagen att förhandla om sina löne- och arbetsvillkor. Vidare vill jag upplysa ltl Fredrik Karlström om att vi bestämmer våra arbetskraftsminimilönenivåer i kollektivavtal och inte i lag, som man gör i USA. Minimilönen är inte fastställd i lag utan därför förhandlar vi fram den varje gång det sker en avtalsomgång. Varför är Obunden Samling emot facklig organisering för den fria avtalsverksamheten?

 

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Fru talman!

Det var mycket på en gång! Först till prisbilden för byggfirmorna. Det är helt självklart att om samhället går ut och vill bygga två stycken badhus samtidigt så kommer det att generera att prisbilden blir högre än om man bygger ett badhus och när det är flera stycken som skall räkna på och man vet att det också finns andra byggen som landskapet bygger i form av IT-byar, skolor, sjukhus osv., så betyder det givetvis att man kan räkna på ett mycket högre pris eftersom efterfrågan är så pass stor, men efterfrågan kommer bara från samhällets sida. Hur många privata stora byggen har byggts de senaste fem åren? Jag kommer inte på ett enda och då är det någonting som är snett. Byggföretagen gör helt rätt när de tar ut så mycket de bara kan om politikerna är beredda att betala för det; det är deras fulla rätt. Nu kommer vi att komma till en punkt där vi var för 10-15 år sedan där det sista bygget vi byggde före den förra lågkonjunkturen var travbanan ute i Jomala. Skulle man ha väntat med den tills lågkonjunkturen hade inträffat, vilket alla egentligen visste att snart var på gång, så skulle man ha kunnat göra den betydligt billigare och hålla arbetskraften i skick.

 

Facklig organisering har jag ingenting emot utan det är varje människas fria vilja att få ansluta sig. När jag pratar om att ta över mera arbetsmarknadslagstiftning så är det inte bara facklig organisering och rätten att ansluta sig kollektivt utan det handlar också om frågor som sjukskrivningar, skall företagen ta hela det sociala ansvaret om en arbetstagare blir sjuk, som det är i dag de första nio dagarna. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Fru talman!

Ltl Fredrik Karlström hade mycket att säga, och tydligen har sossarna mycket att säga till om för det vi var som ställdes till svars för mycket! Att det har byggts simhallar och IT-hus kan vi inte ta något ansvar för – då satt vi i opposition. Jag vet inte vilket parti det var som var riktigt pådrivare av IT-hus. Om man skall ha ett sjukhus, när skall man i så fall bygga det om vi behöver förstora det osv.? Det skulle vara intressant om ltl Fredrik Karlström kunde fara till Grelsby sjukhus och prata med personalen om deras arbetssituation. Överlag tror jag inte att ltl Fredrik Karlström är så intresserad om arbetsförhållanden, för det lät lite som om det här med arbetsmarknadspolitiken inte utvecklas när sossarna är med, men samtidigt måste vi prata om kollektivavtal och att man skall ha en viss rätt och att det inte blir en lönedumpning, för någon måste i alla fall jobba för folket och det är även någon som måste kolla dem.

 

I fråga om Ålands radio undrade ltl Fredrik Karlström vad vi menade när vi ifjol hade en motion om effektivering. Som tidigare påpekades sade finansutskottet nej och då är det Ålands lagtings vilja. Hur många gånger har vi inte de senaste månaderna pratat om att Ålands lagtings vilja skall följas av regeringen. Det är väl det som regeringen har gjort nu och då måste vi anpassa oss därefter och inte förfölja enskild verksamhet. Snälla, ltl Fredrik Karlström, journalistik går ut på att granska och inte bara att dra vitsar!

 

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Herr talman!

Det var mycket som jag inte riktigt förstod i den repliken, men jag får börja med det jag förstod! När skall man bygga till och om sjukhus? Ja, man måste hitta sätt att inte göra det samtidigt som man bygger IT-by, simhallar och mycket övrigt som man gör. Vems fel det är att man har byggt dem? Ja, alla vi politiker här som vill bygga monument över vår förträfflighet driver väl den saken till sin spets. Däremot tycker jag att man borde lära sig av sina misstag någon gång, vilket vi uppenbarligen aldrig gör i den här församlingen. Om Ålands lagting har sagt en sak för något år sedan kan naturligtvis Ålands lagting säga en annan sak i dag. Därför inlämnade jag motionen om att jag anser att upphovsrättskostnaderna bör finansieras av Ålands radio. Som exempel kan nämnas att varför skall skattebetalarna finansiera TV 4:s upphovsrättskostnader, en kommersiell TV-station i Sverige som sänder över Åland skall de åländska skattebetalarna betala. Om man tycker att det är klokt måste i rimlighetens namn också en svensk kommersiell radiostation som sänds över Åland också betalas av skattebetalarna. Så är inte fallet; så tycker jag inte heller att det skall vara, men så är det i dag. I dag betalar den svenska kommersiella radiostationen själv via ett av Karlströms bolag upphovsrättskostnaderna på Åland, men den svenska kommersiella TV-kanalen TV4 betalas av skattebetalarna på Åland. Det tycker jag inte är rätt.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

Herr talman!

Ltl Fredrik Karlström nämnde IT-byn och jag kan meddela att jag tar jättegärna på mig ansvaret för att IT-byn blev av. Det gör jag gärna i och med att det sist och slutligen blev en succé, vill jag påstå. I dag finns det ett trettiotal företag i huset. Vi vet att efterfrågan på lokaler där är större än tillgången. Många privata vill gärna dit och det blev precis som vi skissade, att där föds det nya företag, där får man jobb av varandra osv., så det blev ett mycket lyckat projekt och jag ber ltl Fredrik Karlström fara dit ut och diskutera med dem, så tror jag att han får en annan uppfattning. Jag vill också säga till ltl Fredrik Karlström att finansieringen var till största delen lån, det var inte skattepengar, utan en del aktiekapital, men allra största delen var vanliga banklån, så det är finansierat på ett ganska normalt sätt.

 

Ltl Fredrik Karlström nämnde sin finansmotion om att man skulle använda mera privata aktörer i vägunderhållet. Det har vi faktiskt gjort de senaste åren och jag ber ltl Fredrik Karlström titta på sidan 278 i budgeten, där han kan se hur lyckat arbetet har varit genom att man har minskat kostnaderna betydligt de senaste åren. Vi har också minskat personantalet betydligt senaste året, utan att ens behöva säga upp folk, så jag tycker att här har man varit human mot personalen och också lyckats med att tillvarata skattebetalarnas pengar på ett bra sätt.

 

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Herr talman!

Angående IT-byn och dess vara eller icke vara har vi haft den diskussionen många gånger i den här salen och jag har varit en av dem som kanske stretat emot en del. Mitt anförande gick inte ut på huruvida IT-byn är bra eller inte, utan det gick ut på att landskapet har stått bakom alla de stora hus som har byggts de senaste fem åren, vilket har pressat upp byggpriserna så att privata entreprenörer och företag egentligen inte har haft råd att bygga till sina verksamheter, utveckla sina verksamheter på grund av landskapet och kommunerna är de som driver byggpriserna uppåt. Således väntar de privata på att det skall bli lite sämre tider för att eventuellt ha råd att bygga, men det får inte bli så som det blev förra gången. Diskussionen om IT-byn är bra eller inte är inte relevant och jag kan nämna att Karlström är ofta där och äter lunch, så jag håller nog koll på den byn!

 

När det gäller privatiseringen av en del av vägunderhållet är det jättebra att man har börjat den vandringen och med min motion pekar jag på ytterligare ställen som ganska enkelt skulle kunna utökas till mer privatisering. Bl.a. de två motionerna visar på ett enkelt sätt där trafikministern kunde ta i och s.a.s. privatisera lite till. Däremot motsätter jag mig skrivningen i budgeten att man uppmanar kommuner och privata att anhålla om att landskapsregeringens vägavdelning skall utföra arbeten åt dem. Det är att gå tvärtemot privatiseringstanken.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Herr talman!

Jag förstår och tycker själv också, vid första anblicken i alla fall, att hyresbostäderna vid Grindmattesvägen borde säljas. Men när man fördjupar sig lite mera i det så visar det sig att det avsedda hyreshuset står på samma tomt som Ålands musikinstitut och också det förråd/lager som landskapsregeringen har där. Bostadshuset har värmecentral för fjärrvärme som är gemensam med musikinstitutet och lagret, så därför är det ganska svårt att så där omedelbums få en bra indelning av tomten och vi måste först lösa värmeförsörjningsfrågan. Fastigheten är alltså inte så fristående som den ser ut vid första anblicken, så den har nog varit under lupp men efter att vi fick fram konsekvenserna valde vi att avvakta med den. Dessutom måste vi fundera efter ordentligt innan vi gör oss av med tomten, för här är tomten kanske mera värd än själva huset med tanke på att den är väldigt centralt och bra placerad. Vi måste noga tänka igenom om vi för framtiden har behov av denna väldigt centralt belägna tomt innan vi säljer den. Den ligger som sagt högt upp på listan, men vi måste lösa värmefrågan först.

 

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Herr talman!

Det låter förståndigt att man försöker göra det bästa av situationen, men det får inte bara bli så att ingenting händer. Det är rysligt enkelt att stycka av marken för att sedan kunna sälja huset och att  lösa värmefrågan kan inte heller vara svårt om man vill försöka sälja bort lite av sina fastigheter. Jag förstår hur ledamoten Britt Lundberg resonerar.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun Carlson:

Fru talman!

Som medlem av finansutskottet kommer jag inte att uttala mig om speciella finansmotioner och inte så mycket om enskilda moment heller. I behandlingen i finansutskottet kommer vi att höra berörda både inom förvaltningen och utanför, folk från kommunerna, från organisationer m.fl. m.fl.

 

Men som vi hört redan i dag är tidtabellen för behandlingen i finansutskottet stram, den är för knapp för lagtingsårets viktigaste beslut. Beslutet måste dessutom vara klart före jul, det är redan bestämt. Jag trodde själv och många med mig att rambudgetering skulle underlätta budgetbehandlingen och förkorta behandlingen i lagtinget, men det tror jag inte att man kan säga, så vi har säkert anledning i finansutskottet att diskutera också rambudgetens varande. Det enda riktiga skulle nog vara, precis som vi hörde ltl Anne-Helena Sjöblom säga, att tiden för lämnande av budget till lagtinget borde vara tidigare. Det är det enda som skulle hjälpa upp det här. Det känns inte heller tillfredsställande att sitta i finansutskottet och jobba och ha tiden emot sig och veta att man måste bli färdig.

 

Landskapsregeringen har ett reformarbete på gång när det gäller gymnasialstadieskolorna, och det är bra. Under min tid som utbildningsansvarig insåg jag ganska snabbt att vårt nuvarande system med sju enskilda skolor med egna förvaltningar, egna avtal när det gäller lärarlöner osv. borde förändras och förenhetligas. Det arbete som pågår är bra och vi hoppas att vi får ett bra resultat, men jag vill ändå understryka några saker här och det viktigaste är att jag anser att man i reformarbetet inte får glömma de praktiska yrkena och deras utbildningsbehov. Det är viktigare än någonsin att vi värderar alla praktiska yrken. Våra utbildningar i dag är treåriga, omfattar t.ex. bygg, bilmekaniker, handelsekonomer, frisörer, sjöfolk, eltekniker osv. Alla nuvarande skall i teorin ge högskolebehörighet, dvs. man skall kunna börja i en högskola efter genomgången gymnasialstadieskola och det betyder att i läroplanerna finns det följaktligen ganska mycket teorier, dvs. det vi i dag kallar kärnämnen. Allt det här är också bra. Men vi glömmer i det här fallet att det finns så många ungdomar som verkligen till fullo behärskar handens verk, de är händiga på alla sätt, praktiskt lagda och tycker om att skruva, köra bil, traktor, last- och grävmaskiner, skogsmaskiner, städa, stå i butik m.m., de vanliga arbetena som måste utföras. Men de här ungdomarna gillar inte teori och jag är rädd för att vi i nuvarande och kommande system har lämnat bort dem lite utanför utbildningssystemet. Förr kunde de här ungdomarna, efter avslutad grundskola, få jobb, nästan var som helst, men det är svårare i dag därför att arbetsgivarna i dag vill inte gärna anställa 15-16-åringar. De lever under andra avtal och det är krångligt och de får inte göra vad som helst. Dessa ungdomar går miste nödvändig praktik som kanske i vissa fall t.o.m. skulle ersätta en gymnasieskola. Jag hoppas att vi i det kommande systemet bereder plats för dem. Min vision är egentligen tvärtom vad man jobbar med: jag hoppas att man skulle kunna inleda gymnasieutbildningen inom ett yrkesområde med en, vi kan kalla det grundutbildning i ett yrke i kanske tre terminer eller vad man kommer fram till med måttliga teorikrav. Sedan skulle utbildningen fortsätta för dem som väljer att fortsätta; de som vill stiga av kan stiga av och kan ta jobb på vilken firma som helst i jobb som de tycker om att göra, medan de andra skulle fortsätta till en fullständig yrkesutbildning eller gymnasialstadieutbildning. De skulle då skaffa sig de behörigheter som krävs för högskola, om det är det de vill. Den här senare utbildningen kunde vara gemensam för flera yrken och man skulle kunna välja viss yrkesspecialisering, dvs. det jag pratar om är mera valbarhet och flexibilitet i gymnasialstadieskolan, men omvänt: i dag planerar man att man börjar med basår och sedan specialiserar sig i olika yrken, men då ställer det just kraven på teorikunskaper som vi har väldigt många ungdomar som inte vill lära sig det.

 

Det andra jag vill ta upp kort och gott är att landskapsregeringen nu omedelbart skall inleda diskussioner med folkhögskolan om planerande av den nya hantverksskolan så att vi får en bra utbildning med långsiktiga garantier för en högkvalitativ utbildning inom hantverk. Också här skulle jag vilja se en god flexibilitet. Åland behöver goda hantverkare, och hantverkarna behöver god utbildning. Så låt oss nu äntligen förverkliga det här som vi har pratat om i så många år!

 

En annan stor reform som diskuteras är äldreomsorgen. Det är naturligtvis nödvändigt med tanke på att all utveckling visar att vi får fler och fler åldringar, och det beror på vår goda hälsostatus och höga medelålder, som i sin tur naturligtvis är ett resultat av den goda vård vi kan erbjuda. Jag vill ändå erinra om att man inte skall stirra sig riktigt helt och hållet blind på det höga antal 70-, 80- och 90-åringar som förväntas finnas här om ett antal år. Vi åldringar, jag säger ”vi åldringar” därför att jag hör till dem som har fyllt 65 och enligt lagen är man åldring när man är 65. Vi blir fler och fler men samtidigt lever vi för det mesta friskare mycket längre tid än förr i världen, dvs. vårdbehovet uppstår senare i livet än om vi går 10-20 år tillbaka i tiden. Detta gör att den vård som vi blir tvungna att erbjuda våra åldringar kommer att bli mer vårdkrävande, mera avancerad vård behövs, men tiden för vården tror de flesta forskare att kommer att bli kortare just på grund av det jag sade. Det här vill jag bara framföra och hoppas att landskapsregeringen beaktar detta i det kommande arbete som man håller på med. Man behöver inte bli alltför pessimistisk med tanke på utvecklingen. Om man kan överföra Gullåsen till ÅHS på ett vettigt och rättvist sätt så är det okej; man kanske inte skall kalla den kommande vården geriatrisk vård därför att det handlar lite mer om specialiserad utredningsvård osv. Man måste se till att vi har kvar möjligheten att alla skall kunna leva sina sista svåra år på Gullåsen; om man har ett sådant vårdbehov skall man alltså få den vård som Gullåsen kan ge. Det är viktigt att man i en reform också ser till att man har periodplatserna kvar, som underlättar mycket för patienter som vårdas hemma. Vi måste se till att vi har ett tryggt ställe där man vet att man kan få en god vård tills man dör, för vi skall inte skapa ett system där kommunernas omsorgshem blir långvårdssjukhus och Gullåsen blir bara ett utredningssjukhus; då har vi hamnat på fel i alla fall, även om vi försöker göra en omändring här.

 

Finansutskottet kommer också att titta på skrivningarna i budgeten om Lotsbroverkets tilldelning av landskapsregeringens pengar, dvs. landskapsregeringen föreslår att fjolårets skrivningar uppmjukas så att pengarna till Lotsbroverket kan betalas ut om bara Norra Åland-avtalet är klart; det betyder att man inte har tagit med de andra anslutarkommunerna Jomala, Hammarland och Lemland. Det här är en nackdel för de kommuner som blir utanför förhandlingsmöjligheten.

 

Jag har en fråga, men nu finns inte miljöansvariga här. Jag skulle ändå vilja veta om man överhuvudtaget har beaktat de nya rönen – som egentligen är gamla rön – som nu har blivit bekräftade genom forskning, dvs. att den höga kvävereningen som vi har infört i Lotsbroverket inte alls sparar miljön utan kanske tvärtom, eftersom det är fosforn som borde renas bort. Om kvävet tas bort tar fosforn över och då blir algblomningarna större än om man har en mindre kväverening. Kvävereningen fördyrar ofantligt mycket de sista procenterna och vi kastar bokstavligen pengar i sjön när vi betalar för den dyra och höga kvävereningen. Jag skulle vilja veta om man i landskapsregeringen har beaktat detta överhuvudtaget. Det är min sista fråga.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Herr talman!

Ltl Gun Carlson diskuterade Struktur –07 och dess framtid. Eftersom ledamoten Camilla Gunell begärde ordet skall jag inte säga så mycket om det. En viss sorts teorikunskap bör vi väl kunna garantera dem som kommer ut och man har en teorikunskap i dag och jag är helt övertygad om att inte blir det så mycket tuffare i basen osv. Jag tycker man problematiserar det här och inte ser möjligheterna. Ltl Gun Carlson pratade om att nu skall hantverksskolan snabbt in till folkhögskolan och landskapsregeringen tar över ännu mer och slår undan benen på föreningar osv. Visst går föreningen dåligt, har det knackigt, men ändå kanske man skall ge den en chans och se på möjligheter och inte ta över allt offentligt. Även här kan man ge mer för friskapande osv. Jag skall avsluta med en intressant fråga. Centern är inte alltid så samstämmig i alla lägen, har vi märkt här, men vad säger centerns styrelse, är ni eniga om att landskapet skall ta över hantverksskolan och flytta den till folkhögskolan eller är det här någonting som ni bara kör nu?

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Herr talman!

När det gäller Struktur 07 som gymnasiereformen heter menar jag naturligtvis inte helt utan teori, men jag vill lyfta fram alla ungdomar som faktiskt är duktiga på praktiska jobb och man glömmer så gärna att vi i vårt samhälle behöver folk, vi behöver folk som kan utföra de här jobben, vi behöver folk som sitter bakom ratten, som står bakom disken i butiken, som tycker om att köra bil och skruva på maskiner osv., de behöver inte ha alltför mycket teorikunskaper och de har ganska dåliga möjligheter i dag. Det är genom praktisk erfarenhet de kan få jobben och det är därför jag tycker att man borde se på möjligheterna att gå till fördjupade teorikunskaper. När det gäller slöjd- och hantverksutbildningen är centerns lagtingsgrupp helt och hållet överens med det här. Lagtinget har åtminstone tagit två beslut i den här frågan redan i finansutskottet.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Herr talman!

Jag fastnade också för gymnasiereformarbetet och de praktiska yrkena som ltl Gun Carlson tog upp. Jag delar inte uppfattningen att man skall förkorta utbildningen bara för att man är mer praktiskt lagd. Jag har nog ganska lång erfarenhet av ganska många ungdomar och min uppfattning är att de är inte så väldigt mogna efter grundskolan utan de är ganska trötta och i det skedet man kommer in på en gymnasieutbildning är det bra att ha mera praktik och lite teori och sedan s.a.s. fylla på teoribiten mera mot slutet av studierna. Det är trots allt så att oberoende vilket arbete man skall utföra måste man ha teoretiska kunskaper för att klara sig. Det är ofrånkomligt i dag och framför allt är det också så att näringslivet vill ha utbildade personer. Skall man konkurrera om en arbetsplats i näringslivet eller i offentlig sektor läggs det ganska stor vikt vid utbildningen och de som har en kortare utbildning med mindre teori hamnar alltid i en sämre situation, så jag kan inte riktigt stöda en förkortning av utbildningstiden bara för att man skall få rusa på jobb. Det finns säkert bra och individuella lösningar och jag känner många lärare som tagit det här problemet på allvar och lagt upp studieplanerna med sina elever så att man i början av studietiden mer utför praktiska saker och i slutet mer teoretiska.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Herr talman!

Det är precis så som jag avser att man borde lägga upp systemet: att man börjar med mest praktiskt och den som sedan väljer att stiga av skall få göra det. Se er omkring på de arbeten vi tillsätter i dag i många fall: jordbruket, grönsaksodling, fruktodling, fiskodling, livsmedelsindustrierna, var kommer de ifrån, väldigt duktiga arbetare som är vana att jobba, jo, inte kommer de från Åland, de kommer från Estland, Lettland, Ryssland och det är dithän vi går om vi inte uppvärderar de praktiska arbetena på ett sätt som gör att ungdomarna tycker att det är intressant. Det ligger nog någonting i det jag säger; jag tycker att vi borde uppvärdera de praktiska kunskaperna, det här vanliga dagliga. Dessutom är det så att allt färre i dag kan allt mindre om sådana här saker. Vi blir alltmer teoretiska – folk kan nästan inte byta däck på en bil mera, vi har blivit så opraktiska och detta tenderar att gå vidare.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Herr talman!

Jag måste hålla med ltl Gun Carlson i allt hon sade om gymnasialstadiet och den reformen. Jag funderade på detta före ltl Gun Carlson nämnde detta med ålder, att månne det har med ålder att göra att vi i medelåldern varande kvinnor ser mera praktiskt på detta än de yngre kvinnorna, som ofta är mera akademiskt inriktade? Jag vet att vi både också har fått en praktisk utbildning; på den tiden var sjukskötarutbildningen väldigt praktisk, i dag är den mera teoretisk. Jag lämnar nu min förhoppning till ltl Gun Carlson som medlem av regeringspartierna att man också för de här ungdomarna skulle hitta en lösning i framtiden.

 

En annan sak är sedan detta med folkhögskolan, och jag kommer att presentera min motion senare just i den andemening som ltl Gun Carlson sade, men vi har i vår motion föreslagit att hantverksskolan skulle stanna kvar i Sund på Ribacka. Tack för dessa ord om gymnasialstadieutbildningen!

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Herr talman! Jag upprepar tacket tillbaka!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Herr talman!

Jag tycker att det är bra att ltl Gun Carlson berör de stora reformerna och de stora utmaningarna i vårt samhälle, nämligen äldreomsorgen och sedan den stora strukturreformen inom skolan som väntar för gymnasialstadiet. Jag tycker att det är mycket bra att centerns gruppledare också uttrycker sitt stöd för reformen, för det kommer vi alla att behöva. Det är väldigt komplext och krävande och det är viktigt att reformen leds och genomförs öppet och tydligt samt med ett stort tålamod. Jag skulle vilja säga att ett av målen med reformen är också att uppvärdera yrkesämnena så att det som är praktik och teori är båda två lika mycket värda. Jag tror att bland dem som är väldigt praktiskt lagda finns också kanske flertalet av entreprenörerna. Däremot skulle jag säga, att det inte är på det sättet aktuellt att dra ner studietiden eftersom världen i dag är så pass komplex att det krävs att man kan språk, data, kommunikation, svenska och matte för att kunna navigera i en alltmer komplex värld.

 

När det gäller hantverksskolan börjar det bli en följetong här i lagtinget och jag skulle mycket gärna ha önskat att vi hade kommit till en slutgiltig lösning redan till denna budget. Men när den här frågan togs upp sist och kulturutskottet hade uttryckt sin åsikt så fanns där tre olika uppfattningar om hur det här skulle lösas och nu kommer det en motion som visar på en fjärde! TALMANNEN: Tiden är ute!

 

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Herr talman!

Vi är överens om att vi behöver göra reformen, det sade jag redan när jag började därför att jag insåg att som vi har det i dag med sju gymnasieskolor med egna avtal, egna förvaltningar, egna direktioner, egna administrationer, är det för små skolor för att ha det så. De har ”sluppit till” att gå isär ganska mycket från varandra och det är detta som gör att det kommer att bli jättesvårt att få ihop dem till en gymnasieskola, men jag tror att det är rätt att man skall jobba dithän. Jag vill också hålla med om att det inte är lätt. Man skall nog vara tydlig i arbetet att uppvärdera de praktiska kunskaperna, för hur det än är behövs praktiska kunskaper alltid i omvärlden, vi måste ha folk som är vana att jobba med sina händer och de arbetena måste uppvärderas. De behöver inte alltid så hemskt mycket teorier bakom sig. Man skall inte överdriva det. Det är skillnad om man skall ha en fullständig yrkesutbildning, en treårig gymnasieutbildning som ger behörighet till högskola. Då får man inte pruta på kraven. Jag vill också att man skapar någon form av flexibilitet i detta, det är mitt budskap härifrån.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Herr talman!

Ltl Gun Carlson nämnde äldreomsorgen i sitt inlägg och det var intressant att höra. Jag tyckte ändå att det var lite grann ur ett sjuksköterskeperspektiv. Det var mest fråga om vård och vård i livets slutskede. Äldreomsorgen omfattar väldigt mycket sociala bitar också. I mitt huvudanförande tog jag också upp de frågorna när det gällde både information och handledning men framför allt olika boendeformer som stöder de äldre på olika sätt innan man hamnar in på institutionsvård. Jag tycker att man också bör beakta det. Det heter som sagt äldreomsorg.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Herr talman!

Det är helt riktigt att äldreomsorg inte bara är den direkta sjukvården, men äldreomsorg som samhället behöver ge handlar ofta om stöd av något slag, stödåtgärder, antingen i boende, via mat, tvätt, service av bostad, det är det första steget i omsorgen som man måste erbjuda åt en åldring som behöver stöd. Sedan kommer vårdbehovet som beror på sjukdom eller svaghet i sakta mak, och det kan variera väldigt. Jag vill säga att man måste utgå mera från vårdbehovet än ålder. Jag blir lite uppretad när man blir kallad åldring när man är 65, jag känner mig inte ännu riktigt så; det beror på ens hälsa och inte på åldern i år. Det är det här vi måste komma bort från och därför är  äldreomsorg och äldreomsorgslag därför att när blir man åldring? Det är nog en fråga som ingen kan svara på här idag.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anders Eriksson:

Fru talman!

Det är med glädje jag noterar att Ålands Framtid och vår hjärtefråga om

åländsk självständighet ägnas stor uppmärksamhet i remissdebatten samtidigt som samma sak pågår i massmedia både här hemma och i Finland.

Som utlovades redan igår från min sida så kommer vi från Ålands Framtids

sida att i de åländska tidningarna replikera på landshövding Peter Lindbäcks skrämselpropaganda från senaste vecka. Tyvärr har vi nu varken lantrådet eller landshövdingen här när vi skall debattera de tunga frågorna.

 

Personligen hade jag tänkt nöja mig med att vi via samma kanaler besvara de

mest huvudlösa påståenden som landshövdingen fört fram, Men efter att landshövdingen idag öppnade dagens debatt med att dra paralleller till mörka tider och likna lagtinget och dess ledamöter vid löss, så känner jag mig föranledd att begära ordet. Jag uppmanar Talmannen att kalla landshövdingen till sig för att föra en diskussion, i likhet med den uppmaning min kollega Brage Eklund gav, om det språkbruk och värdighet som i normala fall är brukligt här i lagtinget och även påtala det olämpliga i att Finlands högsta ombud på Åland försöker kväva en fri debatt i vårt parlament.

 

Och i och med att särskilt lantrådet och även kansliminister Lundberg trallar på i samma spår som landshövdingen så är det väl på sin plats att vi i vårt parlaments stenografiska protokoll i framtiden hittar denna historiska episod då landshövdingen kastade sig in i den åländska partipolitiken med full kraft.

 

Häpnadsväckande kallar vi från ÅF:s sida i vår svarsreplik landshövdingens påstående om att Åland inte egentligen är kvalificerat som medlem av Europarådet. Här förväntar vi oss  en diskussion mellan självstyrelsepolitiska nämnden och landshövdingen i ett läge där finska statens högsta representant på Åland utpekar dagens situation på Åland som diskriminerande .Det är det facto det som landshövdingen gjorde i sin debattartikel.  Det är synnerligen allvarligt.

 

I och med att Ålands Framtid både i denna sal och med stöd av inlägg i tidningarna beskylls för att ta alltför lätt på frågan om svenska språkets ställning på det självständiga Åland, vill jag här och nu utmana både landshövdingen och lantrådet att före julfriden lägger sig över öarna

förklara för oss alla andra vilka internationella konventioner som gör att Åland idag skall betecknas som ett samhälle med diskriminering satt i system och vilka konventioner som tvingar oss att i framtiden inrätta skolor med finska som undervisningsspråk när vi blir självständiga. Jag är också förvånad över att lantrådet inte tagit tillfälle i akt att bemöta landshövdingens påhopp på dagens

självstyrelsesystem utan tvärtom attackerat Ålands Framtid med motsvarande argumentation.

 

Herr talman!

Jag hoppas att alla åhörare såväl i som utanför denna sal uppfattar tyngdpunkten i det jag nyss lade fram, dvs att lantrådet igår talade om det fantastiska minoritetsskyddet medan landshövdingen veckan före ansett att det är ett system som diskriminerar finskspråkiga och t.o.m. är utsatt för

internationell övervakning. Min reaktion idag faller tillbaka på det enkla faktum att vi från åländsk sida ‑ med stöd av olika experter ‑ alltid hävdat att Åland kunnat ansluta sig till internationella konventioner bl.a därför att de finskspråkiga på Åland inte utgör en minoritet och det inte heller finns en konvention som ger stöd för kravet på finska skolor. Min undran är förstås om den sittande landskapsregeringen i samförstånd med landshövdingen övergett denna långvariga praxis. Frågan är vem som i så fall skall försvara oss när de övervakningsorgan som landshövdingen hotar med sätter oss under lampans sken nästa gång!

 

Jag vill  ta tillfället i akt, herr talman, att än en gång markera för mina värderade kolleger och lyssnarna vid radioapparaterna  följande: Ålands Framtid skulle inte idag sitta med representation i Ålands lagting och vi skulle inte ens ha funderat på att samla alla vänner av åländsk självbestämmande under samma framtidstak om vi skulle tro på de löften som bl.a. lantrådet fört fram i denna debatt, dvs förhoppningarna om utvecklad autonomi och en tryggad svenskhet på våra öar.  Nej, tyvärr, herr lantråd, sakta men säkert kommer verkligheten att komma ikapp även centern

och därmed kommer även självstyrelsens gamla fanbärarparti att känna sitt ansvar för att vara med och leda Åland in på en helt ny väg ‑ vägen mot egen suveränitet i nära samverkan med vår omvärld. Detta är jag helt övertygad om. Jag rekommenderar nog politiker att då och då ta time‑out och på det viset komma ut i verkligheten där kampen för vårt språk och kampen för vår ekonomiska välfärd präglar vardagen. Då kommer även lantrådet att märka hur förfinskningen sakta men säkert urholkar den åländska stenen, den som centerns gruppledare Gun Carlson sade sig värna så ömt i gårdagens huvudanförande.

 

Problemet med dagens självstyrelse och det av lantrådet så omhuldade minoritetsskyddet är ju att vi står oss släta när myndigheter – om jag tar ett exempel - som Arbetarskyddsverket översköljer våra företag med enbart finskspråkig information – jag vet inte hur många företagare som kommit med tidningen - när till och med statsrådets kansli skickar brev enbart på finska till våra enspråkigt svenska kommuner, när arbetstagare runt om på vårt kära Åland hämmas i sin kompetensutveckling

pga. att fortbildning på svenska saknas eller är obetydlig i jämförelse med vad de finskspråkiga har att välja och vraka bland, när våra organisationer kopplade till finska takorganisationer inte fungerar

på ett bra sätt eftersom ålänningarna antingen får sitta och översätta själva  eller nöja sig med att de egna medlemmarna får gissa sig till vad man från centralt håll i Finland anser att det är viktigt att medlemmarna känner till, en verklighet där ålänningarnas rättsskydd är hotat eftersom det inte

finns tillräckligt med juridiskt källmaterial att tillgå på svenska och där vi bara har tur om domarna i högre instanser förstår vår svenska argumentation.  Jag kunde fortsätta med den här listan tills i morgon, men jag vill bara exemplifiera hur situationen är i dag. Det är sannerligen på tiden att en språknämnd inrättas på Åland MEN vad kan denna nämnd göra annat än att inför finska  myndigheter kräva bot och bättring? Några månader senare är allt som vanligt igen och som droppen urholkar stenen som så tär ”utvecklingen på den åländska stammen”.

 

Konklusionen är rätt enkel: hur kan egentligen det "språkliga trycket", som det talades om igår, bli

så mycket värre på ett självständigt Åland, särskilt när vi vet att vi klarar av att uppfylla kraven på mänskliga rättigheter för såväl finskspråkiga som andra invandrare? Nej, idag är det, bästa kansliminister Lundberg, ålänningarna som i språkligt hänseende är att beteckna som diskriminerade. Faktum är att på ett självständigt Åland så kommer vi att kunna se mer avslappnat på bl.a. det finska språket i och med att vi vet att vi själva styr vårt öde och vårt vägval.

 

Är det då bara den språkliga utvecklingen som ligger bakom Ålands Framtid:s uppkomst och

starka framgång bland åländska väljare? Nej, även om vårt svenska språk är den röda tråden i vårt samhälle så är självstyrelsens evinnerliga vattentrampande är en lika bidragande orsak. Lantrådets tal om det gedigna arbete som våra förfäder lagt ner värmde oss alla, visst, gjorde det det! MEN idag vet vi att dörren till alla större självstyrelsereformer är stängd i Helsingfors. Vi kan inte längre luta oss tillbaka och vara nöjda med vad som åstadkoms på 1970- och 80‑talet, nej,  vi måste kraftigt markera vårt missnöje med att självstyrelsen trycks tillbaka när andra autonomier fått en konstitution som är anpassad till dagens krav och till dagens utmaningar.

 

Herr talman!

Till sist något om Ålands Framtid och självstyrelsen av idag. Trots att Ålands Framtid

sedan länge insett att självstyrelsen inom ramen för republiken Finland inte kommer att utvecklas och att systemet de facto bara är ett minoritetsskydd - något som landshövdingen nogsamt inpräntade igår ‑ så kommer Ålands Framtid att fortsätta att fösa de övriga partierna framför oss när det gäller att slå vakt om Ålands status, både inom och utom Finland. Vi hoppas att centern och frisinnade skall överge sin vankelmodiga inställning ifråga om kampen för Ålands plats i Europaparlamentet. Vi går gärna hand i hand på självstyrelsevägen med lantrådet och alla andra MEN vi hoppas att de övriga slutar att hoppa in i buskarna så fort det handlar om att göra någonting konkret för Ålands sak.

 

Nu vill vi se konkret handling i en rad frågor:

 

  • När det gäller vår välfärd
  • När det gäller vårt näringsliv o sjöfart
  • När det gäller ett EU medlemskap med innehåll
  • När det gäller vårt svenska språk.

 

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Herr talman!

Socialdemokraterna delar inte ltl Anders Erikssons syn på ett självständigt Åland. Vi vill inte ha ett självständigt Åland och vi stöder i stort sett den analys som landshövding Peter Lindbäck gjorde för ett tag sedan när det gällde minoritetsskydd och liknande. Det kom klart och tydligt fram där att vi har ett väldigt bra minoritetsskydd som också kan garantera vårt svenska språk; som självständiga har språkskyddet inga som helst garantier, som i dag gäller under vår självstyrelse. Det har också ledamoten Britt Lundberg tagit upp i dag i ett annat sammanhang.

 

Herr talman!

Det finns alltid den risken, ltl Anders Eriksson, att om man angriper en person som inte kan svara och delta i debatten, som ltl Anders Eriksson gjorde häromdagen, att man sedan får svar på tal och då gäller det också att kunna klara av det svaret.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

När det gäller det sistnämnda vet inte jag vem jag skulle ha angripit häromdagen. Det enda jag mig veterligen har sagt beträffande herr landshövdingen var i ett replikskifte med herr lantrådet, där det hänvisades till landshövdingens insändare. Då sade jag att den insändaren kommer vi att svara på, det är mig veterligen det enda jag har sagt. Om det är ett angrepp, sett ur socialdemokratisk synvinkel, på den finska statsmakten, så må det väl vara det då, men det är mig veterligen det enda jag har sagt. Jag har inte sänkt debatten till den nivå som den hade i morse. Det som ändå är det intressanta i det som ltl Christian Beijar säger, att Åland inte har kvar sina internationella garantier om Åland blir självständigt, det är självklart att ett självständigt Åland inte har internationella garantier för vårt språk såsom vi har i dag; man kan inte blanda ihop äppel och päron hur mycket som helst. Det finns inget självständigt land som har ett minoritetsskydd mot sig själv. Det är det som ltl Christian Beijar var inne på och det är det som regeringsmedlemmarna också har varit inne på. Men ändå, värderade kolleger, jag ber er: sätt er lite in i saker och ting så förstår ni sammanhanget på ett annat sätt, ni kan inte ta en insändare som är skriven i propagandasyfte för någon sorts sanning när saker och ting inte stämmer som står där!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Herr talman!

Jag ”trallar” inte, utan jag uppmanar Ålands Framtid på fullt allvar att ge ålänningarna hela bilden. I dag målas det upp en drömbild som att om Åland skulle bli självständigt så får vi göra som vi vill! Då slipper vi det här krånglet med Finland, då blir allting så enkelt! Både ltl Anders Eriksson och jag vet att det enligt folkrätten fungerar så att andra stater inte kan ge t.ex. ett självständigt Åland några annorlunda garantier, utan det kan man bara ge ett självstyrande område. Jag tycker att det är allvarligt att man arbetar för att upplösa vår konstitution och jag tycker att om man arbetar aktivt och med seriös inriktning på att göra det, så måste man också ansvarsfullt redogöra för konsekvenserna och visa fram hela bilden.

 

Det här är för min del ingen ny fråga. Jag har väntat på svar från Ålands Framtid länge. I valdebatten konfronterade jag ltl Anders Eriksson med dessa frågor och då bemöttes jag av ilska, och ilska brukar vara ett tecken på att argumenteringen tryter! Jag tycker inte i dag heller att jag har fått hela bilden, jag har inte fått de klara argumenten, utan i stället lyfter ltl Anders Eriksson fram den problematiska situation med svenska språket som vi i dag har gentemot Finland inom självstyrelsen. Och det är ingenting som vi sopar under mattan utan det är en verklighet vi arbetar med varje dag. Jag ser dock inte att lösningen på det skulle vara ett självständigt Åland och framför allt måste man lyfta fram vad som händer med Åland när dessa garantier, som vi trots allt har, upplöses. För mig är det klart att det på ett självständigt Åland kommer att finnas finska skolor. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

När det gäller det sista kan jag konstatera att också på ett självständigt kommer minister Lundberg att vara med i politiken, och det gläder mig, men det gläder mig inte att hon säger att det är naturligt att det kommer att finnas finska skolor på Åland, för synbarligen är det då någon åländsk politiker, kanske typ Lundberg, som kommer att jobba för den frågan! När ledamoten Britt Lundberg säger att hon i valdebatten möttes av ilska har jag mig veterligen aldrig varit ilsken när jag har diskuterat de här frågorna, för jag tycker att de är så pass intressanta. Däremot fick jag lite uppfattningen att jag möttes av ilska i morse när debatten började – men det är en annan sak. När minister Lundberg säger att vi måste ge hela bilden vill jag säga, att vi har aldrig försökt mörka någonting, vi har aldrig sagt såsom minister Lundberg sade nu, att blir vi självständiga så får vi göra som vi vill. Det är klart att vi vill vara en seriös, ansvarig internationell aktör som är med i de spelregler som gäller här uppe i Norden. Jag noterade att ledamoten Britt Lundberg pratade om Kuba, Irak och Iran. Jag menar, vi måste kunna vara seriösa också när vi diskuterar sådana här frågor. Till sist noterade jag  – jag var tyvärr inte närvarande när ledamoten Britt Lundberg höll sitt anförande i dag – att hon sade så här: ”När det gäller språkpolitiken tycker jag att det är viktigt att lyfta fram de språkskydd som vi har genom internationella garantier. Enligt professor Markku Suksi förlorar Åland dessa garantier om det blir självständigt.” Men oj, vad läskigt och oj vilken nyhet! Det är självklart att vi förlorar vårt minoritetsskydd när vi blir självständiga, men som jag har försökt säga om och om igen: skall vi ha ett minoritetsskydd mot oss själva? Litar inte minister Lundberg på ålänningarna?

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Herr talman!

Menar ltl Anders Eriksson på allvar att ett självständigt Åland skulle garantera det språkskydd som finns i dag tack vare självstyrelsen? Är det inte så att ett självständigt Åland med lite självrespekt ändå borde ordna det så för sina invånare om vi finskspråkiga skulle begära skolor och barnomsorg på finska. Då tror jag inte att det är fråga om det är några politiker som vill utan då tror jag att det är många av de finskspråkiga som i dag finns på Åland som snällt finner sig i systemet med självstyrelsebestämmelser – och vi har anpassat oss väl i samhället – men när självständigheten skulle öppna den möjligheten för oss tror jag att det är många som skulle vilja ha den  här finska servicen. Ltl Anders Eriksson fordrade förut att andra skulle förklara var det står att ett självständigt Åland inte skulle behöva ordna t.ex. språkservice, minoritetsservice, det behöver inte bara vara finska.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Det är en mycket bra fråga som jag har största respekt för. Men jag vill än en gång försöka förklara när ltl Raija-Liisa Eklöw säger att vi då tappar garantierna. Jag har försökt säga så många gånger, att varför har vi särrättigheterna? Varför har vi de internationella garantierna? Jo, det har vi för att vi är en liten minoritet som är sammankopplad med en stor majoritet som har ett helt annat språk och en helt annan kultur. Det är klart att vi inte behöver ha den skyddsmekanismen om vi är självständiga. Så till frågan vad som kommer att hända. Varför är det ett sådant starkt tryck på Åland att allt skall fungera på finska i dag? Jo, därför att vi är en del av det finska handelsområdet, därför att all information från organisationer, postorderkataloger, oavsett vad det är, kommer på finska. Varför gör det det? Jo, för att vi är en del av Finland! Vi får ha hur fina konventioner som helst, det här språkliga trycket som kommer blir bara starkare och starkare, det är bara på en 30-årsperiod som det svenska språket mer eller mindre har försvunnit i Finland. Det kommer att gå lika snabbt här på Åland om vi inte gör någonting.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw säger att hon är själv finskspråkig. Min mamma är inflyttad från Finland, jag har största respekt för dem som kommer från Finland till Åland och jag är helt övertygad om att vi kunde vara mera toleranta mot den finskspråkiga befolkningen på ett självständigt Åland än vad vi kan vara i dag, och det är det som är lite intressant och som kan vara värt att tänka på.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Henrik Lagerberg, replik:

Herr talman!

Jag understöder landshövdingens rätt att uttala sig i det åländska samhället på samma demokratiska vis som vi alla andra har möjligheter att uttala oss. Jag kan inte understöda Ålands Framtid i deras resonemang, man försöker kväva landshövdingens debatt genom att påstå att han blandar sig i interna åländska göranden och låtanden. Landshövdingen skall ha samma rätt som privatpersoner att uttala sig. Jag förstår inte skrämselpropagandan som ltl Anders Eriksson kallar de sakliga argument som landshövdingen har tagit fram i en debattartikel och som var uppe i ett replikskifte igår. Nu säger ltl Anders Eriksson att vi skulle vänta på en insändare från Ålands Framtid. Det vore på sin plats att ltl Anders Eriksson nu redogjorde i talarstolen för vad han menar med ”skrämselpropagandan”.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Jag har aldrig försökt, jag har inte ens sagt någonting liknande, att jag skulle förbjuda landshövdingen att uttala sig om åländska angelägenheter. Precis som landshövding Peter Lindbäck sade i morse, så är han en del av självstyrelsesystemet. Jag har aldrig sagt att han skulle förbjudas att uttala sig överhuvudtaget. Däremot undanber jag mig den typen av paralleller om mörka tider och jämförelse med löss, det tycker jag är under landshövdingens värdighet. Och det måste jag också, herr lagtingsman Lagerberg, i ett demokratiskt samhälle få ha rätt att säga! Det jag är kritisk till är att han, av orsaker som inte jag begriper mig riktigt på, blandar sig i och försöker göra förskjutningar i sympatierna för de olika partierna, och den rätten måste jag också få ha, eller hur ltl Lagerberg?

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Fredrik Lindqvist, replik:

Herr talman!

Det är så med utvecklingen av självstyrelsen, som det här handlar om, att vi alla, förutom kanske liberalerna, är mer eller mindre bekymrade för dess utveckling och att vi står och stampar på stället i många i fall. Det vi är oense om är tillvägagångssättet hur vi skall gå vidare. När det gäller platsen i Europaparlamentet efterfrågade ltl Anders Eriksson Frisinnad Samverkans ståndpunkter. Där är det så att vi står helt klart kvar vid kravet på en åländsk parlamentsplats.

 

När det gäller Ålands konstitutionella status är vår uppfattning den att det är Ålands folk som skall avgöra den genom allmänna val och tillsvidare arbetar vi inom Frisinnad Samverkan för en utvecklad självstyrelse.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Det som ltl Fredrik Lindqvist säger är korrekt: utvecklingen av självstyrelsen, för det är ju det som det här handlar om, sade han i början. Jag har hela tiden försökt säga, att det finns inget motsatsförhållande mellan en fullt utvecklad självstyrelse, hela vägen i mål, till självständighet. Men däremot, precis som ltl Fredrik Lindqvist säger, så kan tillvägagångssättet vara olika och där väntar vi på övriga, högt värderade kolleger i Ålands lagting, att man skall inse att självstyrelseutvecklingsvägen via evinnerliga utredningar, via aftonskolor, via diskussioner, år efter år efter år, där väntar vi att övriga också skall inse, vilket vi har gjort för länge sedan – och det är det som är skillnaden: vi kommer aldrig fram! Dörren för självstyrelseutvecklingen är stängd Helsingfors.

 

När det gäller Europaparlamentsplatsen har det lite glunkats här att det skall komma en framställning från landskapsregeringen om den saken, men nog har vi hållit på också där och tjatat i två år; sossarna har bromsat, FS och centern har tittat i bordet. Om det kommer någonting är vi jätteglada!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Herr talman!

För det första vill jag säga att det var i replik till mig som ltl Anders Eriksson framförde farhågorna och tveksamheten huruvida det var korrekt av landshövdingen att komma med insändare i tidningen. Så har vi det avklarat!

 

Det jag vill säga nu är att påståendet om att man eventuellt inte skulle kunna behålla språkskyddet efter en självständighet absolut inte handlar om hot, skrämselpropaganda eller någon slags konspiration, utan det är så att åtminstone en gång under min tid i landskapsregeringen, under kanslichef Elisabeth Nauclérs tid, var frågan uppe i Europarådet, där man allvarligt ifrågasatte Ålands skydd av minoriteterna, dvs. att man följde de språkliga minoriteternas rättigheter, som finns i övriga EU-länder. Men när man gick igenom våra avtal och vår självstyrelselag kom man fram till att man kunde acceptera det system och den situation som vi har. Jag vill alltså bara säga, att det handlar inte om något hot och skulle vi tappa de internationella avtalen och förlora vår självstyrelselag så skulle vi inte ha det att se tillbaka till, utan ville vi då vara med i EU kräver Europarådet att man uppfyller samma krav som övriga medlemsländer har gentemot sina språkliga minoriteter. Det är verkligheten.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Det är riktigt att det riktades invändningar och om jag inte missminner mig tror jag rentav att ltl Gun Carlson och jag var kolleger vid den tidpunkten. Men vad handlade det om i sak – det är det som är intressant – när det ställdes frågor om Åland eventuellt, med den konstitution vi har nu, stod i strid med den internationella språkkonventionen? Handlade det om att det skulle anläggas finska dagis, finska skolor, som det ibland har framskymtat i debatten? Nej, det handlade specifikt om en sak, att man skulle kunna göra sig förstådd inom domstolsväsendet, och det tror jag också ltl Gun Carlson kommer ihåg. Det kan man i dag på ett synnerligen effektivt sätt, man kan t.o.m. i Ålands tingsrätt göra sig så bra förstådd på finska att inte ens nämndemännen förstår vad saker och ting handlar om! Jag ser att det dras på munnen, men så är den språkliga verkligheten, och det var det som invändningarna handlade om. Men det allvarliga är ändå att lantrådet och också ltl Gun Carlson pratar om det minoritetsskydd vi har, de särrättigheter vi har, hur viktigt det är, på ett sätt som jag åtminstone hoppas att man vill hävda dem även i fortsättningen, medan landshövdingen faktiskt ifrågasatte dem, och det hoppas jag regeringen kan ta en ordentlig diskussion om med landshövdingen. Det är olyckligt om det kommer olika budskap från landskapet.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Herr talman!

Orsaken till att jag tog upp dessa frågeställningar igår är inte landshövding Lindbäcks artikel utan det är de facto ltl Anders Erikssons artikel i Ålandstidningen för några veckor sedan, där det framgick att de internationella garantierna inte har någon större betydelse för det svenska språket och svenska språkets bevarande på Åland. Detta gjorde mig verkligen bekymrad därför att det som har drivit mig och driver mig till att vara politiker på Åland är egentligen två saker: jag vill bevara och utveckla den självstyrelse som vi har och jag vill bevara Åland som ett enspråkigt svenskt samhälle. Det skall stå helt klart.

 

Ltl Anders Eriksson frågade om vi vill fortsätta att bibehålla det minoritetsskydd vi har. Absolut! Det är det som vi vill bibehålla för att jag tror att det är den största tryggheten vi har och de internationella garantierna.

 

Herr talman!

Jag tycker att det kan vara skäl för ltl Anders Eriksson och hans medlemmar i Ålands Framtid att bl.a. titta i lagboken – kanske den finns där i ltl Anders Erikssons låda – för det finns några grundläggande saker som självstyrelselagen och vår konstitution bygger på. En av dem, som jag upplever som den viktigaste, är Ålandsöverenskommelsen mellan Finland och Sverige, för Sverige är i praktiken det land som ger livskraft åt vårt svenska språk och vår svenska kultur här på Åland, ger oss utbildning och det stöd som vi behöver när vi ber om hjälp. I Ålandsöverenskommelsen från den 27 juni 1921 står det så här i första punkten: ”1. Finland, som är beslutet att säkerställa och garantera Ålandsöarnas befolkning bevarandet av dess svenska språk, kultur och lokala traditioner, förbinder sig att utan dröjsmål i självstyrelselagen för Ålandsöarna av den 7 maj 1920 införa nedanstående garantier. ” Här slogs det grundläggande fast i Ålandsöverenskommelsen som gäller språket; sedan finns det också andra saker här.

 

Det här togs sedan in i Folkförbundsrådets beslut av den 24 juni 1921. Där står det i punkt 3: ”De nya garantier som bör ha inflytande i självstyrelselagen böra särskilt avse att bibehålla det svenska språket i skolorna, att bevara jordegendomen i innevånarnas händer, att inom rimliga gränser fastställa inflyttade personers förvärvande av rösträtt och att säkerställa att till landshövding utnämnes en person som åtnjuter befolkningens förtroende.” Det är alltså början som är det viktiga: Ålandsöverenskommelsen, Folkförbundsrådets beslut av den 24 juni 1921. Det är den historiska bakgrunden som vi lever med och som vi tycker att vi skall slå vakt om och ha som grund att stå på fortsättningsvis. Åtminstone i vår relation gentemot Sverige har det här fortfarande en stark betydelse.

 

Herr talman!

Vi kan också ta Europarådet som exempel. Ltl Gun Carlson nämnde ett exempel och jag har som lantråd varit med om flera sådana här granskningar som har gjorts av Finland och hur Finland behandlar minoriteten och vilken situation vi har här på Åland. Vi har klarat de här granskarna tack vare det att vi är en minoritet i republiken Finland och därför tillåts vi att ha de skyddstaganden som vi har. Skulle vi vara en självständig stat så skulle vi inte klara av dem. Det är det här som är den springande punkten i hela resonemanget.

 

Herr talman!

Det som verkligen bekymrar mig är ltl Anders Erikssons uttalande här för en stund sedan: ”mera toleranta mot de finskspråkiga på ett självständigt Åland”. Jag upprepar: ”mera toleranta mot de finskspråkiga på ett självständigt Åland”. Innebär det här, ltl Anders Eriksson, att Ålands Framtid har övergett tanken på att Åland skall vara enspråkigt svenskt? Är det priset man är beredd att betala för självständighet, så är åtminstone inte jag själv beredd att betala det priset, och inte Åländsk Center, det kan jag garantera för min del. Exakt så sade ltl Anders Eriksson för några minuter sedan. Jag tycker att ltl Raija-Liisa Eklöw på ett mycket tydligt och klart sätt personifierade exakt det som kommer att ske, så det är nog precis som ledamoten Britt Lundberg sade här: kära vänner, visa hela bilden och inte bara glansbilden av det självständiga Åland!

 

Om jag övergår till den andra biten och lämnar det språkliga är det så att skall man fungera – vi lever i år 2005 och inte i början av 1900-talet – så har vi i dag ett modernt utvecklat näringsliv här på Åland som handlar med omvärlden, vi importerar, vi exporterar och vi samarbetar över gränsen. Allt det här bygger på att vi är en del av en större helhet och vi har, trots de brister som vi alla är överens om – bristen på Europaparlamentsplats och bristen på talerätt – i grunden ett EU-avtal som de flesta områden är väldigt avundsjuka på. Det här framförhandlades därför att det fanns ett intresse från Finlands sida och från EU:s sida att faktiskt få med Åland i EU på den tiden. Skulle vi bli självständiga, teoretiskt sett, har jag väldigt svårt att tro att det skulle finnas någon större välvilja att ge de undantag, när det gäller hembygdsrätt, jordförvärvsrätt, framför allt näringsrätt, som vi lyckades åstadkomma i det EU-avtal som vi har, tack vare att vi är ett självstyrt område, en autonomi med en speciell situation i Finland.

 

Jag tror att när ltl Anders Eriksson kommer och knackar på dörren i Bryssel så får han säkert bli medlem i Europeiska unionen men på exakt samma villkor som alla andra länder och då har man med ens sopat bort alla särrättigheter som vi har här på Åland – kanske det är en bra utveckling, men jag tror inte att det är en bra utveckling och framför allt tycker jag att det är en skymf mot alla dem som har jobbat med att utveckla den självstyrelse och det samhälle som vi har i dag.

 

Det är det här, herr talman, som jag menar att är det förrädiska i det tal som ltl Anders Eriksson har när han säger att vi skall gå hand i hand och utveckla självstyrelsen. Jovisst, skall vi göra det! Men sedan plötsligt skall man sopa undan alltihopa och ta det här sista lilla steget. Det är det som vi inte kan acceptera från Åländsk Center och jag tror alla andra partier som arbetar med och försvarar det självstyrelsesystem som vi har.

 

Ltl Anders Eriksson kan vara helt övertygad om att den här landskapsregeringen jobbar i stort sett dagligen med den språkliga verkligheten och de problem som det innebär och ibland är man mera frustrerad och ibland är man mindre. Men man måste ändå sätta det i proportion till alternativet att vara helt självständig, för det skulle också innebära en massa andra problem som man inte kan överblicka. Även om jag själv måste erkänna att jag är väldigt frustrerad över de språkliga problemen och också ser att det finns problem i framtiden tycker jag för den skull att självstyrelsesystemet som sådant är det bästa vi har, men egentligen kan fortfarande förbättras och utvecklas, helst precis som det sades i den första självstyrelselagen ”så långt som det är möjligt utan att för den skull vara en självständig stat”, för det fina med att stanna där är att då bibehåller vi alla de internationella garantier, alla de särrättigheter och den speciella position som det innebär att vara en autonomi. Jag tycker faktiskt själv att det skulle vara förbaskat dumt att ta det här sista steget och ramla ner tillbaka i ravinen!

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Okej, då kom ravinen igen! Jag skall försöka svara så gott jag kan. Jag tror ändå att lantrådet Roger Nordlund känner mig så väl att han vet att jag kan den historiska bakgrunden till självstyrelsen ganska bra. Men jag är glad över att lantrådet tar frågorna på så stort allvar att han upplyser Ålands folk om den historiska bakgrunden, det kan behövas. När det gäller de internationella garantierna och att jag har sagt att de inte har någon betydelse, så igen, vi blandar: ett självständigt Åland har en konstitution, ett självstyrt Åland har en helt annan konstitution. Det är alltså två olika scenarier, kan vi vara eniga om det? Det blandas hela tiden fram och tillbaka; lantrådet Roger Nordlund har en god fattningsförmåga, men jag tror att det är så främmande att ställa sig in tankemässigt i hur det skulle vara att vara regeringschef på det självständiga Åland att han hela tiden är kvar vid dessa skyddsmekanismer och vad de skulle betyda. När det gäller påståendet att jag har sagt att vi kan vara mera toleranta mot de finskspråkiga när vi är självständiga är detta heller ingen nyhet; lantrådet Roger Nordlund var med när vi hade partiledardebatten inför valet, när liberalernas dåvarande partiordförande Olof Erland sade, men blir vi självständiga kan vi inte diskriminera finländarna mera! Jag sade, att jag vill inte nödvändigtvis leva i ett samhälle där vi per automatik skall diskriminera någon annan; vi kan vara mera toleranta då än vi vad vi kan vara nu. Varför diskriminerar vi finländarna, om vi säger så? Jo, det är igen våra skyddsmekanismer som kommer in så att inte  majoritetens språk och kultur skall ta över. Därför har vi den här skyddsmekanismen. Jag skulle gärna fortsätta att säga att när det gäller jordskyddet fick Danmark t.o.m. undantag långt efter det att de blev EU-medlemmar. TALMANNEN: Tiden är ute!

När herr lantrådet säger att vi har exakt samma villkor som alla andra i EU är han inte ärlig – alla har olika villkor.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Det sista stämmer att alla har olika villkor och jag vågar tro att vi är ett av de områden som har gått med i EU som har fått de mesta särrättigheterna godkända, och den saken tycker jag att vi skall ta vara på. Tyvärr, herr talman, är det så nu att den här debatten blir lite konstig, för det skulle vara bra om ltl Anders Eriksson skulle få flera repliker, men jag vet inte om det är möjligt! Jag skulle gärna se att ltl Anders Eriksson skulle utveckla vad det egentligen betyder ”att man kan vara mera toleranta”. Är det finskspråkiga dagis och är det finskspråkiga skolor eller vad är det som Ålands Framtid och ltl Anders Eriksson menar? Jag tror att det här är en kärnfråga. Vi från Åländsk Center och landskapsregeringen står fast vid det system som vi har i dag, medan Ålands Framtid tydligen vill luckra upp den språklig situationen som vi har på Åland.

 

Orsaken, herr talman, till att jag anser det här olyckligt är att oberoende om vi är självstyrda eller om vi är självständiga är vi fortfarande en minoritet, en liten folkgrupp på i dag ca 26.700 människor och det finns, ett språkligt tryck och problemet är det att så länge vi är självstyrda och har de internationella garantierna att luta oss tillbaka på, så kan vi ha vissa särbestämmelser här på Åland. Den dagen vi blir självständiga kan vi teoretiskt sett bestämma precis vad vi vill, det har ltl Anders Eriksson helt rätt i, att det parlament som då sitter kan stifta vilka lagar man vill, men sedan är frågan: Hur kommer man att uppfattas? Kommer man att bli en medlem i den europeiska familjen? Kommer vi att accepteras som ett modernt västerländskt samhälle? Absolut, säger ltl Anders Eriksson, bra! Men då kommer det inte heller att finnas några speciella särrättigheter för Åland mera.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Danne Sundman:

Herr talman!

”Hastig karl, kissar bara vatten”, sade min mormor om typer med kort stubin! Och det får man väl säga om landshövdingens inspel i debatten här i dag. Landshövdingen har visserligen sin fulla rätt att tala både här och utanför dessa vägar om saker som han finner för gott. Men att kalla ledamöterna i Ålands lagting för löss som skall sättas under lupp måste väl ändå ses som ett rejält klavertramp av statsmaktens representant.

 

Herr talman!

Ingenting annat än en rejäl offentlig ursäkt kan accepteras för det tillhygge vi har fått bevittna i dag.

 

Herr talman!

Jag begärde anförande för att presentera mina motioner och mot bakgrund av de stora ödesdigra frågor som har diskuterats kanske vi behöver återkomma till budgeten för nästa år. Jag skall ta dem i rask takt i nummerordning. Jag börjar med nr 21, där vi vänder oss emot att man i budgeten skriver att man skall göra vissa saker när det gäller kanslichefen, man skall inrätta en förvaltningschefstjänst. Vi vill först se den lagstiftning som man skall komma med innan vi godkänner någonting. Det finns, som jag sade i mitt anförande, vissa saker som vi måste fundera på där. Vidare har det framkommit i massmedia att en tjänst på kansliavdelningen skall konstrueras för en befintlig tjänsteinnehavare. Det tycker vi inte heller är lämpligt utan tjänsten skall lediganslås och en tjänsteinnehavare skall rekryteras på vanligt sätt, så vi föreslår tillägg under moment 43.01.01.

 

I finansmotion nr 23 är det lite intressant. Det är så att centern har anklagat Ålands Framtid för att föra centerpolitik och nu får väl jag anklaga centern för att föra obunden politik, även om jag tycker att det är positivt. När det gäller energifrågor har vi sedan länge drivit på alternativ energi och nu har det verkligen tagit fäste också i andra partier och det är glädjande. Det finns stora möjligheter för Åland att satsa på alternativ energi och inte bara ur miljösynpunkt utan framför allt ur ekonomisk synvinkel, att öka den lokala produktionen av olika energiformer i stället för att importera olja och el, som vi gör i dag i stora mängder. Men för att göra detta, herr talman, behöver energipolitiken drivas på från landskapsförvaltningen och då behöver man ha en funktion för att kunna dels driva på olika projekt och ta initiativ osv. Det är ingenting som landskapsregeringsledamöter hinner med personligen utan det måste finnas personella resurser i förvaltningen. Därför föreslår vi att man skall grunda ett s.k. energikontor som borde kunna göras med befintliga resurser, befintliga tjänster sammanföras och också nya som kan finansieras av EU och också av energibranschens aktörer, som ju har ett intresse av utvecklingen. Det är någonting väldigt viktigt som man bör ta fasta på och förverkliga för att kunna driva energipolitik som flera partier här tycker att är viktigt.

 

Finansmotion nr 24 handlar om förnyelsebar elproduktion till viss del; det handlar om en anläggning som skall producera inte bara el utan också fjärrvärme för Mariehamn. I stället för att ge investeringsstöd skall man införa det s.k. certifikatsystemet som gör att anläggningen kan sälja certifikat och få intäkter som motsvarar investeringsstöd, men det är en annan typ av stöd som marknaden betalar. Man kan inte få både och, så man bör välja det ena och eftersom regeringen i budgeten har en skrivning om att utreda certifikat borde man koncentrera sig på det och anläggningar får inte traditionellt investeringsstöd.

 

Finansmotion nr 26 handlar en av mina käpphästar, nämligen utformandet av polisens fordon och övrig grafisk profil. Jag tycker att det att vi har polisväsendet under självstyrelsen också skall synas symboliskt, man skall inte förakta symboler utan det skulle vara väldigt viktigt. När man läste debattartikeln från flera anställda vid polismyndigheten så måste jag säga att jag blev lite bekymrad över hur man ser på sin roll som anställd inom Ålands polismyndighet. När man har gått i polisskolan har man tydligen tagit åt sig väldigt mycket av det finska polissystemet och man ser sig som en finsk polis helt enkelt rakt av. För att man skall förstå att man jobbar under självstyrelsens polismyndighet borde åtminstone sådana här enkla symboler som t.ex. utseendet på polisbilarna var speciellt åländsk. Det är ingen stor grej egentligen och det är enkelt att förverkliga.

 

Finansmotion nr 35 handlar om en för mig som lemlänning viktig fråga. Det är så att de flesta kommunerna har valt att gå med i ett miljöservicekommunförbund, Ålands Miljöservice, för att sköta sin avfallshantering. I Lemland, som har en väldigt långt utvecklad avfallshantering, är vi ännu inte riktigt säkra på att det är rätt väg för just Lemland att vandra. Därför förvånar det mig när man i budgeten säger att det är bara de kommunerna som är med i Miljöservice som skall få stöd för investeringar inom avfallshanteringen; de andra får inget stöd. Jag tycker att det är fel att landskapsregeringen försöker tvinga in kommuner i Miljöservice. Det kan jag inte understöda. Därför vill jag ha en ändring under moment 45.56.62 så att sådana här stöd också kan beviljas kommuner utanför Miljöservice.

I finansmotion nr 38 föreslår vi en höjning av anslaget för bild- och formskolan för att den verksamheten skall kunna vara tillfyllest. Det finns ett behov av ett högre anslag där för att verksamheten skall kunna ha den form den har haft hittills.

 

I finansmotion nr 39 vänder vi oss emot projektet för skärgårdskultur. Vi tycker att det projektet borde göras på hela Åland och uttryckligen för barn- och ungdomskultur och man kunde prata om alternativ ungdomskultur som borde lyftas fram i det här projektet. Vi uppmanar landskapsregeringen att återkomma i ett meddelande under året med en ändrad projektutformning. Det här att bara koncentrera sig på skärgården tycker inte vi är rätt utan man bör också göra det för den åländska landsbygden.

 

I finansmotion nr 40 vill vi ha en ändring under moment 46.13.40 Verksamhetsunderstöd till föreningar och organisationer. Nu planerar landskapsregeringen att ge ännu större makt till kulturdelegationen. Kulturdelegationen skall få fördela alla stöd till nämnda föreningar, bl.a. Ålands ungdomsförbund. Det tycker vi är fel; tidigare har landskapsregeringen och lagtinget fastställt fördelningen. Det är en stor regimförändring att vi avhänder oss den här makten. Vidare tycker jag att det är galet att man av ungdomsförbundet – för att de skall få dessa pengar – tvingar fram en reform av ungdomsförbundet där man uttryckligen koncentrerar sig på att få flera ungdomar med i arbetet. Det är så med Ålands ungdomsförbund och har så varit ända sedan förbundet grundades 1907 att inte handlar det bara om ungdomar; i så fall handlar det om ungdomar i alla åldrar. Ungdomsförbundet har alltid varit en kulturorganisation som har engagerat folk i alla åldrar, inte kan man bara prata om ungdomar i den meningen att de skall vara under 18 år. Det är viktigt att påpeka.

 

Herr talman!

Jag kommer att dra över tiden något för jag har några motioner kvar – jag har skrivit många. En viktig sak kommer i finansmotion nr 41 där vi konstaterar att lagtinget i juni 2002 godkände en hemställan till landskapsregeringen om att en vitbok om språkpolitik skulle tas fram. I dag, över tre år senare, är arbetet fortfarande inte slutfört, vilket visar på den låga prioritet som frågan måste anses ha. Det har vidare konstaterats att det är problem med övervakning av näringsrätter osv. För att sätta fokus på dessa frågor föreslår vi att man skulle inrätta en tjänst som självstyrelseombudsman inom förvaltningen. Det måste väl ändå vara berättigat att vi har en tjänsteman som uttryckligen jobbar med att övervaka självstyrelsens innersta väsen: svenska språket, näringsrätten osv. Vi har haft en lång debatt här i dag och igår om de olika särrättigheterna vi har, men vi bryr oss inte så mycket om dem i dag. Nog står det ganska illa till med det som är självstyrelsens innersta väsen.

 

I finansmotion nr 43 motsätter vi oss – som jag också tog upp i mitt huvudanförande - att man skall betala en tjänsteman för att denne skall undvik att komma till jobbet. Vi kan inte acceptera att man köper bort obekväma tjänstemän som man inte kan samarbeta med; som en annan talare sade tidigare kan det bli många sådana affärer. Det vänder vi oss emot och det sparar vi 75.000 euro på, enligt uppgift från massmedia, för i budgeten kan man inte läsa sig till vad det kostar. Det är verkligen väl dolt.

 

I finansmotion nr 46 föreslår vi att landskapsregeringen under året inleder förhandlingar med riksmyndigheterna om att överta också de djupa farlederna i landskapet; vi sköter de grunda farlederna i dag genom att landskapet har den behörigheten och anlitar en entreprenör, och vad säger att vi inte också kunde sköta de djupa? Vi kunde därigenom få lite mera verktyg att styra sjöfarten till den delen man använder farlederna i landskapet när det gäller hastigheter, när det gäller farledsavgifter, miljörelaterade sådana osv.

 

Vidare, herr talman, i finansmotion nr 47 föreslår vi att man skall ta fram en plan för Lemströms kanal. Lemströms kanal är en av Ålands intressantaste trafikplatser konstaterar vi i motionen och kanalen och dess omgivning är intressant ur kulturarvsaspekt och området är dessutom mycket vackert. Mycket trafik passerar genom kanalområdet, både på vägen och genom kanalen. Lemlands kommun har också beslutat att arrangera kanalkalas för att uppmärksamma kanalen och också kommunen i övrigt. För att utveckla kanalområdet och tillvarata dess potential föreslår vi att man i samarbete med Lemlands kommun utarbetar en plan för utveckling av kanalområdet.

 

I finansmotion nr 48 är det också en lemländsk fråga. Det handlar om vägen genom Söderby som nyligen har restaurerats, där det inte byggdes en planskild korsning mellan norra Söderbyvägen, Valborgsvägen och Lemlandsvägen, som är en mycket problematisk plats och den blir än mer problematisk ju mer barnfamiljer det kommer på norra sidan om Lemlandsvägen. Därför föreslår vi ett tillägg i budgeten för att kunna förverkliga en tunnel under Lemlandsvägen för gång- och cykeltrafik, vilket är en mycket angelägen trafiksäkerhetsfråga. Lemlands kommun är för övrigt den enda landsbygdskommunen som har tagit fram en egen trafiksäkerhetsplan och där nämns också korsningen som ett stort problemområde. Vi hoppas att det här kan genomföras innan man får facit i form av någon olycka som sker i korsningen.

 

Till sist finansmotion nr 44 där vi å det bestämdaste motsätter oss att vi skulle medverka till att bygga museimagasinet som kostar hela 1,5 miljon euro och dessutom skall kosta 15.000 euro per år i drift. Det finns privata initiativ och det förefaller som om man i upphandlingen har försökt med alla medel undvika dessa privata initiativ och frågat efter fel saker osv. Därför bör anslaget strykas och man bör undersöka de privata initiativen närmare. Visserligen kommer det här att kosta, det förstår vi också att man måste ta hand om vissa delar av kulturarvet som man har i lagret, men man kunde också vara lite kreativ; när det gäller möbler kunde man placera ut dem hos folk och teckna ett avtal att ni får använda den här möbeln, men ni får inte ändra dess utformning, måla osv. utan ni måste garantera att den hålls i skick, för att därigenom visa upp vad som finns i lagret. Det får inte bli någon museibyråkrats våta dröm som vi skall förverkliga för en massa pengar utan man måste kunna göra det mera rationellt. Det här är kanske det bästa exemplet på att man har öppnat kranarna lite väl och inte håller igen, nu när det tillfälligt finns stora inkomster.

 

Det var mina motioner, herr talman och jag återkommer eventuellt i morgon om tid ges.

 

Ltl Jan-Erik Mattsson, replik:

Herr talman!

För det första är jag lite förvånad över att Obunden Samling har gått in för att stryka anslaget för den nya biopannan för att i huvudsak framställa värme för stadens behov och i andra hand framställa el, som de facto skulle vara grön el. Jag har förstått att motiveringen till det är att man är väldigt ivrig att införa handeln med gröna certifikat och därför blir jag fundersam över huruvida ltl Danne Sundman känner till att om vi inför gröna certifikat i den form som man har i Norge och Sverige – man har inget fungerande samarbete med Norge – skulle det innebära en kvotplikt för alla åländska elabonnenter, och jag är inte så säker på om det är ändamålsenligt. Kan man lösa problematiken med egen lagstiftning som ser annorlunda ut? Det tror jag blir väldigt svårt; jag tror nog att både Sverige och Norge vill att vi skall ha samma lagstiftning, men den innebär att alla åländska elabonnenter kommer att ha en kvotplikt som är ganska tung. Jag är nöjd med att landskapsregeringen skall utreda den gröna certifikathandeln under det kommande året och se hur man kan åstadkomma den på ett annorlunda sätt; jag vet inte exakt hur det skall se ut.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman!

Det är sant att det system som man har i Sverige och som man planerar att utöka i samarbete med Norge innebär en kvotplikt för alla elanvändare utom dem som man undantar i systemet, t.ex. de som i Sverige har tung industri har undantag från kvotplikten. Själva grejen med systemet är att om man tvingar elabonnenter att ha en viss del alternativ ökar intresset för alternativ energi. För Ålands del finns det stora möjligheter för eldistributionsbolagen att investera i alternativ energi och den vägen också förtjäna på systemet så att det blir kostnadsneutralt. Det här bör man noggrant utreda under året; den stora stötestenen är att man ytterligare påför elabonnenterna pålagor, men det kan på ett eller annat sätt hjälpas till från landskapsregeringens sida att lindra den effekten. Huvudsaken är att man kommer in på marknaderna och får sälja certifikat utanför Åland. Där finns det stora möjligheter för ålänningarna att exportera certifikaten och därigenom helt enkelt förtjäna pengar på export av alternativ energi.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Herr talman!

Det är otroligt vilket fokus det har varit på landshövdingens sista mening när han var här i morse, nämligen att sätta lössen under lupp. Jag tycker att det är märkligt att ltl Danne Sundman reagerar på det. Han har under årens lopp här kallat både mig och mina kollegor för både grodor och kameleonter – men som tur var blev det stopp efter talmannens tillsägelse, och det får man väl säga till ltl Danne Sundmans heder att han har följt.

 

Jag har under dagens lopp förklarat varför det är nödvändigt med ett museilager och jag tror nog inte att det är någon som tycker att det är någon våt dröm precis utan det är av nöden tvunget att få det löst på något sätt. De obundna har i flera sammanhang framhållit kulturarvet, men det är nog riktigt när det passar det! Nu kan man verkligen göra en viktig insats för kulturarvet och vi ser att vi tyvärr måste bygga museilagret.

 

Bild- och formskolan har fått höjt anslag i år. Skärgården får ett specialprojekt; det är deras tid nu. Barn- och ungdomskultur stöder vi generellt på andra sätt.

 

Att kulturdelegationen skall få mera makt och att det är en stor regimförändring måste jag verkligen be att få en bättre förklaring på. Lagtinget har nu större insyn än någonsin i hur ungdomsmedlen fördelas, för nu är de listade i budgeten. Jag har gått igenom tidigare budgetar och då har inte lagtinget överhuvudtaget sett till vilka organisationer pengarna har gått, så det här måste vara någon slags missförstånd från ltl Danne Sundmans sida.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Att jag har kallat socialdemokraterna för kameleonter har ingenting att göra med deras personliga utseende utan det har att göra med hur det socialdemokratiska partiet beter sig rent politiskt – att man byter färg när det passar. Det är ännu intressantare i dag när man är med i regeringen, vi har många exempel på att man byter politisk färg när det passar, och var och en får stå för sina insatser i politiken.

 

När det gäller museilagret är vi medvetna om att man måste ta vara på det kulturarv som finns i lagret; det vi vänder oss mot att samhället återigen skall bygga fastigheter själva och driva dem själva i stället för att anlita privata alternativ, som jag vet att finns, men som man har försökt undvika in i det sista från vem det nu sedan är, om det är från museibyråns sida eller om det är politisk sanktionering.

 

När det gäller utdelning av ungdomsmedlen så visst är det en regimförändring att kulturdelegation ges rätten att dela ut medel, det är absolut en stor förändring jämfört med att det uttryckligen står i budgeten vilka organisationer som får vad, så till den delen har det ändrat, det är inget missförstånd och det är också någonting som man har drivit på länge från förvaltningens sida. Nu har den politiska landskapsregeringen fallit till föga.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman!

Ltl Danne Sundman pratar om uniformer och förändrade polisbilar och jag tar till min uppgift att dementera det. Jag tycker inte att det är någon bra idé. Är det så att vi inte har tillräckligt mycket lokalpatrioter bland poliserna så tror jag inte att det är med symbolfrågorna som man löser det problemet, utan det problemet måste man ta itu med på ett annat sätt. Man måste verkligen gå igenom hela organisationen och försöka få den att fungera mera ändamålsenligt. Jag tror att oavsett om man är patriot eller inte upplever man nog det här som uteslutande provocerande om man byter den här typen av symboler. Mera att ta till sig i det här sammanhanget skulle vara att anvisningar och direktiv från inrikesministeriet även kommer på svenska nu. Det betyder att poliserna är väldigt, väldigt hårt styrda. Det är inte bara så att de är utbildade i Finland utan de får också alla detaljdirektiv från Finland helt ograverade, så det är mycket på den nivån vi skall jobba mera än med polisernas symboler.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Jag anser att båda arbeten är väldigt viktiga. Givetvis gör man ingen nytta med symboler om man inte har ett vettigt innehåll inom polismyndigheterna. Vi har tidigare diskuterat och ltl Åke Mattsson och jag är till stor del överens om att det finns stora problem inom förvaltningen av polisen och de bör lösas och det finns och har framförts många kloka tankar under den här budgetdebatten också hur det skall göras. Givetvis skall man fylla symbolerna med ett innehåll, men för att man skall förstå att polismyndigheten är under självstyrelsen bör sådana här enkla saker som t.ex. utseendet på polisbilarna förändras.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Henrik Lagerberg, replik:

Herr talman!

För Obunden Samling verkar nationalromantiska symboler vara viktiga. Jag förstår inte motionsförslaget om att ändra polisernas symbolik. För mig är det helt klart när jag ser en polisbil på staden att det är en polisbil. Det är inget problem för mig.  Vad är motionären ute efter? Är han ute efter att måla om de åländska polisbilarna i Ålands flaggas färger eller vad är det fråga om?

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Jag har tidigare föreslagit att man skulle anlita någon åländsk designer. Det finns både på och utanför landskapet kända designers, så man kan kanske ha en tävling om hur de tycker att den åländska polisbilen kunde designas för att få en professionell design. Inte handlar det om de åländska färgerna. De kan delvis vara ett inslag; eftersom det är de finska färgerna i dag kan man ändra dem till de åländska. Nationalromantik är nog också okej för socialdemokraterna – bara det är den finska nationalromantiken!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. Debatten avbryts nu och fortsätter vid nästa plenum.

 

Lagtingets nästa plenum är i morgon kl. 9.30. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl.16.55).

 

Originalfil