Plenum den 22 september 2003 kl 13.00

Ljudinspelningen saknas ännu. Vänligen återkom senare eller se ifall livesändingen ännu är aktiv.

PLENUM den  22 september 2003 kl. 13.00.

FÖRSTA VICE TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: talman Viveka Eriksson, ltl Wiklöf, ltl Erlandsson, ltl Lisbeth Eriksson och ltl Wickström-Johansson).

25 lagtingsledamöter närvarande.

Om ledighet från dagens plenum anhåller talman Viveka Eriksson och ltl Lisbeth Eriksson på grund av privata angelägenheter, ltl Wiklöf på grund av besök hos riksdagens talman i Helsingfors och  ltl Erlandsson för tiden 22-23.9 på grund av Nordiska rådets möte. Bifalles.

 

 

Meddelande

Landskapsstyrelsen har i skrivelse av den 22 september 2003 meddelat att de beslutat återkalla landskapsstyrelsens framställning nr 27/2002-2003 angående ändring av koefficienterna för beräkning av landskapsandel för grundskolan. Talmannen meddelar med anledning härav att ärendets behandling enligt 42a § AO omedelbart avbryts. Antecknas.

 

Vidare meddelas att landskapsstyrelsens svar med anledning av ltl Barbro Sundbacks enkla fråga nr 17/2002-2003 kommer att avges vid plenum inkommande onsdag den 24 september. Antecknas.

 

Meddelas slutligen att landskapsstyrelsens berättelse för år 2002, som antecknades till kännedom vid ett tidigare plenum, kommer att upptas till behandling vid plenum onsdagen den 24 september. Antecknas.

 

 

Föredras för bordläggning ärende nr 1:

 

Finansutskottets betänkande nr 8/2002-2003 angående landskapsrevisorernas berättelse för år 2002. (RB 1/2002-2003).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet bordläggs till plenum onsdagen den 24.9. Godkänt.

 

 

Föredras för bordläggning ärende nr 2:

 

Kulturutskottets betänkande nr 4/2002-2003 angående ungdomspolitiskt program för landskapet Åland. (M 2/2002-2003).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet bordläggs till plenum den 25.9. Godkänt.

 

 

Föredras för bordläggning från tilläggslista ärende nr 1:

 

Finansutskottets betänkande nr 9/2002-2003 angående förslag till andra tilläggsbudget för år 2003. (FR 28/2002-2003).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet bordläggs till plenum den 24.9. Godkänt.

 

Ärende nr 2:

Finansutskottets betänkande nr 10/2002-2003 angående ändring av koefficienterna för beräkning av landskapsandel för grundskolan. (FR 27/2002-2003)  utgår på grund av att framställningen, som tidigare meddelats, har återkallats.

 

Föredras för tredje behandling ärende nr 3:

 

Näringsutskottets betänkande nr 9/2002-2003 angående ändring av landskapslagen om avbytarverksamhet för lantbrukare. (FR 26/2002-2003).

 

I tredje behandling har lagtinget att antingen anta lagförslaget sådant det godkändes vid andra behandlingen eller att förkasta detsamma. Först tillåts diskussion och därefter föreläggs lagförslaget för antagande. Diskussion. Ingen diskussion.

 

Föreläggs lagförslaget för antagande i tredje behandling.

 

Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

 

Föreläggs lagförslagets motivering för godkännande i enda behandling. Begärs ordet? Motiveringen godkänd i enda behandling.

 

Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Föredras för första behandling efter bordläggning ärende nr 4:

 

Lagutskottets betänkande nr 17/2002-2003 angående förslag till lag om ändring av självstyrelselagen för Åland. (RP 10/2001-2002).

 

Ärendet är bordlagt från plenum den 17.9.2003. Diskussion.

 

Vtm Salmén:

Herr talman!

När betänkandet från lagutskottet var uppe till behandling i onsdags jag uttalade jag min åsikt om hur jag ser på det här och sedan var jag tyvärr tvungen att gå på ett uppdrag genom att jag var värd för landskapets gäster och kunde inte vara närvarande. Men jag blev tydligen utsatt av någon självframmanad analyserare av oss lagtingsmän. Det är alltid bra att vara färsk och tro sig veta allting, men ibland kan det vara bra att lite lugna ner sig och vänta på saker och ting!

 

Efter att ha läst igenom protokollet kan jag bara säga, att jag företräder inget parti so förespråkar konfrontationspolitik och avståndstagande från riket. Jag bara vill meddela det. Det är så att när jag har funderat över det här tror jag att jag lugnt kan säga att det finns inte så många åländska politiker som har så många livliga och vänskapliga kontakter med finska toppolitiker som jag har haft förmånen att bli god vän med och fört verkligt ingående diskussioner med. Orsaken till det här tror jag är att jag har alltid talat rakt fram och inte hymlat om mina åsikter när vi har diskuterat åländska frågor. Detta kanske i motsats till sådana som alltid bejakar motpartens åsikt, alltid, oberoende vad de säger är man med på det! Men sen, bakom, kan man framstå som en våldsamt stark politiker som värnar om Åland och Ålands självstyrelse och som är någonting helt annat än vad man har visat upp i Helsingfors!

 

Det kan vara bra för en del unga politiker att tänka sig för lite innan man s.a.s. analyserar andra. Det är helt okej att analysera sina egna åsikter, och det är väl så vi skall göra, men att vara uttolkare av någon annans åsikter och hur man är, det jag hoppas jag att vi skall slippa i fortsättningen här i Ålands lagting.

 

Man säger också att vi i Obunden Samling förespråkar konfrontationspolitik och i slutändan självständighet för Åland. Det här har man försökt köra med från samma persons sida hela tiden och tror antagligen på den här gamla historien att om man upprepar en osanning tillräckligt många gånger, så kan den gå och bli sanning! Så är det inte i det här fallet. Jag har också lyssnat på dem från vår grupp som har sagt att man kan tänka sig efter 50 år, om utvecklingen inte medför utökad självstyrelse – en uppfattning som jag hoppas att praktiskt taget alla i detta lagting omfattar, att vi inte skall ha en tillbakagång eller ett stillastående av självstyrelsen, utan att vi verkligen hoppas på att vi skall utveckla självstyrelsen, för det finns mycket utrymme kvar ännu innan vi har kommit till det som var avsikten med självstyrelsen och i vilken grad den skulle omfatta självbestämmanderätt.

 

Ltl Perämaa, replik:

Herr talman!

Vtm Salmén sade, att om man inte når en utökad självstyrelse, om det inte sker någon utveckling, så kan man tänka sig att man i framtiden skall ha självständighet. Det uttryckte han för Obunden Samlings del, som jag uppfattade det. Det förslag som han här i dag och förmodligen i den fortsatta processen av ärendet för fram och vill stöda är att man skall förkasta självstyrelselagsrevisionen. Det betyder att det blir stopp i utvecklingen av självstyrelsen i det här skedet och förmodligen ett bra tag framöver. Då är vi där att man kanske för Obunden Samlings del kan tänka sig självständighet i förlängningen. Så uppfattade jag resonemanget.

 

Vtm Salmén, replik:

Herr talman!

Det är verkligen min förhoppning, genom att jag inte delar i det kommande valet, att Ålands folk i och med det här uttalande förstår att här har man en representant för sådana som definitivt inte vill ha någon utveckling – och som talar om sig som diplomater! Det är det mest skrattretande; om det skulle vara ett revynummer som skulle skrivas här skulle det bli avslutningsnumret! Det må jag verkligen säga, att är det så att man har så lite självförtroende att man inte tror att man kan förhandla i Helsingfors om förändring av självstyrelselagen om det här förkastas – och det kommer jag utan vidare att stöda.

 

Ltl Perämaa, replik:

Herr talman!

Vi har fått fullständigt klart för oss att om vi nu fäller självstyrelselagsrevisionen så tar det förmodligen ganska länge innan man på allvar kommer igång med ett nytt revisionsarbete, mycket längre än om vi skulle lägga den här revisionen bakom oss, godta den och gå in för de nya stora viktiga frågorna, som vi behöver behandla för att självstyrelsen skall utvecklas. Men ett nej i den här frågan leder med all sannolikhet till att hela ärendet går i stå.

 

Vtm Salmén, replik:

Herr talman!

Det var verkligen en ny lögn! Ingen, kan jag lugnt säga, av dem vi har hört har vågat – om de ens har tänkt det – säga att det går i stå om vi inte godkänner självstyrelselagsändringen. Vem tror ni i republiken Finland representerande regering och riksdag skulle kunna säga att om ni inte godkänner det här så stannar arbetet upp. Någon sådan politiker finns inte. Den enda som har uttalat ett sådant sätt är ltl Perämaa och jag misstänker att han är den enda i det slaget – någon annan som är så lite påläst och påtänkt finns inte!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl J-E Mattsson:

Herr talman!

Den här frågan har stötts och blötts under en ganska lång tid och centerns lagtingsgrupp har ånyo tagit sig an frågan och diskuterat igenom den efter senaste onsdags diskussioner, med de åsikter som har kommit fram, framför allt med kännedom om effekterna av framställningen.

Vi har vägt fördelar och nackdelar i fråga om den tidigare inställningen, i en del av vår grupp i varje fall, så att fördelarna ändock övervägde nackdelarna, mycket hårfint, vill jag säga. Det här ställningstagandet gällde också för min egen del, dvs. att fördelarna sågs som något större än nackdelarna. Där har vi också vägt in problematiken i att det eventuellt kan bli ett stopp i revisionen av vår självstyrelselag. Det finns säkert olika åsikter om det. Det har vi redan hört här och vår åsikt är den att vi tror inte att det här behöver leda till ett stopp i förändringen av självstyrelselagen. Tvärtom är det bättre att vi rannsakar oss och att lagtinget nu får säga var skåpet skall stå i den här frågan.

 

Från början var det så att den överenskommelse som landskapsstyrelsen hade kommit till i revisionsarbetet med regeringen hade centerns fulla stöd, såväl som från en del andra grupper, dock inte alla; vi vet att det fanns grupper här i lagtinget som inte ens stödde den framställningen men som i dag har aviserat att man tänker stöda den reviderade upplagan. Det är en intressant reflektion.

Men efterhand som vi har upplevt att revisionen har urvattnats alltmer till vår nackdel har vi funnit det skäligt att inte godkänna självstyrelselagsrevisionen i den form den har just nu. Det här betyder inte att vi skulle vara avogt inställda mot Finland. Tvärtom har vi många goda kontakter och den del som den finska riksdagen står för i det här måste ta sitt ansvar också i förhållande till Åland. Man kan inte ensidigt alltid gå in och ändra i självstyrelselagsframställningar som går mot lagtingets önskemål i alltför hög grad. Där får man väga för och emot och den här gången väger det mindre för än emot.

 

Man kan säga att framställningen började bra, men ärendet gick snett någonstans och då är det bättre att man får göra om det och komma tillbaka med en ny framställning som nästa lagting har en möjlighet att besluta om. Det är alltså bättre att börja om och lyckas än att vi tar någonting som vi inte vill ha i dag.

 

Ltl Sjölund, replik:

Herr talman!

Reformen av självstyrelselagen till den här delen har tagit en synnerligen olycklig vändning och jag kan inte annat än djupt beklaga att centern nu har tagit den inställningen att man vill fälla lagen. Jag kan konstatera att vi från liberal sida har en annan uppfattning när det gäller risken med böterna. Vi ser dem som mycket hypotetiska och tämligen teoretiska. För oss är det så att fördelarna med självstyrelselagsändringen vida skulle överstiga nackdelarna. Vilka konsekvenser har detta? Jo, det är nog helt säkert att den politiska verkligheten är sådan att vi kommer att få vänta mycket länge på att det blir fortsatta förhandlingar och fortsatta diskussioner om ändringar av självstyrelselagen. Samtidigt är jag övertygad om att vi kan också vara säkra på att när de diskussionerna fortsätter mellan landskapet och Finlands regering kommer den här punkten med påföljder om brott mot EG-rätten att garanterat finnas med på bordet och jag tror inte att vi kommer runt den frågan. Jag tror inte heller att det kommer att bli några särskilt mycket större skillnader i det som ligger nu och det som kommer sedan, men för oss har det här den förödande konsekvensen att vi tappar massor av tid, vi tappar flera år i tid.

 

Ltl J-E Mattsson, replik:

Herr talman!

Vi har som ltl Sjölund säger olika syn i den här frågan och vi ser inte att det behöver innebära alltför stora problem att ändringen stoppas nu utan vi vill att den skall starta om från början. Man måste rannsaka sig var man står i den här frågan när det gäller fördelar kontra nackdelar och vi ser den skillnaden att vi ser mera nackdelar än fördelar, medan ltl Folke Sjölund ser mera fördelar än nackdelar. Det är en avsevärd skillnad. Men jag vill påpeka att det skall inte falla några fel på landskapsstyrelsens framställning; landskapsstyrelsen gjorde ett gott jobb i överenskommelsen med den finska regeringen. Det är den finska riksdagens arbete när man ensidigt gick in och ändrade mot vår vilja och det är den rollen som det är väsentligt att komma ihåg. Vi stöder starkt, fullt och enigt landskapsstyrelsens framställning till självstyrelselagsrevision och den finska regeringens dito vid det tillfället.

 

Det är klart att böterna är en stor detalj och om de skall förändras är det inte så att man från riket kan göra den förändringen mot vår vilja. Den måste ske på ömsesidiga villkor. Om det finns en stark vilja att ändra bötesförfarandet såsom det är skrivet nu måste den viljan antagligen vara större i riket än hos oss, så här har vi ett skäl till varför vi snabbt kan komma igång med en ny revision av självstyrelselagen.

 

Ltl Sjölund, replik:

Herr talman!

Jag hoppas att jag kunde vara lika optimistisk som ltl J-E Mattsson i den här frågan. Jag tror mig i alla fall kunna säga att jag har en ganska god kännedom om hur man resonerar politiskt i Helsingfors och därför är jag inte alls lika optimistisk när det gäller frågan om möjligheten att komma framåt. Det handlar ändå,  herr talman, i slutändan om Ålands beredskap att bära ett ansvar gentemot EU och EU:s regelverk eftersom vi har en egen relation till EU. Där finns alltså frågan: Är vi beredda att bära ett eget ansvar i de avseendena eller är vi det inte? Jag åtminstone är beredd att göra det. Har vi gått in i ett samarbete måste vi naturligtvis också ta konsekvenserna av det samarbetet. Inte är det bra att det i riksdagen görs förändringar i en regeringsproposition som har arbetats fram gemensamt mellan landskapsstyrelsen och Finlands regering, men det är i och för sig heller ingenting nytt därför att om vi ser på gällande självstyrelselag från 1993 gjordes det under riksdagsbehandlingen av den och den regeringspropositionen ganska många förändringar. Men naturligtvis är det precis så här att för att de förändringarna skall bli gällande krävs att vi här också godkänner det.

 

Ltl J-E Mattsson, replik:

Herr talman!

När det gäller att ta ansvar gentemot EU tycker jag att landskapsstyrelsens framställning och överenskommelsen med regeringen i självstyrelselagsrevisionen klart visade på att det har man, så svaret på den frågan är ja. Vi är villiga att ta på oss ett klart och tydligt ansvar för relationerna till EU, även när det gäller negativa saker som böter. Men det blev inte den produkt som vi tycker att vi kan stå bakom längre och när den har förändrats på det här sättet måste man också markera det på något vis. Jag tycker att det är ganska bra att vi genom genomgången och behandlingen både i riksdagen och här måste lära oss någonting av det här, en lärdom för mig är att med bättre kontakter mellan partierna i riket och här på alla nivåer skulle vi kanske inte ha behövt hamna i den här situationen. Det är bara att konstatera att kontakterna har inte varit tillräckligt bra med riksdagens ledamöter.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Lindqvist:

Herr talman, bästa ledamöter!

Det kom som en liten överraskning att regeringspartierna har delat sig i två läger i frågan. Det ändrar en hel del. Jag skall försöka framföra mitt resonemang som ledamot i lagutskottet och den del av behandlingen som jag har haft förmånen att vara med om.

 

Revisioner av självstyrelselagen är alltid svåra frågor. Det handlar om Ålands konstitution, välfärdens nav, Sundbloms arv.  Behandlingen i lagutskottet var inte heller enkel. Fördelar skulle vägas mot nackdelar och ett ställningstagande skulle tas.

 

Vad är då plus och vad är minus med revisionen? De plus som jag har viktat är att budgetlagar är en formell förbättring, en formell utökning av självstyrelsen. Symbolvärdet i ”landskapsregering” är väldigt tunt, men det har ett visst symbolvärde. Däremot gav lantrådet, när vi hörde honom i lagutskottet, någon speciellt större förhoppning om att detta med landskapsregering skulle ha någon praktisk betydelse.

 

På minuslistan har vi EU-böterna. Jag tillhör dem som inte tror att EU-böterna och att storleken av dem någonsin skulle kunna komma att bli ett problem. Avgörandet och jämkningen, som enligt framställningen skulle skötas av Ålands förvaltningsdomstol, upplever jag som ett större problem.

 

Herr talman!

Min sammanfattning av revisionens innehåll är egentligen plus minus noll. Revision varken ger eller tar av vårt självbestämmande åt någotdera håll. Frågan är då hur man agerar i den här behandlingen. Det enda som har betydelse för mig är: hur påverkar Ålands lagtings behandling kommande innehållsrika revisioner i framtiden. Det finns goda argument för både det ena och det andra. Man skulle kunna tycka att om lagtinget säger ja till revisionen ges både landskapsstyrelse och riksdagsman bättre förutsättningar att nå resultat i Helsingfors.

 

Å andra sidan, herr talman, om man inte har lyckats den här gången vad talar för att man skall lyckas bättre i fortsättningen?

 

Herr talman!

Vi vet att nej av Ålands lagting i den här frågan inte skulle tas som ingenting i Helsingfors. Finland är pressat av de EU-processer som är förestående. För min del är frågan mycket svår och jag vill understryka att det avgörande: hur påverkar lagtingets beslut kommande revisioner. Den här revisionen är nämligen en plus minus noll revision enligt min uppfattning.

 

Ltl Häggblom, replik:

Herr talman!

Jag vill bara påminna ltl Lindqvist Lindqvist om att han själv var med och godkände en självstyrelselagsändring när ordet ”förklaring” togs bort. Jag hoppas att ltl Lindqvist före han avlägger sin röst i denna fråga också tänker efter vad han har fått för att han den gången stödde självstyrelselagen.

 

Ltl Lindqvist, replik:

Herr talman!

Jag kommer mycket väl ihåg att jag under min förra tur här i lagtinget sade rent ut att det här är sista gången som jag undfaller mig, eller hur jag nu uttryckte det. Jag kommer mycket väl ihåg det och därför har det varit extra svårt också i den här behandlingen. Nej, jag anser inte att jag har fått någonting för att jag var med och stödde detta med förklaring. Det har påverkat mig nu också, men fortfarande anser jag att ålänningarnas framtid är betydligt viktigare än min egen stolthet och prestige, så därav mitt agerande hittills.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Perämaa, replik:

Herr talman!

Jag tyckte att ltl Lindqvist höll ett bra och balanserat anförande och det är precis så här det är att det finns fördelar och nackdelar med förslaget och man måste väga dem mot varandra och sedan göra en bedömning hur man för sin egen del vill avgöra och rösta i det här fallet. Den viktigaste fördelen med revisionen är inte tillräckligt belyst här: antar vi ändringen får vi mer eller mindre ett verktyg, en direkt kanal i EU-frågor; det förbinder alltså Finlands regering att föra fram våra synpunkter i EU-frågor. Det är synnerligen viktigt, speciellt i en situation när konventsarbetet slutförs och man skall stifta nya regler och direktiv och med anledning av det är Finland också nu synnerligen aktivt i frågor mot EU. Om vi då frånsäger oss genom att förkasta självstyrelselagsrevisionen frånsäger vi oss, som jag ser det, möjligheten att påverka även det andra arbetet, så det är synnerligen viktigt att vi kunde få ett positivt resultat i den här frågan.

 

Ltl Lindqvist, replik:

Herr talman!

Det som ltl Perämaa tog upp finns på minuslistan i revisionen. Man kan säga att det kommer en långtradare från Helsingfors till Åland, men vi skall skicka en lika väl lastad tillbaka. Frågan är skall vi skicka några lastbilar häremellan eller inte, det är det som kommer att påverka framtiden och kommande revisioner och det var det jag berörde och där är jag väldigt tudelad när det gäller vad som är rätt eller inte rätt.

 

Ltl Sundback:

Herr talman!

Det märks att det snart är val! Självstyrelsemusklerna spänns både här och där och det är förstås lätt att man förivrar i debatten och i sina ställningstaganden. Det som det egentligen gäller, om det nu ens gäller det, är huru allvarligt det är med paragrafen om fördragsbrott och Ålands skyldighet att ta sitt ansvar ifall vi här i lagtinget eller i landskapsstyrelsen gör ett fördragsbrott. Jag tycker att man lite mer borde konkretisera debatten; annars blir det väldigt svårt att riktigt bedöma hur allvarligt det är som en del nu försöker hota med.

 

Jag tycker att det som man mest kan se som ett aktuellt exempel är vårjakten. Om det går så att EG-domstolen beslutar att den åländska jaktlagen inte är förenligt med EU:s fågeldirektiv utan det är ett fördragsbrott inträffar det att Finland får krav på sig att, och Åland sedan, att ändra på lagstiftningen. Den tid vi har att ändra på lagstiftningen är ganska lång och det är med avsikt gjort så för att man skall kunna justera sin lagstiftning så att den harmonierar med EG-rätten. Om då en majoritet av lagtinget skulle säga att vi inte skall ändra, vi skall framhärda, det här är en viktig åländsk tradition och det här skall inte EG-rätten få bestämma om, så om vi uppsåtligen skulle hålla fast vid vår lagstiftning skulle småningom bötesbeloppet utfalla. Då är frågan: Är det rimligt att Finland skall betala för hela sin befolkning när vi uppsåtligen håller fast vid en lagstiftning som för väldigt många ålänningar är viktig. Men om vi skall leva i en rättsstat har vi sist och slutligen inget alternativ utan då måste vi anpassa vår lagstiftning och då kommer inte heller några böter att utfalla.

 

Även om inte jag och inte någon i mitt parti har haft möjlighet att sitta i lagutskottet under behandlingen förefaller det som nu sägs och skrivs även för dem som är väldigt rädda för att Åland ekonomiskt skall straffas vid ett fördragsbrott som ganska överdrivet.

 

De politiska motiven kan jag bara gissa mig till och det skall jag avstå från, men det är inte ovanligt att det från centerhåll som obstruktionen kommer och att det kommer från ett visst håll i partiet. Det är trots allt så att centern under hela den period som propositionen och manglingen genom olika instanser har skett har haft ledande positioner i landskapsstyrelsen och också varit ett ledande parti här i lagtinget. Att man nu i den sista skälvande stunden av processen, som nästan har tagit tio år, ställer sig upp och säger att man kan absolut inte gå med på det här känns inte seriöst, och det är konstigt att inte lantrådet är här och tar ansvar för sitt partis ställningstagande. Man får nästan det intrycket att han inte vill vara här.

 

Nåja, inte går världen under om det här förfaller, det tror jag inte, men man glömmer nog bort alla de goda saker som finns här. Många har sett fram emot att vi skulle få budgetlagarna, att vi skulle få en möjlighet till en snabbare budgetering i samband med att vi lägger en budget samt möjligheterna att driva en egen linje inom Finlands instanser i EU, det vill man inte heller då värdera särskilt mycket. Nog är det alltså risk för att man kastar ut barnet med badvattnet om man nu vägrar att godta det som alla hittills ändå – även om det är med långa tider för oss – ha varit med på att vi skulle förverkliga.

 

Det görs nu mycket politiska bedömningar om huruvida det är möjligt att få till stånd en förnyad process och en snabbare process, om den här lagen faller. I och för sig tror jag att det är fullt möjligt att efter valet och med en ny landskapsstyrelse få till stånd en ganska snabb revision, men då tror jag nog att ett visst parti fortsättningsvis inte skall sitta i landskapsstyrelsen. Någonstans måste trovärdigheten sättas på prov, och det är kanske dags efter valet att de som verkligen vill ta ansvar ser till att det är ett sådant lag som kan föra igenom stora reformer här i lagtinget. Det är mycket prestige som är på spel och man kan tycka att det är löjligt, men våra motparter har också ett intresse av att detta förverkligas efter många års arbete. Jag hade faktiskt möjlighet att så sent som på fredagen landets president Tarja Halonen och växla några ord med henne om det här. Efter det är nog min bedömning att det är viktigt att vi tar detta på allvar.

 

Detta är då min kommentar. Det kanske skulle vara idé att föra ärendet till stora utskottet och försöka få en majoritet för det. Jag tror att det skulle vara till fördel. Jag tror faktiskt att det skulle vara till större fördel att få det här godkänt än att fälla det, för hela Åland, för den landskapsstyrelse och det lagting som skall komma efter det här.

 

Det är inte heller att negligera att en riksdagsman som vi har nu i riksdagen ganska tydligt har sagt att hans arbetsmöjligheter klart kommer att försämras om det här nu också brakar ihop. Vi har stora frågor framför oss som vi skall försöka få förståelse för den här månaden och den allra viktigaste är faktiskt sjöfarten och att vi trygga arbetsplatserna för de åländska sjömännen på åländska rederier i framtiden. Jag tror också att det har en stor betydelse i det här sammanhanget. Om vi fäller självstyrelselagsändringen tror jag inte att det är till förmån för Åland i de frågorna.

 

Även om det säkert finns många kritiska synpunkter som man kan ha på ändringen är nog socialdemokraterna beredda att ta sitt ansvar i den här frågan.

 

Ltl J-E Mattsson, replik:

Herr talman!

Eftersom ltl Sundback uttalar sig om att centern har gjort sitt och ändrat på det här och dessutom uttalar ett hot om att centern nog inte skall få vara med flera gånger vill jag säga att det är ett val emellan, så vilka som skall vara med eller inte tycker jag att vi skall låta Ålands folk besluta om.

 

När det gäller lantrådets inverkan här och nu i salen är det faktiskt så att nu är vi i samma situation som riksdagen; man behandlar en framställning som regeringen har tagit fram, landskapsregeringen respektive Finlands regering. Skulle Finlands regering ha stått i samma situation som vi har, att vi enbart kan anta eller förkasta, så skulle jag vilja ha reda på, eftersom ltl Sundback tycks ha bra kontakter, om den finska regeringen skulle ha antagit den oförändrad eller skulle man ha förkastat den? Vi är på väg att förkasta den efter mycket moget övervägande och vi har inte någon möjlighet att göra några omskrivningar som den finska riksdagen har gjort. Det skulle vara intressant att veta om hon kan analysera det.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

Jag tror att det hade funnits många tillfällen där den nu sittande landskapsstyrelsen med lantrådet och centerns ordförande Roger Nordlund hade kunnat annonsera i riksdagen för länge, länge sedan, att det här kommer inte en majoritet i lagtinget att godta. Det kunde också ha framkommit betydligt tydligare i remissen här. Jag har för min del helt rent samvete, för redan för ett år sedan kunde jag meddela lagtinget att den här framställningen kommer inte att gå ograverad genom riksdagen. Att Finlands riksdag utgående från sitt mandat tar sig friheter kan inte vi, hur gärna vi än vill, begränsa. Nog tycker jag att det är klandervärt att man så här sent i processen nu vill underkänna förslaget. Alla gör sina bedömningar, men jag tycker inte att det är hedervärt.

 

Ltl J-E Mattsson, replik:

Herr talman!

Om jag får drista mig till att bedöma vad ltl Sundback säger är det så att lagen skulle ha blivit förkastad även i riksdagen i den form som var överenskommet, eftersom hon visste att den inte skulle antas i oförändrad form; då hade alternativet varit, precis som jag efterlyste att hon skulle uttala sig om, att den överhuvudtaget inte hade kommit hit utan den hade blivit förkastad redan i riksdagen, om man hade haft samma valmöjligheter som vi har. Men nu ligger man på en annan nivå där det är de som stiftar lagen och inte vi. Det är intressant att få reda på att överenskommelser på regeringsnivå mellan riket och Åland inte är så förpliktande i riksdagen som de skall vara här i lagtinget.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

Det var inte mitt parti som gjorde några överenskommelser, utan det var framför allt centern som gick i ledningen för de överenskommelserna!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl A-M Pehrsson, replik:

Herr talman!

Jag fäste mig vid att ltl Sundback säger att centern inte är att tro på eftersom vi har tagit ett sådant ställningstagande att vi har ändrat åsikt. Som vår gruppordförande ltl J-E Mattsson redan sade har vi inte ändrat åsikt eftersom vi har omfattat det som landskapsstyrelsen har arbetat fram och som man gick till förhandling om med regeringen samt som även blev förhandlingsresultatet med regeringen. Vi har på det sättet varit ärliga och uppriktiga, för det var som sagt i riksdagen som ändringarna kom, ändringar som vi inte kan omfatta. På det viset är det väl inte en förtroendefråga för centern, för centern har stått fast vid samma åsikt hela tiden ända från det man lade fram förslaget från landskapsstyrelsen, men vi kan inte omfatta de ändringar som sedan gjordes i riksdagen.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

Jag förstår resonemanget och principfastheten. Å andra sidan borde man väl ha försökt förhindra att processen gick vidare. Nu kommer det att bli ett misslyckande från två parlament och det är inte bra för samarbetet när man misslyckas. Det tror jag att alla kan intyga. Det är bättre om man kan göra framsteg tillsammans. I samband med riksdagsvalet fick vi om och om igen höra av centern hur väldigt goda kontakter man har till centerpartiet i riket. Hur många kontakter har man haft i den här frågan, skulle det vara intressant att veta. Jag var på ett möte där en viss vicetalman satt med i diskussionerna; han öppnade inte munnen på hela kvällen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Perämaa, replik:

Herr talman!

Ltl Sundback nämnde vårjakten, som kanske är det konkreta aktuella fallet där det möjligen kan bli diskussioner längre fram huruvida Finland enligt nuvarande system måste betala böter om vi bryter mot gemenskapens regler. Eftersom det florerar sådana åsikter att det kunde vara en möjlighet, ifall vi blir dömda i EG-domstolen, att vi skall bryta mot reglerna och fortsätta jaga som förut och låta ”finnarna”, som det sägs, betala böterna vill jag ändå här och nu säga att den möjligheten finns helt enkelt inte. Vi kan inte ha ett samarbete med riket där vi medvetet bryter mot regler och låter dem betala böterna. Det vill jag säga eftersom det finns sådana här synpunkter ute i samhället. Hur gärna jag än på alla sätt skulle försvara vårjakten och även kanske bryta mot EU-reglerna så kommer vi tyvärr inte att kunna göra så utan den frågan måste lösas på annat sätt. Detta är bara en detalj, men det är i varje fall viktigt att det klargörs.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Svensson:

Herr talman!

Vi har en landskapsstyrelse med två stycken partier, liberalerna och centern, och enligt den uppfattning jag har fått har vi varit överens om att vi skall driva den här frågan så att lagtinget kan anta den. Jag skall inte gå närmare in på centerns överväganden, men det kommer som en fullständig överraskning att man nu säger att hela gruppen är emot att vi antar framställningen om självstyrelselagen. Enligt min uppfattning kan man säga att riktigt så här brukar det inte gå till i parlamentariska församlingar som har en regering som bygger på majoritetens förtroende. Med tanke på den parlamentariska utvecklingen är det här en väldigt olycklig situation. Vi har haft en parlamentarisk kommitté som har grunnat på våra parlamentariska frågor i ett par års tid och det är klart att vad som helst kan hända i en parlamentarisk församling, men vissa saker leder till tillbakasteg eller att man fryser en situation, andra till framsteg. Den utveckling som den här frågan har fått har inte lett den parlamentariska utvecklingen framåt utan enligt min uppfattning bakåt.

 

Vicelantrådet Erland:

Herr talman!

Den här frågan aktualiserades formellt i december 1997 då en arbetsgrupp tillsattes. Sedan har den här processen gått vidare under flera föregående landskapsstyrelser. I princip alla partier utom socialdemokraterna har deltagit beredningen av den här frågan och det partiet har också deltagit i den parlamentariska referensgrupp som tillsattes i början av 1998. Hela processen har varit svår. Det är mycket frågor som vi skulle ha velat ta upp från början: samfundskatten, fiskekvoterna och liknande som ströks från listan för att komma med i ett senare skede av revisionen. De frågor som nu finns med och som är viktiga för Åland, enligt vår bedömning, är budgetlagarna, det är inflytandet i EU och det är också reglering av böterna. Om de frågorna har vi i den här landskapsstyrelsen fört diskussioner med ansvariga ministrar och tjänstemän. Vår utgångspunkt i liberalerna har varit att gör vi fel i lagstiftningen skall vi också ta ansvaret; då har det varit viktigt att böterna skulle regleras på ett eller annat sätt.

 

Grundlagsutskottet besökte Åland, jag kommer inte ihåg exakt när det var, men det var i ett skede ganska  besvärliga förslag som kom från grundlagsutskottet; man ville bl.a. reglera högsta domstolens roll i självstyrelsesystemet och föra den juridiska prövningen till grundlagsutskottet i riksdagen. Så blev det inte. Liberalerna står fast vid sin uppfattning att när man avväger alla element i revisionen, hur lång tid det tar att genomföra processen, vilka inslag som är av betydelse och vad som eventuellt kan vara risker, men framför allt hur vi skall gå vidare i processen, har vi sett det som att det här är ändå ett steg framåt.

 

När det gäller risken för böter kom det fram under senaste diskussion att det finns en hypotetisk risk och det finns ett inslag i revisionen som jag skulle säga att närmast är en plump i protokollet. Det är inte fel i protokollet, men det är en plump och det är alltså det som också vtm Christer Jansson påpekade att om det är så att vi har en lagstiftning som EU-systemet inte godtar och det blir en prövning om vår behörighet, och behörigheten visar sig vara rikets behörighet men vi ändå skall betala böter – detta kom in i den sista riksdagsbehandlingen – är det det som är plumpen i protokollet.

 

Om jag har förstått det rätt har centern beslutat att man inte accepterar den senaste versionen från riksdagen. Självklart får vi godta det. Det betyder, såvitt jag förstår, att framställningen faller här i lagtinget och då är frågan naturligtvis: Hur går vi vidare? Hur kan vi ta tillvara de goda förslag som ändå finns med i självstyrelselagspropositionen? Hur kan vi undvika att det blir onödiga förseningar? Egentligen är det så att den allra viktigaste frågan för Åland den närmaste tiden är hur vi kan försvara våra intressen i den kommande regeringskonferensen. Hur det här påverkar är svårt att säga. Men de senaste årens arbete med riksmyndigheterna, aftonskolan, diskussionerna om propositionen med regeringen osv. tycker jag att har lagt en bra grund för diskussioner. Kom ihåg att det här har hänt i riksdagen, i grundlagsutskottet, där vi har en sak som spökar i bakgrunden, dvs. lotteriskatten. Att vi testade det demokratiska systemet den gången och fick rätt på högsta nivå var en seger för det åländska självstyrelsesystemet, men det var samtidigt en seger som skapade motstånd i riksdagen som det kan ta tid att komma över.

 

När vi nu med stor sannolikhet kan konstatera att lagen faller vet vi att regeringen knappast är särskilt glad över det här därför att man har lagt ner ett stort arbete, men det är i riksdagen som det blir svårt att övertyga om att en ny åländsk revision skall genomföras. Men det är bara så att i lagtinget skall vara och en ta ställning enligt eget samvete och grupperna tar ställning efter ingående diskussion; här krävs det kvalificerad majoritet och vi har det inte. I liberalerna har vi sett det här som ett steg i självstyrelsens utveckling. Nu får vi börja om processen, vi eller de som tar över landskapsstyrelseansvaret. Jag tror ändå att vi skulle kunna vara överens så långt att vi utifrån landskapsstyrelsens ursprungliga framställning, som egentligen borde vara det som vi skulle ha behandlat om inte riksdagen skulle ha gått emellan, skulle kunna hitta en process som är någorlunda snbabb. Oberoende av vilka partier som sitter i landskapsstyrelsen – och ingen kan bestämma, inte ens ltl Sundback, vilka som skall sitta där eller inte utan det är väljarna som avgör – bör vi redan nu inse att här måste man bereda marken för att på nytt ta upp revisionen. Det viktigaste är att nästa steg i revisionen är redan aviserat: justitieminister Koskinen sade när han var här att samfundskatten och kapitalskatten måste vi se över; vi har fått gehör för en omprövning av sjöfartsstödet i regeringen. Det är alltså en synnerligen viktig process som pågår just nu och jag hoppas att de framstegen och de behoven av förankring och diskussion med regeringen som vi har i samband med regeringskonferensen inte skall påverkas av det här.

 

Det är klart att en sjuårig process med ett revisionsarbete inte bör avslutas här i lagtinget utan man får ta nya tag. Liberalerna har fortfarande sin linje i den här frågan, men vi vet att det sannolikt inte räcker till. Jag hoppas att alla partier nu före nästa lagtingsperiod försöker se på möjligheten att påskynda en ny process att ta landskapsstyrelsens ursprungliga framställning som utgångspunkt och försöka gå vidare. Det är alltså den nuvarande revisionen, den kommande och regeringskonferensen. Det är tre viktiga saker och vi har också sjöfartspolitiken och samarbetet med regeringen som löper bra, men vi har riksdagen som det stora frågetecknet: Har vi en ny process, vad gör grundlagsutskottet den gången?

 

Herr talman!

Det är kanske svårt att bedöma vad som händer om lagtinget säger nej till självstyrelselagsändringen, men jag tycker ändå att vi i liberalerna förstår att det finns svåra avvägningar i den här frågan och om centern enhälligt, som jag förstår, har valt att gå in för ett nej är det en realitet och mycket mer kan man inte säga om det.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

Av det uttalandet blev väl ingen glad! Å ena sidan säger vicelantrådet att var och en skall ta ställning själv, i nästa minut konstaterar han att centern har enigt gått emot förslaget, det finns ingenting att göra! Jag vägrar att se så där negativt på mina lagtingskollegers förmåga att ta ansvar i viktiga självstyrelsepolitiska frågor. Jag tror tyvärr att det är ganska lätt att bedöma effekterna, åtminstone på kort sikt, om lagförslaget inte godkänns. Det allvarligaste med det är att det direkt politiskt inverkar negativt på våra möjligheter att få ett vettigt och bra sjöfartssystem.

Det måste var och en ta in i den bedömning man gör när man skall godkänna eller fälla lagförslaget. Jag vet att frågan är högaktuell i Helsingfors – jag kan inte säga varför – men det är mycket viktigt nu att lagtinget håller tungan rätt i mun och att man visar på samarbetsvilja och inte ena minuten säger nej till ändringar av självstyrelselagen och i den andra kräver mera pengar till Åland. Ni måste väl inse att det också skulle vara svårt för oss att arbeta enligt den samarbetsmodellen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Perämaa:

Herr talman!

Man får säga att det här är en överraskningens dag nu när vi diskuterar i den riktningen att det klart att revisionen faller! Som ledamot i lagutskottet och också vicegruppledare för liberalerna har jag noga bevakat processen, varit involverad och jobbat för ett bra slutresultat, också i praktiken suttit och räknat röster, av de trettio ledamöter som finns här, räknat för och räknat emot. Ända tills för två timmar sedan trodde jag att det kommer att finnas en klar majoritet för att vi skall anta förändringarna i självstyrelselagen. Jag vill alltså lite säga emot ltl A-M Pehrsson som säger att centern inte har ändrat sig i den här frågan – ända tills för två timmar sedan hade vi den uppfattningen att det fanns en klar majoritet i centergruppen också för att man skulle anta förslaget. Därför är det en dag då man känner sig besviken och  är lite förvånad. Processen är så här och alla har rätt att ändra sin åsikt, det har man.

 

Lite om hur det här negativa resultatet kan påverka kommande arbete i riksdag och relationerna mellan riket och Åland, så har jag åtminstone fått det intrycket av sittande riksdagsmannen att ett nekande i den här frågan allvarligt kan försvåra kommande revisioner, eventuellt även påverka andra viktiga ärenden mellan Åland och riket. Det kan man inte bortse från, det ser jag som fullständigt klart, så därför kommer jag också att vara med och stöda och för liberala gruppens del vara med och stöda att ärendet ännu skall få en behandling i stora utskottet för att vi eventuellt skall kunna komma samman till ett positivt beslut.

 

Ltl A-M Pehrsson, replik:

Herr talman!

Jag förstår besvikelsen som ltl Perämaa uttryckte. Visst är det så att vi har diskuterat lite fram och tillbaka. Det framgick av vår gruppledares anförande också att man har legat och svajat lite just när det gäller för- och nackdelarna att gå med på självstyrelselagsändringen. Vi vet också att det har funnits och finns ledamöter som hela tiden har drivit den här linjen i vår grupp att nackdelarna över väger, så därför kan jag villigt erkänna att i något skede trodde vi att vi eventuellt skulle kunna gå med på det, men efter moget övervägande, som här har sagts, är vi nu eniga om att vi helt enkelt inte kan godkänna förslaget med de ändringar som riksdagen kom fram till och som alltså ändrade på landskapsstyrelsens ursprungliga framställning. Det är bara att beklaga och jag hoppas, precis som har kommit fram, att man är säkert också på rikshåll mycket angelägen om att förhandlingarna kommer igång på nytt, man är från den sidan också intresserad av att få in frågorna som finns med i det här revisionsförslaget. Som ansvariga finansministern sade här tror jag att om vi utgår från det förslag som landskapsstyrelsen ursprungligen hade skall vi kunna komma igång på nytt ganska snabbt.

 

Ltl Perämaa, replik:

Herr talman!

Ändringen i centergruppen har ju skett under de senaste timmarna, och ingenting så avgörande har väl ändå skett i grundlagsutskottet under de sista dagarna och timmarna som har ändrat den här saken, så därför uttryckte jag en besvikelse över att det är svårt att driva sådana här saker om det sedan i sista ögonblicket, utan att någonting avgörande i princip har skett, ändras ståndpunkt. Men det är väl bara ett uttryck för den besvikelse jag känner just nu; därför bör vi föra ärendet till stora utskottet så att man mera på ett balanserat sätt kanske kan återuppta hela diskussionen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Sundman, replik:

Herr talman!

Ltl Perämaa berörde frågan om relationerna mellan Åland och Finland och visst har det varit en tuff process och man har kanske känt sig lite som David och Goliat, men jag tycker inte att vi skall vara långsynta härifrån åländsk sida utan vi skall komma ihåg att när det här gjordes i Finlands riksdag var det också ett val som stundade där och man lade kanske ner lite prestige i det. Eftersom det kommer att utses ett nytt lagting i val tänker inte jag vara långsynt och låta det här påverka mina relationer till rikspolitiken, om jag får fortsatt förtroende av Ålands folk att vara ledamot av lagtinget, utan jag tycker att vi skall lägga det här bakom oss nu och inse att det gick som det gick. En ny revision från vår sida tycker jag nog att bra kan sättas igång och vi kan föra diskussioner i positiv anda.

 

Ltl Perämaa, replik:

Herr talman!

Vi skall hoppas att inte den här processen påverkar ltl Sundmans personliga relationer till riket. Det har överhuvudtaget inte varit ett argument eller ett element i min behandling av ärendet, även om det är nog så viktigt.

 

Ltl Sundman, replik:

Herr talman!

Det var därför jag ville ta upp det. Man måste komma ihåg att vi här i Ålands lagting företräder Ålands folk och ingen annan, enligt 1 § lagtingsordningen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Häggblom:

Herr talman!

Många försöker låta så besvikna i dag. Inte är väl det här någonting, man kan väl se positivt på det att lagtinget kan säga ja till presidentens framställning!  Eftersom liberalerna tänker föra ärendet till stora utskottet tycker jag att stora utskottet skall komma till det slutresultatet att lagtinget säger ja till presidentens framställning – det är den som landskapsstyrelsen och Finlands regering samt presidenten har förelagt, det är slutresultatet. Att det sedan har hänt något i riksdagen skall inte landskapsstyrelsen, inte lagtinget och inte Finlands regering eller presidenten klandras för. Det är Finlands riksdag som då får ta det ansvaret för att man har kört det här i sank. Inte är det någon annan. Därför kan lagtinget säga ja till presidentens framställning. Något annat har inte kommit till lagtinget. Vad som hände i riksdagen skall vi inte ta ad notam eftersom det innebär att den sedan förfaller, men då får man också beakta den, för vi har inte fått något nytt hit.

 

Vi är många som under årens lopp har sagt att vi är emot fixarpolitik. Till de personer som nu ställer sig upp här och anser att de förhandlingar som har pågått i lagutskottet via telefon till riksdagen skall vara avgörande för självstyrelsen måste jag säga att så får det inte gå till. Det får inte gå till på det sättet! Om man har jobbat i sju år får det inte ändras i de sista skälvande minuterna, när det är fråga om ändringar i självstyrelselagen, det får absolut inte gå till på det sättet. Det tar jag avstånd från; så får det absolut inte gå till mellan två likvärdiga parter.

 

När vi diskuterar EU-böterna är det viktigt att man har klart för sig vad EU-böter innebär. Det har inte framkommit i lagutskottets betänkande vad det skulle innebära för Åland. Den som kan det bättre än mig, får rätta mig, men utgående från de formler som finns innebär EU-böterna 100.000 euro per dag om man räknar det rätt. Jag kan ha fel, för de är mycket invecklade.

 

En intressant sak togs upp av ltl Perämaa: sjöfågeljakten. Jag har föreslagit att man skulle ha en folkomröstning om sjöfågeljakten. Det är samma sak med Sverige; när man inträdde i EU hade man inget undantag för EMU, men tack vare att Sverige har folkomröstat om den frågan så accepterar Europeiska unionen att svenska folket säger nej. Uppenbarligen kommer Sverige inte att råka ut för några EU-böter. Följaktligen skall Åland också rösta om sjöfågeljakten; säger en majoritet av Ålands folk nej till sjöfågeljakten skall det också vara likvärdigt till den delen att EU inte skall pålägga vare sig Åland eller Finland några EU-böter för det. Det finns ingen folklig förankring för den EU-politik som förs.

 

Det finns många aspekter som man bör fundera på. Men inte skall det i ett självstyrelselagsarabete som har pågått i sju år ske förändringar i de sista skälvande minuterna och sedan skall Ålands lagting rätter och packer eder efter det! Så får det absolut inte gå till! Det gläder mig om Ålands lagting får en gång skull vågar säga till, att man också hedrar självstyrelsen. Jag är glad om vi faktiskt har kommit så långt i vårt tänkande. Jag måste säga att det hedrade också vicelantrådet när han första gången som liberal under den tid jag har varit här i lagtinget sade att var och en i lagtinget skall rösta efter sin egen övertygelse. Det är bra att partipiskan har kommit bort och det betyder att också liberalerna har möjlighet att rösta som de övriga i den här frågan.

 

Ltl Perämaa, replik:

Herr talman!

När det gäller frågan om eventuella hypotetiska ådömda böter från EG-domstolen har lagutskottet i detalj gått igenom även formlerna för hur bötesbeloppen kan utforma sig. Det står ingenting om det i betänkandet, men eftersom ltl Häggblom var intresserad av det kan jag nämna hur det ligger till. Det är en formel som ligger till grund för beräkningen, där enligt värsta tänkbara scenario Finland skulle kunna bli ådömd att betala i böter 99.000 euro per dag och i bästa tänkbara fall 1.650 euro per dag. Enda bötesbelopp som har utdömts hittills är till Grekland och Grekland har blivit ådömt att betala 24.600 euro per dag, fastän de har en faktor som visar på att de har större betalningsförmåga än vad vi har. Jag vill bara med detta säga att vi har noga gått igenom även de här sakerna, i detalj studerat formlerna för bötesutbetalande. Men det som ltl Häggblom sade var alltså värsta tänkbara scenario och det bästa tänkbara är något mycket bättre, och allting är i grunden hypotetiskt.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Sjölund, replik:

Herr talman!

Jag tänkte bara påpeka en liten detalj. Visst kan man uttrycka stor förtrytelse över att riksdagen har tagit sig för att ändra i regeringens proposition. Det gjorde riksdagen också 1991 när man behandlade den nuvarande självstyrelselagen, och faktiskt på ganska många punkter. Det är ingenting nytt på det sättet. Men det är inte det som är avgörande, det är inte på det sättet som självstyrelselagen ändras, utan självstyrelselagen ändras genom samstämmiga beslut mellan riksdagen och lagtinget. Det avgörande och det som vi behandlar är alltså riksdagens beslut, inte regeringens proposition.

 

Påståendet om att vi inte skulle behöva bry oss om vad riksdagen har beslutat om verkar åtminstone för mig synnerligen egendomligt.

 

Ltl Häggblom, replik:

Herr talman!

Jag vet inte till vem den där repliken var riktad, om den var riktad till vicetalmannen, men det var jag som hade huvudanförandet. Jag ansåg att man skulle se positivt på det och så säger lagtinget ja till den presidentframställning som finns. Det innebär att det inte blir någon revision nu, men det är inte lagtinget som skall ta konsekvenserna av det utan Finlands riksdag, som gick in och ändrade. Då får vi allting på rätt bog och jag menar med det att vi skall se politiskt positivt på saker och ting när de händer och inte vara så negativ som ltl Sjölund låter sig höras.

 

 TALMANNEN: Replikskiftena är avslutad. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Väcks förslag om remiss till stora utskottet?

 

Ltl Perämaa: Herr talman! Jag föreslår att ärendet går till stora utskottet.

 

Ltl Lindqvist: Herr talman! Jag understöder förslaget om att ärendet förs till stora utskottet.

 

TALMANNEN: Ltl Perämaa, understödd av ltl Lindqvist, har föreslagit att ärendet skall remitteras till stora utskottet. Lagtinget kan besluta om remiss till stora utskottet, dock så att ärendet alltid skall remitteras om minst åtta lagtingsledamöter omfattar förslag om detta. Jag ber därför de ledamöter som omfattar ltl Perämaas förslag att resa sig.

 

Talmannen konstaterar att lagtinget har omfattat förslaget om remiss till stora utskottet. Ärendet överlämnas därför till stora utskottet. Ärendets första behandling är avslutad.

 

 

Föredras för första behandling ärende nr 5:

 

Lagutskottets betänkande nr 18/2002-2003 angående ändringar i körkorts- och vägtrafiklagstiftningen. (FR 22/2002-2003).

 

Diskussion.

 

Ltl Lindqvist:

Herr talman!

Eftersom lagutskottets ordförande ltl Wickström-Johansson inte är närvarande har jag fått uppgiften att föredra vårt betänkande.

 

Utskottet har konstaterat att landskapsstyrelsen med den föreliggande framställningen syftar till att förbättra trafiksäkerheten och höja trafikmoralen. Många av ändringsförslagen är dessutom sådana som innebär en implementering av EG:s regelverk. Vissa ändringsförslag innebär förtydliganden av gällande bestämmelser och tillrättalägganden av tidigare oklarheter. Utskottet har konstaterat att beredningen av framställningen skett i nära samarbete med motorfordonsbyrån och polismyndigheten.

 

Till följd av ändrade EG-bestämmelser införs en ny körkortstyp (M-körkort) som berättigar till att framföra moped och liknande fordon. Särskilda mopedkörkort har inte funnits tidigare men då den nuvarande körkortslagen stiftades år 1991 infördes en möjlighet att utfärda förarbevis för moped. Samtidigt påfördes grundskolorna uppgiften att ge trafikundervisning för sådana förarbevis. Denna undervisning kommer nu att falla bort.

 

Körkort kan redan idag beviljas på vissa villkor. Vanliga sådana villkor är att körkortsinnehavaren skall använda glasögon eller hörapparat eller att körkortet berättigar till att framföra endast en bil med automatväxel. Med hänvisning till att äldre fordonsförares prestationsförmåga ofta kan vara nedsatt föreslår landskapsstyrelsen en ny kategori av villkor som skulle medge att körkortsinnehavaren får framföra ett fordon under vissa betingelser men inte under andra. Som exempel anges möjligheten att köra endast dagtid, att begränsa körkortets giltighet geografiskt eller dylikt.

 

Utskottet konstaterar att sociala och humanitära motiv talar till förmån för förslaget och tillstyrker det därför. Utskottet understryker dock vikten av att införandet av dessa specialkörkort föregås av tillräckliga förberedelser. Det torde bli nödvändigt att bereda någon form av tilläggsbestämmelser och anvisningar för i vilka fall dessa körkort kan utfärdas.

 

Utskottet har till den här delen inte varit eniga där undertecknad och ordföranden Wickström-Johansson haft en annan uppfattning än utskottets majoritet.

 

Landskapsstyrelsen föreslår att kravet på att förete läkarintyg vart femte år från och med 45 års ålder skulle begränsas att gälla dem som innehar körkort för lastbil och buss samt yrkesförare. För övriga körkortsinnehavare skulle skyldigheten begränsas att gälla vid fyllda 60 och 65 år. Utskottet har efter övervägande beslutat föreslå en ytterligare lindring av kraven. Synförändringar är de mest allmänt förekommande upptäckterna som görs vid de nuvarande läkarkontrollerna. Utskottet föreslår att förfarandet med läkarintyg reformeras så att samtliga körkortsinnehavare vid 45 års ålder skulle åläggas att förete ett intyg från läkare eller optiker om att synförmågan fyller kraven. Kraven på att förete läkarintyg med fem års mellanrum skulle gälla från och med 50 års ålder och begränsas till dem som innehar körkort för lastbil eller buss eller innehar yrkeskörtillstånd.

 

I Finland föreslås att de regelbundna kontrollerna vid 60-års ålder slopas. Man menar att man vid denna ålder tämligen sällan har sjukdomar som påverkar körförmågan. Man kan säga att utskottet delar dessa motiveringar som grund till en liberalisering av lagstiftningen.

 

På overheadbilden här ser man att det skiljer sig en hel del mellan EU-länderna. T.ex i Sverige så har man enbart en kontroll i samband med att körkortsinnehavaren fyller 70 år. Även i Danmark utförs inga kontroller förrän 70-års ålder.

 

Utskottet delar framställningen även till den del att läkare ges rätt att utan hinder av sin tystnadsplikt anmäla till polisen eventuella observationer som läkare gjort på patient och som kan påverka förmågan att framföra fordon på ett trafiksäkert sätt. Även till denna del är rikslagen formulerad på ett liknande sätt.

 

Ltl Englund:

Herr talman!

Eftersom det var ganska mycket diskussion om lagförslaget när det föredrogs för remiss i lagtinget vill jag tacka utskottet för att man har gjort ett bra arbete och det gäller då särskilt 3 §, som jag påpekade tidigare, nämligen att man måste ha körkortet med sig. Men nu har man gjort ett tillägg som är möjligt enligt vägtrafiklagen som tidigare har skrivits och det tycker jag är mycket bra, så jag är nöjd med utskottets behandling.

 

Ltl Lindqvist, replik:

Herr talman!

Det var en sak som jag missade i min presentation. Det är också en viktig aspekt där utskottet har ändrat på framställningen och i stället för att införa körkortstvång har vi gått in för en enhetlig linje med vägtrafiklagen, där man har samma skrivning att körkortet gärna skall medföras, men det blir ingen brottslig handling om det inte är med.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Väcks förslag om remiss till stora utskottet? Ingen remiss. Ärendets första behandling är avslutad.

 

 

Antecknas för kännedom att till lagtinget överlämnats

 

Ålands delegations i Nordiska rådet berättelse för tiden 1.3.2001-31.12.2002. (NRB 1/2002-2003).

 

Ärendet kommer upp för debatt den 25 september.

 

 

Ltl Barbro Sundbacks m.fl. spörsmål angående landskapsstyrelsens fördelningspolitiska bedömningar (S 6/2002-2003).

 

Meddelande om när landskapsstyrelsens svar på spörsmålet eller meddelande om att landskapsstyrelsen inte avser att besvara spörsmålet kommer att lämnas senare.

 

 

Ltl Fredrik Lindqvists enkla fråga angående ersättning för sälskador. (EF 18/2002-2003).

 

Svar kommer att lämnas den 26.9.

 

 

Ltl Danne Sundmans enkla fråga angående distriktsförlikningsmannens opartiskhet. (EF 19/2002-2003).

 

Svar kommer att lämnas den 24.9.

 

 

Ltl Bert Häggbloms enkla fråga angående hälsonämnden vid Ålands hälso- och sjukvård. (EF 20/2002-2003).

Tidpunkten för svaret kommer att meddelas senare.

 

Lagtingets nästa plenum är onsdagen den 24 september kl. 13.00. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl. 14.37).

 

 

 

 

 

 

 

 

Originalfil