Plenum den 22 september 2004 kl 13.00

PLENUM den  22 september 2004 kl.13.00.  

FÖRSTA VICE TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: talman Viveka Eriksson, vtm Harriet Lindeman, ltl Britt Lundberg, ltl Ragnar Erlandsson och ltl Lasse Wiklöf. Vtm Harriet Lindeman infann sig efter uppropet).

25 lagtingsledamöter närvarande.

Om ledighet från dagens plenum anhåller talman Viveka Eriksson med anledning av invigningen av riksdagshusets tillbyggnad. Ltl Ragnar Erlandsson anhåller om ledighet från dagens plenum med anledning av Nordiska rådets möte och ltl Lasse Wiklöf anhåller om ledighet med anledning av Nordiska rådets miljöutskottsmöte. Beviljas.

 

Meddelande

Meddelas att landskapsregeringens svar med anledning av vtm Barbro Sundbacks enkla fråga nr 8/2003-2004 kommer att avges vid plenum inkommande fredag den 24 september.

Antecknas.

 

 

Föredras för andra behandling ärende nr 1:

 

Lagutskottets betänkande nr 26/2003-2004 angående godkännande av Cartagenaprotokollet om biosäkerhet till konventionen om biologisk mångfald, samt med förslag till lag om sättande i kraft av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i protokollet och lag om ändring av 48 kap. 1 § strafflagen. (RP 26/2003-2004).

 

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion. Ingen diskussion.

 

Detaljbehandlingen vidtar.  Det i framtställningen  ingående lagförslaget föreläggs för lagtingets bifall. Lagförslaget är bifallet.

 

Ärendets andra behandling är avslutad.

 

 

Föredras för andra behandling ärende nr 2:

 

Lagutskottets betänkande nr 27/2003-2004 angående godkännande av konventionen med stadga om Europaskolorna samt med förslag till lag om sättande i kraft av de bestämmelser i konventionen som hör till området för lagstiftningen. (RP 25/2003-2004).

 

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion. Ingen diskussion.

 

Detaljbehandlingen vidtar.  Det i framställningen ingående lagförslaget föreläggs för lagtingets bifall. Lagförslaget är bifallet.

 

Ärendets andra behandling är avslutad.

 

 

Föredras för andra behandling ärende nr 3:

 

Näringsutskottets betänkande nr 4/2003-2004 angående anpassning av landskapslagstiftningen med anledning av det nya sjöfartsstödet. (FR 15/2003-2004).

 

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion. Ingen diskussion. Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs det i betänkandet ingående lagförslaget i dess helhet. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

 

Lagförslaget föreläggs för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

 

Ärendets andra behandling är avslutad.

 

 

Föredras för andra behandling ärende nr 4:

 

Näringsutskottets betänkande nr 5/2003-2004 angående ändring av landskapslagstiftningen med anledning av bolagsskattereformen. (FR 16/2003-2004).

 

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion. Ingen diskussion. Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs de i betänkandet ingående lagförslagen var för sig i deras helhet. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av kommunalskattelagen för landskapet Åland för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om upphävande av landskapslagen angående tillämpning vid kommunalbeskattningen av lagen om gottgörelse för bolagsskatt för godkännande i dess helhet.

Lagförslaget är godkänt.

 

Ärendets andra behandling är avslutad.

 

 

 

Föredras för enda behandling ärende nr 5:

 

Finansutskottets betänkande nr 6/2003-2004 angående förslag till andra tilläggsbudget för år 2004. (FR 17/2003-2004).

 

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion.

 

Ltl Mats Perämaa

Fru talman!

Med anledning av att finansutskottets ordförande inte kunde närvara på samtliga möten angående detta förslag till tilläggsbudget kommer jag som viceordförande att presentera betänkandet.

 

Finansutskottet har behandlat landskapsregeringens framställning om förslag till andra tilläggsbudget för år 2004. Utgående från den diskussion vi hade här i salen i samband med remissen har vi fördjupat oss i tre punkter av detta förslag. Det första området vi har fördjupat oss i är under finansavdelningens förvaltningsområde moment 44.10.61 Bidrag för reservkraftsanläggning. Det fanns frågeställningar här i salen om hurdan risk man tar i samband med att man får detta extra anslag. Hur stor är risken att vi kan bli tvungna att återbetala anslaget? Det här gäller det anslag som Ålandsdelegationen den 17.3.2004 beslöt att bevilja Kraftnät Åland Ab för byggande av reservkraftsanläggning. Anslaget och bidraget är på 6.150.000 euro. Republikens president har sedermera stadfäst detta anslag och Ålandsdelegationens beslut. Eftersom det i framställningen står om att det kan bli en situation där detta anslag måste återbetalas har finansutskottet hört och tagit reda på huruvida det föreligger en sådan risk. Det har visat sig att det inte krävs någon formell notifiering av detta bidrag i EG:s regelverk. Landskapsregeringen har ändå skriftligen lämnat information till kommissionen om detta bidrag och eftersom man inte har fått något svar på det gör man den tolkningen, och så brukar det vara, att då föreligger det inte några problem på det här området. Därför torde det inte heller finnas någon risk.

 

Finansutskottet har fördjupat sig i momentet 46.01.05 Utbildnings- och kulturavdelningens förvaltningsområde, där man har en post för utgifter för kartläggning av utbildningsbehovet. Det har visat sig att rubriken torde vara något missvisande, för projektet och anslaget gäller närmast att man skall utveckla ett system för kartläggning av utbildningsbehovet, ett system som man skall använda sig av i framtiden flera gånger. Då har frågeställningen varit: Kan landskapsregeringen bevilja sig själv pengar för dylika projekt? Det har visat sig att planerna för det här systemet härrör sig ända från år 2000, då det nuvarande målprogrammet gjordes upp. Landskapsregeringen har försökt få andra att vara huvudmän för projektet men inte lyckats, så då har man i sista hand valt att själv vara huvudman för projektet. Man har också ansett att det inte är möjligt att utföra ett sådant här projekt inom ramen för befintliga personalresurser. Det här torde vara en tröskel för hur frågan hanteras; det får inte vara på det viset att man använder sig av EU-medel för att utföra normala förvaltningsuppgifter, men det här är någonting som är utanför det normala. Ändå konstaterar utskottet att det här kanske inte är en optimal situation därför att landskapsregeringen tar på detta sätt på sig dubbla funktioner, dels som projektägare och dels som verkställighets- och kontrollmyndighet och det här är någonting som borde undvikas normalt.

 

Fru talman!

Finansutskottet har också fördjupat sig i momentet 47.03.88 som är under näringsavdelningens förvaltningsområde och gäller aktieteckning i bolag. Enligt framställningen skulle 670.000 euro anslås för att landskapsregeringen skall kunna gå in med nytt aktiekapital i Ålands Industrihus Ab för att därigenom möjliggöra förvärvet av den s.k. Plasto-fastigheten. Beloppet motsvarar 40 procent av det värdet efter värdering som man har ansett i överenskommelse att fastigheten har. Mariehamn har inte ännu tagit ställning till den här frågan, men tanken är i normal ordning att hemkommunen skall stå för 10 procent av fastighetsförvärvet. Det är meningen att Ålands Industrihus bildar ett helägt dotterbolag som förvärvar fastigheten av Plasto Holding Ab, som för tillfället äger fastigheten. Ålands Industrihus skulle på det här viset få aktiekapital till hälften av förvärvet och sedan låna upp resten och förvärva fastigheten.

 

Utskottet har gjort riskbedömningar här också och kunnat konstatera att totalt sett innebär de sammanlagda insatserna för fortsatt verksamhet i Plasto-huset ändå en betydande riskexponering, men vi har i utskottet kunnat konstatera att det nya ägarkonsortiet har tydliga och klara och bra strategier som syftar till att trygga företagets fortbestånd och utveckling. Utskottet har fäst särskild vikt vid det som föresvävas och det som uttalas samt det som har varit en avgörande faktor i behandlingen, nämligen att man i och med detta kommer att kunna bevara de arbetsplatser som där nu finns. Man räknar med att drygt femtiotalet arbetsplatser skall kunna finnas kvar i företaget åtminstone och sedan 15-20 arbetsplatser i kringverkningar för övrigt, bl.a. inom transportsektorn.

 

Utskottet förutsätter att den hyresnivå Ålands Industrihus Ab fastställer med detta konsortium är sådan att den ger full täckning för industrihusbolagets kapital- och driftskostnader. Utskottet anser att man i de fortsatta förhandlingarna med konsortiet inför en klausul om återköp av fastigheten i ett senare skede. Mot denna bakgrund tillstryker utskottet det föreslagna anslaget om 670.000 euro.

 

Fru talman!

Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att lagtinget antar landskapsregeringens förslag till andra tilläggsbudget för 2004.

 

 

Ltl Ronald Boman:

Fru talman!

Alldeles som man kunde förvänta sig har finansutskottet inte ändrat på landskapsregeringens förslag till andra tilläggsbudget 2004. Vårt politiska system är uppbyggt på ett sådant sätt att regeringspartierna har majoritet i utskotten och i regeringspartierna är det inte någon som vågar frondera mot landskapsregeringen. Så är det och så kommer det att förbli.

 

Ett visst mod visar ändå finansutskottet i fråga om inköpet av Plasto-fastigheten. I detta fall talar utskottet om både vettig hyresnivå och återköpsklausul. Det är ganska modigt av utskottet, kan vi säga, som är vana vid de oftast totalt flata betänkanden som finansutskottet levererat genom åren. Personligen tror jag inte att de nya ägarna kommer att få lönsamhet i Plasto-projektet utan det kommer säkert att åter dyka upp på vårt bord i samband med tilläggsfinansiering i någon form. Det är säkert bra att visa omtanke om personalen, men någon långsiktig lösning är det inte fråga om. För övrigt finns det per 1 september 193 lediga platser på Åland, så jag tycker att man inte skall dra alltför stora växlar på Plastos arbetsplatser.

 

Därför, fru talman, aviserar jag härmed att jag i detaljbehandlingen kommer att föreslå att anslaget 47.03.88 Aktieteckning i bolag 670.000 euro utgår.

 

Ett ärende som kostar betydligt mindre men är dagsaktuellt är anslaget om 20.000 euro för representationsändamål i samband med det pågående Nordiska rådsmötet, vilket torde innebära den middag som i gårkväll avnjöts i stadshuset. Eftersom det i ordinarie budgeten finns 47.000 euro blir det en hel del som detta möte kostade de åländska skattebetalarna. Går det till något vettigt så är det inte så mycket att orda om, men om det är mest fråga om mat och dryck tycker jag att man kan ifrågasätta det.

 

Jag har fått tillgång till festens meny och det var ingalunda någon Rökka-korv med bröd som serverades! För att Ålands skattebetalare skall få en liten uppfattning om vart deras skattepengar tar vägen skall jag här ta mig friheten att läsa upp festmenyn.

 

Det börjar med laxtartar, serverad med rödbeta, smetana och rödlök. Drycken var Michel Torino Chardonnay. Sedan kom det kräftsoppa med svartbrödskrutonger med samma vin Michel Torino Chardonnay. Så kom det lättrökt nötfilé med rostade rotsaker, baconsky och brässerade kantareller samt potatispuré smaksatt med krutrök – verkligt exklusivt! Då gick man över till Mission Hill Cabernet Sauvignon Reserva, mycket gott vin! Sedan kom något som heter Charlotte Russe – det var grejer det! – serverat med hallonsorbet och till det var det Chateau La Rame. Efter det kom det kaffe eller te; då fick man Ålvados/Havtornslikör/Monopol V.S.O.P. Det var inga dåliga grejer det här!

 

I samband med ordinarie budgeten om någon månad skall jag även presentera dryckesåtgången och vad kalaset kostade. Jag kanske också kan tala om vem som från åländsk sida var med och smörjde kråset.

 

Ja, bästa skattebetalare, så här går det till på de finare festerna!

 

Ltl Dennis Jansson, replik:

Fru talman!

Jag kan inte låta bli att begära ordet när jag hör ltl Ronald Bomans utlägg om dels Plasto. Jag tycker att det är en strong insats från övriga företag på Åland som går in och tar risker för att bevara ett stort industriföretag i åländsk ägo. Jag tycker inte alls att risken är så stor som ltl Ronald Boman målar upp på väggen.

 

Så måste jag gå in på detaljen om den representation som var igår i stadshuset. Som suppleant i Nordiska rådet råkade jag delta i tillställningen och om alla representationspengar på Åland skulle användas så väl som de användes igår inför så många utifrån som fick en så pass bra bild av Åland så skulle det vara riktigt väl ställt. Det var de bäst använda representationspengarna någonsin. Jag måste säga att det finns ingen som kommer att gå oberörd och inte nämna ett gott ord om Åland från den tillställning som var i gårkväll i stadshuset. – Bara så att ltl Ronald Boman vet!

 

Ltl Ronald Boman, replik:

Fru talman!

I ekonomiskt kärva tider bör man vända på varje slant. När det gäller de stora ekonomiska riskerna är det Ålands skattebetalare som står för dem. Skulle företagarna ha varit så ädla som ltl Dennis Jansson vill framhålla skulle de ha stått för kalaset själva, men det första de gjorde var att springa hit och tigga om pengar. Ålands Utvecklings Ab beviljade lite över 200.000 euro och nu sitter vi här och tänker ge dem 1.670.000 euro. Det är skrämmande!

 

Ltl Anders Eriksson:

Fru talman!

När det gäller det som nyss var uppe i replikskifte om Plasto har vi diskuterat den frågan i Ålands Framtid. Vi har fått en del information och vi tycker att det är bra att man från regeringens sida försöker bevara den här typen av exportindustri samt också att bevara arbetsplatserna. Vi vet alla att det är arbetskraft som i viss mån är relativt svårplacerad. Däremot har vi inte haft så god inblick i förhandlingarna och avtalen att vi exakt kan säga att balansen är den rätta mellan samhällets och näringslivets insats, men vi skall i det här skedet – det kanske inte hör till det brukliga – säga att vi har förtroende för regeringen och hoppas att inte de farhågor som t.ex. ltl Ronald Boman hade skall besannas, det kan bara framtiden utvisa. Beaktar man att nyföretagandet på Åland faktiskt ganska starkt är på tillbakagång så är det en oerhört lång process att starta upp, och få ett företag av Plastos storlek att fungera här på Åland. Jag tror och hoppas att det är väl placerade pengar.

 

En annan sak som jag tänkte ta upp som kan vara lite ”gumorron yxskaft” – det skulle förstås ha varit före ärendet gick till finansutskottet – men av förekommen anledning blev det inte att diskutera den saken då, nämligen det tilläggsanslag som finns för arbetslöshetsersättningar. Regeringen håller på och jobbar med budgeten, utgår vi från, och budgeten kommer till finansutskottet så småningom så därför vill jag ta upp frågan. Tittar vi på anslaget är det i ordinarie budget 740.000 euro upptaget för arbetslöshetsersättningar och i tilläggsbudgeten äskar man ytterligare 180.000 euro. Vi har nästan 1 miljon euro som skulle gå till dessa ändamål. Det är förvånande till den delen att om man tittar på primärnäringarna fiske och jordbruk är det absolut omöjligt att få tag på arbetskraft på Åland, men samtidigt kan vi utläsa att vi har 300 personer som är arbetslösa. Utöver ersättningarna är det också många som söker sig till den sociala sidan just på grund av att man har blivit mera restriktiv, ställer större krav för att man skall kunna ta del av arbetslöshetsersättningarna, men det är ändå någonting som jag hoppas att man i budgetprocessen kan titta på lite. Jag vill också att man skulle titta på att åländska företag betalar in ganska stora summor i arbetslöshetspremier, också alla anställda, både i privat och i offentlig tjänst, betalar in arbetslöshetspremier, premier som är baserade på de arbetslöshetstal som finns i Finland som stundtals har varit ganska långt upp över 10 procent. Tittar vi på de ekonomiska transaktionerna mellan Åland – Finland går premierna till en utbildningsfond; den utbildningsfonden har inte vi från åländsk sida några möjligheter att ta del av, vi är med och finansierar den i den mån ålänningarna betalar in premierna, men vi får ingenting tillbaka.

 

Det kanske är förmätet att ställa en direkt fråga till finansansvarige, men det är kanske någonting man kan titta på i budgetprocessen eller, ännu hellre, försöka få in i den utredning som har sagts att skulle bli klar under hösten om de ekonomiska transaktionerna mellan Åland och Finland hur stora summor betalas in från åländsk sida i arbetslöshetspremier och på vilket sätt får vi ta del av de pengarna. Jag säger det än en gång, värderade finansutskottet, att det är lite gumorron yxskaft, jag skulle givetvis ha tagit upp frågan tidigare, men de här frågorna bör ständigt hållas levande och nu råkade tankarna rinna till. Det är någonting som inte riktigt stämmer här, så jag hoppas att man tittar på frågan.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs först utgifterna jämte detaljmotiveringar i deras helhet, därefter inkomsterna jämte detaljmotiveringar i deras helhet, sedan betänkandets kläm. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

 

Föreläggs utgifterna i deras helhet jämte detaljmotiveringar för godkännande.

 

Ltl Ronald Boman: Fru talman! Jag föreslår att momentet 47.03.88 Aktieteckning i bolag utgår.

 

TALMANNEN: Vinner förslaget understöd? Förslaget vinner inget understöd, alltså förfaller det.

Utgifterna är godkända.

 

Föreläggs inkomsterna i deras helhet jämte detaljmotiveringar för godkännande. Inkomsterna är godkända.

 

Föreläggs betänkandets kläm. Klämmen är godkänd.

 

Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Föredras ärende nr 6:

 

Landskapsregeringens meddelande angående Ålands turismstrategi 2003-2010. (M 5/2003-2004).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet nu upptas till diskussion och att lagtinget först efter avslutad diskussion tar ställning till om meddelandet skall hänskjutas till utskott eller inte. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt. Diskussion.

 

Landskapsregeringsledamoten Kerstin Alm:

Fru talman!

Turismen är världens största industri och är förmodligen också den största arbetsgivaren i världen.

Mot bakgrund av detta ska vi vara medvetna om att vi är utsatta för en hård internationell konkurrens. För oss på Åland har turismen om man även inkluderar färjtrafiken haft en helt avgörande betydelse för vårt välstånd. De senaste siffrorna visar att turismens (inklusive passagerartrafikens) andel av Ålands BNP är 35 procent och förädlingsvärdet 291 miljoner euro, ett ansenligt belopp. För den landbaserade turismen är motsvarande siffror 3,5 procent och 29 miljoner. 

 

Konkurrensen inom turistnäringen från våra närområden har ökat och vår passagerartrafiknäring är hårt konkurrensutsatt samtidigt som intjäningen minskat på grund av sänkta alkoholskatter i Finland. I Sverige kan en sänkning komma under 2005 eller senare.

 

Den landbaserade turismen har kämpat med svag lönsamhet och små möjligheter att utveckla verksamheten. Det stora problemet har varit och är den dåliga beläggningen på turistanläggningar på årsbasis och att investeringsviljan varit låg, vilket gjort att standarden sjunkit.

 

Den åländska turismen står inom kort inför ett vägval och taxfreens attraktionskraft är inte mera tillräcklig som huvudattraktionskraft för att locka landbaserade besökare

Och under åren har den eviga frågeställningen varit: Vad ska vi göra för att förlänga vår turistsäsong? 

 

Den nya turismstrategin godkändes den 22 maj 2003 av dåvarande landskapsstyrelsen och skall utgöra ett verktyg för att långsiktigt utveckla turismen på Åland. De övergripande målen är att turistnäringen ska ha hög attraktionskraft, vara långsiktigt hållbar samt verka för hela Åland och att säsongen skall förlängas.

 

I turismstrategin nämns fyra investeringsprojekt som alla efter förverkligandet kommer att ha en positiv inverkan på framförallt den landbaserade turismen.

-         Kk-huset

-         Golfbana i Finström

-         Idrotts- och motionscentrum i Godby och

-         Sjöfartsmuseet.

Alla dessa satsningar höjer attraktionsvärdet för Åland som turistort samtidigt som de ger den landbaserade turismen en skjuts framåt genom att förlänga turistsäsongen och genom att medverka till att beläggningen på våra hotell, gästhem och pensionat, stugbyar, camping och i våra gästhamnar ökar.

 

Vi vet också vilken enorm betydelse det har för det åländska näringslivet om vi kan öka det totala antalet gästnätter med några procent per år.

 

I det här sammanhanget är det även värt att nämna evenemangsturismens betydelse.

Vad vore ett Åland utan Alandia Cup, Alandia Jazz, Rock Off, Litteraturdagarna och Vikingamarknaden m.fl. Listan kan göras längre. Dessa evenemang har fått stort genomslag även utanför Åland. 

 

Landskapsregeringen har i sitt handlingsprogram sagt att turismstrategin skall förverkligas.

 

Nu är vi en situation då ord skall omvandlas i handling. Det är viktigt med handlingsprogram och strategier men det är än viktigare att konkretisera dessa.

 

Landskapsregeringen har påbörjat arbetet med att förverkliga turismstrategin, men merparten av arbetet ligger framför oss. Strategin ska vara levande och årligen, på en strategistämma utvärderas, då beslut om nya åtgärder kan tas. 

 

Fru talman

Landskapsregeringen har beslutat att med detta meddelande informera lagtinget om den strategi som antogs år 2003 och om de revideringar som landskapsregeringen gjort 2004.

 

Landskapsregeringen ser fram emot en bred och konstruktiv diskussion i lagtinget. En diskussion som ger vägledning i det fortsatta arbetet med att utveckla den åländska turismen. En näring som i dagsläget har stor betydelse för den åländska samhällsekonomin och som har goda förutsättningar att utvecklas ännu mer.

 

Ltl Torbjörn Eliasson:

Fru talman!

Den första turismstrategin togs fram för snart femton år sedan, när Ålands Turistförbund hade bildats som en efterföljare till Ålands Turistråd. Det var då man på allvar insåg att framtiden skulle medföra stora förändringar i turismens verksamhetsförutsättningar, att den åländska turismen inte var någon självklar mjölkko.

 

Turismen hade blivit en världsomspännande miljardindustri och förväntades att i takt med det ökade välståndet få allt större ekonomisk betydelse. Så har det också blivit, vilket naturligtvis lett till att alla vill vara med och dela på kakan. Konkurrensen hårdnar – till sjöss, i luften och på land.

 

Turismstrategin reviderades första gången i slutet på nittiotalet och denna strategi antogs av landskapsstyrelsen år 2003. Hela näringen och många andra remissinstanser har haft möjlighet att påverka processen och man har nu i ett år arbetet efter det nya dokumentet. Med tanke på turismens betydelse känns det rätt och bra och intressant att få en debatt i lagtinget.

 

Landskapsregeringens meddelande om Ålands turismstrategi syftar till att informera lagtinget om den strategi som antogs år 2003 samt om de revideringar som landskapsregeringen gjort 2004.

    

Åtgärder som nämns är bl.a.

·        förbättrad vattenmiljö genom vattenvårdsprogrammet,

·        möjligheterna att skapa fonder för evenemang och investeringar,

·        lagstiftningsåtgärder inom skatteområdet,

·        övertagande av lagstiftningsbehörigheten över alkohollagstiftningen,

·        och självklart satsningarna på konferens- och  golfturism.

 

Meddelandet är beskrivande och innehållsrikt, grundat på förslag och åtgärder som enligt min erfarenhet vunnit gott gehör inom turismbranschen. När man talar med enskilda aktörer anser de att åtgärderna som nämns är relevanta och viktiga för att turismen skall kunna ha en framtid på Åland.

 

” – Kan ni genomföra det här under mandatperioden, så finns det förutsättningar för att den landbaserade turismen skall hänga med och uppnå bättre lönsamhet,” har det sagts mig. ”Men se till att det blir gjort och inte bara tomt prat!”

 

Ett sort ansvar vilar således på oss politiker. Nu har vi en karta som landskapsregeringen och vi i lagtinget bör följa så att åtgärderna blir förverkligade till nytta för det åländska samhället.  Trots att den landbaserade turismen blott utgör 3,5 procent av Ålands BNP så har den ändå stor betydelse. Det är en personalintensiv bransch vilket gör att cirka sex arbetsföra ålänningar av hundra jobbar med att serva våra turister.

 

Sedan får vi absolut inte glömma att turismen är en framtidsbransch speciellt lämpad för Åland – vi har unika, naturliga förutsättningar och vårt örike har självklart större möjligheter att konkurrera inom tjänstesektorn än inom exempelvis tung industri – med tanke på vårt insulära läge.

 

Det resmål som lyckas skapa upplevelser och avkoppling på ett unikt sätt till rätt pris (som inte  behöver vara det lägsta priset) kommer att dra det längsta strået och bli framgångsrika och ta för sig av den växande turismvolymen. Det fordras insatser nu. Exempelvis har hotellbeläggningarna gått ner de senaste fem åren. Vi har inte hängt med och utvecklat Ålands attraktionskraft.

 

Som jag har sagt tidigare från denna talarstol har det funnits, det finns, och det kommer att finnas många idéer, stor initiativrikedom och entreprenörsvilja i landskapet. Ofta inser vi sambanden och möjligheterna i ett tidigt skede. Men när det skall komma till politiska beslut har historien lärt oss att det lätt går grus i maskineriet. Då dyker knutpatriotismen eller avundsjukan upp med sina fula trynen. Det som skulle kunna bli något stort förvandlas till något mindre bra, kommer för sent eller blir inte av.

 

Nu vet vi alla att Åland har kniven på strupen. Vi måste göra allt för att uppnå målen. Vi skall utnyttja det lilla samhällets flexibilitet och anpassningsförmåga och forma politiken så att självstyrelsens möjligheter tas tillvara optimalt. Enkelt uttryckt – vi skall hänga med och bädda för lönsammare företag och nya jobb.

 

Vi skall ha regional spridning av effekterna så att skärgården och landsbygden inte kommer i kläm, men vi måste samtidigt se till att de satsningar som görs har förutsättningar att bli lönsamma och optimera resultatet för hela Åland. Att de största investeringarna görs centralt, av praktiska och ekonomiska skäl, måste vi som bor på landet och i skärgården inse att är bäst för alla. Sedan får vi kringeffekter av dessa investeringar och de kommer att sprida ut sig över hela landskapet. Sedan gäller det, framför allt för skärgården, att söka mindre investeringar som är lämpade för skärgården och kan göra förhållandena bättre där.

 

När det gäller miljön, fru talman, är den a och o för ett resmål. Oberoende vad turisterna kommer till Åland för att göra så är vår unika skärgårdsmiljö en stor del av upplevelsen. Det räcker inte att stoppa miljöförstöringen, vi måste vidta åtgärder för att förbättra miljön och vi får inte vara rädda för att städa vid egen dörr först. Hela Östersjön lider, men bl.a. genom förbättringar av avloppshanteringen kommer vi att förbättra situationen i våra inre vikar. Vi ser fram emot det nya vattenvårdsprogrammet som landskapsregeringen skall leverera i höst!

 

Något om konferens och golf. Beslutet att bygga ett konferenscentrum på Åland och arbetet med att utöka golfkapaciteten ligger högst upp i branschens prioriteringar. Dessa satsningar kommer att generera – både direkt och indirekt – betydande tjänsteexport. Verksamheterna riktar sig till de målgrupper som betalar bäst. Tyvärr borde vi redan ha haft dessa anläggningar, då hade Ålands situation säkert varit bättre än den är idag. Inom centern kommer vi att göra allt för att de nu skall förverkligas så fort som möjligt!

 

Något om lagstiftning. Inom lagstiftningsområdet ger självstyrelsen möjligheter – trots att det finns sådana som vill påstå motsatsen. Inom centern vill vi generellt göra det lättare för företag och näringsidkare att fungera smidigt. Samhället skall inte bromsa utvecklingen utan se till att lagstiftningen är okomplicerad och logisk. Byråkratin måste finnas, men den skall göras så enkel som möjligt – och faktiskt anser jag att dess målsättning bör vara att fungera som ett smörjmedel i samhället. Vi har exempel på motsatsen – dem skall vi putsa bort.

 

En sänkning av restaurangmomsen är befogad för att göra det åländska resmålet konkurrenskraftigare. Vi upplevs som för dyra. Det är farligt och kan på sikt avskräcka till besök. En familj med mamma, pappa och två barn måste kunna hitta alternativ att äta utan att reskassan töms på några dagar. En sänkning av restaurangmomsen kommer inte att minska skatteintäkterna, utan att höja dem genom en omsättningsökning i hela branschen.

 

Alla måste äta – minst två gånger per dag – det är inte bra om besökarna varje gång påminns om att Åland är dyrt.

 

Något om alkohol. Ett övertagande av alkohollagstiftningen skulle ge självstyrelsen nya möjligheter att förbättra förutsättningarna för gårdsbruksturismen och förädlingen av åländska råvaror. Att tillverka vin och andra alkoholhaltiga drycker och att även kunna sälja dem i den miljö de förädlats är en självklarhet exempelvis i Frankrike och Tyskland och flera andra länder. Så borde det även vara på Åland. Jag anser att det inte finns någon risk för att alkoholkonsumtionen skulle öka av en sådan åtgärd. Det handlar ju om unika produkter som inte konkurrerar med priset utan med kvalitet och prestige.

 

Till sist, fru talman, kan man inte tala om turism utan att säga några ord om kommunikationerna. För att destinationen Åland skall vara ett populärt alternativ för våra huvudmarknader är kommunikationernas kvalitet och kvantitet av yttersta vikt. Vi har varit bortskämda med suveräna fartygs- och flygförbindelser. Tiden är inte avlägsen sedan världens modernaste fartyg byggdes på löpande band och vi flög jet till Åbo, Helsingfors och Stockholm flera gånger per dag – och det till låga priser.

 

Färjorna har vi kvar ännu, men goda flygförbindelser tillhör en svunnen tid. Kanske är det vår största utmaning att på nytt knyta ihop Åland med omvärlden i luften – på ett effektivt sätt och till överkomliga priser. Ålänningarna behöver bra flygförbindelser, företagen behöver bra flygförbindelser och konferensturismen behöver det.

 

Måndag-tisdag besökte jag Gotland och kunde på ort och ställe uppleva hur väl de lyckats med sina flygkommunikationer. Täta turer med flera flygbolag till Arlanda, Bromma och andra flygplatser – och detta till priser som gör det intressant att flyga. Flygfrågan undersöks för tillfället av landskapsregeringen. Jag har inte tillräcklig kunskap för att säga vilken lösning som är bäst för Åland, det finns andra som är bättre än mig på det här i lagtinget. Men jag anser att flygförbindelserna måste kunna ordnas för 26.000 ålänningar om det är möjligt för 60.000 gotlänningar – utan tax free-försäljning. Inom centern är vi beredda att analysera alla förslag som kan föra frågan framåt till en lösning. Flyget har enligt min mening mycket hög prioritet! Parallellt måste vi också arbeta för att rederiernas konkurrenskraft garanteras långsiktigt!

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Som vanligt var det ett bra anförande från ltl Torbjörn Eliasson när det gäller de här frågorna, de grundar sig väldigt mycket på sakkunskap. Inledningsvis anförde ltl Torbjörn Eliasson att meddelandet innehåller mycket bra, och så är det också, men det gäller att komma till konkreta beslut. Det blir lätt grus i maskineriet, sade han, man diskuterar sönder saker och ingenting blir förverkligat.

 

Det kom ändå ett tydligt politiskt ställningstagande för ltl Torbjörn Eliassons och, förmodar jag, för centerns del, att de stora satsningarna skall göras centralt. Jag ber ltl Torbjörn Eliasson utveckla det lite grann. Betyder det här att t.ex. golfprojektet i Föglö har fått en hel kärra med grus i sitt maskineri?

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Jag sade att jag tror att de största satsningarna måste göras centralt, där det finns logi och all den infrastruktur som behövs och där det är lättast för alla att samlas. Samma sak är det exempelvis i Gotland, där vi diskuterade i måndags och tisdags: det är i Visby som de allra största satsningarna görs. Det är nämligen inte ekonomiskt lönsamt att göra dem på något annat sätt. Därför tror jag att vi måste vara så ärliga och säga att när vi satsar 10-20 miljoner euro på Åland måste de placeras där de verkligen har förutsättningarna att generera vinst och arbetsplatser. Sedan kommer de också att ge spridningseffekter över hela Åland. Det är faktiskt hela Åland som tar emot skatteintäkterna. På det här sättet har vi också större möjligheter att arbeta för de mindre kommunerna och för skärgården.

 

När det gäller golf anser jag att man måste utgå från ett antal kriterier. Jag har vid flera tillfällen sagt att jag tror på golf i skärgården i framtiden, för man kan få väldigt intressanta golfupplevelser. Jag spelade golf på Gotland igår och fick för första gången uppleva seaside-banan som de har med 10-15 meter/sekund. Det var en otrolig upplevelse och den kan man inte få i Kastelholm, men den kan vi få ute i skärgården. Man måste visa att projekten är livskraftiga ekonomiskt och då är det helt befogat att också placera golf i skärgården.

 

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Beskedet var kanske något tvetydigt, men i varje gläder det mig att man ändå överväger att titta närmare också på Föglö-projektet för centerns del. Man pratar om miljön, och det skall man göra, det är mycket viktigt att vi har rent vatten och vi skall göra vårt bästa för att vi skall få bättre förhållanden i Östersjön i allmänhet samt också i skärgården, men skall vi verkligen utnyttja det så att vi når en bättre vattenkvalitet måste vi utnyttja skärgården också för sådana här satsningar. Jag tror att det är till skärgården man vill komma som turist, vad man än skall göra, också om man skall spela golf. Jag är säker på att en golfbana placerad i skärgården väcker ett större intresse än en golfbana placerad på land. I varje fall uppfattade jag det ändå som att Föglö golfprojekt har vissa möjligheter ännu.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Jag tycker inte att jag var tvetydig. Jag försökte vara så exakt som möjligt, men jag tror också att man kan få en enorm golfupplevelse i skärgården. Jag ser ingenting hellre än att man kan ta fram ett projekt som visar sig livsdugligt för det. Det är trots allt förutsättningen för att man skall kunna genomföra det. Vi hoppas att vi kommer att få se sådana projekt.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Fru talman!

Jag vill inleda med att säga att jag tycker att ltl Torbjörn Eliasson hade ett väldigt intressant och bra anförande i debatten. Jag kommer att återkomma i mitt anförande till en del saker som anspelar till vad han sade, bl.a. är frågan om skatterna intressant. Jag tror också att en framtid är att vi behöver överta beskattningen så att vi själva  kan styra momssatsen bl.a. för att få ner priserna på turismsatsningar, men jag återkommer till det i mitt anförande. Ett exempel som jag ville nämna är bokmomsen i Sverige. Bokmomsen i Sverige var tidigare ganska hög: 25 procent, som allting annat, så sänkte man den till 8 procent och det resulterade i att skatteintäkterna totalt blev betydligt mycket högre för svenska staten på grund av den ökade försäljningen av böcker. Jag tror att det absolut är så här på många olika områden. Jag eftersträvar verktygen för att vi skall kunna styra vårt samhälle dit också så att vi vet vad som är bäst för Åland. Jag tycker att det är en intressant vinkel just hur sänkning av moms leder till större skatteintäkter. Det är någonting att tänka på.

 

Ltl Torbjörn Eliasson:

Fru talman!

Vi har en samsyn där. Beträffande momsen sade jag inte att det handlade om ett övertagande av beskattningen, utan jag tror att det är viktigt att man så fort som möjligt får momsen sänkt. Det bästa sättet är att tala för en sänkning i hela landet när det gäller restaurangmomsen. Jag pratade alltså inte om ett övertagande av beskattningen – där fordras mycket större utredningar, med alla de konsekvenser som kan tänkas finnas.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Katrin Sjögren:

Fru talman!

Turism och resande är komplexa företeelser som kan vara ytterst nyckfulla och svåra att förstå. Landskapsregeringen har lagt fram sitt meddelande om Ålands turismstrategi 2003-2010, där målsättningen är en hållbar turism utan rovdrift på varken människor eller miljö. Åland som destination skall ha hög attraktionskraft och en stark egen lyskraft i den nordiska och globala konkurrensen. Hela Åland skall också leva som turistdestination och det innebär en regional spridning av aktiviteter och sevärdheter. Ålands triumfkort som destination enligt sakkunniga är just skärgården och stugboende.

 

Från liberalernas sida önskar jag kommentera några saker som är viktiga och kanske kunde kompletteras.

 

För det första miljön. Det har framkommit kritik i media att den gemene ålänningen inte är med på turisttåget. Därför är det viktigt, som det påpekas, att turismstrategin är hållbar både för människor och natur. I den fina tidskriften Ålands turismstrategi 2003-2010 nämns miljöbyrån, Ålands Natur och Miljö, vattenskyddsföreningen, Mariehamns stads miljöchef samt även, och här vill jag särskilt uppmärksamgöra landskapsregeringsledamöterna och lagtinget, Agenda 21.

 

Kulturturismen.

I exempel i broschyren på utvecklingsbara helheter saknas Bomarsund. Kulturturismen har stor potential och det är med glädje man kan konstatera att man i landskapsregeringen funderar på en evenemangsfond. Där kunde det finnas möjligheter och utrymme för kulturprojekt. Mariehamns stad drar redan i dag sitt strå till stacken genom att både kulturen och idrotten har en liten men ändock pott för att stöda evenemang.

 

Kryssningstrafiken.

Här borde diskussionerna och samarbetet med rederierna intensifieras och fördjupas. Det ligger i turismens intresse att kryssningsresenärerna även går iland och allra helst stannar några dagar. Kryssningstrafiken är ett växande segment i världen. Det visar sig att vi också här på Åland får fler och fler färjanlöp. Mariehamns stad bygger ut sin hamn och det visar sig också att kryssningssegmentet är mycket känsligt för krig och andra störningar. Det är samtidigt en verksamhet som relativt enkelt kan flyttas från ett område i världen till ett annat, om detta skulle uppfattas som säkrare. Efter den 11.9.2001 är Östra Medelhavet inte längre attraktivt för kryssningstrafik. Kanske finns här en ökad marknad för Åland?

 

Lokala turister.

Trender i Norden visar att svenskar och finnar i allt högre utsträckning börjat turista i sitt eget hemland. Här kunde Turist-Åland också marknadsföra sig mot den egna befolkningen, alltså mot oss ålänningar. Dessutom borde Åland marknadsföra sig aggressivt mot riket som Finlands eget Gotland. Här finns det en stor marknad.

 

Turistskyltning.

Ambitionen i strategin är att förbättra skyltningen i landskapet. Här finns det åtskilligt att göra. Kör du av färjan i Mariehamn eller Långnäs är det direkt omöjligt att hitta till t.ex. Kastelholm. Promenerar du eller kör bil i staden är det ytterst svårt om du aldrig har varit här förut att hitta till sjöfartsmuseet eller Pommern.

 

Slutligen, fru talman, önskar jag lyfta ett ämne som inte diskuteras och det är att turistmedaljen också har en baksida. Turismen medför också kostnader i form av bl.a. sophämtning och miljöbelastning. Ålands turistförening hade i våras en finurlig annonskampanj i lokaltidningarna. Man påvisade nyttan av turismen i form av att de konsumerar, t.ex. mat, vilket gynnar bönder, restaurangägare och affärsidkare. Men turisterna konsumerar också vård i mycket stor utsträckning. Åland fördubblar, ja, kanske tredubblar sin befolkning under sommarmånaderna själva högsäsongen. Det innebär stora påfrestningar på vårdsektorn. Patientströmningarna ökar i det närmaste lavinartat. Vi är skyldiga att ge vård enligt nordiska och internationella konventioner, vilket förstås är själva essensen i sjukvården. Vi förväntar oss också att som åländska turister få vård om vi blir sjuka på någon turistort. Men det skulle vara intressant och viktigt att dels ge ÅHS:s personal erkännande för den delen av arbetet som de också utför och dels att ha en uppdelad statistik. Vården på Åland framförs i nästan samtliga sammanhang som mycket dyr. Det kan faktiskt vara skäl att veta hur stor del av kakan som ålänningarna konsumerar och som turisterna konsumerar bara för att veta om vi pratar om äppel och päron.

 

Ålands turismstrategi andas kreativitet och positivism, kanske för att det helt och hållet inte är en politikerprodukt. Arbetet inleddes våren 2002 med tjänstemän, politiker och sakkunniga inom branschen. Samtliga medlemmar i landskapsregeringen har ett kollektivt ansvar i att verkställa strategin. Lycka till!

 

Ltl Carina Aaltonen:

Fru talman!

Turismen är viktig, otroligt viktig för Åland, men turismen på Åland tappar terräng. Vi har obönhörligen halkat efter i utvecklandet av den landbaserade turismen. Symptomatiskt är det kanske att det är först nu, i slutet av år 2004, som Ålands turismstrategi för år 2003-2010 tas upp till diskussion här i Ålands lagting.

 

Det är en enorm mängd resenärer som varje dygn ombord på fartyg passerar Åland, de tar iland och i vissa fall passerar de i gångarna nere i Västra hamnen. Årligen väljer dock allt färre att gå iland för att övernatta och stanna några dagar som turist. Ålands attraktionskraft är inte längre tillräckligt stark, inte tillräckligt lysande för att med dagens utbud sälja in sig hos alltmer krävande och resvana besökare som vill ha kvalitet och upplevelser med i bagaget hem. Klart är att vi på Åland i årtionden har lutat oss tillbaka för att håva in lätt förtjänade pengar från turismen utan att behöva satsa vare sig på kvalitetshöjning, marknadsföring eller för att ta fram nya koncept och målgrupper. Kunderna har funnits där och troget kommit tillbaka år efter år. Rederierna har till stor del skött marknadsföringen och de billiga resorna, och det gör rederierna förvisso även fortfarande, men numera vill man förstås ha resenärerna kvar ombord så länge som möjligt.

 

Nej, gamla goda tider fungerar inte längre. Konkurrenterna i vår omvärld har under tiden som vi har lutat oss tillbaka vässat klorna, slipat sin marknadsföring, byggt upp anläggningar och målmedvetet satsat på kvalitet och passerat oss. Åland är inte längre en attraktiv destination med tjugohundratals mått mätt. Nu krävs det snabba förändringar, målmedvetna satsningar, ett nytänkande och nya vågade grepp för att återvinna kundernas och besökarnas förtroende. Vi vet samtidigt att konkurrensen på Östersjön hårdnar, rederierna får allt svårare att fylla upp fartygen med resenärer och för att den åländska landbaserade turismen skall ha en chans att bibehålla sin nuvarande nivå eller helst öka antalet besökare och övernattningar krävs kraftfulla insatser redan inför kommande säsong. Vi behöver inte flera utredningar, undersökningar och arbetsgrupper. Vi vill se konkreta handlingar och förverkligande.

 

Det gäller nu att vi försöker gjuta mod i en näring som redan har börjat tappa självförtroendet och är på väg mot en allt större uppgivenhet. Häri ligger en stor utmaning för landskapsregeringen. Och vad behöver landskapsregeringen då göra? Jo, man måste stimulera till kvalitet inom alla nivåer, främst förstås när det gäller login, och där vet jag att det är en hel del på gång beträffande standardhöjningar i stugor, gästhem, pensionat och dylikt. Men det behövs fler stimulerande åtgärder, som t.ex. konceptet Skärgårdssmak, som bidrar till att måltiden eller butiksbesöket känns mer genuint, då även omgivningen, miljön, butiksinredningen, restaurangen har det där lilla extra – och som besökare söker man ju det unika, det särpräglade. Turistföretagarna behöver få hjälp med att förpacka produkterna lite snyggare och mer lockande. Det är ett sätt att höja attraktionen. Investeringar behövs förvisso också.

 

Men är det ett trendbrott vi vill åstadkomma så tror inte socialdemokraterna att det planerade kk-huset för 15 miljoner euro är rätt satsning eftersom inte heller allhallen eller travbanan lyckades med det. Det var också sådana turistiska projekt som skulle få besökarna att stå på kö. Socialdemokraterna tror inte att det är dessa mastodontanläggningarna som höjer Ålands turistiska profil. Det är bara, som min kollega Lasse Wiklöf brukar säga, fasader. Det är däremot innehållet, ingredienserna, sammansättningen, den goda mixen mellan småskalighet, skärgårdsmiljö, natur och kultur och kvalitet som gör Åland så lockande och aptitretande. Vi behöver en mångfald av investeringar, såsom fler golfbanor, ett besökscentrum i Bomarsund, vandringsleder och cykelvägar och visst vill vi också ha utrymmen för konferenser och kultur, men inte såsom projektet med kk-huset nu föreligger.

 

Jag vill också ge en stor eloge till de eldsjälar inom kulturen och idrotten, både i skärgården och på landet samt förvisso även i Mariepark, som skapar de evenemang och de aktiviteter som i dag gör att det händer massor med spännande saker med god kvalitet året om på Åland. IFK Mariehamns framgångar inom fotbollen kommer garanterat att ge positiva ringeffekter också för turismen.

 

Ålands landskapsregering har ett stort ansvar och en viktig roll när det gäller att ge föreningar och organisationer verksamhetsförutsättningar att utveckla kvalitativt högklassiga och intressanta evenemang som bidrar till en mångfald av upplevelser.

 

I meddelandet står det mycket om tillgänglighet. Tillgänglighet är ett nyckelord, i synnerhet när det gäller infrastrukturen. I meddelandet kan vi läsa att man skall ta fram ett koncept till ett turistpass under år 2005. Varför inte ge turistförbundet i uppdrag att turistpasset skall finnas på marknaden redan under våren 2005? Det står också att trafikavdelningen utarbetar principer för skyltningen av olika attraktioner i landskapet. Ja, men, se till att de här principerna blir klara under vintern så att företagen får möjlighet att visa upp var i landskapet de finns och verkar.

 

Landskapsregeringen kommer att verka för införandet av ett internetbaserat bokningssystem för skärgården. Ja, se till att det kommer i kraft redan under vårvintern 2005! Dagens människor sitter inte i timslånga telefonköer för att boka en färja. Inkludera även busstrafiken i det här systemet med anslutningar på både fasta Åland och i riket så att man kan boka t.ex. en resa från Mariehamn till Åbo via skärgårdsvägen. Här måste också vikten av långsiktighet beaktas. Turlistorna måste vara fastställda åtminstone ett år på förhand för att skärgårdsföretagarna skall kunna boka in nästa års besökare. Gör t.ex. Kumlinge postkontor till ett pilotprojekt när det gäller turistinformation redan till nästa sommar och prova, se hur det går! Vår småskalighet är vår styrka. Vi skall inte ha så långt från beslut till handling.

 

I turismstrategi nämns olika målgrupper, som barnfamiljer, seniorer, golfare, sportfiskare, idrottsgrupper samt mötes- och affärsresenärer. Det låter som om man har hört det förut. Det här är samma målgrupper som man alltid har vänt sig till. Finns det inga nya målgrupper? Vi måste också gå ett steg längre och införa ett könsperspektiv i turismtänkandet och i marknadsföringen. Man måste ta in i åtgärdsförslagen vad olika människor har för önskemål och behov och beakta det i utbud och marknadsföring. När landskapsregeringen i meddelandet vill gynna turismnäringen inom skatteområdet, dyk- och jaktturismen, så är det i huvudsak en manlig målgrupp man vänder sig till. Finns det marknadsundersökningar som talar om att de turister som kommer till Åland vill ha mer tillgång till sprit? Och mer alkohol går inte alls ihop med jakt och fiske och dykturism! Socialdemokraterna har i och för sig inga invändningar mot det här machokonceptet, men jag saknar målmedvetna satsningar också inom andra områden som ger destination Åland andra ansikten. Jag är nämligen övertygad om att Utställningen Kryddat i Eckerö post- och tullhus gav positiva effekter för hela Turist-Åland. Utställningen besöktes av ungefär 22.000 personer den här säsongen och det är just de lite mjukare värdena: hantverksbutiker, utställningar, keramikverkstäder och Önningebymuseet, som är exempel på små lågmälda verksamheter som höjer Ålands profil långt utanför Europas gränser. Konst, inredning, design, hantverk är områden som många människor och i synnerhet kvinnor i våra närområden i storstäderna har intresse av. Här finns en stor potential att ytterligare profilera Åland genom att stöda konsthantverksutvecklingen. Och igen vill jag nämna hantverksskolan i Tosarby som vi helhjärtat stöder. Det krävs professionalism och kvalitet för att få fram profilbärare som i sin tur höjer Ålands varumärke. I det här sammanhanget tycker jag att det är en skandal att inte föreningen Ålands slöjd och konsthantverk inte får möjlighet att visa upp ännu en succéartad utställning i t.ex. den för ändamålet ypperliga lokalen, nämligen stenladugården i Kastelholm strax invid golfbanan. Landskapsregeringen borde absolut se till att denna fina lokal kan komma till användning för den här sortens verksamhet.

 

Socialdemokraterna konstaterar också att det finns i landskapets ägo en mängd hus och byggnader som bara väntar på att få användas av energiska och kreativa turistentreprenörer och organisationer. I stället för att sälja ut beståndet, överväg att göra upp arrendeavtal och låt byggnaderna få liv! Kastelholms kungsgård är en ypperlig plats att bedriva någon form av turistisk verksamhet i, likaså stenhuset i Tosarby.

 

Ett stort hinder finns dock för att låta våra besökare få ta del av de smakupplevelser som ingår i en lyckad resa. Jag är nämligen övertygad om att hälsonämnden är ett större hot mot turismen än vad t.ex. avsaknaden av en egen alkohollagstiftning är. Det är nästan omöjligt att sälja t.ex. Ålandspannkaka med äkta snömos på en marknad i dag. Vispgrädden skall komma ur en sprayflaska. Ett annat exempel är Kobba Klintar där vi i sommar har kunnat avnjuta en underbar laxmacka, där är brödet är nyinköpt i affär i Mariehamn,  den rökta fisken inköpt i Korrviks fiskehamn strax innan avfärd till Kobbarna och smörgåsarna har tillretts på plats efter behov. Nästa sommar är inte detta möjligt. Smörgåsarna måste bredas på förhand i ett av hälsonämnden EU-godkänt kök och sedan transporteras ut plastförpackade till Kobba Klintar. Jag anser att hälsonämnden har tyvärr en mycket högre ambitionsnivå än vad som är realistiskt i den vardagliga turistverkligheten. Hälsonämndens ambitioner krockar tyvärr med de goda intentioner som små turistföretagare eller marknadsförsäljare har, nämligen att erbjuda turister och besökare en smakbit av Åland.

 

Med 15 års erfarenhet från reseledar- och guidebranschen har jag i mina dar sett väldigt många turistmål och även den här säsongen har jag guidat utländska besökare runt på Åland. Det som är väldigt grundläggande när man gör ett busstopp är att resenärerna får någonting att äta eller dricka samt möjlighet att gå på toaletten. Så är det bara! Men finns det dessutom någonting att fascineras över, någonting att shoppa och fotografera är naturligtvis även det bonus. I år har landskapets huvudattraktion på den åländska landsbygden varit stängd under helgerna i maj också september. Att Jan Karlsgården, Vita Björn och Grindstugan, som rustades upp senaste år är stängda är en katastrof inte bara för besökande bussgrupper men även för privata resenärer. Man kan inte bara säga att Åland behöver längre öppettider när man inte heller från landskapsregeringens sida går i bräschen och håller Kastelholmsområdet tillgängligt för besök. Sparbetinget på museibyrån får inte drabba de här viktiga besöksmålen för det slår garanterat tillbaka på det privata näringslivet och på de turistföretagare som trots allt kämpar på och försöker erbjuda logi, mat och aktiviteter även utanför juni, juli och augusti.

 

Socialdemokraterna vill se förändringar och förbättringar för att höja kvaliteten och profilen av Åland som destination. Vi vill att landskapsregeringen tar krafttag som visar vägen, som visar att man tror på en framtida åländsk turism, vad som än händer med skatteundantag och andra framtida hot. Vi har förutsättningar för att Åland igen skall bli ett resmål att längta till. Nu krävs det målmedvetenhet och handling.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Som ltl Carina Aaltonen mycket riktigt påpekar och som en fortsättning på mitt anförande vill jag säga att tusentals människor passerar Åland varje dygn i form av kryssningsresenärer. Men faktum är att några av dessa resenärer visst kliver av, eller rättare sagt bärs av, de behöver vård och därigenom har Åland ett patientunderlag, inte bara på 26.000 potentiella patienter, utan kanske 10.000-20.000 flera.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Jag tycker inte att det är relevant att jämföra satsningen på konferens/kk-huset med travbana och allhall. Jag tror att man måste titta på de enskilda kalkylerna och förutsättningarna och dra sina slutsatser av det. När det gäller allhallen exempelvis har jag en känsla av att när den flyttades till Eckerö flyttade man också de kalkyler man hade gjort för en placering centralt i Mariehamn till Eckerö. Rätta mig om jag har fel. De var alltså inte optimala. Den optimala placeringen hade varit centralt för en sådan allhall.

 

Ltl Carina Aaltonen tog upp två intressanta saker, nämligen att man måste se detta också ur ett könsperspektiv. Det är riktigt därför att kvinnor, tjejer och äldre damer har ett behov precis som männen att umgås i grupper. Det har vi sett ute på golfbanan och där kan jag säga att det är väldigt könsneutralt i dag och vi ser fler och fler kvinnogrupper som kommer, de kommer 10-15 stycken år ut och år in och de har jätteroligt. Det kan säkert finnas andra områden, om man ser på det lite noggrannare.

 

Jag håller också med när det gäller hälsonämnden. Jag tog också upp i mitt anförande att vi måste få bort onödig byråkrati. Det är naturligtvis en katastrof för den här näringen om den skall drivas under de förutsättningar som nämndes.

 

Ltl Carina Aaltonen, replik:

Fru talman!

Jag har inte jämfört aktiviteterna i allhallen och på travbanan med dem som skall utföras i kk-huset, men det var med samma argument som allhallens och travbanans genomförande kom till, att det skulle få ett väldigt stort tillskott av turister och inresande till Åland, att det här var infrastrukturella och regionalpolitiska satsningar som skulle vara bra för Åland som turistdestination. Vi har inte sett att det skulle ha varit en sådan ökning av de siffrorna. Det är därför vi från socialdemokraterna inte heller har förespråkat det stora mastodontprojektet kk-huset utan skulle vilja dela upp det i mindre enheter.

 

Det är glädjande att ltl Torbjörn Eliasson också har upptäckt det här med könsperspektivet och kvinnogrupper. Här tror jag att det finns en mängd olika nya koncept att ta fram när det gäller vandringar, Spa osv., där man vill röra på sig och få aktiviteter för kropp och själ  på dagarna och sedan äta väldigt gott och bo väldigt flott.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Det är inte relevant att säga att bara för att två tidigare projekt inte har varit så bra som man trodde kommer också det här projektet att bli dåligt. Man måste titta på varje enskilt projekt och dra slutsatsen av det.

 

Ltl Carina Aaltonen, replik:

Fru talman!

De erfarenheter som vi drar av de tidigare projekten gör att vi inte är riktigt fullt så optimistiska som ltl Torbjörn Eliasson, tyvärr.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Eftersom jag här är den enda närvarande medlemmen i hälsonämnden skall jag be att få säga några ord. När jag gick med i hälsonämnden var det just med tanken att göra det bättre för normal och god företagsamhet. Samtidigt måste vi komma ihåg att hälsonämnden skall garantera livsmedelssäkerhet. Det är också viktigt för våra besökare att vi har en god och trygg standard inom våra anläggningar. Det går inte att bara blunda för allting. Det finns en rimlighet också i det. Samtidigt är jag den som anser att regelverk inte skall få strypa verksamheter och jag vet att det i många fall har varit så. Mitt syftemål med att gå in i hälsonämnden har just varit att försöka förbättra och jag tror att vi är på rätt väg. Jag tror att initiativ har lyckats i vissa fall göra de här sakerna enklare. Det finns, som sagt, en ganska omfattande lagstiftning som gäller livsmedelssäkerhet som man naturligtvis måste följa, men all lagstiftning går att följa också med sunt förnuft. Jag säger ingenting om kritiken därför att jag är själv kritisk till många beslut som har tagits under åren.

 

När det gäller det stora sparbeting som man har lagt på museibyrån vet vi att det har varit ganska omfattande. Det har varit en ganska stor samsyn i frågan att man skall dra ner på museibyrån och man har försökt göra det. Det är så när man sparar och minskar anslag att alltid märks det någonstans, alltid svider det någonstans och det här har varit ett sätt; man har försökt få ner kostnaderna, kanske det finns bättre sätt, det får man väl se i framtiden. Också här är det viktigt att man inte sågar av den gren man sitter på.

 

Ltl Carina Aaltonen, replik:

Fru talman!

Jag får väl ställa mitt hopp till ltl Gun Carlson här att inte hälsonämnden fortsätter med att strypa verksamhet. Visst är det viktigt med livsmedelssäkerhet, men det får inte bli in absurdum. Inte vet jag heller om jag tycker att man skall blunda för allt, men man kunde dock se genom fingrarna med vissa verksamheter. Det ligger ju i företagarnas eget intresse också att inte deras kunder blir matförgiftade eller att man säljer dålig eller skämd mat. Jag tror att så pass mycket ansvar och förtroende behöver man ha för dem som verkar inom branschen. Någonting måste göras med hälsonämnden så att vi inte bara får köpa pannkaka på burk, kanske konserverad gröt!

 

När det gäller Kastelholmsområdet får museibyrån faktiskt inte dra ner på just de publika verksamheterna – det är Ålands ansikte utåt. Kastelholmsområdet är absolut vårt största ansikte utåt på landsbygden och det är så pass viktigt och det drabbar så många om bussresenärer och turister möts av stängda dörrar. Hoppas att det blir en förbättring till nästa säsong.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Jag uppfattade det så att innan ltl Carina Aaltonen var färdig var vi tämligen överens om allting, så det är inte så mycket mer att säga. Det gäller för hälsonämnden att hitta en vettig balans, att använda sunt förnuft, att hitta en balans mellan det lagstiftningen kräver och vad en normal företagsamhet kräver. Det går inte att följa alla lagar in absurdum. Vi ser hur man löser frågor i omgivningen runt omkring oss och där fungerar det också, så nog finns här att göra. Som jag säger ärligt, och det har jag sagt i alla andra sammanhang, att mitt mål är att man skall göra det på ett klokt sätt – sedan kan man ha olika åsikter om vad som är ett klokt sätt.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

 

 

Ltl Dennis Jansson:

Fru talman!

Mycket har sagts hittills i debatten och jag instämmer med vissa talare till väldigt stora delar. Jag vill säga att turismstrategin är ett mycket bra dokument som nu har reviderats och fått in många nya godbitar som jag tror kan skapa ett större hopp inom näringen.

 

Frisinnad Samverkan har i alla år varit ett starkt pådrivande parti vad gäller expansion av den åländska turistnäringen. I samband med EU-inträdet arbetade partiet intensivt med bevarandet av den skattefria försäljningen till sjöss för att bibehålla transporterna till Åland och tillika möjliggöra fortsatta verksamhetsförutsättningar för den åländska rederinäringen. Detta har lyckats och i dag sker en enorm expansion inom området sjöturism. Ålands landturism är i dag extremt liten i förhållande till Ålands sjöturism. Landturismen konkurrerar i dag med sjöturismen om samma marknad, dvs. samma upptagningsområde Sverige och Finland. För att landturismen i denna konkurrens skall lyckas skapa attraktionskraft utan möjligheter till skattefri försäljning i land eller subventionerade lönekostnader behöver Åland en trygg plattform för nya entreprenörer inom det turistiska området. Därför är det mycket bra att landskapsregeringen i sin turismstrategi lägger fokus på att skapa möjligheter till att förenkla och stimulera till ny företagsamhet inom turistnäringen. I den reviderade turismstrategin finner vi flera delar som faktiskt kan ge detta, bl.a. en eventuell evenemangsfond och eventuellt en investeringsfond. Det är bra; nu lämnar man faktiskt utrymmet fritt för kreativt tänkande. Vi har under flera år tidigare upptäckt att politikerna själva har velat skapa och bygga mycket projekt och byggkranarna har upphört att stå vid privata bolags anläggningar och det har blivit en stagnation. Jag att de riktigt lyckade turistsatsningarna sker av privata företag; över hela världen är det det som är ledstjärnan. Det är endast de privata bolagen där man tar de privata riskerna och verkligen brinner för det som görs som också lyckas.

Jag tror faktiskt att vi kommer att hitta en hel del nya projekt på Åland i framtiden, om det här blir verklighet.

 

Något som också kan vara viktigt att beakta är EU-finansieringen, vad det finns för möjligheter att man bevakar för turistnäringen och att man kommer ihåg att Åland som helhet är skärgård, i Finland är Åland ett skärgårdsområde. Därför finns det ingen skillnad på oss ålänningars syn på skärgård och på dem som bor i skärgården utan vi bör alla se Åland som en skärgård.

 

Lyckade privata satsningar har nämnts tidigare i den här salen, och det är uppe i Jukkasjärvi, där man vågade ta tillfället i akt och satsa på någonting som också visade sig bli en ny källa för hela regionen, den källan som nu attraherar massor av människor skapar ny företagsamhet på andra områden, utanför den lyckade satsningen.

 

Utvecklad konferens- och golfturism är också någonting som nämns i turismstrategin. Där ser det ljust ut nu. Vi har förmodligen om några år en ordentlig kongressanläggning. Förhoppningsvis är det inte för sent. Förhoppningsvis kommer det att bli ett välfyllt hus som fyller sin funktion och också ger stor kringaktivitet för alla övriga turistföretagare på Åland. Golfturismen, som ltl Torbjörn Eliasson redogjorde för, är en näring som har stor framtidspotential. Den har stor framtidspotential. Åland förtjänar flera golfbanor och gärna i privat regi skulle man se många golfbanor av olika typer.

 

En viktig bit i samband med strategiarbetet i framtiden är också att man tar i beaktande flygtrafiken till Åland. Utan ordentlig flygtrafik Åland kommer vi att få svårt. Där hoppas jag att man genom olika åtgärder kan åstadkomma en intensiv flygtrafik igen som också är belagd och har ett bra prisläge.

 

Övertagande av alkohollagstiftningen i syfte att utveckla gårdsturismen. Här har vi faktiskt möjlighet genom vår självstyrelse att kunna sticka ut och vara lite annorlunda. Jag tror att det där att sticka ut och vara lite annorlunda faktiskt är en sak som säljer. Åland som självstyrt landskap är annorlunda. Vi har egen flagga. Vi är demilitariserade. Vi har en historia som är lite annorlunda; allt det här som helhet, tillsammans med självstyrelsens möjligheter att sticka ut och vara annorlunda skall användas i turistiska syften. Här har jag själv tillsammans med mina kolleger i partiet motionerat tidigare om att överta alkohollagstiftningen, men till min glädje ser jag nu också att den frågan tas upp i turismstrategin som ett mål att lyckas med detta.

 

I rollfördelningen poängteras vikten av gemensamma mål och samverkan är avgörande för att resultat skall uppnås. Här är det mycket viktigt att Åland och ålänningarna ser sig själva som ett. Alla andra destinationer där man har lyckats ordentligt är när man har gått samman, alla myndigheter och företag tillsammans, ser sig själva och lyckas den vägen skapa resurser för att nå ut ordentligt. Här hyser jag stor förhoppning till Ålands turistförbund just nu som verkligen är på rätt spår. Enligt den information jag har är turistförbundet på väldigt god väg att lyckas förändra Ålandsbilden. Om inte turistförbundet hade lagt om sina idéer och planer hade vi haft en svårare situation än vi har i dag med tanke på de öppna gränserna till Estland och den intensiva trafiken som också är en konkurrens till Ålands landturism.

 

Turismstrategin skall vara ett levande dokument. Dessa förändringar visar på hur nyttigt det är med dynamik i turismstrategidokument. Nu kan man förändra, anpassa vartefter omgivningen ändrar, och det är viktigt, det behöver vi kunna göra med jämna mellanrum.

 

Det viktiga för den åländska turismens framtid är att skapa en marknad. Finns det en marknad finns det hungriga entreprenörer. Finns det en marknad finns det en möjlighet att tjäna pengar. Finns det möjlighet att tjäna pengar skapas arbetstillfällen och inkomster till samhället.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

Ltl Dennis Jansson och också tidigare talare har varit inne på frågan om att överta alkohollagstiftningen. Det har också under de senaste dagarna tillsammans med landskapsregeringen diskuterats olika intressenter. Det jag skulle vilja kommentera, som också ltl Carina Aaltonen tog upp i sitt anförande, är om det finns marknadsundersökningar som säger att detta är en bra lösning. Det skulle vara väldigt intressant att veta det. Vi vet att ju flera möjligheter det finns – tillgängligheten ökar på alkohol – desto mer ökar konsumtionen, det kan ingen motsätta sig. Då är min fråga om det finns marknadsundersökningar på det här området som ger svar på att detta skulle ha en så positiv effekt på turistnäringen.

 

Fru talman! Jag tittade på avsnittet Turismens samhällsekonomiska betydelse för Åland 2003 och noterade i ltl Dennis Janssons anförande betydelsen av att få hit turister, och det är vi väl alla eniga om. Men här står just om betydelsen av möjligheten att handla taxfree. Av 1.834 turister var det endast två stycken som hade gett detta svarsalternativ som huvudsyfte med resan till Åland. Då ställer jag mig frågan: Hur är det då när det gäller att köra fram detta med gårdsturism och om det är lättare att distribuera och servera alkohol, har det gjorts marknadsundersökningar på det?

 

Ltl Dennis Jansson, replik:

Fru talman!

Jag skulle direkt vilja gå in på frågan som man hade ställt till landturister på Åland. Det var endast en liten procent som hade sagt att taxfree var orsaken. Vi skall då komma ihåg att vi har två olika turistgrupper på Åland. Det är därför jag vill artikulera så tydligt på landturism och sjöturism. Om du åker ombord i dag på ett kryssningsfartyg och frågar om de åker för upplevelsen eller för att man får handla billig alkohol och andra typer av varor kommer svaret att vara ganska klart att det är både och, men väldigt många kommer att ge argumentet taxfree som en orsak.

 

När det gäller tillgängligheten är det en väldigt intressant sak. Ltl Christian Beijar är orolig för att Åland skall mitt i allt drabbas av en alkoholdepression om vi övertar alkohollagstiftningen. Det tror jag inte blir fallet; man kan jämföra med Finland där alkohol har varit mindre tillgängligt än på Åland i alla år. Där har man enbart kunnat komma åt alkohol i hela landet från Alkobutikerna som har haft sina öppettider och stränga regler, medan vi på Åland i alla dessa år som den skattefria försäljningen har funnits har haft alkohol runt oss hela tiden – det mest lättillgängliga på Åland man har kunnat tänka sig på Åland har varit alkohol, genom taxfree. Vi har åkt på färjorna och sprungit genom alkobutiker. I Finland blev det till en början katastrof när de sänkte alkoholskatten, men på Åland märktes nästan ingen skillnad alls.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

Vi är alla medvetna om att vi har haft och har mera alkohol i vårt samhälle jämfört med riket just på grund av taxfree-handeln. Därför är det också förvånande att man ytterligare skall betona övertagandet av alkohollagstiftningen. Intressant att veta är huruvida turisterna stannar längre om vi skulle överta alkohollagstiftningen. Vi diskuterar hela tiden möjligheten att få dem att stanna kvar här och framför allt också kvaliteten.

 

Ltl Dennis Jansson, replik:

Fru talman!

Stannar kvar längre eller inte. Jag vill understryka att om det finns möjlighet att tjäna pengar finns det nya, hungriga entreprenörer. Det är det det handlar om. Om du kan förädla på gårdar runt om i landskapet, du kan skapa nya verksamheter, nya produkter, nya turistattraktioner, så ökar förtjänstmöjligheterna och då ökar också möjligheten för företagsamhet ute i landsbygden. Det är egentligen det som är kärnfrågan i det här sammanhanget varför man skall överta alkohollagstiftningen. Jag tror att genom att vi har möjligheten till egen lagstiftning och vi har en egen lagstiftande församling skall vi också kunna anpassa lagstiftningen till vårt eget samhälle. Därför tror jag att det inte finns några större risker med att överta lagstiftningen i sin helhet.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Carina Aaltonen, replik:

Fru talman!

Ltl Dennis Jansson ger Ålands turistförbund beröm för sina insatser att göra Åland mer synligt. Men jag har sådan information att Åland har aldrig synts så lite som det senaste året i finländsk media. Inresandesiffrorna från Finland har sjunkit de senaste fem åren. Det här tycker jag att är alarmerande eftersom besökarna från fastlandet inte är lika priskänsliga som t.ex. de svenska resenärerna; när vi har euro är det inte lika traumatiskt för besökarna från fastlandet som för svenskarna att växla sina svenska kronor till euro utan de accepterar prisnivån. Men syns vi inte i media, press och i inslag så finns vi inte och då räknar man inte med Åland som turistdestination. Jag vill faktiskt att Ålands turistförbund skall göra ännu mer för att göra Åland synligt på fastlandet. Har ltl Dennis Jansson något att foga till den kommentaren?

 

Ltl Dennis Jansson, replik:

Fru talman!

Jag skulle vilja säga så här när ltl Carina Aaltonen säger att Åland aldrig har synts så lite. Då skulle jag vilja säga att det har varit väsentlig mycket mindre klantiga uttalanden från åländska politiker det senaste året. Det är trots allt det som ltl Carina Aaltonen jämför med: antalet texter i tidningar där Åland har nämnts. Om det är mindre sådana dåliga artiklar som skrämmer bort turister från Åland är det klart bättre för Åland. All reklam är bra reklam men kanske inte när det kan komma på en sådan nivå som det har varit i den finska pressen de senaste åren. Jag vet att Ålands turistförbund har gjort flera resebyråbesök det senaste året än vad som någonsin tidigare gjorts. Det handlar om att få ut produkten och få den paketerad och såld. Det räcker inte enbart med publicitet i tidningarna.

 

Ltl Carina Aaltonen, replik:

Fru talman!

Nog är det väldigt viktigt med publicitet i media. Det tror jag också att ltl Dennis Jansson vet om, att hur klantigt man än kan framstå i tidningarna så är det bra, för man syns och finns och hörs. Jag tror faktiskt att projektet Skärgårdssmak fick mycket pressbevakning under de år som man hade Interreg-projektet i full aktion. Jag tror alltså inte att det räcker med att man besöker resebyråer, för det är ändå kunden som kommer in på en resebyrå som har en bild, en uppfattning om vart man vill åka. Det är bra att man gör resebyråbesök, men vi måste synas mera i media och, varför inte, nog får gärna de åländska politikerna hjälpa till på den fronten också.

 

Ltl Dennis Jansson, replik:

Fru talman!

Det har funnits en topp i åländsk synlighet i media på den fastländska sidan för en liten tid sedan. Självklart skall det vara publicitet om Åland och det borde finnas någon PR-person som enbart sitter och ”filurar” ut olika sätt att nå ut i pressen. Så fungerar de flesta professionella organisationer i andra länder. Nu talar jag mera om entertainment-industrin. Jag tror att turistförbundet med sitt nuvarande upplägg och deras kommande saker inför nästa säsong kommer att bli väldigt slagkraftigt och de har mitt fullaste förtroende. Jag har under tidigare år hört till dem som varit mest kritisk till turistförbundet, så jag hoppas att jag tror rätt här. Så har det varit.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Fredrik Karlström:

Fru talman!

Det har varit en intressant och lång debatt och mycket av det som jag har tänkt säga har faktiskt redan sagts, men det finns några grejer som jag skulle vilja gå in i lite till och jag skall begränsa mitt anförande till några av punkterna på första sidan i turismmeddelandet.

 

Meddelandet innehåller många intressanta och vettiga åtgärdsförslag för att förbättra Ålands attraktionskraft, om de sätts i förverkligande.

 

Den första åtgärdspunkten är ”arbetet för en förbättrad vattenmiljö genom vattenvårdsprogrammet”. Det här är en oerhört viktig punkt om vi skall ha någon sorts framgång och framtid på Åland överhuvudtaget. Om vi har en Östersjö som består av ett tjockt illaluktande täcke som blir liggande som ett dunkelt täcke över Åland så spelar det egentligen ingen roll vad vi försöker göra på den här holmen för att locka hit människor, för det är ingenting som man är villig att betala för att se om man är turist. Resurser och aktionsplaner för att rädda närregionen speciellt runt Östersjön och runt Åland kan vi inte kompromissa om.

 

Den andra åtgärden som jag vill belysa lite mera är förslaget om att skapa en evenemangsfond respektive en investeringsfond. Det är ett väldigt bra förslag, särskilt investeringsfonden. Det var en av de idéer som jag förde fram under den långa debatten i våras om kk-huset. Där föreslog man att i stället för att bygga ett projekt skulle man fördela pengarna på en investeringsfond för att s.a.s. få entreprenörer och företag att söka pengar från den fonden och investera själv också. För att få tillgång till pengarna i den tänkta investeringsfonden och risk- och kapitalpengar skall man naturligtvis inte bara kunna få dem utan det krävs motprestationer också. Det skall framför allt förlänga säsongen och det skall öka Ålands attraktionskraft för inresande; för att göra det finns det några punkter som jag tycker att man bl.a. behöver tänka lite på.

 

Det skulle vara att man är villig att satsa minst lika mycket pengar själv. Säg att fonden är på 15 miljoner euro. Det skulle betyda en investering i den åländska landbaserade turismen på 30 miljoner. Det skulle innebära att man får en betydligt ökad attraktionskraft med en större insats med samma pengar. Ändå viktigare är att man skulle få privatpersoner och företag att satsa på de infrastrukturella satsningarna. Tittar vi tillbaka i spegeln de senaste åren är det samhället som har drivit samhällsutvecklingen med skattepengar. Jag tror inte riktigt på den idén och den tanken längre. Jag tror att det medför en allt mycket högre och större motivation att nå framgång om det är privata personer och företag som har satsat egna pengar som går in i projekten. Investeringsfonden måste absolut förverkligas och den bör förverkligas relativt fort.

 

Vad vi politiker på Åland och i Ålands lagting skall göra, bör göra och måste göra är att ge förutsättningarna för entreprenörer, näringsliv och privatpersoner att utveckla Åland. Vi skall inte driva utvecklingen själva utan vi skall ge förutsättningarna till ålänningarna att göra det. Vi politiker skall ordna infrastrukturen i vägar, i flyg och förbindelser. Vi skall se till att miljön runt omkring vår vackra ö är så bra att man vill simma i vårt vatten och vi skall skapa förutsättningar för företag att vilja investera i land och på Åland.

 

Hur gör man då detta? Jag tror inte att man gör det genom att bygga stora byggnader och stora komplex i offentlig regi, som vi gjort de senaste åren, utan jag tror att vi behöver andra verktyg. Ett verktyg är att överta lite mera av den verktygslåda som finns – det är svårt att bygga ett hus med hammaren och skäran, som jag ibland skulle vilja säga att vi har gjort här på Åland. Vi borde absolut överta beskattningen, det är ingenting som vi skall vara rädda för. Jag tror på ålänningarnas förmåga, jag tror på ålänningarna. Som jag sade i repliken till ltl Torbjörn Eliasson att övertar vi beskattningen kan vi bestämma själva att vi sänker momsen på satsningar för nöje, mat och evenemang som vi tror att är bra för Åland. Tittar vi exempelvis på Estland, med tanke på övertagande av beskattningen, funkar det i Estland så att ett företag inte behöver beskatta sin vinst om man investerar det på nytt i sitt bolag. Det är lite så det var med reserveringsfonden för fartyg förr; det byggdes nya fartyg när man kunde använda vinsten och bygga vidare. Den har tagits bort och vad har hänt? Ja, inte så mycket nya fartyg har kommit de sista åren, men på samma sätt borde vi göra här: hade vi behörigheten över beskattningen kunde vi införa det om vi ansåg det vara rätt, vi kunde bestämma det själva att investering av vinstmedel från ett företag i exempelvis en ny turistsatsning behöver du inte beskatta.

 

Vi politiker skall alltså skapa ett företagsklimat som gör detta möjligt. Det är rent ut sagt dumt av ett företag att inte investera iland. Då är, som sagt, frågan hur vi gör det. Jag tror igen att det handlar om mer övertagande av behörighet i skattefrågor, alkohollagstiftningen och arbetsmarknadsfrågor. Jag tror inte att vi skall jobba med byggnader och konstgjort utveckla samhället med skattepengar, för det kommer inte att hålla. Det är det privata närlingsviset som är motorn i vårt samhälle och det är det som genererar pengarna som vi här i lagtinget använder och fördelar. Det är trots allt där pengarna kommer ifrån. Utan en kraftig tillväxt iland och bland våra turistföretagare tror jag att vi kommer att ha en otroligt svår framtid att möta om vi inte börjar agera i de här frågorna.

 

Jag kan inte låta bli att nämna lite om flygtrafiken. I meddelandet har den frågan fått en ganska liten spalt. Jag tycker att den är otroligt viktig. Utan en fungerande flygtrafik tror jag att den kommande kk-hussatsningen som man har gått in för kommer att bli ett fiasko. Jag kan berätta att nu i talandets stund är det faktiskt så illa att luftfartsverket i Helsingfors håller på och projekterar att förkorta landningsbanan på flygfältet med 500 meter på grund av att det är några träd på Ramsholmen som växer för högt och då blir det enklare - har man kommit fram till under många års planerande – att vi kapar av banan, vilket i sin tur leder till att DC-9 eller MD-80 aldrig kommer att kunna landa mera på Åland. Tillåter vi det här så håller vi på och byter oss själva i svansen, vi jobbar på de saker som inte har betydelse, för vi har inte löst det fundamentala att få hit folk. Inte ens Saab 2000 kan landa mera om det här går igenom att de förkortar banan med 500 meter. Det är saker som vi måste jobba med, det är där vi politiker skall utveckla samhället. Det är där vi skall sätta energin på att det infrastrukturella fungerar så att företag ges en möjlighet att blomstra, för då tror jag också att Åland kommer att blomstra.

 

Jag tycker att meddelandet är rysligt intressant. Jag för min del skulle gärna se att det behandlas att det kompetenta näringsutskottet, det tror jag bara skulle göra saken bättre, för det finns vissa frågor som man borde titta mera på, exempelvis flygtrafiken, exempelvis övertagande av flera beskattningsbehörigheter.

 

Jag kan inte låta bli att nämna det som tidigare, och ofta, nämndes i debatten, nämligen att det skall vara regional rättvisa. Jag är inte hundraprocentigt övertygad om att det är det bästa för Åland. Jag tror inte att vi kan ha 16 badhus på vår holme, utan vi måste kanske slå ihop dem och göra någonting ordentlig på ett ställe. Man måste titta tillbaka i historien och se att man har gjort fel, man kan inte säga att vi gjorde fel då och vi gjorde fel då, men nu kommer vi inte att göra fel, för vi politiker kan inte göra fel. Jag tror att vi kan det och det bästa är att gå tillbaka till investeringsfond, vara kreativa, entreprenörer och företag och satsa pengar själv för att bygga Åland vidare. Vi skall sköta det grundläggande, vi skall inte bygga byggnader med samhälls- och skattepengar.

 

Om talmanskonferensen kommer underfund med att meddelandet skall skickas till näringsutskottet så tycker jag att det är en rysligt bra idé.

 

Ltl Carina, Aaltonen, replik:

Fru talman!

Jag vill helt och fullt stöda ltl Fredrik Karlström när han för ett resonemang kring investeringsfonden. Det är ett mycket intressant förslag just att få privata entreprenörer som kan söka medel ur fonden och sedan starta upp intressanta aktiviteter eller investeringar som gynnar hela näringen och att det inte är samhället som skall stå för fiolerna, som har varit så vanligt i landskapsstyrelsen och i landskapsregeringen. Det är precis som ltl Fredrik Karlström säger att det är det privata näringslivet som skall vara motorn i samhället och förslaget om en investeringsfond kommer vi att stöda helhjärtat.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Jag instämmer i det som ltl Carina Aaltonen sade. Det var ett intressant anförande av ltl Fredrik Karlström, men eftersom han nämnde mitt namn vill jag ändå för säkerhets skull förtydliga frågan om skatterna. Jag försökte göra det en gång tidigare. Jag emotsätter mig inte att man undersöker möjligheterna att överta beskattningen, men när det gäller restaurangmomsen tror jag att det snabbaste vägen att nå fram är att försöka få den ändrad enligt nuvarande lagstiftning.

 

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Fru talman!

Jag är inte så där övertygad om att det är så enkelt att göra det, särskilt med tanke på vad statsministern sade under sitt senaste besök: att skall det ändras på Åland skall det ändras i Lappland och så skall det ändras överallt. Det kan hända att någonting annat kommer om något år som vi vet att det här sköter vi på Åland bättre och det här har större betydelse för oss än vad det har i övriga Finland och då är det vi som vet hur vi borde förändra skatterna på vissa olika projekt, exempelvis som investering av vinst, exempelvis med momsen på någon speciell mat, men kanske vi också vill sänka momsen och kanske vi vill sänka momsen på evenemang. Då kan vi göra det, men skall vi s.a.s. dra det varenda gång att finska staten skall göra det åt oss, så kommer vi nog att få vänta på vad som är bra för Åland.

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Ltl Fredrik Karlström nämnde Lappland. Jag tror nog att de också skulle vara intresserad av det. De är också väldigt beroende av turismen och det finns många andra ställen i landet där turismen är viktig. Vi kan väl ha olika åsikter om vilket som är det snabbaste sättet. Personligen tror jag att det här är det snabbaste sättet; för den skull kan man naturligtvis även utreda övertagandet, men då måste man ha alla konsekvenser av ett sådant klart innan man går vidare.

 

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Fru talman!

Jag är också övertygad om att Lappland skulle vilja ha sänkt restaurangmoms, matmoms och övernattningsmoms, men skillnaden är att vi har självstyrelse. Vi skall inte vara rädda för att utnyttja och använda vår självstyrelse och sticka ut och vara annorlunda. Vi har en möjlighet att bygga det här samhället vidare i form av vår självstyrelse. Vi har behörigheter som vi kan överta. Jag anser att vi är mogna att göra det och jag tror på ålänningarna och jag tror att på sikt är det klokast för Åland att göra så. Naturligtvis skall det föregås av ordentliga undersökningar osv. Men sätter viljan överst och jobbar åt det hållet tror jag att det underlättar bra mycket.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Brage Eklund: Fru talman! Jag föreslår att ärendet bordläggs till plenum den 8 november.

 

TALMANNEN: Förslag om bordläggning har väckts. Ärendet kommer därför att bordläggas. Önskar någon uttala sig om bordläggningstiden?

 

Ltl Carina Aaltonen: Fru talman! Jag förslår bordläggning till plenum på fredag.

 

Ltl Runar Karlsson: Fru talman! Jag understöder bordläggning till fredagens plenum.

 

Ltl Brage Eklund: Fru talman! Inte skall vi strida om bordläggningstiden, så jag accepterar det nya förslaget.

 

TALMANNEN: Det betyder att det finns bara ett datum för bordläggning. Ärendet bordläggs till plenum fredagen den 24 september.

 

På talarlistan finns ltl Danne Sundman, som bereds möjlighet att yttra sig.

 

Ltl Danne Sundman:

Fru talman!

Jag vill börja med att säga att det har varit en bra process som har föregått turismstrategin.

Jag har haft möjlighet att vara med på några hörn och det har varit intressant att vara delaktig. Man kan säga att det är ett exemplariskt arbete på det viset att ålänningarna tillsammans sätter klutarna till, för  man kanske ger lite åt samarbetet för att tillsammans få en del av någonting som är större än att bara svarva på med den lilla del man har tidigare. Det var ganska intressant det ltl Torbjörn Eliasson sade, att det gäller att undvika att avundsjukan och knutpatriotismens fula ansikte dyker upp. Det är kanske viktigt att man kan göra det, samtidigt som dessa två ansikten ofta är det som gör att ålänningarna verkligen tar i lite extra: har grannen skall jag ha! Det utvecklar också det åländska samhället, det vill jag, men det får inte bli så att det stoppar utvecklingen, utan man måste kunna ge en liten del av sitt territorium till samarbetet. Det tror jag nog att vi har kunnat göra här på Åland, det säger jag inte, men det här är ett exempel, som också sades tidigare, när man måste gå ihop för att ha kraft att orka ut.

 

Jag är själv lite vad man kunde kalla en månskensturistföretagare på flera fronter. Då får man en speciell syn på turistnäringen och man får framför allt kontakt med turister som besöker ens anläggningar, vilket jag brukar ta tillfället i akt att göra, få möjlighet att prata med turisterna och förfråga mig om olika aktuella saker som vad de tycker och tänker om Åland, varför de kommer hit osv. Det tycker jag är en viktig roll för oss lagtingsledamöter att vi skall agera ambassadörer på hemmaplan för turisterna. Vi har faktiskt en stor styrka i det att när man ur förklädesfickan kan dra fram ett visitkort där det står Member of Parliament och sedan berätta att man sitter i Ålands lagting, så blir bara det en speciellt upplevelse för en turist att få träffa en parlamentariker. Om det sedan är halaren eller kavajen eller vad det är så skall man alltid ha sina visitkort med så att man kan dra fram dem.

 

När jag har pratat med turister i sommar har några saker slagit mig som jag skall återkomma till senare. Till först vill jag ta upp det jag skulle säga är den åländska turismens både största problem och samtidigt en väldigt stor möjlighet, nämligen rederiernas roll i turismen. Historiskt tillbaka har det varit så att rederierna har försett oss med turister, vi har inte själva behövt göra så mycket utan det har kommit massor med folk som har bott i våra stugor och besökt vårt örike. Det här har varit jättepositivt, men samtidigt har det gjort oss handikappade på det viset att vi inte har behövt bygga  varumärket Åland, vi har inte behövt bygga destinationen Åland utan det har rederierna gjort och det är också rederierna som till stor del har kontaktnätet utåt och marknadsföringskanalerna och sålunda makten över turistnäringen. Problemet nu är att man ser en utveckling där man utvecklar verksamheten ombord, man försöker få resenärerna att vara mera ombord och uppdelningen i sjöturism och landturism gör att sjöturismen går vinnande ur den striden eftersom intressenterna har huvudinflytandet. Man kan se det här som ett enormt problem och så kan vi sitta här i våra kamrar och beklaga oss medan man på rederierna sitter i sina styrelserum och jobbar för sig själva. Det tycker jag inte att man skall göra utan vi borde anstränga oss för att komma varandra närmare, rederier och den landbaserade turismen, att hitta nya möjligheter. Vi borde få in en fot mellan varandras dörrar. Vad är det som är attraktivt med Östersjös färjtrafik i framtiden? Det kanske kan vara destinationerna, att få åka till Åland kanske är intressantare än att få köpa taxfree när taxfree minskar i betydelse osv. Vi vet att när rederierna uppgör sina affärsstrategier nu har man mycket funderingar på framtiden och där kanske den landbaserade näringen borde fläta in sig mera med rederierna i stället för att har en klyfta emellan. Det finns många möjligheter och idéer, man kunde bygga destination med hjälp av rederierna och man har sett en större flexibilitet också, möjlighet att chartra fartyg för enskilda evenemang osv. En kombination mellan flygtrafik och färjtrafik. Vi kanske kunde skjutsa hit ett kundunderlag för en flyglinje. Vi skojade lite här med Islands talman, som tycker jag skulle kunna vara en ganska allvarlig fundering: att Icelandair skulle köra från Mariehamn till Reykjavik och sedan till en stad i USA och man skulle förse Icelandair med passagerarunderlag från upptagningsområden nära oss. Icelandair kanske är ett ganska fjärran exempel, men annat flygbolag och jag vet att det finns entreprenörer som också har tänkt tidigare.

 

Jag vill ännu ta upp två viktiga saker när vi ser på den åländska turismen, nämligen att vi skall sälja detta att vi är annorlunda. Det har sagts här tidigare. Vi skall sälja annorlundahet och vi skall sälja åländskhet. Det här tror jag att vi ålänningar tar mycket för givet när det gäller vad vi skall profilera oss på. Jag skall ta två exempel på att ålänningarna inte ser det speciella med Åland. Det var en cykelturist som sade åt mig att det är så fantastiskt här på Åland, ni har ju röda vägar! ”Röda vägar”?? Vi har faktiskt röda vägar, vi har röd granit som asfalt; vägarna blir röda när de blir slitna. En cykelturist tyckte det var otroligt vackert att cykla på röda vägar. Mina föräldrar ha en stuga på en holme i Föglö och det är många ålänningar som har det, men en utomstående, en stockholmare, så tror inte riktigt på det förrän de får komma till holmen och gå längst upp och titta att det inte är någon annan där och att det faktiskt är bara en stuga. Just sådana saker som vi tar för givet är väldigt speciellt och det kan man absolut sälja Åland på.

 

Samtidigt borde vi ta tillfället i akt att profilera oss tydligare. Vi borde ta tillfället i akt att vara mera annorlunda. Här kan man bara nämna taxiskyltarna, varför ser de likadana ut här på Åland som någon annanstans? Varför ser polisbilarna ut som i Finland och varför har vi inte en skylt i Västra hamnen där det står välkommen till Åland, där så många miljoner passerar. Det finns en räcka exempel och saker som man kunde göra för att tydligare profilera Åland.

 

En annan väldigt viktig sak har att göra med behov av generationsskifte inom turismen. När du kommer som en turist, så vilken person är det du träffar? Jo, det är inte hotelldirektören eller någon administratör utan den person du träffar är receptionisten eller den som tar emot dig som sitter i butikkassan osv. De här frontmänniskorna är otroligt viktiga, det är dem som turisten upplever, det är dem som är ålänningen som de träffar. Då är det tyvärr så att – om det sedan beror på att den här personalgruppen är ung eller att den till stor utsträckning inte är boende på Åland – den här personalgruppen har inte alltid så bra kunskap om Åland. Turisterna förväntar sig att när man kommer till Åland, träffar en ålänning skall det vara en expert på Åland, han frågar en massa och då måste personen säga, att, tyvärr, jag vet inte så mycket. Det har funnits förslag från turistförbundet att man skulle utbilda dem. Om det sedan är unga människor, äldre, födda och uppvuxna på Åland eller säsongarbetare, så skulle det vara väldigt viktigt. Däremot förstår jag att näringen inte har tagit detta till sig och ser det inte som värdefullt. När jag har pratat med turister i sommar har jag fått veta att de skulle vilja veta mycket om Åland och då får de ofta till svar, att vi vet inte. Då blir det lite paradoxalt; om vi samtidigt säger att vi skall sälja vår historia och kultur osv. måste vi också känna till den. Det borde göras en allmän uppryckning i branschen att kunna ge informationen. För mig som har någorlunda kännedom om samhället är det en stor fördel att kunna berätta i detalj om självstyrelsen, om näringslivets uppbyggnad osv. Det är lilla extra som man kan ge åt turisten betyder otroligt mycket, för det kommer man ihåg.

 

Det är också viktigt att man underlättar det generationsskifte som är förestående. När det gäller turismen så kanske det skulle vara katastrofalt om det inte skulle gå vidare till nästa generation. Det är många turistföretagare som börjar närma sig pensionen och om man bara lägger ner och konstaterar att stugorna är byggda på sjuttiotalet, vi river dem och så slutar vi, så är det väldigt svårt för en ny generation att ta vid. Det är en generell utmaning för näringslivet, men framför allt för turismen. Då tror jag att det skulle vara bra för hela branschen om man prioriterar åländska ungdomar för sina sommarsäsongarbeten så att de känner att de jobbar med turismen; man kanske sår några entreprenörsfrön som sedan vill ta över. Det borde man tänka på.

 

Jag tycker att man borde tillåta sig att vara lite mer kreativ. Framför allt inom turismen måste man vara först med saker och ting och då syns man på löpsedlar och i artiklar osv. Man borde tillåta sig att vara lite mera kreativ. Ett exempel kan jag ge om en dykpark där man på flit skulle sänka fartyg och kanske bussar, flygplan osv., helt enligt miljöbestämmelser och sedan ha dykare att dyka i dem. Det är en grej som för bara några år sedan skulle ha varit helt unik. Nu börjar det komma lite här och där. Vi har redan en fantastisk dykpark i de fartyg vi har som ligger runtom i de åländska vattnen, men det här skulle bli som en nöjespark för dykare och när jag har nämnt det i diskussioner har man bara sett problemen: men oj, oj, hur går det om det läcker ut lite olja osv. Allt det där går att ordna och då borde man direkt slå till och göra det så att man kommer först med någonting.

 

Till slut, fru talman, vill jag nämna en turistsektor som ligger mig varmt om hjärtat och som har stor potential att utvecklas på Åland, nämligen motorsporten. Vi vet att det är en stor publik sport, den drar enorma skaror; även på mindre tävlingar kommer det tusentals människor och tittar. Det är väldigt populärt. Längst upp på skalan har vi Formel 1 som drar hundratusentals människor och sedan finns det en uppsjö av olika motorsportgrenar – motorkultur överlag, för det handlar inte alltid bara om att köra fort utan det är också mycket kultur bland motorsporten. Det är en väldigt publikintensiv sport och framför allt om du drar en radie runt Åland på, säg 300-500 kilometer, så finns det fantastiskt många intressenter och utövare av motorsport. Motorsporten har i huvudsak högsäsong utanför vår högsäsong, om vi räknar att högsäsongen är 6 veckor juli-augusti. Säsongen börjar redan i maj och slutar sent i september. Nästa helg är sista tävlingen i dragracing på Tullinge t.ex. Skulle den ha kunnat vara här och dra dessa 3.500 människor som kommer dit hit i stället skulle det ha varit otroligt betydelsefullt. Det är precis säsongutfyllnad vi efterfrågar. Vi har ett stort kunnande lokalt här på Åland om motorsport och motorkultur. Vi har ett otroligt intresse om man räknar intresse per capita, vill jag påstå. Åland är både känt och erkänt inom motorsporten. Vi har så duktiga utövare att när de kommer in på planen börjar byxbenen dallra på de andra redan från början. Vi har nordiska och skandinaviska mästare, Europa-rekordinnehavare osv. Vilken annan sport kan visa upp ett sådant startfält! Där har jag länge propagerat och försökt jobba för en anläggning och nu har vi kommit ganska långt på väg; som ni har sett i tidningarna har några markägare i Tjudö visat på möjligheterna att förverkliga en anläggning. Den skulle betyda otroligt mycket för turismen för att det skulle finnas möjlighet att professionellt utöva sporterna. Vissa av dem kan vi i dag redan utöva behjälpligt men vissa inte alls på grund av brist på anläggning. Redan nästa år kommer vi att från Ålands motorklubb och de andra motororganisationerna samordna våra evenemang till en motorfestival och det har också turistiska förtecken; för att kunna paketera att du får komma till Åland två veckor och varje dag uppleva ett motorevenemang, framför allt på helgen är det fullspäckat med olika motorevenemang. Vi samlar en del av våra evenemang så att det blir två späckade veckor. Det är ett exempel som bra kan användas i den här debatten. Det kommer att dra mycket folk i sig. Motorsporten är redan i dag ganska betydelsefull turistnäring; om man också ser till de motorcyklister som kommer hit och besöker Åland är det en ganska stor grupp.

 

Man kunde orda länge, fru talman, om turismstrategin. Det är som sagt en intressant läsning och det är speciellt politiskt på det viset att vi är nog alla överens om att det här är väldigt bra; det är ingen som talar emot turismen utan vi tycker att det är behjärtansvärt och det tycker hela det åländska samhället, och det är bra att tycka så för då förstår vi också vikten av att engagera oss i turismens framtid. Däremot vill jag säga, att det är inte vi här i Ålands lagting och landskapsregeringen som skall driva turismen utan  det är turismentreprenörer och företagare. Det är egentligen en fråga för hela Ålands folk för att man skall ha en attityd till turismen att det är våra gäster och de skall inte ses som besvärliga utan vi lever på dem och man skall ta dem till sig som vilken annan gäst som helst. Det är ständigt aktuellt att man ser det så. Man måste en gång ha en kampanj ”Le en smula” mot turismen, och det är nog väldigt viktigt att alla ler en smula och att man tar vara på det och tar vara på turisterna. Om man får ta det lite symbolist: liksom Åland är danat ur havsvågors sköte skulle  turismen danas ur ålänningarnas famn, alla skall ta emot turismen med positiv ton.

 

Ltl Carina, Aaltonen, replik:

Fru talman!

Ltl Danne Sundman talade om vikten av att man skolar sommarpersonal på anläggningar. Det håller jag fullständigt med om eftersom sommarpersonalen är Ålands ansikte utåt. Redan för 15 år sedan när jag jobbade på Eckerö turistservice och satt i turistnämnden där införde jag skolning av just sommarpersonal i Eckerö. I början av juni varje säsong gjorde vi rundturer så att sommarpersonalen fick besöka varandras anläggningar så att man kunde hänvisa till varandra och visste vad för aktiviteter, matställen osv. som fanns i närheten; sedan togs skolningen över av Ålands turistförbund och om inte den har fortsatt är det synnerligen sorgligt. Det är jätteviktigt att sommarpersonalen får en snabbkurs i Ålands historia, evenemang och aktiviteter.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman!

Jag var på ett tillfälle där turismstrategin behandlades och då diskuterades frågan. Det sades också att turistförbundet har den här möjligheten, men det är överlag lågt prioriterat från branschens sida, man ser inte detta som viktigt. Det var då tanken slog mig att det är väldigt viktigt att ge kvalitet åt besökarna. Det är en viktig uppgift att motivera för turistbranschen att det här måste man satsa på. Det kostar för turistföretagarna om personalen måste gå på kurserna på arbetstid, men jag tror att det betalar sig med tanke på helheten.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

Jag tror att vi alla delar den uppfattningen att vi skall ta emot våra gäster, turister, på bästa möjliga sätt. En liten kommentar bara till ltl Danne Sundmans anförande när han talar om att man skall prioritera åländska ungdomar att arbeta på anläggningarna. Min uppfattning är att de åländska ungdomarna nog får jobba på anläggningarna men att antalet inte räcker till och att det alltså finns ett stort behov att också få folk utifrån att jobba. Det är i det sammanhanget som jag har noterat flera gånger i olika sammanhang att det har ett enormt PR-värde i sig att ungdomar från fastlandet och övriga nordiska länder har varit här på Åland och arbetat. I allmänhet har man fått den uppfattningen att de har fått en väldigt positiv inställning till Åland och har också uttryckt sig positivt om Åland och om ålänningarna. Bl.a. sitter en ledamot i Finlands regering som alltid påtalar att hon lärde sig svenska när hon sommararbetade på Ålands centralsjukhus. Det har i sitt ett gott PR-värde. Det som överhuvudtaget inte har nämnts och som jag inte kan låta bli att nämna är skolgruppernas betydelse. Man har varit hit som 13-14-åring på en skolresa och så har man återvänt som vuxen med familjen eftersom man upplever att man har blivit så positivt bemött här på Åland.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman!

Det är säkert så att har vi en gång upplevt Åland och jobbat här är det någonting du tar med dig för resten av livet. När det gäller kunskap om Åland kan den vara ganska dålig också hos ålänningarna. Så mycket självkritiska måste vi vara, så det är ingen större skillnad varifrån man kommer, man har ändå behov av mer kunskap om Ålands historia, kultur osv. Det som kanske slår fel i turistbranschen är att man prioriterar kunskaper i finska väldigt högt, framom andra egenskaper, man kan inte jobba i en glasskiosk i Mariehamn om man inte kan finska. Hur mycket finska behöver man kunna i en glasskiosk i Mariehamn! Så mycket finska kan vi nog alla att vi kan sälja glass. Det blir lite snett när åländska ungdomar som vill jobba inom turistsektorn inte får jobben för att de inte kan finska. Då skall vi komma ihåg att huvudmarknaden är Sverige. En stor majoritet av de inresande kommer från Sverige och en majoritet av de övernattande är från Sverige. Här kanske man biter sig själv i svansen lite när man till varje pris prioriterar det först. De ungdomar som kommer från Finland och jobbar är jätteduktiga och trevliga och gör sitt bästa för att ge service, men när man tänker på detta med generationsskifte och ålänningarnas engagemang för turistnäringen, så kanske det slår lite snett om man har den åländska ungdomens bild, att turistbranschen vill inte ha mig, så jag satsar på något annat.

 

TALMANNEN: Ärendet bordläggs till plenum den 24 september.

 

Antecknas för kännedom att till lagtinget överlämnats

 

Ltl Christian Beijars m.fl. spörsmål angående de sociala förmånerna i landskapet. (S 5/2003-2004).

 

Meddelande om landskapsregeringens svar på spörsmålet eller om att landskapsregeringen inte avser att besvara spörsmålet kommer att lämnas senare. Svaret skall dock avges inom tio dagar efter mottagandet. Svaret lämnades av talmannen till landskapsregeringen den 20 september.

Antecknas.

 

Lagtingets nästa plenum är fredagen den 24 september 2004 kl. 9.30. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl.15.26).

 

 

 

Originalfil