Plenum den 23 april 2003 kl 13.00

Ljudinspelningen saknas ännu. Vänligen återkom senare eller se ifall livesändingen ännu är aktiv.

PLENUM den 23 april 2003 kl. 13.00.

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Dennis Jansson, ltl Strand och ltl G-M Lindholm. Ltl Strand infann sig efter uppropet).

27 lagtingsledamöter närvarande.

Om ledighet från dagens plenum anhåller ltl Dennis Jansson på grund av privata angelägenheter. Beviljas.

 

 

Meddelande

Meddelas att lagutskottet till ny viceordförande valt ltl Lindqvist. Antecknas.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 1:

 

Landskapsstyrelsens framställning angående ny landskapslag om behandling av personuppgifter inom landskaps- och kommunalförvaltningen. (FR 18/2002-2003).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till lagutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Landskapsstyrelsen föreslår att en ny landskapslag om behandling av personuppgifter inom landskaps- och kommunalförvaltningen antas att gälla i landskapet. Den nya lagen ersätter bestämmelserna om allmänna handlingar som utgör personregister enligt 3a kapitlet landskapslagen om allmänna handlingars offentlighet och genomför samtidigt  EG-direktivet om skydd för enskilda personer med avseende på behandlingen av personuppgifter och det fria flödet av sådana uppgifter. Landskapslagen omfattar enbart landskaps- och kommunalförvaltningen.

 

Fru talman!

De gällande bestämmelserna om personregister i landskapslagen om allmänna handlingars offentlighet är drygt tio år gamla. Trots att bestämmelserna då de utformades i början nittiotalet anpassades till den rådande tekniken har mycket förändrats. Utvecklingen inom data och informationstekniken har gått med rasande fart. Tekniken har blivit kraftfullare, enklare att hantera och billigare. Detta har i sin tur medfört att alltfler kunnat använda tekniken samtidigt som tekniken medför att det blivit enklare att del av den, bearbeta och använda samt sprida information, oavsett var informationen finns. I dag är elektronisk post och Internet välkända begrepp och arbetsverktyg inom såväl den privata som den offentliga sektorn runt om på Åland. Den tekniska utvecklingen har även medfört att hanteringen av personuppgifter ökat kraftigt samtidigt som medvetenheten om att uppgifter finns tillgängliga på alltfler platser ökat. De nya tekniska möjligheterna medför även risker för att tekniken inte används på rätt sätt, bl.a. på ett sätt som kan vara kränkande för den enskilde. Skyddet för den enskilde måste dock alltid vägas mot bl.a. offentlighetsprincipen samt yttrandefriheten.

 

Det är således svåra avvägningar som måste göras vid utformningen av en ny landskapslagstiftning om personuppgifter. Här är det också viktigt att se till de olika fördelar, dvs. friheten, flexibiliteten, regionalpolitiska aspekter etc., som den nya tekniken fört med sig i det informationssamhälle vi lever i, så att lagstiftningen inte i onödan hindrar en effektiv och förnuftig användning av ny teknik. I samband med den grundläggande fri- och rättighetsreformen år 1995 ändrades regeringsformen på ett flertal ställen. Genom revideringen moderniserades och preciserades det finländska systemet för grundläggande fri- och rättigheter. Samtidigt grundlagsskyddades flera nya grundläggande fri- och rättigheter. Bland de bestämmelser som ändrades var skyddet för privatlivet i 8 § regeringsformen. En motsvarande bestämmelse finns numera i 10 § 1 mom. grundlagen, enligt vilken vars och ens privatliv, heder och hemfrid är tryggade. Momentet innefattar även en bestämmelse om datasekretess, enligt vilket skyddet för personuppgifter regleras närmare i lag. Enligt motiven till grundrättighetsreformen hänvisar sistnämnda bestämmelse till behovet att genom lagstiftning trygga individens rättsskydd och skydd för privatlivet i behandlingen, registreringen och användningen av personuppgifter.

 

Avsikten vid tillkomsten av 3a kapitlet i landskapslagen om allmänna handlingars offentlighet var att landskapsstyrelsen skulle anta direktiv om hur personregister borde hanteras. Sådana mer detaljerade bestämmelser som tidigare kunde utfärdas såsom direktiv förutsätter den nya grundlagen att numera skall finnas på lagnivå. I sammanhanget kan dock nämnas att redan lagutskottet vid behandlingen av ändringen av landskapslagen om allmänna handlingars offentlighet uppmanade landskapsstyrelsen att följa utvecklingen inom rättsområdet och att vid behov föreslå kompletteringar av lagstiftningen.

 

En central bestämmelse inom rättsområdet är också bestämmelsen i 12 § 2 mom. grundlagen som reglerar offentlighetsprincipen. Enligt denna bestämmelse är handlingar och upptagningar som innehas av en myndighet offentliga, om inte deras offentlighet av tvingande skäl särskilt har begränsats genom lag. I exempelvis landskapslagens 2 kapitel finns bestämmelser om allmänna handlingar som skall hemligstämplas. Slutligen föreskrivs i 12 § 2 mom. grundlagen att var och en har rätt att ta del av offentliga handlingar och upptagningar.

 

Integritetsskyddet i 10 § grundlagen och offentlighetsprincipen i 12 § grundlagen skall således även på lagnivå anpassas till varandra.

 

Fru talman!

Av största betydelse för att en förändring av landskapslagstiftningen måste göras är, såsom nämnts tidigare, våra skyldigheter gentemot Europeiska unionen, dvs. Europaparlamentet och rådets direktiv 95/46/EG om skydd för enskilda personer med avseende på behandlingen av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter, EG-direktivet.

 

Genom förslaget uppfylls den uppmaning lagutskottet riktat till landskapsstyrelsen i sitt betänkande nr 8/1998-99 om ändrad personregisterlagstiftning. Utskottet utgick från att landskapsstyrelsen på basis av den arbetsgrupp landskapsstyrelsen tillsatt för genomförandet av EG-direktivet inom landskaps- och kommunalförvaltningen skulle återkomma till lagtinget med ett förslag som framför allt syftar till att reglera personregisterhanteringen inom landskaps- och kommunsektorn utgående från EG-direktivets krav.

 

Fru talman!

Enligt framställningen skall tillsynen över handlingen av personuppgifter utövas av en myndighet kallad Datainspektionen. Genom inrättande av denna tillsyningsmyndighet uppfylls EG-direktivets krav på en fullständig tillsynsmyndighet. Enligt artikel 28 i EG-direktivet skall varje medlemsstat se till att det utses en eller flera myndigheter som har till uppgift att inom dess territorium övervaka tillämpningen av de bestämmelser som medlemsstaterna antar till följd av direktivet. Myndigheterna skall fullständigt oberoende utöva de uppgifter som åläggs dem. Närmare bestämmelser om myndigheten föreslås intagna i en landskapslag om datainspektionen.

 

Fru talman!

Syftet med den föreslagna landskapslagen om behandling av personuppgifter inom landskaps- och kommunalförvaltningen är att säkerställa att enskilda människor skyddas mot att deras uppgifter används på ett kränkande sätt genom behandling hos en myndighet samt att främja utvecklandet och iakttagandet av god informationshantering inom myndigheten.

 

Ltl Sundback:

Fru talman!

Socialdemokraterna välkomnar en lag om skydd av personuppgifter. Det har vi länge efterlyst. En sådan här lag utgör en del av hela rättsstatsidén och den är viktig just mot bakgrund av det lantrådet räknade upp här, att den nya datatekniken gör att uppgifter om enskilda personer ganska snabbt kan förflyttas från den ena till det andra och användas på ett sätt som inte alltid är förenligt med medborgarnas krav på rättsskydd.

 

Däremot, fru talman, undrar jag om landskapsstyrelsen har valt rätt väg att lagstifta om personuppgifter. Det är så att rikslagen gäller redan på Åland för privata register, t.ex. banker, försäkringsbolag, föreningar, alla andra som upprätthåller det som lagen definierar som register är skyldiga att följa lagen. Det betyder i praktiken säkert lite olika saker, men åtminstone måste det finnas sådana som är ansvariga för registren, att registren skyddas på olika sätt, att de inte innehåller uppgifter som är inkorrekta eller föråldrade. Det krävs alltså att det är någon som tar ansvar för registret. När vi skulle med i Schengen uppdagades det att vi på Åland inte har något motsvarande rikets dåvarande personregisterlagstiftning och för att Schengen-avtalet skulle kunna träda i kraft måste man skyndsamt på Åland se till att för den åländska polismyndigheten lagstifta om att följa rikslagen, alltså blankettlagstiftning. Nu kommer då landskapsstyrelsen med en tredje variant: vi skall ha en egen åländsk landskapslag om skydd av personuppgifter för den kommunala sektorn och för landskapets förvaltning. Man kan alltså säga att vi har tre parallella system som samtidigt skall fungera. Från vår sida skulle vi gärna vilja att lantrådet och landskapsstyrelsen förklarar vilken självstyrelsepolitisk vikt det här lagförslaget har. Varför skall Åland ha en lag om personuppgifter som inte t.ex. är en blankettlag. Vad är fördelarna med det? Blir rättsskyddet bättre? Blir det billigare? Minskar det på den offentliga sektorns kostnader? Ökar rättssäkerheten för medborgarna?

 

Fru talman!

Vi har ställt oss dessa frågor och tyvärr inte kunnat svara positivt på en enda av dem. Lagstiftningen om personuppgifter regleras väldigt kraftigt av EG-direktivet, som man nu försöker uppfylla. Det regleras mycket kraftigt av grundlagen och dess bestämmelser och de åländska medborgarna har såvitt jag kan förstå inga andra behov av särskilda åländska bestämmelser för att skydda personuppgifter för att vi skall känna oss trygga och säkra. M.a.o. herr lantråd, vari ligger den självstyrelsepolitiska vinsten med lagförslaget?

 

Vi önskar också lite närmare preciseringar av kostnaderna. Det är så att om vi får en egen lag så föreslår också landskapsstyrelsen att vi skall ha en egen datainspektion, alltså en egen åländsk myndighet. Om vi har en egen datainspektion förutsätter det att den är fullkomligt oberoende de politiska myndigheterna. Framställningen som landskapsstyrelsen presenterar är rent tekniskt och innehållsmässigt mycket briljant, den innehåller massor med information och man kan läsa här om hur man i de olika nordiska länderna har gått tillväga för att datainspektionen t.ex. i Norge, i Danmark, i Sverige och Finland skall vara en oberoende myndighet. I Norge tror jag att man hade gått så långt att det var kungen som måste utse denna person för att verkligen manifestera att det var en myndighet som stod över statsförvaltningen och de övriga offentliga förvaltningarna. Men här blir det igen problem för Åland: var hitta en person och en placering som gör att myndigheten uppnår ett sådant oberoende i vårt samhälle? Jag tillåter mig, fru talman, att vara skeptisk. Vi har lyckats någorlunda med miljöprövningsnämnden, men det var en svår kamp! Jag undrar om det är till fördel att vi har en egen datainspektion. I vissa sammanhang utnämns inspektionen och de som leder den bara för viss tid för att man säkert skall garantera ett oberoende. Det är också svårt i åländska förhållanden. Jag är rädd för att det här kan bli svårt att få att fungera på det sätt som det är tänkt. Det är klart att till pappers kanske man kan ordna det på något vis, men det är praktiken som är det viktiga för medborgarna: kan vi med den här landskapslagen garantera de åländska medborgarna motsvarande rättsskydd som i övriga Norden? Det sägs ingenting om vilka kostnader lagstiftningen för med sig, och det är kanske ett medvetet drag från landskapsstyrelsens sida. Men det måste vara en högt utbildad person som ansvarar för detta. Samma person kommer knappast att sköta kanslifunktionerna eller andra uppgifter som har att göra med detta. Det krävs alltså en byrå med flera personer som jobbar här. Å andra sidan är inte verksamhetsområdet särskilt stort. Det gäller 26.000 medborgare på Åland. Men för att kunna få en kvalificerad kraft och få det att fungera måste vi anställa någon som skall jobba heltid med detta och speciellt om vi skall ha en egen lagstiftning som kräver egna anvisningar osv. osv., för lagen skall inte bara tillämpas inom landskapsförvaltningen utan också i kommunerna. Om den skall tillämpas i kommunerna betyder det naturligtvis att kommunerna får mera arbete. Det finns säkert vissa rutiner redan i kommunerna, men den här lagen kräver mera: det skall finnas någon som är registeransvarig, uppgifterna skall bevaras på ett visst sätt, det skall gås igenom med jämna mellanrum osv. osv. Det står ingenting om de kostnaderna i förslaget.

 

Fru talman!

Ju mera man fördjupar sig i framställningen desto mindre motiverat verkar det att skapa en egen landskapslag. Datainspektionen och dess oberoende skulle vara viktigt att verkligen få genomlyst av lantrådet, för det är en av grundpelarna i hela lagstiftningen. M.a.o. får vi flera olika rättsordningar, kan vi säga, inom den här sektorn, vilket är ganska smalt, med personuppgifter. Vi har rikslag för den privata sektorn, delvis rikslagen för polisen på Åland och så skall vi ha egen landskapslag för de åländska kommunerna och för landskapsförvaltningen. I allmänhet försöker man att förenhetliga lagstiftningen, men här är landskapsstyrelsen med och skapar flera olika system parallellet. Det kan aldrig gagna medborgarna. Det skapar osäkerhet, det är svårt att informera om de olika ansvarsområdena och det är svårt att ge den rådgivning och de anvisningar som behövs för att följa rådande rättsläge. När vi sedan har en egen lagstiftning och det är ont om rättsfall blir det svårt också att tillämpa lagen alla gånger. Här är det en fördel att ha blankettlag eftersom man då kan stöda sig på rättsfall från rikets myndigheter. Landskapets roll och datainspektionen är någonting som är väldigt tveksamt för att lagens syfte om att nå ett verkligt skydd för medborgarna skall uppnås.

 

Mot bakgrund av det jag har sagt här tycker jag att lagtinget noga skall överväga om det här är ett verkligt stort framsteg för självstyrelsen eller om man biter sig själv i svansen. Jag ser inte att det är någon förnedring att anta rikets lag som blankettlag i det här fallet, inte utgående från medborgarnas intresse, tvärtom, skulle det göra hela processen mycket lättare, rättsläget blir klart och tydligt och man skulle kunna i hög grad använda sig av de erfarenheter man har från riket.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Det var trevligt att höra inledningen av ltl Sundbacks anförande där hon konstaterade att man inom socialdemokraterna välkomnar en framställning i detta ärende, men sedan var det lite mera kritiskt gentemot vårt vägval. Det finns nämligen två sätt att gå tillväga här: det ena sättet är att vi skapar en egen lagstiftning på det sätt som vi i landskapsstyrelsen har valt att göra och det andra är att man går in för en s.k. blankettlagstiftning. Inom landskapsstyrelsen hade vi till övervägande vilken väg vi skulle välja och vi kom enhälligt fram till att det var mest rätt och riktigt att i det här ärendet gå fram med en egen lagstiftning. Vi tycker att det här området, landskapslagstiftning om personuppgifter inom landskaps- och kommunalförvaltningen, verkligen är ett sådant område som på något sätt hör till landskapets och självstyrelsens kärnverksamheter. Därför tror vi att det är bra om vi kan ha en egen lagstiftning på området. Vi tycker också att det är märkligt om en stor enhet –staten – skulle klara av det här bättre, att inte vi skulle hitta kvalificerad arbetskraft som skulle klara av att sköta de uppgifter som hör till för att uppfylla lagstiftningen. Det tycker jag är lite nedlåtende mot hela självstyrelsesystemet, för då skulle vi inte klara av att upprätthålla det heller, om vi inte klarade av att hitta kvalificerade personer.

 

Datainspektionen kommer att kosta, det är riktigt, men skulle vi ha gått in för blankettlagstiftning skulle vi inte ha kommit bort från de kostnaderna utan de kostnaderna skulle ha varit kvar och vi skulle i stället antagligen ha betalat till någon myndighet inom staten, så pengarna skulle ha gått bort från Åland och vi skulle inte ha byggt upp den kompetens och kunskap inom det här området som vi de facto behöver på Åland för att vara med och utveckla den här verksamheten. Såsom det framgår av framställningen är den viktigaste funktionen i början inte att vara kontrollerande utan att faktiskt vara rådgivande och vara med och bygga upp och förbättra de informationssystem som vi har här i landskapet.

 

Fru talman!

Efter att under många år ha arbetat i landskapsstyrelsen och också med statliga myndigheter måste man också väga in den språkliga aspekten, att de åländska medborgarna, som ltl Sundback flera gånger återkom till, kan känna sig trygga med framställningen därför att på det sätt som vi har byggt upp det blir det en verksamhet som vi sköter här inom landskapsförvaltningen; datainspektionen blir en myndighet här på Åland och man kommer alltid att kunna klara sig på svenska språket.

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman!

Socialdemokraterna inte bara välkomnar lagstiftningen utan vi har efterlyst den i flera år. Däremot är jag fortfarande tveksam till om landskapsstyrelsen har gjort rätt val. Man säger att det här hör till självstyrelsens kärna. Det skulle vara väldigt bra att få det där lite mera konkret definierat. Det låter väldigt känslomässigt: vad är det som denna kärna består av förutom den här lagstiftningen? Sedan tror jag säkert att det är möjligt att få kvalificerad arbetskraft. Naturligtvis! Men det kostar; smakar det så kostar det, det vi. Det är allmänt välbekant att redan den budget som vi har nu har ett stort underskott  - på många miljoner blir det i mark. Är det här faktiskt ett prioriterat område för landskapsstyrelsen i dag?

 

Det här med trygghet kan man se på på lite olika sätt. Det är möjligt att man kan få bättre svensk service med en åländsk myndighet, men det är inte säkert. Det andra är att om inte myndigheten i enlighet med lagarna är tillräckligt oberoende av landskapsstyrelsen och kommunerna och man alltså inte har den kraft att agera neutralt som detta kräver väger det där med språket mindre lätt. Vad hjälper det att man kan svenska om man inte garanteras det skydd som man har enligt lagen!

TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Sett ur de åländska medborgarnas synvinkel torde det vara tryggare att veta att den här verksamheten när det gäller landskapsstyrelsens verksamhetsområde och kommunernas verksamhetsområden har en egen lagstiftning och det skyddas här inom Åland. Det går inte ut i de stora systemen i hela landet på det sättet. Det är riktigt att det kostar. Då måste vi ställa oss frågan: Skall vi ha den här lagstiftningen och det här skyddet för integriteten och personuppgifter, som andra människor i övriga europeiska länder har eller skall vi nöja oss med en lägre nivå? I landskapsstyrelsen har vi tyckt att de åländska medborgarna har rätt till samma skydd när det gäller integritet och personuppgifter som andra länders medborgare och då måste vi göra någonting. Då hade vi två val: det ena var att gå med blankettlagstiftning eller egen lagstiftning. Vi valde att gå med egen lagstiftning av de orsaker jag nämnde tidigare. Det skulle också ha kostat om vi hade blankettlagstiftning och då är det någon annan som sätter prislappen åt oss som vi bara vackert får betala. Nu tycker jag att det är bättre om vi själva kan bygga upp det här på ett smidigt, enkelt och effektivt sätt. På det sättet kan vi vara med och påverka kostnaden så att den blir så rimlig som möjligt för de åländska skattebetalarna.

 

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman!

När det gäller det ekonomiska resonemanget som lantrådet för undrar jag om det i landskapsstyrelsen finns uppgifter om vad det skulle kosta att det här sköttes av datainspektionen i Helsingfors eller är det här bara sådant som man liksom resonerar och pratar om? Sedan är det fråga om en myndighet, det är inte fråga om att köpa tjänster av ett privat bolag som får sätta prislappen hur man vill utan i riket följer myndigheterna vissa avgifter som är baserade på just grundlagsstadganden, så det där sista resonemanget om att någon annan sätter prislappen stämmer inte i det här fallet. Det är nog taget från något andra affärer det! I alla fall jag vill se det till pappers innan jag tar ett sådant argument. Det är upp till utskottet att analysera kostnaden. Det tycker jag att är ett bra uppdrag.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Jag tycker också det är bra om utskottet analyserar kostnaderna och vilket alternativ som är samhällsekonomiskt klokast för Åland och väger nyttan av det system som vi har gått inför gentemot den nytta som de åländska medborgarna de facto får av att vi har egen lagstiftning och egen inspektion här på Åland och också arbetsplats; det handlar faktiskt om att vi får kvalificerade personer som kan det här och kan vara med och ge den rådgivning som behövs både till landskapets myndigheter och också till kommunerna. Jag tror att det är viktigt, speciellt under igångkörningen av systemet. Jag har under min tid i landskapsstyrelsen varit med och köpt tjänster från statliga myndigheter och det är en prislapp som sätts av en annan och som i alla andra sammanhang får man ettdera betala eller annars får man hitta på någon annan lösning.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till lagutskottet.

 

 

 

Föredras för remiss ärende nr 2:

 

Landskapsstyrelsens framställning angående arkivlag för landskapet Åland. (FR 21/2002-2003).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till kulturutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

 

Landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson:

Fru talman!

Landskapsstyrelsen framlägger nu ett förslag till en ny arkivlag för behandling i lagtinget. Enligt den kommande lagen skall landskapsstyrelsen, liksom för tillfället, upprätthålla ett landskapsarkiv, där man skall kunna motta arkivalier, förvara, ordna dem och hålla dem tillgängliga. Landskapsarkivet kommer också att ha det högsta överinseendet över arkivväsendet i landskapet.

 

Det som gäller i dag är att vi lever med en lag från 1993. I och med självstyrelselagen som trädde i kraft 1993 upphörde tidigare överenskommelseförordning att gälla; efter 1993 har man i riket kommit med en ny arkivlag, så det är den gamla lagen i riket som gäller för oss. Det här tycker vi inte att är tillfredsställande och inte tidsenligt.

 

Förutom att vi lever med den gamla finska lagen har vi också en arkivstadga för landskapsförvaltningen som gäller från 1988. Det är inte heller särskilt ändamålsenligt eller tidsenligt.

 

På grund av det här tycker landskapsstyrelsen att det är ändamålsenligt att komma med en ny arkivlag för landskapet där vi redogör för arkivfunktionens syfte; vi säger att det är för att bevara vissa delar av kulturarvet och att hålla detta kulturarv i sådant skick att det tillgodoser de många kunskapsbehov som finns, dvs. forskare skall kunna ha material för sina undersökningar.

 

Ålands Landskapsarkiv kommer att bli en enhet inom utbildnings- och kulturavdelningen, alltså ingen egen myndighet och vi tycker att vi har försökt skapa en lag med en ramlagskaraktär som inte skall vara alltför detaljerad men ändå har vissa regler som ger behörighet att styra myndigheternas arkivfunktion och att kunna uppnå syftet med lagstiftningen.

 

I 4 § anger vi att vi försöker vara moderna och tidsenliga och även beakta datateknikens utveckling. Vi nämner i 14 och 15 §§ om privata arkiv och möjligheterna att kopiera och förvara tills man har uppnått säkerheten, så att man kan ta kopior av vissa delar.

 

Vi har konstaterat att lagtinget har lagstiftningsbehörighet i den här frågan. Det finns undantag som gäller lagstiftning beträffande arkivalier som härrör från statsmyndigheter och det finns också en föreskrift om att landskapsstyrelsen skall begära utlåtande av riksarkivet innan beslut fattas om utgallring av handlingar ur landskapsmyndigheternas eller de kommunala och kyrkliga myndigheternas arkiv i landskapet.

 

Det är en gammal beredning som har varit på remiss; anledningen till att arkivlagen är egentligen två, dels har arbetsförhållandena inom lagberedningen varit väldigt trängda, de har haft väldigt mycket arbete och väldigt få lagberedare och det har också handlat om personalfrågor inom arkivet. Trots det anser vi att remissutlåtandena är aktuella och gångbara i dag.

 

I och med det här överlämnar vi förslaget till arkivlag för landskapet Åland till lagtinget.

 

 

Ltl Sundback:

Fru talman!

Det här är en nödvändig modernisering av lagstiftningen och det är bra att landskapsstyrelsen för den till lagtinget; även om vi nu i de sista flämtande minuterna av lagtingsperioden översållas med framställningar läser jag dem med intresse. Det kan t.o.m. betyda att lagtinget måste sammanträda extra för att allt det här skall träda i kraft eller godkännas före lagtinget slutar; annars är det risk att en del av framställningarna förfaller.

 

I den här lagstiftningen är jag intresserad av att höra några svar på frågor som jag har. Det som man lägger märke till i framställningen är att det inte finns några detaljmotiveringar. Därför är framställningen lite bristfällig. Det saknas också rubriker på paragraferna, vilket vi ofta har i lagstiftningen och det gör det lättare att läsa lagarna. De har i alla fall en struktur som man gärna skulle se att beredningen följer, att de inte avviker beroende på vem som är lagberedare.

 

Den fråga som jag gärna vill ställa till ansvariga ministern är att landskapsstyrelsen i och med det här tydligt och klart utses som tillsynsmyndigheter för olika arkiv. Det talas också om att de som har arkiv, arkivbildarna, skall göra upp arkivbildningsplaner osv. Det skulle vara intressant att höra i vilken mån detta kommer att tillämpas utöver landskapets egna arkiv. Vilka arkiv omfattar lagstiftningen?  Hur kan man förpliktiga andra än just landskapsstyrelsen själv och deras underordnade myndigheter, kommunala organ osv. att fullfölja den här lagen eller är det så att de står utanför?

 

 

 

Landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Jag kan inte räkna upp vartenda arkiv, men t.ex. som vi säger i 1 §, underlydande enheter, olika verk, t.ex. Posten är en sådan samt andra inrättningar och myndigheter som hör till landskapsstyrelsen. Det tycker jag inte är så väldigt svårt. Vi talar också om kommunala myndigheter och organ. Jag kan inte i detalj räkna upp varenda en. Om det är nödvändigt får vi se till att vi får den uppgiften till utskottsbehandling i så fall.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.   

 

Ltl Svensson:

Fru talman!

Jag fäste mig vid att större delen av det som finns under motiveringens rubrik ”Arkivfunktionens syfte” handlar om kulturarvet. Det står där: ”Genom en arkivfunktion eftersträvar man medvetet att bevara vissa delar av kulturarvet, nämligen handlingar som uppstår i myndigheternas verksamhet och andra handlingar och upptagningar som tillkommit i det förgångna och som kontinuerligt tillkommer i detta nu samt att hålla detta kulturarv i sådant skick att det tillgodoser de många olika kunskapsbehov som finns i samhället.” Så fortsätter det med ytterligare text här.

 

Det här är säkert vällovligt och välmenande, men det är också frågan om lite mera: vad är det för kulturarv? Kulturarvsbegreppet är väldigt vidsträckt och kan tolkas på olika sätt. Jag tror att det skulle vara till fördel när man stiftar lagen att man på något sätt närmare beskriver vad man faktiskt menar med kulturarv och vilken riktning det kan ha. Kulturarvet kan ses som att man försöker belägga ett mångkulturellt samhälle t.ex., att man försöker visa förändringar i samhället eller också kan det gå ut på att man försöker befästa ett visst kulturarv som man har valt ut. Det är av intresse att veta hur det är tänkt och kanske det också borde preciseras i lagstiftningen hur det är tänkt.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till kulturutskottet.

 

 

Föredras för tredje behandling ärende nr 3:

 

Näringsutskottets betänkande nr 2/2002-2003 angående landskapslag om finansiering av landsbygdsnäringar. (FR 5/2002-2003).

 

I tredje behandling har lagtinget att antingen anta lagförslaget sådant det godkändes i andra behandlingen eller att förkasta detsamma. Först tillåts diskussion och därefter föreläggs lagförslaget för antagande. Diskussion.

 

Ltl Sundback: 

Fru talman!

Jag vill göra ledamöterna uppmärksamma på att det har delats ut ett förslag till tillägg till allmänna motiveringarna till näringsutskottets betänkande. Det är ett förslag som är resultatet av det som vi framförde från socialdemokratiskt håll i samband med remissen av lagförslaget till näringsutskottet. Då hade vi redan vid det skedet önskemål om att betydligt mera av förvaltningen vad gäller jordbruksstöden skulle föras över på de kommunala myndigheterna, som har den dagliga kontakten med jordbrukarna. Det här skulle förenhetliga förvaltningen och också ge bättre service åt brukarna.

 

Vi vill också påpeka att den överenskommelse som man diskuterade här i lagtinget i samband med andra behandlingen av ärendet är viktig att få till stånd; landshövdingen och också ansvariga ministern var överens om att man borde få till stånd en överenskommelse mellan landskapet och statens myndigheter för att samordna och nedbringa antalet kontroller inom jordbruket.

För det tredje önskar vi att landskapsstyrelsens jordbruksbyrå eller näringsavdelningen får en tydligare roll som tillsynsmyndighet och också en myndighet som kontinuerligt för underordnade myndigheter på kommunal nivå ger anvisningar om hur lagen skall tillämpas. Det här är ett allmänt problem inom vår förvaltning när vi har egna landskapslagar, att det är ytterst få landskapsförvaltningar som sedan förmår serva underordnade myndigheter på kommunal nivå om hur lagarna skall tillämpas. Med den påföljd att många kommunala tjänstemän helt enkelt vänder sig till riket och får informationer som de delvis använder och delvis inte kan använda eftersom vi till vissa delar kan ha en annorlunda lagtext.

 

Det är fråga om närmare preciseringar av det som näringsutskottet tydligen, åtminstone delvis, har diskuterat, men man är så allmänt hållen, det är det här gamla vanliga att landskapsstyrelsen jobbar med det här. Därför behöver vi inte säga någonting och inte göra någonting, och det får vi verkligen hoppas att de gör, men jag tycker nog att det är viktigt att lagtinget visar för dem som är berörda av den överstora byråkratin i sitt dagliga liv att lagtinget får till stånd en konkret förändring så att deras situation förbättras.

 

Jag har i förslaget tagit upp en punkt ytterligare som framfördes här i salen av vtm Salmén, dvs. att de bestämmelser som utfärdas angående stöden i riket borde komma på svenska samtidigt som de ges på finska. Här har både statens representant men också landskapsstyrelsen ett ansvar.

 

Grunden för hela framställningen var ju att förenhetliga lagstiftningen inom det här området, dvs. jordbruksstöd, men det som jag tycker att man inte har lyckats med är att förenhetliga förvaltningen och göra den effektiv med tanke på den utveckling som har varit. Det som man på ett helt allmänt plan kan konstatera är att detta med att vi lever i en värld där integrationen ökar på alla plan, dvs. de åländska och finländska myndigheterna – speciellt för jordbruket – blir mer och mer integrerade i varandra och det här integreras sedan ytterligare på ett EU-planen. Tanken att vi här skall tillämpa vår självstyrelselag och så bryr vi oss inte om någonting annat fungerar inte mera, det är gammal självstyrelsepolitik, utan man måste nog vara pragmatisk och söka lösningar som gör att det här med att leva i integration och i EU blir förknippat med så lite byråkrati som möjligt. I det här fallet har vi i stället för att integrera tre olika myndigheter – igen – som fungerar; här på Åland har vi staten, vi har landskapsstyrelsen och vi har kommunerna. Det är lite samma problematik som med lagen om personuppgifter, att man måste från politiskt håll börja bestämma sig för vilken självstyrelsepolitisk linje som man skall föra. Ibland är det liksom integration och samråd och ibland hävdar man kanske onödigt en isolationistisk linje, som i sig kan vara tillfredsställande på något plan men som i praktiken ofta skapar problem.

 

Nu har frågan om näringsavdelningens stöd kommit i en vidare dager i och med remissen av tilläggsbudgeten och övriga stöd, så det visar att det här inte bara gäller jordbruket utan det finns också liknande problem inom målprogrammen.

 

Rent formellt aviserar jag att föra fram i detaljbehandlingen förslaget till tillägg till de allmänna motiveringarna.

 

Landskapsstyrelseledamoten Sarin Grufberg, replik:

Fru talman!

Ltl Sundback hävdar att vi har flera olika lagstiftningssystem och talar bl.a. om dubbelbyråkrati. Vi har olika lagsystem: vi har det åländska, vi har det finländska och vi har EU:s. Vi är med i EU. Det innebär också att vi har vissa skyldigheter gentemot det. Det är klart att det kostar också att ha en viss självstyrelse. Hur mycket egna regelsystem man skall ha är en stor politisk fråga. När det gäller just dubbelbyråkratin, särskilt i övervakningssystemet, pågår just nu förhandlingar med riket om att samordna övervakningen, så det är någonting som redan har tagits tag i, det är någonting som redan görs, dvs. en överenskommelse om samordning. Som jag har sagt tidigare är det på kort sikt; långsiktigt avser vi att komma fram med en överenskommelseförordning. Det ligger i sakens natur att ger man stöd måste stöden också följas upp på något sätt. Det görs på många bra sätt och debatten i lagtinget har kommit mycket att handla om att byråkratin enbart skulle vara av ondo. Men det finns mycket som är av godo i det här fallet.

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman!

Om vi skall vara rent konkreta så när det gäller den egna självstyrelsen inom den här sektorn är det så att Åland har enligt egen lag vissa nationella stöd som följer ett eget system och de stöden tycker vi att det är viktigt att förs ner på kommunal nivå. Det är någonting som vi kan besluta om helt själva och det tycker vi att vi skall göra för att vi inte skall ha två myndigheter på Åland som tar emot ansökningar vad gäller jordbruksstödet. Det här är ett önskemål, har jag förstått, också från intresseorganisationerna.

 

Det är bra att det jobbas på samordning, men jag tycker för min del att det borde gå betydligt snabbare och att man borde få en överenskommelse, inte bara samordning. Man borde gå snabbare fram och därför lägger vi förslaget. Sedan är naturligtvis byråkrati både av godo och ondo, men överstor byråkrati och dubbelbyråkrati kan väl aldrig vara bra, varken för samhället med tanke på kostnaderna eller för brukarna med tanke på att de skall kunna överblicka systemet och ha så få papper och blanketter som möjligt att fylla i.

 

Landskapsstyrelseledamoten Sarin Grufberg, replik:

Fru talman!

Det är inte bara så där att flytta över saker och ting till den kommunala nivån. Det finns olika skäl till varför saker och ting ligger på den nivå de gör. Vi har också diskussioner med den kommunala nivån om vad som är lämpligt att lägga på den. Jag tror att vi kan komma överens därvidlag. Det låter sig göra, men det är inte så enkelt. Ingen vill sträva efter dubbelbyrårkrati eller hård byråkrati. Det är någonting som vi alla vill undvika. Men en viss form av kontrolluppföljning måste finnas till och också ordentliga ansökningar när det gäller stöd.

 

När det gäller de återbetalda stöden som har dykt upp i tilläggsbudgeten har det rört den förra perioden till 1999; det är huvudsakligen återbetalningar från den perioden, så det gäller att hålla isär saker och ting.

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman!

 Landskapsstyrelseledamoten Sarin Grufberg höjer rösten och talar om att det går inte bara så där och det finns skäl och det är olika diskussioner som pågår om överföringen av ansvaret för jordbruksstöden till kommunal nivå. Men vi har inte fått riktigt konkret förklarat varför det är så svårt. Det är lite å ena sidan och å andra sidan. Så länge som inte det har klarlagts utgår åtminstone vi från att det är fullt möjligt att delegera det här till kommunal nivå och ur många allmänpolitiska synpunkter så tror vi att det är mycket bra. Därför föreslår vi också här att lagtinget skulle omfatta en sådan här princip. Det skulle skapa ett redigare system mellan den verkställande myndigheten och den kontrollerande, komma närmare jordbrukarna och som vi ser det finns det en stor kompetens på kommunal nivå som skulle kunna tas tillvara, så jag vidhåller därvid mitt förslag.

 

När det gäller de återbokade bidragen är det sant, det har kommit fram att det gäller 5b-stöd, men vi fick faktiskt uppgifter från landskapsstyrelsen under behandlingens gång att det gällde mål 2, så det är nog i sina egna led som man först skall se att det kommer fram rätt information!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.   

 

Vtm Salmén:

Fru talman!

Jag vill å det varmaste stöda förslaget om tillägget till allmänna motiveringen i betänkandet. Det är synnerligen viktigt att det kommer med. En sak som jag förutsätter är att landskapsstyrelsen sedan fullföljer det och inte gör som i andra sammanhang att man försöker smita undan en del kostnader, utan att man samtidigt som man gör upp det här med kommunerna och får en vettig hantering också ser till att kostnaderna överförs också till 100 procent och inte några 37 procent eller något sådant.

 

Det är klart – men det är kanske bortkastad möda att säga någonting åt den som är ansvarig eftersom hon går ut ur salen – att det kostar att ha självstyrelse, men jag tycker inte att man skall låta kostnaderna för det drabba sådana som inte kan påverka det, alltså bönderna.

 

När man en gång håller på –det är kanske att begära för mycket nu – men kommer det in i protokollet kan det alltid vara någon som hittar det, att vi skall veta att hela frågan om uppdelningen av stödformen och paketet när vi kom in i EU och jordbruket kom dit, hade man en överenskommelse mellan jordbruksministeriet och landskapsstyrelsen och då gjordes den här uppdelningen. Orsaken var att man var orolig att inte kunna hantera hela biten. Sedan var det förstås vissa kostnader som man måste se till som kan inverka på 0,45 som skall föras diskussioner med både jordbruksministeriet men också med finansministeriet.

 

När, som jag hoppas, tillägget till motiveringen kommer in hoppas jag att man läser den och försöker fullfölja det så att man sedan kan komma vidare för att också med jordbruksministeriet ta upp om man inte också kan få en slutlig lösning så att landskapet sköter den här frågan och sedan i sin tur gör upp med kommunerna. Men det viktigaste skulle vara att få frågan en gång för alla avförd; uppdelningen kommer alltid att vara bekymmersam och medföra kostnader både för staten och för landskapet när man diskuterar kontrollen. Men hanteringen av frågorna kan mycket väl göras på kommunal nivå och då ser man till att man får ersättning för det. Jag kan säga att i motsats till ansvariga landskapsstyrelseledamoten är det här egentligen hur enkelt som helst, för gör man ekonomiskt rätt för sig från landskapsstyrelsen gentemot kommunerna så är det nog inga problem, men det är klart att man har blivit så illa behandlad nu så  man inte har fått ersättning när landskapsstyrelsen tar sig för att överföra  kostnader till kommunerna.

 

Landskapsstyrelseledamoten Sarin Grufberg, replik:

Fru talman!

Det är ganska märkligt att man inte har gjort det här tidigare om det har varit så där himmelens enkelt!

 

Vtm Salmén, replik:

Fru talman!

Jo, det var på väg, men tyvärr gjordes det inte. Fråga lantrådet varför det inte kunde fullföljas! Hade vi fått lite tid så hade det varit färdigt då.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.   

 

Ltl A-M Pehrsson:

Fru talman!

Diskussionen påminner nog lite om striden om påvens skägg, för jag tror egentligen att vi alla är överens om att målsättningen är den som kommer fram i det papper som ltl Sundback har lagt fram om tillägg till motiveringen. Det är precis den diskussionen vi hade i remissen och det är det vi har diskuterat i näringsutskottet när vi behandlade lagen och det var precis det som landskapsstyrelsen också har meddelat oss att man arbetar på. Just hanteringen med ansökningar och utbetalning av stöd försöker man förenkla, men det finns en överenskommelse. Det går inte hur enkelt som helst att göra det här utan det måste finnas en koordination med riksmyndigheterna och hanteringen av stödansökningar och utbetalningar är också godkänd i kommissionen. Det måste finnas vissa regler som man följer gemensamt. Samma är fallet när det gäller granskning och kontroller. Det hade vi också mycket diskussioner om i näringsutskottet. Vi hörde landshövding Peter Lindbäck och vi fick bekräftat, precis som näringsministern säger, att det här har man redan haft förhandlingar om och man är en god bit på väg med att samordna det här. Att socialdemokraterna nu föreslår det som vi har skrivit i näringsutskottets betänkande är liksom tårta på tårta, även om vi i utskottet inte har använt exakt samma ordalydelse, men det är de sakerna som jobbas på.  När det gäller det sista tillägget om att bestämmelser borde utfärdas på svenska samtidigt som på finska är det klart att det är beklagligt när det händer sådana saker att det kommer enbart på finska och att den svenska versionen kommer för sent, men det tror jag också att landskapsstyrelsen är mycket medveten om att är sådant som man måste åtgärda utan att man behöver skriva ner det i ett extra papper som bifogas till näringsutskottets betänkande. Allt som står i pappret är saker som vi har påtalat och som vi är överens om med landskapsstyrelsen.

 

Ltl Strand, replik:

Fru talman!

Utskottsordföranden nämnde det som jag tänkte ta upp i min replik efter att jag har begärt replik, men jag tycker att det finns en fråga i ltl Sundbacks förslag som är relevant och det är just frågan om svenska språket där utskottet har missat. Om man inte tar klämmen borde i alla fall utskottsordföranden jobba med den här frågan gentemot landskapsstyrelsen i kanske ännu hårdare grad än vad man har gjort hittills.

 

Ltl A-M Pehrsson, replik:

Fru talman!

Det stämmer precis som jag sade att detta beklagliga misstag, som man hoppas att inte skall upprepas men som man vet att upprepas då och då, det är någonting som jag gärna jobbar med, men som jag också vet att man i landskapsstyrelsen är medveten om. Det kanske måste till ännu hårdare tag, men jag håller med om att det är en viktig fråga.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.   

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman!

Det kan hända att näringsutskottet tänker lika långt som socialdemokraterna, men det står inte så i betänkandet. Det står ingenting om att uppdraget skall överföras på kommunerna till alla delar. Jag tror inte att det är utskottets mening. Det står att man skall samordna och samarbeta. Det är en stor skillnad i det förslag som vi har, dvs. att också de åländska jordbruksstöden skulle föras ner till kommunerna. Nu är det statliga som sköts därifrån. Det står inte i betänkandet. Det står inte heller om att man skulle nå en överenskommelse mellan statens och landskapets kontrollmyndigheter. Det står att man skall samarbeta mera. Det kan betyda att man ringer flera telefonsamtal till varandra. Näringsutskottets betänkande innehåller inga konkreta mål. Man är så på något vis inne i själva förvaltningen att man inte ser sin roll som beslutande myndighet att sätta upp mål för just den här förvaltningens anpassning till lagen. Det står inte heller någonstans om att man måste få en bättre ansvarsfördelning mellan den verkställande myndigheten och den ansvariga myndigheten och det står ingenting om språket. Helt i motsats till ltl A-M Pehrsson ser jag inte att det är så att näringsutskottets betänkande sammanfaller med vårt förslag till tillägg. Det är därför vi har gjort det, men om man är av samma åsikt är det lämpligt!

TALMANNEN: Tiden är ute!

 

 

 

Ltl A-M Pehrsson, replik:

Fru talman!

Det är möjligt att vi inte har skrivit i betänkandet – jag har det inte med i dag, men jag vet ungefär vad vi har skrivit – men förhållandena är lite annorlunda när utskottet diskuterar med landskapsstyrelsen. Där fick vi bekräftat att de här sakerna jobbar man med exakt ungefär på det sätt som här kommer fram, att man har förhandlingar, man skall komma till överenskommelseförordning och man jobbar också på att förenkla byråkratin och att föra ner mera på kommunal nivå. Däremot har vi inte från näringsutskottets sida skrivit ner direkt på vilket sätt landskapsstyrelsen skall jobba utan där har vi förtroendet, åtminstone i majoriteten och vad jag förstod var vi överens i utskottet om att de löften som landskapsstyrelsen gav att det här är någonting som man kontinuerligt tittar på och jobbar på kommer att genomföras, på det sätt som landskapsstyrelsen förstås finner vara det bästa sättet för att nå det bästa resultatet. Målsättningen är densamma och det är förenklingar och det är att man skall ha ett enda ställe för lantbrukarna att komma till med sina ansökningar osv.; även om vi inte i detalj har sagt hur det skall göras är nog målsättningen exakt densamma och det är nog landskapsstyrelsen medveten om vid det här laget.

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman!

Nej, ltl Pehrsson, det handlar inte om hur det skall göras, utan det är fråga om vad som skall göras. Det är där som utskottet inte är tydlig. Man talar om förenklingar. Jo, men inte säger man någonstans att man skall föra ner ansökningarna på kommunal nivå, att det skall finnas en plats där jordbrukarna anhåller om sina stöd. Det sägs inte någonstans. Det har inte heller sagts härifrån landskapsstyrelsens sida, utan det är det här vanliga att det jobbas på, det jobbas på, men vad är det det jobbas på? Inte har vi fått något tydligt och klart besked här i salen! Att förenkla och samordna och sådant är helt naturliga uppgifter som förvaltningen alltid har, men vi vill få till stånd en förändring, en förbättring genom att ange klara mål från lagtingets sida. Där tycks inte näringsutskottet vara tillräckligt överens om vad det är man vill, utan man lämnar över det här till l landskapsstyrelsen – som jobbar på!

 

Ltl A-M Pehrsson, replik:

Fru talman!

Det är förenklingar och förbättringar som vi strävar till. Vi har i vårt betänkande t.ex. skrivit in att ansökningarna skall i landskapet inlämnas till både kommunens lantbrukssekreterare och även till landskapsstyrelsen. Det är en sak som vi har sagt att man skall jobba på att förenkla så att byråkratin minskar, att man kan lämna in ansökningshandlingarna till samma ställe, att kontrollerna skall samordnas så att det inte kommer kontrollanter från två olika ställen, på olika tider, som kommer till olika resultat som det har t.o.m. hänt ibland. Det här är självklara saker, tycker jag, som vi har diskuterat och som vi är helt överens både med statens myndigheter och med landskapsmyndigheterna. Målsättningen är densamma. Vad som skall göras? Landskapsstyrelsen vet nog vad som skall göras för att man skall nå de resultat som vi tillsammans kom fram till och som utskottet har beskrivit i sitt betänkande.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.   

 

Vtm Salmén:

Fru talman!

Det är intressant att se hur ord kan ha olika betydelse -  när man läser det som utskottsordföranden har skrivit under. Hon upplever, hon noterar och tycker, hon ställer sin förhoppning. Det är mycket fina ord det där som låter bra, och om jag förstår rätt ligger sådana försynta uppmaningar i utskottsordförandens linje, att det är så man skall säga till när man vill ha någonting genomfört! Problemet för utskottsordföranden är då att hon säger att landskapsstyrelsen för förhandlingar, men sedan säger hon en sak: ”landskapsstyrelsen vet”! Vad vet dom? Jo, vi har fått höra det här för en stund sedan: ”det är inga så enkelt, det kostar att ha självstyrelse”, det har vi fått veta! Det är ungefär allt som har kommit fram här. Jag hoppas verkligen att lagtinget nu för en gång skull försöker hjälpa en utsatt grupp. Det är väl så med utskottsordföranden som med mig förstås, att när man har blivit pensionerad från sitt yrke så är man inte så intresserad mera och så är det väl med henne också, att det är inte så noga det är med bönderna mera nu efter att hon har slutat själv!

 

Ltl A-M Pehrsson, replik:

Fru talman!

Jag är mycket medveten om att jag är ingen diktatortyp som säger att så här och så här skall det vara utan jag tror mera på förhandling och diskussioner och att man kan komma till gemensamma resultat på det sättet. Dessutom hörde jag också att vtm Salmén uttryckte sig att han hoppades att landskapsstyrelsen skulle kunna komma fram till något, så det finns flera än jag som hoppas. För det tredje vill jag påstå att vi har en representant från de obundna som sitter med i näringsutskottet och som inte på något sätt har reserverat sig eller har haft en annan åsikt utan vi har alla varit helt överens om betänkandet.

 

Vtm Salmén, replik:

Ja, fru Pehrsson, det är nog så att den representanten från de obundna, som tyvärr inte är här i dag, så har åtminstone för mig berättat att hon inte var nöjd med betänkande, och det framförde hon också i samband med att ärendet kom från utskottet. Hon tyckte väl att det var enklast att gå fram så  här. Men i dag har det kommit fram mycket nya saker. Det är inte ”hoppas” mera utan enligt fru Pehrsson är det ”landskapsstyrelsen vet” – och så vet de ingenting! Det får vi höra klart från den ansvariga ledamoten.

 

Ltl A-M Pehrsson, replik:

Fru talman!

Egentligen är det ganska ofruktsamt att fortsätta diskussionen. Men om man sitter och vet någonting i utskottet och inte talar om det utan kommer och säger det efteråt i lagtinget tycker jag det är mera undfallenhet än vad jag har blivit anklagad för här i dag. Jag vet att landskapsstyrelsen kan det här och jag litar på att de också kommer att jobba på det här sättet som vi har kommit överens om.

 

Vtm Salmén, replik:

Fru talman!

Jag delar förstås ltl Pehrssons förhoppning och hoppas att jordbrukarkåren också skall få nytta av den förhoppningen!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.   

 

Ltl Sundback:

Fru talman!

Pinan blir tydligen lång för vissa och jag skall förlänga den med tanke på jordbrukarnas bästa. Ltl A-M Pehrsson påstår att plötsligt är vi helt överens. Jag är inte överens med ltl A-M Pehrsson, långtifrån! Men Ltl A-M Pehrsson är en skicklig debattör. Hon kan omfatta flera åsikter samtidigt och hon är van att sitta i maktposition så hon behöver inte egentligen heller ta argument om hon inte vill. Men det stämmer inte att vi har samma målsättning, och om vi har det är det inte samma som i utskottets betänkande; i  så fall håller sig ltl Pehrsson med en privat åsikt mellan varven och en annan när hon företräder utskottet. Läser man nämligen utskottsbetänkandet kan man inte på något sätt och vis komma fram till att det skulle innebära samma sak som i det tillägg till motiveringarna som vi föreslår. I så fall vill jag att ltl Pehrsson citerar betänkandet så att vi får höra att det är samma sak. Vi föreslår nämligen att till de kommunala myndigheterna, och det skall man läsa som att till de kommunala lantbrukssekreterarna, skall så många av lagens uppgifter som möjligt i form av en delegering till lantbrukssekreterarna som arbetar i nära kontakt med jordbrukarna överföras, vilket bidrar till att stärka verksamheten på lokal nivå och öka servicen till brukarna. Mot det skall man läsa näringsutskottets betänkande, där man konstaterar att ”lantbrukarna upplever ändå att dubbla ansökningsförfaranden är problematiskt”. Det är vi överens om. Men sedan kommer utskottets förslag: de noterar att här har åtgärder redan vidtagits – det är när man ”jobbar på” i landskapsstyrelsen, vi har inte fått höra vad det är för någonting – för att ”underlätta ansökningsförfarandet”, alltså det står ingenting om några förändringar. Det står inte om att det skall delegeras ner till kommunerna utan man skall öka samordningen. Det är syftet. Då har vi fått höra att man har fått en blankett som har ett kalkerpapper som man sätter in och det beror på att på samma blankett skall det åländska stödet och det nationella stödet ingå så att man sedan kan använda samma blanketter. Något annat konkret har vi inte fått höra. Det är alltså inte samma målsättning som finns i socialdemokraternas förslag.

 

När det gäller samordningen av kontrollen skriver utskottet att ”de åländska lantbrukarna i högre utsträckning än i riket utsätts för kontroll”. Det är alltså dubbelkontrollerna och dem är vi överens om. Så står det: ”även  här har vissa åtgärder dock vidtagits”. Jag vet inte vilka åtgärder det är,  man säger att man förhandlar, ”för en ökad samordning” och utskottet ställer sin förhoppning till ytterligare samarbete mellan kontrollmyndigheterna. Men vi efterlyser konkret en överenskommelse för att halvera kontrollerna. Det är en stor skillnad mot det som utskottet föreslår. Det sägs heller ingenting i näringsutskottets betänkande om den ansvarsfördelning mellan verkställande och tillsynsmyndighet, som vi efterlyser och det sägs ingenting om att jordbrukarna skall ha rätt till bestämmelser när det gäller olika rikslagar om jordbruket på svenska samtidigt som de ges ut på finska.

 

För att verkligen göra klart för var och en vad som gäller hoppas jag att inte mera få höra att vi har samma målsättning – inte i alla fall enligt utskottets skrivningar. I så fall hittar ltl Pehrsson på eller lägger till lite som det passar. Sedan återkommer hon till vad landskapsstyrelsen gör och vad de inte gör – det tillhör egentligen inte lagtingets uppdrag. Förr i världen hette det att det var förvaltningsuppgifter, och det skötte landskapsstyrelsen. I vårt förslag sägs ingenting om huru förvaltningen skall genomföra detta, utan det är deras uppdrag, det är det de har betalt för, alla som sitter i landskapsstyrelsen och sedan de tjänstemän som jobbar med dessa ärenden. Om inte lagtinget vet vad man vill fortsätter nog den här diskussionen att det redan har vidtagits åtgärder och att man jobbar på, och det gör man säkert, men vad det leder till är totalt höljt i dunkel vid det här tillfället om inte lagtinget klarare bestämmer vart man vill att skutan skall styra.

 

Ltl A-M Pehrsson, replik:

Fru talman!

Jordbrukarnas bästa har nog alltid varit ledstjärnan för centern på Åland och fortsätter att vara det. Det tror jag att de är medvetna om. Däremot värmer den nyvaknade omtanken om jordbrukarna mitt hjärta, som nu plötsligt dyker upp hos socialdemokraterna, för där har jag för det mesta annars varit tvungen att strida för jordbrukarnas rättigheter och det har varit helt andra tongångar från det hållet. Men det börjar stunda till val och då är det väl så att det är viktigt att man försöker komma in på alla områden. När det gäller ironiseringarna över kalkerpapper osv. tror jag att de flesta jordbrukare är tacksamma över t.ex. den förändringen som gjorde att vi i stället för att sitta och fylla i flera blanketter har man nu en gemensam blankett som kan användas när man lämnar in den till olika institutioner osv. Många av de här sakerna som ltl Sundback pratar om är självklara saker, som att jobba med språkfrågorna när det gäller att det skall komma på svenska lika självklart som på finska. Det är klart att man skulle ha kunnat skriva in det återigen i betänkandet, men för mig är det en så självklar sak och jag tror att det också för landskapsstyrelsen är självklart att kraven finns. Det står i vår självstyrelselag att vi är ett enspråkigt svenskt landskap och att vårt officiella språk är svenska, så jag tycker att det här är nog en lek med ord, som det nämndes här förut, att man kan tolka skrivningarna lite hur man vill, men jag tror att med god vilja förstår nog alla vad som avses, både i betänkandet och i landskapsstyrelsens arbete.

Ltl Sundback, replik:

Fru talman!

Ltl A-M Pehrsson anklagar mig för ironi, men det är faktiskt det enda konkreta vi har fått höra om när det gäller vilka åtgärder som landskapsstyrelsen har vidtagit. Det är dessutom så att skulle man genomföra det förslag som socialdemokraterna föreslår, så försvinner t.o.m. kalkerpapperet, det behövs inte! Det är samma myndigheter som sköter ansökningarna. Det är bra om man tycker att någonting är en självklar sak, men det tycks inte vara så när det gäller språkbestämmelserna utan det krävs att lagtinget ständigt påminner både landskapsstyrelsen och statens myndigheter om detta. Här har nu lagtinget en chans att manifestera ett språkkrav. Jag är förvånad om centern undviker att hävda det svenska språket och dessutom avstår från att stödja nödvändiga reformer för att jordbrukarna skall få det lättare med just den här byråkratin. Centern har alltid jobbat för bönderna, det är sant; jag tycker att ltl Perhsson skall välkomna det socialdemokratiska stödet. Det tror jag inte är att förakta i kampen mot EU-byråkratin.

 

Ltl A-M Pehrsson, replik:

Fru talman!

Det här är svårt att förstå. Man säger att vi undviker att kämpa för det svenska språket och landskapsstyrelsen vet inte vad den talar om osv. Jag tycker att det är nästan under centerns värdighet att besvara sådana beskyllningar, för det ligger så långt bort från verkligheten. Jag tror att jag har sagt det som jag ville ha sagt i den här frågan.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

 

Föreläggs lagförslaget för antagande i tredje behandling. Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

 

Föreläggs motiveringen för godkännande i enda behandling. Diskussion.

 

Ltl Sundback: Fru talman!  Jag föreslår följande tillägg till allmänna motiveringen i näringsutskottets betänkande nr 2/2002-2003:

 

”Lagtinget konstaterar att syftet med den nya lagstiftningen om finansiering av landsbygdsnäringar är att förenhetliga finansieringssystemen för lantbruksnäringarna. Lagtinget hemställer därför hos landskapsstyrelsen om åtgärder i syfte att på motsvarande sätt reformera lantbruksförvaltningen. Den dubbelbyråkrati som nu gällande lagstiftning skapar bör ändras för att minska på pappershanteringen, ansökningsomgångarna och det överstora kontrollförfarandet. Målet för en anpassning av förvaltningen bör vara minsta tänkbara byråkrati, stärkt rättssäkerhet samt ökad subsidiaritet (närhetsprincipen) och transparens (genomskinlighet). I detta syfte efterlyser lagtinget förändringar i förvaltningen av jordbruksstöden enligt följande:

 

-      att till de kommunala myndigheterna överförs så många av lagens uppgifter som möjligt i form av en delegering till lantbrukssekreterarna som arbetar i nära kontakt med jordbrukarna vilket bidrar till att stärka verksamheten på lokal nivå och öka servicen till brukarna,

 

-      att en överenskommelse görs mellan landskapets och statens myndigheter för att samordna och nedbringa antalet kontroller av de jordbruk som årligen granskas och

 

-      att landskapsförvaltningens jordbruksbyrå kontinuerligt utarbetar anvisningar och bestämmelser om hur landskapslagen om finansiering av landsbygdsnäringar skall tillämpas för att de åländska jordbrukarna skall kunna tillgodogöra sig de särskilda förmåner som tillkommer dem enligt lagen.

 

Dessutom bör landskapsstyrelsen uppmana de berörda riksmyndigheterna att utfärda bestämmelser

på svenska samtidigt som de utges på finska.”

 

Vtm Salmén: Fru talman! Jag ber att få understöda förslaget om tilllägg.

 

TALMANNEN: Under diskussionen har ltl Sundback, understödd av vtm Salmén, föreslagit ett tillägg till näringsutskottets betänkande med den lydelse som framgår av det utdelade papperet på lagtingsledamöternas bord. Detta kallas ltl Sundbacks förslag. Är redogörelsen riktig? Redogörelsen riktig. Omröstning kommer därför att verkställas. Den som röstar för näringsutskottets förslag röstar ja; den som röstar för ltl Sundbacks ändringsförslag röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.

 

Jag ber ja-röstarna resa sig. Talmannen röstar ja. Jag ber nej-röstarna resa sig. Majoritet för ja.

 

Lagtinget har omfattat näringsutskottets förslag. Motiveringen är därmed godkänd. Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Föredras för tredje behandling ärende nr 4:

 

Näringsutskottets betänkande nr 3/2002-2003 angående sänkning av kommunalskattesatsen för samfund. (FR 13/2002-2003).

 

I tredje behandling har lagtinget att antingen anta lagförslaget sådant det godkändes i andra behandlingen eller att förkasta detsamma. Först tillåts diskussion och därefter föreläggs lagförslaget för antagande. Diskussion. Ingen diskussion.

 

Föreläggs lagförslaget för antagande i tredje behandling. Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

 

Föreläggs motiveringen för godkännande i enda behandling. Diskussion. Ingen diskussion. Motiveringen är godkänd i enda behandling.

 

Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Föredras för tredje behandling ärende nr 5:

 

Social- och miljöutskottets betänkande nr 3/2002-2003 angående ändring av tobakslagen för landskapet Åland. (FR 15/2002-2003).

 

I tredje behandling har lagtinget att antingen anta lagförslaget sådant det godkändes i andra behandlingen eller att förkasta detsamma. Först tillåts diskussion och därefter föreläggs lagförslaget för antagande. Diskussion. Ingen diskussion.

 

Föreläggs lagförslaget för antagande i tredje behandling. Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

 

Föreläggs motiveringen för godkännande i enda behandling. Diskussion. Ingen diskussion. Motiveringen är godkänd i enda behandling.

 

Ärendet är slutbehandlat.

 

Föredras för andra behandling ärende nr 6:

 

Stora utskottets betänkande nr 2/2002-2003 angående ändrad lagstiftning som rör landskapsandelarna för grundskola och socialvård samt betalningsansvaret för grundskolelärarnas pensionspremier. (FR 10/2002-2003).

 

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion.

 

Ltl Sundback:

Fru talman!

Stora utskottet har godkänt finansutskottets betänkande i oförändrad form. Man kan säga att lagen är som lite toppen av ett isberg. Den gäller en överföring av det ekonomiska ansvaret för betalningen av grundskollärarnas pensionspremier från landskapsstyrelsen till kommunerna. På många sätt och vis är detta logiskt eftersom grundskolan ligger inom den kommunala kompetensen. Men, och detta stora men kommer sig av att kommunerna ekonomi är i nedåtgående och det är också landskapsstyrelsen. Landskapsstyrelsen blir i och med det här av med en kostnad och kommunerna får en. Det är väl fråga om vem som blir mest ledsen eller glad av detta.

 

Det har framkommit i stora utskottet när vi har hört representanter för kommunerna och landskapsstyrelsen att den kommunala ekonomin är beroende av långsiktiga lösningar för att man skall kunna upprätthålla den basservice som medborgarna förväntar sig. Det är så att trots en nedåtgående ekonomi ökar medborgarnas efterfrågan på speciellt sociala tjänster inom barn- och äldreomsorg och också inom handikappservicen. Det finns alltså en stor obalans i den offentliga ekonomin som kommer sig av att intäkterna, speciellt skatteintäkterna, av olika skäl har minskat trots att vi har full sysselsättning, men det är fråga om förändringar i skattebasen som framför allt beror på minskade samfundskatter; det beror också på att inkomstskatterna i högre grad tas ut i form av kapitalskatt och det beror också på att lagtinget och staten har genomfört skatteavdrag som minskar på kommunens skatteintäkter.

 

Från kommunal sida är det alltså ytterst känsligt att ytterligare lägga pålagor på kommunerna, och det här är en sådan. Man menar från landskapets sida att man skall balansera upp detta via landskapsandelarna; därvid har finansutskottet haft en ganska kritisk inställning till landskapsstyrelsen och menar t.o.m. att landskapsstyrelsen inte har fullföljt den skrivning som lagtinget antog i samband med budgetbehandlingen. Det här har lindrats för kommunernas del på så vis att betalningsskyldigheten inträder från den 1.10 och lagen gäller egentligen bara för tre månader. En ny framställning väntas senast i augusti och från kommunalt håll är man väldigt mån om att man skulle få ett system fr.o.m. 2004 som är långsiktigt framför allt, att man kan planera ekonomin i kommunen och att pensionspremierna kompenseras via landskapsandelarna. Det förslag som antyds här är ett minimum, kan man konstatera.

 

Stora utskottet har alltså beslutat att omfatta förslaget. En reservation finns till förslaget och den står ltl Jörgen Strand för.

 

Vtm Salmén:

Herr talman!

Ltl Sundback talade i sitt anförande om detta kan vara toppen av ett isberg. Tyvärr ser det så ut numera som om isberget skulle vara bara en liten topp med väldigt stort under, det som alltså för över kostnader från landskapet till kommunerna. Jag har sagt här förut under alla behandlingar som har varit att det är logiskt att överföra verkställigheten av detta när man är arbetsgivare för grundskollärarna, men när det gäller betalningen har jag försökt säga att enligt gamla överenskommelser skulle den ha skötts även i fortsättningen av landskapet. Men man har ju så mycket andra projekt där det inte är så rysligt noga och som man i stället tycker att är viktigt att landskapet tar på sig en del för att sedan också där skuffa över kostnaderna på kommunerna. Det sägs också att man har konstaterat att kommunernas ekonomi är svag och likadant är det med landskapets ekonomi. Skillnaden mellan dessa två är att kommunerna har så svårt att hålla emot genom att man får bestämmelser bara som diktatoriskt för över kostnaderna till kommunerna, och nu sväljer man det i dag, även de som säger sig tala för landsbygden.

 

Sedan kommer jag igen till min käpphäst. Nog är det ganska intressant att man här i Ålands lagting får vara med om att göra en lag som i princip skall gälla i tre månader. Kunde man inte klara det genom att dra tillbaka det och säga, att okej, vi kommer när majoritetsblocket vill ha det här att gälla bara i tre månader. Nog hade det väl varit ganska enkelt att ta det tillbaka och komma med en ny framställning.

 

Ltl Strand:

Herr talman!

Jag har reserverat mig mot framställningen främst för att jag anser att landskapet överför till kommunerna under för kort tid alltför stora åtaganden. Det är orimligt att kommunerna skall kunna hitta lösningar där man får en bra skola, en bra socialvård på så kort tid som nu ges från landskapets sida. Till övriga delar har jag studerat lagförslaget och konsekvenserna av det och det finns massor med saker som är ogenomtänkta, man har inte tittat på konsekvenserna för kommunerna. Själv tittade jag på en sådan sak att när man tar bort landskapsandelen, den summa som kommunerna får från landskapet, så får man en nettokostnad per elev och år. Där kan det skilja 2.000 euro per elev och år. En av de jättestora förlorarna är en så liten kommun som Lumparland. De här grejerna borde man ha tittat på innan man kommer med en sådan här framställning. Jag har inte heller fått gehör för mina synpunkter, varken i finansutskottets eller i stora utskottets betänkande. Därav min reservation.

 

Sedan finns det en praktisk fråga som jag vill att landskapsstyrelsen verkligen skulle ge svar på. Jag tror att den här framställningen inte kommer före 1.8. Jag har själv suttit i talmanskonferensen i dag. Vi har beslutat att vi jobbar t.o.m. vecka 19 och sedan återkommer vi i september, någon vecka före valet. I finansutskottets betänkande står det att framställningen skall komma till lagtinget senast 1.8.2003. När skall den komma? Ansvarige minister behagar inte vara här, så jag får väl inget svar, men det skulle vara bra om någon kan svara på det. I utskotten har jag inte fått svar på frågan. När kommer framställningen? När skall vi jobba med den?

 

Vtm Salmén, replik:

Herr talman!

Det som förvånar mig mest av alltihopa är att man klagar på att överföra det, men man är färdig att stifta en lag i alla fall.

 

Ltl Strand, replik:

Herr talman!

För att förtydliga: eftersom jag inte fått gehör i utskotten kommer jag i tredje behandlingen att föreslå ett förkastande av denna lag. Den är ogenomtänkt och det betänkande som finansutskottet har tagit och också stora utskottet kommer inte praktiskt att gå att genomföra. Jag tror inte på 1.8, så jag föreslår i tredje behandlingen förkastande och räknar med stöd från vtm Salmén.

 

Vtm Salmén, replik:

Herr talman! 

Stödet kommer hundra procent säkert!

 

 

Ltl Wiklöf, replik:

Herr talman!

Det är riktigt att den tid för vilken lagstiftningen gäller är utomordentligt kort, ett kvartal. Det är naturligtvis mycket bättre än att det gällde halva året, som upplägget var och vi fick ner det genom diskussioner. Däremot vill jag säga att jag tycker att det är för tidigt att säga vilket det totala slutliga utfallet blir av denna andelsreform just mot bakgrund av att det kan inte bestämmas förrän vi får se det förslag till upplägg av ny landskapsandelsreform för 2004 och framåt, som landskapsstyrelsen har lovat att verkställa före 1.8. Det är alltså ett krav. Det är ett löfte som man har sagt att man ämnar hålla och jag utgår från, tills motsatsen är bevisad, att så kommer att ske. Innehållet i det landskapsandelssystemupplägg man kommer med skall vara av en sådan art att kommunerna verkligen på enahanda sätt, som det stod i lagtingets beslut över budgeten, att det tillgodoses på det sättet. Det är det som är lagtingets beslut och jag vill se ett sådant förslag; när det kommer tar vi ställning och sedan kan vi diskutera vilket ödet blir visavi kostnadsbilden för kommunerna.

 

Ltl Strand, replik:

Herr talman!

Jag skulle vilja tro som ltl Wiklöf, för någonting annat kan det inte vara än att man tror. Vägkosten från finansutskottet, vilken även omfattats av majoriteten i stora utskottet, är att man skall komma med en framställning som i stort sett är likadan som den som majoriteten är beredd att ta. Det finns en liten justeringsmån på 1,87 procent. Jag kan inte omfatta det där på något vis. Sedan skall man komma ihåg att lagstiftningen kommer att gälla för 2003 och det kommer att belasta kommunerna, det kommer vi inte ifrån. Så är det, herr Wiklöf!

 

Ltl Wiklöf, replik:

Herr talman!

Dum får man vara men inte enfaldig! Det är naturligtvis på det sättet att för tre månader belastar det. Det är självklart att därom hyser ingen i den här församlingen några som helst tvivel. Men hur utfallet från 2004 och framåt blir är faktiskt skrivet i stjärnorna. Vi kan bara spekulera och tro, tänka och tycka, men veta, det kan vi inte förrän vi ser förslaget!

 

Ltl Strand, replik:

Herr talman!

Naturligtvis kan vi inte veta det. Men vägkosten från majoriteten är fortfarande att det skall komma en framställning med det innehåll som som majoriteten är beredd att ta. Sedan är det så, herr talman, att i samband med att vi tog budgetbeslutet framfördes att redan i den här framställningen skulle det komma någonting helt annat än det som kom och därför litar inte jag på överenskommelserna från några slutna rum utan jag vill se konkreta förslag från landskapsstyrelsen utgående från mitt resonemang och inte från det som socialdemokraterna och centern kommit överens om.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs de i betänkandet ingående lagförslagen var för sig i deras helhet. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

 

Föreläggs först förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen om planering av och landskapsandel för undervisnings- och  kulturverksamhet för godkännande i dess helhet. Lagförslaget är godkänt.

 

Föreläggs därefter förslaget till landskapslag om temporär ändring av 5 § landskapslagen om planering av och landskapsandel för undervisnings- och kulturverksamhet för godkännande i dess helhet. Lagförslaget är godkänt.

 

Föreläggs därefter förslaget till landskapslag om ändring av 11 § landskapslagen om planering av och landskapsandel för socialvården för godkännande i dess helhet. Lagförslaget är godkänt.

 

Föreläggs därefter förslaget till landskapslag om temporär ändring av 8 § landskapslagen om planering av och landskapsandel för socialvården för godkännande i dess helhet. Lagförslaget är godkänt.

 

Föreläggs slutligen förslaget till landskapslag om ändring av 7 § landskapslagen om landskapet Ålands pensionsfond för godkännande i dess helhet. Lagförslaget är godkänt.

 

Ärendets andra behandling är avslutad.

 

 

Föredras för första behandling ärende nr 7:

 

Näringsutskottets betänkande nr 4/2002-2003 angående ändrad lagstiftning om skogsodlingsmaterial. (FR 14/2002-2003).

 

Först tillåts allmän diskussion och efter avslutad diskussion kan förslag väckas om att ärendet skall remitteras till stora utskottet. Diskussion.

 

Ltl A-M Pehrsson:

Herr talman!

Landskapsstyrelsens lagframställning  om ändrad lagstiftning om skogsodlingsmaterial har behandlats av näringsutskottet. Det är fråga om en blankettlagstiftning och förslaget är att man fortsättningsvis skulle använda sig av samma förfarande. Den ändring som här föreslås innebär i huvudsak en implementering av rådets direktiv om saluföring av skogsodlingsmaterial.

På Åland finns endast en verksam producent av skogsodlingsmaterial, alltså av skogsplantor för förnyelse av öppna ytor efter kalavverkning. Den verksamheten fungerar bra och enligt vad vi i utskottet erfarit kommer denna lagändring inte att innebära något merarbete av betydelse.  Någon fröframställning har vi inte här i landskapet  utan till den delen berör  kraven  på förädlingsgrader på frön, endast riket.

 

Tyvärr så har en del fel insmugit sig i första paragrafen av landskapslagen om  upphävande av 10 –11 §§ landskapslagen om skogsvård så att i 1 §. skall stå 4 kap. i stället för 10-11  §§ eftersom de paragraferna utgör hela kap 4.

 

Dessutom skall det stå: ”genom denna lag upphävs” osv. plus att datum skall införas när det gäller landskapslagen den 21 april 1998 om skogsvård (83/1998).

 

Vi har i utskottet märkt att det alltför ofta förekommer rent lagtekniska fel i lagframställningarna och att det åtgår en hel del tid till ren laggranskning; därför har en diskussion uppkommit huruvida man borde återinföra någon form av laggranskning innan lagförslaget kommer till landskapsstyrelsen såsom tidigare har varit fallet. Då hade man en laggranskningsnämnd med, vad jag har förstått, jurister utifrån, men det kanske skulle kunna skötas på annat sätt nu med någon jurist som läser igenom förslagen med opartiska ögon och granskar just den tekniska biten.

 

Vi har även i landskapslag nr 2 om tillämpning av i landskapet Åland av  riksförfattningar om skogsodlingsmaterial gjort en del ändringar. Vi föreslår att 2 § skall vara lika som i framställningen  men att 3 § Straffbestämmelser utgår, eftersom vi anser att det inte varit landskapsstyrelsens avsikt att strängera straffbestämmelsen jämfört med rikets lag och att man därför tillämpar samma bestämmelser som i riket vid eventuella åtgärder som strider mot denna lag.

 

Med dessa ändringar föreslår utskottet att lagförslaget antas av lagtinget.

 

TALMANNEN: Begärs ytterligare ordet? Diskussionen är avslutad. Väcks förslag om remiss till stora utskottet. Inget förslag om remiss. Ärendets första behandling är avslutad.

 

 

Föredras ärende nr 8:

 

Landskapsstyrelsens meddelande angående trafikplan för landskapet Åland 2003-2010.(M 4/2002-2003).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet nu upptas till diskussion och att lagtinget först efter diskussionens avslutande tar ställning till om meddelandet skall hänskjutas till utskott eller inte. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt. Diskussion.

 

Landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson:

Herr talman!

Enligt 51 § 2 mom. i lagtingsordningen överlämnar landskapsstyrelsen en trafikplan som ett meddelande till lagtinget angående de riktlinjer som landskapsstyrelsen avser att följa i förvaltningen. Trafikplanen omfattar åren 2003 - 2010. Trafikplanen  innehåller en helhet, där det förutom trafik ingår både  regional-, miljö- och kultur- samt ekonomisk politik. Med regionalpolitik menar vi att vi vill bibehålla arbetsplatserna i skärgården och glesbygden så långt som det är möjligt. Med miljö- och kulturpolitik menar vi att vi skall bygga vägar så miljö- och kulturvänligt som möjligt genom att följa nuvarande vägsträckning där det är praktiskt möjligt. Med ekonomisk politik menar vi att vi skall i möjligaste mån följa de riktlinjer som ges från finanssidan.

 

Landskapsstyrelsen avser att se över trafikavdelningens organisation.

Nuvarande organisation med en beställardel och en utförardel är i princip kopierad från den svenska och den finska modellen där beslut har tagits att konkurrensutsätta hela den egna verksamheten.Landskapsstyrelsen anser att det inte är lämpligt att konkurrensutsätta hela vår verksamhet då vissa verksamheter har stor betydelse för den berörda regionen.

 

 

Den nya s.k. Ålandsmodellen medger och möjliggör att landskapsstyrelsen politiskt kan besluta om vilka verksamheter som skall privatiseras och vilka som skall utföras i egen regi. Principen är att delar av verksamheten kan privatiseras där det finns tillräckligt med konkurrens och där det är ekonomiskt och regionalt ändamålsenligt. Med denna modell finns det större flexibilitet och omöjliggör att det uppstår privata monopol. Jag vill påpeka att den modell som finns i trafikplanen är schematisk och kommer säkert att se något annorlunda ut då arbetet med omorganisationen är färdig.

 

Landskapsstyrelsen avser att prioritera huvudvägnätet på investeringssidan, d.v.s. vägarna till Långnäs, Storby och Prästö. I samråd med respektive kommun kan gång- och cykelbana byggas parallellt med huvudvägen. Åtminstone måste vi bygga gång- och cykelbanor i bycentra och andra platser där det av trafiksäkerhetsskäl är påkallat. Jag kan exempelvis  nämna att vi i dag bygger skild gång- och cykelbana parallellt med huvudvägen från Söderby café till Bengtsböle idrottsplan i Lemland. Denna åtgärd medför stor trygghet speciellt för barn och ungdom.

 

De grusbelagda glesbygdsvägarna skall grundförbättras och förses med ytbeläggning i samma takt som de senaste åren, vilket betyder att i stort sett alla grusvägar skall vara grundförbättrade och ytbelagda år 2006 -2007. För att detta skall vara ekonomiskt möjligt så måste den gamla vägen följas i både sid- och höjdled. Ekonomiskt betalar sig grundförbättringen och ytbeläggningen sig själv då vägunderhållet blir betydligt billigare. På köpet får vi en ytbelagd väg av bra standard.

 

Kommunalvägar projekteras med en minimistandard enligt dimensioneringsnormer för svenska enskilda vägar. Detta medför möjlighet att till betydligt billigare pris bygga en kommunalväg.

 

Allmänt kan sägas om vägbyggnation på Åland att vi vid all vägbyggnation planerar och bygger vägar efter det verkliga behovet och inte alltid strikt efter normer.

 

Principen i all vägplanering är att så långt som möjligt följa den gamla vägen, vilket är positivt för både ekonomin och kulturmiljön.

 

Grundservicen och ledningen av vägunderhållet fortsätter i egen regi. I praktiken betyder det att nuvarande bemanning kan minskas något genom naturlig avgång.

Privatisering och inköp av underhållstjänster av privata entreprenörer kan utökas om det finns tillräckligt med privat konkurrens.

 

Herr talman!

Skärgårdstrafiken fortsätter i huvudsak i egen regi. Vissa linjer kan beroende på om det anses vara mest ekonomiskt och regionalpolitiskt fördelaktigast drivas på annat sätt. Med det menar landskapsstyrelsen att vi måste se till helheten och göra en bedömning från fall till fall vad som anses vara förmånligast för Åland och för den aktuella regionen.

 

Landskapsstyrelsen avser att uppgöra behöva utredningar för en ny färjlinje från Bråttö på Föglö till Vessingsboda i Lemland, alternativt en tunnelförbindelse. (Från salen, ltl Wiklöf: nej, nej, nej!) Denna nya färjförbindelse medför en avsevärd förbättring av trafiken till Föglö utan ökade driftskostnader. Tunnelalternativet medför betydligt mindre driftskostnader än färjlinjen men medför också betydligt högre investeringskostnader. Utredningen får visa vad som är totalekonomiskt fördelaktigast. Dessa nya alternativ för trafiken till Föglö är väl förankrade i Föglö kommun, vilket torde borga för att något av dessa två alternativ är politiskt möjligt att genomföra. Då Föglö på detta sätt kommer närmare fasta Åland kunde södra linjens trafik styras över Föglö och på samma sätt åstadkomma en utökad trafikvolym till oförändrade kostnader, kanske t.o.m. lägre kostnader. Förutsättningarna att skapa detta nya trafiksystem är att berörda kommuner stöder de framlagda förslagen. I annat fall blir det svårt att genomföra så här radikala förändringar på södra linjen.

 

Herr talman!

Flygtrafiken till Stockholm kommer fr.o.m 5 maj att bedrivas på marknasdmässiga villkor, dvs. utan samhällsstöd. På sikt bedömer landskapsstyrelsen att trafiken västerut tillsammans med den övriga trafiken österut kommer att kunna bedrivas på marknadsmässiga villkor.

 

Till sist, herr talman, kan det konstateras att trafikbudgeten den senaste iden varit utsatt för kostnadstryck. Inför budgeten 2003 var målsättningen att minska hela landskapets budget med ca 10 procent på tre års sikt. Minskningen planerades att göras under en takt på tre år, dvs. 4 procent 2003, 4 procent 2004 och 2 procent 2005, därefter bedöms att budgeten skulle vara i balans.

 

Följande åtgärder har vidtagits för att trafikbudgeten skall uppnå dessa mål:

-  effektivisering av hela verksamheten

-  en liten minskning av skärgårdstrafiken

-  nattuppehåll på Björkölinjen

-  minskning av vägunderhållet

-  nya planeringsprinciper vid byggande av vägar så att dessa i så stor

   utsträckning som möjligt följer den gamla vägen

-  även den nya omorganisationen kommer att betyda inbesparingar.

 

Allt detta har redan givit resultat och den senaste trafikbudgeten visar att kostnadsminskningen för detta år har varit betydande. Kostnadsminskningen kommer att slå fullt ut nästa år i och med att dessa åtgärder redan har vidtagits.

 

Trafikpolitiken står därmed väl förberedd för de kommande årens kostnadstryck utan att för den skull behöva i någon större omfattning försämra vare sig skärgårdstrafiken, kollektivtrafiken, vägunderhållet eller någon annan verksamhet inom trafiken.

 

Ltl Lindqvist, replik:

Herr talman!

Det är intressant att höra att trafikminister Karlsson nämner möjligheterna till driftsprivatisering även vad gäller skärgårdstrafiken. Men det som är intressant är hur man kommer att gå till väga för att avgöra när det finns, som minister Karlsson sade, tillräcklig konkurrens för det: Kommer man att pröva markanden och låta den själv få säga hur det står till eller kommer man att i vanlig ordning själv fatta egna godtyckliga beslut om detta, att, nej, det finns ingen konkurrens eller kommer man att pröva det först så att man har belägg för det man påstår? Det skulle vara intressant att få svar på den frågan.

 

Landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson, replik:

Herr talman!

Jag vill först påpeka, att det är inte aktuellt att privatisera några linjer mer än vad som är fallet i dag. Jag sade att den nya organisationen medger att man kan göra det, om man bedömer att det finns konkurrens, och den som skall bedöma det är förstås landskapsstyrelsen. Den nuvarande organisationen med en utförarenhet och en beställarenhet är egentligen så uppbyggd att allt skall konkurrensutsättas. Det vill vi inte, utan vi vill ha ett politiskt grepp om det för att kunna bedöma från fall till fall om det är ekonomiskt möjligt, om det finns konkurrens och att det är lämpligt för den aktuella regionen. Vi vill förstås inte heller göra så att arbetsplatserna försvinner i skärgården och glesbygden utan vi vill också bibehålla dem och det skall också vägas in i det priset.

 

Ltl Lindqvist, replik:

Herr talman!

Det var ungefär som jag befarade, att det var enbart vackra ord i programmet och vackra ord som trafikministern förde fram. Är det verkligen så att landskapsstyrelsen på ett planekonomiskt sätt skall avgöra och bestämma när det är lägligt och när det finns konkurrens i stället för att pröva, fråga marknaden: Kan ni, vill ni och vad kostar det? Den här landskapsstyrelsen har förut visat att marknadsekonomi är någonting som känns obehagligt, men jag frågar mig återigen: Vad är det som är så besvärande med att testa marknaden på de grunder som man gör i vanliga fall? Anser man att det är rätt sätt att sitta runt ett skrivbord här uppe och säga, att nej, det finns inga förutsättningar att låta privata sköta driften av färjorna! Det står i regeringsprogrammet någonting om marknadsekonomin, att den skall stimuleras och efterlevas, men det här låter inte riktigt så, minister Karlsson!

 

Landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson, replik:

Herr talman!

Jag tycker att man kan inte bjuda ut någonting bara för att testa marknaden, utan bjuder man ut någonting måste man verkligen vilja bjuda ut det och anta en entreprenör. Man kan inte lura den privata sektorn att bjuda någonting bara för att testa dem utan det måste vara välgrundat, att är det så att man tycker att det finns konkurrens bjuder man ut det och tar förstås det billigaste anbudet. Vi vill ha det så här genom att vi inte vill medverka till att det uppstår privata monopol, vilket är det värsta och förmodligen också det dyraste scenariot. Det kan och har uppstått i både Sverige och Finland när man har konkurrensutsatt, så kan vi politiskt bedöma det och ha grepp om det, så kan det hända någon gång i framtiden att någonting bjuds ut och att man någon privat gör någonting. Det är ingen omöjlighet, men då har vi i alla fall ”makten” över det.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  

 

Ltl Perämaa, replik:

Herr talman!

Trafikminister Runar Karlsson nämnde vissa inbesparingar som man redan har genomfört. Det kanske var lite på sidan om trafikplanen, men i varje fall nämndes Björkölinjen och den indragna nattrafiken där. Jag vet att det medför vissa obehag för befolkningen i form av försämrad service för dem som bor i närheten av nämnda linjen, så jag är tacksam om jag kunde få en siffra på vad indragningen av nattrafiken konkret innebär i inbesparingar i euro och cent för att därigenom kunna bedöma siffran i relation till den försämrade servicen.

 

Landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson, replik:

Herr talman!

Vi är medvetna om att varje minskning av summorna i budgeten tyvärr också kan medföra en försämring av servicen, vad det än må vara. Men i det är aktuella fallet betyder det en besparing av ungefär 50.000 euro.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  

 

Ltl Holmberg, replik:

Herr talman!

Trafikminister Runar Karlsson nämnde  sin presentation av föreliggande trafikplan huvudvägarna och nämnde förtjänstfullt huvudväg 3 och den gång- och cykelbana som byggs genom kommuncentra. Men jag vill få en förklaring. När man tar del av trafikplanen på sidan 5, står det: ”Vid anläggande av fristående gång- och cykelvägar i anslutning till huvudvägarna bekostar väghållaren byggandet medan kommunen svarar för underhållskostnaderna av gång- och cykelvägarna inom sitt område.” Det här momentet är nytt i föreliggande trafikplan. Mig veterligen har det inte förekommit tidigare att kommunerna har ålagts detta underhåll för sina gång- och cykelbanor. Jag skulle vilja ha en förklaring av trafikministern. Jag kan tillägga att i samband med fortsättningen av utbyggnaden av huvudväg 3 byggs det också gång- och cykelbana ända fram till Lumparsund, vilket underhåll skulle belasta Lemlands kommun med en sträcka av 7 kilometer.

 

Landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson, replik:

Herr talman!

Beträffande sträckningen som byggs just nu från Söderby café till Bengtsböle idrottsplan har Lemlands kommun godvilligt påtagit sig underhållskostnaden för den gång- och cykelbanan, men jag är medveten om att det råder tveksamhet bland kommunerna att påta sig underhållet för gång- och cykelbanorna som kanske går mera i glesbygd. Man är mera villig att påta sig de kostnaderna inom tätbebyggda områden. Det står kanske lite bryskt i vägplanen. Däremot står det nog i meddelandet att vi skall överenskomma med kommunerna om det här och meningen är naturligtvis inte att kommer att påtvinga dem något underhåll av gång- och cykelbanorna utan detta skall göras i samråd och är det så att kommunerna anser att det är viktigt med gång- och cykelbanor i sin kommun så kanske man påtar sig underhållsansvaret, som jag anser att inte är speciellt högt per år; i annat fall måste vi ta en diskussion om att vi inte alls bygger gång- och cykelbanor eller att vi hittar en annan lösning. Det är inte alls meningen att tvinga kommunerna utan det skall ske i samråd med kommunerna, som det hittills har gjort.

 

Ltl Holmberg, replik:

Herr talman!

Det är glädjande att höra av trafikminister Karlsson att man kan samråda om förfarandet, för jag anser att det är en rimlig kostnad som påförs kommunerna. Landskapet är väghållare och står för trafiksäkerheten. Jag kan gå med på att inom kommuncentra åligger det kommunen att handha underhåll och skötsel men icke utanför, för det här har i allra högsta grad göra med trafiksäkerheten och en säker trafik.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.   

 

Ltl Strand, replik:

Herr talman!

Jag kommer att återkomma med ett anförande om trafikplanen senare i debatten, men det finns några saker, egentligen många, som jag har noterat. Det viktigaste att säga är att man inte får ett helhetsgrepp över de ekonomiska konsekvenserna av planen. I stället finns det enskilda saker. Jag skulle vilja ha ett förtydligande på en punkt, nämligen på sidan 8, där man säger att man årligen skall investera enligt behovet.dvs. trafikvolymerna. Om jag uppfattar det rätt är det fråga om reinvesteringar: 2,5 miljoner euro årligen, exklusive nyinvesteringar! Tittar man längre bak och slår ihop dem blir det nyinvesteringar under planperioden på 24,5 miljoner euro plus reinvesteringar på 17,5 miljoner euro. Under en sjuårsperiod betyder det investeringar på 250 miljoner mark! Kan detta vara möjligt – samtidigt som vi håller på och sparar inom vård, skola och omsorg skall vi gå in för dessa enorma investeringar! Kan jag få ett förtydligande här.

 

Landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

För det första försöker vi inom trafiksidan se över driftsutgifterna så att vi minimerar dem så mycket som möjligt. Som jag sade tidigare, att kan vi få till stånd en förkortning av trafiken t.ex. till Föglö och kanske på södra linjen över Föglö betyder det förmodligen en kostnadsminskning i driften. Kan vi även göra andra investeringar där vi minskar driften, så finns det lite mera utrymme för investeringar. Det är klart. Jag kan hålla med om att det finns ganska mycket investeringsbehov. Det är klart att skall vi upprätthålla en bra trafik måste vi också investera; annars blir det svårt att upprätthålla nuvarande trafikvolym. Allt är förstås underkastat varje års budget, så det här är en plan som visar vilken väg man borde vandra.

 

Ltl Strand, replik:

Fru talman!

Jag skall återkomma i mitt anförande om driften. Faktum är att kapital kostar pengar och 250 miljoner mark under en sjuårsperiod samtidigt som vi håller på och sparar på vård, skola och omsorg. Det måste finnas några proportioner. Sedan kan man inte i en plan bara lägga fram vad som helst utan det måste finnas ett ekonomiskt ansvarstagande även i den. Är siffrorna rätt? Har jag förstått det här rätt, ledamoten Runar Karlsson?

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.   På talarlistan finns upptagna ltl Perämaa, ltl J-E Mattsson, ltl Sundman, ltl Boman, ltl Eklöw, ltl P-E Eriksson, ltl Lisbeth Eriksson, ltl Englund, ltl Wiklöf, ltl Sjöstrand och ltl Lindqvist.

 

Ltl Perämaa: Fru talman! Jag föreslår att ärendet bordläggs till måndagen den 28 april.

 

TALMANNEN: Förslag om bordläggning till plenum den 28 april har väckts. Ärendet kommer därför att bordläggas. Önskar någon uttala sig om bordläggningstiden?

 

Ltl Sundman: Fru talman! Jag föreslår att ärendet bordläggs till lagtingets första plenum i september.

 

Ltl Eklöw: Fru talman! Jag önskar understöda ltl Perämaas förslag om bordläggning till plenum den 28.4.

 

Ltl Lindeman: Fru talman! Jag understöder ltl Sundmans förslag om att vi bordlägger ärendet till lagtingets första plenum i september.

 

TALMANNEN: Under diskussionen har ltl Perämaa, understödd av ltl Eklöw, föreslagit att ärendet bordläggs till plenum den 28.4. Vidare har ltl Sundman, understödd av ltl Lindeman, föreslagit att ärendet bordläggs till lagtingets första plenum i september. Omröstning kommer därför att verkställas. Den som röstar för ltl Perämaas förslag röstar ja; den som röstar för ltl Sundmans förslag röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.

 

Jag ber ja-röstarna resa sig. Talmannen röstar ja. Jag ber nej-röstarna resa sig. Majoritet för ja. Ärendet bordläggs till plenum den 28.4.

 

De som finns upptagna på talarlistan har ännu möjlighet att uttala sig vid dagens plenum.

Ltl J-E Mattsson: Avstår. Ltl Sundman: Avstår. Ltl Boman: Avstår. Ltl Eklöw: Avstår.

Ltl P-E Eriksson: Avstår. Ltl Lisbeth Eriksson: Avtår. Ltl Englund: Avstår.

 

Ltl Wiklöf:

Fru talman!

Jag skall inte göra diskussionen särskilt lång därför att det finns alla möjligheter att göra det på måndag den 28 april. Om alla tecken inte slår fel får vi i bästa fall ett betänkande om det här någon gång framåt den period som ledamoten Danne Sundman var inne på i september, så frågan får ju en viss aktualitet då igen, det är säkert mycket lämpligt det!

 

Det finns många saker man kan förundra sig över i planen. Det första är att jag kan inte, hur jag än läser, bibringas någon uppfattning om driftsbesparingar och i så fall på vilka nivåer. Man har för vägunderhållet skisserat upp ett diagram som visar någonting, men när det gäller färjtrafiken finns det ingenting. Det tycker jag är en jättestor brist. När det gäller de investeringar, som ltl Strand var inne på i 250 miljoner marks klassen, om vi skall prata gamla pengar, för att många ännu skall förstå det riktigt bra, för inte ens jag själv har så lätt med euro i alla lägen, med den affärsbokföring som landskapsstyrelsen numera tillämpar måste man ta med avskrivningskostnaderna och sätta in dem i driften. Det betyder att driftssidan skall belastas av avskrivningar under hela planperioden för dessa 250 miljoners investeringar. Det är inga småsummor, det kan jag säga!

 

Men märkligare än så, om man tittar på södra linjen och det kortruttsscenario, som man nu från landskapsstyrelsen försöker skissa upp, så är det en hel del investeringar för att åstadkomma det här. Det gäller att utöka färjkapaciteten på linjen fasta Åland – Föglö. Det är fråga om nya färjlägen i Lemland, Vessingsboda, Brottö; Degerby och Hastersboda står det också, förbättring och nybyggnad av vägarna över Föglö och anskaffning av färja för linjen Kyrkogårdsö – Husö – Sottunga – Överö. Dessutom kollektivtrafik över Föglö. Så skriver man:

 

”Kortruttssystemet utgående från nuvarande färjkapacitet innebär att m/s Skiftet och m/s Gudingen och trafikera enligt en tätare turlista på linjen Föglö – Kökar – Galtby samt att en ny färja anskaffas för linjen Kyrkogårdsö – Husö – Sottunga – Överö. Transportkapaciteten på färjpasset Svinö – Degerby ökas med en ny färja eller alternativt en förkortning av färjpasset Föglö – Lumparland genom utbyggnad av väg och färjlägen i Föglö Brottö och Lemland Vessingsboda.”

 

Men jag förstår det hela så att när det gäller människorna på Kyrkogårdsö, Husö, Sottunga och Överö, så är det människor som inte skall få dra nytta av en effektivare trafik, bl.a. inbegripande Galtby. Allt i det upplägget bygger på att de människor som bor på Kyrkogårdsö, Husö, Sottunga, Överö skall åka i öst-västlig riktning, de skall sannerligen inte göra sig några ärenden åt andra hållet! Det kan inte vara någon rim och reson i att människor som bor på Kyrkogårdsö, alltså praktiskt taget på Kökar, skall resa via Husö, Sottunga och Överö åt motsatt håll, sedan köra över Föglö för att ytterligare få stiga på färjan för att åka hela vägen tillbaka för att sedan då med några kilometers ytterligare tilläggsfärd kunna stiga på färjan till Galtby! Är det så man tänker lägga upp trafiken, så måste jag verkligen säga att jag avundas inte människorna på Kyrkogårdsö, Husö och Sottunga. Någon rim och reson måste det vara i det här! Men det finns säkert någon genialisk förklaring som inte riktigt framgår av det finstilta här! Vi kan kanske få tillgodogöra oss den.

 

För övrigt, fru talman, vill jag med en innerlig entusiasm återkomma på måndag.

 

Landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

Ltl Wiklöf kommer in på detaljer och är hemskt besviken på hur man kommer att göra i det ena och det andra fallet och som jag sade i mitt anförande har vi nu varit överens med Föglö hur vi skall gå vidare med trafiken till Föglö, vi har gjort det parallellt med dem. Exakt så kommer vi också att göra med de övriga orterna på södra linjen förstås. Det som nämns i trafikplanen är ett exempel på hur man kan tänka sig göra, men hur det slutligen ser ut vet ingen i salen, utan det viktigaste är att vi tillsammans med de berörda regionerna går igenom det för att lösa det på bästa sätt. Vad resultatet blir vet vi inte ännu. Jag tycker att vi i alla fall har kommit jättelångt på vägen för trafiken till Föglö. Trafiken till Föglö, har man sagt mig, har man diskuterat i 20-30 år; nu har vi i alla fall lyckats på en kort tid tillsammans med Föglö komma överens hur vi skall gå vidare och vad det är som gäller. Precis så kommer vi att göra med Husö, Sottunga, Kyrkogårdsö, Kökar osv.

 

Ltl Wiklöf, replik:

Fru talman!

Till elementär beredning innan man lägger ett meddelande till lagtinget hör att man är överens, att man har berett och resonerat med dem som berörs. Nu skall vi ta ställning och sanktionera någonting som vi inte har en aning om vad människorna ute i skärgården tänker och tycker om de här frågorna. Det känns inte demokratiskt. Så kan man inte göra, utan vi bör ju veta vad människorna och folket vill innan vi verkligen prövar och egentligen innan landskapsstyrelsen lägger fram förslaget hit.

 

För övrigt skulle jag vilja ha ett förtydligande just på punkten om avskrivningarna på investeringarna kommer att ingå i driftsbudgeten, vilket hör till den affärsbokföring som landskapsstyrelsen nu praktiserar.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.   

 

Ltl Perämaa, replik:

Fru talman!

Ltl Wiklöf beskrev hur det står skrivet om hur en möjlig lösning för Husö, Sottunga, Kyrkogårdsö-trafiken skall kunna vara enligt nuvarande tonnage, men han lämnade dock bort det som jag ser som ändå viktigare här, nämligen skrivningen just före: ”Ett framtida förverkligande av kortruttssystem gällande hela södra färjlinjen kräver utredningar och åtgärder före ett slutligt beslut kan tas om kortruttssystemet.” Trafikplanen har egentligen inte berett frågan om hela södra linjen och kortruttssystemet utan det har varit ett stort arbete för att lösa Föglös trafik, men nästa steg får kommande utredningar visa hur man löser. Jag håller med att såsom ltl Wiklöf beskrev det är det inte någon optimal lösning för Kyrkogårdsö, men det är ingen lösning heller på hur den skall bli utan den skall beredas mera och den frågan får man ta senare, för det finns knappast utrymme för alla de investeringarna, kanske inte ens för dem som finns i planen och inte heller för ytterligare investeringar under den här planperioden.

 

Ltl Wiklöf, replik:

Värderade fru talman!

Nu får man höra att de investeringar som finns upptagna i planen sannolikt inte kommer att förverkligas, inte alla av dem i varje fall. Det är alltså någonting hypotetiskt! Vi vet att Föglö är utrett men mycket annat återstår att utreda. Man får inte ställa frågor i replik, men nog börjar man bli undrande: varför för man fram en sak som såväl på investeringssidan som när det gäller strukturen på linjedragningen är så i det blå ännu. De är inte värdigt att komma med ett sådant förslag till lagtinget i det här skedet utan att ha det bättre underbyggt bland de medborgare som skall betjänas av trafiken. Det tycker jag verkligen!

 

Ltl Perämaa, replik:

Fru talman!

Jag kan inte alls omfatta och förstå den kritik som ltl Wiklöf lägger fram. Vi har satt ner mycket arbete på att lösa Föglös trafik, hör kommunen upprepade gånger, fått medhåll från kommunen och har en enig kommun bakom den frågan. Det tycker jag är bra. Vi har nått en stor bit på vägen, kommit ganska långt. Sedan kommer hela frågan om fortsatt utveckling av kortruttssystemet på södra linjen, men den utvecklingen kommer inte att finnas med under den här planperioden; därför nämns det möjliga lösningar. Det kommer sedan i nästa planperiod. Planperioden nu gäller sju år framöver. Man kommer inte att kunna lösa allt på de sju åren utan det kommer en tid därefter också. Vi hade inga sådana målsättningar att vi skulle kunna lösa allt för hela framtiden, utan man måste ta det stegvis och det tror jag nog också att ltl Wiklöf förstår.

 

Ltl Wiklöf, replik:

Fru talman!

Det börjar gå upp en talgdank för mig, att den planperiod som här beskrivs, den inkluderar inte det som beskrivs under planperioden! Så är det alldeles uppenbart. Då borde man väl kanske ha kommit fram med det som är klart och som framför allt ryms, enligt majoritetsblockets egen värdering, inom planperioden och inte lägga fram en massa saker som man själv tycker att inte ryms inom planperioden och som överhuvudtaget inte på något sätt är förankrat bland människorna ännu. Nej, det här blir en intressant debatt på måndag!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.   

 

Ltl P-E Eriksson, replik:

Fru talman!

Ltl Wiklöf var inne på frågan om södra linjen. Han hade naturligtvis ganska rätt när han sade att man skulle köra Husö – Kyrkogårdsö – Sottunga och köra människorna till Överö. Det blir, precis som han säger, lite konstigt, för från Överö till Långnäs är det lika långt som Degerby – Svinö ungefär, så det blir bakvänt. När man gör upp trafikplaner är det väl också så att man skall tänka lite i framtiden, fast inte allt står skrivet i planen. Det här förutsätter att man helst har en fast förbindelse från Föglö och då går man till östra Föglö och då blir situationen en helt annan. Då måste Sottunga och andra berörda byar få ge sina synpunkter, och det vet jag att de har; då blir det en betydligt kortare linje och då kommer man att åka över Föglö. Skulle vi få den beramade tunneln så kommer de att få betydligt kortare tid till staden än vad de har i dag.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.   

 

 

Ltl Sjöstrand:

Fru talman!

Jag tänkte avstå när ärendet ändå var bordlagt, men när ltl Wiklöf kom in på den här diskussionen tycker jag ändå att jag skall hålla ett kort anförande. Jag vill först och främst tacka landskapsstyrelsen för att de är så villiga att investera mycket pengar i skärgårdstrafiken. Det är fråga om enorma summor i investeringar. Man har målsättningen att få ner driftskostnaderna. Det är tacksamt och det märker vi redan på södra linjen, ganska kraftigt. Men med den skrivning som finns i trafikplanen har jag väldigt svårt att se att man skulle få ner driftskostnaderna. Det försvinner inte några färjor, men däremot kommer det till nya färjor. Planen pratar faktiskt lite mot sig själv. Okej, utredningar och utredningar, men det finns faktiskt på sidan 15 en skrivning som jag tycker att man bör ta fasta på: ”Stamlinjerna bör i fösta hand förbättras och förstärkas innan nya linjer öppnas.” Innan man börjar göra alltför stora investeringar borde man ha ett överslag av kostnader. Är det så att investeringarna äter upp möjligheterna att hålla skärgårdstrafiken igång, då är det någonting som inte stämmer.

 

Ltl Wiklöf kom in på frågan om södra linjen och Kyrkogårdsö, om människorna skulle österut. Det är samma sak hela vägen, även sottungborna som skall västerut, som har en timmes båtfärd till Långnäs skall nu enligt trafikplanen stanna i Överö, t.ex. åka traktor, om man tänker på vad de har för näringsliv, till fasta Åland, skall köra ungefär en timme över Föglö och så en färjtur igen. De sottungbor som jag har pratat med har jag rekommenderat att om de skall fara med traktor bör de lägga salt kött på smörgåsen, för annars surnar den innan de kommer till fasta Åland. Så pass lång blir färden för dem! Om och innan man går in för kortrutt måste man ha helheten klar för sig så att inte någon får det sämre på andras bekostnad.

 

Man skall aldrig säga aldrig, men jag har väldigt svårt att se var man gör inbesparingar på driften. Det finns egentligen inte några underlag för kostnaderna vad man skall spara in. Jag är lite orolig just med det som händer nu t.ex. att om man behöver lite tilläggstrafik så måste man dra ner på kostnaderna för att hålla skärgårdstrafiken nere. Vi vet ungefär vilka linjer inbesparingarna drabbar så jag är lite orolig till den delen, men, fru talman, vi får diskutera det här mera på måndag.

 

Ltl Perämaa, replik:

Fru talman!

Ltl Sjöstrand var orolig för att investeringarna är stora och som skärgårdsbo tycker jag själv att det är glädjande att man kan se att det kan finnas möjligheter till investeringar inom skärgårdstrafiken framdeles. Det som mest berördes i anförandet var södra linjens eventuella kortruttssystem. Jag måste upprepa att vi har närmare i planen tagit ställning för hur trafiken till Föglö skall lösas, hur trafiken skall lösas för resten av södra skärgårdskommunerna, men frågan är inte löst genom trafikplanen utan det finns ett möjligt scenario. När ltl Sjöstrand nu tycker att det här uppenbarligen är fel och inte är bra skulle det vara intressant att höra hur man eventuellt på ett annat sätt kunde utveckla trafiken för de södra skärgårdskommunerna. Om inte det här är bra, kanske det finns någonting som är bättre? Jag ser inte att lösningen kan vara enbart det att man saltar på köttet för att det skall hålla – det måste finnas några bättre lösningar än det.

 

Ltl Sjöstrand, replik:

Fru talman!

Det är trafikplanen vi nu tar ställning till. Jag har inte suttit med i den arbetsgrupp som har tagit fram planen, så jag skall inte komma med några förslag, utan det är förslagen som ligger i trafikplanen som vi skall ta ställning till och diskutera.

 

 

 

 

Ltl Perämaa, replik:

Fru talman!

Jag uppfattar det ändå som så att det är mera konstruktivt att man diskuterar eventuella andra lösningar ifall att det är så att inte de här lösningarna passar. Skall vi komma vidare i diskussionerna och eventuella åtgärder måste man veta vilken väg man skall vandra. Är inte det här bra kanske de finns något annat bättre.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.   

 

Ltl Lindqvist:

Fru talman!

Jag skall också återkomma på måndag, men en sak skulle jag vilja ha belyst och om möjligt besvarad av trafikministern. Menar landskapsstyrelsen på fullt allvar att landskapet skall sitta runt skrivbordet och avgöra hur marknaden ser ut, vad marknaden har för förutsättningar? Med en sådan planekonomisk politik har vi snart ingen marknad kvar att tala om på Åland.

 

Läser man i handlingsprogrammet från 2001 står det bl.a. i inledningen att landskapsstyrelsen skall  bedöma marknadsläget och marknadsförutsättningarna. Det låter låter inte som marknadsekonomi. Det är inte marknadsekonomi. Läser vi på sidan 3 i handlingsprogrammet står det: ”Landskapsstyrelsen verkar för en långsiktigt stabil och kostnadseffektiv offentlig ekonomi…. Landskapsstyrelsen skall verka för att avskaffa handelshinder och att befrämja fri och rättvis konkurrens.” Återigen låter det som en sund borgerlig politik, men så lät det inte när trafikministern redogjorde för trafikplanen.

 

Herr talman!

Vad är felet i att först konstatera att vi har en landskapsfärja som kostar, hypotetiskt, landskapet Åland 5 miljoner euro per år i drift och så exempelvis slå fast en upphandlingsprincip för fartyget i fråga, om någon är villig att köra färjan för högst 4,8 miljoner euro? Vi lägger in kravet på attman skall anställa sin besättning i skärgården, dvs. arbetsplatserna löses på det sättet, vad är då det negativa med detta? Vad är det att lura marknaden, som trafikministern var inne på? På vilket vis lurar man marknaden om man går ut och säger att om någon under de här förutsättningarna driver den här linjen för högst den här summan, dvs. man låter marknaden själv berätta vad man klarar av och vad man har för förutsättningar? Vad är det som är så hemskt med det? , Det kan i värsta fall uppstå företag i skärgården. Min och FS:s linje är inte att det är hemskt utan att kan vi stimulera till att det uppstår fler företag i skärgården ger vi förutsättningar för en framtid i skärgården. Men tänker landskapsstyrelsen fortsätta att dela ut kryckor i stället för morötter i skärgården är skärgårdens framtid och också hela Ålands ekonomis framtid väldigt mörk.

 

Landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson, replik:

Herr talman!

Det är svårt att kommentera och svara på allt det ltl Lindqvist sade, men jag kan berätta att ungefär 70 procent av vägsidan utförs av privata och det görs precis på den bedömningen att vi bjuder ut där vi vet att det finns privat konkurrens. Med privat konkurrens menar vi att vi vill ha minst två-tre anbud per objekt som vi bjuder ut. Har vi tidigare prövat att det finns bara ett anbud per objekt är det i praktiken privat monopol och då väljer vi att göra det själva, om det är så att vi anser att vi kan göra det billigare själva. Det här har vi praktiserat i många år redan inom vägsidan och det är ungefär samma vi kan göra i fråga om skärgårdstrafiken. Inte vet vi vad kommande landskapsstyrelse kommer att göra, men organisationen som jag talade om möjliggör allt åt båda håll, men skulle den ha verkat fullt ut nu skulle det ha betytt att vi varit tvunga att bjuda ut all skärgårdstrafik. Så var organisationen gjord. Det är det vi vill undvika, för vi vet att skulle vi göra det, så skulle vi ganska snabbt ha privat monopol på skärgårdstrafiken. Det är just därför som vi vill göra om organisationen, men flexibiliteten finns för kommande landskapsstyrelse att göra vad man vill.

 

Ltl Lindqvist, replik:

Herr talman!

Jag hörde inte allt vad trafikministern sade, för det pågår diskussioner här i bakgrunden! Jo, tack, det vet vi att landskapsstyrelsen är väldigt flexibla och gör som man vill! Två saker bör nämnas och det ena är att jag berörde inte vägsidan i mitt anförande, för den tycker jag att fungerar utmärkt, där sker en stor upphandling av såväl underhåll som investering. Men det är tack vare att landskapet Åland under många, många år har låtit upphandla tjänster och investeringar. Därför har marknaden fått ett utrymme att blomma, därför finns det entreprenörer som är både duktiga och det är flera på Åland som bygger vägar – därför att landskapet har låtit väghållningen och vägbyggandet framför allt upphandlas av privata entreprenörer. Därför har vi fått bra vägar och högst troligen också kostnadseffektiva vägar. Jag önskar att vi skulle få samma tänkande och samma upphandling inom skärgårdstrafiken.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  

 

Ltl Sjöstrand, replik:

Herr talman!

Ltl Lindqvist var för att driften  av färjorna skulle bjudas ut. Jag tycker att vi har haft ett ganska bra exempel med Grisslan som har varit utbjuden sedan början av nittiotalet och det har inte varit så mycket bekymmer med någonting som med det! Man har inte ännu kunnat påvisa att man har fått ner en mark i driftskostnader, utan när man slår ihop allt har det säkert blivit dyrare! Jag tycker att landskapsstyrelsen borde ha annat att göra – få igång fina turlistor i stället – än att sitta i rätten och strida om några hundra tusen hit eller dit, det är vad det drar med sig, samtidigt som man totalt skulle slå sönder de säkra arbetsplatser som finns i skärgården och som skärgårdsborna verkligen behöver. Det är en farlig väg som ltl Lindqvist föreslår.

 

Ltl Lindqvist, replik:

Herr talman!

När det gäller Grisslan kan vi fortsätta att diskutera den frågan fram och tillbaka. Det finns uppgivet svart på vitt att Grisslan har sparat in driftsutgifter för landskapet Åland. Dessutom har servicen på Grisslan varit uppenbart bättre under den tid fartyget har varit i privat drift. Det har funnits en massa problem med ms Grisslan och den entreprenaden, men det är inte entreprenörens fel, det är någon annans fel, det skall vi komma ihåg. Men att det har funnits problem, det förnekar jag inte.

 

När det gäller arbetsplatserna säger jag på nytt att jag som tror på detta med en fri individ och människors rätt att själva fatta beslut över sitt slut, jag tror att vi skall dela ut morötter i skärgården och inte kryckor. Vi skall ge skärgårdsborna förutsättningar att själva driva sina företag, själva lämna anbud, själva skapa det till ett aktivt näringsliv och en aktiv skärgård, för det här med kryckor fungerar inte, det tar slut den dagen landskapets kassa är tom, får då måste vi dra in. Människor som man har gett kryckor i 20 år och inte gett morötter, det vet ltl Sjöstrand, att det slutar bara på ett sätt, tyvärr!

 

Ltl Sjöstrand, replik:

Herr talman!

Det är säkert så att ltl Lindqvist vet bättre än mig om det där, men jag rekommenderar inte och jag vill inte heller att det skall utbjudandet av driften skall utökas. Ett typiskt exempel är när man har privatiserat färjorna på det sättet att man bjuder ut drift och alltihop. Ett bra exempel är båtarna som har legat infrusna i vinter för att de inte har klarat av trafiken. Det är inte något bra exempel om man är beroende av trafik i skärgården. Landskapet har skött det ganska bra, de har fint tonnage, de har fin personal och det fungerar ganska bra.

 

Ltl Lindqvist, replik:

Herr talman!

Jag upprepar på nytt! Jag sade, att ms Grisslan inte har fungerat felfritt, men det är upphandlingen som har skett på fel sätt. Upphandlingen har inte varit tillräckligt tydlig och klar mellan parterna. Att landskapsstyrelsen ofta möter entreprenörerna i tingsrätten ser jag som ett stort problem, men det är knappast enbart entreprenörens fel. Det kan jag vara överens om med ltl Sjöstrand. Bättre upphandling, klara upphandlingsregler skulle gynna både stimuleringen av näringslivet i skärgården och hela Åland, dvs. kan vi sänka driftsutgifterna utan att för den skull minska antalet arbetsplatser i skärgården, utan att för den skull minska servicen när det gäller skärgårdstrafiken. Det tror jag att vi har möjligheter att göra, ltl Sjöstrand, men då måste vi våga se också med andra ögon. Precis som kattungarna måste vi våga öppna ögonen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  

 

Ltl Perämaa, replik:

Herr talman!

Ltl Lindqvist sade i sitt anförande att om inte landskapsstyrelsen skulle bjuda ut och konkurrensutsätta skärgårdstrafiken skulle vi kanske inte ha någon marknad kvar. Nog för att jag har stor respekt för landskapsstyrelsen och de har stor makt, men jag tror inte att de kommer att sätta marknaden på knä, oberoende av vilka beslut de tar i den här frågan. Det är mycket att besvara här och jag kommer inte att kunna replikera allt under den korta tid, så jag får återkomma i anförande på måndag, men det privatiseringsexperiment som har genomförts på Kumlinge i, kan man kalla det, Frisinnad Samverkans regi med Grisslan – det sattes igång under FS:s tid och var ett projekt mycket på deras villkor -  har visat sig gå helt i kras. Det finns ingenting kvar mera av det; bolaget som har Grisslan just nu och som också var med och startade projektet kommer inte att vara med och bjuda på linjen, ifall att det skulle bjudas ut på nytt. Man har bränt alla broar i samröret med landskapsstyrelsen. Allt det här grundar sig på den väldigt dåliga upphandlingen som startades upp av FS. Det är bara att konstatera! Det här tar lång tid att reparera om man skall kunna komma tillbaka till någon konkurrensutsättning; människorna ute på Kumlinge i varje fall har väldigt lite tilltro att gå in i några sådana här entreprenadförhållanden med landskapsstyrelsen igen, det är bara på det viset! Det gäller att reda upp efter Frisinnad Samverkan i det här skedet!

 

Ltl Lindqvist, replik:

Herr talman!

Ltl Perämaa ville säga en hel del sade han inledningsvis, men det enda jag hörde var ett enda skällande på Frisinnad Samverkan. Det kommer ju ofta från liberalt håll. Först och främst: tack och lov är inte skärgårdstrafiken den enda verksamheten landskapet Åland har. Den förbrukar visserligen 7-8 procent av budgeten, men det är inte den enda verksamheten och landskapsstyrelsens planekonomiska agerande där kommer inte ensamt att ta kål på den åländska marknaden. (Från salen, ltl Perämaa: det var jag som sade det), det är jag inte orolig för, men den tynger den. När det gäller upphandlingen av Grisslan var det inte Frisinnad Samverkan som gjorde den upphandlingen, utan vi har faktiskt tjänstemän som sköter sådant och det är inte Frisinnad Samverkan som parti som har gjort upphandlingen. Vi var med med centern och fattade beslut om att lägga ut Grisslan på entreprenad, det gjorde vi och det var ett mycket bra beslut som har sparat landskapet Åland pengar, driftsutgifter. Upphandlingen sköttes sedan inte på rätt sätt. Det är någonting jag bara kan beklaga. Men ltl Perämaa skall inte anklaga Frisinnad Samverkan för det. Vi har goda intentioner att spara landskapets pengar; det ger inte ltl Perämaa orsak att anklaga oss för enskilda verkställigheter.

 

Herr talman!

Det är bara att beklaga att sedan mars 2001 tycks det inte finnas en enda skärgårdsrepresentant här i Ålands lagting som tror på någonting annat än kryckor, kryckor och kryckor och det tycker jag är mycket tråkigt.

 

Ltl Perämaa, replik:

Herr talman!

Ltl Lindqvist medgav nog att Frisinnad Samverkan har varit med och tagit beslutet och man har säkert varit väl insatt i de upphandlingar och de dokument som har legat till grund för själva upphandlingen. Det är bara så att dokumentationen i det skedet var bristfällig och det gav det här utrymmet åt förvaltningen att, som jag ser det, missköta det sedan. Men i varje fall lades grunden vid själva beslutet. Situationen är som den är; det finns inte ett företag på Kumlinge i varje fall som vill vara med på de här villkoren och gå in i ett entreprenadförhållande med landskapsstyrelsen. Situationen att försöka starta nya företag i den här branschen i skärgården just nu är väldigt dålig. Sedan har vi också sett de övriga linjerna som har privatiserats, att där har man helt kallt tagit de billigaste lösningarna, sämsta tonnaget, som jag ser det, gamla fartyg. Alltihopa ger en bild av att man är ute efter att spara pengar för landskapets kassa, inte att utveckla trafiken, och det tror jag nog också att ltl Lindqvist kanske inom sig tycker att är den rätta vägen att gå – huvudsaken att man sparar pengar, sedan får trafiken bli hur den vill!

 

Ltl Lindqvist, replik:

Herr talman!

Ltl Perämaa är tydligen väldigt kritisk mot upphandlingen av ms Grisslan och den trafiken. Det är en kritik som han tydligen riktar mot tjänstemännen som har gjort upphandlingen, fast han nu försöker göra sken av att Frisinnad Samverkan skulle ha upphandlat trafiken. Så fungerar det inte, ltl Perämaa!

 

Förutsättningarna för driftsentreprenörer och driftiga skärgårdsföretagare att fungera i skärgården kan inte bli lätta när skärgårdens representanter – tre stycken i Ålands lagting – gör sitt yttersta för att klanka ner på vartenda ett försök till företagsamhet, vartenda ett försök till företagande och stimulerande effekter i skärgården. Det måste bli hopplöst för en företagare i skärgården att starta, driva och ens stöda verksamheten. Nej, ltl Perämaa, jag tycker att det är beklagligt att de här frågorna skall vara så känsliga och svåra att diskutera för liberalerna och centern. Men vi inom Frisinnad Samverkan vill också att landskapets pengar skall räcka till annat; sjukvården, skolan och omsorgen är viktiga frågor för oss. Men skall pengarna räcka till det vill vi se på möjligheten att få en effektivare drift av skärgårdstrafiken utan att för den skull minska på service, kvalitet och arbetsplatser. Titta på alternativ till driften av skärgården! Vi skall också ha råd med sjukvård, skola och omsorg. De alternativen gav inte trafikministern riktigt sken av att man kommer att titta på i landskapsstyrelsen, och det tycker jag är synd.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  

 

Ltl Lisbeth Eriksson, replik:

Herr talman!

Jag välkomnar en ordentlig debatt om marknadslösningarna i skärgårdstrafiken. När man hör ltl Lindqvist, tyvärr, måste jag säga, så diskuterar han som om skärgården inte hör till Åland. Jag anser att skärgården hör till Åland. I trafikplanen som vi behandlar står det att skärgårdsfärjorna är våra vägar. Det är den bärande principen. Jag undrar vad ltl Lindqvist skulle säga om hans väg eller gata börjar röra på sig och försvinna! Skärgårdsfärjorna är skärgårdsbornas vägar. Privatisering har visst införts och diskuterats från början och införts av Frisinnad Samverkan, precis som avgifterna har varit en hjärtefråga för Frisinnad Samverkan. Det är marknadslösningar. Om skärgården hör till Åland måste Åland hitta bästa möjliga och också billigaste sättet att driva trafiken, men det går inte genom några privatiseringar och genom att införa marknadsekonomiska lösningar exempelvis avgifter, som ltl Lindqvist säger. Jag tycker att det var ett fenomenalt hjärtlöst sätt att diskutera gentemot skärgårdsborna. I andra sammanhang skjuter man gärna ner skärgårdsnäringarna, vilket leder till minskade skatteinkomster för skärgårdskommunerna.

 

Ltl Lindqvist, replik:

Herr talman!

Jag måste läsa protokollet, men jag minns inte att jag skulle ha sagt att skärgården inte hör till Åland! Det var enbart fånigt av ltl Lisbeth Eriksson att påstå någonting sådant, som med en väldigt negativ klang talar om marknadsekonomi och privatiseringar som någonting fruktansvärt. Ltl Lisbeth Eriksson, jag vistas inte speciellt ofta i skärgården, men jag kör på vägarna på fasta Åland och de sköts, som trafikministern just berättade, till stor del av privata entreprenörer. Det är jag väldigt nöjd över. Det är samma väg jag kör på som jag skulle köra på om landskapet självt byggde dem och skötte om dem, men jag skulle få betala mycket mera i skatt för att få köra på dem och få en sämre sjukvård antagligen. Jag är nöjd att få köra på fasta landsvägar som sköts på ett så ekonomiskt och rationellt sätt som möjligt. Jag skulle önska att det tänkandet också fanns i skärgården, så att inte alla vägentreprenörer och alla vägbyggare enbart fanns på fasta Åland utan att de också fanns och blommade upp i skärgården, dvs. företagare som ger  kommunen i skärgården intäkter. Ltl Lisbeth Eriksson torde veta vad ett stort företag på Föglö innebär för kommunen. Tänk om det företaget också försvann på grund av den här sortens politik!

 

Avgifterna infördes under landskapets förra krisperiod. Liberalerna i opposition krävde länge att de skulle avskaffas. Vad har liberalerna gjort, med ltl Lisbeth Eriksson i spetsen? – Man har höjt avgifterna på skärgårdsfärjorna, vilket svek gentemot skärgården!

 

Ltl Lisbeth Eriksson, replik:

Herr talman! Det finns inte några förslag om att  höja för skärgårdsborna. Men Frisinnad Samverkan har visst lagt förslag om att höja avgifterna. Det måste i så fall bli för fritidsbefolkning och turister. Men jag vill ännu förtydliga. Det är faktiskt med sorg i hjärtat jag konstaterar att det finns en lagtingsledamot i Ålands lagting som inte vet att den åländska skärgården hör till Åland och att principen är att skärgårdsfärjorna är våra landsvägar som skall behandlas på samma sätt som de vägar som ltl Lindqvist kör på. Annars är det helt klart: det gäller andra principer för skärgårdsborna. Det anser jag att det inte gör och det är där vi kapitalt skiljer oss åt.

 

Ltl Lindqvist, replik:

Herr talman!

Även om höjningen av avgifterna har varit marginell och man kanske inte tycker att man kan tala om höjningar, så har man i alla fall inte tagit bort dem. Liberalerna sade länge i opposition: bort med avgifterna på färjorna! Det var t.o.m. ett av argumenten till att man bildade en ny regering med centern för två år sedan, men avgifterna är kvar på färjorna. Ltl Lisbeth Eriksson har varit med och sett till att de inte har försvunnit. Frisinnad Samverkan var med och införde avgifterna. Frisinnad Samverkan vill ha avgifterna kvar och det står vi för. Frisinnad Samverkan står för två saker som jag här vill nämna: vi står för en bra sjukvård på Åland, vi står också för en ekonomi i balans och vi kan så mycket matematik att vi kan räkna ut att en bra sjukvård måste finansieras på ett eller annat sätt. Färjavgifterna är ett sätt att finansiera sjukvården. Vill liberalerna satsa på lägre avgifter på skärgårdstrafiken men på sämre sjukvård, varsågoda, det är er politik! Frisinnad Samverkan vet att de som kör på vägarna på fasta Åland också måste betala för sig; bensinen kostar också pengar. Vi vill ha en rättvis fördelning mellan alla ålänningar, oavsett om man kör på de fasta vägarna eller på de flytande vägarna, en rättvis politik så att vi också har råd med vård, skola och omsorg. Det vill Frisinnad Samverkan, men vill liberalerna ha en annan politik, så står det för ltl Lisbeth Eriksson!

 

TALMANNEN: Replikskiftena är avslutade. Ärendet bordläggs till plenum den 28.4.

 

Föredras ärende nr 9:

 

Landskapsstyrelsens svar med anledning av ltl Barbro Sundbacks enkla fråga angående ny lag om specialomsorger. (EF 9/2002-2003).

 

Enkel fråga skall uppläsas av frågeställaren vid plenum då den besvaras. Härefter avger lantrådet eller därtill utsedd ledamot av landskapsstyrelsen ett kort svar på frågan.

 

Ltl Sundback:

Herr talman!

 

I oktober 1995 inledde landskapsstyrelsen arbetet med att bereda en ny lag om specialomsorger. Arbetet har ännu inte slutförts trots att mera än sju år förflutit. Redan 1995 konstaterades att gällande lag från 1977 är föråldrad och borde förnyas. Ålands självstyrelse borde användas i större utsträckning för att tillförsäkra och gynna också utsatta grupper för att öka demokratin och jämlikheten i det åländska samhället.

 

Med hänvisning till 48 § 2 mom. lagtingsordningen ställer jag till vederbörande medlem av landskapsstyrelsen följande enkla fråga:

 

Har landskapsstyrelsen för avsikt att bereda en ny och tidsenlig lag om specialomsorger och i så fall när kan en sådan lag tillställas lagtinget?

 

Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson:

Herr talman!

Lagen om specialomsorger är, som det står i frågan, från år 1997. Det är en blankettlag och vi har en egen lag som har antagit rikslagen som blankettlag. Det finns en automatik i att ändringar i lagen och med den utfärdade bestämmelser också träder i kraft här. Rikslagen har ändrats ett flertal gånger: 1982, 1992, 1996 och 1999. Vår egen lag, som är bara ett år yngre från 1978, har ändrats 1993 och 1995. De ändringar som har vidtagits har i huvudsak rört administrativa frågor, men en ändring från 1996 i rikslagen har ändå haft ett annat materiellt innehåll, vilket jag skall återkomma till.

 

Det är så att verksamheten vid Ålands omsorgsförbund, som sköter specialomsorgsfrågorna, fungerar bra. Det kan man konstatera. Det fungerar enligt lagens intentioner, som föreskriver att syftet med specialomsorgerna är att hjälpa personer med utvecklingsstörning att reda sig i det dagliga livet, självständigt förtjäna sitt uppehälle och anpassa sig i samhället samt att tillförsäkra den vård och omsorg av annat slag som kan behövas. Det här har på grund av duktiga och  kunniga medarbetare inom omsorgsförbundet fungerat bra och jag vill lyfta fram den politiska ledningen som har varit lyhörd för dessa frågor.

 

Det är sant att det finns lagstiftning på ömse sidor om oss, främst i Sverige, som har moderniserats och landskapsstyrelsen har inte fullföljt det som påstods att påbörjades 1995. Det är också sant. Men det är också så att trots att lagberedningen i dag fungerar väl har det funnits och finns fortfarande massor av annan lagstiftning som tränger sig på och som har fått förtur. Detta eftersom verksamheten vid omsorgsförbundet ändå har fungerat på ett föredömligt sätt.

 

Som ett svar på den direkta frågan kan jag säga att landskapsstyrelsen kommer naturligtvis att överväga att bereda en ny lag. Jag skulle i det här sammanhanget kunna lyfta fram att det borde tillsättas en arbetsgrupp med representanter/sakkunniga från omsorgsförbundet och från landskapsstyrelsen för att arbeta med dessa frågor. Det är nämligen så att problemen som man ser i nuvarande lagstiftning, avgränsningar och liknande, kan vara lite svårformulerade och att man på det sättet borde jobba i en arbetsgrupp för att få ett underlag för en ny lagstiftning. Nuvarande lag ger vida möjligheter för den här verksamheten och det har diskuterats och uppfattats på det sättet att den inte tillräckligt ger stöd och normer för hur arbetet skall skötas, men det är också så att ju mera regler man för in i lagstiftning desto mera kommer man sannolikt att begränsa verksamheten, så det är inte bara av godo att ha en massa normer och bestämmelser i en sådan här lag.

 

När en lag kan tillställas lagtinget kan jag inte svara på i dag. Det är så att tiden är rätt knapp nu för det här lagtinget eftersom man kanske arbetar ett par veckor till, vad jag har förstått och sedan kanske en kortare tid i månadsskiftet maj-juni och i september och då hinner sannolikt en ny lag av den här omfattningen inte beredas och behandlas utan det blir nog en fråga för ett kommande lagting, men den här landskapsstyrelsen kan naturligtvis ta på sig att fortsätta det arbete som man synbarligen hade påbörjat redan 1995.

 

Ltl Sundback:

Fru talman!

Jag uppfattar det så att det blir ingen lag under den här korta perioden som återstår, men att man kan tänka sig från landskapsstyrelsen att man tillsätter en arbetsgrupp för att förbereda eller fortsätta på  beredningen av lagen från 1995 som redan har gjorts. Det tycker jag att i och för sig skulle vara ett positivt resultat av den här frågan, särskilt med tanke på det att det är EU:s handikappår och att man inom kommunerna förbereder Agenda 22-planer för att öka kommunernas insatser för personer med olika typer av funktionshinder. Jag tror att redan sedan 1995 har det inträffat sådana förändringar på detta område som gör att det krävs en ny arbetsgrupp för att få ett så modernt synsätt som möjligt till grund för en lag.

 

Jag undrar om landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson kan lova redan nu att arbetsgruppen kan tillsättas omgående och komma igång med arbetet, kanske t.o.m. före sommarsemestrarna.

 

Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson:

Herr talman!

Jag skall göra vad jag kan för att få en arbetsgrupp tillsatt. Det uppdrag som en arbetsgrupp bör få är att ta fram ett grundmaterial för en framtida lagstiftning därför att vi vet att från 1 november detta år har vi ett nytt lagting och en ny landskapsstyrelse och då bör den landskapsstyrelse och det lagting som väljs få sätta sin prägel på en sådan här lag. Problemställningarna kan naturligtvis diskuteras, man kan ta fram riktlinjer för hur en sådan här lagstiftning kan se ut och jag skall göra vad jag kan för att få till en arbetsgrupp för att föra ärendet vidare.

 

Ltl Sundback:

Herr talman!

Både landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson och jag har en lång tid varit engagerade på politisk nivå i detta arbete och jag tycker att vårt samarbete har varit bra och det skulle kännas riktigt bra om vi kunde, om inte slutföra vår gemensamma insats för resten av livet, men för den här mandatperiod kunde enas i den här frågan. Jag lägger mig inte i hur arbetsgruppens arbete skall formuleras och hur det skall se ut; oberoende kommer det att bli ett annat lagting som tar ställning till resultatet, men jag tror att det skulle vara en viktig markering, speciellt för dem som jobbar inom den här sektorn att arbetet kom igång, för nu känner man det som att man blir negligerad och att det arbete som utförs inte ges den tyngd och det värde som man skulle önska, eftersom lagstiftningen i övriga Norden – här är nog inte Finland den bästa modellen – har givit just de utvecklingsstörda rättigheter och skyldigheter. Det är en modern lagstiftning på det sättet; det handlar inte bara om personerna som objekt för andras insatser. Men i och med att man fokuserar på rättigheter och skyldigheter kommer man också småningom fram till vilka av dem som skall vara subjektiva rättigheter och vilka som är prövningsbara. Detta tror jag är oerhört viktigt med tanke på kommunernas ekonomi i framtiden, eftersom det finns efterfrågan på insatser hur mycket som helst. Men med en sådan här servicenivå som minimum tror jag att man kan göra bättre planering också med tanke på de ekonomiska villkoren. Det finns naturligtvis alltid utrymme att späda på hur mycket som helst, men att klargöra en miniminivå för samhällets insatser och mottagarnas rättigheter och skyldigheter tycker jag att skulle vara en viktig del av det här arbetet.

 

Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson:

Herr talman!

Det är så att rikslagen som vi följer är inte utformad som t.ex. den svenska lagen, men det finns trots allt i vissa paragrafer, 1, 2, 35 §§, riktlinjer för hur man skall, kan och bör ordna verksamheten samt vilka rättigheter klienterna har. Det är naturligtvis så att det skulle vara till nytta för kommunerna också att ha klarare normer för servicen som erbjuds. Som jag sade i mitt första svar är lagen som vi har i dag så vid att där kan man ordna det praktiskt taget hur man vill, men en ny lag kommer att innehålla restriktioner också för dem som behöver servicen, det är jag övertygad om. Men det är kanske det som skulle ge mera råg i ryggen åt dem som arbetar med frågorna så att de vet vilka normer som gäller och hur långt man kan gå i servicefrågor till dem som behöver det.

 

Jag kan avsluta med att det här är en fråga som har legat mig varmt om hjärtat. Att det inte har blivit någon lag ännu beror på andra orsaker, inte för att landskapsstyrelsen skulle ha ansett att det här inte är nödvändigt. Verksamheten vid Ålands omsorgsförbund kan, vill jag påstå, tjäna som ett mönster i hela Norden i dag och därför har annan lagstiftning förts fram som kanske mera angelägen, men vi skall ändra på det här!

 

TALMANNEN: Landskapsstyrelsens svar antecknas till kännedom. Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Antecknas för kännedom att till lagtinget överlämnats

 

Landskapsstyrelsens framställning angående ändringar i körkorts- och vägtrafiklagstiftningen. (FR 22/2002-2003).

 

Ärendet kommer upp till behandling vid plenum den 28 april.

 

 

Lagtingets nästa plenum hålls fredagen den 25 april kl. 9.30. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl. 16.31).

Originalfil