Plenum den 23 april 2014 kl. 13.00

 

 Ålands lagting

PLENARPROTOKOLL

 

 

 

 

 

ME


Plenum den 23 april 2014 kl. 13.00

Plenum börjar 1

Meddelande. 1

Bordläggning. 1

1    Energideklaration för byggnader

Social- och miljöutskottets betänkande (SMU 6/2013-2014)

Landskapsregeringens lagförslag (LF 7/2013-2014)

Andra behandling. 2

2    Ny avdelningsstruktur för den allmänna förvaltningen

Lag- och kulturutskottets betänkande (LKU 6/2013-2014)

Landskapsregeringens lagförslag (LF 6/2013-2014)

Enda behandling. 5

3    Kommunalförbund för samordnad social service

Landskapsregeringens svar (S 2/2013-2014-s)

Ltl Anders Erikssons m.fl. spörsmål (S 2/2013-2014)

Föredras. 55

4    Landskapsregeringens EU-program 2014-2020

Landskapsregeringens meddelande (M 5/2013-2014)

Remiss. 55

5    Posten Åland Ab till folkaktiebolag

Ltl Anders Erikssons m.fl. åtgärdsmotion (MOT 16/2013-2014)

Remiss. 55

6    Gränslöst Åland utan gränshinder

Ltl Anders Erikssons m.fl. åtgärdsmotion (MOT 18/2013-2014)

7    Max tre valperioder i lagtinget

Ltl Anders Erikssons m.fl. åtgärdsmotion (MOT 19/2013-2014)

För kännedom.. 55

8    Framtidens skärgårdstrafiksystem

Landskapsregeringens meddelande (M 6/2013-2014)

Plenum slutar 55

 

Plenum börjar

Närvaroregistrering. 29 ledamöter närvarande.

Lagtingsledamoten Karl-Johan Fogelström anhåller om ledighet från dagens plenum på grund av privata angelägenheter. Beviljas.

Meddelande

Talmanskonferensen informerar att lagtinget bör ha beredskap för ett långt plenum måndagen den 28 april, även kvällstid. Vi uppmanar också lagtinget att ha beredskap för plenum tisdagen den 29 april. Vi debatterar kortruttsmeddelande nästa vecka. Plenum den 30 april börjar klockan 09.30. Antecknas.

Bordläggning

1        Energideklaration för byggnader

Social- och miljöutskottets betänkande (SMU 6/2013-2014)

Landskapsregeringens lagförslag (LF 7/2013-2014)

Talmanskonferensen föreslår att ärendet bordläggs till plenum 28.04.2014. Godkänt.

Andra behandling

2        Ny avdelningsstruktur för den allmänna förvaltningen

Lag- och kulturutskottets betänkande (LKU 6/2013-2014)

Landskapsregeringens lagförslag (LF 6/2013-2014)

Först tillåts diskussion om ärendet i dess helhet. Efter det föreläggs de lagförslag som ingår i betänkandet var för sig för beslut i andra behandling. Slutligen föreläggs betänkandets motiveringar för godkännande i enda behandling. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

Diskussion.

Ltl Axel Jonsson

Fru talman! Som vi har aviserat tidigare kommer jag att lägga två förslag. Det ena går ut på att vi vill ge en signal från lagtingets sida att vi vill bevara kommunernas planeringsmonopol intakt. Jag aviserar vid första behandlingen att jag kommer att lägga ett förslag, att lagtinget med anledning av de förändringar som lagförslaget innebär för landskapsregeringens struktur, uppmanar lagtinget landskapsregeringen att minska antalet ministrar.

Ltl Danne Sundman

Fru talman! När det gäller ltl Axel Jonssons förslag tycker jag det första är sällsynt onödigt eftersom framställningen på intet sätt säger att ansvarsfördelningen och planeringen ska ändras. Tvärtom förtydligar den de olika rollerna, vad landskapsregeringen har för roll i den övergripande planeringen, det som kommer till uttryck i plan- och bygglagens 11 §, att kommunerna har sitt planeringsmonopol kvar på den nivån, kommunöversikt, generalplan, detaljplan, byggnadsordning och övriga bestämmelser i plan- och bygglagen. Det är en nullitet, onödigt att uppta till behandling eftersom framställningen varken innehåller ett motsatsförhållande eller är vag i sin utformning. Tvärtom framgår det tydligt att det inte är fråga om att ändra detta. Förvånande att utskottet har godkänt reservationen, det får utskottet fundera på. Tack.

Ltl Axel Jonsson, replik

Lagförslaget går ut på att man ska organisera landskapsregeringen och avdelningarna på ett sådant sätt att man bäddar för förändringarna man har på gång inom samhällsplaneringen, där landskapsregeringen ser ut att få en mera betydande och framträdande roll än vi har idag. Vi är skeptiska till den utvecklingen och vill därför att lagtinget tydligt och klart säger att kommunernas planeringsmonopol, som det ser ut idag, ska bevaras intakt. På vilket sätt menar ltl Sundman att det inte skulle vara relevant för ärendet när vi behandlar hur samhällsplaneringen ska organiseras och hur ärenden ska hanteras inom landskapsregeringen.

Ltl Danne Sundman, replik

Fru talman! Jag tycker det är sent att stiga tidigt upp, plan och bygglagens 11 § trädde i kraft 2008. Det är snarare tvärtom, att det är en helhet av planeringsansvar som lagtinget då beslöt om, har ännu inte börjat fungera till alla delar eftersom landskapsregeringen inte har använt möjligheten som man har i 11 §. Läser man plan- och bygglagen och dess förarbeten är det alldeles klart att det är hos kommunerna som planeringsansvaret ligger, landskapsregeringen har sektorplaneringsansvar enligt 11 §. Det har man ännu inte utnyttjat vilket är en brist för kommunerna, något som kommunerna har påtalat, samtidigt som kommunerna inte till alla delar har uppfyllt plan- och bygglagens bestämmelser om att t.ex. göra kommunöversikter. Det är inte relevant att påstå att planeringsansvarsfördelningen skulle förändras med framställningen, den förbättras och bli mer komplett som det var tänkt när man tog plan- och bygglagen, vilket jag vet att Ålands Framtid inte motsatte sig, men man kan förstås ändra sig.

Ltl Axel Jonsson, replik

Det finns en hel del förändringar som har diskuterats med anledning av detta, bl.a. ett Ålands planläggningskontor osv. och vilken roll det exakt ska få är fortfarande oklart. Det finns farhågor att det ska leda till att landskapsregeringen ska ta en betydligt aktivare roll för samhällsplaneringen, vad man har gjort i dagsläget. Det är viktigt att man poängterar att samhällsplaneringen ska vara en kommunal angelägenhet, även om det inte enligt lagstiftningen är helt svartvit. Vi vill betona att dagens system fungerar och sända den tydliga signalen till landskapsregeringen med det här förslaget. För oss är det ytterst relevant och jag hoppas att ltl Sundman kan förstå tankegångarna.

Ltl Danne Sundman, replik

Fru talman! Visst förstår jag tankegången, men samtidigt förvånar det mig när man är i ett parti som vill bilda en självständig stat, att man inte ens kan tänka sig det lilla övergripande samhällsplaneringsansvar som vi gett landskapsregeringen i 11§, plan- och byggnadslagen inom vissa definierade sektorer. Jag förstår inte vad problemet är och i framställningen föreslås inga förändringar, snarare förtydligande som är till gagn för kommunernas planeringsmonopol för att hjälpa dem, samordna tillsammans med kommunen. Det är utgående från den filosofin som verktyget kommer att användas som återigen finns i plan- och bygglagen. Förslaget är en nullitet och helt onödigt, det väcker bara onödig förundran och irritation hos kommunerna, att uppvigla till att det skulle vara motsättningar. Vi är alla intresserade av att det ska fungera på bästa sätt.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet? Diskussionen är avlutad. Föreläggs förslaget till 3 och 4 §§ landskapslagen om Ålands landskapsregerings allmänna förvaltning för antagande i andra behandling. Begärs ordet? Lagtinget har i andra behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets andra behandling är avslutad.

Föreläggs förslaget till 5 § landskapslagen om motorfordonsbyrån för antagande i andra behandling. Begärs ordet? Lagtinget har i andra behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets andra behandling är avslutad.

Föreläggs förslaget till 49 § landskapslagen om enskilda vägar i landskapet Åland för antagande i andra behandling. Begärs ordet? Lagtinget har i andra behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets andra behandling är avslutad.

Betänkandets motivering föreläggs för enda behandling. Diskussion?

Ltl Axel Jonsson

Fru talman! Jag föreslår att lagtinget, med anledning av de förändringar lagförslaget medför beträffande ministrarnas ansvarsfördelning, uppmanar landskapsregeringen att minska antalet ministrar.

Talmannen

Talmannen kommer inte att tillåta att det här ärendet tas upp till behandling eftersom det faller utanför ärendets ramar.

Begärs ytterligare ordet?

Ltl Anders Eriksson

Fru talman! Jag understöder förslaget. Jag har den uppfattningen att den här klämmen har synnerligen stor relevans för ärendet. Det finns helt klart en tydlig koppling.

Talmannen

Begärs ytterligare ordet?

Ltl Axel Jonsson

Talman! Jag föreslår att förslaget i enlighet med min reservation tas till omröstning.

Ltl Anders Eriksson

Fru talman! Jag understöder också den andra klämmen.

Talmannen

Ltl Axel Jonsson, understödd av ltl Anders Eriksson, har föreslagit att lagtinget ska godkänna en åtgärdsuppmaning av följande lydelse: ”Utskottet understryker vikten av att kommunernas planeringsmonopol framöver bibehålls intakt”. Är redogörelsen riktig? Redogörelsen är riktig.

Om ett förslag till en kläm med en uppmaning till landskapsregeringen att vidta åtgärder har väckts i plenum i samband med ett lagstiftningsärende och förslaget inte har behandlats i ett utskott eller inte ingår i någon reservation till ett betänkande ska förslaget enligt 70 § arbetsordningen bordläggas till följande plenum för att då antingen antas oförändrat eller förkastas.

Det här ärendet har behandlats i en reservation i utskottet och behöver därför inte bordläggas utan går till vidarebehandling. Ärendet har föreslagits av ltl Axel Jonsson och understötts av ltl Anders Eriksson varför omröstning kommer att vidtas.

För att ytterligare förtydliga så önskar vi veta om det är en ändring av underskottets motivering eller om det ska ses som en kläm?

Ltl Axel Jonsson

Som det framgår av reservationen så är det en komplettering till utskottets betänkande.

Talmannen

Klart.

Omröstning kommer att verkställas. Den som röstar för utskottets förslag röstar ja. Den som röstar för ltl Axel Jonssons ändringsförslag röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Den är godkänd.

Jag ber ja-rösterna resa sig. Talmannen röstar ja. Jag ber nej-rösterna resa sig. Majoritet för ja. Lagtinget har omfattat utskottets förslag.

Ärendet är slutbehandlat.

Enda behandling

3        Kommunalförbund för samordnad social service

Landskapsregeringens svar (S 2/2013-2014-s)

Ltl Anders Erikssons m.fl. spörsmål (S 2/2013-2014)

Först tillåts diskussion. Under diskussionen i ärendet kan det väckas förslag om en åtgärdsuppmaning till landskapsregeringen. Förslaget ska samtidigt skriftligen överlämnas till talmannen.

Om det har väckts förslag om en åtgärdsuppmaning bordläggs ärendet efter avslutad diskussion till en avgörande behandling vid ett plenum tidigast följande dag. Om inget förslag till åtgärdsuppmaning väckts antecknas landskapsregeringens svar för kännedom.

Under diskussionen kan ärendet bordläggas första gången på begäran av två ledamöter och efter det en gång om lagtinget så beslutar.

Diskussion. Lagtingsledamoten Anders Eriksson får först läsa upp klämmen.

Ltl Anders Eriksson

Fru talman! Med hänvisning till 48 § 1 mom. lagtingsordningen har vi ställt till landskapsregeringen följande spörsmål: Varför väljer landskapsregeringen, med tanke på tidigare problematiska erfarenheter, att gå in för ett kommunalförbund som lösningsmodell för samordningen av den sociala servicen och på vilka grunder ämnar landskapsregeringen tvinga kommunerna att bli medlemmar i förbundet?

Samtidigt önskar jag begära ordet, fru talman.

Minister Wille Valve

Fru talman! Landskapsregeringen har gjort upp en plan, nu verkställer vi den. Den 15.10.2013 tillsatte kansliminister Gun-Mari Lindholm en lagberedningsgrupp för att förverkliga en samordnad socialservice på Åland.

Lagberedningsgruppen har arbetat färdigt och frukterna av deras mödor frambringades den 9 april 2014, där står vi idag. Spörsmålsställarna i spörsmål 2/2013-2014 frågar, ”Varför väljer landskapsregeringen, med tanke på tidigare problematiska erfarenheter, att gå in för ett kommunalförbund som lösningsmodell för samordningen av den sociala servicen och på vilka grunder ämnar landskapsregeringen tvinga kommunerna att bli medlemmar i förbundet?”

Det raka svaret är att frågan är lite tidigt ställd. Då de tillhörande finansieringsmodellerna presenteras, dvs. om ca två månader, avser landskapsregeringen att fatta beslut om helheten och de lagstiftningsåtgärder som behövs för skapandet av kommunernas socialtjänst. Skulle det innebära att spörsmålsställarna hade otur, sett till tidtabellen? Nej tvärtom! Det här är en ypperlig möjlighet att ställa frågor och komma med förslag som kan förbättra för det offentliga Åland.

Varför en samordning? Vi har i flera utredningar konstaterat hur olika denna sektor faller ut hos Ålands 16 kommuner. Två missbrukare här, extra många barnskyddsärenden där kan få oproportionerligt stora konsekvenser för en liten kommun. Men också för stora kommuner är dagens upplägg orimligt. För vad händer i ett läge där små kommuner inofficiellt uppmanar sina medborgare att flytta till Mariehamn eller Jomala för att få vettig social service? Vad händer, mot bakgrund av hur dagens landskapsandelssystem ser ut?

Å andra sidan, Jomalas och Mariehamns samarbete inom barnskyddssektorn torde vara ett av det tydligaste exemplet på att kommunerna ser samma sak som landskapsregeringen och tar sitt öde i sina egna händer. Det vi ser idag är en växande ojämlikhet mellan de åländska kommunerna, eller rättare sagt Ålands kommuninvånare.

För att citera lagberedningsrapporten ”Den demografiska utvecklingen innebär även att de regionala skillnaderna i landskapet växer”. Vi kan inte acceptera denna ojämlikhet mellan de åländska kommunerna. Vi måste börja se Åland som en helhet, där rätten till socialtjänster inte beror på vilken sida av kommungränsen du råkar bo.

 

En annan orsak till samordning är den kostnadsökning inom sektorerna som presenteras på sida 40 i rapporten. Vi måste börja se över hur vi producerar tjänsterna och förändringstrycket måste ligga på den åländska kommunsektorn. En tredje orsak är medborgarnas och näringslivets ökade krav på tillgänglighet, valfrihet och service. Förväntningarna på vad den offentliga sektorn ska kunna prestera ökar och det offentliga Åland måste effektivt kunna leverera idag och i morgon.

Varför föreslås kommunalförbund? Det är en verksamhet som landskapsregeringen vill ha kvar på den kommunala nivån, med en kommunal styrning. Att vi skulle gå in för att landskapet tar över, finns inte på kartan för denna regering. Det går bl.a. tvärt emot regeringsprogrammets målsättningar om att renodla, ”centralförvaltningens kärnuppgifter från uppgifter som kan utföras av andra såsom underlydande myndigheter, tredje sektor eller bolag”. Rätt riktning är inte att överföra till landskapet en större del av kommunala förvaltningen á la ÅHS, utan att förändra verksamheterna på kommunal nivå, rationalisera och se vad som idag kunde utföras av annan myndighet, den privata sektorn eller den tredje sektorn.

Det bör alltså vara en gemensam myndighet, men kvar på den kommunala nivån. En modell som ger kommunerna ett meningsfullt inflytande över hur Ålands sociala service produceras. Sakligt sett har kommunalförbund sina för- och nackdelar. Landskapsregeringen förenar sig inte i ståndpunkten att kommunalförbund som konstruktion är dåliga. Kommunalförbund kan vara bra, med rätt representation, rätt innehåll och inte minst med, ”rätt värderingar och rätt organisationskultur”.  Viktigt är att det på lång sikt skapas ett äkta ägarskap, att kommunerna verkligen kan uppleva detta som sin myndighet och framförallt regleras på ett tydligt sätt, antingen i lag eller i grundavtal. Kommunalförbunden kan och bör göras lika effektiva som bolag.

”På vilka grunder ämnar landskapsregeringen tvinga kommunerna att bli medlemmar i förbundet?”, frågar spörsmålsställarna. Återigen, denna fråga är något prematurt ställd men i högsta grad angelägen. Landskapsregeringen har inte tagit ställning till helheten, men för att svara på frågan så pekar rapporten på grundlagsutskottets samlade praxis, inte minst grundlagsutskottsbetänkandet 65/2002, där det framgår att ett påtvingat kommunalt samarbete kan motiveras om det är det lämpligaste sättet för att tillförsäkra invånarna i de berörda områdena deras rättigheter.

Tvingande bestämmelser är alltså möjliga, t.o.m. legitima i vissa, givna situationer. Därom torde inte råda någon oklarhet. Men vi har tvärtom sett ett stort mervärde i att kommunerna har varit delaktiga, tagit ställning och gett värdefulla synpunkter på detta arbete genom bl.a. Ålands kommunförbund och Mariehamns stad, som varit och förblir värdefulla partners i bygget av morgondagens offentliga Åland.

Vi måste fråga oss vad som är genomförbara och förnuftiga alternativ. De som säger nej till detta förslag bör säga vad som då är förnuftigt och varför. Tack för ordet.

Ltl Mats Perämaa, replik

Fru talman! Det är avslöjande när ansvarig minister säger att förändringstrycket måste ligga på den kommunala sektorn, som en del av det resonemanget i spörsmålssvaret. Det är att göra saker och ting lite för enkelt för sig, att landskapsregeringen lassar över ansvaret på den andra parten i diskussionen d.v.s. kommunerna, när man samtidigt lättvindigt utesluter alternativet att landskapet kunde vara huvudman för den sociala servicen som diskuteras. Jag ber att ministern utförligare redogör för nackdelar med att landskapet kunde vara huvudman för den delen av sociala servicen. Det räcker inte med att säga att man skrivit det i regeringsprogrammet att så inte kommer att ske, det måste finnas starkare argument för ställningstagandet som landskapsregeringen har tagit.

Minister Wille Valve, replik

Framförallt bygger resonemanget och vår grundsyn på att detta är kommunernas verksamhet och att så bör vara. Det är också kommunerna som i framtiden bör ha ett rimligt inflytande på verksamheten, det ligger till grund för analysen. Jag kan personligen ha den åsikten att vi idag är något överorganiserade med tanke på att vi har 16 kommuner, några kommunförbundet osv., det börjar bli många enheter vi måste försöka samla verksamheterna.

Ltl Mats Perämaa, replik

Fru talman! Då håller inte logiken ihop att bilda ytterligare ett kommunalförbund skapar ytterligare en beslutsnivå, en ny enhet. Om landskapets, inom ramen för den verksamhet man har, kunde föra in delar av den sociala servicen under sina vingar skulle man inte skapa nya beslutsnivåer och nya enheter. Landskapsregeringen har sagt att man inte vill kommunalisera ytterligare verksamhet, ta över verksamhet till landskapet där man något förklenande kallar det för att kommunalisera verksamhet. Inte ens de här duger som skäl, att åtminstone inte överväga möjligheten att landskapet kunde ta hand om den här delen av den sociala servicen. Vi strävar efter att hitta en enhetlig organisation, effektivitet och vi bedömer att landskapsregeringen gör ett stort misstag som inte ens kan tänka sig att överväga den modell vi förespråkar.

Minister Wille Valve, replik

Gällande förklenande omdömen tror jag att spörsmålet talar för sig själv där man dömer ut på kommunalförbund som sådana, vilket jag åtminstone aldrig skulle göra med tanke på den mångfald vi har i kommunalförbund allt i från södra Ålands högstadium till Ålands kommunförbund, som också nämndes i detta anförande. Logiken håller ihop, det handlar inte om att skapa ett nytt kommunalförbund, det handlar om att ombilda ett redan existerande.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Tack talman! Tvångsmässigt medlemskap i kommunalförbund är en komplicerad fråga, det ska man ha klart för sig i ljuset av den kommunala självbestämmanderätten. Jag var medlem i Riksdagens grundlagsutskott vid ifrågavarande ärendes behandling, än viktigare vid bedömningen av medlemskap i kommunalförbund är huruvida beslutandemakt flyttas bort från kommunen så att någon annan än kommunen, i det här fallet ett kommunalförbund, kan besluta på en medlemskommuns vägnar. Det är en mycket komplicerad fråga också i ett kommunalförbund och den hoppas jag ägnas tillräcklig uppmärksamhet. Jag hade väntat mig mer av svaret, för den här delen av spörsmålsfrågan är ytterst väsentlig. Respekten för självstyrelse, något vi borde slå vakt om här på Åland i alla dess former.

Minister Wille Valve, replik

Jag är glad att ltl Jansson tar upp den frågan, jag kan varmt rekommendera lagberedningsrapporten och de sidor där det behandlas, där hänvisas till de relevanta betänkanden där avvägningsgrunderna finns. I det grundlagsutskottsbetänkande som det hänvisas till finns hänvisningar till flera som behandlar den fråga som ledamoten lyfte.

 

Ltl Gunnar Jansson, replik

Tack talman! Tids nog kommer vi tillbaka till dessa frågor, jag vill bara hänvisa till att lagtinget, landskapsregeringen inte bör dra alltför långtgående slutsatser av den lagstiftning som vidtogs 1993, när ett annat kommunalförbund bildades. Den konstruktionen som återfinns i lagen om specialomsorger är knappast längre tillämplig efter ikraftträdande av den grundlag som nu gäller år 2000. Jag hoppas att dessa aspekter tas mycket noggrant i beaktande. Visst är grundlagsutskottets utlåtande vägledande, men lagtingets autonoma beslutandemakt kan ingen ta bort från lagtinget.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Vtm Viveka Eriksson, replik

Talman! När ministern räknade upp orsaker till att samordningen behövs, lade jag nogsamt märke till att det första var konsekvenserna för kommunerna, därför behöver man ha en sammanslagning. Det är viktigt att i debatterna alltid ha människan i centrum, det är människornas behov som styr och det är det som ska vara avgörande för hur man organiserar verksamheten. Det är därför liberalerna har invändning mot ett kommunförbund där det finns 16 huvudmän som har sina dragkamper där alltid kommunernas ekonomi kommer upp på bordet. Det blir kommunens egen börs som man diskuterar, det är inte människornas behov som ligger i centrum i diskussionerna. Därför tycker vi att det är viktigt att det finns en huvudman som ansvarar för verksamheten.

Minister Wille Valve, replik

Jag hör vad ltl Eriksson säger, sedan kan man också vända på steken och säga att den organisation vi har idag inte heller sätter människorna i fokus med tanke på den stora variation på servicenivå som man får beroende var på Åland man råkar vara bosatt.

Vtm Viveka Eriksson, replik

Talman! När vi argumenterar för en samordning av verksamheten har vi människorna i centrum och det borde även landskapsregeringen och ministern ha. Det borde inte vara att det blir så kostsamt för en kommun om man får en person som har ett behov. Det är viktigt att hålla fokus på individen och människan i centrum i debatten. Därför är det problematiskt med kommunförbund, det blir igen 16 huvudmän. Det behöver finnas en organisation som månar om människorna som ska få service från den nya organisationen vilken den sen blir.

Minister Wille Valve, replik

Två saker är väldigt viktiga, det ena är den demokratiska sidan att man får kommuner att uppleva att det här är vår myndighet, medborgarnas myndighet. Det andra som ltl Eriksson lyfte upp i sin andra replik ser jag ingen motsättning med att har människorna, kommuninnevånarna i fokus och samtidigt arbeta för att det inte ska vara kostsamt. Vi ska komma ihåg att om vi har en ineffektiv service idag betyder det att den produceras på bekostnad av framtida generationer. Det är något som Moderat Samling inte kan tänka sig att sluta upp bakom.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Anders Eriksson

Talman! I oppositionens spörsmål finns tre centrala frågor som vi vill ha svar på. För det första, varför saknas det fortfarande ett väsentligt faktaunderlag främst för de ekonomiska konsekvenserna för den socialservicereform som landskapsregeringen vill genomföra? För det andra, det är ostridigt att kommunalförbund fungerar dåligt i praktiken, varför väljer landskapsregeringen ändå den modellen? Och för det tredje, varför väljer landskapsregeringen en tvingande lagstiftning, för att tvinga många kommuner med i det planerade förbundet t.o.m. mot kommunernas vilja.

Vi börjar med punkt ett, det saknade ekonomiska underlaget. I regeringsprogrammet kan man konstatera att landskapsregeringen faktiskt tog den ständigt växande försörjningskvoten på allvar och konstaterade följande, ”denna utveckling kräver förändringar i fördelningen av landskapets resurser och påvisar behovet av en reform av den offentliga sektorn”. Vidare sägs i regeringsprogrammet, ”en helhetsöversyn av servicen i landskapet och kommunerna görs och ett reformarbete inleds omgående i syfte att skapa mer effektiva former för den offentligt finansierade serviceproduktionen. Målet är att nå ökad ekonomisk effektivitet, säkerställa skola och omsorger, öka kompetensen och uppnå en likvärdig behandling och ökad rättssäkerhet”. Märk väl att då var målet att nå en ökad ekonomisk effektivitet första prioritet, när försvann det målet? Det är inte så lätt att finna ett svar på den frågan i denna evinnerliga utredningsprocess som så högtidligt kallas samhällsservicestrukturreformen.

I valrörelsen pratade vi alla mer eller mindre på allvar om vikten av att sköta ekonomin under den kommande valperioden, alltså den som pågått i två och ett halvt år. När en av alla dessa utredningsprojekt offentliggjordes d.v.s. den s.k. Susannegruppens rapport, framkom det klart att fokus inte mera är att nå ökad ekonomisk effektivitet. Fru talman, vad är det då som styr regeringens arbete om målet inte är att uppnå ekonomiska vinster.

Det är enligt mitt synsätt två agendor, den ena fortfarande dold så gott det går och den andra mera öppen. Den dolda är målet med kommunsammanslagningar. Jag har många gånger sagt att det är socialdemokraterna som styr regeringen, men när det gäller kommunsammanslagningar har jag noterat att moderaterna även här har rätt lika åsikter som socialdemokraterna. De partierna sätter det som jag vill kalla den dolda agendan, och centern är som vanligt glada bara de får vara med, det ser vi tydligt i arbetet med LBU-programmet.

Dold, varför använder jag det begreppet? Det använder jag för att man inte säger öppet och ärligt vad det här handlar om, vad man tror att Åland skulle vinna på kommunsammanslagningar. Det finns ännu inga svar på den frågan, troligtvis för att frågan inte debatterats öppet med hänsyn till centern.

Hela processen har som mål att undergräva kommunernas existens, men tyvärr i det fördolda. Frågan om kommunsammanslagningar är så viktig att det måste debatteras öppet och ärligt, det handlar om hela strukturen på Åland. Det handlar faktisk på riktigt om att hela Åland skall leva. Jag noterade att minister Valve sa i sitt svar att han tycker att den kommunala sektorn är överorganiserad, vi har 16 kommuner och vi har kommunförbund, det var det närmaste öppenhet man kommer när det gäller kommunsammanslagningar.

Landskapsregeringen skriver i sitt svar, humoristiskt i sista meningen i stycke fyra, ”att närservicen och demokratisk delaktighet ska tryggas i alla delar av landskapet”. Så blir det inte, men en eller tre stora kommuner. En sådan kommunsammanslagning kommer definitivt att ta död på de små samhällen som vi idag känner som Brändö, Kumlinge, Lumparland, Sund m.fl.

Med den ekonomiska politik som drivs på Åland idag kanske vi inte har råd med de små samhällena mera. Ålands Framtid anser att det har ett oerhört stort mervärde för Åland om hela Åland ska leva. De här enormt viktiga ställningstagandena kan inte göras före det finns ett seriöst ekonomiskt underlag att ta ställning till, allt annat blir bara tyckande.

Färdriktningen, som jag upplever från landskapsregeringens sida, är att med olika förändringar gör att så småningom blir situationen fullständigt ohållbar för de små åländska kommunerna. Kommunernas reaktioner på förslaget till samordnad social service har andas oro p.g.a. de outredda konsekvenserna av reformen.

Landskapsregeringen skriver i sitt svar på vårt spörsmål, ”långsiktiga åtgärder för att trygga basservicen i kommunerna är viktigt”. Det är sant, det är enormt viktigt. Men tillsvidare har inte landskapsregeringen presenterat dessa långsiktiga åtgärder, vilka är de långsiktiga åtgärderna för att trygga basservicen ute i de åländska kommunerna?

Den andra agendan som redovisas öppet är målet att allt ska vara lika över hela Åland. Landskapsregeringen skriver i sitt svar under rubriken likvärdig service, ”oavsett bosättningskommun ska behoven tillgodoses”, också det är viktigt. Vill vi på riktigt att hela Åland ska leva är det en utopi att tro att det ska vara likadan service över hela Åland.

Stadspolitikerna rackar ofta ner på skärgårds- och landsbygdskommunernas service, beror det på okunskap eller är faktiskt servicen sämre? Enligt mitt synsätt är förstås servicen annorlunda, men det behöver inte för det vara sämre den kan t.o.m. i vissa fall vara bättre, det lokala perspektivet har ett stort mervärde. Det måste finnas resurser så att rättssäkerheten hålls på en acceptabel nivå.

Gällande den andra frågan att det är ostridigt att kommunalförbund fungerar dåligt i praktiken, varför väljer ändå landskapsregeringen den modellen? De här inser också regeringspartierna, inte kan all klokskap finnas bara i oppositionen och det går att utläsa av svaret när landskapsregeringen skriver så här, ”det är viktigt att analysera de brister som förts fram gällande kommunalförbundens funktionalitet och landskapsregeringen ser att det finns utvecklingsmöjligheter beträffande samarbetsformen”. Vilka är dessa utvecklingsmöjligheter? Vilka möjligheter ser landskapsregeringen annat än att bygga upp en modell där man kan styra det stora kommunalförbundet med järnhand och ha tvingande lagstiftning det är ett steg i den riktningen. Här kräver vi tydliga svar, vilka är dessa utvecklingsmöjligheter som landskapsregeringen tydligen anser att finns?

Jag har personligen haft det tveksamma nöjet att få se ett kommunalförbund från insidan. Att kommunalförbund fungerar dåligt i praktiken, det visste jag också likväl som de flesta, men det var mycket värre än vad jag någonsin kunde tro. Ofta är det svårt att jämföra kommunalförbund på Åland p.g.a. att man har monopolställning, det finns bara ett kommunalförbund och då är det väldigt svårt att jämföra. I det här fallet fanns det tre liknande instanser på Åland. I det ena fallet hade det aktuella kommunalförbundet haft tio gånger högre kostnadsutveckling och i det andra fallet hade man haft hälften högre. Man har konsekvent löst alla problem genom att anställa mer administrativ personal.

Medlemskommunerna sa att det var ohållbart, med tanke på de replikskiften som kom upp tidigare, det föreslås i utlådanden om kommunalförbundets budget att kostnaderna borde dras ner med tre till tio procent ansåg de olika kommuner, medan de som representerar kommunerna sa att det var en omöjlighet. Jag talade med de flesta kommunstyrelseordföranden bakom kommunalförbundet och sa att det inte håller ihop, ”ja vi skrev nog det där men det var Kalle eller Brita som skulle sköta det, ja, nej vi har inte följt upp det mera”. Jag tyckte det var helt otroligt, kommunalförbunden bli långt att leva sitt eget liv, ju större dessvärre apropå strukturvinster.

Bästa landskapsregering, på vilket sätt jag ser landskapsregeringen att det finns utvecklingsmöjligheter beträffande samarbetsformen kommunalförbund? Ledamoten Wille Valve sa i sitt anförande ”med rätt inriktning” kunde det fungera, jag väntar med spänning på vilken inriktning det i så fall skulle vara.

Den sista frågan, varför väljer landskapsregeringen en tvingande lagstiftning för att tvinga kommunerna med i det planerade förbundet, sägs det att en helt avgörande förutsättning för att samordna kommunernas sociala service i ett kommunalförbund är enligt landskapsregeringen själv att alla kommuner är med i kommunförbundet annars fungerar det inte. För att säkerställa detta måste således lagstiftningen vara tvingande. Här noterar vi att du stöter på problem då landskapet enligt kommunallagen inte kan tvinga kommunerna till samarbete, utan möjligheten finns för kommunerna att stiga av, så är t.ex. lagstiftningen om Ålands kommunförbund.

En tvingande lagstiftning dikterar dessutom för hur den kommunala servicen ska produceras och organiseras på ett sätt som rimmar väldigt illa med principen om kommunalt självstyrelse. För att slippa riva upp kommunallagen och föreslå en paragraf om tvingande lagstiftning försöker nu landskapsregeringen, enligt uppgift vi har fått, bygga vidare på ett befintligt kommunalförbund, Ålands omsorgsförbund i vilken kommunerna är tvingade att vara med för det synnerligen speciella ändamål som gällde 1993 angående specialomsorger om utvecklingsstörda.

Nu tyder mycket på att man kommit fram till, om man tittar i betänkande som lagberedningsgruppen gav oss som ministern Valve hänvisade till, från landskapsregeringens sida att det här inte heller kommer att fungera. Därför står det, ”för att uppnå en lagstadgad samordning inom socialvården föreslår lagberedningsgruppen att en speciallag antas”. Den speciallagen borde man beskriva mera ingående.

Lagberedningsgruppen föreslår att en samarbetskommun i den samarbetsform som bör ligga som grund för en samordning av den kommunala socialvården. För att kunna säkerställa en tydlig juridisk form, men även för övriga former av kommunalt samarbete inte beaktar vissa aspekter som betonas under arbetet med samhällsservicereformen, allt detta enligt landskapsregeringen själv.

Man har tre punkter. Samarbetet ska vara obligatoriskt för samtliga kommuner och trygga kommuninvånarnas demokratiska inflytande över verksamheten. För det andra ska det utgå ifrån en solidarisk finansiering, för det tredje ska det skapas en smidig överföring av verksamhetsområdena.

När landskapsregeringen skriver, ” för att övriga former av kommunalt samarbete inte beaktar vissa aspekter” torde det betyder i klartext att i det här fallet går det tyvärr inte att tvinga kommunerna med i det s.k. samarbetet. Men tänk, värderade landskapsregering, vilket samarbete blir bra om man blir tvingad till samarbete? Börjar vi gå in på det spåret är det definitivt slutet för de åländska kommunernas självbestämmanderätt, en självbestämmanderätt som alltid tidigare har beaktats i detta parlament och som för Ålands Framtid åtminstone är viktig. När vi från finsk sida blir överkörda om det gäller energilagstiftning, vindkraft eller vad det må vara, då reagerar vi och kräver att självstyrelsen ska respekteras. När regeringspartierna gör samma sak med de åländska kommunerna är det tydligen ok, det här är minst lika viktig princip.

Betyder det här att Ålands Framtid, vi som ställt spörsmålet, är emot samordning, nej det är vi inte. Vilket förslag har spörsmålsställarna, sa minister Valve, för att lösa de problem som han nämnde. Problemet med t.ex. missbruksfallet, det håller vi helt med om. Därför sa vi i sista valrörelsen och vi har fortfarande den uppfattningen att de här frågorna bör flyttas upp på landskapsnivå.

Det var inte bara Ålands Framtid utan även dåvarande Obunden Samling och centern hade samma uppfattning, liberalerna har samma uppfattning nu och det är vi glada över. Man bör flytta upp det på landskapsregeringsnivå, minister Valve sa att det inte finns på kartan för denna regering, det kan vi förstås bara beklaga.

Det sades även att frågan var för tidigt väckt, vi får invänta de ekonomiska kalkylerna som utlovades av lantrådet för över ett år sedan, eller senaste höst skulle vi ha fått dem.

Det finns inte på regeringens agenda att flytta över frågorna till landskapsnivå, säger minister Valve, och det tycker vi är synd. Men sakligt, varför kan man inte tänka sig från landskapsregeringens sida t.ex., det är inget hundra procent färdigt förslag, att använda sig av ÅHS modellen?

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack, fru talman! Det står verkligen stilla helst ska vi backa, så tolkar jag Ålands Framtids anförande. Vi måste sätta problematiken där den ligger, vi vill ha en likvärdig service på hela Åland. Vi har haft storgruppsmöten, vi har lyssnat det har varit en otroligt bred process, alla har fått vara med och det här är resultatet. Om Ålands Framtid väljer en stagnationspolitik, man måste vara emot alla reformer, hur var det senast med gymnasiereformen? Vad kostar den modeller som ni lyfter fram, de ekonomiska vinsterna, presentera gärna dem?

Ltl Anders Eriksson, replik

Gällande det sistnämnda har jag sagt så många gånger att vi har den omvända parlamentarismen. Lägger vi ett förslag då ska vi i detalj förklara vad det kostar medan landskapsregeringen, som har hållit på i två och ett halvt år med utredningsprocessen, fortfarande inte kan presentera ekonomiska kalkyler över vad deras förslag innebär i kostnader, nog är det väl ändå ett orimligt krav från ltl Kemetter. När man säger att vi står stilla och t.o.m. med backar, när det gäller problematiken att ett missbruksfall, olika sociala fall, kan slå sönder hela den sociala budgeten ute i kommunerna tror jag faktiskt, det kan man hitta i de stenografiska protokollen, att Ålands Framtid var det första partiet som lyfte upp den problematiken. Redan då föreslog vi att frågorna skulle lyftas upp på landskapsregeringsnivå, det är inte att stå stilla eller backa vi har ett annat synsätt ltl Kemetter.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack, fru talman! Då undrar jag hur Ålands Framtid, som ville ha självständighet, ser på starka kommuner och en helhet. Om man så fort man har en kostnad, mellan åren 2009 - 2012 har kostnaderna ökat med 28 procent, bara mellan åren 2011- 2012 med 1 miljon, det här ska vi kasta på landskapet och till sist har landskapet alla kostnader, vad behöver vi då kommunen till? Vi kommunaliserar landskapet istället för att arbeta med självstyrelsen, autonomin det borde väl vara Ålands Framtids politik.

Ltl Anders Eriksson, replik

Det blir onödigt känslomässigt. Men på den konkreta frågan vad ska vi ha kommunerna till, det är en viktig fråga ltl Kemetter, omsorgen om barn, skola och åldringsvården. Tittar vi på kostnaderna har man fortsättningsvis inte ifrån landskapsregeringen kunnat visa vad man ska tjäna in på den s.k. samhällsservicereformen. Jag är den första, och jag tror jag vågar uttrycka mig för hela Ålands Framtid, som med största intresse kommer att titta vilka vinster vi kan göra när det gäller samhällsservicereformen. När vi pratar om samordning och den demografiska utvecklingen är det inom åldringsvården som kommer att komma framöver och den finns inte med överhuvudtaget i projektet.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Wille Valve, replik

Kort klargörande har jag förstått Ålands Framtid rätt att deras linje är att behålla det som det är idag men möjligen göra en social ÅHS av det, har man fallet in på liberalernas linje?

Ltl Anders Eriksson, replik

Vi gick till val på just den linjen så vet jag inte vem som har fallit in på vems linje, men det här är vår ståndpunkt och det har det varit hela tiden.

Minister Wille Valve, replik

Tack för det klargörandet. Sedan förvånar jag mig över att oppositionen undertecknar ett spörsmål där det står ”att det är ostridigt att kommunalförbund fungerar dåligt”. Det är fräckt mot alla som arbetar inom Ålands kommunalförbund, södra Ålands högstadiedistrikt, De Gamlas Hem, anser ledamoten att det är ostridigt att södra Ålands högstadiedistrikt funkar dåligt?

Ltl Anders Eriksson, replik

Det är väldigt olika vilka värderingar man lägger in i vad som fungerar dåligt. Jag har konstaterat att från medlemskommunernas sida har man velat en sak men i styrelsen och fullmäktige har beslutet blivit annat, det är vad jag pekar på hur oerhört svårt det är att styra kommunalförbunden.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Harry Jansson, replik

Jag tackar ltl Anders Eriksson för sedvanlig omsorg om centerns politik. Jag vill betona att centern gick till val 2011 på att vi ville se över de här delarna av socialvården som är aktuella för ett nytt kommunalförbund. Vi har tagit till oss argumenten om att det inte vore bra att utarma den kommunala sektorn på de här utgiftsområdena. Det är bra att man styr det via ett förbund där man har den kommunala kopplingen. Jag frågar ledamoten, vad skiljer mot ert förslag till politik, man vill utarma kommunala sektorn helt och hållet på dessa ansvarsområden men det skulle vara okej att köra tvång den vägen. Överföra kostnaderna på landskapet totalt sett och samtidigt inte ha kvar den kommunala, regionala förankringen och finansieringsvägen heller.

Ltl Anders Eriksson, replik

En bra fråga ltl Jansson. Jag tycker inte att man utarmar kommunerna om man plockar bort det som sammantaget skapat väldigt stora problem, speciellt för de små enheterna. Ett enstaka missbruksfall kan slå sönder hela den sociala sektorn. Vad har kommunerna kvar, barndagvård, skola och åldringsvård, jag är tveksamt till om kommunerna kommer att klara av åldringsvården inom 10,20 50 år men det finns inte med i samordningsprojektet det har landskapsregeringen av någon egendomlig anledning valt att sätta på sidan om.

Ltl Harry Jansson, replik

Jag tror att alla som sitter i denna sal förstår att skulle man ha tagit en ännu större kaka med i reformen hade det blivit platt fall, det hade blivit för mycket. Vi käbblar om en liten summa i det stora hela för offentliga Åland, vi har 1/2 miljard vi hanterar tillsammans, landskapet och kommunerna, nu pratar vi de facto om 10 miljoner som vi ska hantera på ett nytt sätt och då stöter vi på den här typen av principiella linjedragningar, det förvånar. Kommunalförbunden fungerar väl när man från kommunala sidan sätter in den rätta nivån på representanterna, med den rätta nivån menar jag att de har en kunskap om den egna kommunens förutsättningar. De Gamlas Hem har fungerat föredömligt väl på senare år.

Ltl Anders Eriksson, replik

Med risk för att talmannen klubbar av oss för att vi hamnar på sidan om och blir alltför mycket kommunalpolitiker så lämnar jag den biten. Om vi håller oss seriösa ltl Jansson, han säger att det blir platt fall om man ska ha med åldringsvården. Tar man fasta på det som regeringen skriver i sitt regeringsprogram, den oro man andas för den demografiska utvecklingen är det faktiskt åldringsvården som ur ekonomist hänseende är den absolut största utmaningen. Åldringsvården har regeringen valt att bli undanförd och jag är faktiskt väldigt oroad över att det inte kommer att bli någonting överhuvudtaget av kommunernas sociala service under den här mandatperioden, det är inte bra.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Johan Ehn, replik

Fru talman! 90 procent av ltl Anders Erikssons anförande gick ut på att berätta vad vi andra tycker och tänker, tolkningar, svartmålningar och sättande av ord i mun vad olika personer har sagt eller inte sagt, vad man har för eventuella dolda agendor, tio procent handlade om vad man själv vill göra för politik. Intressant sätt att föra en konstruktiv oppositionspolitik. Från moderat samlings sida vill jag säga att vi inte har drivit frågan om kommunsammanslagningar som antyddes här, jag vet inte var ltl Anders Eriksson får det ifrån och han får gärna belägga det på ett lämpligt sätt i så fall. Jag kan inte låta bli att förundras över att Ålands Framtid och Anders Eriksson driver frågan om att föra över detta till landskapsnivå och ÅHS, som har varit hatobjekt nummer ett. Man har beskrivit hur ineffektivt, hur dyrt och dåligt det är men nu helt plötsligt ska man föra mera dit, mycket intressant retorik.

Ltl Anders Eriksson, replik

Gällande det sistnämnda vet jag inte om minister Ehn noterade bokslutet för ÅHS, faktiskt har det skett förändringar på två till tre år, jag har inte samma detaljkännedom som styrelsemedlemmarna har men vi har representation i styrelsen och har fått information och ser vad som händer och sker. Jag tror att det här kan vara en betydligt bättre modell. Minister Ehn pratade om att man skulle vara konstruktiv, själv sa han att 90 procent av mitt anförande gick ut på att säga vad andra har sagt, nämnde jag överhuvudtaget någon vid namn?

Minister Johan Ehn, replik

Fru talman! Ja, ltl Eriksson nämnde vad moderat samling hade för åsikt och vad vi hade för dolda agendor. Det är intressant man vrider på argumentationen kring ÅHS, det har varit sinnebilden varför man inte ska skapa större enheter för det fungerar så dåligt, det är inte bra, allt blev mycket sämre. Man använde det i argumentationen när man skulle gå in för Ålands gymnasium, ÅHS var det dåliga exemplet, nu får vi plötsligt ett erkännande att ÅHS blev ganska bra. Det man sedan kan komma fram till, som flera replikanter varit inne på, man säger sig från Ålands Framtids sida värna kommunerna. Det kom fram att man vill föra över vissa delar på landskapsnivå och då handlar det först om missbrukarvård, det framskymta också att äldreomsorgen kanske ska komma dit så småningom. Vad finns kvar att sköta hos kommunerna i den modell som ltl Anders Eriksson, är det inte så att man försöker svartmålar andra och inte har egentliga förslag själv på vad man ska göra?

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Anders Eriksson, replik

Apropå att ha ordentliga förslag. I min värld, lägger man olika förslag och det är regeringens uppgift för parlamentet, ifall ministern Ehn inte ha noterat det, då borde man få de ekonomiska konsekvenserna klarlagda att man vet vad det handlar om. Jag tycker utbildningsminister Ehn räkna lite märkligt när han säger att 90 procent av mitt anförande gick åt, det var tydligen moderaterna som var 1 1/2 mening i hela mitt anförande, det var märkliga matematiska kunskaper. När det gäller kommunsammanslagningar, moderaterna har faktiskt öppet många gånger tidigare pratat för att man borde minska antalet kommuner. Varför kan man inte säga det öppet och ärligt, att ha en ordentligt underbyggd framåtsyftande debatt om de frågorna, vilket sätt skulle Åland blir bättre?

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Vicelantrådet Roger Nordlund, replik

Fru talman! Inom det här fyra sektorerna som ska samordnas i den kommunala, sociala tjänsten har kostnaderna ökat med 28 procent under de senaste fyra åren. Det är målsättningen att den organisation som bildas ska få en kostnadsstruktur och en kostnadsutveckling som är lägre. Alla förstår att en så stark kostnadsutveckling inte kan fortsätta. Den organisation och administration som skapas genom den nya organisationen, den skall vara mera kostnadseffektiv än vad som verksamheterna är idag. Det är den absoluta målsättningen med projektet och det är lika viktigt idag som det var för två och ett halvt år sedan när vi satt igång projektet. Verksamheten är väldigt beroende av hur många klienter och hur verkligheten kommer att se ut i det åländska samhället, det kan man inte påverka, där måste vi få leva upp till lagstiftningen.

Ltl Anders Eriksson, replik

Tack, finansminister Nordlund för repliken det var konstruktivt och bra. De åländska kommunerna och vi ifrån Ålands Framtid känner oss oroliga, kommer man att lyckas med målsättningen? När den s.k. Susannegruppens betänkande offentliggjordes sa folk som själva suttit med i gruppen att det inte kommer att leda till kostnadsinbesparingar. Mycket av den oro som finns kanske hänger ihop med om man faktiskt kommer att lyckas med den absoluta målsättningen att få lägre kostnader, kan finansminister Nordlund har viss förståelse för det? Om regeringen istället skulle haft initiativet, ekonomiska kalkyler samtidigt som man presenterar olika utredningar och visar att det här och det här kan vi vinna på det här också i ekonomiskt hänseende.

Vicelantrådet Roger Nordlund, replik

Fru talman! Jag kan lugna alla åländska kommuner och kommunala representanter att med den modell som vi föreslår kommer vi fortsättningsvis att kunna vara med och bestämma om kostnadsnivån och utvecklingen, helt självständigt och oberoende av landskapsregeringen. Tvärtemot hur det skulle bli om man följde Erikssons modell, nämligen att föra över det i ÅHS. Kostnaderna finns fortfarande kvar och det kommer sedan istället som minskade landskapsandelar för kommunerna och då kan inte kommunerna påverka det. Det här är den mest demokratiska och transparenta modellen som vi föreslår, därför att vi har en direktkontakt mellan väljare och beslutsfattare. För man in det i ÅHS då mörkar man kostnaderna och tror att de försvinner fast de i verkligheten finns där och kanske växer, det är problematiken med självstyrelsen och vår s.k. klumpsumma. Vi har ingen direktkontakt i och med att vi inte har skattebehörigheten, men kommunerna har skattebehörighet, det finns en kontakt mellan väljarna och beslutsfattarna i den kommande kommunala socialtjänsten.

Ltl Anders Eriksson, replik

Finansminister Nordlund säger att det här är den mest demokratiska modellen, jag har svårt att se det demokratiska i att ha ett kommunalförbund som faktiskt är tvingande, målsättningen att alla kommuner ska vara med, oavsett om man vill eller inte. Jag har svårt att se demokratin i det. Visst, finansminister Nordlund finns kostnaderna kvar, vi har aldrig påstått något annat. Vi tror att man mera effektivt kunde styra kostnadsutvecklingen under landskapsregeringen än vad man gör i ett kommunalförbund, erfarenheterna från kommunalförbund avskräcker.

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack, fru talman! Jag är orolig och håller med om att det är problematiskt med kommunalförbund, men det återkommer jag till i mitt anförande. Jag tar upp den kastade handsken om antalet kommuner att man inte skulle ta den öppna debatten, moderaterna har gått till val på funktionskommuner och skrivit ett regeringsprogram som vi följer sig. Personligen ser jag att vi framöver behöver bli färre kommuner, det är inte möjligt att har så många kommuner som vi har på grund av bärkraften, det visar den här reformen också. Ltl Eriksson förespråkar att vi ska ha små enheter. Varför föreslår inte ltl Eriksson att vi ska ha hundra kommuner på Åland, det vore det bästa om det är kostnadseffektivt.

Ltl Anders Eriksson, replik

Början av repliken tyckte jag var intressant och seriöst, vi är fler än Ålands Framtid som är oroliga för om kommunalförbund kommer att fungera eller inte. Jag ser med spänning fram emot ltl Carlssons anförande. Ska vi prata om samhällsekonomiska vinster ltl Carlsson, då måste vi ha ett seriöst ekonomiskt underlag så vi ser vad v kan vinna på att slå ihop de åländska 16 kommunerna till tre. Man borde kunna diskutera det öppet och ärligt med ett verkligt seriöst underlag. Ålands Framtid ser ett enormt mervärde för hela Åland med små levande samhällen. Vi har svårt att se att de små levande samhällena, som små kommuner utgör, att de skulle finnas kvar efter en kommunsammanslagning, därav vår oro. Har man ett ekonomiskt underlag får man utvärdera om det är värt det eller inte.

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack, fru talman! Jag tycker det låter logiskt osammanhängande att man värnar och tycker att det bästa vore de absolut minsta kommunerna där vi idag har befolkning under hundra personer, det är inte bärkraftigt. Man klarar inte av att hantera den kommunala servicen fullt ut, jag tror inte på det, däremot verkar ltl Eriksson tro på det. Är det finansiellt möjligt och kostnadseffektivast att ha små enheter borde man föreslå fler kommuner och inte diskutera färre, eller säga att man ska bevara antalet kommuner. Varför föreslår inte Ålands Framtid fler kommuner?

Ltl Anders Eriksson, replik

När det sägs att resonemanget är ologiskt, vi ser ett oerhört mervärde i den åländska småskaligheten. Det är inte företag vi pratar om och det är väldigt svårt att diskutera de små åländska samhällena i företagsekonomiska termer, ltl Carlsson. Har man ett underlag och ser att så här mycket billigare, inom citationstecken, kan vi driva AB Åland om det är en eller tre kommuner jämfört med 16, då får man ta ställning till det men frågan debatteras aldrig öppet, vilket jag inte har emot. Vad är det som får moderaten Carlsson att tro att det skulle vara bättre med en kommun? Jag tror att det är så, att så har man gjort i Finland, så har man gjort i Sverige, vi behöver göra samma sak. Jag tror inte det är djupare analyser bakom strävandet till kommunsammanslagningar.

Ltl Göte Winé, replik

Tack, fru talman! Jag reagerade när ltl Eriksson pratar om att ekonomiska underlaget saknas. Längre fram i anförandet nämner ltl Eriksson varför inte äldreomsorgen är med, där finns kostnaderna. Vi lyckas inte prata till varandra, för man vill inte höra. Det som vi gång på gång upprepar, vi vill ge en likvärdig service åt alla på Åland och det verkar vara otroligt svårt för Ålands Framtid att ta in. Man pratar om att kommunerna ska stanna kvar, vad vi än gör ska vi behålla kommunerna och i samma anförande börjar man nämna om samhällsekonomiskt ansvar. Vad ska vi se på, det samhällsekonomiska eller se på vad vi ger för service.

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Anders Eriksson, replik

Tack, fru talman! Det är så ltl Winé att båda saker hänger ihop, eller hur? Hurdan service skall vi ha och vad ska servicen kosta? Tillsvidare har utredningsprocessen igen, enligt mitt synsätt, nästan till 98 procent tagit fokus på hurdan service vi ska ha, den ska vara likvärdiga över hela Åland, som ltl Winé säger, jag tror att det är en utopi. Prislappen för vad denna likvärdiga service ska kosta och att vi kan jämföra den likvärdiga servicen med den service vi har idag, det ekonomiska underlaget saknas, det är oansvarigt från landskapsregeringen att man inte presenterar det.

Ltl Göte Winé, replik

Det som skulle vara mer oansvarigt är att vi skulle säga åt de personer som verkligen hoppas på kommunal socialtjänst att det inte bli något, vi kommer inte att kunna erbjuda den service ni åberopar. Ltl Eriksson nämnde att det vi gör nu är att vi tar bort självbestämmanderätten från kommunerna, det gör vi väl också om vi sätter det under ÅHS? Inte kommer kommunerna då heller att kunna bestämma, då sitter man med Svarte Petter. Här kommer kommunerna att vara med och bestämma. Ltl Eriksson nämnde om kommunförbund, jag tycker att vissa kommunförbund har fungerat bra. Man jämför olika institutioner istället för att se vad det är för verksamheten som har ändrats de senaste åren när man har utvecklat servicen, det är viktigt att man ser på innehållet inte bara på summan.

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Anders Eriksson, replik

Den här repliken hade jag svårt att följa med i. Men jag tar fasta på de sista, visst måste man alltid se vad man får för pengarna, är det en bra service kan den göras bättre, vad kostar servicen, kan den göras billigare eller behöver man tillföra olika medel. För tredje gången i det här replikskiftet, det är därför ett seriöst ekonomiskt underlag är så oerhört viktigt om man ska kunna diskutera de här frågorna. Sedan förstår jag inte riktigt, menar ltl Winé att kommunerna skulle vara med och bestämma över något landskapet sköter, så sades det i repliken och det var då jag föll av.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Christian Beijar, replik

Fru talman! Det var länge sedan jag begärde replik så det är många tåg som har gått och det blev en återupprepning. Jag är förvånad över ltl Eriksson och Ålands Framtids diskussion kring att överföra socialtjänsten till ÅHS med tanke på att man i alla sammanhang pratar om att man ska bibehålla kommunernas bärkraft och värna om kommunerna. Därför tycker jag det är ett motsatsförhållande att komma med ett annat förslag, här har vi faktiskt ett konkret förslag där kommunerna har möjlighet att ha direkt inflytande.

Ltl Anders Eriksson, replik

Om man har direkt inflytande i något man blir intvingade i eller inte det kan vi ha olika åsikter om. Det som Ålands Framtid saknar oerhört mycket i processen är att man har enbart tittat på ett alternativ från landskapsregeringen, att man ska bygga ett kommunalförbund som ska sköta frågorna och måste på ett eller annat sätt få det tvingande så att man får alla kommuner med. Jag kan bara beklaga att inte hela den utredningsprocess som varit inkopplad på det spåret också har tittat på hur skulle vi sköta det här om vi hade det på landskapsregeringsnivå? Aldrig har jag sagt att allt skulle vara lika att inte landskapsandelarnas skulle ändras, det är självklart att man måste ha en ekonomisk avstämning mellan kommunerna och landskapet efter en sådan reform. Det är en oerhörd svaghet att man inte kan utreda båda alternativen så att alla får ta ställning på sakliga grunder till vilket alternativ som är det bästa.

Christian Beijar, replik

Fru talman! Ltl Eriksson och jag vet att utredningsprocessen har varit lång och i olika grupper, ASAM-gruppen och vad de har hetat, så nog har man utrett det ur olika synvinklar. Det som man haft klart för sig och som landskapsregeringen säger, att de inte vill ta den operativa biten utan det ska ligga på kommunal nivå. Hur det sen skulle organiseras där, det är slutprodukten och den har föregåtts av ett långvarigt och intensivt arbete.

Ltl Anders Eriksson, replik

Det gjordes en sådan ansvarsuppdelning redan när regeringen bildades. Jag tror, här spekulerar jag, mycket på socialdemokraternas och moderaternas initiativ att ingenting ska föras över från den kommunala nivån till landskapsnivå. När Beijar säger att det har varit en lång utredningsprocess, det är sant, men den har varit synnerligen ensidig man har inte tittat på det andra alternativet, det tycker jag är en svaghet. Man har bestämt sig före man har faktaunderlaget hur man ska ha det, nu har det istället blivit att man försöker hitta motiv för att få det som bestämde från första början att det skulle vara, det är ett märkligt utredningsätt.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Gun-Mari Lindholm

Talman! Om drygt en månad kommer man att sjunga den ljusnande framtid är vår, jag undrar om inte vi skulle klämma lite käckt med i den refrängen, för det verkar väldigt dyster framtid som man målar upp från Ålands Framtid.

Spörsmålssvaret, är precis så som man kan svara för tillfället just idag. Lagberedningsgruppen har utfört sitt uppdrag med bravur. Det ska ha en stor eloge med den korta tid de hade till sitt förfogande så har de gjort ett bra jobb. Nu är det upp till landskapsregeringen att utifrån det arbetet som lagberedningsgruppen har gjort göra en bedömning av och utifrån det arbetet.

Fram till juni har även finansavdelningen på sig att ta fram en finansieringsmodell hur man på Åland ska både dels strukturera det och hur man ska hitta en finansieringsmodell som känns någorlunda bra för samtliga inblandade. Förutsättningar för arbetet, ända från starta har varit att samtliga ska vara med i arbetet. Att man ska samla kompetensen, öka rättssäkerheten, stöda varandra i arbetet och ha människan i centrum. Lagberedningsgruppens arbete har verkligen tagit fasta på just det perspektiven.

Det har varit ett väldigt stort och tungt arbete, framförallt ett stort tankearbete för att få strukturen klarlagd, hur arbetet ska se ut för att kunna samla de olika verksamheterna. Regeringen kommer att återkomma med fakta när man har gjort bedömningar utifrån de förslag som kommer vad som beträffar finansieringsmodell och när man har penetrerat lagberedningsgruppens arbete.

När man säger att kommunförbundet inte fungerar idag ska vi alla i så fall titta oss i spegeln, de flesta av oss är, eller har varit med i något kommunförbund. Är det så att vi har gjort ett dåligt arbete, så att man idag säger att kommunförbund inte fungerar. Åtminstone det kommunförbund jag själv har varit med i, särskilt i södra Ålands högstadiedistrikt, tycker jag har fungerat väldigt bra. Man har varit lyhörd inför vad de respektive medlemskommunerna har tyckt och där har det i demokratisk ordning tagits beslut.

Tror vi inte på oss själva, vi är också kommunrepresentanter, samtliga här fungerar på något sätt i kommunerna som förtroendevald. Tror vi inte på oss själva och kommunernas förtroendevalda, att vi är det rätta ute i kommunerna att hantera de här verksamhetsområdena, utan att landskapsregeringens förlängda arm i form av politiskt vald i styrelsen är bättre att sköta det. Jag har respekt för att man kan tro det, men tycker inte att argumenten håller. Det här är sant, för jag vet att man kommer att säga, men det gick ni också till val på, ja det gjorde vi. Vi hade ändrat oss och sett fördelarna med att ha det på kommunal nivå fortsättningsvis.

De inlägg som ltl Anders Eriksson hade blev åtminstone jag att ifrågasätta, vad vill egentligen Ålands Framtid? Det finns inte förtroende för kommunerna, för kommunernas representanter, man vill hellre ha det på landskapsnivå. Samtidigt som man vill bevara kommunerna som det är idag. Vilket förtroende har man då för kommunernas representanter att kunna driva en kommun om man inte kan hantera de här frågorna? Man ser bara problem, inga möjligheter.

Den analysen som ltl Anders Eriksson gjorde, den ger jag inte mycket för. Den andas ingen vidare framtid, har den här framtidsvisionen så kan man verkligen ifrågasätta den självständighetsvision man har inom det partiet. Hur ska vi kunna klara oss på Åland om man inte tror på de politiker man har idag.

Den struktur man nu istället har valt är att det finns en lagstiftande församling, lagtinget, en övervakande myndighet d.v.s. landskapsregeringen och det finns en utförare d.v.s. kommunerna. Det är en tydlig strukturell arbetsfördelning. Från vår sida, speciellt från min sida som varit med från början i arbetet och faktiskt har sett att vi behöver göra det här och att landskapsregeringen både vill och har ett driv att genomföra det, idag glad att se att det arbete man har gjort i lagberedningsgruppen är väldigt välgjort och har konkreta förslag till åtgärder för framtiden.

Jag önskar landskapsregeringen lycka till i fortsättningen och vi kommer antagligen att få ta ställning till olika förslag. Jag hoppas att samtliga här skulle försöka vara så konkreta och komma med konstruktiva förslag som bär framåt istället för att, ursäkta uttrycket, hålla på tugga om alla problem som man ser, kom med konkreta förslag istället. Tack.

 

Ltl Anders Eriksson, replik

I början av sitt anförande sa ltl Lindholm att lagberedningsgruppen har gjort ett jättebra och välgjort jobb. Jag läste uppdraget och det var att man skulle ta fram en lagstiftning det var huvudmålet, redan på sidan fyra säger man ”uppdraget har inte kunnat följas till fullo, för det första kan konstateras att det i det här skedet inte är möjligt att ta fram konkret lagstiftningsförslag”. Var inte det huvudarbetet för gruppen? Ltl Lindholms säger att hennes uppfattning om kommunalförbund är att det har fungerat bra. De exempel jag tog, när man borrar in i det, varför har sådan verksamhet fungerat bra på två andra ställen men inte i det kommunalförbund som hade elva medlemskommuner så var svaret på den frågan, att i det andra fallet var det enbart en kommun som var huvudman. Därför tror jag att det som moderaterna har pratat om värdkommun, funktionalitetskommun är betydligt bättre än det här. Där är nackdelen att det bara är de stora som orkar med paketet.

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik

Talman! När det gäller uppdraget ingick också att man skulle komma med förslag till lagstiftning. Det säger att man måste skriva en speciallag för att komma i mål med arbetet. Den tiden de hade på sig, endast ett par månader, tycker jag att de har kunnat ringa in och beskrivit väldigt väl hur man går vidare och även att man ska skriva speciallagen, en uppgift för lagberedning att göra i enlighet med det uppdrag de får från landskapsregeringen.

Ltl Anders Eriksson, replik

Var inte tankarna från den politiska landskapsregeringen att man skulle använda sig av omsorgsförbundet för att det är det enda kommunalförbund som finns som har tvingande lagstiftning och att man skulle bygga vidare på det. Efter att det nu har kommit grus i maskineriet d.v.s. kommunerna som står bakom omsorgsförbundet inte själva vill ha det, då börjar man titta på alternativet speciallag. Är det inte därför du står framme och pratar om en speciallag som vi inte vet hur ska se ut i detta skede, skulle det ha varit uppdraget från första början hade det säkert var det klart.

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik

Talman! Jag tycker inte omsorgsförbund är någon dålig idé som man har diskuterat inom lagberedningsgruppen. Eftersom det inom omsorgsförbundet finns fastigheter som finns kvar som stomme i det som man bygger vidare på, en mer lättillgänglig väg för att faktiskt nå målet.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Vtm Viveka Eriksson, replik

Talman! Ltl Lindholm säger igen och jag har hört henne säga det tidigare i debatten, att vi som jobbar i kommunerna inte tror på oss själva, ska se oss själva i spegeln för att kommunförbund inte fungerar bra. Det är inte problematiken, problematiken är konstruktionen av ett kommunförbund där det finns 16 stycken olika huvudmän som ska samsas och ofta blir det en dragkamp mellan huvudmännen. Det är konstruktionen vi vänder oss emot och vi har också erfarenheter av att det har gått dåligt i flera olika förbund. T.o.m. landskapsregeringen skriver i sitt svar i spörsmålet att det är viktigt att analysera de brister som har förts fram när det gäller kommunförbundet, vi har inte sett den analysen från landskapsregeringens sida.

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik

Talman! Jag tror att det som ltl Viveka Eriksson sa att det blir en dragkamp är det som skiljer åtminstone henne och mig åt, jag vill att vi ska se oss som ålänningar och inte försöka drar åt olika håll. Jag vet att ltl Viveka Eriksson är väldigt aktiv just nu i det arbete som finns på norra Åland för att bilda norråländsk kommun. Liberalerna är väldigt aktiva i det istället för att försöka samordna, hitta en gemensam väg, så vill man splittra och istället försöka hitta den norråländska modellen. Moderat samling vill se oss samtliga som ålänningar och hitta lösningar som passar oss alla.

Vtm Viveka Eriksson, replik

Talman! Först står ledamoten och säger att vi ska tänka konstruktivt, dra åt samma håll och i nästa andetag hoppar hon på och börja anklaga. På vilket sätt drar ltl Lindholm då åt samma håll, varför lyssnar inte ledamoten på de förslag som förts fram från liberalerna? Varför kan man inte pröva de förslagen? Det är bara ett förslag som ska diskuteras och andra konstruktiva förslag lägger man åt sidan. Jag kan upplysa ltl Lindholm om att det har funnits länge på norra Åland, olika sorters samarbeten och jag har varit pådrivande för mera samarbetsformer, för jag tror på att man ska dra åt samma håll och jobba tillsammans. Därför att de jobb vi gör, gör vi för människorna inte för de olika kommunerna och gränserna däremellan, utan för människan i centrum.

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik

Talman! Jag ville visa på de skillnader jag upplever att det finns mellan särskilt liberalerna, Ålands Framtid, moderat samling och resten av regeringen där man talar om att man har en dragkamp, man vill samarbeta och ha en norråländsk kommun, istället för att man samarbetar inom vissa verksamhetsområden på hela Åland där man ser oss som ålänningar. Jag ser att det finns en skillnad, jag skulle önska att vi istället för att tala i de termerna skulle komma närmare varandra. Jag har lyssnat och tagit det till mig, men jag tycker inte lika.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Axel Jonsson, replik

Tack, herr talman! Har inte Ålands Framtid förtroende för kommunernas sätt att sköta servicen, ställdes frågan från ltl Lindholm. Frågan jag tycker man ska ställa sig är, har landskapsregeringen förtroende för kommunernas sätt att sköta den här servicen idag? När man går in med tvingande lagstiftning, med pekpinnen i högsta hugg, inte bara beskriva och berätta hur kommunerna ska organisera servicen, men också hur de ska betala för servicen. Det klingar väldigt illa med den kommunala självstyrelsen, enligt Ålands Framtid. Vi vill se en framtida kommunal självstyrelse där kommunerna själva, så långt som möjligt, kan välja hur man organiserar sin service och hur man betalar den. Därför föreslår vi att den här typen av komplicerad lagstiftning, som sociallagstiftningen innebär, överförs till landskapet så att landskapet kan bestämma hur den organiseras och betalas det hänger ihop, regeringens förslag gör det inte.

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik

Talman! Det bli svårt att följa med i den tankegången som ltl Axel Jonsson har. Om man istället för att hålla det kvar på kommunal nivå vill föra det till landskapsnivå, visst blir det väldigt konstigt att säga att man då har förtroende för dels kommunerna och de förtroendevalda i kommunerna. Man kan inte se det på så många andra sätt än att man hellre tror på en regering där inte alla ingår, oftast ingår inte alla partier, tror hellre att det finns en regering som kan sköta verksamheterna bättre än vad om våra förtroendevalda kan göra.

Ltl Axel Jonsson, replik

Utgångspunkten för oss i Ålands Framtid är att vi har lyssnat på kommunerna och det gjorde vi redan för tio år sedan när vi lyfte upp problematiken kring sociallagstiftningen, socialvården och dess ekonomiska konsekvenser för de små kommunerna, vi vill hjälpa de små kommunerna att överleva. Nu tvingar landskapsregeringen in de små kommunerna i ett system som man förmodligen kommer att ha väldigt lite inflytande över och man säger också åt de små kommunerna vad de ska betala, enligt de finansieringsförslag som presenterats hittills. Det här rimmar inte väl med den kommunala självstyrelsen för de små kommunerna och för de små kommunernas möjlighet att själva utveckla sina samhällen. Vi vill ge dem resurser att fokusera på övriga områden som skola, äldrevård, infrastruktur sådant som ligger invånarna nära, när de själva faktiska begärt hjälp på det området. Det är en väsentlig skillnad jämfört mot landskapsregeringens förslag, där man tvingar istället för att lösa problemet såsom de själva önskar.

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik

Talman! Det blir uppenbart att man från Ålands Framtid talar om kommunerna, vad är kommunerna? Kommunerna är kommuninvånarna, människor som har olika behov av service, det är Bosse som vill ha färdtjänst, Lena som behöver en handikappanpassad bil. Jag tror att det människorna faktiskt egentligen inte bryr sig om var det sköts, utan att det sköts på ett proffsigt och rättssäkert sätt, jag tror att det här är det bästa sättet.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade

Ltl Runar Karlsson

Herr talman! Debatten har kommit in på kommunsammanslagningar där man främst från Ålands Framtid hade åsikter om det. Jag vill direkt säga att centern inte är för någon form av kommunsammanslagningar, vare sig på hela Åland eller på norra Åland. Med den motiveringen att vi inte kan säga att det blir en bättre service till ett lägre pris, tvärtom finns det många exempel på där det kan bli en dyrare service och en centralare service. Centern har hela tiden sagt att vi inte vill puffa på det, men vill kommunerna själv, ska man givetvis få göra det.

Vi tror att det kan bli kommunsammanslagningar främst av den orsaken att det inte finns tillräckligt många politiker som vill, kan och önskar axla det tunga politiska ansvaret, där kan det komma emot att vissa kommuner är tvungna att slås ihop. Men att bara slå ihop något till en central enhet och tro att det ska bli billigare det tror vi inte på, servicen finns där ändå. Den som ska lära sig läsa måste det finnas någon där som gör det, det måste finnas någon som sköter om de äldre och det spelar ingen roll om det är en kommun eller 16, så uppstår den kostnaden i alla fall. Därför har vi sagt att vi helt enkelt inte tro på det.

Det var som någon sa, det man gör i Finland ska man också göra här och tro att det är den universala lösningen men så är det inte, tvärtom har de åländska kommunerna kunnat visa att man sköter en fantastisk närservice till rimliga kostnader som är oerhört viktigt för ålänningarna. Som man sa, ålänningarna vill ha en bra service nära sig, nära att påverka sina politiker när man är missnöjd osv. I en stor central enhet betyder det i praktiken att är det svårt att ens komma åt politikerna.

Spörsmålet handlade mer om den sociala sidan, jag vill påstå att fundamentet med detta inte är ekonomin, fast ekonomin spelar en stor roll. Ett tag sa man att genom att slå ihop socialsidan skulle man lösa mycket ekonomiska problem, det kom vi fram till ganska snabbt i Susannegruppen att så är det inte, inom vissa områden kan det bli något billigare, men kan generera kostnader på ett annat håll.

Grunden till kostnader inom specialomsorg, missbrukarvård, barnskydd och handikappservice finns i lagstiftningen, lagstiftningen säger vilken minimiservice personerna måste få som behöver hjälp, det spelar ingen roll om det sköts kommunalt eller gemensamt. Det finns den möjligheten att man vill ge merservice än minimikravet från lagstiftningen. Inom barnskydd säger konventionen att alla barn ska ha rätt till trygg barndom, det är ganska yvigt, det kan vara hur mycket som helst.

Samma sak inom handikappservicen, hjälpmedel tas fram till oanade kostnader. Idag kan man hjälpa en gravt handikappad till ett någorlunda drägligt liv, de kostnaderna är jättehöga. Det beror på hur mycket service och hjälp vi vill ge de utsatta personerna, där finns kostnaderna.

Varför tycker vi att man ska samarbeta inom den sociala sidan? Det kan bli stora kostnaderna för en enskild kommun genom att någon eller några behöver hjälp, det kan kasta omkull en kommuns ekonomi. I det fallet tycker vi det är befogat att samarbeta så att det blir en solidarisk finansiering. Vi har också sagt att specialistkunskapen blir bättre om det blir en enhet, det är en stor fördel. Anonymiteten är en annan fördel om man t.ex. har ett barnskyddsärende och kommer till ett litet kommunkansli, så känner alla igen personen och dess anhöriga. Blir det en större enhet blir anonymiteten mycket större.

Det finns fördelar att slå ihop de sociala enheterna, det ska erkännas att det även kan finnas nackdelar som de lokala kunskaperna, som är en fördel och finns ute i kommunen. Vi tycker ändå att bristerna i dagens system är större än fördelarna, därför tycker vi att det är bra att det slås ihop.

Det har diskuterats att man skulle ha en finansiering 50 procent skattekraft och 50 procent innevånarantal, det var ett exempel man tog fram som visar att det slår fel historiskt sätt åtminstone. Vissa kommuner vinner på det och vissa kommuner förlorar på det systemet. Där vet jag att landskapsregeringen skissar på ett landskapsandelsförslag tillsammans med andra parametrar som ska visa att kostnaderna historiskt sätt kommer att bli ganska neutrala.

Hur framtiden ser ut har ingen betydelse i det här fallet i och med att det sedan blir en solidarisk finansiering. Om det 2020 finns fyra handikappade i en kommun och noll en annan har det ingen betydelse, alla betalar lika efter vissa parametrar, inte efter antal klienter. Det tycker jag är ett bra system.

Till sist, herr talman, hur ska det skötas, inom vilken organisation? Det har pratats att landskapet ska ta över, vi regeringen som stöder den, tycker att det fortsättningsvis ska vara en kommunal angelägenhet, då är det ett kommunförbund det finns inga andra modeller att ha det i, eftersom kommunerna måste ha ett inflytande när de betalar till organisationen. Ett kommunförbund är genialt om man gör det på ett annorlunda sätt än man gjort hittills, att man lastar ännu mera ansvar på förbundsstyrelsen. Styrelsen ska i praktiken ha det största och praktiska ansvaret, precis som det är i ett aktiebolag. Vi kan ta ett exempel, om styrelsen inför budgeten anser att man ska har 20 miljoner för verksamheten, man går till ägarna och begär 20 miljoner, får man det är man nöjd och glad och så fortsätter styrelsen sitt arbete. Ger ägarna bara 15 miljoner för verksamheten finns det ingen annan råd för styrelsen än att ställa sina platser till förfogande och be de som inte vill ge pengarna att sätta sig där själva istället. Då blir det en automatik, det styrelsen anser att det behövs pengar för i enligt med lagstiftningen och människornas behov, så ska de pengarna ges. Missköter sig styrelsen finns det möjlighet att byta ut den. Jag tycker att kommunförbundssystemet, med det som grund, är ett helt utmärkt och funktionerande organ. Det gäller att man sätter dit personer som tar ansvar och i ges ansvar.

Ltl Göte Winé, replik

Tack, herr talman! Ltl Runar Karlsson sa att han inte ser någon vinst i en kommunsammanslagning på norra Åland. Det kan jag inte hålla med om, nu pratade ltl Karlsson mycket om att barnen ska lära sig, servicepersonal ska finnas, självklart. Men på sikt med 6500 innevånare på norra Åland har vi två eller tre skolledningar, jag har inte koll på hur många Saltvik har, fem kommundirektörer, fyra äldreomsorgsledare, socialsekreterare, ekonomer, löneräknare som vi bra skulle kunna samordna och få ner kostnaderna betydligt för våra kommuner, vi pratar om samhällsekonomiskt, men här har vi råd att ligga dubbelt. När vi pratar om markplanering, skulle vi ha en större kommun skulle det bli betydligt mer hållbart långsiktigt än idag, för idag är det en kamp mellan kommunerna vem som får vad istället för att vi jobbar tillsammans.

Ltl Runar Karlsson, replik

Herr talman! Det blir en kommundebatt på sätt och vis, fast det hör väl hit. Det finns ett enkelt sätt att fråga innevånarna hur de vill ha det och det gör vi i kommande val. Vi frågar dem om de vill ha en eller flera kommuner, vi gör det till en valfråga så får innevånarna demokratiskt bestämma. Jag vill dementera de som ofta påstås i debatten att man har 16 kommundirektörer på Åland det har man inte, vilket inte är ärligt i debatten även av ltl Winé. I praktiken finns bara Mariehamn och Jomala som har reellt sett har en direktör, det andra är mer diversearbetare de gör allting, det är t.o.m. fastighetsskötare i vissa kommuner, skulle det inte vara där skulle någon annan måsta göra det, samma sak är det med äldreomsorgsledare, så det där är inte sant.

Ltl Göte Winé, replik

Tack, herr talman! Jag vet inte vad ni har för kommundirektör i Saltvik, i de andra kommunerna jag känner till har vi en kommundirektör som styr kommunen. Med 6 500 invånare skulle vi klara det med en som håller i ledningen. Det som inte är sant är när ltl Karlsson säger att jag har pratat om 16 kommundirektörer. Jag har inte pratat om hela Åland, jag pratar om att vad vi har för vinster på norra Åland för att göra oss slagkraftigare, se samhällsekonomiskt vad vi kan spara in på. Det var en replik på det som ltl Karlsson hade i sitt anförande, jag hade bara min synpunkt. Att ltl Runar Karlsson och jag inte kommer sams i tankarna, det får vi leva med. Det skulle vara intressant med en folkomröstning vid valet hur de vill att de ska se ut, jag är inte rädd för den jag se fram emot det.

Ltl Runar Karlsson, replik

Herr talman! Jag har varit så pass länge i de kommunala så jag ser ingen vits i att slå ihop dem, tvärtom är det ett fantastiskt nät. Jag vet att i min hemkommun vill man bibehålla sina skolor, äldreomsorg och sina daghem vilket man inte skulle göra ifall man skulle centralisera det. Det blir det tack vare demokratin, det tar för länge för mig att förklara det jag har bara en minut på mig, när de flesta politiker är från centralorten så ser det till att servicen finns i centralorten, för där finns deras väljare. Det är en konsekvens av demokratin, men jag ser gärna fram mot att det här blir en valfråga till nästa val så att ålänningarna själva får bestämma.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Vtm Viveka Eriksson, replik

Talman! Som ledamoten mycket riktigt påpekar, är de serviceområden vi diskuterar väldigt mycket lagstyrda. Det betyder att det är här i salen som politiken sätts, här beslutas vilka rättigheter människor har. Det blir inkonsekvent när ledamoten samtidigt säger att kommunerna måste få påverka verksamheten därför ska det vara ett kommunförbund. I verkligheten finns inte så mycket att påverka när det gäller dessa områden.

Ltl Runar Karlsson, replik

Herr talman! Det är mycket som bestäms över kommunerna här i plenisalen, vilket sedan kommunerna har svårt att påverka till minimihållet, men kommunerna kan påverka att ge mer service än minimi. Man kanske vill ge sina innevånare mer service, kanske ge barnen mera barnskydd på bekostnad av byggandet av t.ex. simhallar, det handlar om prioritering. Visst kan man påverka och höja nivån utgående från miniminivån.

Vtm Viveka Eriksson, replik

Jag vill påpeka för ltl Karlsson, vad som bestäms här är inte vad kommunerna ska göra, utan vilka rättigheter, möjligheter som medborgarna har, sedan blir naturligtvis kommunerna skyldiga att uppfylla det. Det är den springande punkten i hela diskussionen, jag har flera gånger sagt att det är människorna i centrum som ska vara det avgörande. Därför bli organisationsmodellen väldigt viktig, att man har möjlighet att hantera frågorna, att det inte ska finnas 16 olika huvudmän som har olika åsikter och kommunernas börsar blir det avgörande i dragkamperna.

Ltl Runar Karlsson, replik

Herr talman! I det sociala området vi debatterar är minimiservicen lagstadgad, där kan inte börsen avgöra. Där måste man sätta in pengar för att uppnå miniminivå, det måste alla kommuner göra. Gör man inte det är det landskapsregeringens skyldighet att övervaka och påpeka det. Vill någon kommun idag ge mera service än minimi kan man förstås göra det, då får dess innevånare bättre service än granninnevånarna, så är det idag. En del kommuner väljer att ge mer service till ett område än andra, vill man göra det tycker det är helt okej men det måste finnas en mininivå och den kan lagtinget t.o.m. höja om man vill eftersom man följer rikets lagstiftning.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack, herr talman! Det är ett intressant resonemang centern för. Trots att vi går in för kommunernas socialtjänst och vi flyttade över, precis som ltl Karlsson säger, många av de tvingande lagarna handikapp-, omsorgs- och barnskyddslagen. Vad skär kommunerna ned på, när man bara kan ge minimiservice, har det visat sig att i de små kommunerna skär man ner på servicen till åldringsvården och framför allt skolan, vilket bekymrar oss socialdemokrater. Ledamoten var i början av sitt anförande inne på kommunsammanslagningar, när tror du att en kommun verkligen är redo att själva inse att nu ha gränsen gått, nu börjar det gå på utbildningen?

Ltl Runar Karlsson, replik

Herr talman! Ltl Kemetter resonerar tvärtemot vad jag resonerar. Hon menar att genom att slå ihop kommuner blir det billigare, jag menar att det inte är så. När blir en kommun så sårbar att den inte kan upprätthålla annan service? Det är möjligt att man kommit dit idag, men det är just därför vi har landskapsandelar där de svagaste ska få mest för att upprätthålla samma service. Kostnaderna försvinner inte någonstans bara för att man gör det ena eller det andra, kostnaderna finns fortfarande kvar. Det som behöver hjälp måste få hjälp i enlighet med den lagstiftning vi har. Jag delar inte resonemanget, jag respekterar förstås de åsikter ltl Kemetter för fram, men inte till alla delar.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack, herr talman! I den här situationen tänker vi ganska olika. Vad är en bärkraftig kommun? Som jag ser det kan vi inte bara pytsa in landskapsandelar för att stärka en liten kommun, om det kommer ett svårt fall eller en elev som behöver extra stöd, plötsligt är ekonomin i gungning. Det har mycket att göra med invånarantal och därmed också skattekraft. Har vi små kommuner med få antal innevånare som har låga inkomster så har de ingenting att leka med.

Ltl Runar Karlsson, replik

Herr talman! Med det resonemanget menar ltl Kemetter att vi överhuvudtaget inte ska ha små kommuner, vi ska inte ha en levande skärgård, ingen levande glesbygd för de är så svaga att de inte orkar bära sig själva. Även om det sköts centralt finns kostnaderna för människorna ute i glesbygden och skärgården, det finns i alla fall någonstans. Med det resonemanget, om de inte ska ha den servicen, då sparar man pengar men jag delar inte det. Det unika med Åland är en levande skärgård och landsbygd, det har givit Åland mycket mervärde både ekonomisk, levnadsmässigt på alla sätt för befolkningen. Jag delar inte det när man insinuerar att genom centralt på något sätt spara. Man sparar genom att inte ge randkommunerna service, det tycker jag att ltl Kemetter menar och det delar jag inte.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Ltl Runar Karlsson sätter huvudet på spiken och visar den svåra vägen vi har framför oss när vi diskuterar finansieringen, vissa vinner, vissa förlorar. Det blir väldigt knepigt att få ett finansieringssystem som kommer att fungera. Jag tror att många tänker, vissa kommer att vinna vissa kommer att förlora, det är precis det här som är kärnan i ett kommunalförbund. Ltl Runar Karlsson säger också, som tidigare talare, nu ska vi göra om och göra rätt med ett kommunalförbund. Vi ska sätta dit viligare politiker, de som varit i de tidigare kommunalförbunden har varit fel, de har tänkt fel, är det då skapelsens krona vi menar, vi politiker som sitter här, eller hur är det? Jag tycker inte om argumentationen att man ska sätta in andra politiker.

Ltl Runar Karlsson, replik

Herr talman! Jag har aldrig påstått att kommunförbunden inte skulle fungera, tvärtom har jag hävdat att kommunförbunden fungerar mycket väl, beroende på att man har bra politiker där. Jag har aldrig hävdat att det ska bytas ut, det påståendet är inte sant. Kommunförbunden på Åland fungera alldeles väl, tänk vilka fantastiska åtaganden kommunförbunden har tagit på sig, vad gäller omsorg, högstadiedistrikt det är inga små åtaganden man har sett till att fungerar, och fungerar riktigt bra om vi jämför oss med omkringliggande regioner. Knappast någon har lika bra service som på Åland, mycket tack vare kommunförbundens verksamhet vill jag påstå, naturligtvis tillsammans med mycket annat som landskapsandelar och lagstiftning osv. Kommunförbunden är en utomordentlig metod att bedriva gemensamma åtaganden.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Nog har det förekommit kritik, så långt som debatten har gått, man tycker att det varit fel sorts politiker i de tidigare kommunalförbunden. Man har inte varit nöjd, man ska sätta dit andra människor det har anats i vart och vartannat anförande från majoritetsblocket. Ltl Runar Karlsson har kanske alltid varit en stark förespråkare för kommunalförbund. Min uppfattning är att det finns starka kritiker till kommunalförbund inom centern, socialdemokraterna och inom moderaterna. Nu tror man att man uppfinner hjulet på nytt, att det ska börja fungera alldeles strålande.

Ltl Runar Karlsson, replik

Talman! Det finns kritiska röster mot kommunförbund av någon outgrundlig anledning som inte jag förstår, man säger att kommunförbundet kräver bara mer och mer pengar. Det tror jag det, när man har sådan lagstiftning som ger folket service, det kostar pengar. Det är inte mer än rätt, i annat fall ska vi ändra lagstiftningen, vi ska inte ha en lagstiftning som inte ger barnen tillräckligt skydd osv. Där finns de fundamentala, återigen kommunförbundet är en fantastisk organisation. Man måste även komma till det att styrelserna i kommunförbunden måste ges något högre ersättning för den insats de gör för att sedan kunna ställa dem mer till svars och lägga ner mer jobb. Det kan ibland bli att man inte tar det helt på allvar, man måste öka tyngden genom att ge dem större ansvar, så tar de också ett större ansvar.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Brage Eklund, replik

Tack, herr talman! Jag tackar ltl Runar Karlsson, det är hedervärt att han i det här sammanhanget säger att förslaget till samhällsservicereformen inte kommer att göra några inbesparingar. I begynnelsen cirkulerade det att det skulle bli inbesparingar för kommunerna men nu har vi fått klart för oss, som ltl Runar Karlsson sa, man ska inte räkna med inbesparingar. Jag har en annan uppfattning än Runar Karlsson när det gäller kommunförbund om jag inte minns fel, så vet jag att Runar Karlsson var kritisk till MISE som kommunförbund och påstod att det inte fungerar, och nu hyllar Runar Karlsson kommunförbunden, har jag fel så beklagar jag, med jag har ett minne av att Runar Karlsson sagt något annorlunda förut.

Ltl Runar Karlsson, replik

Herr talman! Det har jag säkert sagt, det står jag för. Det är klart att det inom alla områden finns organisationer som inte fungerar, vilket kan ha olika orsaker, men jag vill påstå att det i de stora hela fungera alldeles utmärkt. Gällande MISE var det inte organisationens orsaker, utan ägarna som gjorde en viss missbedömning från början, man hade helt enkelt för bråttom. MISE är fortfarande ett kommunförbund har jag förstått och de kommuner som är med är nöjda, men jag tycker att det skulle skötas på ett annat sätt.

Ltl Brage Eklund, replik

Tack, herr talman! Alla organisationer, om det är kommunförbund eller vilken form det må vara, fungera bra med rätt personer. Problemet är att man måste få engagerade personer oberoende vilken inrättning det är, har vi inte de rätta personerna, den drivkraften som engagerar sig fungerar det inte. Resultatet i många fall är att man inte har tillräckligt engagerade politiker och sammankopplingen mellan kommunerna och kommunförbunden fungerar inte i många fall, då blir det ett slitage mellan ägarkommunen och den som representerar kommunen. Vad är det som säger att det här kommer att fungera bra, det vet vi inte.

Ltl Runar Karlsson, replik

Herr talman! Jag delar det som är ltl Eklund säger, att det beror mycket på de personerna som man sätter dit och att man ger dem ansvar så tar det ansvar. Jag hittar ingen annan organisation, för man över det till ÅHS och jag sitter i ÅHS styrelse så skulle jag sköta det jättebra, men om jag istället skulle sitta i kommunförbundet och sköta det skulle jag sköta det dåligt, den logiken haltar. Därför tror jag mycket på kommunförbund, om det ska vara ett kommunalt åtagande och så har regeringen bestämt.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Katrin Sjögren

Talman! Under franska revolutionen myntades många uttryck som står sig än i våra dagar. Den franska drottningen Marie Antoinette kunde inte förstå folkets upprördhet när de inte hade bröd åt sina barn utan sa ”om folket inte har bröd får de väl äta bakelser”. Var har det två hundraåriga citatet att göra med kommunernas socialtjänst, det ska jag be att få återkomma till.

Den samlade oppositionen har ställt flera frågeställningar till regeringsmakten genom ett spörsmål. Från liberalernas sida är vi överens med landskapsregeringen om en av de viktigaste målsättningarna i en samhällsservicereform. Kungstanken i en socialvårdsreform är en likvärdig service över hela landskapet.

Många små kommuner ska med begränsade medel upprätthålla en omfattande kommunal service inom kommunens alla behörighetsområden, samt upprätthålla en fullständig administrativa och politisk organisation. Det krävs stor kompetens inom de olika sektorerna, tillräckliga ekonomiska resurser, många engagerade kommunala beslutsfattare samtidigt har medborgarna krav på likabehandling oberoende av boningsorten och med dagens organisation finns risker att den personliga integriteten kränks.

Genom spörsmålet ställs flera frågor till landskapsregeringen, som dessvärre blir obesvarade. Vad blir de ekonomiska konsekvenserna? Hur påverkas personalen som finns ute i kommunerna? Erfarenheter av tidigare kommunalförbund? Hur löser man det faktum att det går emot kommunallagen att tvinga kommunerna?

Sedan spörsmålet ställdes har en slutrapport presenterats av lagberedningsgruppen för kommunernas socialtjänst, en gedigen rapport som har gjorts av erkänt kompetenta tjänstemän. Men också rapporten problematiserar, några frågetecken besvaras men många nya dyker upp. Gruppen har inte kunnat ta fram ett komplett lagstiftningsförslag, för det krävs att det fattas konkreta politiska beslut. En fullständig budget har inte heller varit möjligt att ta fram.

Från liberalerna sida vill vi föra ett resonemang kring tvingande lagstiftning, personalen inom den sociala sektorn, kommunalförbund kontra en myndighet under landskapsnivå och finansiering.

Tvingande lagstiftning först. Det finns tveksamheter om det är möjligt för landskapsregeringen att tvinga in kommunerna i ett nytt kommunalförbund. Landskapsregeringens spår är att utvidga omsorgsförbundet, där alla kommuner ingår. Sedan omsorgsförbundet bildades har vi både en ny kommunallag och en ny grundlag. I rapporten om kommunernas kommunaltjänst framgår att facit får vi inte förrän vid lagstiftningskontrollen, alltså vi måste ha en konkret lagstiftning som har den sedvanliga kontrollen i vårt system.

En stor och mycket viktig fråga är personalen. Även i rapporten om kommunernas socialtjänst konstateras att det behöver kartläggas mera noggrant t.ex. antalet personal som överförs, vilket avtal som berörs av samordningen samt hur kostnaderna inom äldreomsorgen för klienter som inte kan hänföras till gruppen äldre fördelas. Även nya styrdokument behöver tas fram, grundavtal, tjänste- och befattningsbeskrivningar, förvaltningsstadga, pensionsfrågor, personalförmåner och det är mycket viktigt att fackföreningarna involveras i arbetet.

Personalen inom den sociala sektorn i kommunerna jobbar mångsidigt och effektivt. Har man sin arbetsplats inom den sociala administrationen ute i kommunerna är det inte ovanligt att man jobbar t.ex. 60 procent med handikappfrågor och barnskydd och 40 procent med äldre- och barnomsorg. Den 24 februari hade landskapsregeringen ett informationsmöte med anställda inom kommunernas socialvård och det mötet efterlämnade en besk eftersmak och flera osäkerhetsfaktorer. Det har även framförts här i debatten att man har samlat kommunalpolitiker, man upplever att man haft en dialog med kommunerna. Kommunförbundets remissutlåtande visar att det mera har varit en form av monolog än en dialog och där spretar svaren väldigt mycket ute i kommunerna hur man ställer sig till kommunernas socialtjänst.

Gällande kommunförbund kontra en myndighet under landskapsnivå kan vi konstatera att det har funnits kritik i våra led och man har tyckt att kommunalförbund inte har fungerat tillfredsställande. Den största kritiken har faktisk varit den politiska styrningen av MISE, De Gamlas Hem och omsorgsförbundet. Vi kan konstatera att kommunerna redan idag kan, om de vill, bilda olika kommunalförbund.

Liberalerna är ett parti som är stadigt förankrat i landsbygden, skärgården och stan. Vi har haft en ingående debatt under flera år och vänt och vridit på frågan flera gånger. Vi har diskuterat och tycker olika om värdkommuner och om kommunsammangående, men vi har kommit fram till och är helt eniga i liberalerna, det är att vi inte tror på ett nytt kommunalförbund.

Vi har fattat ett beslut i liberalernas styrelse som går ut på att de smala sociala områdena överförs på landskapet i linje med sjukvårds- och gymnasieområdena, man ska ha ett hälso- och sjukvårdsben och att socialvårdsben. Argumenten är följande, vi ser fortsatt stora problem med 16 huvudmän, kommunerna gemensamt ska förvalta och organisera socialvården i något slags kommunförbund. Risken är att människorna som är beroende av omsorgerna fortsättningsvis kommer i kläm, att det uppstår dragkamper mellan olika parter, att människornas behov inte kommer att stå i centrum. Att det blir svåra ekonomiska stridigheter och knappast några ekonomiska vinster.

Oberoende av boningsort ska människorna ha samma möjligheter, möjligheten att få god socialvård och landskapet ska ha en helhetssyn. Därför ska administration och ledning av verksamheten samordnas, men servicen ska ske där människorna finns. Verksamheten ska således vara fortsätt decentraliserad.

När man jämför vad man haft för system och hur man har organiserat sig både väster och öster om oss, då kan vi konstatera att det inte går att kopiera, självstyrelsen är både liten och unik. De processer som pågår på rikssidan, då pratar man om helt andra storlekar på kommuner, vi är knappt 30 000 människor och det invånarsiffror man bollar med på rikssidan så är den absolut minsta kommunala enheten 20 till 30 000 människor.

Man ser stora vinsterna av att sammanföra hälso- och sjukvårdslagstiftningen med sociallagstiftningen, en sådan process pågår på rikssidan. För att just de smala områdena handikappservice, missbrukarvård och specialomsorg går ofta in i hälso- och sjukvården och det blir en gråzon. Skapar man nya system skapar man också nya gränser. Det är inte ovanligt att man som missbrukare båda är i behov av sociallagstiftningen och hälso- och sjukvårdslagstiftningen.

På rikssidan kommer man högst antagligen att överföra utkomststödet till Folkpensionsanstalten, hur har landskapsregeringen diskuterat i de här frågorna? När det gäller sociallagstiftningen har vi delad behörighet, vad får det för konsekvenser för hela vår process?

Man pratar om att man inte vill kommunalisera självstyrelsen, det ska vara strikta gränser mellan de viktiga som lagtinget ska hålla på med, behörighet, revidering av självstyrelselag, demilitarisering och neutraliseringspolicy. Frågar man medborgarna, ålänningarna vad som är det viktiga i självstyrelsen, vad som är kärnan, så är det faktisk hur omsorg och skola fungerar, att man har arbete och att man har ett attraktivt boende.

Landskapsregeringen målade väldigt tidigt in sig i ett hörn när man uteslöt p.g.a. att det fanns olika åsikter i de olika partierna. Man skulle inte få diskutera kommunsammanslagningar och man skulle absolut inte heller diskutera behörighetsöverföring på landskapsnivå. Då har man egentligen bara ett spår kvar. Tänk om vi istället hade haft en sådan process att kommunerna faktiskt hade haft två förslag att ta ställning till, kommunernas socialtjänst och en överföring till en ny myndighet under landskapet, en ÅSOF Åland social- och omsorgsförbund. Där ser man ett kardinalfel om man ska driva en förändringsprocess, man har ett enda alternativ som alla gör allting för att kunna bomba sönder, tänk om vi hade haft två då är jag helt säker på att vi hade fått en mycket konstruktivare debatt.

Vad är det man ska bestämma över, vad är det man förlorar bestämmanderätt över som kommunalpolitiker om man för de smala områdena under en myndighet under landskapet, barnskydd, handikappservice, missbrukarvård och specialomsorg? Det är sociallagstiftning som är väldigt detaljstyrd, som reglerar de människorna som är i behov av den sociala lagstiftningen, som är mest utsatta i vårt samhälle, det har starka rättigheter och det är väldigt detaljstyrt hur det ska fungera.

Vi har också haft den här diskussionen i min hemkommun Mariehamn, där revisorerna i staden har påpekat, vår socialnämnd har fattat politiska beslut som har gjort att man inte har behandlat klienterna på ett likvärdigt sätt, det är mycket komplicerade saker.

Vi kan konstatera redan idag att missbrukarvården fungerar som en värdkommun, Mariehamns stad tillhandahålla missbrukarvården, men också det har varit bekymmer från andra kommuner man har ifrågasatt kostnader, ifrågasatt vem som får missbrukarvården, man har velat ha namnet på klienterna. Man ifrågasätter omsorgsförbundet idag, både från kommunalpolitiskt håll, kostnaderna, men också klienterna, man är inte nöjd med servicen. Riktigt så enkelt som landskapsregeringen vill förespegla är det inte.

Slutligen, herr talman, kan vi konstatera att det saknas både finansiering och ett konkret lagförslag. Man kan tycka vad man vill och diskutera socialvård och finansiering men liberalernas bedömning är att finansiering är alldeles centralt. Det är euro och cent som betalar fosterhemsplaceringar, vistelse på Pixnekliniken, färdtjänsten, handikappanpassade lägenheter.

Vi har förgäves påpekat under hela mandatperioden att man i ett tidigt skede borde ha utvärderat landskapsandelssystemet, haft en idé om hur det skulle se ut. Även lagt mycket krut på samarbetsunderstödet som skulle ha gjort att det pågått processer ute i kommunerna på ett helt annat sätt än vad det faktiskt gör idag.

När det gäller landskapsandelssystemet tror liberalerna att det kommer att vara mindre pengar till alla. Vi behöver utvärdera, modernisera det och landskapsandelssystemet behöver ta fasta på både regionalpolitik men också på att kommunerna kan växa och tillväxt.

Slutligen, franska revolutionen och kommunernas socialtjänst vad har det att göra med varandra? Jag var i debatt med lantrådet Gunell om lagberedningsgruppens slutrapport om kommunernas socialtjänst, det var i radio om för någon vecka sedan, för övrigt en balanserad och konstruktiv diskussion om jag får säga det själv. Både reportern och undertecknad konstaterade att utan att faktiskt lagförslag och framför allt en modell för finansiering, är det svårt att både debattera och få en uppfattning om verkligheten.

Vi vet alla att landskapsandelssystemet både behöver utvärderas och reformeras och som sagt, inte en alltför kvalificerad gissning, är att det kommer att bli mindre pengar till alla. Landskapet har fortfarande ett isolerat budgetunderskott på 10 miljoner per budgetår, det beräknas öka till drygt 12 miljoner nästa år. Det ackumulerade underskottet är 39 miljoner och beräknas stiga till 52 miljoner budgetåret 2015. I juni när slutrapporten skickas på remiss ska också ett ekonomiskt underlag finnas med. Ett förslag på finansiering, ett försäkringssystem som innehåller både en solidarisk finansiering och en finansiering som bygger på nyttjandegrad.

Vi vet också att justeringen av basbeloppen i landskapsandelssystemet släpar efter. Kommunerna får inte sina utgifter finansierade med dagens system. Mot den bakgrunden, lovade lantrådet i radiodebatten, att i det nya finansieringssystemet ”kommer det att finnas konfekt åt alla”, ”har ni inte bröd, ät bakelser”, tack.

Minister Wille Valve, replik

Tack ltl Sjögren för ett intressant anförande, jag är glad att ledamoten lyfte hur personalen påverkas. Det som ledamoten antydde är en komplex fråga vi har att ta ställning till både tjänstemän och till arbetsavtal. Det handlar om att överföra arbetsavtal till en ny rörelse så som spaltas upp i rapporten, sidan 26 till 28, jag hänvisar speciellt till sidan 28, där det talas om möjligheten att införa ett kortsiktigt anställningsskydd som exempelvis kunde vara på ett år. Helt klart är att rationaliseringar kommer att ske, det bör i första hand ske genom naturliga avgångar och en omplacering till andra verksamheter i kommunen.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Rapporten konstaterar att det här är teoretiska resonemang, det handlar om väldigt mycket praktiskt arbete som återstår. Det är precis så när det gäller personalen är det en mycket viktig fråga. Det faktum jag påpekade i mitt anförande, att en del av personalen utnyttjas väldigt effektivt idag, man jobbar till en del med barnomsorgs- och äldreomsorgsfrågor, en del med barnskydd, missbrukar- och handikappservicefrågor. Då blir det en massa halva tjänster hängande i luften, det finns både ett dilemma att försöka lösa med en ny myndighet, med också ett dilemma ute i kommunerna.

Minister Wille Valve, replik

Vi är överens såtillvida att det är en viktig fråga som kommer att förtjänas att fördjupa sig i ytterligare. Jag har en fråga till ltl Sjögren, om liberalerna på Åland menar allvar då man satt sitt namn under ett spörsmål där det står att är ostridigt att kommunförbundet fungerar dåligt? Är detta liberalernas linje att alla kommunförbund fungerar dåligt, södra Ålands högstadiedistrikt, Ålands kommunförbundet, De Gamlas Hem osv. Avfärdar liberalerna kommunförbund på ett bräde så som dåliga, såsom ni har skrivit i spörsmålet? Jag förvånar mig över detta ställningstagande.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Nu ska minister Valve se skogen inte bara enstaka träd och inte heller vara en petimäter. Det jag påpekade i mitt anförande var att det finns kritik mot hur kommunalförbund fungerar, den kritiken finns även i ministerns eget parti. Jag tog ex. på några kommunalförbund, där jag uttryckligen pratar om den politiska styrningen där det finns kritik. Men vi vet också att det finns kommunalförbund som fungerar bra, dit hör högstadiedistrikten t.ex.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Christian Beijar, replik

Tack, fru talman! Min replik berör diskussionen om personalen. Ltl Katrin Sjögren nämnde att i samband med en information för socialarbetarna, som landskapsregeringen hade hållit, efterlämnade en besk eftersmak, som hon uttryckte sig. Inom alla yrkesgrupper finns det olika meningar, men som aktiv och också med i Talentia Åland, Ålands socialarbetare facket, vet jag att det finns olika åsikter, men överlag är uppfattning att man är positivt inställd till reformen. Man har under många år efterlyst någon form av samordning av resurserna, man inser att man har svårt att klara av alla de sociala åtagandena ute i de små kommunerna.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Visst är det så att det finns olika åsikter, vi pratar också om två olika saker. Det är min uppfattning också. En utredning jag var ansvarig för, under förra mandatperioden, att socialarbetarna ser ett behov att omorganisera socialvården. Det är ganska egalt, ur socialarbetarsynvinkel om det är en myndighet under landskapet eller om ett kommunalförbund. Det som lämnar en besk eftersmak så var den demokratiska processen, att man ställde sig inför fullbordat faktum, det blev inte mycket till dialog under det mötet, har liberalerna fått uppgifter om.

Christian Beijar, replik

Fru talman! Socialarbetarna har involverade och fått information om det fortsatta arbetet med Susannerapporten under senaste vårmötet. Jag delar inte ltl Katrin Sjögrens uppfattning om att man inte har blivit informerad, snarare tvärtom har man hållits informerad om vad som har varit aktuellt när det berört utredningsarbetet.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Ltl Beijar behöver absolut inte dela min uppfattning, men jag ber ltl Beijar lyssna på den kritiken som framförs. Det handlar inte bara om socialarbetare, utan som jag påpekade, det finns en hel del administrativ personal som jobbar inom socialvården.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Vicelantrådet Roger Nordlund, replik

Fru talman! Jag var med på mötet med socialarbetarna och jag upplevde det som ett väldigt konstruktivt möte, där man fick en saklig information ifrån den person som har lett arbetsgruppen som tagit fram lagförslaget. De ställdes frågor och gavs svar, det var en öppen och ärlig diskussion med varandra, precis så som det ska vara. Alla svar kanske inte passade alla, men det är en del av det demokratiska livet vi lever. Att sedan beskriva mötet som något beskt, jag känner inte igen den verkligheten. Jag reagerade på beskrivningen av projektet hur det har vuxit fram, jag börjar få en lång historia i den åländska politiker, det finns inget reformarbete som har varit så demokratiskt välgrundat som det här de facto har varit. Med alla dessa beredgruppsmöten, där alla kommuner och kommunledning har varit med och diskuterat och kunna sagt sitt. Det har vuxit fram som det naturliga första steget till denna KST-reform som snart ligger på bordet som ett lagförslag.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Vicelantrådet representerar den högsta makten, jag vill även understryka att det att i information vi har fått inte var några klagomål på tjänstemännen som informerade, utan man upplevde läget skarp från politiskt håll. Eftersom vicelantrådet var med får han fundera på det och det må vara hur de vill med den saken. Jag kommer igen fram till det, tänk om det varit så för kommunerna, att det funnits två alternativ att ta ställning till, jag tror det skulle ha blivit en helt annan konstruktiv process.

Vicelantrådet Roger Nordlund, replik

Fru talman! Det har varit en normalpolitisk process, där olika partier haft olika ingångspunkter och sen har man diskuterat sig fram till just den modell som vi nu föreslår, på ett normalt demokratiskt sätt. Jag förvånas över hur mycket vi pratar om organisationsformer, strukturer, personalen i Ålands parlament, det skulle vara naturligare att prata om vilka vårdnivåer, vad vi vill uppnå med dessa reformer, det känns som vi går väldigt långt ner i diskussionen och försöker problematisera istället för att måla upp vilka målsättningar är det som ska förverkligas. Det som vi sitter och diskuterar i Ålands parlament är något som tjänstemännen borde kunna hantera på ett sakligt och korrekt sätt, bl.a. personalfrågorna.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Nu är det min tur att säga att jag överhuvudtaget inte känner igen mig i vicelantrådets replikväxling, det är lite att skjuta över mål eller rikta fokus någon annanstans. I flera replikväxlingar, de inleder jag med i mitt gruppanförande, servicen till människorna som är fokus och vad liberalerna haft för ögonen hela tiden. Vicelantrådet säger att reformen har varit demokratisk, man börjar känna sig som att man tjatar om det här, landskapsregeringen hade också i sitt regeringsprogram att det skulle vara en parlamentarisk kommitté, det har man helt och hållet gått ifrån. Man ser hur man löste formen på rikssidan, sote-reformen, där kom alla partier ihop och man kom överens om hur man skulle gå vidare. Det är ett kort som inte landskapsregeringen heller ville spela.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack, fru talman! Jag tyckte det var ett intressant resonemang om organisationsformer och finansiering som ltl Sjögren lyfte fram, bl.a. en av modellerna var att föra över till ÅHS, jag kommer att återkomma till fler former i mitt anförande. Ta den modellen, ltl Sjögren menar att liberalerna är eniga om att föra över det till ÅHS, men då blir en vid sidan av inflytande och demokratifrågorna, en av de absolut viktigaste frågorna är finansieringen av det. Det gäller alla modeller. Ltl Sjögren lyfte fram det som en viktig aspekt att man måste ha finansieringsmodellerna klara. Hur ser liberalerna och ltl Sjögren på finansieringen av att lyfta över det till ÅHS? Som jag ser det finns det bara två huvudspår det ena är att införa landskapsskatt och de andra, vilket jag inte föredrar, är att sänka landskapsandelarna. Hur ser liberalerna på det och har man enighet inom liberalerna?

Ltl Katrin Sjögren, replik

Liberalerna har påpekat hela tiden, att hand i hand med en samhällsservicereform borde det ha varit ekonomin också, en utvärdering av landskapsandelssystemet. Det är klart att man behöver utvärdera hela landskapsandelssystemet. Har landskapet finansieringsbiten över de här smala områdena då lättar man på trycket ut i kommunerna, att man inte behöver betala barnskydd, missbrukarvård med både skattemedel och landskapsandelar. En större del av landskapsandelspotten skulle ha gått åt att finansiera det här.

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack, fru talman! Tack för det. Återigen är det ganska svepande svar på att man kommer att göra det i samband med en reform, översyn och utvärdering. Man borde ha någon form av idé hur man ska klara av sänkningen av landskapsandelar. En variant är att man proportionellt sänker övriga landskapsandelar. Har liberalerna någon sådan tanke eller hur ser liberalerna, tror man verkligen att liberalerna kan komma till någon enighet om finansieringen?

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Liberalerna sitter i opposition, vi har inga utredningsmöjligheter överhuvudtaget, vi hade i den sista budgeten som liberalerna var med i, 2012 års budget, fanns det uttryckliga skrivningar om en utvärdering, en begynnande reform till landskapsandelssystemet. Man skulle sätta större tonvikt på samarbetsunderstödspengarna. Vi har inte alla svar, och det är helt omöjligt för oss att ha det. Vi anser att det är ett kardinalfel av landskapsregeringen att inte har tittat på ekonomin och hela landskapsandelssystemet.

Ltl Göte Winé, replik

Tack, fru talman! Ltl Sjögren nämner i sitt anförande att det inte var någon dialog, mera en monolog. När vi diskuterar kommunernas socialtjänst tycker jag verkligen att det har varit en dialog, mellan kommuner och landskapet. När lagberedningsgruppens slutrapport för kommunernas socialtjänst gjordes sitter kommunförbundets förbundsdirektör med och tar fram materialet. Man har varit med på tåget och diskuterat. Dialogen har funnits och man har verkligen lyssnat och informerat och hur man går vidare. Jag känner inte igen det som nämns med monologen. Även i vår kommun satt vi och tittade på hur vi skulle gå vidare, vad som var bäst och vad som inte var bäst, vi har fått ge vår synpunkt.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Barbro Sundback

Fru talman! En gång i tiden sa ledamot Wiklöf, när det var tradigt i debatten att hyenorna skäller men karavanen drar vidare, så känner jag det med kommunernas socialtjänst. Det skälls och gnälls mycket men karavanen går vidare, eller kommunernas socialtjänst drar vidare.

När Susannegruppen, som jag ledde och hade ett bra samarbete med ltl Runar Karlsson och många kunniga tjänstemän inom landskapsförvaltningen och även från kommunerna. När vi avgav rapport fanns det två frågor som inte hanns med och som vi tyckte att närmare måste granskas. Det ena var huvudmannaskapet och de andra var finansieringen.

Nu har regeringen Gunell gått vidare med huvudmannaskapet och föreslår ett kommunalförbund. Det som nu återstår är att titta på finansieringsmodellen. Ltl Sjögren säger, att det inte har funnits och inte finns någon finansieringsmodell, men det finns det. Modellen är solidarisk finansiering, grunderna för den finns i Susannerapporten. Nu gäller det att i detalj mejsla fram modellen och i lagstadga den. Dess styrka är, precis som ltl Runar Karlsson säger, en form av kommunal försäkring, ett kollektivt åtagande. Oberoende var man bor ska man i framtiden få den socialservice man behöver och har rätt till enligt vår lagstiftning och kommunerna betalar oberoende av hur många i hemkommunen som drabbas, samma summa år efter år, med vissa justeringar p.g.a. inflation och om man skapar nya serviceförmåner som ska finansieras av det offentliga.

Debatten har innehållit samma argument som vi har hört länge, både från liberalerna och Ålands Framtid. Jag uppfattar att Ålands Framtid har åtminstone tre linjer i sin modell för hur man ska sörja för den sociala servicen i framtiden. Delvis anser man att det nuvarande 16 kommunerna ska vara kvar, men man kan också tänka sig en modell likt den som liberalerna förespråkar, en sorts landskapsmyndighet liknande ÅHS, eller en del av ÅHS, som sköter de motsvarande uppgifterna. Även ltl Anders Eriksson understöder moderaternas förslag om en funktionskommun. Alla var enligt honom jättebra utom KST, sen är man förstås för självständighet. Det är ganska oklart vad Ålands Framtid vill annat än att man är emot.

Liberalerna ståndpunkt är väl känd, man vill föra över ansvaret för socialservice till en landskapsmyndighet. Samtidigt proklamerar man kraftigt för att ställa människan i centrum, att reformen ska vara decentraliserad och utlokaliserade. Man har diskuterat på sina möten och kommer fram till en slutsats att man är emot ett nytt kommunalförbund.

Utan att vara alltför elak kan man säga att man hade förväntat sig mera av ett liberalt parti, som länge har innehaft både regeringsmakt och stort förtroende bland befolkningen, än att man kommer fram till att man inte ska ha ett särskilt kommunalförbund. Därför är spörsmålet av den karaktären att det inte är tänkt, som jag förstår, att föra diskussionen vidare utan, det är att ifrågasätta kommunalförbundet och på det sättet åstadkomma en viss splittring i regeringsblocket. Eftersom det har funnits en diskussion där många, oberoende av parti, har ställt sig och ställer sig kritiska till kommunalförbund. Det är inte någon hemlighet att det indirekta beslutsfattandet som sker via kommunalförbunden kan vara besvärliga för de som sitter i primärkommunen och har ansvar för ekonomi och verksamheter. Det är svagheten med systemet, det har det alltid varit. Sedan fungerar det naturligtvis bättre och sämre från fall till fall. I varje fall finns särskilda omständigheter som gör att det fungerar bättre eller sämre.

Om man ska samordna den kommunala verksamheten måste man ha en organisation och en huvudman och då måste vi utgå ifrån, som jag ser det kommunallagen, eller menar församlingen här att vi ska strunta i det och där är det kommunalförbund som förespråkas. Några alternativa kommunala modeller med huvudmän som på något sätt skulle handla mera direkt, utgående ifrån den här myndighetens ansvar och intressen, det finns det inte om vi ska utgå från kommunallagen. Nu har man lite förändrat modellen, samarbetskommunsmodellen och det kanske gör det mera effektivt.

Fru talman, vi kommer inte längre än i den här diskussionen. Om vi inte kan samordna verksamheter, då finns det bara ett annat alternativ som har samma effekt och det är sammanslagningar. Det är intressant att det initiativet som liberalerna har tagit på norra Åland, att det sker parallellt med detta. Jag tror inte det är en överraskning, utan diskussionen om kommunernas socialtjänst driver fram och det är bra nya tankar, nya modeller. Socialdemokraterna har absolut ingenting emot att man närmare utreder möjligheten att göra t.ex. de fyra norråländska kommunerna till en kommun.

I det här skedet gäller kommunernas socialtjänst. Reformen hela tiden haft människorna och brukarna i centrum, det förvånar mig att liberalerna har missat det. Det har hela tiden sagt att det är fråga om likvärdig service. Det är inte som ltl Anders Eriksson påstår att det är lika på hela Åland, utan det är likvärdig service.

Det finns inte, som här har sagt, minimikrav i lagstiftningen. Sådana krav finns inte formulerade. Den sociala lagstiftningen är en rättighetslag och man har som kommunmedborgare, under vissa villkor, rätt till service, men den prövas i så gott som varje enskilt fall, beroende på den sökandes behov.

Subjektiv rättighet finns bara inom barnomsorgen. Inom de flesta andra lagstiftningsområden sker det efter prövning ifall man inte i kommunerna har antagit olika policydokument, t.ex. inom äldreomsorgen vad gäller hemtjänsten, där man prövar de olika sökandes intressen. Minimikrav finns inte i lagstiftningen, däremot har man rätt. Om kommunen inte tillgodoser den rättigheten, vilket sker p.g.a. brist på medel och kompetensen och kanske också på grund av att man inte söker, då kan man inte förverkliga sin rättighet i fråga om socialt skydd och stöd.

Reformen har och syftar fortfarande till att hålla individerna och människorna i centrum och att åstadkomma en så likabehandling som möjligt. Det betyder inte, i det enskilda fallet, lika resultat det är inte det som är likabehandling. Sociallagstiftningen till sin karaktär är helt individualiserad, har man en funktionsnedsättning är det nästan alltid unik osv.

Det har också sagts är att man skulle kunna föra över vissa delar av socialservicen till ÅHS, då tänker man ganska brutalt i kommunerna, får vi någon som är narkoman, stora funktionsnedsättningar blir det dyr för kommunerna, då skulle det vara bättre att landskapet tog över.

Som kommunalpolitiker betyder det alltså att vissa medborgare, sådana som har behov av socialt stöd, de vill man inte ha. Det är på gränsen till en social diskriminering, det är inte medvetet men effekten blir den att vi inte vill ha narkomaner, personer med funktionsnedsättningar, utvecklingsstörningar osv. det får för mig väldigt obehagliga konnotationer. Alla i kommunen, oberoende vad man har för behov, ska som jag ser det, handhas av kommunerna. Vi måste hjälpas åt att finansiera verksamheten, att oberoende var man bor, får den rätta service man behöver.

Herr talman, det skulle vara viktigare att gå vidare i diskussionen och då vill jag tala om äldreomsorgens framtid, inom ramen för kommunernas socialtjänst. Det sades att det här är den stora biten och att det var för svårt för Susannegruppen att svälja den, därför ställdes den utanför i arbetet, delvis stämmer det. När vi var på studiebesök i Pargas fick vi höra om deras kommunsammanslagning och effekterna på den sociala samordningen och integrationen. Efter fem år av samgående var fortfarande äldreomsorgen olöst. Man hade fortfarande problem med att harmonisera tjänsterna, servicenivån, avgifter osv. Det är åtminstone för mig en varningsklocka, jag är glad att vi inte tog med äldreomsorgen i Susannegruppens rapport.

Däremot ska man i framtiden överväga att föra in även äldreomsorgen under kommunernas socialtjänst. Men bara under sådana villkor att man kan trygga den lokala servicen på minst samma nivå som den är idag. Vi ska inte tvinga in något i kommunerna socialtjänst om vi inte samtidigt kan lova att det blir minst lika bra och bättre.

Det som är karakteristiskt för äldreomsorgen är att de som har behov av tjänsterna lever överallt på Åland, i centralorter, i glesbygd osv. Det krävs ett ganska vitt förgrenat distributionsnät för att servicen ska komma till alla. Det betyder inte att man inte skulle kunna ha en gemensam administration Åland är så pass litet att det går, som ltl Göte Winé var inne på, att med betydligt mindre ledarfunktioner organiserar servicen.

Min tankegång är att man skulle ha fyra eller fem, vad man kunde kalla äldreomsorgsdistrikt. Mariehamn är naturligt, sen har vi högstadiedistrikten varför inte följa dem norra Åland, södra Åland, södra skärgårdens högstadiedistrikt och norra, eller om man vill ha en för skärgården. Där kan man ha organisationspunkter varifrån man mera regionalt och lokalt organiserar servicen.

Skulle kommunernas socialtjänst vara huvudman för äldreomsorgen då kunde man lättare samordna verksamheten med ÅHS. Men så länge 16 kommuner ska tala med ÅHS så vill det inte fungera. Hela reformen om sammanhållen hemvård, som infördes i samband med ÅHS lagen, har tagit en kolossal tid på sig att genomföra eftersom de enskilda kommunerna har egna krav och spelar ut varandra osv. Det är ett bra exempel på om man vill genomföra reformer på s.k. frivillig grund då tar det väldigt lång tid och de blir fulla av kompromisser som varken gynnar den enskilde kommunen eller landskapet i sista ändan.

Landskapet föreslår att Ålands omsorgsförbund skulle bli den organisation som tar på sig ansvaret för kommunernas socialtjänst det innehåller vissa fördelar som är värda att lyfta fram. Det är den organisation inom de föreslagna kommunernas socialtjänst som har den största personalen, största andelen av driftsutgifterna och man äger merparten av de tillgångar som är aktuella att nyttjas av en gemensam socialtjänst, som i lag föreskriver samarbetsformer som grundar sig på obligatoriskt medlemskap.

Ltl Petri Carlsson

Fru talman! Mitt anförande kommer att kretsa främst kring två saker, organisationsmodeller och finansieringsfrågor. Jag börjar med modellerna kring organiseringen.

I landskapsregeringens svar på spörsmålet framgår bl.a. jag citerar, "Det är viktigt att analysera de brister som förts fram gällande kommunalförbundens funktionalitet" och så redogör man lite tidigare i samma svar om fyra modeller, dessa fyra modeller är en kommun, regionkommun, värdkommun och samarbetskommun. Till det här ska sägas att det finns åtminstone en till modell och det är att föra över verksamheten till landskapet, exempelvis under ÅHS eller som någon annan del av landskapsregeringens verksamhetsområden. Som jag tolkar samarbetskommun är det kommunalförbund. Min spontana reaktion blir då att andra modeller torde vara bättre än dagens kommunalförbund om man vill ha en effektivare och rationellare organisation. Jag ska försöka förklara lite hur jag tänker.

Den första modellen med en kommun, eller som jag också tolkar det, färre kommuner, ger automatiskt möjligheter till minskad administrativ byråkrati och eliminerar konstgjorda gränser.

Den andra modellen med regionkommun är kanske inte så bra om man med det menar att man ska ha ett till val för medborgarna på ytterligare en nivå, men om man menar asymmetriska kommuner tycker jag inte att den är så tokig. Man kan alltså villkora att man måste ha tillräcklig bärkraft såsom ett tillräckligt stort befolkningsantal, för att sköta vissa uppgifter inom den kommunala sektorn. Barnskyddet och det andra inom KST t.ex.

Den tredje modellen med värdkommun har också sina fördelar gentemot kommunalförbund. Det finns då en befintlig organisation och administration, som med mindre justeringar kan sköta servicen för övriga kommuner. Här har inte lagberedningsgruppen heller utrett det spåret särskilt mycket. Rädslan om eventuell brist på inflytande går att reglera en hel del om man vill. Erfarenheter runt omkring oss visar också på att man på många håll tycker att värdkommun är bättre alternativ än kommunalförbund.

Sen nämnde jag också möjligheten med att detta sköts under landskapsregeringen. Det torde också vara möjligt om man reformerar landskapsandelarna på ett sådant sätt att finansiering sköts genom att sänka övriga andelar för att klara detta, men det här alternativet har vi omöjliggjort i praktiken genom skrivningar i regeringsprogrammet.

Alternativet med kommunalförbund är alltså inte det bästa, särskilt om man ska föra över det till omsorgsförbundet som det ser ut idag. Vi har t.ex. redan brister i hur det fungerar. Som exempel kan jag nämna att ett enhälligt stadsfullmäktige, som för ett och ett halvt år sedan, beslutade att för sin del förkasta förslaget till grundavtal för Ålands omsorgsförbund. Ett par av orsakerna var bristen på tydlighet kring beslutsfattandet, ansvarsfördelningen och att staden inte skulle få demokratisk rösträtt enligt befolkningsantal. Staden har kring 40 procent av befolkningen, men bara ca 35 procent av rösterna. Dessutom påpekades att det räcker med att bara en del av kommunledamöterna är närvarande på förbundsstämman för att den ska vara beslutsför, vilket i sin tur innebär att det kan bli så att de motsvarande, en liten av befolkningen, kan ta beslut som övriga får rätta sig efter, inte särskilt bra. Vad hände, grundavtalet drevs igenom ändå. Vi vet alla att det har varit bekymmer med återkopplingen till och från kommunerna. Utöver det betyder ett kommunalförbund att man har en del dubbel administration som inte finns i övriga modeller. Personalvård är ett sådant exempel.

Om man inte längre vill överväga någon annan modell återstår att säga ja eller nej till det här med KST till ett kommunalförbund. Jag har alltså mina personliga dubier till det här. Är det då bättre att inte göra någonting? Jag vet inte vad svaret på det är än. Det beror på. Men ett par saker vet jag för egen del. Det behövs mer klargöranden och en av de allra viktigaste sakerna är finansieringen, vilket också är den andra saken jag ville lyfta. Där kommer landskapsandelssystemet med i bilden. För att få en långsiktig lösning måste hela systemet reformeras och då beakta de förändringar som skett och hur framtiden ser ut. Bl.a. har detta nyligen lyfts i samband med samråden mellan landskapsregeringen och staden, samt de övriga kommunerna.

Fru talman, i det sammanhanget framhöll finansministern här i salen och i media, vikten av att beakta inkomstutvecklingen för landskapet och kommunerna. Staden har tagit fram en indikativ kalkyl över kommunsektorns- och landskapsregeringens inkomstutveckling åren 2008 – 2012, de åren som varit till debatt. Det är åren efter senaste reformen av landskapsandelssystemet och de år som det finns faktiska bokslutssiffror fastställda.

Den indikativa kalkylen visar att den inkomstskillnad, till Mariehamns nackdel, som fanns efter landskapsandelsreformen 2008 fram till 2012, ökat nästan tiofalt. Orsakerna är främst minskad samfundsskatt i staden och ökade skatteintäkter i övriga kommuner, men också att landskapsandelsystemet trots dessa inkomständringar fortsatt att öka för övriga kommuner och minskat för staden. Totalt motsvarar det ökade glappet att Mariehamn missgynnas med cirka fem miljoner euro årligen, baserat på situationen år 2012 och jämfört med det eftersträvade läget 2008. För det måste väl vara det eftersträvade läget som var kompromissen 2008 då alla politiker gick in för en viss regionalpolitisk fördelning som resulterat i dagens landskapsandelssystem, eller hur?

Om man sen också inkluderar landskapsregeringens skatteinkomster i kalkylen och menar att den totala inkomstfördelningen år 2012 skulle vara proportionellt likadan som den var 2008, så skulle de åländska lands- och skärgårdskommunerna ha cirka 8 miljoner euro lägre intäkter sammanlagt och landskapsregeringen motsvarande 8 miljoner högre. Mariehamn har i en sådan jämförelse ungefär, inom citationstecken, ”rätt” inkomstnivå. Alltså man kunde om man enbart beaktar inkomstsidan hävda att alla kommuner, utom staden, har fått 8 miljoner euro mer och landskapet 8 miljoner mindre än systemet var tänkt för. Jag vill poängtera att de här indikativa siffrorna inte ger den enda sanningen, men de ger en sanning.

Tittar man på siffrorna för år 2013, budgetar för år 2014 och prognoser framåt, ser det likadant ut, eller kanske snarare en förstärkning av glappet. Man kan därför inte längre blunda för dessa stora förändringar som skett och som sker på inkomstsidan. Dessa måste beaktas när vi reformerar landskapsandelssystemet. Tack.

Ltl Mats Perämaa, replik

Fru talman! Det var ett intressant anförande. Ltl Karlsson sade ungefär så här, ”det är regeringsprogrammet som har omöjliggjort alternativet med att den här delen av den sociala servicen ska föras över på landskapet”. Det har vi antytt flera gånger att det är ett politiskt beslut som omöjliggjort den varianten, inte praktiska, ändamålsenliga orsaker. I många olika politiska sammanhang har vi hört att ministrar och även lantrådet sagt, att man till vissa delar har omprövat regeringsprogrammet och kommit fram till, genom utredningar att något annat alternativ är bättre, men tydligen inte i den här frågan. Här tycks det vara spikat och slaget i sten att landskapsalternativet för social service är omöjliggjort.

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack, fru talman! Det finns ett regeringsprogram som man har kommit överens om och det måste man förstås följa, när man är medlem i regeringsblocket.

Ltl Mats Perämaa, replik

Fru talman! Givetvis ska man göra det. Det är först efter man skrivit regeringsprogrammet som man gör utredningar och man kommer fram till att det finns en möjlighet för andra alternativ, det är ingen omöjlighet att man till någon del korrigerar regeringsprogrammet, det är lätt att säga hur att man kommit fram till något annat istället. Vi förstår det är ett politiskt beslut, inte ändamålsenligheten. Jag förstår behovet av att stadstyrelsens ordförande pratar för Mariehamns del här i salen, jag uppfattade det som ett byapolitiskt uttalande som gjordes till fördel för Mariehamn, precis som andra ofta anklagats för att föra sina hemkommuners talan så förde ltl Carlsson Mariehamns talan.

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack, fru talman! Till den första delen behöver man presentera, som jag var inne på en replik tidigare till ltl Katrin Sjögren, alternativet för finansieringen om man för över det till ÅHS. Man behöver presentera ett alternativ, åtminstone ha en idé om riktningen, den har jag inte heller hört från liberalerna. Det måste finnas, sedan måste man ta hänsyn till politiska realiteter vilket i det här fallet är såsom ledamoten beskrev det till vissa delar. Att det var byapolitik, jag vet inte om det är byapolitik att föra in i debatten en vinkel och visa på aspekter som behöver beaktas. Jag berättade även hur det ser ut för övriga kommuner och landskapet osv. det var helheten jag beaktade. Har man en livskraftig stad som motor för Åland så gynnar det också övriga.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Vtm Viveka Eriksson, replik

Talman! Det varit ett väldigt resonerande, analyserande anförande från ltl Petri Carlsson. Riktigt bra, därför att de saker man har pekat på i remissrundan är organisationsmodellen och finansieringen, kärnan i den kommande myndigheten. Det var bra att lyfta upp de olika modellerna. Landskapsregeringen tog fram förslaget till olika styrningsmodeller, men sedan har man lagt det åt sidan. Man borde absolut ha lyft in fler möjligheter inte bara gått stenhårt inför kommunförbund, då hade man fått en mer vidgad, djup debatt. Nu blir det mera mot eller för.

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack, fru talman! Landskapsregeringen har tittat på de olika modellerna men inte tillräckligt djupt, vilket jag framförde i mitt anförande, det fanns skäl att även se på värdkommunsmodellen ytterligare ett steg. Jag vet att det finns fördelar för värdkommunsmodellen som man inte har analyserats tillräckligt. De nackdelar och de farhågor som har presenterats bl.a. inflytandefrågan, man är rädd för att en stor kommun ska bestämma fullständigt över alla andra kommuner. Så behöver det inte bli för det finns exempel bl.a. inom räddningsväsendet på rikssidan där man löst det problemen. Man har nyligen ändrat kommunallagen i Finland för att bemöta den här inflytandefrågan. De här sakerna har man inte riktigt analyserat.

Vtm Viveka Eriksson, replik

Talman! Det är som liberalerna säger, att det borde finnas olika alternativ att ta ställning till. Att vi för fram landskapet som huvudman, inte ÅHS, då skulle man få en organisation som är huvudman för helheten. Problematiken ligger i kommunförbund när det är 16 huvudmän. Precis som ltl Petri Carlsson, har jag fastnat för att man i spörsmålssvaret säger att det är viktigt att analysera bristerna i ett kommunförbund. Ändå har man från landskapsregeringens sida inte gjort det, det ser jag som en brist. Man borde komma upp med analysen så att man ser var bristerna ligger. Jag tycker det var ett bra anförande och jag hoppas att man i den fortsatta processen, från majoritetspartierna, kunde se olika möjligheter och inte vara så låst i en enda position.

Ltl Petri Carlsson, replik

Jag får tacka för berömmet för anförandet. Landskapsregeringen säger i svaret till spörsmålet att det är viktigt att analysera de brister som förts fram gällande kommunalförbundets funktionalitet. Därför gjorde jag den analysen för mig och fört fram åsikterna här i debatten.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Vtm Roger Jansson, replik

Tack, fru talman! Tack ltl Carlsson för en bra analys av de organisatoriska alternativen. Processen som är beskriven på sidan 32 i tjänstemannautredningen kommer att ge svaren på många av de frågor som ställs. Vi får se om det kommer att bli en lika effektiv organisation som t.ex. ett aktiebolag. Landskapsandelarna, som i 2008 års reform gav synnerligen sneda och felaktiga resultat och den här regeringen har utlovat ett nytt system som ska utarbetas under 2014. Min fråga till ltl Carlsson, som är styrelsens ordförande, är vilken tydlig tidtabell har Mariehamns stad fått för en reform av landskapsandelssystemet som måste göras före reformerna som vi nu diskuterar?

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack, fru talman! Den tydliga tidtabellen vet jag inte exakt, den information vi har är att man påbörjat arbetet omedelbart och det kommer att göras inom det snaraste. Antagligen jobbar man på under året och så fort som möjligt kommer med reformen. Jag har viss förståelse, för den tar förstås en del tid att göra men behöver göras så fort som möjligt. Till den första delen, jag kommer till det resonemanget att om vi ska få svaren, som jag sa i mitt anförande är det bättre än att inte göra någonting. Då menade jag att jag inte vet svaret, det beror på. Det beror på den processen som vtm Jansson hänvisade till, vad kommer den fram till, finns det tillräckliga svar på mina frågor kan det vara ett alternativ?

Vtm Roger Jansson, replik

Fru talman! Processmodellen är intressant att följa på sidan 32, där man först skickar slutrapporten med en finansieringsmodell på remiss. Sen tar landskapsregeringen fram skisser på speciallag och övriga lagändringar och sen remitteras det till Mariehamn stad och Ålands kommunförbund för utlåtande. Sen ska kommunerna kartlägga personalen, facken och kommunala avtalsdelegationen tar fram modell till övergångsavtal. Det är väldigt mycket som ska göras under 2014 som kommer att skapa nya frågor, är det här det ideala borde vi ändra den eller den detaljen. Det ska bli en intressant process att följa och jag tror att många av de frågor, som många här ställer, kommer att få svar under den här processen.

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack, fru talman! Jag hoppas att de svaren kommer, hittills har jag känt en viss skepticism som jag också uttryckte i mitt anförande. Särskilt med anledning av att jag inte riktigt har sett den stora skillnaden mellan det här och befintligt kommunalförbund. Det finns tankar kring hur man ska förändra, men det beror helt på hur man genomför det. Alla de förändringar som har diskuterats när det gäller ombildande av KST till omsorgsförbundet, går att redan idag reglera genom beslut och förändra grundavtal med hjälp av kommunernas beslutsfattande, det går att göra det besluten själva i kommunerna idag, men man har inte gjort det och man gör inte det. Då är frågan på vilket sätt ska vi få till stånd den ändringen, det kommer möjligen processen att ge svar på.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Göte Winé, replik

Tack, fru talman! Jag kommer att replikera om kommunernas socialtjänst. Ltl Petri Carlsson nämnde tidigare om värdkommun och ser det som en möjlighet mer än ett kommunalförbund. Jag inser att Sunds kommun knappast får vara huvudman utan inser att det är en annan kommun. Förstår inte ltl Petri Carlsson att det blir en viss oro i de andra kommunerna över möjligheterna att få delta i processen? I värdkommunsystem är man ofta beställare. Det som är en skillnad gentemot kommunförbund, där får man sitta med och vara delaktig och är med i processen, det är man sällan i en värdkommun. Det är viktigt att man känner delaktigheten.

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack, fru talman! Jag förstår helt den oron och det var därför jag sa att det går att ta fram modeller som bemöter det, hitta lösningar som gör att inflytandet stärks och säkras. Det finns möjligheten att ha direktioner eller nämnder där representanter från övriga finns med, som jag nämnde finns det exempel på rikssidan inom räddningsväsendet. Där var man särskilt rädd för den aspekten, när man skulle välja räddningschef, tror att det var Pargas kommun som stod som värdkommun, då valde man att rösta i direktionen med sex röster mot två för en person som räddningschefen skulle tillsättas. Det två som röstade emot var värdkommunens röster, då lyfte styrelsen ärendet och valde att ta ett annat beslut och utse en helt annan person till räddningschef. Det här har man löst genom kommunallagen där man säger att vissa ärenden inte få lyftas av styrelsen.

Ltl Göte Winé, replik

Tack, fru talman! Jag känner ändå att landskapsregeringen har gått rätt väg för att få processen att gå framåt. Skulle vi idag gå ut men en remissfråga om värdkommun skulle alltför många kommuner bli oroliga och backa. Nu har kommunerna i frågan om kommunernas socialtjänst varit positiva, det har kommit positiva svar. Då ser kommunerna att det blir bättre för den gemene, men det ser också att det är med och är delaktiga. Skulle man nu säga värdkommun skulle de förknippa det med hur det fungerar idag och vi skulle inte gå framåt i samma fart som de gör just nu. Jag får tacka för ett intressant anförande.

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack, fru talman! Jag tror att den rädslan går att bemöta om man hade gjort analysen lite djupare i lagberedningsgruppen. Sen finns det också kommuner som har förespråkat och tyckt att det kunde vara ett alternativ med värdkommun.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Brage Eklund, replik

Tack, fru talman! Likt ltl Perämaa beklagar jag att man har låst fast sig vid vissa modeller p.g.a. att man skrivit in en viss sak i ett regeringsprogram, det är synd att man inte utreder alla alternativ. Sen blev jag inte på det klarar men vilket huvudmannaskap ltl Carlsson förespråkar, han var emot kommunalförbund och han tror inte på dem och förslaget bygger på ett kommunalförbund? Sen vidareutvecklade han landskapsandelar, att det måste rättas till och att Mariehamn har fått 5 miljoner för lite enligt kalkylen han gjort. Jag undrar vilken kommun som ska efterskänka 5 miljoner, eller var ska man ta 5 miljoner ifrån för att Mariehamn ska få mera?

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack, fru talman! Jag har inte i något sammanhang nämnt att någon ska efterskänka 5 miljoner. Det pågår ett arbete med att reformera hela landskapsandelssystemet och då finns det bl.a. i förarbetena till lagen skrivningar om att man måste beakta inkomstutvecklingen, det har även vicelantrådet och finansministern lyft fram. Det jag vill peka är en inkomstutveckling som har skett. Den förändringen som skett sen reformen 2008 på inkomstsidan har skett ganska kraftigt, den förändringen har varit till Mariehamns nackdel och i storleksnivån 5 miljoner euro. Det behöver man beakta och ha en förståelse för att de inkomster staden har haft inte längre finns.

Ltl Brage Eklund, replik

Tack, fru talman! Så tycker man säkert om man representerar staden, andra kommuner delar inte samma åsikt i det hänseendet. Samfundsskatten som Mariehamn haft, en stor inkomst som har raserat. Man har byggt upp mycket på basen av samfundsskatten, den tid man hade bra samfundskatt. Det andra kommunerna fick inte ta del av den utan då höll man det för sig själv, man förvaltade den på det sätt man gjorde. När den raserar vill man att landskapsandelar ska fördelas så att det ska kompensera samfundsskatten. Jag tycker inte det är rätt, man har förvaltat sina egna pengar dåligt.

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack, fru talman! Det är knappast så att man har förvaltat sina pengar dåligt. Samfundsskatterna har förändrats och inte p.g.a. konjunkturella skäl som vissa hävdar i debatten tidigare. Det handlar om strukturella förändringar på inkomstsidan. Man beaktar den totala inkomstutvecklingen när man fördelar, eftersom landskapsandelssystemet har en form av Robin Hood effekt så har man också beaktat inkomstsidan, det har förändrats kraftfullt sedan 2008, det är fakta och det måste man titta på när man reformerar systemet.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Tack, fru talman! Kollegan Petri Carlsson hänvisar till de begränsningar som följer av tillämpningen av ett regeringsprogram. Jag har några kommentarer, upplysningar med anledning av det. För det första, ett regeringsprogram saknar normativ effekt. Ett regeringsprogram binder på sin höjd det som har ingått det. Det är mera fråga om ett politiskt beteende, anvisning än norm. För det andra, i regeringsprogrammet står det på sidan tre att ”programmet revideras efter behov om det ekonomiska förutsättningarna så kräver”. Detta betyder att parterna är fria att när som helst revidera sitt eget program och så görs i allmänhet efter halvlek. När halva regeringsperioden har gått så revideras programmet av sig själv.

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack, fru talman! Det är helt säkert såsom ltl Gunnar Jansson säger att det inte juridiskt binder mig. Jag stöder också den elfte paragrafen i lagtingsordningen där lagtingetledamöterna är oberoende och ska agera som rätt och sanning bjuder, det förstår jag och har med mig förstås, om jag kommer till en punkt där jag inte kan acceptera det som föreslås.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Alldeles utmärkt och det är hedersamt att kollegan Petri Carlsson gör på det sättet. Därför att, nu går jag till huvudanförandet i den meningen, det har betydelse vad ordförande i stadsstyrelsen, tillika en företrädare för det största partiet i lagtinget, anför i det här ärendet. I den meningen är det också allvarligt att vi har tre grader av demokrati, direkt, representativ och indirekt. Direkt har vi inte alls, vi är representativa i Ålands lagting medan kommunalförbunden representerar den sämsta graden av demokrati, dvs. en indirekt demokrati jag vill t.o.m. i vissa fall påstå en skendemokrati.

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack, fru talman! Vill poängtera att jag inte är här i egenskap av stadstyrelsens ordförande utan som lagtingsledamot, jag försöker se till hela Ålands bästa och med det menar jag att stadens intressen gagnar också hela Åland i många sammanhang och de lyfts alldeles för sällan när vi diskuterar t.ex. inkomstutveckling men även tillväxt och annat så är en stark centralorts- eller stadspolitik viktig.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Runar Karlsson, replik

Fru talman! Jag filosoferar vidare på värdkommun och funderar på dess möjligheter i praktiken eller juridiskt att föra in värdkommun, om kommunerna inte avtalar om det kan man knappast, enligt grundlagen tvinga ett system KST, genom att ha en värdkommun som sist och slutligen beslutar om budgeten och de andra kommunerna bara har att betala. Jag är tveksam till om de ens är möjligt, enligt det system vi har byggt upp genom att tvinga in kommunerna i KST och sen ha värdkommun där en annan kommun beslutar om budgeten.

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack, fru talman! Den utredning som lagberedningsgruppen har presenterat innehåller inte tillräckliga svar på den frågan. Däremot beror det på vad man menar med tvång, vad menar ltl Runar Karlsson med tvång? Man kan ha olika grader av tvång, det finns möjligheter med finansieringsinstrument och andra möjligheter med lagstiftning osv.

Ltl Runar Karlsson, replik

Fru talman! Som man nu föreslår ska det vara tvång, utan några morötter och man menar att kommunerna i KST måste vara med och man kan inte gå ur. Det har varit verksamheter om även det kan fungera i ett kommunförbund, men jag tro knappast det kan fungera enligt grundlagen med en värdkommun i och med att det blir en annan kommun som bestämmer om budgeten. Då faller hela projektet om det skulle föras fram som ett förslag, med värdkommun då tror jag samtliga kommuner som inte är värdkommun skulle bromsa. Jag antar att ltl Petri Carlsson menar att värdkommun i praktiken skulle vara Mariehamns stad. Det finns inte någon annan kommun som skulle orka axla det ansvaret.

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack, fru talman! Eftersom man inte har utrett tillräckligt är det svårt, då förstår jag att de politiska realiteterna är sådan att man är rädd för att få in i någon värdkommuns modell, när man inte har utrett de tillräckligt. Det finns exempel på där man löst inflytandefrågor osv. Att Mariehamn skulle kunna vara värdkommun det har Mariehamn uttalat sig positivt till att man kan tänka sig en sådan lösning. De facto när det gäller KST, om vi tar den frågan vilket är aktuellt nu, i de tre av fyra områden som diskuteras i KST finns redan en hantering som fungerar inom Mariehamns stad som med mindre justering skulle kunna ta hand om hela den åländska servicen på de områdena.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Christian Beijar

Tack, fru talman! Jag kommer att revidera i mitt anförande eftersom det mesta för min del är sagt i ärendet, mera finns säkert att säga. Det som är viktigt att framhålla, och har också framhållits är att reformen hela tiden haft brukarna i centrum, att man utgår ifrån en likvärdig service, det är väldigt viktigt att betona att det kommer fram.

Som framgått i landskapsregeringens program att serviceproduktionen inte ska utökas utan att den operativa verksamheten ska skötas av kommunerna. Eftersom socialtjänsten i högsta grad är en kommunal angelägenhet och det har under utredningsarbetets gång visat sig att vara ändamålsenligt att istället för att grunda en helt ny kommunal myndighet, använda sig av ett redan till buds stående kommunalförbund, nämligen Ålands omsorgsförbund.

Fru talman, vi kan säga att vi äntligen har nått fram till ett seriöst förslag till samordning av den sociala servicen på Åland, utgående ifrån Susannegruppens rapport. Som jag tidigare framhållit så har de flesta socialarbetarna under årens lopp efterlyst mera samordning av den sociala servicen främst p.g.a. komplexiteten i olika ärendebehandlingar.

Lagberedningsgruppens slutrapport konstaterar att ökad samordning är utrett i flera omgångar och för att få en optimal organisation av den åländska socialservicen och för att kunna möta de pågående samhälleliga förändringarna, förutsätts ett utökat samarbete där det finns möjlighet till specialisering och resursfördelning som fördelas jämnt över den åländska befolkningen. Ltl Runar Karlsson höll ett väldigt bra anförande där han påtalade de olika fördelarna i samband med genomförandet av reformen.

Lagberedningsgruppens förslag till organisation, som framgår av deras slutrapport under punkt 2.3, ger till stora delar svar på spörsmålsunderskrivarnas frågeställningar som också framgått i debatten, bl.a. förslaget som omfattar speciallag om det kommunala samarbetet för socialvården, annan speciallagstiftning för socialvården och landskapslagstiftning samt kommunallagen.

Så långt som vi kommit nu efter så här många års diskussion, om hur man i framtiden bör samordna socialtjänsten på Åland och syftet är att gynna våra medborgare, det kan inte nog ytterligare påpekas. Då har det också framfört de viktiga punkterna likvärdig service oberoende av hemkommun, behov av spetskompetensen och specialisering, objektivitet och integritet, bättre personalpolitik, utvecklingsarbete och behov av långsiktig planering, effektiverings- och rationaliseringsaspekter. Tack.

Rättat hit.

Ltl Göte Winé

Tack, fru talman! Det har varit en lång och intensiv debatt och jag kunde inte låta bli att komma med några synpunkter. Minister Wille Valve nämnde i en replik om kommunernas verksamhet, att kommunerna ska vara huvudman, det håller jag med om, det viktigaste vi har är det kommunala samarbetet mellan myndigheterna. Sätter vi in det under landskapet skulle vi gå in och splittra t.ex. samarbetet med skola och barnomsorg för socialtjänsten, vilket skulle vara mycket beklagligt. Däremot om vi har det kvar under kommunernas huvudman, så är samarbetet mycket enklare.

Ltl Katrin Sjögren nämnde i sitt anförande vikten av samarbete med Ålands hälso- och sjukvård, jag ser istället vikten av att få komma och jobba tidigt med barnomsorg och skola. Det är oerhört viktigt i barnskyddet att man kommer in i god tid. Det är viktigt att man får det tvärsektoriella arbetet inom kommunerna att fundera.

Det har nämnts att allting inom kommunerna är styrt av lagen. Det mesta inom socialomsorgen är lagstadgat men flera kommuner har många andra tjänster som man ska lyfta upp. I Sunds kommun har vi något som heter familjearbetare, det är inte alla kommuner som har det och det är inte heller lagstyrt. Men man kan ändå välja att satsa på den verksamheten, eftersom det står barnskyddslagen att man ska kunna erbjuda öppenvård, då är det viktigt att man ser vad man kan göra. Här finns även annat att satsa på.

Ltl Mats Perämaa nämnde i en replik till Wille Valve, varför ska det vara under kommunen? Jag vill vända frågan och säga, varför ska det vara under landskapet, vi försvårar så mycket av samarbetet?

Ltl Axel Jonsson pratade om de självstyrda kommunerna. Jag ser inte att man kan få styra så mycket själv om man sätter verksamheten under landskapet, då blir det inte heller så mycket styrt, tvärtom man lägger bort ännu mer och har ännu mindre att säga till om. Jag ser det mer som att det blir de pantfångade kommunerna.

Däremot, ltl Perämaa, blev jag bestört förra veckan när jag läste i tidningen om kommunpolitiker Perämaa i Ålands omsorgsförbund. När omsorgsförbundets styrelse vill utreda förutsättningarna att ta över kommunernas handikappservice, ville ltl Perämaa att det skulle remitteras till kommunerna och att man där skulle få ge sin åsikt. Min fråga till ltl Perämaa, är inte det vad kommunerna har fått göra i samband med kommunernas socialtjänst? Det här är en viktig sak för de som nyttjar kommunernas handikappservice att det ska börja hända något. Där lyckades ltl Perämaa få en majoritet i Ålands omsorgsförbund och därigenom får de som har handikappservice i kommunerna, vänta och se vad det säger. Jag får gratulera ltl Perämaa, du har lyckats skjuta upp detta beslut i ca ett halvt år.

Det är beklagligt, nu är det ut på remiss och jag ser det som ett sätt att sköta oppositionspolitik i kommunförbunden. Jag håller med om det som skrivs i spörsmålet, att kommunförbunden inte fungerar. Det här är ett levande resultat när man tar med sig lagtingspolitiken och partipolitiken och vill sköta den i kommunförbundet. Det är något som inte lyckas, då tänker man inte på kommunen och invånarnas bästa, utan mer på partiets bästa.

Vtm Eriksson nämnde att liberalerna sätter den enskilde individen i fokus. Efter dessa timmar vi har suttit här och efter det jag har uppmärksammat i media den senaste veckan, sätter inte liberalerna individen i fokus utan att verksamheten ska vara så billig som möjligt och gärna försöker förhala det som är på gång.

Våra åländska medborgare är för en likvärdig service. I två val har jag varit med om att man har sagt, nu behöver vi få en enhetlig barnskyddsmyndighet. Under senaste tiden har man lyft upp och sett på handikapplagen, hur den tolkas och används i våra olika kommuner. Nu vill Ålands Framtid och liberalerna se annorlunda på det, nu är inte det viktigaste att vi får något resultat, utan istället vad vi kan göra för att sänka det, för individen är inte längre i fokus. Vill man göra allt för att splittra regeringen, som jag upplever att målsättningen med spörsmålet är, att man t.o.m. går så långt att man skriver att kommunförbunden på Åland inte fungerar. Man försöker sänka det som våra åländska medborgare väntat och frågat efter längre, en enhetlig social service.

Bästa kollegor låt oss nu istället se framåt, vi ser framstegen, sluta leta efter gropar så kommer det här att bli riktigt bra. Tack.

Ltl Mats Perämaa, replik

Fru talman! Ltl Winé sade uttryckligen i sitt anförande att det viktigaste är det kommunala samarbetet. Det är att kommunerna organiserar sig som är det viktigaste för socialdemokraterna och ltl Winé. Jag vidhåller att liberalerna hela tiden har pratat om att det viktigaste är individen och den service som individen ska få när vi samordna den sociala servicen, på ett eller annat sätt, hur vi sedan besluter om den saken. Individen är alltid i fokus för oss, vår ideologi sätter den basen för allt det vi argumenterar för politiskt. Ltl Winé förde in diskussionen om omsorgsförbundet, jag är övertygad om att med den finansiering som omsorgsförbundet har är det viktigaste av allt, att omsorgsförbundet tar hand om klienterna som är föremål för den vård som omsorgsförbundet ska ge.

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Göte Winé, replik

Tack, fru talman! Det kommunala samarbetet för den enskilde är jätteviktigt. Ltl Perämaa säger i repliken hur viktigt de är för den enskilde individen. Beslutet ltl Perämaa tog i Ålands omsorgsförbund ser jag inte att är till gagn för den enskilde individen. Flera uttalanden från liberaler den senaste veckan har inte varit till gagn för den enskilde individen. Nu är jag i replik mot ltl Perämaa så jag väljer att nämna det, försök istället att gå framåt och se på det. Jag kan inte köpa att liberalerna pratar om att det är för den enskilde individen. Man försöker allt för att sänka det här, vem som faller på vägen är inte det viktiga.

Ltl Mats Perämaa, replik

Fru talman! Det är synnerligen oroväckande att ltl Winé så högt betonar det som skedde vid omsorgsförbundet. Behovet av att omsorgsförbundet skulle ha börjat göra en parallell utredning, av eventuella samarbeten om utvecklad kommunal service, när ltl Winés egen partiordförande leder den regering som sysslar med ett lagberedningsarbete för samma sak i landskapsregeringen. Det känns för oss som lyssnar på ltl Winé, som att ltl Winé inte tror så mycket på partiordförande Gunell och regeringschefens arbete, när han säger att det står och faller med om omsorgsförbundet parallellt med det här skulle börja utreda något liknande. Inte är de omsorgsförbundet själv som ska avgöra om man ska ta över mera verksamhet, det är kommunerna, uppdragsgivarna och lagstiftaren. Frågan kan aldrig avgöras i kommunförbundet, det är fel uppfattning om man tror det.

Ltl Göte Winé, replik

Tack, fru talman! Vi ska titta igenom stenografiska protokollet när jag sa står och faller med det som hände inom omsorgsförbundet. Det som behöver komma fram är när liberalerna säger, vi är för den enskilde individen, men sen är man beredd att skjuta på det. Jag har fullt förtroende för den här regeringen och jag har sagt att vi går framåt, men fortsättningsvis vill man gräva gropar och sänka det, helst så fort som möjligt för att säga nej, ni klarar inte av det här. Det är faktiskt de som är ute i kommunerna som är i behov av tjänsterna och vill se en samordnad service, som får vi uppskjutet och det är mycket tack vare kommunpolitiker Perämaas initiativ i Ålands omsorgsförbund.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Vtm Viveka Eriksson, replik

Talman! Det är förunderligt vilka vägar den här debatten tar sig. Ltl Winé står och är ledsen för att vi ifrågasätter vissa delar i ett förslag. Jag kan informera ltl Winé om att första gången diskussionen fördes i den här lagtingssalen, var med anledning av en motion som jag lade 1998. Då diskuterade vi ett samgående mellan de smala sociala områdena. Första gången det kom upp till debatt var utgångspunkten de enskilda människornas behov, fortfarande har jag och liberalerna de enskilda människornas behov i centrum för en samordning.

Ltl Göte Winé, replik

Tack, fru talman! Tyvärr, vtm Eriksson har det försvunnit på vägen i liberalernas politik, framför allt i liberalernas oppositionspolitik. Det är viktigare att slå och känna att det här ska vi sänka, än att verkligen se den enskilda individens behov. Jag har inte stått och sagt att jag har varit ledsen, jag har inte använt ordet ledsen så de värderingarna får vtm Eriksson stå för.

Vtm Viveka Eriksson, replik

Talman! Fortfarande tycker jag att det är förunderligt att vi inte skulle få debattera, diskutera och även kritisera förslag som kommer från landskapsregeringen om vi inte tycker att det är tillräckligt bra, vi har alternativa förslag. Vi har hela tiden talat om samordningen, det har vi gjort ända sedan 1998. 1998 minns jag inte att jag fick mycket stöd från socialdemokraterna här i salen, snarare tvärtom.

Ltl Göte Winé, replik

Tack, fru talman! Vi ser framåt, inte bakåt 20 år. Jag har inte pratat om att man inte får kritisera, men jag vill också nämna hur jag uppfattar liberalernas socialpolitik i frågan. Den har jag lyft fram här och jag tycker det är fel att man i en replik säger att man är för den enskilde individen, samtidigt göra man något annat i praktiken, det tycker jag är fel.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Brage Eklund, replik

Tack, fru talman! Ltl Winé får gärna göra sina egna tolkningar över vår politik, men vi står själva för den politik vi för. När det handlar om reformen handlar det inte om att sänka utan att klargöra, huvudmannaskap, finansieringsmodeller och att man ska kunna diskutera olika alternativ till förslag. Vi har fått reda på att man har låst sig i regeringsprogrammet, att man inte kan ta ett visst annat alternativ, det har vi fått klargjort i tidigare repliker. Det är märkligt att det inte går att ändra sig och att det slås fast i regeringsprogrammet, om det kan påvisas att det finns en annan modell som är bättre. Man borde åtminstone kunna vara öppen för diskussion.

Ltl Göte Winé, replik

Tack, fru talman! Ltl Eklund sa att jag får stå för mina egna tolkningar. Visst är det speciellt ibland när en ledamot stå där uppe och tolkar ens partipolitik, precis vad jag hörde i Ålands Framtids anförande när det har gruppanförande, där de satt och tolkade regeringspartiernas politik. Nu är det min tur att tolka ert, för nu kommer jag upp och den rättigheten måste jag få ha. Att låsa sig fast i programmet, det ser inte jag. Som jag sagt, det viktigaste för social service är att man har kvar huvudmannaskapet under kommunen, för att samarbetet inom kommunen för den enskilde ska kunna komma så tidigt och lätt som möjligt. Att det är en majoritet för det inom landskapsregeringen, det är för att vi är kunniga inom socialkunskap och vi vet att tidiga insatser spar pengar.

Ltl Brage Eklund, replik

Tack, fru talman! Att spara pengar har vi inte sett ännu i den här reformen. Jag vill återknyta ytterligare till att diskutera olika modeller. Det har kommit fram i olika anföranden att det finns tveksamheter till olika huvudmannaskap, det tycks finnas olika viljor inom regeringspartiets lagtingskandidater. Man borde vara mer öppen för diskussioner när man ska försöka skapa en reform och inte låsa sig för en speciell inriktning.

Ltl Göte Winé, replik

Tack, fru talman! Visst är det kul, ltl Brage Eklund att en demokrati fungerar och att få komma med sina egna åsikter, kanon och att majoriteten bestämmer, så svårt är det inte. Att jag har pratat om tidiga insatser som spara pengar, då pratar jag om socialpolitik i allmänhet. Man kan testa och se vad som spara pengar inom socialvården, det är inte att vänta, stå och blunda och titta utan att gå in och agera, det gör många kommuner redan nu. Vi kan få en ännu bättre socialpolitik på Åland, det hoppas jag att vi får genom kommunernas socialtjänst.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

Landskapsregeringens svar antecknas för kännedom. Ärendet är slutbehandlat.

Föredras

4        Landskapsregeringens EU-program 2014-2020

Landskapsregeringens meddelande (M 5/2013-2014)

Ärendet avförs och upptas vid nästa plenum.

Remiss

5        Posten Åland Ab till folkaktiebolag

Ltl Anders Erikssons m.fl. åtgärdsmotion (MOT 16/2013-2014)

Ärendet avförs och upptas vid nästa plenum.

Remiss

6        Gränslöst Åland utan gränshinder

Ltl Anders Erikssons m.fl. åtgärdsmotion (MOT 18/2013-2014)

Ärendet avförs och upptas vid nästa plenum.

7        Max tre valperioder i lagtinget

Ltl Anders Erikssons m.fl. åtgärdsmotion (MOT 19/2013-2014)

Ärendet avförs och upptas vid nästa plenum.

För kännedom

8        Framtidens skärgårdstrafiksystem

Landskapsregeringens meddelande (M 6/2013-2014)

Ärendet upptas till behandling vid plenum 28.04.2014.

Plenum slutar

Nästa plenum hålls 28.04.2014 klockan 13.00. Plenum är avslutat.

Originalfil