Plenum den 23 januari 2009 kl. 10.30

Ålands lagting

STENOGRAFISKT PROTOKOLL

 

 

 

 

 

 



Plenum den 23 januari 2009 kl. 10.45

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: Ltl Jan Salmén)

29 ledamöter närvarande.

Om ledighet från dagens plenum anhåller ltl Jan Salmén på grund av sjukdom.

Beviljas.

Bordläggning ärende 1

Social- och miljöutskottets betänkande nr 3/2008-2009 angående ändring av bestämmelserna om utsläppshandel så att Kyotoprotokollets flexibla mekanismer kan användas. (FR 11/2008-2009).

Talmannen föreslår att ärendet bordläggs till plenum måndagen den 26 januari 2009.

Godkänt.

Bordläggning ärende 2

Landskapsregeringens svar med anledning av ltl Anders Erikssons m.fl. spörsmål angående landskapslag om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om byggnaders energiprestanda. (S 1/2008-2009).

Då landskapsregeringens svar första gången föredras ska ärendet enligt 38 § arbetsordningen bordläggas till ett plenum som hålls tidigast följande dag.

Talmanskonferensen föreslår att ärendet bordläggs till plenum den 26 januari 2009. Godkänt.

Andra behandling, efter bordläggning ärende 3

Näringsutskottets betänkande nr 2/2008-2009 om stöd till näringslivet. (FR 2/2008-2009). (Bordlagt 21.1.2009).

Ärendet bordlades den 21.1.2009.

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion.

Ltl Olof Erland:

Herr talman! Landshövding Peter Lindbäck intervenierade senaste onsdag i debatten om näringsstödslagen. Jag har läst hans anförande men jag har tyvärr inte tagit del av debatten i övrigt men jag tycker att det är positivt för lagtinget och självstyrelsen över huvudtaget att landshövdingen i en sådan här viktig fråga ger sin syn, eller snarare Ålands delegation syn på behandlingen av den här typen av ärenden. Landshövdingens inlägg är mycket intressant och som lagutskottets ordförande tycker jag att den här typen av debatter är väldigt viktiga därför att det alltid ger anledning att gå tillbaka till det historiska perspektivet och att se den här typen av ärenden som principiella. Det gäller maktfördelningen i vårt politiska system. Det gäller självstyrelselagen i förhållande till grundlagen och det gäller utvecklingen av vår självstyrelse i allra högsta grad. Därför tänkte jag passa på att för min del ge några synpunkter på den här frågan. Den är förvisso komplicerad och har många aspekter men jag tycker att det känns som ett politiskt ansvar att föra den här frågan vidare. Frågan bör föras vidare därför att lagstiftningen, å ena sidan är formell, man kan säga teknisk när det gäller ordalydelsen och systemet för lagarnas förhållande till varandra. Lagstiftningen är också politiskt driven och det blir en levande process där vi tolkar, omtolkar och går vidare. En kort bakgrund till det hela är att regeringsformen i Finland gav Presidenten en stor makt d.v.s. makt över de politiska besluten. I det systemet fanns det möjligheter till delegeringar till lägre instanser. Det är en ordnings om ändrades i.o.m. den nya grundlagen och då har det alltså skett en förändring i balansen i makten så att en förskjutning skett från President till riksdag, men också ett nytt moment från 1995 i.o.m. att vi som land och som landskap trädde in i EU-systemet. När det gäller den här specifika frågan så har vi den uttalade rättsstatsprincipen i grundlagens 2 § och när det gäller rättsstatens genomförande och delegering i 8 §. Det som diskuteras är huruvida det finns en skillnad mellan statsrådet och landskapet när det gäller behandlingen av lagstiftning i enlighet med 1 mom. som ger en mera öppen delegeringsrätt och 2 mom. som är mera avgränsat och formbundet.

Lagutskottet har gett ett utlåtande till näringsutskottet i frågan och näringsutskottets slutsats är i en kläm, om jag har uppfattat det rätt, att man skall se över självstyrelselagen i förhållande till grundlagen. Det är säkert någonting som är en viktig slutsats. Lagutskottet har i sitt utlåtande, om man summerar det, sagt att man i samband med översynen av grundlagen borde se på hur statsrådet behandlas och hur landskapets lagstiftning behandlas och att det där finns en skillnad som aktualiserats genom det här enskilda fallet där landskapslagstiftningen haft en ganska allmän formulering i 4 § stödlagen. Där har Ålandsdelegationen och Högsta domstolen har haft synpunkter.

Om man ser detta i förhållande till landshövdingens inlägg i debatten, kan man konstatera att den här frågan inte är så enkel utan att den bör analyseras vidare och det är på grundval av två omständigheter som jag har noterat i grundlagutskottets betänkande och i likartade ärenden. Slutsatsen av det kan man för det första säga är praxis. Statsrådets möjligheter till delegering i lagstiftningen är inte kravlöst eller öppet i enlighet med 1 mom. utan att man i allmänhet enligt praxis som har utvecklats har ett krav på exakthet och noggrannhet i delegeringen. Det är det ena. Praxis är att lagarna i praktiken bedöms likartat när det gäller rikslagstiftning och landskapslagstiftning.

Det andra som jag noterade för egen del och som man bör diskutera är att i lagstiftningen, när det gäller t.ex. näringsstöd ser vi det ofta som ett instrument för landskapsregeringen att ordna upp sina stödregler och kriterier på ett systematiskt sätt. Medan däremot stödtagarens situation kommer i andra hand. Detta är kanske ett påstående som kan ifrågasättas men jag har i alla fall av egen erfarenhet den känslan att det nog är så. Då kommer vi in på självstyrelselagens 21 § där det talas om individens rättigheter och skyldigheter och att grundlagsutskottet faktiskt har, i ett fall som gäller stöd till trädgårdsnäringen och jordbruket, konstaterat att ur stödtagarens synvinkel kan det upplevas som en rättighet när det gäller de här stödlagarna. Det kan upplevas som en rättighet. Det är intressant att rättigheter och skyldigheter inte behöver vara kopplade till individuella förmåner när det gäller sociala rättigheter och liknande utan också stödsystemen för näringslivet bör regleras ur stödtagarens synvinkel. I grundlagsutskottets utlåtande i det här fallet säger man att det inte går att t.ex. återkräva stöd inom en viss tid utan det måste finnas en lagbunden grundläggande princip som t.ex. att det skall vara inom skälig tid. Vad betyder då detta? Det betyder att det skall göras en bedömning i fallet att stödtagaren kan ha förhandlingar med t.ex. banken om att reda upp affärerna och betala tillbaka stödet och då skall tiden vara skälig i förhållande till den situationen. Här har vi i framtida lagstiftning anledning att tänka på kraven i lagstiftningen att man dels skall uppfylla grundlagens krav, självstyrelselagens krav men att man skall väga in det som jag skulle vilja kalla, empatisk lagstiftning. Det vill säga att det inte är lagstiftaren och myndigheten enbart utan det är också mottagaren av stöd som har rättigheter. Man kan kalla det rättsäkerhet, rättvisa, demokrati o.s.v. Det är ett viktigt moment i den kommande lagstiftningen som har betydelse i det här fallet.

Talman, en slutsats av detta är att i framtiden bör man se över självstyrelselagen precis som näringsutskottet säger i sin kläm i förhållande till grundlagen. Där kanske vi skall se på självstyrelselagen i förhållande till grundlagen på ett lite tydligare sätt än i den självstyrelselagsändring som antogs 2004. Det vill säga att självstyrelslagen är vårt instrument för att reglera förhållandet mellan landskapsregeringen och lagtinget och det instrumentet skall vi själva ha i vår hand så långt det är möjligt. Grundlagen är rikets instrument i motsvarande fall där rikslagen har lagstiftningsprivilegium medan självstyrelselagen har ett delat privilegium. Riksdagen och lagtinget skall på ett överensstämmande sätt, båda instanser, lagstifta. Här är det ingenting som säger att den ordning vi har idag skall fortsätta att vara på det sättet utan det är en levande lagstiftning, åtminstone uppfattar jag det som så att här har vi anledning att analysera våra positioner i lagstiftningshänseende, se på maktfördelningen och framförallt hävda självstyrelselagens ställning i åländska lagstiftningsfrågor. Det vill säga vi skall själva så långt som möjligt reglera förhållandet mellan lagting och landskapsregering.

Vicetalman Gun-Mari Lindholm:

Talman! Det har varit bra att det här ärendet blev bordlagt. Då fick vi alla möjlighet, som har velat att under bordläggningstiden, att förkovra sina kunskaper i självstyrelselagstiftning. Jag förstod att landshövdingens inlägg i debatten var föranledd av det inlägget som lagtingsledamot Harry Jansson hade i första behandlingen men jag blev osäker på om det var så att det behövdes ett nytt betänkande. Vi har diskuterat det i oppositionspartierna åtminstone den dagen landshövdingen hade sitt anförande. Det har nu framkommit i all sin tydlighet att det inte heller det som var tänkt.

Jag tycker att det är ett bra betänkande som näringsutskottet har gjort och särskilt klämmen tycker jag är bra. Den är alldeles på sin plats. Jag hoppas att betänkandet skall få en fortsatt positiv behandling. Eftersom det har kommit mycket frågor och funderingar runt detta och med anledning av landshövdingens anförande så är det skäl, när man tittar över självstyrelselagen, att man får detta tillrättalagt som vi idag har problem med. Kanske vi inte har problem i praktiken men när det gäller den rättssäkerhet som vi också bör erbjuda och kunna konstatera inför våra medborgare. Enligt detta är det 4 § man har haft dubier runt och man har godkänt 16a § men framledes borde man reda upp att också självstyrelselagen ger normgivningsdelegering av beslut. Idag har inte lagtinget aktivt gett landskapsregeringen rätt eller befullmäktigat landskapsregeringen att genom beslut, som härstammar eller härleds från lagstiftning att kunna ta beslut utan det är endast genom förordning. Men man har tolkat det analogt med 80 § grundlagen 2 mom. och på det sättet gett den här beslutsrätten. Det skulle vara viktigt att vi här i lagtinget är tydliga i vår lagstiftning så att inte en förordningsmakt behövs utan att man kan bara genom beslut, på en lägre nivå, bestämma någonting. Då måste vi också säga det i självstyrelselagen. När man öppnar självstyrelselagen är det viktigt att man också befullmäktigar landskapsregeringen att också ta beslut på lägre nivå genom beslut som härleds från lagstiftning. Det har man egentligen inte idag utan det är förordning i 21 § självstyrelselagen men man har ändå tolkat det, precis som landshövdingen sade, till Ålands fördel och försöker ändå fria hellre än fälla. Tack!

 

Vicetalman Gunnar Jansson, replik:

Tack talman! Det var en inspirerande betraktelse som kollegan vicetalman Gun-Mari Lindholm höll här. Om jag förstod resonemanget rätt så gick det ut på att ju mera lagreglering vi har i landskapslagstiftning mindre behöver man använda förordning. Så långt kan jag hålla med resonemanget men sedan vad gäller rätten för landskapsregeringen att fatta beslut så är det osäkert om jag förstod rätt. Skulle den rätten grunda sig på en icke delegerad förordningsmakt eller skulle den rätten bara direkt följa direkt av lagtillämpning? Det var oklart. Enligt min mening är det senare som gäller. Vi i lagtinget slår fast normera och regeringen som myndighet sköter lagtillämpningen som en del av den offentliga maktutövningen utan någon annan särskild reglering än normal maktfördelning. Så förstod jag resonemanget.

Victalman Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman! Det finns tre olika nivåer lag, förordning och beslut. Detta kan vicetalman Jansson säkert också. Grundlagens 80 § 2 mom. ger regeringen i Finland att genom beslut också utfärda vissa bestämmelser men den motsvarigheten finns inte i 21 § självstyrelselagen. Det jag menar är att när man öppnar självstyrelselagen så skall man också se till att landskapsregeringen har det. Då kan man ta besluten, vilket man gör ibland idag också i landskapsregeringen om man har givits den rätten men vi har inte aktivt gett den fullmakten till landskapsregeringen för det finns inte stipulerat i lagstiftningen. Däremot finns förordningsfullmakten men inte beslutsfullmakten. Tack!

Ltl Roger Jansson:

Herr talman! Till skillnad mot normal praxis begärde jag bordläggning av det här ärendet senast det var upp i anledning av landhövdingens anförande som var ovanligt och speciellt att han tog initiativ till det. Han gjorde det i sin egenskap av ordförande i Ålandsdelegationens där han reagerade på eventuella missförstånd när det gällde Ålandsdelegationens åsikter i frågan om förordningsfullmakterna i grundlagens 80 § och i självstyrelselagens 21 § som eventuellt kunde finnas i lagtinget. Jag tror att landshövdingens inlägg mest baserade sig på lagutskottet skrivning i utlåtandet till näringsutskottet på sidan 3. där man skriver att lagtingets tolkning av bestämmelserna om begränsningen i möjligheten till delegering genom förordning inte alltid har överensstämt med Ålandsdelegationens och Högsta domstolens tolkningar. På det tyder det relativt stora antalet ärenden där bestämmelser förordnas att förfalla. Det är väsentligt att vi analyserar landshövdingens inlägg i en sådan här tung fråga för självstyrelsen där det i viss mån har uppfattats här i lagtinget att tolkningen i Ålandsdelegationen har varit negativ ur självstyrelsens synpunkt. Man har uppfattat att man har klassat ner regeringsbeslut när det gäller förordningar att kunna jämföras med beslut fattade ute på statsrådet och ministerierna. Alltså beslut underlydande statsrådet.

Eftersom landshövdingens anförande inte fanns utskrivet i går kväll hade jag ingen möjlighet att titta på det i går kväll, däremot finns det föredömligt på lagtingets hemsida på band. Det vi säger här kan man höra samma dag på lagtingets hemsida så jag kunde höra på landshövdingens inlägg ännu en gång. Också vicetalman Gunnar Janssons inlägg i den debatten var intressant att ännu en gång ta del av. Jag ser att det inte finns någon annan åsiktsskillnad mera nu än att landshövdingen angav att det var ett ytterst fåtal ärenden under de här åren sedan självstyrelselagen ändrades som har förordnats att förfall på basen av just den här bestämmelsen.

Det är möjligt att det fortfarande finns någon åsiktsskillnad när det gäller det som lagutskottet skriver när de konstaterar att bestämmelsen i grundlagens 80 § i viss mån inskränker den utvidgning av möjligheten till förordningsfullmakter som infördes genom den nya självstyrelselagen. Där uppfattar jag landshövdingen på det sättet att han inte var av den åsikten. Där är det lite oklart huruvida det finns en åsiktsskillnad fortfarande eller inte.

Sammantaget har jag gjort tolkningen att det inte finns någon konflikt mellan lagutskottets utlåtande till näringsutskottet och näringsutskottets betänkande och näringsutskottets förslag till kläm. I huvudsak finns det ingen konflikt mellan Ålandsdelegationens uppfattning och lagtingets uppfattning. Jag konstaterar att näringsutskottets slutsatser som baserar sig på lagutskottets utlåtande är mycket bra och vi kan gå vidare på det sättet. Klämmen är motiverad ur dessa synpunkter.

Därmed kommer vi in på den större frågan om den bristfällighet vi har i systemet och samverkan mellan riket och Åland. Det är oklart. Det är ofta oklart fortfarande. Praxis har inte hunnit utvecklas o.s.v. när grundlagen gäller framom självstyrelselagen. Den situationen är oacceptabel för ett självstyrelsesystem. Det gör att det blir ännu mera väsentligt att landskapet är företrätt på det sätt som lagtinget har önskat via självstyrelsepolitiska nämnden genom t.ex. den kunskap som vicetalman Gunnar Jansson besitter i dessa frågor. Vi borde på det sättet ha ett medlemskap i denna kommitté genom en permanent sakkunnig, just genom vicetalmannens medverkan. Jag hoppas att landskapsregeringen skall lyckas i de förhandlingarna. Raden av problem för självstyrelsen i samband med grundlagen blir fler och fler ju längre vi diskuterar. Det är absolut nödvändigt att självstyrelsen är med, inte bara via riksdagsledamoten som inte har folkets fullmakter att representera ålänningarna i självstyrelsefrågor specifikt, utan det är lagtinget som har den fullmakten. Därför är det västenligt att vi direkt är företrädda i den kommittén. Plus att detta visar brådskan för att komma vidare med förändringar i självstyrelselagen. Man kan lämpligen använda sig av det underlag som danskarna har varit vänliga att servera för oss med den lösning man har funnit för Färöarna och nu utvecklar för Grönlands del. Det är ett alldeles utomordentligt system som skulle förbättra självstyrelsen och minska, det som förra lantrådet Roger Nordlund ofta brukar säga, slitytan mellan Mariehamn och Helsingfors.

Vtm Gunnar Jansson, replik:

Herr talman! Jag vill tacka kollegan Roger Jansson för de vänliga orden. Men som jag sade i mitt anförande på onsdagen så bör man också i den här typen av kompetensdiskussion om självstyrelsens objektiva utsträckning, såsom Högsta domstolen gjorde i yttrandet över näringsstödslagstiftningen, beakta 27 § självstyrelselagen som de facto hänför undantag från grundlagen till rikets kompetens. Detta komplicerar i någon mån debatten men jag förstår kollegan Roger Jansson på det sättet att han har beaktat den aspekten. Det är alltså nu inte enbart en fråga om slitytan mellan självstyrelselagen 21 § grundlagen 80 §, utan däremellan skulle jag säga som ett mycket fint sandpapper, har vi självstyrelselagen 27 § 1 mom. Det är en bra sak för oss att ett så här grundläggande stadgande finns i en lagstiftning som vi har makt att råda över på det sätt vi har.

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman! Så är det och särskilt viktigt för ett självstyrelsesystem och självstyrelsesamfund är frågan om kompetens-kompetensen. Självstyrelselagen bör vara så tydlig att inom ramen för vår kompetens är det vi som har kompetensen att bedöma de politiska frågorna. Där finns det för många oklarheter idag i förhållandet mellan riket och Åland och nu alltmer i förhållandet mellan självstyrelselagen och grundlagen. Detta måste vi hitta lösningar på.

TALMANNEN: Replikskiftet är därmed avslutat.

Detaljbehandlingen vidtar. Det i landskapsregeringens framställning ingående lagförslaget föreläggs för lagtingets bifall i enlighet med näringsutskottets förslag.

Lagförslaget är bifallet.

Ärendets andra behandling är avslutad.

Första behandling ärende 4

Lagutskottets betänkande nr 7/2008-2009 angående ändring av landskapslagen om fritidsbåtar. (FR 10/2008-2009).

Först tillåts allmän diskussion.

Enligt 54 § 2 mom. LO kan förslag väckas om att ärendet skall remitteras till stora utskottet efter det att diskussionen avslutats.

Diskussion.

Ltl Barbro Sundback:

Herr talman! Landskapsregeringens framställning om ändring av landskapslagen om fritidsbåtar har inte lett till några större politiska konflikter i lagutskottet. Tvärtom, kan man säga att enigheten har varit stor och behandlingen har varit snabb och effektiv. Den här lagstiftningen är väl grundad. Det gäller tre stycken ändringar. En är av teknisk natur och handlar om hur man mäter alkohol i utandningsluften. Det skall vara analogt med en promille etanol i blodet. Det är en justering från 0,44 mg till 0,50 mg. Det viktiga för medborgarna är att känna till att det är den som framför båten, som använder den, är ansvarig för att båten uppfyller de säkerhetsstandard som skall gälla. Sedan är det fråga om att införa ordningsbot så att sjöbevakningen som övervakar detta snabbt skall kunna verkställa olika typer av påföljder ifall man inte följer den här lagen.

Vi har haft två frågor som vi har fått klarlagda. Den ena är i 22a §, där det står att den som framför en fritidsbåt kan föreläggas en ordningsbot på 60 euro för överskridande av den högsta tillåtna hastigheten med maximalt den högsta tillåtna hastigheten. Det där låter inte så klokt men det betyder helt enkelt att om det är 5 knop och man kör 10 knop så inom det intervallet blir det en bot påförd om man blir haffad av sjöbevakningen. Går det ännu fortare blir det andra bullar.

I 22b § regleras förseelser mot bestämmelsen mot utsläpp av toalettavfallsvatten från fritidsbåtarna. Detta känner de flesta åländska och finländska båtförare till. Det som utskottet nu har fått klarhet i är att detta gäller alla båtar som rör sig på åländska vatten. Här har regeringen ett ansvar att i olika turistiska sammanhang klargöra för särskilt svenska men också andra fritidsbåtar som besöker Åland att detta bör följas.

Herr talman lagutskottet föreslår att den här framställningen skall ändras och jag kan inte säga att det finns någon orsak att föra den till stora utskottet.

Ltl Åke Mattsson:

Tack herr talman! Jag kan hålla med om att man kan ha ett snabbt och smidigt förfarande för ordningsboten men beträffande promillehalten hade vi en viss diskussion i remissdebatten. Diskussionen gällde om det var lämpligt med så här hög promillehalt på sjön med tanke på utvecklingen för fritidsbåtarna idag och vattenskotrarna. Jag har själv haft, det tvivelaktiga nöjet, eller nöjet att åka på en skoter senaste sommar och det började gå mot 60 knop. Man skall inte köra en sådan och ha 1 promille på sjön med lite sjögång. Är det lämpligt att hålla den här promillehalten eller borde man ha begärt en att landskapsregeringen skulle ha utrett detta. Nu finns det ingenting sagt om att forska i detta eller om det är bra med en promille. Är det så att man i utskottet tycker att det helt "okey" att man skall köra omkring i fyllan på sjön så är det väl så då.

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman! Det sista uttalandet var verkligen vulgärt att utskottet på något sätt skulle reflektera över att det är "okey" att köra i fyllan med 60 knop. Jag förstår överhuvudtaget inte ledamot Åke Mattssons inlägg i den här debatten. Ledamot Åke Mattsson företräder majoriteten och regeringspartierna. Jag uppmanar ledamot Åke Mattsson i sin frenesi att diskutera dessa frågor lägga dem på regeringen och inte på lagtinget.

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman! Det kommer jag också att göra. Jag kan konstatera att oppositionen kommer jag inte att få någon hjälp ifrån, åtminstone inte ifrån socialdemokraterna vad det verkar här. Jag tycker att detta skulle ha varit ett ypperligt tillfälle att få mandat att titta lite på dessa frågor och ventilera dem för att eventuellt höra någon för att efterhöra om det här är lämpligt och hur ser det ut? Har vi behov av att ändra lagstiftningen? Man tyckte uppenbarligen att det inte var lämpligt att ta det tillfället.

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman! Man får konstatera att ledamot Åke Mattsson överhuvudtaget inte har någon framgång med sina idéer inom regeringsblocket. Att han nu vill lägga ansvaret på oppositionen och socialdemokraterna det tyder på en desperat politisk situation.

TALMANNEN: Replikskiftena är därmed avslutade.

Ltl Sirpa Eriksson, replik:

Herr talman! Jag skulle också ha önskat att lagutskottet hade hört någon sakkunnig om den här promillehalten och hur den här promillehalten påverkar en persons förmåga att köra på sjön.

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman! Inte är det min sak att försvara regeringen inför dess liberala medlemmar. Men det minsta man kunde förvänta sig är att de ledamöter som tillhör det liberala partiet och är missnöjda med behandlingen skulle vända sig till sina representanter i lagutskottet så kanske frågan kunde ha kommit upp på bordet.

TALMANNEN: Replikskiftena är därmed avslutade.

Vom Gun-Mari Lindholm, replik:

Herr talman! Jag har ingenting att invända till det som lagutskottet har i sitt betänkande men däremot har jag en fråga eftersom vi hade en debatt här. Det var flera i salen som var involverade i debatten angående någon form av differentierad promillehalt i och med att man har olika hastigheter när man rör sig på sjön. Jag tycker själv att det är stor skillnad om man rör sig med 5 knop eller med 35 knop. Jag skulle vilja veta om man överhuvudtaget förde någon diskussion i lagutskottet när man behandlade detta angående den debatten som var här i salen och i så fall vad den ledde till? Jag ser inget spår av det i det här betänkandet.

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman! Nej, det var ingen i utskottet som har tagit upp några som helst frågor vad gäller promillehalten.

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik:

Herr talman! Det var synd. Det hade varit intressant att få ta del av den debatten om den hade förts. Jag tyckte att det var flera här i salen som uttalade sig om att det kunde finnas skäl att se över om det här skulle vara ett bra sätt. Är det rätt att få ha 1 promille när man kör 35 knop och att man också tycker att 1 promille är för mycket när man kommer med en skötbåt? Det är klart att man kan bli liggande i faret och vara förhinder för någon större båt som också är i trafik. Jag tycker att det kunde ha varit en bra debatt att spåna vidare kring.

Ltl Åke Mattsson:

Tack herr talman! För en gångs skull är vi i samförstånd vicetalman Gun-Mari Lindholm och jag. Vi brukar oftast ha olika uppfattningar men det här är vi överens om . Jag är beredd att gå lite längre att man alltid skall vara nykter på sjön, men jag skulle också gärna ha sett att man skulle ha haft en diskussion angående de höga hastigheterna på sjön och kommit med en kläm eller någonting för att utreda det vidare. Vi är helt överens.

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik:

Herr talman! Det där att inte vara överens uppfattar inte jag. Jag tycker att lagtingsledamot Åke Mattsson och jag har varit mycket överens om de frågorna som gäller drogproblematiken. Däremot upplever jag nu tyvärr att den glöden som ltl Åke Mattsson tidigare visat har lite falnat och det tycker jag är synd. Liberalerna har ordförandeskapet i lagutskottet. Om man brinner för den här frågan hade jag hoppats på att lagtingsledamot Mattsson skulle ha fört fram det här till sin grupp och då hade vi kanske sett resultat av den här framställningen och framförallt i betänkandet.

Ltl Åke Mattsson:

Herr talman! Det håller jag med om. Jag borde kanske ha hållit fram detta men ordföranden var borta vid det här tillfället så därför förde han inte fram den här synpunkten. Jag blev ganska överraskad när jag såg betänkandet. De jobbar väldigt snabbt och effektivt i lagutskottet så jag missade den biten. Det får jag ta på mig. Jag är rörande överens att vi har samsyn när det gäller droger. Jag vet att vicetalman Lindholm är en engagerad person när det gäller drogfrågorna.

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik:

Herr talman! Utskottets ordförande har varit sjuk men jag tror nog att liberalerna har sett till att det finns någon annan liberal på plats. För oppositionssuppleanterna tror jag inte man hade vågat låta komma in för då kan det helt plötsligt vara en annan majoritet i utskotten. Det har vi sett resultat av i andra utskott. Jag tänker framförallt på finansutskottet där man tidvis var tre liberaler representerade. Vill man ändra någonting, vågar man ändra någonting och kämpar man på och tror på sin sak, då får man förändring när man sitter i majoritet. Men vill man inte arbeta och vågar man inte, då blir det inte heller förändring.

Begäres ordet?

Diskussionen är avslutad.

Väcks förslag om remiss till stora utskottet?

Ingen remiss. Ärendets första behandling är avslutad.

Föredras ärende 5

Landskapsregeringens svar med anledning av lagtingsledamoten Barbro Sundbacks enkla fråga om Märkesåret 1809. (EF 9/2008-2009).

Enkel fråga skall uppläsas av frågeställaren vid plenum då den besvaras. Härefter avger lantrådet eller därtill utsedd ledamot av landskapsregeringen svar på frågan. Med anledning av svaret får frågeställaren omedelbart härefter hålla högst två till frågan anslutna anföranden, vilka även får innehålla tilläggsfråga. Efter vartdera anförandet har den som besvarat frågan rätt att yttra sig. Annan diskussion är inte tillåten.

För svaret på frågan tillämpas ingen tidsbegränsning. Frågeställarens följande yttranden samt tilläggsyttranden av den som avger svaret får däremot inte överstiga tre minuter.

Ltl Barbro Sundback:

Herr talman! I Finland och Sverige uppmärksammas år 1809 och dess historiska betydelse för uppkomsten av det nationella Finland. Märkesårets mål är att gestalta bilden av den autonoma periodens inledande skeden utifrån ny forskning. Statsrådet uppmuntrar de statliga inrättningarna, kommunerna och lokala sammanslutningar att på olika sätt ta egna initiativ under märkesåret parallellt med de statliga evenemangen.

Med hänvisning till 48 § 2 mom. lagtingsordningen ställer jag till vederbörande medlem av landskapsregeringen följande enkla fråga: På vilket sätt ämnar landskapsregeringen uppmärksamma märkesåret 1809 med tanke på dess betydelse i åländsk historia och med beaktande av dess betydelse för självstyrelsens tillkomst?

Lantrådet Viveka Eriksson:

Herr talman! Landskapsregeringen har haft som en utgångspunkt i arbetet att uppmärksamma märkesåren att Åland är en brygga. Så Åland är överbryggande mellan Sverige och Finland. Åland var viktigt under den här tidsepoken. Åland var viktigt i fredsförhandlingarna och det var också en period som lade grunden för den självstyrda status och demilitariserade och neutraliserade status vi har idag. Det är väldigt viktigt att uppmärksamma den här perioden. Eftersom vi hade utgångspunkten brygga så ville vi också söka samarbete på olika sätt med den svenska kommittén och den finska kommittén. Redan för snart ett år sedan på våren bjöd vi in både landshövdingen och svenska konsuln för en första diskussion. Ur den mynnade en löst sammansatt kommitté som sedan har jobbat under 2008 för att utforma ett program där Åland på olika sätt uppmärksammar minnesåret.

Sedan har kommittén, som egentligen inte har varit en formellt tillsatt kommitté, har bestått av lite olika medlemmar. Vi har haft kontakt med olika organisationer, kommuner, och olika avdelningar inom landskapsregeringen har varit involverade. Det har varit en ganska bred uppslutning i det här arbetet. Vi kan också konstatera att redan under fjolåret inledde landskapsregeringen det här arbetet genom en utställning som uppmärksammade märkesåret och som sammanställdes av museet och konstmuseet. Det var framförallt krigsperioden som uppmärksammades och utställningen hette "Vi blevo ryssar".

Kontakterna med den svenska och finska kommittén har lett till att vi också har utarbetat olika samarbetsprojekt och att vi också har blivit inbjudna på olika evenemang som arrangeras av de olika märkesårskommittéerna. Vi har haft en representant från landskapsregeringen har haft träffar med den svenska kommittén och själv är jag nu också medlem i den finska delegationen som leds av statsministern Matti Vanhanen. Det är en rikstäckande delegation som har till uppgift att samordna och sammanställa de olika evenemangen som genomförs under året.

Under 2008 har ett program utarbetats och det utgår vi ifrån när vi nu verkställer de olika evenemangen vartefter. Det som redan har skett var den officiella öppningen av märkesåret i riksdagen där vi inbjöds att medverka. I anledning av frågestunden var det en tidigare diskussion om huruvida informationen tillkom. Men faktum är att vi vid några tillfällen har informerat om att det här arbetet är på gång. Nu råkade informationstillfället sammanfall med den här enkla frågan som lyftes fram i lagtinget. Datumen den 22 januari var spikat sedan ganska länge. Då skulle det vara utgivning av första dags frimärket som heter "Ny gräns, ny tid" och konstnären heter Cecilia Mattsson signerade första dags brevet på museet igår. I anledning av det berättade vi också om de evenemang som är under bearbetning i den här kommittén. Noteras bör att det finns flera olika programpunkter som inte är klart planerade och som man inte kan gå ut med ännu.

I mars kommer en framtidskonferens att hållas i Stockholms stadshus dit åländska representanter kommer att inbjudas. Detta kommer att marknadsföras för åländskt näringsliv. I mars kommer det att ges ut en gemensam frimärkssamling med ett åländskt, ett finskt och ett svenskt frimärke.

Även om invigningen av Alandica kultur- och kongresshus inte har temat "Märkesår" så kommer året även att uppmärksammas i anslutning till invigningen. Till den har vi bjudit in representanter både från Finlands och Sveriges regeringar. Det kommer att anordnas en temavecka på Skansen i maj. Det kommer att få ett ganska omfattande åländskt program. Det kommer att anordnas ett seminarium i Finlands riksdag som har temat "Den nordiska demokratin och rättsstaten, det nordiska medborgarsamhället och det nordiska välfärdssamhället". Museibyrån tillsammans med Ålands fredsinstitut bereder en utställning som heter "Utpost mellan land och brygga på jakt efter Ålands identitet efter 1809". Den kommer att bli en vandringsutställning där det finns olika kontakter till olika museer. I samband med öppnandet av utställningen kommer också Herman Lindqvist att medverka för att öppna utställningen. Statsministern Vanhanen kommer att medverka. I programmet har vi lyft in premiären av Joeloperan eftersom representanter från Finlands och Sveriges regeringar kommer att inbjudas. Det anordnas ett program där de olika skolorna involveras på olika nivåer. I det skolprogrammet ingår olika delar. Det kommer att finnas en anslutning till utställningen under sensommaren. Under november kommer detta att uppmärksammas under en vecka i skolorna så att barn och ungdomar skall få en bra bild och lära sig kring de historiska skeden som det här tar fasta på. Det kommer att ordnas en finlandssvensk släktkonferens där Ålands emigrantinstitut är involverat och som har tema från året 1809.

Sedan har vi lyft in i det här arbetet i postrotevägen eftersom vi har temat brygga. Postrotevägen är verkligen en brygga mellan Sverige, Åland och Finland. Kring postrodden kommer särskilda evenemang att arrangeras. Där finns också kontakter med de åländska kommunerna som finns längs vägen och med motsvarande samarbetspartners på svensk och finsk sida. Dessutom finns andra olika planer. Vi håller på och funderar på någon form av seminarium där man skulle ha olika inlägg sett ur olika synvinklar. Detta var tänkt i samband med invigningen av utställningen, nu blir det lite annorlunda än det var tänkt från början. Det återstår bland annat. Det är ett levande program som bearbetas hela tiden.

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman! Tack för informationen! Detta finns redovisat på landskapsregeringens hemsida. Av det framgår att det är tio evenemang som landskapsregeringen lyfter fram i samband med märkesåret. Av dem kan man konstatera att fem evenemang ordnas av svenska eller finska institutioner. Sedan är det två som Posten ordnar och sedan är det utställningen "Utpost mellan landbrygga" som är Fredsinstitutets initiativ från början och där institutet har ingått ett samarbete med Ålands museum. För min del tycker jag att det är en ganska mager lista på evenemang där Åland lyfts upp som ett särskilt område i samband med märkesåret. Man kan säga att Ålands historia till alla delar påverkades av freden 1809. Hade det inte skett hade Åland hört till Sverige och vår historia hade fått en helt annan vändning. Detta tycker jag att regeringen inte på något sätt uppmärksammat tillräckligt. I samband med den här typen av evenemang brukar man använda sig av forskning och nytolkningar och det kanske jag saknar allra mest. Men som sagt var tycker jag att det är ett magert program. Jag tycker inte att det profilerar Åland. Man hakar på andras evenemang egentligen. Landskapsregeringen borde visa en mycket starkare egen profil i dessa frågor. Jag hoppas att det skall komma nya evenemang som också har utlovats här som har lite större lyskraft än de som presenteras på hemsidan.

Min fråga är vad har egentligen Joel Pettersson operan med märkesåret att göra? Är det det att man bjuder in representanter från Sverige och Finland som manifesterar märkesåret i det sammanhanget?

Lantrådet Viveka Eriksson, replik:

Herr talman! Jag väntade länge på den här följdfrågan. Jag konstaterar att ledamot Sundback är missnöjd med ett ganska omfattande program där vi alldeles särskilt har lagt oss vinn om att Åland skall vara bryggan. Det är anledningen till att vi har dessa olika samarbetsprojekt med Sveriges och Finlands kommittéer. Vi har jobbat i den riktningen. Vi hade först ha en utställning som var väldigt informativ. Vi kommer att arrangera ytterligare en utställning som väldigt tydligt kommer att visa olika riktningar av det åländska samhället. Det som kom efter 1808-1809. "Vi blevo ryssar" visade krigsåren väldigt bra. Det finns mycket egen profil i det här programmet. Förutom det finns planer på någon form av seminarier som ännu inte är färdigt spikade. Det är bara att konstatera att ledamot Sundback är missnöjd med att det är många olika organisationer som tillsammans har försökt åstadkomma ett bra program och det är inte tillfyllest för henne.

När det gäller Joeloperan och invigningen av Alandica så är den alldeles särskilt framlyft därför att vi har marknadsfört den i våra kontakter till både Sveriges och Finlands kommittéer. I programmet för den finska delegationen finns det olika kulturprogram som sker under året. Det kommer på ett eller annat sätt att uppmärksammas i anslutning till de här evenemangen någon form av anknytning till märkesåret. Det är viktigt igen att Åland är en brygga och vi bjuder in representanter från de två regeringarna.

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman! Jag är missnöjd på det sättet att jag tycker att Åland har en alldeles för svag profil. Åland är en brygga idag men det var det minsann inte 1809. Jag tycker inte att det är riktigt korrekt historieskrivning. Det var mera en utpost för det stora ryska imperiet. Det som jag tycker att man missar, är det historiska avgörandet som 1809 innebar för Åland. Min bänkkamrat här bakom visade att vi inte kan förlita oss på finlandssvensk historieskrivning i det här sammanhanget utan vi måste göra vår egen historieskrivning. Det minsta man kan begära är att man nog har en särskild grupp sakkunniga, eller en sakkunnig eller hur man lägger upp det, som gör en speciell tillbakablick utgående ifrån just året 1809. Det finns alltid skäl att se på historien med nya ögon och det hoppas jag faktiskt att lantrådet tar till sig i stället för att stå och ironisera över mitt intresse i den här frågan.

Lantrådet Viveka Eriksson, replik:

Herr talman! Det är väldigt svårt att tillmötesgå de olika svängningarna i ledamot Sundbacks olika repliker. Först hade vi för lite från 1808-1809 och att vi skulle behöva rikta oss framåt. Så beskriver jag att det är precis det vi gör. Vi pratar om Åland som en brygga såsom det utvecklade sig efter kriget och freden och hur det åländska samhället har utvecklats. Det är tanken med temat brygga. I andra repliken har vi för lite av 1808-1809. Jag förstod inte för det blev både och. Det är svårt att riktigt tillmötesgå ledamot Sundbacks olika krav eftersom de inte är så entydiga.

Landskapsregeringens svar antecknas till kännedom. Ärendet är slutbehandlat.

Nästa plenum hålls på måndag den 26 januari 2009 kl. 13.00.

Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl. 11.49.)

 

Originalfil