Plenum den 23 maj 2007 kl. 13.00

Ljudinspelningen saknas ännu. Vänligen återkom senare eller se ifall livesändingen ännu är aktiv.

PLENUM den 23 maj 2007 kl. 13.00.

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Jan-Erik Mattsson och ltl Henrik Lagerberg).

28 lagtingsledamöter närvarande.

Om befrielse från dagens plenum anhåller ltl Henrik Lagerberg på grund av privata angelägenheter. Ltl Jan-Erik Mattsson anhåller om ledighet för tiden 23-28.5 på grund av privata angelägenheter. Beviljas.

 

 

Föredras för bordläggning ärende nr 1:

 

Finansutskottets betänkande nr 6/2006-2007 angående förslag till första tilläggsbudget för år 2007. (FR 20/2006-2007).

 

Talmannen föreslår att ärendet bordläggs till plenum den 28.5. Godkänt.

 

 

Föredras ärende nr 2:

 

Fyllnadsval av en ordinarie medlem i social- och miljöutskottet. (V 5/2006-2007).

 

Inom föreskriven tid och i behörig ordning har inlämnats endast en kandidatlista. Listan upptar som ordinarie medlem i social- och miljöutskottet ltl Leo Sjöstrand. Enligt 51 § arbetsordningen tillåts vid val diskussion endast om kandidaternas valbarhet och valets laglighet i övrigt.

 

Eftersom endast en kandidatlista inlämnats verkställs enligt 68 § arbetsordningen ingen särskild valförrättning. Ltl Leo Sjöstrand förklaras därför vald till ordinarie medlem i social- och miljöutskottet för återstoden av innevarande valperiod.

Antecknas.

 

 

Föredras ärende nr 3:

 

Fyllnadsval av en ersättare i näringsutskottet. (V 6/2006-2007).

 

Inom föreskriven tid och i behörig ordning har inlämnats endast en kandidatlista. Listan upptar som ordinarie medlem i ersättare i näringsutskottet ltl Leo Sjöstrand. Enligt 51 § arbetsordningen tillåts vid val diskussion endast om kandidaternas valbarhet och valets laglighet i övrigt.

 

Eftersom endast en kandidatlista inlämnats verkställs enligt 68 § arbetsordningen ingen särskild valförrättning. Ltl Leo Sjöstrand förklaras därför vald till ersättare i näringsutskottet för återstoden av innevarande valperiod.

Antecknas.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 4:  

 

Fyllnadsval av en ersättare för justeringsman (V 7/2006-2007).

 

Inom föreskriven tid och i behörig ordning har inlämnats endast en kandidatlista. Listan upptar som ersättare för justeringsman ltl Leo Sjöstrand. Enligt 51 § arbetsordningen tillåts vid val diskussion endast om kandidaternas valbarhet och valets laglighet i övrigt.

Eftersom endast en kandidatlista inlämnats verkställs enligt 68 § arbetsordningen ingen särskild valförrättning. Ltl Leo Sjöstrand förklaras därför vald till ersättare för justeringsman för återstoden av innevarande valperiod.

Antecknas.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 5:

 

Landskapsregeringens framställning angående ny blankettlag om gödselfabrikat. (FR 24/2006-2007).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till näringsutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf:

Fru talman!

Det här är kanske inte min allra mest specialiserade genre, som det brukar heta, men eftersom Åland för ett antal år sedan tog över lite behörighetsfrågor på detta område är det också oerhört angeläget att landskapsregeringen och därmed också parlamentet sörjer för att vi har en lagstiftning på området som är up-to-date, tidsenlig, och som tillförsäkrar också det konsumentskydd som finns inbyggd i gödsellagstiftningen, samtidigt som vi på alla sätt tillgodoser även det regelverk och det direktiv som EU föranstaltat om.

 

På rikssidan fick man en ny gödselfabrikatlag 1 juli ifjol och i vanlig ordning släpar vi efter nästan ett år. Förseningarna innebär också att vi från tid till annan får utstå påpekanden från EU om nödvändigheten av att sätta den här lagstiftningen i kraft så att den är tidsenlig.

 

Genom att i allt väsentligt anpassa oss till rikets lagstiftning på området genom detta förslag till blankettlagstiftning är vår förhoppning att vi har fullföljt dessa åtaganden.

 

Sedan kan man, fru talman, med fog nog diskutera om de önskemål och tänkanden som fanns en gång i tiden att vi skulle dra en reell, väsentlig, t.o.m. kanske kommersiell nytta av ett övertagande, om det verkligen slog ut. Det finns de som tycker att vi snarast har hamnat i någonting annat än det, även om tanken var att vi på det här sättet skulle kunna främja eventuell direktimport från utlandet till oss. Jag kommer ihåg att vid den tidpunkt när de här frågeställningarna var aktuella så fanns det bl.a. vissa produkter man gärna ville importera direkt från Danmark. Hur som helst med den här frågan, vi är där vi är och vi har skyldigheten att sörja för att lagstiftningen är i ordning, och vi har gjort vårt bästa. Jag hoppas lagtinget kan anse att det förslag som ligger också är tillfyllest.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till näringsutskottet.

 

Föredras för tredje behandling ärende nr 6:

 

Social- och miljöutskottets betänkande nr 4/2006-2007 angående ändringar av landskapets jämställdhetslagstiftning. (FR 15/2006-2007).

 

I tredje behandling har lagtinget att antingen anta lagförslagen sådana de godkändes vid andra behandlingen eller att förkasta dem. Först tillåts diskussion och därefter föreläggs lagförslagen för beslut var för sig. Slutligen föreläggs motiveringen för godkännande i enda behandling. Diskussion. Ingen diskussion.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om jämställdhet mellan kvinnor och män för antagande i tredje behandling. Begärs ordet? Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av 1 § landskapslagen om landskapet Ålands jämställdhetsdelegation för antagande i tredje behandling. Begärs ordet? Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av 1 § landskapslagen om förhindrande av diskriminering i landskapet Åland för antagande i tredje behandling. Begärs ordet? Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av 1 och 6 §§ landskapslagen om diskrimineringsombudsmannen för antagande i tredje behandling. Begärs ordet? Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av 2 § landskapslagen om tjänstekollektivavtal för antagande i tredje behandling. Begärs ordet? Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

 

Föreläggs motiveringen för enda behandling. Begärs ordet? Lagtinget har i enda behandling godkänt motiveringen. Motiveringens enda behandling är avslutad.

 

Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Föredras för tredje behandling ärende nr 7:

 

Näringsutskottets betänkande nr 4/2006-2007 om finansiering av landsbygdsnäringar. (FR 17/2006-2007).

 

I tredje behandling har lagtinget att antingen anta lagförslaget sådant det godkänts vid andra behandling eller att förkasta detsamma. Först tillåts diskussion och därefter föreläggs lag­förslaget för antagande. Diskussion. Ingen diskussion.

 

Föreläggs lagförslaget för antagande i tredje behandling. Begärs ordet? Lag­tinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

 

Föreläggs betänkandets motivering för enda be­handling. Diskussion. Ingen diskussion. Motiveringen godkänd i enda behandling.

 

Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Föredras för första behandling ärende nr 8:

 

Social- och miljöutskottets betänkande nr 5/2006-2007 angående ändrade bestämmelser om servering av alkoholdrycker. (FR 16/2006-2007).

 

Först tillåts allmän diskussion. Efter avslutad diskussion kan enligt 54 § 2 mom. lagtingsordningen förslag väckas om att ärendet skall remitteras till stora utskottet. Diskussion.

 

 

Ltl Fredrik Lindqvist:

Fru talman!

Jag skall i korthet redogöra för social- och miljöutskottets betänkande rörande ändringar i alkohollagen. Framställningen innebär en liberalisering av bestämmelserna gällande utskänkning av alkohol. Förbättringarna kommer företagare inom främst restaurang- och turistnäringen tillgodo i huvudsakligen två avseenden. För det första lindras kraven på den som söker utskänkningstillstånd för B-rättigheter. Tidigare har det ställts krav på att den som söker utskänkningstillstånd för B-rättigheter, dvs. alkoholdrycker med en volymprocent på högst 22 procent, alltså vin- och starköl i praktiken, har genomgått en restaurangutbildning.

 

Det här har skapat en situation som på intet sätt står i paritet med vare sig ett positivt företagarklimat eller Europa-harmoniseringen i övrigt. Som vi alla vet berikas Åland varje år med fler och fler företagare inom restaurangbranschen med härkomst från världens alla hörn, företagare som ofta besitter en bred och god kunskap i såväl matservering som alkoholservering. Men dessa företagare har inte ansetts behöriga att ansöka om B-rättigheter och möjligheten att servera ett glas vin till maten, såvida dessa företagare inte har haft en skolkompetens. Med förändringen nu möjliggörs detta genom att var och en som kan uppvisa nödvändiga kunskaper genom en tentamen och på basen av det erhålla rätt att servera vin och starköl.

 

Fru talman! Åland tar ett steg närmare EU igen. Den här gången med positiva förändringar för såväl företag som konsumenter. Jag vill här understryka att förändringen endast avser B-rättigheterna och inte de s.k. A-rättigheterna, alltså utskänkning av starksprit. Man kan också säga att det är samma regler som gäller för C-rättigheter i dag, alltså mellanöl, kommer att tillämpas på B-rättigheterna i det här avseendet.

 

Fru talman!

Den andra förändringen, som också går i samma anda, dvs.en betydande förbättring för företagare inom restaurang- och turistbranschen, är att det införs en möjlighet till en typ av begränsat utskänkningstillstånd; för kanske framför allt sommarrestauranger i skärgården har det funnits svårigheter att leva upp till kravet på att någondera av de ansvariga servitörerna skall finnas på plats när alkohol serveras. Nu införs en möjlighet att ansöka om ett speciellt utskänkningstillstånd där det är tillräckligt att någon av de ansvariga finns i närheten med en inställelsetid på en timme. Dock förknippas ett dylikt tillstånd med en begränsning i den alkoholmängd som får säljas under en period, det är 50 liter per år, dock högst 8 liter per kalendermånad samt att den som utskänker alkohol med stöd av det här specialtillståndet skall vara minst 20 år fyllda.

 

Utskottet har enhälligt omfattat framställningen. Utskottet har dock anfört några synpunkter, bl.a. har utskottet inte givit sitt gillande till benämningen ”Ålands gymnasieskola”, emedan en sådan inrättning inte finns annat än i en framställning som är föremål för behandling i kulturutskottet.

 

Utskottet föreslår vidare att landskapsregeringen ser över avgiftsstadgan så att avgiftsnivån på utskänkningstillstånd kan bestämmas utgående från den omsättning som ifrågavarande verksamhet genererar. Utskottet har erfarit att nuvarande avgiftstaxor renderar i orimliga kostnader för exempelvis entreprenörer i skärgården som är i behov av tillfälliga utskänkningstillstånd i samband med grupper och konferenser i tillfälliga lokaler, för att ett exempel.

 

Fru talman!

Med hänvisning till det anförda föreslår social- och miljöutskottet att lagtinget antar det i framställningen ingående lagförslaget i den lydelse som framgår av betänkandet.

 

 

 

Ltl Veronica Thörnroos:

Fru talman!

Jag tycker att det är glädjande att landskapsregeringen tar till sig de möjligheter som självstyrelselagen faktiskt ger utrymme för genom att här försöka anpassa ett regelverk så att det passar in i vårt småskaliga samhälle. Jag tycker också att det är oerhört positivt att landskapsregeringen tar till sig den trend som finns ute i Europa, dvs. att det är tillåtet att dricka ett glas vin eller ett glas mellanöl, faktiskt både till lunch och middag, utan att för den sakens skull tappa kontrollen över sitt eget drickande.

 

Det som jag helt kort skulle vilja lyfta upp gäller avgifterna. Landskapsregeringen har en strategi för hur vi skall hantera och hur vi skall förändra våra attityder till alkohol och droger, och det tycker jag är bra, men på något sätt känner jag att målsättningen som landskapsregeringen har slår något snett när det gäller skärgårdskommunerna och landsbygden. Bor man i stan har man möjlighet att gå ut på krogen eller att ta ett glas vin till maten var som helst; är man ute i skärgården eller på landsbygden så är antalet utskänkningsställen synnerligen begränsade. Visserligen sker det en ökning med hjälp av framställningen nu, men det oaktat tycker jag att det är orättvist när en ungdomsförening ordnar en sommarfest och man till maten vill servera ett glas öl, och för att få servera det ölglaset – festen kanske varar i fyra timmar – så skall man betala 125 euro. Man skall betala 100 euro för att få tillståndet och sedan skall man betala 15 + 10 för ett självrådighetsintyg. Det är exakt samma summa vilken stor restaurang som helst i landskapet med flera hundratals gäster och öppet året runt skall betala. Därför vill jag återigen understryka det som utskottet har påtalat att avgiftsstadgan bör ses över, och den bör ses över omgående.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Fru talman!

När det gäller avgifterna håller jag just i det här särskilda fallet absolut med om att de borde justeras ganska omedelbart. Vi skall se vad vi kan göra åt just den frågan. För övrigt när det gäller avgifter så finns det ett sammelsurium av avgifter inom det som i framtiden kommer att bli den nya organisationen, så där är det viktigt att de tillsammans skapar en gemensam policy när det gäller avgifter. Det är ett stort och det är ett svårt arbete, men det måste göras.

 

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Fru talman!

Jag tackar för det förtydligandet. I sedvanlig ordning kan man förlita sig på landskapsregeringsledamoten Harriet Lindemans initiativkraft och förmåga, men samtidigt bör man nog också sätta in ett rättviseperspektiv i det här. Jag tror inte att vare sig landsborna eller skärgårdsborna super ihjäl sig, om uttrycket tillåts, för att man tillåts att servera alkohol på fyra eller fem sommarfester under ett år. Det finns nog annat som behöver tas tag i, ifall det är det man vill stävja.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Väcks förslag om remiss till stora utskottet? Inget förslag om remiss.

 

Ärendets första behandling är avslutad.

 

 

Föredras efter bordläggning ärende nr 9:

 

Landskapsregeringens meddelande om Ålands hälso- och sjukvård i dag och i framtiden. (M 4/2006-2007).

 

Diskussionen fortsätter.

 

Ltl Veronica Thörnroos:

Fru talman!

Jag tycker att det är ett väldigt bra initiativ som landskapsregeringen har tagit när man har valt att komma med ett meddelande där man sätter fokus på Ålands hälso- och sjukvård i dag och i framtiden. Jag vill lyfta det som tidigare talare tog upp i debatten, nämligen att Åland i samband med bildandet av ÅHS vågade ta steget och lämna Finlands inarbetade modell när det gäller sjukvårdsadministration. Åland är ett småskaligt samhälle som kräver småskaliga lösningar. Jag tycker att det är viktigt att man faktiskt vågar sätta sig ner och resonera kring vad som är det bästa för landskapet Åland,  hur kan vi bedriva det här? Med den sakkunskap vi har i dag vet vi att nu kommer de hit från andra regioner till oss för att titta hur vi har organiserat samarbetet främst mellan primärsjukvården och specialsjukvården. 

 

Ålands hälso- och sjukvård har i dag en nettobudget på nästan 60 miljoner euro. Det är en stor del av landskapets kassa som går åt till hälso- och sjukvården. Och alla ålänningar, oberoende av ålder och boningsort, kommer garanterat en eller flera gånger per år i kontakt med Ålands hälso- och sjukvård. Jag tycker att vi i dag har en bra hälso- och sjukvård. Går man ner på detaljnivå tycker jag att det enda stället som egentligen riktigt fallerar i dagsläget är primärmottagningen i Mariehamn. Jag besökte själv ganska nyligen hälsocentralen och kunde konstatera att den man som satt i den ”modifierade telefonkoppen” – det lilla mottagningsutrymmet – och talade med sjuksköterskan om sina problem, som jag skulle klassificera som högst personliga problem, fick nog stora delar av väntrummet också ta del av. Det är ledsamt när det är så och kanske ännu mera ledsamt för den som hamnar att utsätta sig för det. Därför tycker jag att det är bra att primärvårdens utbyggnad kommer att sparka igång så småningom, primärvården behöver få nya utrymmen.

 

Ltl Katrin Sjögren höll ett starkt anförande under debattens första dag och möttes väl av en del, jag vill inte säga mothugg, men det fanns olika synsätt på frågan om hur man  hanterar personalen. Jag valde då att inte ta replik i ärendet, men visst är personalen viktig, det kan man inte komma ifrån med tanke på hur sjukvården utvecklas i dag, hur ont det börjar bli om sjukvårdspersonal, så tror jag att ÅHS vinner på att ha en god personalpolitik och försöka tillmötesgå och även ta tillvara personalens intressen så långt det går. Jag tror inte att man kan nonchalera den biten.

 

Inflytandefrågorna mellan Ålands hälso- och sjukvård och landskapsregeringen haltar tidvis, det vet vi alla. Den ena upplever att den andra lägger sig i och vice versa. Där hoppas jag att det skall bli en förbättring så att rollerna blir tydligare och klarare om vem som är ansvarig för vad.

 

Våren 2004 åkte social- och miljöutskottet – då satt nuvarande landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman med i social- och miljöutskottet – till Gotland på ett studiebesök och träffade då deras nya sjukvårdschef. Han hade militär bakgrund, han hade varit yrkesmilitär i många år med en gedigen administrativ erfarenhet och han sade att det som hade förvånat honom mest i det nya arbetet var att rollfördelningen och hierarkin inom sjukvårdsorganisationen var betydligt starkare och mera utpräglad än vad den var inom militären. Så är det faktiskt också hos oss, om än inte fullt ut. När jag började arbeta på Ålands centralsjuk, på lungavdelningen, så förväntades jag sätta papperet i skrivmaskinen åt doktorn och sedan skulle han skriva!  Han kunde väl sätta dit papperet själv om han ville skriva någonting, men så pass stor respekt hade man då för läkarkåren. Nu har avståndet mellan läkare och vårdpersonal börjat krympa, men visst finns det kvar ännu! Där har vi från politiskt håll mycket att jobba med, vi skall inte in och styra operativt i Ålands hälso- och sjukvårds organisation, men vi skall ge dem möjlighet att genomföra olika åtgärder så att glappet minskar.

 

Avslutningsvis skulle jag vilja komma med någonting högst personligt – jag hoppas att oppositionen noterar att det är mitt alldeles egna förslag och jag kan inte garantera att centern står bakom det – men jag har en vision för Ålands hälso- och sjukvård och jag vet att många kommer att säga, att det där går inte att genomföra, men man får ändå ha en vision! Jag har en vision om att vi skulle på försök plocka ut en avdelning; vi skulle höra med personalen vem som är intresserad att ta del i projektet. Så skulle vi säga så här: vi vill att ni producerar så här många vårddygn, x antal vårddygn, det kan tas fram statistiskt, till denna summa pengar och så ger man dem en summa pengar, vi vill att ni garanterar god vård, att ni följer det etiska regelverk som finns och för övrigt beter er professionellt, sedan får ni göra det här precis som ni vil, ni kan själva välja hur ni vill organisera ert arbete. Då hoppas jag att de skulle välja att organisera sitt arbete på det viset som man gör på vissa avdelningar i Sverige, att man får lämna in en önskelista när man vill jobba, det måste rimma inom laglighetens gräns men ändå. Det kan finnas folk som bara vill jobba på morgnarna, sådana som bara jobbar nätter, sådana som vissa veckor vill jobba bara dag därför att den man delar sitt liv med kanske är på sjön, man behöver vara hemma osv. Vi säger att en heltidstjänst är 100 poäng; 100 poäng skall du få ihop, då har du en heltidstjänst och för varje timme du jobbar får du x antal poäng. Jobbar du kvällstid ger en timme mera poäng, jobbar du natt, så ger den ytterligare mera, jobbar du lördag-söndag, så ger det mera och sedan får var och en komponera ihop sin egen arbetslista. Sen har man en pool med några stycken som täcker upp. Om man har en avdelning där man för tillfället har väldigt få patienter – det kan faktiskt hända att den är tom också – så skall inte personalen behöva gå där och dra, utan du skall kunna åka hem och ligga i ”stand-by-läge” och om det behövs så kommer de in. Ökad flexibilitet och ett helt nytt styre. Jag tycker också att de ledande positionerna på avdelningen skall vara tidsbundna. Jag tycker att man kunde få välja vem man vill ha som sin ledare. Jag tycker inte om ordet chef, jag tycker bättre om ordet ledare. Sedan sitter hon/han på ett tidsbundet mandat på några år.

 

Jag vet att det här är en utopi och det här går kanske inte att genomföra, det är problem här och facket tycker inte om det, men jag kan inte förstå varför inte facket skulle tycka om det här! Om personalen själv får vara med och försöka styra upp sin egen arbetstid och få ut det mesta möjliga av det, så tycker jag att det är en alldeles utmärkt idé och jag hoppas någon gång att jag skall ha möjlighet att vara med och påverka så att man kan köra ett sådant här projekt och kolla om visionen håller. Det blir bättre för personalen och det blir bättre för patienten. Då blir frågeställningen: Vad händer? Tänk om det blir pengar över! Vad skall man göra med dem? Skall de gå tillbaka till sjukhuset eller skall de gå tillbaka till landskapsregeringen eller vad skall man göra med dem? Tänk om de har lyckats spara fast man inte har tvingat dem utan de har sparat själva? Jo, då tycker jag att man fördelar de pengarna: hälften går till personalen och hälften går tillbaka och sedan gör personalen vad man vill med sina pengar, om man vill köpa nya skor eller om man vill fara på en resa tillsammans.

 

Detta är min vision för sjukvården.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman! Det är alltid fräscht med nya idéer. Jag kan informera ltl Veronica Thörnroos om att man har önskescheman på flera avdelningar redan i dag och där man försöker individualisera arbetstiderna. T.ex. på akuten, där två tredjedelar av arbetstiden är ob-tid, så skriver man sitt eget schema och så försöker man pussla ihop det.

 

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Fru talman! Jag är medveten om att det systemet existerar men inte fullt ut som jag önskar ha det plus det ekonomiska ansvaret, att personalen tar helhetsgreppet.

 TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Det var en intressant vision som ltl Veronica Thörnroos kom med. Hon nämnde ökad flexibilitet bland personalen och jag trodde faktiskt att man jobbar enligt sådana principer – jag hoppas att de gör det – och att styrelsen i ÅHS har sådana visioner åtminstone att man försöker tillgodogöra sig alla resurser. Ltl Veronica Thörnroos nämnde att man kan fara hem om man inte har någonting att göra, men det kanske är en annan avdelning som kan behöva resurserna och då kunde man hoppas att den flexibiliteten fanns att man kan gå från ena avdelningen till den andra så att man utnyttjar resurserna så mycket som möjligt.

 

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Fru talman!

Ltl Brage Eklund och jag brukar ha samsyn många gånger, och så även i detta fall. Jag är fullständigt övertygad om att den vision som jag har den kommer långt bort i framttiden. Det är  åtminstone min tro att ledningen inom ÅHS arbetar för att det skall vara så flexibelt som möjligt, men jag tror att om man skulle våga ta steget fullt ut skulle det bli ett annat drag under galoscherna!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Fru talman!

Jag tänker på detta med god personalpolitik, det blev hängande i luften ungefär som att vi som reagerade lite på det inte skulle vara för god personalpolitik. Jag vill understryka, att skall vi klara ÅHS skall det vara mycket god personalpolitik i framtiden. Det har vi sagt och vi är alla överens om att det är en av våra större utmaningar att lyckas få personal till inrättningarna. Men det var väl det där att det sades ”personal, personal, personal” och vi ville ha patienten någonstans i raden där. När det gäller visionen är den underbar att höra och jag hoppas att det går att genomföra någon gång. De här diskussionerna har jag varit med om på olika sätt i åratal, dvs. att försöka hitta möjligheter att jobba olika och att göra olika provverksamheter osv. Ofta stöter det på att alla skall behandlas exakt lika. Man vill inte att någon avdelning skall få avvika från någon annan. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Fru talman!

Naturligtvis förstår jag också att landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman och även de andra sköterskorna här i salen som har uttalat sig vill se sätta patienten i centrum. Jag är övertygad om att det var också ltl Katrin Sjögrens ambition. Om vi går tillbaka och ser på Åland, småskaligheten, olika lösningar på olika ställen, så är jag inte så säker på att varje avdelning vid Ålands hälso- och sjukvård måste vara exakt likadan och styras likadant. Jag tror att man kunde prova på en avdelning där det finns intresse att riktigt ”breaka ut” utan att för den sakens skull ge avkall på patientsäkerheten.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Fru talman!

Jag håller med och jag tycker att det skulle vara större skillnader mellan avdelningarna, eftersom olika avdelningar, beroende på vad de sysslar med, också har olika förutsättningar att skapa sitt eget sätt att jobba för att just deras målsättning och det som de sysslar med har helt andra förutsättningar. Ta en avdelning i förhållande till akuten t.ex., det är i två skilda världar man lever. Svårigheten är att acceptera att det finns olika möjligheter, för det upplevs som att tänk att de får göra det när inte vi får göra det! Men kanske vi får göra någonting annat i ställe, så för mig skulle alla avdelningar få tävla mellan varandra att vara den bästa avdelningen på ÅHS!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

 

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw:

Fru talman!

Liberalerna har länge efterlyst en separat debatt om hälso- och sjukvården istället för den behandling av sjukvårdsplanen som har skett i samband med budgetbehandlingen, dels på grund av det att vi ansett att det inte i det skede när budgeten behandlas finns större möjligheter till förändring i de planerade strukturerna inom vården och dels för att det alltid är brist på tid vid behandlingen av budgeten. Därför är vi ytterst nöjda att det utlovade meddelandet nu kommit till lagtinget och vi anser att vi har en stor del i det eftersom vi tagit upp det så många gånger.

 

Fru talman! I dagens vård är det patienten som är i centrum - redan utbildningen går mera och mera ut på ett holistiskt sätt att se på patienten. Således som en helhet, inte bara en blindtarm eller  ”höften i ettan på ettans plats” som det kunde heta förut! Borta är den tiden när patienten passiv låg i en välbäddad säng med händerna på täcket och blev objekt för en rondande läkare som oftast talade över hennes huvud med sina kolleger. Nej, idag känner de flesta patienter till sina rättigheter och är ofta även väl insatta i sin sjukdom på grund av det finns lättillgänglig information hämta, t.ex. genom informationsteknik. Detta ställer förstås enorma krav på den moderna sjukvården och dess utveckling, och inte minst på personalen på alla nivåer.

 

Meddelandet tar upp de viktigaste områden inom sjukvården, och de av landskapsregeringen utstakade framtidsplanerna är inte på något sätt kontroversiella. Dock hade vi väntat oss mera konkreta planer på enskilda vårdområden.

 

Liberalernas hälso- och sjukvårdspolitik utgår från principen att sjukvården är en i huvudsak offentligt finansierad verksamhet, dock så att denna verksamhet i landskapet kan kompletteras med både privata tjänster men även med hjälp av den tredje sektorn. Redan idag gör frivilligorganisationerna en stor insats inom vård och omsorg. Det är också så att även dessa organisationer till stor del fungerar med samhällfinansierade medel från PAF. Viktigt är att all den kapacitet av kunskap och professionalism som finns i landskapet tas tillvara.

 

Fru talman! Jag har förstått att ledamoten Lindeman klargjorde för processen kring ÅHS:s uppkomst i sitt anförande tidigare och redogjorde även för den process som lett till dagens administrativa system för ÅHS. Jag går inte närmare in på det, men jag konstaterar bara att det har naturligtvis tagit tid att komma dit vi är idag . Och erfarenheterna får visa vart vi hamnar vad själva organisationsmodellen beträffar. Det viktigaste är nog inte modellen utan det viktigaste är att vi har klart definierade ansvarsområden, klara delegeringsmodeller och inte minst att vi har professionella anställda på ledande positioner, ledande personer som klarar av att styra den stora organisation ÅHS är.  Liberalerna anser att det är den politiska ledningen, således styrelsen för ÅHS, som skall utse förvaltningschefen. Det var lite oklart i själva meddelandet vad landskapsregeringen hade för åsikt. Förvaltningschefen skall ha stöd i hela styrelsen inte bara i landskapsregeringen. Liberalerna har länge talat för att reglementet bör antas av landskapsregeringen. I reglemente bör finnas klara regler för att undvika bekymmer och misstolkningar inom organisationen. T.ex.  bör lönesättningsproblemen klargöras.

 

Vi stöder allt arbete som syftar till att få sjukvårdsplanen mera levande och att planen presenteras i lagtinget på hösten innan budgeten slås fast. Detta ger lagtinget en viss påverkan i principiella frågor och framtidsplaner.

 

Fru talman!

Landskapsregeringen skriver i meddelandet att det förebyggande hälsoarbetet har en hög prioritet. Även här har liberalerna varit aktiva och jag har själv föreslagit i en motion att man borde ha program för detta med klart definierade mål och åtgärder för olika åldersgrupperi i syfte att lyfta fram olika åtgärder för förebyggande hälsovård, att man således har klart att så här gör vi med skolbarnen, så här gör vi med åldringar, så här gör vi med medelåldersmänniskor, kanske också olika för kvinnor och män; problemen är olika vad gäller den förebyggande hälsovården.

 

En viktig del av den förebyggande  hälsovården är rehabilitering och det vill liberaler lyfta fram. Företagshälsovården har en stor uppgift i att i tid kunna hitta modeller som hjälper människor att orka längre i arbetslivet. Här kommer varje satsad cent tillbaka både i rena pengar men också i bättre livskvalitet för människor som får del av detta. Och där har ÅHS en uppgift att aktivt erbjuda platser för rehabilitering även i förebyggande syfte, inte bara när sjukdom har tillstött. Skolhälsovården är även en hög prioritetsfråga i det förebyggande hälsoarbetet. Det står även i meddelandet att på området förebyggande hälsoarbete är samhällets attitydbildande åtgärder lika viktiga, om inte viktigare än sjukvårdens. Här har skolhälsovården en stor uppgift både vad gäller motion, attityder mot alkohol, narkotika, rökning och även ungdomars förhållande till sex och sådana saker.

 

Fru talman!

Mycket av det konkreta i meddelandet gäller de fysiska förutsättningarna för verksamheten vid ÅHS. Arbetet med utbyggnad och renovering av gamla byggnader är kostsamt. Liberalerna anser att sjukvården bör ha ändamålsenliga utrymmen. I meddelandet står det att det av finansutskottet definierade taket på 20 miljoner euro antagligen inte kommer att räcka och att en ny värdering bör göras i samband med kommande budget. Vi anser att de planer som nu finns för utbyggnad, alltså primärvården, men även att medicinska avdelningen och onkologen bör få ändamålsenliga lokaliteter i planeringen.  Vi ser fram emot en behandling i lagtinget, om det visar sig att en ny granskning av byggnadsbehovet behövs på nytt. Vi anser att den granskning som finansutskottet gjorde var på sin plats därför att det gjorde att ÅHS såg vad som skall byggas till och vad som skall byggas om, man har ändå hamnat en bra bit under det finansieringstak som tidigare fanns på närmare 30 miljoner euro.

 

Det vi saknar i meddelandet är t.ex. en skrivning om kulturen i vården. De som är intagna på institutioner för vård eller omsorg bör beaktas som fullvärdiga samhällsmedlemmar och erbjudas möjlighet till kulturell stimulans på olika sätt. Kulturorganisationerna bör uppmuntras att uppfylla den brist på kultur som kanske finns inom vården i dag. Här har vi alltså en uppgift som på olika sätt kan uppfyllas.

 

Prioriterat i programmet är språket i vården, och liberalerna har klart uttalat att vården på Åland bör garanteras på svenska samt när vi diskuterar vård utom Åland att den bör garanteras på svenska. Vård utom Åland är en mycket kostsam punkt i budgeten och vi är glada över att det görs en ny värdering och en ny plan för den. Jag tror att det finns mycket att göra, t.ex. vad gäller transporterna, prioritering av transportmedel. Det finns mycket att göra när det gäller det man skickar bort från Åland och nu menar jag inte att alla över 70 eller 80 inte skall skickas bort, utan det är så att det finns många som har uttalat att de inte ens har velat fara bort, men de skickas ändå på grund av läkaren kanske är ängslig och inte vill ta ansvar här på hemmaplan. Jag tycker därför att patienten måste ha rätten att säga att vill jag inte fara, så förs patienten inte bort.

 

Jag förstod att ltl Katrin Sjögren tog upp personalpolitiken förra gången och det utbröt ”ett syrrornas krig”, om jag förstod det rätt, om vad som är viktigast. Jag håller precis med ltl Katrin Sjögren att om man har den moderna helhetssynen är patienten i centrum per automatik och de viktigaste insatserna görs personalen. Fungerar inte det så finns det inte mycket vård heller. I meddelandet står det att det här skall tas i beaktande, men jag anser att det är så viktigt att aktivt ta personalrekryteringen i beaktande inom ÅHS att det vore på sin plats att ha en plan för det också. Det finns säkert antecknat, det tror jag att landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman kommer att upplysa mig om. Ett stort helhetsgrepp borde tas och det måste starta från attityderna till sjukvårdsyrket; ofta pratar vi om att det är så tungt och det är så dåligt betalt, det är obekväma arbetstider, så vilken ungdom skulle vilja gå in på den banan! Jag anser att i en plan skall ingå en attitydförändring, något som bara personalen kan hjälpa till med, sedan utbildningsfrågor, inte minst lönefrågor och ännu viktigare är att få ÅHS att framstå som en arbetsplats där personalen tas om hand rättvist. Man hör ofta att folk är så missnöjda, olika avdelningar sysslar med olika förmåner. Det här står kanske i kontrast till det som ltl Veronica Thörnroos sade förut, men som situationen är i dag vet inte den ena avdelningen vad den andra gör och då blir det lätt så att man tycker att varför är det så här. Det finns många detaljer som jag kunde gå in på, men jag avslutar här.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Det var mycket intressant och mycket som jag håller med om i ltl Raija-Liisa Eklöws anförande, men det blev oklart för mig vad liberalerna anser om vem som egentligen skall anställa förvaltningschefen. Inne i texten står det att det är landskapsregeringen som skall göra det och att förvaltningschefen också skall åtnjuta landskapsregeringens förtroende, men i slutklämmen är detta borta. I mitt anförande senaste gång sade jag att centern anser att det borde vara såsom det står inne i texten, men naturligtvis skall också styrelsen ha förtroende för chefen. Man kan jämföra med högskolan, där anställer landskapsregeringen chefen, polismästaren anställs av landskapsregeringen, nya myndighetschefen för miljö- och hälsoskydd skall anställas av landskapsregeringen, nya gymnasiechefen skall anställas av landskapsregeringen, så jag tycker att det skulle vara konsekvent och det är alltså vår linje, men jag förstod inte vad liberalerna menade. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!

Jag var säkert oklar. Min avsikt var att säga att liberalerna anser att ÅHS:s styrelse skall utse förvaltningschefen, särskilt med motiveringen att ÅHS är den enda av styrelserna som är parlamentariskt tillsatt och således är det viktigt att förvaltningschefen har den parlamentariska styrelsens förtroende. Enligt vår förmenande skall styrelsen välja förvaltningschef och landskapsregeringen skall godkänna reglementet.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Fru talman!

Vi brukar sällan ha så väldigt divergerande åsikter när det gäller ÅHS och verksamheten där, och inte nu heller är det så, men det är några saker som jag vill kommentera i alla fall och det är att vi inte har kulturen med i vården. Jag kan bara konstatera att det är ett förbiseende. Det finns säkert annat som också saknas på olika nivåer, om man börjar granska det på det sättet. Det är självklart att det är en viktig del, särskilt för dem som är länge inom ÅHS, om vi tar hela Gullåsen osv. Nu är man i allmänhet under väldigt korta tider på ett akutsjukhus, om man inte har en allvarlig sjukdom och av den anledningen måste vara väldigt länge. Naturligtvis är kulturen en viktig del av vården. Nytt för mig, som jag faktiskt aldrig har hört – det är intressant att få höra om nyheter hela tiden – är att det finns patienter som känner att de måste fara bort fast de inte vill, för det vanliga är nog ”att jag skulle ha velat bli remitterad bort, men jag fick ingen remiss”, så det här är något nytt för mig!

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!

Det här har jag hört både från patienter och från personalen på sjukhuset att ibland propsar läkarna på att få skicka bort patienter. Det är inte en eller två, jag har ganska nära erfarenheter om det och då börjar man tänka, att hur ofta händer det? Jag tycker ändå att det absolut måste vara patientens rätt att säga, att nu vill jag inte fara och att det inte hänger på läkarens ambition att ändå hitta en till diagnos, om en människa vill dö i fred, om man säger så.

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Fru talman!

Jag håller fullkomligt med om detta. Det är en fråga som åtminstone jag för min del tänker ta upp och diskutera med de beslutande inom ÅHS, särskilt med läkarkåren. Man skall vara delaktig i vården i dag och ta gemensamma beslut, så därför blir jag förvånad över det här. Jag har faktiskt inte hört det tidigare.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Fru talman!

Ltl Raija-Liisa Eklöw lyfter ett problem på bordet när hon säger att det i dagsläget kan finnas en viss avundsjuka mellan avdelningarna, att varför får vi när inte någon annan får? Men det är självklart att det blir så när avdelningarna har olika klientel, de har olika verksamhetsförutsättningar, de arbetar vid olika tider på dygnet. Avdelningarna är olika till sin karaktär, men man försöker stöpa in dem i exakt samma form. Därför är det helt naturligt att det blir på det viset. I mitt förslag som jag lade är varje enhet unik, varje avdelning är unik och man arbetar själv utgående från det koncept som man finner att är det bästa för verksamhetsstället och skapar själv sina egna verksamhetsförutsättningar. Då är det upp till varje avdelning att ta tag i det. Klarare och tydligare ansvarsfördelning, var och en är ansvarig för sitt.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!

Det är inte fråga om avundsjuka utan det är rop på rättvisa regler, att reglerna tolkas på samma sätt. Där har vi ett gott exempel som nyligen var i pressen, nämligen rätten att vara hemma på natten med sjukt barn om man vakar. Det har gjorts olika på olika avdelningar och min känsla för rättvisa säger mig inte att jag exempelvis på medicinavdelningen skulle ha rätt att vara hemma med sjukt barn på natten om jag vakar men t.ex. inte få göra det på ”kirran” osv. Problemet är alltså att existerande regler måste tolkas lika i en så här stor organisation. Sedan finns det alltid avundsjuka som riktar sig till andra saker.

 

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Fru talman!

Det är uppenbart så att jag missförstår ltl Raija-Liisa Eklöw. Jag håller helt med om att regelverk när det gäller personalförmåner skall gälla lika för alla. Det är fullständigt galet om det går att tolka dem så att någon får fördelar som man inte är berättigad till. I just en sådan sak stöder jag ltl Raija-Liisa Eklöws resonemang; i min framtida vision kommer det att finnas olikheter, men de är i så fall tagna som ett medvetet aktivt beslut och där finns ingen orättvisa.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!

Jag kan stöda ltl Veronica Thörnroos positiva framtidsvision, men i den måste det också finnas regler så att t.ex. de som jobbar efter reglerna och inom avdelningen vet vad som gäller. Det är det viktigaste. Då finns det många frågor att lösa, men problem är till för att lösas. Vad gäller fackliga förehavanden är det inte så lätt att bryta dem, men man kan alltid testa.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Fru talman!

Det var ett intressant anförande som ltl Raija-Liisa Eklöw hade och jag kan mycket väl hålla med om det. Jag håller också fullständigt med om kulturen i vården, det är en jätteviktig fråga. Det jag tänkte haka på var just om personalfrågorna; även om hälso- och sjukvården är bra och bara kan bli bättre så får att hålla det måste vi ha en mycket bra personalpolitik. Det här är en väldigt kvinnodominerad arbetsplats och kommer att så vara väldigt länge. Väldigt många kvinnor som jobbar där går på tjänstledighet av olika orsaker och föder barn. Mot bakgrund av det är jag är övertygad om att man i framtiden mera måste ta tillvara hur kvinnorna vill hålla sig ajour med sitt arbete så att man inte känner sig främmande när man återvänder från en tjänstledighet och att fokus måste sättas på fortbildning.  TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!

Fortbildning och vidareutbildning är en av de viktigaste uppgifterna för en modern organisation som ÅHS. Där behövs modern och uppdaterad kunskap; där har också ÅHS en stor utmaning i att ställa upp med rättvisa och samstämmiga villkor när det gäller de olika gruppernas fortbildning.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Fru talman!

Vi är helt överens om den frågan, men jag tror också att det börjar bli dags att organisationen och cheferna faktiskt måste fråga personalen när de går på ledigt, också sådana som går på deltids- eller invalidpension, hur de vill ha det för att hålla kontakten och upprätthålla sin yrkeskompetens för att känna sig fullödiga och värdefulla på sitt arbete, så att int arbetsplatsen blir en främmande plats.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!

Det finns ett stort ansvar på arbetsgivaren, men i det moderna samhället har den enskilda arbetstagaren också ett ansvar för att hålla sig uppdaterad. T.ex. inom sjukvården finns det t.o.m. skrivna regler hur man måste uppdatera sina kunskaper. Det gäller för samhället att ha tillgängliga utbildningsplatser och utbildningsvägar. Månne det inte också är så att man har individuella utbildnings- och fortbildningsplaner inom ÅHS? Det var i alla fall mycket diskussion om den saken förr i världen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Christian Beijar:

Fru talman, bästa lagtingsledamöter!

Hälso- och sjukvården är den viktigaste frågan för alla ålänningar. Alla kommer i kontakt med den och alla har erfarenheter och synpunkter på den. Jag får på den socialdemokratiska lagtingsgruppens sida tacka landskapsregeringen och hälso- och miljöminister Harriet Lindeman  för det utlovade meddelandet  om Ålands hälso- och sjukvård idag och i framtiden . När ärendet behandlades senaste gång före lagtingspausen beskrev ministern ganska ingående sin syn på Ålands hälso- och sjukvård.

 

Landskapsregeringen konstaterar att ÅHS är landskapets största landbaserade arbetsgivare och att det sällan blir föremål för en övergripande samhällelig debatt. Vad man då avser med den samhälleliga debatten är möjligtvis beroende på att de politiska målen och prioriteringarna för vår hälso- och sjukvård inte är tydliga och att man i framtiden bör lyfta upp den frågan. Där är jag övertygad om att en skild behandling av hälso- och sjukvårdsplanen i lagtinget före den slutliga behandlingen i samband med den ordinarie budgetbehandlingen skulle innebära en noggrannare och mer ingående bearbetning av hälso- och sjukvårdsplanen från lagtingets sida.

 

Då det sällan är en övergripande samhällelig debatt om ÅHS, så är det desto mer på det individuella planet. Alla ålänningar har synpunkter på ÅHS, alla kommer i kontakt med ÅHS och alla upplever att hälso- och sjukvården är den viktigaste samhällsservicen som erbjuds envar innevånare.

 

Jag vill från början klargöra att vi överlag har en bra hälso- och sjukvård och har resurser som få områden i motsvarande situation. Sedan finns det alltid synpunkter om man använder resurserna på bästa möjliga sätt.

 

Fru Talman !

Innan jag kommer in på mer allmänna skrivningar i meddelandet vill jag lyfta upp tre saker som jag och min grupp tycker att är angeläget, som dels kan vara visioner men som också berör dagens situation:

 

1. Språket i vården

2. Hälso- och sjukvården i skärgården och en speciell skärgårdsdoktor

3. Tandvården

 

När det gäller språket i vården så gäller det främst hur vi kan garantera att få svenskspråkig service när vi får service i riket. Varje gång hälso- och sjukvård diskuteras lyfts den frågan fram och den är viktig. Vi socialdemokrater kräver att ålänningarna skall garanteras vård på svenska i riket. Det är livsviktigt.

 

Landskapsregeringen skriver  i meddelandet att "Vid remittering till sjukhus eller vårdinstitutioner i riket uppfylls i regel de ovannämnda kraven. De enskilda fall där någon av länkarna har brister följs upp och korrigeras med tanke på det akuta fallet och hanteringen i framtiden. Målsättningen är att nödvändiga journalhandlingar finns tillgängliga på svenska.” Minister Lindeman påtalade senast att med den nya språklagen i ryggen kanske man ytterligare kan stärka den här biten.

 

Min fråga i sammanhanget är på vilka förvaltningsmässiga principer och regler upphandlar ÅHS sin service i riket? Förekommer det någon upphandling. Eller har man inga speciella avtal utan att det är en gemensam överenskommelse att ålänningarna vid behov garanteras universitetssjukvård eller annan sjukvård i riket vid behov?  Sker inte upphandlingen med krav på att svenskspråkig service ingår så måste ÅHS framledes teckna sådana avtal som garanterar svenskspråkig service. Upphandlingen måste inkludera svensk språkservice. I annat fall kommer språkproblematiken antagligen att fortsätta.

Fru Talman!

Det vore intressant att höra regeringsledamot Lindemans synpunkter på det som jag just anförde beträffande språket i vården.

 

Den andra punkten gällde hälso- och sjukvården i skärgården. Där nämnde jag i början av mitt anförande att vi socialdemokrater länge påtalat en heltäckande hälsovårdarberedskap i skärgården. Man har kommit långt, men inte tillräckligt, vilket också minister Lindeman bekräftat. Vi anser att ÅHS:s hälsovårdarverksamhet skall erbjudas på lika villkor, och där är skärgårdsborna förfördelade. Det måste åtgärdas så att alla skärgårdsbor har tillgång till en heltäckande hälsovårdarberedskap.

 

Vad beträffar läkarservicen ute i skärgården sker det enligt uppgift efter fastställt veckoschema, då en läkare från primärvården i stan far ut till skärgårdskommunerna. I den åboländska skärgården har man åtminstone tidigare under sommarmånaderna prövat på en modell med skärgårdsdoktor, där en läkare tar sig fram med i en båt mellan skärgårdskommunerna och finns tillhands och är stationerad i skärgården. Det vore bra om man kunde pröva en liknande modell med en speciell skärgårdsdoktor som med båt tog sig fram ute i den åländska skärgården och som bra kunde kompletteras med andra specialiteter som exempelvis fysioterapi, med tanke på den stora andelen äldre bosatta i skärgården. Idén är ju inte ny, för det har ju tidigare förekommit hälsoservice per båt i skärgården; då tänker jag främst på båten Gullkrona som besökte den åboländska och åländska skärgården.

 

För det tredje nämnde jag tidigare angående de prioriterade områdena tandvården.

Tandhälsan är väldigt viktig för vår folkhälsan. I ÅHS-meddelandet framgår att den privata tandvården kompletterar tandvården inom ÅHS. Vi anser att tandvården inom ÅHS i framtiden  måste utökas med flera tjänster för att bättre täcka det behov som personer med sämre ekonomi har för att få sina tänder lagade. Då tänker jag främst på de äldre och ensamstående mödrar. Det är grupper där det bland dem finns de som prioriterat bort tandhälsan på grund av ekonomiska orsaker. Undersökningar från bl.a. Sverige visar att dålig tandhälsa påverkar och bidrar till andra sjukdomar, vilket bidrar till ökande sjukvårdskostnader.  Därför har samhället och ÅHS en skyldighet att i framtiden satsa på utvecklandet av tandvården inom ÅHS. Vår uppfattning är att den kommunala tandvården i riket, vilket motsvarar ÅHS:s tandvård, har större resurser än motsvarande åländska tandvård vid ÅHS.

 

Fru Talman!

När ÅHS bildades genom sammanslagning av Ålands centralsjukhus , Ålands folkhälsoförbund och Ålands vårdförbund med start 1.1.1994 följde många år av en turbulent tid och samordningsprocessen var både svår och tidsödande. Det har också bekräftats tidigare under den här debatten. Kritikerna säger att det inte innebar kostnadsinbesparingar och att det blev en vårdkoloss på lerfötter. Jag delar inte den uppfattningen. Det är klart att samordningen många gånger varit smärtsam, men jag är övertygad om att i ett längre perspektiv visar sig vara en bra lösning. Det framgår också av meddelandet att man till vissa delar nu kopierar modellen i riket. För vi kan bara spekulera i vilka kostnader som skulle ha varit om vi skulle ha hållit kvar de tre organisationerna. Samordningsprocessen pågår ju nu kontinuerligt. Det som jag är speciellt glad över är att Grelsby sjukhus verksamhet flyttas till en ny modern klinik i anslutning till Ålands centralsjukhus, som beräknas vara klar år 2010. Då är det 18 år sedan som jag i min första remissdebatt i samband med behandlingen av budgetförslaget för år 1993 föreslog att Grelsby sjukhus´verksamhet skulle flyttas. Nu blir det småningom verklighet och det är roligt. Den psykiatriska vården förstärks också genom den interna omfördelningen då den öppna vården också förläggs till den nya kliniken.

 

Det som däremot alltid har varit oklart när det gäller ÅHS är fördelningen av ansvar och beslutandemakt mellan ÅHS:s styrelse och landskapsregeringen, vilket många gånger skapat oreda.

 

Därför är det bra och nödvändigt att landskapsregeringen i meddelandet klargör att fördelningen av beslutsmakten mellan landskapsregeringen och ÅHS bör göras tydligare och att maktfördelningen dels mellan den politiska styrningens olika nivåer, då avses väl främst ÅHS styrelse och landskapsregeringen och dels mellan politikerna och den operativa ledningen måste regleras och tydliggöras.

 

En liten detalj i sammanhanget. När jag läste meddelandet kunde jag inte förstå varför förvaltningschefen vid ÅHS i framtiden skulle tillsättas av landskapsregeringen. Nå, i den första debatten om meddelandet förstod jag på minister Lindeman att det var inte den egentliga avsikten. Och det är ju bra. Det förefaller fortfarande något oklart, men socialdemokraternas åsikt är att styrelsen som myndighet för ÅHS även i fortsättningen skall utse förvaltningschef. Samma förfarande gäller bl.a. Ålands högskola och den föreslagna gymnasiechefen vid Ålands gymnasieskola och chefen för miljö- och hälsoskyddet. Där är förslaget att respektive styrelse utser chefen.

 

Fru talman!

I början av mitt anförande nämnde jag om hälso- och sjukvårdsplanen som borde få en ordentlig årlig debatt här i lagtinget. Vi socialdemokrater anser att målsättningen är att hälso- och sjukvårdsplanen skall utvecklas och på ett övergripande hälsovårdspolitiskt plan fungera som ett resultatavtal mellan landskapsregeringen och ÅHS. Sjukvårdsplanen skulle få större auktoritet om där ingick prioriteringar inom vården och som skulle emanera utgående från den nuvarande samhälls- och vård- och omsorgssituationen. Då tänker jag främst på det stora vård- och omsorgsbehov som den ökande andelen äldre befolkningen kommer att vara i behov av och hur det påverkar hela omsorgs- och vårdkedjan inom ÅHS och kommunerna. Hur det ökade drogmissbruket påverkar vården, samarbetet med större och mindre sjukhus och vårdinrättningar utanför Åland, telemedicinska möjligheter, förebyggande arbete m.m. Dessutom är jag övertygad om att vi måste göra större satsningar inom den onkologiska vården, då cancersjukdomarna ökar och sjukdomen i sig upplevs mycket traumatisk för den drabbade och familjen.

 

Vi på Åland har stora utmaningar framför oss och min fasta övertygelse är att hälso- och sjukvården och socialvården innefattande socialtjänst och socialomsorg måste samarbeta mycket effektivare och nära varandra än för närvarande för att vi skall kunna garantera, bibehålla, utveckla och förbättra vården och omsorgen.

 

Rekrytering av kompetent personal, som också har framkommit här under debatten, är en utmaning som kräver kompetenta och goda chefer, bra arbetsmiljö, möjlighet till utbildning och internskolning och en konkurrenskraftig lön, så utmaningar saknas inte.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Jag vill bara svara på frågan om avtal med sjukhus i riket. Det är så att det finns inte några vanliga avtal därför att systemet är sådant att man köper de dagar man behöver och betalar enligt modellen verkliga kostnader. När det gäller vården i Sverige har vi avtal. Man har ändå överenskommelser om språket; t.ex. Åbo Universitetssjukhus har lovat att om det inte kommer en epikris på svenska eller någon annan beskrivning av patienten så kan man översätta om det behövs och då betalar sjukhuset. Tyvärr finns det tillsvidare inte avtal med remissjukhusen i riket.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

Tack för den upplysningen. Min avsikt var främst att lyfta upp frågan på grund av det som ltl Gun Carlson också konstaterade, att vi har avtal med Sverige och att vi för att stärka svenska språkets ställning också kunde ha avtal i den frågan med vårdinrättningar i riket.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Fru talman!

Jag skulle vilja lyfta fram två saker. Det ena är skärgårdsdoktorn som ltl Christian Beijar nämnde. Skärgårdsdoktorn finns på finska sidan och har delar av Ålands skärgård inom sitt verksamhetsområde. Verksamheten är helt privat finansierad och ett besök går inte under 300 euro. Det skulle vara intressant att veta om socialdemokraterna vill utveckla det privata näringslivet eller om man avser att denna service skall finnas inom ramen för ÅHS? Det andra som jag skulle vilja ha svar på är frågan om hälsovårdarjouren i skärgården. Ända sedan jag kom in i lagtinget har jag arbetat och förespråkat att vi måste få en utökad hälsovårdarberedskap i skärgården och vi har kommit ganska långt här genom att samarbeta med ”sociala inrättningar” i respektive kommun och därigenom fått mera heltäckning. Men hur vill ni arrangera hälsovårdarjouren rent praktiskt?

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

När det gäller skärgårdsdoktorn är naturligtvis vår avsikt att det skulle ske som ett försök i ÅHS:s regi. Är det så att det skulle ske att det skulle vara privatfinansierat skulle det i alla fall inte få innebära högre kostnader för patienten/klienten än de vanliga hälsocentralkostnaderna. När det gäller hälsovårdarberedskapen så delar jag ltl Veronica Thörnroos synpunkt att frågan har diskuterats och man har också arbetat på den, men man har inte till alla delar funnit en slutlig lösning. Det är en operativ verksamhet så jag tycker att det ställs lite för höga krav om jag här i talarstolen konkret skall säga hur det skall lösas. Det måste de som kan det här lösa, bara vi ger resurser.

 

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Fru talman!

När det gäller resurserna till skärgården tror jag inte att det är resurserna som det är fast i, det är nog andra saker som är problem. Det finns inte utbildad personal och man måste kanske också fråga sig om det är rättvist att ha en hälsovårdarjour som omsätter fyra personer på 122. Du har alltså fyra hälsovårdare på 122 invånare. Hur ser de andra på det? För mig är det helt okej om de andra ålänningarna tycker det, men jag har svårt att tro att det skall gå att genomföra i praktiken. Därför måste man hitta andra uppgifter som man kan koppla till hälsovårdarjouren så att den får ett existensberättigande. När det gäller skärgårdsdoktorn talar vi naturligtvis om en kostnad. Fåtalet av de läkare som jag har träffat på kan hantera en båt och skall man åka i alla väder så krävs det en betydligt större båt med mycket sjökunskap!

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

Det är lite förvånande att ltl Veronica Thörnroos som säger sig representera skärgården är så här kritisk till mitt uttalande om hälsovårdarberedskap. Jag delar också den synpunkten naturligtvis att man skall hitta praktiska lösningar, men jag tycker att ltl Veronica Thörnroos med öppna armar skulle ta emot ett sådant här erbjudande från sina lagtingskolleger att verkligen få en heltäckande jour i skärgården.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag lyssnade med intresse på ltl Christian Beijars anförande om ÅHS och jag tycker mig lite se att han har, om inte ändrat åsikt, så i varje fall ändrat infallsvinkel. I remissdebatten inför årets budget sade ltl Christian Beijar att inget fungerade inom ÅHS. Jag kommer ihåg att vi hade ett replikskifte och jag sade att vården som sådan fungerar bra, sedan kan vi ha synpunkter på ledning, samordning osv.   Nu säger ltl Christian Beijar att det inledningsvis har varit samordningsproblem, men han tycker ändå att det har blivit ganska bra. Jag undrar vad beror den ändrade infallsvinkeln på? Är det något nytt som har hänt sedan november?

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

Det kan vara så att ltl Anders Eriksson missuppfattade mig i november när vi hade den diskussionen. Jag har aldrig sagt att vården inte fungerar inom ÅHS utan det var närmast en diskussion om frågan om ledningsstrukturerna.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Det är mycket möjligt att jag missuppfattade, men jag kommer uttryckligen ihåg att ltl Christian Beijar sade att ingenting fungerade inom ÅHS. Jag hade ett replikskifte om det för jag reagerade på det uttalandet. Själva vården som sådan kanske inte ltl Christian Beijar tänkte på just då i det sammanhanget, men det är ändå det som är det centrala när det gäller ÅHS. När det gäller samordningsproblemen och att det nu skulle vara bra upplever jag åtminstone att det fortfarande finns en hel del att göra när vi tittar t.ex. på det behov av flexibilitet när det gäller personalen mellan avdelningarna. Där finns det fortfarande en hel del att göra. Hur ser ltl Christian Beijar på det?

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

För det första är det bra att det tydliggörs att jag inte har kritiserat vården inom ÅHS. När det gäller flexibiliteten är det en diskussion som har pågått under många år, också på den tiden när jag var med i ÅHS och jag ser väldigt positivt på att man ser över flexibiliteten. Jag vet också att nuvarande styrelse, där vi har ltl Göte Winé som medlem, också har jobbat med den här frågan och också ser positivt på att fortsätta att jobba för ökad flexibilitet.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Fru talman!

Det var ett flertal frågor här som direkt var riktade till mig och som är svåra att i replik hinna med, allt från skärgårdsdoktor till resultatplan osv., så jag ber att få återkomma med ett eget anförande.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm:

Talman!

Många äldre människor säger: ”Åh, vad det är mycket folk där på det där sjukhuset och ändå får man sitta där och vänta! Ja, vet ni, nog var det bättre förr, det var bättre ordning och det var bättre ledarskap!” Till en del är det sant, det var en liten organisation, alla kände varandra, man visste vem doktorn var och man neg och hade respekt för chefen, för läkarna som var i toppen i hierarkin i organisationen. Ett sådant ledarskap skulle inte fungera i dag. Det är bra att det har blivit en förändring; förändringen genom att man har sammansatt tre olika organisationer till en, alltså Ålands hälso- och sjukvård har egentligen länge stampat på i barnskorna. Jag tycker ändå att på sista tiden har det skett en hel del förändringar till det bättre. Man har försökt slimma organisationen uppifrån, om vilket det har varit en del kritik, att det är väldigt många hövdingar i organisationen. Det har man försökt att slimma, det har inte varit helt smärtfritt, men det har varit nödvändigt och jag kan inte heller se och spåra att det skulle ha varit negativt att man har gjort förändringen, att man t.ex. i ledarskapet inom sjukvården har en chefsläkartjänst.

 

En annan sak som har varit väldigt bra i organisationen på senare tid är att vi också har kunnat utse en sjukvårdspersonal, en sjukskötare, till klinikchef. Det här är någonting som ledamoten Harriet Lindeman och jag, som varit länge med i organisationen, har sagt om att den dagen man kan utse en sjukskötare till klinikchef, den dagen skall vi festa! – vi har inte gjort det ännu, så vi har någonting att se fram emot!

 

Det är mycket som man från politiskt håll har försökt göra när det gäller att få ett gott ledarskap, en bra organisation, och ibland blir man väldigt frustrerad när man märker att det här inte riktigt når fram. Det är inte på det sättet att politiker är operativa och kan gå ut i i förvaltningen och leda och styra, utan det är företrädarna för ledningen som skall ta till sig den politiska viljan att genomföra ett modernt ledarskap inom organisationen, att man är mera ledare än chef, att man tar sitt ansvar  och att man är delaktig i den dagliga verksamheten, att man också tror och litar på de människor som man delegerar arbetsuppgifter till. Det är en viktig trivselfaktor, man känner att det är ett team-arbete inom organisationen. Det är jag mest olycklig för inom organisationen, för där har vi inte lyckats fullt ut. Det finns fortfarande signaler och det kommer människor och berättar att det inte är ett bra klimat, det är inte en bra stämning inom organisationen. Det är en svår fråga, gott ledarskap är ingenting man kan dra upp och prata om och anförtro sig. Då skulle man ha gjort det för länge sedan. ? Det sitter liksom i väggarna och vi kommer inte förbi det. Hoppelunda blir det annorlunda med nya generationer, med nyutbildad personal, som kanske har sett andra tider och annat ledarskap och tar detta med sig och för det vidare i organisationen. Jag har själv en förebild från en klinikchef på neurologen i Uppsala. Fortfarande brukar jag tänka, att varför kan inte de ledande inom ÅHS göra som han gjorde? Varje morgon kunde han gå upp och checka att det fanns personal, att det räckte till för den verksamhet som var bokad för dagen, att man fanns med och brydde sig, att man var delaktig. Jag tror att man med mycket enkla medel kan göra att man känner att någon bryr sig. Många kanske nu protesterar och säger att vi gör rätt, det fungerar, men de facto fungerar det inte överallt. Det är också lätt att rekrytera personal om man har den här bilden att man är delaktig och att team-arbetet fungerar.

 

Det är bra att vi har fått ett försök till lagtinget från landskapsregeringen angående framtiden vad gäller ÅHS och hälso- och sjukvården på Åland. Tyvärr är det inte så väldigt framåtsyftande; man kan tala om en sammanfattning i slutet av meddelandet. Jag tycker dock att det är sådant som redan är dagsaktuellt. Man talar om äldreomsorgen. Det finns ett program som inte är genomfört, men tanken är att gå vidare. Förebyggande verksamhet hade vi hoppats mycket på inom ÅHS och det har vi också satt resurser på.

 

Jourverksamheten i skärgården har varit en långkörare. Jag kan inte komma ihåg annat än att vi har diskuterat jourverksamheten i skärgården länge. Den är säkert inte till fullo löst som åtminstone en del skärgårdsbor skulle vilja att det skulle vara, speciellt de som är inflyttade till skärgården. De flesta äldre är nöjda med hur det fungerar, de har varit vana vid att vara lite skråmiga här och där och kunnat vänta på båten för att bli transporterade till Godby, men i dag har man en annan syn och andra krav på tillgänglighet när det gäller hälso- och sjukvården i skärgården.

 

Det kanske löser sig lättare och smidigare när programmet vad gäller äldreomsorgen börjar genomföras och bearbetas, när man ser kopplingen mellan hälso- och sjukvård och äldreomsorg, när man ser personal som jobbar för en och samma patient, samma människa; då kanske man kan lösa det på ett annat sätt än i dag med mera kommunala lösningar. Jag minns ett exempel på Kökar – jag vet inte om det är i bruk – där man varit väldigt lyckosam. I den mån det fungerar kunde man applicera det i andra kommuner och det skulle vara väldigt viktigt att sätta igång med det. Det behöver inte vara långt i framtiden för att förverkligas.

 

En sak saknar jag i meddelandet. Det är inte lätt, men det är ett försök till det och som också har diskuterats mycket, nämligen prioriteringen: Vad skall vi göra på Åland, vad skall vi remittera, vad skall vi skicka bort från Åland? Hur mycket verksamhet skall Ålands centralsjukhus, som ändå är ett litet sjukhus, kunna stå för? Allt vad sjukdom gäller blir alltmer specialiserat och hur skall vi kunna dels erhålla, dels bibehålla den specialkompetens vi har inom olika områden? Här skulle det vara väldigt bra om man på något sätt skulle kunna försöka se vilka områden man skall prioritera och vilka man skall skicka bort.

 

..

I dag skickar man egentligen bort dem som man inte klarar av här på Åland, men man försöker också alltid inom ÅHS att hela spektrat, hela spannet av sjukvård. Sedan är det förstås också väldigt beroende av den personal som kommer till Åland vad den har för specialkompetens och så bygger man upp den, vi har sett exempel som ibland inte ens har varit beslutade om, men man har ändå kommit med sin specialkompetens till Åland och så har man byggt upp en helt ny verksamhet som egentligen ingen har beställt, om man säger så. Jag håller med om att det är en svår fråga, men det skulle ha varit intressant att åtminstone ha sett ett försök till vad man skall satsa mera på, vad skall vi specialisera oss mera på än någonting annat.

 

När det gäller den rent organisatoriska frågan inom förvaltningen har man kommit med olika förslag från regeringens sida i meddelandet, där man säger att förvaltningschefen skulle tillsättas av landskapsregeringen och man skall också åtnjuta förtroende, man sitter alltså på ett politiskt förtroende. Det här är ungefär samma skrivning som man har nu för förvaltningschefen inom centralförvaltningen. Där har man också en fallskärm för den personen och det är också meningen att man skall kunna ha det på den här posten. Det betyder också att sitter man på ett politiskt förtroende mer än vad man gör i dag utan att det är ett uttalat politiskt förtroende betyder det också att lönen är en annan.

 

Jag hörde i en replikväxling att det här skulle bli analogt med de andra ledande tjänstemännen inom landskapsförvaltningen, inte bara de som är i centralförvaltningen utan också de som är externa och har egna styrelser. Det argumentet kan jag köpa, då har man en samsyn. Jag tycker själv att förfarandet som vi har haft i dag att ÅHS-styrelsen tillsätter förvaltningschefen har fungerat alldeles bra, så till den delen tycker jag att det skulle kunna vara kvar. De flesta partier har ju varit representerade, även oppositionen, och det är bra att alla är med och tillsätter förvaltningschefen. Det kan också vara lugnare på det sättet även för regeringen att det är en bredare politisk förankring när det gäller den här tjänsten eftersom det här rör, om inte precis alla, men nästan alla ålänningar kommer någon gång i kontakt med ÅHS.

 

Reglementet skulle fastställas av landskapsregeringen. Det här har varit en fråga som har varit på tapeten flera gånger. Jag är av en annan åsikt där, eftersom jag anser att reglementet skall fastställas av ÅHS-styrelsen. Reglementet är ett delegeringsbeslut i ÅHS. Skulle inte reglementet finnas så skulle alltså ÅHS-styrelsen göra samtliga åtgärder, man skulle alltså anställa all personal, man skulle besluta om allting. I dag är det tydligt delegerat i reglementet. Är det så att man vill lyfta upp en fråga till ÅHS-styrelsen, som man vad jag vet har gjort en enda gång och det gällde en tjänstetillsättning där man ansåg att fel person hade blivit utsedd, så lyfte man den frågan med hjälp av reglementet; eftersom ÅHS-styrelsen fastställer reglementet så kunde man också lyfta den till styrelsen. Är det så att landskapsregeringen fastställer reglementet behöver man se över möjligheten att fortfarande styrelsen har rätt att lyfta frågor tillbaka s.a.s. till styrelsen, varifrån de egentligen är delegerade. Det här tycker jag är en väldigt viktig principiell fråga. Det är precis som ute i kommunerna om man har ett beslut i en nämnd som man vill lyfta till styrelsen så skall man kunna göra det och inte gå och be fullmäktige först om att få göra det och sedan ta upp frågan. Det här gör att det är en smidig delegering och man vet också att man har möjlighet till det. När jag läser det här känner jag lite att ÅHS-styrelsen blir lite bakbunden. Det har inte förekommit ofta, som sagt, under min tid i alla fall och jag tror att jag har suttit längst i ÅHS-styrelsen. Det har förekommit en gång, men man vet åtminstone att den här möjligheten finns.

 

En viktig sak som jag skulle hoppas att alla som har möjlighet uttalar sig om är att man från regeringens sida skriver att man har en investeringsbudget hittills på 24 miljoner euro vad gäller de nya investeringarna, alltså etapp II och etapp III. Lagtinget slog i december fast en ram på 20 miljoner euro; efter det har planeringsgruppen försökt banta och inte kommit ner till fullo utan man ser att det går att förverkliga, inte allt, men nästan, med 24 miljoner. Det här har varit upp till diskussion i ÅHS-styrelsen och styrelsen har också diskuterat det med landskapsregeringen, som har sagt att man är med på noterna vad gäller 24 miljoner, men de facto har inte lagtinget sagt någonting om detta ännu. Det ligger väldigt i tiden eftersom styrelsen har diskuterat och också fastslagit en del av den rumsplanering som finns med för etapp II och III. Som oppositionspolitiker kanske man inte skulle bry sig om det här, men det finns de facto ett lagtingsbeslut som säger 20 miljoner och det här är alltså 4 miljoner mer än det, så det är någonting som jag hoppas att alla kan uttala sig om så att man vet att det är ingenting som ändrar.

 

Det finns en beskrivning av ÅHS i dag, ett litet försök att säga hur ÅHS i framtiden kunde se ut. Man har i sammanfattningen lite försökt stolpa upp intresseområden, verksamheter, som är mer angelägna än andra som man behöver ta tag i. Det är bra, men det kunde som sagt ha varit lite mera om vilka prioriteringar man skall ha i framtiden och också på vilket sätt man ser på just ledarskapet och hela organisationsmodellen som sådan. Det är säkert ett bra tag sedan man titta på organisationsmodellen, men det här skall alltid vara levande, man skall alltid titta på det här, det är ingenting som är status quo, bara för att man en gång har gått in för någonting så måste det vara på ett visst sätt.

 

Det finns många små områden som inte alls är nämnda här och som vi i dagsläget egentligen har olösta och som också är någonting för framtiden att ta tag i. Då tänker jag just på utrymmesbristen på medicin. Det har lite tangerats här tidigare. Det kanske löser sig. Jag läste i tidningen att Mariehamns stad att har tagit beslut om att de patienter som ligger och väntar på att få en äldreomsorgsplats kommer att beredas den i Mariehamn; man har tagit upp ett anslag på 450.000 euro. Det kanske löser sig just vad gäller medicinavdelningen, men vi har ett annat område som är väldigt angeläget och som jag hoppas att man skall kunna ha med sig också i det här, nämligen barn och också vuxna som är i behov av habilitering och rehabilitering. Där har vi ett svart hål i dag. Det fungerar på barnsidan, men på den vuxna sidan fungerar det dåligt i dag, där är det svårt att någon riktigt tar sig an de här människorna som är i behov av olika former av stöd. Det kan vara alltifrån talterapier till fotinlägg – så triviala saker – men tyvärr är det ett ganska svart hål i dag. Bygger vi igen de nya hyddorna, som jag brukar säga, så skall vi nog utgå från verksamheterna först, sedan skall vi bygga hyddan runt.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Herr talman!

Det var mycket som ltl Gun-Mari Lindholm tog upp och jag kommer att kommentera bara en sak, men en nog så viktig och det är just attityderna inom ÅHS, man kan väl säga kulturen inom ÅHS – på tal om kultur i vården som inte finns med i meddelandet. Jag håller med om att man skulle önska att det skulle finnas mera vi-anda. Vi har också konstaterat att det är mera legitimt i dag att klaga från personalens sida. Det är nästan icke-legitimt att berömma, att vara nöjd på sin arbetsplats. Det här är nog en olycklig utveckling, den här utvecklingen finns inte bara inom ÅHS, men det har blivit dagens melodi att man skall helst klaga, klaga och så skall man klaga igen! Jag tycker att där har vi anledning, och vi har också varit inne på det i styrelsen, att tillsammans göra någonting.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman! Jag tror att alla människor som akut behöver sjukvård upplever att vi har en jättebra sjukvård, det tycker jag människor som man möter vittnar om, att vilken bra sjukvård vi har! Alla de situationerna klarar man av. Men det är just vi-andan, team-arbetet, och att man har, precis som ltl Gun Carlson sade, svårt att berömma, man är mest negativ, men berömmet måste komma från ledarna först. Man måste gå ut till sina medarbetare och säga: vilket jättebra jobb du gjorde i dag med den här patienten, kanonbra!  Men man gör inte det, jag vet inte varför man inte gör det, kanske några gör det, men det hörs inte. Det som vi läser mest om i tidningarna i dag är att man inte får mjölk i kaffet osv. Det gör inte heller att vi-andan och team-arbetet blir bättre.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Herr talman! Egentligen vill jag bara upprepa, att visst är det så att patientvården som sådan för det mesta är okej. Det vet jag att jag också sade i mitt anförande, men det som ltl Gun-Mari Lindholm nu tar upp är precis lika viktigt, dvs. det som händer inom personalkretsarna. Det är klart att det har att göra med ledningskulturen, det tror jag nog, men det är inte bara det, utan precis som jag sade, det är mera legitimt, du har rätt att klaga, men det är knappt legitimt att vara nöjd på sin arbetsplats, det är ingen som säger det. Då menar jag på alla arbetsplatser. Jag tror att vi är överens om de stora dragen och att det behöver ändras.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Jag tror att det där egentligen är väldigt enkelt. Är det så att man är nöjd på en arbetsplats, att man trivs med sitt jobb, man har bra arbetskamrater, man har ett bra team, man vill egentligen inte vara bort därifrån därför att man trivs och tycker att det är så jättekul att gå på jobb, då retar man inte heller upp sig på små bagateller, som om man inte har kaffe i mjölken på alla avdelningar, men det är när den där grundläggande känslan inte finns som det blir legitimt att reta upp sig på småsaker. Vi måste uppfinna en injektion så att vi får det här glada, pigga gänget också gentemot varandra och att man känner att man trivs, att det är rättvist, att man behandlas med respekt, oavsett vad man gör.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Herr talman!

Det var många intressanta frågor som jag inte hinner med i det här skedet, men jag kan också här återkomma. Det jag tänkte på är: Vad skall vi göra på Åland i framtiden? Det är en mycket svår fråga. Att ta bort en del helt och hållet och säga, som på ett sätt skulle vara redigast, att det här sysslar vi inte med på Åland; vi måste ändå ha en viss kompetens inom det grundläggande, vi skall ha en jourverksamhet, någon som tar emot när det blir akut osv., då kan vi inte lämna oss utan en baskunskap. När den måste finnas skall de syssla med någonting också på dagtid s.a.s. Vi är alltså inne lite i en ond cirkel för det är ofta man hör det här, att vi slutar med en viss sak helt och hållet – och det skulle vara det enklaste att skära ut en tårtbit, men vi kan inte på grund av vissa åtaganden ändå göra det helt och hållet. Men vi står inför många utmaningar i framtiden, särskilt, som jag har sagt många gånger, med tanke på den smala specialiseringen.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Jag sade också att det inte är lätt och då kanske man också måste konstatera att eftersom det här inte går, vi klarar inte av det, så betyder det också i förlängningen att då får det kosta. För det kostar att ha en här verksamheten. Vi kan inte å ena sidan i leken tro och blunda för vissa fakta utan det kostar, det kostar att upprätthålla en jour och vi kan inte hatta med att ha bara lite ögonverksamhet eller lite öron, utan det vi gör så gör vi ordentligt i så fall. Jag tycker att det skulle vara bra om man skulle säga, det skulle underlätta bra mycket när man sitter och funderar på budgetfrågorna många gånger. Den här diskussionen kommer alltid: men, måste vi göra allt det här, kan vi inte skicka bort den där delen av verksamheten?

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Herr talman!

Jag skulle vilja ha ett litet klargörande av ltl Gun-Mari Lindholm. Hur är det med de obundna, skall förvaltningschefen anställas av ÅHS-styrelsen eller av landskapsregeringen? Jag fick inte det riktigt klart för mig. Det hon sade klart är att reglementet skall godkännas av ÅHS-styrelsen med motiveringen att det t.ex. skulle legalisera att man tar tillbaka ärenden till ÅHS-styrelsen. Fast landskapsregeringen godkänner reglementet kan det väl i reglementet stå att ÅHS-styrelsen har rätt att återta ärenden?

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Vad beträffar reglementet så står det nu att man antar det och kan också ändra det och lyfta det från det delegeringsbeslutet. Ändrar man det, precis som jag sade, till den delen att landskapsregeringen kan fastställa det men att man ändå kan lyfta, men då kan jag inte heller förstå varför landskapsregeringen skulle behöva fastställa det, för det är ju det som är kärnfrågan. När det gäller frågan om vem som skall anställa förvaltningschefen tycker jag att det fungerar väldigt bra i dag och det enda jag har hört som skulle vara ett bra argument för att ändra är att det skulle vara lika för alla externa chefstjänster, högskolan och den nya miljöchefen. Men är det bara det så köper jag inte det argumentet utan då tycker jag att det kan vara bra i ÅHS-styrelsen för det fungerar bra i dag och där är alla, även oppositionen, representerade.  TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Herr talman!

Jag sade i mitt anförande att liberalerna har som utgångspunkt just att eftersom ÅHS-styrelsen är den enda parlamentariska styrelsen så skulle det vara en orsak till varför den utser förvaltningschefen. Ltl Gun-Mari Lindholm frågade också angående budgeten. Jag berättade i mitt anförande att liberalerna är beredda att ta ställning när den nya budgetsumman kommer fram under de premisserna att primärvården, den medicinska avdelningen och onkologen måste få vettiga arbetsutrymmen. Då kommer vi att ta ställning till det, i dag i positiva tankar.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Det är bra att man uttalar sin inställning till den nya summan 24 miljoner euro. Jag har upplevt i ÅHS-styrelsen att liberalerna har varit med om förslaget. Vad beträffar utrymmen för onkologen hade vi på senaste styrelsemöte representanter med från onkologen som faktiskt sade att man var väldigt nöjd, och mer än så anser jag att vi inte kan göra. Företrädarna för verksamheten har sagt att det här är bra och då har vi också trott på det.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Brage Eklund:

Herr talman!

Det brukar sägas ”ur askan i elden” och det är väl lite så man känner sig när man stiger upp i en debatt om sjukhusfrågor och vårdfrågor eftersom alla som har uttalat sig haft någon slags vårdkunskap och de flesta är också utbildade inom sjukvården! Vi har från Ålands Framtid efterlyst en debatt om ÅHS:s framtid och skall försöka delta i debatten om sjukvården och framföra våra åsikter. Jag kommer att gå in på vissa delar av meddelandet och kommentera dem.

 

Till först vill jag säga att det är så att ingen önskar en dålig sjukvård, alla vill ha en bra vård, oberoende i vilket skede av livet man är, man kan t.o.m. hamna dit när man är ung också, men framför allt berörs de mest som är lite äldre. Jag tror att det är ingen av oss som har sådana tankar heller. Därför är det ofta ett känsligt ämne att diskutera för politiker, för man vill inte ta tag i problematiken därför att kritik kommer alltid, oberoende vad du säger, så är det någon som stöter sig på din åsikt. Det här belyser också de som deltar i debatten i dag: det är oftast de som kan ämnet som vågar gå upp och debattera, men jag tänker ändå försöka!

 

När det gäller ledningen inom ÅHS har jag en annan syn än de flesta här. Jag anser att ÅHS-styrelsen skall vara helt opolitisk, den skall inte vara tillsatt av politiker i förhållande till representationen här i lagtinget. Inte för att jag vill säga att de som sitter i styrelsen i dag är okunniga helt och hållet, men det blir ändå en viss koppling när man sitter i styrelsen för ÅHS gentemot personalen. Personalen i ÅHS är ganska stor och har också ett röstunderlag i valsammanhang som många är rädda att stöta sig med  när man sitter i styrelsen, man ser att här måste jag värna om ett visst röstunderlag, man vågar inte säga sina åsikter. Det är av den orsaken jag anser att man inte skall ha en politisk koppling. Däremot anser jag att ordförande i ÅHS-styrelsen skall vara ansvarig minister. Så skall det fungera. Då kan man få en struktur på ledningen som vågar ta tag i problematiken utan att man har tankarna cirkulerar att nu vågar inte jag ta det här för då kanske jag förlorar ett visst antal röster, så då måste jag lite akta mig här. Jag tror att mycket av den problematik som har uppstått i dag hade kunnat vara ogjord om man hade haft en ledning i ÅHS-styrelsen som inte hade varit politiskt kopplad.

 

När vi pratar om hur vi vill ha ÅHS säger många att det är styrelsen som utformar den eller att det är personalen som utformar den, men sist och slutligen är det faktiskt vi här i lagtinget som utformar den genom att det är vi som anger budgetanslagen. Det är vi som bestämmer hur vi vill att vården skall se ut på Åland. Jag tycker att det finns en oförskylld kritik ibland många gånger när det är kritik mot anslag och mot ledningen i både ÅHS och också i styrelsen, att man är där och prutar, men sist och slutligen är det vi i lagtinget som tillför resurserna.

 

När det gäller punkten om resurser och konkurrens om utbildad arbetskraft så tror jag att vi har en stor utmaning här på Åland att möta upp. Det är ingen låglönegrupp, det är heller ingen höglönegrupp, men i förhållande till utbildningstiden och ansvaret så kanske man inte har en så hög lön som man borde ha. Därför är det stor konkurrens på marknaden och därför bör landskapsregeringen och vi här i lagtinget också i ett tidigt skede möta upp på utbildningssidan hur vi skall ha det i framtiden.

 

Förra gången när meddelandet diskuterades kom vi in på personalen kontra patienten och vem vi bygger upp sjukvården för. Jag vill för min del säga att jag tror att vi måste ha en mixning och en relation mellan både patienter och sjukvård. Man kan inte prioritera den ena mer än den andra, men sist och slutligen bygger man upp en verksamhet utifrån hur många patienter vi skall ha, vilken typ av vård vi skall ge. Här har vi en stor knäckfråga, om man säger så. Det är det politiska beslutet det är fråga om: vad är det vi skall vårda? Ltl Gun-Mari Lindholm var inne på samma sak förut, att vi står här och gruvar oss många gånger att det är stora kostnader, och det är det visserligen med utbyggnader osv., men vi måste också bestämma oss för vilken typ av vård vi skall ha här och vi har kanske en oförskyllt dyr vård per capita, men det tror jag också beror på att vi har ett speciellt läge, vi kan inte i alla fall pruta ner till minimum i och med att vi är i ett ösamhälle och snabba utryckningar för all typ av vård fungerar inte.

 

Ltl Veronica Thörnroos hade visioner och det skulle vara intressant om styrelsen kunde testa förslaget. Jag stöder tanken. Jag ställer mig väldigt frågande till flexibiliteten bland personalen; jag trodde faktiskt att det fungerade på så vis, men där kommer väl min okunskap in, det där känner jag inte till. Jag trodde att man blev anställd till ÅHS och sedan får man en plats där man skall jobba, men om det är brist på personal på medicinavdelningen eller på kirurgavdelningen och lite mindre på en annan avdelning så måste man väl under toppar kunna överföra personal. Jag tror att det här nog är en ledningsfråga. Man måste våga ta obekväma beslut när det gäller personalen. Där har också styrelsen en stor roll: man skall våga fatta obekväma beslut och delegera personal. Det är klart att när man har varit länge på en plats och har vissa rutiner, invaggas i ett visst åtagande när det gäller jobbet, så vill man inte ändra sina rutiner utan då blir det så att man är kritisk, är negativ och känner att man blir påvallad. Jag tror att styrelsen och framför allt ledningen i ÅHS har ett ganska stort ansvar när det gäller den här sidan och de måste komma tillrätta med det här för annars har vi problemet att personalkostnaderna ökar hela tiden, om man inte kan flexa mellan avdelningarna.

 

Vi har ytterligare ett problem när det gäller personalen och det är rekryteringen. Vi har journaler, remisser osv. som kommer från Finland och vi har doktorer och sjuksköterskor som kommer från Sverige som inte kan språket och då uppstår det vissa problem, därav kanske det inte heller är intressant för sjuksköterskor från Sverige att söka hit för man känner till problematiken.

 

I fråga om vad man skall vårda här och inte så får man väl dra en gräns: var är samhällets ansvar, hur mycket skall vi vårda? Det är klart att det alltid kommer att falla någon utanför. Då hoppas man att det kan finnas försäkringar eller någonting som kan täcka upp sådana saker, men skall vi bygga en fullvärdig sjukvård för alla eventuella händelser och sjukdomar, så tror jag att det kommer att bli en övermäktig uppgift för landskapet Åland och därför måste man vara beredd på att köpa tjänster. Som många talare har sagt förut är det väldigt svårt att veta var gränsen finns när man skall köpa och när man skall remittera. Jag har inte den kunskapen, så jag skall inte gå in närmare i den debatten, men jag hoppas att de som behärskar det här kan komma med förslag eller ta upp till diskussion var gränserna går.

 

När det gäller utbyggnaden av etapp II och etapp III har tidigare talare redan påpekat att 20 miljoner satts som gräns av finansutskottet; i budgeten föreslogs 29,5 miljoner euro. Nu ser vi att det finns en förhöjning, landskapsregeringen har gått med på en höjning av anslaget till 24 miljoner, dock har detta förslag inte varit uppe i lagtinget ännu. Det som förvånade mig var, när jag lyssnade på ltl Gun-Mari Lindholms anförande, att man har påbörjat rumsprogrammet fast man inte har anslaget om 24 miljoner knutet till lagtinget, så för mig är det lite märkligt att man påbörjar ett rumsprogram som baserar sig på ett löfte från landskapsregeringen på 24 miljoner, men som inte har varit till lagtinget för fastställelse.

 

När det gäller språkfrågan hade vi från Ålands Framtid en hemställningsmotion en gång i tiden som gällde översättning av läkemedelslexikonet. Det påpekas i meddelande om bekymren som finns när det gäller journaler och handlingar som kommer på annat språk än svenska. Skrivningen är lite undfallande: ”Målsättningen är att nödvändiga journalhandlingar finns tillgängliga på svenska, men om så inte är fallet bör en automatisk översättning av finskspråkiga epikriser m.m. göras.” Då frågar man vems skyldighet det är egentligen att göra det: är det ÅHS:s skyldighet eller är det därifrån handlingarna kommer, från Finland? Enligt självstyrelselagens tolkning som jag gör borde Finland stå för dessa kostnader och inte ÅHS.

 

Det finns ett stycke under rubriken ”Åldersstruktur och sjukdomspanorama” som berör droger, tobak och alkohol. Det är en nulägesbeskrivning. Jag saknar en åtgärdsbeskrivning här, men det kanske kommer eller om det är så att man inte är på det klara med vilka åtgärder man skall ta till här.  Drogproblematiken har varit upp till debatt många gånger här och därför kunde man ha haft en starkare skrivning om åtgärdssidan.

 

Äldreomsorgen har också belysts. Vi vet att vi det i framtiden kommer att bli så att åldringarna kommer att mer och mer att vårdas längre och längre i hemkommunerna. I och med att det blir omändringar angående Gullåsens struktur blir vården i hemkommunen snart också sjukvård. Det har redan blivit så och därför hoppas jag att påpekandet som vi gjorde från Ålands Framtid tidigare om att hälso- och sjukvården kan samarbeta bättre och att det kommer till ett beslut. Det skulle vara roligt att höra från ansvariga ministern var det ligger i dag, om det är på gång och om det har vidtagits några åtgärder. Det är en viktig faktor och det är också en stor kostnadsfaktor totalt för hela samhället. Jag hoppas att jag kan få ett svar på det.

 

När det gäller förebyggande vård har vi från Ålands Framtid i många fall skrivit motioner om det. I begynnelsen av lagtingsperioden hade vi en motion om fetma, mera aktiviteter i skolorna osv. Det finns ett stycke som är bra, men man skulle också vilja se en aktiv handling att man kommer någonstans, att det inte bara stannar vid att man skriver en text och sedan stannar det upp, utan man skulle försöka komma till skott, som man brukar säga. Jag har ingen lösning på det, men en lösning skulle vara att landskapet, folkhälsan eller någon skulle starta en landskapsomfattande motionskampanj t.ex. När jag var barn fanns det någonting som hette riksskidning och då skidade man hela vintrarna så att man var nästan blå, men nu menar jag inte att alla skall börja skida, fast i och för sig finns det möjligheter för man skall ju utnyttja de anläggningar som vi har byggt upp för att må bra! Skidbanan ute i Jomala är uppbyggd för att man skall motionera och må bra. Överhuvudtaget tycker jag att man måste aktivera sig och komma till handling. Vi har alla bra idéer och tankar om hur man skall lösa det här, men det är som om det skulle stanna upp och jag skulle gärna se att någon driver, den drivande kraften saknas.

 

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Herr talman!

Jag tycker att det är viktigt och bra att ltl Brage Eklund deltar i debatten. Det är trots allt en icke-oansenlig del av Ålands budget som går till ÅHS. Precis som han har åsikter om vården så har jag åsikter om jordbrukarna och bönderna fast jag inte är jordbrukare eller bonde. Jag har åsikter om matproduktionen på Åland och om bidragssystem osv., så jag tycker att det är mycket viktigt att man får olika röster i debatten.

 

Så till ÅHS-styrelsen. Där ifrågasätter ltl Brage Eklund att den är politisk. Man kan kritisera ledningen osv. osv., men politikerna i ÅHS-styrelsen skall ju representera ålänningarna, och det är sist och slutligen medborgarna som skall ta de slutgiltiga besluten när det kommer till prioriteringar osv.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Herr talman!

Den tankegången förstår jag också, att vi politiker skall representera ålänningarna, men jag belyste kopplingen som kan uppstå att man vågar inte driva frågor som man skulle vilja för att i bakhuvudet cirkulerar det att inom sjukvården jobbar det ett visst antal personer som är ett röstunderlag, att här har jag mina röster om jag sköter det riktigt snyggt. Det är den kopplingen som jag anser att är fel. Jag tror att jag har rätt, men jag är säker på att jag inte får någon att erkänna det av dem som sitter där! Jag vet hur många tänker.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Herr talman!

En kommentar direkt till det. Det kanske inte är en helt framkomlig väg heller att ha en opolitisk styrelse att driva frågor som personalen motsätter sig, det tror jag inte heller riktigt på.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Herr talman!

Jag menar inte att styrelsen skall driva frågor som hela tiden går mot personalen, men jag menar att den känslomässiga delen mellan en styrelse som är politiskt tillsatt och är beroende av röster för att komma in i nästa val osv., så blir kopplingarna emellan lite för mycket. Vad tänker man på när man sitter där sist och slutligen? Är det en bra sjukvård och att man kanske måste skära ner 100.000 eller 1 miljon euro för att kostnaderna är för höga eller tänker man på personalen, att det får kosta vad det vill bara jag säkrar mina röster?

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Herr talman!

Det var många intressanta frågor som togs upp och också här vill jag säga att jag samlar på mig och återkommer i ett senare inlägg, men jag ville svara på att det är klart att det skall vara riket som betalar kostnaderna för de översättningar som eventuellt görs. Detta görs och räkningen går till Åbo, där det oftast kommer ifrån när det skall översättas. Då gör man översättningen här, men räkningen står Åbo Universitetscentralsjukhus för.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Herr talman! Jag tackar landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman för den informationen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Katrin Sjögren: Avstår.

Ltl Göte Winé:

Herr talman!

Sjukvård är ett område som berör alla ålänningar både positivt och negativt. Men det jag har reagerat på att det här i lagtinget är förvånansvärt lite sjukvårdsdebatt trots att vi får förslag på plan för sjukvården i samband med budgeten. Kanske är det så att det blir för visionärt för då man måste våga försöka se i framtiden och ta ställning till vad vill ha för sjukvård på Åland.

Då kanske man också skall fråga sig vad är det för specialsjukvård vi skall ha på Åland? Men det mest obekväma då är väl att man då måste erkänna att hälso- och sjukvård på Åland måste få kosta.

Alla skall få tillgång till en bra sjukvård på Åland och då framför allt en offentlig sjukvård som alla kall ha råd och rätt till. Sjukvården måste vara tillgänglig för alla, oberoende av inkomst eller andra saker.

 

Bekymret i dagens sjukvård är att har man råd att betala privat så får man gräddfiler till en snabbare sjukvård och det är inte bra och framför allt inte ett rättvist system. Ännu beklagligare är att det här sker också på Ålands centralsjukhus som betalas med offentliga medel. Att läkare erbjuder en kortare väntetid om man går till samma läkare privat. Det här skulle jag vilja sätta stopp för, men risken är väl då att man tappar ännu fler läkare till den privata sjukvården. Ett problem är att den offentliga sjukvården tappar fler och fler läkare till den privata sjukvården. 

 

Inom ÅHS så är det ett problem att få alla tjänster tillsatta och att vi inte får hit tillräckligt med läkare och sen att få läkare som vill stanna här en längre tid så man skulle få en kontinuitet.

Alla skall ha rätt till en god sjukvård och där är ÅHS en viktig part. Den offentliga sjukvården får inte skäras ner till förmån för den privata sjukvården för det är viktigt att vi har låga sjukhusavgifter så att alla har råd till en bra sjukvård. Därför kan jag säga att jag personligen inte tycker att man med skattemedel skall stöda Ålands Investerings ABs projekt om utredning av privat hälso- och sjukvård. Ett komplement till den offentliga sjukvården är bra, men det får inte bli så att det bekostar och konkurrerar med den offentliga sjukvården.

 

Det är inte så att jag vill kritisera ÅHS och den sjukvård som erbjuds där. Tvärtom, vi har en mycket bra hälso- och sjukvård på Åland och den är jag rädd om och jag vill ha en garanti att den skall fortsätta att vara lika bra. Även den duktiga personal som jobbar inom ÅHS måste vi vara rädd om.

  

      I landskapsregeringens meddelande så konstateras det att en långsiktig förebyggande verksamhet är en av primärvårdens viktigaste uppgifter. Och det gläder mig oerhört för det är flera gånger jag stått i den här stolen och talat just om att man måste våga satsa förebyggande mot de skall. livsstilssjukdomarna. Förebyggande arbete kostar mycket och är svårt att se resultat av på kort sikt.

Därför är det modigt av både landskapsregeringen och ÅHS styrelse att våga nu satsa på just förebyggande hälsovård. ÅHS har nu börjat en kvalitetshöjning inom primärvården, att förebygga svårare sjukdomar samt försök till att bromsa den kraftiga ökningen av bl.a. diabetes. Och det är med stor stolthet som jag kan konstatera att hårt arbete ibland lyckas. Under våren 2005 så bjöd jag in folk från Finlands diabetesförbund just för att diskutera och jag kan nu konstatera att man nu har kommit ända fram eftersom det nu i satsas just inom diabetesvården. Här kan jag tillägga att vi hade tur som fick en läkare som var otroligt duktig och tidigare hade jobbat inom diabetesvården i Sverige.

 

Herr talman!

Från årsskiftet sänkte den här regeringen avgifterna, så vi behöver inte skämmas över att ha de högsta patientavgifterna i Norden. Nu ligger vi på samma nivå som de övriga nordiska länderna.

Det har debatterats tidigare om högkostnadsskydden men det har skett betydligt fler sänkningar än det och därför tänkte jag lyfta upp några av dem.

 

Jag satt själv med i den s.k. avgiftsgruppen som skulle ta fram förslag på nya avgifter.

Bl.a. är jag extra glad över att jag fick igenom där att de terapeutiska behandlingarna av patienter under 18 år nu är avgiftsfria. Ett barn skall aldrig behöva bli nekad vård för en familjs dåliga ekonomi. Jag säger inte att det har skett, men framför allt skall det inte heller behövas finnas en risk för att det skall ske, att någon i familjen säger, nej, tyvärr, vi har inte råd i dag. Därför är det en trygghet och veta att terapin för de som är under 18 år nu är avgiftsfri.

 

En annan stor förbättring är att preventivmedelsrådgivningen nu är avgiftsfritt för personer under 25 år mot tidigare 20 år.

 

En annan förbättring är att besök hos synterapeuten och hörselvårdsassistenten nu är avgiftsfri.

 

Inom ÅHS så är det viktigt att patienterna trivs och känner sig välbehandlade, därför är det också viktigt att personalen trivs. Och där har hela ÅHS en stor utmaning; med 840 inrättade tjänster och kommer det alltid att finnas någon som är missnöjd och känner sig felbehandlad. Här har ledningsgruppen ett stort ansvar att personalen skall få och våga prata om det som de känner att är fel och orätt. Trots en mycket stor personalgrupp så måste personalen känna sig bekräftad och uppskattad. Det är viktigt. Men ÅHS försöker göra mycket för personalen redan nu och under hösten 2005 hade de mycket uppskattade inspirationsdagarna för all personal inom ÅHS. Även en hanteringsplan för mobbing inom ÅHS har tagits fram under de senaste åren.

 

Det jobbas alltså på god personalpolitik hela tiden och utvecklingen av personalpolitiken skall fortgå, både för ledning och alla anställda.

 

Herr talman! All vård kommer vi inte att kunna ha på Åland utan vi kommer alltid att vara beroende av att köpa vård från univeritetssjukhusen i grannländerna. Och det är av yttersta vikt att man alla skall få möjlighet till sjukvård på svenska. Och där måste vi börja ställa krav på sjukhusen man köper tjänster av att de måste erbjuda en svenskspråkig service. 

 

 

Herr talman! Hur ser då framtiden ut?

 

Hur kan vi utveckla sjukvården ännu mer på Åland? Skall vi satsa på att ha all specialsjukvård här eller skall vi satsa på vissa områden och en ökad kunskap och kunskap där. Jag tror aldrig jag har hört politiskt sägas vad vi egentligen skall satsa på. Idag så har vi det så att vi styr mycket in på vilka läkare vi får hit och så kommer verksamheten därefter. Men kanske vi också borde säga att vi skall och bör satsa på vissa områden. Ett område som jag själv tycker vi borde se på politiskt är inom onkologin att vi skall försöka sköta behandlingen så mycket som möjligt här hemma på Åland. Går det att utveckla. Sen ser jag fram emot att se utvecklingen av dagkirurgin hur den utvecklas och vad man kan göra där.

 

Vidare funderingar som jag tog upp i samband med budgetdebatten är om det är möjligt att starta ett samarbete med Norrtälje: vi köper tjänster av dem inom vissa områden och de köper av oss.

I meddelandet så står det att det inte funnits någon gemensamt verksamhetsform som skulle ge ömsesidig nytta. Men man måste börja någonstans och det återstår att se var. Mig veterligen så tror jag vi inte har haft kontakt med dem den jag blev invald i ÅHS.

 

Herr talman! Det är ett område inom sjukvården som idag inte fungerar i vårt välfärdssamhälle och det är tandvården. Visserligen höjde vi den avgiftsfria tandvården till 19 år från tidigare 18 år. Men nog måste vi börja kunna se över möjligheten om att alla skall ha möjlighet att gå till en offentligt subventionerad tandvård. Vi kan inte ha så att man skall ha medborgare idag som måste sitta och fundera om de har råd att gå till tandläkaren eller inte.

 

Avslutningsvis, herr talman, vill jag bara meddela att jag sitter i ÅHS-styrelsen och jag kan nog lugnt erkänna att det är ingen där som sitter och funderar på varifrån man får röster. Personligen har jag blivit anklagad för tvärtom: att man inte kommer att rösta på mig för att jag har tagit sådana beslut som jag har gjort där. Det är en obekväm plats att sitta på, det finns aldrig någon tacksamhet över att man sitter i ÅHS-styrelsen. Däremot känner jag att det är ett ansvarsfullt uppdrag där det gäller att se till helheten.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Herr talman!

Ltl Göte Winé efterlyste att det inte i samband med budgeten finns någon debatt om hälso- och sjukvården och sjukvårdsplanen. Som vi många gånger har påpekat är budgeten och debattiden så komprimerad, så det finns egentligen inte utrymme. När socialdemokraterna var i opposition förde de inte någon debatt om sjukvårdsplanen och vi i övriga oppositionen nu hinner inte heller utan den finns med som en bilaga men den blir aldrig debatterad –det har ltl Göte Winé helt rätt i – men det beror på att budgeten kommer i ett så sent skede, det skall skrivas finansmotioner, det skall behandlas i utskottet och så tillbaka igen, så tiden räcker inte till.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Herr talman!

Vi har egentligen inte så olika åsikter för det är så att det är en maffig budget som vi skall gå igenom och tyvärr är det så att socialvårdsplanen lite försvinner där. Det är mycket som skall debatteras under en kort tid. Det är likadant med regeringspartierna, inte tar de upp någon vidare visionär diskussion heller utan det är eventuellt lite i rambudgeten. Därför är det bra att vi fick detta meddelande av minister Lindeman så att vi fick möjlighet till den här debatten, som jag uppskattar och tycker att är intressant.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Herr talman! Jag hoppas nu i och med att rambudgetsinstrumentet försvinner att det finns tid för att komma med en budget lite tidigare och att det i framtiden finns underlag i samband med budgetdebatten att diskutera sjukvårdsplanen. Det skulle vara välkommet.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Herr talman! Än en gång, ltl Brage Eklund, vi är nog helt överens och ser fram emot en konstruktiv och bra sjukvårdsdebatt i framtiden.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Herr talman!

Kärnan i hälso- och sjukvården är en god, effektiv och flexibel offentlig vård. Men jag tycker inte som ltl Göte Winé att det skulle vara någon slags framkomlig väg att stoppa den privata vården, utan jag anser att den är ett komplement och jag tror tvärtom att det är en bransch som har alla möjligheter att växa. Beträffande stödet till utredning av utvidgad privatvård där Investerings Ab är en aktör blev detta beviljat av landskapsregeringen, där socialdemokraterna bl.a. har finansministerposten!

 

Ltl Göte Winé, replik:

Herr talman!

Jag visste att det där skulle komma! Det var därför det var viktigt att säga ”personligen” och jag har själv varit med om att godkänna det, men efteråt har jag börjat fundera att vad är det här och vad kan det få för konsekvenser? Märk väl, att jag sade att den privata sjukvården är bra som ett komplement, men det får inte bli så att man börjar ta av varandra och framför allt vill jag inte att det tappas ännu mer resurser från den offentliga sjukvården till den privata. Jag är rädd för hur det kan bli i framtiden: kommer det att bli så att man äter lite av varandra, jag vill bara säkra den offentliga sjukvården, jag har ingenting emot det privata. Vi har företagshälsovård och vi har otroligt mycket som vi kan titta på, men för den gemene ålänningen är det viktigt att ha rätt till en bra och billig sjukvård med inte alltför långa väntetider, och det har vi inte, men det får inte bli sämre.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anders Eriksson:

Herr talman!

Ltl Göte Winé sade att vi aldrig har någon verklig sjukvårdsdebatt i samband med budgeten, och det är så, som det har framkommit i replikskiftena, att den ofta drunknar i annat. Det var ändå meningen att ha en skild temadebatt sista gången; jag höll personligen ett skilt anförande om hälso- och sjukvården, men problemet var att den saken var inte riktigt politiskt inne då. Då var det aktuellt att prata om kommunernas ekonomi, alla 30 sade samma sak, vissa t.o.m. tre gånger. Därför efterlyste vi en skild temadebatt om hälso- och sjukvården och den har vi här nu och vi har ett bra underlag.

 

Helt kort kan jag inledningsvis säga att de prioriteringar som landskapsregeringen tar upp har jag ingenting emot. Det är för det första äldreomsorgen och de stora utmaningarna där och det för det andra en långsiktig förebyggande verksamhet; de här frågorna har samtliga partier tagit upp många gånger och det finns stor samsyn runt dem. Jourverksamheten i skärgården är den tredje punkten, vård utanför Åland, språkets betydelse inom vården, rekryteringen av personal, allt det här som upptas under rubriken ”Sammanfattning” upplever jag att vi är relativt samstämmiga om, också de sista två punkterna: arbetsmiljön och en god förvaltning tror jag inte att någon har någonting att säga om.

 

Det jag lite saknar under det sistnämnda är mera att byråkratin inom ÅHS skulle minska; det tycker jag inte tas upp. Jag har nämnt det förut och ofta, om man kommer i samspråk med ÅHS:s personal, inte bara från Finland utan t.o.m. de som kommer från Sverige, så är förvånade över den byråkrati, den tröghet som finns inom förvaltningen. Det är någonting som jag saknar och den andra punkten jag också saknar är att man borde ha mera ekonomiskt fokus på själva verksamheten.

 

Herr talman!

Det finns en skild rubrik för fastighetsutvecklingen. Vi vet alla att vi reagerar mycket när 16 miljoner helt plötsligt blev 29,5 miljoner euro. Det är klart att hälso- och sjukvården skall ha goda utrymmen. Men jag har alltid som politiker upplevt att det är svårt att greppa vad som riktigt är ändamålsenligt och vad som framför allt är ekonomiskt förnuftigt. Vi hade från Ålands Framtids sida vårt årsmöte på ÅHS och vi fick väldigt god information om de planer som fanns, men efter den informationen kan man ändå inte säga att man har fullt pejl på det och detta är ett bekymmer i sig. När den stora anslagsökningen kom så blev det så att alla lite skyllde på alla, landskapsregeringen skickade brev till ÅHS-styrelsen och vice versa. Därför tycker jag att är bra att fördelningen av beslutandemakt och inflytande mellan landskapsregeringen och ÅHS tas upp. Det sägs att fördelningen av beslutandemakten bör göras tydligare. Det sägs också: ”Landskapsregeringen avser därför att initiera förändringar i landskapslagen om hälsovården.” Man säger bl.a. att ”förvaltningschefen skulle då tillsättas av landskapsregeringen och förutsättas åtnjuta dess förtroende”.  Jag har noterat att flera talare redan har fastnat för den här formuleringen. Nog måste det också vara minst lika viktigt att ÅHS-styrelsen har förtroende för förvaltningschefen, om det skall fungera.

 

Jag tänkte när jag hörde min värderade kollega ltl Brage Eklund att nu händer det,  det har inte hänt förut, men nu blir det en spricka i partiet, när han sade att styrelsen skall vara helt opolitisk! Men han avslutade med att säga att han tycker att ansvarig minister skall vara ordförande i styrelsen, och den åsikten har jag alltid förfäktat i alla sammanhang. Men däremot tror jag inte att styrelsen skall vara fullt så politiserad, så parlamentariskt tillsatt som den har varit hittills, för de farhågor som min kollega ltl Brage Eklund stöder jag till fullo. Men den ansvariga ministern skall definitivt som ordförande sitta som ordförande inom ÅHS om det skall fungera på ett bra sätt.

 

Det sägs vidare att för att komma till rätta med vad ÅHS skall göra och vad landskapsregeringen skall säga skall planen för hälsovården kunna utvecklas till ett dynamiskt och levande styrdokument som på ett övergripande hälsovårdspolitiskt plan fungerar som ett slags resultatavtal mellan landskapsregeringen och ÅHS. Den här typen av frågor är enligt mitt förmenande väldigt långt förvaltning, och, märk väl, att jag utgår alltid från att det är samma person som är ordförande i ÅHS-styrelsen som är ansvarig minister. Det här är långt förvaltning och därför tycker jag att det är landskapsregeringen som skall handha den här typen av detaljfrågor. Däremot tror jag att det är bra att lagtinget kan ha en debatt, typ den vi har i dag. Min erfarenhet, oavsett hur hundratals många förslag vi har lagt, de har hamnat i papperskorgen, men så småningom kommer saker och ting upp till ytan igen och en sådan här debatt kan, om det läggs goda förslag, påverka om inte direkt så åtminstone indirekt och det tycker jag är bra.

 

Helt kort om språket. Det står så här: ”En korrekt dokumentation och överföring av medicinsk information är en förutsättning för att behandlingsansvaret på ett säkert sätt skall kunna överföras från en ansvarsperson eller vårdinstitution till en annan.” Det sägs längre ner i texten: ”Vid remittering till sjukhus eller vårdinstitutioner i riket uppfylls i regel de ovannämnda kraven.” Jag reagerade på den här formuleringen. Det måste ändå vara med vårdinstitutioner i riket som språkproblematiken är störst, det kan inte vara med vårdinstitutioner i Sverige, men jag noterar att det står ”vid remittering till”, så kanske man skall uppfattat det på det sättet att härifrån går det på svenska; om inte svenska förstås så går det kanske på finska. Synbarligen är det, enligt texten, inget problem med vårdinstitutioner i riket, så i och med att jag noterade att vår förtjänstfulla hälsovårdsminister är på väg upp så kanske man kan få ett klarläggande hur landskapsregeringen riktigt har tänkt när det gäller detta.

 

Herr talman. Vi vill alla ha en god vård, men ändå gör den ekonomiska utvecklingen inom ÅHS att man blir lite fundersam. Jag vill helt kort upprepa det jag tog upp i mitt anförande i budgetdebatten och åtminstone i finansutskottets betänkande noterade jag inget gehör för tankarna. Det jag ville ta upp först är volontärverksamhet. Vi har en bra frivillig verksamhet inom Folkhälsan, inom Röda Korset, men enligt vad jag har förstått är det ett nästintill obefintligt samarbete med ÅHS. Inom EU tas det just nu fram underlag för någonting som man kallar sociala tjänster i allmänt intresse. Det handlar om vad och hur mycket av de tjänster som erbjuds i ett samhälle som kan genomföras av andra än stat och kommun. I England t.ex. har man i många, många år redan byggt upp nätverk där frivilliga arbetar vissa timmar per vecka både på sjukhus och i hemmet. Det kan vara sådana som tycker att det här är okej, det här gör man i England, det kanske är ganska verklighetsfrämmande, men vi har också noterat att det här diskuteras i Norden, t.ex. i Sverige är det många av svenskarna som är engagerade ideellt. Därför bör man inom ÅHS börja samarbeta på ett konkret plan inom hälso- och sjukvården med ideella organisationer så att det blir naturligt att ha ideella hjälparbetare nära patienterna på olika nivåer. Det är många som mår bra av att engagera sig för saker de tror på – det gör väl många av oss som är här i Ålands lagting – men att bygga upp en s.k. volontärverksamhet har ett värde både för dem som engagerar sig och för dem som tar emot tjänsterna.

 

Jag har också tagit upp det tidigare och jag vill ta upp det igen: vi har mycket goda utrymmen inom ÅHS på många områden, men hur är nyttjandegraden? Notera att jag inte står och hoppas att operationssalar och allt skall vara fulla hela tiden, för då mår inte den åländska befolkningen bra, men det finns lediga utrymmen inom ÅHS. Jag har lagt förslaget förut och i och med att vi har en speciell debatt vore det intressant att höra hur man ser på det från regeringens sida att starta upp ett projekt med målet att man kunde hjälpa till att minska köer, både österut och västerut när det gäller ”lättare operationer”, ortopedpatienter, typ knän och ögon. Vi har goda utrymmen och man kunde utnyttja dem från fredag kl.14.00 till lördag kl. 20.00 t.ex. Det här är patienter som inte behöver sjukhusvård. Det fungerar bra med hotelltjänster. Om inte de inom den åländska vårdsektorn som vill förtjäna lite på sidan om räcker till, så finns det möjligheter att flyga in sjuksköterskor, läkare osv. Vi har en ypperlig operationsenhet, vi har lab, vi har röntgen. Är det här någonting som man kunde titta på? Det kunde skapa intäkter, men utöver det tror jag också att det kunde leda till att man bygger upp ett intressant nätverk. Vi skulle bli mer kända och det skulle vara lättare att få läkare till Åland.

 

Det sista jag vill nämna i det här skedet är om man på Åland kunde utreda – och det hade vi en diskussion om i budgetdebatten också – är s.k. expertsjukskötare. Det här är också någonting som skulle kunna vara ekonomiskt intressant för Åland, speciellt om man sparar på hälsocentralläkare.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Herr talman!

Nu har båda representanter för Ålands Framtid sagt att ÅHS-styrelsen inte skall vara politiskt tillsatt. Då vore det intressant att veta hur styrelsen i så fall skulle tillsättas och med vilka personer samt vilken inriktning skulle styrelsen ha? Kan ltl Anders Eriksson förklara det lite närmare.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Det kan bli lite dubbelbottnat när det har sagts att styrelsen inte skulle vara politiskt tillsatt. Notera att jag i alla sammanhang har sagt att så länge ÅHS funnits att ansvarig minister skall sitta som ordförande i ÅHS-styrelsen. Jag tycker att den ansvariga ministern, om vi skall få in kompetens i de här sammanhangen, skall ha rätt att avgöra vilken typ av kompetens hon/han behöver för att det här skall fungera, ekonomisk kompetens, hälsovårdspolitisk kompetens. Men jag är helt enig med min kollega ltl Brage Eklund att den här typen av allpartipolitisk styrelse leder till att man ligger och lurpassar på de stora väljargrupper som är i behov av vård och som framför allt jobbar inom vården, det är min absoluta övertygelse.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Herr talman!

Jag anser att ltl Anders Eriksson har en ganska inskränkt syn på vad människorna som sitter i ÅHS-styrelsen uträttar. Det är oftast så att man beskyller personerna för det att när de går in i sådana här styrelser att det blir mera enig med själva enheten än med sina grupper. Jag anser i alla fall att åsikten att personerna bara sitter där och bevakar sitt politiska röstunderlag är mycket nedsättande för dem.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Det är så, ltl Raija-Liisa Eklöw, att i politik blir det tydligast om man målar enbart svart eller vitt! Det skall inte finnas någonting emellan. Jag tror aldrig jag har sagt att de enbart sitter där för att bevaka sitt politiska röstunderlag, utan jag har sagt att det finns risker för det och det står jag för, men, märk väl, jag vill ha ett tydligt politiskt ansvar. Det är den som sitter som hälsovårdsminister som skall ha det fulla ansvaret för att det här fungerar. Jag ser inget inskränkt i det. Jag tror nog att ltl Raija-Liisa Eklöw kommer ihåg vad som hände när t.ex. förvaltningschefens lön var uppe på bordet, fastighetscirkusen m.m. Jag kunde citera många av styrelsemedlemmarna i ÅHS vilka fantastiska förklaringar de hade för att de just hade gått med på det då som inte var riktigt politiskt inne ett tag senare, men jag avstår!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Ltl Anders Eriksson tar upp några saker som jag tyckte att hade intressanta infallsvinklar, dels detta med volontärverksamhet och frivilligarbete. Också ltl Raija-Liisa Eklöw tog upp den frågan i sitt tal om tredje sektorn; vi har stora pensionsavgångar så det finns säkert möjligheter att utveckla volontärverksamheten och frivilligarbetet. Jag tror dock att det blir väldigt svårt att helt och hållet förlita sig på det. Vi måste komma ihåg att det är människor som gör det på sin fritid och frivilligt.

 

Beträffande operationssalarna tror jag också att det skulle finnas möjligheter att göra saker där, men då tror jag att man måste ha personalen med sig. Den personal som finns inom ÅHS jobbar full tid. Det skulle alltså gå ut på att hyra ut operationssalarna till olika operationsteam.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

När det gäller det sistnämnda var det precis det jag menade, att vi skall inte börja ta in patienter från Finland eller Sverige och ålägga den personal vi har på ÅHS att arbeta mera övertid, utan utrymmen finns, men man kunde utnyttja dem under tider då de inte används. Det var precis på det sättet som jag tänkte mig. När det gäller volontärverksamheten har jag inte menat att man skulle förlita sig helt på den utan jag ser den som ett komplement och jag vet att det är många inom vården som har svårt att ge den tid t.ex. inom äldrevården som patienterna skulle behöva, och då tror jag att den här typen av komplement skulle kunna vara viktig. Jag har fått signaler - jag vet inte om de är korrekta – att man från ÅHS:s sida inte känner så mycket för ett samarbete med den tredje sektorn, men jag hoppas, som sagt, att det är fel.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Herr talman!

Det finns ett alldeles utmärkt exempel i Röda Korset där man har s.k. patientvänner som kan följa med patienter till olika undersökningar, till fastlandet och till Sverige, så det fungerar bra. När det gäller volontärverksamheten tror jag också att den skulle ha kapacitet inom äldreomsorgen. Där skulle den ha stor kapacitet. Det finns väldigt många människor som är otroligt ensamma, speciellt äldre personer, så där tror jag att man kunde få till stånd någonting bra.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman! Jag har samma ”oppfattning”!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman:

Herr talman!

Jag märkte att talmannen såg lite orolig ut när jag kommer upp igen och jag lovar att jag skall inte vara lika långrandig som jag var i mitt inledande anförande – jag blev själv lite förskräckt när jag fick utskriften. Så där är det när man pratar fritt och ur hjärtat, då blir det ibland längre än vad man kanske tror, men jag skall försöka vara kort och koncis.

 

Det var många intressanta frågeställningar och jag vill börja med att tacka för en intressant debatt. Mycket av det som har sagts har sagts tidigare, men det tål att upprepas och det finns också saker som är relativt nya och man behöver påminnas om dem, så för min del har jag försökt föra anteckningar och det finns text här som jag kommer att använda på bästa sätt  för att utveckla ÅHS på ett ännu bättre sätt.

 

När det gäller upphandling av svenska språket svarade jag redan i replik att just upphandlingen kommer ofta på tal när det är från rikssidan. Det systemet finns inte hos dem överhuvudtaget utan de säljer sina tjänster mot vad det kostar, punkt och slut! Där upplever man att vi är en del av landet och vi har rätt att komma till specialsjukvård när vi behöver det och så betalar vi för det. Sedan har det förts mycket diskussioner, framför allt med Åbo när det gäller språket och kommer säkert att föras igen, igen och igen. Jag tycker att under den tiden jag har hållit på med frågorna så har det blivit betydligt mycket bättre. Det har gått i en annan riktning än vad språksituationen i landet har gått. Det har blivit bättre service på svenska, medan språket sammantaget inte har blivit större i landet när det gäller finskan. Det är tycker jag är någonting att ta tillvara. Jag har också sagt det att skall vi kunna lova en aboslut hundraprocentig vård på svenska handlar det inte om någonting annat än Uppsala för vi kan inte lova att det 24 timmar i dygnet alltid på en avdelning finns svenskspråkiga, då tror jag att vi luras om vi säger det. Jag vet också att det finns, som jag har sagt också tidigare, många, många som tycker att man gärna vill fara till Åbo och har upplevt det som väldigt positivt. Vägarna bör vara öppna åt båda hållen.

 

När det gäller tandvården är det, som har sagts här, att den kostar mycket för oss alla och vi hjälper till när det gäller barn och ungdomar upp till 19 år, men sedan börjar det kosta mera. Det finns en tradition i botten och den har utvecklats och blivit bättre hela tiden, men fortfarande är det så att behandling av tänderna har inte samma rättigheter som andra sjukdomar, om jag får uttrycka det så. Vi är på väg åt det hållet, men det är en stor kostnad vi skall ta över om skulle ta över det på samma sätt och bedöma det som vilka sjukdomar som helst. Jag bedömer att det antagligen kommer att bli bättre och bättre; ur ett åländskt perspektiv kan vi ändå konstatera att tillgången på tandvård ändå är relativt god på Åland. Det finns många privat praktiserande som ger vården och om ser hur man i Finland har löst det så kan man konstatera att de har flera anställda på många håll, de har köptjänster på vissa håll, men på många, många håll klarar man inte av att leva upp till de mål man har satt. Det finns vacker text, men sedan i praktiken har det varit svårt att ändå följa upp den lagstiftning och de regelverk som finns. Min bedömning är att när det gäller tandvården kommer vi sakta men säkert att gå mot bättre tider för den som behöver tandläkare.

 

Det blir lite hopp från det ena till det andra, men eftersom jag antecknat punkterna efter debatten så ber jag om ursäkt för det. Många har diskuterat frågan om vem som skall tillsätta chefen. Det var så att det var ett misstag i texten, och det redogjorde jag för i presentationen. Vi hade under diskussionens gång i landskapsregeringen tankar på att landskapsregeringen skulle tillsätta chefen för ÅHS, men i slutskedet av våra diskussioner blev vi osäkra på det och beslöt att inte lyfta in det som en åtgärd utan vi bedömer och ser hur det blir. Inne i texten blev alltså våra tankar kvar, eftersom vi bytte sekreterare sista dagen Sandell for bort och så hastigt skulle vi ha dit det till lagtinget och det blev inte redigerat inne i texten. Själv hör jag till dem som tycker att styrelsen inte skulle behöva vara orolig, för min bedömning är att det naturligtvis är styrelsen som bereder och föreslår för landskapsregeringen vem som det i så fall skulle bli. Det skulle vara mycket onaturligt att en landskapsregering skulle gå emot styrelsens förslag. Det är nog mera frågan om att man tar beslutet i landskapsregeringen och att det finns en känsla av att det är landskapsregeringen som ändå har tillsatt tjänsten och har på sätt en koppling till landskapsregeringen som högsta chef. Det har varit lite oklart hur det är på annat håll och man kan väl konstatera att det inte är fullständigt klart hur det är på andra håll entydigt, för det är lite olika. I gymnasieskolorna tillsätts rektorn av styrelserna, men när det gäller högskolan är det landskapsregeringen som tillsätter rektor. Likadant när det gäller den nya myndigheten skall det behandlas av landskapsregeringen. Det är nog en smaksak kan man säga; jag tror att ingenting är katastrofalt vilken väg man väljer. Huvudsaken är att det finns en dialog och att också landskapsregeringen är medveten om och att chefen har en tydlig och klar roll till landskapsregeringen. Det tror jag är det viktigaste. Samma gäller reglementet. Alla skolors reglementen fastställs också av landskapsregeringen. Det betyder inte att landskapsregeringen går in och ändrar i texten utan är det någonting man inte tycker om måste man skicka den tillbaka och föra en dialog, men man kan inte gå in och ändra texten när man säger att man fastställer någonting. Där har jag själv haft avvikande åsikt; jag tyckte när jag satt i styrelsen att det gick rysligt bra att styrelsen fastställde reglementet och att det var deras dokument för det är ett arbetsdokument som styrelsen naturligtvis har som sitt, men jag gör ändå bedömningen i dag att det kunde vara bra om landskapsregeringen fastställer reglementet för då är också vi medvetna om hur delegeringen har gått. Sedan får man fundera på det som kom fram: hur gör vi om man vill lyfta ett ärende till styrelsen? Det är en fråga som man i så fall måste lösa.

 

När det gäller frågan om mer satsning på cancer så har den frågan också tagits upp några gånger under debatten och satsningen är en balansgång. Jag tycker att satsningen på cancersjukdomar skall ske framför allt när diagnosen är ställd och man har gjort nödvändiga operationer osv. Det handlar sedan om det som följer efter av vård, olika cancerbehandlingar, cellgifter och sådana saker. Det är naturligt att vi skall ha här, och det har vi redan i dag, så jag tycker att det har skett en ganska stor utveckling de senaste åren med just cancervården, man får vara hemma mycket mera i dag och vi har en cancerläkare som är specialist. Vi har en onkologisk mottagning i dag som vi inte hade för ett antal år sedan osv. Satsningar har alltså skett på det området, men vi får inte heller tro att vi kan bli specialister inom detta svåra område utan vi måste nog också vara mycket medvetna om att här handlar det om att köpa tjänster. Det finns så oerhört många typer av cancer, svåra cancerbehandlingar och vad man kan göra, så jag tror också att patienterna i sig är ganska nöjda med att man ändå måste remitteras bort i ett visst skede – i många fall, det finns naturligtvis undantag.

 

Vad skall vi göra på Åland? kom upp. Det är alltid en svår fråga vad vi kan och vad vi skall göra på Åland. Det viktigaste är att vi måste lova att det är kvalitet i det vi gör på Åland, att vi har den expertis som behövs i så fall och att det finns ett tillräckligt stort underlag. Det är det som ofta blir problemet, utom det ekonomiska, att man blir inte expert om man har bara några få patienter under ett år eller under en månad utan det måste finnas ett visst underlag för att hålla kvar sin kompetens och sedan tror jag också att det är viktigt, när det är svårare områden, att man har möjlighet att föra en dialog med kolleger inom samma kunskapsområde osv. Blir man väldigt ensam i sin specialitet, som man lätt blir på Åland, så är det svårt att upprätthålla kompetensen, åtminstone handlar det om att man måste med jämna mellanrum ha möjlighet att hospitera, som det brukar sägas, inom hälso- och sjukvården på andra sjukhus för att vi skall klara det. Vi måste vara medvetna om att vi vill ha en jour, det tror jag vi alla är överens om och då måste det finnas en viss kunskap för att klara det och då skall vi också sysselsätta den läkarkåren som vi har i det systemet. Vi kommer alltid att ha en hel del sjukvård också inom specialområdena när det är brett men de smala specialiteterna och de är på kommande ännu mer, det blir den stora utmaningen på Åland och det passar egentligen inte vårt system. Jag har en känsla av att jag börjar bli tjatig för jag har sagt det så många gånger!

 

Äldreomsorgssidan nämndes. Vi är också här överens om fördelningen, det är många äldre i dag och det är vår stora utmaning, inte bara att vi skall ta hand om dem på rätt sätt, men att det skall finnas människor som gör det också och behovet av personal som hör väldigt tätt ihop med äldreomsorgen. Det är faktiskt ofta så att när det blir en brist så är det först där. Jag vet att t.ex. i dag på De gamlas hem är det många tjänster som är obesatta och det är alltså inom äldreomsorgen. Så fort det blir brist märks det fortast inom det området. Det gäller att bygga upp en äldreomsorg som känns trevlig att jobba med och att man hittar de goda sidorna i arbetet med de äldre trots att det är ett tungt arbete.

 

Här kommer vi till det som sades om hur har det gått när det gäller att kunna samarbeta mellan hälso- och sjukvården och socialvården. Just nu håller vi på och ser på den juridiska frågan; det allra enklaste skulle vara att också socialvården hade samma arbetsgivare. Det är egentligen där den juridiska problematiken finns. Vi har också vissa behörighetsfrågor som inte är helt och fullt lösta när det gäller tystnadsplikt och sådana saker där vi måste titta på rikets lagstiftning. Nu håller man alltså på och kartlägger hur vi kan komma vidare, och vi kommer antagligen, bedömer juristerna, att bli tvungna att t.o.m. lagstifta för att komma förbi alla krångel. Jag är besviken själv för jag tycker att det där måste gå att ordna, det kan inte vara så här svårt, men när man börjar fördjupa sig i juridiken är den svårare än vad jag ville tro i alla fall och där har man på rikssidan haft mycket lättare när de har haft samma huvudman, så där har man gjort försökslagstiftning som möjliggör samarbete på ett ganska bra och smidigt sätt, men visserligen vet jag – jag har haft kontakt – att det kanske inte var så lätt som man kanske tror när man läser i Hufvudstadsbladet t.ex. – verkligheten har också där kommit emot ibland. De har haft lättare på det sättet, men arbetet pågår. Det började halta lite på vår avdelning, det känner ni säkert till på grund av att vi fick personalbrist i och med att vi blev av med chefen och så tog det lite tid innan vi fick en ny som nu skall sätta sig in i arbetet osv. På den nivån är det just nu.

 

Skall vi ha privat sjukvård eller inte? Jag hör också till dem som tycker att privat sjukvård gärna får finnas på Åland och jag tror t.o.m. att det kan vara intressant att det finns privat sjukvård på Åland. Kalla det komplement eller vissa nischer, tror jag att man mera kan tala om, jag tror inte att man på Åland kommer att ha ett fullvärdigt sjukhus t.ex. som man har på andra ställen utan det kan finnas områden som passar för Åland i det privata. Om jag ser det ur en personalsituation och för vårdpersonalen så kan det vara intressant att det faktiskt finns andra arbetsgivare än bara ÅHS. Det här borde man kanske inte säga som minister, men det kan vara bra för också ÅHS måste vässa sina instrument för att behålla personalen när det finns en konkurrens, och det här var en av de negativa sidorna som jag upplevde när ÅHS bildades att nu finns det bara en arbetsgivare. Förut fanns det i alla fall tre som man kunde fundera på vem som man ville söka sig till och vem som var bäst. Jag ser inte det här enbart negativt på det sättet. Jag vet att de finns de som säger att här kommer de privata att plocka russinen ur kakan osv., men sammantaget välkomnar jag som olika alternativ och i olika nischer också den privata hälso- och sjukvården samt inom den förebyggande områden osv.

 

När jag inne på det förebyggande så tycker jag faktiskt att ÅHS har ett stort ansvar och det har man lyft upp mycket mera nuförtiden, men vi skall komma ihåg att här är tredje sektorn väldigt duktig på att bygga upp just förebyggande hälsovård och olika motionsformer. Där tycker jag att tredje sektorn är expert och det talades om att man skidade förr i världen och i dag kan vi väl simma alla för det finns två stora fina simbassänger och inte så mycket snö, så man kanske måste byta element! ÅHS kan inte ensamt ta ansvar för det här, men vi har skyldigheter när det gäller att strukturera upp förebyggande inom barn, skola osv.

 

Också frågan om utrymmen kom upp. Här upplever jag en ganska stor frustration för det är faktiskt så att vi får inte hyra ut utrymmen till privata; då får de inget stöd från folkpensionsanstalten överhuvudtaget. I staten bedömer man så att har man gått in och hjälpt till från det offentliga att bygga upp en hälso- och sjukvård, så skall man inte sedan kunna utnyttja med att ytterligare hjälpa den privata. Jag tycker att detta är oerhört synd, det betyder att vi har aldrig haft så mycket outnyttjade utrymmen som vi har just nu. Jag tror att det finns en privat läkare som efter arbetstid har mottagning. Dithän går det, att det kommer inte att bli någonting och jag vet att de som nu planerar privat sjukvård på Åland har varit intresserade av att just köpa tjänster och t.o.m. köpa in röntgenapparater som man kunde placera där osv., så att man skulle ha bekvämt för ÅHS att köpa tjänsterna i stället att bussen kommer en gång i månaden eller varannan månad. Men som det nu ser ut så är det ganska besvärligt att hitta lösningen. Jag förstår mig inte riktigt på folkpensionsanstalten i de här frågorna.  Jag har nog tänkt att försöka påverka, men jag vet att folkpensionsanstalten hör till de områden som är mest svårpåverkade av alla myndigheter, de lever sitt liv och de ändrar sig inte!

 

Dagkirurgin är på kommande och finns i liten skala, men kommer att bli mer och mer och det är en del av hela planeringen inom ÅHS.

 

Avslutningsvis skulle jag vilja  säga att när det gäller att se framåt är vi, som jag sade i början, en del av ett större sammanhang och jag tror inte att Åland har möjlighet att gå sin egen väg helt och hållet utan vi måste ha ögon och öron öppna och se vad som händer i vår omgivning och vara en del av det. Jag tror också att ålänningarna inte vill att vi skall avvika nämnvärt på vilket sätt vi har rätt att bli behandlade när det gäller hälso- och sjukvård. Målet är naturligtvis att vi skall ta hand om våra patienter på det bästa sättet.

 

Det blev ganska lång i alla fall, fru talman, jag vill avslutningsvis säga tack för debatten.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Jag skulle vilja rikta ett stort tack till landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman för att han jobbar på med möjligheten till att samarbeta inom hälso- och sjukvården och att man fortsättningsvis utreder möjligheten. Om det behövs en lagstiftning för att komma runt det här så tycker jag att man också skall fortsätta med den delen. Nu lär det inte bli det här lagtinget som kommer att ta få tal av det, men jag hoppas att det är så kloka människor som sitter i nästa lagting att man driver igenom det. Jag tror att samhället kan göra en ganska stor inbesparing om man skulle få en samordning mellan de två olika inrättningarna.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Fru talman!

Jag tror att det är en nödvändighet om vi skall klara av särskilt den vård och omsorg som man ger i den öppna vården i dag, särskilt när man kommer ut i skärgården och på landsbygden så är det om möjligt ännu viktigare att man inte sitter och kör och i skytteltrafik beroende på vilken huvudman man har. Man måste kunna ta vara på resurserna på ett ändamålsenligt sätt. På tal om klimatstrategi skall vi inte sitta och möta varandra i bilar heller!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Fru talman!

Jag tänkte bara ge en kort kommentar till privat kontra offentlig sjukvård. Minister Lindeman sade att det är bra för det kan göra att ÅHS måste vässa klorna för att behålla personalen, men det som jag känner just nu, med den läkarbrist vi har, så är det egentligen så att det är läkarna som sätter villkoren för att vi skall kunna klara av den offentliga sjukvården. Det är där jag menar att vem blir vinnare i det långa loppet? Det känns i alla fall som att det blir en kamp där för att man skalll klara av att hålla dem men det är inte till ålänningarnas och patienternas fördel utan man köpslår och det är det offentliga som måste backa lite och när t.o.m. läkare kan ta privat före de tar det offentligt s.a.s. gör det mig lite skeptisk.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Fru talman!

Visst är det precis som sägs att det är en kamp framför allt om läkare, men jag tror också om annan vårdpersonal. Vi skall inte glömma det, i framtiden finns det på alla nivåer. Men när det gäller läkare är det en kamp i dag redan och vi vet hur oerhört svårt det är på vissa områden och orter. Vi har klarat oss bättre än många andra orter ändå för vi ligger ganska centralt, men det är mera litenheten som gör att det kan bli mindre intressant att komma hit. Tar man annars norra Sverige och norra Finland så hjälper det inte jaktstugor och allt möjligt som man erbjuder sina läkare och får dem ändå inte att komma, så det är en oerhörd kamp och den får vi delta i, men det är möjligt att den privata sjukvården kanske lyfter hela Åland som ett intressantare sjukvårdsdistrikt.

 

 

Ltl Göte Winé, replik:

Fru talman!

Jag håller med i viss mån, det finns också fördelar med. Det beklagliga är ändå att det blir lite olika villkor för läkare och övrig personal just nu för vi har läkarbrist och de vill ha flera läkare. De ser jag i ÅHS-styrelsen att får de inte som de vill så går de till det privata. Det är ett hot och det gör att vi hamnar i en osund konkurrens på det sättet att vi hamnar att höja lönerna ganska rejält och vi hamnar att ge dem förmåner, men vad händer med den övriga personalen? Vi måste tänka på alla personal.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Fru talman!

Jag tror tyvärr att om man ser in i framtiden så kommer det att hamna om väldigt mycket tillgång och efterfrågan också när det gäller lönesättning. Nu ser vi det med läkarna redan i dag, men det kommer att bli så inom många områden, kanske inte enbart inom hälso- och sjukvården, utan det är överhuvudtaget så att lönesättningssystemet inom ÅHS och offenlig sektor kommer att få svårt att göra sig gällande. Det måste till mera speciella sätt att lönesätta, beroende på bristen; är det ingen brist så kanske man inte kan få samma lön som när det är brist inom området, så tror jag verkligheten blir.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!

Jag har alltid talat för att det inom ÅHS och tidigare inom Ålands centralsjukhus kunde finnas privat praktiserande läkare såtillvida att det är under ordnade förhållanden och utanför deras ordinarie arbetstid. Förstod jag landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman rätt att det nu inte är tillåtet mera, att de inte mera får hyra tidsmöjligheten? Nog är det ändå så på lilla Åland att det är nästan enda möjligheten att få behålla några läkare inom sjukhuset. Alla är inte ens intresserade att ha privat mottagning, men för några är det viktigt att ha det och då inser jag inte att om de betalar för möjligheten det skulle vara någonting negativt.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Fru talman!

Tyvärr är det på det sättet att folkpensionsanstalten säger tydligt och klart att privat verksamhet inte får bedrivas inom offentliga sjukhusbyggnader med tanke på det fortsatta stödet som patienterna har rätt att få när man går till privatläkare. Det systemet faller då sönder. Därför har vi bara en kvar i dag och man vill inte köra ut någon, men de har flyttat av olika orsaker och i dag finns de som har privata mottagningar hos Cityläkarna, Medimar osv. Fördelen är för patienten att nu går man privat, för vi hade ett tag problem med att man inte visste om man gick privat och det försökte vi rätta till med olika riktlinjer och direktiv hur det skulle fungera.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Christian Beijar:

Fru talman!

Jag tänkte inte förlänga debatten, men jag visste att jag inte skulle kunna hålla mig under repliktiden så därför begärde jag ett anförande. När det gäller upphandlingen säger minister Lindeman att systemet finns inte mellan Åland och riket. Det som jag ville lyfta fram i mitt anförande var närmast att man kanske behöver se över och ändra systemet för att kunna garantera en svenskpråkig service och därmed börja tillämpa avtal motsvarande det som man har med Sverige. Det var närmast det som jag tycker att var väsentligt att lyfta fram.

 

Fru talman!

När det gäller juridiska frågor mellan hälso- och sjukvården och socialvården är det bra att man helt enkelt lagstiftar om det. Jag har varit med om i många, många år och många möten där man har försökt komma fram till hur man bäst skall kunna samarbeta och hur man bäst skall kunna göra det. Tydligen är det så svårt att hitta en helt klar gemensam nämnare, så jag tycker att det är bra att man helt enkelt tar tag i frågan och på juridisk väg lagstiftar. Då borde det inte vara så stora oklarheter.

 

Privat sjukvård har diskuterats och den frågan har varit på tapeten i många olika sammanhang. Det är så som också minister Lindeman antydde att de privata också tar russinen ur kakan; pratar man med en privat praktiserande läkare som tidigare har jobbat inom ÅHS och frågar man varför jobbar du med det här, så är det så att de får själva bestämma sina tider och de har ingen jour och de har inte det här obekväma. Det är mycket det som gör det. Det som man dock inte har kommit in på i diskussionen om privatläkare är finansieringen. Det är faktiskt en ideologisk fråga. Det är så att nu finansierar man det här genom skattemedel, men går man mot mera privat hälso- och sjukvård, så vad gör man? Jo, man går till ett försäkringsbolag och så tar man en försäkring; då bygger vi upp ett sådant system att de som har råd med försäkringar anlitar också mera privat hälso- och sjukvård, och det gör många redan. Det har man fritt fram att göra, om man inte får den rätta tiden till en läkare inom ÅHS så får man exempelvis till Pulssi i Åbo och det kostar inte mera därför att man har en privat sjukförsäkring. Om det är så att man går mer och mer mot den privatpraktiserande läkarvården börjar det så småningom inte bara innebära ett komplement – jag har tidigare också talat för det som ett bra komplement – utan utvecklingen går mera mot att det privatpraktiserande utvecklas och att blivande patienter börjar privata sjukförsäkringar och det innebär naturligtvis att de som inte har råd att ta dessa privata sjukförsäkringarna på sikt kanske får en sämre hälso- och sjukvård för att man har satsat mera på den privata. Det är väsentligt att framhålla i det här sammanhanget.

 

När det gäller frågan om den privata kontra den offentliga sjukvården är det ändå de facto på det sättet att man kan aldrig få en person att förstå att så länge en läkare – en anställd inom ÅHS – snabbare kan ta emot samma patient inom den privatpraktiserande verksamheten, så länge det är på det sättet har många av oss svårt att förstå det. Det är okej, om man tänker sig att man tar det privat, men varför innebär det att man kommer tre, fyra, fem veckor eller månader tidigare till samma person som är anställd inom ÅHS? Det har nog allmänheten svårt att förstå.

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Ltl Christian Beijar och jag har rätt olika syn på frågan om privatvård, kan jag konstatera efter det anförande som ltl Christian Beijar höll. Jag anser att utvecklingen av den privata vården leder till att valfriheten ökar för den enskilda medborgaren. Visserligen är det på sättet, som ltl Christian Beijar var inne på att det handlar om att man då måste kunna teckna privata försäkringar osv. Men oberoende ser jag inte att det här är ett hot mot den offentliga vården utan snarare tvärtemot. Finns det sådana som väljer att gå den privata vägen, teckna egna sjukförsäkringar, så kommer det också att leda till att man avlastar den offentliga vården på ett sätt som gör att man kommer att kunna fortsättningsvis erbjuda också en god vård där. Vad gäller olika väntetid för olika tjänster och framför allt om man går privat så förstår jag inte riktigt att man inte skulle förstå att om man köper av någon privat eller om man gör det via ett offentligt system, så kommer det att bli skillnad i den tjänst som levereras. Jag tror inte att det är allmänt så. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

Vtm Johan Ehn talar om att valfriheten ökar. Jo, så kan man naturligtvis resonera. Men det är alldeles uppenbart, och det finns också erfarenheter från andra system, att om det blir på det här sättet dit vi är på väg nu så finns det en uppenbar risk att det på sikt blir en sämre service från den offentliga sektorn just på grund av att man bygger upp det på ett privat sjukförsäkringssystem. När det gäller frågan om skillnaden mellan privat och offentlig för läkare ville jag säga att när det är samma person som är anställd inom ÅHS som kan utföra samma läkarservice betydligt snabbare på privat basis. Det är det som folk och framför allt de människor som har ont har svårt att förstå.

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Fru talman!

För det första förstår jag inte riktigt vad ltl Christian Beijar menar med erfarenheter från andra system. Det får han nog ta och förtydliga på något sätt, åtminstone jag vet inte vad han hänvisar till att man skulle ha erfarenheter från andra system där privata lösningar skulle ha lett till att man har rustat ner den offentliga biten helt och hållet. Det är den första reflektionen jag gör. Det var också någonting om att vi är på väg nu mot någonstans, att vi i princip skulle nedvärdera den offentliga vården. Jag ser inte några sådana tecken, utan snarare tvärtemot, vi har under senaste åren skjutit till rätt mycket pengar till den offentliga sjukvården på Åland. Det är också på det sättet att vi kan inte börja med någon typ av förbud för människor att arbeta med det de gör, inte har vi heller på det sättet att man för att man har ett yrke, t.ex. bilmekaniker, så kan man inte jobba som privat på sidan om även om man jobbar hos någon annan tidigare. Det är ganska ovanligt!

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

USA är ett sådant exempel där man bygger hälso- och sjukvården på privat basis. Det är den dyraste och sämsta hälso- och sjukvården i stora delar av västvärlden. När det gäller frågan om att man ger möjligheter för personer att jobba med sitt yrke så tycker jag att det är helt okej, men jobbar man privat skall man bara jobba privat och inte ha en garanterad lön från samhällets sida. Det tycker jag är mera just.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Fru talman!

När det gäller de privata läkarnas arbetstid tycker jag att det har blivit betydligt tydligare. En av fördelarna är att man byter utrymmen för då förstår man i alla fall betydligt bättre den diskussion som förs att det går snabbare. Det är ganska naturligt att läkaren har en helt annan kö när det gäller det privata än den offentliga kön. Vi skall komma ihåg att den privata hälso- och sjukvården har byggts upp snabbare där den offentliga inte har fungerat. Det har varit en brist inom det offentliga som har skapat ett väldigt stort utrymme för privata. Därför har det inte varit någon speciell utveckling på Åland, utan det är först under de sista åren som det har blivit lite mera för vi har en väldigt god hälso- och sjukvård inom den offentliga sektorn.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

Om jag uppfattade minister Lindeman rätt så sade hon att det är bristen inom det offentliga som har utvecklat det privata. Om jag uppfattade minister Lindeman rätt så är det så att vi har en väldigt god offentlig hälso- och sjukvård. Därför borde det heller inte finnas så väldigt stora motiv för att ytterligare stimulera den privata.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Fru talman!

Jag tycker att vi skall ge möjlighet också för den privata sjukvården här på Åland. Jag tror att vi ryms båda s.a.s. som olika alternativ, det ena skall inte utesluta det andra.

 

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

Som komplettering tycker jag att det är helt okej, men vi måste alltid vara medvetna om risken för just det som jag upp om att det privata försäkringssystemet kommer att ta över. Det finns alltid den risken och det måste vi vara uppmärksamma på.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Fru talman!

Jag tycker att det är bra att ltl Christian Beijar klart och tydligt säger från talarstolen att det privata näringslivet skall kvävas, åtminstone skall det hållas under lupp så att det inte på något vis expanderar och kanske därigenom genererar nya skattemedel till samhället! Det är fullständigt absurt att inte tillåta det privata näringslivet att växa! Var finns rädslan? Jag tycker inte att det är rätt att dra en parallell till Förenta Staterna och deras sjukvårdssystem, för vi måste komma ihåg att vårt sjukvårdssystem bygger på en nordisk välfärdsmodell. Jag är helt övertygad om att vi alltid på Åland kommer att ha en mycket god offentlig sjukvård och om det sedan finns folk som vill göra ett medvetet aktivt val och ta en privat läkare, så kan jag inte förstå varför det skulle vara fel.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

Jag har aldrig sagt att jag skulle vija kväsa den privata sektorn, utan jag har hela tiden sagt att jag tycker att det är fritt fram för läkare att jobba privat, men jag har alltid haft svårt att förstå att man samtidigt är anställd av ÅHS. Vill man jobba privat innebär det att då jobbar man privat, och det är helt okej.

 

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Fru talman!

Nej, jag håller inte med ltl Christian Beijar! Ltl Christian Beijar har från talarstolen sagt att det privata näringslivet skall kvävas. Det är exakt det han har sag. Privat sjukvård kan jämföras med vilket annat företag som helst. Varför skall inte den privata sjukvården få växa? Den växer inte om det inte finns en marknad. Ingenting växer om det inte finns en marknad, det är fråga om tillgång och efterfrågan, det är det som det sist och slutligen handlar om. Jag kan inte heller förstå varför individer inte skall få välja var de vill jobba, om de sedan väljer att arbeta privat deltid och kanske inom offentlig sektor. Det är en mänsklig resurs som i så fall kommer tillvara. Jag förstår överhuvudtaget inte socialdemokraternas resonemang i den här frågan. Jag tycker att vi börjar dra oss väldigt, väldigt långt österut nu med detta resonemang som ni för!

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

Ltl Veronica Thörnroos vill totalt missförstå mig. Jag har aldrig försökt kväva det privata engagemanget. Vilken läkare som helst får öppna privat praktik för mig här på Åland, absolut! Men det är ofta på det sättet att de har sin huvudlön från Ålands hälso- och sjukvård som drivs med skattemedel. Det är där som problemet är och om då ltl Veronica Thörnroos jämför österut, så det är väl mera österut att både vara samhällsanställd och privat anställd och hävda att man skall satsa på det privata!

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Fru talman!

Jag tycker att det var bra lyfte fram att alla inte har råd t.ex. med en sjukförsäkring. Jag kom att tänka på att alla har inte heller möjlighet att få en privat sjukförsäkring. Om man har haft en medfödd sjukdom t.ex. så kan man bli nekad. Jag ville bara komplettera med det; annars var det ett jättebra anförande.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

Tack för det ltl Göte Winé! Det var ett bra påpekande för det slog mig att de som har mentala problem, de som har missbrukarproblem får ingen privat sjukförsäkring. De beviljas inte det av försäkringsbolagen. Jag har personlig erfarenhet av det från mitt yrke, så det innebär precis som ltl Göte Winé var inne på att de svagaste grupperna i vårt samhälle inte är berättigade till privata sjukförsäkringar. Och de som tvivlar på det här, vänligen kontakta försäkringsbolaget!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Beslut om  eventuell remiss till utskott fattas vid måndagens plenum.

 

 

Föredras för remiss efter bordläggning ärende nr 10:

 

Vtm Viveka Erikssons m.fl. hemställningsmotion angående sällskapsdjur i vård och omsorg. (HM nr 36/2006-2007).

 

Beslut har redan fattats om att ärendet skall remitteras till social- och miljöutskottet. Diskussion.

 

Vtm Viveka Eriksson:

Talman!

Familjer kan se ut på olika sätt. I många familjer är också djur kära familjemedlemmar. I vår familj har vi två kära familjemedlemmar, kattorna Paganini och Tootsie och det var faktiskt Paganini och Tootsie som inspirerade mig till motionen. Jag vill påstå att husse och matte i vår familj är lyckligt lottade som får bo tillsammans med Paganini och Tootsie  därför att de bidrar på många sätt till vårt välbefinnande.  De bidrar till en harmonisk livssituation. Jag påstår också att Paganini och Tootsie är lyckligt lottade å sin sida därför att de blir omhändertagna, omskötta, omtyckta och de får en matgiva två gånger per dag. Vi har ett avtal som fungerar väl!

 

Det är så att för många är djur väldigt viktiga. De är älskade, de är vänner, de är familjemedlemmar och det finns forskning, olika underlag, som säger att djur också på många sätt bidrar till människors psykiska och fysiska välbefinnande. Djurs stöd uppfattas som inte anklagande, de är alltid accepterande, de är inte värderande. Många gånger är för många människor djuren den enda trösten i en stor sorg. Det är också så att djur kan motverka ett upplevt underskott av social support. Djur bidrar till att man uppnår en emotionell hälsa genom att de påverkar känslor av tillit, självkänsla, ansvarstagande, kompetens och inlevelse mot andra människor.

 

Det har alltså gjorts en hel del forskning. Det har kommit en hel del olika arbeten som visar på det som jag just beskrev. Man har i vissa sammanhang börjat använda djur i olika sociala sammanhang, i olika vårdsammanhang, t.ex. kan djur bidra till att stärka barns inlärningssituation genom att djuren bidrar till att stärka självförtroendet, till att hjälpa barnen att vänja sig vid ett ansvarstagande, att öka barnens öppenhet för kommunikativa situationer. Det är alltså så att det har visats att barns umgänge med djur gagnar barnens utveckling.

 

Det är inte bara det sociala, psykologiska, utan också det fysiska lär påverkas – jag är förstås ingen expert att jag kan säga att det absolut är så, men enligt forskningsrapporter har det framkommit att också rent fysiskt påverkas kontakten till djur på ett fysiskt plan genom att blodtryck sänks och hjärtfrekvensen blir lugnare. Hästar används i ridterapi. Hundar används i terapi inom t.ex. missbrukarvården.

Söndagen den 22 april var det en artikel i Hufvudstadsbladet som handlade om vårdhundar på ett missbrukarhem. Det var hunden Bamse som arbetade på ett behandlingshem för missbrukare utanför Uppsala. Där hade man kommit fram till att genom att anlita hundarna – det var två hundar som var upplärda, Bamse och Vanda – hjälpte de personalen i arbetet med att stöda och stärka missbrukarna att bli fria från sitt missbruk.

 

Det finns förstås en annan sida av kontakten till djur och det har med allergier att göra. Det finns många människor i vårt samhälle som är allergiker. Det finns också människor som har en motvilja mot djur. Därför är det inte alldeles lätt att bara säga att vi skall ta djuren i vårdens och omsorgens tjänst eftersom det finns den här motsatta inverkan. Det finns t.ex. anledning för den som är djurägare att visa stor respekt för de människor som känner att man kanske är rädd för ett djur eller att man mår dåligt på grund av sin allergi när man möter djur. Allergi är ett väldigt vanligt handikapp och det är ett osynligt funktionshinder. Med funktionshinder fungerar det så att de blir ett handikapp först när de möter en omgivning så att omgivningen skapar handikappet. För en allergiker kan just kontakten till djur ge upphov till ett handikapp.

 

Det vi föreslår i motionen är ändå att man skulle titta på den här biten, på vilket sätt man kunde tänka sig att djur kunde tas i tjänst i sociala sammanhang, i vårdsammanhang. Motionen är tvådelad. Även om det finns så många älskade djur i de olika åländska familjerna finns det också väldigt många djur i dagens samhälle som far illa. Djurskyddsföreningen är en mycket aktiv och uppoffrande ideell förening, vill jag påstå. De arbetar mycket för att ta hand om de djur som far illa vårt samhälle. Med ideella insatser sköter de om djur, de tar hand om dem som inte har ett hem och här finns alltså ett problem: man kan ställa frågan vems ansvaret är för att se till att alla djur på Åland skall ha det bra. Det som saknas är djurskyddshemmet. Det finns inte något ställe där djur kan omhändertas. Förslaget i hemställningsmotionen är inte att landskapet skall satsa på ett djurskyddshem men nog fundera på hur man skulle kunna stöda upp ideella krafter och privata personer att komma igång med en sådan här verksamhet så att det inte enbart skall vila på enskilda människors engagemang. På något sätt har också samhället ett ansvar här.

 

Vårt förslag är alltså att landskapsregeringen skulle se över frågan, utreda möjligheten hur man kunde ta djur i samhällets tjänst, men också se hur man på bästa sätt skulle kunna bistå i omsorgen om vanskötta djur, t.ex. kunde det vara ett sätt att åtminstone bidra med veterinärkostnader för jag vet att i dag blir det så att enskilda personer får stå för de kostnaderna om man är tvungen att föra djur till veterinär, kanske för att avliva dem eller för annan vård.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag vill understöda det här initiativet. Det finns två sidor av det här. Man skall också tänka på djuren, men det förutsätter jag att man har gjort i det här sammanhanget. Ger man djur till en missbrukare så kan det också vara så att de kan fara illa. Men jag har själv varit med och tagit ett sådant här initiativ där en ungdom, som hade slutat högstadiet och hade stora problem, önskade sig en hund och via en frivilligorganisation fick hon sin efterlängtade hund. Prognosen för den tjejen är extremt bra i dag, hon har klarat sin utbildning och har med stora kliv gått in i livet, så det kan fungera väldigt bra det här också. Men man skall förstås ha djuraspekten med förstås.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Fru talman!

När det gäller djurskyddshem försökte jag faktiskt för ett antal år sedan få till stånd ett djurskyddshem och vi hade t.o.m. en annons i tidningen som skulle bygga på s.a.s. både privata och offentliga, men att någon som hade engagemanget och intresset samt lämpliga utrymmen skulle åta sig den här uppgiften mot att vi skulle ge en viss ersättning för det från samhällets sida. Tyvärr blev det så omständligt och ”lite märkvärdigt” alltihopa så att det upplevdes för tungt. Det fanns alltså några intresserade men kraven blev så omständliga så att de drog sig tillbaka. Det tycker jag var synd för vi kunde ha utvecklat någonting; det var en modell från Ekenästrakten som vi tog och vi tyckte att nu är vi på rätt väg, det föll dock samman, men det kanske är dags att blåsa liv i det igen.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Jag tycker att det låter mycket intressant att landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman redan har hållit i den här frågan. Då tycker jag, precis som ledamoten Lindeman, att man skall se på det igen och blåsa i liv i det, om det finns en modell som skulle fungera. Det är så att det här är just lite liknande den diskussion som nyligen var här om vad som skall vara privat och vad som skall vara i samhällets regi; samhället har ett ansvar, men man borde också få ihop det tillsammans med privata aktörer. Finns det då en modell som man kunde bygga vidare på så tycker jag absolut att det är skäl att igen ta och titta på den och se om man kan nå bättre resultat den här gången. Det här är angeläget och behovet finns. Det kan inte vila på enskilda eldsjälar som arbetar för att ta tillvara och ta hand om de djur som behöver omsorgen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.

 

 

Antecknas för kännedom att till lagtinget överlämnats

 

Landskapsregeringens framställning om komplettering av blankettlagen om socialvård med lagstiftning om närståendevård. (FR 25/2006-2007).

 

Ärendet upptas till behandling den 30.5.

 

Talmanskonferensens framställning angående vicehäradshövding Jan-Erik Lindfors anhållan om befrielse från uppdraget som medlem av Ålandsdelegationen. (TMK 2/2006-2007).

 

Ärendet upptas till behandling vid lagtingets nästa plenum.

 

Lagtingets nästa plenum är i dag kl. 17.00. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl.16.57).

 

Originalfil