Plenum den 23 november 2005 kl 9.30

PLENUM den 23 november 2005 kl. 9.30.  

FÖRSTA VICE TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: talman Barbro Sundback och ltl Mats Perämaa).

28 lagtingsledamöter närvarande.

Om ledighet från dagens plenum anhåller talman Barbro Sundback på grund av SAMAK:s möte i Oslo. Beviljas.

 

Föredras för remiss, fortsatt behandling ärende nr 1:

 

Landskapsregeringens förslag till budget för landskapet Åland 2006. (FR 4/2005-2006 jämte finansmotionerna nr 1-82/2005-2006).

 

Beslut om remiss till finansutskottet är tidigare fattat. Diskussionen fortsätter.

 

Ltl Christian Beijar:

Fru talman!

Med anledning av gårdagens diskussioner vill Ålands socialdemokrater säga att vi stöder självstyrelsen och dess fortsatta utveckling inom självstyrelsens ram. Med självstyrelsen och demilitariseringen som grund vill vi utveckla samhället så att det på ett bra sätt kan betjäna alla som bor i vårt landskap. Vi vill verka för förtroendefulla relationer mellan myndigheterna på Åland och i riket. Kontakterna skall vara sakliga och fria från nationalistiska övertoner.

 

Socialdemokraterna tar helt klart avstånd från Ålands Framtids arbete för ett självständigt Åland. Ett självständigt Åland skulle medföra att de skyddsrättigheter som bl.a. språkskydd, hembygdsrätt, jordförvärvsrätt, Ålands demilitarisering och neutralisering samt skatteundantaget inte mera skulle gälla för Åland. Det åländska samhället skulle utsättas för stora påfrestningar.

 

Vi vill istället utveckla självstyrelsen, som har visat sig vara en bra för ålänningarna. Vi har som jag framhöll tidigare i vårt huvudanförande för närvarande god ekonomi och praktiskt taget full sysselsättning. Våra medborgare vill ha trygghet – en trygghet som full sysselsättning och den nordiska välfärdsmodellen ger. Det kan inte nog upprepas att socialdemokraterna tar helt avstånd från Ålands Framtids självständighetsarbete.

 

Men innan jag lämnar självständighetsdiskussionen i mitt inlägg måste jag ändå fråga Lagtingsledamot Anders Eriksson att hur skall Ålands Framtid arbeta för ett självständigt Åland?

 

Finland och Sverige har ju klart deklarerat att de kommer inte att godkänna något sådant och det är en förutsättning för självständighet- President Tarja Halonen har klart deklarerat att något sådant ärende kommer inte att komma upp på agendan, så lagtingsledamot Anders Eriksson hur kommer ni att gå tillväga?

 

Igår diskuterades också minoriteternas rättigheter och min sista fråga till Anders Eriksson är: Vilka minoritetsrättigheter är lagtingsledamot Anders Eriksson beredd att ge språkliga minoriteter på ett självständigt Åland som exempelvis den finskspråkiga minoriteten?

 

Fru Talman !

Åter till budgeten. Ålands kommunförbunds roll har diskuterats under remissdebatten, och de flesta förefaller eniga om att kommunförbundets roll som förhandlingspart för kommunerna gentemot landskapsregeringen måste förstärkas. Idag sker kommunikationen på överläggningsnivå där Ålands kommunförbund inte egentligen har någon möjlighet att påverka besluten om landskapsregeringen är av annan åsikt. Därför tycker jag att landskapsregeringen bör påbörja arbetet med en lagändring i gällande kommunallag som skulle möjliggöra att kommunförbundet blir fullvärdig förhandlingspart för de åländska kommunerna.

 

I samband med behandlingen av budgeten för 2005 godkände lagtinget en finansmotion med mig som förste undertecknade där man förutsatte att landskapsregeringen i samband med budgetförslaget också skulle bifoga en preliminär plan för socialvården på samma sätt som man tidigare har gjort med hälso- och sjukvårdsplanen.  Det har man nu förtjänstfullt gjort i budgetförslaget för 2006 och av den, alltså socialvårdsplanen, framgår  att landskapsregeringens målsättning är att en för landskapet heltäckande socialjour skall fungera från 1 januari 2007. Med socialjour menas att man utanför ordinarie tjänstetid ordnar nödvändiga och brådskande socialtjänster så att man dygnet runt kan bemöta akuta behov i olika nöd- och krissituationer. Nu skall man först utreda uppgiftsfördelningen och samarbetet mellan kommunerna och ev. andra aktörer inom det sociala området som kan komma ifråga för socialjourarbetet. Och det är bra. Nu råkade jag faktiskt häromdagen få ögonen på ett ledarstick i Hufvudstadsbladet att socialjour i anslutning till polisstationen i Tammerfors och Ekenäs visat sig vara lyckat – så innan landskapsregeringen tillsammans med kommunernas socialförvaltningar slutligen fastslår hur den kommande socialjouren skall vara uppbyggd,– så tycker jag att man bör titta på modellen med att eventuellt  ha socialjouren i samband med polisstationen i Mariehamn. För den skull kan den fortfarande vara i kommunal regi. Men ju mer man funderar på det så finns faktiskt en mängd fördelar med ett sådant förfarande där socialarbetare och polisen stöttar varandra i de akuta socialvårdsärendena.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Ltl Christian Beijar säger att med anledning av gårdagens självständighetsdebatt vill socialdemokraterna klart deklarera att man är för en utveckling av självstyrelsen . Då vore det intressant om ltl Christian Beijar kunde ge ett enda litet konkret exempel när socialdemokraterna har arbetat för en utveckling av självstyrelsen. Men det som ltl Christian Beijar säger stämmer också på Ålands Framtid: vi är definitivt för en utveckling, en förstärkning, av självstyrelsen, hela vägen i mål, som jag sade igår utan några nationalistiska övertoner som det uttryckes, men nu förstår jag att det var Fria Åland och inte Ålands Framtid som ltl Christian Beijar talade om, så jag har överseende med det! Både Finland och Sverige har klart deklarerat att man är emot ett självständigt Åland, säger herr Beijar. Jag har aldrig noterat att man från svensk sida har sagt någonting sådant. Det vore intressant att få reda på var det kommer från. Däremot har jag noterat att president Ahtisaari i detta parlament sade just så. Men hur skall vi då gå vidare med det scenariot framför oss, det är väl det som frågan gäller! Det första som man måste göra och det steg som vi befinner oss i nu är genom upplysning, genom att försöka förklara att det är den här vägen vi måste gå för att kunna behålla vårt svenska språk och kunna behålla vår välfärd. När vi får en stark majoritet av ålänningarna att inse att det är den vägen vi skall gå, så befinner vi oss vid nästa steg, dvs. att se till att Ålands Framtid eller också övriga partier som inser vad det handlar om, då har de det yttersta ansvaret i landskapsregeringen och då startar förhandlingarna om en frigörelse upp med Finland. Så ser alla självständighetsprocesser ut. 

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman! När det gäller socialdemokraternas engagemang i självstyrelsearbetet har vi alltid varit med tillsammans med övriga partier och jobbat fram frågor som berör självstyrelsearbetet. När det gäller frågan om självständighet har jag märkt – ltl Anders Eriksson är en skicklig politiker – att det blir retoriskt, han ställer frågorna tillbaka. Men min fråga är och förblir: På vilket sätt skall Fria Åland, Ålands Framtid, jag ber om ursäkt! arbeta för ett självständigt Åland? Ltl Anders Eriksson ger inte svar på den frågan.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag har noterat att socialjouren finns med i budgeten. Det är någonting som vi från liberalerna välkomnar. Jag har själv haft en motion i den frågan och samtliga i den liberala gruppen undertecknade den. Detta med polisstationen är en bra tanke; det är däremot viktigt att det utreds ordentliga så att man inte blandar ihop äppel och päron. Det behöver vara socialarbetare vid polisen och det behöver vara en som har full insikt i polisarbetet och känner till det. Nu har vi det omvända på Åland: vi har en polis som har som specialuppgift att hon skall samarbeta med socialarbetarna, att man har verksamheten redan på gång. Bara för att vi har en socialjour behöver det inte vara så att den är direkt knuten till polisen hela tiden utan det kan också vara så att vi behöver en socialarbetare som jobbar med poliserna.

 

När det gäller Ålands kommunalförbund undrar jag om det var i fackliga förhandlingar som deras roll behöver förstärkas eller var det generellt? Jag vet inte om vi har en samsyn här i lagtinget att den rollen behöver förstärkas så pass mycket i övrigt. Med tanke på den förskjutning som blir för förtroendevalda, som inte har insikt och kontroll över riktigt vad som händer ute i kommunerna är det en sak som behöver utredas ganska mycket, så jag är inte benägen att ge mera förtroende till Ålands kommunförbund i det här skedet.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

När det gäller Ålands kommunalförbund och förhandlingar berör det inte de fackliga förhandlingarna utan det jag avser där är när kommunerna kommer med utlåtanden å de åländska kommunernas vägnar på olika lagförslag och liknande. Framför allt när det gäller de ekonomiska förhandlingarna, landskapsandelar och andra ekonomiska angelägenheter som man förhandlar om tillsammans med landskapsregeringen, där landskapsregeringen är den andra förhandlingsparten borde det klargöras tydligare. I dag har Ålands kommunalförbund en överläggningsroll, men det spelar ingen roll egentligen vad Ålands kommunalförbund anser, det är ändå landskapsregeringen som bestämmer. När det gäller frågan om socialarbetare och polisstationen i samband med socialjouren var min tanke att när man funderar på det här skall man också ta med den biten.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Jag tänkte också ställa en fråga om kommunalförbundet. I och med att man ger en fullmakt till ett kommunalförbund och har stiftat en sådan lag går man också in för att minska självbestämmandet för kommunerna, man överför i princip självbestämmandet till kommunförbundet. Anser socialdemokraterna att detta är förenligt med en demokratisk process att man överför till ett mera centraliserat förbund medan kommunerna får en allt mindre roll att bestämma över sin egen verksamhet?  De personer som sitter i kommunalförbundet kommer i princip att representera den kommun som de har fått fullmakt från. Det är en ganska stor överföring av beslutanderätt till kommunalförbundet och det man påstår om demokratiprocessen, att kommunerna får vara med och bestämma, minskar alltmera.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

Innan man genomför en sådan här lagstiftning måste man naturligtvis efterhöra kommunernas synpunkter på frågan. Men om man ser  på kommunalförbundet som en förhandlingspart borde man åtminstone på sikt sträva till att de faktiskt skulle ha ett mandat. I dag är det så att det är 16 kommuner som kommer med utlåtande plus Ålands kommunförbund och då kan man tänka sig, att vilken av dessa 17 utlåtanden skall man följa? I dag fungerar det inte så effektivt som det borde göra, men det är helt riktigt som ltl Brage Eklund säger att man måste ta i beaktande överföring av beslutanderätten i den diskussionen ja.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Carina Aaltonen:

Fru talman!

Livet är inte alltid en dans på rosor. Vi kan alla råka ut för sjukdom eller hamna ut för en olycka. Vi kan förlora jobbet, drabbas av problem – eller uppleva glädjen att få barn. Under de perioderna i livet behöver vi en ekonomisk trygghet till dess att vi är tillbaka i arbetet, som gör att vi inte tvingas lämna hus och hem. Vi kan också behöva stöd i form av vård, omsorg eller hjälp att hitta tillbaka till arbetslivet.

 

Tack vare att vi i Norden och på Åland har en generell välfärd som omfördelar mellan olika skeden i livet och ger alla – oavsett inkomst – samma rätt och tillgång till en god sjukvård, en bra skola och en omsorg av hög kvalitet så kan vi känna oss trygga.

 

Det är tack vare utveckling och tillväxt som vi kan finansiera trygghet och välfärd. Men trygghet gör också att människor vågar ta sig an nya utmaningar. Det bidrar til ekonomisk utveckling. Tryggheten gör att vi vågar prova på nya jobb, vidareutbilda oss eller skaffa barn.

 

Trygghet ger möjlighet till förändring, sade ltl Christian Beijar i socialdemokraternas gruppanförande. Jag tror också att det är tryggheten som vi har i vårt samhälle som gör att många trots allt väljer den ofta osäkra tillvaron som egna företagare.

 

En av finansmotionerna med ltl Katrin Sjögren som första undertecknare handlar om att utreda och kartlägga kvinnligt entreprenörskap och företagande för att klargöra drivkrafter, motiv och hinder. Jag stöder gärna tankarna kring detta. Det finns ungefär 500-600 kvinnliga företagare på Åland, ofta i små företag, inom många olika branscher. Vi finner dem inom handeln – det är bara att gå längs Torggatan – hantverk, design, tjänstesektorn, alternativa vårdformer osv. Det är sällan åländska kvinnors företagande står i fokus för seminarier, undersökningar och diskussioner. Av ca 2000 företag på Åland har ca 1600 företag mellan noll och fyra anställda. Hur kan vi förbättra utvecklingen och tillväxten för dessa småföretag utan att försämra den trygghet och välfärd som vi har i dag och som jag är övertygad om att många värderar högt. Nu har ett arbete påbörjats med mer samarbete mellan utbildningar och näringsliv, och det är bra, men jag ser gärna fler åtgärder och gärna fler skrivningar i budgeten som fokuserar på småföretagande och deras villkor.

 

En annan sak som jag vill lyfta till diskussion här i debatten är en fråga som även diskuterades under ungdomsparlamentet i en motion av Julia Olofsson, och det är behovet av adekvat vårt av personer som har blivit utsatta för sexuella övergrepp men också behovet av samverkan mellan olika instanser och myndigheter då ett barn har blivit utsatt för sexuella övergrepp. Vi vet att det är en-tre fall per år där just barn har blivit utsatta för detta. Det finns dock ett stort mörkertal. Statistik från vår omvärld visar att det är ungefär 6-10 procent av kvinnorna och 2-4 procent av männen som någon gång har blivit utsatta för sexuella övergrepp i barndomen. För att minska det mörkertalet och för att få fler att berätta gäller det att vi har samlade resurser med kompetent och utbildad personal på det här området; erfarenheter visar att då ökar också anmälningsbenägenheten.

 

Nu har man från social- och miljöavdelningen sagt att man skall ta sig an att utarbeta en handlingsplan för hur man skall agera då sexuella övergrepp upptäcks. Jag hoppas att det här arbetet kommer att påbörjas under 2006, även om jag inte har sett några skrivningar i budgeten om detta. Det är en mycket viktig fråga, dels för dem som i dag utsätts för sexuellt våld men också så att personal inom socialvården, polisen,  ÅHS, skolkuratorer och psykiatrin skall ha de bästa redskapen och den bästa samordningen för att i sitt arbete kunna agera snabbt, effektivt och professionellt. Överhuvudtaget bör vi göra så mycket som bara är möjligt för alla barn som far illa i vårt samhälle. Här kommer nu barnombudsmannen och ett samordnat kommunalt barnskydd att vara en nyckelroll.

 

I vår omvärld upplever många människor med utländsk bakgrund utanförskap. Allt fler människor från utomnordiska länder flyttar till Åland och även här kan det finnas en risk för segregering mellan infödda och inflyttade. Så får det inte vara; alla skall ges lika goda möjligheter till arbete, utbildning och delaktighet. Nu har man satt igång ett arbete inom utbildningsavdelningen för integration och mångfald, men jag anser också att Åland behöver en övergripande integrationsstrategi som innefattar allt från utbildning, arbete till sociala frågor och även att vi har en bra introduktion för nyinflyttade på flera språk än på svenska.

 

Avslutningsvis, fru talman, vill jag säga att jag är nöjd med budgeten för 2006. Här finns många bra saker som projekt för skärgårdskultur, utvecklande av marknadsanpassad ekologisk produktion, och det är bra att man satsar på ett pojkgruppsprojekt samt får till stånd en telefonjour för kvinnor som blivit utsatta för våld och sexuella övergrepp. Det känns tryggt att vi har en landskapsregering som värnar om välfärden men som även vill förnya, förbättra och utveckla.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Jag måste säga att ltl Carina Aaltonen hade ett i sanning liberalt anförande. Utgångspunkten för individens frihet och möjligheter samt att individen skall kunna växa är social trygghet. Liberalerna vill sätta fokus på kvinnligt företagande och som vägkost till finansutskottet önskar vi liberaler att man tar sig lite tid för finansmotionen och kanske hör kvinnliga företagare och den nybildade föreningen United Minds t.ex.

 

Ltl Carina Aaltonen, replik:

Fru talman!

Jag anser inte att det är bara en liberal politik utan det är i högsta grad också en socialdemokratisk politik. Jag tycker att det är viktigt att vi sätter fokus på småföretagandet eftersom vi har så många småföretag på Åland. Det är genom utveckling, tillväxt och ekonomi som vi också kan måna om välfärden, och det är viktigt för fler partier.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Peter Grönlund:

Fru talman!

Min liksom många andras uppfattning är att budgetförslaget i stort sett är bra. Jag vill dock lyfta fram några saker som vi måste ägna mera tid åt i framtiden och jag tror inte vi kan vänta med det så länge.

 

Min åsikt i bostadsfinansieringsfrågan är ganska klar. Enhetslån i sin nuvarande form bör avskaffas. I den mån statsstödsregler tillåter subventionerade krediter till bostadsbyggande bör de riktas till äldreboende, studerande och människor med särskilda behov. Om landskapsregeringen skall delta i bostadsproduktionen på den fria marknaden skall det ske genom att pensionsfonden bygger hyresbostäder. Landskapsregeringen skall också ha möjlighet att stöda bostadsbyggandet på landsbygden och i skärgården med räntestödslån och garantier. På detta sätt styrs pengarna till specialbehov och det medför att det frigörs såväl ägande- som hyresbostäder på den fria marknaden.

 

Min åsikt baserar sig främst på det faktum att specialbehoven inom äldreboendet kommer att öka särskilt kraftigt. Den demografiska utvecklingen på Åland gör att andelen äldre i vårt samhälle växer snabbt och vi lever längre. Det är därför det är viktigt att vi kan skapa ett boende där äldre kan klara sig själva, där de som behöver hjälp kan få det och där ensamstående äldre kan finna en meningsfull gemenskap, ett boende av den typen som Folkhälsan har byggt i Mariehamn

 

För närvarande utgör plus 65-åringarna 16,9 procent av befolkningen och enligt ÅSUB:s prognos kommer de stadigt att växa så att år 2020 kommer de att utgöra 23,8 procent av befolkningen. Eftersom befolkningen också växer innebär det att antalet över 65-åringar ökar från 4.400 i dag till 6.300 enligt prognosen. Det är en ökning med 43,2 procent. Denna utveckling får inte bara konsekvenser på boendet utan också för sjukvården.

 

Förskjutningen i vår samhällsstruktur kommer att vara så kraftig att den yngre generationen som skall arbeta och stå för merparten av skatteintäkterna knappast kommer att klara av det, vilket i sin tur innebär att det som vi i dag tror kommer att vara nivån på våra pensioner, dvs. ca 60 procent av lönen, knappast kommer att vara möjligt. Nivån kommer sannolikt att hamna under 50 procent.

 

Därför anser jag att det är bra att budgetförslaget är återhållsamt och att vi kan lägga litet i ladorna för det kommer att behövas på längre sikt.

 

Fru talman!

Med tanke på vad jag här har beskrivit borde man kanske i stället för att öppna alla fördämningar och låta pengarna rinna ut till kommunerna, som det föreslås i en del finansmotioner, titta på om vi i kommunalbeskattningen, där vi har behörighet, kunde skapa utrymme för avdrag för frivilligt pensionssparande och kompensera det över landskapsbudgeten i stället. Detta skulle på sikt avlasta kommunerna, då pensionärernas ekonomi skulle vara starkare och det sålunda inte skulle behöva belasta kommunerna i så hög grad som kommer att ske om pensionsnivån blir låg.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Fru talman!

Jag fastnade vid det sista om den frivilliga pensionsförsäkringen. Om jag förstod det rätt skulle landskapet stå för avdragen och när man i framtiden lyfter den pension som man har betalat in frivilligt skall kommunerna få inkomst genom kommunalskatt. Har jag uppfattat saken rätt?

 

Ltl Peter Grönlund, replik:

Fru talman! Min avsikt var att den förbättrade ekonomin för pensionärerna gör att det avlastar kommunerna på det sättet att kommunerna inte behöver stå för så stora kostnadsandelar när det gäller att ta hand om pensionärer.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Jan-Erik Mattsson:

Fru talman!

I mitt första anförande handlade det mest om kommunernas ekonomi och därför skall jag inte ta upp desto mera om det nu utan nu tänkte jag föra fram några andra saker som jag tycker att är av intresse som finns i budgeten och sådana som jag saknar. Den första är skrivningen om energipolitiken där jag saknar någon form av stöd för att se till och garantera att det finns tillgång till bränsle till biobränslepannorna som finns i Godby och Mariehamn i dag men också till den nya pannan som har planerats inne i Mariehamn och som jag anser att är lite felaktigt placerad. Där hade ltl Brage Eklund och jag lite olika åsikter och jag förstår hans åsikt, men om man stannar vid att det här är den sista pannan som byggs kan hans åsikt vara okej, men jag tror att det kommer en utveckling efter den här också och då finns det inte rum för flera pannor där och därför borde man redan i det här skedet se till att man bygger upp den energianläggning som det här handlar om på ett sådant område där det finns utbyggnadsmöjligheter samt framför allt att man skulle slippa tung trafik in till staden.

Jag saknar lite en vision. Den som läser Landsbygdens folk, en facktidning för jordbrukare, kunde i senaste numret ta del av en artikel från Tyskland som handlade om framställning av biogas; man tar alla avfallsprodukter från jordbruket och framställer biogas som kan användas till uppvärmning, men man kan även köra biogasmotorer och producera el. Jag hade tillfälle att redan på nittiotalet se en provanläggning i Sverige som fungerade alldeles utmärkt och där tycker jag att landskapsregeringen kan ta till sig och t.o.m. fara ner till Tyskland och titta på den; den var tydligen den mest besökta nytänkande saken som fanns i Tyskland just nu. Det var en by på 750 personer som var helt självförsörjande på energi, både vad gäller värme och el.

 

Nästa sak som ligger mig varmt om hjärtat är pengar till utbyggnaden av de kommunala avloppen. Där är jag tacksam över att det har införts 300.000 euro för annat än utbyggnaden av huvudledningen från centralkommunerna till Mariehamns reningsverk, som ju är helt okej att skall göras, men jag tycker att man får inte göra den och glömma bort resten av Åland. I skrivningen saknar jag möjligheten att få stöd för de byggnationer som har utförts under 2005 av flera kommuner, eftersom man har gjort dem i princip i vetskap om att man inte skall få något stöd, men jag tycker ändå att det är skäl att med tanke på den likabehandling som ligger till grund för vårt samhälle borde även de kommuner som har utfört utbyggnadsarbeten, i synnerhet stamnäten, också beredas möjlighet att komma på samma stödnivå som staden får, dvs. 40 procent.

 

Nästa fråga som jag anser att behöver ett påpekande är de fastighetsförsäljningar som finns med i budgeten. En som jag saknar och har framhållit flera gånger och som jag själv deltog i en utredning om är användningsändamålet för Kastelholms kungsgård. Den stor fortfarande och förfaller; det börjar likna den diskussion vi hade om Grelsby kungsgård. Det har snart gått 14 sedan fångarna flyttade därifrån. Medan fångarna var kvar på Kastelholms gård gick det alldeles utmärkt att använda den till fängelse, kan vi säga, vilket var ganska anmärkningsvärt. Men nu går den inte att använda till någonting utan enbart till förfall och därför anser jag att man borde verkligen inleda en förhandling med Ålands golfklubb om ett övertagande till de delar golfklubben kan ha intresse av kungsgården eller någon samarbetspartner till klubben kan ha intresse; det finns dessutom möjligheter till utbyggnad av mera logi i detta område. Det finns färdiga husgrunder där tidigare hus har brunnit ner som går att använda. Det här skulle ge mera logi, mera möjligheter för turismen på Åland, som tyvärr har ett stort problem.

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson sade när han presenterade kortruttsmoddellen för skärgårdstrafiken i sitt trafikmeddelande att äntligen, äntligen! Så får jag också säga om Postens resultat: äntligen, äntligen efter sju år har vi kommit i mål och kunnat komma överens om en modell för postens ekonomi och inbetalning till landskapets budget. Det är jättebra.

 

Här i salen finns det en del olika åsikter om hur vår bostadsproduktion skall se ut i framtiden. Både jag och ltl Peter Grönlund sitter med i en arbetsgrupp som diskuterar hur frågan. Vi har lite delade åsikter; i grunden ser vi lika på det, dvs. behovet av att se till att det finns finansieringsformer för bostadsbyggnation är det som måste vara grundläggande. Modellen med enhetslån har jag varit en tillskyndare av och är det fortfarande, men det behöver inte vara det övergripande medlet, men den bör finnas tillgänglig när det finns behov av att starta upp bostadsbyggnation. Vi vet att från den dagen enhetslånen infördes så inom ett år efter det hade man startat upp bostadsproduktion i nästan alla åländska kommuner utom en. Det var enbart Kökar som inte kom igång med bostadsproduktion. Det här har nog förändrat tillgången mycket positivt för lägenheter på Åland.

 

Nästa sak som jag måste säga någonting om är trafikavdelningens förslag till att inleda förundersökningar för en tunnel till Föglö, vilket jag anser att är mycket bra. Men här finns en liten hake: man borde se till attman avslutar befintliga projekt innan man startar upp ett nytt med en miljonsatsning och då tänker jag på att i tillståndet för att få bygga en ny bro över Marsund stod det klart och tydligt att den gamla bron skulle rivas, och det här är en gammal fråga som nu har skjutits på framtiden än en gång. Det tycker jag är lite olyckligt för det ger ingen bra renommé – i och för sig förstår jag det: det är alltid roligare att starta upp någonting nytt än att avsluta en krånglig gammal sak. Det är bara så att vi måste bita i det sura äpplet och ta bort den gamla bron eftersom det finns ett miljötillstånd som förutsätter det. Jag tror att det kunde vara bra om man såg till att man åtminstone ser till att man avslutar det när man startar nytt.

 

Nästa fråga som det inte står speciellt mycket om och som många har talat om är turismstrategidokumentet som den förra landskapsregeringen tog fram. Vi kan väl ha åsikter om vad där står, men det finns ett mycket stort problem inom turismen och det är generationsväxlingsproblematiken samt att det saknas framtidstro. Det här är någonting som jag tror att framför allt näringsavdelningen skulle behöva ta ett fast tag om och titta på till nästa års rambudget, där man kunde komma med ett tillägg till turismstrategidokumentet. Vad behöver alltså göras för att det skall komma nya unga entusiastiska företagare inom turismen. Jag känner till bara en enda i dag som verkligen har framtidstro och vågar satsa på en fullständig renovering och uppgradering av sin anläggning.

 

Jag måste säga några ord, fastän jag tror att tiden har gått ut, men vissa talade över 23 minuter igår på sina 7 minuter, så det torde finnas en viss praxis. Det som har diskuterats om kommunsammanslagningar borde lyftas fram på bordet. Vilka är behoven till att kommuner skall slås samman? Det som har framförts till mig är i varje fall möjligheten till val av skola, möjligheten till val av dagis osv. Här finns det en fin öppning till att titta på de sakerna för kommunalt samarbete, om inte annat så genom lagstiftning, att kommunerna alltså inte kan ta ut vilka avgifter som helst av elever som väljer en annan skola än sin hemskola.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman! När man hör ltl Jan-Erik Mattsson är det precis som om han skulle upprepa vad jag har sagt! Det är fråga om stöd för tillvaratagande av energivirke som vi från Ålands Framtid har motionerat om ända sedan vi kom med i lagtinget och med det kommunala avloppsbidraget är det samma sak, det har varit mitt mantra, fastighetsanvändningen i Kastelholm och många fler saker som jag skrev ner där vi är helt överens. I fråga om pannans placering har han sagt att man borde titta på ett annat användningsområde, men den frågan kan vi diskutera på sidan om. Det lite märkligt att inte centern har gjort någonting åt det övriga som ltl Jan-Erik Mattsson räknar upp i budgeterna under årens lopp. Centern har haft all möjlighet; han räknar upp det men det görs ingenting! Det är verkligheten. Man kan stå och prata om det, men man måste också sätta in resurser om man vill göra någonting, och det har centern haft möjlighet till, de har suttit med i regeringsställning. Jag vet inte om jag skall tolka detta som att centern inte får fram sina krav när de förhandlar om budgeten bland regeringspartierna eller hur jag skall tolka det! Annars är de svaga förhandlare, för allt det här har de haft möjlighet att påverka.

 

Ltl Jan-Erik Mattsson, replik:

Fru talman!

Det kan väl ligga någonting i det som ltl Brage Eklund säger, att det gäller att ge och ta i de här frågorna och jag vill lyfta fram de frågor som jag saknar i skrivningen. Skrivningen är en kompromiss mellan 17 lagtingsledamöter och sju landskapsregeringsledamöter. I det stora hela är jag väldigt nöjd med den budget som är lagd, men vissa kärnfrågor för mig och mitt intresse är fullständigt klara och med i budgeten och dem är jag helt nöjd med, men dem nämner jag naturligtvis inte utan det är de frågor som jag tycker att behöver lyftas fram av mig. Jag tycker att jag har lyckats hyfsat bra; vi har fått 300.000 euro för andra kommunala projekt. Inte vet jag om det är jag eller ltl Brage Eklund som har fått landskapsregeringen att ta den här delen med sig, men jag tror att det är bättre att vara med regeringen och få någonting till stånd och föra fram det på det sätt jag gör än att vara mot regeringen – det tror jag inte man åstadkommer speciellt mycket med.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!

Ltl Jan-Erik Mattsson uttalar oro över Kastelholms kungsgårds förfall; då får han en bra möjlighet att stöda vår motion som jag kommer att presentera här lite senare och som går ut på att man skulle flytta Ålands hantverksskola till Ribacka för att också involvera området runt Kastelholms kungsgård plus byggnaderna och få till stånd ett centrum för åländskt hantverk och åländsk konstdesign. Det blir alltså riktigt bra om vi kan få stöd från centerns sida för vår motion och då få ändamålsenliga utrymmen för både hantverksskola och all annan verksamhet som ingår.

 

Ltl Jan-Erik Mattsson, replik:

Fru talman!

Det första som gäller för mig är att inte stöda finansmotionen. Den där finansmotionen har jag läst och finner den lite märklig, att man i ena ändan accepterar att en skola skall säljas – husmodersskolan, för liberalerna har inte motionerat om att den inte skall säljas – och så skall man starta en ny skola i nya fastigheter med mera kostnader för landskapets fastighetsförvaltning, som vi alla är överens om att är undermålig. Min förhoppning är nog någonting helt annat. Kastelholms kungsgård skall hamna under privata händer i sitt handhavande så att den får en positivare framtoning än vad den har i dag. Jag tycker att det är anmärkningsvärt att den får stå och förfalla. När det gäller användningen av Ribacka är den i bruk för sin verksamhet i dag inom landskapets väggar och det är möjligt att man kan flytta bort någonting därifrån, men jag kan inte se att hantverksskolan i sig skulle ha någon stor fördel av att flytta dit och ta hand om alla kungsgårdens fastigheter på samma gång. Jag undrar om ltl Raija-Liisa Eklöw har varit på studiebesök; jag vet att liberalerna var väldigt ivriga att fara och besöka golfbaneområdet i Ämnäs/Godby för en kort tid sedan, men man kanske borde fara och göra ett studiebesök på Kastelholms kungsgårdsmarker och se vad det är man vill ta över med motionen!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Katrin Sjögren:

Fru talman!

Det finns frågor och det finns frågor! Ett kapitel i budgeten har åtminstone fått mig, likt landshövdingen, att ligga sömnlös och fundera över mörkare tider. Kapitlet Utveckling av förvaltningen ger åtminstone mig delvis kalla kårar. Man talar om det goda ledarskapet, man talar om rättssäkerhet, öppenhet och effektivitet. Samtidigt som man vill ha en rättighet att in blanco möblera om i toppen på förvaltningen. Liberalerna ställer sig lika frågande som den breda allmänheten.

 

För att citera ett inlägg i media: ”Ingen av tjänstemännen har misskött sitt arbete, begått formella fel eller handlat i strid med sitt uppdrag. Det finns inga formella skäl att säga upp någon av dem. Det är personkemin som inte fungerar.”

 

Landskapsregeringen vill dra in kanslichefstjänsten och ersätta den med en förvaltningschef. Ingenstans i budgeten finns beskrivet hur och om man tänker omfördela arbetsuppgifter eller hur man tänker utveckla tjänsten. Vad tänker man erbjuda nuvarande kanslichef för arbetsuppgifter? Vidare förutsätts och betonas att förvaltningschefen skall ha landskapsregeringens förtroende. Ensidigt tänkt, bästa landskapsregering! Det är av yttersta vikt att förvaltningschefen har ålänningarnas men också oppositionens, hela lagtingets förtroende. Man framför i argumentationen liknelser till kommundirektörerna ute i kommunerna, men det är ju så att kommundirektörerna ingalunda sitter på kommunstyrelsens förtroende. Kommundirektörerna sitter på hela kommunfullmäktiges förtroende.

 

Liberalerna ifrågasätter även skrivningen och den aviserade lagframställningen som inskränker rättigheterna till tjänstledighet vid bl.a. lagtingsuppdrag. Det anser vi att strider mot grundläggande demokratiska rättigheter. Under debatten har man igen gjort jämförelser mellan lagting och kommun. Det menar vi också är feltänkt. I kommunallagens 36 § står att man inte är valbar till fullmäktige om man står inför förmyndarskap, är ledamot i Åland förvaltningsdomstol samt den som är anställd hos kommunen i en ledande uppgift, inom kommunstyrelsen eller en nämnds uppgiftsområde. Det här fick vi nogsamt uppläst i gårdagens plenum, men jämförelsen haltar fortfarande. Att vara fullmäktigeledamot eller nämndledamot är att vara fritidspolitiker. Det säger sig självt att det skulle vara helt omöjligt om t.ex. stadens skoldirektör kvällstid satt i skolnämnden eller i fullmäktige och diskuterade förslag och tog beslut om budget för att sedan nästa dag verka som skoldirektör. Vi förstår alla varför det är på det viset.

 

Kommunallagens 62 § tar upp tjänstledighet för förtroendeuppdrag. Jag citerar: ”En tjänsteman som valts till riksdagsman, lagtingsledamot eller medlem av landskapsstyrelsen har rätt till tjänstledighet i den utsträckning som behövs för att handha uppdraget. Den som valts till riksdagsman, lagtingsledamot eller medlem av landskapsstyrelsen har dock rätt till tjänstledighet under högst fyra år.” Inga som helst inskränkningar i rätten till tjänstledighet.

 

Man har i debatten också hänvisat till den vikariecirkus som uppstår. Nuvarande lagstiftning ger dig rätt att vara tjänstledig enbart i fyra år. Vill du fortsätta med dina politiska uppdrag så får du säga upp dig. Här faller också den argumentationen fullständigt samman.

 

Vidare, fru talman, haltar jämförelsen med kommunala uppdrag och lagtingsuppdrag. Finland har som bekant två parlament. Finlands riksdag och Ålands lagting. Att indirekt begränsa möjligheten att delta i val till parlament måste ses som en ytterligt allvarlig fråga. Är det så att landskapsregeringen kommer att själva bli föremål för den nyinrättade diskrimineringsombudsmannen, kanske t.o.m. det första uppmärksammade fallet?

 

Är det så att landskapsregeringen behöver titta på sin egen demokratisyn innan man inleder sin demokratiutredning, som liberalerna för övrigt stöder?

 

Grundlagens 27 § berör valbarhet och behörighet för uppdrag som riksdagsledamot. Man kan inte väljas till riksdagsledamot i Finlands riksdag om man innehar militära tjänster, vilket också det är förståeligt. Makten i samhället är tredelad: den lagstiftande, dömande och verkställande. På grund av detta är justitiekanslern, justitieombudsmannen, ledamöter av högsta domstolen och högsta förvaltningsdomstolen samt riksåklagaren inte valbara till Finlands riksdag, också det är självklart.

 

Från landskapsregeringens sida anför man också att man vill förtydliga den gråzon som finns mellan politik och förvaltning. Det resonemanget haltar också. Vi har upprepade gånger läst i media att när tjänstemän haft avvikande åsikt – det har varit avtalschefen, det har varit chefen för fiskeribyrån och det har varit näringschefen – då har man från landskapsregeringens sida anfört i skarpa ordalag att tjänstemännen skall tiga still, man skall inte föra politik, man ser ett mönster här, bästa lagting. När tjänstemännen har avvikande åsikt är det politik! Oron inom förvaltningen sprider sig. Vågar man alls överhuvudtaget engagera sig? Blir man brännmärkt för livet om man i ungdomen tillhör ett politiskt parti? Facken mullrar och funderar: vad är det fråga om!

 

Jag ber finansutskottet att noga överväga den skrivningen i budgeten. Jag rekommenderar finansutskottet att höra jurister i folkrätt och kanske också landshövdingen, som nyligen deltagit i en omfattande demokratirapport i Norden.

 

Fru talman! Jag vill avsluta med att citera media igen: ”Några inbesparingar är det sannerligen inte fråga om. Det finns uppenbarligen mera svängrum i landskapsbudgeten än på många år. Det rimmar illa med att en stor del av de åländska kommunerna samtidigt kämpar med ekonomiska problem och är i akut behov av mera landskapsstöd. Men vill man bli av med obekväma tjänstemän skyr man tydligen inga kostnader. Det hade måhända varit billigare att byta ur landskapsregeringen.”

 

Vmt Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Att påstå att det inte skulle finnas likheter mellan de uppdrag som man har politiskt i kommunerna och här i lagtinget tycker jag är någonting som inte riktigt stämmer överens med verkligheten. Det är nämligen så att under snart tre dagar här har vi stått och diskuterat budget. Budgeten är en av de viktigaste styrmedlen som vi här i lagtinget har för att få vår förvaltning och vår tjänsteproduktion att fungera. Ytterligare har vi, precis som ltl Katrin Sjögren nämnde, lagstiftningsbiten, men budgetsidan är fortfarande väldigt stor och det är samma sak som gäller på den kommunala sidan. Då förstår jag inte riktigt hur man inte kan se likheten mellan att sitta och bereda en budget i kommunen, i styrelsen, och att sitta och bereda en budget i landskapet i styrelsen. Det finns en uppenbar risk för att det blir svårt att se skillnad på det uppdrag man hade tidigare och det politiska uppdrag man sedan får. Så har vi också hela biten med att tjänstemän skall ha någon slags grundläggande opartiskhet. De allra flesta klarar också av att göra det här säkert, men risken finns hela tiden för att man utsätts för en misstanke om att här kan finnas någonting som inte står rätt till, och bara den misstanken gör att det kan bli problematiskt. Jag tycker att det finns allt skäl att följa ungefär samma regler som man har ute i kommunerna.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman! Jag tror att vad jag än säger kan jag inte övertyga vtm Johan Ehn. Jag försökte klargöra skillnaden mellan kommunala uppdrag och lagtingsuppdrag. Lagtingets första och största uppgift är att stifta lagar. Att försöka krångla till demokrati med lagstiftning är ingenting som vi stöder.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman! Ltl Katrin Sjögren funderade lite kring den kommande förvaltningschefstjänsten. Det är så att Ålands folk väljer lagtinget. Lagtinget utser en regering och regeringen kommer att tillsätta chefstjänsten, så det finns ett indirekt förtroende hela vägen. Så här måste det fungera rent praktiskt. Det är också tänkt att den person som kommer att bekläda den tjänsten skall kunna vara följsam, oberoende vilken regering som tillsätts. Det är viktigt att man har solidaritet mellan olika regeringar och tjänstemännen för att det här skall fungera riktigt bra

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!  Jag vidhåller det jag har anfört, att det är viktigt att förvaltningschefen, högsta tjänstemannen på Åland, har ålänningarnas förtroende. Jag tror inte man så ensidigt kan rikta in sig på politiken och hänför man dessutom till personkemifrågor tror jag att man är ute på en mycket farlig väg.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Fru talman!

Hela situationen är mycket komplex och den är mycket svår. Men när det gäller det som ltl Katrin Sjögren sade att man indirekt begränsar möjligheterna att ställa upp i val, så stämmer det inte, för vem som helst får ställa upp i val och vissa måste då också göra andra val samtidigt, ifall de blir invalda. Det finns ingen begränsning på att ställa upp i val. Ltl Katrin Sjögren sade att det här haltar: vill du fortsätta så får du säga upp dig. Det handlar inte om huruvida enskilda personer som ställer upp i val vill fortsätta, utan det handlar alltid om folkets förtroende, huruvida man blir invald. Samma resonemang förde de borgerliga partierna när det gällde tillkomsten av lagarna, att vill du fortsätta måste du välja - hela det resonemanget haltar, för det är faktiskt väljarna som väljer och det kan man inte ifrågasätta. Det finns också andra begränsningar när det gäller valbarhet och det finns två bestämmelser i kommunallagen som jag brukar kalla lex-xx – jag skall inte bestämma något namn – och lex-xx. Det gäller ytterligare en begränsning om valbarhet till kommunstyrelsen för fackorganisationernas företrädare som är anställda och till kommunala avtalsdelegationen. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Ltl Anne-Helena Sjöblom försöker undervisa och mästra mig. Det är helt onödigt. Ltl Anne-Helena Sjöblom känner mig. Jag är fullständigt medveten om att jag sitter här på väljarnas förtroende. Jag är fullständigt medveten om att ställer jag upp i nästa val kan jag lika fort åka ut. Det är ingenting som ltl Anne-Helena Sjöblom behöver undervisa mig om. När det gäller vidare debatt om vad man ger för signaler till förvaltningen, så kommer det signaler, liberalerna får höra sådana signaler. Man funderar inom förvaltningen: Kan man alls sitta i någon nämnd? Kan man bekänna politisk färg? Och facken väntar bara på att de skall få se ett lagförslag innan de kan börja agera. Det är oroligt och det är ytterst allvarligt. Dessutom kan man ha den åsikten att lagberedningen står upp över öronen i arbete – är det här en lagstiftning som vi skall prioritera? Man kan också fundera på hur det privata näringslivet ser på en sådan här lagstiftning? Har man bekymmer inom det privata näringslivet, inte kan man ta till lagstiftning för att lagstifta bort obekväma arbetstagare! Nej, bästa landskapsregering, bästa majoritet, ta en funderare till på det här innan ni inskränker den åländska demokratin!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Torbjörn Eliasson:

Fru talman!

Det finns mycket att glädjas sig åt i november 2005, men tyvärr också frågor som oroar i vårt lilla välmående samhälle. Jag blir glad när jag hör de åländska flygen i luften och när jag får nyheten att Viking Line är planerar beställningar av nytt tonnage. Det är glädjande att sista raden i resultaträkningsprognosen för landskapet Åland år 2006 visar ett överskott på 10 M€. Man kan diskutera hur pengarna skall disponeras, mycket talar för att kommunerna borde få mer. Vi kommer att granska kommunernas situation extra noga i finansutskottet. Medlen i utjämningsfonden kan trots allt användas precis när och där de behövs som bäst!

 

Bra budget!

Jag tycker att tjänstemän och LR presterat en bra budget. Detaljer kan alltid diskuteras. Budgeten är resultatet av många uppskattningar och jämkningar, från de minsta enheterna hela vägen upp till landskapsregeringen, som består av tre partier med olika ideologier, men med ett gemensamt handlingsprogram och en ömsesidig vilja att föra Åland framåt. Det känns kanske frustrerande för oppositionen att inte hitta en enda spricka i regeringen …

Som vanligt är det vi i centern som får klä de hårdaste skotten, men det beror väl på att två oppositionspartier är sprungna ur centerrörelsen. Och det är tydligen så att de som bytt parti eller ”startat eget” så klämmer helst till politikerna i sitt gamla parti.

 

Våra motståndare gör gällande att:

– Om centern talar med en mun – då viner partipiskan!

– Om centerpolitikerna öppet redogör för sina personliga, resonerande tankar – då är centerpartiet splittrat, på fall, på väg att spränga regeringssamarbetet!

Båda påståendena är fel – det förstår nog ålänningarna ute på fältet!

Centern är ju det parti som alltid tagit ansvar för den åländska politiken – i medgång och i motgång. Det är högt till tak hos oss. Vi ser ödmjukt på uppgiften och vågar visa öppet att vi inte alltid tänker lika, men ändå söker och finner lösningar som kan omfattas av majoriteten – i gruppen, i regeringen och i lagtinget. Det är väl det som kallas demokrati!

 

Fru talman! Trots att det lämnats in 82 finansmotioner tycker jag att oppositionspartierna verkar rätt nöjda med budgetförslaget. Av debatten att döma så har man inte hittat några stora fel – det är bra. Många motioner ligger också i linje med den politik regeringspartierna arbetar för.

 

Kommunernas situation är bekymmersam!

Alla lagtingsledamöter bekymrar sig för kommunernas ekonomi. Det är nog den stora frågan i denna budget. Problemen har många orsaker och det finns goda idéer till lösningar, flera har nämnts under debatten.

Redan år 2003 konstaterade finansutskottet att transfereringarna mellan landskapet och kommunerna måste moderniseras. Jag accepterar att de undersökningar som är på gång skall slutföras innan lagtinget kan ta ställning till vilka revideringar som krävs för att trygga kommunernas service och ekonomi.

Under nästa år levereras utredningarna och i budgeten för år 2007 måste det tydligt synas hur de åländska kommunernas problem skall lösas på lång sikt. Ett ”vi och dom”-förhållande mellan landskapet och kommunerna måste till varje pris undvikas!

Vi måste hitta ett win-win-läge!

I centern är vi inte beredda att med tvång sammanslå kommuner. Frivillighet, samarbete och effektivisering är vårt grundrecept. Detta utesluter inte en framtida kommunreform – men vi tar den inte för given, utan vill pröva alla möjligheter!

 

Självstyrelsen underskattas!

Centern har alltid hållit hårt på självstyrelsen, det svenska språket och ålänningarnas rätt att bestämma sitt eget öde. Trots självständighetspartiet Ålands framtids propaganda om motsatsen, så behöver ingen tvivla på var vi står idag. Vi värnar självstyrelsen och vi är beredda att försvara den och utveckla den för Ålands bästa – oberoende hur mycket energi det går åt! Som jag varnat om tidigare måste vi nu tyvärr spilla mycket onödig energi på illusionen självständighet!

 

I annonsbilagan "Framtiden" av den 12.10 2005 under rubriken "Nystart för Åland vårt mål" skriver självständighetspartiets ordförande, ltl Anders Eriksson, så här: " Det är dags för ålänningarna att åter stå på egna ben och att fullt ut ta ansvaret för sin egen morgondag. Ålands Framtid lovar inte att självständighet blir en enda dans på rosor."

 

Förstår inte ltl Anders Eriksson att uttalandet är en förolämpning av alla hårt arbetande ålänningar, som alltid har tagit, tar och kommer att ta sitt ansvar för jobb, företag, familjer och landskapet Ålands utveckling!

Ltl Anders Eriksson är en skicklig talare som med ord fångar sin publik och förklarar att allting som är komplicerat eller till och med omöjligt, löser sig om han får ta över rodret och göra Åland självständigt. Simsalabim! Raffinerat spelar partiet och dess ordförande på patriotiska känslor för att leda folk att tänka, … att självklart blir det bättre om vi får bestämma allt själva!

Men huruvida det är möjligt och vilka konsekvenser en sådan process skulle medföra – det svarar han inte på! Varför, undrar många? Egentligen är det lätt att förstå – han vågar inte eller kan inte!

En kuliss av raljerande uttalanden ackompanjerar alltid skådespelet, här några smakprov från gårdagens debatt:

”Självstyrelsens evinnerliga vattentrampande …”

”När centern vet var majoriteten av ålänningarna ligger, så är det inga problem för centern att vara med på självständighetståget …”

”Ålänningarna tar till brösttoner, men ingen ställer några krav i Helsingfors, gnäller lite i början, men sen blir det tyst …”

”Vi kommer aldrig fram, dörren för självstyrelsens utveckling är stängd, bara evinnerliga utredningar och aftonskolor …”


Den retoriska tekniken är beprövad. Det finns många exempel på partier som byggt upp sin politik på missnöje och felriktad patriotism, fått fotfäste och tillfälligt tagit sig till makten. Vad har de uppnått? Det överlåter jag till var och en att själv bedöma!

Splittring kostar i slutändan ...
Självständighetspartiets agerande kommer att kosta oss ålänningar mycket i slutändan. Ju längre tid partiet får splittra Åland desto längre tid kommer det att ta innan vi kan fortsätta att utveckla självstyrelsen för ålänningarnas bästa. 

Vår enda chans är ju bred uppslutning i lagtinget – runt vår självstyrelse. Det räcker inte med 16-14, kvalificerad majoritet är ett minimum – helst skall vi vara eniga – föra att visa allvaret och tyngden bakom våra krav. Då kommer regering, riksdag och ministerier i Helsingfors att lyssna på våra förhandlare! Så länge vi sprattlar och strider om konstitutionen på Åland kan de sitta lugnt – under sådana omständigheter händer absolut ingenting. Men skyll då inte det på LR!

 
Ett splittrat Åland går en osäker framtid till mötes!
Enligt min uppfattning är självständighet icke önskvärd och dessutom en omöjlighet. Tyvärr har vi nu en politisk låsning, en åländsk ”dead lock”, som idag omöjliggör en progressiv utveckling av självstyrelsen. Det bevisas av årets budgetdebatt som allvarligt satt känslorna i svall. Inte förrän ålänningarna manifesterat att självständighet är ett orealistiskt bländverk som hör hemma på den politiska sophögen, får vi styrfart igen!

 

För mig är argumenten mot självständighet enkla:

Det går inte att bygga en långsiktigt trygg demokratisk stat på 27 000 invånare, med en ekonomi utan naturtillgångar, mitt ute i den miljöhotade Östersjön.

Visst är ålänningarna kreativa och duktiga, men ingen omdömesgill politiker vill utsätta sina medborgare för en sådan risk!

 

Självstyrelse för Ålands bästa!

Lantrådet har framhävt det i debatten, vår gruppordförande har gjort det, centerns lagtingsgrupp gör det, liksom våra regeringspartners fs och s; självstyrelsen är vår trygga plattform som vi skall utveckla – självständighet är en falsk förhoppning som äventyrar det våra förfäder byggt upp.

 

Fru talman! Till sist vill jag säga någonting om PAF. Jag vill att vi skickar en entydig signal till myndigheterna i Helsingfors: Ålands lagting står enigt bakom Ålands Penningautomatförening och landskapsregeringen vad gäller PAF:s rätt att föranstalta internationellt Internet-spel på Åland.

Enighet är styrka!

 

Fru talman! Jag kan inte låta bli att läsa upp några zen-buddistiska ord som fanns på en lapp när vi var på middag hos goda vänner i lördags. Så här stod det: ”När du promenerar, promenera bara, när du sitter, sitt bara, framför allt vackla inte.”

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Ltl Torbjörn Eliasson  säger att Obunden Samling kommer ur centern. Det stämmer inte i dag när den lagtingsgrupp som sitter i dag inte kommer från centern. Jag har ingen bakgrund i centern. Det har inte heller ledamöterna Lindholm och Karlström. Från början var de ledamöter som blev valda när partiet kom till gamla centerpartister, men varför man lämnade centern var egentligen av samma orsaker som det nu skedde en avknoppning, att man inte längre är nöjd med sitt parti. Ltl Torbjörn Eliasson sade att centern är på fall. Ja, det är bara att titta i valstatistiken hur det på 20 år har halverats i understöd. Det byket skall inte vi tvätta här i lagtinget utan det får man själv fundera på varför det gått så, men det kanske är naturligt också att det skall finnas flera partier när vi har parlamentarism, att det inte skall vara bara ett enda stort maktparti, så det är ingenting märkligt med det. Som jag har sagt tidigare skall man inte från centerns sida påföra de andra partierna någon slags skuld för att det här gått så här utan det är Ålands folk som väljer oss. Jag skulle säga att nu kanske centerns sista fall har börjat när man inte verkar ha någon egen politik utan man bara måste hacka på något annat parti – som vi tidigare har blivit påhackade är det nu Ålands Framtid som blir påhackade. Man har kallat oss för barkbåtar och det ena och det andra – med det resultatet att Ålands Framtid har röstat på oss i stället! Man har sett att vi står vid de gamla ideal som centern tidigare stod vid. Det är en sak att stå och hålla fina bankettal och tal i budgettider osv., men i praktiken, mellan framför allt valen och mellan de fina talen, måste man i praktiken göra det här som man säger att man gör: står upp för självstyrelsens svenska språk osv. Vi kan räkna upp hur många detaljer som helst när man inte har gjort det. Det är därför man minskar i omfattning.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Jag har faktiskt inte nämnt Obunden Samling. Jag har inte heller sagt att centern är på fall. Om ltl Danne Sundman lyssnade noga så sade jag att vissa personer vill påstå att centern är på fall. Det är någonting helt annat. Jag vill också säga att det är inte bara i talen här i budgetdebatten som vi håller på självstyrelsen och arbetar för den – vi gör det nog dagligen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Fru talman! Centern måste ideligen markera de enskilda ledamöternas rätt att tänka själva. Vi har hört olika centerledamöters tal om sina egna hjärtef rågor. Det här får man säkert göra inom centern, men man har inte fått lämna in egna motioner, trots att det tydligen finns orsak till att man skulle ha kunnat göra det. Man får säkert inte heller rösta med när det gäller de olika motionerna som har kommit från oppositionens sida. Vi får se hur det går i den kommande omröstningen.

 

Centern har hållit hårt på självstyrelsen. Det håller jag med om, men man gör det inte längre. Det kan vi också konstatera när man till samarbetspartner i den nuvarande regeringen valde socialdemokraterna i stället för att ha två progressiva självstyrelsepartier med i samarbetet. Den officiella orsaken till det var att man hade en icke-ideologi inom Obunden Samling. Vi kan konstatera att det finns det också inom centern i dag. Centerns ideologi har raserats. Så se upp centern, nästa gång är det säkert ni som inte är med när man diskuterar en ny regering, det är säkert socialdemokraternas plan!

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman! Det är helt korrekt som ltl Gun-Mari Lindholm säger att det är högt i tak inom centern och det är viktigt att folk får säga sin åsikt, även här i salen. Men vi når ändå kompromisser, som jag sade, i partiet, i regeringen och här i lagtinget, det är det viktiga. Om det är rätt eller inte att folk skall få uttrycka sin egen mening får väl var och en tänka själv. Beträffande påståendet att vi skulle kräva att folk inte får säga vad de tycker och rösta som de tycker vill jag säga att det gör vi inte – var och en uttalar sig efter eget huvud och var och en röstar efter sin egen vilja. Så fungerar det. Jag hoppas att det gör det i de övriga partierna också!

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Det är alldeles klart att valbarometerundersökningen som gjordes för en tid sedan och visade att Ålands Framtid skulle ha kunnat få sex mandat om det hade varit val i dag har aktiverat centerns anfall gentemot Ålands Framtid och självständighetstanken. Det är fritt upp till dem, men man kan fråga sig vad orsaken är. Ltl Torbjörn Eliasson sade att vårt parti kommer från centern. Javisst, det är ingen hemlighet, men fråga varför! Jo, därför att centern har tappat sin roll som självstyrelseparti. Det är därför jag tog mig ur centern; man har ingen politik i självstyrelsefrågorna i dag. Man pratar och skriver vackra ord, men ingenting händer och det är bara att konstatera det! Att skylla på att det är Ålands Framtids fel att man inte har lyckats med förhandlingar i Finland när vi har varit två år med i lagtinget! Jag skall inte använda det rätta ordet här i lagtinget för det! Ni har haft många år. Lantrådet Roger Nordlund brukar skryta med att han har suttit 13 år i landskapsregeringen. Jag skulle egentligen skämmas om man inte har åstadkommit mera i fråga om självstyrelsens utveckling, det tycker jag centern borde titta på i stället!

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Valbarometer – sex mandat, inte har det skrämt oss. För det första är det ingen vetenskaplig undersökning. Jag tror säkert att det för tillfället kan vara så att siffrorna inte är helt fel, men det är två år kvar till valet. Ltl Brage Eklund undrar varför exempelvis han och andra har tagit sig ut ur centern. Jo, helt enkelt därför att ni vill ha självständighet, och det står inte vi för. Det är väl därför ni har brutit er ut!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Ltl Torbjörn Eliasson säger att självständighetsdebatten får känslorna i svall. Jag noterar att ltl Torbjörn Eliasson är ovanligt känslomässig när de har frågorna diskuteras. Han säger på fullt allvar, att det går inte att bygga ett självständigt Åland med 27.000 människor. Min enkla undran är: Varför går det så bra på andra ställen? Vilket faktaunderlag har ltl Torbjörn Eliasson när han säger så? Och varför vill tydligen inte centern längre och ltl Torbjörn Eliasson att ålänningarna inte skall få bestämma själva? När det gäller självstyrelseutvecklingen kan jag garantera att alla små steg som kommer att tas framåt stöder Ålands Framtid, vi kan garantera att vi ställer upp, vi är eniga när det gäller det. Problemen är bara att stegen går åt fel håll. Ltl Torbjörn Eliasson säger att ltl Anders Eriksson aldrig svarar på frågorna. Det stämmer inte. Vi har tagit fram utredningar helt idéellt, vi har ordnat seminarier, vi har jobbat på ett helt annat sätt än vad centern någonsin har gjort för att få fram fakta på bordet, vi har gång på gång motionerat. Om man är så övertygad om det som ltl Torbjörn Eliasson säger, att det inte går att ha ett självständigt Åland, varför vågar ni inte då ställa upp på de motioner som vi har haft om att man verkligen skulle utreda frågan en gång för alla.? Jo, för att man är innerst inne ganska osäker – kanske det visar att det är möjligt. Men frågan är: Varför vill inte centern att det åländska självbestämmandet skall stärkas? Jo, det handlar om ett effektivt sätt att försöka styra opinionssiffrorna i en viss riktning – att skrämmas. Det har vi sett de här sista veckorna. Folk vet vad de har, men de vet inte vad de får, det är lätt att spela på de känslorna. Men jag tycker att det är tråkigt att man inte vågar diskutera Ålands välfärd och det svenska språkets bevarande här på Åland på ett seriöst sätt utan att falla ner i skrämselpropagandan – det är nämligen det som det handlar om, ltl Torbjörn Eliasson har noll faktaunderlag. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Tyvärr hörde jag inte det sista som ltl Anders Eriksson sade. Jag vill i varje fall klart framföra, att det handlar inte om någon skrämselpropaganda. Jag och vi har samma rätt att uttala oss om självständighet precis som ni tar er rätten att prata om självstyrelsen och dess tillkortakommanden. Ltl Anders Eriksson säger att jag är väldigt känslosam. Jag håller med om det, visst är jag en känslosam människa, men i det här fallet, när jag uttalar mig om en hypotetisk självständighet, så bygger jag på det faktaunderlag och de erfarenheter som jag själv har samlat på mig. Det är min övertygelse, och den har jag min fulla rätt att lägga fram här. Visst har självständighetspartiet lagt fram en mängd fakta om olika självständiga stater och sådant, ja. Det är bra, men ni förklarar aldrig hur vi skall kunna bli självständiga och det är det som egentligen är omöjligt. Tror ltl Anders Eriksson på fullt allvar att en majoritet av ålänningarna skulle vara med på detta riskspel?

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson:

Fru talman!

Efter den här debatten om självstyrelse och självständighet tänkte jag komma in på lite mera enskilda sakfrågor och ekonomi, som budgeten i allra högsta grad berör.

 

Jag kan konstatera att år 1998 hade vi 1.609 anställda i landskapet Åland. År 2002 hade vi 1.796 anställda, alltså vi hade en ökning med 190 personer på den här personer, 40 personer per år anställdes. 190 personer medför i reda pengar i löner 8-9 miljoner euro. Vi vet att de här personerna också är tjänstemän och behöver arbetsutrymmen; är det lastbilschaufförer behöver de lastbilar osv., så man kan kalkylera att varje anställd i landskapet kostar ungefär 100.000 euro. Dessa 190 anställda har alltså kostat 19 miljoner. Ungefär år 2000 blev man varse om det här, att utgifterna skenade iväg och inkomsterna stagnerade. Om den här prognosen skulle ha fortsatt så skulle vi haft ytterligare 140 anställda i dag i landskapet Åland till en kostnad av 14 miljoner.

 

Då, fru talman, skulle budgeten ha sett helt annorlunda ut, då fru talman hade vi inget överskott, då hade vi ett underskott. Lyckligtvis fanns det då en förnuftig landskapsstyrelse som tog tag i frågan ungefär år 2000 genom att sakta mak dra i bromsarna. Det tog ett par år innan vi, lagtinget, de anställda blev varse om detta, men lyckligtvis nog blev vi varse om det och de senaste åren har vi haft en minskning med 14 personer. Det här visar att det går att minska genom naturlig avgång, som i de allra flesta fall har gjorts, men det går inte att minska utan envishet, utan missnöje, utan klagomål osv. Det har vi i landskapsstyrelsen och i landskapsregeringen fått uppleva många gånger, mycket klagomål, mycket gnäll, även från lagtinget. Det har vi också hört i samband med denna budget; när vi fortsättningsvis försöker göra omstruktureringar och minska så är man också missnöjd. Vi har jobbat på det här och jag upplever att vi småningom har kommit med mål omstruktureringen och nu krävs det kanske mindre åtgärder, men vi måste fortsätta ännu en tid för att nå en långsiktig balans på utgifter och inkomster.

 

För min del för trafiksidan, fru talman, inledde jag och landskapsstyrelsen processen år 2000. I praktiken införde vi anställningsstopp och vi anställde inte efter det att folk gick i pension eller slutade, utan vi försökte hela tiden omplacera. Det här har resulterat i att på trafikavdelningen har antalet anställda minskat med 22 personer från år 2000 till 2006, man har minskat med 10 procent utan att servicen har blivit lidande. Vi har minskat kostnaderna. År 2000 var driftsutgifterna 19,7 miljoner, år 2006 räknade vi med att driftsutgifterna skall vara 19,4-19,5.

 

I reda pengar har det således gjorts en driftsminskning på sex år, trots, fru talman, att bränslepriset under denna period har stigit med ungefär 2 miljoner euro. Bränslepriset var år 2000 17 cent/liter och det är i dag 46 cent/liter, det har alltså stigit med 270 procent. Då vi gör av med 1 miljoner liter resulterar det i ungefär 2 miljoner euros förhöjning. Detta har vi sparat in och lite till. Därför tycker jag att vi har gjort ett bra jobb utan att för den skull ha minskat på varken skärgårdstrafiken, vägunderhållet eller annat, utan vi har helt enkelt tagit bort onödig byråkrati. Vi har förbättrat strukturen och vi har också privatiserat till en del.

 

Det här går, fru talman, att åstadkomma genom att man är envis och är idog i sitt arbete. Jag har själv fått mycket kritik för mitt jobb från olika fackföreningar – jag får det än i dag. Jag har fått kritik mitt manskap, jag har fått kritik från ålänningarna. Men, fru talman, det är en nödvändighet, om vi inte skall råka i samma situation som museibyrån råkade ut för – man gjorde ingenting under många år och man måste sedan säga upp folk. Då är det mycket bättre, fru talman, att vi efter naturlig avgång väljer att inte återanställa där vi inte måste göra det. Det tycker jag är en mycket bra personalpolitik. I Sverige och Finland har man gått in för att helt kallt konkurrensutsätta all verksamhet – är man inte konkurrenskraftig får man gå hem och kanske inte ens kan försörja sin familj. Det har vi inte valt här; här tar vi den mjuka vägen och kan visa att vi på det sättet kan spara lika mycket som man har gjort runtomkring oss.

 

Fru talman!

Om jag går in på sakfrågor konstaterar jag att busstrafiken för nästa år kommer att vara oförändrad. Vi kommer att fortsätta med en viss kvällstrafik, trots att det tyvärr är ganska dålig beläggning på vissa turer, men vi skall ändå försöka hålla ut en viss tid. Dock vill jag påpeka att vi står i beråd att dra in vissa kvällsturer när bussen ibland går helt tom. Det är helt oförsvarbart att fortsätta med sådan trafik. Men det har varit ett tryck från ålänningarna att man vill ha kvällstrafik och man skulle kunna använda den oerhört mycket; tyvärr har det många gånger visat sig inte vara besannat.

 

Vi kommer också under året att förändra lagstiftningen för linjetrafik så att det ges möjlighet att upphandla trafiken fr.o.m. år 2007, då linjetrafiktillstånden går ut för nuvarande bussbolag. Vi kommer också att titta på om vi kan förändra prisbilden för dem som åker buss. Målsättningen för min del och hela landskapsregeringen är att vi kan sänka bussbiljettpriserna rejält så att inte priset skall vara ett hinder för att åka buss, vilket man i dag upplever, speciellt de som bor långtifrån Mariehamn och pendlar in till staden. Det här anser jag att vi kan åstadkomma utan att spränga nuvarande trafikram. En viss omdisponering kan kanske vara möjlig, men vi tror ändå att vi skall kunna hålla utgifterna nere så att nettoutgifterna inte ökar så mycket.

 

För skärgårdstrafiken fortsätter vi med samma trafikvolym som har varit de senaste åren, trots att bränslepriset har rakat i höjden. Vi begär också för skärgårdstrafikens behov att lagtinget måtte bevilja 1 miljon till att börja med för en ny färja. Kostnaden för den nya färjan räknar vi att skall uppgå till ungefär 11 miljoner euro. Tidsplanen för byggande av denna färja är att vi under första hälften nästa år skall uppgöra entreprenadhandlingar. Dessa handlingar kommer att vara mycket omfattande då detta passerar EU-gränsen för EU-upphandling. Hösten 2006 räknar vi med att kunna bjuda ut det här bygget. Anbudet kan antas i början av 2007 och då vi räknar med en byggtid om ca ett och ett halvt år kommer färjan att kunna tas i bruk under hösten 2008, helt i enlighet med vad lagtinget har beslutat i sin rambudget.

 

Fru talman!

Oförändrad färjtrafik trots ökade kostnader, byggande av ny färja samt det tidigare presenterade meddelande om kortrutt visar att landskapsregeringen nu är beredd att kraftigt satsa på kommunikationerna i skärgården, förmodligen står vi inför den största satsningen någonsin i historien för skärgårdens del. Det fina med denna satsning är att man i de allra flesta fall kan visa att driftsinbesparingarna betalar investeringen.

 

Fru talman!

Om vi sedan går  till vägunderhållet har vi gjort en strukturell förändring inför nästa år, där vi inför införa beställar- och utförarmodellen. Det är nödvändigt för att utförarsidan skall kunna vara oberoende och ha så ojäviga förhållanden som möjligt. Det egna vägunderhållet har de senaste åren minskat till förmån för privata entreprenörer. Senast bjöd vi ut snöplogningen där vi markant ökade de privatas insats i vinterunderhållet. Jag uppskattar att nuvarande kostnadsfördelning för vägunderhållet är 70 procent privat och 30 procent i egen regi. Därför finns det inte desto större funderingar om förändringar att ännu mera öka privatiseringen, utan vi kommer att fortsätta med de mål som vi kommer att uppnå inom nästa år och i det fall att vi har naturliga avgångar, såsom pensioneringar och annat kommer vi att se om det där finns några möjligheter att i stället privata kan komma in. Vi anser att vi måste ha en egen styrka nu och i framtiden för att kunna hålla emot det hotande privata monopolet. Ett privat monopol är inte bra, och inte heller är det bra med ett offentligt monopol, utan vi vill ha en blandning för att kunna upprätthålla konkurrensen.

 

Vi kommer heller inte nästa år och inte under min mandatperiod att säga upp folk på trafikavdelningen utan allt kommer att ske i naturlig avgång och eventuell några mindre omplaceringar.

Vi kommer också av förekommen anledning och de senaste skriverierna i tidningarna att kraftigt öka vinterunderhållet runt Mariehamn och på huvudvägarna. Detta kommer att kunna göras genom omdisponeringar och utan kostnadsökningar.

 

I fråga bidrag till kommunalvägar har landskapsregeringen föreslagit att anslaget skall höjas med 100 procent. Det är en tydlig signal att vi vill att glesbygden skall leva. Vi vill att kommunerna skall grundförbättra sina i många fall usla kommunalvägar och vi är beredda att öka bidraget för detta.

 

Fru talman!

Om jag så går över till investeringar på vägar så fortsätter det som vi har hållit på i många år, att vi skall förbättra och bygga om våra huvudvägar. Långnäsvägen börjar småningom bli klar; år 2007 tror jag att den skall vara klar. Vi kommer att nästa år påbörja byggandet av en etapp mot Eckerö, året därpå står Sund i tur. Parallellt med dessa vägar kommer vi att planera gång- och cykelbanor som glädjande nog på den senaste tiden har mött mycket positiv respons från kommunerna. I början var det en viss skeptis om det skulle behövas och om det var nödvändigt. Det har visat sig vara en lyckad satsning för både trafiksäkerheten och för turismen.

 

Vi kommer också inom nästa år att påbörja en ny s.k. smitfil mot Lemland i den omtalade Rökerirondellen, en fil som kommer att sträcka sig ett par hundra meter. Detta kommer att underlätta från att i dag ha varit tvungen att stå fyra minuter i kö till bara en minut i kö. Jag har själv roat mig med att ta lite tid på de omtalade köerna och en morgon när det var lite exceptionellt, en bilbärgare måste börja bärga en bil mitt i en korsning, så det blev lite längre köer; normalt har vi tre-fem minuter, så vi har inget speciellt problem egentligen men vi väljer ändå att bygga filen mot Lemland och sedan kommer också en fil norrifrån i tur så småningom.

 

Vi har också en satsning på kanske den sämsta vägen på hela Åland i förhållande till trafiken och det är sträckan Kvarnbo – Haraldsby som kommer att påbörjas och byggas om nästa år. Där kommer vi, fastän jag nästan inte har vågat nämna det i denna talarstol, att förmodligen bygga en rondell och det är på begäran från saltvikare som anser att det är nödvändigt med en rondell i korsningen för att uppnå trafiksäkerhet. Det har också funnits förfrågningar om en rondell vid teknisk verken, och det skall vi se på om är möjligt. Man lär här i salen, men för vår del är trafiksäkerheten av yttersta vikt; den dagen ett barn blir ihjälkört är jag övertygad om att det inte är så många som ler i den här salen då. Då ropar man efter bättre trafiksäkerhet.

 

På grund av trafiksäkerheten är ett prioriterat område, fru talman, i landskapsregeringens handlingsprogram och i vårt arbete har vi nu en trafiksäkerhetsgrupp som just avslutat sitt arbete, där vi föreslår många saker som redan i och för sig har stötts och tagits upp här i salen. Vi kommer att föreslå det och så skall vi se om modet finns här att göra det eller om det är så att man bara vill prata om det!

 

Fru talman!

Jag vill kort gå in på mina övriga delar. Dels är det motorfordosnbyrån, där landskapsregeringen kommer att avlämna en framställning till lagtinget om en lagförändring där vi ganska mycket går ner på antalet besiktningar av personbilar. Det här kan vi göra med motivering att dagens nya bilar är betydligt hållbarare än gårdagens. De åländska bilarna har mindre kilometer per år än andra länder runtomkring oss och dessutom saltar vi inte våra vägar , vilket gör att bilarna håller mycket längre. Det här kommer att betyda en minskning av besiktningsutgifterna för våra personbilsägare. Det kanske också finns utrymme för att minska avgifterna t.o.m., men det skall vi se på.

 

Fru talman! Jag skall precis just sluta. Vi har till sist Ålands Radio och TV som ofta tas upp här och jag vill bara påpeka att en public service-radio är absolut en nödvändighet för ett demokratiskt område som Åland. Det måste finnas en radio som kan informera på ett oberoende och neutralt sätt. I de kostnader som ofta nämns i talarstolen om att det är så dyrt ingår ganska mycket upphovsrättskostnader för att kunna se svensk TV, höra svensk radio osv., som är oberoende av om vi har en egen radio eller inte.

 

Till sist, fru talman, vill jag bara nämna det s.k. Godbyprojektet, där Norra Ålands Industrihus har fått i uppdrag av landskapsregeringen att bygga ett affärshus i Godby där både privata och allmänheten skulle ingå; här finns det mycket positiva signaler, så jag tror att projektet kommer att komma igång, bara det att landskapet försöker få ut en egen del av sin verksamhet dit, så finns det också privata som är intresserade att etablera ett bygge på ca 1500 kvadrat, helt utan skattefinansiering.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!

Det gläder mig och liberalerna att trafikansvarige Runar Karlsson nu lovar att prisbilden för kollektivtrafiken skall ses över. Det är också helt i den andan som vi har lämnat två motioner, särskilt när han nämner att det går tomma bussar på kvällarna är det t.ex. bättre att man för ungdomarnas del skulle sänka priset och få ungdomarna att välja bussen från randkommunerna och skärgården än att föräldrarna sitter och kör på dem. Vi har sagt det förut att det ur miljön och annars också är bra.

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson nämner privatiseringen. Där vill vi från liberalerna påpeka att privatiseringen får inte bli något självändamål. Det måste vara så att det är en stor kontroll över att det arbete som de privata åtar sig också sköts; då är det närmast vägunderhållning som det är fråga om. Det får inte bli sämre skött och på bekostnad av trafiksäkerheten. Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson sade att det är ungefär skriverierna på sista tiden som har påkallat bättre vinterväghållning; inte får det vara så att det är skriverier som påkallar bättre vinterväghållning, utan det måste vara ett långsiktigt arbete att se till hur vi får de åländska vägarna farbara också när det är svåra trafikförhållanden.

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

Jag tror att liberalerna och landskapsregeringen har ganska mycket samsyn beträffande busstrafiken att man borde få ner priset. Jag såg att liberalerna har motionerat om gratis busstrafik, men det kanske är att gå lite för långt. Privatiseringen håller jag med om; det är inte en ideologisk sak för mig och landskapsregeringen utan det är så att vi försöker hitta var det är billigast. I en del fall kan vi visa att vi kan sköta det billigare i egen regi och i en del fall privat. Vår ledstjärna har varit att inte säga upp folk utan vi gör det i den takt som naturlig avgång sker. Ltl Raija-Liisa Eklöw nämner att skriverier inte skall styra vinterunderhållet. Det är klart att skriverier styr och påverkar en del ävensom ålänningarnas påpekanden. Det har tyvärr visat sig den senaste morgonen att det borde ha prioriterats på lite annat sätt, det är inte så stor sak, men det har vi kommit överens om och det har åtgärdats fr.o.m. i dag. Det är så med alla system att allting går att förbättra hela tiden.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Det är mycket riktigt att vi har en samsyn om busstrafiken att vi skall försöka främja den så mycket som möjligt och motionen om gratis buss skall man också se som ett stöd till den politik som man har om att ta ner priserna. Det är inte en motion om att det skall vara gratis buss utan att man gör en utredning om det och får det till stånd. Vi har tyvärr ett tak som ligger emot att alla bussar på Åland används under den här korta tiden på morgonen och på kvällen. Däremellan har man väldigt svårt att sysselsätta busschaufförer och övrigt. För att få igång det här riktigt och komma över tröskeln kanske detta med gratisbuss skulle vara ett alternativ, men man måste se på det långsiktigt och det är en ganska stor kostnadsfråga. Men med beaktande av att vi har 26.000 fordon som passerar våra utfarter – enligt den senaste mätningen – är det verkligen anledning att se över detta. Vi har gratis parkeringar i Mariehamn – en fråga som jag tar upp i en av mina motioner – vi har väldigt förmånliga avdrag osv. för biltrafiken, vi stöder den ganska mycket här i landskapet, så vi kanske skall titta lite på den saken. I upphandlingen bör man se till att ge långsiktiga avtal åt bussbolagen; på fastlandet och andra ställen där det är för kortsiktigt är det svårt att anställa busschaufförer osv. Där har vi alltså en samsyn.

 

När det däremot gäller Björsbykorsningen har vi haft lite olika uppfattningar om den biten. Jag hör att det är av yttersta vikt med trafiksäkerheten, den skall prioriteras och man pratar mycket om den; då hoppas jag verkligen att man tar i beaktande att det är en 90-väg här med två livsfarliga T-korsningar, så man borde vidta åtgärder, få bort dem och i stället få tre säkra L-korsningar. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

Precis som ltl Åke Mattsson säger är det inte alldeles lätt för bussarna att konkurrera med bilarna när vi har byggt upp ett sådant samhälle. Jag kan bara påpeka att östra utfarten har en trafik i dag på 15.000 fordon per dygn. 15.000 fordon i Sverige och Finland skulle betyda att man måste bygga om dem till två filer åt varje håll; efter 12.000 fordon per dygn bygger man två filer åt varje håll. Vi har här kunnat klara en utfart utan större problem med 15.000 fordon, så det visar att vi har en ganska god planering av den utfarten. När det gäller Gölbykorsningen är jag helt överens med Mattsson att vi inte är överens och jag har inte heller varit överens med mina övriga kolleger, men här är vi ändock överens om att vi i nästa års handlingsprogram skall beakta en ny korsning från Hammarlandsvägen. Här har jag ärligt sagt fått ge mig för dem som är förnuftigare än mig – ibland får man ge sig och ibland får man kanske inte ge sig, men i det här fallet är det majoriteten som har övertygat mig.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson räknade upp hur den offentliga sektorn har växt från 1998 till 2002 och han talade också om att den har slutat växa och att det går åt andra hållet. Jag skulle bara vilja påpeka att centern var med och byggde upp den offentliga sektorn, så det är väl deras skyldighet också att se till att den sjunker, för det är precis som landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson sade att annars kommer det att sluta med katastrof. Det var egentligen inte det jag tänkte fråga om utan beställar- och utförarmodellen som landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson var inne på. Betyder det att privata entreprenörer också blir hörda i samband med utförardelen när man gör en beställning på ett arbete inom vägavdelningen, att man alltså har jämförelsepriser? Annars förstår jag inte detta bollande med beställare och utförare i samma förvaltning, om man inte gör en förfrågan till privata entreprenörer om man kan göra det billigare än landskapet. Annars är det bara som det står i skrivningarna att man flyttar folk från beställardelen till utförardelen eller om det var tvärtom!

 

Först skulle jag vilja tacka landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson för att de äntligen har kommit till skott när det gäller utbyggnaden av Eckerövägen. När det gäller smitfilen till Lemland säger han att man skall främja busstrafiken och ha ett minskat trafikberoende. Detta är lite motsägelsefullt. Om man underlättar för biltrafiken ökar det inte intresset för kollektivtrafikåkande! Jag förstår inte riktigt hur ni har tänkt er plus att smitfilen kommer att fordra en påkörningsfel intill Lemlandsvägen. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

Det är alltid en konflikt mellan buss och bil. Det är svårt men man får ändå inte proppa igen bara för att man skall tvinga fram åt folk att åka buss. Det är ungefär som med trafiksäkerheten att det är balansgång mellan framkomlighet och trafiksäkerhet. Trafiksäkerhet kan ibland vara lite problematiskt för bilförarna, så det är inte alldeles lätt.

 

När det gäller beställare och utförare bjöd vi ut all plogning på Åland för några månader sedan; där jämförde vi med egen regi och det visade sig att av tolv distrikt som vi bjöd ut sköts åtta av privata och fyra av egna. Där hade vi en bedömning vad som var billigast. Det är klart att det blir ofta bara en bedömning, men annars är ofta ledstjärnan att man helt avknoppar verksamheten från underhållet och bjuder ut den bara till privata och då är det bara privata som bjuder det och inte alls den egna verksamheten som bjuder på det. Då är det enklare att göra det. Men med beställare och utförare blir det en helt annan person som är beställare och då kan han styra det på ett sådant sätt att han bjuder ut en del av verksamheten, inte bara den verksamhet som han inte själv vill ha, så det blir en bättre situation på det sättet.

 

När det gäller beskyllningen att centern har varit med och byggt upp byråkratin skall jag medge tt centern har varit med alltsedan 1976 och byggt detta samhälle och sedan 1976 till 2006 har vi byggt upp ett otroligt fint och bra samhälle. Det är vi stolta över i centern.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Fru talman!

Jag skulle vilja komma med lite information till landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson när det gäller kollektivtrafiken. Från Brändö och Kumlinge kommuners sida har vi sett det som ett problem att vi på söndagskvällar inte har möjlighet till kollektivtrafik när färjan anlöper Hummelvik. Många av våra studerande i gymnasiet och andra skolor skall då in till Mariehamn och flera av dem har inte körkort. Vi har löst det på följande sätt: Brändö och Kumlinge kommuner har gått samman, vi har upphandlat kollektivtaxi som får användas i första hand av våra studerande i Mariehamn och i andra hand av andra kumlinge- och brändöbor. Det finns också en möjlighet från kommunernas sida att tag i egna saker själva, man kan inte alltid förvänta sig att landskapet skall servera allting på fat.

 

När det gäller skärgårdstrafiken tycker jag att det är väldigt bra att satsningar görs i trafiken. Jag har två frågor som jag skulle vilja ställa, där jag önskar ett förtydligande. Det första gäller nybyggnation av färja. Jag tycker att det är bra att man satsar på en färja, men innan projekteringen inleds bör man väl lämpligen komma överens om var färjan skall trafikera. För det andra citerar jag från budgeten: ”En utbyggnad av fullständigt kortruttssystem på norra och södra linjen kräver omfattande investeringar som inte kan åstadkommas på några få år. Därför görs årliga och kontinuerliga delinvesteringar så att alla projekt passar in i det framtida helhetskonceptet.” Det tycker jag är bra men det som jag saknar här är investeringen på norra linjen. Jag tänker främst på Hummelvik. Om norra linjen skall finnas kvar borde en stor delinvestering finnas med redan i årets budget.

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

Först till färjan som skall byggas; om lagtinget godkänner denna del av budgeten är naturligtvis det första man inleder att man ser: var skall den sättas in? Naturligtvis kommer vi att ha en liten arbetsgrupp och naturligtvis kommer vi att komma ut till skärgårdskommunerna och diskutera detta. Här skall man vara fullständigt övertygad om var färjan skall före man går vidare. Vi har redan i dag en skiss och en ritning på en färja som gjordes upp en gång i tiden, som liberalerna t.o.m. hade med i sitt kortruttsmeddelande, så det finns en acceptans för den modellen, men naturligtvis skall vi jobba vidare på detta. 

 

När det gäller frågan om utbygganden av kortrutt tycker jag att vi återkommer i den fortsatta debatten om kortruttsmeddelandet, där vi hoppas få ett brett stöd för någonting så att vi kan sätta igång det jobbet. Allt är egentligen utrett i dag som bör utredas och nu gäller det bara att vi är överens och sätter dit pengar, sedan kör vi.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Minister Karlsson pratar här om att 70 procent av vägunderhållet är utbjudet på entreprenad. Eftersom det då är 30 procent kvar och det innebär 64 personer är 150 personer i det privata näringslivet anlitade av landskapet för vägunderhåll. Det är positivt. Med detta vill jag säga, att jag tror inte riktigt att siffrorna stämmer, utan det är kanske tvärtom att det är 30 procent som är konkurrensutsatt.

 

När det gäller beställar- och utförarorganisation är det ingen vits med det om man inte konkurrensutsätter utförarfunktionen i sin helhet. Det blir bara ineffektivitet och rentav en chimär om man inte inför total konkurrensutsättning. Det är ingen vits att göra det. Det är lite märkligt att man också inför nettobudgetering. Är vitsen med det att man skall dölja - för lagtinget kanske – hur ineffektiv verksamheten är? Så läser jag lite budgeten. Det här är väl som vanligt då, som minister Karlsson sade i tidningen, att det handlar inte om ideologi utan det handlar om spara skattebetalarnas pengar. Jag tror inte att man sparar pengar på det här viset, utan det blir som sagt osynliga kostnader när vi skall läsa budgeten här i lagtinget.

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

70 procent av värdet, sade jag, görs av privata. Vi köper upp t.ex. allt grus och all sand och till sådana saker behövs det färre personer i förhållande till annars. Det är 70 procent av underhållets budget som går till privata aktörer, om vi säger så. Då kanske ltl Danne Sundman förstår. Ltl Danne Sundman tror inte på systemet vi har i dag att vi försöker strukturera om trafikavdelningen och bjuda ut osv. i förhållande till naturlig avgång, så jag förstår att ltl Danne Sundman tycker att man skall ha modell som i Sverige och Finland att man bolagiserar och bjuder ut under fullständig konkurrens. Trots allt kan vi visa att trafikavdelningen har minskat med 22 personer sedan år 2000. Vi har samma driftsutgift i dag som vi hade år 2000, trots att bränslet har stigit med 2 miljoner euro. Vi kan visa att det här är en metod där kostnaderna minskar och vi har en bra personalpolitik. Varken jag eller landskapsregeringen vill att vi skall sparka folk som kanske har hus, lån och är familjförsörjare osv. Vi vill gå den mjuka vägen, men vi vill också spara pengar och vi tycker att här har vi hittat en medelväg. Naturligtvis kunde vi gå en betydligt hårdare väg och kanske spara pengar på det här kontot, men de kanske skulle ha dykt upp på arbetslöshetskontot i stället. Vi tycker att vi här har hittat en bra modell.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Dennis Jansson, replik:

Fru talman!

Jag hajade till när landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson talade om rondeller. Rondeller är en väldigt bra sak för Åland och vi har stridit om det en del i tidningarna. Vi kommer säkert att se att de satsningar som landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson har initierat beträffande bl.a. Bläckfisken kommer att visa lägre olycksstatistik i framtiden, det är jag övertygad om. Men när landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson talar om att bygga rondeller i Saltvik blev det genast svårt för mig att sitta still. Vi har fortsättningsvis allvarliga problem med flödet på landskapets vägar inom staden, t.ex. tekniska verken, som landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson själv nämnde. Bör man inte titta på prioriteringsordningen ordentlig här innan man börjar bygga ute på landet där det trots allt inte är något stort trafikflöde som ställer till problem.

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

Jag kan hålla med om att man skall prioritera där den mesta trafiken finns. Vi har faktiskt satsat ganska mycket på trafiklösningar runt Mariehamn och jag kan också hålla med om att en trafiklösning vid tekniska verken borde gå före någonting annat. Ibland måste vi också göra regionalpolitiska satsningar och prioriteringar för att hela Åland skall leva, som vi brukar säga i centern. Beträffande trafiklösningen Kvarnbo – Haraldsby kanske det inte är så hemskt mycket biltrafik, men det är oerhört mycket skolelever som passerar korsningen varje dag. Vi vet att en satsning på trafiksäkerheten här skulle betala sig och jag vill inte vänta så länge att en olycka skall behöva ske. Vi måste göra det; om det sedan blir en rondell eller inte, men jag ville i alla fall nämna det ordet här för det har varit lite diskussion om det på senare tid. Faktum är att de saltvikare jag har pratat med säger att de vill ha en rondell – jag vågar nästan inte bygga flera fastän de vill ha!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Jag vill ge mitt stöd åt landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson angående diskussionen om trafiksäkerhet. Det är någonting som liberalerna anser som mycket viktigt. Sedan får jag väl vara en sådan som kommer ut ur garderoben och erkänna att jag tycker att rondeller är bra, men det skulle ha räckt med två! Jag delar också ltl Dennis Janssons uppfattning om att det finns högpriroterade områden i staden, ett är vid tekniska verken, ett är övergången och utfarten till Lemlandsvägen och dessutom finns det oroande tendenser i staden att man kör väldigt hårt, så jag tycker att det är viktigt att man i trafiksäkerhetsprogrammet också har en öppen dialog med staden. Det har förekommit uppgifter att man har tagit fast fortkörare på Storagatan ett antal gånger som har kört över 100 km/h. Storagatan har 13 övergångsställen, så jag delar landskapsregeringsledamoten Runar Karlssons uppfattning att det är bara en tidsfråga innan det kommer att hända en allvarlig trafikolycka. Så fullt stöd för trafiksäkerhetsarbetet Karlsson!

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

Det tackar jag för och det känns extra skönt att man kan ha breda uppslutningar om olika saker, oberoende om man tillhör regering eller opposition. Det är så vi skall arbeta; när vi har olika åsikter skall vi ha olika åsikter, men har vi lika skall vi också kunna stiga upp och säga det. Det känns jättebra i det politiska arbetet. När det gäller trafiksäkerhetsarbetet i Mariehamn håller jag också med om att Mariehamn måste involveras. Vi har en representant i trafiksäkerhetsgruppen från Mariehamn, men rent aktivt och primärt är det Mariehamns stads sak att bygga upp trafiksäkerhetssarbetet i staden. Det är de som bygger, betalar och bestämmer. Kan vi hjälpa till skall vi förstås göra det.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Fru talman!

Det var en sak som blev oklar för mig vid presentationen, men den har klarnat något under replikskiftets gång. Jag kommer att föra ett resonemang och om det är så att jag har uppfattat det på fel sätt får man säga ifrån från Karlssons sida.

 

Utförar- och beställarroll talar man om. Det är på det sättet man skall försöka konkurrensutsätta trafikavdelningens underhåll speciellt. Nu säger man att man fortsättningsvis kommer att ha samma antal personer i verksamheten. För mig blir detta väldigt otydligt. Vad är det man i så fall skall konkurrensutsätta? Jo, under replikskiftet sades det att det är grus t.ex. Det man konkurrensutsätter, det är Rafael och Widman det då? Det som jag vet är att t.ex. jordschaktsföreningen väldigt flitigt har uppvaktat regeringen och speciellt trafikavdelningen, men kan vi då säga att de inte behöver göra det i fortsättningen, för just själva verksamheten kommer inte att bjudas ut på den privata marknaden – arbetet-  utan det är någonting annat man kommer att konkurrensutsätta. Är det rätt eller fel? Vi har tidigare pratat om det här med privatiseringar och det är det jag har förstått att både centern och Frisinnad Samverkan i regeringen tidigare har drivit, vad gäller både verksamheten på trafikavdelningen och också sjötrafiken, men där har man alltså gått tillbaka – för den konkurrensutsättning man nu talar om är en chimär!

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

Ltl Gun-Mari Lindholm talde om jordschaktningsföreningens intresse och faktum är att vi hade en diskussion med dem före vi bjöd ut sandning och plogning för någon månad sedan, vilket resulterade i att vi ökade den privata insatsen för plogningen och sandningen på Åland från 30 till 70 procent. Nu är det omvänt; tidigare skötte landskapet 70 procent av plogning och sandning på Åland och det privata 30 procent. Nu vänder vi på steken tack vare att vi bjöd ut alla distrikt och de var aktiva nog och bjöd på det här. Där tycker jag alltså att vi var lyhörda gentemot dem. Vi kommer inte att bjuda ut helheter utan vi kommer att se på småa bitar som man kan bjuda ut efter det att folk har slutat och det finns utrymme för det. Men om man totalt skall göra en reform så gör man som i Sverige och Finland att man bjuder ut alltihop och bolagiserar osv. Vi har dock valt den mjuka och långsammare metoden i så fall. Så är det bara.

 

När det gäller beställar- och utförarmodellen är det ett förslag inför nästa år och det kommer småningom att finna sina former. Inte har vi lösningar på allt nu redan. Jag vet inte om lagtinget kommer att godkänna det ens.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

När det gäller trafikplaneringen mera i detalj återkommer jag i mitt anförande, men jag tänkte lite ta upp detta med motorfordonsbyrån. När det gäller den typen av serviceinrättningar tycker jag att det är rimligt att man har en nollbudgetering, dvs. att man klarar sina egna kostnader. Men motorfordonsbyrån går de facto med vinst. Jag konstaterar att vi har gjort ett stort misstag från Ålands Framtids sida, för vi har motionerat att besiktningsavgiften skulle sänkas och nu står trafikministern och säger samma sak, men jag har lärt mig tidigare att när vi lägger förslag så tar det ett år innan man kan förverkliga dem, för annars kan det komma fram varifrån förslaget kommer! Jag får alltså konstatera att vi har gjort ett misstag. Men trafikministern säger att man skall gå ner på besiktningstiderna. Det står i momentet så här: ”Regeringen tänker lämna en framställning i syfte att minska kontrollbesiktningsintervallen med beaktande av trafiksäkerhetsaspekter och EG-rätter.” Jag läser det så att minskar man besiktningsintervallen blir det ännu tätare besiktningar. Vad är det riktigt som gäller, trafikministern?

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

Jag vet inte riktigt hur ltl Anders Eriksson tolkar detta, men meningen är, och vi kommer att göra så, att antalet besiktningar för bilar skall minskas. Det är ett förtydligande i så fall att det är otydligt skrivet. Att vi är överens, ltl Anders Eriksson, Ålands Framtid och vi om att vi skall försöka sänka kostnaderna är förstås bra!  Är vi överens om något med politisk majoritet, så vad kan vara bättre än det! Dessutom minskar kostnaderna för personbilsägarna, så vem som helst får ta åt sig det, bara vi åstadkommer det!

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Ragnar Erlandsson, replik:

Fru talman!

Trafikminister Karlsson är kreativ och tycker att det är bra att det kommer fram idéer och att man vågar genomföra vissa, och det är väl rondellerna ett bra exempel på. Förvisso är det så att de bidrar till trafiksäkerheten men också till trafikirritationen givetvis. När det gäller Björsbykorsningen är jag inte heller överens med trafikministern och ibland kanske man rentav kan skämta och säga att lagtingsgruppen är inte heller överens, men trafikministern kan ju säga att mot detta trafikministerns beslut reserverade sig samtliga utom trafikministern!

 

När det gäller rondellerna tänkte jag bidra med en kreativ tanke, att kunde man inte tänka sig att anlägga värmeslingor i rondellerna som skulle vara lite styrda av temperaturen? Då skulle man slippa detta sandningselände som man har varje morgon när det är blixthalka, alltså att vid en viss temperatur skulle värmen slå på. Det finns el alldeles i närheten av varje rondell i stort sett. Har man övervägt detta inom trafikplaneringen?

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

Nej, detta med värmeslingor är en helt ny idé som kommer fram här av ltl Ragnar Erlandsson och det tål att tänkas på. Det finns numera miljövänlig saltlösning, så man har funderat på att skaffa en liten maskin för det till kommande år och kanske utöka den biten i rondellerna och på de mest trafikerade vägarna och backarna i så fall. Det skulle vara ett alternativ, men jag skall ta till mig de här synpunkterna så får vi se vad resultatet kan bli.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

(Kl. 11.50).

Plenum avbryts nu för lunch och vi återupptar diskussionen kl. 12.45.

 

                                                                  ------------------

(Kl. 12.45). Plenum fortsätter.

 

Ltl Göte Winé:

Herr talman!

Det här är en mycket bra budget. Det är en offensiv budget. Den drar in på vissa ställen och ger då möjlighet till utveckling på annat. Det finns nog inte många som anser att de får tillräckligt med pengar, alla vill hela tiden ha mer. Och så kommer det väl hela tiden att vara – konstigt vore det annars.

 

Men ändå har jag träffat på flera tjänstemän inom landskapsregeringen som är otroligt nöjda med budgeten, de känner att man lyssnat på dem. Och det är ett gott betyg till de ansvariga som suttit och slitit dag som natt för att få budgeten så rättvis som möjligt. Budgeten är så bra att debatten mera har gått över på en självständighetsdebatt i stället för att debattera budgeten.

 

Det som dock mycket har debatterats är kommunernas ekonomi och det kan behövas det också. Och visst kanske man i framtiden måste se över hur man hjälper kommuner och på vilket sätt. För nog är det så att kommunerna tar lite stryk på olika sätt och hur man kompenserar dem på olika sätt skall väl diskuteras. För visst är det svårt att få företag att etablera verksamhet ute i exempelvis randkommunerna och där kanske landskapet kan ta ett visst ansvar att hjälpa på ett eller annat sätt. En utredning bör kanske göras hur man skall kompensera kommunerna. Och på vilket sätt skall man kunna hjälpa kommunerna? Är det på andelssystemet före investeringar, slår kapitalskatten rättvist mellan kommunerna? Vi bör nog utreda innan vi fattar beslutet.

 

Om det är något vi märkt senaste veckorna så bör man utreda först, annars har vi de mest besynnerliga debatter som vi haft den senaste tiden. På tal om utredning väntar jag med tillförsikt på vad det konstaterats och vad landskapet gör i samband med debiteringen för Gullåsen, för just nu kan många platser på Gullåsen bli ödesdigra för kommunerna. Visst skall man låta de äldre vara i sin hemkommun så länge som möjligt, men samtidigt kan man inte bygga upp äldreomsorgen hur mycket som helst. Därför bör en utredning också göras om en kommunreform och där ser jag fram emot den utredningen och dess svar. Jag är helt övertygad om att det här är frågor som kommer att klarna under 2006. Nog är välfärden viktigare för den åländska medborgaren än kommunens namn.

 

Sedan något som jag säger äntligen åt är att man nu tar tag i olika frågor och att man inrättar en tjänst som enhetschef hos polisen och därmed stärker polisledningen som behöver hjälp.

 

Det andra stora nu är projektet ”Rensa Åland 2006” och det kommer inte som någon nyhet att vi har många som hamnat i narkotikans klor. Och här vill jag ge en stor eloge till det politiska samarbetet inom regeringspartierna över att vi verkligen börjar se till att det händer något inom narkotikaarbetet. Med de resurser som nu föreslås kan det bli en god start på att något äntligen börjar hända. Och just det här har vi väntat på sedan 2000. Nu hoppas jag att det också ges PAF-pengar så att föreningen Fri från narkotika får resurser till en anställd verksamhetsledare, informatör, som kan hjälpa föräldrar som behöver stöd men framför allt en person som kan fara ut och prata med föräldrar i förebyggande syfte.

 

Herr talman!

Tyvärr är det så nu att narkotikan finns inne i våra skolor. Narkotikan är ingenting som man festar bara på lördagar med. Det är därför viktigt att man nu under 2006 får en offensiv drogpolicy som tar tag i det här. Nog är det så att vi måste kunna garantera föräldrarna som har barn som börjar studera i landskapets skolor att de kan börja i en narkotikafri skola. Jag undrar hur många rektorer som kan garantera det i dag. Därför hoppas jag att det blir en tuff och hård drogpolicy som man kan använda sig utav och att det inte bara blir papper som blir hyllvärmare. Fast om man måste gå så långt som till urinprov i skolorna, så stöder jag personligen det. Nog måste vi ta krafttag mot narkotikabekämpningen på alla plan.

 

En satsning som nu också görs inom skolorna är satsningen på specialundervisning och skolhälsa vilket jag tycker att är mycket angeläget och tackar för.

 

Ett område som verkligen har räddat många barn/ungdomar från just olika sorters problem är idrotten. Därför gläder det mig att se att landskapsregeringen fortsätter med att ge bra ekonomiskt stöd till idrotten. Förebilder finns det gott om här på Åland, både i lag och individuella idrotter. Något om idrotten som jag verkligen tycker att är bra är att Åland fick Ö-spelen 2009. Detta är bra som en turistisk satsning, men framför allt är det ett bra tillfälle för våra åländska barn att se många olika idrotter på hög nivå. Det brukar sedan visa sig i positiva ökningar för olika idrotter med barn och ungdomar som söker sig till idrotten. Och att ålänningar mår bra psykiskt och fysiskt av idrott behöver jag knappast försöka övertyga någon om här, så satsning på idrotten lönar sig i längden.

 

Det som är tråkigt är att föreningen Ålands slöjd och konsthantverk har meddelat att de inte längre avser att driva undervisningsverksamhet vid Ålands hantverksskola. Jag tycker att det är synd att inte föreningen har ork och ekonomi att driva skolan vidare. Jag hoppas att hantverksskolan blir kvar i Sund med turistiska sommarsatsningar också där, som kan ge stora ringeffekter. Jag hoppas också att den stannar kvar som en förening och inte går in under landskapet. Flera av våra åländska skolor skulle må bra av att drivas i egen regi, för då skulle man kunna utnyttja mer av skolorna även under somrarna. Se t.ex. Ålands folkhögskola som en sommarkonferensanläggning – vilken miljö! Men varför skulle man göra det när man får pengar för verksamheten år efter år. Det blir så bekvämt att bli under landskapsregeringen.

 

Man bör också jobba in lite av sina verksamhetspengar, är någonting som jag föreslår. Jag hoppas som sagt att hantverksskolan stannar kvar i Sund och att det finns lite verksamhet kvar i Sund. Hantverksskolan är viktig för Sunds kommun.

 

Men det stora ÄNTLIGEN är för mig när jag läser i budgeten om att utbildning för personliga hjälpare inom vårdinstitutet kommer igång, någonting som socialdemokraterna hade en motion om ifjol med mig som första undertecknare. Det här är ett beslut som gör att de funktionshindrade som är i behov av personliga hjälpare får professionellt utbildade och behöriga hjälpare. Samtidigt får personliga hjälpare en trygghet, en identitet. Engagemang har de när de söker till utbildningen från de jobb de redan gjort. Visst kan det vara trögt att få många att gå den i början, men så är det ofta när man söker någon ny nisch att det tar lite tid i början. Den här utbildningen finns inte på så många orter i Svenskfinland, så jag är övertygad om att man kan få folk som väljer att komma hit att studera just det här. Men som sagt det viktigaste av allt är att det här synliggör de funktionshindrade och hjälper dem.

 

För ett år sedan stod jag här och sade att vi måste satsa på Bomarsund och nu står det i budgeten  att ”särskild fokusering sätts på Bomarsund” och de orden gläder mig oerhört. Visserligen står det inte att det skall ösas pengar över Bomarsund, men det kommer nog att kunna ges ekonomiska resurser dit.

 

Det har varit mycket utbildning och kultur, men det är för att det är ett så bra område i budgeten och framför allt så händer det saker där. Tack ledamoten Camilla Gunell för ett mycket bra arbete!

 

Tyvärr var jag borta i måndags, men om jag har fått rätt information blir jag lite fundersam över att ltl Gun-Mari Lindholm säger att hon i ÅHS:s styrelse jobbat för att få fler tjänster till barn- och ungdomspsykiatriska inom ÅHS. Jag tycker det är jättesynd att jag missade att ltl Gun-Mari Lindholm har sagt det på styrelsemöte och att jag inte kunde stöda det. Ännu mer synd är det när jag tog upp det löst i diskussion i samband med att vi hade konsekvensdiskussionerna och där kände jag ett stöd av en, och var inte ltl Gun-Mari Lindholm som då var beredd att stöda mig.  Men, hur som helst, den här motionen tycker jag är bra och hoppas att finansutskottet ser på den, för det är inte bra när barn och ungdomar måste vänta på att få hjälp inom det psykiatriska.

 

Avslutningsvis har vi stora utmaningar framför oss och det jag tänker på är turismen och arbetsmarknadspolitiken.

 

Vi måste våga satsa för att få hit turister i framtiden, men vi måste satsa klokt. Vad är det turister vill ha och vad kan vi erbjuda? En del som vi redan har är anläggningarna inom idrotten. Nu gäller det att satsa på marknadsföreningen och vilket läge att sälja Idrotts-Åland med både herr- och damlag i högsta serien! Varför inte skicka med en marknadsföringsgrupp som skulle saluföra Åland i samband med lagens bortamatcher? – en målgrupp som vi kanske inte når lika bra annars. Ett bra sätt att stöda idrotten är att köpa tjänster av föreningen att sälja Åland med ett litet utställningsbord och ge dem lite utbildning om att marknadsföra Åland rätt.

 

Herr talman!

Åland har i dag en låg arbetslöshet som vi kan vara stolta över, likaså sysselsättningen som är nära 80 procent. Men skulle vi plocka ut våra 20-30-åringar och jämföra dem med övriga länders så undrar jag hur arbetslöshetsgraden skulle se ut då.  Vad jag har hört har vi många ungdomar i just den åldern som är arbetslösa och jag vet inte vad det beror på. Men stämmer det så har vi en trend vi måste göra något åt innan den blir ohanterlig.

 

Bästa regering! Nu avslutar jag lite drastiskt och negativt och det är bara för att ni inte skall luta er tillbaka och njuta av ert fina arbete, utan att ni ser nästa utmaning framför er! Tack och bra jobbat, fortsätt i den här stilen!

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman!

Jag noterade i ltl Göte Winés anförande att han berömde regeringspartierna för att ha gjort ett gott arbete. Jag vet inte om jag kan hålla med om det. Man kan gå in på Internet, på Karlstad, på Lund eller var man vill och så klickar man ner ett program som man lägger in! Det gäller att få folk att arbeta och få igång det. Att man äntligen har satsat resurser och vilket arbete man har gjort enligt handlingsprogrammet mot narkotikan vet jag inte. Det är ganska tydligt att man har gjort det i regeringsgruppen, man vill hålla det inom sig och man äger s.a.s. narkotikaproblemet. Jag finns också här, ltl Göte Winé, jag har också kunskaper om det här. Jag har jobbat ganska mycket mot narkotika. När vi var nya här i gruppen ordnade jag så att din finansmotion blev godkänd. Jag visste inte riktigt vad det gick ut på och jag hade inte klart för mig vad den handlade om, men målmedvetet jobbade jag för att den skulle godkännas när jag var i regeringspartiet, för jag ville ha dig med, jag ville att vi skulle jobba med detta tillsammans och jag tyckte att det var viktigt. Det är tydligen någonting som nu fullständigt saknar betydelse att använda min kunskap och kompetens. Jag har inte blivit tillfrågad och man är inte intresserad vad jag vet och kan om det här, och det förvånar mig lite.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Herr talman!

Jag tycker det är ledsamt om ltl Åke Mattsson känner sig förbigången. Senast i dag berömde jag dig inför en tjänsteman och sade, att tag gärna kontakt med honom för han har mycket kunskap inom detta område. Jag har fullt sjå att bevaka mina egna intressen, jag fick t.ex. vara med i den politiska referensgruppen och där tror jag att ltl Åke Mattsson skulle ha kunna haft möjligheter medan ni var i regeringen på det viset, men det är en helt annan grej och jag lovar ltl Åke Mattsson att jag vet att du har kunskap. Vi har kört många projekt ihop tidigare. Jag är inte allergisk för att ta med dig i eventuella projekt osv. Det här är en sak som gäller alla. Nu har vi den politiska referensgruppen, den jobbar och den ser ut så här, jag tror inte att det är något sådant som att vi vill frysa ut dig; däremot måste jag säga att det är oerhört bra att ha dig i opposition för då vet man i alla fall att det är någon som blåser på oss att vi måste få någonting att hända! Se det alltså som att det är jättebra att vi har dig där med den kunskapen, för då vet man att man verkligen har dig här! Men jag känner till dina kunskaper, jag vet att du är duktig och vi kommer säkert att kunna anlita dig på ett eller annat sätt, jag lovar att jag skall försöka för min del.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Herr talman!

Jag tackar för stödet om min motion till en extra tilläggsresurs till barn- och ungdomspsykiatrin. Jag hoppas också mycket på finansutskottet och de skrivningar som kommer därifrån. Vi i Obunden Samling har inte någon representant i finansutskottet men det har däremot socialdemokraterna genom ltl Anne-Helena Sjöblom. Jag ser fram emot det stöd som vi då får från sossarnas sida i den här frågan.

 

Vad gäller hantverksutbildningen tycker jag att det är ledsamt med utgången som utbildningen har fått. Nu har man brutit trenden, man har ett annat upplägg, man hänvisar till att det här skall bli en privat utbildning i landskapet Åland. Vi har tidigare hört i dag här hur man från socialdemokraternas sida har upphöjt just de olika sidorna: hantverk, design och ansett att detta är betydelsefullt för turismen och för Åland som profil. Då tycker jag att det är ganska motsägelsefullt att man då säger att bara den här utbildningen på Åland skall vara privat, ingen annan! Just den som man tycker att är profilhöjande för hela Åland anser man att skall vara privat! Det fanns ett ackumulerat underskott. Det har det funnits tidigare år. Det har vi tagit på oss i landskapet för att vi har ansett att utbildningen i fråga har varit viktig. Denna trend bryter man nu – med socialdemokraterna i spetsen med sin ansvariga ledamot. Det tycker jag är ledsamt.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Herr talman!

Jag sade att du har mitt stöd; vi har inte hunnit diskutera frågan i socialdemokraterna. Ltl Gun-Mari Lindholm menar att de obundna inte har möjlighet att påverka frågan i finansutskottet. Har du någonsin haft möjlighet att påverka detta är det väl i ÅHS:s styrelse! Men det har inte hörts någonting när vi har diskuterat olika personalutgifter osv. Vi har i alla fall sagt att vi skall inte försöka komma med några tilläggsbudgeter från ÅHS:s styrelsen.

 

När det gäller hantverksskolan tycker jag att man svartmålar det. Jag ser det som en möjlighet om man håller den privat. Jag vet inte varför allting skall vara inne i det offentliga! Vi har möjligheter att få in personer från föreningarna, man har på det sättet kunnat se till olika kunskaper. Det finns oerhört fina möjligheter genom att ha Ålands hantverksskola kvar och att den drivs som förut. Är det någonting vi skall profilera oss på så är det väl inom detta område, det håller jag helt med om. Vi har alla möjligheter till det, men då måste vi också satsa på att sälja. Allt går att fixa till här bara vi ser möjligheterna!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Veronica Thörnroos:

Fru talman!

Jag har noterat och även hört från talmanshåll att vi har svårt att hålla oss till den angivna tiden om 7 minuter, så jag kommer därför i detta anförande att beröra social- och hälsovårdsfrågor och i ett följande anförande trafik- och utbildningsfrågor.

 

Landskapsregeringen skriver i sin budget: ”Hälsovårdarberedskapen i skärgården bibehålls på nuvarande kostnadsnivå, trots att en deltidstjänst inrättas och två deltidstjänster utökas till heltid.” I nuläget är det bara Brändö kommun av alla skärgårdskommuner som har hälsovårdarberedskap dygnet runt, året runt. Vill man i en skärgårdskommun ha hälsovårdarberedskap krävs det tre heltidstjänster för att man skall kunna upprätthålla den servicen. Det har tydligen trots stor politisk enighet här varit svårt för ÅHS:s styrelse att ta fasta på.

 

Jag vill lite kort förklara hur jag upplever skillnaden med att bli sjuk på fasta Åland och att bli sjuk i skärgården. När man blir sjuk på fasta Åland väntar man oftast, så väntar man lite till och när man sedan känner att nu kanske jag nog borde uppsöka en läkare så åker man in till staden till akuten. Har man väntat för länge ringer man 112 och då kommer ambulansen och hämtar en. Det är inget dramatiskt, det finns färdiga rutiner, arbetet löper på. När man blir sjuk i skärgården och det inte finns tillgång till hälsovårdarberedskap, så väntar man, man väntar och så väntar man ytterligare lite till. Många gånger går det så att när man har väntat tillräckligt länge är klienten i så pass dåligt skick att det påbörjas ett tämligen stort räddningspådrag där man ettdera med hjälp av båttransporter, flyg eller helikopter skall föra den insjuknade eller skadade till vårdinrättning. Tyvärr är det ofta som så att folk har en tendens att insjukna nattetid och detta gör att det blir betydligt svårare att jobba när det inte finns färdiga rutiner. Dessutom måste man alltid aktivera en större mängd frivilliga för att ställa upp och hjälpa till.

 

Jag skall göra en koppling mellan hur det är att insjukna på en båt och hur det är att insjukna i skärgården om man har tillgång till hälsovårdare. Om man insjuknar på en båt är befälet skolade i att så fort någon påtalar symptom som är lite mer än förkylning – frisk är noll, väldigt sjuk är fem – så fort man kommer upp till en full etta tar man ett Radiomedical. Radiomedical är en service som är gratis, man ringer ett samtal till en radiostation och man kopplas vidare till ett sjukhus och får där vägledning och rådgivning. Det som är väldigt, väldigt viktigt är att den landbaserade enheten, där experterna sitter, i ett så tidigt skede som möjligt kommer in därför att de med sin erfarenhet och kunskap, efter beskrivning av det som styrmannen eller befälhavaren säger, kan misstänka att det här är någonting som kan bli allvarligt och man kan i ett tidigt skede kanske omdirigera fartyget eller på annat vis få ut hjälp till den hjälpbehövande.

 

Om man har en hälsovårdartjänst i skärgården anser jag att så fort en människa känner sig just lite dålig skall man ringa. Så fort man tror att den här förkylningen eventuellt övergår i en öroninflammation eller vilken sjukdom som helst skall man ringa, för då har hälsovårdaren möjlighet att i ett väldigt tidigt skede komma med in i sjukprocessen och kan ta ställning till: vad kan det här utvecklas till, vad kan det här bli för någonting, vad är det för tidsmarginaler vi spelar med? Bör patienten kanske skickas med färjan redan i kväll eller vågar vi vänta tills i morgon?

 

Det är ju så inom politiken att det är pengar som styr. Beroende på vilken partitillhörighet vi har försöker vi sedan prioritera lite olika. Om man kunde göra en utredning på hur många gånger man har sluppit dessa nattutryckningar med fartyg, med båtar, med helikoptrar osv., så tror jag att man kan påvisa att man kan tjäna in en hälsovårdartjänst i pengar, faktiskt tämligen snabbt. Jag hoppas att ni kan följa mitt resonemang – annars får ni ställa frågor. Det är en sådan utredning som aldrig har gjorts. Bara på den tid som jag brukar vikariera i Brändö kan jag säga att två-tre stycken hade man kunnat spara in på ett år därför att man har redan i begynnelseskedet kunnat konstatera att det här kan utmynna i någonting som inte är bra, den här patienten skall åka in med färjan ikväll, han/hon skall inte vänta.

 

Pengar styr, det är dagens sanning.

 

Landskapsregeringen skriver vidare: ”Övrig samverkan inom öppen sjukvård, hemsjukvård och dess stödformer samt dagsjukvård och periodisk sjukvård inrättas i vårdlag.” Man försöker alltså stärka samarbetet mellan den sociala sektorn och mellan Åland hälso- och sjukvårds personal, och det tycker jag är väldigt bra, men det som är det grundläggande, det som är det fundamentala felet som vi i Ålands lagting bör göra någonting åt är att den som arbetar inom den kommunala sektorn har ett regelverk, den som arbetar för ÅHS underlyder ett annat regelverk. Och trots att personalen kan ha exakt samma utbildning har de väldigt olika befogenheter. Det är det som vi måste ta tag i och göra någonting åt för att få ett smidigare samarbete mellan kommuner och mellan Ålands hälso- och sjukvård.

 

Ytterligare skulle jag helt kort vilja säga att Ålands hälso- och sjukvård ger en bra bashälso- och sjukvård åt alla våra invånare och våra besökare här på Åland, men det jag fortsättningsvis tycker att det brister lite i är vårdpersonalen. Vårdpersonalen har ett arbete som utförs självständigt i enlighet med deras utbildning och jag tycker inte att man i tillräckligt stor utsträckning tar vara på dess möjligheter.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Hälsovårdarberedskapen tangerades också när finansansvariga Wiklöf presenterade budgetförslaget för 2006. Eftersom vi i ÅHS hade en ganska snäv ram – det måste man säga eftersom vi har sagt tidigare att det är en väldigt arbetsintensiv arbetsplats – räckte de merpengar som fanns i budgeten i 2005/2006 bara till lönerna. Detta omöjliggjorde en utökning av hälsovårdarberedskapen, men vi kunde höra från finansansvariga Wiklöf att man anser att även hälsovårdarberedskapen är på toppnivå. Det sade han när han presenterade budgeten, trots att det har funnits insändare, både för och emot. Vi kunde senast igår läsa en insändare av en hälsovårdare från Kumlinge som ansåg att det här var väldigt bra, så tydligen finns det inte bara en sida och bara en åsikt, det finns det sällan i någon frågan. Skulle det ha kommit ett förslag i budgeten om att man skulle göra en utredning angående dessa kostnader för att säkert kunna bevisa att det hade blivit billigare i förlängningen att utöka hälsovårdarberedskapen, så tror jag att det är många här i salen som skulle ha understött det förslaget. Jag hade hoppats, och jag hoppas ännu, det är inte för sent att föreslå ändringar i finansutskottet och regeringen kan ju göra det här om man vill, men jag har inte hört och sett att det finns någonting sagt om detta i budgeten. Det tycker jag att ltl Veronica Thörnroos kunde ha initierat eftersom hon är med i ett regeringsparti.

 

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Herr talman!

En stor del av ltl Gun-Mari Lindholms anförande är kritik riktad mot landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf och det kan inte jag gå i svaromål för. När det gäller utredningen, som vi tydligen är överens om att skulle vara bra att få gjord har jag påtalat detta för landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman i samband med ett skärgårdsnämndsmöte på Kumlinge. Men jag skall villigt säga att jag har inte legat på alltför mycket, jag kunde ha varit betydligt ivrigare där och jag hoppas att finansutskottet kan ta våra tankegångar till sig och fundera om man kan göra en sådan här utredning.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Herr talman!

Ltl Veronica Thörnroos anser att man inte tillräckligt tar vara på vårdpersonalen. Jag har lagt en finansmotion där vi från liberalernas sida vill stöda ÅHS-personalen i ett vidare perspektiv, nämligen i ett projekt där man skulle satsa på arbetshälsa och friskvård. Det är en framtidssatsning i paritet med kortruttssystemet.

 

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Herr talman!

Jag har tagit del av ltl Katrin Sjögrens finansmotion och mycket i den är säkert sant, men det är inte riktigt det jag eftersträvar utan jag tror att det finns ett grundläggande attitydproblem inom Ålands hälso- och sjukvård, och det problemet skulle jag nästan vilja säga att är mera av genuskaraktär. Det finns så mycket kvinnor som arbetar där och jag tycker mig ibland uppleva att man inte tar tillvara deras kunskap på ett sådant sätt som vore möjligt, mycket ofta därför att den här gamla hierarkin lever kvar: man är lika med doktor är lika med bäst! - och det kan jag inte omfatta.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw:

Herr talman!

Jag skall beröra ett par finansmotioner som liberalerna har lämnat in med mig som första undertecknare. Den första är landskapsunderstöd för hemslöjdsutbildning, en sak som redan har diskuterats här av några talare. Ålands hantverksskolas existens har diskuterats i åratal. Beslutet om fortsatt verksamhet blir definitivt nu när föreningen Ålands Slöjd och konsthantverk har meddelat att den inte kommer att fortsätta att driva skolan. Nu gäller det för landskapet att ta slutligt beslut hur skolans framtid skall se ut. Om vi värdesätter utbildningen inom hemslöjd och konsthantverk bör skolan införlivas under landskapets utbildningssystem och inte lämnas att drivas av frivilliga organisationer med oklara och osäkra ekonomiska förutsättningar. Nu har föreningen Ålands Slöjd och konsthantverk med beundransvärt tålamod skött om skolan under den politiska tveksamheten, där vi nog alla får ta skulden på oss. Jag tror inte att det är så många som kan rentvå sig i den frågan. Men nu finns det möjlighet att ta nya grepp.

 

Vi liberaler anser att Ålands folkhögskola vore en naturlig administratör för utbildningen eftersom vissa delar av dess utbildning och undervisning i dag tangerar det som hantverksskolan har, men vi vill dock att man ser till att hantverksskolan blir en egen enhet. Vi föreslår således inte att man av Ålands folkhögskola och Ålands hantverksskola gör en enhet. Geografiskt vill vi också att man skiljer på dessa skolor. Sunds kommun har länge visat intresse för att få bibehålla hantverksskolan inom kommunen och det talade också ltl Göte Winé varmt för.

 

Vi liberaler har lagt märke till att Ribacka-området med Kastelholms gård skulle ha goda förutsättningar att utvecklas till ett hantverkscentrum. Ribacka och Kastelholms gårdsbyggnader kunde användas både för utbildning men även av andra åländska hantverkare och konstnärer för tillverkning och försäljning samt utställningar av konsthantverk och designartiklar. Tillsammans med Kastelholms gård kunde området utvecklas till ett centrum med flera ben att stå på året runt, där både utbildningssfären men också turistiska och näringslivsaspekter kunde tas i beaktande.

 

Vi hörde här av ltl Jan-Erik Mattsson att han sågade förslaget redan och ville hellre att Kastelholms kungsgård säljas eller hyras ut. Det verkar vara lite symptomatiskt för centern att man inte själv vill ta hand om kulturarvet som vi har i olika kungsgårdar och fastigheter utan man vill byta bort dem eller ge ut dem till andra privata intressenter i stället för att kunna använda det till att höja Ålands status både på utbildnings- och näringslivsnivå.

 

Vår motion innefattar att man från anslaget Understöd till hemslöjdsutbildning kunde ta bort en del av de medel som finns anslagna där för den eventuella nya föreningen/organisationen som kunde ta hand om detta. I stället kunde landskapsregeringen komma i tilläggsbudget med förslag till finansiering av hantverksskolan i egen regi, eftersom man ändå under våren har lovat att ta hand om skolan och således kommer föreningen Ålands Slöjd och hantverk att sköta om den under vårterminen, så man har lite tid på sig att göra det från landskapsregeringens sida så att den kunde starta på hösten som en landskapsregeringen underlydande skolinrättning.

 

Herr talman!

En annan motion som vi har gäller trafiksäkerheten och då är det fråga om cykelleder. Vi vet att huvudvägarna håller på att bli väl utbyggda i landskapet. Ut i periferin finns t.ex. cykelvägar längs huvudväg 1; Eckerö har kanske lite sämre på sin sida, men det håller på och reder upp sig där också när Långnäsvägen blir färdig. Där det brister är emellertid cykelvägarna nära staden och då är det just på huvudväg ett mellan Mariehamn och Eckerö på sträckan Svibybron-fyrvägskorsningen i Gottby, som är i stort behov av cykel- och gångbana. Det finns någon cykelled som leder från huvudleden via Kungsö till Gottby, men lokalbefolkningen har svårt att använda de långa cykelvägarna, så de borde finnas i närheten av bebyggelsen. Det finns nya områden mot Kungsö-hållet och i västra Jomala som kommer att öka i antal nya invånare som kommer att använda gång- och cykelbanor. Drar man cykelväg västerut och således går via Ramsholmens naturreservat måste man ta i beaktande naturvärdena så att man inte går och klampar för långt in i dem.

 

Den andra cykelvägsriktningen som också är dålig är från staden mot Långnäs, huvudväg 3, från Österkalmare ända till Lemströms kanal, där det också saknas gång- och cykelbana. På den vägen är trafiken ytterst tung och stor på grund av långtradarna som t.ex. far till Fjärdvägen. Vi hoppas att trafikavdelningen kunde prioritera de stadsnära cykel- och gångbanorna så att vi får en trygg lätt trafik.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Herr talman!

Jag får konstatera att återigen diskuterar vi hantverket och hantverksskolans öde. Det får vi väl tolka som att det beror på att vi alla anser att hantverket är en viktig fråga. Jag är fast besluten om att vi 2006 skall nå en slutgiltig lösning när det gäller hantverksskolans framtid. Jag har innan jag satt i landskapsregeringen också tyckt att Sund och omgivningen är en bra plats för hantverksutbildningen och jag har också tyckt att det har varit en intressant sak att det har varit en privat förening som har drivit utbildningen och därför varit lite tveksam till en integration med folkhögskolan. Men som det nu sägs i årets budget har vi fortfarande två spår att titta på; det ena är att uppta diskussioner med folkhögskolan om att de utvidgar sin hantverkslinje där och de andra är att det nu har bildats ett embryo till en ny organisation som på ett annat sätt och med ett annat konceptupplägg vill driva skolan vidare i Sund. Jag har velat ge detta en chans, så därför har vi inte på det sättet kommit till något slutgiltigt i och med årets budget utan den här frågan är aningen öppen och kommer säkert att vara det ytterligare en termin.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Herr talman!

Med det resonemang som landskapsregeringen för kommer skolans framtid att vara osäker rätt så länge. Här skulle vi då ha en modell att landskapet tar över skolan. Sedan är frågan om det blir billigare att det är en privat förening som sköter den, åtminstone är det mycket mera problematiskt, det har vi märkt när föreningen Ålands Slöjd och konsthantverk har haft hand om den. Det har inte haft det lätt eftersom de inte från år till år har vetat hur den ekonomiska situationen ser ut. På det sättet önskar vi i alla fall att landskapsregeringen noga skulle titta på hur mycket i så fall. Det måste finnas en ekonomisk nytta i att man ger det till en privat förening; annars tycker jag att det för skolans status skull skulle vara bättre att den underlyder landskapet, alltså med status som utbildningscentrum och kanske bli en utbildning som ger fortsättningsmöjligheter.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Carina Aaltonen, replik:

Herr talman!

Det verkar som om ltl Raija-Liisa Eklöw har svag tilltro till vad frivilliga organisationer kan åstadkomma som huvudmän för olika verksamheter. Det har inte jag. Jag ser t.ex. föreningen Folkhälsan, som har en fantastisk fin verksamhet och som delvis är finansierad med offentliga pengar, med privata medel och med stora frivilliginsatser. Jag tror på mer samverkan mellan den tredje sektorn, mellan privata föreningar, mellan offentlig verksamhet och med näringslivet. Därför stöder jag kultur- och undervisningsansvariga Gunell och jag tror på att det går att få en bra lösning för hantverksskolan och att den kan bli kvar i Sund.

 

Jag vill också stöda ltl Raija-Liisa Eklöws åsikter när det gäller behovet av flera cykelvägar, speciellt på västra Åland. Jag har också stor tilltro till trafikminister Karlsson och med honom vid ratten så har det visat sig att han är intresserad av att underlätta för just cykel- och gångtrafikanter. Men det finns ett stort behov av att underlätta för just cykelvägar från Mariehamn ut mot Hammarland.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Herr talman!

Jag har minsann inte svag tilltro till den tredje sektorn och till privata föreningar; då kan jag nog hellre säga att jag har väldigt svag tilltro till oss själva – vi kan bara se oss själva i spegeln: vad har hänt i Tosarby och i Sund. Skulle jag börja berätta vilka föreningar i tredje sektorn jag själv tillhör och vad alla de olika föreningarna uträttar för samhället skulle ni få sitta länge! Tredje sektorn är en krydda till den offentliga sektorns åtaganden. Men att ha en utbildning inom tredje sektorn verkar – som det har visat sig i Tosarby – ohållbart. Nej, jag har stor tilltro till tredje sektorn och hoppas också att vi från landskapets sida kan ge den det ekonomiska stöd som den är så beroende av.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Herr talman!

Jag håller med ltl Raija-Liisa Eklöw och jag beklagar också att hantverksutbildningen förmodligen blir i privat regi. Jag håller helt med ltl Raija-Liisa Eklöw när hon säger att man säger från regeringens sida att man prioriterar den här typen av verksamhet. Tyvärr kan vi säga att det är mera bankettal när man pratar om hantverk, design och kvinnligt företagande, men när det är verklig handling som gäller visar man på någonting annat, då prioriterar regeringen att satsa på fallskärmar åt obekväma tjänstemän!

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Herr talman! Jag håller helt med föregående talare.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Henry Lindström:

Herr talman!

Jag kommer att fortsätta där jag slutade förra gången eftersom jag egentligen bara hann göra en problemställning för våra primärnäringar men egentligen inte kom med några synpunkter på hur man kunde utveckla dessa näringar. Det jag tror mycket på och som delvis också har varit upp tidigare i debatten här är energisidan. Det är viktigt att vi kan utreda vilka möjligheter vi har totalt egentligen på energisidan, allt från vindenergi, bioenergi och övrigt. Där ser jag fram emot det arbete som den energiarbetsgrupp som landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg leder och där man försöker få ett helhetsgrepp på de här frågorna för att se vilka energiformer som det är värt att vi satsar på här.

 

Tittar man på olika sektor så för jordbrukssidans del kan man i budgeten för 2006 konstatera att det finns med som ett prioriterat område. Ulla Boman som är föreståndare för försöksstationen har ett mycket stort intresse och arbetar ivrigt  med dessa frågor, och det är bra med tanke på att vi har problem med de traditionella produktionsgrenarna i jordbruket som i dag upptar stora arealer.

 

Skogsbruket har nämnts tidigare här. Jag anser att det är viktigt att vi skulle kunna komma till skott med att stöda uttag av energivirke ur första gallringar. Det är en sak som jag tycker att finansutskottet bör titta på. Det handlar inte bara om möjligheten att ta ut energi, utan det handlar också om att stimulera denna viktiga skogsbruksåtgärd som är väldigt grundläggande för att kunna få en bra tillväxt i skogen och att få dessa första gallringar som annars är svårt att motivera skogsägarna att göra eftersom det är så dålig lönsamhet i det. Jag hade möjlighet att vara med på skogsvårdsföreningens höstmöte i fredags, liksom ltl Brage Eklund, och vi kunde då konstatera där att när det gäller flisanvändningen var det en förutsättning att man får stöd, dels stöd för flis, men även för de investeringar som behövs för att nyttja flisen.

 

När det gäller fiskodlingssidan var den mycket debatterad i samband med miljöhandlingsprogrammet och jag kan nu konstatera att man försöker ta ett grepp på det hela i och med att fiskeribyrån vid landskapsregeringen tillsammans med fiskodlarföreningen ordnar ett seminarium den 1 december – det går av stapeln på Arkipelag – där man tittar på utvecklingsmöjligheter för fiskodlingen.

 

När det gäller naturbruksskolan är den mycket viktig för jordbruksnäringen och där har man nu äntligen kommit till skott med djurhållningen. Det har varit väldigt osäkert när man under många års tid har väntat på att få bygga en ny lösdriftsladugård, och det har egentligen hämmat utvecklingen där. Den föreslagna lösningen är nu att man inte längre skall ha mjölkkor utan man har en köttbesättning som blir en bas för att kunna ha den primära djurhållningsundervisningen. Det är bra att man äntligen har tagit det här beslutet så att man kan gå vidare med utvecklingsplanerna och där siktar man också på att öka samarbetet med hotell- och restaurangskolan för att kunna få ett helhetsgrepp när det gäller detta med ”från jord till bord”.

 

Sammantaget anser jag att förslaget till budget för 2006 som landskapsregeringen har utformat är mycket bra, med de hälsningar som jag här har framfört till finansutskottet.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Herr talman!

Det är egentligen glädjande att höra att ltl Henry Lindström stöder tanken om tillvaratagande av energivirke ur första gallringar. I och med att jag tidigare har lämnat en hemställningsmotion och nu en finansmotion förväntar jag mig i princip att ltl Henry Lindström stöder den och jag förväntar mig att ltl Jan-Erik Mattsson från centern stöder den, för han har också i princip omhuldat tanken. Ltl Anders Englund har tidigare pratat om detta och ltl Gun Carlson har också tangerat det. Jag kan egentligen bara säga tack skall ni ha! Nu tror jag att det blir av, jag har förväntningar på er att ni driver frågan – det hjälper inte att jag lämnar in motioner, men sakta mak väcker jag tanken så att ni får fart på er!

 

Ltl Henry Lindström, replik:

Herr talman! Det här är en fråga som ltl Brage Eklund inte har något monopol på utan det är en viktig fråga även för oss i centern och jag ser fram emot att finansutskottet grundligt tar frågan till behandling och inväntar det utslaget.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Sune Mattsson:

Herr talman! Jag skall fortsätta där jag slutade förra gången för i en replik hinner man inte utreda så mycket. Det gäller kritiken som kom från ett par ledamöter om hur liberalerna i en motion kunde föreslå 40.000 euro till de cancersjuka. Jag tycker att det är nödvändigt att ge lite bakgrund till förslaget. För det första så hittills i år har cancerfonden betalat ut i stöd ca 25.000 euro till hjälpbehövande som på grund av cancersjukdom, som kan drabba vem som helst och var som  helst i kroppen, därför att det är unga företagare, det är ensamstående, som inte har haft möjlighet att sköta sin ekonomi utan den har slagits i spillror i och med att de blev sjuka. Sedan kan man säga att samhället har stöd, man kan få utkomststöd när man är liksom på ruinens brant, men så kanske man ändå inte vill ha det. Dessutom är det så, precis som sades, att många av dem blir friska och då jobbar de, betalar skatt och klarar sig igen.

Ltl Anne-Helena Sjöblom och ltl Gun Carlson sade att systemet var gammalmodigt. Är systemet med att cancerfonden/ÅHS betalar cancersjukskötarens lön också gammalmodigt, trots att det finns diabetessköterskor och mycket som annat betalas med ÅHS eller landskapets pengar. Jag anser att det är ett bra initiativ av cancerföreningen och det är inte gammalmodigt. Är det också gammalmodigt att cancerföreningen och cancerfonden står till tjänst med utprovning av bröstproteser åt kvinnor, stödstrumpor och rådgivning när de blir cancersjuka? Kanske samhället borde ta över det! Jag anser att cancerföreningen gör ett bra och det är ideella krafter som sköter det och det är ideella donationer. Jag anser att också landskapet kunde stöda de cancersjuka i lika stor utsträckning som kommunerna gör det. Nu är systemet sådant att om kommunen betalar t.ex. 5.000 euro per år har landskapet tidigare gett samma summa till de cancersjuka. Det är sådana som anses speciellt drabbade. Men då menar man att det skulle vara gammalmodig verksamhet. Jag anser nog gåvor och frivilliga insatser för att hjälpa de riktigt sjuka kanske är gammalmodigt, men det är i alla fall en sak som jag vill hålla kvar. Därför tycker jag att ett belopp om 40.000 euro är en struntsumma när man samtidigt är beredd att ge 75.000 euro per år för att man skall bli av med en person som man anser att är obekväm, som kanske en enda människa inte kan umgås med. Jag tycker att det är fruktansvärt cynisk syn på de sjuka. Som sagt, när det gäller sjukskötersketjänster har många specialiteter en egen som hjälper just dem. När det gäller cancer kan det drabba lungsjuka, njursjuka, överallt, så jag tycker att det här är en mycket bra motion och det är också bra att liberalerna har skrivit under den och ser det på det här sättet.

 

När det gäller diskussionen om tjänstledighet för avdelningschefer anser jag att det skall vara lika för alla. Man har nu för offentligt anställda en regel som ger fyra års tjänstledighet för lagtings- och kommunala uppdrag. Jag tycker att det är bra att avdelningscheferna också får det. Det finns inga fel i det överhuvudtaget och jag tycker också att fyra år är en tillräcklig tid, tvärtemot vad många av mina kamrater tycker är det en mycket lämplig tid. Det finns också en ingrediens i detta med tjänstledighet från offentlig tjänst som säger att man inte får arbeta samtidigt; en landskapsanställd får inte jobba samtidigt som han är tjänstledig för lagtingsuppdrag t.ex. Visserligen missbrukas detta lite grann, att de som har offentlig tjänst ibland tjänstgör fastän det är sagt att det inte skall ske. Men regeln som sådan gör att den tjänstledige avdelningschefen tidvis inte kan gå in och arbeta och missbruka sin ställning genom att vara både tjänsteman och politiker, man får egentligen inte göra det, så därför tycker jag det är rätt.

 

En sak som aldrig har diskuterats i den här salen men som jag skall ta upp gäller vikariekarusellen, som man säger att inte är så farligt. Jag ser det nog som största nackdelen ur vikariens situation; vikarien inom ÅHS t.ex. har betydligt sämre villkor än en fast anställning som den skulle kunna få annars. Vikarien får inte tjänstledighet på samma premisser, den får inte vidareutbildning på samma sätt, den har inte rätt till lika lång tjänstledighet; som vikarie inom landskapsförvaltningen har man ingen rätt till tjänstledighet för att delta i lagtingsuppdrag, så man får helt enkelt sluta sin tjänst om man kommer in i lagtinget.

 

Till sist en sak som gläder oss alla och som har tagits upp flera gånger. Det är glädjen över att man har kommit överens om att Rosella kan fortsätta under finländsk flagg och på samma sätt som nu. Det gläder oss alla. En liten tanke skulle man kanske kunna skicka som facklig förtroendeman: det är den här gången, och flera andra gånger, helt på bekostnad av de anställdas löner och förmåner samt arbetstider. Därför sker det. Jag hoppas verkligen att man i fortsättningen också skall beakta det. Staten kanske behöver göra det som har sagts, alltså ge stöd till passagerarsjöfarten, man kanske behöver se till att detta med reserveringar för nyinvesteringar fungerar, men när det är fråga om avtalen ombord är det oftast de anställda som har fått lite sämre villkor, lite sämre lön. Det är så det har gått till.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Herr talman!

Jag tror inte att jag talade om ett gammalmodigt system. Jag talade om att det här systemet som ltl Sune Mattsson förespråkar när det gäller stöd till cancerpatienter är ett förlegat system. Jag hänvisade till den orättvisa som kommer att uppstå gentemot alla andra sjukdomsgrupper. ÅHS har tagit ansvar för sjukvården i hela landskapet, för alla slags sjukdomar och stöder också alla slags sjukdomar, och alla patienter har samma rättigheter. Det här tycker jag att man skall fortsätta med i samhällets regi. Att vi sedan har en utomordentligt fin cancerförening som har en cancerfond med god ekonomi och har tagit initiativ till en massa goda saker när det gäller cancersköterskan, information, screeningundersökningar osv., det är bra, men vi skall inte blanda ihop det med det föreslagna stödet för cancersjukdomar och plussa på för ÅHS bara för en speciell sjukdom. Som jag redan sade handlar mycket om vår fördelningspolitik att vara rättvis, att skapa rättvisa system. Det verkar som om liberalerna tycker så i vissa fall att det skall vara lika för alla när man pratar om tjänstledighetssystemen – men det behöver inte vara lika för alla inom sjukvårdssystemen, det är kontentan av resonemanget.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Herr talman!

Om jag inte missminner mig sade ltl Gun Carlson att det var ett ”omodernt” system. Det är inget att strida om, det är i princip samma sak. Däremot anser jag nog att eftersom cancerföreningen har haft så stora utgifter för att hjälpa folk som har varit riktigt i nöd, som 25.000 euro per år, så är det en sjukdom som slår speciellt hårt vid vissa tillfällen och mot vissa personer. Det är ingen orättvisa att man föreslår att en grupp som har de problemen tidvis kan få lite hjälp. Man har fram till 2003 i många, många år, trots att centern har varit väldigt dominerande, i landskapsstyrelsen tyckt att det har varit riktigt, men nu tycker man helt plötsligt att det är bättre att satsa pengarna på annat. Det kan så vara, men vi som motionerat anser att det är en rimlig satsning om man jämför med på det sätt det drabbar de sjuka.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Åke Mattsson:

Herr talman!

Jag tänkte börja med att beröra mina finansmotioner och först då gratis buss. Det är en utredning över gratis buss. Det är inte så att jag motionerar om att vi skall ha det i landskapet ännu. Vi har motionerat i detta ärende tidigare och jag vill lyfta fram det här problemet igen, för det är ett problem, dels att vi inte har ett tillräckligt antal bussar i dag vid rusningstid, utan att taket är höjt redan nu, det finns egentligen inte mera sittplatser i bussarna än vad som används i dag, så skall man utöka bussanvändandet måste det till åtgärder. Vi har också problem med skolungdomarna. Det är många som anser att de har behov av att åka buss även efter skolan av olika anledningar. Det kan vara så att man deltar i olika idrottsaktiviteter, vilket är föredömligt, musikinstitutet och den typen av aktiviteter. Det här är egentligen inget problem för vi har busschaufförer och ledig busskapacitet den här tiden på dygnet så att man kan åtgärda det här, kanske man skulle ha några mindre bussar att använda. Man behöver titta över kostnaden. Har man tre-fyra barn i familjen blir det ganska höga kostnader i dag.

 

Det största problemet är nog den omfattande biltrafiken vi har här i landskapet. Som tidigare har sagts här så körs det ungefär 15.000 bilar varje dag på östra utfarten i genomsnitt årsvis. Det kan också nämnas att det 12.000 bilar på västra utfarten; av våra 25.000-26.000 bilar är det 18.000 som lämnar staden och far ut på utfarten. Bilisterna är i dag mycket gynnade i förhållande till våra närregioner; om man tittar till Sverige och Finland är det oftast höga parkeringsavgifter och inte lika förmånliga avdrag. Man bör komma tillrätta med detta. Ett alternativ är att man går så långt att man t.o.m. går in för avgiftsfri och åtminstone att man sänker och har en maxtaxa som var och en behöver betala. Här har trafikansvarige landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson och jag en ganska stor samsyn. Vi har i replikväxling diskuterat frågan tidigare.

 

Samma sak är det med Björsbykorsningen. Som vi har förstått finns det ett förslag om att man snabbt skall bredda den nuvarande korsningen. Det räcker förstås inte utan det är bara en tillfällig lösning, men på sikt tänker tydligen regeringen bygga om. Det här har retts ut i en replikväxling och vi har en uppenbar samsyn också här.

 

En annan sak som är en stor gåta är polishuset där jag motionerar om att man skall ta bort anslaget för en tillbyggnad. Det förvånar mig att man täcks komma med en tillbyggnad av polishuset en gång till utan att man ens har försökt att göra någon ändringsplan och inte ens försökt ta reda på någonting om behovet av polishusbygget. Vad håller man på med? Man har inte varit och tittat på några andra polishus och man har inte förändrat de tidigare planerna. Jag anser att man behöver titta över det här en gång för alla och vi har också ett statens ämbetshus där våra domstolslokaler ligger, som absolut inte är ändamålsenliga och jag vet sedan tidigare att det finns ett visst intresse att man behöver göra någonting åt lokalerna. Jag tror att det här är initiativ som måste komma från Åland, att vi behöver ha bättre lokaler, säkrare lokaler och ändamålsenligare lokaler, att man skulle försöka bygga ihop någonting med polishuset. Det är inte heller främmande att man skulle ta in alarmcentralen i samma hus, om man bygger det från början och bygger ett ordentligt tings/rätts- och polishus. Det här är någonting man borde utreda vidare innan man börjar bygga ut polishuset och lägger ner en otrolig massa pengar i det till någonting som kanske inte fungerar. Efter vad jag har förstått är det väldigt få poliser som omfattar förslaget om en tillbyggnad.

 

Någonting som finansutskottet absolut måste utreda är hur landskapsregeringen har lyft bort två polistjänster utan någon som helst förklaring varken till poliserna eller i budgettexten. Det är en gåta för mig, och det kommer jag väl att få svar på så småningom.

 

Lantrådet Roger Nordlund, replik:

Herr talman! När det gäller antalet polistjänster är det riktigt som ltl Åke Mattsson säger att vi har minskat antalet med två stycket formellt i budgeten, men det har ingenting med verkligheten och praktiken att göra därför att vi vet alla att vi har haft och har svårt att få de inrättade tjänsterna besatta. Därför ansåg vi att vi kunde ta bort dem i det här skedet och det överensstämmer mera med verkligheten. Så måste man också komma ihåg att vi har inrättat en ny befattning på kansliavdelningen så att nettot är minus en tjänst i det här skedet. Jag vill dock understryka att när vi får tillgång till poliser kommer vi också att se till att de tjänster som finns besätts och är det så att det finns behov så kommer tjänsterna att återinrättas. Men det finns absolut ingen vilja att därmed minska på polisbevakningen på Åland. Verkligheten är den att vi under de senaste åren inte har varit i närheten av de polistjänster som vi har i budgeten och därför ansåg vi att det här var lite mera att anpassa sig till verkligheten.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman!

Det var goda nyheter att man inte har för avsikt att dra in polistjänsterna, men det skulle också vara bra om man hade det inskrivet att det var lite tydligare för framtiden, så att man vet att tjänsterna kommer att sättas tillbaka i texten så fort det finns personal att tillgå. Det är nog en bra sak i och med att det finns så pass mycket åsikter att inte polistjänster skall användas av civila, så är skrivningen helt okej. Det man kan fundera kring är att det har sagts att det har tillsatts resurser, att man ger polisen mera resurser, men då var det underförstått att det skulle inrättas en ny befattning och att det skulle tillkomma en tjänst i polisen. Det är alltså inte avsikten utan man tänker ombilda en av polistjänsterna till en högre befattning s.a.s.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Herr talman!

Jag vill säga att finansutskottet kommer att fundera på polishusets planering, hur det ser ut, vi har ingen kännedom om det just nu. Nu fick vi höra om de två tjänsterna, så jag behöver inte upprepa det.

 

Jag vill också säga att Näfsby-Gölby-vägen plus tillhörande korsning är med i planeringen, så jag tycker att det borde vara bra att det blir utrett och en plan på det. Jag hoppas att det är tillfyllest.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman!

Jag kände inte till att det var med i planeringen när jag lämnade in finansmotionen och det är roligt att vi är helt överens i någon fråga i opposition och regering, och det är vi uppenbart i den här frågan. När det gäller polishusfrågan kan det kanske vara så, det vet vi inte ännu. Man bör utreda den frågan ordentligt och verkligen ta reda på vilket behovet är. Det finns en väldigt stor skepsis mot att bygga ut polishuset; det kommer att bli en väldigt omfattande byggnadsverksamhet i ett hus som kanske inte tål det just nu.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anders Englund:

Herr talman!

Jag skall börja med att citera Walter Lipman som sade att där alla tänker lika, där blir inte mycket tänkt! Tänk på det!

 

Vi lever i en värld där våra nära grannar, de forn öststaterna och våra nya EU-medlemmar håller på att utvecklas till nya tigerekonomier, deras skatter och produktionskostnader är mycket lägre än våra. Deras kunnande och kompetens växer hela tiden. Flera av dessa länder har s.k. platt skatt, alltså lika beskattning i procent av alla inkomster, som t.ex. Estland, Slovakien, Ukraina m.fl. Sannolikt är det en villfarelse att tro att de nya medlemsländerna i EU kommer att kopiera skattetrycket i exempelvis Finland och Sverige. Det är inte troligt att de nya länderna väljer att ta in den större delen av BNP i skatt för att sedan omfördela efter exempelvis svenskt och finskt mönster. De vill säkert hålla skatten låg till gagn och inspiration för sina invånare, sin industri och investeringar i sina länder.

 

Med tanke på omvärldsförändringen i vår närregion är det kanske också hög tid att pröva nya teser och nya utvecklingslinjer. Jag kommer här lite osökt in på landshövdingens tal här igår, som för mig också innebar nya frågor. För det första tyckte jag inte om uttalandet att ”vid behov sätta lössen under lupp”. Det var inte bra. Men läser man uttalandet noga kan man fråga sig om det ligger något mera under ytan.

 

Jag har talet här framför mig och citerar: ”Den högst teoretiska frågan om en åländsk självständighet är inte en intern åländsk angelägenhet utan en synnerligen nationell angelägenhet, och därmed har jag som landshövding, inte bara en rätt, utan också en skyldighet att ha åsikter i frågan.” Så här långt är det hel okej. Jag tycker att det är mycket bra att landshövdingen framför åsikter och även de åsikter som statsmakten har, men jag vill här offentligt säga att jag vill att talmännen sätter detta på listan till talmanskonferensen så att vi kan diskutera de här frågorna. Jag vill ha svar på om den här skyldigheten, som fanns i talet att ha en åsikt i frågor, har anmodats av arbetsgivaren staten eller inte, särskilt som detta nu har skruvat upp debatten mellan våra olika partier, efter Nya Ålands peijling och vi såg partibarometern. Det är där som trycket har ökat i de här diskussionerna och därför vill jag veta om staten har några synpunkter på detta genom dess förlängda arm här på Åland; annars kanske man kan kosta på sig ett samtal och även tala med presidenten i frågan.

 

Jag vill faktiskt säga att jag tycker att det är en fjäder i hatten för ltl Anders Eriksson att han tar upp de här frågorna. Jag tror faktiskt att vi som ålänningar kan i vissa frågor behöva ha en annan åsikt också för att få något att hända. Den väg som ltl Anders Eriksson har utstakat för sitt parti är också beströdd med många, många verkligt svåra frågor hur man skall komma framåt.  Också självstyrelseutvecklingen står inför många, många frågor, hur vi skall kunna utveckla den, få över mera behörighet osv. Här tycker jag att vår riksdagsman har arbetat bra med att man vill få över mera beskattningsrätt och överta mera behörighet i vissa frågor som kan vara ålänningarna till nytta i vår omvälvande värld med den hårda konkurrens som vi har. Tyvärr kan vi säga att vissa av dessa saker också sammanfaller med den kommunreform, storkommuner och regioner som man har diskuterat i Finland, och som man också har talat om att ge beskattningsbehörighet. Då passar det också bra att från vissa ministrar säga att Åland skall få det här. Vad kan man annat göra! Men det är någonting att fundera på.

 

Så skall jag övergå till mera jordnära frågor. Jag tycker att landskapsstyrelsens budget i stort sett är bra. Men visst finns det skrivningar även här i texten och motiveringarna till budgeten som man kan ha funderingar över. En sak är det första miljöhandlingsprogrammet som nu ligger i lagtingets utskott, det har inte lämnat lagtinget ännu och som kan sätta käppar i hjulet för vissa näringsgrenar.

 

Eftersom jag har ena benet s.a.s. i jordbruksnäringen vill jag faktiskt ge beröm åt näringsminister Jörgen Strand för ett gott samarbete från organisationerna för att vi har kunnat vara med i många av arbetsgrupperna och fått ha våra medlemmar med och arbeta fram program för jordbruket. Det är tacknämligt, det skall näringsministern ha beröm för och alla tjänstemännen på näringsavdelningen också, även om vi kan ha olika åsikter i vissa frågor som inte kommer ända fram.

 

Jag såg att trafikministern kom in genom dörren och jag vet att när Runar Karlsson tillträdde som trafikminister ganska nyligen var han på besök till Vårdö till Sandösund. Där har vi en liten sak i det här sammanhanget: det är en lite större broöppning som vi skulle vilja ha genom Sandösund och muddring för att småbåtstrafiken skulle fungera. Detta skulle underlätta mycket för ortsbefolkningen, det skulle också ge en möjlighet för det far som går runt norra Åland med småbåtar att kunna komma igenom där till östra sidan av Vårdö. Det skulle vara en förbättring att få detta till stånd och det fordras egentligen inte så mycket medel till projektet.

 

Så till en annan intressant sak. Vi vet att landskapet äger mycket mark på Prästö. Det byggs ut ganska kraftigt genom det bostadsområde som Sunds kommun planerar och håller på bygger där och som snart till en viss del är förverkligat. Det skulle det kanske behöva funderas på vissa trafiklösningar genom Prästö för att göra trafiken säkrare för dem som bor där och även för dem som trafikerar igenom, att det löper smidigt. Det kan vara lite farligt under vissa årstider som det är nu. Jag tror att det är bra om man kunde starta planeringen innan allt är fastbyggt intill vägen, för sedan är det svårt att göra förändringar.

 

Jag ber finansutskottet att titta på beslutet om möjligheterna att tillvarata energivirket, någonting som flera talare har varit inne på. Jag tror att jag kan säga så mycket att åtminstone hela centergruppen är för detta. Om det är tryckfelsnisse som har varit framme när budgeten har tryckts eller inte, det kan jag inte svara på, men någonting har hänt här när det inte har kommit med. Det här borde alltså finansutskottet titta över. Jag förstår att det är vissa problem med EU-notifieringen osv. Jag känner nämligen till behandlingen i riket.

 

Jag har också en fråga till regeringen om det kommunala samarbetet. Vi har konstaterat i Vårdö kommun att vi är en vidsträckt kommun från norr till söder. Vi har byarna Ängö, Bussö och Bergö som inte har fast förbindelse till kommunen. Man har önskemål här om åldringsvården att man kanske skulle kunna få vårdas under sin ålderdom närmare sin hemkommun, där man kanske har sina anhöriga och släktingar. Det betyder att vi gärna från Vårdös sida skulle vilja uppta ett samarbete med Lumparlands kommun hur de i framtiden tänker ordna sin åldringsvård och även ha ett sådant system som vi har haft på De gamlas hem i dag, att alltså tillämpa det på Lumparland. Finns det möjligheter här och också Lumparlands kommun har intresse av det och tänker bygga ut för åldringsvården eller har utrymmen i dag att kunna göra det, så finns det då intresse hos landskapsregeringen att kunna ställa upp med finansiering till Vårdö kommun för att kunna hjälpa till här och lösa dessa problem? Det här borde vara en självklarhet när vi diskuterar kommunsammanslagningar och kommunalt samarbete att kunna lösa sådana här på ett smidigt sätt.

 

Jag kommer klart osökt in på kommunernas ekonomi. Vi har sett under året att de flesta kommuner börjar uppvisa minusresultat. Då vill jag faktiskt uppmana finansutskottet att mycket noga diskutera kommunernas ekonomi och att man kan diskutera och uppmana landskapsregeringen att under inkommande år 2006 eventuellt komma med förslag till och lösningar på hur man skulle kunna åtgärda dessa problem. Jag tror att det finns nycklar att kunna lösa detta. Då tror jag att vi t.o.m. kan lösa en stor del av den diskussion som handlar om kommunsammanslagningar i dag.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Herr talman!

Mycket man har man hört! Men att staten skulle bli rädd för en lunchpeijling! Nog är det väl lite förföljelsemani om man skall tro att staten skall bli nervös över medias peijling ett par timmar på dagen när de flesta är på jobb! Det är väl enbart ett parti som tar denna peijling på allvar! De flesta ålänningar är på jobb. Det är lite överdrivet att alla skulle bli nervösa över den, och det tror jag nog att ltl Anders Englund håller med mig om; då är det nog någonting annat.

 

Ltl Anders Englund, replik:

Herr talman!

Jag ltl Anders Englund är inte alls nervös över denna peijling, men det finns många andra som nog har varit lite skakiga efter den. Det har vi kunnat se även på uttalandena i media och även det som har kommit från representanter som finns på rikshåll. Man har börjat fundera över vad det beror på att Ålands Framtid ökar så mycket. Skall vi måsta ge någonting mera till Åland för att vi kan dämpa det! Det är där som frågan ligger.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

Angående diskussionen som var igår som ltl Anders Englund hänvisade till vill jag bara säga att om ltl Anders Englund var uppmärksam när jag höll mitt anförande angående självständighetsdiskussionen så sade jag: ”President Halonen har deklarerat att något sådant ärende kommer inte att komma upp på agendan.”

 

Ltl Anders Englund, replik:

Herr talman!

Nej, tyvärr, det är just det som president Halonen vill undvika att det ärende som ltl Christian Beijar talade om inte kommer upp på agendan!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

Herr talman!

Ltl Anders Englund nämnde två projekt som berör mig och min avdelning och därför vill jag göra en kommentar till det. Under förra perioden i landskapsstyrelsen var vi till Vårdö och tittade på Sandösundprojektet och jag plockade faktiskt in det i budgeten. På vägen har det sedan försvunnit av någon anledning. Det är alltid så att det dyker upp nya projekt och det är ganska svårt att få allt att rymmas inom den ramen, men lyckligtvis har vi lyckats pressa driftskostnaderna, så jag ser med hopp om att vi kan få in Sandösund så småningom igen. Beträffande Prästövägen delar jag ltl Anders Englunds uppfattning om att vi måste titta på vägen och säkerställa framkomligheten här; i och med att det är en huvudväg måste man se till att ha bra framkomlighet, så jag kan meddela att vi har dessa frågor på agendan och kommer att hålla dem vid liv.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anders Englund, replik:

Herr talman!

Tack minister Karlsson! Det var trevligt att höra trafikministern tar detta på allvar och försöker snabba upp beslutsprocessen. Det är faktiskt inte fråga om mycket pengar i det här skedet i dessa två fall, så troligtvis kanske det går att plocka in dem i budgeten.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Herr talman!

Ltl Anders Englund tar upp ett viktigt ärende när han talar om kommunsamarbete och då mera av geografiska orsaker än om kommungränserna. Vad gäller ängö- och bussöborna har de av tradition hört till Lumparland, fast de officiellt hör till Vårdö, så vi tar emot dem med öppna armar.  När det gäller den sociala sidan har vi inte haft något samarbete ännu, men om vi får löften från högre ort att vi får stöd för samarbetet, särskilt ekonomiskt stöd, så är det ingenting som hindrar att ängö- och bussöborna är välkomna till Lumparland när de behöver social trygghet i form av äldreomsorg. Vi får slå våra kloka huvuden ihop och gå in med en ansökan till landskapsregeringen.

 

Ltl Anders Englund, replik:

Herr talman! Jag tackar ltl Raija-Liisa Eklöw för det svaret. Jag tror att det är som hon säger att Lumparlands kommun är villig att diskutera de här frågorna och vi hittar säkert en lösning. Vi har tidigare haft ett mycket bra skolelevsamarbete inom området, även sophantering osv. har fungerat bra. Det här är en viktig sak när det är fråga om åldringsvården, så jag  hoppas att vi kan finna en lösning längre fram när det blir aktuellt.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Carina Aaltonen, replik:

Herr talman!

Ltl Anders Englund hyllar de baltiska ländernas skattesystem med s.k. plattskatt. Det skulle vara intressant om ltl Anders Englund också skulle intressera sig för och studera det sociala området i Baltikum. Där lider gamla, sjuka, barn, ensamstående funktionshindrade och många andra på grund av staten inte har tillräckligt med medel för att bygga upp sociala skyddsnät motsvarande vad vi har i Norden och på Åland. Unga utbildade balter och en stor del av dem som egentligen borde utveckla och bygga upp länderna flyr till andra platser i Europa, bara i Irland finns det i dag över 100.000 litauer som jobbar; i Spanien, England och andra platser likaså. I Estland finns det knappt några kvalificerade byggjobbare kvar i landet, och finska företag som bygger i Estland måste ta in finländsk arbetskraft. Det platta skattesystemet är inte någonting som vi från socialdemokraterna eftersträvar. Internationella studier visar att länder som har en ambitiös välfärdspolitik och starka fackföreningar har en högre tillväxt. Det här är tydligt beskrivet i den senaste konkurrenskraftsrapporten från World Economic Forum. Det finns ingen motsättning mellan höga skatter och hög konkurrenskraft.

 

Ltl Anders Englund, replik:

Herr talman!

Jo, ltl Carina Aaltonen, jag tror att vi är helt överens om att det finns stora skillnader mellan invånarna i dessa länder och att det kanske inte är ett bra system just för dem. Jag sade inte heller i mitt tal att vi skulle införa plattskatt, men det här är den konkurrenssituation som vi lever med i vårt landskap, att vi inte får införa lagstiftning som är kostnadsdrivande för våra företag och våra invånare; då kan vi inte heller konkurrera på den öppna marknaden, som blir allt öppnare – på alla produkter.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Herr talman!

Ltl Anders Englund ställde en fråga till regeringen angående samarbetet när det gäller åldringsvården i det här fallet mellan Vårdö och Lumparland. Mitt svar är som följer: det är i grunden ett kommunalt samarbete och det är bra att det redan finns en positiv inställning från Lumparlands sida, som vi hörde, så till den delen tycks det finnas goda förutsättningar. Jag tycker också att vi från landskapsregeringens sida skall vara med och hjälpa till så mycket som vi kan med de stödformer vi har för att kunna hitta sådana här praktiska och rationella lösningar därför att vi vet att de gamla socknarna, som vi nu kallar kommuner och deras administrativa gränser inte alltid är så rationella. Därför är det väldigt bra om man på det här sättet kan hitta ett samarbete mellan Vårdö och Lumparland när det gäller åldringsvården. Vi skall ha en positiv syn när det kommer en sådan här ansökan hur vi kan hjälpa till och stöda det. Jag hoppas verkligen att det här sättet att tänka också sprider sig till andra delar av Åland samt till andra sektorer, t.ex. inom skolorna och inom barnomsorgen, för jag tror att det finns en hel del pengar att vinna på om man kan bortse från kommungränserna och se hur vi hittar de mest rationella lösningarna och kan samarbeta utgående från det.

 

Ltl Anders Englund, replik:

Herr talman!

Jag får tacka lantrådet för hans synpunkter i dessa frågor och jag tror fullt och fast att lantrådet och landskapsregeringen kommer att hjälpa till i dessa frågor. Det är precis som lantrådet sade, med underton, att vi alla egentligen är vinnare på det här, både kommunerna och landskapet, om vi sköter detta smidigt för invånarna i våra regioner. Det här faller sig helt naturligt när man tittar på vår karta hur det förhåller sig med kommunikationerna. Det är därför jag har tagit upp problemet.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Herr talman!

Lantrådet säger att när det gäller åldringsvårdsfrågor är det en kommunal angelägenhet. Vi har samma bekymmer i Lemland där man från Lumparlands sida har frågat efter samarbete, men där är det fråga om att lagstiftningen behöver ändra, man har tystnadspliktsfrågor, så ytterst är det nog en fråga för regeringen också och inte bara en kommunal angelägenhet. Det här tycker jag nog att regeringen skall titta på. Är det så att man säger att vi skall samarbeta ute i kommunerna är vi också villiga att göra det, men lagstiftningen sätter stopp för det på en del områden. Här måste vi i kommunerna få hjälp från regeringens sida att möjliggöra samarbetet.

 

Lantrådet Roger Nordlund, replik:

Herr talman!

Jag är i det här fallet helt enig med ltl Gun-Mari Lindholm att det ligger till på det här sättet att lagstiftningen och övervakningen ligger på landskapets ansvar. I det fall att lagstiftningen sätter hinder, vilket jag nog kan tro att den gör, så skall vi hjälpa till att försöka få en ändring till stånd på det området så att vi kan hitta den smidiga och praktiska lösningen som ger ekonomiska fördelar för kommunerna och jag tror faktiskt också för människorna, både de äldre och barnen i det fall att det rör skolor och barnomsorg, de bästa och mest praktiska lösningarna.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anders Eriksson:

Herr talman!

Jag vill innan jag går in på mitt anförande tacka ltl Anders Englund för det erkännande han gav. Det är mycket ovanligt med sådant civilkurage och det är också mycket ovanligt att höra ett inlägg i lagtinget som är så totalt befriat från det som förefaller vara viktigast för många, dvs. partitaktikerande. Jag är också mycket glad för alla inlägg som har kommit runt ett självständigt Åland. Ni hjälper till på ett föredömligt sätt att uppnå exakt det vi i detta skede vill uppnå, dvs. att Ålands folk skall börja fundera efter ordentligt vart Åland är på väg och hur vi vill ha det i framtiden, så än en gång, varmt tack!

 

Herr talman!

Den här gången tänkte jag faktiskt lite beröra budgetfrågorna. Av olika anledningar har jag aldrig riktigt kommit fram till det. Jag sade till trafikminister Runar Karlsson att jag skulle återkomma till trafikfrågorna. Trafikminister Runar Karlsson pekar på återhållsamhet när det gäller kostnaderna för trafikavdelningen, och det tycker jag är bra, men enligt mitt förmenande återstår det fortfarande en hel del att göra där. Det kanske vi rentav är överens om, trafikministern och jag!

 

När rondeller, ombyggnader av fungerande korsningar och övriga liknande åtgärder vidtas för att förhindra ett normalt trafikflöde motiveras det ofta med trafiksäkerheten. Det skall främja trafiksäkerheten. Utöver de oerhörda kostnader som det medför skapar det ofta trafikkaos, det tror jag vi alla har sett som på sistone har försökt färdas från Mariehamn. Trafikplaneringen på Åland andas enligt mitt förmenande lite ett lillebrorskomplex. Trafiklösningar som behövs i betydligt större samhällen skall ofta kopieras på Åland. Bevis på det är att det på fullt allvar i lilla Mariehamn diskuteras trängselavgifter. Vi har med anledning av detta föreslagit att anslag för trafiksäkerhetsåtgärder används på ett ekonomiskt förnuftigt sätt.

 

I de allmänna motiveringarna under trafik- och transportpolitik sägs det i början av stycket så här: ”trafikavdelningens organisation utvecklas med en effektivare verksamhet som mål”, det är alltså det viktigaste, och man vill tydliggöra skillnaden mellan beställar- och utförarfunktionen, precis som trafikministern var inne på. Stycket slutar märkligt nog med: ”I den händelse personalomsättningen blir så omfattande att nyanställningar blir aktuella är avsikten att om möjligt förverkliga dessa i skärgården.” Och då fick man ju in ordet skärgården också på den här sidan! Det landskapsregeringen säger inledningsvis är att trafikavdelningens verksamhet skall göras effektivare, och det är bra, men det slutar med att det kan leda till nyanställningar. Målsättningen om effektivisering och förhoppningsvis rationalisering som landskapsregeringen säger sig ha verkar lite ogenomtänkt. Leken med beställar- och utförarfunktioner leder till att anställda flyttas från den ena sidan till den andra sidan för att beställa av varandra. För att uppnå en verklig rationaliseringsvinst måste utföraruppdraget i stor utsträckning privatiseras och all personal på avdelningen kan ju inte heller bli kvar som någon storts beställare. Med anledning av har vi föreslagit i allmänna motiveringarna följande text:

 

”Trafikavdelningens organisation utvecklas med en effektivare verksamhet som mål. De olika rollerna beställar- och utförarfunktionerna renodlas under året. Under året utreds noggrant vilka av utförarfunktionens arbetsuppgifter som kan privatiseras. Samtidigt utreds vilka personalresurser som behövs på de båda enheterna.”

 

Det är viktigt att man slår fast först vad man vill göra och sedan tar man ställning till vilken typ av personalresurser som behövs för att man skall uppnå målen.

 

Under vägunderhållsenheten föreslås det nu att en nettobudgetering skall införas. Vi anser det felaktigt och jag hoppas att finansutskottet kan ta ställning till den principiella frågan att nettobudgetera en så pass omfattande verksamhet som vägunderhållet. Vi har en omsättning på 4 miljoner euro och 64 personer är sysselsatta. Verksamheten i sig är också politiskt intressant. Med nettobudgeteringen tappar lagtinget helt och hållet insyn i verksamheten. Det är väl i och för sig tanken, men det är någonting som vi motsätter oss. Med anledning av det som jag sade tidigare om privatisering föreslår vi också att omsättningen skall sänkas - det är det enda sättet som lagtinget kan påverka verksamheten. Själva nettobudgeteringen går ut på att det blir ett nollsummespel, man budgeterar tilltänkta inkomster precis i förhållande till utgiften och allt går jämt upp. Fantastiskt!

 

Herr talman!

Följande fråga jag tänkte ta upp helt kort gäller den lilla skrivning vi har om diskrimineringsombudsmannen. Det kan uppfattas som en detalj, men det är en mera allmän policyfråga. När det anställs ny personal är det viktigt att man från första början har klart för sig de exakta arbetsuppgifterna. Det var en debatt om det när diskrimineringsombudsmannen infördes, men de skrivningar som finns i budgeten runt detta tyder på att man långtifrån har klart för sig vilka arbetsuppgifter man skall kombinera med diskriminieringsombudsmannens arbetsuppgifter. Det här kan som sagt uppfattas som en detalj, men när man anställer folk, om det så är skärgårdsutvecklare, både på närings- eller kultursidan eller om det är turistutredare, så måste man ha betydligt klarare målsättningar från regeringens sida vad man riktigt vill uppnå när man tar in de här personerna. Nu ger det lite bilden av att här i skärgården har vi ett problem, då vill vi på något sätt från regeringens sida visa att vi löser problemen – och genom att visa att vi gör någonting tar man in en person som inte regeringen själv vet vad skall göra och knappast personen själv heller! Det är inte ett bra sätt, det är ett bra sätt att få den offentliga sektorn att svälla, men det är inte ett bra sätt att få en tydlig verksamhet.

 

Den följande fråga, herr talman, som jag vill ta upp gäller understödet för vatten- och avloppsåtgärder. Ända sedan 2004 pågår förhandlingar mellan Mariehamns stad och de s.k. anslutarkommunerna om att man skulle dra en avloppsledning till Lotsbroverket. Det här är en bra miljöåtgärd som är projekterad till hela 14 miljoner euro. Enligt vad vi har förstått går ändå förhandlingarna om villkoren i kommunernas anslutningsavtal med Mariehamn lite trögt. Det är lite oroande att landskapsregeringen under moment 45.54.60 föreslår att lagtinget skall frångå det budgetbeslut vi tog för ett år sedan om att en förutsättning för att Mariehamns stad skall beviljas bidrag för ifrågavarande avloppsprojekt är att en överenskommelse först uppnås med samtliga kommuner. Enligt nästa års budget skulle det räcka för Mariehamn med att ett avtal ingås med norra Ålands avloppsbolags, som vi har förstått att har fört lite soloförhandlingar på sidan om ägarkommunerna. Men skulle det här gå igenom skulle lagtinget medvetet medverka till att kommunerna Hammarland, Jomala och Lemland försätts i en synnerligen ogynnsam situation, i synnerhet Hammarland drabbas ifall budgetförslaget omfattas. Hammarlands reningsverk i Kattby drivs tillsvidare på dispens och står följaktligen inför stora investeringar. Att i rådande läge lämna kommunen utanför ett av landskapet till 40 procent finansierat avloppsprojekt vore direkt oansvarigt av lagtinget.

 

En sak som knappast kommer som en överraskning för vissa i landskapsregeringen att jag vill ta upp handlar om försäljningen fastigheten Högmyra ute i Haddnäs. Den köptes in uttryckligen för att möjliggöra anläggande av en modern avfallsanläggning i landskapet. När den inköptes var det för att lösa ett av de största lokala miljöproblemen vi har, dvs. att avfallshanteringen inte fungerar såsom den skall. Men situationen inom avfallshanteringen på Åland är fortfarande oklar. Ålands Miljöservice står i startgroparna. Ålands Problemavfalls framtida roll är oklar och Ålands Komposten Ab har inte kommit igång med sin verksamhet fullt ut. Det finns ingen slutlig lösning för avfallshanteringen i landskapet. Det behövs också en slutdeponi på Åland för, märk väl, icke-farligt avfall. En situation där slutdeponifraktioner fortsätter att transporteras bort från Åland är inte hållbart på lång sikt. Det har oss veterligen heller inte till dags dato gjorts någon utvärdering av avfallstransporterna, någonting som förutsattes när verksamheten startades. Att landskapsregeringen under den oklara situation som nu råder föreslår ett avyttrande av fastigheten Högmyra i Haddnäs är mycket ogenomtänkt och jag hoppas verkligen att finansutskottet och finansutskottets värderade ordförande sätter sig in i frågan.

 

Till sist, herr talman, till årets kanske mest udda motion. Det handlar om 50.000 euro som humanitärt bistånd till Pakistan. Det är exakt samma summa som togs upp när det gällde jordbävningskatastrofen i Sydostasien. När det gällde katastrofen i främst Thailand ställde västvärlden upp på ett föredömligt sätt; när det gäller däremot jordbävningskatastrofen i Pakistan har inte behoven av hjälpmedel uppfyllts alls på samma sätt. Förklaringen lär vara att folk i gemen känner sig mera berörda av det som hände i Thailand, man har mera beröringspunkter där än med Pakistan. Men eftersom privatpersoner denna gång inte känner sig benägna att bidra i tillräcklig omfattning till en lindring av katastrofen är det än mer angeläget att myndigheterna ställer upp. Situationen i Pakistan är högst alarmerande. Det finns inte ens tält och filtar för att förhindra att barn fryser ihjäl. Det är mot den här bakgrunden vi har lagt motionen.

 

Vi har också lagt finansmotioner om en utveckling av fiskerinäringen och sportfisket, en utveckling av skolfartyget Michael Sars som skulle möjliggöra en uthyrning som kunde dra in lite pengar till finansminister Wiklöfs kassa och vi är också mot en skrotning av dräneringsenheten på jordbruksbyrån. Övriga motioner kommer min kollega ltl Brage Eklund att beröra.

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

Herr talman!

Ltl Anders Eriksson är lite missnöjd med att trafikavdelningen kostar för mycket och att det bör sparas ännu mera. Ltl Anders Eriksson hörde antagligen mitt anförande där jag berättade att trafikavdelningen har minskat med 22 personer och har samma utgifter i dag som för sex år sedan trots att bränslepriset har stigit med 2 miljoner euro. Jag tycker att man har gjort det bra, på ett humant sätt; vill man som ltl Anders Eriksson föreslår måste man säga upp folk och det vill vi inte göra.

 

Ltl Anders Eriksson påstod att vi lider av lillebrorskomplex genom att bygga östra utfarten såsom vi gör. Östra utfarten har ca 15.000 fordon per dygn bitvis; som jag sade i mitt anförande projekterar man på andra orter om det är över 12.000 fordon per dygn dubbla filer åt varje håll. Vi har enkla filer, vi har lyckats med planeringen, det sväljer 15.000 fordon, så jag vill påstå att vi har lyckats bättre än omkringliggande regioner t.o.m. till ett billigare pris. Man hade ändå måst bygga om sträckan från Rökerirondellen till Kantarellen; hade man byggt fyrvägskorsningar med vänster- och högersvängfil så hade de kostat lika mycket som en rondell kostar. Dessutom har vi byggt trafiksäkra underfarter som till en stor del belastar kostnader, vilket antagligen betyder sparade liv, och det prioriterar jag mycket, mycket högre än pengar, vill jag säga. Dessutom sparar det också reda pengar; jag fick reda på från försäkringsbolaget att en svår olycka kostar samhället/skattebetalarna 200.000-300.000 euro, kanske upp till 1 miljon euro, så det där betalar sig ganska snabbt. Jag håller inte riktigt med om ltl Anders Erikssons åsikter i den här frågan. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Lite förvånad skulle jag nog ha blivit om trafikminister Karlsson helt och hållet skulle ha hållit med mig i det jag sade. Jag noterade en debattartikel som trafikminister Karlsson skrev, jag läste den igår, att det tog i stort sett ett par sekunder för honom att komma igenom rondellerna. Det skulle vara ojust av mig att peka på morgonen då sandning, saltning osv. gick åt pipan – det får vi helt enkelt kalla för force majeure. Men igår när jag kom ut på östra trafiken stod trafiken stilla, ända härifrån var det köer och så har situationen varit och min uppfattning är och åtminstone de människor jag har pratat med är att trafiken löper mycket, mycket sämre nu efter dessa rondellbyggen än vad den gjorde tidigare. Vi ser synbarligen olika på den här saken. Jag noterade också vad trafikministern sade, att man har sparat på trafikavdelningen och det tycker jag är bra och jag önskar lycka till. Förslagen som vi har lagt är bara en liten hjälp på vägen för trafikministern att spara ytterligare, så kan han stå här om ett år igen och räkna upp ännu mindre antal människor på trafikavdelningen – vi vill alltså hjälpa till och samarbeta

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Inledningsvis tackade ltl Anders Eriksson både till höger och vänster för debatten om självstyrelse och självständighet. Vi liberaler tycker också att det är bra att det har varit så pass mycket diskussion om dessa frågor, för det är stora viktiga frågor, framför allt tycker vi att det är väldigt bra att självständighetsfrågan har debatterats och belyst från olika håll. Det är så att alla har rätt att tala för sin åsikt. Ålands Framtid tror på ett självständigt Åland och de har rätten att föra fram sina åsikter, men när man förespråkar en sådan framtid för Åland bör man också upplysa människor om vilka konsekvenserna är. Jag tycker, och jag tror att det är flera med mig som gör det, att Ålands Framtid kanske har ”mörkat” lite när man talar om självstyrelsens utveckling, alltså man är fortsättningsvis kvar i självstyrelsesystemet, man vill gärna vara med och ta en stegvis utveckling av självstyrelsesystemet, men samtidigt eftersträvar man en helt annan statstillhörighet. Det är helt annat spår som Ålands Framtid eftersträvar. Det är inte bara så enkelt att man går steg för steg i självstyrelsesystemet, så når man nästan ända fram till självständighet och så tar man steget över till självständighet. Det är inte så enkelt, ltl Anders Eriksson, utan det är ett helt annat statsskick, en helt annan statstillhörighet, med alla de konsekvenser som det innebär.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Jag är, som sagt, öppet och ärligt glad över alla inlägg som har kommit och jag tycker också att det är bra att frågan blir belyst från olika håll. Detta gör att folk börjar tänka efter: kan det eventuellt vara på det sättet? Kan det eventuellt vara på ett annat sätt? Sedan är det upp till oss, som har olika uppfattningar, att försöka argumentera på ett sådant att vi får så många som möjligt med oss. Jag tror att vi från Ålands Framtids sida faktiskt är det parti som har ägnat oss åt den absolut mest omfattande upplysningsverksamheten. Vi har inte försökt mörka någonting, men däremot har vi öppet och ärligt sagt, att vi har inte svar på alla frågor, likaväl som självstyrelseförespråkarna, om jag nu skulle säga att det är något slags motsatsförhållande där, har svar på hur självstyrelsen exakt kommer att se ut om fem-tio år. Det som är det centrala i resonemanget är trots allt att de visioner som målas upp om hur vi skall få en stark självstyrelse, hur vi skall kunna ta över beskattningen osv. tror jag överhuvudtaget inte på. Jag tror inte att vi kommer någonstans. Vi kommer att stå här om fem-tio år när Strand och Nordlund har kommit hem och fått nya utredningsuppdrag, men vi har inte kommit någonstans på resan. Det är min uppfattning. Sedan finns det andra som har totalt motsatt uppfattning. När vi pratar om att utveckla självstyrelsen är det klart att det är samma resa. Vi ser det inte som någon ravin – för att använda lantrådets uttryck – eller absolut motsatsförhållande. Det är klart att det vore oerhört idiotiskt att skrota ner hela självstyrelsesystemet till noll och bygga upp allt igen. Det är klart att det är fråga om en fortsatt utveckling av självstyrelsen ända i mål.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Ltl Anders Eriksson tackar lagting och landskapsregering för att ha hjälpt till när det gäller att diskutera frågan om självständighet, och det är ju rart av ltl Anders Eriksson, men jag tror nog att allmänheten, media och alla vi andra vet att det var ett sätt för ltl Anders Eriksson att säga att vi skall sluta hjälpa till med den här frågan. Vi skall sluta ställa frågor, sådana frågor som ltl Anders Eriksson och hans parti under de här dagarna faktiskt inte har kunnat svara på.

 

När det gäller diskrimineringsombudsmannen, som ltl Anders Eriksson nämnde, så vet vi att det var någonting som EU krävde och som vi var på vippen att få böter för. Nu har vi gått in för en tjänst på 60 procent för att först se hur verksamheten utfaller och hur många diskrimineringsfall som faktiskt uppkommer. Vi har också märkt att det inte är helt enkelt som ltl Anders Eriksson förespråkar att kombinera uppgiften med någonting inom förvaltningen eftersom diskrimineringsombudsmannen egentligen skall stå utanför landskapets förvaltning, och att då kombinera det med någonting inom förvaltningen har visat sig att inte vara alldeles enkelt. Men vi skall försöka nå en lösning även här.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Det sistnämnda har jag full respekt och förståelse för och jag noterar också med tacksamhet att minister Gunell säger att det här skall vi försöka göra någonting åt. Jag skall ta fasta på det och förbehåller mig rätten att följa upp hur det går. Jag förstår svårigheterna. De skrivningar som fanns i budgeten andades att man kanske tog lite för lättvindigt på det här, att nu har vi inte hittat på någonting, så vi får se vad vi hittar på framöver! Men problemställningen belystes nu på ett mycket bättre sätt.

 

När det gäller den första frågan har vi från Ålands Framtids sida startat upp en process; i den fas vi befinner oss nu är det viktigt att argument för och bryts mot varandra. Jag är definitivt mycket tacksam för den diskussion vi har haft.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman!

I landskapsregeringen tycker vi att det är vackert och tilltalande att det har väckts motioner kring biståndsfrågan, inte minst kring den senast aktuella i Pakistan. Vi har diskuterat dessa frågeställningar många gånger i regeringen. Vi har, som vi alla känner till, några gånger tillämpat lösningar, där vi, trots att vi inte har behörigheten på området, ändå har gått in och satsat. Vi har varit medvetna om att någonting skulle hända i den här frågan i parlamentet och jag vill säga att i landskapsregeringen tycker vi som så att det skall stå lagtinget fritt, om man finner för gott, att äska bistånd på det sätt som nu t.ex. har skett i Pakistanfrågan. Vi kommer inte att intervenera, bråka och krångla, utan vi tycker att kan lagtinget finna en majoritet för detta, så är det okej.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag är inte heller av den naturen att jag skulle på något sätt vilja driva politik med den typen av katastrofer som har hänt, men jag säger öppet och ärligt att jag blir så oerhört illa berörd när jag ser hur situationen är i Pakistan, också när jag ser hur stor skillnad det är i västvärldens förmåga och vilja att ställa upp när det gäller Pakistan jämfört med Thailand. Jag tror att det beror på det som jag sade tidigare. Däremot uppfattar jag inte det här med behörigheten på ett sådant sätt att Ålands lagting absolut inte får ställa upp med medlen, och det sade inte finansminister Wiklöf heller, vill jag tillägga, men de skrivningar som finns under momentet i budgeten andas lite att finansutskottet ifrågasatte behörigheten och nyttan av anslagen. Jag är tacksam för den öppning som finansminister Wiklöf ger och jag ställer min förhoppning till ltl Gun Carlson och finansutskottet att man tittar på detta med oförstörda ögon.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Ålands Framtids finansmotion angående humanitärt bistånd till Pakistan och den analys som ltl Anders Eriksson gör – som också delas av flera sakkunniga – att det finns en mättnad på katastrofer och att man faktiskt har den valmöjligheten att man kan titta bort, man kan vända huvudet åt andra sidan, den träffar som en spark mitt i bröstet. Jag understöder den finansmotionen till hundra procent.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

Det var tre saker jag tänkte ta upp som ltl Anders Eriksson också tog upp i sitt inlägg. Det första gällde sportfisket; han säger att Ålands Framtid har lagt en finansmotion för att utveckla det. Men om ltl Anders Eriksson har läst allmänna motiveringen säger vi redan att detta kommer att ha prioritet för vi tror att det ger ett mervärde i det åländska samhället. Vi har redan haft ett första möte med sportfiskarna för att jobba med de här frågorna.

 

När det gäller Haddnäs är det riktigt som ltl Anders Eriksson nämnde, att Ålands Miljöservice håller på och jobbar och vi har i vår beredning beaktat att man kanske vill ha detta till en omlastningsstation eller någonting annat, och vi kommer inte att sälja bort det förrän den frågan är avgjord, men det kommer att ske under början av 2006. Vi vill i det fall att inte hela området behövs, eller att det inte alls behövs, skaffa oss en fullmakt att sälja det. Rent ideologiskt anser vi i landskapsregeringen att det privata är bättre på att sköta skogar och liknande än vad vi är som förvaltare.

 

Den sista frågan gäller skärgårdsutvecklare. Landskapsregeringen prioriterar i dag alla regioner och vill få till stånd ett företagande i skärgården. Vi har klart för oss vad skärgårdsutvecklaren skall göra - ltl Anders Eriksson sade att vi inte har det klart - det kommer att vara helt näringslivsorienterat och vi har redan satt igång ett projekt med Arbeta och bo som den här personen skall jobba med. Sedan finns det också i de nya målprogrammen saker där vi får måste få in ett skärgårdsperspektiv och därför skall personen jobba med kommunerna för att få in det. Så finns det ytterligare saker, men jag hinner inte i en replik utveckla det, men vi vet vad vi vill med personen. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag tycker det är mycket trevligt när vi kan föra en bra diskussion om viktiga frågor. När det gäller sportfisket trodde jag att jag hade lusläst varje sida i budgeten. Jag har inte hittat några skrivningar om det, men om Strand säger att det finns, så finns det synbarligen jag har missat där. Men under fiskeribyråns verksamhet har jag inte hittat någonting  (Från salen: vicelantrådet Strand: sidan 23) och jag har också pratat med företrädare för sportfiskarna i och med att jag av förekommen anledning vet att det har varit ett samarbete tidigare mellan fiskeribyrån och sportfiskeutvecklandet och de kände inte till att det var någonting på gång. Jag är tillfreds med att det är på gång.

 

Svaret om Haddnäs är också mycket bra, om jag skall förstå svaret på det sättet att man säljer inte bort området förrän man har en slutlig lösning på avfallsfrågan, men det var inte heller någonting som framgick av skrivningarna i budgeten.

 

När det gäller hur skärgårdsutvecklaren skall bära sig eller vad vederbörande skall göra var det tydligen klart när det gällde arbetsuppgiften. Jag hoppas att man kan få ta del av dem – det vore intressant i så fall.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vtm Johan Ehn:

Herr talman!

Det har varit snart tre dagar av intressant debatt i den här salen och utgångspunkten har varit budgeten som ligger på våra bord här i salen. Samtidigt har debatten i mångt och mycket handlat om framför allt självstyrelsefrågor och när jag avslutade mitt gruppanförande aviserade jag också att jag skulle komma in och beskriva Frisinnad Samverkans och min egen syn på självstyrelsepolitiska frågor. I det läget kunde jag inte riktigt drömma om hur debatten skulle utveckla sig och jag måste säga att det har varit mycket intressant att få åse den tillsvidare från sidan och jag skall nu i det följande försöka beskriva hur vi från Frisinnad Samverkan ser på saken.

 

Frisinnad Samverkan har alltid varit intresserad av självstyrelsepolitiska frågor. Det visar säkert stenografiska protokoll från långt tillbaka i tiden. Vi har också visat på vårt stora intresse för dessa frågor genom att ta fram Framtidsavtal 2001 för att utveckla Ålands självstyrelse.  Det var ett ambitiöst förslag från Frisinnad Samverkans sida att faktiskt spela in till att få igång en debatt angående dessa frågor. Men tyvärr lyckades vi inte just då, det var tydligen inte riktigt läge. Ändå är det glädjande att vi kan ta den här diskussionen här och nu jag tror att det är, precis som många andra talare har sagt, väldigt viktigt att vi också beskriver vad det är vi vill. Vad gäller framtidsavtalet hade Frisinnad Samverkan som första avsikt att där lägga korten på bordet och visa vad vi vill med självstyrelsen. Det gjorde vi ganska tydligt på ett sådant sätt att vi beskrev de områden som vi ville föra över till åländsk behörighet. Vi beskrev varför vi ville göra det och hur vi skulle göra det. Det var den ena saken.

 

Det andra saken var att efter att ni andra visste vad vi tyckte och tänkte skulle vi få igång en intern diskussion här på Åland och ni skulle också presentera de tankegångar ni hade kring det här. De här skulle då gnidas mot varandra och så småningom skulle vi komma fram till någon slags minsta gemensamma nämnare för vad är det vi vill med den åländska självstyrelsen. Den skulle vi sedan ta och åka till Helsingfors med och försöka förhandla oss fram till ett resultat där. Nå, vi står fortfarande kvar på ruta två s.a.s., vi har egentligen inte fått klart för oss vad det är vi vill här på hemmaplan.

 

För Frisinnad Samverkans del vill jag poängtera att Frisinnad Samverkan tror på självstyrelsen. Det skulle jag vilja säga att är den viktigaste skillnaden jämfört med Ålands Framtid. Där har man gett upp tron på självstyrelsen. Man tror inte att det är ett reellt alternativ att komma vidare. Det har sagts från den här talarstolen flera gånger, det har sagts i debattinlägg av olika slag. Vi tror att tiden är definitivt inte förbi vad gäller självstyrelsen. Vi vill definitivt inte ge upp. Visserligen är det på det sättet att det ibland känns som att allting går väldigt trögt och det är väldigt segt. Det kan säkert för framför allt våra ministrar i regeringen kännas som att när man åker till Helsingfors möter man enbart motstånd. Och det är så, det kan vi säkert alla hålla med om, men då gäller det bara att tänka på det sättet också att tidsperioden trots allt rent historiskt för utveckling av olika typer av samhällen är relativt kort. Jag tror också att här får vi skjuta på det här, likt det som riksdagsmannen har gjort och många andra med honom: påminna Finlands regeringen, gång efter annan, högt och ljudligt, om de utfästelser som Finland gjorde 1921. Där skulle man också hoppas på att de signatärmakter som finns runt omkring oss kanske lite nu och då också lyfter den frågan.

 

I fråga om de viktigaste frågorna just nu i självstyrelsen ser jag två stycken. Det är också de två som landskapsregeringen lyfter i sin budget. Det är språkfrågan och det är ekonomin. Språkfrågan är av största betydelse för det åländska samhället, inte på det sättet att vi i det dagliga livet, alltså ute på gatan och i föreningslivet, inte skulle klara oss på svenska, utan på det sättet att det börjar bli svårt att avancera i framför allt den yrkeskarriär man har tänkt sig utan att ha finska som ett grundläggande språk. Det skulle vi hoppas att inte skulle vara nödvändigt och vi tror också att det finns modeller för att lösa den här biten.

 

I fråga om ekonomin är det framför allt skatterna vi diskuterar. Där har vi från Frisinnad Samverkan stora förhoppningar på att det nu kommer att kunna lösa sig, åtminstone på hemmaplan, att vi kan gå i gemensam front och lyfta fram de här frågorna. Återigen är det på det sättet att det viktigaste för oss här nu är att bestämma oss för vad vill vi? - och inte rusa iväg på något spår att å ena sidan vill vi det här, men å andra sidan är vårt mål någonstans där borta, en helt annan sak. Det ger synnerligen otydliga signaler till den som man förhandlar med.

 

Om FS då skulle få lägga upp en plan för hur framtiden skulle se ut, så skulle vi vilja att man nu tar tag i en ytterligare förhandling kring en förnyelse av självstyrelselagen och modellen för hur en sådan ny självstyrelselag skulle se ut skulle vi plocka från Färöarna. Där har man gjort på det sättet att man har gjort självstyrelselagen till en ramlag; i ramlagen beskrivs de frågor som man är överens om att kan flyttas över och det finns de frågor som man definitivt inte kan tänka sig att flytta över till Färöarna.

 

Som vi ser det skulle det vara ett ytterst fåtal frågor som Finland skulle ha behov av att fortsättningsvis kontrollera. Ett exempel kan vara säkerhetspolitik och utrikespolitik. Men i övrigt torde det inte vara något större problem med tanke på vad som sägs i 1921 års beslut att föra de här frågorna vidare. Naturligtvis måste det då vara på det sättet att vi vill det själva här i Ålands lagting, och det blir steg nummer två. Då skall vi genom kvalificerad majoritet i den här salen, kanske t.o.m. på det sättet att vi gör det under två olika sittande lagting, komma fram till att jo, det är den här vägen vi skall vandra, det är det här vi vill. Men genom att göra det här, så tror åtminstone jag personligen att vi skulle slippa ett slags tvåfrontskrig som vi nu ständigt skall föra, dels skall vi föra en debatt gentemot Finland om varje enskild fråga om vi överhuvudtaget skall kunna lyfta upp den för att diskutera den, dels skall vi föra en intern debatt här. Ramlagsförslaget skulle innebära att man delar upp detta: först koncentrerar man sig på att bestämma sig för var finns de frågor som borde föras över till självstyrelsen och sedan blir diskussionen någonting som blir en intern angelägenhet för oss här.

 

Angående debatten som har förts kring självständighet och de bitarna skulle jag vilja lyfta fram två frågor som jag också vid andra tillfällen har försökt att få svar på men inte lyckats. För det första: Hur skall man gå tillväga, på vilket sätt skall vi lyckas åstadkomma självständighet för Åland! Om vi vet att det är tungt att driva självstyrelsepolitik, varför skulle det bli så mycket enklare att driva frågan om att bli självständiga? Kan någon förklara det för mig skulle jag vara väldigt glad. För det andra förstår jag inte heller när man säger att man skall vandra på den gemensamma vägen och att målet är självständighet, men egentligen är det på det sättet att ända vägen framåt - det får vi också höra här – ända vägen framåt är faktiskt självständighet. Jag förstår inte heller hur man kommer fram till det resonemanget! Det skulle vara väldigt berikande för diskussionen om man kunde åtminstone få någon som helst in-put vad gäller: hur skall vi gå tillväga?

 

Min tid börjar ta slut; jag hade också tänkt mig att jag skulle kommentera det som ltl Anders Eriksson sade i sin finansmotion nr 6, men jag få återkomma till den senare. Jag kan bara säga så mycket att det kan vara bra att lyssna på flera parter innan man konstaterar hur förhållandena egentligen är!

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Det riktades två frågor direkt till mig. Den första frågan har jag under dessa tre dagar försökt svara på, men synbarligen för otydligt: Hur skall man kunna gå vidare, hur skall man driva frågan för att få Åland självständigt? Jag har sagt att fas ett är att få en så stark majoritet som möjligt i det samhälle som skall frigöras, dvs. Åland, en så stark majoritet som möjligt för ett självständigt Åland. Färöarna startade sin process med lite över fifty-fifty och det har skapat stora svårigheter för dem. I Ett ramverk för ett självständigt Åland kan vtm Johan Ehn läsa mera om detta; jag delar den uppfattning som sätts till pränt där att 75 procent, tre fjärdedelar av Ålands befolkning, bör vara klart för detta innan man överhuvudtaget kan starta upp förhandlingar med riksmakten. Och det är klart, med tanke på de debatter vi har här på Åland om struntsaker, så m måste vi också någon gång stanna upp och se vad som är viktigt, vad vi kan samarbeta runt. Det är min förhoppning att vi kommer hit, och den tidsaxel jag har angett i olika sammanhang är tre lagtingsperioder. Det är min absoluta förhoppning. Framtiden får utvisa om vi lyckas eller inte. Den andra frågan får jag upplysas vtm Johan Ehn om vid ett senare tillfälle eftersom det inte tycks finnas tid kvar.

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Jag blir nästan ännu mer förvirrad av svaret. Å ena sidan kritiserar man oss som driver en utveckling av självstyrelsen för att det spåret är förlorat, det går inte! Man ger exempel på exempel för att visa på att självstyrelsespåret är lönlöst att fortsätta på. Samtidigt säger man att enda sättet att gå vidare är dels att man skall vandra självstyrelsen ända fram s.a.s. och dels att man då skall få en folklig opinion för att vi skall bli självständiga. Jag tycker inte att man är riktigt konsekvent i den argumentation som man använder sig av.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Brage Eklund:

Fru talman!

Vi har ett antal motioner och jag skall lite förklara några av dem och redogör för dem hur vi har tänkt.

 

Till först vill jag i varje rikta mig till landskapsregeringen på det viset att jag vill ge dem ett visst beröm för budgeten, och det brukar alltid säga att vi från oppositionen aldrig ger dem beröm, men jag skall inte vara så stolt av mig att jag inte skulle kunna ge beröm när det är bra! Det som har tangerats förut av centerns ltl Jan-Erik Mattsson är avloppsprojektet, vems förtjänst det är må väl vara. Jag anser i varje fall att jag har kämpat för det sedan jag hit till lagtinget kom och om det är det som har påverkat landskapsregeringen att man i år i budgeten har infört 300.000 euro för andra kommunala projekt än Lotsbroverkets projekt, får väl vara och en bedöma själv, men åtminstone vet jag att jag har gjort vad jag har gjort.

 

Vi motionerade ifjol om att man skulle börja utreda om tunnel till Föglö. I år finns ett anslag och det är bra, för enda sättet att komma vidare är att man gör geologiska undersökningar om det finns en möjlighet att ha en tunnel där. Enda sättet är att man satsar och offrar en miljon i det här fallet.

 

När det gäller investeringsstödet har jag förespråkat att det skulle höjas. Vi fick kritik ifjol när vi förespråkade en höjning av investeringsstöd till jordbruket. Nu ser jag att näringsansvarige Strand har höjt anslaget ordentligt, och det får jag tacka för att man har tagit tankarna till sig; man har kanske kommit underfund med att det finns ett behov. Det är bra! Om det som är aktualiserat åtminstone på projektbasis blir verkställt tror jag också att anslagen kommer att bli förbrukade.

 

Det står i allmänna motiveringen att landskapsregeringens övergripande målsättning är att verka för en ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbar utveckling av lantbruksproduktionen, landsbygden och skärgården, en skrivning som ltl Carina Aaltonen berömde. Om man nu skulle förstå vad man menar med det här så skulle det vara väldigt bra! Vad är det man har tänkt? Skall man utveckla det ekologiska jordbruket och skrota  ner det konventionella eller vad är det egentligen man har för inriktning inom landskapsregeringen angående det här? Alla vet i dag att det jordbruket som bedrivs konventionellt i dag har ganska hårda krav på sig när det gäller miljöstödet. Man skall uppfylla kriterier som EU fastställer för att få stödmöjligheterna. Jag har sagt det förut, och jag måste upprepa igen, att det finns väl ingen som medvetet far och sprider ut gödsel och bekämpningsmedel för sitt nöjes skull! - inte med de priser som är på produkterna i dag. Jag anser att det jordbruk som drivs konventionellt i dag är precis, kan man säga, ekologiskt i många hänseenden. Jag är inte emot att man utökar det ekologiska jordbruket, men jag har också sagt att man måste ha marknaden klar för sig före man påtvingar jordbruket ett ekologiskt jordbruk, annars kör vi alla jordbrukare i sank. Det tror jag tyvärr inte har gått riktigt hem ännu. Så fungerar marknaden i dag och det tycker jag att man skulle ha tagit till sig i landskapsregeringen.

 

Så till trafikavdelningen. Jag var i ett replikskifte inne på gräddfilen till Lemland och jag frågade då ansvarige ledamoten om det här var förenligt med och gick ihop med att man skulle utöka kollektivtrafiken ur miljösynpunkt. Det fick jag egentligen inget svar på. Gör man det lättare för trafiken i det här fallet, att det är lättare avkörningsfiler för att undvika trafikstockningen, som reellt sett handlar om max tio minuter och är det ännu värre kan det kanske gå med någon minut till, men i det stora hela löper det ganska bra. Är det då värt att satsa 250.000 för en sidofil för att man skall slippa lite lättare åt ett håll? Ja, det må så vara. Det stämmer inte överens med miljötanken i varje fall om man gör det lättare för biltrafiken. Ett annat problem som uppstår är att man flyttar ett trafikproblem förbi rondellen till en  påkörningsfil när man skall ut på Lemlandsvägen igen. Det är också många gånger just sådana här påkörningsfiler där man skall titta snett bakåt som många gånger förorsakar sidokrockar och trafikproblem. Jag har inte skrivit motion om detta, men vi har diskuterat det i vårt parti; nu ser jag att lemlänningarna vinkar och begär repliker, och det förstår jag! De vill tidigt hem osv., men jag tycker att man lite kan tänka efter: hur många minuter sitter man sist och slutligen och köar här på Åland! Jag tror att alla kanske behöver ha den här avstressande delen! Visserligen säger någon nu att tomgångskörningen som uppstår i köbildningen också orsakar utsläpp, men jag tycker att det är en tankeställare.

 

Jag övergår så till de andra finansmotionerna. En gäller turismens främjande och motionens kläm lyder: ”att ett belopp om 40.000 euro utgörande det i budgeten föreslagna beloppet om 100.000 euro för Åland som resmål avsätts för en deltidstjänst som marknadsförare vid Ålandskontoret i Stockholm.”  I budgetanslaget har man ökat marknadsföringsmomentet med 100.000 euro för att utöka inresandet till Åland. Vi tycker att 40.000 euro av detta belopp kunde man använda för tillsättande av en deltids- eller heltidstjänst för Ålandskontoret i Stockholm. Jag tror fortfarande på idén uppsökande verksamhet, att Ålandsfönstret syns lite mera utåt. Det är märkligt om vi har rätt och alla andra har fel, för alla andra destinationer som har trafik på Stockholm t.ex. har ett kontor där kunden kan gå in och ta del av resmålet, men inte Åland! Vi hade Ålandsbutiken som av olika omständigheter kom bort, men jag tror på tanken och det tycker jag att finansutskottet skall ta åt sig och titta på, om man kan märka de här pengarna så att en del styrs till en marknadsförare eller vad man nu skall kalla detta.

 

Vi har en motion angående utredning av det s.k. VAT-numret, nr klämmen lyder: ”att anslaget under moment 44.01.05 Utvecklingsarbete höjs med 12.000 euro för att finansiera Ålands Köpmannaförenings utredning om eliminering av effekterna av avsaknaden av åländskt VAT-nummer.” Det här är ett mantra som har återkommit i många år om utredningarna och vi har egentligen inte kommit någonstans. När man från köpmannaföreningshåll gör en påstöt och ett försök att verkligen utreda detta i princip på frivillig basis tycker jag att landskapet kan bidra med 12.000 euro i utredningspengar och då har jag en förhoppning att det verkligen kommer att hända någonting. Jag hoppas att finansutskottet tar åt sig och gör någonting åt det. Alla som sitter här i salen vet hur länge vi har hållit på och stött på om VAT-numret och hur mycket debatt den frågan har orsakat här i lagtingssalen.

 

Finansmotion nr 11 gäller att ett nytt stycke införs i detaljmotiveringen under moment 43.05.62: ”Landskapsregeringen skall under året överföra denna kostnad på riksmyndigheterna.” Det är upphovsrättskostnaderna för Åland från Sveriges TV. Vi anser att Finland har svårt att uppfylla dessa åtaganden och då tycker vi att det är en riksangelägenhet. De borde också betala kostnaden för att uppfylla detta.

 

En annan finansmotion gäller understöd till bostadsproduktionen med förslag om att höja anslaget under moment 43.25.61 med 20.000 euro. Det är egentligen inte stora pengar, anslaget är på 60.000 euro. Det är mest fråga om en markering av möjligheten att utöka formen för vård av handikappade i hemmet. Tidigare talare har nämnt den boom som kommer när det gäller åldringsvården och kan man bidra med att förenkla skötsel och vård i hemmet så tror jag att det är en vinst för samhället så länge man slipper bygga stora institutioner. Jag är tacksam om finansutskottet också tittar på den motionen.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Herr talman!

När det gäller det ekologiska jordbruket vill landskapsregeringen stimulera, men det skall helt vara utgående från marknaden, så jag håller med ltl Brage Eklund. Vi har inte tänkt påtvinga någon detta, för man kan inte påtvinga någon om det inte finns någon marknad. Vill stimulera till ekologisk odling och ser det som jättebra, men det måste finnas en marknad. Jag vet inte var ltl Brage Eklund har läst in detta i budgeten.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Herr talman!

I tidigare diskussioner har det förekommit och om jag har läst fel i budgetmotiveringen får det väl vara upp till mig i sådana fall. Det har alltid ivrats om den ekologiska odlingen och jag har förivrat om att man inte kan föra fram ekologisk odling om man inte har en marknad som köper. Det är sist och slutligen konsumenten som bestämmer om man vill gynna den ekologiska odlingen och då har jag också sagt att ekologiska odlingar får vi vartefter vi som konsumenter börja handla. Då tror jag att det växer fram så småningom. Där är det väl så att alla behöver tänka efter hur man handlar.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

När det gäller den s.k. smitfilten till Lemland som ltl Brage Eklund talar om, så visst kan man hålla med att nog kanske det finns större problem i vårt samhälle än den på sin höjd 10 minuter långa bilkö som vi lemlänningar ibland får sitta i. Man säger att det är en smitfil till Lemland. Det är väl minst lika mycket en smitfil till för det första östra Åland och framför allt till Kalmarnäs och den nya regionen som håller på och växer upp nordost om Mariehamn, t.ex. det nya bostadsområdet Solberget, där många kommer att bo som kanske skulle ha bott i Mariehamn annars, så det kan ju räknas som en intern trafik också i den här regionen och då tror jag att när det bostadsområdet är fullt och alla kör bil till staden därifrån så kan nog smitfilen vara bra att ha. Jag delar också ltl Brage Eklunds farhågor om hur den här skall fungera. Smitfilen borde kanske börja redan vid Alida för att uppfylla sin funktion och så just det där om det blir stock när man skall ut ur den osv., det kanske man inte riktigt har kontrollerat tillräckligt från landskapsregeringens sida, så det blir lite som med ombyggnaden i rökerirondellen att det blir sämre. Men vi skall hoppas att det fungerar bra och jag tänker inte motsätta mig även om jag, som sagt, ser det som ett litet lyxproblem, för det är egentligen Ålands enda bilkö, så den borde kanske tvärtom k-märkas så att vi inte blir av med den!

 

 

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Herr talman!

Jag sade redan, att jag har inte motionerat om att den skall tas bort. Jag uppmanar endast till eftertanke. I det exempel som ltl Danne Sundman tar upp finns det inget fog alls för att bygga. De som bor så nära staden och bygger upp en bosättning, de skall använda cykel eller gå, för det är perfekt, man skall inte använda en bil när man bor så där nära. Det är en upplysningssak. Jag tycker ändå att man kan ta sig en funderar på detta.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Herr talman!

I motsats till ltl Brage Eklund tycker jag att det är en bra skrivning om ekologisk odling som man har från regeringens sida. Man säger att många har ivrats över detta tidigare, och det tycker jag att det inte är så många som har gjort, men jag har åtminstone varit ivrig i den här frågan och därför tycker jag att det är bra att det står så här i budgeten. Däremot gäller det nu att man lever upp till det här; nu är det regeringen som skall upp till bevis och visa att marknaden finns. Landskapsregeringen själv, med sina många kök i landskapet, är en stor del av marknaden. Tycker man att det här är väsentligt skall man också visa på handling nu, att när budgeten har klubbats igenom skall man gå in för att upphandla detta – då finns det en marknad! Odlarna själva är i dag lite missbelåtna över att marknaden inte kanske finns, så till den delen har ltl Brage Eklund rätt. Men det här hoppas vi att man från regeringens sida ändrar på eftersom man själv har ivrat för det.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Herr talman!

Jag känner till ltl Gun-Mari Lindholms tankar om ekologisk odling och jag tror att jag också har klargjort att jag inte är emot den. Jag har beundrat dem som egentligen orkar hålla på! Jag har en granne som är ekologisk odlare i min hemby och jag vet hur arbetsamt det är, men det jag ville säga i det här fallet är att man inte för en sådan politik att man nästan i tvingande syfte för fram den ekologiska odlingen bland odlarna och inte har en marknad. Jag håller helt och hållet med ltl Gun-Mari Lindholm att man måste upplysa och marknadsföra; om det sedan är i landskapets regi eller om det är odlarna och landskapet hjälper till att marknadsföra odlingsformen är det väl helt okej, men jag vill bara säga att man skall inte sätta odlingsformerna mot varandra.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vtm Viveka Eriksson:

Talman!

Visserligen tog jag redan under måndagen upp den liberala synen på självstyrelsepolitiken, men nu har diskussionen väldigt mycket berört de frågeställningarna och därför vill jag ytterligare göra några reflektioner för liberalernas del till inom det området. Jag vill påstå att som vanligt har det varit en hel del retorik i debatten, både av dem som förespråkar självständighet och också av dem som talar om en utveckling till nästan självständighet. Det har varit mycket om systemet, men jag tycker att det har varit väldigt lite om innehållet i vårt system. Debatten har inte handlat om hur självständighet eller för den delen utvidgad självstyrelse skulle förbättra livet för ålänningarna.

 

Liberalerna har en pragmatisk syn på självstyrelseutvecklingen. Vi står för en realistisk självstyrelsepolitisk linje som för utvecklingen framåt reellt och inte bara symboliskt och retoriskt. Det är i de enskilda människornas vardag som självstyrelsen skall visa sitt värde. Då vårt samhälle utvecklas så utvecklas också självstyrelsen. Ofta hör ni oss liberaler citera f.d. vice talmannen och riksdagsmannen Evald Häggblom. Han sade så här: ”Självstyrelsen är till för människorna och inte tvärtom.”

Intressant i debatten är att Ålands Framtid nu blivit lite pressade att komma fram och föra en diskussion om självständighet. Vi har noterat att ofta argumenterar man från Ålands Framtids sida för en utveckling av självstyrelsen och inte så mycket om självständighet, som ändå är målet - säger de – för sin politiska aktivitet. Liberalerna ifrågasätter ingen människas rätt eller någon lagtingsledamots rätt att tro på ett självständigt Åland och att jobba intensivt för det man tror på. Däremot vill vi att man då också skall köra med öppna kort och också beskriva för allmänheten vilka konsekvenserna skulle bli. Det är ju så att ett självständigt Åland innebär att vi då skulle lämna nuvarande statstillhörighet, med alla de fördelar som finns i det och så skulle vi växla över till ett helt annat spår som, som vi liberaler uppfattar det, skulle få ödesdigra konsekvenser för Åland.

 

Intressant i den här debatten är också att centern har vaknat och tänt till. Jag kan förstå att Åländsk Center känner sig lite hotade av Ålands Framtid, som alltmer framstår som centern nummer två, eftersom Ålands Framtid till största delen ägnar sig åt frågor som traditionellt har varit viktiga för centern. Jag tycker samtidigt att centern fäster alltför stor vikt vid Ålands Framtid. Jag vill påminna om att Ålands Framtid har två mandat i lagtinget. Jag vill särskilt hänvisa till ltl Torbjörn Eliasson, som jag dessvärre inte kunde replikera eftersom jag satt talman just då. Ltl Torbjörn Eliasson sade att det finns en politisk låsning i den åländska politiken: vi har svårigheter att gå vidare på grund av Ålands Framtid och deras debatt om självständighet. Det är någonting som jag överhuvudtaget inte kan hålla med om därför att i lagtinget deklarerar alla partier utom Ålands Framtid att man jobbar för en stegvis utveckling av självstyrelsen. Då undrar jag varför inte centern, som leder majoritetens politik, tar tag i utvecklingsfrågorna och ser till att det händer någonting.  Jag tycker faktiskt att lantrådet borde ägna mer energi åt att åstadkomma resultat i de här frågorna i stället för att gå omkring och oroa sig för vad ltl Anders Eriksson skall hitta på! Men det står ganska klart för många av oss att lantrådet i första hand månar om sitt eget parti, nämligen centerpartiet. Vi skall inte heller glömma att för ett år sedan hade centern täta kontakter med Ålands Framtid och då var lantrådet beredd, bara för att fortsätta som lantråd, att samarbeta med Ålands Framtid - och det trots att det finns en så stor och djup oenighet om vår konstitution mellan de två partierna.

 

Jag skulle också vilja hänvisa till valet 1999. Då gjorde Ålandstidningen en enkät bland alla kandidater som ställde upp i valet. Man ställde flera frågor som vi alla besvarade och en fråga var: Jag anser att Åland på sikt skall bli självständigt? Och vet ni hur svaren blev? Jo, det var så att 80 procent av centerns kandidater stod för självständighet absolut eller i viss mån. Det är rätt intressant.

 

Vi tycker att det är dags för aktivitet och inte så mycket prat och därför har vi också föreslagit i en finansmotion att landskapsregeringen skall ta fram beslutsunderlag när det gäller den indirekta beskattningen. Det är ju så att i motsats till vad som påstås om oenighet här på hemmaplan har det ända sedan 1995 funnits en politisk samsyn om att gå vidare med företagsbeskattning och att gå vidare med de indirekta skatterna. Det var också så att när liberalerna och centern regerade tillsammans konstaterade man att det var ganska stora problem att få igenom det här med företagsbeskattningen på grund av EU-regelverket och konkurrensproblematiken. Därför förde man fram i aftonskolediskussionerna redan år 2001 frågan om indirekta skatter. Då blir min fråga den: Varför har ändå ingenting hänt, eftersom det har funnits så stor enighet under tio års tid? Under den här tiden har vi haft ett lantråd från Frisinnad Samverkan och vi har haft lantrådet Roger Nordlund från centern. Det är de två partier här i lagtinget som framställer sig själva som starkt självstyrelseprogressiva.

 

Jag skulle gärna debattera med vtm Johan Ehn. Jag har några kommentarer från hans inlägg och jag kan tänka mig att jag byter av med vtm Johan Ehn, så kan vice talmannen få kommentera mig i sin tur, om det är okej? Jag intresserade mig för vtm Johan Ehns inlägg här tidigare. Frisinnad Samverkan har pekat på det som är väldigt viktigt, att vi på Åland skall vara eniga innan vi går vidare. Det håller jag också med om, men jag pekar också på att vi har varit eniga och ändå har ingenting hänt. Jag tycker att framtidsavtalet är bra, det är intressant, det finns många saker där som man säkert kan ta till sig och möjligen också omfatta. Men på något sätt är det också som med ”bäst-före-datum”, för det var till mycket en tidtabell hur Frisinnad Samverkan hade sett att man skulle ta över si och så.

 

När det gäller diskussionerna om att vi skulle överföra Färöarnas system till åländska förhållanden är jag lite tveksam. Jag tycker att det har förts in i debatten lite så där som att gräset är grönare på andra sidan gärdsgården. Vi skall ändå komma ihåg att det man har på Färöarna är ett avtal mellan Danmark och Färöarna och att vår konstitution självstyrelselagen är otroligt stark som skall antas i grundlagsenlig ordning. Jag kan tänka mig att man säkert kan lära av varandra, men jag är inte alldeles säker på att vi skulle applicera det färiska systemet på vårt. Jag tycker att vi skall bygga vidare på vår grundlagstryggade konstitution. Däremot ger jag vtm Johan Ehn rätt i detta med att vi måste se på självstyrelselagen till den delen att man kunde göra självstyrelselagen mer till en ramlag och lyfta ut mycket av den detaljreglering som finns där.

 

Liberalerna beskylls, senast av ltl Anders Eriksson för att vara bromsklossar, och det är förstås ett sätt att propagera, men i sak tycker jag inte att det finns så mycket att komma med. Kanske problemet är för ltl Anders Eriksson och andra att vi vill tänka efter före och att vi vill ha ett slutresultat som innebär förbättringar för enskilda människor och att vi överväger väldigt noga och vill ha bra beslutsunderlag innan vi är beredda att gå vidare med en utvidgning av självstyrelsesystemet.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Jag tyckte att det var ett bra och sakligt inlägg. Det är klart att det är innehållet i politiken som är det intressanta och kanske inte ramen runt innehållet. Jag kan ge vtm Viveka Eriksson rätt på den punkten att diskussionen under de här nästan tre dagarna mycket har handlat om ramen, men just på grund av att det är mest det som har ifrågasatts från främst centerns håll har diskussion cirkulerat just runt den saken. Det sades att vi har blivit frampressade i debatten. Jag upplever det inte på det sättet, utan jag har tacksamt noterat att vi får en möjlighet att diskutera de väldigt tunga framtidsfrågorna – någonting som jag ofta har saknat, är det partiledardebatter i radion t.ex. så ena gången handlar det om fiskodling och andra gången om någonting annat. Det är också viktigt, men de tunga framtidsfrågorna får vi sällan tid att prata om.

 

När det gäller självstyrelseutvecklingen kontra självständighet konstaterar jag att det är den klassiska problemlösningen: vad är medlet och vad är målet? Det är inget mål i sig för oss att vi skall bli självständiga utan det är ett medel för oss för att vi skall kunna driva en bra regionalpolitik, en bra näringspolitik, att vi skall kunna behålla vår välfärd. Det är absolut på det sättet. När det sades att mycket av den sakpolitik Ålands Framtid har påminner om centerns, kan det kanske vara naturligt, det är knappast helt okänt att jag har varit med i centern tidigare och min kollega Brage Eklund likaså. Men när det gäller de arbetsgrupper som jobbar väldigt bra inom Ålands Framtid, t.ex. social- och kulturgruppen, vi hade ett stort kulturarvsseminarium, där man pratade mycket om ett varmare samhälle med mindre motsättningar. Det finns en stor bredd i Ålands Framtid. Till sist vill jag säga att liberalerna sade i partiledardebatten att vi kommer också med på beskattningen bara vi blir överbevisade. Om man har en egen vision som vi har behöver man inte alltid bli överbevisad av andra.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Till det sista först. Det är så att liberalerna har ända sedan 1995, då vi tillsammans med samtliga dåvarande lagtingspartier utom Obunden Samling, som hade en lite annan linje, enades kring att man skulle jobba för företagsbeskattningen och de indirekta skatterna. Det har vi också varit fullt beredda att jobba vidare med. Men det har sagts att det är väldigt viktigt att man också har alla konsekvenser och alla utredningar klara. Det finns dock inte något sådant underlag. På tio år har man inte lyckats åstadkomma det. Det finns ingenting som vi kan fatta beslut om. Jag tycker att Ålands Framtid skall upp till bevis och berätta på vilket sätt ett självständigt Åland skulle bli bättre för den enskilda ålänningen. På vilket sätt skulle vi bedriva en regionalpolitik som vi inte gör i dag? På vilket sätt skulle vi trygga välfärden som vi inte kan göra i dag? Det tycker jag inte att Ålands Framtid tillräckligt lyfter fram och propagerar för varför man ser behovet av att göra Åland självständigt för att människor skall få det bättre. Då kommer vi just till det här med innehållet som är det viktiga, inte hur vi flyttar våra behörighetsgränser. Liberalerna är också inne på detta med att när gränserna sätter hinder eller när vi kan hitta sätt att göra det bättre, då skall vi också utvidga våra gränser. Därför är vi beredda att se på de indirekta skatterna därför att de kan eventuellt ha betydelse för företagsverksamheten.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Herr talman!

Vtm Viveka Eriksson frågade mig varför jag pratade om låsning bl.a. Först vill jag konstatera att det är relevant att tala om hur vi tänker nu år 2005 och framåt. Jag var inte med i valet 1999 och när jag ställde upp år 2003 var jag väldigt tydlig också på den här punkten. Men det är intressant att se att vi har väldigt mycket gemensamt när det gäller den här uppfattningen. Till låsningen. Om man tittar på vad som har hänt under budgetdebatten i tre dagar, när vi skall diskutera vår budget för år 2006, så har väldigt stor tid av debatten faktiskt gått åt till att diskutera självstyrelse kontra självständighet. Samma sak gäller om man tittar på tidningarnas insändarsidor. Det går åt otroligt mycket tid och resurser. Det här tror jag också att ger en otydlig signal utåt från Åland, så länge vi håller på med den här debatten. Därför vill jag betrakta det som att vi har någon form av låsning. Graden av den kan man naturligtvis diskutera, men vi ligger lite fast i det här och skulle så fort som möjligt behöva få det undanstökat och kunna gå hårt vidare med självstyrelsen. Det är ungefär så jag menar.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Man kan aldrig få undanstökat det faktum att det finns olika åsikter i samhället. Fortsättningsvis finns det de som förespråkar självständighet och den debatten kommer vi att måsta föra också framöver. Men jag hävdar ändå att centern och landskapsregeringspartierna fäster lite för stor vikt vid Ålands Framtid. Det är majoriteten som har givit självständighetsdiskussionen väldigt stort utrymme, också jag nu förstås. Men det är faktiskt så att majoriteten går lite i spetsen. Majoriteten har greppet om hela politiken och skulle kanske kunna för in debatten mera på andra diskussioner. Jag tycker mig också märka att det finns en så stor oro för vad Ålands Framtid skall hitta på, särskilt tycker jag att lantrådet ägnar ganska mycket energi åt att diskutera och debattera med Ålands Framtid om dessa frågor, vilket han också förstås skall göra, men energin bör också läggas på andra frågor.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Fredrik Lindqvist, replik:

Fru talman!

Vtm Viveka Eriksson säger att under tio år har man inte åstadkommit någonting och jag antar att hon då menar landskapsregeringen. Då vill jag bara påminna vtm Viveka Eriksson om att liberalerna har faktiskt under den här tiden gjort två försök att själva vara med och regera. Under 20 år har det däremot inte hänt speciellt mycket i Finland riksdag trots att Åland har haft en plats i nämnda parlament. Det ansvaret tänker åtminstone inte vi inom Frisinnad Samverkan ta. Jag tror att de flesta av oss kan bevittna och intyga att de senaste två åren har det hänt bra mycket mera och talas bra mycket mera för Ålands självstyrelse och självstyrelseutveckling i den finska riksdagen än det har gjorts under de 20 föregående åren.

 

Vtm Viveka Eriksson säger att vi har varit eniga i utvecklingsfrågor. Säg en enda fråga där vi på ett konkret sätt har varit eniga i Ålands lagting att här vill vi utveckla självstyrelsen, nu går vi alla 30 till Helsingfors och säger att här är vi eniga! Vtm Viveka Eriksson har förstås en betydligt längre erfarenhet av politik än vad jag har, men jag kan inte påminna mig egentligen enda sådant tillfälle, men jag blir gärna påmind om det i så fall.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Under tio år, alltså sedan 1995, när partierna i lagtinget hade kommit överens i den s.k. Lundberg-kommittén om att gå vidare med den indirekta beskattningen och företagsbeskattningen, fanns det en kvalificerad majoritet i lagtinget. Från 1995, om jag kommer ihåg rätt, leddes landskapsregeringen av Frisinnad Samverkans Roger Jansson. Under fyra års tid satt Frisinnad Samverkan på lantrådsposten och hade alltså ett uppdrag från lagtinget att försöka åstadkomma någonting i de frågor som man hade enats om här hemma. Under de fyra år liberalerna var med i landskapsregeringen förde vi bl.a. fram detta med den indirekta beskattningen i aftonskolediskussionen. Centern och liberalerna hade då bestämt att man går vidare med den frågan och försöker uppnå resultat inom det området, eftersom det visade sig väldigt problematiskt med företagsbeskattningen på grund av EU:s konkurrensregler.

 

När ltl Fredrik Lindqvist säger att på 20 år har det inte hänt i riksdagen vill jag bara påminna ltl Fredrik Lindqvist att 1993 trädde vår nya självstyrelselag i kraft. Det var en lång, lång beredningsprocess, både här hemma men också i riksdagen och av dåvarande riksdagsmannen. Det var en av de större reformerna under vår självstyrelsetid.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Herr talman!

Vem som har lyckats med vad tycker jag att vi kan lägga åt sidan, för vi kan konstatera att oberoende om det har varit frisinnade, liberaler, center, så har vi inte kommit någonstans när det gäller skattefrågorna utan det har varit nej, nej, nej från finsk sida, även om det har funnits en vilja både från frisinnade, center, liberaler och även andra partier. Jag håller med vtm Viveka Eriksson att man bör få till stånd ett beslutsunderlag. Det fanns inte heller ett fullständigt underlag när man gick fram med den indirekta beskattningen, men ifjol när vi satt tillsammans i regeringen beslöt vi faktiskt att tillsammans med åländskt näringsliv titta på frågan. Det tillsattes en arbetsgrupp som fortfarande jobbar och man tittade inte bara på den indirekta utan man tittade på alla: hur kan det här vara till nytta för näringslivet och de åländska medborgarna. Tillsammans med Roslin-utredningen, som tittar på autonomier omkring oss, är jag övertygad om att vi kommer att få fram ett bra underlag och därmed tror jag att vi kan gå vidare med frågorna utgående från den diskussion vi har haft här i parlamentet. Men jag vill inte låsa vid den indirekta; det finns också en generaladvokatens förslag när det gäller Azorerna-fallet, där man säger att inom en nationalstat kan en region ha avvikande skatter om man uppfyller vissa kriterier. Går det domstolsutfallet vår väg kan det finnas en möjlighet där också. Till sist om den färöiska modellen. Vi har inte från vårt parti sagt att vi skall kopiera den, men vi har det som utgångsläge för att revidera självstyrelselagen med de incitament som ltl Anders Eriksson sade och utgående från att det skall vara en ramlag där vi kommer överens först med Finland för att själv bestämma på Åland efter det. TALMANNEN: Tiden är ute!

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

När det gäller diskussionen om det färiska systemet och ramlag så det man pratar om när man jämför med Färöarna är det avtal som man har gjort med danska staten om att man kommer överens och sedan kan man bestämma hemma på Färöarna vad man mera tar över. Det är mera en avtalsform. Jag är väldigt angelägen om att vi skall hålla väldigt starkt på vår starka konstitution som skall tas grundlagsenligt osv. I övrigt håller jag med om att det finns för mycket detaljstyrning i självstyrelselagen, så jag tycker att det skulle vara väldigt bra om landskapsregeringen skulle tillsätta en parlamentarisk grupp till den delen. Där skulle man verkligen kunna fundera tillsammans vilka saker man borde titta över.

 

När det gäller skattegruppen tycker jag också att det är positivt och bra att den jobbar. Den har tagit lite väl lång tid på sig och jag hoppas sedan att det också kommer ut ganska konkreta saker som vi kan enas om. Vi har den erfarenheten att det görs vissa utredningar – ta t.ex. VAT-utredningen, som skulle peka på det ekonomiska flödet mellan landskapet och riket. Den undersökningen finns, men den har på något sätt lagts under gröna klädet. Den visar att vi har ett ganska bra ekonomiskt system, men det har man inte riktigt velat vidkännas. Skattegruppen har redan kommit med vissa signaler från sitt arbete och den har just pekat på detta med de indirekta skatterna som en tänkbar och möjlig lösning för framtiden.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Herr talman!

Vtm Viveka Eriksson sade att centern har vaknat, ett litet märkligt uttalande om ett parti som har varit det statsbärande partiet ända sedan sjuttiotalet på Åland. Vi har ständigt varit i regeringsansvar och vi har jobbat och vi jobbar precis med det som vtm Viveka Eriksson efterlyste, nämligen att skapa innehåll i självstyrelsen för systemet och formerna är viktiga, men det är faktiskt innehållet, det samhälle som dessa 27.000 människor som bor på Åland lever i, att det skall vara ett så bra samhälle som möjligt. Jag vill säga att jag är stolt över självstyrelsen och jag är stolt över det åländska samhället som vi har varit med och byggt tillsammans med våra samarbetspartier under alla dessa år. Vi vill fortsätta med det här samhällsbygget och göra ett bra Åland ännu bättre och en del av det arbetet går ut på att vi skall utveckla självstyrelsen och få flera instrument att arbeta med så att vi kan mera påverka vår egen framtid och framför allt påverka ålänningarnas möjligheter att ha arbete, sysselsättning och förmåga att klara sig så bra som möjligt i det åländska samhället.

 

Vtm Viveka Eriksson frågade: varför tar inte centern tag i utvecklingsfrågorna? Det är precis det vi har gjort hela tiden och envetet bearbetat regeringen i Helsingfors för att komma vidare med självstyrelseutvecklingsfrågorna och framför allt de ekonomiska frågorna, ibland sida vid sida med liberalerna, ibland sida vid sida med andra partier. Men det är inte så lätt. Jag minns såväl för några år sedan när jag hade samarbete med liberalerna och dåvarande vicelantrådet och finansansvarige Olof Erland kom hem från en resa och ett besök på finansministeriet och hans uttalande var – jag kan nämna det från talarstolen eftersom det redan nämndes i massmedia – att skulle det vara finansministeriet som bestämde i Finland, då skulle Åland inte ha någon självstyrelse! Det beskriver väldigt bra på vilket sätt som vi har att bearbeta de här frågorna och framför allt de ekonomiska frågorna. Det är en upplevelse som många av oss, jag som finansminister, nuvarande vicelantrådet Jörgen Strand som finansminister och många före oss har fått uppleva, att det är ganska trögt när det gäller att utveckla självstyrelsen. Men vi ger oss inte, vi tänker fortsätta att arbeta och vi tror att det är droppen som urholkar stenen till slut.

 

Såsom läget är nu kanske vtm Viveka Eriksson minns att vi har den nämnda VAT-utredningen, som tog alltför länge. Det sades att när den utredningen var klar, då skulle statsmakten vara beredd att börja diskutera de ekonomiska självstyrelseutvecklingsfrågorna med oss. Det tog några år för mycket. När vi äntligen fick den färdig var man inte beredd utan då sade man, att nej, nu måste man fundera på det här ett år också. Det var den stora frågan som var uppe för ganska ett år sedan på aftonskolan; när jag tillsammans med dåvarande finansansvarige Jörgen Strand och riksdagsman Roger Jansson deltog i den aftonskolan var det en av de tuffaste diskussionerna vi hade haft med Finlands regering eftersom man då ville s.a.s. lägga locket på och inte gå vidare, trots att vi hade väntat i så många år på VAT-utredningen. Det vi lyckades få till stånd då var det s.k. skattetoppmötet  som följde på vårvintern. Det skattetoppmötet ledde till den s.k. Roslin-utredningen som nu skall kunna vara grund för att diskutera självstyrelsen också ur ekonomiskt hänseende och att vi skall få mera behörighet.

 

Jag om någon vet att det här är ett maratonlopp. Jag vet att det är många som ger upp under resan. Jag tillhör inte de människor som ger upp utan jag tänker fortsätta det här arbetet och utgående från VAT-utredningen, det som Roslin-utredningen kommer fram till och vår egen skattegruppsarbete – det som vicelantrådet Jörgen Strand redogjorde för – utgående från det skall vi formulera en skattestrategi här på Åland. Det har redan sagts här under den första remissdagen här, både från min sida och från finansansvarige Wiklöfs sida, att det skall bli en parlamentarisk grupp som skall ta fram en sådan beskattningsstrategi. Den debatten och de klarläggandena trodde jag att vi redan hade gjort här i debatten, men det förtjänar säkert att upprepas. Det är nämligen väldigt viktigt att vi kommer vidare och att vi får mera instrument och att vi får ett ökat ansvar när också när det gäller inkomstsidan. Jag tror att det skulle vara fostrande för det här samhället.

 

Jag tillhör dem som själv är beredd att gå väldigt långt när det gäller beskattningen och skulle vilja komma så långt att vi skulle ha hela beskattningen i slutändan, men jag respekterar och är fullt medveten om att det är ett stort ansvar man tar på sig också och att därför den stegvisa utvecklingen antagligen är att föredra för att vi skall kunna få så stor och bred enighet här i lagtinget och acceptans ute bland den åländska befolkningen samt att vi också skall kunna känna oss för och inte ta några större risker som i slutändan skall drabba den åländska befolkningen. Det är vårt ansvar att hela tiden ansvara för att vi också skall kunna se till att människorna kan leva tryggt ute i det åländska samhället, i stad, landsbygd och ute i skärgården.

 

Men, herr talman, jag känner ibland att det finns en ganska stress i de här frågorna och frustration Det kan ibland då också vara bra att man lite tänker tillbaka och får lite perspektiv och proportion på de här frågeställningarna. Man talar ofta från vissa kretsar speciellt om att det var mycket bättre förr och då hände det saker och ting. Åland fick självstyrelsen 1922; då hade vi den första självstyrelselagen. Den första stora revisionen kom 1951, nästan 30 år tog den första revisionen. Efter 1951 tog det fram till 1991, alltså 40 år mellan de två stora revisionerna. Nu, från 1991 fram till dags dato har vi på 14 år haft två stycken revisioner, vi har ett EU-medlemskap och vi har haft en enorm samhällsförändring samt utvecklat en fantastiskt stark ekonomi här på Åland. Oppositionen kritiserar mig gärna och det har man sin fulla rätt till, men jag är stolt över det samhälle som jag har varit med och utvecklat under alla de här åren tillsammans med olika samarbetspartner. Vi har full sysselsättning. Vi har en stark ekonomi, vi har ett bra näringsliv och det finns faktiskt inget samhälle som jag kan tänka mig i varje fall som jag skulle vilja byta mot det åländska. Om det finns någon annan här i salen som kan det, så varsågod kom upp hit till talarstolen och berätta för mig var i världen det samhället finns.

 

Vi skall absolut jobba tillsammans och jag håller delvis med vtm Viveka Eriksson att det kanske i den här debatten har tagits lite mycket tid för självständighetsfrågorna, men jag tror att det var bra att vi fick det klargjort en gång för alla var centern står, var andra partierna står. Vi är ett klart och tydligt självstyrelseparti som vill utveckla självstyrelsen så långt som det är möjligt utan att för den skull bli en självständig stat. Det som vi har velat åstadkomma i den här debatten är att sätta lite press på Ålands Framtid att berätta hur man skall bli självständig och hur det samhället skall se ut. Tyvärr har vi inte fått de svaren i den här debatten, men vi kanske får dem i ett senare skede.

 

Herr talman! Jag håller med vtm Viveka Eriksson om att det är väldigt viktigt att vi som tror på självstyrelsen också samarbetar och konstaterar det som vtm Viveka Eriksson sade, att det är 28 ledamöter i det här parlamentet som är för att vidareutveckla självstyrelsen och bygga på det systemet, två ledamöter talar för självständighet, en annan konstitution. Jag tycker att det är de 28 ledamöterna som skall vara de som visar vägen och faktiskt tar tag i självstyrelsefrågorna på ett trovärdigt sätt.

 

Jag vet att det jag säger nu upprör min gode vän ltl Anders Eriksson och antagligen ltl Brage Eklund också. Men det som är det paradoxala i det här, när man från deras sida säger, att jo, vi skall ta varandra i hand och vandra på självstyrelsevägen, det låter vackert och bra, men hur skall vi kunna få en trovärdighet hos motparten när man vet att en del av oss kanske inte nöjer sig sedan utan man vill gå vidare in i självständighet. Då bygger vi upp ett automatiskt motstånd i självstyrelseutvecklingsarbetet och det här är en väldigt svår balansgång som vi har att gå och ett nytt fenomen som har inträtt de senaste åren. En del människor säger att, jo, men det är bra att vi har Ålands Framtid därför att då har man ett hot, då ser de i Helsingfors att får inte ålänningarna igenom sina krav så växer Ålands Framtid och det blir ett ännu större problem. Delvis kan det finnas en viss sanning i det, men jag tror tyvärr, måste jag säga, att den negativa sidan överväger därför att man bygger upp ett automatiskt motstånd och en misstanke: ja, vad är det de riktigt vill där på Åland, är det självstyrelse eller självständighet? Släpper vi det här steget, är det så att de då kommer närmare självständighet? Detta bör man noga fundera över här på Åland, och jag har funderat väldigt mycket som lantråd över det och därför vill jag vara väldigt tydlig när det gäller den väg som mitt parti, den regering jag leder och också, som jag uppfattar det, en väldigt bred av Ålands lagting arbetar efter.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Det finns många saker som jag skulle kunna säga, men jag vill säga att det är oerhört viktigt att lantrådet följer linjen att han är tydlig, tydlig om vad hans parti tycker och också väldigt tydlig vad Åland och Ålands lagting och landskapsregering vill. Man har en linje som man har stakat ut och så följer man den linjen, den stigen och gör inte olika snedsprång åt olika håll, för in nya element, nya tankesätt, som det kanske inte finns acceptans för här hemma. Jag tänker då på att lantrådet ibland kommer med lite egna, för sitt partis del antagligen, funderingar, som t.ex. det här med att det skulle finnas ett åländskt ministerium, det är någonting som inte egentligen är förankrat här på Åland. Bara som ett exempel på hur viktigt det är att den politiska ledningen är tydlig, målmedveten och arbetar långsiktigt, för bara på så sätt kan man argumentera och övertyga de finska myndigheterna.

Jag är lite tveksam till att man skulle hota riksmyndigheterna med självständighetsrörelsen. Jag tycker att det är någonting som försiggår i vår debatt, det försiggår i vårt samhälle; de åsikterna finns och jag tycker att man skall bejaka dem, man skall bemöta dem och man skall debattera med dem som har den här åsikten. Därför håller jag med lantrådet att det har varit bra med en så omfattande diskussion under remissdebatten, därför att saker och ting har verkligen kommit upp på bordet. Det tycker jag också att är väldigt positivt. Så undrar jag om landskapsregeringen tillräckligt tar till sig de utredningar som görs; om man tar VAT-utredningen, så borde landskapsregeringen verkligen analysera och se utifrån det: vad är de viktiga ekonomiska framflyttningarna av våra positioner utifrån VAT-utredningen. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Lantrådet Roger Nordlund, replik:

Herr talman!

Jag försäkrar att de utredningar som görs tar vi till oss och med tanke på den tid som förflyter mellan olika utredningar finns det gott om tid att också analysera dem och se hur vi kan använda dem. Det är viktigt att det inte blir olika hyllvärmare.

 

Herr talman!  Det som vtm Viveka Eriksson sade om att det är viktigt att lantrådet håller sig till en linje. Det håller jag med om, men samtidigt måste man också som lantråd, som politiker, partiordförande, kunna tänka nytt och försöka utveckla hela tiden och se hur självstyrelsesystemet kan fungera på bästa möjliga sätt. Jag har haft många tankar som jag ibland i olika sammanhang marknadsför därför att det är det enda sättet att få en debatt kring dem och få dem prövade. Ibland har jag bra tankar, ibland har jag dåliga tankar, det får man respektera. Jag tycker att det är en del av den demokratiska processen. Exemplet som vtm Viveka Eriksson tog fram – ett åländska ministerium – är absolut ingenting som jag tycker att avviker från självstyrelselinjen, utan, tvärtom, jag tror att det är en sak som stärker självstyrelselinjen. Vi skall vara klara över det att vi redan under många, många år egentligen har haft justitieministeriet som ett s.k. Ålands ministerium som har skött åländska ärenden. Nu efter EU-medlemskapet är det väldigt långt statsrådets kansli som har blivit ett mera samlande ministerium där åländska frågor hanteras, så att det här är saker som är en del av en ganska naturlig utveckling och det är absolut ingenting som står i strid med självstyrelsesystemet utan tvärtom därför att det ligger i vårt absoluta intresse, både från åländsk sida och från rikets myndigheters sida att vi har system och mönster som skapar så lite friktion som möjligt mellan statsmakten och självstyrelsen – då lever vi lyckligast.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Debatten börjar gå lite runt, runt och samma argument kommer i det oändliga. Jag tycker oavsett vilka fakta vi från Ålands Framtids sida har lagt fram så är allt lika oklart ändå för motparten, så jag tänkte faktiskt stå över den här debatten. Men jag tyckte det blev lite väl magstarkt på en punkt. Lantrådet Roger Nordlund säger att det är svårt att få en trovärdighet i Helsingfors när Ålands Framtid finns och när det finns en självständighetsrörelse på Åland, fast en del människor säger att det kanske är bra, men det har du Roger många gånger i våra vänskapliga samtal sagt att det är bra att vi finns, du har märkt att det ger en helt annan tyngd i diskussionerna i Helsingfors! Det är klart att inte är det en tillfällighet att Per Stenbäck börjar engagera sig att, vi behöver lyssna på Åland, Enestam kommer med utspel att Åland kan  ta över beskattningen. Det är precis som ltl Anders Englund öppet och ärligt sade: tack vare att Ålands Framtid finns och att vi knuffar på händer det att också någon lyssnar i Helsingfors, vilket inte har skett tidigare. Också i regeringsförhandlingarna: vi hade så väldigt gemensamma ståndpunkter, vi hade så lätt att finna varandra, jag kommer så väl ihåg hur Nordlund och Strand sade att det skulle inte vara några problem överhuvudtaget! De sade säkert precis samma sak också åt socialdemokraterna, men det här är den åländska politiska ledningen i ett nötskal – jag tycker faktiskt det är lite magstarkt, ibland säger man det ena och ibland säger man det andra! Varför? Jo, för att hålla sig kvar vid makten, det är det enda som räknas, inte Ålands väl och ve.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Herr talman!

Jag skulle faktiskt vilja att ltl Anders Eriksson skulle sluta med den debatteknik som du använder ofta, att Roger Nordlund tänker nog så innerst inne, Roger Nordlund har sagt si eller så i vänskapliga samtal. Jag kan aldrig påminna mig att jag i något vänskapligt samtal har sagt att det skulle vara en fördel att Ålands Framtid finns. Det är verkligheten  (Från salen, ltl Anders Eriksson: jo, då, det har du sagt flera gånger) Nej, det har jag inte sagt, ltl Anders Eriksson! I sådana fall tycker jag att ltl Anders Eriksson skall ta fram det och styrka sitt påstående. Det är en lite obehaglig debatteknik som man drabbas av från ltl Anders Erikssons sida som jag faktiskt skulle vilja undanbe mig.

 

När det gäller regeringsförhandlingarna är det helt korrekt som ltl Anders Eriksson säger, att vi hade goda diskussioner och raka diskussioner, men till saken hör att då var det avsikten att bilda en självstyrelseregering och det som diskuterades i de förhandlingarna – så länge de pågick – var att man skulle kunna göra utredningar om ett självständigt Åland. Så var verkligheten i de diskussionerna.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Herr talman!

Det är ganska roligt att höra detta mantra om självstyrelsens utveckling som lantrådet Nordlund kommer med. Det är repetitioner för varje gång han är uppe i talarstolen i vilket steg och i vilka etapper det har gått. Det är också en viss debatteknik som han använder för att tro att han kommer från själva ämnet. Det är verkligen så att självstyrelsen har stått stilla; om det är som lantrådet Roger Nordlund säger att det är 28 stycken som vill jobba här i lagtinget för självstyrelsens utveckling kan man fråga sig: varför har ni inte kommit någonstans? Det har inte hänt någonting! Europaparlamentsplatsen är ett väldigt bra exempel. Hur många gånger blev vi lovade den och vad har hänt? Jag tror att min kollega räknade upp de tillfällen som vi har varit erbjudna den som ett argument tidigare i debatten. Jag kommer tydligt och klart ihåg hur lantrådet stod i talarstolen och sade att det kan vara till fördel t.o.m., sade han, i förhandlingar att Ålands Framtid finns. När jag får tid skall jag leta upp det. Det sista exemplet är typiskt: lantrådet och penningsautomatföreningen, vart kom ni med era kontakter! Ni fick kalla handen, du fick inte ens möta din partikollega på finska sidan när ni skulle börja förhandla om tunga frågor. Det är ett typiskt exempel på hur utvecklingen går framåt.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Herr talman!

När det gäller den sista punkten PAF och Internet-spelet har jag helt samma åsikt som ltl Brage Eklund. Jag tycker det är väldigt illa att man inte från högsta statsledningen inser konsekvenserna av att att man inte tar tag i den frågan i tid och hittar en konstruktiv lösning därför att det kan leda till en mycket svår situation, eftersom vi från åländsk sida har bestämt oss för att vi kommer att fullfölja den linje som vi har och vi anser att det tillstånd som vi har givit till Ålands penningautomatförening är giltigt och gäller.

 

Herr talman!

När det gäller Europaparlamentsplatsen blev jag lite konfunderad. Jag kan inte påminna mig att någon skulle ha lovat en Europaparlamentsplats. Däremot har vi alla 30 i alla lagting som har varit sedan 1995 varit helt eniga om att det är Ålands rättmätig rätt att ha en plats i Europaparlamentet. Men vi gick i med den Europeiska unionen 1995 och vi svalde medlemskapet och lagtinget röstade ja, trots att vi inte hade den platsen. Sedan har vi därefter envetet jobbat för det gentemot både regering och riksdag på det sätt som jag sade redan första dagen av remissdebatten.

 

Herr talman!

Jag vågar påstå att den åländska självstyrelsen inte har stått stilla; den har utvecklats och den har utvecklats starkt. Vi är faktiskt vid det skedet nu att vi kommer in på det som är lite märgen i en autonomi och det är det ekonomiska systemet. Det kanske kan vara skäl för ltl Brage Eklund och alla andra att komma ihåg att redan på åttiotalet fanns det en majoritet i det lagtinget att Åland borde få överta beskattningsrätten; man lyckades inte då heller få igenom det, trots att det fanns en ganska bred majoritet här i lagtinget, utan det blev en kompromiss med det s.k. klumpsummesystemet. Nu är vi där att vi har kommit igenom våra diskussioner med regeringen och vårt envetna arbete att det börjar finnas en viss förståelse för att någon del av beskattningen borde vi få över. Nu gäller det för oss att visa så bred enighet som möjligt här på hemmaplan och ha så goda argument som möjligt, så tror jag att vi inom en inte alltför avlägsen framtid kommer att ha ökad behörighet också på beskattningsområdet.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Katrin Sjögren:

Herr talman!

Det blir tvära kast i debatten, men jag vill trots det ytterligare marknadsföra några finansmotioner för lagtinget och därmed även för finansutskottet. I enlighet med flera partier här i lagtinget anser liberalerna att en överlevnadsfaktor för det åländska välfärdssamhället är entreprenörskap och småföretagsamhet. Kvinnor är ofta osynliga som företagare, trots att en tredjedel av alla nyetablerade företag startas av kvinnor, enligt siffror från Sverige. När entreprenörskap diskuteras sätts fokus på nyetablering, generationsväxlingar och ungas företagsamhet. Vi vill med den här motionen lyfta upp och fokusera på kvinnlig företagsamhet. Många kvinnliga entreprenörer har sin verksamhet inom tjänstesektorn, vilket förutom att den är en framtidsbransch också ofta är hållbar utveckling. Med hänvisning till det föreslår vi att landskapsregeringen under 2006 inleder en undersökning och kartläggning av kvinnligt entreprenörskap och företagande på Åland med syftet att klargöra drivkrafter, motiv och hinder.

 

Så, herr talman, en angelägen miljöfråga. Skrivningar i budgeten angående miljöpolitiken framhåller informationsspridning som en övergripande del av att förverkliga miljöhandlingsprogrammet. Under utbildningsavdelningens utvecklingsarbete vill man att miljömedvetenhet i skolorna skall stödas. Bra målsättningar! Liberalerna anser att landskapsregeringen har ett grundläggande ansvar när det gäller gräsrotsarbete samt det övergripande och globala ansvaret för FN-deklarationen som antogs i Rio de Janeiro, dvs. att Agenda 21-processen fortgår. Att liberalerna tror på Agenda 21 är ingen nyhet. Vi anser att landskapsregeringen för att uppmuntra och stöda det positiva miljöarbetet som Agenda 21 står för samt för att befrämja miljömedvetenheten hos barn och ungdomar upphandlar informationstjänsterna av Agenda 21.

 

Under alla allmänna motiveringen i stycket som berör kulturarvspolitiken framgår att en ny basutställning för Ålands Museum planeras och beräknas stå klar jubileumsåret 2009. Där skulle liberalerna genom finansmotion nr 68 vilja ha ett tydliggörande. Mariehamns stads kulturarv är också värt att synliggöras, och presenteras för tillfället bristfälligt i Ålands Museum.

 

Nybyggarna som är en underavdelning till pensionärsföreningen i Mariehamn håller på och färdigställer en modellstad såsom Mariehamn såg ut på tjugotalet. Modellstaden skulle ha sin naturliga plats i den nya basutställningen. Skrivningen i den allmänna motiveringen kunde lyda: ”En ny basutställning för Ålands Museum planeras för att stå klar jubileumsåret 2009. Där kommer även Mariehamns stads kulturarv att synliggöras.”

 

Slutligen skulle liberalerna önska att en väntstuga uppförs vid färjfästet i Svinö. Det är många äldre föglöbor som nyttjar bussen och som påtalat problemet med att väntan på färjan eller bussen kan bli både kall och lång.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Herr talman!

När det gäller kvinnors företagande har vi redan haft en ganska bred diskussion i landskapsregeringen kring detta, särskilt med utbildningsansvariga har jag diskuterat dessa frågor och vi har också på idéstadiet diskuterat att ha ett seminarium om de här frågorna för att lyfta fram kvinnliga företagare. Vi skall också komma ihåg att på framtidsdagen där det till största delen var manliga föreläsare lyfte vi fram det nätverk som jag tror att ltl Katrin Sjögren har nämnt här i debatten, precis mot bakgrunden att vi har idén att lyfta fram kvinnligt företagande. Det syns också i budgeten på vissa fokusområden som vi har. Jag tror att ledamoten Camilla Gunell nämnde det i sitt anförande, så de här frågorna är på gång redan.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Herr talman!

Jag tycker att det är en bra målsättning, men jag tror också att det skulle vara viktigt att få ett riktigt klargörande, att undersöka hur det ser ut och vad man har för motiv och hinder och hur man från landskapsregeringens sida kan underlätta för kvinnligt företagande. Jag får applådera den målsättningen, men jag tror att det finns ytterligare saker att göra på den punken.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Herr talman!

Ltl Katrin Sjögren och jag har tidigare i kulturnämnden i Mariehamns stad diskuterat frågan om att synliggöra Mariehamns stad mera i Ålands Museums basutställning och jag tycker att ltl Katrin Sjögren har helt rätt. Naturligtvis skall staden och stadens kulturarv också synas i det som är hela Ålands basutställning.Om det sedan blir med modellstaden eller ej, det får vi se framöver. Den skall stå klar först 2009 och det är många år fram till dess och man behöver här ta fram en plan för hur hela basutställningen skall utformas i framtiden.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Herr talman!

Jag får nöja mig med det svaret också. Jag vet att ledamoten Camilla Gunell och jag har samma åsikt i den här frågan, men jag tyckte också att det kan vara bra att det i åtanke redan nu. Den gamla basutställnigen på Ålands Museum var så modern och i tiden för 20 år sedan att den fick pris, så jag hoppas att man har den målsättningen nu också och att man, som sagt, synliggör stadens kulturarv.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Dennis Jansson:

Fru talman!

Frisinnad samverkan är mycket nöjda med föreliggande budgetförslag. En budget som är i balans och som samtidigt visar ett överskott är svår att kritisera.

Jag kommer att beröra tre områden i mitt anförande.

  • Kommunernas växande problem
  • Turismen
  • PAF

Kommunernas ekonomi

Det finns stora problem som är under uppsegling i kommunerna. Detta bekräftas av det brev som representanter från flertalet kommuner skickat till lagtinget. Och visst måste vi lyssna på denna larmrapport. MEN DÅ kommunernas representanter påpekar hur god ekonomisk situation landskapet befinner sig i glömmer man samtidigt att analysera varför.

De osäkra kapitalinkomsterna vill kommunerna helst få en större del av, men är verkligen kapitalinkomstskatterna en stabil plattform att bygga en kommunal ekonomi på? Hur kommer kapitalinkomsterna att se ut om två år? Vad händer med en liten kommun då en stor skattebetalare flyttar från kommunen? Är inte risken stor att det uppstår ännu större regionala orättvisor mellan kommunerna?

Jag ser fram emot den utredning som görs och hoppas att resultatet ger en bild av vad det är som dränerar kommunernas ekonomi. Jag tror det är bättre att låta landskapet överta kostnadstyngande äldrevård från kommunerna för att balansera den kommunala ekonomin.

Turism

En av mina viktigaste frågor under den tid jag suttit i lagtinget har varit turistnäringen och marknadsföringen av Åland.

Jag är av en bestämd uppfattning att marknadsföringen av Åland skall delegeras i sin helhet till ÅTF. Det kommer alltid under budgetdebatten fram förslag från politiker som på detaljnivå vill styra hur marknadsföringen av Åland skall göras. Här vill jag uppmana alla  till gott ledarskap, här gäller det att anförtro denna uppgift till de som har kunskap och kompetens på området. Från politiskt håll skall vi se till att ÅTF har resurser för att nå resultat.

Jag har i snart sex år talat för att ÅTF bör få större resurser till att förstärka varumärket Åland. ÅTF har nu under en treårsperiod givits ett extra anslag för ändamålet om 100.000€ per år vilket jag är övertygad om att kommer ge resultat. Förhoppningsvis kan detta tillskott ge ökande turistvolymer som i sin tur gynnar hela det åländska näringslivet.

Så över till Ålands lyckokast Ålands penningautomatförening

PAF bidrog med 13.6M€ till den åländska allmännyttan år 2004 varav 3M€ var lotteriskatt. Utvecklingen under nuvarande VD:s ledning har varit helt fantastisk under de senaste åren.

Jag är övertygad om att PAF skulle kunna ge uppemot 100M€ per år till Åland och 30M€ i lotteriskatt om inte tillväxten skulle bromsas av den finska staten som, ursäkta mig nu, på ett korkat sätt tror att man kan monopolisera Internet i landet.

Hur skall Finland klara av att hindra de stora Internationella aktörer som idag med mycket stor framgång bedriver spelverksamhet via Internet?

Stora bolag som Ladbrokes, William Hill, Unibet, Expect.com verkar gränslöst och har en tillväxt på uppemot 100 procent per år eftersom dessa bolag idag är kompletta virtuella Casinon. Dessa bolag verkar och beskattas i andra länder än Finland.

Internationella spelbolag vinner marknadsandelar i Finland trots att de inte kan nyttja de konventionella marknadsföringskanalerna i landet, men eftersom det finns många andra marknadskanaler att nyttja internationellt som ändå når de finska medborgarna lockar de till sig många nya finländska spelare varje dag.

Det finska spelmonopolen lyckas bra med att bevara sin monopolstatus inom de konventionella spelmetoderna, spelautomater, casinon, lotto m.m. men hamnar hjälplöst efter när det gäller att etablera sig på den internationella Internetspelmarknaden.

Finland, som legat i topp vad gäller Internetutveckling, försöker nu hindra sina medborgare att spela på PAF via Internet. Kinesiska myndigheter har med sina enorma resurser misslyckats med att kontrollera Internet så varför skulle Finland klara av det?

Eftersom Åland hindras av Finland att verka internationellt, då man menar att PAF inte får ha några andra språk än svenska på sina hemsidor och inte får rekrytera kunder andra än ålänningar, bör PAF redan nu förbereda sig för en skadeståndsprocess gentemot Finland. Denna process bör sedan avgöras i en europeisk domstol.

En annan väg för att undvika en skadeståndsprocess är att de finska spelmonopolen skulle samverka och öppna upp mellan länderna vad gäller spel över Internet.

Inom det nordiska samarbetet har jag inför Ålands delegation i Nordiska rådet föreslagit att Åland skall försöka få igenom ett initiativ om nordiska spellicenser för Internet som skulle ge licensinnehavarna rätt att marknadsföra sig i licensgivarens område mot licensprovision. Eftersom Internet ändå inte kan monopoliseras bör man redan nu i detta skede beakta hur virtuella spelmarknaden kommer att se ut i framtiden.

Ett större samarbete mellan de nordiska länderna skulle då ge bättre kontroll över det nordiska Internetspelet och på sikt ge mindre utrymme för de stora internationella bolagen.

Det skulle samtidigt ge de nordiska länderna en bättre beredskap att motverka spelberoende som det finns en uppenbar risk för även via Internetspel.

Det är av yttersta vikt att ny teknik inte underskattas. Den moderna människan vill ha frihet att välja. Varför inte ge den nordiska människan valfriheten utan att riskera att förlora kontrollen?

När jag ändå nämnt rikets hantering av den åländska PAF frågan skulle jag skulle avslutningsvis vilja citera en del av vår landshövding Peter Lindbäcks anförande här i Lagtinget i tisdags, ”Historiskt, under så kallade mörka perioder, har det alltid funnits politiker som har försökt marginalisera bort andra människor och andra människors åsikter.”

Så länge viktiga åländska frågor bemötts så här styvmoderligt kommer de åländska lössen att fortsätta klia oavsett hur mycket lupp de sätts under – rent hus håller ohyran borta!

 

Ltl Veronica Thörnroos:

Fru talman!

När jag inträdde i Ålands lagting hösten 2003 kommer jag mycket väl ihåg den första budgetdebatten som jag var med. Det som jag tyckte att var väldigt unikt då var det oerhört starka stöd som uttalade för bl.a. de små skärgårdsskolorna. Jag kommer t.o.m. ihåg hur nuvarande talmannen, då ledamoten Barbro Sundback, i sitt anförande uppmanade mig att bevaka just de små skolornas framtid. När det sedan blev höst och vi från Brändö kommun äskade om mera pengar var det annat ljud i skällan! Jag minns inte hur många tusen vi fick, men mycket var det inte!

 

Nu, när vi då har en ansvarig ledamot för utbildningsfrågor från det socialdemokratiska partiet, så hoppas jag att hon kommer ihåg hur diskussionen gick redan 2003 och är beredd att kompensera Brändö kommun för de extra utgifter som det innebär att ha två små skolor igång.

 

Jag skall ägna resten av detta tal åt högskolan på Åland. I landskapets budget kan man läsa följande:

”Målsättningen är att utveckla högskolans utbildningar, kursutbud, uppdragsverksamhet och samverkan med arbetslivet på ett sådant sätt att samhällets behov tillgodoses, att utbildningen sker inom ett mindre antal prioriterade områden, bland dessa finnssjöfart, turism och vård.” Den här skrivningen är nästan identisk med skrivningen som fanns ifjol. Har något hänt inom Ålands högskola? Svar: nej! Fortsättningsvis bedriver man utbildning i alla de tidigare programmen som man har haft. Jag har inte på något vis hört några intentioner om att man avser att minska ner det. Resultatet av det är att kostnaderna stiger på bekostnad av kvaliteten – det är helt naturligt.

 

En annan sak som jag tycker att är intressant med högskolan är att administrationens tillväxt. Administrationspersonalen är nu fler till antalet än vad lärarna är, och det är ganska anmärkningsvärt för en utbildningsenhet. Jag skulle t.o.m. vilja gå så långt att jag säger att jag är rädd att huvudet blir så tungt att den övriga kroppen inte klarar av att hålla sig upprätt. Med det menar jag att det finns en tendens inom högskolan i dag att man drar ner på den pedagogiska verksamheten och man fokuserar resurserna på omkringliggande verksamheter. Jag säger inte att det är fel, men för mig som har arbetat som lärare vid högskolan ter det sig nog mera naturligt att man sätter resurserna på undervisning och sätter eleven i fokus än att man sätter dem vid sidan av.

 

Vad har man då gjort vid högskolan? Kan jag bevisa det här eller är det bara jag som är sur och grinig? Nej, ett exempel är, bland flera, att lärare – inte alla men flera stycken – som har haft tidigare undervisningsskyldigheter på 32 timmar är nu har fått det neddraget till 24 timmar. Det betyder att när du tidigare höll en kurs och du hade 32 timmar till ditt förfogande skall du nu hålla exakt samma kurs på 24 timmar. Resultatet blir då naturligtvis att lärarna måste dra flera kurser än vad man gjorde tidigare för att kunna upprätthålla den lön som man har.

 

Ett annat sätt som också används inom högskolan nu är att man lägger tyngdpunkten vid projekt som inte direkt rör undervisningen. Det är mera ekonomiskt fördelaktigt att åta sig olika uppdrag, vara med i olika arbetsgrupper än vad det är att bedriva undervisning, och det tycker jag är en ledsam utveckling.

 

Ytterligare vill jag påtala alla sjöskolor på Åland. Där skriver landskapsregeringen så här: Landskapsregeringen har tillsatt en sjöfartsutbildningskommitté i juli 2005 och kommittén skall vara färdig med sitt arbete 2006. Varför har landskapsregeringen gjort den här åtgärden? Jo, därför att tyvärr i dagens läge har det uppstått en konkurrenssituation mellan sjöskolorna; man konkurrerar om samma elever och vi har i dagsläget ett parallellt utbildningssystem för t.ex. vaktmän och för vaktmaskinister. Där tror jag nog att vi alla kan vara överens här i salen, att det har vi inte råd med. Vi har inte råd att bedriva parallella utbildningar. Därför tycker jag att det är mycket bra att landskapsregeringen har tagit till sig de här signalerna och tillsätter kommittén, som skall komma med förslag till åtgärder som optimerar resursanvändningen och ökar möjligheten att skapa en mer flexibel och kvalitativ utbildning i relation till framtidens behov och efterfrågan. Kommitténs förslg berör både sjömansskolan, högskolans utbildning, verksamheten vid sjösäkerhetscentret, räddningsverket, det gemensamma skolfartyget och högskolans två simulatorer. Det tycker jag är bra. Jag tycker att utbildningsansvariga Gunell har tagit tag i den här saken på ett föredömligt sätt.

 

Jag skall göra ett litet inlägg om en sak som kan te sig lite bagatellartad, men som ändå är ganska knepig. När jag började arbeta vid sjöfartsläroverket, som det då hette, 1993 läckte taket. I år skriver vi 2005 och taket läcker fortsättningsvis. Problemet är nu att taket läcker så väldigt mycket att interiörerna löper risk att bli förstörda. Jag vet att ansvarig ledamot Gunell tillsammans med utbildningsavdelningen och byggnadsbyrån har tagit fram ett renoveringsförslag som rör hela före detta sjöfartsläroverket. Jag tycker att det är bra att man arbetar långsiktigt, men skulle vi ha varit på ett fartyg och vi hade haft hål i skrovet och vi vet att vi har en dockning inplanerad om tre månader – inte hade vi väntat till dess! Jag hoppas att finansutskottet kan titta litet på den här saken också. Det verkar tämligen orimligt att landskapet skall ha en fastighet som står och förfaller och tar skada för att det inte finns budgeterade medel för att laga ett tak.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Det är viktiga frågor som ltl Veronica Thörnroos tar upp. Jag skall kort försöka beröra dem alla tre. När det gäller de små skolorna fick Brändö kommun 2004 ett extra tillskott på 5.000 euro, om jag har förstått det rätt, och jag har förstått att ltl Veronica Thörnroos kände en viss besvikelse över att den summan var så låg. Det kunde inte jag i det skedet påverka. Men jag tror att ltl Veronica Thörnroos vet att mitt hjärta förstås klappar starkt för lilla Lappo skola, som kanske är den minsta av dem alla i det här skedet. Jag litar på att ltl Veronica Thörnroos, som också är styrelseordförande i Brändö kommun och huvudman s.a.s. för skolan, och vi tillsammans skall nå en lösning när det gäller det.

 

När det gäller högskolan påtalade ltl Veronica Thörnroos viss berättigad kritik, som jag i diskussioner med högskolans ledning också har påtalat, där vi nu har ett utmärkt tillfälle att lösa vissa frågor i samband med det nya utbildningsavtal som just nu är under bearbetning och slutförande.

Navigationsskolans byggnad fick i den tilläggsbudget vi klubbade för några dagar sedan 65.000 euro i tilläggsanslag plus att man i årets budget föreslår 149.000 euro samt att det borde finnas från den rörsanering som gjordes ifjol ytterligare 75.000 euro. Med dessa medel måste man alltså kunna prioritera de åtgärder som är mest akuta. Då ser jag nog att landskapsregeringen har bemött de krav som finns på att åtgärda detta problem, med de medel som nu är ålagda för just det.

 

När det gäller en större renovering av huset gör vi mycket riktigt en helhetsplan. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Fru talman!

Jag tackar ledamoten Gunell med ansvar för utbildningsfrågor för den stora förståelse hon visade för små skolor, också den insikt som hon har om att högskolan kanske behöver titta till strukturerna lite i samband med att det nya utbildningsavtalet skrivs. Om vi går ner på detaljnivå har landskapsregeringen visat ett generöst förhållningssätt till sjöfartsläroverket när det gäller att anslå pengar för renovering. Om de uppgifter stämmer som ledamoten Camilla Gunell nu har framfört torde det då finnas pengar för takrenoveringen och jag hoppas, i likhet med ledamoten Camilla Gunell, att man faktiskt satsar pengarna på taket.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Åke Mattsson:

Fru talman!

Timmen börjar bli sen och det är på tredje dagen vi diskuterar det här, men jag kan konstatera att lantrådet sitter kvar fortfarande och det skall han ha en eloge för. Jag tänker i mitt anförande ta upp narkotikasituationen. Det är glädjande att landskapsregeringen nu har tagit sitt ansvar beträffande problemet och satsat ordentligt med resurser för att stoppa missbruket.

 

Man visar verkligen allvar och man satsar mera pengar. Det är så på Åland, satsar man mycket pengar, så vet man att det inte bara är läpparnas bekännelse, då ger man ett budskap om att det här är ett problem som tas på allvar, och i det här fallet är det ett problem som skall tas bort. Framför allt att man har anställt en samordnare är någonting som jag tror mycket på. Det måste finnas en person som kan samla alla engagerade krafter, men en person som också hittar eventuella flaskhalsar och proppar som gör att de krafterna inte kan flöda fritt utan att man får bort propparna.

 

Anmärkningsvärt är i det här sammanhanget att J-mot narkotika för en tid sedan meddelade att det är så svårt att hitta lämpliga objekt att stöda, så man överväger att sluta med hela sin insamlingsverksamhet. Det behöver vara någon som samlar ihop krafterna, för det finns just nu väldigt mycket saker att engagera sig i, men det gäller att det är någon som skall leda medlen till målen.

 

Vad som känns frustrerande i det här sammanhanget är att det inte händer någonting utan att det är stora rubriker i tidningarna. Så var det också i det här fallet. Personligen är jag av den åsikten att narkotikaproblemet inte skall hänga på tidningarnas löpsedlar, för det är enligt all forskning uppenbart att det bara väcker intresse för att börja med droger hos ungdomar. Nu verkar det som om den frågan inte kan få gehör utan man fyller tidningarnas sidor  med den. Man måste ge en eloge åt den journalisten som skrev om detta med heroin, för det har faktiskt fått till stånd att han har fått igång landskapsregeringen att nu jobbar man verkligen och man kör med full fart framåt. Men de åtgärder som nu har påbörjats borde egentligen ha gjorts redan för två år sedan. Det är inte så svårt att bekämpa missbruket men det kostar och då det gäller åtgärder mot drogbekämpningen finns det många färdiga modeller att välja, det bara att man går ut på Internet och där finns det besked om vad man har för olika metoder på olika ställen som man har nått framgång med, så man kan se vilket som passar på Åland. Det är ingenting som man behöver lägga månader och år bakom sig för att komma fram till någonting sådant. Man kan konstatera att de flesta metoderna i princip är lika.

 

Det viktigaste med en sådan här plan är att den kontinuerligt utvärderas och görs om, att man anpassar den efter vad som händer. Vad är det som är på gång just nu? Det som gav resultat igår kanske inte ger i dag. Missbrukarna är inte någon homogen grupp som är likadana, utan det är precis beroende på vilken typ av missbruk som är aktuellt för dagen och då måste man också snabbt kunna anpassa sig efter det. Vi vet dock alla att det räcker inte bara med en bra plan; så länge det inte finns ett ordentligt engagemang bakom planen är den oftast ganska dålig. Däremot vet man att det omvända fungerar, trots en i princip värdelös plan går det bra att få ett arbete utfört om det finns engagerade personer bakom.

 

Tittar man övrigt hur man skall komma vidare bör polisen ha en central insats i den här rollen. Har narkotikan fått en så etablerad utbredning som i dag på Åland krävs det att vi skall ha en fungerande stark poliskår som jobbar med det här problemet. Jag tror inte att vi kan vårda bort ett narkotikaproblem. Glädjande nog har vi tydligen fått upp polisen på spåret, att de som jobbar där i dag är engagerade. Man har också lyckats sprida det här ner bland ordningspoliserna, man har en gatulangningsgrupp som man håller på och startar upp som verkar fungera. Det här som man har pratat om en längre tid är inte bara ett prat, utan nu börjar hela poliskåren faktiskt engagera sig mot narkotika, så vi kommer snart att se ganska stora resultat där. Det kommer också att komma en polis till narkotikagruppen från 1 december, vilket är bra, då kan man börja prata om en grupp s.a.s., att man är åtminstone två där och det finns tydliga planer på att man skall bli fyra där. Det här är mycket bra, men nu är det viktigt att alla som jobbar med den här frågan har en samsyn, så det är viktigt att man får igång gemensamma utbildningstillfällen, alltså en omfattande utbildningsinsats i missbrukarfrågor. Det blir lätt missförstånd och oklarheter om arbetet utförs av olika yrkesgrupper och man inte s.a.s. vet hur den andra fungerar. För övrigt säger man att det finns en bra plan och ett stort engagemang, så vi skall tro att man lyckas ganska bra med att slå tillbaka det mesta av missbruket.

 

Men, som jag sade tidigare i en replik här, ta alla med, låt så många som möjligt vara delaktiga i arbetet för vi har inte råd med att några få rusar fram och försöker ta äran åt sig så fort narkotikan kommer på tal.

 

Jag håller med ltl Göte Winé om att det är viktigt att föräldraföreningen Fri från narkotika får en anställd verksamhetsledare. Deras arbete är otroligt viktigt. I valet mellan det eller ytterligare en person till missbrukarvården väger det nog lite tyngre att man får en person till missbrukarvårdens behov. Därför har vi också en finansmotion om förstärkning av missbrukarvårdens personalresurser. För att ”Rensa Åland från narkotika” skall lyckas krävs det att det finns resurser som kan hjälpa till med olika vårdformer för dem som har fastnat i ett destruktivt missbruk. För att behandlingen i öppenvården skall vara ett realistiskt alternativ till vård på institution krävs tillgång till behörig och kunnig personal. Det är uppenbart att resurserna inte räcker till. Under senaste året har de varit nerlagda med jobb där, trots att man har haft förstärkta personalresurser. Jag pratade med en missbrukare för en kort tid sedan och han sade att han undvek att ta kontakt med missbrukarvården för han visste hur utarbetade de är, så vi behöver verkligen få dit flera anställda. Vi behöver ha en sjuksköterska som kan dela ut medicin om det är så att man behöver ha den typen av stöd i början när man slutar sitt missbruk. För urinprovstagning kanske det behöver vara en manlig sjukskötare också osv. Framför allt när det gäller den förebyggande verksamheten kan behandlaren också avdelas och kanske ha extra mycket kontakt med föräldraföreningen Fri från narkotika, för det behöver vara en person med kunnighet och kompetens också som finns till för att stöda föräldrarna.

 

Angående finansieringen av missbrukarvården kanske man borde fundera på ett sådant alternativ att 70-80 procent av kostnaderna för vård skulle betalas av landskapet och resten av kommunerna, så att det fortfarande ligger ett ansvar kvar på kommunerna att bekosta den här typen av vård.

 

Jag efterlyser också en tydligare koppling mellan det drogpolitiska arbetet och de bidrag som beviljas till olika idrottsaktiviteter.

 

Angående PAF kan man lite ifrågasätta den verksamhet de bedriver. Det kommer in mycket pengar därifrån och en stor del av de pengar som spelas är kanske en mindre summa till förströelse, men vi vet också att det finns ett stort missbruk bakom mycket av pengarna. Jag anser att vi behöver göra så mycket åt penningautomatföreningen, för det finns alltid andra som kommer in och tar över marknaden om de stiger tillbaka, men att vidtar de åtgärder som finns för att minska spelmissbruket här på Åland. Jag stöder helt det anförande som ltl Dennis Jansson hade om att man bör titta på detta med spelmissbruk, men man behöver inte för den skull lägga ner verksamheten.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

Ltl Åke Mattsson talar om att det behövs extra resurser inom missbrukarvården och därför har man kommit med en finansmotion om en sjukskötare. Jag kan upplysa ltl Åke Mattsson – och det har jag sagt många gånger tidigare – att missbrukarvården är åtminstone tillsvidare en kommunal angelägenhet, de åländska kommunerna köper tjänster av Mariehamns stads missbrukarvård och i stadens budget förra veckan upptogs det anslag för just köp av extra sjukskötartjänster till missbrukarvården under 2006, så den här frågan har fått en lösning, åtminstone 2006 och som ltl Åke Mattsson efterlyser.

 

Fru talman!

Jag tycker att det är bra att ltl Åke Mattsson är engagerad i dessa frågor och att han också tycker att landskapsregeringen – det är också min uppfattning – ger järnet i den här frågan, för det är en angelägenhet för oss alla och då är det också viktigt att vi ger järnet i den här frågan. Lite bekymrad blir man när ltl Åke Mattsson säger att det här borde man ha satt igång för två år sedan. Om jag inte missminner satt ltl Åke Mattsson i dåvarande landskapsregeringspartierna.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Det var glädjande att höra att man har tagit itu med problemet på missbrukarvården och att man får de resurser som behövs dit. Vi skall hoppas att det också ordnar sig med föräldraföreningen Fri från narkotika på något sätt så att de får sina behövliga resurser. Det spelar inte så stor roll varifrån pengarna kommer till att starta upp det här utan huvudsaken är att man får igång det. Hur det är uppbyggt och hur det fungerar känner jag till, men för den skull tycker jag att landskapet borde ha tagit sitt ansvar om det inte har kommit från annat håll och beviljat medlen. Angående påståendet att det kunde ha påbörjats för två år sedan är det mycket riktigt som ltl Christian Beijar sade att vi var med i regeringen, men nu är vi ju inte med och vi var inte riktigt nöjda med hur arbetet försiggick på den tiden, så därför är vi inte kvar där heller och på det sättet verkar det väldigt konstigt att man försöker belasta oss för sådana saker som hände på den tiden när vi trots allt steg av därför att samarbetet inte fungerade, vi fick inte gehör för de frågor som vi tyckte att vara viktiga.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Fru talman!

Det var ett intressant och engagerat anförande som ltl Åke Mattsson höll, men jag det var någonting jag saknade. Landskapsregeringen tillsatte denna vecka en samordnare som underlyder avdelningschefen Arne Selander på socialavdelningen. Hur ser ltl Åke Mattsson på den insatsen från landskapsregeringens sida? Var det ett bra initiativ eller borde man ha fokuserat på något annat?

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Den delen av mitt anförande har jag faktiskt nerskrivet där jag påpekade: ”framför allt det att man har anställt en samordnare är någonting som jag tror mycket på. Det måste finnas en person som samlar alla krafter…”, så det är någonting som jag har jobbat hårt för och som jag försökte lyfta fram direkt att är en av de positiva sakerna. Jag måste säga att jag är nöjd med det arbete som landskapsregeringen gör. Det borde ha kommit lite tidigare, men huvudsaken är att man sparkar igång det här och att man med krafttag visar att vi är mot narkotika.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Dennis Jansson, replik:

Fru talman!

Jag tackar ltl Åke Mattsson för det stöd som han gav till mitt anförande. Jag vill passa på att säga att jag ville tiodubbla omsättningen på PAF och också tiodubbla inbetalningen i lotteriskatt från PAF. Det innebär att det blir ett ökat spelande förstås på PAF:s Internetspel, men det gäller att växa internationellt och jag talade också om att Finland i dag förlorar totalt kontrollen över eventuellt spelbmissbruk på Internet eftersom man tror sig kunna monopolisera detta spel i Finland. Det är rätt korkat eftersom spel sker över gränserna via Internet. Det som jag förespråkar är alltså ett nordiskt licenssystem som skulle göra att man skulle kunna öppna upp mellan gränserna bland de nordiska länderna och därmed också kunna få kontroll på det spelandet kanske lite mera, hur mycket som spelas i varje land och därmed kunna förebygga det spelmissbruk som eventuellt kan uppstå nu helt ovetandes för den finska staten.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

I den här frågan är vi helt överens. Jag har absolut ingenting emot att man går vidare och vi är båda överens om att man tillika behöver titta på spelmissbruket. Man kan tänka på att vid marknadsföring osv. har man bättre kontroll på det om vi har en nordisk organisation bakom, så jag har ingenting emot att man fortsätter att utveckla penningautomatföreningen, men det skall inte vara på bekostnad av att alltför många människor hamnar i olycka bara på grund av att penningautomatföreningen har felaktig marknadsföring eller inte tar hand om dem som verkar ha blivit fast i ett spelmissbruk, om det går att göra någonting åt det.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Ltl Åke Mattsson stryker lite kort över det här med PAF:s bidrag till tredje sektorn. Jag vill bara understryka, att det är inte några småpengar som PAF bidrar med till just de sektorer som ändå ltl Åke Mattsson påtalar att är viktiga: socialväsendet, drogbekämpningen, idrott och kultur: 13 miljoner euro! Däremot vill jag hålla med ltl Åke Mattsson om att det här med spelmissbruk är ett problem som vi måste hålla ögonen på och också synliggöra dem som har det problemet och på något sätt föra in diskussionen och ta fram en hård plan, för det är också ett besvärligt bekymmer.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Landskapsregeringsledamoten Gunell och jag är nog helt överens i den här frågan. Jag tyckte att min tid började rinna ut ganska mycket, så jag forcerade lite på slutet. Jag är nog medveten om hur mycket bidrag som satsas från penningautomatföreningen. Men jag är också medveten om vilka problem det här ger bland skolungdomar och andra också som har problem med spelmissbruk. Det spelar inte så stor roll om det är penningautomatföreningen eller ett annat bolag som gör att de blir fast i missbruket. Kan vi på något sätt styra spelet är det väl bättre att vi försöker ha penningautomatföreningen som har hand om spelet och då kan vi använda ytterligare lite medel för att ta hand om dem som har fått problem på grund av detta.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

(Kl. 16.58).

Plenum ajourneras en halvtimme för middagspaus.

 

                                                                  --------------------

 

(Kl. 17.34). Plenum fortsätter.

 

Vtm Johan Ehn:

Fru talman!

Eftersom jag inte hade möjligheten senast att kommentera det som vtm Viveka Eriksson sade så skall jag passa på och försöka göra det nu i stället. Det blir en lite lustig debattform, men jag tror att vi skall klara av det!

 

Till att börja med vill jag säga tack till det anförande som vtm Viveka Eriksson höll därför att det var första gången som jag har hört en representant för det liberala partiet komma med erkännande kring framtidsavtal för Åland. Det var första gången som jag hörde någon säga någonting positivt. I övrigt har det låtit som att det har varit glattigt och glättigt och en pryl som vilken reklampryl som helst! Jag vill alltså tacka för det erkännandet, för det tycker jag att det faktiskt är värt därför att det innehåller rätt mycket.

 

Det efterlystes också att debatten mera skulle handla om innehåll än om form. Det kan jag till viss del hålla med om, att vi tenderar att fastna i diskussionen om form; i och för sig är den också viktig därför att vi måste också veta hur vi vill ordna upp saker och ting. Men just det som Frisinnad Samverkan gjorde i det här framtidsavtalet var att faktiskt att försöka göra hela paketet s.a.s. Man kan säkert ha åsikter om hur vi lyckades med det, men det var i alla fall vår utgångspunkt. Om man läser, och man behöver inte läsa väldigt noga heller, så ser man att det finns ett förslag till vad som skall göras, det finns ett motiv till och man förklarar också syftet till varför man skall göra på det här sättet. Det var precis det som vtm Viveka Eriksson efterlyser, och det tycker jag alltså att finns här. Jag ids inte förlänga debatten genom att börja lyfta upp de här frågorna ytterligare vad gäller den biten.

 

Vad gäller förslaget till ramlag är det absolut vår målsättning att se till att självstyrelselagen för Åland skall ha grundlagsstatus. Det är någonting som hänger med ända sedan 1921-22 när vi fick självstyrelselagen, så där har vi inga avsikter att man skulle förändra på det. Vad gäller just det här att vi har tagit modellen av Färöarna handlar det framför allt om det att vi, precis som också vtm Viveka Eriksson var inne på, vill ha mindre detaljstyrning, vi tycker också att i sådana frågor som är enbart en fråga för oss här på Åland så skall vi också helt och hållet ha beslutanderätten själva. Det skall inte finnas en överrock som hänger på. Sedan finns ytterligare det som jag tycker att är det viktigaste, alltså att överföringsområdena skall vara klara och tydliga. Man kan kanske ta en liknelse på det sättet att vi har i dag i vår självstyrelselag en B-lista som har ett något förenklat förfarande när det gäller att föra över. Vi utvecklar den på ett sådant sätt att B-listan är listan på vad som får föras över och vi behöver inga beslut från Helsingfors efter att man har lagt den i den här lagen.

 

Jag tycker att det är bra att självstyrelsepolitiska frågor diskuteras och jag tror att vi har kommit en bra bit längre åtminstone i debatten och jag hoppas också i genomförandet av många av de här frågorna, för precis som många andra har konstaterat så åtminstone vad gäller skattefrågorna och de ekonomiska frågorna finns ett antal beröringspunkter där vi alla har någonting gemensamt.

 

Jag vill så övergå till att kommentera ltl Anders Erikssons finansmotion nr 6 som rör vatten- och avloppsverket som vi har byggt i Mariehamn och som vi under en längre tid har försökt teckna avtal om med ett antal olika kommuner. Jag vill först säga att jag tycker att ämnet som sådant är värt att diskutera, även om jag inte riktigt förstår att det hör hemma i Ålands lagting, men det är helt klart på det sättet att det behöver diskuteras och motionen som den är formulerad anser jag att är ganska så ensidigt beskriven från en parts sida, alltså från Jomala och de södra åländska kommunerna, så jag hoppas att finansutskottet sätter sig ganska noggrant in i det här och får en ordentlig historiebeskrivning som kan bringa klarhet i detta. Jag skall själv också försöka ge några bakgrunder till det hela.

 

Redan innan de grundläggande besluten om byggandet av reningsverket togs hade man diskussioner kommunerna emellan och där diskuterade man sig fram till grunder för hur det här avtalet skulle vara uppbyggt. Det som jag har fått mig berättat är att på tjänstemannanivå var man överens om hur det här skulle se ut, man var överens om grunderna. När man sedan kom till det läge att man började sätta ner detta till ett avtal blev det problematiskt. Då började man backa på vissa punkter och man ville vrida tillbaka klockan. Det där är alltid svårt; i ett läge där man har nått förhandlingsresultat vill man gärna från samtliga avtalsparters sida att här kan man stå nu. Men då har vi upplevt från stadens sida i alla fall att nu har man försökt vrida klockan tillbaka och förändrat det som man hade kommit överens om. Det står också i motionen att Mariehamn ”har tidvis visat en uppenbar brist på vilja att ens diskutera det avtalsutkast som tillställdes kommunerna”. På vilket sätt har man visat det här? Det tycker jag är en ganska grav anklagelse som man inte på något sätt verifierar i den här biten. När man också säger att avtalet är så orimligt så kan man ju fråga sig varför norra Åland tycker att det här är ett helt okej anslutningsavtal. Nej, jag tror att det här handlar om att man faktiskt måste från alla parters sida – och där friskriver jag inte heller Mariehamns stad, som jag har nära förbindelser till – sätta sig ner runt ett bord och förhandla. Det går inte att hålla på och skicka brev sinsemellan, utan man skall sätta sig ner och förhandla. När det är gjort tror jag också att man hittar en lösning på det här.

 

Här är vi alltså tre parter, kan man säga. Det är de södra åländska kommunerna, det är norra Ålands kommuner och det är Mariehamns stad och där har vi alla ett ansvara för det här. Vi skall nämligen komma ihåg att grunden till detta är inte var avloppsvattensreningsverket ligger utan det är miljöfrågorna som skall ligga i förgrunden för detta.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Jag är inte riktigt insatt i finansmotion därför att det är ltl Anders Eriksson som har djuplodat mera i den här delen, men tanken bakom motionens kläm är att alla parter skall vara eniga: ”Mariehamns stad beviljas bidrag för projektet under förutsättning att staden inkommer med bekräftelse på att avtal om villkoren för anslutning till Lotsbroverket uppnås med Norra Ålands Avloppsbolag samt Hammarlands, Jomalas och Lemlands kommuner.” Det är tanken, men i budgetskrivningen räcker det i princip med att det bolag som norra Ålands kommuner har bildat skriver under;  Mariehamns stad har egentligen fritt fram att förhandla sedan med de andra enskilda kommunerna. Då hamnar man i ett sämre utgångsläge, framför allt Hammarland. Jag känner inte till vems fel det är och vem som har dragit på det av de uppräknade kommunerna, det vill jag inte gå in på, för jag känner inte till den delen. Men jag vet i varje fall att det är kommunalpolitiker från norra Åland som har kontaktat oss och varit missnöjda med avtalet som har gjorts av bolaget. Det finns kanske olika synsätt på detta, men jag tycker precis som vtm Johan Ehn att man borde titta på ärendet i finansutskottet.

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Det intressanta är att i klämmen nämns bara Mariehamns stads bidrag. Vi skall komma ihåg att i den här stora kakan som skall betalas ut är det också bidrag både till norra Åland och till de övriga anslutande kommunerna, men det är bara Mariehamns stad som inte skall få utbetalat bidrag före det här är klart, det är också en ganska intressant formulering, måste jag säga! Jag tycker att det är lite synd att man genom den här typen av motioner, försöker lite mera igen nu då, så split mellan kommunerna. Jag tycker personligen att det här är någonting som i första hand skall skötas i förhandlingar mellan kommunerna.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Vtm Johan Ehn ställde frågan om denna fråga verkligen hör hemma i lagtinget. Det måste jag svara ja på, eftersom det finns ett moment i budgeten som, precis som vi hörde av ltl Brage Eklund, säger att man har gått från fjolårets överenskommelse/skrivning och nu har ändrat så att det räcker att bara Norra Ålands Avloppsbolag är med. Det är det som är den stora frågan och jag tycker att den skall naturligtvis undersökas i finansutskottet. Hur sedan själva avtalet ser ut och vad man har gjort fel eller inte fel tycker jag inte hör hemma i lagtinget. Det är en kommunal diskussion mellan kommunerna, men det är klart att jag som hammarlänning tycker att det här lite problematiserar vår sits. Frågan som sådan om ändringen i budgetskrivningen tycker vi att hör hemma i lagtinget. Lotsbroverket fick utvidgningsmöjligheten genom att man skulle ta emot avloppsvatten från övriga kommuner och därför beviljades också dessa rätt stora penningmedlen. Det är det som är bakgrunden till det här.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Ragnar Erlandsson, replik:

Fru talman!

Det här är en av de allra största frågorna i budgeten därför att den här frågan har både miljöpolitisk och regionalpolitisk betydelse. Löser man inte det här så snabbt som möjligt kommer det att få negativa återverkningar för hela glesbygden och därför är det bra att vtm Johan Ehn att uttryckte konstruktiva tankar kring de här frågorna. Jag tror att både finansutskottet, lagtinget, Mariehamns stad och kommunerna snabbt borde komma överens om att man så fort som möjligt börjar genomföra detta. Norra Ålands bolag står i startgroparna, man har kommit så långt att projekteringen är klar och man står i beråd att bjuda ut arbetet också. Därför borde nog alla krafter sättas in nu här för att få igång det här. Givetvis skall ingen kommun lämnas utanför, men tydligen är det så att det går inte att bygga ut allt på en gång och det är väl det som kanske har varit tanken bakom prioriteringen i föreliggande budgetförslag.

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Jag tycker att det är viktigt att man hittar en lösning på det. Som jag nämnde i mitt anförande är det en viktig fråga också ur miljösynpunkt och jag tycker att vi har hamnat fel s.a.s. Som jag var inne på skall man inte peka ut någon syndabock utan det gäller att lösa problematiken. Jag beklagar själv att det skall tvingas till att bli en fråga som skall lösas här i salen eftersom det är en fråga för kommunerna i första hand och det har också visat sig att i de förhandlingarna som man har fört mellan Mariehamn och norra Åland har man nått en överenskommelse.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

Jag känner väl till ärendet i och med att jag själv är styrelseordförande i Norra Ålands Avloppsab. Jag stöder vtm Johan Ehns och ltl Ragnar Erlandssons tankar i den här frågan. Jag har själv suttit i långa hårda förhandlingar med Mariehamns stad flera gånger, både med stadsstyrelsen och den tekniska sidan. Vi är nu överens och det är lite tokigt att det har svängt på det här sättet nu för man kan ju se det på ett annat sätt: om alla berörda kommuner skall vara med innan man får ut bidraget kan det för oss på norra Åland betyda att vi aldrig får komma med. Jomala, som redan är med, kan ställa sådana krav att man aldrig kan uppnå avtal. Då blir vi på norra Åland, som har reningsverk som är 30 år gamla och kanske äldre stående där och kan inte koppla och måste bygga egna då som blir både dyrare och sämre för miljön. Jag är helt övertygad om att om man sätter sig runt ett bord och förhandlar kommer man att komma överens. Det kommer man alltid, oberoende vilka ståndpunkter man har från början, så vi måste börja lära oss förhandla och diskturera på Åland.

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Jag tror att det är just det som landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson är inne på som är det viktiga. Jag hoppas att när det här nu är en fråga i Ålands lagting att finansutskottet sätter sig noggrant in i detta och hör olika parter och försöker få en bild av hur läget ser ut. Det tror jag är viktigt innan man fattar beslut som leder till att vi inte får någonting till stånd. Det skulle vara det absolut sämsta. Jag önskar finansutskottet lycka till vad gäller den biten.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm:

Fru talman!

Jag skulle vilja ha några förtydliganden från lantrådets sida, nu är han inte inne i salen men han kanske hör och kommer springande, får vi hoppas; annars hoppas jag att i hans frånvaro vicelantrådet kan svara på de här frågorna. Välkommen, lantrådet!

 

Lantrådet har varit flitigt med i debatten och begärt ordet, men det har mest rört sig om självständighet kontra utvecklad självstyrelse. Det finns säkert orsaker varför lantrådet Roger Nordlund i centern väljer att göra det. Det finns dock sakfrågor i budgeten som jag hade hoppats att man skulle få lite mera information om. Det gäller de olika tjänsterna som är nämnda i budgeten. I fråga om förvaltningschefen, som man nu vill kalla det, i stället för kanslichef, säger man att den tjänsteinnehavaren skall sitta på ett politiskt förtroende. För mig blir det här väldigt svårt att förstå att en rättschef, som jag förstår att det här också skall vara, eftersom en rättschef annars inte finns med i budgeten, skall sitta på ett politiskt förtroende. Sedan har vi väldigt lite matnyttigt vad gäller näringschefen och också vad gäller polismästaren. Vi har sett att man har tänkt sig att det skall vara en till polishövding på den polisbyrån på kansliavdelningen, men vi skall också betala en som finns ute i verksamheten. Då blir det alltså två hövdingar i stället för en just nu. Vi har kunnat läsa att man från regeringens sida är beredd att vi också skall ha två näringschefer, i praktiken kan vi säga i tre år, man är beredd att betala två näringschefers lön i tre år. Detta tarvar en bättre förklaring än vad man har gjort hittills och speciellt när det gäller förvaltningschefstjänsten.

 

Det har också pratats mycket om självständighet. Det har varit närmast roande att se hur lantrådet, centerns ordförande Roger Nordlund, har kommit upp i talarstolen varje gång det har varit ett inlägg från Ålands Framtid. Man har alltså satt i system att föra en debatt mot självständighet. Vi fick en väldigt tydlig förklaring från liberalernas vtm Viveka Eriksson eftersom 80 procent av dem som ställde upp för centern i senaste val deklarerade att man är för självständighet, man tror på ett självständigt Åland. Det tycker jag var en intressant nyhet. Man kan säga att lagtingsgruppen säkert inte speglar den procent som de hade som ställde upp i valet. Jag tycker att det ändå är felaktigt att man från centerns sida för en, som jag ser det i alla fall, skrämselpropaganda hur det här scenariot skulle se ut på ett självständigt Åland. Man kan fråga sig varför man gör det här. Min teori, och rätta mig om jag har fel, är att därför att själv man inte har en politisk enighet att föra självstyrelsen framåt i regeringen i dag. Man har ingenting att presentera själv vad gäller den frågan. Därför måste man i stället ta till att hoppa på någon annan. Vi vet att anfall är bästa försvar! Halva tiden av den här budgetdebatten har vi pratat självständighet, och det kommer ju inte att förverkligas under 2006, så jag kan inte förstå att det skulle vara en budgetfråga! Det är förstås en allmänpolitisk debatt, men det är ingenting som har med nästa år att göra. Det finns visst en rädsla från centerns sida.

 

Obunden Samling har sagt officiellt att vi inte står för någon självständighet. Det finns alltså två i parlamentet som är för självständighet; trots det fokuserar man väldigt mycket på den delen i debatten.

 

När självstyrelsen kom till fick vi garantier i stället för att höra till Sverige - vilket man då ville – garantier för att vi skulle hålla livet på Åland svenskt. Där fick vi jordförvärvsskyddet, vi fick näringsskyddet explicit för att skydda oss mot förfinskning. Det är det som är språkskyddet: för att vi skulle skyddas mot nationen Finlands majoritet fick vi ett minoritetsskydd – för att inte vi skulle behöva bli förfinskade. Om vi säger att vi inte skulle ha detta – det som Ålands Framtid pratar om – vad är det då som lantrådet lutar sig mot när han säger att i ett sådant scenario skulle Åland vara utan språkskyddet? Vilka konventioner i världen säger att vi då skulle behöva bli mera finnar än vad vi är i dag? Vem säger att vi skulle behöva grunda finska skolor, engelska, kinesiska, tyska? Vem är det som säger det! Det är vi själva. Är det så att lantrådet inte tror på sin egen kraft eller på den åländska politikerkårens kraft, utan det är lättare att man slår lagboken i huvudet och säger att här står det, här har vi ett minoritetsskydd, därför får inte? Då skulle jag vilja fråga lantrådet: Hur många engelskspråkiga samhällsfinansierade skolor finns det i Frankrike? Hur många italienska skolor finns det i England som är samhällsfinansierade? Inte finns det några krav från någon yttre rymd att man skulle ha det! Jag tycker att det är felaktigt att man går ut på det här sättet: man beskyller en grupp i lagtinget för att komma med skrämselpropaganda, men man möter debatten lika fult, för det som lantrådet säger är inte riktigt rätt. Det här skulle jag i så fall vilja att man utvecklar mera. Nu blir det så att man lever i någon slags vakuum på Åland, att vad är det de egentligen säger, hur är det här egentligen? Ingen, tycker jag, har varit riktigt pedagogiskt fullkomlig att förklara detta.

 

Jag skulle vilja säga så att det är vi själva, det är Ålands lagting, som är de värsta bovarna i detta. Som exempel på det kan jag ge när vi tog bort ordet ”förklaring” från den åländska lagstiftningen, där centern medverkade - Obunden Samling ville det inte. Men det betyder i dag att det inte längre är lagutskottet i det åländska parlamentet som har tolkningsföreträde när det gäller självstyrelselagen utan det är grundlagsutskottet i Finland. Det är skrämmande och det tycker jag vi borde diskutera: hur vi skulle kunna stoppa en sådan framfart. I stället försöker vi fokusera debatten på någonting annat än på oss själva, det är vi själva som skall titta oss i spegeln och försöka göra någonting åt det här. Det tycker jag skulle vara mera klädsamt och framför allt centern, som har varit med i många, många år i regeringen och ändå sett att det hela tiden har funnits en tillbakagång. Sedan vill man liksom kasta det här i famnen på någon annan ”och att om det här blir så kommer det att bli på det här sättet”, mörka tider! Nej, dom här mörka tiderna har vi nog skapat själva!

 

Eftersom vi har varit så här väldigt åländska  i debatten – det kan vi väl vara överens om i alla fall att vi är – skulle jag vilja slå ett slag för min finansmotion nr 71 som handlar om att ge den summa på 46.000 euro som har funnits i årets budget också i nästa års budget för att förverkliga ”Det åländska folkets historia”. Det är väl viktigt, det måste vi väl alla tycka i alla fall! Den saken är vi väl överens om, eller hur?

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Jag tycker att det var intressant att ltl Gun-Mari Lindholm först säger att det är fel att ägna så här mycket tid åt självständighetsfrågan utan hellre prata om budgeten och sedan ägnar hon själv hela sitt anförande åt det, det var lite speciellt! Så säger hon att Obunden Samling officiellt är emot självständighet. Men det låter som om det finns en mera inofficiell åsikt eftersom ltl Gun-Mari Lindholm håller ett sådant brandtal från Ålands Framtid. Det vore kanske bra om ltl Gun-Mari Lindholm själv redogjorde hur hon faktiskt ser på frågan.

 

När det gäller ”Det åländska folkets historia” finns det pengar redan från ifjol, 36.000 euro. Vi har inte sett det nödvändigt att ytterligare plussa på. Det har tagit åtta år att få fram den versionen som beställdes 1998 om 1700-talet. Vi vill ge ut dem i kronologisk ordning. Det är volym III som ligger först på disken och vi skall hoppas att den kommer under årets lopp. Så finns ytterligare volym IV och V beställda. Det är landskapet som är beställaren; vi skulle ha velat se en betydligt snabbare utgivningstakt, men det finns alltså 36.000 euro i outnyttjade medel på detta konto från ifjol.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Fru talman!

Precis som inom de flesta andra partier, t.o.m. inom socialdemokraterna, finns det sådana som jobbar för självständighet, enligt den enkät som fanns ute i valrörelsen. Jag svarade på den enkäten och jag svarar fortfarande, att jag är inte för självständighet och så länge jag är ordförande kommer vi inte heller att jobba för det. Men jag tycker ändå att rätt skall vara rätt och jag tror att det var ltl Torbjörn Eliasson som hänvisade till något zen-buddistiskt ordspråk, och buddismen brukar gå ut på att man skall tänka mera på andra än på sig själv – och det är kanske det jag gör just nu, och det tycker jag inte är fel.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Ltl Gun-Mari Lindholm ställde några frågor som jag skall försöka besvara här. Det första var kring de olika tjänsteförändringarna som finns föreslagna i landskapsbudgeten. Det var frågan om inrättandet av en förvaltningschef, det var frågan om bildande av polisenhet och sedan frågan om näringsavdelningen.

 

Fru talman!

Jag kanske får citera det som står i budgetförslaget när det gäller den första tjänsten, alltså förvaltningschefen:

 

”Av meddelandet till lagtinget om budgetram för år 2006 och plan för åren 2007-2008 framgår att landskapsregeringen anser att det utgående från de erfarenheter som vunnits av hur lagstiftningen om den allmänna förvaltningen fungerar finns skäl att företa vissa ändringar i systemet. Beredningen av en lagframställning med förslag om behövliga ändringar i landskapslagen om allmänna förvaltningen pågår. I framställningen avser landskapsregeringen föreslå att arbetet inom den allmänna förvaltningen skall ledas av en förvaltningschef på vilken det sålunda ankommer att tillse att de olika avdelningarna samverkar och att verksamheten bedrivs på ett även i övrigt ändamålsenligt sätt. Innehavaren av förvaltningschefstjänsten förutsätts ha landskapsregeringens förtroende. Förslaget innebär att kanslichefsfunktionen i dess nuvarande form blir obehövlig, varför tjänsten föreslås indragen. Avsikten med omorgansiationen är att skapa bättre förutsättningar för förnyelsearbetet inom förvaltningen.”

 

Det står således att innehavaren av förvaltningschefstjänsten förutsätts ha förtroende. När det gäller den frågeställningen har det också under årets diskuterats olika alternativ och jag skall själv medge att jag ett tag var inne på politiska statssekreterardiskussionen, men kontentan av de diskussioner vi har haft i landskapsregeringen och med våra partier har lett fram till den här modellen och det bygger på att den som innehar tjänsten som förvaltningschef inte skall ha den utgående från politiska meriter utan det skall finnas en kompetensbeskrivning och den personen som har den tjänsten skall väljas till den utgående från meriter, erfarenheter från arbetslivet och framför allt ledarskapsförmåga som är en oerhört viktig förmåga i det här sammanhanget med en så här stor förvaltning som vi har att arbeta med.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm var inne på rättschefsfunktionen. Jag anser att det inte finns någon motsägelse i det här eftersom personen dels skall ha juridisk utbildning – det är en av kvalifikationskraven i det förslag som arbetas med på lagberedningen – och, precis som det är i dag, att har kanslichefen har ett ansvar för att verksamheten i förvaltningen sköts enligt gällande lagstiftning, så kommer också förvaltningschefen att ha. Precis som i dag att landskapsregeringen har rätt att begära ett juridiskt utlåtande av kanslichefen kommer det också att vara i framtiden. Däremot är det så att den som är kanslichef, i framtiden förvaltningschef, har inte ett juridiskt ansvar för våra beslut i landskapsregeringen. Det är vi själva som sitter i landskapsregeringen som har det juridiska ansvaret. Det finns alltså ett litet missförstånd i de här situationerna, men det juridiska ansvaret för förvaltningen och att dess verksamhet sköts helt enligt lagstiftningen har kanslichefen och det skall också den kommande förvaltningschefen ha.

 

Fru talman!

När det gäller polisen har vi också där fört diskussioner under det senaste året om behovet av förändringar. Det har diskuterats ett eventuellt inrättande av en biträdande polismästare eller någon annan modell. Jag har själv förespråkat, utgående från att vi alla vill utveckla vår självstyrelse och vårt samhälle, att vi faktiskt har behov av att ha en ”inrikesministerienivå” också här i vår förvaltning och då har fastnat för modellen att inrätta en polisenhet på kansliavdelningen som en första början på en sådan här utveckling. Med den erfarenhet vi har finns det ett behov av en sådan här tjänst för att vi skall kunna leva upp till de förväntningar som finns när det gäller lagstiftning, när det gäller direktiv, tolkning av direktiv, behörighetsbedömningar osv. Det är ett ganska krävande arbete att vara polis i dag på Åland, med den verklighet som vi har att vi har två olika lagstiftningar som vi skall leva efter: vi har rikets polislagstiftning på vissa områden och vi har vår egen på vissa områden. Efter diskussion med både polisledningen och med poliser verksamma på fältet har jag fått den klara insikten att det finns en lucka här och ett behov som vi behöver fylla. Det är bakgrunden till att vi gör denna utvecklingsåtgärd. Det är ingen hemlighet – det har varit ute i media – att vi har fört en diskussion med nuvarande polismästaren, som är intresserad av att övergå till den här tjänsten och på det sättet ger det möjlighet också till en förnyelse på polismästarfunktionen.

 

Fru talman!

Så gällde det frågan om näringschefen, att vi skulle ha två näringschefer. Det är verkligen inte vår avsikt, utan vår avsikt är att vi skall ha en näringschef i förvaltningen. Med det förslag som föreligger i budgeten möjliggör vi och har efter att ha fört diskussioner med nuvarande innehavaren kommit fram till att det här är ett sätt att möjliggöra en lösning som skulle kunna leda till en förändring på den positionen. Men allt det här bygger i sådana fall på frivilliga överenskommelser. Bakgrunden till det här är det som vi har diskuterat flera gånger tidigare här i salen under dessa dagar, att vi anser att det är ett systemfel att man som avdelningschef kan vara politiker, landskapsregeringsledamot och sedan komma tillbaka. Det kan uppstå förtroendeproblem i sådana situationer, både mellan den sittande landskapsregeringen och förvaltningen och mellan förvaltningen och allmänheten. Vi vill att det skall vara klart och tydligt vad som gäller och därför vill vi skapa den här möjligheten genom det här ekonomiska arrangemanget och sedan också genom den lagstiftningsförändringen som vi föreslår, så jag tycker att vi är konsekventa och vi försöker söka principiella lösningar på de här frågeställningarna. Detta gör vi för att vi vill hitta bra lösningar både för förvaltningen och för de människor som berörs.

 

Herr talman! Så till frågan om självständighet-självstyrelse återigen! Jag har sagt det flera gånger tidigare, att orsaken till att jag och centern har aktiverat oss i de här frågorna är det att vi vill slå fast att vi är ett självstyrelseparti, att vi för en rak linje och det som åtminstone för mig var den utlösande faktorn till att jag har varit aktiv i den här debatten, speciellt i år, var en debattartikel från Ålands Framtids ordförande som var i Ålandstidningen för några veckor sedan, där jag tyckte att man på ett ganska lättvindigt sätt ville göra sig av med de internationella garantierna och att de inte skulle ha någon större betydelse. Jag tycker att jag i debatten igår ganska tydligt redogjorde för varför vi har behov av dessa internationella garantier och vilket skydd de ger oss. Jag vill först också säga, herr talman, att jag uppskattar ltl Gun-Mari Lindholms egna klara ställningstaganden för självstyrelsesystemet, för det tycker jag var klargörande. Däremot delar jag inte ltl Gun-Mari Lindholms åsikt när det gäller det s.k. minoritetsskyddet. Vi har självstyrelse i dag och det innebär att vi har ett minoritetsskydd, det innebär att det inte går att ha finska skolor, finska dagis osv. Den dagen vi skulle bli självständiga, teoretiskt sett, då övergår vi från att vara en minoritet till att vara en majoritet och då får vi också en majoritets ansvar. Då frågar ltl Gun-Mari Lindholm: Vem säger att vi skall behöva ha det? Och det är naturligtvis en relevant fråga, för som jag sade härifrån talarstolen igår: det lagting som då sitter och den regering som då sitter kan besluta precis vad som helst, det är upp till den demokratiska verkligheten. Men jag är alldeles övertygad oma tt de ålänningar som lever här på Åland vill att vi skall vara en del av det nordiska demokratiska samhället, vill att vi skall vara med i Europeiska unionen och att vi skall kunna fungera med handel, import och export, att våra ungdomar skall kunna röra sig och studera i världen. En förutsättning för att allt det här skall fungera är att vi blir godkända av de internationella organen: Europarådet, EU osv. För att vi skall bli det måste vi också leva upp till det s.k. majoritetsansvaret som vi har, och i det kan i förlängningen innebära att vi måste acceptera finska skolor, finska dagis osv. Det är det som är mitt argument för varför jag tycker att det är tryggare, om man har som målsättning att bevara Åland enspråkigt svenskt, att bibehålla självstyrelsesystemet med det minoritetsskydd och de internationella garantier som det ger oss.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Herr talman! Lantrådet säger, om jag förstår det här rätt, att förvaltningschefen också skulle ha en rättschefs uppgifter. Landskapsregeringen säger också i budgeten – jag kan läsa innantill – att förvaltningschefen skall ha regeringens förtroende, alltså det politiska förtroendet. Rättschefen skall alltså ha ett politiskt förtroende. Det är det där som jag tycker är kardinalfelet. För mig är det helt konstigt att tänka att en person som skall se till att rätt skipas på Åland, att lagstiftningen följs, skall ha ett politiskt förtroende. Det är där kardinalfelet är. Det har jag fortfarande inte fått en förklaring på.

 

När det gäller den andra frågan – om man drar upp ankaret som två i parlamentet vill, så seglar man ut ensam på eget vatten – så delar jag inte den uppfattningen och den analysen av läget då som lantrådet har. Det var det jag försökte säga, att jag inte delar den, vi har tydligen olika uppfattningar om vad som gäller då.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Herr talman!

Ltl Gun-Mari Lindholm har alldeles rätt när hon säger att den som är kanslichef i dag skall se till att det skipas rätt. Det skall också den kommande förvaltningschefen göra. Men detta är i förhållande till förvaltningen. Jag ser inget motsägelsefullt i det att den samtidigt skall ha landskapsregeringens förtroende. För vilken landskapsregering som än sitter ligger det absolut i dess intresse att se till att förvaltningen fungerar enligt gällande lagstiftning. Gör man inte det så hamnar man naturligtvis ut för problem i förlängningen. Det tycker jag är ett helt naturligt krav som man skall ställa och kan ha. Men när det gäller den här funktionen är jag beredd att återkomma till detta mera grundligt i samband med den framställning som snart skall ligga på lagtingets bord; då får vi närmare penetrera de frågeställningarna, för de är naturligtvis viktigt att vi har dem klara för oss.

 

När det gäller självstyrelse, självständighet och konsekvenserna av det väl så att ltl Gun-Mari Lindholm och jag har lite olika tolkningar, och det får man också ha i politiken. Det är så i ett demokratiskt samhälle och skall vara så också i fortsättningen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman!

Anledningen till att jag begärde replik var om enhetschefen. Det är nästan så att man måste börja läsa innantill: förvaltningschef, rättschef, kanslichef, enhetschef – det blir lätt en begreppsförvirring tror jag. När det gäller enhetschefen som skall vara chef för den s.k. polisbyrån, så är det någonting som välkomnas mycket från polisens sida. Det är någonting som har efterlysts länge. Jag tror att i det fallet har regeringen nog en enhetlig poliskår bakom sig. Men när det gäller polisstyrelsen vill jag ta tillfället i akt och fråga: Var ligger den frågan just nu, görs det någonting åt den och händer det någontig där? Det hade räckt med en förändring av enhetschefen; jag tror att med de övriga förändringarna beträffande kanslichefen och näringschefen hade man kunnat avvakta.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Herr talman!

Om man får skämta lite så när det gäller polisstyrelsen är det nästan så att verkligheten håller och springer ifrån oss där – med tanke på lagtingets beslut om tilläggsbudgeten! Där ver det nämligen någon ledamot som lyckades övertyga sina kolleger om att vi skall gå in för att ha polisstyrelse, samtidigt som har frågan under diskussion i polisdelegationen. Jag har personligen ingenting emot det beslutet, för jag tror att det är bra, också ett steg i rätt riktning, så det är en sak som vi skall ta tag i och se till att det utvecklas på det sättet, för det ger en bättre stabilitet åt verksamheten tror jag.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Herr talman!

Jag tycker att lantrådet med ganska många ord talade om för oss hur man kan bli av med kanslichefen och  näringschefen på ett ganska enkelt sätt, bara Ålands folk betalar! Det är egentligen det som det handlar om. Han kunde gott ha sagt att det är personer som vi har gnissel med i samarbetet och därför vill vi bli av med dem och nu vill vi ha lagtingets godkännande att vi betalar för det! Jag tycker att det var endast det som lantrådet med många ord sade.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Herr talman!

Jag tycker att vi på ett öppet och ärligt sätt har redogjort för verkligheten och de förslag som vi förelägger lagtinget. Vi hoppas naturligtvis att vi skall få lagtingets stöd att gå vidare med projekten.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Veronica Thörnroos:

Fru talman!

Jag vet att timmen börjar bli sen och flera vill gå hem, men vi har fortfarande en väldigt viktig fråga som nästan inte alls har debatterats här i lagtinget under budgetprocessen och det är trafiken. Jag tänker speciellt på skärgårdstrafiken. Jag hoppas att ansvarig landskapsregeringsledamot Runar Karlsson kan hedra oss med sin närvaro, men vi får väl se hur det går med det.

 

Landskapsregeringen skriver i sin budget: ”Budgetförslaget innebär i stort sett oförändrad trafik. Målsättningen är att tillämpa samma turlista under en längre tid än ett år.” Det som är bra är att landskapsregeringen strävar till att hålla samma trafik och det som är väldigt bra som vi tyvärr inte kan tillskriva centerns trafikansvariga Runar Karlsson är att vi har turlistor som omspänner längre tid än ett år. De lovorden måste jag ge åt den tidigare liberalen och tidigare trafikansvariga Tuula Mattsson, som på ett föredömligt sätt när hon satt i landskapsregeringen lyckades få in det här. Det är väldigt viktigt när man bor i skärgården och när man planerar att kanske flytta ut till skärgården att det finns kontinuitet i någonting så viktigt som trafiken.

 

”En utbyggnad av fullständig kortruttssystem på norra och södra linjen kräver omfattande investeringar som inte kan åstadkommas på några få år”, skriver landskapsregeringen. Det är sant. Om vi tittar på norra linjen, som av förekommen anledning ligger mitt hjärta nära, så visar statistiken att hela norra linjen år 2004 – Viggen och Alfågeln inkluderade – transporterade 204.286 personer med två färjor. Det är att jämföra med södra linjen som transporterade 114.650 personer fördelat på två och en halv färja. Det är ofrånkomligt att trafiktrycket på norra linjen är betydligt högre än vad det är på södra linjen. Nu försiggår det naturligtvis ingen tävling vem som åker mest, om det är södra linjen eller norra linjen, det är inte det jag vill komma fram till, men det jag saknar är skrivningar om Hummelviks färjfäste. Det torde vara allmänt känt att färjfästet inte är i bra skick. I budgeten för 2006 finns inga anslag upptagna, i budgeten för 2007 finns anslag, budgeten 2008 inga anslag, ”senare” 357.000 euro, och den summan tror jag inte att man kommer speciellt långt med, tyvärr.

 

När det gäller färjan som landskapsregeringen avser att börja bygga tror jag att det är viktigt att man funderar var den skall sättas in. Jag säger inte att den måste sättas in på norra linjen, men jag säger att som trafiksituationen nu är på norra linjen skulle nog ett nytt tonnage tämligen snart estimeras.

 

Jag vill ta upp Föglölinjen lite igen. Jag nämnde den i samband med debatten om trafikmeddelandet. Jag tycker att vi tillsammans i Ålands lagting verkligen skulle försöka verka för att föglöborna får en bättre trafik inkommande år. Jag vidhåller det jag sade då att det är fullständigt orimligt att man inte som skärgårdsbo vet om man kommer med färjan eller inte. Jag tycker inte att det är acceptabelt. Från landskapsregeringens sida måste man här prioritera, ettdera prioriterar man den fast bosatta befolkningen eller så prioriterar man turisterna. Men man måste prioritera. Jag tycker att det är väldigt viktigt att skärgårdsborna har rätt att åka med färjan när man skall till fasta Åland och tillbaka, men det är som sagt en fråga som kan diskuteras vidare.

 

Det som jag också saknar i budgetdiskussionen är färjtrafiken mellan Åva och Jurmo, som jag har påtalat här tidigare. Jag vet att man för många år sedan gjorde en undersökning och jag tycker absolut att det är dags för trafikansvarige Runar Karlsson att plocka fram ritningarna, damma av dem och skicka ut folk till Brändö och börja jobba. Vi vet att det här är den investering som betalar sig bäst på kortast möjliga tid. Från trafikavdelningen talar man om 13 år, och det är en väldigt kort tid; sedan har man det kostnadsneutralt och då har jag inte i det här debattinlägget vilka andra goda effekter ett sådant förslag skulle medföra.

 

 

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

Herr talman!

Jag håller med ltl Veronica Thörnroos att det är bra med treåriga turlistor så att man på det sättet kan ha kontinuitet och ha samma turlistor tre år i rad. Tidigare har vi haft årsvisa turlistor, där vi årligen har ökat trafiken; det har vi nu sluppit genom treåriga turlistor. Jag håller med om att på det sättet är det bra. När ltl Veronica Thörnroos pratar om Åva-Jurmo, Hummelvik och mera pengar till skärgårdstrafiken skall vi ta den debatten i och med trafikmeddelandet. Jag hoppas att det där finns stor enighet och där det finns börjar vi bygga, men jag vill också påpeka att vi måste få pengar till vägbyggena på fasta Åland. Redan i dag går 75 procent av trafikbudgeten till skärgården och vi har också en del vägar på fasta Åland som bör byggas. Men om ramarna kan höjas är det helt okej att man kör igång!

 

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Herr talman!

Jag håller inte riktigt med trafikansvarige Runar Karlsson i hans resonemang att det här är frågor som skall komma upp när vi diskuterar trafikmeddelandet. Vi vet, alla vi som sitter här, att skall man ha någonting genomfört måste det finnas pengar. Nu diskuterar vi budgeten och då diskuterar vi också vilka prioriteringar, så jag tycker nog att debatten hör hemma här i salen här och nu.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Herr talman!

Jag tycker att det ligger mycket i det som ltl Veronica Thörnroos säger. Det är självklart att om man planerar nybygge och utgifter för färjtrafiken så måste man titta: var behövs det bäst? Det är klart att innan man beställer färjan bör man veta var största behovet är. Jag kan inte låta bli att vara skämtsam i den sena timmen: möjligen var det mindre trafik på den södra linjen för att ingen vågade åka på den där halva färjan!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anders Englund:

Herr talman!

Jag tänkte att jag skulle säga några åsikter om vissa budgetmoment. För det första vill jag säga om det som ltl Veronica Thörnroos tog upp om skärgårdstrafiken att jag stöder hennes åsikter till fullo i detta sammanhang och jag kommer den 30 november när meddelandet om skärgårdens trafiken tas upp att vara borta, men ltl Veronica Thörnroos får tala för mig i de frågorna – jag vågar ge fullmakt!

 

När det gäller momentet finansieringsstöd för företag i skärgården är det främst fråga om butiksstödet för att upprätthålla en god butiksservice i skärgården. Det här har varit ett mycket bra moment när det gällt att stöda butikerna; det är egentligen inte fråga om så stora summor, men det är väldigt nyttigt för butikerna. Jag är speciellt glad när jag läser den sista meningen: ”Landskapsregeringen avser att se över principerna i avsikt att även stöda butikernas investeringar.” Vi vet att butikerna är gammalmodiga, de tungarbetade för personalen och särskilt hälosvårdsmyndigheterna ställer strängare krav, så det kan behöva göras investeringar för att dem lättarbetade. Jag hoppas att man här kommer till goda principer i landskapsregeringen.

 

Ytterligare vill jag ta upp momentet 46.60.75 Uppförande av museimagasinet. Det har varit tal om det länge och det är väl på tiden att det kommer bort från Godby Center, men prislappen för bygget verkar nog väldigt dyr. Min fråga är: Var skall museimagasinet placeras? Jag hoppas att det inte blir centraliserat i det här sammanhanget utan att man i alla fall kan ha det ute på landet, kanske i Sund.  (Från salen: Vårdö!) Det finns också ganska mycket grejer i magasinet. I Vårdö hade vi en känd person, Paul Olofsson, som forskade mycket om blommor, fjärliar osv. och han hade en hel samling i sitt kök i Olofssons i Vargata och den fördes en gång i tiden till museibyrån efter hans död. Vårdö kommun anhöll om att få uppbevara samlingen i vår biblioteksbyggnad i en av lokalerna tillsammans med Runar Salminens samling, som Vårdö kommun införskaffade. Vi fick svaret att vi inte hade lämpliga lokaler, det ställdes så höga krav på det – han hade haft det hemma i sitt vanliga hus, men när vi kom och tittade på det så fanns det i museimagasinet i Godby. Man ställde så höga krav på Vårdö kommun att vi inte kunde få ta hem det. När vi också har ett skolmuseum skulle det ha varit intressant att ha dessa båda samlingar med tanke på de guidade turerna. Ställer man så här höga krav på museimagasinet så må det väl vara, men prislappen är dyr och det skulle vara intressant att veta hur man har tänkt gå vidare.

 

Så till transportfrågarna. Vi vet att vi en gång i tiden fick tax free-undantaget för att vi skulle kunna ha billiga transporter till och från Åland. Okej, det fungerar någorlunda, speciellt bra fungerar det för persontransporterna och till stor del också med annan transport, men vi har tyvärr en ganska monopoliserad situation på landtransporterna härifrån Åland. Vad göra? Jag vet och jag har diskuterat detta med ledamoten Lasse Wiklöf; då satt han i opposition och han var mycket villiga att ta i de här frågorna, men någonstans har det nu stannat upp. I dag vet vi att det är de stora aktörerna på marknaden som kan skaffa sig egna bilar för att kunna köra åt sig själva som får ner transportkostnaderna, men varje liten butik med en affärsrörelse ligger ute med dyra kostnader. Här finns det någonting att göra. Senast i dag när jag satt i bilen och körde in hit till Mariehamn hörde Jouko Kinnunen presentera sin utredning i radion och där framkom det tydligt hur det ligger till. Det här är någonting som jag tycker att finansutskottet för en gångs skull borde ta och titta på vad man kan hitta för lösning här. De flesta ålänningar kommer i kontakt med de här problemen, om vi konsumenter eller om vi är småföretagare och vill ha transporterna. Här finns en hel del att göra.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Herr talman!

När det gäller butikerna i skärgården är det motorn i de små samhällena. Vi har tagit åt oss av de problem som man har här, men samtidigt har vi också tittat på regelverk i förhållande de minimistöd och liknande; därför måste vi skriva i det här skedet att vi måste se över principerna hur vi skall kunna stöda dem, men den politiska viljan är helt klar och jag är säker på att vi kommer att hitta lösningarna för att göra detta. Senast igår på färjan från Kumlinge diskuterade jag med avdelningen att vi måste prioritera detta för att snabbt få fram vad som gäller.

 

När det gäller transportkostnaderna har jag också varit involverad i diskussionerna flera gånger. Ltl Anders Englund vet att de inte är helt lätta. Jag har själv noterat Jouko Kinnunens utredning, men det är ingen ÅSUB-utredning utan det är Jouko Kinnunen som om några veckor skall doktorera i de här frågorna. När han har avlagt sin doktorsavhandlingen har jag tänkt ta del av hans slutsatser för att titta om man kan hitta några lösningar på dessa frågor; jag har också tänkt ta en diskussion med Jouko Kinnunen själv eftersom han jobbar på en oss närstående organisation, men jag har själv noterat det som har stått i media kring hans doktorsavhandling.

 

Ltl Anders Englund, replik:

Herr talman!

Det var ett rätt så bra svar av vicelantrådet Jörgen Strand och jag förutsätter, precis som Strand sade, att man visar en välvilja mot de små butikerna för att hitta bra principer. En sak i det sammanhanget är försöket med socialskyddsavgifterna, men det har man nu tagit bort. Jag har däremot förstått att man i riket har utvecklat den biten till kommunerna också. Vad gäller transportfrågorna, så om vi talar klarspråk är det fråga om näringsrätten för ett transportbolag. Söker ett transportbolag näringsrätt till landskapet – det kan man sia om – då skall man också få den. Transporterar man hit skorpor, gipsskivor i samma bil skall man kunna fylla den tillbaka; då har man kommit undan de dyra transportkostnaderna – och fått konkurrens.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

Ltl Brage Eklund, replik:

Herr talman!

Det var intressant med museimagasinet, som jag har förespråkat att anslaget skulle strykas för därför att jag anser att det finns privata entreprenörer som är villiga att bygga. Senaste i dag hade jag information från en som erbjudit museibyrån lokaler, de var inredda efter önskemålen från museibyrån, det har inte hörts av något mera; entreprenören hade också erbjudit sig att bygga nya lokaler, ingen information har kommit, det han fick som information var för ett par veckor sedan, att vi bygger i egen regi. Det skulle vara intressant att veta om ltl Anders Englund är villig att stöda en tanke att det byggs på privat initiativ om det finns företagare som är villiga att satsa på det här. Det kan inte vara ett självändamål att landskapet skall äga magasinet utan ändamålet måste vara att man får ett magasin för varorna och blir det billigare än i landskapets regi är det väl det som är det viktiga. Fyller det ställda krav är det ett märkligt tillvägagångssätt. Jag är hundraprocent säker på, efter samtalet jag fick i dag, att det inte har gått rätt till!

 

Ltl Anders Englund, replik:

Herr talman!

Det är är en intressant fråga. För det första är det väldigt positivt om man får bort museilagret från centrala Godby. Det är ett av de första kriterierna, för där finns det affärslokaler och det är säkert goda möjligheter att hyra ut och jag vet att det har varit efterfrågan på dem. Den andra frågan var om jag är beredd att stöda ett privat initiativ. I den här frågan litar jag fullt och fast på finansutskottet att man kommer att höra berörda parter för att avgöra om det är billigare i landskapets regi eller om det är billigare i privat regi. Jag förmodar att man där går igenom detta ärende.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Herr talman!

När det gäller frågan om museimagasinet är vi glada för att vi kan presentera ett förslag till lösning eftersom det är en jättegammal fråga som vi har diskuterat nästan så länge jag minns här i lagtinget. Vi tycker alla att det finns ett behov av att frigöra utrymmena i Godby så att de kan användas mera föra kommersiella syften och kan ge mera liv och livskrafter åt Godby Center. Vi har bett förvaltningen undersöka alla olika alternativ om det finns färdiga byggnader på Åland som kan användas som de är eller efter olika förändringar. Det svar vi har fått från förvaltningen är att det finns inget som passar direkt; det finns något som med modifieringar kan användas, men de kalkyler som har presenterats oss visar att det blir, med de tilläggsinvesteringar och de hyror som har presenterats, i det långa loppet dyrare att hyra än att bygga eget. Då har vi tagit beslutet att föreslå för lagtinget att bygga eget utgående från att det här inte är något projekt som är 5, 10 eller 15 år utan när det gäller kulturarvet och respekten för det åländska kulturarvet är det någonting som s.a.s. för alltid kommer att finnas där, så det är för en oöverskådlig framtid. Därför har vi gått in för att bygga i egen regi i det här fallet. I fråga om platsen är vår målsättning att försöka få det förverkligat i samband med Ribacka, att det här skulle bli Ribacka 3, egentligen tredje fasen i det projektet, eftersom man då kunde få synergieffekter i samband med övriga verksamheten där och samtidigt också att det blir en investering ute på landsbygden.

 

Det här är de utgångspunkter och den verklighet som vi har levat med i landskapsregeringen och jag hoppas att finansutskottet också bekantar sig med den här situationen och hoppeligen kommer fram till samma slutsatser som vi har gjort. Vi har inte haft några förutfattade meningar i detta ärende utan vi har försökt hitta den bästa möjliga lösningen för att få ett museimagasin och frigöra utrymmena i Godby samtidigt. Det är en förvånansvärt dyr investering, men det har att göra med de speciella krav på konstruktion och luftfuktnings- och andra aggregat som ställs på en sådan här anläggning.

Ltl Brage Eklund, replik:

Herr talman1

Det är inte så att jag är emot magasinbygget, det vill jag klart och tydligt säga från början, men det är tillvägagångssättet som jag ifrågasätter. När entreprenörer tar kontakt med mig så vet jag att det i dag inte har gått rätt till. Sedan får lantrådet Roger Nordlund säga i princip vad han tror och tycker, det har jag ingenting emot, men det har inte gått rätt till och man blir mera betänksam nu när man hör att man vill ha det och att det skall byggas i Ribacka. Det är en klar styrning till en viss plats och därför har man åsidosatt de privata intressena. Det är synd för 1,5 miljon euro är väldigt mycket pengar för ett magasin och just med tanke på luftfuktning och vad man pratar om, så betänk vad pengar det är och vad mycket man får för en och en halv miljon! Det är bara fråga om lagerhyllor och att sedan se till att det är rätt temperatur och luftfuktighet, så överdriv inte det här och var öppen för möjligheter! Jag hoppas att finansutskottet ser på detta med öppna ögon och inte är helt låsta när man bedömer frågan.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Herr talman!

Som jag sade har vi ingen prestige i den här frågan från landskapsregeringens sida utan vi har sökt den bästa möjliga lösningen, också ur ekonomiskt hänseende för landskapets del och jag hoppas, precis som ltl Brage Eklund, att finansutskottet tittar på de olika kalkylerna som finns, så får man se om man kommer fram till samma slutsatser som vi har gjort.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anders Englund, replik:

Herr talman!

Jag tycker att det var ett bra och klargörande svar från lantrådet på frågan om museimagasinet. Det är så att vi alla tycker att prislappen är ofantligt dyr och särskilt när man känner till vad toppmoderna kyllager som man bygger inom lantbruket i dag kostar så är det här ett skyhögt pris för dessa kvadratmeter. Vad gäller platsen Ribacka måste jag säga att personligen tycker jag att det är en naturlig plats att ha ett museimagasin på i och med att man redan har personal i Ribacka, man har en viss  övervakning och man har nära till museimagasinet. Detta talar för platsen, även om vi tidigare har haft mycket diskussioner om vad Ribacka har kostat. Jag litar på den information vi har fått från lantrådet och finansutskottet får sedan ta till sig information också från de privata som har påstått att det skulle ha gått snett i det här sammanhanget, men det hoppas jag att man kan sammanställa.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Herr talman!

Det är bra att finansutskottet tittar närmare på detta. Enligt mitt sätt att tänka låter det ofantligt dumt att bygga nytt för att frigöra gamla utrymmen. Jag vill också att finansutskottet tittar på vad det är man tänker lagra här. Är det verkligen nödvändigt att spara dessa prylar som skall vara där inne för all evinnerlig framtid? Det är också drift förknippad i all evinnerlig framtid med lagret. När man ser på saken så kanske det finns ganska mycket gamla grejer runtom på Åland än så länge, så det här är kanske en investering som vi inte riktigt behöver göra just nu. Jag tycker alltså att det finns all anledning för finansutskottet att titta närmare på detta, men framför allt: det blir en till driftskostnad som aldrig någonsin kommer att ta slut om museilagret byggs. Om argumentet är att frigöra nya utrymmen i gamla lokaler med att bygga ett horribelt dyrt lager, är det enligt mitt sätt att se det förkastligt.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 Ltl Danne Sundman:

Herr talman!

Om man har hund eller småbarn måste man ibland tala lite i kodord att de inte skall bli ivriga. Jag skall därför säga att jag skall uppehålla mig kring s-orden: självstyrelse, självständighet, som har varit rysligt aktuella här i budgetdebatten.

 

Vi lever i ett system där vi har val vart fjärde år. Det betyder att det vi lovar inför valet gäller att genomföra de fyra kommande åren, sedan kommer det en ny period, politiker byts ut osv. Det här har vi för att det skall vara en viss stabilitet, man kan inte ha val varje dag eller varje vecka utan det måste vara fyra år så att man hinner göra någonting.

 

När det gäller självständighet kontra självstyrelse är självständighet för mig en icke-fråga, skulle jag vilja säga. Som landshövdingen sade, den högst teoretiska frågan om Ålands eventuella självständighet – det var den bättre delen av landshövdingens tal. I det korta perspektivet är inte självständighet överhuvudtaget aktuellt, troligtvis inte heller för någon av oss som sitter i det här i lagtinget, utan tidsperspektivet är betydligt längre, om det så går att Åland någon gång blir självständigt. Man behöver inte se självständighet som ett hot, som vissa verkar göra i dag; där tycker jag att man kan spänna av lite, man behöver inte vara så ettrig och ägna så mycket tid åt debatten kring det. Detta att ställa självstyrelse mot självständighet är också att dra ihop verkligheten rent kronologiskt. Den dagen vi eventuellt måste ta ställning till att bli självständiga har vi nog en mycket mer utvecklad självstyrelse än vad vi har i dag.

 

Att få Åland självständigt går inte genom att vi proklamerar oss självständiga, det går inte helle genom hot eller vapenmakt, som många stater har uppstått i historien, utan enda möjligheten är att Ålands folk till allra största delen – det sades tidigare här i dag 75 procent – kräver det t.ex. i en folkomröstning. Det är enda alternativet och därför behöver man inte heller vara nervös att det skulle ske; trots att ett parti får, säg 20 procent av rösterna, som proklamerar självständighet så är det ändå 80 procent kvar. Spänn alltså av, bästa kollegor!

 

Jag skulle säga att vi har inte heller det politiska kapitalet i dag att styra ett land. För att vi eventuellt skulle kunna få det måste självstyrelsen först utvecklas, vi måste framför allt flytta hemifrån så mycket att vi får beskattningsrätt, att vi tar ansvar för kopplingen mellan näringspolitik och skattepolitik, att vi s.a.s. ser att Åland kan leva på sina egna intäkter. Det är absolut ett första steg, och det är vi mer eller mindre överens om att vi skall börja med nu, ta över beskattningen och bli självständigare till den delen.

 

När sedan den dagen kommer, om vi, som Frisinnad Samverkan föreslår i sitt framtidsavtal, har vad man kunde kalla hundra procent självstyrelse, så är situationen helt en annan, då har vi inte alls den här debatten, då kan det vara så, om man lägger på det också att det internationella samfundet ändras, att det uppstår fler och fler mikrostater, då kan det vara en helt annan debatt och då kan det t.o.m. vara så att det är nackdelar att vara kvar under Finland, det kanske hägrar fördelar. Om man bygger ett hus och just har gjutit grunden skall man inte strida om takmaterialet utan först skall vi bygga väggar, få takstolar och sedan kan vi eventuellt börja prata om vi skall ha plåt eller tegelpannor eller något sådant. Hela den här debatten är lite märklig, tycker jag.

 

Hur som helst om självständighet, så borde de åländska politikerna lära sig mera vad en eventuell statsbildning skulle innebära. De som är absolut emot borde lära sig mera för att ha argument emot och de som är absolut för borde lära sig mera för att ha argument för en eventuell självständighet som kommer i framtiden. Det är också en jättelång process. Därför tycker jag att det som Obunden Samling tidigare har verkat för är viktigt: att man skulle ta reda på saker och ting om detta. Ironiskt nog när vi har regeringsförhandlat genom tiderna, kan man väl säga nu med tanke på att det varit så många regeringar, har vi kommit längst i den här diskussionen  med liberaler och socialdemokrater, som inte ser det som känsligt att ta reda på fakta när det gäller en eventuell självständighet. Men särskilt med centern har det varit väldigt svårt att komma ens till ordet utredning om ens någon detalj om en statsbildning. Jag tycker att man kunde satsa lite på att reda ut begreppen så att vi vet vad vi pratar om. Det är mycket missförstånd från bådas sidor och pedagogiska problem. Nu blir det, som min partikollega Lindholm sade, att man skrämmer varandra: bu, bu, bu står man och säger och det är inget konstruktivt i den debatten.

 

Det är så med utökad självstyrelse att skall vi ta över beskattningen ställer det stora krav på de åländska politikerna. Det kommer också att utveckla oss som politiker. Vi kommer att ta ett större ansvar, vi kommer att utöka vår kunskapbas, ingen av oss går i dag och funderar på vilken skattepolitik vi skall driva, för vi driver den inte, men om vi får det instrumentet så utvecklas vi med tiden. Skall man börja grunda ett land och börja driva en stat är det många andra saker som kommer till – och det är inte som professor Balthazar när han går till sin fantastiska maskin och så kommer det några droppar i ett provrör som han häller ut och så blir det till!  Det är en jättelång process.

 

Jag har hela tiden haft ett öppet sinne till den här frågan. Jag brukar alltid hävda att jag är vald av Ålands folk för att driva Ålands folks intressen och det ligger säkert i Ålands folks intresse att veta mer om vad den här frågan innebär och det borde man från självstyrelsemyndigheterna ta reda på.

 

När det gäller svenska språket, som ofta nämns i debatten om de internationella garantierna, som vi har för att behålla svenskheten och det svenska språket, så har jag tidigare sagt att om man jämför med att vi tar bort och så blir det hemskt, men hur har det gått, hur har garantierna verkat? Hur har självstyrelsen lyckats som minoritetsskydd? Vi vill alla att det har gått bra. Vi vill att kejsaren har jättefina nya kläder, men så gjordes Gunilla Sanders-rapporten och när man läser den måste jag nu säga att det var med blandade känslor man läste den och konstaterade hur illa det egentligen är, hur verkligheten har kommit ikapp oss. Man kan t.o.m. vara så drastisk att man frågar sig: Är det så att självstyrelsen har misslyckats med sin viktigaste uppgift? Det är inte konstigt att det uppstår ett parti som pratar för att byta konstitution, man måste också kunna kritiskt granska vad självstyrelsen har lyckats med. Visst är vi ett mycket svenskare samhälle. Det var någon som skrev i tidningen att vi har svenska vägskyltar vi, men i Finland har man finska! Det är inte det som är problemet. När man läser rapporten är man i dag som ålänning beroende av att kunna finska; annars är man en andra klassens medborgare. Det har gått så långt och t.o.m. i självstyrelseförvaltningen måste man kunna finska, inte officiellt, men inofficiellt på många ställen. Det är liksom en accepterad kod att så är det.

 

Herr talman!

Om man säger att vår språksituation är 100 procent, så är en väldigt liten del sist och slutligen de officiella problemen vi har som vi kan slå i huvudet med självstyrelselagens 36 § bl.a. att Åland är enspråkigt svenskt. Det gäller bara ämbetsspråket i de officiella myndighetskontakterna. Det stora problemet med det språkliga trycket är alla de andra dagliga problemen: att man måste kunna finska för att klara sig på arbetsmarknaden, att vi är så starkt kopplade när det gäller handeln till Finland, att näringslivet i övrigt och framför allt alla organisationer är kopplade till Finland; inom tredje sektorn, idrottslivet osv. är vi helt tillhörande finska organisationer som det är väldigt svårt att få svensk service från. Vi har varit en del av vad vi kallar Svenskfinland, där man tidigare har stött oss och krävt service på svenska. Nu vet vi att den stora skillnaden mellan Svenskfinland och Åland är att på båda ställen klarar man sig på svenska, men i Svenskfinland måste man kunna finska för att klara sig på svenska. Snart måste vi kunna det här också, vi ser tendenserna, vi ser att kejsarens kläder börjar bli lite suddiga.

 

Oavsett konstitution, herr talman, oavsett om vi har den självstyrelse som vi har i dag, om vi har hundra procent självstyrelse, som t.ex. Frisinnad Samverkan propagerar för, om vi har självständighet som Ålands Framtid propagerar för, så för att kunna upprätthålla vår språksituation, för att Åland skall vara svenskspråkigt måste vi rikta oss mer västerut. Vi måste ha mera samarbete med Sverige. Jag har varit så drastisk att jag har föreslagit att man t.o.m. på myndighetshåll skulle knytas till svenska modermyndigheter. Det är på sikt den enda hållbara lösningen. Det här är inte propaganda för någon återförening, typ den man eftersträvade när självstyrelsen kom till, utan det är en pragmatisk lösning för att hålla Åland svenskspråkigt oavsett diskussionen om konstitution; det här måste bli den stora frågan under de kommande lagtingsperioderna. Oavsett konstitution, kan vi inte vara så starkt kopplade till Finland; då blir vi en del av det språkområdet. Vi måste kunna koppla våra organisationer västerut, våra myndigheter och framför allt vårt näringsliv. Vi måste titta på kompassen och se att det inte är bara öst-öst utan det finns också väst och där bor det 9 miljoner människor som har svenska som språk. Som jag ser det är den enda lösningen på problemet.

 

Står vi här och strider om de s.k. s-orden gör det att till slut så strider vi inte på svenska längre – och då har vi förverkat vårt mandat, självstyrelsen har överlevt sig själv. Läser vi den språkliga rapporten är vi på god väg, tyvärr. Det här är att vara lite pessimistisk, men man måste också nämna saker vid deras rätta namn, man måste vara så ärlig mot sig själv att inte har det gått riktigt såsom man tänkte när självstyrelsen kom till. Det är alltså det som debatten borde handla om, inte någon utopisk framtidsvision som många av oss delar och särskilt har delat i valenkäterna, utan vi måste vara pragmatiska och se hur kan vi hålla Åland svenskspråkigt – och det är att rikta sig västerut.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Herr talman!

När det gäller frågan om svenska språket har ltl Danne Sundman och jag oftast samma åsikter, och det har vi nu igen. Eftersom vi nu har gått varvet runt i de här frågorna vill jag erinra om att jag inledde den här debatten, kan man väl nästan säga, med att i mitt centeranförande hänvisa till landshövdingens artikel och sedan fortsatte jag med att Ålands Framtid vill framställa Ålands självständighet som ganska lättvindigt och förespeglar att vi kan äta upp kakan och ha den kvar. Jag vidhåller det. Jag var också inne på det som jag i likhet med ltl Danne Sundman tycker att har blivit alldeles för lite diskuterat och det är just utvecklingen av självstyrelsefrågan, dvs. beskattningsrätten. Jag sade att jag hoppades att den här debatten skulle visa vad partierna tycker om ett övertagande av beskattningsrätten och ingen har i princip sagt nej, men ingen har riktigt jublat över det heller, för vi har, precis som ltl Sundman sade, fastnat för mycket i självstyrelse kontra självständighet. Ändå tycker jag att vi har kunnat reda ut vissa saker och visa på att det finns en ihålighet i självständighetsresonemanget. Det är min slutsats att dit har vi i alla fall kommit. Som sagt, man skulle ha önskat mera diskussion om beskattningsrätten, men det betyder kanske att alla är överens.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

När det gäller beskattningen behöver man inte bekymra sig för att Obunden Samling sätter käppar i hjulet, tvärtom är vi beredda att ta ansvar fullt ut för det ekonomiska systemet. Att vi tidigare inte har medverkat i den s.k. Lundberg-kommittén var för att vi inte ville sitta och gäspa på möten där ändå ingenting hände, man kom bara fram till att man skall utreda vissa saker. När det finns en konkret vilja att ta över beskattningsrätt är vi gärna med och stöder det och vi är framför allt gärna med och utformar systemen och intresserar oss för det. Det är otroligt intressant och det ger oss ett nytt verktyg. Jag har tidigare sagt att självstyrelsen i dag är ungefär som en bilverkstad med bara slägga och järnspett, man kan inte göra så många jobb men man kan göra vissa. Vi måste få lite finare verktyg och där är beskattningsinstrumentet i dess olika former det allra viktigaste. Det är absolut nästa steg – vad man sedan ser som slutstation, oavsett om det är beskattningen, men för att rädda svenska språket hjälper inte beskattning. Det kan hjälpa till vissa delar, man kan rikta näringslivet västerut osv., men den stora uppgiften vi har är att styra över mera samarbete till Sverige och det måste också vara en trepartsdiskussion, det måste vara en diskussion mellan Finlands och Sveriges regeringar, där Åland också är med – annars hamnar vi där det inte var meningen att vi skulle hamna.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Fredrik Lindqvist:

Herr talman!

Från s-frågor till t-frågor, t som i trafik! Jag tänkte först kort beröra lite reflektioner som jag har gjort på de trafikdebattinlägg som har varit i dag. Det har diskuterats mycket kring trafiksäkerhet och rondellerna vid Godbyvägen och ombyggnaden av Rökerirondellen. Jag vill faktiskt sälla mig till dem som försvarar rondeller. Jag har själv jobbat med trafiksäkerhetsfrågor på kommunal nivå och kommit fram till att när det finns ett behov att kombinera trafiksäkerhet och framkomlighet är rondeller de bästa. Det är bra mycket bättre än bumpers, som är ett alternativ om man måste sänka hastigheten drastiskt. När det gäller Rökerirondellen kan jag hålla med om att den var bättre förut, men tyvärr kunde inte de åländska bilisterna hantera den på rätt sätt. Vi vet att det var en av de mest olycksdrabbade trafikplatserna på hela Åland och dessutom med väldigt olyckliga, s.k. whiplash-skador vid påkörningar bakifrån. Här var det alltså ett behov att bygga om den. Tyvärr, kan man säga. När det gäller köbildningen vid rondellen har jag arbetat för smitfilen mot Lemland, men samtidigt kan jag inte låta bli att kommentera det som har sagts här att kön som bildas på eftermiddagarna borde, som ltl Danne Sundman brukar säga ibland, k-märkas för det är troligen Ålands enda bilkö. Trots det, kan man bygga bort ett problem även om problemet är litet, så tycker jag att man skall göra det. Det sades också att det upplevs som att alla är negativa till rondellerna; jag håller inte riktigt med om det, för jag tror att det är hur man bemöter kommentarerna från folk att om någon säger ”ja, dom där arma rondellerna”, så om man inte är så regeringsvänlig så kanske man lätt säger, ”ja, han där Runar, han bara bygger rondeller”, men om man inte är så där oppositionell av sig kan man inleda en dialog också med folk om rondellerna. Det gör jag väldigt ofta och till slut har det lett till att jag har fått en stor förståelse för att bygga rondeller.

 

Plogningsfrågan har också diskuterats den morgonen då det var mycket köer och där måste jag säga att jag har en lite annan syn. Det har kommit kritik mot landskapsregeringen och trafikministern att det plogades för dåligt. Själv blev jag ledsen när det plogades, för när jag åkt iväg kvart över sex på morgonen var det ännu inte plogat på östra utfarten och då gick det väldigt bra att köra där, men när jag sedan åkte vid kvart-över-sjutiden var det plogat och då var det verkligen halt på vägen. Det här brukar jag uppleva lite nu och då att det kanske plogas lite för mycket i stället, vilket skapar ett halt väglag.

 

Gratis buss har diskuterats, bl.a. av ltl Åke Mattsson. På basen av kommunala erfarenheter vill jag säga att kom ihåg att bussen ingalunda är gratis. Vi skall använda skattepengar till den och sedan är avgiftsfri buss inte bara av godo. I Mariehamn har vi i princip bara negativa erfarenheter, dvs. vi vet att alltfler ungdomar och det på bekostnad av att de går och cyklar mindre. Vi har inte något belägg för att det körs mindre bil; miljöeffekten har inte kunnat konstateras.

 

Slutligen när det gäller trafikfrågorna vill jag från den här talarstolen utkräva att tidningen Nya Åland ber trafikminister Runar Karlsson om ursäkt för det grovt smaklösa debattinlägg som man införde anonymt häromdagen. Det var bland det värsta jag hade läst faktiskt och jag tycker att det är skamlöst av tidningen Nya Åland att man inte ännu har kommit med en ursäkt, åtminstone ingen offentlig ursäkt har jag sett. Det där skall vi inte behöva uppleva i vår demokrati.

 

Herr talman!

När det gäller miljö- och energifrågorna skulle jag vilja föra ett litet resonemang kring frågan om elcertifikat. Det har diskuterats vid olika tillfällen av olika ledamöter. Jag skulle vilja säga som så att när det handlar om avfall är vi kanske alla överens om att det billigaste sättet att hantera avfall är väl att tippa det i närmaste sjö, tippa det i Slemmern. Det är mycket billigare än att hantera det i enlighet med den renhållningslag vi har i dag och sortera det och hantera det som är mycket kostsamt. Kostnaden har vi lagt på avfallsproducenten, dvs. polluters pay-principen. Varför gör vi detta? Jo, därför att vi har ett miljöansvar. Vi anser att vi måste ta hand om vår miljö. Vi kan inte slänga soporna i sjön, och det här håller jag helt med om.

 

Men, herr talman, jag frågar varför är det då okej att ta elen ur två smutsiga hål i väggen? Vart tog miljöansvaret vägen här då? Då mitt i allt är det det billigaste sättet att få ut elströmmen, då är det det som är det bästa. Att diskutera polluters pay här kommer inte på frågan, elen är för dyr. Det är så att när det gäller avfallshanteringen tillämpar vi principen polluters pay, men när det gäller elproduktion är det tydligen inte lika självklart. Elcertifikat går ut på att man betalar ett högre pris, dvs. man betalar det pris för elenergin som den kostar att producera på ett för miljön hållbart sätt, precis som vi i dag betalar ett pris för avfallshanteringen för att den skall hanteras på ett för miljön hållbart sätt.

 

Men nu, herr talman, är det så att Ålands unika läge – och det här vill jag att finansutskottet lyssnar väldigt noga på – med en enorm potential av vindkraftproduktion gör att vi ålänningar, hushåll och företag, kan införa detta med ett elcertifikat utan att det höjer elpriset därför att vi har så mycket, vi har en så stor volym vindenergi på Åland, så att exportvärdet kommer att kunna användas till att fokusera polluters pay-priseffekten, dvs. vi kommer inte att få dyrare el på Åland, men vi kommer ändå att kunna förse åländska hushåll och företag med miljövänlig el och få ett exportvärde värt åtminstone 1 miljon euro när Båtskärsprojektet är färdigställt.

 

Herr talman!

Jag ber finansutskottet att verkligen ta det här på allvar. Kom ihåg att Åland är det enda stället, det enda elland i hela Europa som i dag inte stöder alternativ elproduktion och att det här är ett unikt sätt att utan att använda skattepengar, utan att höja elpriset på Åland, stimulera utbyggnaden av alternativa energikällor. Det är en jättechans för landskapet Åland. Chansen när EU ville ge 3 miljoner euro till det åländska samhället för Båtskärsprojektet, den missade dåvarande landskapsregering – nu har vi en ny chans, låt oss inte missa den chansen också.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Herr talman!

Jag vill till först säga att jag stöder helt och hållet ltl Lindqvists tankar om elcertifikatet. Vi har till hundra procent samma tankegångar där, så det hoppas jag att man jobbar vidare på med stor kraft inom landskapsregeringen. Jag vet inte om jag måste gå i svaromål för ltl Anders Erikssons tankar om rondeller, men jag tror att det var antalet på Östra utfarten som han retade upp sig på. Jag tror att som trafiklösning är det bra. Man kan väl fråga sig vems fel det är sist och slutligen för någon gång i tiden har detta gjorts upp i en delgeneralplan där man planerade in det här trafiklösningssystemet och man kanske skulle ha tänkt på lite tidigare då hur man placerade rondellerna. I övrigt tror jag som sagt att det var antalet rondeller som ltl Anders Eriksson retade upp sig på.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Herr talman!

Några påpekanden till ltl Fredrik Lindqvist. Finansmotionen som kom från det liberala hållet med ltl Åke Mattsson som första undertecknare var en utredning. Man ville ta reda på vad det kan röra sig om för siffror och vad man kan få för miljövinster. Det handlar också om attitydförändringar när det gäller att åka buss från landsbygden in till staden.

 

Jag tycker att ltl Fredrik Lindqvist alldeles för ofta väljer att bortse från miljövinsterna. Det var den största orsaken till att man införde avgiftsfri buss. Det är ingalunda så att stadsbussen är avgiftsfri för staden utan för dem som åker. Trots att man skulle uppbära biljettpris skulle ändå staden vara tvungen att subventionera för att upprätthålla busstrafiken. Negativa effekter har bussåkandet delvis haft i staden och det gäller ungdomarnas bussanvändande; kanske är det så att man har börjat åka buss i stället för att cykla. Något sådant scenario får man inte när det gäller landsbygden. Det är en viss skillnad att cykla från Ytternäs och att cykla från Godby till staden. Jag kanske kan lämna en liten öppning där; stadens ekonomi ser ut som den gör och kanske är det så att man har fått igång ett bussåkande, man har skapat en attitydförändring, så får man ett smidigt sätt att administrera uppbärande av bussavgifter kanske man kan överväga det i framtiden.

 

Ltl Fredrik Lindqvist, replik:

Herr talman!

Nej, ltl Sjögren jag är ingalunda mot utredningen. Den får jättegärna genomföras och det är bra att det görs. Jag ville lyfta fram ett varningens finger, dels för begreppet gratis buss, att man får inte lura skattebetalarna att det på något vis är gratis, men det är bättre att använda begreppet avgiftsfri buss. Jag vill lyfta fram den erfarenhet vi har i Mariehamns stad som ett exempel att vi inte går och gör samma misstag och kanske prövar samma saker som redan är prövade när det gäller landsbygdsbusstrafik. Ltl Sjögren vet nog att et yttersta jag är efter är miljövinsterna och det var därför som jag själv var positiv inledningsvis till busstrafiken i Mariehamn och dess avgiftsfrihet, men nu har sett att vi inte har fått några fakta på bordet att biltrafiken i Mariehamn har minskat; när den har efterfrågats har det sagts att det inte går att mäta den på ett bra sätt. Däremot vet jag att volymen på antalet passagerare har ökat. Jag är alltså för att vi inte har uppnått miljövinsten, åtminstone inte i Mariehamn, men jag håller med ltl Sjögren om att landsbygdstrafiken är helt annorlunda och det kan hända att det finns bättre möjligheter där. När det gäller öppningen för avgifter i Mariehamn så tar jag emot den handen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Herr talman!

Ltl Fredrik Lindqvist talade om busstrafiken och då vill jag informera lagtinget att majoriteten i stadsfullmäktige är av en annan åsikt än vad ltl Lindqvist är, de är positiva till en avgiftsfri busstrafik. Busstrafiken i Mariehamn skjutsar 320.000 personer per år; majoriteten av passagerarna är över 18 år och med en majoritet av 160.000-170.000 personer över 18 år är det naturligtvis rimligt att anta att också biltrafiken minskar. Det finns inte exakta siffror, men man har nått dithän som tänkte med detta och det är en attitydförändring, dvs. de första åren man hade avgiftsfri biltrafik sade man alltid att det var bara barn och ungdomar som åkte och de blev trötta osv., de cyklade inte, men nu har man nått dithän att nu är majoriteten av passagerarna vuxna och detta i sig är en vinst eftersom de flesta ålänningar, kvinnor som män över 18 år, har körkort.

 

Ltl Fredrik Lindqvist, replik:

Herr talman!

Det är så, ltl Beijar, att i stadsfullmäktige gjordes det en votering i förra veckan i bussfrågan och den slutade 14-13 för avgiftsfritt, så inte är det så att ltl Lindqvist är för avgifter och resten av fullmäktige är hemskt positiva till avgiftsfrihet, för så är det inte. Nästa år kanske det är 13-14! När det gäller attitydförändringarna var ltl Beijar inte så tydlig här och det är för att vi inte riktigt har de fakta som vi har efterfrågat. Vi vet att äldre och yngre åker mera buss nu, men vi har inte fått miljöeffekterna. Vi tror, säger ltl Beijar, att det körs mindre bil, men vi vet inte och jag är rädd för att det inte är så. Om attitydförändringen är sådan att ungdomarna åker buss i stället för går eller cyklar, ja, då har vi misslyckats totalt! Då har vi inte gynnat miljön utan vi har missgynnat ungdomarnas folkhälsa och då har vi verkligen misslyckats som politiker. Det är min övertygelse.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

Herr talman!

Jag vet att ltl Lindqvist och jag har samma åsikter i trafiksäkerhetsfrågor och vindkraftsfrågor, och det känns bra. Jag vill bara säga att det känns också bra att ltl Lindqvist stöder mig i rondelldebatten och jag vill bara säga tack, ltl Lindqvist!

 

Ltl Fredrik Lindqvist, replik:

Herr talman!

Trafikminister Karlsson skall veta att han har mitt varma stöd i sitt arbete och jag vet att det är väldigt många som är av samma uppfattning.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till finansutskottet.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 2:

 

Vtm Viveka Erikssons m.fl. lagmotion angående ändring av landskapslagen om landskapsandelar till kommunerna. (LM 1/2005-2006).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till finansutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Vtm Viveka Eriksson:

Talman!

Lagmotionen knyter väldigt mycket an till budgeten eftersom vi föreslår att det också skulle vara en budgetlag. Jag tycker också att vi i remissdebatten kring budgeten väldigt mycket har fört fram våra tankegångar som ligger bakom lagmotionen.

 

Jag skall väldigt kort erinra om vad vi har sagt. Kommunernas ekonomier sviktar och vi har varit väldigt eniga i debatten om att det måste göras någonting. En av orsakerna är att det har blivit mera kapitalskatt, man väljer att betala kapitalskatt. En annan orsak är avdragen som inte kommunerna själva kan bestämma om, flera av dem är avdrag som besluts i riksdagen. Urholkningen gör att kommunernas inkomstutveckling har varit väldigt dålig, samtidigt som landskapets inkomstutveckling har varit betydligt mycket bättre. Kapitalskatten är en statsskatt och går alltså kommunerna förbi, men den kommer tillbaka till landskapet via klumpsumman och via skattegottgörelsen. Därför tycker vi att landskapet borde omfördela kapitalskatten i sin helhet tillbaka till kommunerna där den har genererats. År 2002 genomfördes ett första steg av reformen där man förde tillbaka olika yrkesutövares kapitalskatt till kommunerna och vi tycker nu att man kan gå vidare med reformen.

 

Det finns en motsvarande finansmotion som vi har inlämnat i samband med budgetbehandlingen.

 

Liberalerna har också flera andra finansmotioner som tar fasta på utvecklingen för kommunernas del och vi har hört i debatten, bl.a. av finansutskottets ordförande, att man kommer att titta väldigt noga på den kommunala ekonomin i finansutskottets behandling. Jag hoppas att finansutskottet behandlar lagmotionen i positiv anda och också att finansutskottet ger besked hur man ser på frågan i samband med att budgeten kommer tillbaka till lagtinget. Det här är alltså ett sätt att lösa den kommunala ekonomin.

 

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Herr talman!

Det är sant som vtm Viveka Eriksson säger att reformen som genomfördes 1993 utföll negativt för kommunerna genom att kommunerna blev utan kapitalskatteinkomster. Dessutom blev det en fördelning mot ännu fler kapitalskatter genom åren. Det är också riktigt att landskapsregeringen enligt kommunernas åsikt inte har lyckats kompensera kommunerna tillräckligt för detta. Vi vet också att landskapsregeringen har i uppdrag sedan tidigare, och har redogjort för det i budgeten att man kommer att renodla, förändra, landskapsandelssystemet för att förbättra situationen, men det jag ändå vill säga är att finansutskottet naturligtvis kommer att behandla lagmotionen på bästa sätt, i den mån vi kan under den här tiden vi har på oss. Vi skall göra vårt bästa.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Herr talman!

Jag skulle be om ett förtydligande. Om jag uppfattade motionen rätt skulle man dela den totala kapitalinkomstskatten enligt befolkningsfördelningen, men tittar man var skatterna genereras ser man att t.ex. Sottunga har 2,4 procent av skatten men skulle få tillbaka bara 0,5. Borde det inte då vara en koppling till att där skatterna genereras borde man få tillbaka? Annars blir det en omfördelning av skatterna mellan kommunerna, är det så man har tänkt?

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Herr talman!

Det är alltså där skatten är genererad, men det råkar faktiskt någorlunda sammanfalla med befolkningsfördelningen till stora delar, inte helt och hållet. Tanken är att där kapitalskatten är genererad borde den också betalas tillbaka.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till finansutskottet.

 

Lagtingets nästa plenum är måndagen den 28.11. kl. 13.00. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl.19.26).

 

Originalfil