Plenum den 23 september 2005 kl 09.30

PLENUM den 23 september 2005 kl. 9.30.  

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Ragnar Erlandsson).

29 lagtingsledamöter närvarande.

 

 

Föredras för tredje behandling ärende nr 1:

 

Lagutskottets betänkande nr 10/2004-2005 angående godkännande av den europeiska landskapskonventionen samt med förslag till lag om sättande i kraft av de bestämmelser i konventionen som hör till området för lagstiftningen. (RP 6/2004-2005).

 

Först tillåts allmän diskussion och därefter kan lagtinget antingen ge sitt bifall till det i presidentens framställning ingående lagförslaget eller vägra ge sådant bifall. Diskussion. Ingen diskussion.

 

Lagförslaget föreläggs för lagtingets bifall. Lagtinget har i tredje behandling lämnat sitt bifall till lagens ikraftträdande i landskapet Åland.

 

Ärendets tredje behandling är avslutad.

 

Föreläggs motiveringen för godkännande i enda  behandling. Lagtinget har i enda behandling godkänt motiveringen

 

Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Föredras för tredje behandling ärende nr 2:

 

Lagutskottets betänkande nr 11/2004-2005 angående bifall till lagarna om sättande i kraft av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i ändringarna av konventionen om vägtrafik, konventionen om vägmärken och signaler och den europeiska överenskommelsen som utgör tillägg till konventionen om vägtrafik samt till förordningarna om ikraftträdande av ändringarna i konventionerna, den europeiska överenskommelsen och i en europeisk överenskommelse som utgör tillägg till konventionen om vägmärken och signaler samt dess tilläggsprotokoll. (RP 5/2004-2005).

 

Först tillåts allmän diskussion, därefter kan lagtinget antingen lämna sitt bifall till det i presidentens framställning ingående lagarna och förordningarna eller vägra ge sådant bifall. Diskussion.

 

Vtm Barbro Sundback:

Fru talman!

Senast detta ärende var uppe till diskussion framfördes synpunkter att om lagtinget lämnar sitt bifall till konventionen så har vi automatiskt förpliktigat oss t.ex. att i vår egen lagstiftning implementera en rad trafiksäkerhetsåtgärder, bl.a. att vi skulle vara tvungna att lagstifta om s.k. handsfree. Det här tror jag är en missuppfattning. Att ge sitt bifall till konventionen är en sak. Huruvida man sedan implementerar åtgärder överhuvudtaget är en annan sak. Det enda som är tvingande är när vi tar EU:s lagstiftning; den är mera tvingande. Men i det här fallet är det inte så, om jag förstod de obundna rätt, att vi är förpliktigade att till punkt och pricka följa det som står i konventionen utan där finns ändå en frihet på nationell och i vårt fall regional nivå att pröva vilka åtgärder som vi implementerar. Att alltså ge sitt bifall i det här skedet är inte samma sak som att säga att det här skall vi genomföra i vår egen lagstiftning.

 

 

Ltl Gun-Mari Lindholm:

Fru talman!

Senaste gång i andra behandlingen höll jag ett anförande för att uppmärksamma lagtingsledamöterna på vad konventionen innehåller. Den innehåller en rad förpliktelser för det åländska parlamentet och naturligtvis för regeringen att börja arbeta på en lagstiftning på de olika områdena.

 

Brukligt har varit att man när en konvention antas i ett land hör man förstås parlamentet eller regeringen. På Åland har man inte blivit hörd, alltså man har negligerat den andra jurisdiktionen inom Finland. Det här är ett övertramp, det är ett övergrepp på konstitutionen och det är det jag vänder mig mot. När vi har möjlighet att antingen ge bifall eller vägra ge bifall, så har vi alltså möjlighet att säga nej just av den anledningen att vi inte har blivit hörda i ärendet. Det står inte ett enda ord om hur det här slår på Åland, t.ex. vad gäller nationalitetsbeteckningen, som är en viktig fråga för Åland. Vi håller på och jobbar parallellt med detta på Åland. Vi har redan fått en egen nationalitetsbeteckning vad gäller posten, domännamn, och vi håller också på med nationalitetsbeteckningen på bilar.

 

För mig är det i alla fall svårt att hitta motiv till att vi parallellt skall jobba med den frågan när vi genom ett bifall till konventionen ger klartecken till att det är okej att vi har nationalitetsbeteckningen enligt det upplägg som står här, alltså att man i registerplåten har EU, FIN och ett nummer eller att vi har den åländska plåten och ovalen FIN på våra bilar när vi åker utomlands. När vi en gång har antagit det tycker jag att det verkar vara lite motigt att argumentera för att vi skall ha en egen nationalitetsbeteckning. Jag vet inte om man från regeringens sida trots det kan ha framgång i det här arbetet. Man har inte blivit hörd så man vet inte vad regeringen anser i den här frågan.

 

Jag tar som exempel när vi i självstyrelsepolitiska nämndens arbete hade haft noll framgång i förhandlingarna med Finland. Allt man förde fram från lagtingets sida via tjänstemännen hade vi inte lyckats med. Man lyssnade inte på det. Då tror jag att man inte når någon framgång genom att man dessutom i sådana här sammanhang står tillbaka och är snäll, som kritikerna säger om lantrådet Roger Nordlund. Jag tror inte att det är en bra väg att gå. En del kanske tycker att det är en god diplomati, men det har inte burit frukt, inte hittills i alla fall. Vi har inte sett att den vägen har varit mer rätt än att man skulle kunna säga ifrån.

 

Jag tycker att lagtinget skall ta tillfället att inte ge sitt bifall, inte för att man har åsikter om att man t.ex. inte får tala i telefon genom att hålla i telefonen i bilen när man kör, utan för att man har gjort ett övergrepp på konstitutionen. Nu har vi en möjlighet att säga ifrån, man får komma på nytt i en ny omgång. Den möjligheten har vi nu och den tycker jag att vi skall ta. Att vara snäll hela tiden, Roger Nordlund, det går inte alltid hem!

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Det måste bli ytterst svårt för regeringen eller vem det är som tar emot bifallet att ifall lagtinget skulle säga nej förstå att detta är en protest mot att man inte har blivit hörd! Det kan ju bara av mottagaren uppfattas som att vi inte omfattar det som står i konventionen. Mål och medel går nog inte ihop här i ltl Gun-Mari Lindholms taktik. Jag tror att om man vill protestera mot att landskapsregeringen inte har blivit hörd måste man nog ha en annan väg att gå. Jag tyckte att det var ett väldigt förlöjligande uttalande om oss som inte tror på den här protestvägen och regeringens arbete att genom samarbete och dialog komma fram till resultat. Det har gjorts stora resultat just på det sättet. Via protester tror jag inte att det har skett några större framgångar. Jag tror också att med den åländska nationalitetsbeteckningen kan man säkert komma fram precis på samma sätt som med passen, om man tycker att det är viktigt att få en sådan beteckning på bilarna.

 

Det är säkert imponerande på en del att stå här i talarstolen och vara väldigt kaxig gentemot Helsingfors, men om det innebär att man säger nej till den här konventionen om vägtrafik som en allmän protest mot den förda politiken gentemot Åland i Helsingfors kommer det nog att bli väldigt svårt för regeringen att förstå just det här beslutet.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Fru talman!

Det här är ingenting nytt. Det har alltid varit så och förmodligen kommer det alltid att vara så att socialdemokraterna och obundna har en helt divergerande åsikt i den principiella frågan: på vilket sätt man når resultat. Vi vet också att regeringen med socialdemokraterna i spetsen, får vi säga, har gått in för i sina skrivningar i handlingsprogrammet att man anser att på vissa områden skall man ha egen lagstiftning och på andra är det okej med blankettlagstiftning. Här är också en divergerande åsikt. För oss, och jag tror för många, så är det väsentligt att har man ett eget parlament är det också viktigt att man utnyttjar det. Det här är ett sätt att utnyttja sin politiska och sin juridiska möjlighet och det är det jag föreslår nu. Säg att man har uppnått resultat genom det tillvägagångssätt man har haft hittills! Ja, jag skulle vilja höra vtm Barbro Sundback nämna fem framgångar som man har nått genom den diplomatiska för att inte säga snälla linjen under det senaste året! Vi hörde just i måndags där man hade haft noll resultat! Det kanske finns någon annan sida och några andra exempel som inte vi känner till som har nått, men självstyrelsepolitiska nämnden hade inte sådana förslag i alla fall.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Det är alldeles rätt att socialdemokraterna och de obundna har väldigt olika uppfattning om hur man driver självstyrelsepolitik. T.ex. tycker vi att miljöhandlingsprogrammet är ett väldigt bra exempel på en självstyrelsepolitik som når långt utanför Åland och som faktiskt har, tror vi, reell betydelse, inte bara för Åland utan också för det framtida gemensamma arbetet om Östersjön. Den typen av politik tror vi på, alltså sakpolitik och det som innehåller någonting reellt, inte bara protester när man står och flaxar med armarna i luften och skriker i falsett om hur man tycker att ingenting leder till någonting!

 

I fråga om blankettlagstiftning är det tydligen så att de obundna har något varierande uppfattning för åtminstone tidigare har andra representanter för dem talat för att det är fullt möjligt att använda sig av blankettlagstiftning i olika sammanhang, så det tycks inte vara riktigt helt klart inom de obundna hur man skall ha det med den saken.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Fru talman!

När sakargumenten tryter måste man ta till det som man tycker att man är himmelsens bra på! Nu tycker socialdemokraterna att miljöhandlingsprogrammet är bra, det når utanför gränserna. Man har säkert öppnat reningsverket i St. Petersburg därför att Åland har ett så himmelens bra miljöhandlingsprogram! Miljöhandlingsprogrammet har ingenting med lagstiftning att göra, inte ännu i alla fall; det skall gå igenom först och vi skall se de här lagarna som kommer till! Nu är det ett handlingsprogram, ett verktyg, en målsättningsformulering från regeringens sida. Men jag tycker att vi skall diskutera just den här frågan: Är det så att man anser att det som man gör i parlamentet här är viktigt eller tycker man att man kan ha sådana här plattläggningsparagrafer bara, man lägger sig platt! Man kommer från Finland med olika lagstiftningsförslag och då anammar man det på Åland bara rakt av! Det tycker inte vi. Det är helt sant det! Vi tycker att har man ett parlament skall man också tänka själv, det är det vi liksom har betalt för!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

Ltl Fredrik Lindqvist:

Fru talman!

Jag tycker att det är roligt att självstyrelsefrågorna någon gång ges ett par minuter i den här salen också. Den här gången tänkte jag inte att liberalerna skulle få sitta tysta, så jag tänkte be lagutskottets ordförande svara på en sak som jag tycker att är lite oklar, åtminstone för mig som är stor vän av symbolfrågorna. Jag skulle vilja att utskottets ordförande om möjligt bekräftar eller dementerar att bifallet inte på något sätt kommer att reducera självstyrelsebehörigheten för Åland. Kan det här medföra att vi tvingas återinföra icke-åländska brickor, som registerplåtarna ser ut i dag, förrän AX-koden införs? Kan det bli ett tillbakasteg innan vi går vidare med utvecklingen av självstyrelsen i detta avseende?

 

Ltl Roger Eriksson, replik:

Fru talman!

Om vi ger bifall till konventionen, som lagutskottet enigt har föreslagit, så innebär det att FIN och EU plus FIN skall stå på våra brickor om vi far utomlands. Vi har också fått informationen att man i förvaltningen förbereder att vi skall få ha AX i framtiden. Vi vet att konventionen bara behandlar självständiga nationella stater och där är vi FIN i utlandet.

 

Ltl Fredrik Lindqvist, replik:

Fru talman!

Betyder det att man kan uppfatta det som att det är en återgång av symbolvärdet på våra registerplåtar innan vi kan s.a.s. gå vidare med egna registerplåtar som innehåller AX-symbolen över hela jordklotet?

 

Ltl Roger Eriksson, replik:

Fru talman!

En återgång är förstås ltl Fredrik Lindqvists eget ord, men det här innebär just det jag sade att för tillfället är det samma sak: vi har vår egna registerplåtar: Åland, flaggan och hjorten och de gäller fortsättningsvis när vi kör utomlands också. Men när det gäller nationalitetsbeteckningen är vi som sagt FIN i utlandet. Enligt uppgift från landskapsregeringen arbetar förvaltningen på att vi skall få använda AX i framtiden, samma sak som med frimärken, domänen och passen. Det här är en process som pågår parallellt. Konventionen stoppar på intet sätt det arbetet, det är ingen återgång.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. De i presidentens framställning ingående lagarna och förordningarna föreläggs för lagtingets bifall i enlighet med lagutskottets betänkande. Begärs ordet?

 

Ltl Gun-Mari Lindholm: Fru talman! Jag föreslår i motsats till lagutskottets betänkande att det inte ges bifall utan att lagtinget förkastar förslaget.

 

Ltl Anders Eriksson: Fru talman! Jag ber att få stöda ltl Gun-Mari Lindholms förslag.

 

TALMANNEN: Under behandlingen har ltl Gun-Mari Lindholm, understödd av ltl Anders Eriksson, föreslagit att lagtinget måtte besluta att inte ge sitt bifall till det i presidentens framställning ingående författningarna.

 

Omröstning kommer därför att verkställas. Omröstningspropositionen ställs så att de som röstar för bifall enligt utskottets förslag röstar ja och de som röstar för ltl Gun-Mari Lindholms förslag röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.

 

Ltl Fredrik Karlström: Fru talman! Jag ber att få föreslå öppen omröstning.

Ltl Danne Sundman: Fru talman! Jag stöder förslaget om öppen omröstning.

 

TALMANNEN: Öppen omröstning är begärd och understödd och kommer därmed att verkställas. Jag ber ltl Gun Carlson och ltl Raija-Liisa Eklöw att biträda vid omröstningen.

 

Omröstning verkställs efter upprop. Upprop.

 

Talmannen: ja, Gun Carlson: ja, Eliasson: ja, Eklöw: ja, Aaltonen: ja, Beijar: ja, Grönlund: ja, Jansson: ja, vtm Ehn: ja, Eklund: nej, Anders Eriksson: nej, Lindqvist: avstår, Sjöblom: ja, vtm Sundback: ja, Roger Eriksson: ja, Sune Mattsson: ja, Englund borta, J-E Mattsson: ja, Lindström: ja, Erlandsson borta, Thörnroos: ja, Åke Mattsson: ja, Perämaa: ja, Sjögren: ja, Lagerberg: ja, Winé: ja, Karlström: nej, Lindholm: nej, Sundman: nej, Boman: nej.

 

Omröstningen har gett som resultat 21 ja-röster och 6 nej-röster, medan en ledamot avstått från att rösta. Lagtinget har sålunda omfattat utskottets förslag.

 

Lagtinget har i tredje behandling lämnat sitt bifall till lagarna och förordningarna.

 

Ärendets tredje behandling är avslutad.

 

Föreläggs motiveringen för godkännande i enda behandling. Lagtinget har i enda behandling godkänt motiveringen.

 

Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Föredras för tredje behandling ärende nr 3:

 

Näringsutskottets betänkande nr 6/2004-2005 angående ändring av landskapslag om avbytarverksamhet för lantbrukare. (FR 9/2004-2005).

 

I tredje behandling har lagtinget att antingen anta lagförslaget sådant det godkänts vid andra behandlingen eller att förkasta detsamma. Först tillåts diskussion och därefter föreläggs lag­förslaget för antagande. Diskussion. Ingen diskussion.

 

Föreläggs lagförslaget för antagande i tredje behandling. Lag­tinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

 

Föreläggs lagförslagets motivering för godkännande i enda be­handling. Diskussion. Ingen diskussion. Motiveringen godkänd i enda behandling.

 

Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Föredras för tredje behandling ärende nr 4:

 

Social- och miljöutskottets betänkande nr 4/2004-2005 angående ändring av landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om produktsäkerhet. (FR 15/2004-2005).

 

I tredje behandling har lagtinget att antingen anta lagförslaget sådant det godkänts vid andra behandlingen eller att förkasta detsamma. Först tillåts diskussion och därefter föreläggs lag­förslaget för antagande. Diskussion. Ingen diskussion.

 

Föreläggs lagförslaget för antagande i tredje behandling. Lag­tinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

 

Föreläggs lagförslagets motivering för godkännande i enda be­handling. Diskussion. Ingen diskussion. Motiveringen godkänd i enda behandling.

 

Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Föredras för enda behandling

 

Landskapsregeringens svar med anledning av ltl Mats Perämaas m.fl. spörsmål angående näringsstöd. (S 6/2004-2005).

 

Först tillåts diskussion och därefter antecknas svaret till kännedom. Under diskussionen i ärendet kan väckas förslag om hemställan till landskapsregeringen. Förslaget skall samtidigt skriftligen överlämnas till talmannen. Har förslag till hemställan väckts bordläggs ärendet efter avslutad överläggning till en avgörande behandling vid ett plenum tidigast följande dag. Under överläggningen i ärendet kan det bordläggas första gången på begäran av två ledamöter och därefter en gång om lagtinget så beslutar.

Diskussion.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand:

Fru talman!

Den samlade oppositionen har ställt ett spörsmål om näringsstöd eller rättare sagt om det regelverk med stöd till utredningar av nya affärsidéer som togs av landskapsregeringen i augusti. Frågeställningen är vilka överväganden som låg till grund för stödformen. Även om min kollega Wiklöf i samband med presentationen av tilläggsbudgeten mycket klart redogjorde för de överväganden som regeringen gjort skall jag ge min syn i frågan.

 

Vi har tagit detta regelverk och stödsystem helt utifrån våra näringspolitiska målsättningar att få igång nyföretagande på Åland. Även om det finns vissa positiva indikatorer, såsom låg arbetslöshet, låga räntenivåer, en alltmer utbildad befolkning, så överväger inte det de hotbilder som finns speciellt för färjnäringen.

 

Med det nya stödet till idéutveckling vill landskapsregeringen pröva nya vägar för att främja samhällsutvecklingen. Debatten senaste år har handlat om just bristen på idéer, idéer som vi nu vill hjälpa till med att hitta.

 

Om man tittar tillbaka är det ingenting nytt att utredningar finansieras av landskapsregeringen. Så har tidigare skett genom olika enskilda eller i budgetbeslut. Exempel på det är utredning av centralt bokningssystem, av flygfrågan, allhallen, kk-hus och nu senast ett tekniskt allaktivitetscentrum. Finansering har också getts till Finströms kommun för utredning av sportcentret i Godby. Här tycker jag att det skulle vara intressant om någon kunde närmare titta på vilka bolag som har fått ta del av stöden, i vilken omfattning. Den frågan har man inte tittat på – kanske någonting för media.

 

Att vi nu formaliserar detta och skapar en grund i ett regelverk är i så fall det nya. I debatten har oppositionen fått det att låta som om landskapsregeringen helt lättvindigt skulle betala hundra procentiga stöd till kreti och pleti, men så är inte fallet. I regelverket finns kriterier som landskapsregeringen kommer att basera sin bedömning på. Dessa kriterier är affärsidéerna, bidrag till utveckling och förnyelse, marknadsförutsättningar, affärsekonomiska förutsättningar, sysselsättningseffekter, regional spridning, spridningseffekter till övriga samhället och exportmöjligheter. Till ansökan skall också fogas en förundersökning som underlag för att kunna bedöma dessa kriterier, en förundersökning som bekostas av den sökande. Regeringen har sedan utgående från kriterierna att välja att helt avslå en ansökan eller finansiera en utredning fullt ut eller delvis. Jag tycker också att det är värt att notera att detta regelverk är neutralt. Det innebär att vilket företag som helst kan söka finansiering för sina utredningar; undantag de som är reglerade genom EU-förordningar.

 

Jag har också noterat ett par initiativ från Ålands Framtid och liberalerna under senaste år. Man har sagt att landskapsregeringen skall föra kapital till en fond för forskning samt till projekt i skärgården. Jag har läst på initiativen och syftet med dem har varit i stort sett detsamma som med vår stödform. Vi har dock valt att ta pengarna direkt över budget i stället för att finansiera via avkastningen på insatt kapital, men belastningen på landskapet är i stort sett detsamma.

 

Fru talman!

Tittar vi däremot i vår omgivning är det normala att man driver näringspolitik genom beskattningen. Eftersom vi till stora delar saknar beskattningsinstrumentet måste vi driva näringspolitik genom det instrument vi har. Det här betyder att vi använder stödinstrument i olika former i stället för skatteinstrumentet, vilket vore det naturliga. Denna fråga har lyfts upp särskilt på sidan 117 i den ekonomiska utredningen som Eriksson-Turunen slutförde. Där konstateras att de direkta näringsstöden har varit ett av viktigaste ekonomisk-politiska instrumenten. Man konstaterar också att näringsstöden på Åland ligger, trots de relativt höga capita-inkomsterna, på högre nivå än på de flesta utvecklingsområden i Finland. Om man räknar ihop det näringsstöd som betalas över statsbudgeten och det som betalas av EU är nivån på Ålands näringsstöd mer än dubbelt så hög som genomsnittet för övriga Finland. Det finns dock en förklaring till detta och det är vår näringslivsstruktur, där stödet till de tunga näringarna sjöfart och primärnäringar utgör en stor del av vårt näringsliv; det är alltså tyngre än vad man har i Finland.

 

Jag ville belysa detta faktum eftersom debatten på Åland ofta handlar om stöd och bidrag och vi som sagt saknar stora delar av det instrument genom vilket vi kunde bedriva näringspolitik.

 

Vi vet nu att den s.k. Roslin-utredningen är på gång. Personligen är jag övertygad om att vi bör överta mer skattebehörighet, men jag är beredd att invänta utredningen då det är min övertygelse att den kommer att vara till stöd för oss i vår argumentation. Min personliga förhoppning är dock, efter att den utredningen är gjord och den visar hur det står till i andra autonoma områden, att vi kan enas i skattefrågorna på Åland. Jag tänker stanna här, men jag ville belysa biten näringsstöd kontra beskattning därför att den är relevant.

 

Till sist när det gäller utredningspengarna är det faktiskt så att lagtinget har frågan helt i sin hand. Landskapsregeringen har enigt fattat beslut. Vill lagtinget säga sitt så har man möjlighet via tilläggsbudgeten som ligger i finansutskottet och vi kommer att följa den linje som lagtinget beslutar.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Liberalerna applåderar försök och ansträngningar att främja nyföretagande på Åland. Men jag tycker att det skulle vara på sin plats med ett klargörande som är mera av ideologisk karaktär. Jag tycker att det är förvånande att en frisinnad näringsminister föreslår detta. Är det inte så att själva fundamentet i att skapa nya företag är att man har ett ekonomiskt klimat som präglas av frihet och framför allt risktagande?

 

 

Vicelantrådet, replik:

Fru talman!

Jag håller med ltl Katrin Sjögren och jag skall beakta det i fortsättningen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Mats Perämaa:

Fru talman!

Det är helt riktigt att lagtinget och det offentliga har bekostat utredningar tidigare. Det gällde vissa, som jag kallar det, samhällsekonomiska projekt, som nämndes här förut av vicelantrådet. Det är idrotts- och motionscentret i Godby, det är flygtrafiken, kk-huset och flera saker. Men vi måste komma ihåg att det är ändå en helt annan sak eftersom alla dessa projekt har föranletts av en diskussion här i salen. Lagtinget har haft åsikter om det, finansutskott och andra utskott också. Man har då enats om att de här sakerna är viktiga för det åländska samhället. Det har sedan lett till att lagtinget har varit med och finansierat utredningar som har lett till att projekten har förverkligats. Allt detta stämmer, men projekten är också av den karaktären att de ofta själva inte är ekonomiskt bärande utan det är kringeffekterna av den verksamheten som leder till att det blir ett mervärde i det åländska samhället. De projekt som nämndes och räknades upp och ansågs i vicelantrådets anförande vara jämställda med det som föreslås i det aktuella näringsstödet är enligt min beskrivning och mitt tyckande av en annan karaktär så de kan inte jämföras.

 

När den här saken diskuterades i våras i samband med tilläggsbudgeten – det ursprungliga förslaget var att näringsstöden skulle kanaliseras via Ålands Utvecklings Ab – sade vi i vår grupp och var med om skrivningar att den här typen av utredningar bör också finnas, men det var den förstnämnda typen som vi avsåg då. Vissa samhällsprojekt måste utredas av lagtinget, men det är just dessa projekt som har det här breda intresset och är kanske inte självbärande.

 

Vi har inte i samband med den här diskussionen fått ta del specifikt av det beslut som landskapsregeringen har tagit, men det innebär att man kan ge 100 procent i stöd för utredningar. Majoriteten och vicelantrådet upprepar ofta att det inte är fråga om 100-procentiga stöd, och sant är det att stöden kan ges från noll upp till 100 procent, men förändringen i de befintliga principerna är just den att man tidigare har kunnat ge 50 procent och nu utökar man det till 100 procent. Det är alldeles självklart att det då ligger väldigt mycket fokus på att det är fråga om 100 procent. Det här tycker vi att är ideologiskt fel. Man skall inte röra ihop det privata kapitalet med den offentliga ekonomin på det här viset. Som tidigare sades här i replikväxling är risktagandet i företagandet en del av den drivkraft som finns i det; man tar en risk, man kan uppnå ekonomiskt välstånd som företagare, men är det så att risken inte mera finns där välter man omkull hela ideologin och hela konceptet samt idén med företagandet. Rent ideologiskt motsätter vi liberaler oss alltså detta tänkesätt. Vi tror mera på de fria marknadskrafterna än så.

 

Fru talman!

När det gäller det som står i klämmen till vårt spörsmål: ”Vilka överväganden ligger till grund för den nya stödformen med möjligheter till 100-procentiga direkta bidrag” vill jag hävda att detta beslut från landskapsregeringen med de här principerna har uppkommit specifikt från det att ett i media nämnt investmentbolag, som jag inte tänker nämna namnet på här, har samlat ihop ett kapital för att investera pengar i form av riskkapital i det åländska näringslivet. Den grundtanken är bra, men man sade i samband med stiftandet av bolaget att man har fått löften från landskapsregeringen att landskapsregeringen skall bidra med stöd för utredningar. Jag tycker att landskapsregeringen kunde stå för sin politik och här erkänna att så är fallet.

 

För att lite visa på varför vi och det åländska samhället tror att det är på det här viset skall jag läsa ur en artikel från 10 maj. Jag tänker inte nämna personerna och företagen, men det här är innehållet rakt av ur artikeln: ”Innan projekten sjösätts – de verksamheter som dessa företag har tänkt sig driva – skall de utredas ordentligt av landskapet. Det handlar om fyra-fem utredningar om året på 100.000 euro styck. Realiseras projekten finns det – enligt talesmannen – vissa regler och överenskommelser om att Ålands Investerings Ab skall återbetala en del av kostnaderna för utredningarna.” Men i verkligheten finns det inga förpliktelser alls. Det är inte klart skrivet ännu, säger talesmannen för företaget. Kommer inget ur utredningarna står skattebetalarna för hela kalaset. Blir det inget blir det helt finansierat av landskapet. Det här sade representanter för investmentbolaget i samband med att planerna offentliggjordes.

 

Ungefär i samband med detta föreslog landskapsregeringen precis de här sakerna. Det vore snyggt om vicelantrådet kunde erkänna att de här stödprinciperna har uppkommit utifrån den här diskussionen. Att det sedan har skrivits på det viset att även andra kan få ta del av dem är snarast självklart – inte kan man skriva stödprinciper, när man fattar beslutet, att pengarna skall riktas endast till ett företag.

 

Fru talman!

Det finns ytterligare ett problem med detta. När vi nu, som jag har försökt klargöra här, har beskrivit processen som har lett till näringsstödet och det beslut som landskapsregeringen har fattat kan jag konstatera att det finns ingen företagare i det här konceptet, det finns ett riskkapitalbolag som är villigt att satsa pengar, och det är oerhört bra, men i konceptet att riskkapitalbolaget skall utreda idéer finns ingen företagare. Det är det som vi saknar här. Det finns ingen företagare, det finns ingen risk, utan det finns ett beslut om 100-procentiga stöd till riskkapitalbolaget. Vi borde snarare gå in för att försöka sporra just företagare och små företagare att hitta möjligheter att förverkliga deras idéer. Men det finns inte med här.

 

Fru talman!

Som det klart har framgått här anser vi liberaler inte att man skall ge ett näringsstöd på detta sätt till 100 procent. Det normala skulle vara att vi skulle föreslå en kläm i samband med spörsmålet för att avstyra det här, men som sades här tidigare av vicelantrådet, så behandlas detta ärende just nu i samband med en tilläggsbudget i finansutskottet och vi kommer i samband med det beslutsfattandet att föreslå att dessa principer ändras.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

Först vill jag tacka för stödet när det gäller att bejaka de fria marknadskrafterna. Jag sade redan i en replik att jag tagit detta till mig och naturligtvis kommer vi att titta på den frågan i regeringen.

 

Jag vill inte gå in i någon diskussion om ett enskilt bolag. Även om det har framfört dessa saker i media har vi gjort ett neutralt regelverk som berör alla. Det tycker jag är väsentligt i den här frågan. Vår förhoppning är att få in många nya idéer som vi kan bedöma, särskilt de affärsmässiga möjligheterna, men också ur en regional aspekt; det är nämligen en av de viktigaste aspekterna. Liberalerna hade själva ett initiativ att man skulle göra detta via en fond. Det är precis samma upplägg bara att man använder en annan teknik för att finansiera detta. Ibland blir jag inte riktigt klok på ltl Mats Perämaas ideologi. Men jag tackar som sagt för stödet när det gäller den fria marknaden.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Det är bra att vicelantrådet får ta del av en ideologisk debatt om de fria marknadskrafterna, och det är säkert bra att vicelantrådet lär sig en del om det också! Specifikt om vårt förslag om en skärgårdsfond/glesbygdsfond har vi inte sagt att stöden skall vara till 100 procent. De tidigare principerna som finns för det näringsstödet gäller bidrag och stöd till 50 procent, och vi kan gott tänka oss detsamma för skärgårdsfonden. Det måste finnas en viss risktagning för alla företagare; annars blir inte konceptet hållbart. I det här fallet blir kontentan den att själva utredandet är intressantare än själva verkställandet av affärsidén. Det är det här tänkandet som vi inte förstår. Jag är säker på att vicelantrådet här under debatten i dag kommer att få flera synpunkter på de här sakerna och kanske förstår det när dagen har gått till ända.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

Jag förstår detta med marknadsekonomi ganska bra. Det finns säkert saker jag kan lära mig ytterligare. Däremot blir jag fortfarande inte klok på var liberalerna står. Jag tog upp frågan om beskattningen och när vi inte har beskattningsinstrumentet är det svårt att driva näringspolitik utan olika former av stöd. Det konstateras också i den ekonomiska utredningen, så det skulle vara intressant att höra om liberalerna nu med detta vill bejaka en normal näringspolitik med beskattning fullt ut? Det skulle vara relevant om ltl Mats Perämaa bejakar de fria marknadskrafterna och en normal näringspolitik. Jag måste alltså tolka det på det viset att liberalerna då är för att vi övertar all beskattning i landskapet!

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Tolkningarna har ingen relevans därför att vicelantrådet tolkade ju sitt eget anförande här, och det må han gärna göra. Jag har inte berört skatterna i mitt anförande. Men det kan jag säga en gång till, att när vi hade en skattedebatt här för någon månad sedan sade jag för liberalernas del att mervärdesskatten är ett viktigt instrument och vi är gärna med om att hitta metoder för att kanske i en undantagsform först, kanske genom övertagande, kunna hantera den skatten som ett näringspolitiskt instrument. Det är klara besked.

 

När det gäller frågan om vad som ligger till grund för stödformerna är det sant att jag hänvisar till tidningsskriverier, men om vicelantrådet i det skedet när artiklarna fanns i tidningen skulle ha tyckt att det var besvärligt att bolaget pratar om löften från landskapsregeringen så borde man ha bemött det då den 10 maj. Nu är det något sent för vi är i slutet av september!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Det finns mycket att replikera på i det anförande som ltl Mats Perämaa just höll, men jag skall uppehålla mig vid två saker. Det pratades om mervärde för samhället och man kunde lätt få den uppfattningen att när man försvarade de satsningar som lagtinget hade fattat beslut om att göra 100-procentiga utredningar om dessa gav ett mervärde för samhället och att man då är mycket tveksam till om ett stödsystem till det fria näringslivet skulle ge någon slags mervärde till samhället. Det var ungefär det som man kunde läsa in i det som ltl Mats Perämaa i ett ganska tidigt skede av sitt anförande sade. Det rimmar ganska illa med det faktum att han sedan också i anförandet lyfte fram vikten av ett levande näringsliv och den ideologiska biten här. Jag kan försäkra att från Frisinnad Samverkans sida tror vi på ett fritt näringsliv och som också landskapsregeringsledamoten Strand var inne på så saknar vi ett av de viktigaste instrumenten: beskattningen. Det har vi inte i vår hand just nu och då måste man titta på andra möjligheter att få ett fritt näringsliv. Men det intressanta är just att man kan tolka ltl Mats Perämaas anförande att mervärdesproduktion är någonting vi står för i lagtingets beslut och det är då vi kan ge 100-procentiga bidrag. Jag måste också ställa mig lite frågande till det att man här pratar om att alla pengarna är ämnade för ett riskkapitalbolag. Vad jag har kunnat läsa mig till i de beslut som är tagna både här i lagtinget och av landskapsregeringen så finns ingenting sådant nämnt utan det här är ett stöd som är riktat till alla som kommer med idéer. Det kanske vore på sin plats att vi kunde få ett förtydligande var man kan läsa in, förutom tidningsuppgifter, att det här inte kan tas av andra. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Jag försökte förklara i samband med mitt anförande att det är självklart att det är ett mervärde för Åland som helhet om vi får flera företag att förverkliga idéer. Men vi tror att det här är fel sätt. Den jämförelse som gjordes mellan de breda samhällsekonomiska projekten som har lagtinget har diskuterat tidigare, simhallar, kk-hus, flygtrafik, är ett resultat av en uttrycklig vilja härifrån lagtinget att vi skall föra just de sakerna framåt. Det finns kommuner involverade i de projekten också, så det är en annan sak. Mervärde finns det också om vi kan få det fria kapitalet, självklart! Det bästa vore om det skulle ske, men det allra bästa vore om det kunde ske utan några bidrag överhuvudtaget. Nu föreslår man 100 procent i bidrag och det här, som jag ser det, ett sätt att röra ihop det fria kapitalet med samhällsekonomin som man gjorde i ett östra grannland till Finland tidigare, men hela det systemet har förfallit. Det är intressant att Frisinnad Samverkan står för det som vi kan kalla för Sovjetmodellen här.

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Tolkningarna står alltid åhöraren fritt, men jag tror att det var väldigt svårt att få min senaste replik till att stå för ett Sovjetsamhälle. Om ltl Mats Perämaa hade lyssnat nämnde jag inte med ett ord att vi står för några hundra procentiga stöd utan det finns en glidande skala som går att använda. Det är bra att jag fick ett förtydligande; det var helt klart på det sättet att politiska beslut, där man har en politisk vilja, är av ett större mervärde för samhället än det som det fria näringslivet producerar! När det finns tydliga politiska beslut att det är bra för samhället kan man försvara ett hundraprocentigt bidrag, men om det görs av det fria näringslivet kan man inte göra det därför att där är man inte alls lika säker på att det kommer att ge ett mervärde för samhället! Det är också en ganska tydlig signal om hur man ser på hur samhället ser ut.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Det kan vara tydligt för vtm Johan Ehn, men knappast för någon annan. Det är så att om lagtinget har diskuterat ett samhällsekonomiskt projekt, så finns den breda viljan att just det konkreta projektet skall bli av. Det finns många involverade kommuner osv. Lagtinget har inte sagt att det skall bli en utredning utan man vill förverkliga projektet, man har själva projektet för ögonen, men det som föreslås nu är 100 procent för själva utredningen – utan att man har den minsta uppfattning eller säker syn på huruvida det förverkligas i någonting och i vilken form det förverkligas, man vet inte om det finns någon företagare överhuvudtaget. Det är två helt skilda saker och det tror jag att vtm Johan Ehn nog vet och ser som ganska besvärligt! När det gäller huruvida pengarna skall styras till bara ett riskkapitalbolag är det självklart att beslutet i sig riktar sig till många olika, men det har redan i maj sagts från riskkapitalbolaget att de har fått löften om att de skall 100 procent i bidrag och då måste man fråga sig: Är det så att det på förhand är bestämt att just något bolag skall få 100 procent och sedan kanske någon annan något mindre? Det är ett synnerligen stort problem om det blir en uppfattning i samhället att vissa marknadskrafter styr den här landskapsregeringen och styr deras beslutsfattande.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Jag tyckte när idén om stödformen lanserades att det var en väldigt bra idé och jag tycker det fortfarande. Jag vill tala om varför.

Jag tycker det är väldigt viktigt att kommunicera ut både till lagtinget och till den åländska allmänheten, när de som kritiserar stödet kallar det för ett hundraprocentigt stöd, att verkligheten är den att upplägget är sådant att för att komma i åtnjutande av ett sådant här stöd skall det först finnas en förundersökning som skall vara godkänd att visa att det är ett projekt som har någon sorts bärighet, sedan är landskapsregeringen, om man gör den bedömningen, beredd att gå in och ge ett stöd, varierande, som kan vara upp till 100 procent, kan vara upp till 100 procent på den s.a.s. större undersökningen. Sedan var tanken att själva den stora investeringen som görs skall vara helt i egen regi av dem som är investerare i det här sammanhanget, dvs. samhället skulle inte vara med i det. Nu har den tanken något reviderats och det har skapat möjligheter för att samhället också skall kunna vara med på den biten, men då skall det här räknas ifrån.

 

Jag tycker att det är viktigt att framhålla att om man använder sig av det här systemet är de samhällsekonomiska resurserna som behöver användas för att få igång olika företagsprojekt mindre än om man använder sig av det traditionella systemet som vi har. Det tycker jag är en väldigt viktig punkt som jag vill stryka under därför att den bild som har getts ut till det åländska samhället är precis den motsatta. Man talar om hundraprocentiga stöd som om landskapet skulle vara med och betala allt. De facto är det så att det är undersökningen före man gör en investering och det kan vara upp till 100 procent där. Det tycker jag är väldigt viktigt att understryka flera gånger i det här sammanhanget.

 

Det som jag tycker är tråkigt i den här situationen är att från landskapsregeringens sida försöker vi för det första skapa ett bra samarbete med det åländska näringslivet, och då menar jag det åländska näringslivet som helhet, och försöker tillsammans med dem diskutera fram lösningar för hur vi kan få näringslivet att fungera och utvecklas så bra som möjligt i den situation som vi lever i dag som vi vet att är ganska tuff. Skall Åland kunna hänga med i utvecklingen måste vi ha kraft och jobba tillsammans. Då tycker jag att det är tråkigt att man på det här sättet försöker misstänkliggöra företagsgrupper och olika företag och framför allt landskapsregeringen för att vi favoriserar någon. Jag vill klargöra här, precis som har sagts av vicelantrådet, att det här favoriserar ingen utan de ansökningar som kommer in kommer alla att behandlas lika.

 

En sak kan jag säga som en egen politisk uppfattning till ltl Mats Perämaa, att när det gäller 100 procents stöd för undersökningar skulle jag själv vara beredd att sträcka mig så långt när det gäller t.ex. företagsidéer och projekt i skärgården och jag hoppas verkligen att ltl Mats Perämaa inte nu med sitt agerande här är med och drar undan ett viktigt incitament för att kunna få till stånd ny företagsutveckling i skärgården. Det kan de facto bli resultatet av ltl Mats Perämaas agerande i den här frågan. Jag tycker att vi i stället skulle hjälpas åt, både regeringen, lagtinget, majoritet och opposition, att försöka skapa möjligheter för nyföretagande och utveckling av det åländska näringslivet.

 

Det som är viktigt att framhålla i det här sammanhanget, fru talman, är att vi vet att vi har inte skatteinstrumentet ännu så länge och därför har stödpolitiken varit viktig när det har gällt näringslivsutvecklingen. En ny faktor som har kommit in väldigt tydligt i den åländska näringspolitiken och som begränsar är statsstödsreglerna som vi alla kämpar med för att hitta lösningar. Då tycker jag det här instrumentet faktiskt är ett bra instrument som vi fortfarande behärskar och det strider inte mot några statsstödsregler, vad jag känner till i varje fall, att vi går in och ger stöd och hjälper till med olika former av förundersökningar. Vi har goda exempel, både längre tillbaka och nyligen genomförda projekt, och jag tycker faktiskt att det skulle vara mera sympatiskt om man från ltl Mats Perämaas sida och de andra som har skrivit under spörsmålet skulle försöka hjälpa till i stället för att hitta möjligheter och se hur vi kan utveckla det åländska samhället och näringslivet tillsammans. Vi måste vara medvetna om att vi har en väldigt tuff konkurrens. Sjöfarten står inför stora utmaningar och vi måste se till att vi får flera ben att stå på. Och det som sades från ltl Mats Perämaas sida, att man skulle satsa på småföretagen , naturligtvis, vi kommer att behandla alla ansökningar som kommer in på ett likartat sätt och vi blir bara jätteglada från landskapsregeringens sida ju fler ansökningar vi får från den typen av företag,  småföretag, och framför allt, ltl Mats Perämaa, företag från skärgården kommer jag att göra allt för att de skall få ett så stort stöd som möjligt för att komma igång med sin verksamhet – om inte ltl Mats Perämaa sätter alltför stort krokben.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Varför sträcka sig till bara 100 procent? Man kan ju tänka sig 150 procent också. Men jag tror inte att det som ett regionalpolitiskt instrument för företagen i skärgården är det sundaste att man strävar till att ha 100 procent i stöd. Det är en grundläggande affärsmässig ideologisk uppfattning som jag har, men visst är det så att om man skall diskutera det regionalpolitiska instrumentet bör kanske stödet till glesbygden vara något större än till tätorten, om man skall diskutera det nu. Men innerst inne är jag inte av den uppfattningen att det är bra för något företag att få hundraprocentiga stöd. Lantrådet sade också, och det är kanske symptomatiskt för den diskussion om finansiering av golfbanor som vi har haft, att vad lantrådet känner till strider det här inte mot några statsstödsregler osv. Detta gör mig något konfunderad: Finns det en risk att dessa hundraprocentiga stöd kanske strider mot någonting? Men det kanske lantrådet kan redogöra för mera hur det ligger till med det. Konceptet går ut på förundersökning, som har sagts, och sedan skall det göras utredningar med, om vi säger så, upp till 100 procent stöd och sedan kommer investeringen. Men under processen skall också näringsavdelningen själva utreda huruvida olika idéer är bättre eller sämre, om man skall bestämma stödprocenten. Det låter som att man inför medel i en oerhörd byråkrati. Vi är intresserade av själva investeringen, att man når resultat, men det här fokuserar just på detta med utredandet, man utökar byråkratin i förvaltningen, man startar en massa utredningar, medan vi vill få igång investeringen för själva verksamheten. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Det var bra att ltl Mats Perämaa tog upp detta med näringsavdelningen eftersom det har en central roll i detta ärende. Min bestämda uppfattning är att det här är ett bra system också utgående från den synpunkten, nämligen om vi kommer igång med den här typen  av seriösa undersökningar så har vi också mycket lättare och sedan i det vidare politiska beslutsfattandet att se om investeringarna är bra eller dåliga. På det sättet tror jag också att samhället kan vinna väldigt mycket pengar som vi annars kanske lägger bort och satsar på s.k. dåliga investeringar, dvs. sådana investeringar som inte leder till det resultat som man har avsett och sedan kanske måste avslutas på något sätt inom en kort tid. Där finns det väldigt stora pengar. Vi kan förlora landskapsgarantier, vi kan förlora lån osv. Därför tycker jag att det också ur den synvinkeln är väldigt väl motiverat med den här typen av stöd; det ger också en nya signal att man skall ha väl underbyggda företagsidéer och man skall på ett seriöst sätt göra undersökningar före man s.a.s. tar det avgörande steget.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Ännu några ord om regionalpolitiken i samband med detta. Lantrådet pratar varmt för skärgård och glesbygd i sitt anförande, men just detta stöd kan inte rikta sig till jordbruk, förädling av jordbruksprodukter, fiske, fiskodling osv. De primära näringarna ute i glesbygd och skärgård kan inte få någon finansiering i och med det här stödet överhuvudtaget. Fiskodlingarna, som är hotade i och med miljöhandlingsprogrammet och skulle behöva utvecklas både miljömässigt och kanske på annat sätt också kan inte få någon möjlighet att utreda sin verksamhet i och med stöden, så regionalpolitiken borde diskuteras i samband med andra stödformer och inte så mycket i samband med detta.

 

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Det är riktigt som ltl Mats Perämaa säger att bl.a. fiskodling och jordbruk är exkluderat ur stödet, men då skall man komma ihåg att det finns andra stöd som de näringarna kan komma i åtnjutande av och vi har olika program, så det finns också där en hel del resurser att ta till. Jag tror att ltl Mats Perämaa säkert delar min uppfattning när jag säger så här, att jag tror inte att det är de här näringarna enbart som skall vara skärgårdens framtid. För att vi skall ha en levande skärgård och få människor att stanna kvar och få en inflyttning måste vi också utveckla andra näringar, mera IT-baserade, produktionsbaserade osv. näringar och få flera ben att stå på också i skärgården. Skärgårdens situation är egentligen ganska identisk med Åland som  helhet, att man har lite för få ben som man står på och då blir man väldigt beroende av vissa saker. Det ligger också i vårt näringspolitiska intresse att se till att vi får så många ben att stå på som möjligt för Åland som helhet och också för skärgården.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Danne Sundman:

Fru talman!

Obunden Samlings lagtingsgrupp är inte odelat positiva till sakfrågan och därför har vi valt att skriva på spörsmålet. Jag skall förklara varför.  Jag skall ställa frågan varför regeringen stundtals har förklarat detta dåligt och hur jag har uppfattat det, så lite kring vad jag tycker att saknas och också lite förslag på vad man kan göra.

 

Själva idén/sakfrågan uppstod i kölvattnet av den s.k. Chipsaffären, när Ab Chips såldes till Orkla-koncernen. Det är ingen hemlighet på något vis. Det står också i tilläggsbudgeten. I kölvattnet av den affären bildade gemensamma aktörer som sålde sina aktier ett investeringsbolag Ålands Investerings Ab. Nu har det för övrigt bildats ett till liknande.

 

Varför bildade man då Ålands Investerings Ab? I huvudsak för att kunna ta vara på det frigjorda kapitalet och också för att kunna göra gemensamma bedömningar; om det kommer upp en idé som man skall investera i skall inte tio olika aktörer sitta på sin kammare och göra bedömningen utan man gör den tillsammans i bolaget. Man bildade också investeringsbolaget för att försöka hålla pengarna på Åland, försöka återinvestera dem på Åland och få kringeffekter och nytta på Åland. Det har man ingen som helst skyldighet till, det bygger bara på ideologi. Det är tvärtom säkert mycket enklare att garantera en viss avkastning för pengarna utanför Åland eftersom det finns mycket utmaningar, småskalighet, transporter osv. med att investera på Åland. Flera av aktörerna bakom Investerings Ab är dels börsnoterade företag, dels försäkringsbolag som har antagande enligt lag och mot sina försäkringstagare osv. Allt detta gör det ännu svårare att vara s.a.s. ideologisk och investera på Åland i stället för att investera säkert utanför Åland. Därav utmaningen för de s.k. Chipsmiljonerna. Enligt min uppfattning var idén från början ett sätt för landskapsregeringen, för landskapet Åland och för självstyrelsen att dela på risken, att hjälpa till att hålla Chipsmiljonerna kvar på Åland. Så ser jag på det.

 

När det gäller vad pengarna skall användas till har man förut kanske varit lite otydlig. Nu är man dock mycket tydligare, det skall sägas, men det här är inte vad man kallar såddpengar, utan om man jämför företagsutveckling med att så och skörda är det här någonstans när jordbrukaren funderar på att eftersom han har planterat några plantor och det var lyckat så funderar han på att utöka odlingen, alltså i klartext när man skall göra investering i någonting som redan fins och kan s.a.s. expandera med Chipspengarna och bli någonting, kanske som Chipskoncernen har blivit för Åland i dag. Det är inte heller på det viset något riskkapital utan det här skall enbart användas för att granska affärsidéer. Den tanken har Obunden Samling tidigare stött delvis. För oss var det viktigt med inslaget av återbetalning. Det var så tänkt från början att om plantan blir framgångsrik och man skördar frukt av den, företaget genererar vinst, skulle man återbetala bidraget. Det är viktigt för oss, inte för att stödet på något vis omkullrunkar hela landskapsbudgeten utan det skapar legitimitet mot skattebetalarna, som jämför de här pengarna med vilka andra pengar som helst: sjuksköterskor, skärgårdstrafik eller vad det nu kan vara. Det skapar också ett bättre förhållande för den som s.a.s. åtnjuter stödet som gott och väl kan betala tillbaka det om företaget ger vinst. Men om det visar sig att det där var ingen bra idé osv., då skall man inte behöva betala tillbaka. Trots att den alltså har en liten ekonomisk betydelse var det en viktig bestämmelse för oss och den är nu borta.

 

När det gäller företagsutveckling och framtiden för Åland är vi alla överens om att det är angeläget att vi diversifierar näringslivet, vi hittar på nya saker osv. Men vad tycker vi att saknas? Det saknas inte idéer, det finns hur mycket idéer som helst, i den här salen och utanför den här salen har vi mycket idéer. Det saknas framför allt inte kapital. Vi hade före den s.k. Chipsaffären mycket kapital i det åländska samhället att satsa i nya affärer. Det som saknas är entreprenörerna. Det saknas unga driftiga människor som är beredda att sätta hus och hem och all fritid i pant för det man tror på. Det är den beståndsdelen som saknas: entreprenörerna. Det krävs annat än utredningar och svart på vitt när ett företag skall drivas till succé och de entreprenörer vi har i dag är nästan hela bunten fyrtiotalister. Frågan är om det finns ersättande entreprenörer i den generation som jag själv representerar, nämligen sjuttiotalisterna. Jag är tveksam när det gäller numerären. Det finns duktiga entreprenörer och jag har den förmånen att ha dem i min vänkrets både här i Ålands lagting och också utanför, men de är inte så många till antalet om man jämför med den tidigare generationen. Där har vi den stora utmaningen. När min generation sedan skall gå vidare kommer det en ny generation som håller på att växa upp nu. Finns det entreprenörer i den generationen? Kommer det att skapas entreprenörsämnen? Min tvekan är än större i den generationen.

 

När det gäller vad man kunde göra har en av de framgångsrika entreprenörerna föreslagit att man borde ha en entreprenörsskola, man borde aktivt kunna utbilda sig till entreprenör. Idén bygger ungefär på det att man redan i grundskolan skulle sålla ut de ämnen som finns och så skulle man erbjuda dem att gå en entreprenörsskola. Det finns exempel på det runt om i världen och när den här idén lanserades för länge sedan fanns det inte, i dag finns det.

 

Vi har ett sådant skolsystem i dag, fru talman, att alla blir lika bra eller lika dåliga. När barnen kommer till skolan springer man i cirklar och alla ser lite olika ut osv. och har olika förmågor, men skolsystemet är fortfarande så uppbyggt att i andra ändan spottar man ut med jämn takt likadana individer.  De som hade lite svårt för det teoretiska – man skall inte kalla dem dumma – dem har man hjälpt och de som hade väldigt lätt har man lite bromsat, så alla är ungefär lika i stället för att ta tillvara t.ex. de ungdomar som har en praktisk förmåga, de som är entreprenörer, som är helt tokiga, som kan tänka sig att jobba dygnet runt för någonting de tror på. Man tar inte heller tillvara dem som har hjärnor, som är superintelligenta, de har det allra svårast i skolan i dag och så har det varit en längre tid. Det här kan man säkert ha en skild debatt om, men jag har min uppfattning klar att i grundskolan begås många misstag för att få nya entreprenörer.

 

Det är också viktigt med dialog mellan självstyrelse och näringslivet. Det är som sades här att vi har inte de verktyg vi egentligen borde ha, vi har inte beskattningen. Därför måste man vara kreativ och hitta på andra lösningar och man skall inte heller skämmas för att självstyrelsen stöder det åländska näringslivet, man skall inte skämmas för att ge rena bidrag heller, bara det är en tanke bakom det och det ersätter s.a.s. vår bakbundenhet. Ideologiskt är det lätt att säga att man är emot bidrag, men då skall man komma ihåg bakbundenheten när vi inte har självstyrelse. Dialogen tyckte jag var bra under den förra regeringens period, men vad jag nu har förstått har man avslutat dialogen med näringslivet och det tycker jag är synd, det borde man återuppta.

 

Fru talman! När man pratar om företagsklimat finns det också många saker att göra. I dag påför vi – det har vi tidigare talat om här i Ålands lagting – lätt företag nya uppgifter, nya kontrollsystem, t.ex. inom miljön osv., men vi diskuterar väldigt sällan att ta bort någonting utan vi för på och för på och för på. Vi borde kanske diskutera att ta bort och visa på exempel att vi med självstyrelsen kan förenkla. Det är brist på självstyrelse, t.ex. inom arbetsrätten har vi en arbetslagstiftning som är anpassad för stora företag medan den är en katastrof för mindre företag, särskilt för enmansföretagare som står i beråd att anställa. Det är en alltför stor risk, man avstår från det och kvarstår som egen företagare, framför allt beskattningssystemet, där vi på olika sätt är bakbundna. Vi har säkert goda idéer politiskt, men vi kan inte för vi har inte beskattningen. Vi lever under ett skattesystem som givetvis är bra och fungerar osv., myndigheterna fungerar jättebra, men det är anpassat storskaligt industrisamhälle, inte för det småskaliga tjänstesamhälle som Åland är. Där sällar jag mig till dem som absolut stöder att självstyrelsens behörighet utvecklas.

 

I huvudsak kan man säga, fru talman, att man skall sätta in resurser för att få fram flera entreprenörer. Det är så att när investeringsbedömningarna skall göras och när utredningspengarna skall användas är det absolut viktigaste att det finns entreprenörer bakom som, som jag sade, är beredda att ägna all sin fritid och sätta allt man äger och har i pant för sin affärsidé. Får vi inte fram de entreprenörerna behövs inte heller utredningspengarna.

 

Jag hoppas att man fortsätter med de ansträngningar man har gjort och också påbörjar nya ansträngningar att få fram entreprenörsämnen.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

Det var många saker i anförandet som jag kan hålla med om, speciellt detta med entreprenörer. Jag hade en skild skrivning i mitt inledande anförande, men jag valde att lämna det för jag förstod att frågan skulle komma upp ändå. Vi jobbar på många olika sätt just med entreprenörskap; vi lyfter fram det i alla våra resultatavtal, vi har det i utbildningen osv. Det intressanta i ltl Danne Sundmans anförande i dag är att jag inte känner igen ltl Danne Sundman! Ltl Danne Sundman satt på mitt rum med en utredare och tiggde och bad om att vi skulle betala en utredning. Han nämnde ingenting om återbetalning. Jag tycker att det skulle vara hovsamt av ltl Danne Sundman att kunna säga och förklara varför han i dag har ändrat uppfattning i den här frågan än när han satt med utredaren från Gotland på mitt rum och tiggde och bad om pengar till utredning av ett tekniskt allaktivitetscentrum. Ltl Danne Sundman ville ha ännu mer pengar, vi begränsade det, men vi tror ändå att det finns någonting att göra i den  här frågan.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman!

Jag har inte några lik i garderoben när det gäller den utredningen. När jag satt på Strands kammare med personen från den nämnda ön så var tanken att vi skulle återbetala, då var det regelverket i botten som fanns i början av året. Det skulle ha återbetalats om det skulle ha blivit. Även om man har stor tilltro till mig, så kan det hända att vi skulle misslyckas. Men skulle vi ha lyckats skulle det återbetalas. Den lösning som vi nu fick 50.000 euro för att utreda var reda PAF-pengar och det var enligt den gamla modellen, som nämndes tidigare: motionscentret i Godby, allhallen osv. Jag skulle ha varit beredd att om det företag som skulle ha uppstått ur utredningen skulle ha gått med vinst att betala tillbaka; så var också tanken, som sagt, men när regeringen inte förmådde att ha allting i skick fick vi lämna den linjen och då hade vi som tur en exit i en skrivning i budgeten för i år. Men inte har jag någonting emot att återbetala.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

Det känns lite som efterhandskonstruktion. Jag har alltid respekterat ltl Danne Sundman som rak och ärlig, men nu känns det lite som en efterhandskonstruktion. Om ltl Danne Sundman har denna uppfattning så skall jag diskutera frågan i regeringen speciellt med finansansvarige, om vi då på något sätt kan komplettera vårt beslut om att göra detta.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman!

Det har jag ingenting emot. Vi kan annars skänka det till välgörenhet eller någonting sådant för att visa vår tacksamhet till det åländska samhället. Det är inte någon efterhandskonstruktion utan det står i budgeten för i år, där regeringen föreslog detta och som sedan finansutskottet delvis sågade och verkligheten sågade totalt s.a.s. Där står det att vi skall återbetala och det har också jag själv och min lagtingsgrupp stött, så inte är det någon efterhandskonstruktion.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Jag tyckte det till stora delar var ett bra anförande och jag håller helt med ltl Danne Sundman om att näringspolitiken borde mera fokuseras utifrån företagaren, entreprenören. Jag sade också i mitt anförande att vi hittar inte företagaren i det koncept och de näringsstödsprinciper som landskapsregeringen föreslår. Vi måste hitta unga ivriga människor, män och kvinnor, som vill ta på sig blåstället och handskar och jobba kanske åtta timmar, kanske 15 timmar per dag för att uppnå det som de har som dröm och idé och vi anser att det här är fel sätt. Lite om det här med entreprenörsskola. Det är intressant därför att i min hemkommun funderar man just nu och håller på att förverkliga att inom grundskolan specificera sig eller ha entreprenörsskap som en röd tråd i hela skolgången. Det är inte jag som skall äras för det här, vi har en duktig näringsnämnd och vi har många entreprenörer i vår kommun och duktiga lärare som håller på och utvecklar tanken och skall föra den vidare. Jag tror att det är mycket bra om tanken kan finnas hos ungdomar och barn redan under grundskolan.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman!

Det är riktigt att man måste ta krafttag för att s.a.s. på syntetisk väg återskapa det som man tidigare kallade för anda. Jag är själv född och uppväxt i en by som heter Västanträsk som har en berömd ”anda”. Den andan fanns på femtio- och sextiotalet, men far du till Västanträsk i dag mitt på dagen är det knappt någon som är hemma, alla är borta, du kan inte andas in Västanträskandan. Med tanke på hur samhället har utvecklats, jordbruk osv. har gått ner och andra näringar har kommit i stället, folk jobbar i Mariehamn, så finns inte den här naturliga miljön kvar, bara delvis. Därför måste man på syntetisk väg genom skolsystem osv. återskapa t.ex. Västanträskandan.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Jag tycker att det är lite svårt att hitta en klar linje i den kritik som har framförts hittills i de olika anförandena. Jag saknar också alternativ: vad skall man göra i stället. Jag tänkte på två saker som ltl Danne Sundman pratade om. För det första var det entreprenörskapet som jag ville kommentera samt stödet och återbetalning. När det gäller entreprenörer tycker jag att ltl Danne Sundman har en alltför negativ bild om de nya generationernas möjligheter att bli entreprenörer eller redan vara det. Jag undrar på vilka undersökningar ltl Danne Sundman stöder sina uttalanden, att det inte finns några entreprenörer i vårt samhälle i dag. Jag känner många. Däremot tycker jag att det är bra att ltl Danne Sundman sade att vi skall fortsätta att utveckla och göra allt för att få nya entreprenörer, men vi måste också se till att vi tar vara på och stöder dem som redan finns och vi saknar inte sådana.

 

När det gäller att man skulle betala tillbaka stödet till hundra procent, så är det någonting nytt, för hittills har det varit på det sättet att ett stöd är ett stöd och sedan lånar man, och lånet betalar man tillbaka. Min åsikt är att man bör stöda så lite som möjligt och bygga upp det mera på lånefinansiering som entreprenören sedan skall betala tillbaka. Ett stöd har som sagt alltid varit ett stöd som man får.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman!

Man måste inte alltid vara kritisk, man kan också vara konstruktiv och, som jag sade, är vi inte odelat positiva till detta. Därmed inte sagt att vi är emot det, kom ihåg det! När vi beskylls för att ha en lite oklar linje har vi ingenting längre att skämmas för eftersom det finns ett mycket större parti som har synnerligen oklarare linjer i saker och ting. Men jag tycker att det jag beskrev här var ganska klart och jag hade också alternativ. Framför allt var det ett alternativ med entreprenörer, jag vill poängtera satsningen på det. Jag poängterade också att man bör ha en dialog, att man bör se på företagsklimatet och att man har brist på självstyrelse, så visst gav vi alternativ. När det gäller påståendet att det finns entreprenörer, så visst finns det sådana, men jag har den känslan – det är inte vetenskapligt på något vis – att det finns färre ämnen nu än vad det t.ex. fanns på femtiotalet när den nuvarande direktörsgenerationen växte upp, de som i dag är färdigvuxna s.a.s.  Jag oroar mig däremot för att det i min generation inte finns så många. Sedan skall man komma ihåg att finns det tio entreprenörer så kanske hälften är framgångsrika, hälften inte, så det sker också en avskalning av det ursprungliga antalet.

 

När det gäller återbetalning har vi sett det tidigare som ett slags högrisklån, att om det faller in så betalar man tillbaka lånet. Hela diskussionen anser vi att har kommit på snett därför att idén var från början att man betalar tillbaka och det var man också med från branschen och tyckte. Det skapar legitimitet för stödet och ekonomiskt har det faktiskt ingen betydelse om vi ser på en budget på över 250 miljoner euro om några hundratusen hit eller dit försvinner. Sedan kanske en idé genererar mycket mera i skattepengar! Det är principen som är viktig. Vi skall komma ihåg att vi skall förklara det här på kalasen åt kreti och pleti, som ofta har nämnts här.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Jag återkommer till detta i mitt anförande. När det gäller just det som ltl Danne Sundman säger att han i mångt och mycket håller med om det här är det förklaringen till att det är svårt att urskilja en klar linje i kritiken. När det gäller entreprenörerna skall man nog vara väldigt försiktig att generalisera om man inte har några siffror att grunda sig på. Jag vidhåller nog att det finns mycket entreprenörer i vårt åländska samhälle i dag, bara vi ser till latt hjälpa dem att komma fram. Stödet kan faktiskt ge en sådan möjlighet, därför att man skall inte koncentrera sig på att det är ett enda företag som skall få pengarna utan tvärtom ger detta möjligheter att stöda väldigt små entreprenörer med väldigt goda idéer.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman!

När det gäller att hjälpa entreprenörer är jag den första att skriva på det. När vi ser hur vårt samhälle i dag utvecklas med ständigt nya åtaganden, ständigt högre skattetryck osv., så nog jagar vi entreprenörerna ganska friskt från samhällets sida med olika bestämmelser och byråkrati som de egentligen inte har tid med, de vill ju utveckla sitt företag. Nog finns det alltså saker att göra och förenkla just för viss typ av företag när det s.a.s. startar upp. De system och regelverk vi har är inga problem för stora företag som har 50 anställda och uppåt, som har resurser, som har en administration som kan ta hand om det, men om du har t.ex. ett serviceföretag inom byggbranschen, servicebranschen och jobbar tio timmar i dygnet, sedan skall du sätta dig ner och själv ta hand om administrationen är det väldigt tungt, så därför borde man ha en särskild åländsk skatte- och näringspolitik som gynnar just småföretag. Det är det jag helt konstruktivt försökte framföra och detta skall inte ses som kritik mot pengarna. Men för att pengarna skall kunna användas menar jag att man också måste vidta andra åtgärder. För att kunna så måste man ha något annat än bara fröet: jord, solljus och vatten.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Henrik Lagerberg, replik:

Fru talman!

Ltl Danne Sundman brukar tycka att bidrag är av ondo, har jag förstått. Det finns en motorklubb på Åland som har blivit beviljad 50.000 euro för att utreda möjligheterna att anlägga en motorbana ute i Eckerö. Anser ltl Danne Sundman att ett sådant förfarande är helt felaktigt? Kan också ltl Danne Sundman garantera, om motorbanan blir av och den blir lönsam, att han kommer att arbeta för att motorbanan skall betala tillbaka utvecklingsbidraget?

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman!

Som jag sade i mitt anförande och i replikerna motsätter jag mig inte att ett bolag där jag själv är inblandad har fått stödet för att göra utredningarna, givetvis inte och som jag sade skall vi inte heller skämmas saker att vi använder självstyrelsen till att aktivt utveckla näringslivet när vi inte har andra instrument, när vi på grund av en huvudsaklig socialdemokratisk politik inte har kunnat få dessa verktyg förverkligade, på grund av oenighet på Åland. När det gäller att återbetala det var jag i ett skede beredd att få stödet på sådana premisser för bolagets räkning, men nu kan jag inte garantera det. Jag kanske har en helt annan roll i bolagets ledning när investeringen görs än vad jag har i dag, de som sätter in pengar sätter också dit ledning för bolaget och det är i så fall en fråga för de framtida investerarna.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anders Eriksson:

Fru talman!

Jag vill börja mitt anförande med att be lagtingsledamöterna ställa sig frågan: Hur vill vi att Åland skall se ut i framtiden? Ställer man den från till ålänningarna, vad tror ni att vi får för svar? ”Som nu, vi har det så bra som vi har det, vi vill ha det som vi har det som vi har det nu!” Det är ganska naturligt att man svarar på det sättet för vi lever i ett fantastiskt samhälle. Vi lever i ett oerhört välmående samhälle. Men varför gör vi det? Jo, det är frukten av beslut som togs för 20-30, ja upp till 50 år sedan, om vi pratar om sjöfarten. Därför har vi det så otroligt bra som vi har det i dag. Men nu är det dags att börja blicka framåt och inte bli handlingsförlamade. Det är hög tid för strategiska beslut, inte bara inom politiken utan också inom näringslivet.

 

Jag vill ställa en annan fråga, en fråga som vi har ställt flera gånger från Ålands Framtids sida: Vad skall vi leva på framöver?  Framtidsdagen är på måndag och jag har hört Kjell A Nordström flera gånger: ”Tänk nytt, tänk innovativt, tänk nyskapande”! Går ni och lyssnar på föredraget kommer ni säkert att känna igen det. Så är det ofta när vi diskuterar vad vi skall leva på framöver. Det gäller att skapa något nytt, det skall vara nyskapande. Men är det verkligen så att allt skall vara nytt? Jakten på det nya leder mycket till ett famlande, det blir inget och så har vi sett många gånger också när framtidsfrågor diskuteras i regeringen. Det är samma sak om jag som jordbrukare går till Landsbygdscentret, det skall tänkas nytt, skall man hålla på med spannmålsodling, det är liksom stenålders! Samtidigt ser vi att betodlingen är på väg att försvinna. Vad finns det för alternativ? Det finns inga alternativ utan man måste försöka göra det bästa av de alternativ som finns! Inte kan alla Ålands jordbrukare lägga in havtorn i syltburkar utan man måste faktiskt se verkligheten såsom den är. Det här är en utvikning, men detsamma gäller i hela näringslivet, när man skall tänka nytt, när man skall tänka innovativt, man skall tänka nyskapande. Samtidigt har vi väldigt många goda företag till salu som ingen är intresserad att ta över. Man måste ställa sig frågan: Varför? Det är klart att det behövs bilverkstäder, det är klart att det behövs glasmästeri också framöver på detta fantastiska nya innovativa Åland, det är klart att normal samhällsservice behövs. När vi ser på turistföretag, så Havsvidden såldes. Vem köpte? Var det några ålänningar? Saknades det pengar? Nej, det var svenskar som köpte! När det startas nya företag - om vi är riktigt ärliga – startas de ofta av folk som flyttar in till samhället, och det är inget ont i det, det är absolut positivt, men varför startas företagen inte av ålänningarna själva? Företag säljs ut: Husells rederi, Chipsen som alla pratar om. Förra gången det var aktuellt för 15 år sedan gick ålänningarna man ur huset för att rädda Ab Chips, detta åländska flaggskepp. Nu sade ingen någonting. Och landskapsregeringen var i sedvanlig ordning knäpptyst. Varför? Det är det som är det intressanta.

 

Jag sade inledningsvis att Åland är ett välmående samhälle. Visst, så är det! Men vad händer med alla som mår lite för bra, lite för länge? Jo, man tappar stinget! Framåtandan utbyts mot en mera tillbakalutande attityd. Allmänt brukar det här kallas för välfärdssjukan. Det var någonting som jag fick på huvudet när jag använde begreppet många gånger i valrörelsen och sade att Åland lider av välfärdssjukan. Nej, allt var så bra, det fanns inga problem överhuvudtaget! Men nog tror jag att vi alla, när vi riktigt börjar tänka efter, inser att nog finns det en hel del problem framöver, både inom politik och näringsliv. Det här, om vi kallar det för välfärdssjukan, är kanske den främsta orsaken till att nyföretagandet har stannat upp. Varför ta risker? Varför anstränga sig? Det går ju ändå!

 

Ltl Danne Sundman var inne på den andra orsaken, nämligen utbildningen. Det togs krafttag för ca tio år sedan för att höja bildningsnivån på Åland. Det var ett bra beslut, men alla kan inte tryckas genom högskoletröskverket, som jag brukar säga, oavsett om man har förutsättningar eller inte. Blir det några företagare av dem? Väldigt få fall. Varför? Blir de för kloka eller blir de för bekväma? Det har inte jag kompetens att avgöra, men jag bara noterar att det är väldigt få företagare. Men det som är en ännu större tragedi är att de som inte kommer igenom utbildningsväsendet går på gatorna och driver med stämpeln ”losers” i pannan och det är en jättestor tragedi, för där tror jag faktiskt att vi har ganska många företagare. Titta på de åländska företagarna, på entreprenörer, vem har en jättehög utbildning? Väldigt få! Det är mycket self-made man.

 

Om man tittar på attityderna i det åländska samhället: en högskoleutbildad person som inte klarar av att byta vinterdäcken på sin egen bil, det är ändå en väldigt lyckad person, men en person utan utbildning som kan plocka hela bilen i de absolut minsta beståndsdelarna och sätta ihop den igen – inte har något större värde i den allmänna attityden! Det är den här attityden som genomsyrar det åländska samhället, alltså de som vi klassar som losers kan många gånger vara duktiga entreprenörer, men paradoxalt nog klarar man sig inte utan utbildning som företagare i dagens samhälle. Allt har nämligen blivit så invecklat, allt har blivit så byråkratiskt. Det är det som snärjer folks kreativitet i dag.

 

Ltl Danne Sundman föreslog entreprenörsskolor. Jag tycker att det är bra att man lägger fram förslag. Jag är kanske lite tveksam till det, men det är möjligt om det är skolor där egna initiativ, eget ansvar stimuleras i mycket, mycket större utsträckning i dag, så kan det kanske vara bra.

 

Fru talman!

Pratar vi med företagare i dag och frågar dem vad de upplever som det största problemet, så är det byråkratin. Ofta får man höra det. Det är klart att man borde ha ett skilt projekt, ett avbyråkratiseringsprojekt. Ibland talar landskapsregeringen om det på förmiddagen och på eftermiddagen kommer man med ett miljöhandlingsprogram som ytterligare slår undan benen för företagarna. Det här är ett bekymmer. Det andra som företagarna nämner är transporterna. Jag tror faktiskt att det är hög tid för landskapsregeringen att göra en ny framstöt när det gäller transportstödsystemet, för det är vår absolut största konkurrensnackdel på de här holmarna. Vi måste vara medvetna om att transporterar man en vara från norra Finland till Helsingfors har man ca en fjärdedel av kostnaderna i transportstöd, men transporterar man en vara härifrån till Helsingfors har man noll procent i transportstöd. Det är helt orimligt. Ändå, när vi pratar om transporterna, så att hålla liv i sjöfarten är det absolut viktigaste. Jag skall inte gå in desto mera på det för då blir mitt anförande för långt, men jag vill bara säga att det är oerhört viktigt och där stöder jag regeringen i alla åtgärder man vidtar för att främja sjöfarten.

 

Pratar vi om företagandet har vi beskattningen igen. Näringsminister Strand nämnde det, vtm Johan Ehn nämnde det, det är någonting som är viktigt, och det är viktigt om vi skall kunna stimulera ekonomiskt goda företag inom turismen. Vi har både restaurangmoms, vi har logimoms, vi har livsmedelsmoms på en betydligt högre nivå än vad man har på den svenska marknaden. Det är klart att vi kommer väldigt snett in. Då är det rena fantasierna att börja prata om att man skall försöka få hela Finland att ändra sina momssatser och att det på något sätt skulle vara bättre. Det är klart att vi måste få över behörigheten. Småindustrin, regionalpolitik, vilka regioner skall vi stöda, vilka företag? För miljön är beskattningen också väldigt viktig om det gäller att finna alternativ till fiskodlingarna, som mycket tyder på.

 

Skall vi alltså behålla välfärden heter nyckeln beskattningen och det krävs krafttag. Vi behöver vara ett enigt lagting som gör en framstöt till riksdagen och jag kan säga från Ålands Framtids sida att vi kan vara nöjda med att ta ett litet steg, bara vi blir eniga och kommer framåt. Men när det pratas om dessa fantastiska goda relationer som man hörde om i ett replikskifte tidigare – inte går det att fara till Helsingfors och sedan pallra sig hem igen och vänta tre år på en utredning, det går inte, medan Ålands näringsliv igen tappar konkurrenskraft!

 

Jag håller helt och hållet med allt som näringsminister Strand sade när det gällde beskattningen. Han sade att nu kommer Roslin-utredningen och då har man någonting bra att gå vidare från!  Men precis samma sades det också om utredningen om de ekonomiska strömmarna, som tog tre år, då skulle man verkligen sätta fart! Har det hänt någonting? Nej, ingenting! I replikskiftet mellan ltl Gun-Mari Lindholm och vtm Barbro Sundback såg man det som är så tydligt i Ålands lagting: det är Ålands Framtid, det är Obunden Samling som försöker skaka liv i landskapsregeringen i största välmening när det gäller beskattningsfrågorna, men vem möter upp till debatt? Jo, det är socialdemokraterna som kommer upp och svarar! När vi ville få till stånd en skild skattedebatt i maj så filibustrade man med alla medel för att försöka undvika att ta en öppen debatt om de här frågorna. Det är lite som om luften har gått ut Frisinnad Samverkan och centern när det gäller beskattningen. Jag ser att det begärs replik så jag kan passa på och svara med en gång! Finns det luft kvar inom dessa partier, kom då med ett meddelande till lagtinget den 1 november, ni har mycket tid på er, om vilken strategi den här regeringen har när det gäller övertagandet av beskattningen. Det är dags att sluta snacka. Vi måste göra någonting.

 

Fru talman!

Det kan uppfattas att det är en dyster bild som jag målar upp, men jag vill att vi skall stanna upp och tänka efter, försöka framodla en ny attityd, mera framåtanda både inom politiken och arbetslivet och jag kommer att vara den första som stöder om landskapsregeringen byter arbetssätt och visar handlingskraft också med de långsiktiga frågorna. Kom med ett meddelande! Vi motionerade om det redan för ett och ett halvår sedan, men motionen gick som vanligt i papperskorgen.

 

Det som spörsmålet gäller är näringsstödet, men jag vill ta frågan i ett större perspektiv. Vad handlar detta hundraprocentiga näringsstöd egentligen om? Vi måste vara ärliga mot varandra. Chipsaffären som gjordes: det sades efteråt att nu kommer chipsmiljonerna att sätta fart på hjulen, nu kommer det att hända saker och ting, nu kommer det in pengar! För att lätta sina dåliga samveten bildade man ett investeringsbolag. Har det blivit någonting? Inte kan vi säga att det har blivit så hemskt mycket. Man klarar inte ens av att utvärdera goda affärsidéer utan att samhället skall stå för 100 procent av kostnaderna. Jag vet att många far i taket när jag säger det här, men nog ser vi alla efterhandskonstruktioner som landskapsregeringen har kommit med vartefter kritiken har växt! Och igen, goda relationer är viktigt. Men går goda relationer ut på att man alltid skall hålla med vad de säger i Helsingfors eller att hålla med när storfräsarna i näringslivet begär någonting? Nej, det går inte! Jag har själv varit ansvarig i åtta år. Det skall inte falla någon skugga över det åländska näringslivet, de är tuffa i förhandlingarna, men när det inte finns någon affärsmässighet inom landskapsregeringen nuförtiden så rinner samhällsmedel iväg i onödan och det är det som spörsmålet handlar om. För att motverka den kritiken skulle det helt plötsligt ges åt alla företag på Åland utom de som var verksamma inom jordbruks-, fiskeri- och transportsektorn.

 

När det gäller produktutvecklingsstöden som jag tycker att är den närmaste parallellen till denna stödform, som ibland kallas för investeringsstöd och ibland kallas för någonting helt annat, så var det så att 25 procent fick man i bidrag och 50 procent i lån och ändå hade vi bra mycket lycksökare som vi hade bekymmer med på den tiden. Men 100 procent i bidrag! Det blir inget ansvar överhuvudtaget mera, det måste t.o.m. nuvarande landskapsregering förstå! Men man undrar…

 

Det som är mest ”baksomfram” med den här stödformen är det att blir det ingenting, ja, då behöver man inte betala tillbaka! Vad är det för stimulans, vad är det för ansvar i det! Det borde vara tvärtom, att om det inte blir någonting skall pengarna betalas tillbaka i stället. Ni har hamnat otroligt snett med den här stödformen. Men denna avsaknad av affärsmässighet märks också i de aktuella markbytena för att möjliggöra en ny golfbana. Landskapsregeringen går med på vad som helst för visa handlingskraft. Lagtinget kan inte ens på ort och ställe bekanta sig med områdena. Varför?

 

När det gäller att stimulera småföretagandet var det apropå diversifiering på landsbygden en jordbrukare ute i Eckerö som ville bredda sin inkomstbas, och det är positivt, det är någonting som vi alla pratar om så länge vi inte riktigt vet vad det handlar om! Här handlar det om att bygga upp Eckerö golf. Han köpte mark, han gjorde allt för att få saker och ting på plats, och det vet också landskapsregeringen att det inte är så lätt att få till stånd mark som möjliggör en golfbana. Han skötte ansvaret för allt själv; för sina kostnader fick han 15 procent i bidrag och 20 procent i lån. Det var det som en enskild småföretagare fick. Men när stora Ålands golfklubb skall göra motsvarande, ja, då är man helt plötsligt uppe i 30 procent i bidrag, 100 procent mera! 70 procent i lån med max 1,5 procents ränta, amorteringsfrihet i 15 år, avgiftsfritt arrende av marken de tre första åren och garanti om inlösen av hela anläggningen, om det inte blir som man har tänkt! Prata om företagsrisk, prata om att stimulera småföretagandet, prata om rättvisa i beslutsfattandet! Det är det här, fru talman, som gör mig väldigt bekymrad.

 

Det som näringsminister Strand sade i sin presentation kan jag ställa upp på till 100 procent; jag har redan nämnt det när det gäller beskattningen, men det gäller att också börja följa upp det med konkret handling. Han nämnde också att ett mål med stödet var att få igång företagandet. Också det ställer jag upp på, dvs. det gäller att få igång företagandet. Jag håller också med honom, fastän inte alla har gjort det, att bristen på idéer inom det åländska näringslivet är ett stort bekymmer. Den här stödformen var också ett sätt för att få fram mera idéer, men, tro mig, sådant här går inte att lösa med att man kastar pengar efter folk! Det är samma som när ÅHS hade sin största kris; då sade jag gång på gång, att det går inte att lösa med mera pengar utan ibland krävs det att man tar ordentliga beslut. Näringsminister Strand sade att man har gett 100 procent i bidrag tidigare, men det nya nu är att man har klara regler, man har tydliga kriterier. Nog är det då ganska intressant när man tittar på kriterierna och det som är klart och tydligt lyder så här – jag förstår att han inte ville läsa upp det själv – kriterierna är

 

  • Affärsidéns bidrag till utveckling och förnyelse
  • Marknadsförutsättningar
  • Affärsekonomiska förutsättningar

På basen av kriterier som egentligen inte är någonting skall landskapsregeringen göra ett urval, en samlad bedömning, på basen av de kriterier som jag redan nämnde att inte sade någonting, det kan var och en ta ställning till om man vill.

 

Stödet görs i efterskott mot redovisade kostnader. Stödet kan beviljas för utredningens samtliga stödberättigade kostnader.” Det är 100 procent det!  Ibland kan det t.o.m. vara lite mera när det går riktigt tokigt! För de stödberättigade kostnaderna står det: ”Kostnader hänförliga till projektet som landskapsregeringen bedömer som skäliga.” Det finns ingenting klart i det som man kallar för regler och kriterier utan allt skall bedömas av regeringen, och kompetensen att göra de bedömningarna finns säkert. Man kan inte säga att det här är någonting helt nytt, nu har man kommit med klara och tydliga kriterier och regler när man inte har gjort det, utan det mesta är tyvärr efterhandskonstruktioner på basen av den kritik som har riktats mot stödformen. Detta blev så väldigt uppenbart i det replikskifte som var mellan näringsminister Strand och ltl Danne Sundman; då sade helt plötsligt Strand, men, då får vi väl ta och komplettera det där beslutet, då får vi väl ta och ändra det! Det är på det sättet beslutsfattande när det gäller stöd till näringslivet går till nuförtiden – när det kommer kritik så ändrar man, då justerar man, då kompletterar man!

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

När det gäller ett skattemeddelande tror jag att frågan är relevant. Vi har diskuterat att när Roslin-utredningen är klar, som tar sikte på någonting annat än vad tidigare utredningar har gjort, dvs. den skall jämföra med hur andra autonoma områden ser ut, tycker jag att vi skall lägga ett skattemeddelande. Den är också tidsbestämd till ett år för att vi inte skulle trilla in i det som hände med den ekonomiska utredningen. I slutet av 2006 borde vi ha en diskussion i den frågan. Jag tycker att ltl Anders Eriksson raljerar en hel del i sitt resonemang; han säger att man kastar pengar efter företagen. Vi har inte tagit ett enda finansieringsbeslut ännu. Ltl Anders Eriksson glömmer bort att läsa hela regelverket. Det står att det skall finnas underlag för att kunna göra bedömningarna; annars kommer ingen i åtanke. Ltl Anders Eriksson borde inte undanhålla vissa saker och lyfta fram andra utan vara ärlig i sin bedömning.

 

När det gäller utbildningen håller jag med ltl Anders Eriksson. En arbetsgrupp håller på att gå igenom i stort sett hela utbildningssystemet; jag har stora förväntningar på gruppen och jag tror att det kommer att ge en hel del. När det gäller högskolan kommer ett nytt avtal att tecknas där man kan vara ännu tydligare i sina politiska målsättningar, så den genomgången håller man på med. Ltl Anders Eriksson vill blåsa upp sig själv som f.d. näringsminister, att då trillade allting på plats och allting gjordes gott. Vi skall inte glömma bort beslutet som han gjorde med dåvarande kollegan Anders Englund om de enorma bidragen den 20 oktober 1999 till sin egen tork – lite lik i garderoben har ltl Anders Eriksson också.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

När det gäller det sistnämnda har jag många gånger haft den här typen av replikskifte med vtm Barbro Sundback, men jag har inte haft det tidigare med Strand. Jag noterade dock att det var precis samma typ av personangrepp som han också hade på ltl Danne Sundman. Nej, bästa Strand, försök håll dig lite för god för sådana där tjuvnyp och håll dig till sak!

 

När det gäller skattemeddelandet tror jag faktiskt att näringsminister Strand – så höga tankar har jag om honom – förstår att inte behöver man sitta ett år och vänta på den utredningen för att jämföra Ålands ekonomiska system med Färöarna, Grönland och andra autonomier. Som jag har sagt redan tidigare från talarstolen: denna fantastiska utredning kan Bjarne Lindström dra ihop på en eftermiddag! Nej, det är igen ett sätt för riksmyndigheterna att få tiden att gå utan att behöva göra någonting och det är dags för Strand att vakna upp och se det. Jag är också lite trött på beskyllningarna att man inte är ärlig, man undanhåller. Var och en som är intresserad kan ta del av landskapsregeringens beslut från den 23 augusti 2005 med föredragande vicelantråd Strand. De kriterier som står där, som är så tydliga och så klara, så är inte ens värda papperet de är skrivna på!

Det är bara allmänt snömos! Antagligen har ingen i lagtingsgrupperna bakom regeringen heller fått se detta, men det är bara att plocka ut och titta: det finns ingenting där! Nej, Strand, lite saklighet tack!

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

Jag vet att ltl Anders Eriksson inte vill höra talas om fixandet åt sig själv utan han vill i stället beskylla oss för att föra näringslivets toppars intressen och liknande. Vi har skapat ett neutralt regelverk där småföretagare och storföretagare får komma med sina idéer. Jag tycker att ltl Anders Eriksson borde vara så ärlig och säga att han har tron på näringslivet när det gäller att komma med nya idéer. Vi skall komma ihåg ett av exemplen som jag tog upp i mitt inledningsanförande om flygtrafiken; den utredningen kostade 10.000 euro. Sätt detta i förhållande till investeringen som kommer att göras. Jag tror att det blir ett stöd på 1 procent. Det är någonting som visar grundidén med stödet: man kan få fram sådant som är bra för näringslivet när det gäller infrastruktur, man kan hitta nya idéer och man kan få in privat kapital. Ungefär 1 procent kommer det som sagt att utgöra; det tycker jag är relevant, men det försvinner här i debatten. Man pratar gång på gång, i varje mening, om hundraprocentiga stöd som vi skulle kasta efter var och en. Vi har inte tagit ett enda beslut ännu utgående från regelverket, det vill jag påpeka.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Det är lite festligt på något sätt! Det kommer fram en minnesbild när näringsminister Strand var ut till skärgården sade han på färjan att han hoppas att de inte blir arga för det kommer inte något konstruktivt ur det! Det är lite festligt när man ser hur man debatterar själv. Jag har sagt att stödformen tyder på desperation. Det sade jag i partiledardebatten och det har jag sagt flera gånger. Vi ser också här i debattten att det är desperation när man börjar prata om fixande och trixande med stöd åt sig själv. Jag kan säga åt vem som helst i Ålands lagting och åt Ålands folk, att det finns inte ett stöd som har beviljats av Ålands landskapsstyrelse som har granskats så oerhört som detta torkstöd, det behöver nog ingen tvivla på! Men jag håller mig ändå för god för att dra några paralleller om stöd till Mariehamns IFK och dittan och dattan! Vi skall hålla oss från den typen av tjuvnyp.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Fru talman!

Det var ett väldigt långt anförande som ltl Anders Eriksson höll och det innehöll mycket. Jag vill ändå komma med två kompletteringar. Jag håller helt med ltl Anders Eriksson om företagandet och byråkratin. Den förra regeringen hade i sitt handlingsprogram en avbyråkratiseringsgrupp som skulle se till att det blev lättare för företag att verka. Detta sattes naturligtvis igång men hann inte bli färdigt. Den har inte något liknande med i sitt handlingsprogram, så vi kan konstatera att det inte är någon prioriterad fråga för regeringen numera att avbyråkratisera för företagare.

 

En annan sak som jag vill kommentera är entreprenörskap och företagsamhet i utbildningen. Det finns i den nya läroplansgrunden för utbildning på gymnasialstadiet, som togs i december av dåvarande liberalen Lars Selander som var ansvarig för den avdelningen och där man säger att ett av ett av tyngdpunktsområdena skall gälla samhällsdeltagande och företagsamhet. Det här finns med i utbildningen och man kommer också nu att ha ett tematillfälle. Ålands lyceum har tagit ett initiativ och kommer att den 9 november en debatt runt företagande, företagsamhet och entreprenörskap. Jag vet inte huruvida lagtingsledamöterna blir inbjudna, men det hoppas jag för det finns ett stort intresse här i salen för just den här frågan.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

När det gäller frågan om avsaknaden av entreprenör/ entreprenörskap kontra utbildningsväsende som ltl Gun-Mari Lindholm tog upp har jag problemställningen klar för mig, och det tror jag att alltfler börjar få, men om man löser det genom att ha entreprenörskap på schemat eller speciella entreprenörskolor är jag tveksam till. Jag har heller inget bättre förslag, så jag får hålla mig ödmjuk. Men när det gäller den åländska välfärden är det en oerhört viktig fråga för oss alla att fundera på och se hur man kan lösa detta. Jag kommer ihåg när Roger Nordlund och jag satt i samma regering, han som utbildningsminister, så skällde jag ibland på satsningarna på utbildning och sade att det kommer inte några företagare ur den, men när ÅSUB hade sitt 20-års jubileum noterade jag just att nämnde Nordlund ställde samma fråga till Solveig Wikström som föreläste där, att vi har ett bekymmer här: ju mera vi höjer utbildningen desto färre företagare får vi. Självfallet är det ett bekymmer, men jag har inget klart svar på hur vi skall lösa det och jag hoppas att vi alla funderar på det.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Precis som i min förra replik till ltl Danne Sundman vill jag konstatera att det är svårt att finna en röd tråd i kritiken i diskussionen i dag. Ltl Anders Eriksson är väldigt duktig på att prata och beskriva problem som vi lite till mans håller med om allihopa. Man kan också förledas tro att han har lösningar på alla dessa problem, men när man lyssnar vidare så får vi inte några lösningar. Det är några generaliseringar som jag tycker att man måste replikera på. Ltl Anders Eriksson började med att fråga sig: Vad skulle ålänningarna svara om man frågar dem hur Åland skall se ut i framtiden? Hans svar var, jo, de kommer att svara som i dag! Det ligger knappast någon större undersökning bakom det, men jag tror att väldigt många ålänningar gärna vill ha kvar den välfärd vi har i dag. Det är självklart, men jag tror också att många ålänningar för länge sedan har insett att vi måste börja tänka i nya banor, vi måste göra nya insatser för att kunna hålla den kvar.

 

När det gäller lösningsförslag som jag kunde vaska fram ur anförandet var det man måste bekämpa byråkratin och man måste titta på beskattningen. Det är vi alla överens om! Det är inga nyheter, det är däremot långsiktiga insatser. Det förslag som diskuteras här är en insats som kan ge omedelbar effekt och jag skulle gärna höra hur ltl Anders Eriksson ser på stödet lite mera i detalj: vad är bra och vad är dåligt, lite mera konkret!

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Ltl Torbjörn Eliasson och jag har en viss förmåga att missförstå varandra – förhoppningsvis bara i dag. Jag har noterat att han upprepar, oavsett vem som säger någonting, att det finns ingen röd tråd i anförandet, det var bara kritik mot förslaget, men han var inte riktigt säker på vad kritiken gick ut och jag lade inga andra förslag. Han slutade dock sin replik med att räkna upp en del av de förslag jag gav, så tråden blev inte alldeles klar från ltl Torbjörn Eliassons sida heller. När det gäller stödet sade jag att det är absolut fel, det tyder på desperation och det ser vi av debattekniken här i dag också att det finns en desperation från landskapsregeringens sida. Hundraprocentiga stöd leder inte till något ansvar överhuvudtaget. Jag drog paralleller till stöd som har varit bara en fjärdedel av det tidigare. Jag är väldigt tveksam till den typen av åtgärder. Hur detta kunde undgå ltl Torbjörn Eliasson kan jag inte förstå!  Ltl Torbjörn Eliasson har kanske inte sett de s.k. klara och tydliga reglerna och kriterierna för stödet, men jag kan lämna över en kopia så får han läsa dem och se själv om han blir klokare på vad dessa pengar skall användas till annat än att delas ut efter landskapsregeringens godtycke!

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Jag räknade faktiskt upp flera positiva saker som ltl Anders Eriksson sade, så jag lyssnade nog väldigt noggrant, men däremot skulle jag vilja veta mera konkret i detalj när det gäller stödet som vi diskuterar i dag, hur ltl Anders Eriksson ser på det: finns det någonting som är bra, är allting dåligt, hur skall vi göra? Vad anser ltl Anders Eriksson om det stöd vi diskuterar i dag? Är han emot det, för det, kan det göras vissa förändringar? Lite mera konkret!

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Ja, jag är emot stödet! Blev det tillräckligt tydligt?

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Det var till många delar ett bra anförande och klargjorde den problematik som finns bakom stödet. Några ord om beskattningsbehörighet. Jag vet att det är svårt för ltl Anders Eriksson att nämna progressivitet i självstyrelsefrågor samtidigt som han nämner liberalerna och ltl Anders Eriksson undvek nogsamt att nämna vårt parti när han förde en diskussion om beskattningsfrågor! Jag tror i alla fall att jag kan få det erkännandet från talarstolen av ltl Anders Eriksson att när oppositionen väckte frågan i våras om att vi bör ha en skattedebatt här i salen så var det jag personligen och ltl Anders Eriksson personligen som mycket stod bakom det initiativet, så väcktes frågan och så fick vi en debatt. Även om vi liberaler inte vill ta samma risker som Ålands Framtid – vi vill inte hoppa över stupet – är vi ändå beredda att diskutera den här saken. Vi är inte rädda för själva debatten. Däremot vill inte majoriteten under ledning av vicelantrådet Jörgen Strand och också lantrådet förstås ta debatten överhuvudtaget, så därför blir det konstifikt att man här från regeringens sida så mycket betonar beskattningsbehörigheten. Det var det jag ville säga.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Det är vissa som har sagt att mitt anförande redan blev för långt, så därför iddes jag inte räkna upp var alla partier står i beskattningsfrågan utan det viktiga för mig är att regeringen, som makten haver, visar aktivitet och kommer med ett förslag hit. Visst, jag kan hålla med om och ge liberalerna det erkännandet att de stödde och såg till att vi fick till stånd en beskattningsdebatt i maj. Tyvärr var det så, också med regeringspartierna – sossarna förstår jag – men Frisinnad Samverkan framför allt och centern ville inte för någonting i världen ha en debatt i den här frågan. Det är klart att det blir väldigt ihåligt om man samtidigt skickar ut stora klatschiga färgtryck att man är för det ena och man är för det andra, men man vågar inte ens diskutera frågorna öppet, visst är det så! Till sist vill jag säga att det finns inget stup när det gäller att utveckla självstyrelsen hela vägen till självständighet – jag skall hjälpa ltl Mats Perämaa under de kommande åren att försöka få honom att förstå att det inte finns något stup, det finns bara möjligheter!

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Jag tänkte avstå från repliken, men jag måste nog säga någonting ändå! Att gå ända till självständighet är inte en utveckling av självstyrelsen utan det är ett raserande av självstyrelsen. Så ser vi på det.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Så är det inte. Det är en allvarlig felsyn. Ingen springer ett 100 meters lopp och stannar efter 95 meter utan nog springer man i mål! När vi har en fullt utvecklad självstyrelse, när vi har beskattningen osv. är skillnaden bara hårfin till ett självständigt område, tro mig!

 

Vtm Johan Ehn, replik: Avstår.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Det har på något sätt utvecklat sig till mera en allmän näringspolitisk debatt än det som spörsmålet egentligen handlar om. Om jag, fru talman, lite får anknyta till proportionalitetsprincipen att man kanske bör ge saker och ting dess rätta proportion. Vicelantrådet tog redan upp exemplet med flygutredningen, som är ett s.k. hundraprocentigt stöd, men detta hundraprocentiga stöd är antagligen någonstans mellan 0,5-1 procent av investeringen. Det är ett sätt att ge en viss proportion till instrumentet. Ett annat sätt, fru talman, att ge det här instrumentet en proportion är att säga att det finns 200.000 euro upptaget i budgetförslaget för det här ändamålet och sätta den summan i relation till alla de andra stöden som finns i landskapets budget, så får man också en viss proportion på det som vi diskuterar här i dag.

 

Nej, fru talman och ärade ledamöter, tänk positivt och se det här som ett ytterligare instrument, ett hjälpmedel som landskapsregeringen och lagtinget har till sitt förfogande för att skapa nyföretagande och utveckling av vårt näringsliv i stället för att försöka sätta krokben och hängslen så mycket man hinner på Ålands landskapsregering. Problem och restriktioner finns det gudinog av ute i vårt samhälle och den EU-verklighet som vi faktiskt lever i utan att vi själva skall behöva skapa alla dessa hinder!

 

Fru talman!

Ltl Anders Eriksson inledde med frågan: Hur vill vi att Åland skall se ut i framtiden? Jag fick den känslan av att ltl Anders Eriksson var lite kritisk mot Kjell A Nordström och tänk-nytt-tänkandet. Ltl Anders Eriksson får rätta mig om jag har fel. Jag tror nog att det är viktigt att vi är open-minded och är beredda att tänka nytt samtidigt som vi naturligtvis skall bygga vidare på det som vi redan har. Det är den här kombinationen som är det svåra egentligen i allt vårt arbete. Det är det för den här landskapsregeringen och det är det för alla tidigare. Jag blir lite frustrerad, det skall jag ärligt medge, ltl Anders Eriksson - vi är goda vänner på många sätt och vis – över alla bilder som ltl Anders Eriksson målar upp om alla dessa enkla lösningar, eftersom jag själv har suttit tillsammans med ltl Anders Eriksson åtta år i Ålands landskapsstyrelse med ltl Anders Eriksson som näringsansvarig. Under dessa åtta år var den största händelsen medlemskapet i Europeiska unionen och att vi gick in i EU, med ltl Anders Eriksson som näringsminister. Då var vi väl medvetna om att det är en ny situation som vi har framför oss och 1995 sade jag en sak, att nu har vi sju goda år framför oss, sedan kommer det antagligen sju svåra år. Dessa sju goda år har förlängts. Vi har lyckats klara det åländska samhället på ett sätt att vi har ett  ongoing näringsliv, vi har fortsättningsvis full sysselsättning, men vi ser problemen komma allt närmare. Men, ltl Anders Eriksson, det skulle vara klädsamt om du också i det här sammanhanget berättar om alla de strukturella åtgärder som du själv som näringsminister var med och vidtog under dessa år som näringsminister. Du hade ganska gott om tid och vi hade gott om resurser på den tiden också att handla. Men då satt ltl Anders Eriksson, precis som den här regeringen sitter nu, i den s.k. verkligheten med alla dess begränsningar och det är det som är skillnaden i våra roller som regeringsledamöter eller oppositionspolitiker. Som oppositionspolitiker kan vi alltid måla upp hur enkelt allting är och bara slå näven i bordet och ha klara synpunkter. Verkligheten ser lite annorlunda ut och det tycker jag att vi borde kunna vara överens om, ltl Anders Eriksson. Ltl Anders Eriksson har varit med om många förhandlingar med Helsingfors, men inte fick vi beskattningen och inte blev vi självständiga under de åtta åren som ltl Anders Eriksson var med i regeringen heller!

 

Fru talman!

Ltl Anders Eriksson sade också – som jag blev lite fundersam på – att varför skall man anstränga sig, att det finns någon sorts sådan attityd i det åländska samhället. Jag har faktiskt en annan uppfattning. De flesta människor som jag känner, både mina egna privata vänner och dem jag ser ute i det åländska samhället, det är människor som håller på att jobba ihjäl sig, både inom de åländska företagen och inom olika organisationer och i offentlig sektor. Ålänningarna kämpar och sliter som djur vill jag påstå och det är kanske ett av våra största problem i dag att vi jobbar så mycket och kämpar så mycket, men samtidigt är det det som är vår styrka i det åländska samhället att vi gör lite mera än vad man kanske gör runt om oss i andra regioner och det tycker jag att vi skalll ta vara på. Jag håller alltså inte med om den här bilden, att varför anstränga sig? Ålänningarna anstränger sig faktiskt och det hoppas jag också att vi skall kunna fortsätta att göra.

 

Till sist, fru talman, när det gäller beskattningen har ltl Anders Eriksson ett flertal gånger gett insinuationer och lite pikar till majoriteten och till centern, som är mitt parti, om den s.k. skattedebatten som var här på våren. Jag vågar påstå att jag var den här i salen som aktivast deltog i den debatten och jag var kvar till sista sekunden och jag skulle gärna ha fortsatt att diskutera flera timmar om det skulle ha funnits intresse från ltl Anders Eriksson eller andra. Faktum är att de frågorna intresserar mig och den här landskapsregeringen. Sedan är det en annan sak att det här är fruktansvärt komplicerade saker. Det som stör mig när ltl Anders Eriksson och andra står här och säger att det är bara att slå näven i bordet och säga att så här skall det bli, det är att slå blådunster i ögonen på Ålands befolkning. Så fungerar inte det självstyrelsesystem vi har. Vi är två parter: statsmakten och självstyrelsemyndigheterna, och för att det skall kunna hända någonting måste vi komma överens och vi måste hitta mekanismer för att komma överens. En första förutsättning är nog att man kan prata med varandra. Kan man inte prata med varandra, så kommer man inte heller överens. Där får jag ta på mig den kritiken som jag får nu och då för att jag är för snäll, jag är för diplomatisk, men det är min filosofi. Jag tror att det är det sätt man kommer fram på i det moderna civiliserade samhället som vi lever i; finns det en majoritet som tror något annat skall man naturligtvis välja ett annat land som har en annan inställning till de här frågorna. Det respekterar jag i allra högsta grad. Men skattefrågorna intresserar mig och den här landskapsregeringen. Roslin-utredningen har nämnts av vicelantrådet. Vi har också själva tillsatt en egen utredning tillsammans med handelskammaren, alltså det åländska näringslivet, för att se till att vi har så stor samstämmighet som möjligt och utreda och utröna vilka skatteinstrument och vilka bitar det är som är mest intressanta när det gäller ett övertagande av beskattningen framöver. Om de här bitarna faller på plats under det inkommande kalenderåret är jag den första att understryka att vi skall ha en strategisk diskussion kring beskattningsfrågorna för att titta framåt och se hur vi på bästa möjliga sätt kan utveckla det åländska samhället.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Det är svårt att föra en debatt med lantrådet på jämbördig bas i och med att lantrådet alltid kan gå in när han vill i debatten, men någon fördel skall man väl ha med det jobbet också! Lantrådet sade att det har blivit mera en näringspolitisk debatt. Det är sant och jag ville gärna föra de här frågorna i ett vidare perspektiv; det gjorde jag mot den bakgrunden att det skriftliga svar landskapsregeringen gav var oerhört intetsägande och då var detta ett försök att vidga debatten. När vi diskuterar dessa frågor mera i sak med den som är ansvarig, näringsminister Strand, så blir han bara arg och det blir, apropå frustration, knappast något mera intressant att diskutera. Det är sant att 200.000 euro är en liten summa, men det intressanta som vi pekar på är att regeringen slår in på en helt ny väg med den här stödformen.

 

Det är omöjligt att svara på allt på den här korta tiden, men när det gäller Kjell A Nordström så visst är det bra att också spana in i framtiden, men den spaningen får inte bli så intensiv att man glömmer bort det vi har, om jag använder Nordlunds egna uttryck, och det ser jag ganska ofta att man sitter förvirrad och undrar vad det skall komma och vad man skall göra sedan. Det är inte bara här på Åland utan det hör man också i de näringspolitiska debatterna i Sverige att de nu börjar återvända igen och se att man kanske inte behöver flyga så himmelens uppe i det blå hela tiden utan man kan bygga vidare på det man har.

 

Jag skulle gärna vilja gå in på de strukturella förslag som jag gav när jag satt i landskapsregeringen. Vi minskade personalen kraftigt på den avdelning jag var ansvarig för; jag tror det var den enda avdelningen. Vi bildade Landsbygdscentret. Visst, vi var med och förde många förhandlingar med Helsingfors, men jag insåg – och jag fortsätter i nästa replik – att det här går inte, det är meningslöst, det går inte att föra förhandlingar när det inte finns någon motpart som har respekt och förståelse för de förslag som förs fram. Det är det som är bekymret och det var då jag insåg att det här kommer aldrig att gå överhuvudtaget utan vi måste söka oss en alternativ väg, och det är den alternativa vägen vi vill att ålänningarna skall förstå. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Ltl Anders Eriksson är lite motsägelsefull när han å ena sidan kritiserar oss för det nya stödinstrumentet, att det är ”en helt ny väg”, men jag tror faktiskt att det är precis helt nya vägar vi behöver söka för att kunna t.ex. vara med och uppmuntra dessa unga människor att få fram nya entreprenörer. Jag är stolt över att vi faktiskt kommer med någonting nytt också hit till lagtinget ibland, så att man får diskutera.

 

Å andra sidan, fru talman, säger ltl Anders Eriksson att han gav upp därför att alla dessa förhandlingar inte ledde till någonting så man måste söka en hel ny väg – självständighet! Det blir lite motsägelsefullt där, men det som jag tycker är kärnan är att både ltl Anders Eriksson och jag vill utveckla självstyrelsen. Ltl Anders Eriksson har givit upp det s.k. förhandlings- och diskussionsspåret och vill gå in för självständighet, men det som jag inte får in i mitt lilla huvud är att hur skall vi åstadkomma denna självständighet utan att kunna föra en diskussion om den? Det är väl ändå inte på ett väpnat vi skall göra det utan vi lever i en civiliserad värld, och i en civiliserad värld når man framgångar genom förhandlingar och diskussioner och man slutar avtal om olika saker – eller finns det någon annan väg framåt som inte jag känner till?

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Det sades att det var en lite vid debatt och den blir synbarligen bara vidare! Okej, man kan säga att jag gav upp efter de åtta år som jag höll på. Nog har jag också varit med och slagit näven i bordet och det har kastats papper från finska ministrar, bl.a. fick vi då till stånd en laxkvot. Jag tror att jag har nämnt det tidigare, att hade jag sagt att vi skall fara hem och utreda den här frågan i två-tre år så hade fortfarande inte funnits en laxkvot! Sedan är det en annan femma att den inte har så stort värde mera. Jag valde ändå att ta time-out och fundera på vad man skall göra. Hur skall vi kunna utveckla det åländska samhället, hur skall vi kunna behålla välfärden framöver? Jag kom fram till att vi måste stå på egna ben, vi måste ha egen behörighet. Jag tror ändå att lantrådet Roger Nordlund följer med så mycket i den allmänna debatten att vi har nog aldrig från Ålands Framtids sida sagt att nu skall vi ta en väpnad kamp osv., utan nog har vi ganska klart och tydligt redogjort för strategierna hur vi skall gå tillväga för att Åland skall bli självständigt. Jag har en minut kvar på min replik, så jag kommer inte att hinna reda ut det utan jag kan bara hänvisa till den publikation vi tog fram: Ramverk för ett självständigt Åland; där finns ganska många svar på de frågor som synbarligen lantrådet Roger Nordlund har. Men debatten är som den, lantrådet går alltid när han vill och han får alltid sista ordet, så jag får tacka för det här replikskiftet och vi får antagligen anledning att återkomma! Jag vill verkligen tacka för de uttalanden lantrådet Roger Nordlund gjorde när han sade att han vill gärna ha en strategisk diskussion i höst om beskattningen. För att den diskussionen skall bli bra, kom med ett bra underlag och skyll inte igen på att det är för kort tid, för det var ett och ett halvt år sedan vi motionerade om det och då kommer jag att berömma den här regeringen med sådana ord så att Nordlund kommer inte att tro sina öron om vi har ett sådant meddelande på bordet! TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Jag skall försöka knyta ihop det här på det sättet att jag tror oberoende av vilken grad av självstyrelse som vi eftersträvar är en grundläggande förutsättning för att vi skall ha en bra livskvalitet och en bra ekonomi att vi ser till att vi har ett fungerande näringsliv och att vi har ett aktivt näringsliv som hela tiden utvecklas, och utvecklas med sin tid. Vi måste titta utanför de åländska gränserna och se att det händer väldigt mycket saker. Det som vi traditionellt har levat på skall vi naturligtvis försöka vidareförädla och ta vara på, allt som vi har investerat där, men vi måste också inse att det är en ny värld som utvecklas i en accelerande takt hela tiden och då måste vi se till att vi också är med på det tåget, för annars blir vi lite ”baketter” och det är inte bra om vi blir det här på Åland. I stället borde vi faktiskt utnyttja vår litenhet att vi skulle vara ett flexibelt samhälle som snabbt kan anpassa sig till nya förhållanden.

 

Ltl Anders Eriksson började med att fråga: Hur vill vi att Åland skall se ut i framtiden? Det här är bara ett litet axplock, men jag blev förstärkt i mitt eget tänkande och min egen tro under min resa när till Luxemburg, då jag råkade sitta bredvid en person som jobbade för Nokia, bor i Singapore. Jag frågade honom vad satsar man på där förutom all den ekonomiska utvecklingen. Jo, det är på hälsosidan därför att det är verkligen det som det kommer att finnas en efterfrågan på i framtiden, att människor får det bättre ställt, människor lever längre och människor vill mera sköta om sig. Jag tror absolut att där har vi fantastiska möjligheter på Åland, med det samhälle vi har, med den naturmiljö och den basinfrastruktur vi har byggt upp bl.a. inom ÅHS. Där tror jag att vi har en av de grejer som vi borde satsa och våga tro på, för det finns en marknad oberoende av om konjunkturerna går upp eller ner.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Ofta när lantrådet tar till orda upplever jag att han är väldigt missnöjd med oppositionen: vi kräver och vi har ett väldigt kort tålamod. Man säger att verkligheten är en helt annan när man sitter i regeringen än när man sitter i opposition, och det är den sannerligen! Men när det gäller att ha framgång i olika förhandlingar är det just lantrådet som har en viktig position mer än andra ansvariga ministrar. Det är just det här tillvägagångssättet som vi från oppositionen är kritiska till. Det är inte bara vi, också den tidigare chefsideologen inom centern Olof M Jansson är kritisk till hur man gör i dag från centerns sida, har vi tagit del av i tidningarna. Man säger att man har nått framgång genom detta koncept. Jag kan inte påminna mig om andra resultat från de möten och aftonskolor man har haft än att man har utredningar och löften om nya utredningar! Det skulle nu vara intressant att höra från lantrådets sida exempel på när självstyrelsen har tagit viktiga och betydelsefulla steg framåt,där lantrådet Roger Nordlund med sin diplomati har nått framgång.

 

 

 

Lantrådet Roger Nordlund

Fru talman!

Ltl Gun-Mari Lindholm säger att lantrådet ofta är missnöjd med oppositionen, men det är ofta så att oppositionen, inte minst ltl Gun-Mari Lindholm, brukar vara ganska missnöjd med landskapsregeringen och lantrådet, så vi är väl lika goda kålsupare på det området! När det gäller frågan om på vilka områden, så det viktigaste området jag har fokuserat på under alla mina år i landskapsregeringen, ända från 1991, är att se till att ålänningarna skall kunna ha arbete, att vi skall ha full sysselsättning här. Så länge vi har arbete och full sysselsättning klarar vi att hålla igång vårt samhälle, vi klarar att hålla igång kommunerna, vi klarar av basservicen och vi klarar av att ha en utveckling i samhället. Under min tid som lantråd har jag ägnat nästan, vågar jag påstå, 70-80 procent av mina diskussioner med statsmakten, i aftonskolorna, med regeringsledamöter, med statsministern, åt sjöfarten, eftersom sjöfarten har en sådan enorm betydelse i den åländska ekonomiska verkligheten. Där vågar jag faktiskt påstå att jag har haft en viss framgång, för skulle vi inte ha fått det sjöfartsstöd vi fick för lite över ett år sedan skulle situationen ha sett helt annorlunda ut i det åländska samhället i dag. Det tror jag nog också att ltl Gun-Mari Lindholm är medveten om. Det kommer jag faktiskt att fortsätta att ha som högsta prioritet.

 

Ibland, fru talman, när man är lantråd frestas man naturligtvis till att ta till storsläggan och ta till stora här på hemmaplan och framstå som en stark självstyrelsepolitiker som kan slå näven i bordet osv., men det är så att samma person skall sedan resa till Helsingfors, man skall sätta sig ner och diskutera med människor och försöka komma överens med samma människor som man har slagit i huvudet. Jag tror faktiskt inte att det är en så väldigt framgångsrik metod, men om ltl Gun-Mari Lindholm tror det får hon naturligtvis, när hon blir lantråd, pröva den strategin!

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Fru talman!

Lantrådet anser att vi är lika goda kålsupare. Det anser jag inte alls därför att rollerna är helt annorlunda för en oppositionspolitiker och en som sitter i regeringen. Enligt parlamentarismens regler som också lantrådet Roger Nordlund har varit med och infört är just rollfördelningen sådan att oppositionen kritiskt skall granska regeringen och regeringens politik och avkräva målsättningsformuleringar och mål för den fortsatta politiken inom samhället. Det är det vi håller på med. Men jag upplever många gånger att man blir kritiserad och man förstår inte, lantrådet tycker emellanåt att man inte är tillräckligt snäll! Det är inte det som vi är här för utan vi skall faktiskt granska och göra det kritiskt samt också avkräva svar från regeringen. Och när vi inte får det måste man ånyo fråga.

 

Vi fick alltså höra ett exempel där lantrådet har haft framgång under de sex år som han har varit lantråd. Det tackar jag för!

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Det är riktigt att det är oppositionens sak att kritisera landskapsregeringarna hela tiden, men det är också vår skyldighet att försvara oss och förklara varför vi driver den politik vi driver. Det är det jag har försökt göra här i dag när det gäller det speciella stödet och när det gäller vårt sätt att föra politik. Jag har erfarenhet av att jobba med ltl Gun-Mari Lindholm på regeringsnivå där vi har kommit väldigt bra överens och jag har också erfarenhet när vi har de här rollerna, och det är en del av det politiska systemet som vi måste leva med, om vi så tycker att det är bra eller dåligt.

 

Fru talman!

Ltl Gun-Mari Lindholm tog tidigare upp frågan om att avbyråkratisering inte skulle finnas i handlingsprogrammet och att vi på något sätt skulle ha nedprioriterat det, men jag vill verkligen påstå att det har vi inte gjort i den här landskapsregeringen utan tvärtom jobbar vi aktivt både på miljöområdet och inom andra områden för att minska på byråkratiseringen. Det är någonting som lyfts fram i debatten och jag tror att det faktiskt finns ett hundraprocentigt stöd för det i det här parlamentet och i den här regeringen, att ingen människa vill väl ha mera byråkrati än nödvändigt.

 

FÖRSTA VICE TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Lagtinget tar nu lunchpaus och plenum upptas igen kl. 13.00. (Kl.12.07).

 

                                            --------------------------------

 

(Kl. 13.00).

ANDRA VICE TALMANNEN: Plenum fortsätter.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Herr talman!

Det är ont om ledamöter i bänkarna och det är tråkigt. Jag hade gärna sett att flera hade varit här för att fortsätta diskussionen – men det ser ut att lösa sig, alltfler kommer in i salen!

 

Efter att ha suttit och lyssnat på den ganska livliga debatten en längre tid kan man ställa sig frågan: Vad diskuteras egentligen och vad är problemet? Frågan om näringsstödet, som man har hängt upp debatten på, har utvecklats till en allmän debatt om näringspolitiken.  I allmänhet när regeringar diskuterar näringspolitik och bidrag brukar situationen se litet annorlunda ut än vad den gör på Åland. Lantrådet sade att för honom, ända sedan han blev medlem av regeringen, har den viktigaste frågan varit full sysselsättning. Det är en viktig utgångspunkt för näringspolitiken. Ofta när arbetslöshet råder eller arbetslösheten hotar att växa till sig vidtar regeringen näringspolitiska åtgärder. En annan situation där regeringar brukar vidta näringspolitiska åtgärder är när någon väldigt dominerande del av näringslivet hotas av nedläggning eller omstrukturering och man befarar att en sådan förändring kommer att resultera i ökad arbetslöshet. En sådan diskussion har präglat sjöfarten under en lång tid och många landskapsregeringar, finansutskott och lagtingsledamöter har varit engagerade just i den diskussionen.

 

Det finns förstås delade meningar om de åtgärder som har vidtagits kommer att ha en tillräcklig effekt för själva näringens fortbestånd och utveckling, men det som jag tror att man ändå måste konstatera i det här fallet är att den effekt som utflaggningen och den kraftiga konkurrensen inom sjöfarten har på sysselsättningen är att den påverkas av stöden på det viset och den långa diskussionen att den sker ganska behärskat och samhället har en större beredskap att motverka effekterna på sysselsättningen än om utflaggningen hade skett under en betydligt kortare tidsperiod än vad som nu är fallet.

 

För de flesta regeringar och politiska institutioner är just full sysselsättning en av de viktigaste syftena med näringspolitiken.

 

Om man tittar på det åländska samhället, även om man, som det ofta görs, målar upp hotbilder, så är situationen ganska stabil. Vi har en hög sysselsättning, som lantrådet sade - jag håller med honom – ålänningarna arbetar kolossalt hårt, de flesta mer än kanske är hälsosamt, många har idéer som man vill förverkliga men som de av brist på tid kanske inte kan fullfölja. Vi har alltså ett väldigt aktivt och expansivt samhälle, inte bara ekonomiskt, där människor är väldigt påhittiga och sysselsätter sig själva och andra. Detta gör att näringspolitiken blir mera en sorts spekulation i vad som behövs i framtiden för att långsiktigt trygga den höga sysselsättningen och att, som man säger, skapa nya företag och komma med nya idéer ifall de sysselsättningsgrenar som vi har tappar terräng och inte mera kan vara ekonomiskt bärkraftiga.

 

Den situation som uppkom när Chipsen såldes var den att väldigt många aktieägare tjänade mycket pengar. Antagligen av några anständighetsskäl bildades investmentbolaget för att man ändå tyckte och kände att man ville försöka hålla kvar en del av kapitalet på Åland och att det skulle investeras här i samhället eftersom ändå, om man ser det i ett bredare perspektiv, Chips framgång också är en framgång för hela det åländska samhället.

 

Så tillkom då utredningsstödet och det kan man tycka vad man vill om. Det som många tar utgångspunkt i sin kritik i är någon slags generell inställning till att man är negativ till bidrag. Jag läste ett uttalande – jag vet inte om det är sant – där ansvariga näringsministern sade, att nej, det här är nog inte borgerlig politik! Men då skulle jag nog vilja kontra med att säga att inte är det socialdemokratisk politik heller! Så vad är det då för sorts ekonomisk politik?

 

Under många år har vi socialdemokrater sagt att landskapsstyrelsen inte skall gå in som investerare och ägare i anläggningar och i bolag av olika slag. Vi ser hur det stoppar upp, kan man säga, privata initiativ eftersom landskapsregeringen är en så dominerande ekonomisk kraft. Man har ett fastighetsbestånd som ingen annan har, som man har problem med att sköta och som förfaller. Den ekonomiska nyttan tar man inte ut. Man har investerat i olika företag, men därifrån borde man ut i stället för att öka antalet bolag där man är delägare, anser jag, och man borde vara ytterst försiktig att dela ut stora bidrag till olika offentliga organ som skall driva anläggningar. Och situationen, som den är i dag, när man också har som ett alternativ att bygga golfbanor, den kommer sig av att någon gång på nittiotalet när man såg att turismen inte utvecklades så diskuterade man ett begrepp som här har nämnts, nämligen infrastruktur. Traditionellt betyder det att samhället satsar i kommunikationer, i vägar, i utbildning, i offentlig service, för att skapa förutsättningar för företagande, men på nittiotalet breddades begreppet och man började tala om turistisk infrastruktur och då, menar jag, att man kom in på fel väg i politiken på Åland.

 

Eftersom landskapsregeringen har så mycket ekonomisk kraft så varje gång man sätter igång en rörelse att börja aktivt delta i sådana investeringar och finansieringar av sådana projekt så är det ganska naturligt att de privata drar sig undan och sätter sina pengar i någonting annat, åtminstone skulle jag göra det om jag vore affärsman. För varför skulle jag sätta mina pengar i blöt och riskera dem om investeringen ändå görs av det offentliga som sedan är beredd att ta allt ansvar för driften i framtiden! Det där brukar jag elakt kalla för socialisering, och det är ju det som det är. Den här politiken, och det säger jag rakt ut, den har skapats av framför allt center och liberaler. Sedan har kanske andra partier hakat på. Vi har hela tiden varit kritiska mot dem. Under den förra perioden när simhallarna kom till var vicelantrådet Jörgen Strand en av de största kritikerna till de jättestora bidragen. Vi kritiserade dem också och var emot dem. I stället, sade vi, att om man skall satsa på infrastruktur skall man satsa på bostäder.

 

Det blev som det blev, men resultatet är att det som egentligen är kommunala angelägenheter, dvs. simhallar, kulturhus osv., de har subventionerats så till den grad av landskapsregeringen att det kommunala ansvaret blev ganska litet. Nu har då kommunerna driftsansvaret kvar för att försöka få dem att gå ihop och det kommer antagligen att äta ganska mycket av deras resurser för social, kultur- och andra ändamål. Det ligger alltid en viss tanke bakom de ursprungliga ansvarsfördelningarna och det är det att om landskapsregeringen ger för stora andelar till kommunerna så finns det en risk för att man förbygger sig, som det gick med Geta skola. I all politisk välvilja försämrar man på något vis för dem som man vill förbättra. Och samma sak händer förstås med näringslivet om landskapsregeringen skall gå in snabbt. Men det finns naturligtvis ett intresse för landskapsregeringen att vara med, som ltl Mats Perämaa sade, i vissa samhällssatsningar som är av infrastrukturell karaktär, som flygtrafiken och den fiberoptiska utvecklingen, som jag har pratat om. Jag hör att det snurrar runt i huvudet på några, men sedan är det liksom, att nej, det där vet vi inte någonting om och det där skall vi inte fundera på nu utan det väntar vi med! Men det är det som är framtiden. Det är inte självständighet utan det är en fiberoptisk kabel som är framtiden. Det är inom IT-branschen som så väldigt mycket tjänster kommer att produceras i framtiden och vilken roll man än har i IT-produktionen så måste man ha den där kabeln för att kunna sälja sina tjänster. Och den skall vara ägd av samhället, inte av ett privat bolag, för då får vi privatmonopol som vi har inom transportsektorn. I stället för att igen göra ett nytt stöd för att stöda transporter, så ta bort det privata monopolet! Men det är så att den borgerliga majoriteten inte tror på marknaden och man tror inte riktigt på konkurrens, så man går in gång efter annan och jag vet inte om det beror på broderskapet eller om det är faktiskt så att man ekonomiskt tror att det är enda möjligheten att hålla igång den åländska ekonomin.

 

Det här stödet är alltså en pipa snus i det stora sammanhanget, men det visar på en problematik som är betydligt större och det är ansvarsfördelningen för marknaden, för den ekonomiska politiken och för landskapsregeringen. Jag vill se en landskapsregering som mycket, mycket mindre direkt ekonomiskt går in och investerar, som blir liksom en del av näringslivet på Åland.

 

Om man tänker på framtiden kan jag till vissa delar hålla med ltl Anders Eriksson om det att det här nya, det är som om det skulle komma någonting alldeles speciellt som bara vi här på Åland har hittat på och som vi kan sälja. Det finns säkert sådana idéer, men det är inte den stora affären, som sjöfarten eller något annat, som skall garantera sysselsättningen och allt långt framöver. Vi lever i en globaliserad värld där de stora företagen är internationella, men de privata små entreprenörerna, egenföretagare, finns det överallt i världen som har idéer och de kan både skapa ekonomisk verksamhet och de vill, och det är dem vi skall stöda. Så gott som alla stora företag har ofta börjat från ett litet, litet företag. De flyttar inte bort, åtminstone inte i första taget och det är de som också skapar lokal sysselsättning. De kan finnas både i skärgården och på landsbygden och var som helst. Jag skulle vilja se en mycket, mycket större inriktning på småföretagarna; de finns inom IT-branschen, inom hälsosektorn, speciellt den alternativa sjukvården, inom konstnärliga yrken, inom design, de finns också mycket inom det som har med IT-design och sådana saker att göra, alltså yrken som är tämligen moderna som de unga människorna är engagerade i och intresserade av. Sedan kommer det naturligtvis alltid att vara så på Åland att jordbruket är viktigt, sjöfarten är viktig och fisket är viktigt.

 

Men det rimmar lite illa när Ålands Framtids ledamot Anders Eriksson är så absolut emot det här bidraget när han för några veckor sedan ville höja investeringsbidraget för jordbruket, fast det inte ens fanns projekt för det utan det var tänkt att om det skulle komma något projekt måste pengarna finnas här. Det är verkligen att stimulera till att få ut ännu mera bidrag inom jordbruket.

 

Det är nog så att vi alla måste ta vårt ansvar med det här med bidrag. De flesta av oss är beredda att dela ut bidrag till näringslivet. Det som är väsentligt är att det finns en massa stöd som vi har haft i åratal och om man skall se på frågan om byråkratisering skulle jag tycka att de stöden borde man bli bättre på att marknadsföra och framför allt att de kommer till de entreprenörer som vi har. Min och mångas erfarenhet är fortfarande att problemet med Ålands landskapsregerings administration är att man får vänta, man får vänta i månader på svar, om man får svar och om man får svar får man svar typ handlingarna är inte fullkomliga, man måste ha kompletteringar osv. Detta har att göra med förvaltningslagen. Så fungerar inte moderna förvaltningar. Det tar genast tag i anhållan, den som har sökt skall få besked vem som handlägger ärendet och sedan skall man kunna få stöd och hjälp för att ansökan skall gå igenom, inte ett sådant bemötande, att, nej, det här går inte utan man skall vara med och utveckla idéerna. Men jag känner att det finns inte riktigt den inställningen ännu inom politiken och inte inom förvaltningen. Det kan bero på – jag säger inte att det beror på det – att den grupp som i dag sköter näringslivet är ganska homogen, den består nästan uteslutande av män, både på vår förvaltning och ute i näringslivet, de bor alla ganska på samma ställe, de bor på samma sätt, de gör ungefär samma saker, det är en ganska homogen grupp och varifrån skall då de nya idéerna komma?

 

Jag tror att det tyvärr också är så inom förvaltningen. Den nya framtidsdagen som nu skall komma, det är samma män i samma kostymer som skall sitta och lyssna på varandras utläggningar. Det är inte några invandrare, det är inte några kvinnor, det är en enda, som väl skall tala om kommunsammanslagningar – det lär inte komma några nya ekonomiska idéer från det! Motivationen att ta till sig några andra idéer än dem som odlas inom den här särskilda kretsen finns inte. Och det är inte något speciellt för Åland, så är det i stora delar av världen, men om man tittar på de nya företag som kommer så är det inte från den här kretsen de kommer, utan det är mera en påverkningsgrupp om att skatterna skall ner och de flyttar sina bolag och de håller på och gör affärer på sådana grunder.

 

Herr talman!

Detta näringsstöd har ännu inte tillämpats, som ledamoten Jörgen Strand säger. Det är ganska svårt att veta så absolut om det är bra eller dåligt, utan vi måste väl ge det en viss tid så att vi får se vad det går för. Men jag tycker att det är bra med den här debatten och jag tycker att det är viktigt att försöka ringa in: vad skall landskapsregeringen egentligen syssla med? Då är min ståndpunkt väldigt klar: det är ingen socialdemokratisk politik att fortsätta att göra landskapsregeringen till en investerare i anläggningar som egentligen borde drivas av andra.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Jag vill först tacka för ett intressant anförande. Jag tycker att det är bra om vi kan diskutera med varandra än medvetet förbi varandra som det ibland blir. Jag håller med och jag nämnde också samma sak att det borde absolut vara större inriktning på småföretagandet och småföretagarna. Det är intressant när vtm Barbro Sundback hänvisade till att ledamoten Strand hade sagt att det hundraprocentiga bidraget var absolut inte borgerlig politik och vtm Barbro Sundback säger att det är inte heller socialdemokratisk politik. Då undrar man: vems politik är det riktigt sist och slutligen? Är det centerns politik? (Från salen, vtm Sundback: det är mycket det) Vtm Barbro Sundback säger att sossarna har genomgående varit kritiska till näringsstöd och samhällsbolag, och det är sant, det har vi hört. Jag håller helt med det att när man från näringslivet vet att det här kommer ändå landskapsregeringen att sköta, så det är klart att man inte lägger sina pengar i blöt, det borde vem som helst förstå. Så är det! När det pratas om infrastruktur kan jag säga att har vi en saklig och bra debatt måste vi inse våra egna misstag också. De första projekten som kom var allhallen och kk-huset, som det blev en typ av tävlan mellan och jag tar mitt ansvar när det gäller allhallen. Jag trodde det skulle bli en helt ny typ av regionalpolitik, dvs. vi placerar ut ett sådant här guldägg i en turistregion, men det blev tyvärr inte vad jag trodde att det skulle bli. Jag hoppades på mycket mera uppslutning och engagemang från Eckerö kommuns sida än vad det har blivit, men det är en annan femma. Det har fortsatt: man har tagit över travbanan och nu skall man bygga golfbana och det är klart att en privat entreprenör riskerar att benen slås undan när det kommer en ”samhällssatsning”, så långt är vi ganska eniga.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Det är bra att vtm Barbro Sundback nu lyfter fram IT. För fem år sedan när jag gjorde det blev jag hånad och raljerad här i lagtinget, men det är bra att det har gått hem för det är en viktig framtidsnäring och också ”italiseringen” av befintliga näringar, som vi kallade det då. När det gäller det påstådda monopolet inom telekommunikation är det så att i Mariehamn finns det fyra-fem aktörer som konkurrerar på marknaden. På landsbygden ägs nätet av brukarna, det är ett andelslag där jag och alla som bor på landsbygden har en andel och vi har vår fulla rätt att gå på andelsstämma och härja om det som andelslaget levererar inte passar oss. Det där med monopol tror jag kommer från någon föreläsare som socialdemokraterna har haft här; man har mycket problem med detta i Finland att man har olika sorters monopol och man vill inte bygga ut nätet. Här på Åland är det så att 98 procent av hushållen har tillgång till bredband i dag och det är världsunikt, det finns ingen annanstans som en hel region, ett land, har så bra täckningsgrad, så där är vi nog långt framme och jag håller med vtm Barbro Sundback att det är en otroligt viktig infrastruktur.

 

Jag måste påminna vtm Barbro Sundback att hon ingår i regeringstruppen. Det var verkligen svidande kritik. Jag kan nog hålla med till många delar, men, snälla, låt oss i oppositionen vara dem som kritiserar så att vi har någon roll också här i lagtinget!

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Herr talman!

Man måste skilja mellan dem som äger nätet och dem som levererar tjänster. Det är en stor skillnad. Det är inte bra när ägaren också är tjänsteleverantör. Det finns EU-bestämmelser att man måste öppna upp nätet för konkurrenter, men den som äger nätet har i praktiken stora möjligheter att försätta konkurrenten i en sämre situation än de tjänster som man säljer själv. Det finns det gott om exempel på i vår omvärld. En sådan situation skall vi inte ha, inte i Mariehamn och inte någon annanstans heller på Åland utan det är mycket bra om man följer den svenska modellen där samhället äger de fiberoptiska näten. Det där med landsbygden och andelsägandet är lite speciellt, men principen är väldigt viktig.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

När det gäller situationen på Åland är det så att en aktör äger näten och en annan aktör levererar tjänsten och man ser vem som är marknadsledande, men det finns flera tjänsteleverantörer. Det finns ett stort företag till internationellt som kan leverera tjänster åt alla på hela Åland. Det som vtm Barbro Sundback säger stämmer inte riktigt. Att våldsocialisera datanät är inte socialdemokratisk politik och det är inte Frisinnad Samverkans politik och det är inte centerns politik, utan det är någons politik vars system har rasat för länge sedan – kommunism! Att våldföra sig på privata företag som dessutom är framgångsrika och som utan att det har funnits lönsamhet i satsningarna har gjort det över hela Åland och fått ett litet bidrag av landskapsregeringen. Dessutom finns det klara lagstiftningar att man är tvungen att upplåta det här. Där kan jag medge att det är en brist på övervakning av den lagstiftningen, för man kanske är lite osmidig mot konkurrenterna. Det är också en brist att man har ett så stort ägande i en tjänsteleverantör. Detta borde granskas av kommunikationsministeriet. Jag råder vtm Barbro Sundback att förmå sin regering att skicka ett brev till kommunikationsministeriet att vänligen granska situationen på Åland så tror jag att de små problem som vi har här löses, men att börja våldsocialisera bredbandsnät är för mig helt främmande.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Herr talman!  Att man skall börja kalla in inspektörer från Helsingfors låter inte som någon obunden politik precis! Jag tycker inte heller att det är ett bra sätt att driva fram frågan. Det är att jämföra med t.ex. vägnätet. Det är bra att samhället äger så gott som alla vägar. Det finns privata vägar som ansluter alldeles till hemmet och det är i sin ordning, men hela grundnätet borde alltså vara samhällsägt, och det kommer jag att jobba för framöver. Konkurrensen är det viktigaste för leverantörerna för det finns redan många unga människor på Åland som vill skapa produkter, men de har inget nät de kan sälja det i.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Herr talman!

Jag håller med vtm Barbro Sundback att vi skall satsa på småföretagare. Den delen av en näringspolitisk diskussion är synnerligen viktig. Jag är också tacksam och glad för att vtm Barbro Sundback i en stor del av sitt anförande höll till det som jag och vi har sett som egentligen grundfrågan i hela spörsmålet, nämligen att hålla isär den offentliga ekonomin och den privata ekonomin. Man måste kunna skilja åt dem, att det inte går ihop. Det beskrev vtm Barbro Sundback på ett bra sätt och jag kan bara säga att så anser vi också och just i det specifika stödet som föreslås här, på det vis som jag har beskrivit det där ett visst företag i media går ut och säger att man har blivit lovad stödet, man vill ha det och det behövs och så fattar landskapsregeringen precis motsvarande beslut någon vecka senare, så visar med all tydlighet att gränsdragningen kanske inte finns där. Det är grundproblematiken som vi vill få fram och jag tycker att det är bra att socialdemokraterna har uppfattat det också och tycker likadant.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Herr talman!

Det är alltid roligt när man har samma uppfattning! Det är lättare att komma vidare i diskussionen, att det inte hakar upp sig och t.o.m. går bakåt i vissa fall. Det kommer alltid att finnas gränsdragningar. De är svåra och jag tror att i viss mån måste man göra bedömningar från fall till fall. Huvudsakligen skall dock landskapsregeringens insatser vara så små som möjligt, enligt mig och inte som har det blivit nu nästan: så stora som möjligt. Det gör det ointressant för det privata kapitalet.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Herr talman!

Jag håller med om det också. Det är vår grundfilosofi. Så är det och det är kanske konstigt att säga det när vi ser att vårt samhälle nästan har gått till det motsatta hela tiden. Gränsdragningar mellan offentlig ekonomi och privat ekonomi är inte alldeles lätta. Vi kan säkert enas om att ibland behövs det infrastrukturella projekt; det sade vtm Barbro Sundback och det har jag också sagt här. Det blir säkert en diskussion vad som skall anses vara ett infrastrukturellt projekt, om det ena är det eller om det andra är det och man kan ha olika åsikter där, men ändå måste vi på något vis vara medvetna om de här sakerna. Vi måste hela tiden tänka när vi pratar bidragspolitik att det ändå skall finnas en skiljedragning mellan det offentliga och det privata. Det är bra att det har kommit fram tydligt.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Herr talman!

Gränsen för vad som är det allmännas ansvar har skjutits ganska långt i dag och det är precis som ltl Anders Eriksson sade, åtminstone delar jag den uppfattningen, att det var allhallsprojektet som gjorde att man kom in på den här näringspolitiska vägen – och sedan har det fortsatt av ett slags politiskt intresse av att fånga upp väljare osv. samt måna om projekt som olika politiker av olika skäl har haft intresse av. Det är politikens väsen och det kan man inte göra så mycket åt, men det är kanske dags nu att dra gränsen tillbaka, eftersom vi vet att det finns mycket pengar i det åländska samhället. Jag tycker också att det är logiskt att tänka sig att om de privata inte vill gå in och investera, då tror de inte på projektet. Om samhället skall gå in är det nästan bäddat för att vi skall ta kostnaderna i framtiden. Jag tror inte att väljarna tycker att det är det viktigaste vi skall göra. Min uppfattning är att vi skall satsa på hälso- och sjukvård, på miljövård, på de gamla. Det är vår primära uppgift.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik: Avstår.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. Talmannen vill rent allmänt påminna ledamöterna om att debatten här och nu rör näringsstöd och spörsmålet däromkring.

 

 

 

 

Ltl Dennis Jansson:

Herr talman!

Jag måste säga att när spörsmålet blev jag först lite förvånad. Jag förstod överhuvudtaget inte varför man ställer ett sådant här spörsmål. Har vi överflöd av nya projekt, satsningar och idéer som får fart på Åland i dag? Nej, det har vi inte! Vi har nästan ingenting. Vi har fullt sjå att bevara sådant som någon gång har startats förut, segelfartyg som är på väg att säljas bort från Åland och flera andra olika projekt som man på något sätt måste försöka hålla kvar eller behålla lönsamhet i.

 

Att näringsavdelningen nu med minister Jörgen Strand i spetsen har valt att förändra en stödform så att det finns möjlighet att utreda projekt ordentligt före de genomförs och  att det skulle finnas en anledning att debattera sönder en sådan fråga överhuvudtaget förstår inte jag. Återbetalning av ett stöd för en utredning! Lyckas ett projekt, får man ihop en ny idé, får man den att fungera, kanske det kan handla om ett skärgårdsprojekt på Kumlinge, vem vet, någon ny idé som någon har att genomföra där, låt oss säga att det uppstår en massa nybyggnation och en ny turistnäring på grund av att man har gjort en genomtänkt och tydlig undersökning som visar på att så här skulle man göra och inte så där, om man satsar rätt från början, är det fel då! Skall det återbetalas? Varför? Då har ju samhället vunnit! Det har skapats nya arbetsplatser, nya skatteintäkter, ny näring. Det behöver inte vara på Kumlinge, det kan vara på landet, det kan vara i staden, det kan vara var som helst på Åland. Vi behöver ha nya saker som händer nu och det är verkligen nu. Att då sitta och kritisera att man har ändrat formen och gett möjlighet att stöda utredningar på ett annat sätt! Det är väl bättre att stöda utredningar i stället för att betala bidrag på upp till 80 procent på projekt som man inte har haft råd att ha tillräckligt bra utredningar utan i stället blir de alldeles för dyra. Det finns exempel på det i Finström bl.a., där man inte hade råd att köpa in tillräckligt ordentliga utredningar, så det blev inte riktigt såsom det skulle, det blev för dyrt. Hade man gjort en marknadsundersökning kanske det hade visat sig att det inte var helt rätt att göra på det viset, vem vet!

 

Jag tror faktiskt att vi skall strunta i att kritisera förslag av den här modellen. Jag tycker att det är ett bra initiativ. Det finns nu möjlighet för både företag och  privatpersoner att söka stöd för utredningar för sådana projekt som kan vara nya lönsamma verksamheter i framtiden för Åland.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Herr talman!

Bara en reflektion när ltl Dennis Jansson sade att det är bra att ge pengar för då kläcks det idéer. Jag tror inte att det är pengar som det är brist på i dag i samhället. I dag finns det väl pengar i det åländska samhället, men har det kommit fram några idéer! Jag tror inte att det kommer några mera idéer för att man ger ett hundraprocentigt stöd till en konsultutredning utan ansvar. Det vi frågar efter i spörsmålet är om det inte finns något ansvar bland dem som vill ha en utredning, att man har en skyldighet att betala tillbaka. Det är bra som ltl Dennis Jansson säger om det kommer ut en bra idé av en utredning. Det skulle också kunna finnas ett litet moraliskt ansvar från den som vinner på det här konceptet att man kan betala tillbaka lite, om idén blir bra – som grundtanken var från början men som nu har blivit ändrat till att man kan ge upp till 100 procent stöd och max 70.000 euro. Det är grundtanken i spörsmålet.

 

Ltl Dennis Jansson, replik:

Herr talman!

Jag skulle vilja säga att det finns idéer i dag, sådana personer som kanske inte normalt skulle ta sig för att driva dem vidare. Om det nu finns en möjlighet att söka stöd för att göra en utredning och för att sedan skall få upp kapital till det  är det bra. Det finns mycket kapital i samhället i dag. Hade man kapital på Åland i dag tror jag att man hellre satsar på en säker avkastning, det är tryggare för marknaden på Åland i dag. Det är tyvärr ingen säker marknad att satsa pengar i på Åland som det är i dag, men kommer det en bra idé som får en vettig utredning och en vettig marknadsundersökning, ett vettigt underlag, som man kan motivera en större kapitalinvestering i, då kan det bli någonting. Men möjligheten måste finnas. Jag tror att det är bättre att man ger bidrag i utredningsskedet i stället för överstora bidrag i investeringar direkt, kanske utan vettiga utredningar. Då är det bättre att satsa pengarna i ett tidigare skede. Det är väldigt förnuftigt resonerat.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Herr talman!

Men den tanken fanns också i första förslaget som kom, men det var ett visst ansvar kopplat till stödet. Det har vi inte här. Det står att man eventuellt kan ta det tillbaka. Om det blir en investering skall man räkna av på det investeringsstöd som man får på själva satsningen. Jag undrar om det faktiskt är utrett att man kan blanda ihop de här två stöden på det viset. Det skulle var roligt att veta det också, om man har rätt att ta från ett stöd för att utreda en sak och ta från det stödet som man skall få på själva investeringen. Är det här någonting som landskapsregeringen är 100 procents säkra på nu att man får göra det, så att det inte igen är en sådan här groda med stöden!

 

Ltl Dennis Jansson, replik:

Herr talman!

Ett visst ansvar jo. Men tänk om det kommer till ett nytt projekt som genererar 200 anställda under en tid på 15 år framåt! Vem är den stora vinnaren då? Är det inte Åland som helhet som tjänar på det! Det skall göras mycket marknadsundersökningar så att man verkligen hittar de där unika sakerna som är svåra att hitta. Det kommer upp mycket idéer, men det är bara några få idéer av många som verkligen går att genomföra, som det kan bli pengar av. Det är ändå pengar det handlar om i sista ändan.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Herr talman!

Det är svårt att uppfatta den ideologiska basen i ltl Dennis Janssons anförande. När det gäller frågan om utredningar och om man delar upp det på det viset att en bra marknadsundersökning, en bra utredning och sedan förverkligandet av affärsidén leder till någonting gott och det blir framgångsrikt och man tjänar pengar låter det förstås bra. Men risken är att själva utvärderingen, utredandet, blir i fokus om man ger hundraprocentiga bidrag. Ltl Dennis Jansson nämnde av någon anledning att om det skulle finnas ett företag i Kumlinge som skulle starta upp någon bra turistisk idé så skulle det vara jättebra att man skulle utreda det här, och det skulle det säkert vara också, om man skulle förverkliga det. Men jag är helt säker på att om vi skulle ha företagare med de finansiella musklerna på Kumlinge som det företag som har nämnts här i debatten, som kan vara aktuellt för de här stöden, så hade de haft en idé i april-maj och velat förverkliga den, så inte hade de suttit och väntat på vår debatt om stödet i september-oktober utan då hade de satt igång att förverkliga sin goda idé. De skulle ha utfört marknadsundersökningen och antagligen ha startat upp det och kanske tjänat pengar redan i dag. Men det här sättet att ge bidrag leder till att det blir fokus på utredningarna, och det är fel. Det är ändå verksamheten som är det viktiga.

 

Ltl Dennis Jansson, replik:

Herr talman!

Ltl Mats Perämaa hittar inte den ideologiska basen här. Jag är helt övertygad om, och jag talar t.o.m. av egen erfarenhet, att det lönar sig faktiskt att utreda ordentligt före man gör saker och ting och tänka efter två-tre gånger; annars är det stor risk att det kan bli pannkaka. Vi nämnde Kumlinge som exempel. Hade dessa kapitalstarka entreprenörer som bara ville genomföra sin idé gjort det utan en ordentlig marknadsundersökning, gjort en alldeles för stor investering på ett visst område eller en för liten på ett annat, så att det blir att kosta ännu mer i sista ändan, så kanske alltihop faller omkull. Det är därför det måste göras utredningar och det är värdefullt att det görs i ett tidigt skede innan man sedan kanske ger ytterligare bidrag för investeringar och för nya idéer som inte är väl utredda. Jag tycker att det är landskapsregeringens absoluta skyldighet att se till att man är med och ger förutsättningar att få igång nya saker. Det skall vi här i salen också stöda. Vi skall se till att det finns möjligheter, resurser, att hjälpa till att få igång nya projekt och att de från början får en bra bas så att de inte blir vacklande. Det är väldigt viktigt. Det tycker jag också att ltl Mats Perämaa borde hålla med om.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Herr talman!

Fullständigt självklart! Men det principbeslut som finns i dag medger att vi ger stöd upp till 50 procent av de kostnader som en utredning kräver. Det är en mycket sundare bas för en fortsättning att företaget som vill förverkliga sin idé och utreda den har en egen risk i det skedet också än att det inte är bara landskapet, samhället, som har tagit på sig hela risken, för då blir det lätt så att man kanske börjar utreda vilken idé som helst utan att man själv kanske egentligen tror att man vill förverkliga den vidare. Det blir lätt att man fokuserar på utredningar; det blir en massa utredningar där kanske någon är bra, men kanske många är dåliga. Därför måste också företagaren vara med och ta en liten risk för att man inte utreder någonting bara för utredandets skull. Det borde också Frisinnad Samverkan, med den ideologi man försöker föra fram här, egentligen borde tycka!

 

Ltl Dennis Jansson, replik:

Herr talman!

Ltl Mats Perämaa inser också att vi på Åland har en annorlunda struktur. Vi har ett näringsliv som är till 40 procent lokaliserat till havs. Där finns kanske förutsättningarna i dag, där har man gett bra förutsättningar för att bedriva verksamhet i dag. På land har det avstannat ganska mycket under de senaste åren. Det krävs lite extra insatser från samhället nu för att få igång nya saker. Att ta risken att  vara den som sedan driver projektet, då kommer vi till entreprenören, att verkligen stå där och borga med allt man äger och har och tro på sin idé! Men att få hjälp med att göra en vettig och grundlig utredning på kanske flera olika affärsidéer och välja den rätta, det ser jag inget fel i överhuvudtaget och det finns ingen ideologisk miss i den bedömningen, anser jag själv i alla fall.

När man däremot sedan satsar och går vidare och genomför det skall det vara den som tar risker som går vidare och gör det. Men att samhället är med och satsar i början och hjälper till att ta fram ordentliga utredningar i olika grad, beroende på hur stort projekt det är och hur lönsamt det kan vara för samhället på sikt, hur många anställda det kan generera osv., då är det någonting helt annat.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Torbjörn Eliasson:

Herr talman!

Det är bra att talmannen har fått in debatten på spåret igen så att vi har börjat diskutera spörsmålet och frågan om stödet. Det är alltid intressant med en allmänpolitisk debatt och en näringspolitisk debatt, men i dag skall vi försöka diskutera det som frågan gäller.

 

Först vill jag säga att jag tycker att ltl Dennis Jansson hade ett kort och bra anförande som jag håller med om. Ltl Brage Eklund och ltl Dennis Jansson hade en liten diskussion angående pengar och idéer som jag skulle vilja haka lite på. De har säkert rätt båda två, men om man tittar på detta med pengar och idéer – ja, det finns mycket pengar i det åländska samhället i dag, det vet vi alla. För den skull vill jag inte hålla med om att man kan dra slutsatsen att det inte finns några idéer för att det inte förverkligas så mycket just nu. Det finns säkert idéer, men det är så att de pengarna som frigjordes i samband med Chipsaffären, vilket jag också påpekade då, de söker sig naturligtvis direkt till en avkastning som är minst lika god som den som Chipspapperen gav, det är självklart. De pengarna går inte med automatik till nya idéer, där osäkerheten är stor. Det behövs andra pengar till sådant. Det finns några entreprenörer och även kapitalister som är beredda att satsa på sådant, men generellt gör man inte det.

Hela spörsmålet fick sin upprinnelse i den första tilläggsbudgeten, där detta förslag fanns och som behandlades i finansutskottet och där utskottet ställde sig positivt till pengarna, men där man inte fann det riktigt klart utrett hur reglerna skulle se ut och hur det skulle gå till. Däremot finns det nu i förslaget till andra tilläggsbudget och som jag sade i den debatten tycker jag att nu finns det regler och vi vet hur det skall gå till, så för mig känns det rätt att acceptera det.

 

Det har diskuterats mycket om ideologier här. Jag tycker att det är självklart, när det gäller exempelvis centern och regeringspartierna, att vi håller på den privata företagsamheten, det är väl ingen som kan tvivla på det. Det är också viktigt att hålla isär det privata och samhället. Men ibland finns det ändå en gråzon där samhället bör gå in för att kunna få igång det privata, och det har vi alltså kallat för infrastrukturella satsningar. Vi har gjort några, en kanske mindre lyckad och en mer lyckad och vi står också i beråd att göra sådana, men där är tanken att när samhället satsar pengar ger det möjlighet för näringslivet, för många företag, att förtjäna och den totala samhällsekonomiska vinsten är och skall vara positiv.

 

Kritiken i dag handlar om att detta skulle vara gjort för några större företag. Det håller jag inte med om. Det är helt klart formulerat på ett sådant sätt att det är öppet för alla företag. Jag tycker att framför allt kan små företag och entreprenörer med goda idéer få möjlighet att komma i åtnjutande av den här typen av näringsstöd. Man pratar om hundraprocentigt näringsstöd – observera – det här kan vara allt från noll till hundra, dvs. man kan avslå det om man inte finner det intressant, men man kan tänka sig att satsa hela 100 procent på en vidare utredning för en intressant idé för att komma fram till rätt företagskoncept. Detta för att vi exempelvis inte har skatteinstrumentet; på något sätt måste vi stöda nya idéer och företag.

 

Om man försöker göra en konklusion av den kritik som har framkommit här i dag tycker jag, som jag har sagt tidigare i replikerna, att jag inte finner någon gemensam linje i kritiken. Alla oppositionspartier har skrivit under spörsmålet, men jag hittar ingen röd tråd i det. Jag hittar inte heller några klara alternativ som man har presenterat utöver de alternativ som redan har accepterats av regeringspartierna, som pågår och där man jobbar men där de är långsiktiga. Det sades att byråkratin måste minskas, javisst! Det håller vi alla med om, det arbetar man på. Transporterna måste göras förmånliga för Åland. Javisst! Det jobbar vi på. Vi skall få fram flera entreprenörer, även om jag anser att det finns. Javisst! Beskattningen arbetar vi alla på med, också regeringspartierna. Men detta är långsiktiga insatser som vi inte kan räkna med att skall ge resultat i morgon eller ens nästa år.

 

Man kan också utläsa av debatten att i kritiken som har framförts har man vävt in många generaliserande omdömen om ålänningarna som jag ifrågasätter, där man säger att ålänningarna har tappat sugen, de lider av välfärdssjuka och vi saknar entreprenörsvilja m.m. Det finns för det första inget belägg för det här och sedan känner jag faktiskt inte igen den här beskrivningen, jag gör inte det. Jag känner många ålänningar som har mycket sug kvar och arbetar. Även om vi har det bra i samhället tycker jag inte att det är så att vi kan säga att vi lider av välfärdssjuka - och det finns många entreprenörer.

 

Jag tänkte ta fram ett litet exempel, nu när vi genomför den här stödformen, hur den kan arbeta på ett positivt sätt. Ponera att det kommer fram en liten entreprenör med en mycket god idé. Jo, då kan han få upp till 100 procent i stöd och han/de kan starta sin verksamhet och bli väldigt lyckosamma. Det är inte så lätt att få de här pengarna i banken, men här kan de få en möjlighet och jag tänkte ta ett litet exempel. Ni känner alla till företaget Skype. Det var två unga personer i Sverige som hade en idé som säkert i första skedet kunde verka lite smått vansinnig, det var antagligen inte så lätt att få pengar till det projektet. Vad hände? Jo, de fick pengar, jag vet inte hur, om det var via stöd eller om de fick det av någon kapitalist, det känner jag inte till, det var antagligen en kombination. Men på några år byggde man upp ett företag som nu såldes för 20 miljarder. Det är helt otroligt. Det här kan hända på Åland. Våra hjärnor är exakt lika konstruerade som de är i Sverige och hela övriga världen. Med en bra utbyggnad av bredbandet har vi samma möjligheter över hela Åland, även i skärgården, och det här kan faktiskt vara en framtidsbransch. Det finns flera entreprenörer på Åland som redan har visat sig duktiga inom den här sektorn och det finns säkert vilande idéer, som ett litet exempel.

 

Jag får av dagens spörsmålsdebatt ingen samlad bild hur oppositionen vill hjälpa sådana här nya entreprenörer, som det säkert finns på Åland. Vilka alternativ har kritikerna till att stöda åländskt näringsliv på ett nytt sätt, förutom med de instrument som vi redan har och de stora instrument som vi arbetar på – jag bara undrar, det skulle vara intressant att höra!

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Jag antar att ltl Torbjörn Eliasson riktar sig delvis till mig när han säger att han inte känner igen bilden att det inte skulle finnas någon entreprenörsanda på Åland osv. Det är fel. Så har åtminstone inte jag sagt. Däremot ser jag trender att det minskar. Jag uttryckte farhågor att vi har svårt att ersätta den breda kår av entreprenörer som snart pensioneras, men visst finns det entreprenörer relativt sett; i andra länder och regioner myllrar det av entreprenörskap, men ändå ser man en trend att det minskar och det har jag, som jag sade, inte några vetenskapliga belägg för, men också när man pratar med nu aktiva entreprenörer så oroar de sig för samma sak, att vem skall ersätta oss när vi slutar vår bana? Man måste inte läsa mitt uttalande som en viss potentat läser en viss skrift, men jag tycker att det här är någonting som alla borde ta åt sig av och fundera på. Det är vissa trender, som jag beskrev, som har gjort det så här och jag hör inte till dem som inte kommer med alternativ, jag kom med många funderingar i mitt anförande vad man bör koncentrera sig på för att också få fram entreprenörsämnen.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Herr talman!

Det lät faktiskt lite positivare. Det gläder mig att ltl Danne Sundman tror att det finns entreprenörer i det åländska samhället. Det jag vill komma fram till är att det finns någonting som man kallar för den självuppfyllande profetian, dvs. om man håller på och predikar samma sak tillräckligt många gånger så börjar alla tro på det. Det är viktigt att ta fasta på de positiva sakerna i stället för att gång på gång konstatera att vi lider av välfärdssjuka, vi har inga entreprenörer osv. Helt plötsligt börjar folk tro på det, det är farligt! Jag vill faktiskt vända på det och säga att vi har det bra, men vi skall se till att vi i fortsättningen kommer att ha det lika bra eller möjligtvis bättre, men då måste vi titta på nya saker. Vi har entreprenörer och dem måste vi satsa på. Vi kan inte räkna med att det kapital som har frigjorts från Chipsaffären kommer att satsas in i den typen av företagsamhet.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Det som ltl Torbjörn Eliasson säger om den självuppfyllande profetian är helt korrekt. Samtidigt måste man dock slå på larmknappen om man som åländsk politiker ser vissa trender. Det är inte så att man kan sitta ner och ta en pipa hasch och låtsas att det kommer en bro över Trouble Waters utan man måste ta problemen. När det gäller entreprenörer osv. kan man alltid diskutera och det är svårt att räkna dem också, beroende på hur man definierar entreprenör, men en trend vi ser är att det är många företag som är till salu, men ingen som köper dem, både små och stora företag. Den problematiken borde vi inte ha om vi skall ha många entreprenörer utan då skulle det vara auktion i stället när företagen är till salu. Havsvidden gavs som exempel; det skulle vara en otrolig möjlighet för en hugad turistentreprenör, men det såldes utanför Åland och det är säkert duktiga människor som nu har sett sin chans på Åland. Man skall inte riva ner hela ridån utan man kan titta lite i springan vad det finns bakom när man ser problemen.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Herr talman!

Javisst, ltl Danne Sundman, men jag tror att det är viktigt för oss alla här att vi har en korrekt beskrivning av verkligheten. Då kan vi fatta bra beslut. Det kan vi väl strida om, och vi har lite olika uppfattningar, men jag tycker att vi har närmat oss. Det här med att sätta sig och röka hasch och vad nu ltl Danne Sundman sade, det är just det som den nuvarande regeringen inte gör, för här diskuterar vi faktiskt en ny stödform där man vill se till att man skall kunna hjälpa företag, som också inbegriper unga, nya företag med unga entreprenörer med goda idéer, upp till även större företag med nya idéer. Spektret är stort, det är flexibelt, alla förutsättningar finns – och det är faktiskt att göra någonting nytt det!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Fredrik Lindqvist:

Herr talman!

Jag skulle vilja säga att Åland står inför två stora hot och dessa hot har vi debatterat den här veckan väldigt ingående. Det ena är miljön och det andra är näringslivet, dvs. basen för den åländska välfärden och våra förutsättningar att leva och bo här även i framtiden.

 

Ltl Anders Eriksson talade om desperation och jag vill inte säga att läget är desperat ännu, men det kommer att bli desperat om vi inte får en vändning på den trend vi är inne på. Vi läste i dagens Nya Åland att Silja Line är på väg att varsla 100-150 anställda och det här är bara en av alla signaler som vi nås av allt oftare.

 

Dessa Chipsmiljonerna har ofta förekommit i debatten och där är vi inom Frisinnad Samverkan helt på det klara med att det är oerhört viktigt att dessa pengar inte förblir på ett bankkonto utan att de kommer i ny omsättning i samhället. Samtidigt är det dock viktigt att se till att de omsätts på rätt sätt.

 

Herr talman!

Ett annat problem som inte så ofta berörs i debatten men som också är en av de stora näringspolitiska hoten på Åland , vill jag nästan säga, är generationsväxlingen. Det är också ett problem att det finns upparbetade framgångsrika småföretag på Åland som i dag står med företagare i pensionsålder och efterfrågan på dessa företag är väldigt dålig. Det innebär att det försvinner arbetsplatser och det försvinner ett serviceutbud som på alla sätt gör Åland mindre attraktivt att leva och bo på. Det här är också ett problem som måste vägas in i debatten om vår framtida näring.

 

Varför saknas då investeringsviljan på Åland? Vtm Barbro Sundback var i dag inne på att hon behöver inte socialisera för det sköter andra partier så bra om! Hon har rätt i det hon sade. Men jag vill lite försvara de partier som genom åren har anklagats, med visst fog, för socialisering och det är ju det att vi står faktiskt med händerna bakbundna när det gäller ett av de viktigaste instrumenten i näringspolitiken, dvs. skatteinstrumentet. Detta gör att vi kanske har tvingats till socialisering för att alls kunna göra någonting.

 

Herr talman!

Det som jag tror att vi är skyldiga det åländska näringslivet för att se till att pengarna börjar omsättas och placeras på rätt sätt är tydlighet i politiken. Det har nämnts här tidigare i dag att det är inte förvånansvärt att näringslivet står och tvekar inför olika projekt när samhället, landskapet, ofta och gärna är med som aktörer på den privata marknaden. Det har talats om golfbanorna och golfbanan nämndes och jag är inte så säker på att näringslivet skulle tveka en sekund längre om man visste precis exakt hur landskapet kommer att hantera den här frågan och kanske andra frågor! Tydlighet från oss politiker är alltså oerhört viktigt för att näringslivet skall våga sig på satsningar som ger verkningar i många, många år. Men vi har en utveckling som är på många sätt skrämmande. Jag har en viss förståelse för det sätt som ledningen för Rederiaktiebolaget Linden har agerat på sista året, samtidigt som jag vill vara kritisk mot att man i princip räcker ut handen till landskapet och den utvecklingen oroar mig. Samtidigt har jag som sagt en viss förståelse för det är lite av den politik som har blivit förd de senaste 15-20 åren, så den har gett företagare skäl att vara lite försiktiga själva och gärna stå med mössan i handen här utanför dörren till finansministern.

 

Återigen, herr talman, krävs det att vi blir tydligare i vilken näringspolitik landskapet skall föra. Det här kan vara ett sätt att reformera näringspolitiken, att försöka frångå dessa egna huvudmannaskapsinsatser och mera stimulera det som Åland lider en akut brist på, nämligen nya projekt, nya innovatörer, nya idéer. Det Åland behöver i dag är alltså nya Algot Johansson- och nya Gustaf Eriksson-typer s.a.s. som vågar lansera tokiga idéer och som man 30 år senare plockar ut 20 miljarder ur – för att ta i lite.  Vi behöver entreprenörer och så behöver vi också släppa fram de entreprenörer som vi har i dag så att de kommer till skott.

 

Jag vill tacka näringsminister Strand för ett oerhört gott arbete med de här frågorna, men att ändra den här strukturen är inget lätt arbete. Jag tycker dock att Strand är på god väg.

 

Herr talman!

Jag vill citera en insändare i gårdagens Tidningen Åland som har rubriken ”Vi måste stötta varandra”. Det här är också ett stort problem i vårt åländska näringsliv, nämligen det som brukar kallas den åländska avundsjukan. Insändarskribente nämner tre viktiga aspekter som vi borde jobba och bli bättre på. Det ena är att vi når inte ut till kunderna och vi får inte ut känslan av vad en Ålands mästare är eller kan vara. Det tycker jag är en viktig poäng. Vi är säkert för dåliga på att marknadsföra oss. Det andra är att när kunderna är här bjuder vi inte på det där lilla extra som man minns från den egna utlandssemestern då någon sjöng och spelade vid ens bord på någon mysig restaurang. Vi kanske har blivit lite för lata helt enkelt. Det här accepterar inte en marknad som är hårt utsatt av konkurrens från Estland och många andra håll. Om vi inte blir bättre på det kommer vi att bli förlorarna.

 

Men, herr talman, det tredje och det absolut främsta elementet som nämns i insändaren är just detta att det finns så många som lägger ner så mycket energi på att stoppa någon som försöker med något nytt projekt och, som skribenten skriver, ”det är som att slå krokben på en egen medspelare som just skall göra mål”. Hur smart är det? Det är inte alls smart, det är jättedumt! Det finns ett talesätt: ”Hellre förlorar jag 20 euro än att du tjänar 100 euro!” Det är tyvärr lite så som mycket framstår här på Åland ibland och det här är just att slå krokben på våra egna medspelare. Vi måste, som insändarens rubrik är, ”vi måste stötta varandra”, vi måste inse att Åland är en destination och att vi har ett gemensamt intresse. Vi får inte lägga ner energi på att bromsa olika projekt. De sista åren har det bromsats ett projekt för 15 miljoner euro ute på Lilla och Stora Båtskär, ett projekt som skulle innebära en omsättning på 1,5 miljoner i året. Det är där vi har lagt ner energin.

 

Herr talman!

Det behövs nya fräscha idéer och framför allt: vi måste stötta varandra.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Herr talman!

Jag får tacka ltl Fredrik Lindqvist för ett mycket bra anförande. I det stora hela var allt helt okej och överensstämmande med det vi tycker. Han nämnde bl.a. skatteinstrumentet och det vet ltl Fredrik Lindqvist att vi har jobbat hårt från Ålands Framtid för att ta över. Tydlighet angående näringspolitiken likaså. När det gäller att stötta och bromsa varandra och stoppa olika projekt så är det inte det som spörsmålet går ut på utan det vi ifrågasätter är om man kläcker nya idéer och får fram nya idéer och då kan ge ett stöd på upp till 100 procent. Jag fick inte riktigt klart för mig hur ltl Fredrik Lindqvist ställer sig till det. Det var lite tvetydigt om den politik som förs, så det skulle vara bra om ltl Fredrik Lindqvist kan förtydliga det lite.

 

Ltl Fredrik Lindqvist, replik:

Herr talman!

I fråga om beskattningsbiten vill jag konstatera att vi är rätt eniga om att vi skall och måste överta beskattningsbehörigheten. Men jag vill understryka att vi inom Frisinnad Samverkan har fyra av 30 mandat i lagtinget; det krävs 20 av 30 för att göra ändringar i självstyrelselagen. Det vet ltl Brage Eklund. Regeringsblocket samlat har 17 av 30. Det är också för litet för att göra ändringar i blocket, så det krävs ett samarbete av hela Ålands lagting att komma någon vart, inte konfrontationspolitik.

 

När det gäller nya idéer med de här pengarna så tror jag att det kan vara ett sätt att komma dit som vi måste komma, dvs. få fram de nya idéerna. Jag tror inte längre på att landskapet går in som en halv huvudman här och där utan jag tror att det här kan vara ett sätt att komma dit som vi måste komma, dvs. få fram de nya idéerna. Jag tror inte längre på det här att landskapet går in som halv huvudman här och där och är med i investeringar utan jag tror att vi skall hjälpa näringslivet, som har pengarna att hitta på rätt grejer att använda dem genom att vara med och hjälpa till när det gäller att ta fram idéerna, men att sedan låta näringslivet vara dem som investerar i projekten. Jag tror att det kan vara ett sätt att komma vidare, åtminstone är jag beredd att försöka.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Herr talman!

Jag är medveten om hur många det behövs för ett övertagande av skattebehörigheten. Vi är nog från Ålands Framtid villiga att ställa upp för ett sådant åtagande  (Från salen: bara 19), men sedan är nog frågan om ltl Fredrik Lindqvist har alla regeringspartier med i ett sådant agerande!

 

Jag fick nu klart för mig att ltl Fredrik Lindqvist är för stödet. I fortsättningen, när den verkliga investeringen kommer, så tycker han att de som står för projektet skall finansiera det själva.

 

Ltl Fredrik Lindqvist, replik:

Herr talman!

När det gäller regeringspartierna kan jag bara tala för Frisinnad Samverkans del och där är vi nog rätt eniga om övertagande av beskattningsbehörigheten. Jag tackar för den hjälp som Ålands Framtid kan ge för att driva Ålands utveckling vidare! Sedan är skillnaden mellan ltl Brage Eklund och mig att han tillhör oppositionen och kan agera precis som han vill medan jag ingår i ett samarbete och i ett samarbete måste man kompromissa för att driva Åland framåt för alla ålänningars bästa. Vi har en sådan fördelning här i salen som Ålands folk har valt i senaste lagtingsval.

 

När det gäller stödet har vi uppenbarligen olika uppfattningar. Ltl Brage Eklund kanske tycker att stöd till näringslivet är fel väg att gå, medan jag har uppfattningen att det kan vara ett bättre sätt än att fortsätta att pumpa ut direkta investeringsstöd, som har gjorts tidigare.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand:

Herr talman!

Jag tycker att det har varit en bra debatt. Jag har själv lite förhoppningar och tankar om att det skulle bli en sådan näringspolitisk debatt som det har blivit i dag. Jag har suttit och lyssnat mest på sistone och jag märker att det finns en ganska stor samsyn i lagtinget när det gäller de ideologiska frågorna, att samhället skall lägga sig i så lite som möjligt. Jag har tagit åt mig av den debatten och kommer att föra de diskussionerna i fortsättningen också. Jag hoppas att de synpunkter som har kommit fram från partierna här i dag, från socialdemokraterna, liberalerna och Ålands Framtid, om mindre insatser från samhället och mera från privata i fortsättningen också skall råda. Det kommer att bli intressant när vi lägger budgeten att se om man menar någonting med det här eller om det här är någonting annat man pysslar med.

 

När det gäller sakfrågan vill jag säga, där varje talare nästan i varje mening har sagt att det är fråga om hundraprocentiga bidrag, att inget beslut är ännu fattat när det gäller finansering av någon utredning. Jag har tagit åt mig av debatten.

 

Det nämndes en del om gamla projekt, iTiden, Godbyprojektet och liknande. Jag har ganska gott samvete därför att när det gällde samhällsfinansieringen röstade jag emot det. Däremot skall jag villigt erkänna att jag tycker att iTiden, som det fungerar i dag, har blivit en succé. När det gäller t.ex. iTiden kommer jag att driva den frågan vidare, men det skall vara med privat kapital. Jag tror också att det finns förutsättningar i dag att komma vidare i den frågan.

 

Jag håller med vtm Barbro Sundback att dessa hundraprocentiga samhällsfinansierade projekten inleddes, som ltl Anders Eriksson själv sade, under hans tid som näringsminister och det har på något sätt blivit en ”sjuk” debatt efter det, allting skall finansieras av landskapsregeringen. Men jag känner nu stödet från hela lagtinget nu att vi kanske kan ha en ny linje när det gäller de här frågorna.

 

Jag tog upp beskattningen därför att jag tror att det skulle vara en styrka för Åland om vi kunde, efter Roslin-utredningen, hitta en samsyn i den frågan mellan alla partier och därför ville jag ta upp det ur den aspekten. Men det är dags nu att ta ett ställningstagande och få en enighet, det håller jag med om, precis som också lantrådet sade tror jag att enda vägen är via förhandlingar och goda argument.

 

När det gäller näringspolitik skriver vi i vårt handlingsprogram att näringspolitik är så mycket mer än bidrag och stöd. Det handlar om mindre byråkrati, som flera talare har varit inne på. Jag vet att landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman nästa vecka får igång jobbet ute på avdelningen; det kommer att finnas lagberedningsresurser och det kommer att betas av när det gäller miljöbitarna. Men det handlar också om utbildning; det handlar om infrastruktur i form av vägar, trafik till skärgården, flygtrafik och liknande. Det är också näringspolitik. Det gäller att hålla en hög kompetensnivå, ta influenser bortifrån. Här har vi ett samarbete med våra närliggande regioner. Det handlar också om att det i kommunerna skall finnas tillgång till bostadstomter. Det är en viktig näringslivsaspekt. Här vet jag att flera kommuner jobbar med frågan. I min hemkommun tror jag att vi har 250 bostadstomter inom de närmaste åren, vi har arbetsplatstomter, det är en viktig bit.

 

Det var intressant när jag träffade Orklas nya storägare och hade en diskussion med honom om näringspolitik, och vi kom in på frågan: Vad är viktigast i näringspolitiken? Jo, sade han, att hålla en hög moral i samhället, hålla god skola, bra barndagvård, låg kriminalitet och liknande. Han nämnde också kvalitet och kompetens som viktigt. De skulle t.ex. ha huvudkontoret kvar därför att de ville ha det nära odlare och fabrik för att kunna ha en dialog hela tiden mellan ledning och ända ner till dem som skall stå för kvaliteten när det gäller råvaran. Dessa saker tycker jag kommer lite på sidan om. Näringspolitik handlar ofta om bidrag och stöd när det diskuteras i detta forum eller i media medan det är så mycket mer.

 

Men, som sagt, jag har tagit åt mig av debatten, det verkar finnas en stor samsyn och jag skall försöka se till att det förverkligas så långt ut som möjligt.

 

 

 

Ltl Fredrik Karlström:

Herr talman!

Vi pratar om näringslivsutveckling och näringslivsfrågor och jag skulle gärna ha varit med lite tidigare, men efter lunchen var jag tvungen att smita en stund för att exportera en produktionsmaskin till Rumänien. Jag måste lasta den med två stycken lastare och en trailer, så jag var tyvärr borta, men det är lite halvtypiskt att det är just det som håller på händer nu att många företag börjar titta om sitt eget hus, titta på vad man skall göra och vad man inte skall göra och just produktionsmaskinen som jag hade är alltså på väg till Rumänien just nu.

 

I debatten har det poängterats flera gånger från landskapsregeringens sida att det är brist på idéer och det är det som var själva incitamentet till debatten också att vissa tycker att man inte skall stöda idéerna så väldigt mycket från samhället. Jag tycker att det är fel att påstå att det är brist på idéer. Idéer finns det hur mycket som helst. Pengar finns det hur mycket som helst, men det som saknas är människor som är villiga att satsa sitt liv, satsa allt de äger, satsa hela sin framtid på någonting som kanske är ganska osäkert, man vet inte när nästa beslut kommer att man förbjuder vissa näringar som man har gjort tidigare, man har på grund av beslut nere från Bryssel sagt att du kan inte fortsätta med vad du gör, det finns ingen rim och reson i det, men så är det bara och vi kan ingenting göra åt det! Det spelar alltså ingen roll om man ger en massa pengar till folk att utveckla sina idéer på om det inte finns människor bakom som kommer att börja driva de idéerna sedan. Jag är lite skeptisk till att man hyr ett kontor i ett fint utrymme där städning t.o.m. ingår och man anställer en person som skall driva ens projekt vidare, men i själva grunden fanns det ingen som riktigt brinner för den här idén utan det var en idé som man fick och man fick pengar för att utveckla den och vi anställde nog en kille som VD i bolaget, men sedan blev det inte så mycket! Det som saknas är personen bakom, den som vill jobba 18 timmar i dygnet, som stiger upp fem på morgonen och går och lägger sig tolv på natten och drar s.a.s. sitt eget projekt. Orsaken till varför det har blivit så här tror jag tyvärr är en del samhällets och politikernas fel. De senaste 15 åren har man inriktat människorna på att de skall utbilda sig, de skall utbilda sig för ett jobb, inte uppmuntrat människor att starta ett företag och skaffa sig ett eget jobb, det har man lite mer gått ifrån, man vill att folk skall få ha fem-sex veckors semester, man vill att folk skall få en lön även om de är hemma från arbetet några dagar på grund av att de inte mår så bra eller någonting annat som man har valt att stanna hemma för. Det är klart att det är en otroligt fantastisk trygghet för människor att man har sin semester och man behöver inte fundera så mycket på hur räkningarna skall betalas och hur man skall leva vidare utan vet man att jag blir sjuk så tar företaget hand om mig de första nio dagarna och sedan tar samhället hand om mig, och det är väl fantastiskt bra. Men detta har gjort att människor inte längre strävar efter att få bli egenföretagare, strävar efter att få sätta ner 18 timmar om dygnet. Orsaken till det är – som jag vill komma till – att entreprenörskap uppstår inte genom utbildning, man kan inte locka med pengar, att här har du lite pengar för din idé eventuellt, utan det uppstår ur individens vilja att förbättra sin egen ekonomiska situation. Har man skapat de förutsättningarna att jobbar du åtta timmar om dagen, anställd hos någon, så har du så här mycket pengar, jobbar du eget och kanske jobbar 18 timmar om dagen, så skall du verkligen kunna märka i plånboken att du får någonting ut av det också. Det handlar alltså inte bara om utbildning av entreprenörer och brist på pengar och brist på idéer utan det är brist på människor som tror på det åländska samhället. Tyvärr, det låter hårt!

 

I dag är det inte svårt att bli företagare, det är rysligt enkelt. Man kan starta ett företag, det är inte svårt, det är bara några anmälningar, knappt det. Det är rysligt enkelt att köpa ett befintligt företag, det är rysligt enkelt med tanke på alla dessa fyrtiotalister som går i pension och vill bli av med sina företag, det finns jättemånga företag att köpa. Men det finns ingen som vill göra det. Det är rysligt enkelt att göra alla de här sakerna. Det svåra är att få ekonomin att gå ihop lite långsiktigare, se det på en femårsplan. Jag har gjort både och, både övertagit gamllat och jag har startat upp nytt, och det är inte svårt, utan det svåra är att se framtidsmöjligheten att man verkligen skall kunna få ut någonting ekonomiskt ur det om några år.  Eller är det bara 18 timmars jobb, då är det klart att det är betydligt mycket trevligare att vara offentligt anställd eller anställd i den privata sektorn av något gammalt bolag som kanske bedriver vad man har men man utvecklar det inte så jättemycket mer, man ser inte någon som vill ta över det, man ser inte hur man skall fortsätta när ägarna är bakom det, så det är stora viktiga frågor som diskuteras. Är företagsklimatet det bästa på Åland egentligen? Tänker man på att EU:s grundtanke är att man skall få föra varor och tjänster fritt funkar det inte riktigt på Åland. Transportkostnaderna är en av orsakerna till varför produktionsindustrin försvinner härifrån, exempelvis i mitt eget fall importerar man varor för att förädla dem och sedan sälja dem vidare, men det är transporter i flera led till och från, och transportkostnaderna är för dyra, så vi säljer maskinen till Rumänien, där det är betydligt billigare!

 

Förutom transporterna och EU:s problematik med VAT-nummer osv., så har vi en litet annan sak och det är att de ledande politikerna i landskapsregeringen inte byts ut vart fjärde år, utan de byts ut varje år, så det blir aldrig någon riktig långsiktighet i det heller. Det kommer nya politiker som kanske anser att vissa näringar är mer bovar än andra och de får leda skada för tidigare generationers utsläpp osv., vilket det inte var för några år sedan, då det var en annan diskussion. Nu ger man bara några års miljötillstånd, så det är inte så konstigt att det finns människor som undrar att skall man verkligen kunna bedriva näringsverksamhet på Åland!

 

För mig är är riskkapital och bidrag från landskapsregeringen i princip ett riktigt otyg som borde avskaffas. Principiellt så borde det vara så att det skall tas bort och företagen och dess ägares skattetryck skulle sänkas i motsvarande grad. Det är först då som det här börjar bli en sund näringsverksamhet som vi skulle kunna bedriva. Varför skall jag som företagare betala skatt för att sedan ta på mig min finaste konfirmationskostym, ta på mig hatten och gå till näringsminister Strand och tigga och be, som vi fick höra om tidigare i debatten! Varför skulle jag inte kunna få behålla mina skattepengar då som jag s.a.s. måste betala bort och så får jag utveckla mitt eget företag med mina egna idéer och min egen finansiering. Det är någonting som är konstigt att jag som företagare skall ha skatt på skatt, pengarna går till staten för att sedan gå till staten och begära att få tillbaka pengarna för utvecklande av mitt bolag vidare. Jag tror att landskapsregeringen, för att stimulera entreprenörer och långsiktigt medverka till att skapa sunda och tillväxtpotentiella företag, i stället för bidrag och riskkapital ställa borgen så att företagare kan gå till banken och låna pengar, det är ett betydligt mycket sundare sätt. Stoppar man inte in det privata ansvaret, att man bara anställer någon med ett riskkapital både från landskapets bolag eller idén som är utvecklad via bidrag som man har fått från landskapet, så finns inte drivkraften, den brinnande glöden att förverkliga detta. Privata företag skapar trygghet och arbetstillfällen och tillväxt på Åland. Därför är vi alla överens om att vi behöver fler och växande företag.

 

Jag har skrivit ner några korta punkter som jag vill att landskapsregeringen gärna får ta till sig och jobba med i stället för att bara öka bidragstakten lite till eventuella som kommer fram med i samband med idéer.

 

För det första tycker jag givetvis att konkurrenssituationen måste förbättras genom landskapet och kommunerna inte konkurrerar med privata företag, det måste alltså privatiseras mera. Då finns det en möjlighet för folk att starta upp nya firmor, kunna bjuda på det som landskapet sköter i drift i dag. Ett sätt att tänka. Vet att den tanken diskuteras. Regelkrångel och byråkrati är förstås en stor del för vissa företagare. Man inriktar sig mer på myndighetskontakter än vad man riktar sig in på sin verksamhet, med tanke på alla dessa miljötillstånd som har tagit livet av många – tänkte jag säga!

 

För att framför allt få företagarna att börja se framåt igen är att det måste löna sig för människorna att arbeta och det måste löna sig för företagarna att driva företag på Åland genom att skatterna på arbetet bör sänkas och speciellt företagens vinster borde vara som i Estland, att investerar du dem på nytt i ditt företag så är det ingen skatt alls på det. Här skall vi skatta 26 procent för att investera vår vinst i företag igen.

Viktigt är också att arbetsmarknadslagarna måste bli flexiblare. Det är det här som landskapsregeringen borde jobba på för att skapa nya entreprenörer som vågar anställa nya folk. Arbetsmarknadslagarna måste bli flexiblare. Det måste bli lättare att driva företag och att anställa personal. Det är viktigt; trygga jobb finns bara i företag som går bra. Trygga arbetsplatser kan aldrig lagstiftas fram. Ju krångligare det är att knyta till sig och skilja sig från medarbetare desto mer drar man sig också för att anställa någon. Arbetslagarna måste alltså bli flexiblare och det är sådant  som landskapsregeringen, till skillnad från bara bidrag, skulle kunna jobba hårdare på. Den anställda och arbetsgivaren tycker jag skulle kunna ges möjlighet att tillsammans via individuella eller gemensamma förhandlingar komma överens om arbetstidens längd exempelvis och utformning. Nu skall man bara få jobba ett visst antal timmar och sedan kommer alla dessa tillägg på, kanske man skulle kunna komma överens om det tillsammans. Hittar man någon som är villig att jobba och jag hittar någon som jag kommer överens med hur mycket den personen skall ha i lön, så borde vi komma överens om det tillsammans, vilket inte riktigt går att göra då.

 

Politiker skall inte styra över människors arbete och vardag, det tycker jag man gör bättre själv som privatperson än som politiker.

 

Det finns mycket som borde göras; förutom de slopade skatterna för företag krävs naturligtvis utbyggnad av infrastrukturen, förenklande av importen och exporten samt givetvis är också utbildningssidan viktig så att det finns kompetent arbetskraft. Vi kanske skulle satsa lite mindre pengar på att utbilda människor i gregoriansk strupsång och liknande utan i stället hitta på saker för att utbilda arbetskraft som företagen behöver. För att kunna ha ett incitament för någon att bli en företagare, för att bli entreprenör, för att börja jobba mer än dessa 35 timmar i veckan, skall man ha en möjlighet att förbättra sin personliga ekonomi. Personer som satsar i eget kapital, kanske belånar huset, lovar jag att är mycket effektivare att få sitt företag att bli en succé än en person anställd av ett bolag som har fått pengar för en idé som man kanske tror på men inte riktigt ändå, för det spelar ingen roll, det är inte jag som betalar!

 

Jag berättade om landskapets satsning på IT-byn där man nu hyr subventionerat relativt billiga lokaler inklusive städning, vilket jag tycker börjar lite i fel ända. De flesta stora företag som finns i världen har börjat med någon person någonstans i en källare som tror på sin idé och är villig att ge sitt liv för den idén som han tror på och förhoppningsvis skall kunna skörda frukterna av någon gång. Jag tycker att man börjar i fel ända om man börjar med att flytta in i ett fint hus, få städningen skött av någon annan och, som sagt, inte ens behöva satsa pengarna på idén som man vill utveckla.

 

Det är dags för politiker att vara politiker, tycker jag och låta det privata näringslivet utveckla företagen. Samhället skall givetvis vara med och utveckla företagsklimatet genom att ge förutsättningarna så att det inte finns företagsvänligare klimat någon annanstans. Det gick faktiskt på Irland och med rätt politisk ledning tror jag att det måste gå att göra här också. Men det handlar inte bara om pengarna, det handlar inte bara om sättet att ge bidrag utan all energi borde sättas på för att, som vi har hört här i dag också, ta över verktygen för att kunna bedriva en näringspolitik. Det blir krystat när man skall betala bidrag för att utveckla en idé som inte egentligen finns, men det fanns kanske någon som hade någon idé och så är man villig att betala väldigt stora summor för att få den idén till pappers, men det fanns ingen person riktigt bakom den!  Det är viktiga frågor, men jag hörde av vicelantrådet Jörgen Strands sista anförande att han har tagit till sig en hel del av debatten och jag vet att Strand i grunden är en sund karl, så jag tror han har rätt inställning, han har ett blått hjärta!

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Herr talman!

Ltl Fredrik Karlström har uppfattat det rätt! Det är också roligt att höra ltl Fredrik Karlström prata ur ett ideologiskt perspektiv. Det var inte riktigt så härom sistens, men ltl Fredrik Karlström har kommit på rätt igen!  Sakfrågan som ltl Fredrik Karlström tog upp garantierna delar jag. Jag har också fört en lagstiftning hit till lagtinget i frågan för att möjliggöra och använda det instrumentet i större omfattning. När det gäller att privatisera vissa verksamheter inom offentlig sektor har vi också en samsyn. När det gäller arbetsavtalslagstiftningen är det i första hand en fråga för parterna, arbetsgivare och arbetstagare, i förhandlingar. När det gäller lagstiftningen har vi inte behörigheten i dag utan den ligger på B-listan.

 

Ltl Fredrik Karlström pratade också om utbildning och vikten av att få också praktiska utbildningar. Det är också någonting som vi håller på och jobbar med för vi ser också i landskapsregeringen i våra diskussioner med näringslivet att det behövs praktiska människor som kan jobba och ta i, jobba med hantverk i form av kakel, rörläggning, elektriker och liknande. Det är precis lika viktigt som de högskoleutbildade som finns för att ett samhälle skall kunna leva vidare.

 

När det gäller byråkrati nämnde jag den i mitt anförande; särskilt när det gäller miljölagstiftningen har landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman satt igång jobbet och nästa vecka börjar det verkliga, rent praktiska jobbet. Där är vi på gång i landskapsregeringen.

 

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Herr talman!

Angående Karlströms grundideologi har den stått fast ända från första början och jag tycker att vi inte behöver ta hela den debatten igen, som tog fem timmar senast! Men om man förbjuder en näring på grund av osunda regler, som man de facto har gjort den här gången och som alla är överens om, så är det naturligtvis helt självklart att politikerna får ta konsekvenserna också. Det är inget dilemma för mig att politikerna får ta konsekvenserna av sitt handlande. Till stor del var vicelantrådet Jörgen Strand och jag överens. Det viktiga är, igen, att om man inte har gjort det fundamentala, man kan inte hälla konstgödsel på asfalt och tro att det skall växa, utan det är jorden som måste finnas först och det är att det måste finnas en drivkraft hos människan att kunna få en ekonomiskt bättre tillvaro genom hårt arbete. Kan man skapa det så  hittar man nog vägar där man kan utbilda folk till vad man vill ha dem och hela den biten. Men entreprenörskapet uppstår ur individens vilja att förbättra sin egen ekonomiska situation. Många har pratat om personliga erfarenheter i dag; jag har personligen flera bekanta och särskilt en som egentligen inte har gått i skola alls men en som jag ser upp till väldigt  som entreprenörer på Åland. Det handlar inte där om utbildning, utan det handlar om en vilja att få sin tillvaro bättre själv. Det är det fundamentala här: kan vi s.a.s. få tillbaka ett sådant samhälle där drivkraften finns i det, att det inte bara är s.a.s. anställt folk man skall vara.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Herr talman!

Jag håller med om detta, men det skulle också vara intressant att höra ltl Fredrik Karlström säga, förutom om skatteinstrumentet, där vi har en ganska stor samsyn, hur vi skall locka fram entreprenörerna och hur skall vi få dem att börja göra det som ltl Fredrik Karlström säger. Skattebiten är en och det är ganska enkelt och vi vet att den fungerar till vissa delar, men när det gäller drivkraften: hur skall vi locka fram den? Skulle ltl Fredrik Karlström kunna utveckla den biten – då skall jag verkligen ta det till mig.

 

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Herr talman!

Återigen, i slutändan kommer det till pengar! Finns det möjlighet för en person att tjäna mer pengar genom att jobba hårdare så kommer den drivkraften automatiskt. Sedan behöver samhället gå in och se till att det finns möjligheten att göra det och det viktigaste är skatterna, både moms och skatter på förtjänat kapital, skatterna på löner, skatterna på eventuellt nyinvesteringar som görs. Sedan måste samhället se till att det finns enklare sätt att sköta arbetsmarknadslagstiftningen, där man lättare kan komma överens, lättare kan skilja medarbetare från företagen så att man inte, som det är i dag, många småföretagare inte vågar anställa folk, inte för att det är för dyrt utan för att det införs så otroligt många sociala arrangemang. Anställer du människor så har du ett socialt ansvarstagande, du skall betala de första nio dagarna om den personen inte är på jobb, du har ingen möjlighet att på något sätt, även om du har en person som skulle kunna utföra ett annat arbete, så får han inte göra det i ditt företag på grund av att han har ett läkarintyg på nio dagar som säger att han skall vara hemma. Det finns exempel från Sverige där man kan kryssa i en ruta och säga att arbetstagaren kan göra ett annat arbetsmoment, kanske du har ont i ryggen, men du kan fortfarande svara i telefon, du kan fortfarande skriva offerter, du kan fortfarande göra andra grejer och vara på jobb och hjälpa s.a.s. entreprenören och företagaren det du har betalt för att göra. Men det behöver man inte göra på Åland och i Finland, du måste stanna hemma i nio dagar fastän du blivit frisk. Det finns mycket som samhället har att göra med om det skall bli framgångsrika entreprenörer på den här ön i fortsättningen.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Om inte, är denna synnerligen vida diskussion avslutad.

Landskapsregeringens svar antecknas till kännedom.

 

Ärendet är slutbehandlat .

 

 

Föredras ärende nr 6:

 

Landskapsregeringens svar med anledning av ltl Danne Sundmans enkla fråga om åtgärder för att bevara skonaren Linden i åländsk ägo. (EF 10/2004-2005).

 

 

Enkel fråga skall uppläsas av frågeställaren vid plenum då den besvaras. Härefter avger lantrådet eller därtill utsedd ledamot av landskapsregeringen ett kort svar på frågan.

 

Ltl Danne Sundman:

Fru talman!

Idag kom beskedet att skonaren Linden högst troligen säljs till utlandet. Skonaren Linden är en viktig symbol för åländsk sjöfartshistoria och det skulle vara en stor förlust om hon såldes och måste lämna Åland.

 

Med hänvisning till 48 § 2 mom. lagtingsordningen ställer jag till vederbörande medlem av landskapsregeringen följande enkla fråga:

 

På vilket sätt avser landskapsregeringen agera för att säkerställa att skonaren Linden blir kvar i åländsk ägo?

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Herr talman!

Efter den diskussion som vi har haft här i fem timmar nu i dag, så kanske den här frågeställningen verkar lite malplacerad. Men inte desto mindre skall jag försöka ge ett svar på frågeställningen.

 

Jag och hela landskapsregeringen delar naturligtvis frågeställarens oro när det gäller Lindens framtid och vi har också en stark känsla för Linden och önskan om att Linden skall bli kvar i det åländska samhället eller åtminstone utgå från det åländska samhället i sin verksamhet. Däremot är det så att Linden är ett aktiebolag, det är ett åländskt företag som i och för sig har mycket stark anknytning till de åländska traditionerna, kulturen osv.  Vi har varit med och skapat Linden genom lån, bidrag, investeringar för marknadsföring, produktutveckling, sysselsättning osv. Men i dag är situationen den att det viktigaste när det gäller Linden är att hitta ett fungerande koncept. Landskapsregeringen har intagit den inställningen att vi inte tänker bli redare för Linden och jag tycker att om vi någonsin har fått stöd för våra tankar så borde det vara efter den debatt som vi har haft här i dag, att landskapet inte skall gå in och köpa Linden. Däremot är vi naturligtvis med när det kommer en företagare eller en grupp av företagare till landskapsregeringen och vill diskutera olika former av medverkan eller stöd; då skall vi använda det befintliga instrument som vi har när det gäller att stöda näringslivsverksamhet och företag på Åland och medverka på det sättet. Men vi tänker inte själva från landskapsregeringens sida gå in och köpa Linden eller på det sättet sätta henne i samhällets regi. Vi anser att Linden är ett fantastiskt fint fartyg och nu gäller det bara för driftiga åländska företagare att ta fram ett bra koncept som också ger lönsamhet. I det sammanhanget skall vi vara med och medverka från landskapets sida.

 

Ltl Danne Sundman, första tilläggsanförande. 

Herr talman!

Nej, det är nog bra att landskapsregeringen inte tänker ta över driften av Linden, för om det nu har varit ekonomiska problem med den kommer det nog då att bli ännu större ekonomiska problem. Vi vet att den sjöfart som landskapet i dag bedriver troligtvis är den dyraste i världen, så det är ett bra besked. Däremot är jag lite oroad över att man inte är drivande i den här processen. Man kan göra mycket annat från landskapsregeringens sida än att socialisera Linden, man kan ställa sig till förfogande och komma med idéer hur landskapsregeringen på olika sätt kan stöda. Ett sätt, kanske det bästa och allra sundaste, är att i större utsträckning börja nyttja Linden som representationsfartyg och kanske garantera att man använder henne x antal gånger per år och få göra avkall på annat i stället. Under sommarmånaderna finns det inget finare representationsställe eller fartyg än skonaren Linden.

 

Min fråga blir: Kan man tänka sig från landskapsregeringens sida att mer koncentrera sina olika besök osv. för att använda Linden till det?

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Herr talman!

För det första vill jag hålla med om det som ltl Anders Eriksson sade tidigare i debatten, att det är klart att om landskapsregeringen sköter det varför skall privata lägga pengar i blöt! Det ligger ganska mycket i det tänkandet och därför vill jag inte från den här talarbänken just nu stå och säga att vi tar på oss ansvaret och var lugna bara! Jag tycker faktiskt att det är att ge en helt felaktig signal ut till det åländska samhället och näringslivet. Då blir det bara som man brukar, hur man går och väntar på att det här sköter nog landskapet och samhället om. Därför blir frågan, även om jag förstår den för jag har också en stark känsla för Linden, lite kontraproduktiv på det sättet. Därför vill jag själv utnyttja tillfället att ge ett så klart besked som möjligt, att är det så att Linden skall räddas är det nog faktiskt upp till det åländska näringslivet och till dem som har investerat och som möjligen kan tänkas att investera att fortsätta att göra det och ta fram ett bra och vinstgivande koncept. Man kan inte förlita sig på att landskapet skall vara den som räddar det här projektet.

 

När det gäller ltl Danne Sundmans fråga om vi kan koncentrera mera representation dit kan vi naturligtvis göra det, men jag kan bara svara för den tid som jag och den här landskapsregeringen finns; man kan inte ge ett långsiktigt löfte om sådana saker. Jag tror ändå inte att det är själva lösningen utan nog är det själva affärskonceptet som sådant som måste tas fram och som skall vara lönsamt om man skall få en långsiktighet i det. Det kan inte vara lantrådets representationskonto som skall rädda Linden.

 

 

 

 

Ltl Danne Sundman, andra tilläggsanförande:

Herr talman!

Jag förstår att lantrådet inte kan garantera så långt fram i tiden vem som förfogar över lantrådets representationskonto, för det har bytts lantråd ganska många gånger och det råkar nu vara samma person som kommer på nytt igen, så det förstår jag. Jag menar inte att man skall börja bjuda hit gäster för att åka med Linden utan när ändå gäster kommer hit, när man ändå har representation, så kan man för att hjälpa till koncentrera det till Linden i viss utsträckning. Det tror jag är sunt, för jag tror i likhet med lantrådet, att det skall inte vara landskapsregeringen som räddar Linden utan det skall vara ett konsortium i så fall från näringslivet. Men landskapsregeringens insats är inte att förringa; det kan också vara andra saker som garantier osv. för att man skall våga ta steget från näringslivets sida. Jag tackar för det beskedet att man kan tänka sig att i större grad nyttja Linden om hon blir kvar här.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Herr talman!

Den verktygslåda som vår näringsavdelning har till sitt förfogande skall vi naturligtvis använda när det kommer en duktig företagare eller företagsgrupp och säger att nu har vi ett koncept, så här tänker vi göra och så här ser vår affärsidé ut, kan ni vara med och hjälpa till och då skall vi se över de instrumenten. Men vi tänker inte själva driva Linden, det vill jag göra helt klart. När det gäller representation vill jag säga att vi har anlitat Linden vid olika tillfällen och de grupper som vi har haft ute har varit helt överväldigade över den upplevelsen, så naturligtvis ligger det i nuvarande och kommande landskapsregerings intresse att också kunna använda Linden när man har sådana grupper och sådana tillfällen att det passar.

 

TALMANNEN: Landskapsregeringens svar antecknas till kännedom. Ärendet är slutbehandlat.

 

Lagtingets nästa plenum är i dag kl. 15.00. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl.14.55).

 

 

 

 

 

 

 

 

Originalfil