Plenum den 23 september 2005 kl 15.00

PLENUM den 23 september 2005 kl. 15.00.

TALMANNEN:

Plenum börjar.

 

 

Frågestund enligt bestämmelserna i 48 § 3 mom. lagtingsordningen.

(F 4/2004-2005).

 

Till dagens frågestund har följande lagtingsledamöter anmält att de önskar ställa en fråga: ltl Torbjörn Eliasson, ltl Gun Carlson, ltl Veronica Thörnroos, ltl Åke Mattsson, ltl Katrin Sjögren, ltl Roger Eriksson, Ltl Sune Mattsson, ltl Fredrik Lindqvist, ltl Gun-Mari Lindholm, Ltl Danne Sundman, ltl Anders Eriksson och ltl Ronald Boman.

 

Enligt 39 §a 2 mom. lagtingsordningen avger talmannen vem som ges ordet för att ställa en fråga. Talmannen har rätt att förklara frågestunden avslutad även om alla anmälda frågeställare inte beretts tillfälle att framföra sina frågor. Talmannen meddelar vidare utöver vad som meddelades vid plenum den 21 september att också vicelantrådet Jörgen Strand är närvarande vid frågestunden. Vid frågestunden riktar frågeställaren sin fråga till en av de närvarande medlemmarna av landskapsregeringen. Frågan tillsammans med en eventuell motivering får väcka högst en minut. För svaret på frågan får användas högst två minuter. Sedan frågan besvarats får frågeställaren yttra sig högst två gånger. Den medlem av landskapsregeringen som besvarat frågan har rätt att yttra sig efter varje sådant anförande. Samtliga anföranden får räcka högst en minut. Andra lagtingsledamöter och medlemmar av landskapsregeringen har inte rätt att yttra sig med anledning av den ställda frågan. Talmannen har rätt att avbryta diskussionen när hon anser den ställda frågan tillräckligt belyst.

 

Ltl Åke Mattsson:

Fru talman!

Min fråga riktar sig till lantrådet Roger Nordlund och den lyder: Vad avser lantrådet göra för att Åland skall få en fungerande narkotikapolisverksamhet? Vi har 200-300 missbrukare just nu enligt bedömningar som har gjorts och varje vecka kommer det upp nya namn. Under sommaren har det inte funnits någon narkotikapolisverksamhet med någon polis avdelad för den typen av verksamhet överhuvudtaget. Just nu finns det en polis men han har också andra uppgifter och han kommer att jobba högst ett år innan han går i pension och så kommer det att bli ytterligare en förändring där. Omsättningen av personal är väldigt stor.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

En fungerande narkotikapolisverksamhet är också beroende av att vi har en fungerande polisverksamhet som helhet därför att man vill gärna ofta i debatten säga att det är narkotikagruppen som är väldigt central och naturligtvis är den central på sitt sätt, men vi skall komma ihåg att vi har en hel poliskår som alla har till uppgift att se till att vi har ordning och reda i samhället och också motarbeta narkotikamissbruk och brott. Vi gör vårt bästa när det gäller att försöka rekrytera poliser till polisarbetet och vi har också gjort vårt bästa att försöka få åländska ungdomar att utbilda sig till poliser för det är en grundförutsättning för att vi sedan skall ha människor som kan rekryteras. Men på Åland, precis som i övriga delar av Finland också, är det en viss brist på poliser. Vi har de ekonomiska resurserna, vi har budgetmedel upptagna, men vi har svårigheter när det gäller att rekrytera människor helt enkelt till de olika polistjänsterna som finns på grund av att det inte finns tillräckligt med sökande eller annars kompetenta sökande. Men inom polisverksamheten vet jag att narkotikaarbetet har prioritet och att polisledningen gör sitt bästa utgående från mänskliga, tekniska och ekonomiska resurserna att förhindra narkotikamissbruk så långt som möjligt. Det är ett jättearbete och det är väldigt viktigt att vi alla hjälps åt i arbetet när det gäller att skapa en så negativ attityd som möjligt ute i det åländska samhället till narkotika. Jag tycker ibland att det är viktigt att vi som politiker, både i landskapsregeringen, lagting osv. inser vårt eget ansvar också och inte på något upplyser om att nu är det s.a.s. fritt fram. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Åke Mattsson:

Fru talman!

Att alla poliser skall arbeta mot narkotika är bra. Men så länge man har en specialstyrka avdelad och man förutsätter att det skall finnas poliser som jobbar på det sättet så blir det inte tillräckligt effektivt utan man kan säga att det blir en hopplös ineffektiv verksamhet där man inte kartlägger och följer upp det ordentligt när det gäller den professionella delen.

 

Vad gäller nyrekrytering är det intressant att lantrådet lyfter upp den frågan för det är också för mig en angelägen fråga. Jag anser att det är vi här på Åland som skall välja vilka poliser som jobbar med de här frågorna och som jobbar här. Det är inte så att det skall väljas på fasta landet vid polisskolan, som man gör i dag. Kanske vi också skall påverka utbildningen och få poliser som passar vårt samhälle och vår verksamhet här. Det finns också olika sätt att arbeta mot narkotika. Där tror jag att vi har den överstora omsättningen av narkotikapoliser, för det kommer inte några klara direktiv vilken verksamhet vi skall ha, om det skall vara troféjakten, där man försöker få fast någon och ge böter kortsiktigt och hoppa på nästa och säga att ta fast dem eller skall man jobba med ”social polisverksamhet” på det här området. Där tycker jag att det skulle vara väldigt viktigt landskapsregeringen gick ut och framförde vad man har för uppfattning om det här.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Jag delar ltl Åke Mattssons uppfattning att vi inte får stirra oss blinda på den utbildning som sker på finska sidan utan vi måste också se till helheten och att vi lever mitt emellan Sverige och Finland. Det har vi de facto gjort, som jag tror att ltl Åke Mattsson väl känner till: vi har också haft svenska medborgare som har jobbat med verksamhet inom polisen. Däremot har vi tyvärr lagstiftning som har varit lite svår att hantera här, men vi har gjort vårt bästa för att hitta lösningar för att hitta kunna rekrytera personer som har varit lämpliga för uppgifterna. Jag vill att vi skall fortsätta på den vägen och försöka möjliggöra att också polisutbildning från Sverige skall vara tillräcklig för att verka här på Åland. Sist och slutligen är det inte fråga om var man har råkat få utbildning, om det är i Finland eller i Sverige, utan det är nog de personliga egenskaperna och engagemanget som är synnerligen viktigt, framför allt när det gäller narkotikabekämpning. Där är ju ltl Åke Mattsson själv ett levande exempel.

 

Ltl Åke Mattsson:

Fru talman!

Det kanske inte gick fram tillräckligt tydligt. Det är valet av typer som söker sig till polisen som jag är ute efter. Jag upplever det som att just nu väljer man i Finland uteslutande den typen av människa som vill jobba med ordningspolisverksamhet, som vill synas ute och jobba på det sättet. Urvalet att kunna jobba med människor i kris och hantera den biten finns inte, men jag tycker att det finns utrymme här på Åland för den typen av poliser och därför borde vi lyfta fram den frågan lite mera. Så vill jag återkomma till hur man skall arbeta mot det här. Vill vi ha ta det som man arbetar i tullen, att man har troféjakten att man skall fälla så mycket som möjligt? Om det är det en mamma som kommer med ett vitt pulver som är kokain och ber att polisen skall hjälpa sonen skall man ge en strafforder på åtta dagsböter eller skall man försöka göra någonting annat från polisen? Vilket uppdrag vill man ge poliserna? TALMANNEN: Tiden är ute!

 

 

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

När det gäller polisutbildningen och urvalet där har vi gjort en hel del ansträngningar från åländsk sida för att förbereda de sökande så att de skall slippa in på utbildningen på polisskolan och det har  de facto gett gott resultat, så det har varit värt ansträngningarna. När det gäller inriktningen tycker jag att vi skall ha ett totalt ”krig” mot narkotikaanvändning i vårt samhälle och det innebär att det skall finnas ett både och, det måste finnas både den hårda linjen och den mjuka linjen som skall kunna komplettera varandra på bästa möjliga sätt. Det finns en arbetsgrupp under ledning av ledamoten Britt Lundberg som försöker samordna alla de olika insatser som jobbar mot där poliserna är en del.

 

TALMANNEN: Frågan är därmed slutbehandlad.

 

Ltl Torbjörn Eliasson:

Fru talman!

Min fråga riktar sig till landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson.

Vi är alla beroende av att kunna färdas till våra arbeten som ofta finns på annan plats än där vi bor. Med tanke på miljön, växthuseffekten, de höjda bensinpriserna undrar jag hur regeringen har tänkt på att vi skulle exempelvis åka mera gemensamt och kollektivt utan att för den skull försämra landsbygdens och skärgårdens situation?

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson:

Fru talman!

För att förmå ålänningarna att åka mera kollektivtrafik finns den möjligheten som jag har funderat på att man eventuellt skulle införa någon form av maxtaxa för busstrafiken. Man skulle aldrig behöva betala mera för bussen än om man bor i Godby, Söderby och Kattby, bor man längre bort skall man inte behöva betala mera. Det är ett sätt att uppmuntra folk att åka buss. Det andra är man eventuellt i kommunalbeskattningen skulle kunna införa lika avdrag om man åker buss och bil. Det skulle också uppmuntra bussåkandet. Det är dessa två saker som kan stå till buds. I statsbeskattningen kan vi förstås inte göra det, men i kommunalbeskattningen kan vi ändra på det.

 

Ltl Torbjörn Eliasson:

Fru talman!

Det låter intressant. Har ni diskuterat detta inom regeringen, är ni beredda att göra någonting sådant här när det gäller att befrämja kollektivåkandet eller är det bara trafikministerns egen uppfattning?

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson:

Fru talman!

Det finns en skrivning i kommande budgetförslag om detta som jag inte kan gå ut med direkt i dag, men det finns som sagt en text hur vi skulle kunna förmå ålänningar att åka mera buss. Det tangerar de idéer som jag sade, åtminstone detta med maxtaxa kommer vi i alla fall att diskutera. Skatteavdraget har också diskuterats i andra sammanhang, så antagligen blir det också aktualiserat i och med budgeten, men för den skull vill jag inte påstå att det finns så djupa diskussioner om avdraget. Det finns olika åsikter om det, men det skall förstås då sättas på bordet och diskuteras.

 

Ltl Torbjörn Eliasson:

Fru talman!

Finns det någon undersökning om hur ålänningarna ser på detta? Har man försökt ta reda på hur man ser på bilåkandet, kollektivtrafikåkandet och vilka eventuella förutsättningar det finns för att lyckas om man skulle införa den här typen av möjligheter?

 

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson:

Fru talman!

För ungefär två år sedan gjorde man en ganska stor undersökning bland ålänningarna, främst busstrafikanterna, hur de ser på detta och genomgående för de allra flesta var att de tyckte att det var för dyrt, så det tror jag att vi måste ta fasta på, trots att det ändå är billigare att åka buss än att köra bil, men man upplever att det är för dyrt och man sade att skulle det vara billigare skulle man åka oftare. Därav funderingen på att förändra taxasystemet. Det finns en ganska gedigen undersökning som visar just den biten. De flesta är förstås emot avdraget därför att det berör bilisterna, men vi måste också lite se till förnuftet.

 

TALMANNEN: Frågan är därmed slutbehandlad.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm:

Fru talman!

Jag har en fråga till Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman. Det är en fråga som rör socialpolitikens område och närmare bestämt familjepolitik. Jag har tagit del av handlingsprogrammet där man nämner olika utredningar som skall göras för att ligga som grund när man skall komma med olika förmåner och möjligheter för bl.a. barnfamiljer. Det gjordes en utredning som blev klar i juni 2004, ”Barnomsorgspenning”, och min fråga är: Kommer den tidigare gjorda utredningen att ligga som grund för det fortsatta arbetet i landskapsregeringen bl.a. när man skall se över barnomsorgslagen

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman:

Fru talman!

Den utredning som gjordes finns med i det underlag som diskuteras nu när vi diskuterar en revidering av barnomsorgslagen. Den är alltså inte bortglömd och undanstoppad på något sätt. Det är ingen lätt diskussion att föra. Det var en bra utredning, men när man börjar fördjupa sig i det finns det också saker där som inte fullt ut stämmer. Men den finns med!

 

Ltl Gun-Mari Lindholm:

Fru talman!

Det är bra att utredningen finns med. Jag förstår att det inte är särskilt svårt att politiskt komma överens runt de här frågorna eftersom man kanske har lite olika ideologiska utgångslägen vad gäller valmöjligheten till barnomsorg. En annan sak som också nämns i handlingsprogrammet under familjepolitik är den partiella vårdpenningen, som man har möjlighet till redan i dag i Finland, att den är utvidgad att gälla även föräldrar till barn i grundskolans första och andra årskurs. Den finns inte på Åland, men det fanns ett förslag att man skulle få den genomförd 2005. Det gick inte igenom därför att man ville att kommunerna skulle säga sitt enligt en mer demokratisk tågordning. Vilken information har man i dag från regeringens sida vad gäller just den här frågan?

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman:

Fru talman!

Det är faktiskt så att vi har lämnat över ett lagförslag till lagtinget, men det blev så sent att vi diskuterade tillsammans med lagtingssekreteraren Lars Ingmar Johansson att det kanske skulle vara bäst att vi presenterar det och lägger det på bordet när vi kommer tillbaka. Lagen är tagen i landskapsregeringen och kommer att ligga på ert bord.

 

TALMANNEN: Frågan är därmed slutbehandlad.

 

 

 

 

Ltl Fredrik Lindqvist:

Fru talman!

Jag har en fråga till trafikminister Runar Karlsson. Jag har själv jobbat i fyra år på kommunal nivå med trafikplanering och trafiksäkerhet och i och med att det står i landskapsregeringens handlingsprogram att trafiksäkerheten är ett prioriterat område skulle jag vilja fråga trafikministern: På vilket sätt arbetar minister Karlsson för att förbättra trafiksäkerheten i landskapet Åland?

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson:

Fru talman!

Jag går tillbaka till  min förra period då vi gick in för att när vi bygger om huvudvägarna längs Åland börjar vi med att bygga separata gång- och cykelbanor, vilket var ett ganska stort motstånd från början, i alla fall från visst håll och nu vill alla ha det och det här har blivit hemskt populärt. Det är ett sätt att man separerar den lätta trafiken från bilismen. Vi vet att det sparar både liv och svåra olyckor. Det är en allmän trend. Vi har de senast omtalade projekten med rondellerna där det inte bara är rondellerna som medför att det blir trafiksäkert för bilismen utan där är det separata broar för den lätta trafiken. Hela projektet kostade 1,6 miljoner euro och jag har pratat med försäkringsbolaget att kan man hindra en svår olycka utan att någon blir svårt skadad, invalid, så har man sparat. En sådan olycka kostar över 1 miljon euro om man räknar det i pengar och sedan är det tragedier för familjer och för dem det berör, men här kan man visa att investeringarna också i pengar betalar sig. Vi håller just nu på och bygger om den gamla Rökerirondellen för en kostnad av ca 12.000 euro. Där har hittills skett ungefär 35 olyckor per år och vi räknar med att det skall halveras. Besparingarna kommer att vara ungefär 35.000 euro per år, så den investeringen betalar sig på tre-fyra månader. Vi ser på sjukhusrondellen, som är rätt byggd, där händer det bara tre olyckor och här händer det 35. Det allra viktigaste är att det sparar i liv och svåra olyckor. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Fredrik Lindqvist:

Fru talman!

Det var ett bra och utförligt svar av trafikminister Karlsson. Jag skulle ändå vilja be om en komplettering. Det har tidigare talats om köbildningen i Bläckfiskrondellen och det är många lemlänningar och lumparlänningar som skulle vilja komma hem på ett smidigare sätt och såvitt jag vet har ingenting hänt ännu, men jag vill fråga trafikministern om det kommer en trafikteknisk lösning som minskar köandet och som därmed samtidigt är en miljöförbättrande åtgärd.

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson:

Fru talman!

Det finns med i nästa års budgetförslag, så jag hoppas att lagtinget godkänner förslaget.

 

TALMANNEN: Frågan är därmed slutbehandlad.

 

Ltl Anders Eriksson:

Fru talman!

Jag har en fråga till lantrådet Roger Nordlund. I maj 2002 anmodade lagtinget den dåvarande landskapsstyrelsen att i sina kontakter med de finska statsmyndigheterna påtala det fenomen att man använde begreppet Ålands län i alla sammanhang. Sedan har dess har även Finlands justitiekansler konstaterat att detta begrepp strider mot självstyrelselagen, så jag undrar: Vilka konkreta åtgärder har landskapsregeringen vidtagit för att Ålands län skall slopas bl.a. i den finska lagen?

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Frågan har diskuterats. Jag måste ärligt sagt erkänna, att jag har inget riktigt bra svar på just nu vilka åtgärder som vidtogs, men frågan var aktuell efter det år som nämndes. Min uppfattning är att vi då kom överens om att vi tar upp den i samband med nästkommande revision av självstyrelselagen så att frågan på det sättet kommer att kunna hanteras.

 

Ltl Anders Eriksson:

Fru talman!

Jag skall hjälpa till att ge en liten bakgrund. Det var i maj 2002 som min bänkgranne, som tyvärr gick nu, ltl Fredrik Lindqvist, lämnade in en hemställningsmotion just med den här problematiken och då var det som vanligt att majoriteten förkastade oppositionens motioner, så den förkastades, men man lämnade betänkandet till landskapsstyrelsens kännedom och skrev bl.a. så här: ”Utskottet vill däremot anmoda landskapsstyrelsen att i sina kontakter med riksmyndigheterna påtala den felaktiga användningen av länsbegreppet där det förekommer såväl i myndighetsdokument som i mera informella sammanhang och uppmanar riksmyndigheterna att för framtiden beakta detta. Om begreppet Ålands län kunde avlägsnas ur länsstyrelselagen skulle enligt utskottets bedömning sannolikheten minska för att begreppet inte heller används i andra dokument. Med tanke på den mängd material som produceras inom ramen för medlemskapet i EU är det viktigt att man särskilt noterar det här.” TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Det är bra med lite betänketid! Den här frågan har vi vidarefört till justitieministeriet och vi har också diskuterat den med landshövdingen för vidare åtgärder där eftersom det mycket handlar om det ansvarsområdet.

 

Ltl Anders Eriksson:

Fru talman!

Jag nämnde i min första fråga att också justitiekanslern har pekat att det är ett fel här. Det jag frågade var: Vad har landskapsregeringen gjort rent konkret? Det är två och ett halvår sedan, men fortfarande ser vi, om vi går in på EU:s officiella hemsida, att både på finska och svenska används ”Ålands län”. Med tanke på de svar som har getts hittills uppfattar jag det lite på det sättet att landskapsregeringen inte har tagit lagtingets beställning på allvar, tyvärr.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Jag upprepar det jag sade, att vi har vidarefört ärendet till justitieministeriet och vi har också fört diskussioner med landshövdingen om problematiken. Om vi sedan har tagit det på tillräckligt allvar överlåter jag till andra att bedöma, men vi försöker få en ändring till stånd i samband med att andra lämpliga förändringar görs. Frågan i sig har inte varit av sådan art att man har velat göra ett ingrepp bara för den sakens skull.

 

TALMANNEN: Frågan är därmed slutbehandlad.

 

Ltl Ronald Boman:

Fru talman!  Jag skulle vilja ställa en fråga till vicelantrådet Jörgen Strand. Vicelantrådet Jörgen Strand har en framträdande roll i den stora Framtidsdagen på måndag. Vicelantrådet Jörgen Strand håller även i den ekonomiska biten och därför vill jag fråga: Hur mycket erhåller föredragshållaren Kjell Nordström i arvode och övriga förmåner?

 

Vicelantrådet Jörgen Strand:

Fru talman!

När det gäller den ekonomiska biten är det ett delat ansvar mellan landskapsregeringen och de organisationer som ordnar den här dagen. Vad föredragshållaren specifikt erhåller kan jag inte svara på. Vi har på avdelningen budgeterat, om jag minns rätt, 15.000 euro för hela evenemanget.

 

Ltl Ronald Boman:

Fru talman!

Kan vicelantrådet Jörgen Strand bekräfta att arvodet är ungefär 85.000 kronor plus transport med privatflyg?

 

Vicelantrådet Jörgen Strand:

Fru talman!

Om ltl Ronald Boman har fått fram de uppgifterna är de säkert riktiga och landskapsregeringen har bedömt att för att projektet skall bli lyckat måste man ha ett riktigt dragplåster. När jag såg anmälningarna i dag var det 700-800 anmälda plus att det som jag tycker att är finast med projektet är att alla organisationer har gått utanför Åland, kontaktat människor och försökt få dem till den här dagen, men också jobbat med att få inflyttning till Åland. Arbeta och Bo fick t.ex. 100 familjer som svarade på deras tävling när det gällde att komma till Åland och bekanta sig med vad vi har att erbjuda.

 

Ltl Ronald Boman:

Fru talman!

Tycker vicelantrådet Jörgen Strand sålunda att arvodet är skäligt?

 

Vicelantrådet Jörgen Strand:

Fru talman!

När det gäller att få tag i sådana här personer är man tvungen att betala ett mycket högt arvode. Om det sedan är skäligt får måndagen utvisa.

 

TALMANNEN: Frågan är därmed slutbehandlad.

 

Ltl Katrin Sjögren:

Fru talman!

Min fråga riktar sig till landskapsregeringsledamoten, trafikansvariga Runar Karlsson. Frågan berör trafiksäkerheten på utfarterna från Mariehamn, som är landskapets ansvarsområde. Frågan är egentligen tudelad, dels berörs Godbyvägen; vid den mittersta rondellen har landskapsregeringen påbörjat en cykelbana som helt abrupt slutar i tomma intet, dels övergången vid Lemlandsvägen som är mycket farlig för skolbarn och badgäster som skall gå till Nabben. Vad har landskapsregeringen för planer och åtgärdsförslag?

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson:

Fru talman!

I båda alternativen är det ett samarbete med Mariehamns stad som gäller i och med att stadsplanen kommer emot vägarna. Beträffande gång- och cykelbanan i mellersta rondellen är det meningen att staden skall ta vid med en gång- och cykelbana där enligt stadsplanen. Kanske det hör till Jomala kommun, men i så fall är det Jomala kommuns byggnadsplan som kommer emot, antingen eller, jag är lite osäker på var stadsgränsen går där. I alla fall är det en plan som kommer emot där gång- och cykelbanan skall tas vid. Beträffande tunneln vid Nabben har den aktualiserats i flera år och man har inte riktigt kommit till skott var exakt den skall placeras. Vi har diskuterat den bl.a. med stadsstyrelsens ordförande här i huset och funderat hur vi skall gå vidare, den kommer att aktualiseras i och med kommande budget. Får vi pengar till den återstår att se.

 

Ltl Katrin Sjögren:

Fru talman!

Beträffande övergången vid Lemlandsvägen är det en fråga som diskuteras mycket i staden och den har diskuterats en hel del inom Mariehamnsliberalerna. Det finns flera oroade föräldrar och lärare vid Strandnäs skola som anser att överfarten där är extremt farlig, man har busshållsplatsen på andra sidan också.

 

Det kan vara väldigt farligt att cykla på cykelbanan, så kanske man borde märka ut den tills man har en permanent lösning för den slutar alldeles rakt av och går man eller cyklar i mörket kan det gå tokigt.

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson:

Fru talman!

Projektet är under byggnad, så det är på entreprenörens ansvar att se till att det är trafiksäkert, men det är riktigt som ltl Katrin Sjögren säger, jag har också sett det och man borde ha en markering där.

 

När det gäller gång- och cykeltunneln vid Nabben råder det delade meningar med de berörda var man skall placera den. Det är också så att det är ingen vits att placera den gång- och cykeltunnel om ingen använder den. Det måste fysiskt göras så att det är bekvämt och nära att gå så att man inte genar på sidan om. Vi hade i somras en tillfällig åtgärd när man gick över till simstranden vid Nabben där vi hade markeringar, ganska täta hastighetskontroller osv. som de berörda sade att hjälpte när man sänkte hastigheten.

 

Ltl Katrin Sjögren:

Fru talman!

Jag tycker att den tillfälliga lösningen var just en tillfällig lösning som kan hjälpa för en kort tid. Men om jag har förstått saken rätt är nog saken helt klar från stadens sida, man har uttryckt ett önskemål hur man vill lösa det här problemet. Jag hoppas alltså att landskapsregeringen tar sitt ansvar där också.

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson:

Fru talman!

Det skall vi försöka göra, men det gäller i den här frågan, som i många andra, att vi måste få medel till det förstås och ökar man någonstans måste man minska någon annanstans om man inte vill gå in på andra områden och få pengar. Det är en begränsad kaka, men jag tycker överlag att vi har satsat jättemycket på trafiksäkerheten och vi skall fortsätta att göra det och det är också angeläget för hela landskapsregeringen att se till att vi minimerar de tragiska olyckorna.

 

TALMANNEN: Frågan är därmed slutbehandlad.

 

Ltl Sune Mattsson:

Fru talman!

Jag vill ställa en fråga till lantrådet Roger Nordlund. När vi diskuterade miljöhandlingsprogrammet kom det fram att lagtinget hade beviljat budgetmedel för att bygga en småbåtssluss och damm i Vargsundsådran. Då svarade den ansvarige landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson att det kanske inte blir förrän i juni-juli 2006 i stället för år2005, som lagtinget hade beslutat. Samtidigt sade att landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman att det nog också blir en vattenskyddsplan eller skyddszoner. Anser lantrådet att han går helt fri från det, att det är deras områden och är det acceptabelt att man fördröjer projektet så till den milda grad att det kanske inte blir gjort det år som man har tänkt? Det finns en sak till och det gäller hantverksskolan som inte heller har fått någon lösning utan man drar på det. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Det var egentligen två frågor från ltl Sune Mattsson. Det ena var om Vargsundsådran och min grundinställning är att vi skall förverkliga det projektet så snart vi har möjlighet att göra det, när allting är i sin ordning. Jag har varit med flera gånger och besökt det och detta är ett ärende som har följt oss genom många landskapsstyrelser – och regeringar och nu är vi framme vid att det skall gå i mål. Det skall göras så snart som det är möjligt.

 

Ltl Sune Mattsson:

Fru talman!

Då ställer jag en följdfråga: Är det acceptabelt att det tar över ett år innan ett sådant projekt blir verkställt? Tycker lantrådet att det är acceptabelt eller har han som andra regeringschefer på andra ställen i vår omvärld möjlighet att påverka och säga, att så här kan vi inte ha det utan vi måste snabba på det här?

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Där har jag fullt förtroende för de nämnda ledamöterna att de sköter det här så effektivt som det går att göra ett sådant ärende. Jag hoppas också att ltl Sune Mattsson har förståelse för att det finns en lagstiftning och det finns många saker man måste ta i beaktande i det här sammanhanget så att det blir rätt.

 

Ltl Sune Mattsson:

Fru talman!

Jag har full förståelse för det, det är bara det att jag hade hoppats att lantrådet skulle dela min uppfattning att över ett år är ganska lång tid när det fanns en plan över var den skulle vara och projektering före alla miljötillstånd var klara, de ekonomiska ramarna har spikats finansutskott och lagting.

 

Lantrådet Roger Nordlund

Fru talman!

Tolv månader kan ju ses som en lång tid, men om det är så behövs antagligen de månaderna för att det skall bli ett bra projekt. Jag tror ändå att det är viktigt både för ltl Sune Mattsson och för alla berörda av projektet att det blir väl gjort och att det blir ett projekt som har långvarig bärighet, för det är ett viktigt projekt i sig.

 

TALMANNEN: Frågan är därmed slutbehandlad  Frågestunden är avslutad.

 

Lagtinget sammankommer nästa gång tisdagen den 1 november 2005 kl. 12.00 till plenum för val av presidium. Den högtidliga öppningen av arbetsåret 2005-2006 hålls samma dag på tid som landshövdingen tillkännager. Presidiet kan dock sammankalla lagtinget därförinnan om detta konstateras vara oundgängligt.

 

Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl. 15.40).

 

 

 

Originalfil