Plenum den 24 april 2002 kl 13.00

Ljudinspelningen saknas ännu. Vänligen återkom senare eller se ifall livesändingen ännu är aktiv.

PLENUM den 24 april 2002 kl. 13.00.

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Strand och ltl Wickström-Johansson; båda infann sig efter uppropet.)

28 lagtingsledamöter närvarande.

 

 

Föredras för bordläggning ärende nr 1:

 

Lagutskottets betänkande nr 13/2001-2002 angående godkännande av den reviderade Europeiska sociala stadgan och till lag om ikraftträdande av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i stadgan samt till lag om upphävande av lagen om godkännande av vissa bestämmelser i Europeiska sociala stadgan och dess tilläggsprotokoll. (RP nr 2/2001-2002).

 

Talmannen föreslår att ärendet bordläggs till måndagen den 29.4. Godkänt.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 2:

 

Landskapsstyrelsens framställning angående förslag till första tilläggsbudget för år 2002. (FR nr 22/2001-2002).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till finansutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Vicelantrådet Erland:

Fru talman!

Årets första tilläggsbudget balanserar på ett netto om drygt 2 miljoner euro. Sammanlagt har för året budgeterats drygt 240 miljoner euro. Jag skall först ta upp något av bakgrunden till tilläggsbudgeten när det gäller de allmänna ekonomiska faktorerna och budgetsituationen.

 

Nittiotalet var ett decennium med expansion i både inkomster och utgifter. År 2000 inträffade en vändning, åtminstone när det gäller inkomsterna, dvs. av olika skäl stagnerade de inkomster vi kan räkna med från klumpsumman, medan skattegottgörelsen har hållit sig på någorlunda samma nivå, dvs. 40-50 miljoner gamla mark. Inkomsterna i riket har stagnerat av olika skäl när det gäller konjunkturerna men också genom skattesänkningar, som vi här inte har svarat upp till på motsvarande sätt genom t.ex. att avskaffa avdraget i inkomstbeskattningen. Men det är en sak som bör övervägas för de kommande åren, om det finns andra sätt att använda skatteinstrumentet på Åland, som vi trots allt har, för en politik som är i enlighet med våra målsättningar att stabilisera den offentliga ekonomin men också stimulera tillväxt.

 

När det gäller de prognoser som vi har hållit oss till har vi varit försiktiga när det gäller inkomstprognoserna och utgått från det som finansministeriet faktiskt har i sina prognoser. Sedan är det annan sak att konjunkturförväntningarna ger en viss anledning till optimism. I riket räknar man i dagsläget med en inkomstökning nästa år på tre procent, men man räknar också med att det kan bli en vändning i konjunkturen i slutet av detta år, särskilt då med hänsyn till den expansiva politiken i USA och att det där finns en kapacitet att uppnå tillväxt i industrin. Man har både i USA och i Europa gjort en rad lageranpassningar som har hämmat tillväxten hittills. Det finns också förväntningar om att den privata konsumtionen skall kunna hållas hög i USA och också de länder som påverkas av USA-konjunkturen, dvs. närmast våra närområden som Finland och Sverige. Däremot finns det negativa tendenser i Västtyskland och Japan som balanserar upp dessa positiva signalerna. Det finns naturligtvis också risker i konjunkturbedömningarna, såsom krisen i Mellanöstern och oljepriserna. Vi ser också att våra egna näringar är hotade på olika sätt genom uppgifter i massmedia om skadliga ämnen i potatisprodukter, sjöfartens konkurrensförutsättningar osv. När det gäller sjöfarten finns det väl ändå en viss optimism på kort sikt; genom avtalsförhandlingar och genom det sjöfartsstöd som finns i dag har våra rederier kunnat visa en viss effektivitet och lönsamhet. Prognoserna för Ålands bruttonationalprodukt är en nedgång från den relativt höga nivån de närmaste åren, trots en konjunkturnedgång i övrigt,  den relativt höga nivån på 3 procent till 2,7 procent för föregående år och sedan kanske en minskning som kommer de närmaste åren.

 

Fru talman!

När det gäller budgetpositionen finns det både plus och minus. Stagnationen i inkomsterna understryks ytterligare eftersom klumpsumman har minskat för föregående år med ungefär 2,5 miljoner euro; däremot har bokslutet för föregående år visat ett överskott i förhållande till de förväntningar som fanns vid budgeteringstillfället för ordinarie budget i november, ett plus på 8,4 miljoner euro. Vi kan alltså säga att det handlingsutrymme som vi har i dag är ca 30 miljoner bättre, uttryckt i mark eller 6 miljoner euro.Det betyder att det prognostiserade eller snarare det tekniska budgetunderskottet, som teoretiskt skulle medföra en upplåning,  minskat från ungefär 25 miljoner euro till 5 miljoner euro, så vi räknar inte med att göra en reell upplåning utan det finns, kan man säga i landskapets balansräkning tillgångar som gör att något lån inte behöver tas upp för det här året. Det är också så att i ordinarie budget finns det upptaget verksamheter som inte helt och hållet kommer att förverkligas under detta år.

 

Den huvudsakliga ekonomiska politiken och finanspolitiken bestäms i ordinarie budget, som lagtinget har godkänt och där har vi målsättningarna om en stabil samhällsekonomi, om kostnadseffektivitet, om företagande och tillväxt och om regional balans. I den här tilläggsbudgeten finns det en rad inslag i den vägen.

 

Jag kommer inte att närmare kommentera de enskilda momenten i det här skedet utan debatten får utvisa huruvida det är nödvändigt att gå in på de olika projekten och förslagen i detalj. Jag skall nämna att i enlighet med vår politik om tryggad välfärd och ökad tillväxt har vi tagit upp möjlighet för högskolan att anställa en rektor redan det här året och också en styrelse. Här vill jag säga någonting som kanske skulle kunna tänkas vara ett sorts mantra när det gäller alla våra satsningar, att de offensiva satsningar som vi faktiskt gör skall vara fokuserade och de skall genomföras med ekonomiskt ansvar. Det gäller högskolan.

 

Vi har också klarare understrukit det som stod i ordinarie budget, dvs. ändamålsenliga lokaler för yrkesträningen; genom vissa omdisponeringar här markerar vi återigen, vill jag säga, starkt att det här skall genomföras. Men också här gäller det, som inom utbildningsområdet i övrigt, att de utbyggnader vi gör skall vara fokuserade på väsentliga saker och i det här fallet skall det också möjliggöra ekonomiskt ansvar genom att man gör utrymmena flexibla när det gäller särskilt multimediadelen, där det skall kunna vara möjligt också för andra utbildningar att använda utrymmena vid behov.

 

Vi går vidare med satsningar på Ålands Utvecklings Ab genom att överföra en del av landskapets aktieinnehav till bolaget som apportegendom och vi föreslår också här att man skulle låta Chips A-aktierna finnas i bolaget för att ge avkastning som konsoliderar verksamheten och ger ett ökat ekonomiskt handlingsutrymme. Här vill jag förtydliga, i den mån det skulle vara otydligt – det har uttryckts vissa farhågor om det – att det står klart i motiveringarna att aktierna inte skall avyttras utan det är endast huvudägarna – i huvudsak landskapsstyrelsen – som kan ge ett sådant mandat. Vår avsikt är att aktierna skall behållas och att den avkastning de ger skall kunna användas av Ålands Utvecklings Ab. Vi har bedömt det som ändamålsenligt att ge en viss förutsägbarhet för bolaget så att de vet ungefär vad avkastningen kan bli hittills, runt 400.000 mark per år. Aktiekurser är alltid svåra att prognostisera och likaså avkastningen. Det ser vi på börsens reaktion i dag, såvitt jag förstår. Men förslaget bygger på att Ålands Utvecklings Ab måste få en lämplig nivå på sin ekonomiska grund så att man har möjlighet att agera i enlighet med de målsättningar som finns för bolaget. Som det står i budgeten finns det också på olika håll i den offentliga sektorn förväntningar på att kunna expandera nästa år, men där är budgetläget, som vi ser det i dag, sådant att en expansion inte kan påräknas. Också i det här fallet, när det gäller Ålands Utvecklings Ab, vill jag upprepa vad jag har sagt om andra verksamheter, fokusera det man håller på med och ta ett ansvar för ekonomin.

 

IT-byn har aviserats tidigare och planeringen har gått så långt att vi här i budgeten sätter ramarna för verksamheten. Det gäller storleken, högst 3.400 kvadrat, det gäller subventionsnivån från landskapets sida, 30 procent av aktiekapitalet, det gäller inriktningen på de verksamheter som skall finnas där, det skall vara verksamheter av utvecklingskaraktär så att man inte lockar företag som redan har utrymmen att flytta till IT-byn; det skall vara expansion, utveckling och förnyelse. Här har landskapsstyrelsen lagt ett uppdrag och ett mandat till Ålands Industrihus Ab att man kan sätta igång det här när man har betryggande löften för att man får hyresgäster till 80 procent. Den del som landskapsstyrelsen avser att hyra inrymmer Ålands Teknologicentrum, Ålands Utvecklings Ab och en del utrymmen för projektarbete och s.k. kuvösverksamhet, dvs. företag som vill testa en ny idé. Också här är landskapsstyrelsens ramar ganska fokuserade och Industrihus har ett ekonomiskt ansvar att tillse att det här blir en effektiv verksamhet som har hyror som skall hållas på marknadsnivå.

 

Jag skall också nämna några av de projekt som kommenterats här som vi tidigare har beslutat om i lagtinget som nu är på gång och där vi gör dagliga framsteg. När det gäller kultur- och kongresshuset finns det en arbetsgrupp som förbereder allt som behöver göras för en detaljplanering och som också har tagit fram olika modeller för hur driften skall kunna ordnas. De modellerna har gruppen tagit fram och presenterat för lagtingsgrupperna och vi skall också diskutera dem nästa vecka så att det är kanske för tidigt att gå in i detalj, men det är klart att både landskapet och staden förutsätts här gå in och ta ett svar. Det är ett alltså ett övergripande och infrastrukturellt projekt som landskapet finansierar och stadens och landskapets roll måste vara tydlig från början. Det måste alltså bygga på att båda parter tar ett ansvar för det här. Det finns också en motion i ärendet som var bordlagd till i dag, men det är kanske för tidigt att säga så mycket mer eftersom det här ändå skall ytterligare diskuteras i landskapsstyrelsegrupperna. Men det kan vara värt att informera om att det här är förslag som finns skisserade i dag och vi diskuterar olika vägar och sedan går vi vidare och utformar det här i detalj så att så småningom kommer det till lagtinget. Byggstarten är, som vi nu ser det, beräknad till hösten 2003. Där tar vi naturligtvis hänsyn också till situationen på byggmarknaden.

 

När det gäller badhuset i Mariehamn har landskapsstyrelsen fått en slutrapport med skissritningar och tidtabell och där går projektet vidare ut vår synvinkel. Det är alltså Mariehamn som är byggherre och sköter det och landskapsstyrelsen har gett sina ramar. Det har budgeterats och de ramarna och kriterierna är för vår del givna, så att vi ser ingenting för landskapsstyrelsens del här som skulle vara problematiskt.

 

Vi har också i budgeten tagit upp möjligheterna för sjöfartsmuseet att utlysa en arkitekttävling och det arbetet är också igång, så det går vidare.

 

Vi har också fått information från Finströms kommun om idrotts- och motionscenter i Godby och det projektet fortgår såsom planerat och såsom lagtinget har fastställt i budget, med de ramar och kriterier som finns.

 

När det gäller alla dessa projekt är det samma budskap där när det gäller samhällsekonomin och kostnadseffektiviteten att projekten skall vara fokuserade på en målsättning och en kärnverksamhet. De skall bedrivas med ekonomiskt ansvar.

 

Vi möjliggör också i budgeten förhandsbesked för bostadsbyggande under nästa år när det gäller de nya enhetslånen, där efterfrågan är stor också regionalt: projekt i skärgården och på landsbygden. Vi räknar med att balansen på bostadsmarknaden skall kunna förbättras betydligt genom dessa insatser och att vi också med hjälp av andra insatser, de regionala stödordningar som finns, de jordbruksstöd som vi kan utnyttja enligt EU-systemet och de satsningar som vi gör på alternativ odling, gör att det finns också en rörelse i den andra inriktningen, dvs. inte flyttning enbart in till staden utan också bostäder på landet. I samband med förhandlingarna med kommunerna om landskapsandelarna har vi noterat vissa intressanta drag i den demografiska utvecklingen, dvs. det finns tecken som tyder på att unga människor för att få högre standard till lägre pris bosätter sig utanför Mariehamn. Sedan är det den tendensen kanske som är till Mariehamns nackdel att de personer som är äldre och i stort behov av vård flyttar till Mariehamn, så där finns alltså obalanser i demografin som vi har anledning att se över inför nästa års budget.

 

Fru talman!

Det här är alltså budgetinriktningen i stora drag. När vi ser framåt har vi en stor utmaning när det gäller nästa års budget. Om det är så att inkomsterna inte stiger och om det är så att konjunkturuppgången blir ytterligare framskjuten, så kommer vi att vara tvungna att göra starka prioriteringar i investeringsprogrammet med tidsförskjutningar som i och för sig ändå kan vara behövliga på grundval av byggkonjunkturen som vi anser att vi har beredskap att kunna jämna ut ganska ordentligt. Men vi kommer att få göra prioriteringar i investeringarna och då är det naturligt att de investeringar som är beslutade i lagtinget och påbörjade skall kunna fullföljas i första hand. Men än så länge ser vi en möjlighet att förena de övergripande mål vi, dvs. att bevara välfärden, att trygga välfärden, vården, utbildningen, omsorgen och ändå ha vissa tillväxtskapande investeringar. Men det gäller överlag för alla enskilda, för alla avdelningar, för alla institutioner i den offentliga sektorn att fokusera verksamheten på det som är det viktiga och att bedriva all verksamhet med ekonomiskt ansvar.

 

Jag hoppas att finansutskottet också skall notera att fokusering och ekonomiskt ansvar är det som vi måste ägna oss åt de närmaste åren. Expansionen under nittiotalet kan vi alltså inte fortsätta med på utgiftssidan eftersom inkomsterna sätter gränser. Ännu har landskapet handlingsutrymme, men vi också se framåt flera år i tiden när det gäller budgetansvaret och därför är det så viktigt att påpeka det här. Jag hoppas att finansutskottet och därmed lagtinget kan understryka detta så att vi vet nästa gång vi kommer med en ordinarie budget, som blir den verkligt tuffa budgeten, att vi då har mandat att göra vissa prioriteringar som är nödvändiga.

 

Vtm Häggblom, replik:

Fru talman! Vicelantrådet började med en chocköppning och sade att nästa år kommer skattetrycket i landskapet att öka eftersom man då kommer att bort olika avdrag i beskattningen. Jag skulle vilja att vicelantrådet utvecklade sina tankar och vilket högre skattetryck det innebär och på vilket sätt detta skulle förbättra det problem som landskapsstyrelsepartierna uppenbarligen har att få budgeten i balans, oaktat tilläggsbudgeten är på ett underskott på över 15 miljoner euro, över 90 miljoner mark, som motsvarar över 5 skatteören, om man räknar enligt det gamla systemet: 5 skatteören=5 penni på skatten.

 

Vicelantrådet Erland, replik:

Fru talman!

Jag vet inte vem som vtm Häggblom har lyssnat till, men jag sade att man i riket har sänkt skatterna och att vi inte har gjort motsvarande här. Det föranleder oss att se över hela skattesystemet när det gäller det ekonomiska handlingsutrymmet vi har på Åland och i vilken riktning det går och hur en sådan omfördelning skulle kunna se ut har jag inte nämnt om här i dag. Men jag kan naturligtvis återkomma till den frågan, om det finns intresse, men uttrycket ”högre skattetryck” har inte jag använt i den här debatten.

 

Vtm Häggblom, replik:

Fru talman!

Oberoende hörseln i plenisalen tror jag att alla uppfattade att det skulle ändras på avdragsrätten. Det går inte att missa att det nämndes; i så fall har vicelantrådet nu tagit tillbaka sitt förslag. Tar man bort rätten att göra avdrag i beskattningen betyder det ett ökat skattetryck. Något annat kan det inte uppfattas som eller har man kommit så långt i förhandlingarna beträffande övertagande av beskattningen att det är på något annat plan som man avser i så fall att göra ändringar? Det skulle vara intressant att höra det eftersom det inte framgick av anförandet, inte som jag hörde det i varje fall.

 

Vicelantrådet Erland:

Fru talman!

Vicetalman Häggblom begär att jag skall hålla ytterligare ett antal anföranden här och det har jag inte möjlighet att göra i replik. Jag har sagt att med hänsyn till vad som har hänt i riket när man har ändrat i beskattningen så har vi anledning att se över våra avdrag och vår beskattning till den del vi har handlingsutrymme. På vilket sätt vi skall göra det har jag inte talat om. Men replikerna kräver långa anföranden och jag tycker att replikerna kan begära om förtydliganden i så fall, så har jag möjlighet att svara på det.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Fru talman! 

I början av sitt anförande släppte vicelantrådet en liten politisk bomb, kan man väl säga. Han angav att landskapsstyrelsen nu sitter och diskuterar huruvida det allmänna avdraget i kommunalbeskattningen som infördes för några år sedan på 5 procent eventuellt skulle tas bort. Om detta står det ingenting i den skriftliga budgetframställningen. Det var en nyhet som det vore intressant att få veta lite närmare om. Bakgrunden är den att avdraget infördes för medborgarna; när vi inte har hand om statsbeskattningen på Åland var det enda möjligheten att använda kommunalbeskattningen för att återbetala en del av de pengar som vi efter idogt arbete hade samlat ihop och hade s.a.s. för mycket pengar i landskapskassan och då ville vi återbetala till medborgarna en del av det. Nu lät vicelantrådet förstå att de dåliga finanserna som landskapsstyrelsen nu har sig förestående delvis skulle hanteras genom att ta bort åtminstone delar av avdraget. Man kunde inte förstå det tydliga språket på annat sätt. Eftersom vi måste gå via kommunalskatten så måste vi kompensera kommunerna fullt ut för avdraget. Betyder det att landskapsstyrelsen för att förbättra sina finanser också kommer att förändra ersättningarna till kommunerna, kommunandelarna som justerades för några år sedan i anledning av det extra avdraget eller lämnar man kvar det men däremot bara belastar medborgarna med ett högre skattetryck? Hur är tankarna i landskapsstyrelsen?

 

Vicelantrådet Erland, replik:

Fru talman!

I samband med presentationen av tilläggsbudgeten nämnde jag det faktum att man i riket har sänkt skattetrycket och vi har inte gjort någonting motsvarande här. Vi har anledning att se över alla avdrag och se över de skatteinstrument vi har. När det gäller det allmänna avdraget kan jag upplysa ltl Jansson att det finns tre alternativ: att öka avdraget, att minska avdraget och att behålla avdraget. I övrigt sade jag att det finns olika sätt att använda skatteinstrumentet och bl.a. bör vi överväga hur man kan använda det för att stimulera tillväxten i ekonomin därför att det är ett av våra mål. Sedan skall vi i övrigt se till att vi har en samhällsekonomisk balans och alla avdrag och alla transfereringar mellan landskapet och kommunerna måste dras in i ett sådant, eftersom vi, när det gäller ordinarie budget för 2003, ser över hela den kommunala ekonomin, landskapsekonomin och allting annat. Det här är inget beslut som vi har tagit eller som finns redovisat i tilläggsbudgeten, men varje lagtingsledamot, varje ekonomiskt ansvarig person måste se till att man bedömer helheten när man skall budgetera för landskapet. Det är ändå en så pass stor sektor att vi måste göra det här. ”Bomberna” som ltl Janssono vtm Häggblom ser här tyder på att man verkar ha lite tråkigt politiken. Det finns mycket att ta fasta på och diskutera i själva tilläggsbudgeten som är beslutat av landskapsstyrelsen. Bomberna verkar vara lite bomskott och löst krut!

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Fru talman! 

Replikinstitutet ger inte möjlighet till någon ingående genomgång av det 25 minuters anförande som vicelantrådet höll här i presentationen, så för min del fastnade jag på den första förvåningen som hans anförande resulterade i, alltså en information till lagtinget om en åtgärd som landskapsstyrelsen diskuterar när det gäller den ekonomiska politiken som inte finns redovisad i den skriftliga budgeten. Därför ville jag ställa en vänlig fråga bara till vicelantrådet: Hur är det man tänker sig inom landskapsstyrelsen att göra? Då fick vi veta ingenting annat än att det finns i praktiken och teorin tre alternativ. Men min fråga gällde inte vilka alternativ som finns – vi känner alla till dem – utan min fråga gällde: Vad är det som man diskuterar i landskapsstyrelsen, i vilken riktning är det när det gäller den här frågan, också i förhållande till kommunernas stöd, eftersom vicelantrådet själv tog upp frågan? Och om inte vicelantrådet vill svara i replik hoppas jag att finansutskottet reder ut denna väsentliga fråga. Det är en mycket stor politisk fråga för ålänningarna hur landskapsstyrelsen tänker hantera den ekonomiska politiken gentemot dem som skattebetalare. Eftersom vicelantrådet själv har tagit upp frågan så är det rimligt att vi får den utredd i lagtinget och jag hoppas att om inte vicelantrådet gör det att finansutskottet gör det.

 

Vicelantrådet Erland:

Fru talman!

Ltl Roger Jansson har sett bomber från första stund här när vi meddelade att vi diskuterar olika frågor i landskapsstyrelsen. Det är tydligen någon ny tradition att man överväger olika alternativ och överväger olika ekonomisk-politiska åtgärder. Jag nämnde att det faktum att man i riket har sänkt skattetrycket inte har följts upp av någon motsvarande åtgärd här. Det andra jag sade var att vi har ett visst handlingsutrymme på skatteområdet. Vi har försökt utnyttja det t.ex. i captivefrågan och det här är någonting som naturligtvis landskapsstyrelsen skall diskutera och sedan besluta om. Det viktiga är här att vi har faktiskt ett beslutsunderlag för lagtinget som är en tilläggsbudget. Det är den vi skall diskutera. Kanske det inte finns så mycket bomber, men man behöver inte hitta på en massa bomber för att avleda debatten från det viktiga, dvs. tilläggsbudgeten. (Från salen: varför kan man inte svara!) Det är det ärendet vi behandlar. Och att vi diskuterar, överväger osv. det är kanske en helt annan stil än den ltl Roger Jansson är van med!  Men jag har aviserat att alla ekonomiska åtgärder och det handlingsutrymme vi har skall vi diskutera inför nästa budget, och den budgeten kommer att ligga på lagtingets bord för diskussion. Även om bomberna upptäcks lite här och där, så tycker jag ändå att ta nu fasta på de bomber som finns i tilläggsbudgeten i stället för att föra debatten långt, långt utanför ärendet.

(Från salen, ltl Roger Jansson: det var du som började!)

 

Ltl Strand:

Fru talman!

Förslaget till första tilläggsbudget för år 2002 innehåller både bra och mindre bra saker. Jag kommer att beröra bägge  i mitt anförande. Budgeten ger även upphov till många frågetecken. Noterar för det första att tilläggsbudgeten är rekord sen och att den antagligen inte kommer att tas av lagtinget förrän i början av juni. Kan det möjligen bero på den oenigheten i regerandet? För att citera vicelantrådet: ”oenighet tär på beslutskraften”. Flygfrågan, vindkraften och mycket annat är på detta sätt. Jag återkommer senare till de olösta frågorna.

 

I samband med att den rekordstora underskottbudgeten för år 2002 behandlades så krävde vi i Frisinnad Samverkan att landskapsstyrelsen senast i samband med första tilläggsbudgeten för år 2002 skulle återkomma med åtgärder som visade att man tagit tag i problemen och kan visa på åtgärder som pekar på en budget i balans.

 

Fru talman

Nu har tilläggsbudgeten sent omsider kommit, men de åtgärder som vi efterlyste saknas. Enda åtgärden är att man i tilläggsbudgeten fört in ett tidigare års överskott om c:a 8 miljoner euro eller 48 miljoner mark. Istället bekräftar landskapsstyrelsen på sidan 4 i texten att budgetsituationen, vilken landskapsstyrelsen redogjorde för i samband med grundbudgeten, i stort sätt är oförändrad. De rekordstora underskotten för de närmaste åren står enligt landskapsstyrelsen fast.

 

Landskapsstyrelsen har i sin tilläggsbudget en utförlig beskrivning av konjunkturläget. Man beskriver vidare huvudmålsättningarna vilka vi alla här i salen säkert kan skriva under. Nämligen

-         Stabil samhällsekonomi

            Kostnadseffektiv offentlig sektor

-         Bättre förutsättningar för företagande och tillväxt

-         Regional balans

 

När man sedan kommer till åtgärderna så är det magert. Förutom att man kör en hel del gamla projekt som presenterades i ordinarie budgeten för 2002 i favorit i repris. Jag kommer närmare att beröra dessa projekt senare i mitt anförande. Skall först kort beröra huvudmålsättningarna som landskapsstyrelsen satt upp. Eller närmare sagt brister på åtgärder för att nå målsättningarna,det enda som landskapsstyrelsen säger är att man i samband med budgetarbetet strävar till en allmän översyn av organisationen och prioriteringar för verksamheten. Vilka prioriteringar kommer landskapsstyrelsen att göra? Redogör gärna för dessa och ber ätta också gärna om man kommer att dra ner eller ta bort någon verksamhet! Finansutskottet skrev i sitt betänkande i samband med att budgeten för år 2002 togs, att en inventering av förslag till prioriteringar inom alla verksamhetsområden kommer att göras. Utskottet sade dock ingenting om tidsramen, men nog hade vi väntat oss någon liten prioritering eller förslag till åtgärd för en bättre ekonomi.

 

Fru talman

Över till de saker som är bra i budgeten. Att landskapsstyrelsen nu går tillbaka till ursprungsförslaget med en flygelbyggnad när det gäller yrkesskolans utbyggnad för yrkesträningen och multimedia är bra. Heder åt utbildningsansvarige som ändrat sitt förslag från ordinarie budgeten, i vilket man försökte tränga in bland annat yrkesträningen i oändamålsenliga utrymmen i huvudbyggnaden. Min kollega Lindeman kommer säkert att beröra denna fråga ytterligare.

 

Till de goda sakerna i budgeten hör även enligt vår mening den fortsatta utvecklingen i Utvecklings AB och förverkligandet av IT‑byn. Det här är en verksamhet och ett projekt som går hand i hand, Även om de presenterats i tidigare budgeter så vill jag framföra vår inställning till dessa.

 

Om jag börjar med Utvecklings AB så anser vi att verksamheten under det första året efter uppgraderingen har utvecklats på ett bra sätt. Bolaget jobbar under sin VD enligt vår mening strukturerat och målinriktat enligt de planer som finns för verksamheten. För att verksamheten skall kunna fortgå enligt planerna så behöver bolaget riskkapital under den närmaste 4‑5 års perioden. Som en naturlig del i denna kapitalisering ser vi försäljningen av landskapets aktier till utvecklings AB. Då landskapet äger majoriteten i utvecklings AB samtidigt som man säger att man inte har för avsikt att sälja ut Chipsaktierna så ser vi inget problem med. Däremot kan de dividender som flyter in användas till löner och andra löpande utgifter i bolaget tills verksamheten om 4‑5 år rullar av sig självt.

Däremot förstår vi om det på något sätt för vissa ledamöter här i Ålands lagting kan vara känslomässigt med just dessa Chipsaktier. Det viktiga är dock för oss att Chips Ab finns i åländsk ägo.

 

När det gäller IT‑byn, fru talman, så hoppas vi att projektet inte på något sätt drabbas  av ytterligare förseningar. Viktigt är också att påpeka att detta inte bara är ett hus utan att verksamheten är viktigast. I framställningen redogörs för att Utvecklings AB och Ålands teknologicentrum  kommer att h ålla till i dessa utrymmen, vidare sägs att det skall finnas utrymmen för fortbildningsbehov. Det viktigaste är dock att man inte glömmer vad avsikten med IT‑byn var, nämligen att få igå ng nyföretagande, expansion av befintliga företag och liknande. Fokuseringen måste fortsättningsvis vara på att utveckla företagandet i landskapet. Landskapsstyrelsen skriver i sin framställning att det till minst 80 procent av utrymmena skall finnas hyresgäster som på ett betryggande sätt meddelat sin avsikt att hyra utrymmen. Att ha 80 procent av utrymmena säkerställda för uthyrning före man sätter igång byggandet får inte vara ett självändamål. Det måste finnas en del utrymmen för utvecklings AB att erbjuda nya företag, för att få dessa att flytta till Åland. Även en del så kallade kuvösutrymmen bör finnas för innovatörer. Här är dock viktigt att klara regler görs upp för hur länge en innovatör får stanna i ett visst utrymme. När verksamheten har stabiliserats så bör hyresförhållandet normaliseras.

 

Fru talman

En sak som igår kom fram i media och som oroar mig är att landskapsstyrelsen i detta sena skede gentemot staden ändrar kriterierna gällande finansieringen av detta projekt. Att i detta sena skede börja ställa ytterligare krav på staden får en att fundera vad landskapsstyrelsen egentligen menar? Vad har man för linje i industrihusen? Vad har Finström betalat för att få etableringar? I Jomala köpte industrihus en redan etablerad fastighet utan medfinansiering från kommunen, Det blev alltså inget tillskott av industrifastigheter i kommunen. Ibland ordnar man lokaler för dansträning. Vad gäller?? Själv får jag känslan att det är anti‑Mariehamnsådran som återigen kommer fram hos c/lib regeringen.  Detta trots att det är Mariehamn som är motorn i den åländska samhällsekonomin. Här kan finansutskottet visa att jag har fel och rätta till detta missförhållande och jag skall gå upp och ta tillbaka de här orden. Den här ådran har för övrigt märkts speciellt hos liberalerna den senaste tiden.

 

Fru talman

Landskapsstyrelsen berör vidare i sina skrivningar sjöfarten. Allt som i skrivningarna som sägs om sjöfarten är sådant som vi från vårt parti tidigare framfört. Att landskapsstyrelsens sjöfartsansvarige kommit till insikt i dessa frågor är bra. Nu väntar vi bara på kraftfulla politiska åtgärder.

 

Inom turismen, fru talman, så sker för närvarande en oroande utveckling. Själv brukar jag mäta turismen i antal övernattningar eftersom det är en bra indikator. Ifjol var nergången på årsbasis över fyra procent. Nedgången har fortsatt ytterligare under årets tre första månader. Senaste månad, mars, var den 8,8 procent.  Antalet övernattande var 2001 så lågt som 260.000‑270.000 övernattande i förhållande till 1,8 miljoner inresande. Jag tror att de övernattade 1,4 nätter i medeltal per person.

 

Jag har noterat att landskapsstyrelsen jobbar med en ny turiststrategi. Det är bra och jag hoppas att man kan hitta nya vägar för att sälja Åland. Lite förvånande är däremot att man i det här skedet beviljar stora tillägg åt turistförbundet förrän strategin är klar. Men det finns kanske naturliga förklaringar. Däremot saknar jag en näringspolitisk strategi när det gäller turismen. I allmänna motiveringen skrivs följande: Ålands turistförbund tilldelas ytterligare anslag för att stärka besöksnäringen n är nya investeringar ökar kapaciteten för att stärka kultur‑och idrottsturismen särskilt under lågsäsong.

 

Vidare beskrivs olika till största delen ofinansierade projekt som man tror skall ge vissa effekter åt besöksnäringen. Strategin verkar närmast vara att delfinansiera två badanläggningar och gå vidare med kk‑huset om slutliga överenskommelser om driften nås.

 

Jag saknar, fru talman, en utredning som visar vilka anläggningar som verkligen kan göra oss attraktiva och konkurrensdugliga gentemot våra konkurrenter i närregionerna inte minst Baltikum. Samt vilka anläggningar som generar mest pengar till vårt samhälle. Inom golfen har man tittat på denna typ av frågor. På nittiotalet gjordes en utvärdering om allhallen och  kk‑huset. Idag saknar jag totalt denna typ av utvärderingar från landskapsstyrelsen. Skulle man ta detta och ha det som utgångsläge i sina investeringar och i sin näringspolitik, men i dag är det andra kriterier som gäller.

 

Att i första hand delfinansiera två badanläggningar inom en radie på 15 km står inte i samklang med vad landskapsstyrelsen framför om att fortsätta arbetet med att förbättra budgetläget,  speciellt inte då man tidigare sagt att en förutsättning för att bygga i Godby är att alla fyra delprojekt för minst 60 miljoner mark men antagligen närmare 100 miljoner måste genomföras för att synergieffekterna skulle uppnås gällande personal, uppvärmning av badvatten från ishallen, m.m. I ordinarie budgeten framfördes att det alla delprojekten skulle vara genomförda inom fyra år ‑ i tilläggsbudgeten pratar man om ett senare skede. Enligt min mening så är det inte realistiskt att inom fyra år genomföra dessa investeringar, varför landskapet borde vänta att i det här skedet gå in med pengar i Godbyprojektet tills man sett hur badhuset i Mariehamn fungerar.

 

Skulle landskapsstyrelsen på något sätt bemöda sig om att titta vad som ger de bästa effekterna för besöksnäringen, så skulle en golfbana i Grelsby antagligen visa sig vara den bästa investeringen för Norra Åland. Speciellt när jag vet att det finns ett seriöst intresse från näringslivet att driva denna bana. Jag vet att man har bokat ett möte med näringsavdelningen i början av maj.Markfrågan sägs i tilläggsbudgeten förefalla kunna gå in i ett nytt skede. Det skulle vara bra om landskapsstyrelsen kan redogöra för markfrågan. Hur står det till med de privata markägaren. Vem som har skrivit det kan jag själv gissa.

 

Glöm inte heller bort att vi har många investeringar inom skola, sjukvård. I dag är de inte finansierade. Det finns många vackra skrivningar i budgeten för år 2002, men de är inte finansierade.

 

Till sist, fru talman, vill jag ta upp anslaget under rubriken: Utgifter för Ålands konst‑ och arkitekturhistoria.

 

Under momenten har med hänvisning till kulturutskottets betänkande nr 9/2000‑2001 budgeterats 48 000 euro eller närmare 300 000 mark för en bok om åländsk konst‑ och arkitekturhistoria. Jag skall villigt medge att jag var själv med och omfattade det betänkande som man nu hänvisar till. Men inte i min vildaste fantasi kunde jag tro att detta skulle bli konsekvensen av betänkandet. Då skulle jag ha reserverat mig. I hörandet framkom att nästan ingenting var specifikt för Åland i förhållande till våra närregioner varför jag tog för givet att det inte fanns så mycket att skriva om i denna fråga. Kunde dock tänka mig en mindre publikation för låt oss säga 5000 euro för att beskriva arkitekturen på Åland. Jag hoppas att finansutskottet i budgetunderskottens tid lyfter bort detta anslag eller åtminstone drar ner det rejält. 

 

Sammanfattningsvis, fru talman, upplever vi det som mycket olyckligt att landskapsstyrelsen inte ens nu, snart ett halv år efter att lagtinget klubbat en budget i svår obalans på minus 150 miljoner gamla mark, kommer  med några lösningar för att bringa årets budget i tillräckligt balans. Inte heller presenterar några konkreta förslag till att minska det halv miljard underskott för de två följande åren. Vi har noterat att landskapsstyrelsen framlagt några bra förslag som vi tidigare talat om, men däremot saknas antagligen på grund av att c/lib samarbetet fungerar sämre och sämre flera viktiga lösningar på tunga politiska frågor, såsom. förutom det skenande budgetunderskottet, skärgårdsflyg, vindkraften, reservkraften, sjöfarten, kapital och samfundsskatten, skattegränsen, ja, listan kunde göras nästan hur lång som helst. Självklart bör dessa frågor lösas under året senast i samband med ordinarie budget. Vi hoppas och förutsätter att finansutskottet kan ta tag i tilläggsbudgeten och inte bara sätta gummistämpeln på.

 

Vicelantrådet Erland:

Fru talman!

Trots att ltl Strand framträder som en formidabel olyckskorp finns det ändå bakom fjäderfasaden en positiv grundton och en insikt om att landskapsstyrelsen arbetar på att förverkliga det som lagtinget beslutat om. Att liberalerna skulle motarbeta Mariehamn är ett märkligt påstående när vi tillsammans med centern arbetar för Mariehamn och hela Åland. Jag tar några exempel från mitt anförande: I Mariehamn, IT-byn, kk-hus i Mariehamn, badhus i Mariehamn. Sedan kommer det en annan kommun. Sjöfartsmuseum i Mariehamn. 60 procent av enhetslånen i Mariehamn. Det som vi däremot försöker göra är att också få en viss balans när det gäller t.ex. jordbruket, EU-stöden osv., så jag tycker att vi har absolut ingen anledning att ha dåligt samvete här. Men, som sagt, bakom olyckskorpen bjärta fjädrar finns det ändå, förmodar jag någon sorts vilja att erkänna att saker och ting är på gång. När det gäller sjöfarten har vi ändå uppnått från noll till 166 miljoner mark i stöd, avtal som gör att näringen faktiskt har förutsättningar, trots att konkurrensen är snedvriden. Vi har alltså nu senaste vecka fått ytterligare överenskommelser med regeringen efter aftonskolan att vi går vidare med skattefrågorna,  skattegränsfrågorna, sjöfartsfrågorna, EU-frågorna och det gör vi i rationellt samtal mellan två partier, där vi försöker lösa problemen – inte som olyckskorpar blåsa upp dem.

TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Strand, replik:

Fru talman!

Jag är ingen olyckskorp. Däremot måste man kunna vara vaken och se realistiskt på vad vi har för pengar att röra oss med. När man ser listan där vicelantrådet, finansansvarige, räknar upp projekt efter projekt utan att de är finansierade så måste man få fråga: Varför görs inga prioriteringar trots de enorma budgetunderskotten? När det gäller Mariehamn är det självklart att de flesta investeringar kommer att göras här för det är det som är motorn i det åländska samhället. Det nämnde jag i mitt anförande. Det frågan egentligen gällde var den ändrade principen: Varför ändrade man mitt i principen? Vad är syftet egentligen från vicelantrådets sida? Om vi båda tror på den här idén och man har jobbat efter vissa mallar, varför man gått mitt in och ändrar principen?

 

Vicelantrådet Erland:

Fru talman!

Jag vet inte vad det är för principer jag skulle ha ändrat. Det vi lägger fram i budgeten: högskolan, yrkesträningen, Utvecklings AB, IT-byn, kk-huset, badhuset, idrotts- och motionscenter, sjöfartsmuseum, bygglån osv. Det är saker som lagtinget har omfattat. Inte kan vi varje gång, i varje tilläggsbudget, börja från början och se hur vi skall gå vidare. Landskapsstyrelsen är ett verkställande organ som förlitar sig på lagtingets förnuftiga och rationella beslut och budgeteringen. Om ltl Strand vill tillföra någonting i det politiska arbetet så borde han då tala om att vad i den ordinarie budgeten, som lagtinget har omfattat, skall tas bort? Skall vi skära ner på skolan, grundskolan, gymnasieskolan? Skall vi skära ner på äldrevården? Skall vi skära ner på landskapsandelarna till kommunerna? Skall vi skära ner på sjukvården osv.? Det är klart att vi har ett tufft jobb i landskapsstyrelsen att se till att bevara välfärden och ändå säkra en stabil samhällsekonomi. De utsikterna finns i dag. Det är ett tufft arbete och det har varit tufft hela tiden sedan vi kom, men centern och vi tar tag i de här frågorna. Vi sitter inte och rullar tummar och vojar oss över alla möjliga problem utan vi löser problemen. Kan vi få stöd från lagtinget och konstruktiva alternativ från Frisinnad Samverkan, så vad är det bättre än det! Vi arbetar utifrån de alternativ som lagtinget anvisar oss.

 

Ltl Strand, replik:

Fru talman!

Jag vill börja att jag förstår att man skulle vilja ha hjälp av ltl Strand! Man behöver bara läsa innantill i budgeten för att förstå det. Jag kom med konkreta förslag, men vicelantrådet verkar inte ta åt sig. Det enda vicelantrådet gör är att i traditionell stil försöka avleda från sakfrågorna genom att leda in frågorna på andra områden. Vi pratade om IT-byn. I går fick staden besked om att landskapsstyrelsen frångår sina tidigare principer om 10 procents finansiering för etableringskommunen. Frågan är om man har haft några principer överhuvudtaget. Men det är de som man har redovisat för. Ibland har man använt Industrihus till att fixa danslokaler och ibland har man köpt lokaler som i min egen hemkommun utan att det har varit någon finansiering, så det är lite hips om haps, det verkar inte finnas någon linje eller ekonomisk styrning från finansansvariges sida.

 

Ltl Svensson, replik:

Fru talman!

Det är alldeles utmärkt att ltl Strand belyser budgeten och sina synpunkter på den, men jag måste erkänna att jag som ledamot av kulturutskottet höjde lite på ögonbrynen när ltl Strand beskrev sitt eget arbete i kulturutskottet där vi rekommenderade en hemställningsmotion om en åländsk konst- och arkitekturhistora. Vi var, såvitt jag minns, eniga i utskottet och lagtinget hade ingenting att invända och sedan när landskapsstyrelsen faktiskt gör någonting åt saken om det som lagtinget har beslutat så får landskapsstyrelsen basning för det också. Jag förstod på ltl Strand att han var nog med på det här, för han trodde att det inte skulle bli någonting! Jag tycker att det var ett ganska konstigt anförande.

 

Ltl Strand, replik:

Fru talman!

När det gäller kulturutskottets betänkande rannsakade jag mig själv och jag anser att en klok människa kan ändra sig, medan en dåre vidblir sina beslut. Jag fick uppfattningen att det här skulle kosta mycket mindre i utskottsbehandlingen. Men när jag säger vad det kostar är jag beredd att ändra mina beslut och det står jag för. Så rejäl måste jag vara.

 

Ltl Svensson, replik:

Fru talman!

Ltl Strand säger alltid att han står för sina beslut, antingen han gör det eller inte -  antingen han vidblir dem eller inte vidblir dem, så det är väl samma sak den här gången!

 

Ltl Boman:

Fru talman!  

Under de år jag varit ledamot i denna församling har i synnerhet ett företags verksamhet upprört mig. Och detta företag är Ålands Utvecklings AB. Ett bolag som är Ålands mästare i att hitta företag utan verksamhetsförutsättningar.  När Ålands Utvecklings ab går in med stöd i något företag brukar 9 av 10 gå i konkurs eller upphöra med sin verksamhet. Att i ett sådant läge ge detta suspekta företag tillgång till Landskapets aktieportfölj verkar mer än lovligt dumt. När dessutom detta bolag verkar under affärsformen aktiebolag vilket  ger företaget möjligheter att ge information endast till styrelseledamöterna samt en gång per år till ägarna, i detta fall representerade av landskapsstyrelsen, detta innebär att vi övriga lagtingsledamöter har ingen formell rätt att ta del av detta bolags verksamhet och visioner. De är helt ett redskap för landskapsstyrelsen. Att i så slutna rum förvalta förutom den föreslagna aktieportföljen och dessutom några miljoner ytterligare  via ordinarie budget är ett demokratiunderskott.  Landskapsstyrelsen borde åtminstone se till att alla partier är representerade i detta bolags styrelse. Det är alla ålänningars pengar det handlar om och dessa pengar skall inte förvaltas i mörklagda rum. På sikt skall detta bolag avvecklas, det är ju ren socialisering de sysslar med.

 

De bidragsmöjligheter som duktiga företagare med goda ideér kan ta del av via ordinarie näringsstöd räcker mer än väl till.

 

Så till följande socialiseringsprojekt. Nämligen IT-byn på Klinten. Landskapsstyrelsen har tidigare på min förfrågan meddelat att huset skall vara självbärande, det vill säga att de som hyr skall stå för kostnaderna samt ytterligare ge skälig avkastning på investerat kapital.

Det här vill ingen bidragstagare gå med på så för att kunna gå runt sitt löfte har landskapsstyrelsen beslutat att ta hand om 40 procent av våningsytan; dessa ytor skall dock få användas av de övriga hyresgästerna vederlagsfritt. Med andra ord, IT företagarna hyr ett utrymme och betalar för det ett skäligt pris, dessutom har de gratis tillgång till de av Ålands skattebetalare finansierade ytorna. Nu försöker dessutom landskapsstyrelsen föra lagtinget bakom ljuset genom att framhålla att de inte bygger förrän 80 procent av byggytan är uthyrd. Jo, tack, eftersom de beräknar dessa  80 procent enbart på 2.000 kvadratmeter innebär det  inte mer än 1.600 kvadratmeter av totalt 3.400 kvadratmeter, alltså under 50 procent av den tilltänkta ytan skall ge någon form av hyra eftersom landskapsstyrelsen skall själva ta hand om 1.400 m2. Dessa 1.400 m2  skall landskapsstyrelsen så att säga ge på köpet, kamouflerat till konferensrum, restauranger  och annat som inte ger någon nettohyra.

 

Det här är ren och skär bidragsverksamhet till företag som dessutom via ordinarie budgeten lyfter stora bidrag, en bidragsnäring med andra ord. En näring som inte ens kan skaffa sig egna lokaler har inte Ålands skattebetalare något intresse av att stödja. Jag är förvånad över att partier som i valtider betraktar sig som borgerliga kan gå med på sådan här socialisering. Jag tycker att vi skall stoppa de här galenskaperna.

 

Ett annat ärende som upprör mig är under rubriken ” Understöd för 4/mbk Pommerns underhåll”.  Här vill den slösaktiga utbildnings- och kulturavdelningen ge 36.000 euro eller 214.000 mk som understöd till Mariehamns stad för att de skall planera Pommerns 100-årsjubileum nästa år. Det gäller enbart planering av en fest, något som vi i privata sektorn gör på en eftermiddag, dessutom med ena handen i bakfickan.  Eftersom kutym brukar vara att staden står för hälften av kostnaderna så kommer troligen summan att uppgå till dryga 400.000 mk. Och detta enbart för att göra planeringen av festen. Stadsstyrelsen  hade i ett skede tre olika kommitteér utsedda för att ta hand om arrangemanget, skall nu dessa kommitteér resa runt världen för att studera jubileér så går nog dessa pengar åt. De kan ju börja på Island, det skall visst finnas någon jubileumsbadanläggning där som de kan studera. Flyger de dessutom bussiness class så lär de nog ganska snabbt förbruka dessa 400.000 mk. Det här är nästan värre slöseri än kanslikommissionens dagsfärska beslut att bjuda på 25 supeér vid Östersjöfondens prisutdelning. I fråga om Pommern förväntar jag mig stöd av ltl Salmén.

 

Talman ! Jag kommer i detaljbehandlingen föreslå att momentet 37.03.88. ”Försäljning av aktier ” 1.500.000 € utgår samt att ytterligare 46.09.53. Understöd för 4/mbk Pommerns underhåll utgår. Dessutom bör naturligtvis moment 47.03.88.” Aktieteckning i bolag” utgå.

 

Får vi bort dessa tre ”vargar” ur budgeten så kan jag tänka mig att den kan godkännas.

 

Vicelantrådet Erland:

Fru talman!

 Som jag sade i mitt inledningsanförande gäller det för varje verksamhet, för varje enhet att man skall fokusera sin verksamhet och man skall göra det med ekonomiskt ansvar. När det gäller Ålands Utvecklings Ab skall det också vara under kontroll av huvudägarna landskapsstyrelsen. Som jag ser det är ingenting som är givet att landskapet skall gå in i verksamheter utanför den rena myndighetsutövningen. När det gäller Ålands Utvecklings Ab, fanns det planer en gång i tiden, som man sade i ett brev, på att kapitalisera upp bolaget med tiotals miljoner. Det avser inte den här landskapsstyrelsen att göra utan verksamheten har kommit igång. Man har satsat i olika projekt och haft vissa framgångar. Vi tycker då att det är rimligt att man ger bolaget handlingsutrymme så att man kan fortsätta och åtminstone dra nytta av de investeringar som hittills har gjorts och sedan får man överväga och se vad som händer. Jag har faktiskt en viss förståelse för ltl Bomans synpunkter därför att vi behöver ett lagting som synar och granskar, men det här är vår bedömning att man går vidare med bolaget och använder avkastningen på vissa aktier.

 

När det gäller Pommern finns det andra här som kan svara i detalj, men jag vill säga att när  vi har diskuterat Pommern här i budgetsammanhang har jag för min del ställt mig bakom en positiv behandling av Pommern från landskapets sida och inte enbart från stadens sida, även om staden för tillfället har ganska god ekonomi tycker jag att det är ett ansvar för hela landskapet. Det är alltså en sådan värdefull egendom i sig, men symbolvärdet är landskapet, så därför tycker jag för min del att man inte kan omfatta att man ifrågasätter den typen av stöd, även om man diskutera principerna.

TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Boman, replik:

Herr talman!

Jag är också positivt inställd till att landskapet stöder Pommern. Det har landskapet gjort under många års tid och det är en ganska stor börda för Mariehamn om de ensamma skall ta hand om det. Men att man ger 214.000 mark för att planera ett kalas tycker (Från salen: ”kalas”?)  jag är ett slöseri med allmänna medel och de som är med om sådant borde nästan avgå. Jag hör lite kommentarer här, men det står helt klart i budgetmotiveringen. Det står förstås att man skall planera Pommerns jubileum – är inte det ett kalas? ”Planera” betyder att man sitter tillsammans och gör upp skisser, vad skall man göra, vad skall den göra, och att någonting sådant skall kosta 400.000 mark.

(Från salen:5öre???

Herr talman! Skulle ni kunna få tyst på den här socialdemokratiska ledamoten som sitter och kommenterar här?  Han kan ju begära ordet!

 

Herr talman! När landskapsstyrelseledamoten Olof Erland säger att man har Ålands Utvecklings Ab under kontroll, men det har också tidigare landskapsstyrelser haft det. De har haft det under väldig kontroll, men trots det har nio av tio företag gått i konkurs och jag hoppas att den här landskapsstyrelsen klarar av det. Men i grunden anser jag att sådana här bolag är ingenting annat än socialiseringsbolag. Vi klarar oss utan dem. Företagen kan få stöd via ordinarie näringsstöd. Vi behöver inget ytterligare bolag som skall pytsa ut skattebetalarnas pengar till eventuella konkursbolag, bl.a.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl G-M Lindholm, replik:

Herr talman!

Ltl Bomans budgetanförande hade mera karaktären av ett revynummer än ett seriöst budgetanförande. Men det är väl i och för sig olika sätt att marknadsföra sig på här i lagtinget. Ltl Boman är en av 19 som stöder nuvarande landskapsstyrelse. I och för sig tycker jag att det är fräscht att man kan kritisera sina egna och komma med kritiska funderingar, men min fundering är att vad är det nu som gör ltl Boman betänksam över att inte landskapsstyrelsen skulle kunna bedöma det rätta angående Ålands Utvecklings Abs verksamhet eftersom ltl Boman alltid hävdar i debatten att den här landskapsstyrelsen är den absolut klokaste som hittills har funnits.

 

 

Ltl Boman, replik:

Herr talman!

Jag delar ltl Lindholms sista uttalande. Däremot protesterar jag på det bestämdaste när hon kallar mitt seriösa framförande för revynummer. Det hör inte hemma i den här plenisalen. Det är tyvärr sådana uttalanden som de obundna sysslar med och jag tror att det kommer att hämma sig i det kommande valet. Jag hoppas det i alla fall. Däremot vill jag säga att de tre saker som jag har talat om var Ålands Utvecklings Ab, IT-byn och det var planeringen av festen, Pommerns 100-årsjubileum – jag anser att det är fråga om en fest. Allt det är viktigt för mig och jag tycker inte att vi skall kasta bort samhällets pengar, men om de obundna anser det, så må det vara dem tillåtet. Jag förväntar mig alltså att ltl Lindholm tycker att Ålands Utvecklings Ab gör ett synnerligen bra arbete. Jag tycker att vi kan lägga ner det .

 

Ltl Lindholm, replik:

Herr talman!

Tydligen hörs det inte riktigt vad jag säger eftersom min fundering inte gick fram till ltl Boman. Det var bedömningen som den nu sittande landskapsstyrelsen gör angående t.ex. Ålands Utvecklings Ab: s verksamhet. Jag har inte överhuvudtaget tagit upp i diskussionen vad vi obundna står för. Det här är en replik till ltl Boman och min fundering.

 

Ltl Boman, replik:

Herr talman!

Jag tycker att ltl Lindholms repliker börjar påminna om revynummer. Jag har tidigare klart deklarerat att jag tycker att vi har en bra landskapsstyrelse, men jag köper inte allt vad de gör. Jag sitter här och representerar 440 åländska väljare och jag för deras talan. Många gånger är det inte samma sak som landskapsstyrelsens. Trots det tycker jag att vi har en bra landskapsstyrelse, det må jag verkligen framhålla!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Wiklöf:

Herr talman!

Det sista är viktigt med tanke på vad vi nu diskuterar. Jag tycker att landskapsstyrelsen handlar helt rätt till skillnad från ltl Boman. När man upplever att Pommerns 100-årsjubileum är en sådan manifestation för sjöfarts-Åland som bör ihågkommas och såvitt jag har mig bekant är det inte fråga om att planera en måltid, utan åtminstone från stadsstyrelsens sida har man diskuterat en mångfald aktiviteter för att under en lång tid av året – så var åtminstone målet i ett skede – verkligen kunna dra ut så mycket som möjligt, som det bara går, av just manifestationen kring Pommerns 100 år. Det förvånar mig mycket att ltl Boman förhåller sig kritisk i ett läge där landskapsstyrelsen är villig att dela på bördan för Mariehamns stad.

 

Ltl Boman, replik:

Herr talman!

Ltl Wiklöf har uppenbarligen inte förstått fast det står klart och tydligt. Här står att 3.600 euro skall utges som understöd till Mariehamns stad för planering av musiefartyget Pommerns 100-årsjubileum. Det är den manifestation det blir nästa år; då skall man ha åtminstone en miljon mark. Men nu säger ltl Wiklöf att den något veliga stadsstyrelsen har redan planerat det här. Men då behöver vi väl inte ge pengar! Skall ni ha extra arvoden i stadsstyrelsen? Skall dessa tre kommittéer ha extra arvoden? Vad skall dessa 214.000 mark användas till? Tala om det, ltl Wiklöf eftersom ni har suttit hela ert liv i stadsstyrelsen borde ni veta vad de tänker göra med pengarna!

 

 

 

Ltl Wiklöf, replik:

Herr talman!

Jag sade vad stadsstyrelsens intentioner och vägkost har varit till dem som arbetar med projekten. Inte ens det har ltl Boman förstått!

 

Ltl Boman, replik:

Herr talman!

Jag vet inte om inte ltl Wiklöf inte förstår det skrivna ordet eller om ha inte vill förstå, men det står här att de skall få pengarna för planering och det är under detta år. Pommerns jubileum är nästa år. Det såg när det det var senaste Tall Ships’ Race; då gav vi också miljoner härifrån till PR-huset för att det skulle sprida sådan fin information om Åland. Vid de mätningar som sedermera gjordes visade det sig att de finska och svenska tidningarna skrev mera om Vikinglinjens vägran att betala hamnavgifterna än vad de skrev om Tall Ships’ Race. Jag tycker ändå att vi skall stöda Pommern från det här huset. Men vi skall inte ge sådana här pengar till en planeringskommitté, absolut inte!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vtm Häggblom:

Herr talman!

Efter att en representant för regeringsblocket har utalat sig om budgeten kan jag inte borde uttala mig eftersom det har kommit tillräckligt med uppgifter till finansutskottet att titta på samt hur man från regeringsblocket ser på budgetförslaget som inte var i enlighet med med landskapsstyrelsens förslag i varje fall.

 

För det första vill jag tacka landskapsstyrelsen för att man har brytt sig om vad oppositionen röstade om i ordinarie budgeten, dvs. landskapsunderstöd för byggande och förbättrande av kommunalvägar, där anslag nu har upptagits som oppositionen röstade om och röstade för vid ordinarie budgeten och är majoritetsblocket röstade emot. Det är välkommet att det anslaget nu har kommit upp så att kommunalvägarna, som ansökningar finns inne för, också kan sättas igång och att man får bidrag för det. Jag hoppas att majoritetsblocket i lagtinget har kommit underfund att man kan rösta för det och inte röstar emot som man gjorde senast.

 

Jag förvånar mig över att man inte har vidtagit sådana åtgärder att budgeten på årsbasis skulle bli i balans utan man tar också upp en massa anslag som mer eller mindre skulle vara i en uppsamlingsbudget som man brukar ha på slutet. Det finns många små budgetmoment och det förvånar mig att landskapsstyrelsen inte har infört rambudgetering med ansvar till de olika avdelningarna. Det förvånar mig under Turismens främjande att man redan i april kan säga att man har ytterligare behov av 189.000 euro, en miljon mark. Antagligen är det i mitten av mars som man skulle komma in med det här till landskapsstyrelsen. Det förvånar mig mycket. Ltl Strand tog upp det och påstod att det fanns naturliga skäl till det, men han förklarade dem inte, så hoppas jag att han i ett tilläggsanförande kan förklara vad som avses. Det framgår inte i motiveringarna.

 

Det finns mycket frågor beträffande tilläggsbudgeten. En sak som förvånar mig mycket är att man skall ha en uppföljning av utgifter för verkställande av program för landsbygdens utveckling, där förslaget är 370.000 euro och där man skriver i motiveringen: ”Den totala kostnaden för utvärderingen uppskattas i detta skede till 400.000 euro, så att hälften uppstår under år 2002 och andra hälften år 2003.” Utvärderingen skall man köpa från riket och det har man redan gjort upphandling om utan att ha en offentlig upphandling. Det betyder 12 tjänstemän på årsbasis. För Finland skulle motsvarande utvärdering betyda 500 miljoner mark för utvärdering av ett program. Är inte detta vansinne? För Sverige skulle det betyda över 1 miljard för att utvärdera ett program som man har gjort! Har vi en sådan ineffektiv landskapsstyrelse som menar att detta är ekonomiskt försvarbart?  2,4 miljoner finska mark för att utvärdera ett program som man påstår att man har misslyckats med till vissa delar. Miljöprogrammet har totalt misslyckats utgående från framställningen. Vad är det man tänker utvärdera och vart skall dessa pengar gå? Man tänker inte låta pengarna stanna inom landskapet och man skall handla upp dem utanför landskapet. Är det så att elefantismen och cirkusnumren har kommit in i landskapsstyrelsen eller vad är det? Eller är det EU-elefantismen som har kommit hit. Det kan väl inte vara lätt för medborgarna att påstå att EU är så bra, som åtminstone vicelantrådet brukar framhäva i olika sammanhang. Också lantrådet brukar sufflera ganska ihärdigt att EU är mycket bra. Jag skulle nog vilja ha en förklaring från landskapsstyrelsen varför det kan gå på detta sätt att man måste ha tolv tjänstemän under ett helt år för att utvärdera programmet om utvecklingen på landsbygden. En förklaring är på sin plats. Jag hoppas att jag får svar på det. Det finns mycket annat här som andra kommer att ta upp, men jag tycker att den där frågan är väsentlig hur man använder samhällets pengar.

 

Ltl Strand, replik:

Herr talman!

Jag förstår att vtm Häggblom vänder sig till ltl Strand i stället för till landskapsstyrelsen, för av landskapsstyrelsen brukar man inte få något svar. Men det är också lite svårt för mig att motivera miljonen till turistförbundet. Vtm Häggblom måste ha missförstått mig, för jag ställde samma fråga till landskapsstyrelsen och fick inget svar!

 

Ltl Salmén:

Fru talman!

Det sägs att finanspolitiken bestäms i samband med årsbudgeterna och det jag håller helt med om. Det är då som det viktiga fastställs, men, å  andra sidan, så snabba förändringar som vi nu får vara med om så tycker jag nog också att man får vara beredd på att också i tilläggsbudgeter titta lite närmare efter så att man kan göra förändringar när det visar sig att utsikterna för framtiden förändras, också på kort sikt. Det är en av styrkorna att man verkligen kan i ett sådant parlament som det här gå in och göra förändringar i det som man tidigare trodde att var det absolut bästa.

 

Jag tänkte sakta mak gå igenom förslaget. Jag tycker att en av de viktigaste punkterna som landskapsstyrelsen har tagit upp här är när man under den ekonomiska utvecklingen, sista meningen, säger: ”Klart är att utvecklingen inom den åländska ekonomin på några års sikt kan komma att bli en annan än den i omvärlden till följd av de strukturella utmaningar som den egna ekonomin står inför.” Detta håller jag helt med om. Det gäller sedan att vidta åtgärder. Det är ingen vits att säga det här om man inte signalerar åtgärder.  När jag hörde de tidigare diskussionerna om eventuella förändringar i skatteavdraget vill jag säga att jag hoppas att landskapsstyrelsen, när landskapsstyrelsen så småningom kommer att diskutera detta, om det skall bli höjning, bibehållande eller sänkning av avdraget, åtminstone inte tar det sista alternativet utan gärna höjer; så var väl tankarna tidigare att vi skulle låta den åländska befolkningen få del av skattekompensationen till landskapet så att deras verkligt hårda beskattning i dag skulle minska. Jag hoppas verkligen att det inte är så att man tycker att det är ungefär jämställt att i stället för att några får simma med subventionerat pris detta skulle kompensera ett skatteavdrag för varenda ålänning som betalar skatt. Jag hoppas att man inte gör den bedömningen och därför motser jag så småningom att man kommer att föreslå att det blir ett förhöjt skatteavdrag, som landskapet förstås kompenserar till kommunerna. Då blir det så att det är den skattebetalande ålänningen som får det.

 

Det har förts diskussioner angående ett utvidgat ekonomiskt handlingsutrymme för Ålands Utvecklings Ab. Själv tycker jag att Ålands Utvecklings Ab har en stor möjlighet att verkligen kunna vara med och stötta nya företag som kommer igång och jag hoppas att man har en sådan skrivning att det inte bara står i budgetmotiveringarna att aktierna inte får säljas bort utan landskapsstyrelsens tillstånd. är inte så rysligt orolig för de bolag som man säger att man skall överföra. Jag kan inte tänka mig att Brändö Fritidsservice, Karlby Gästhamn och Kökar Is kommer att ge så våldsamt stor avkastning till Ålands Utvecklings Ab, men det kan vara bra att samla aktierna där så att ett bolag som man har som är till 100 procent ägt av landskapet mycket väl kan användas med det kunnande som man har där att hjälpa bolagen. Samma sak är det också med både Rederi Ab Linden och Södra Brändö Turistservice. Däremot tror jag att Ålands Trädgårshall och Chips kanske klarar sig själva utan, men det är bra att avkastningen kan användas för att stötta den övriga näringsverksamheten i Ålands Utvecklings Ab.

 

Vi har en intressant sak här och det är noteringen om att golfbanan i Grelsby förefaller kommer att kunna gå in i ett nytt skede genom en lösning av markfrågan. Ingen är gladare än jag om det blir så, för det är en helt annan ekonomisk satsning och ekonomiskt utfall än det projekt som planeras i Godby-trakten. Det här är någonting som för pengar till landskapet. Vi vet att det är ett fantastiskt sug efter golfmöjligheter, framför allt i Stockholmsområdet.

 

Sedan talade man om projektens igångsättande. Jag har alltid varit förespråkare för och är det fortfarande att verkligen titta efter ordentligt: Hur är det med byggnadsverksamheten, är det överhettning eller inte?  När man nu är glad över att så mycket pengar söks för byggande av hyreshus så hoppas jag att man lämnar de andra satsningarna på framtiden och skjuter fram dem för att i stället låta folk bygga hus; om det sedan är på grund av att man får så fantastiskt fina villkor som man anser att man är intresserad av att sparka igång eller vad det är som har gjort den stora efterfrågan!

 

Jag hoppas att finansutskottet nu, när det tydligen kommer att bli så pass lång tid innan vi behandlar finansutskottets betänkande, verkligen anlitar sakkunniga att göra ordentliga genomgångar av de driftskalkyler som förs fram när man har förhandlat med Mariehamns och Finströms kommun.

 

Det nämndes ett bra ord här av finansansvarige: ”ekonomiskt ansvar”. Det tycker jag att utskottet skall ta till sig.

 

En sista lilla punkt i den allmänna motiveringen gäller Budgetsituationen, där man konstaterar, vilket jag har varit med och konstaterat för länge sedan, att nu är tid för en återhållsam budgetpolitik. Jag hoppas att man inte där rusar iväg. Det gäller också det som talades om i samband med presentationen av det s.k. kk-husets drift och där vi har att se fram emot mycket saker och att landskapet och staden gemensamt skall ta ansvar. Det måste väl räcka om landskapet Åland ansvarar för byggandet. Om det är någonting som man har tagit ansvar för då, så är det väl det! Sedan skall väl andra sköta om driften!

 

Herr talman!

Jag skall hastigt gå igenom några saker. Jag har på inkomstsidan redan talat om försäljning av aktier, så jag kommer att direkt gå in på utgiftssidan, där det är någonting som heter ”Främjande av rundradioverksamheten”. Jag hoppas att utskottet verkligen tittar efter om det måste till ännu mera pengar för den verksamheten. Det kan säkert finnas sådana som tycker att det nuvarande programutbudet är viktigt, men inte tror jag att man kan kalla det för public service!

 

Jag var redan inne på bostadsproduktionen och där är det viktigt att verkligen titta efter att det inte blir subventioner för byggarna av husen, utan att det i så fall verkligen kommer hyrestagarna till nytta, för annars är det väl ingen vits att hålla bank.

 

Herr talman!

En sak som jag blir bekymrad över är landskapsandel till kommunerna och privata samfund för anläggningskostnader för sociala tjänster. Två projekt, inte alltför stora, kräver 642.000 euro till. Var finns den återhållsamma budgetpolitiken? Det måste vara så att har kommunerna fått tillstånd att bygga och vet att så här mycket kan man få i landskapsbidrag, så nu måste vi börja säga stopp, för annars är det så att då kan vi inte tala om att det är vissa svårigheter att anpassa sig till stramare budgetläge för kommunerna, om vi gör på det här viset. Då har kommunerna ingen möjlighet att ens bry sig om. Varför skall vi hålla igen här? Landskapet kommer ju ut med mera pengar, så det är hur enkelt som helst! Jag hoppas att utskottet verkligen tittar på om det här kan vara nyttigt. Jag menar med tanke på det underskott man har.

 

Under Allmän miljövård hoppas jag att utskottet verkligen tittar efter och förklarar för oss i samband med betänkandet vilka uppgifter som man inte har kunnat utföra inom allmän miljövård då man nu måste få mera pengar för att anställa mera människor.

 

Jag hörde när jag tog mig en kopp kaffe att det, enligt ltl Svensson, var viktigt att när kulturutskottet hade sagt att man vill ha konst- och arkitekturhistoria kvickt, så skall man omedelbart sätta igång med det! Jag hoppas och tror att det här är nog den som har effektuerats snabbast! Jag vet inte om vi just nu är så beroende av att få fram en sådan här bok, utan låt oss nu ta det lugnt och titta på: vad är det vi inte kan göra i en del av de verkligt för alla människor viktiga sakerna. Jag tror att våra satsningar på kulturell verksamhet nog räcker till för 26.000 människor som vi är.

 

Jag skall sedan ta upp momentet Aktieteckning i bolag. Jag måste säga att som det nu har utvecklat sig där landskapet har köpt en tomt och en liten fastighet för ett mycket högt pris och nu skall vi in ytterligare med pengar när vi vet hur IT-branschen just i dag fungerar. Jag undrar om inte det skulle vara tid för att ta en liten paus och tänk efter: är det här det bästa stället att sätta det på i staden i Mariehamn och behöver verkligen Ålands Teknologicentrum och Ålands Utvecklings Ab använda 450 kvadratmeter? 

 

När det gäller utgifter för verkställande av program för landsbygdens utveckling frågade redan vtm Häggblom om utvärderingen. Jag måste säga att nu när majoritetsblocket också har ÅPF:s ordförande i sina led, så ta nu en ordentlig diskussion med honom och hans övriga bönder och fundera: är det inte någonting annat vi borde göra med pengarna? Vi betalar i dag ett lägre stöd för användande av naturbetesmarker än vad man gör på rikshåll och det är det viktigaste här att, som vi alla har sagt som en gemensam målsättning, låt oss hålla landskapet öppet! Jag vet inte att någon annan än djur skall göra det. Allihopa av oss har blivit så bekväma att vi inte klarar av att hålla markerna öppna för hand utan det skall nog vara mulen till för att det skall bli någon ordning på det här!

 

Jag hoppas att finansutskottet i lugn och ro, nu när man har så här lång tid på sig, går igenom frågeställningarna så att vi sedan i slutet av maj/början av juni verkligen kan gå igenom vilka ändringar som kommer att krävas i finans- och budgetpolitiken framöver.

 

Ltl Svensson, replik:

Herr talman!

Jag sade inte, vilket ltl Salmén påstod i sitt anförande, att kulturutskottets förslag skall resultera omedelbart. Det måste ltl Salmén ha missförstått eller också slarvade han med sin kommentar. Det är viktigt i debatten att man försöker hålla sig till sanning och fakta. Vad jag kommenterade var att landskapsstyrelsen får kritik också när den gör vad ett enigt kulturutskott och ett enigt lagting, alltså hela lagtinget, har gått in för. Det kan man väl bli förvånad över!

 

Ltl Salmén, replik:

Herr talman!

Ltl Svensson är ju känd för att aldrig slarva. Det är bara vi andra som slarvar. Ltl Svensson slarvar ju aldrig! Men det är förvånansvärt att en ny grej dyker upp i en tilläggsbudget. Det skulle ha gått hur bra som helst att ha det här i nästa års budget om det anses vara så viktigt!

 

 

Ltl Svensson, replik:

Herr talman!

Jag blev lite överraskad över detta reservationslösa beröm från ltl Salméns sida att jag aldrig slarvar med någonting. Det gör jag antagligen, men jag försöker i alla fall att hålla mig till fakta.

 

Ltl Salmén, replik:

Herr talman!

När det gäller slarvandet och berömmet är ltl Svensson i behov av allt beröm han kan få!

 

TALMANNEN: Jag ber ledamöterna att hålla sig till det som saken gäller, såväl i replikskifte som i anföranden!

 

Ltl Perämaa, replik:

Herr talman!

Under momentet Landskapsandel till kommunerna och privata samfund för anläggningskostnader för sociala tjänster hävdar ltl Salmén att kommunerna skulle vara vårdslösa i sin planering av projekten och att tilläggspengarna skulle bero på det. Jag kan säga som så att vad gäller Kumlinge i varje fall har det under projektets gång visat sig att tjänstemän här på landskapsstyrelsen inte till fullo har räknat ut de medel som kommunen skall få och till vilka delar projektet är landskapsberättigat på ett korrekt sätt, så det är en kontroll som har visat att för att Kumlinge också skall få bidrag enligt samma regler som alla andra så fordras det lite tilläggsmedel.

 

Ltl Salmén, replik:

Herr talman!

Jag förstår att ltl Perämaa inte känner till alla svängar här, men det är så att landskapet en gång för alla bestämmer sig för att så här mycket kan man stöda ett bygge. Sedan får kommunerna stå för precis hur mycket som helst och här står tydligt och klart, att de har blivit dyrare än beräknat.

 

Ltl Perämaa, replik:

Herr talman!

Jovisst står det på det viset! Men det står inte på grund av vad det har blivit dyrare. Nu har en kontroll visat att för att vår kommun Kumlinge skall få samma landskapsandelar som andra kommuner enligt samma regler fordras det en tilläggsbudget för Kumlinges del i det här fallet. Samma regler gäller för Kumlinge som för alla andra, men kontrollen har visat att vi bör få det här till.

 

Ltl Salmén, replik:

Herr talman!

Jag vet att lantrådet har fört fram en sådan tes att orkar kommunerna så orkar landskapet! Men det är den mest farliga väg att gå in på, för om man vill ha ekonomiskt ansvar, så hamnar man just i den här sitsen att man säger att jo, så här mycket skall man få i stöd och sedan struntar kommunerna i det och vet att okej vi får ganska mycket till! Men titta nu, ltl Perämaa, i budgeten fanns det 1.400.000. Nu behöver man ha 642.000 till för två små projekt! Det är inte bidraget utan det är ”till”. Det här är det verkligt farliga, så jag hoppas att nuvarande landskapsstyrelse kan gå emot lantrådet och ta bort den här tesen. Annars håller inga landskapsbudgetar i framtiden!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Sundback:

Herr talman!

I samband med ordinarie budget diskuterade vi yrkesträningsutbildningen vid yrkeshögskolan och den undervisningens behov av nya utrymmen. Det fanns ett förslag som hade planerats under minst två år och det var stora förväntningar bland eleverna och deras föräldrar samt lärarna att projektet skulle förverkligas. Majoritetsblocket avvisade vid det tillfället förslaget och ansåg att det inte var ändamålsenligt och man sökte andra lösningar. Nu kommer landskapsstyrelsen till lagtinget och om jag förstår tilläggsbudgeten rätt vill landskapsstyrelsen förverkliga samma projekt som under många år har varit planerat och som oppositionen försökte driva igenom i samband med årets budgets tillkomst.

 

Ingen av landskapsstyrelsens representanter är här, varken vicelantrådet, finansministern, lantrådet och inte heller den ansvariga ministern Gun Carlson, men jag ställer ändå frågan till dem alla tre: Är det så att det projekt som man nu föreslår att skall förverkligas är detsamma som oppositionen drev i samband med budgetbehandlingen? m det är så, tycker jag att majoritetslbocket förtjänar kritik. Varför var man så envis i samband med budgetbehadndlingen? Det är att skapa ett visst mått av politikerförakt att göra en sådan kovändning efter några månader. Nu ser jag att ansvariga ministern Gun Carlson är här. Min fråga gäller det belopp som man nu äskar om för att förverkliga en utbyggnad av yrkesskolan för yrkesträningsundervisningens behov. I budgeten sägs om projektet att det i stora drag skulle motsvara det som var planerat under 2000 och 2001. Men jag vill veta exakt om det projekt som landskapsstyrelsen föreslår avviker från det som tidigare har varit planerat och budgeterat men som togs bort i samband med budgeten för 2002. Det är min första fråga.

 

Min andra fråga går också till ansvariga kulturministern. Det är första gången under min politiska tid som det i budgeten är nedskärningar i kulturbudgeten på två ställen. Det gäller i och för sig små anslag, men jag tycker att det är uppseendeväckande att man så här tidigt på året beslutar att minska på de pengar som är till att sökas för frivilligorganisationerna inom kulturen. Det gäller då moment 46.13.50, dvs. verksamhetsunderstöd till föreningar och organisationer samt projektmedel och stipendier. De pengarna är flyttade till idrotts- och sportanläggningar. Här protesterar jag på kulturens vägnar. Om landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson kan föra i bevis att kulturorganisationerna och föreningarna inte har möjlighet att utnyttja dessa 22.000 euro, så kanske jag kan mildra min kritik, men annars tycker jag att det är skandalöst att man den här tiden på året beslutar att skära ner verksamhetsbidraget till de kulturella föreningarna.

 

En likadan nedskärning föreslår landskapsstyrelsen under moment 46.09.59. Övrig kulturell verksamhet. Det är det sista jag hade väntat mig efter årets budgetdebatt att den här landskapsstyrelsen skulle i tilläggsbudget några månader efter att vi har fattat beslut om budgeten skära i de här anslagen till de ideella föreningarna. Här kommer min andra fråga till kulturministern: Tror hon att dessa pengar inte eftersöks av de kulturella föreningarna under detta år?

 

Herr talman!

Det finns förslag om att ta bort pengar från ungdomsarbetet, organisationer som sysslar med frivilligt ungdomsarbete, och så sätter man dem på Ålands Ungdomsråd. Varför är inte riktigt helt klart. Här skulle jag också vilja ha en förklaring. Min tredje fråga: Tror landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson att det inte finns behov av de här pengarna för ungdomsarbetet i kommunerna eller varför skärs anslaget ner?

 

Herr talman!

Det har talats om anslaget för konst- och arkitekturhistoria och det är faktiskt världsrekord i åländsk budgethistoria att en motion så här snabbt har fått pengar i budgeten för sitt förverkligande. Det är i och för sig bra och det är positivt att det gäller speciellt kultursektorn. Men det sätt på vilket man motiverar är däremot något originellt. Man bör inleda projektet med att göra en åländsk konst- och arkitekturhistoria, inte för att motionen har godkänts, utan för att man skall hinna till Ålands konstförenings 50-årsjubileum! Jag är aktiv i en organisation som heter Ålands Fredsinstitut och som fyller tio år i höst. Vi kan kanske i enlighet med med det här sättet att motivera budgetanslag förvänta oss att man restaurerar en del av Bomarsund för några miljoner i anledning av vårt 10-årsjubileum eller att någon annan organisation som fyller jämnt också kan haka upp sitt jubileum på att landskapsstyrelsen beviljar pengar och förverkligar någonting för organisationens heder och jubileum!  Jag har aldrig varit med om någonting liknande och jag tycker nog att finansutskottet här skall titta på: är det att förverkliga motionen eller är det Ålands konstförening och deras jubileum som är det viktiga. Att göra denna koppling har egentligen ingenting med motionen att göra utan Ålands konstförening och dess jubileum är någonting annat. Är det så att konstföreningen har anhållit om att få göra samma sak som innehållet i motionen eller hur har man hittat på det här? Ålands konstförening är en ideell, privat organisation som inte har någonting att göra med de motioner som vi skriver eller antar här i lagtinget.

 

Min sista fråga är: Vad har Ålands konstförening att göra med den motion som lagtinget godkände?

 

Jag har alltså fyra frågor som jag vill få svar på: om det förslag till utbyggnad av yrkesträningsutbildningen, som nu görs, är detsamma som oppositionen förespråkade i samband med årets budgetarbet, den andra frågan är om landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson och vicelantrådet tycker att det är motiverat att dra ner på anslagen till det frivilliga kulturarbetet redan i början av det här året och likaså med ungdomsarbetet och den sista frågan gällde vad Ålands konstförening och deras jubileum har att göra med motionen om konst- och arkitekturhistoria.

 

En sak som har diskuterats ingående här och som har kritiserats är anslaget för en utvärdering av vissa EU-program. Beloppet är betydande. Jag vill ytterligare komma med en fråga i anledning av detta, nämligen man säger att utvärderingen skall göras av ett oberoende utvärderingsorgan. Betyder det att det inte är möjligt att göra utvärderingen inom ramen för landskapets egen förvaltning, t.ex. landsbygdscentrum? Finns den här kompetensen överhuvudtaget inte tillgänglig inom landskapsstyrelsens egen sfär s.a.s. utan är det fråga om något slags konsulttjänster som man skall köpa upp utifrån?

 

Landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson, replik:

Herr talman!

När det gäller anslaget för yrkesträningen är det det som yrkesskolan själv har fört fram, inte som någon annan har fört fram. Det är ett förslag att bygga till, men det är viktigt att lagtinget är medvetet om att det är inte för yrkesträningen i huvudsak utan det är för multimediautbildningen som man har fått dessa medel. Därför skriver vi också lite annorlunda. Vi skriver att det kan användas för multimedia. Det som gäller yrkesträningen är helt och hållet det som man vill ha för yrkesträningen. Det finns inga differenser där. Däremot är det inte självklart att multimedia får exakt de utrymmen som de skulle vilja ha, men det är en annan fråga. Frågan gällde yrkesträningen.

 

När det gäller kulturverksamheten är det så att det flyttas pengar från kulturmomentet 46.13.50 till moment 46.11.54. Understöd för idrotts- och sportanläggningar. Minskningen under 46.13.50 kommer att kompenseras genom att vi använder icke-utnyttjade och icke-reserverade medel från 2001 som kommer att kunna användas av Ålands kulturdelegation under det här året. Vi har alltså inte tagit en enda euro från kulturdelegationens pengar.

 

När det gäller ungdomsarbetet är det mera fråga om en teknikalitet. Det var också det föregående på ett sätt. Det handlar om att man försökte placera ungdomsrådet vid kansliavdelningen. Det har visat sig att det kommer inte att fungera. Nu har kansliavdelningen själva bett om att återföra det till kulturbyrån och därför ser det ut så här.

 

Konstföreningen hör ingalunda till arkitekturbokens motion, men det skulle inte vara ändamålsenligt för landskapsstyrelsen att bevilja pengar till både och, så därför anser vi att skall en arkitekturhistoria genomföras och en konsthistoria är det mest ändamålsenligt att de sammanslås.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

Jag tackar för svaret, speciellt det som gäller kulturverksamheten. Jag tolkar det så då att beloppen och anslagen inte minskar en enda euro utan att de är på den nivå som är fastslagen i budgeten.

 

När det gäller yrkesträningsutbildningen så var jag mycket medveten om att den utbyggnad som yrkesskolan och den kommitté som satt under en viss tid och planerade utbyggnaden för yrkesträningen också innehöll utrymmen för multimedia. Det var också det som oppositionen förespråkade. Jag vill få ett förtydligande: Är det samma ritningar som fortfarande gäller eller är det några ändringar i dem?

 

När det gäller motionen och konstföreningen tycker jag fortfarande att det är ett konstigt sätt att budgetera. Om konstföreningen vill göra en konsthistoria måste det väl ändå vara utgående från konstföreningens verksamhet! Det uppfattar jag som ett mycket snävare projekt än det att man har en arkitektur- och konsthistoriskt verk. Men jag har för lite uppgifter om det och jag hoppas att vi får mera information här. Det ser nog lite lustigt ut när man ser på papperet hur de två olika bitarna är sammanfogade. Men jag vill gärna höra mera om det hela.

 

Landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson, replik:

Herr talman!

När det gäller byggnaden som kommer att byggas vid yrkesskolan utgår man tillsvidare från föreliggande ritningar som kommittén gjorde, men man kommer att ha en ytterligare diskussion med yrkesskolan. Det viktiga är nu att vi tillmötesgår, så gott vi nu kan, trots höga kostnader det behov som yrkesträningen har. Det tycker jag att borde vara det viktiga i den här frågan.

 

När det gäller det konst- och arkitekturhistoriska verket är det landskapsstyrelsens förslag att på ett ändamålsenligt sätt sammanslå två behov som finns eftersom vi anser att det kanske inte blir en så värst stor och innehållsrik bok om bara arkitekturhistoria. Det skulle alltså vara förnuftigt att sammanslå dem. Det här är alltså landskapsstyrelsens förslag som finansutskottet skall titta på och bedöma.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

Jag kan alltså konstatera att det som gäller yrkesträningen är att hela den politiska karusellen som har pågått i drygt ett halvår, t.o.m. mera, den skall sluta snurra och projektet kommer igång och det är jättebra. Men riktigt bra smakar det inte för oss som drev frågan i samband med budgetarbetet – då var det helt omöjligt för majoriteten att tänka sig att genomföra projektet. Det förstår man om man läser budgeten, för där hade man tänkt sig att på samma plats som byggnaden skall komma skulle man bygga någonting för Ålands vårdinstituts behov. Då vill jag gärna ha ett förtydligande på den punkten: Vad tänker sig landskapsstyrelsen när det gäller att lösa Ålands vårdinstituts behov av flera utrymmen? Man annonserar också i tilläggsbudgeten att man skall starta upp nya utbildningar eller tilläggsutbildningar inom ramen för vårdinstitutets verksamhet.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson:

Herr talman!

Jag vill börja med att svara på den senaste frågan som jag inte kunde svar på i replik om vårdinstitutets behov och hur man skall beakta det. Det som är lite synd i den här frågan är att vårdinstitutet under tiden sedan ordinarie budget behandlades inte har fått fram sitt utrymmesbehov. Det är verkligheten. Vi fortsätter naturligtvis diskussionerna med vårdinstitutet. Jag hör till dem som anser att de är i verkligt behov av utrymmen. Det sade vi också redan i ordinarie budgeten.

 

När det gäller frågan om den nu planerade tillbyggnaden vid yrkesskolan vill jag säga att det är fortfarande landskapsstyrelsens åsikt att vi bör se till om vi kan samordna och använda utrymmena inte bara för en specifik del och att vi också skapar så stor flexibilitet som möjligt i våra byggnader med tanke vårt kostnadsläge och vår ekonomiska situation. Det är det som landskapsstyrelsen försöker och det är det som landskapsstyrelsen försökte i ordinarie budget förklara, men den förklaringen gick inte fram. Anledningen till att vi nu föreslår det här är också att yrkesskolan kommer att flytta fram byggandet sin byggverkstad, så därför frigörs också de pengarna. Det blir inte så stort hål i landskapets budget.

 

Jag bad egentligen om bordet för att kunna förklara planeringskostnaden för Pommern. Det kan hända att landskapsstyrelsen har valt en dålig beskrivning av ärendet när vi talar om ”planering” av 100-årsminnet. Kanske för ”förberedelser för 100-årsjubileet2 skulle ha varit mer relevant och lättare att förstå. Det är så att Pommern, som i alla fall hör till en av våra mesta och bästa minnesmärken och är en del i stadsbilden, som jag tror att ingen vill vara utan, fyller 100 år och det är faktiskt ett unikt tillfälle i dag. Nu planerar Mariehamns stad att fira detta genom att planera jubileet och staden planerar så att det skall höja Pommerns image, för Mariehamns stad, det skall befrämja turismen, det skall öka besöksfrekvensen för staden och man vill på det sättet hjälpa till med att vända den sjunkande besökstrenden. Pengarna som nu ligger i budgetförslaget bygger på den plan som staden har tillställt landskapsstyrelsen, där man redogör för aktiviteter som skall börja lite grann 2002 och fullföljas 2003. Jag har en lista på aktiviteter, så det är lika bra att jag läser upp dem. Det som kommer att kosta i år är en jubileumsvälgörenhetsbankett som skall skall gå av stapeln i januari 2003, men den kommer att kosta en del pengar, år 2002, närmare bestämt. Nu är det här så gammalt att jag har det i mark, 20.000 mark. Man vill informera pressen om jubileet, 15.000 mark, man vill lägga upp en hemsida på Internet, 25.000 mark, man planera minnesgåva, 25.000 mark, man planerar en jublieumsskrift för 200.000 mark osv. Man planerar också att göra vissa förberedelser för sig i Pommern som skall gå av stapeln i augusti 2003 som skall kosta en hel del pengar, så det blir anslagsbegäran inför 2003 också. Här finns mycket intressant och det kommer att bli ett mycket fint upplägg därför att det här pågår i princip hela året genom att jubileumsbanketten börjar 2003 och slutar i augusti, oktober, 2003 med en Pommernvecka.

 

Landskapsstyrelsens andel av detta är 40 procent. Alltsedan Pommern blev Mariehamns stad har ansvaret för kostnader och reparationer, både stora och små, delats. Årliga understöd har givits och här föreslår också landskapsstyrelsen att understödet för det delade ansvaret mellan staden och landskapet skulle uppgå till 40 procent. Det betyder just för tillfället 36.000 euro, som är anslaget i budgeten.

 

Ltl Boman, replik:

Fru talman!

Jag har ingenting emot att man deltar i underhåll och reparationerna av Pommern. Vi har i årets budget 40.000 euro för det redan. Men att man byter ordet ”planering” till ”förberedelser” tycker jag inte hjälper upp saken mycket. 40 procent utgör 36.000 euro och då utgör 100 procent 90.000 euro. Det är alltså fråga om 540.000  mark – det är fyra årslöner det är fråga om för vanligt folk, för en landskapsstyrelseledamot är det bara en årslön och att lägga ut den summan på förberedelser! Naturligtvis har jag svårt att ha åsikter om det  som rabblades upp, men det tror jag att kommer att ingå i nästa års budget; jag vet inte varför man nu tar in i en tilläggsbudget saker som skall hända någon gång nästa år. Det verkar ologiskt. Jag reagerade på en liten summa för ”välgörenhetsbankett”. Dessa brukar normalt vara självbärande och målsättningen brukar också vara att de skall lämna ett litet överskott Pommern till fromma, men i det här fallet skall den dessutom kosta! Jag tackar för informationen, men jag är nog fortsättningsvis synnerligen tveksam till det här, men vill samtidigt poängtera, att naturligtvis skall vi se till att Pommern hålls i ett synnerligen gott skick och där skall både landskapet och staden delta. Men att kasta ut fyra årslöner bara på förberedelser och planering godkänner inte jag!

 

Ltl Harriet Lindeman:

Fru talman!

Jag vet att landskapsstyrelseledamoten redogjorde för ganska mycket medan jag tyvärr var frånvarande, så jag skall fatta mig kort och bara berätta att jag har tagit bort min enkla fråga angående yrkesträningen vid Ålands yrkesskola som jag ställde eftersom svaret kom snabbare än jag trodde i tilläggsbudgeten! Jag kan bara i dag uttala min tillfredsställelse till att nu finns det som jag hade hoppats på att skulle gå att få in i ordinarie budgeten. Jag tror att det är många som i dag känner tillfredsställelse med just den här skrivningen och min förhoppning är att arbetet fortgår i snabb takt. Vi förlorar några månader på att man inte kunde ta det i ordinarie budget. Då kunde vi ha kommit lite längre. Vi förlorar också på  sådana föräldrar som har varit bekymrade, lärare som jobbar som har känt sig osäkra på framtiden att de lite tappar motivationen och allt det här, men nu finns anslaget i budgeten och jag tror att det leder till – jag vill i alla fall tro det – att nu kör man igång igen och vill mycket med utbildningen. Det är det som är det väsentliga. Det är ingen utbildning som man bygger upp bara så här på beställning utan förutom hus och bra utrymmen kräver det engagerade och intresserade lärare och de växer inte på träd. Det var det som bekymrade mig i samband med ordinarie budgeten väldigt mycket, att de kände sig ”lite lurade på konfekten”. Men utgående från det här kan det bli riktigt bra i alla fall. Jag måste personligen säga, när man med jämna mellanrum säger att det här är någon form av populism, att det har jag lite svårt att förstå. Det engagerade mig väldigt mycket när jag satt i landskapsstyrelsen, så jag tycker att jag kan få fortsätta att engagera mig för ärendet i opposition utan att beskyllas för att vara populistisk.

 

En annan fråga som jag också tycker att är bra att har fått sin lösning är just utbildningen för ledarskap för sjukskötare på vårdinstitutet. Det är en fråga som har diskuterats i åratal och vi har numera ingen vanlig avdelningsskötarutbildning. I Finland har man gått in för en väldigt lång kandidatexamen och t.o.m. magisterexamen för att få vara avdelningsskötare. Jag har själv deltagit i diskussionerna om att det måste gå att skapa en 40 studieveckors utbildning för de åländska sjuksköterskorna här på Åland; det börjar bli en bristvara på avdelningssköterskor därför att många är i min ålder osv. Jag tycker alltså att det är positivt att man nu har kommit till skott med den frågan.

 

Ltl Sundback:

Fru talman!

Det var ännu en sak som jag funderar över, nämligen förslaget att ta upp ett anslag på 63.000 euro för högskolan på Åland. Motivet som landskapsstyrelsen har är att man vill komma igång med högskoleverksamhetens ”planerings- och uppstartningsarbete”som det står här, man skall starta upp! För det vill man från landskapsstyrelsen redan 1.9 anställa rektor, även om lagen träder i kraft först 1.1.2003. Det här är problematiskt eftersom lagen eventuellt inte ens är antagen av lagtinget den 1.9. Det beror lite på hur vi kommer fram i det här arbetet i kulturutskottet med  lagen om den framtida högskolan i skolan. Jag kan säga för min egen del att den princip, som landskapsstyrelsen lanserar i lagen om hur man skall tillsätta rektor och som man här följer upp, enligt mig inte följer kriterierna för en autonom högskola. Detta visar väldigt tydligt att landskapsstyrelsen vill tillsätta rektor och det skall göras på förslag av styrelsen för en viss tid. Men då betyder det att det måste finnas en styrelse också - fastän vi inte har någon lag skall en styrelse tillsättas och sedan skall den i samarbete med landskapsstyrelsen utse rektor. Jag tycker inte, naturligtvis med den uppfattning jag har om hur en högskolerektor skall tillsättas och av vem, att detta är ett bra förslag och att man dessutom skall föregå lagen. Det som man kan tänkas göra i det här fallet är att under momentet säger att det tas upp pengar för förberedande åtgärder för verksamheten för högskolan, men att man inte säger något mera i det här skedet. Hur rektor skall tillsättas tror jag det nog blir en hel del diskussioner om i kulturutskottet och också i lagtinget.

Landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Det är helt riktigt som ltl Sundback säger att det här är tänkt för att kunna anställa en rektor. Det är också helt riktigt att man först måste ha en styrelse och förberedelserna måste, anser jag, vidtas innan lagen träder i kraft, vilket vi i dag måste förutsätta att sker 1.1.2003. Men naturligvis har inte landskapsstyrelsen någonting emot om finansutskottet har en skrivning om att det här kan endast ske under förutsättning att lagtinget har godkänt högskolelagen. Det tycker jag att är helt rimligt. Jag har svårt att tänka mig att man kunde få en bra igångsättning av högskolan om man inte har rektorsfrågan löst innan högskolan börjar sin verksamhet. Samma sak är det med styrelsen. Vi nämner i lagen att vi anser att man måste i tid göra förberedelserna. Om finansutskottet gör ett tillägg om krav på att lagen skulle ha trätt i kraft är detta helt i sin ordning.

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman!

Det allra bästa är i en så här pass prestigefylld fråga att man har en lag som ligger till grund innan man börjar tillsätta rektor och styrelse. Å andra sidan kan jag förstå de praktiska önskemålen från landskapsstyrelsens sida, men det borde lösas åtminstone tillfälligt på något annat sätt. Det finns ändå personer som hittills har jobbat med den här verksamheten och är väl insatta i hur det i stort sett skall fungera. Det kommer ändå att ta länge att få ihop det här stora projektet, såsom antagligen lagtinget i sinom tid kommer att besluta.

 

TALMANNEN:  Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till finansutskottet.

 

 

Föredras för andra behandling ärende nr 3:

 

Social- och miljöutskottets betänkande nr 8 och 8a/2001-2002 angående förlängning av lånetiden i 16 § landskapslagen om bostadsproduktion. (FR nr 13/2001-2002).

 

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion. Ingen diskussion. Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs det i betänkandet ingående lagförslaget i dess helhet. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt. 

 

Lagförslaget föreläggs för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

 

Ärendets andra behandling är avslutad.

 

 

Föredras för enda behandling ärende nr 4:

 

Kulturutskottets betänkande nr 2/2001-2002 angående främjande av kulturlivets förutsättningar i skärgården. (HM nr 3/2000-2001).

 

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion.

 

Ltl Strand:

Fru talman!

Kulturutskottet har behandlat hemställningsmotion nr 3 2000-2001 i vilken föreslås att fördelningen av nästa års kulturanslag görs så att kulturlivets förutsättningar i skärgården främjas.

 

Den här klämmen tror jag de flesta här i lagtinget kan omfatta. Kulturutskottet har i alla fall enhälligt omfattat den.

 

Ett aktivt kulturliv är precis som i andra regioner viktigt för skärgården och dess befolkning. Även om landskapsstyrelsen om jag minns rätt för en tid sen avslog en ansökan om anslag till musikskola i skärgården så bör man se över vilka möjligheter som finns att inom befintliga ramar se hur man kan befrämja kulturlivet i skärgården.

 

I vårt betänkande beskriver vi en del problem och en del möjligheter. Tänker inte gå in på alla detaljer, bara beskriva några saker, Redan i samband med att regionalpolitiska programmet behandlades i lagtinget så beskrevs hur ett kontinuerligt kulturliv bidrar till ökad trivsel och ökar den social sammanhållningen. Vilket i förlängningen motverkar utflyttningen från utsatta regioner.

 

Utskottet har under behandlingen konstaterat att Nordens institut på Åland i sin verksamhet framöver kommer att lägga större vikt vid att sprida kulturaktiviteter i skärgården.

 

Utskottet anser även att man i samband med utnämningen av nästa landskapskonstnär kunde placera denna i skärgården med inriktning på verksamheter som befrämjar kulturlivet i skärgården.

 

Utskottet har även tittat på de belopp som fördelas av PAF. De belopp som fördelats till skärgården följer till antal och belopp i stort förhållandet mellan befolkning i skärgården och på fasta Åland.

Varför jag speciellt tar upp PAF-bidragen är att jag här ser en möjligt att i större utsträckning fördela dessa till skärgården. I Mariehamn och på fasta Åland finns det mycket bättre möjligheter att få sponsorering till olika projekt.

 

Utskottet har även tittat på musikinstitutets, medis och bildningsförbundets möjligheter till verksamhet i skärgården. Även här finns olika möjligheter.

 

Sammanfattningsvis vill jag dock säga att landskapsstyrelsen bör ta  ett helhetsgrepp på frågan, kasta alla bollar i luften och se vilka möjligheter som finns. Jag vill dock påpeka, för att vara tydlig, att det här bör ske inom ramen för befintliga resurser. Det har varit en förutsättning åtminstone för mig för att vara med och godkänna motionen.

 

Ltl Sundback:

Fru talman!

Som representant för motionärerna är jag mycket glad över att kulturutskottet enhälligt har omfattat och godkänt motionen. Mina utskottskamrater från alla partier har också intresserat sig för den här frågan. Vi har hört ovanligt många och vi har hört människor som jobbar och lever i skärgården och jobbar specifikt med kulturarbete. Jag kan också intyga att alla som vi har hört har varit väldigt intresserade av den här frågan och upplevt det som bra att vi just hör hur det är på ort och ställe att arbeta med kultur.

 

Betänkandet är bra och det är inte så mycket att tillägga. Jag vill bara citera en av dem vi hörde, nämligen Katarina Vuorinen från Kökar, som mycket klart och tydligt formulerade behovet: att det måste skapas förutsättningar för regelbunden och kontinuerlig kulturverksamhet i skärgården och att det kräver professionella kulturarbetare ute i skärgården. Det går t.ex. inte att bedriva musikundervisning för barn om man bara har en lärare kanske en eller två terminer, utan man måste som förälder, på samma sätt som i staden eller på fasta Åland, ha en litet större tilltro till att systemet skall bära åtminstone några år. Jag tror inte att man kan överskatta betydelsen av att skapa och verkligen utlokalisera sådana arbeten som gör att t.ex. småbarnsföräldrar i skärgården kan få utbildning inom musik, konst eller vad det nu kan vara som deras barn kan dra nytta av. För många verkar det när man flyttar ut i skärgården och ännu har småbarn som ganska idylliskt, men när barnen kommer upp i skolåldern och när de börjar intressera sig för olika saker – det må vara kultur eller idrott – så begränsas barnens möjligheter i skärgården att utöva sitt intresse ganska mycket. Det är klart att det finns andra saker i skärgården som kanske delvis kompenserar det här, men möjligheterna till mera regelbunden och kontinuerlig utbildning saknas i de flesta skärgårdskommuner, säkert också i vissa randkommuner, men det innefattar inte den här motionen och då tror jag att man måste vara ganska radikal, om man skall kunna göra det här möjligt och till en framtidssatsning. Det som vi diskuterade väldigt mycket och som vi kanske har lite olika uppfattning om, men vi kunde i alla fall ena oss om en skrivning, är att man åtminstone skulle överväga att en kommande landskapskonstnär var lokaliserad ut till någon skärgårdskommun t.ex. Vi måste kunna tänka i termer bort från Mariehamn och inte bara andra vägen.

 

Ltl Lisbeth Eriksson:

Fru talman!

Jag är förstås jätteglad åt allt positivt som finns i betänkandet. Där finns förståelsen för avståndet och förståelsen för resurser för att kunna ha ett riktigt kulturliv. Resurserna är en ständigt aktuell fråga. När det gäller initiativet i kultursektorn, åtminstone i våra små kommuner, så är det initiativet som är det viktigaste. Sedan behövs resurserna för att kunna genomföra. Vi hade i Föglö hembygdsförening ett ganska stort teaterprojekt i somras. Vi anställde en professionell regissör och vi fick faktiskt stöd från olika håll så att det gick ihop för oss, men det var inget litet projekt. Om man får lättare att få stöd för sådana här projekt är det mycket bra. Det har i Föglö varit aktuellt med en dramagrupp; skolan hade ett stort evenemang i fredags där vi hade en professionell regissör som hade hjälpt barnen och hembygdsföreningen betalar vad det kostar. Men att just kunna få stöd för sådana här tillfälliga arrangemang för hela tiden kulturlivet framåt. Det är sant som sägs här att det också är viktigt för den sociala sammanhållningen, precis som revyerna i Föglö var det förr i världen. Vi har ett embryo till nytändning just i revyverksamheten, så ingenting är mera välkommet än resurser på det hållet.

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman!

Det är roligt att höra att kulturlivet utvecklas och att man ser detta som positivt från Föglös håll för att fortsätta med kulturarbetet. Jag utgår ändå från att det i huvudsak, som överallt på Åland, sker på frivillig väg och det går i viss omfattning att göra det på det sättet och ibland går det bättre, ibland sämre, det vet vi alla. Men det är inte bara i den här motionen fråga om kulturproduktion: göra teater eller musicera utan det finns också en annan bit i det hela och det är kulturkonsumtion, att det ordnas teaterföreställningar, konstutställningar, seminarier osv. i skärgården. För det krävs det också planering och resurser samt pengar. I det sammanhanget har det också kommit fram väldigt många konkreta förslag bland dem som vi har hört. Jag upplever att det finns ett stort intresse ute i skärgården, både för att producera och konsumera kultur. Det gäller för oss att härifrån Mariehamn vara lyhörda och hitta de stödmodeller som verkligen innebär ett reellt stöd och att det blir, som jag försökte citera här, kontinuerligt och mera regelbundet.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs först betänkandets kläm och därefter dess motivering. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt. 

 

Föreläggs betänkandets kläm. Klämmen är godkänd. Föreläggs betänkandets motivering. Motiveringen är godkänd.

 

Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

 

 

 

Föredras för enda behandling ärende nr 5:

 

Kulturutskottets betänkande nr 3/2001-2002 angående ett textilkonstverk till lagtingets plenisal. (HM nr 4/1999-2000).

 

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion.

 

Ltl Svensson:

Talman,

Orsaken till att jag presenterar detta betänkande är att både ordföranden och viceordföranden i utskottet råkade ha förhinder vid det möte där kulturutskottet fattade beslut om lagtingsledamoten Barbro Sundbacks med fleras hemställningsmotion om ett textilkonstverk till lagtingets plenisal. Under sådana förhållanden väljs bland de närvarande i utskottet en tillfällig ordförande, som alltså blev jag.

Den motion som kulturutskottet behandlat har ett par år på nacken. Den handlar om att lagtingets plenisal borde få ett konstverk, som skulle pryda den stora, tomma väggen i söder, bakom talmanspodiet.

 

Talman,

Motionen väckte ett positivt intresse i utskottet. Först strävade majoriteten efter att godkänna den. Men majoriteten fann att förslaget till hemställning var för smalt riktat. Motionärerna vill dels att uppdraget att skapa konstverket ska gå till en kvinnlig konstnär, dels att konstverket ska vara av textil.

De sakkunniga som utskottet hörde var enstämmigt emot att uppdraget skulle kunna utföras endast av en kvinnlig konstnär. Stor tveksamhet rådde också om man på förhand ska besluta att endast ett textilkonstverk kan komma ifråga.

Utbudet av kvinnliga konstnärer som skapar stora textilkonstverk är minst sagt begränsat på Åland. En sakkunnig påpekade att man i dag talar om fiberkonstverk som innebär en betydligt bredare materialsortering än enbart textil.

 

Talman,

Utskottsmajoriteten experimenterade med möjligheten att föreslå godkännande av motionen, med en bearbetad kläm. Men regeln är att utskottet får snäva in en hemställning, men inte utvidga den. Och motionens kläm var sådan att det helt enkelt inte gick att bearbeta den i av majoriteten önskad riktning. Den kunde bara utvidgas.

Därför föreslår utskottet att motionen avslås, men med markerat positiv skrivning, där utskottet föreslår att betänkandets resonemang, motiveringen, ska bringas till landskapsstyrelsens kännedom.

Om lagtinget godkänner betänkandet innebär det att landskapsstyrelsen ska ta del och lyssna och helst också vidta lämpliga åtgärder.

Också här hade utskottet en nöt att knäcka. Är det inte lagtinget självt som bör kunna bestämma huruvida plenisalen ska begåvas med ett konstverk eller inte? Lagtinget har ju den yttersta makten inom självstyrelsen och kan självt bestämma om även utgiften för ett konstverk i plenisalen.

Men hemställningar ska riktas till självstyrelsens verkställande makt, som är landskapsstyrelsen. Därför föreslår utskottet en sådan ordning även i detta fall. Men i motiveringen uttrycks åsikten att även om det är landskapsstyrelsen som förvaltar fastigheten Självstyrelsegården så är det talmannen och lagtingets kanslikommission som bör fatta beslut om den konstnärliga utsmyckningen i lagtingets arbetsutrymmen.

 

Talman,

Kulturutskottet talar för att en tävling kunde ordnas angående ett konstverk för plenisalen. Det finns regler för hur sådana här tävlingar arrangeras. Kvalitetskrav bör ställas. Och i detta fall är det god sed att i förväg höra Självstyrelsegårdens arkitekt, som är pensionerade professorn Helmer Stenros.

Klart är att uppgiften är svår. Man kan föreställa sig ett konstverk som väcker associationer kring begreppet Åland, något som inspirerar lagtingsledamöter under kanske tunga arbetsdagar i plenisalen. Men hur löser man problemet med den mörka bakgrunden, med väggklockan och med bildduken som firas ner när anföranden ska illustreras? Det återstår att se.

Vid det här laget intresserade sig utskottet också för konsten i lagtingets utrymmen i vidare bemärkelse. I utskottet fann vi inte någon aktiv förvaltning av det som kunde kallas lagtingets konstsamling. Det finns en rad porträttsamlingar av tidigare talmän, men den traditionen verkar att ha avbrutits på senare år. Det finns ett fåtal depositioner från Ålands konstmuseum och några gåvor från lagtingets gäster, främst  sådana som överräckts vid jubileer. Det viktigaste beställda verket är Tage Wiléns skildring av faser i Ålands historia, som avbildas på väggen utanför entréerna till plenisalen.

I utskottets resonemang förekom tankar om att den konst som finns i lagtingshuset borde presenteras, hängas, som det heter, mer medvetet, mer estetiskt tilltalande,  gärna tematiskt. I diskussionen påpekades också behovet av omväxling, att konstverk gärna kunde få byta plats emellanåt.

Det är knappast heller orimligt att lagtinget skaffar sig en konstinköpspolicy, alltså beställer även mindre konstverk emellanåt, för att fylla luckor i sitt utbud. Det offentliga är ju en viktig del av marknaden för konst med åländsk anknytning. Konst med åländsk anknytning är den term som utskottet fastnade för. Sådan konst har målats av i vid mening åländska konstnärer var de än verkar i världen, av andra konstnärer som tillfälligt verkat på Åland eller i övrigt ägnat sig åt åländska motiv av något slag.

 

Talman,

Avslutningsvis kan jag konstatera att utskottet nådde fram till sitt beslut angående denna mångbottnade hemställningsmotion utan omröstning och utan reservationer.

Nu är det lagtinget som övertar ansvaret.

 

Ltl Sundback:

Fru talman!

Jag får först tacka för ltl Svenssons fylliga och vältaliga presentation av betänkandet. Motionen är väldigt kort, men den ledde som sagt till en hel del intressanta diskussioner. Det var för mig mest spännande att se huru utskottet skulle reagera och de sakkunniga på det att uttryckligen stod att det skulle vara en kvinnlig konstnär. Om jag inte kommer fel ihåg tyckte alla att det var ett bra förslag att vi skulle ha ett stort konstverk och pryda den mörka väggen här, men sedan var det här att det stod att det skulle vara en kvinnlig konstnär. Alla bekände sig naturligtvis till en jämställdhetsideologi. Det skall inte vara någon skillnad mellan manliga och kvinnliga konstnärer. Därför ville man inte att det skulle stå kvinna. Vad tror man att det leder till? Om vi tänker för det första på de konstverk som finns, så finns det 13 konstverk i det här huset, har vi fått information om; av dem är ett konstverk gjort av en kvinna. När man överhuvudtaget inte har ställt sig den frågan tidigare när man har placerat ut eller köpt konstverk här, men alla har antagligen förut också ansett att det är ingen skillnad om konstverket av en man eller kvinna, då har det blivit så att av dessa 13 konstverk är ett gjort av en kvinna. Då tycker man att för att uppnå balans skulle det vara ganska givet att man skulle gå in för en policy nu där de närmaste 11 konstverken skulle göras av kvinnor den kommande tiden. Det skulle väl vara jämställt då. Då skulle det bli 12-12. Om det är någon som inbillar sig att det är en slump att det blir så här att det är 12-1, så tror jag att man måste sätta på sig de berömda könsglasögonen. Det är nämligen så att om man inte har dem på så blir det precis på det här sättet. Men det konstiga är att när man synliggör kön, dvs. att kvinnor också i det här sammanhanget är diskriminerade, då är det inte jämställdhet mera. På något vis, hur man än resonerar, så är det fel att kräva jämställdhet genom att, som det hette en gång i tiden, särbehandla kvinnor. Det är precis just det som den jämställdhetslag som vi har går ut på att man skall kunna särbehandla det minst gynnade könet i arbetslivet. Men lagtingets kulturutskott och inte heller dem som vi har hört vill följa lagen, de vill liksom att det här på skall på något vis ordna sig av självt utan att vi särbehandlar kvinnor. Om vi har t.ex. en tävling och skall utse tre konstnärer, är det någon här i salen som tror att det blir tre kvinnor? Tre kvinnor tror jag inte det blir. Det kan eventuellt bli tre män, men jag tror inte att det blir det efter den här diskussionen. Det måste bli två av det ena könet och en av det andra könet. Det sannolika är att det blir två manliga konstnärer och en kvinna. Man utgår antagligen från de sökande, och för det första kommer de sökande att vara mera män. Tittar vi på landskapets alla stipendier, ansökningar av alla slag, så är det mycket, mycket mera män som söker och de söker mycket, mycket större belopp. Samtidigt är variationen också mycket större.

 

Fri konkurrens i ett sådant här sammanhang gynnar män och missgynnar kvinnor. Det är därför man behöver särbehandlingen.

 

Det har också funnits ett sådant argument att om man har ett textilkonstverk så skulle det gynna kvinnor eftersom det inte är så många män som sysslar med textilkonst. Det var faktiskt ett sätt att ytterligare för motionärerna, åtminstone för mig, att säkra att det skulle bli en kvinnlig konstnär. Men nu tar utskottet också bort det, att det skall inte vara ett textilkonstverk, utan det skall vara något annat. Och eftersom det är det område inom konsten där kvinnor är mest välrepresenterade, så särbehandlar man inte heller kvinnor i det avseendet när det gäller att välja genre. Man kan säga att utskottet återställer den traditionella könsmaktordningen att män är norm och kvinnor är underordnade. Det där reagerar de allra flesta med ryggmärgen direkt på och då säger man när man lediganslår det att vem som helst får söka, då är det jämställt, men då har man glömt bort att män och kvinnor inte är jämställda. Om vi inte gör någon speciell åtgärd i det här avseendet, så  kommer kvinnliga konstnärer inte att vara jämställda, utan de kommer att missgynnas på de manligas bekostnad.

 

Fru talman!

Det här tycker jag för min del har varit bl.a. en mycket intressant erfarenhet i huru snabbt de traditionella maktordningarna återställs när man försöker påverka dem i en mera jämställd riktning.

Jag hoppas naturligtvis att den här motionen behandlas lika snabbt och effektivt som motionen om arkitekturhistorien så att vi i nästa tilläggsbudget får pengar för konstverket. I det sammanhanget tycker jag att landskapsstyrelsens roll faktiskt skall vara att bevilja pengarna, men att det är lagtingets interna angelägenhet hur konstverket skall komma till stånd.

 

Det tredje är en lite löjlig detalj, men det gäller den arma vita duken som kommer ner här. Det låter för det första som om järnridån skulle fällas ner varenda en gång den kommer ner  och för det andra är den groteskt stor, man ser nästan ingenting när man projicerar på den. Den är så urmodig på något vis. Jag tror att det skulle vara ett tekniskt framsteg i lagtinget, och vi behöver flera sådana, om den skulle tas bort och ersättas av någonting mera modernt. Det tycker jag inte är ett problem. Klockan är däremot ett problem.

 

Ltl A-M Pehrsson, replik:

Fru talman!

Jag måste säga att jag respekterar mycket ltl Sundbacks kamp för kvinnorna när det gäller jämställdheten. Själv har jag inte tagit ställning när det gäller motionen om textilkonstverk här på södra väggen. På något sätt tycker jag att den är väldigt ren och snygg som den är. Men jag reagerade på uttalandet att om man skulle välja tre konstverk skulle det förmodligen bli män. Jag tror också att om man räknar hur många konstverk som finns i huset och att de också är framställda av män att det kan vara en bidragande orsak att det är gamla konstverk och jag har för mig att utbudet när det gäller konstverk är att det är mera män som var konstnärer förr. Nu har jag inget belägg för det jag säger, men min uppfattning är att förr var det färre kvinnliga konstnärer än manliga och jag tror att det är en orsak till att det ofta även på olika utställningar, så är alltid männen mer representerade när det gäller konstverken.  Jag tror att det har jämnat ut sig, att nuförtiden finns det säkert lika mycket kvinnor som män, men när det gäller gamla konstverk är nog männen i större utsträckning representerade på grund av att det är de som har målat mest.

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman!

Det är möjligt att man kan föra ett sådant resonemang, dvs. att männen har målat mest, men kvinnor har nog alltid målat och alltid sysslat med textilkonst. Det är bara det att det har aldrig använts i offentliga utrymmen på samma sätt. Jag tror inte ens i denna dag att det är på det viset jämställt, men ltl Pehrsson kan gärna göra en inventering, både på konstmuseet och här i huset. Jag tror att det utfall vi har fått här från lagtinget är ganska representativt. Det är konsekvent så att det som kvinnor gör värderas vanligtvis mycket sämre än det män gör, speciellt det som man räknar som traditionellt kvinnliga hantverk och manliga. Om man tänker på självstyrelsen är det väldigt intressant att vi har ännu den riktigt gamla lagen om Tosarby och ambulerande textilkonstnär osv., men lagen är kanske borttagen. Fanny Sundström var verkligen en banérförare för textilkonst och den typen av hantverk som kvinnor sysslade med, men det var och förblev någonting marginellt som kvinnorna höll på med i sina organisationer osv. Man nådde nog aldrig fram till de offentliga rummen i någon större utsträckning. Det är klart att någon gång köper väl landskapsstyrelsen in lite ryor och andra saker, men när det gäller utsmyckning i samband med jubileer är det nog alldeles uppenbart att det är  manliga konstnärer som har fått manifestera självstyrelsen.

 

Ltl A-M Pehrsson, replik:

Fru talman!

Som jag sade håller jag helt med om att männen är säkert mer representerade när det gäller de konstverk som finns både i huset och på konstutställningar, men jag försökte söka en förklaring till det och jag tror att det finns mera utbud på manliga konstnärer, i synnerhet av äldre konstverk. Det kanske också hänger samman med det som ltl Sundback sade om att männen har alltid sökt och fått större bidrag. Det kanske också hänger ihop med att kvinnorna inte har värderat sig själva, man har inte tyckt att ens egna konstverk var lika mycket värda som männens, de har värderat sig själva och sina konstverk på ett helt annat sätt och det har förstås gjort att både konstnärerna och deras verk har både synts och hörts. Det är viktigt nu att vi för den kampen, precis som ltl Sundback gör, att ett konstverk är lika mycket värt när det är gjort av en kvinna. Där borde förstås bidrag och allting jämställas. Det håller jag helt med om. Det var förklaringen till varför männen är mer representerade som jag fortfarande tror på.

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman!

Ett mycket enkelt sätt att definiera det är att det män gör, i arbete, inom konsten osv., det värderas fortfarande högre än det kvinnor gör och det har att göra med könsmaktordningen. Det är inte en fråga på det viset om konsten är manlig eller kvinnlig utan det har att göra med vem som har gjort den. När man säger att det inte handlar om kön kan man svänga på det och säga att det är precis bara det det handlar om! Så länge strukturen inte ändras internaliseras den i flickor och pojkar. Flickor lär sig hela tiden att värdera sig och det som de gör mindre än pojkarna. Det återspeglas direkt i t.ex. ansökningarna om stipendier. Jag har visat det mycket tydligt här i lagtinget en gång och det borde man inom kulturpolitiken konsekvent titta på. Sättet att värdera utgår från en manlig norm, fast vi också har kvinnor som är med och styr. Kulturutskottets behandling visar väldigt tydligt att kvinnorna själva svängde automatiskt när påpekandet kom att det här är ojämställt.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Dennis Jansson, replik:

Fru talman!

Det är med intresse man tar del av ltl Sundbacks åsikter kring betänkandet. Jag har en liten idé som ltl Sundback gärna skulle få bemöta. Som utskottet säger behöver det inte vara något speciellt material, men så funderar man på problemet med klockan och jag har då en lösning att skulle man inte kunna ta bort alltihopa och så sätter vi dit en stor bildskärm. Då har vi löst problemet med klockan, som vi kan ha i bildskärm och vi kan byta bild varje vecka, en kvinna ena veckan och en man andra veckan. Vi kan också föra statistik på att vi har lika mycket kvinnor och män representerade på bilder på skärmen och sedan kan skärmen också användas till det vanliga arbetet här i lagtinget, så slipper vi hissa en platsduk upp och ner!

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman!

Jag upplever det som ett sätt att försöka föröljliga både motionen och diskussionen. Om det inte är det, så tycker jag att ltl Dennis Jansson själv får föra fram sina idéer i någon motion eller någonting. Jag är ute efter ett konstverk som har ett bestående värde. Det uppfattar jag inte att något bildverk är som snurrar på här. Dessutom tycker jag att man skall ta hänsyn till arkitekturen i salen och inte förstöra någonting, utan tvärtom, tillägga.

 

Ltl Dennis Jansson, replik:

Fru talman!

Jag vill definitivt inte förlöjliga någon diskussion eller konstverk kring jämställdhet överhuvudtaget. Däremot vill jag modernisera tankesättet. I dag tas oerhört mycket konst fram digitalt.  T.o.m. vår egen Post sysslar med att ta fram frimärken och motiv som är digitalt producerade, så jag vill absolut inte förlöjliga någonting utan snarare slå flera flugor på en smäll, att man får en stor nytta av den jättestora väggen som vi har här i lagtingssalen mot söder. Där har vi också en annan aspekt med vårt konferenssystem som vi har, omröstningar och sådant som kan presenteras på skärmen under själva plenigången.

 

Ltl Lisbeth Eriksson:

Fru talman!

Det har säkert i alla tider funnits lika mycket kvinnliga konstnärer som manliga. Men saken är den att kvinnorna har aldrig haft några resurser, de har inte haft pengar och de har inte haft tid att syssla så mycket med det utöver det absolut nödvändiga, om vi ser på det åländska samhället och den historia vi känner. Jag håller i stort med ltl Sundbacks analys. Vi tar det här beslutet nu. Men  jag skulle ytterligare vilja säga att med mina rötter bland kvinnor som har sysslat med mycket som jag vill kalla konst och textilkonst så har jag nog alltid önskat mig att vi kunde ha just ett textilkonstverk på väggen. Kanske det kan bli det; jag hoppas det, trots allt som omgärdar den åtgärd som skall komma. Jag tänker t.ex. på åländska kvinnors mattor. Det har t.ex. kanske inte ltl Dennis Jansson upplevt ens – en trasmatta som kan vara ett sådant konstverk som verkligen kan vara sprungen ur en stor konstnärlighet, fastän det är en vardagsvara. Jag hoppas att vi kan göra det till det bästa och att det blir någonting vackert här på väggen, trots att vi godkänner det enhälliga betänkandet från kulturutskottet.

 

Ltl Roger Jansson:

Fru talman!

Inget nytt under solen, brukar man säga! En av mina starkaste upplevelser i politiken är från min första lagtingsperiod 1979-83 när ett likartat ärende var uppe till debatt i lagtinget. Det var en mycket häftig flera dagars debatt som vi hade i anledning av en liberal motion av ltl Mirjam Öberg om att inköpa en tavla som hade varit här på utställning av den svenska konstnären Bruno Liljefors. Den var så stor att den skulle ha fyllt hela utrymmet och det var en kungsörn som slog en vinterhare. Tavlan var faktiskt ganska blodig och den var som sagt målad av en manlig svensk konstnär, även om det var en kvinnlig motionär. Jag hörde till dem som var mycket kritisk till att vi hela tiden skulle sitta och se på detta blodiga konstverk här i lagtinget framför oss och dessutom av en rikssvensk konstnär. Det tyckte inte jag om och det tyckte inte landstingets majoritet om, så motionen röstades bort, men diskussionen var väldigt lång och väldigt mångordig. Sedan dess har det inte tagits något initiativ till att åtgärda denna ganska sterila men ändå strikt och stilrent snygga väggen.

 

Jag håller med alla som har diskuterat väggens funktioner med den extremt fula vita duken som kommer ner, men det är en eftergift för dubbelfunktionen som konferenssal. När vi får det nya kongresshuset, vilket redan borde ha varit färdigt, enligt våra tidigare planer, så försvinner rimligen det plus att tekniken här i huset också är mycket ålderdomlig. Jag har till den delen förhoppningen om att man under klockan skulle ha en fyrkantig duk som man använder,  som kommer in från sidan när den behövs och sedan använder man sig av den moderna tekniken, som vi har fått något slags åbäke där på läktaren för, men det kan väl också göras på ett rimligare sätt, hoppas jag.

 

Detta lite om historien, sedan om verkligheten västan- och östanhavs när det gäller konstnärlig utsmyckning av plenisalar. Vi var nyligen som vi vet med självstyrelsepolitiska nämnden till svenska riksdagen och hade också där möjlighet att diskutera den konstnärliga utsmyckningen med ledningen för Sveriges riksdag. Man har tagit i frågan under åren och försökt skaffa tillräckligt med konst i hela huset och nu hade man för några år sedan avslutat det, som man sade, sista gången, men nog fanns det ännu tomma väggar, så kanske det blir flera gånger också. Men i plenisalen hänger ett textilkonstverk – om det är av kvinna eller man vet jag inte, men troligen av en kvinna – som föreställer ett lappländskt landskap. I riksdagen i Helsingfors är historien om konstverken mycket speciell. Där har man alltså framme i plenisalen fem karlar, nakna allihopa och en kvinna, också naken, skulpturer alltså och ursprungligen när riksdagshuset byggdes var alla ställda med sina snygga fronter framåt, men under kriget var det moralisternas högtidsperiod och då svängdes kvinnan så att bara ryggen och stussen syns.  Det är kanske inte bara, men det är där den som syns i alla fall, medan karlarna fortfarande får visa alla sina förmågor rakt framåt och det är fem mot en!

 

Jag vill för min del säga att lagtinget faktiskt är ganska tomt på konst. När vi går runt här, när vi kommer upp för trapporna finns det något enstaka, men det är huvudsakligen tomt. Väggarna utanför plenisalen är huvudsakligen tomma. Jag vet att landskapsstyrelsen har ett mycket stort lager av konst i huset söder om oss. Det borde absolut hängas ut betydligt mera av det. Vi vet också att Ålands sjöfartsmuseum är berett att hänga ut maritim konst i våra båda hus här. Gör det! Men det är det allmänna utanför plenisalen i våra korridorer osv. Arbetsrummen är mycket bättre utsmyckade än vad de offentliga rummen är i det här huset, och det är inte bra. Vi kan göra det här utan några som helst kostnader, om vi bara tar i det, och det tycker jag att talmannen skall ta initiativ till.

 

Jag tycker att det kunde vara fint med ett textilkonstverk på högra sidan och klockan har under 25 år blivit en tradition; den är också mycket stilren som den är och jag tycker inte att man skall börja rådda i det, men ett snyggt textilkonstverk stöder jag personligen och det behöver inte ha några orimliga kostnader med sig heller. När ärendet aktualiseras och processen eventuellt går vidare så kommer det nog att komma mycket synpunkter. Det är inte bara trafik som vi alla kan bättre än varandra utan också när det gäller att välja konst, så det skall bli intressant att se fortsättningen till den delen. Men jag hoppas att lantrådet och talmannen tar till sig möjligheten att utsmycka huset som sådant med tanke på vår stora konstsamling.

 

Ltl Lisbeth Eriksson:

Fru talman!

Som replik till ltl Janssons tal om männens förmågor vill jag säga att mitt främsta motiv till att jag skulle vilja ha en kvinnlig textilkonst just här är att här har ju männen visat sina förmågor i 80 år, i regel har det varit män. Om det nu skulle hänga ett fint textilkonstverk här som en kvinna har gjort så skulle vi också ha kvinnas förmåga där bredvid. Jag tycker att det borde ha varit ett motiv för att man faktiskt kunde ha riktat sig speciellt till kvinnor i det här fallet. Jag hoppas att det kan ordnas ändå.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Fru talman! 

Med en viss skämtsamhet kanske jag får säga att huvuddelen av de tavlor, målade av män som vi har här i huset, föreställer män eller gubbar väl påklädda och halverade någonstans ovanför bröstvårtorna! Jag tycker att det här borde lära oss någonting om hur man inte skall göra när gubbar målar, så jag hoppas att när kvinnor gör någonting skall det bli någonting helt annorlunda!

 

Ltl Svensson:

Fru talman!

Det har varit en intressant diskussion och den lösning som utskottet kom fram till med ltl Sundbacks benägna medverkan hindrar faktiskt inte alls att det blir ett textilkonstverk av en kvinna, det vill jag bara påpeka. Med de önskemål som redan har framförts här i lagtinget ligger väl t.o.m. ett textilkonstverk av en kvinna särskilt bra till, och det kan vi vara glada för, det är jag också!

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman!

Kvinnans list övergår som sagt ofta mannens förnuft och jag tänkte att det är bäst att jag inte reserverar mig utan att jag återkommer i lagtinget och söker stöd för den kvinnliga textilkonstnären. Just nu känner jag mig rätt nöjd och jag tror att det är flera andra kvinnor här i salen, och män, som också kan känna sig nöjda!

 

Ltl Svensson, replik:

Fru talman!

Ltl Sundback är en listig kvinna, men jag skulle vilja antyda att det finns också listiga män inblandade i den här affären!

(Från salen: han känner sig träffad)

 

TALMANNEN: Begärs ordet?

 

Ltl Sune Mattsson:

Fru talman!

Det har varit en väldigt intressant diskussion om konst och konstnärer. Jag vill inte alls utge mig för att förstå vad som är kvinnlig konst och manlig konst och vad som är vackert som textilkonst, men just i frågan om det könsneutrala vill jag framföra att när det gäller mycket vacker silverkonst, konstsmide och metallkonstsmide, skall det vara gjort av en kvinna. Det är mjukt och fint och sinnrikt, så jag skulle inte ha någonting emot en kombination av  textil och metall eller kanske ett metallkonstverk som en kvinna har gjort. Smaken är delad. Nu säger någon att textil är mjukt och fint. Jag tycker att med kvinnlig hand så kan det vara så fantastiskt vackert och vi har i dag många unga, duktiga metallkonstnärer.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs först betänkandets kläm och därefter dess motivering. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

 

Föreläggs betänkandets kläm. Klämmen är godkänd. Föreläggs betänkandets motivering. Motiveringen är godkänd.

 

Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

 

 

 

 

Föredras för enda behandling ärende nr 6:

 

Landskapsstyrelsens svar med anledning av ltl Roger Janssons enkla fråga angående behandlingstiderna vid Ålands förvaltningsdomstol. (EF nr 11/2001-2002).

 

Enkel fråga skall uppläsas av frågeställaren vid plenum då den besvaras. Härefter avger lantrådet eller därtill utsedd ledamot av landskapsstyrelsen svar på frågan. Med anledning av svaret får frågeställaren omedelbart  härefter hålla högst två till frågan anslutna anföranden, vilka även får innehålla tilläggsfråga. Efter vartdera anförandet har den som besvarat frågan rätt att yttra sig. Annan diskussion är inte tillåten. För svaret på frågan tillämpas ingen tidsbegränsning. Frågeställarens följande yttranden samt tilläggsyttranden av den som avger svaret får däremot inte överstiga tre minuter.

 

Ltl Roger Jansson:

Fru talman!  

Med hänvisning till 48 § 2 mom. LO ställer jag till vederbörande medlem av landskapsstyrelsen följande enkla fråga:

 

Hur avser landskapsstyrelsen påverka rikets myndigheter för att säkerställa att behandlingstiderna i Ålands förvaltningsdomstol kan nedbringas till en normal nivå på sex månader och mindre?

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Som vi alla vet berör denna frågeställning riksbehörighet, men det är ändå ett ärende som naturligtvis är av intresse för ålänningar, nämligen få behandlingen att ske så snabbt som möjligt också inom denna statliga instans.

 

Saken är den att det har vuxit så att det finns ett antal ärenden som under en längre tid har varit och blivit obehandlade här i förvaltningsdomstolen och det finns flera orsaker till det. Det finns rent mänskliga orsaker att det har funnits sjukdomsproblematik med i sammanhanget och man har från dem som är ansvariga för verksamheten försökt finna lösningar och få extra resurser. Under den tid som ltl Roger Jansson och jag satt i landskapsstyrelsen bekymrade vi oss för situationen. Vi förde också diskussioner, har jag ett minne av, med justitieministeriet, inte formella med några skrivelser, men däremot i diskussioner.

 

Det senaste året har man från domstolens sida försökt utverka extra resurser. Man fick det för föregående år och man har också lyckats få en tilläggsresurs under detta år som gör att man kanske kan åtminstone underlätta situationen för det här året, men det finns ingenting som säger att man kommer att komma i fas med det och att man därigenom skall kunna komma till sexmånadersprincipen.

 

Därför har jag som avsikt att i nästkommande diskussioner med justitieministeriet ta upp den här saken till diskussion igen med dem som kan påverka det för att visa på att även om man nu har kommit fram till en temporär resursförstärkning, så måste vi också se till och försöka påverka justitieministeriet så att man ser till att det finns tillräckliga resurser för att långsiktigt kunna nedbringa väntetiden och att den är rimlig.

 

Ltl Roger Jansson, första tilläggsanförande:

Fru talman!  

Jag tackar för landskapsstyrelsens svar och konstaterar att det självklara råder, att vi är bägge och vi är alla bekymrade över den situation som har uppstått. Jag vill dock säga att under min tid i landskapsstyrelsen, särskilt under min tid som ansvarig för frågan som lantråd var, som också framgår av frågans motivering, problemet huvudsakligen åt andra hållet. Det är möjligt att det sedan i slutet av 2000 även uppstod den här typen av kapacitetsproblem, men de har accelererat väldigt mycket det sista löpåret, kan man säga, och är för vårt samhälle i dag på en helt oacceptabel nivå. Vi har nu läst om fiskodlingsärendena, där miljöprövningsnämnden har fattat beslut och så har man besvärat sig till förvaltningsdomstolen och där ligger nu ärendena. Det betyder att den verksamhet som miljöprövningsnämnden har bestämt att skall förändras inte förändras. Därefter finns det möjlighet att gå vidare till HFD med ärendet om man så önskar och det betyder att miljöprövningsnämnden blir en lame duck i dessa mycket viktiga miljöfrågorna på Åland. Sedan finns det en hop av andra ärenden också, vägärenden och annat som ligger här, så det är väldigt mycket medborgare som är satta lite offside på grund av att statens myndighet på Åland inte fungerar, trots att man var så väldigt mån om att alla kommunala och landskapet underlydande myndigheters besvär mot deras beslut skulle föras till den här domstolen. Vi har ändrat vår lagstiftning i enlighet med det, så det är lite av ett svek mot Åland att det har uppstått en sådan här situation. Vid sjukdom borde man ta in vikarier från annat håll, och överhuvudtaget tilläggsresurser i riket finns att föra över till den här myndigheten, eftersom de är så stora och vi är så små här. Jag tror alltså att landskapsstyrelsen har goda möjligheter, om man pressar på, att få förändringar till stånd när det gäller den här frågan. Jag hoppas att landskapsstyrelsen med kraft gentemot justitieministeriet, också gentemot mot HFD, som gick i spetsen, som lantrådet kommer ihåg, 1997-98 för att vi skulle ändra ännu mera i vår lagstiftning än vad vi hade gjort för att få ännu mera ärenden till den här domstolen. De måste också ta sitt ansvar, känna sitt ansvar och pressa på justitieministeriet för sin del. Det här är faktiskt ett rättssäkerhetsproblem som börjar anta lite orimliga proportioner på Åland och jag hoppas att landskapsstyrelsen skall göra vad den kan för att påverka riksmyndigheterna.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Vid utgången av senaste år fanns det ca 90 oavgjorda ärenden och det är naturligtvis en hög siffra. Den information som vi har fått säger att ungefär 60-65 ärenden skall kunna avgöras under det kommande året, men om man då betänker att det också naturligtvis kommer in ett stort antal nya ärenden så blir det här en ackumulerad och svår situation. Man har nu fått den nya resursen på åtta månader under det här året som rimligen skall lindra situationen, men, som jag sade tidigare, är det ingen riktigt långsiktig lösning på problemet därför att jag tror att vi måste komma bort från att sätta tilläggsresurser ex antal månader föregående och åtta månader det här året och kanske få en bättre stabilitet i arbetsstyrkan. Det blir svårt, har det visat sig i praktiken, dels att få de extra resurserna och – när man väl har fått den ekonomiska resursen – dels att hitta en människa som är beredd att arbeta dessa månader på Åland, så jag tror att den linje vi från åländsk sida bör driva är att vi skall försöka få en större totalresurs som har möjlighet att hantera dessa ärenden, i varje fall så länge ärendenivån är på den här nivån som det har visat sig de senaste åren.

 

Ltl Roger Jansson, andra tilläggsanförande:

Fru talman!  

Det var en skrämmande statistik som lantrådet redogjorde för att föreligger i det här fallet: 90 oavgjorda ärenden vid en viss tidpunkt på året och så kommer det till beräknat ungefär 65 på ett år. I dag är behandlingstiden i vissa fall över två år, men jag är inte säker på det, men det är vad jag har hört av sådana som är inblandade. Jag vet inte vad medelbehandlingstiden är, men det förefaller nog av det man hör som om det skulle vara över ett år. Det betyder uppenbarligen, med den starka tillströmningen av ärenden att det kommer inte att bli just något bättre ens med den tillfälliga domaren som skall jobba i åtta månader. Det är alldeles klart att det är bra med totalresursen, men det är så att ålänningen är ett processande folk – vi hör till de allra bästa när det gäller att föra processer, uppenbarligen mot varandra och mot myndighetsbeslut i det här fallet – och det gör att volymen antagligen kommer att snarast öka än minska eftersom det successivt också förs lite mera ärenden i lagstiftningen till domstolen.

 

I något skede måste vi alltså börja fundera på om vi kan fortsätta att föra ärenden i vår lagstiftning till Ålands förvaltningsdomstol eller måste vi överväga någon annan lösning. Måste vi delvis återgå till det gamla systemet med viss, om man kallar det så, överprövning i landskapsstyrelsen? Ja, jag tror att i många fall är det värt att överväga för att den här situationen som vi nu har på Åland är inte acceptabel och skulle staten få för sig att de vill lösa det på sådant sätt att de flyttar över ärendena till riksförvaltningsdomstolsväsendet är det verkligt illa för självstyrelsen. Utgående från det här skall vi följa med frågans utveckling och hoppas att vi inte behöver återkomma, men måste vi återkomma så gör vi det.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

När det gäller det senare kan jag bara säga att naturligtvis delar jag ltl Roger Janssons åsikt att inte skall ärendena behöva föras bort från Åland, för då har vi en felaktig inriktning, utan prioritet nummer ett måste vara att försöka öka totalresursen så att förvaltningsdomstolen skall klara sina uppgifter här; i annat fall är det såsom ltl Roger Jansson att då måste man fundera mera principiellt på frågan på nytt i Ålands lagting.

 

TALMANNEN: Landskapsstyrelsens svar antecknas till kännedom. Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Föredras för remiss efter bordläggning ärende nr 7:

 

Ltl Lasse Wiklöfs m.fl. hemställningsmotion angående en åländsk kommunreform. (HM nr 18/2001-2002).

 

Beslut om remiss till lagutskottet är redan fattat. Ärendet bordlades den 3.4.2002. Diskussionen fortsätter.

 

Ltl Wiklöf:

Fru talman!

I den här motionen begär vi att lagtinget skall hemställa om att landskapsstyrelsen genom en utomstående – helst en sådan – konsult låter utreda för- och nackdelar med en åländsk kommunreform avseende en, två eller tre kommuner i stället för nuvarande 16. Vi gör detta för att verkligen få klarlagt och få en bas för om det är realistiskt och meningsfullt att starta upp en debatt kring en en ny kommunal ordning på Åland. Vi gör det vid en tidpunkt där alltfler ålänningar börjar ifrågasätta det ekonomiska, ändamålsenliga och det rationella med 16 kommuner på 26.000 personer, varav Mariehamn redan har 10.500.

 

Många ålänningar menar redan i dag att Åland skulle ha mycket att vinna på en kommunsammanslagning och att ekonomiska resurser den vägen kunde friställas för angelägnare uppgifter än ren kommunadministration. Omständigheten att de minsta kommunerna t.o.m. har svårt att besätta förtroendeposter enligt gällande lagar tar man ytterligare som intäkt för att nuvarande ordning inte heller är rationell, ändamålsenlig eller ens effektiv. Ett faktum är också att den kommunala behörigheten, sett över åren, successivt inskränkts, bl.a. har landskapet gått in och tagit över områden och särskilt då det kostnadskrävande område som exempelvis hälso- och sjukvården utgör. I många andra sammanhang har man på grund av kommunernas litenhet varit tvungen att söka samarbete, inte minst i kommunalförbundsavseende.

 

När Gotlands kommunreform förverkligades för flera tiotals år sedan var också den åländska kommunstrukturen uppe till debatt men gav inget bredare gehör. Det är inte säkert att det heller nu skulle föreligga sådana tankar ute bland flertalet folk, men det oaktat vore det viktigt att få en undersökning och utvärdering av vilka de reala för- respektive nackdelarna skulle vara, om kommunantalet decimerades på Åland. En sådan utredning kunde helt avstyra sådana här tankegångar eller också ge seriös grund för vidgad debatt och eventuellt t.o.m. för slutliga åtgärder. Men utan en sådan grund är det meningslöst att diskutera eftersom med säkerhet debatten mera skulle styras av känslor än av fakta.

 

En viktig aspekt vid en sådan här utvärdering är naturligtvis också hur demokratin, människornas möjligheter att påverka fortsättningsvis kan vidmakthållas eller allra helst förstärkas. Många åländska bedömare anser i dag att samhällsekonomin framdeles i takt med växande behov kommer att ställas på hårda prov och att våra gemensamma resurser bäst kunde tillvaratas om hela Åland utgjorde en enda kommun. Själv har jag naturligtvis inte de definitiva svaren på hur det förhåller sig och det är därför vi hemställer om utredningen som kunde kasta ljus över hur det verkligen förhåller sig. Därför hoppas vi på en positiv behandling i utskottet och på en konstruktiv och seriös debatt i lagtinget efter det.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Ärendet remitteras till lagutskottet.

 

 

Föredras för remiss efter bordläggning ärende nr 8:

 

Vtm Bert Häggbloms m.fl. hemställningsmotion angående valmöjligheter inom grundskolan. (HM nr 22/2001-2002).

 

Beslut om remiss till kulturutskottet har tidigare fattats. Ärendet bordlades den 10.4. Diskussionen fortsätter.

 

Vtm Häggblom: Fru talman! Jag föreslår att ärendet bordläggs till plenum den 29 maj detta år.

 

Ltl Strand: Fru talman! Jag ber att få understöda bordläggningen och bordläggningstiden.

 

TALMANNEN: Under diskussionen har vtm Häggblom, understödd av ltl Strand, föreslagit att ärendet bordläggs ytterligare en gång till plenum den 29 maj. Enligt 52 § LO kan ärendet vid detta plenum inte längre bordläggas om inte lagtinget beslutar om ytterligare en bordläggning. Önskar någon yttra sig om bordläggningstiden?

 

Ltl Sjöstrand: Fru talman! Jag föreslår fortsatt behandling.

 

Ltl Sune Mattsson: Fru talman! Jag understöder ltl Sjöstrands förslag om fortsatt behandling.

 

TALMANNEN: Omröstning kommer att verkställas om bordläggningsförslaget. Omröstningspropositionen ställs så att den som röstar för fortsatt behandling röstar ja och den som omfattar vtm Häggbloms förslag om bordläggning till plenum den 29 maj röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.

 

Jag ber ja-röstarna resa sig. Talmannen röstar ja. Jag ber nej-röstarna resa sig.

 

Lagtinget har beslutat att ärendets handläggning skall fortsätta. Diskussionen fortsätter.

 

Vtm Häggblom:

Fru talman!

Det är intressant att den här motionen väcker ett sådant intresse bland lagtingsledamöterna att det är så många som närvar. Det var synd att inte alla var närvarande när den förra motionen om Ålands kommunreform remitterades och hörde ett intressant anförande.

 

Jag hoppas att vi kan ha en intressant debatt också om valmöjligheterna inom grundskolan. Det har också att göra med en kommunreform men på ett att annat sätt och det är kanske den vägen man många gånger måste gå för att göra det. Det är så att lagstiftningen nu är så utformad att eleven i princip går i en viss skola och i ett visst distrikt eller en kommun där eleven är bosatt. I dag är familjerna splittrade, man har föräldrar som bor i olika kommuner och olika distrikt osv.  Problemen i dag är var eleverna skall gå i skola och kommunerna försöker få dem att gå i sin hemskola. Det skulle också vara intressant om föräldrarna skulle få besluta var eleverna skall gå i skola. Det borde också bli en  konkurrenssituation mellan skolorna där t.ex. högstadieskolorna kan profilera sig på olika ämnen som naturvetenskap, kultur, idrott och sociala ämnen. Där tror jag också att man skulle intressera skoleleverna mera än nu. Den skoltrötthet som finns och som också tycks finnas bland lagtingsledamöterna, som igen är på väg ut från salen, skulle man ge mera flexibilitet och pigga upp alla till den delen. Jag tror att det finns mycket att fundera på. I Sverige har man också infört friskolor som det också finns ett intresse för i Finström, där kommunfullmäktige har gått in för att stänga en skola och där det också tycks finnas ett intresse för att eventuellt starta en friskola. Skulle en större flexibilitet finnas tror jag också att servicen för våra medborgare skulle bli större och det är som sagt inte bara på det här området, men den här motionen handlar uttryckligen om skolor och jag tror att vi är på väg till det här och jag tror att politikerna hamnar långt på efterkälken, man ser bara till sin egen kommun och tänker inte på den service som också skall erbjudas.

 

Jag tror att vi bör se Åland som en helhet och komma bort från det kommunala tänkandet som tyvärr fortfarande finns och där lagstiftningen är sådan. Jag hoppas att kulturutskottet kan gå igenom detta. Den föregående motionen gick till lagutskottet, men den här har snarlika beröringspunkter så att jag hoppas att lagutskottet och kulturutskottet kan samverka också i dessa frågor till gagn för de åländska medborgarna och inte enbart för politikerna.

 

Landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson:

Herr talman!

Frågan om valmöjligheter inom grundskolan är en ganska stor fråga. Jag vill ändå att man kommer ihåg i utskottet när man diskuterar detta att för det första har vi sagt att i varje åländsk kommun skall det finnas en grundskola. När man tog lagen handlade motiveringarna mycket om att man skulle förkorta skolvägen, det skulle bli tryggare för barnen att ta sig till skolan, bättre social gemenskap i en liten skola, i den skola där man bor, bättre social tillhörighet också. Jag tror att man skall nog tänka noggrant innan man gör någonting stort av det här. Det skulle också bli omöjligt för kommunerna att planera sin verksamhet om eleverna fick flytta hit och dit. Jag vet inte hur det skulle fungera i våra  små skolor. Det skulle hastigt bli en lärare för mycket eller en lärare för lite eller ett klassrum för mycket eller för lite, så jag tror att det här skulle nog fresta på planeringsmöjligheterna och på kostnaderna för kommunerna oerhört.

 

Den andra frågan är en egen profil för högstadierna. Det finns redan i dag. Det är alldeles fritt för kommunerna i dag. I t.ex. Godby högstadium, som är vtm Häggbloms hemhögstadieskola, har man gjort försök, där har man faktiskt praktisk-estetiska linjer och försöker sammanslå humanistiska ämnen och så har man också naturvetenskapliga: koncentration på biologi, fysik och kemi. Det har kanske inte slagit så väl ut, men det finns möjligheter att göra det och Godby har faktiskt försökt det. Jag hoppas att man kommer ihåg dessa fakta också.

 

Ltl Perämaa:

Herr talman!

Att hävda att friskolor i någon form skulle vara ett alternativ för våra små glesbygds- och skärgårdsskolor är för mig ett påstående som helt saknar grund, speciellt då man anger att detta skulle göras av kostnadsskäl. De höga kostnaderna i vår vanliga skola berör på att behöriga lärare med lång utbildning kostar rätt mycket. Att sänka kostnaderna genom att införa friskolor betyder ofta detsamma som att sänka behörighetsnivån för lärarna. Detta rimmar mycket illa med vårt grundkrav på en trygg och stabil skola som ger en god utbildningsgrund för våra barn och ungdomar. Däremot kan man kanske tänka sig att införa friskolor under starkt reglerade former som ett komplement – och där upprepar jag ordet komplement – till den vanliga skolan i tätorter. Det har visat sig att vissa specialpedagogiska inriktningar är någorlunda framgångsrika i friskoleform. Några av dem har under åtskilliga decennier fungerat både i Finland och Sverige, men i andra fall har det varit precis tvärtom: ren vanvård och konkurser m.m. har förekommit.

 

För mig är en friskola möjlig endast i tätbebodda områden. I glesbygd och skärgård är elevunderlaget redan nu i minsta laget och att införa ytterligare skolverksamhet är knappast någon inbesparing.

 

Vtm Häggblom:

Herr talman!

Det senaste anförandet från en liberal förvånar mig verkligen. Jag trodde att ltl Perämaa var liberal och då är för nya tankegångar också inom skolvärlden. Men det vi fick höra nu från denna talarstol var ett stelbent tänkande, att det befintliga är det bästa, det finns inte något annat och att påstå att jag skulle ha pratat om kostnadsskäl stämmer inte överhuvudtaget. Om det är hans sätt att argumentera mot friskolor, så accepterar jag det, men man skall inte missförstå det jag sade, för jag sade inte något sådant. Uppenbarligen var det någonting som har irriterat beträffande friskolorna. Om det finns människor som vill öppna en friskola, så skall de väl ha samma möjligheter som alla andra och ingen har väl sagt att man skall sätta några sämre kvalitetskrav på friskolorna. Tvärtom, är det föräldrar eller andra som vill starta sådana tror jag att de har ett större kvalitetskrav, de har vissa specifika kvalitetskrav som de vill få uppfyllda. Men varför skall man hindra det politiskt? Det tror jag inte vår undervisningsminister vill skriva under. Det skulle berika vårt samhälle att införa friskolor. Men att liberalerna i Ålands lagting är emot någonting sådant, och detta skall man höra år 2002! Nej, bästa talman, jag hoppades att man skulle ha varit mera flexibel och se möjligheterna som motionen pekar på. Jag förvånade mig också över att undervisningsministern såg bara hinder. Det är riktigt att det finns flexibilitet och olika inriktningar i högstadierna i dag, men jag tycker också att man kan gå mera in för det, så att högstadierna specifikt går in för vissa profiler och så får man välja. Se på södra Ålands högstadiedistrikt som ligger mycket nära Mariehamns högstadieskolor. Det är bara några kilometer. Det spelar ingen roll vart de barnen far överhuvudtaget och det är så enormt korta avstånd på Åland till högstadieskolorna, så om en lemlänning får till Kyrkby eller Strandnäs är inte avgörande och där väljer man; vill föräldrarna och eleverna rikta in sig på någonting som gör att de får sina intressen tillgodosedda och som gör att de också är aktiva i skolan, att man inte får den skoltrötthet som kanske ett statiskt skolväsende har lett till, det är kanske inte så aktivt som det borde vara. Jag tycker att man kan resonera i de termerna och kasta upp idéer. Det är till fördel med ett kreativt tänkande än slugger, att allting som är nytt är någonting dåligt. Det är egentligen gamla tankar som kanske tar sig en ny form. Jag trodde att ett liberalt tänkande hade varit annorlunda än det jag fick höra från denna talarstol.

 

Ltl Perämaa, replik:

Herr talman! De obundna hade inför motionen i media med pukor och trumpeter aviserat tankegångarna om friskolor och där var inbesparingar för t.ex. skärgårdsskolor ett av de viktigaste elementen. För övrigt när det gäller friskolor och specialpedagogiska skolor har jag för min del själv i Helsingfors gått i Steinerskolan i 13 år, så i och med det förbehåller jag mig rätten att kunna bedöma dessa saker nästan lika bra som vtm Häggblom!

 

Vtm Häggblom, replik:

Herr talman!

De kostnadsskäl som ltl Perämaa tar upp är att kommunpolitiker anser att man slår ihop skolor och stänger skolor. Tvärtom ger friskolor möjlighet för föräldrar att starta sådana och driva skolorna vidare och ha den service i närregionen som föräldrarna kanske vill  ha i det fallet. Beträffande Steinerskolan skall jag väl inte uppfatta det som att ltl Perämaa inte skulle förorda att andra också skulle gå i en sådan skola? Var det inte en berikande skola som ltl Perämaa gick i och som kanske också skulle vara till gagn för andra?

 

Ltl Perämaa, replik:

Herr talman!

Steinerskolan var till många delar en bra skola, men jag fick också uppleva de synnerligen stora problem också i en storstad som Helsingfors att få behöriga lärare som ville undervisa i denna specialpedagogiska inriktning. Därför är jag helt på det klara med att införa motsvarande här leder till jättestora problem, även om vissa fördelar kan finnas, såsom jag också påpekade i mitt anförande.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson, replik:

Herr talman!

Jag vill till vtm Häggbloms kännedom meddela att vi kanske ändå inte är helt insnöade på utbildningsavdelningen, för vi har faktiskt för ett tag sedan startat en liten intern utredning inom avdelningen där olika tjänstemän tar reda på olika saker om just friskolor. Det har mera att göra med friskolor som är i ett senare skede, dvs. där vi redan har en skola, t.ex. hantverksskolan som är en fristående skola, men det är lite oklart vad det finns för regler och vad det är som gäller runt den. Vi har planer på andra vuxenutbildningar och andra utbildningar som är någonting mittemellan och därför har vi valt att göra en utredning. Då kommer vi faktiskt in också på friskolor, så även om vi inte vet om det är någonting för Åland skall vi se på de här sakerna så att vi kan svara lite bättre och skaffa oss lite kunskap kring det.

 

Vtm Häggblom, replik:

Herr talman!

Det är glädjande att en politisk debatt kan leda till resultat i landskapsstyrelsearbetet.

 

TALMANNEN:  Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet?

 

Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till kulturutskottet.

 

 

Föredras för remiss efter bordläggning ärende nr 9:

 

Ltl Lasse Wiklöfs m.fl. hemställningsmotion angående driften av kongress- och kulturhuset. (HM nr 19/2001-2002).

 

Beslut om remiss till finansutskottet är redan fattat. Ärendet bordlades den 22.4.2002. Diskussionen fortsätter.

 

Ltl Strand: Herr talman!  I och med att detta ärende är anhängiggjort i tilläggsbudgeten kommer säkert många frågeställningar att klarna och eftersom ltl Wiklöf måste avlägsna sig skulle jag hoppas att vi kunde enas om en bordläggning av ärendet till den 29 maj, så jag föreslår bordläggning till den 29 maj.

 

Ltl Lindeman: Herr talman! Jag ber att få understöda förslaget om bordläggning och bordläggningstiden.

 

TALMANNEN: Under diskussionen har ltl Strand, understödd av ltl Lindeman, föreslagit att ärendet bordläggs ytterligare en gång till plenum den 29 maj 2002. Enligt 52 § LO kan ärendet vid detta plenum inte längre bordläggas om inte lagtinget beslutar om ytterligare en bordläggning. Önskar någon yttra sig om bordläggningsförslaget och bordläggningstiden? Kan förslaget om bordläggning till plenum den 29 maj omfattas av lagtinget? Förslaget är omfattat. Ärendet bordläggs till plenum den 29 maj 2002.

 

 

Antecknas till kännedom att till lagtinget överlämnats

 

Landskapsstyrelsens framställning angående landskapsgaranti till säkerhet för lån till Kraftnät Åland Ab. (FR nr 23/2001-2002).

 

Ärendet upptas till behandling vid plenum den 29 april 2002.

 

Lagtingets nästa plenum är den 29 april 2002 kl. 13.00. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl. 17.00).

 

Originalfil