Plenum den 24 mars 2014 kl. 13.00

 Ålands lagting

PLENARPROTOKOLL

 

 

 

 

 

M W-A


Plenum den 24 mars 2014 kl. 13.00

Plenum börjar 1

Bordläggning. 1

1    Godkännande av frihandelsavtalet mellan EU och Republiken Korea

Finans- och näringsutskottets betänkande (FNU 11/2013-2014)

Landskapsregeringens yttrande (RP 6/2013-2014-s)

Republikens presidents framställning (RP 6/2013-2014)

Bordläggning. 2

2    Justering av basbelopp

Landskapsregeringens svar (S 1/2013-2014-s)

Ltl Mats Perämaas m.fl. spörsmål (S 1/2013-2014)

Första behandling. 2

3    Validering i gymnasieskolor

Lag- och kulturutskottets betänkande (LKU 5/2013-2014)

Landskapsregeringens lagförslag (LF 3/2013-2014)

Första behandling. 5

4    Godkännande av konventionen och ändringen av konventionen om miljökonsekvensbeskrivningar

Social- och miljöutskottets betänkande (SMU 4/2013-2014)

Landskapsregeringens yttrande (RP 5/2013-2014-s)

Republikens presidents framställning (RP 5/2013-2014)

Föredras. 6

5    Ålands delegation i Nordiska rådets berättelse för tiden 1.1 – 31.12.2013

Nordiska rådets berättelse (NRB 1/2013-2014)

Föredras. 6

6    Landskapsregeringen och Nordiska ministerrådet – verksamheten 2013 och övergripande prioriteringar

Landskapsregeringens meddelande (M 4/2013-2014)

Remiss. 37

7    Beredning av lag om etablerade politiska föreningar

Ltl Gunnar Janssons m.fl. åtgärdsmotion (MOT 1/2013-2014)

För kännedom.. 45

8    Ny körkortslagstiftning

Landskapsregeringens lagförslag (LF 9/2013-2014)

Plenum slutar 45

 

Plenum börjar

Närvaroregistrering. 29 ledamöter närvarande.

Lagtingsledamoten Torbjörn Eliasson anhåller om ledighet från plenum 24 och 26 mars 2014 på grund av sjukdom. Beviljas.

Bordläggning

1        Godkännande av frihandelsavtalet mellan EU och Republiken Korea

Finans- och näringsutskottets betänkande (FNU 11/2013-2014)

Landskapsregeringens yttrande (RP 6/2013-2014-s)

Republikens presidents framställning (RP 6/2013-2014)

Talmanskonferensen föreslår att ärendet bordläggs till plenum 26.03.2014. Godkänt.

Bordläggning

2        Justering av basbelopp

Landskapsregeringens svar (S 1/2013-2014-s)

Ltl Mats Perämaas m.fl. spörsmål (S 1/2013-2014)

Talmanskonferensen föreslår att ärendet bordläggs till plenum 26.03.2014. Godkänt.

Första behandling

3        Validering i gymnasieskolor

Lag- och kulturutskottets betänkande (LKU 5/2013-2014)

Landskapsregeringens lagförslag (LF 3/2013-2014)

Först tillåts diskussion och efter det börjar detaljbehandlingen av lagförslaget i betänkandet.

Diskussion.

Ltl Katrin Sjögren

Talman! I takt med at mobiliteten ökar, vi studerar och arbetar över hela världen och att synen på kunskap förändras så blir system för validering allt viktigare.

Behovet av validering kommer att öka, bland annat på grund av att vårt samhälle alltmer utvecklas mot ett kunskapssamhälle där det är viktigt att kunna påvisa olika former av dokumenterad kunskap. Det är viktigt att kunna ta tillvara allas, inklusive inflyttades, kunskaper och erfarenheter på bästa möjliga sätt.

Tanken bakom validering är att alla människor har en form av kunnande och att det bör finnas en möjlighet att få detta kunnande dokumenterat.

Det är svårt att åstadkomma ett heltäckande valideringssystem så valideringen begränsas till att dokumentera ett kunnande som uppfyller vissa mål. Här pågår också ett nordiskt samarbete. De nordiska länderna trevar sig fram.

I lagförslaget föreslås en komplettering av gymnasielagen i syfte att i första hand utveckla systemet för validering av kunskaper som svarar mot gymnasieskolornas läroplaner.

Validering är en process med strukturerad bedömning, värdering, dokumentation samt erkännande av en persons kunskaper och kompetens, oberoende av hur de förvärvats. Det finns en viktig skillnad mellan validering och erkännande och det blandas ganska ofta ihop. Erkännandet är en administrativ åtgärd där man erkänner ett betyg eller avlagd examen och det regleras i annan landskapslagstiftning.

Lagförslaget grundar sig på ett projektarbete i vars slutrapport det föreslås ett system för validering. Förslaget har även sin grund i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt där det finns bestämmelser som förpliktar medlemsstaterna att senast år 2018 ha inrättat ett arrangemang för validering av icke-formellt, t.ex. lärande i arbetslivet och informellt lärande, t.ex. lärande i föreningslivet.

Studeranden vid Ålands gymnasium och vid högskolan på Åland har redan i praktiken tillgång till valideringsinstrumentet. Det föreslås att också icke-studerande såsom validander bör kunna skrivas in vid en gymnasieskola och få ett erkännande för de kunskaper som de förvärvat i arbetslivet eller i samband med familj eller fritid. Därmed skulle validanden få ett bevisdokument som kan användas vid ansökan om arbete eller studier.

Lagen tar i första hand sikte på validander som är föremål för en åtgärdsplan från AMS, Folkpensionsanstalten, ett försäkringsbolag eller en integrationsplan. Dessutom föreslås att även de som är utan åtgärdsplan men som själva ansöker eller vars arbetsgivare ansöker om det, kan antas som validander under förutsättning att kostnaderna inte bestrids av skolan. Det underlättar möjligheten till validering också för andra än arbetslösa, personer som hotas av arbetslöshet eller personer som är föremål för åtgärdsplan.

Utskottet konstaterar, precis som landskapsregeringen, att lagförslaget enbart utgör en början och att implementeringen av lagförslaget kommer att kunna innebära förändringar i det praktiska arbetet.

Lagstiftningen är välkommen också ur ett integrationsperspektiv men utgör samtidigt också där enbart ett första steg. Vägledning är ett nyckelbegrepp för integrationen och som exempel på andra behövliga åtgärder kan nämnas ett gemensamt system som möjliggör en enda kontaktperson för dem som är nyanlända. Dessutom behövs mer flexibla system för att få in personer med olika bakgrund på arbetsmarknaden och projektet Integration.ax utgör här ett bra exempel.

Lagändringen får sannolikt organisatoriska verkningar för Ålands gymnasium men avsikten är att finansieringen i grunden ska vara extern. Ekonomin kommer att bli en utmaning innan valideringssystemet finner sina former. AMS kommer sannolikt att få merkostnader. Vi behöver utveckla vuxenstudierna, de behöver bli mer flexibla. Det krävs resurser både för validering och för vuxenutbildning.

Vi föreslår en mindre ändring i lagförslaget 43 §. Tidigare stod det att sökande ska, vi ändrar det till bör. Vi har fört en diskussion med landskapsregeringen och vi konstaterar att det var en sak som drevs i utskottet bara för att vi skulle kunna få ett flexibelt system och kunna fånga in alla som har behov av validering.

Yrkesråden kommer att få en betydande roll när det gäller validering. Utskottet anser att det är viktigt att landskapsregeringen ger ramarna för hur yrkesråden ska arbeta med valideringen. Det finns en hel del frågetecken ännu.

Eftersom förslaget förutsätter att organisationen inom Ålands gymnasium anpassas till att sköta frågor om validering föreslår landskapsregeringen att ikraftträdelsedatumet lämnas öppet och det har utskottet en samstämmighet i. Det återstår nämligen hel del praktiskt arbete innan vi får alla pusselbitar på plats. Tack.                      

Ltl Axel Jonsson

Tack, fru talman! Det har varit en intressant utskottsbehandling att delta i. Det är ett första lite trevande förslag till att utveckla den här valideringen på Åland. Man kan ha förståelse för att det fortfarande finns frågor som är olösta och praktiska saker att hantera.

Jag tycker att det är värt att lyfta fram den ändring som utskottet föreslår i lagtexten. Det bottnar i att man vill försöka öppna verksamheten för utveckling, så att vi inte låser för att lagen är strängt skriven. Det handlar om kostnaden som Ålands gymnasium ska uppbära för de merkostnader som uppstår vid valideringstillfället. Vi föreslår en ändring att avgiften, som uppbärs, inte nödvändigtvis ska motsvara de faktiska kostnaderna, utan bör motsvara de faktiska kostnaderna som uppstår för gymnasiet. Bakgrunden till detta är delvis att om man önskar få sina kunskaper validerade via Ålands gymnasium men har ett arbete så finns det inte möjlighet att få detta ersatt av AMS till exempel. Om lagtexten är skriven som att avgiften som man privat ska betala ska motsvara de faktiska kostnaderna så kan det bli en väldigt stor kostnad för den enskilde om man vänder sig till Ålands gymnasium för att få sina kunskaper validerade, vilket möjliggörs av lagstiftningen.

Vad är då fördelen att det endast bör motsvara de faktiska kostnaderna? Ja, det öppnar för en vidare diskussion när det här systemet har satt sig. Man kan erbjuda den här möjligheten för enskilda som inte är arbetslösa eller i akut behov av den här tjänsten utan enbart vill få sin formella kompetens bekräftad på papper. Det kan vara intressant inte minst ur ett integrationsperspektiv. Vi har diskuterat att vi ska emot syriska flyktingar här på Åland vilket vi förhoppningsvis också ska göra. Om man tänker sig att en assyrisk person som har jobbat som bilmekaniker i Syrien kommer till Åland så kanske han inte får jobb som bilmekaniker utan får ett jobb som städare, vilket inte är alldeles ovanligt när man kommer som nyanländ till Åland. Han har kanske inte några papper på sin kunskap, han har ingen utbildning men han har jobbat som bilmekaniker under större delen av sitt liv. Han skulle gärna ha möjligheten att få sin utbildning till pappers och kunna jobba med det som han har kunskaper i.

Såsom vi ser det i Ålands Framtid ska man givetvis inte behöva säga upp sig eller bli arbetslös för att kunna få hjälp av samhället att få sina kunskaper bekräftade till pappers. Den möjligheten vill åtminstone jag öppna i och med att vi ställer oss bakom den förändring i lagförslaget som utskottet föreslår. Man kan diskutera avgiftssystemet framöver för valideringen utan att man behöver vända sig till AMS i första hand, man kan vända sig direkt till Ålands gymnasium. Det kan vara intressant att se om validering utvecklas och används i större utsträckning framöver i det åländska samhället. Då kan det givetvis vara intressant att i Ålands gymnasiums styrelse diskutera ett avgiftssystem. Vi hoppas att de praktiska detaljerna löser sig och att vi får den här lagen ikraft så fort som möjligt och att validering kan utvecklas i det åländska samhället. Vi är glada att utskottet gjorde den här förändringen. Vi hoppas att man från landskapsregeringens sida också är beredda att diskutera en breddning av valideringen framöver så att validering inte enbart vänder sig till arbetssökanden. Tack, fru talman.

Ltl Göte Winé

Tack, fru talman! I utskottet har vi behandlat lagen om validering. Det har varit intressant och lärorikt. Det största intryck har varit; lätt att sätta i tryck, men svårare i praktiken. Största utmaningen för landskapsregeringen kommer att vara att få igång valideringen där en av utmaningarna är vuxenutbildningen och dess idag begränsade resurser. Det kommer att vara en hel del jobb att få ihop valideringen. Det är lätt att få ihop paragraferna. Hur det sedan ska fungera i verkligheten blir en utmaning.

Jag var tidigare på ett seminarium om validering. Där var man lite bekymrad över om resurserna ska räcka till och hur vi ska komma i gång i praktiken. Jag måste förtydliga, jag har inte hört en enda negativ kommentar om validering. Det märks att validering är efterlängtat. Det är en stor apparatur när det kommer in i ett litet samhälle som Åland.

En till sak som begränsar är utbudet av möjligheter av validering eftersom det hör ihop med det åländska utbudet av utbildning. 

Fru talman! Som det tidigare har nämnts i anförande så gjorde vi en liten justering av § 43a och det gäller för den enskilda personen som vill ha en validering. Med det tidigare förslaget så kunde det ha blivit kostsamt att bekosta det själv.

Som det står i utskottets betänkande så tar validering främst sikte på dem som är föremål för en åtgärdsplan, främst från AMS. Det är helt naturligt att det är AMS som köper tjänsterna av Ålands gymnasium.

Som ltl Jonsson nämnde så kan en enskild individ göra är validering och det kunde ha blivit mycket dyrt att göra en validering. Då fyller väl lagen inte sitt syfte så därför beslöt vi i utskottet att justera lätt i § 43a. Vi vill med denna lag ge alla en möjlighet och inte att det blir eventuella begränsningar.

Fru talman! Det är bra att vi nu har fått en lag om validering. Jag ger en hälsning till utbildningsministern; nu får du börja ge alla möjligheter för att det här blir bra. Då krävs det en större prioritering av vuxenutbildningen än tidigare. Vuxenutbildningen är idag rätt så begränsad ekonomiskt. Nu måste man ha en dialog tillsammans med vuxenutbildningen framförallt om hur man ska gå vidare och få igång det här. Man måste se möjligheterna till utveckling av vuxenstudier. Idag känns det som att deras lilla byrå är rätt så begränsad. Man behöver se hur man kan göra för att få igång det här. Det här är en jättebra lag som kommer, men vi måste nu se till att den kommer igång rent praktiskt. Tack, fru talman.

Talmannen

Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

Detaljbehandlingen börjar. I detaljbehandlingen föreläggs lagförslaget i sin helhet.

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen om gymnasieutbildning för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

Lagförslagets första behandling är avslutad. Ärendets första behandling är avslutad.

Första behandling

4        Godkännande av konventionen och ändringen av konventionen om miljökonsekvensbeskrivningar

Social- och miljöutskottets betänkande (SMU 4/2013-2014)

Landskapsregeringens yttrande (RP 5/2013-2014-s)

Republikens presidents framställning (RP 5/2013-2014)

Först tillåts diskussion och efter det börjar detaljbehandlingen.

Diskussion.

Ltl Christian Beijar

Fru talman! Utskottet föreslår att lagtinget ger sitt bifall till att förordningen och lagen träder i kraft i landskapet Åland till de delar Esbokonventionen och ändringen av den faller inom landskapets behörighet.

Esbokonventionen trädde i kraft internationellt år 1997. Esbokonventionen fastställer de fördragsslutande parternas skyldigheter att bedöma miljökonsekvenserna av vissa verksamheter i ett tidigt skede av planeringen och förpliktar staterna att underrätta och samråda med varandra om alla större projekt som kan antas ha betydande skadlig miljöpåverkan över nationsgränserna.

I landskapsregeringens yttrande till lagtinget över konventionen konstateras att Esbokonventionen har genomförts i landskapet genom landskapslagstiftningen om miljökonsekvensbedömning.

Landskapsregeringen har även den 28 augusti 2012 avgett ett utlåtande till ministeriet över förslag till regeringens proposition till riksdagen om ändring av Esbokonventionen. Landskapsregeringen konstaterade i sitt att förslaget till ändring av Esbokonventionen inte innebar något behov av ändring av landskapets lagstiftning om miljökonsekvensbedömning då envar redan har rätt att delta i miljökonsekvensbedömningsförfarandet enligt landskapslagstiftningen. Landskapsregeringen har inget att invända mot att Esbokonventionen och ändringen av den träder i kraft i landskapet.

Utskottet har behandlat den här frågan, utskottet delar landskapsregeringens bedömning och föreslår att lagtinget ger det begärda bifallet.

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack, fru talman! Som tilläggsinformation till anförandet så kan man säga att det här är en konvention som antagligen inte berör oss särskilt mycket. Man kan konstatera att lagstiftningen redan finns på plats. Om det här ska ha någon påverkan så är det i stora projekt som kärnkraftverk och gasledningar som dras över nationsgränser och större broar eller tunnlar mellan nationer. Det här kommer antagligen inte att beröra Åland särskilt mycket. Jag ville förtydliga detta i ordförandes anförande.

Christian Beijar, replik

Fru talman! Tack för det förtydligandet. Det var korrekt information.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

Detaljbehandlingen börjar. Förslaget i presidentens framställning föreläggs för lagtingets bifall i enlighet med social- och miljöutskottets betänkande. Förslaget är bifallet i första behandling.

Ärendets första behandling är avslutad.

Föredras

5        Ålands delegation i Nordiska rådets berättelse för tiden 1.1 – 31.12.2013

Nordiska rådets berättelse (NRB 1/2013-2014)

Föredras

6        Landskapsregeringen och Nordiska ministerrådet – verksamheten 2013 och övergripande prioriteringar

Landskapsregeringens meddelande (M 4/2013-2014)

Talmannen föreslår att en gemensam diskussion om de båda ärendena tillåts. Kan förslaget godkännas? Godkänt.

Vidare föreslår talmannen att meddelande nr 4/2013-2014 inte ska remitteras till utskott. Kan förslaget godkännas? Godkänt. Lagtinget kommer alltså att anteckna sig båda ärenden för kännedom.

Talmanskonferensen har dessutom beslutat att det i anslutning till diskussionen även ska föras en debatt om ”Norden i EU – EU i Norden” i enlighet med Nordiska rådets presidents uppmaning som riktats till alla nordiska parlament som kommer att hålla motsvarande debatt.

Diskussion.

Ltl Christian Beijar

Fru talman! Jag kommer att dela upp mina anföranden. Först kommer jag att referera Ålands delegation i Nordiska rådets berättelse för tiden 1.1.– 31.12.2013. Därefter tar jag upp diskussionen kring Norden och EU.

Fru talman! Ålands delegations i Nordiska rådets berättelse framgår att lagtingsledamöterna Wille Valve och Anders Eriksson representerat lagtinget. Landskapsregeringen har i sin helhet fungerat som medlemmar under året där minister Veronica Thörnroos varit samarbetsminister i Nordiska ministerutskottet.

Ledamot Wille Valve fungerade som ordförande fram till början av november då undertecknad valdes som ordförande. Så mitt ordförandeskap under årsberättelsen omfattar lite över en månad. Med anledning av detta emotser jag att ledamot Anders Eriksson och nuvarande minister Wille Valve vid behov kan komplettera min information om årsberättelsen.

Av berättelsen framgår att Wille Valve varit medlem av näringsutskottet och näringsutskottets representant i BSP:s arbetsgrupp för energieffektivitet.

Ledamot Anders Eriksson har varit och är fortsättningsvis medlem i Nordiska rådets miljö- och resursutskott. Anders Eriksson har också fungerat som viceordförande i Nordiska rådets arbetsgrupp för implementering av svaveldirektivet, en arbetsgrupp som också avgivit en rapport. Suppleanterna i Ålands delegation i Nordiska rådet ledamöterna Katrin Sjögren och Harry Jansson har deltagit i utbildnings- och kulturutskottet respektive medborgarutskottets möten.

Fru talman!  Den åländska delegationen har under 2013 sammanträtt 9 gånger och utskottssekreteraren Niclas Slotte har fungerat som sekreterare i delegationen. Delegationen har vid sina möten diskuterat gemensamma strategier gällande frågor som kommer upp vid ministerråden och i rådet. 

Delegationens målsättning har under året varit att ha ett bra samarbete mellan lagtinget och landskapsregeringen för att om möjligt skapa en gemensam linje i olika nordiska frågor. Efter sessionen har delegaterna träffat självstyrelsepolitiska nämnden för att informera om sessionen och arbetet i delegationen.

Fru talman! Aktuella frågor under perioden har bl.a. varit ett medlemsförslag om fiskodling i recirkulationsanläggningar. På initiativ av Wille Valve och Anders Eriksson lade de och flera andra medlemmar av Nordiska rådet ett förslag om fiskodling i recirkulationsanläggningar. De förslog bl.a. att Nordiska rådet ska rekommendera de nordiska ländernas regeringar att gemensamt anta en nordisk ståndpunkt om Östersjön och arbeta för att utveckling av fiskodling i recirkulationsanläggningar stöds och prioriteras i EU:s gemensamma fiskepolitik.

Gränshinder är ett stående tema i Nordiska rådet där gränshinderforum har upphört och ersatts av ett gränshinderråd, där Åland representeras av ledamot Anders Eriksson. Gruppens uppgift är att vara en informationskanal mellan Nordiska rådet, parlamenten och gränshinderrådet.

Delegationen har genom sin tidigare ordförande Wille Valve arbetat för att säkerställa att representanter för Färöarna, Grönland och Åland skulle inbjudas till rundaborskonferens om försvarspolitik. Resultatet blev att lagtinget inbjöds till rundabordskonferens i Helsingfors och representerades där av vicetalman Roger Jansson.

Medborgar- och konsumentutskottet har uppdragit åt Ålands Fredsinstitut att arragera en konferens om de självstyrande områdena och i samband med det utge en publikation. Nuvarande ordförande har fått möjlighet att framföra synpunkter på evenemanget som troligen kommer att genomföras under hösten 2014.

Fru talman! Under temasessionen på våren 2013 lyftes frågor om Nordens utrikes-, säkerhets och försvarspolitik och frågor om civil samhällssäkerhet.

Skriftliga frågor har ställts av Anders Eriksson till Sveriges regering om nordiskt pant- och retursystem och en skriftlig fråga till Nordiska ministerrådet om matsvinn och eventuella svar på dessa frågeställningar lämnar jag till ledamot Anders Eriksson att redogöra för.

Fru talman! Nordiska rådets 65:e ordinarie session hölls i Oslo den 28-31 oktober. Utöver delegationens ordinarie medlemmar deltog suppleanterna och ett stort antal av våra ministrar. Talman Britt Lundberg var tillsammans med de övriga talmännen inviterad till sessionen där man diskuterade olika gemensamma utgångspunkter, parlamentens roll och situationen i en allt mer ändrad medievärld.

I enlighet med den överenskommelse som ingåtts mellan Färöarnas, Grönlands och Ålands delegationer hölls ett gemensamt möte mellan delegationerna i samband med sessionen. Vid mötet diskuterades bl.a. delegationernas representation i presidiet, hur delegationerna ser på sitt arbete inom Nordiska rådet samt de erfarenheter man har av samarbetet enligt överenskommelsen.

Detta, bästa lagting, var kort Ålands delegations berättelse för tiden 1.1.- 31.12.2013.

Nu går jag till dagens debatt, ”Norden i EU – EU i Norden”.

Fru talman! Åland har varit medlem av Nordiska rådet sedan 1970 och mycket har hänt under tiden. Eftersom debatten om Norden och EU sänds till de övriga nordiska länderna och självstyrande områdena vill jag i sammanhanget framhålla att det nordiska samarbetet regleras i Helsingforsavtalet. Artikel 47 stadgar att rådet består av 87 valda medlemmar, regeringsrepresentanter och representanter för Färöarnas och Grönlands landsstyren och Ålands landskapsregering. Av medlemmarna väljer Danmarks folketing 16, Finlands riksdag 18, Islands allting 7, Norges storting och Sveriges riksdag vardera 20 samt vart och ett av Färöarnas lagting, Grönlands landsting och Ålands lagting 2.

Tidigare berörde Nordiska rådets arbete specifikt samarbetsfrågor mellan de nordiska länderna och de självstyrande områdena. Det nordiska arbetet hade en down-period just efter det att flera av de nordiska länderna inträdde i EU på 90-talet.  Det nordiska arbetet har under det senaste decenniet fått en uppgång då den gamla devisen ”gemensam blir stark” i olika sammanhang påtalats. Nu sker hela tiden en utveckling med ökade samarbeten utöver Norden med övriga EU-stater.

Fru talman! Norden och EU har i olika sammanhang aktualiserats under årens lopp. Nu under år 2014, när Sverige som bär ordförandeklubban i Nordiska Rådet, är temat ”Norden i Europa-Europa i Norden”. ”Det är av största vikt att vi i Norden tar det europeiska samarbetet på allvar och utnyttjar vår position till fullo” står det i programmet som också påpekar att Europaparlamentsvalet närmar sig och att en ny kommission kommer att tillsättas. Det sägs att det nu således är ett enastående tillfälle för Nordiska rådet att skapa nya kontakter och inflytandemöjligheter i den europeiska politiken. För Ålands del är det av nytta att kunna påverka det som händer runt Åland, särskilt i Ålands närområden. Åland är en integrerad del av Norden och Europa varför frågor på nordisk och europeisk nivå är av betydelse.

Den åländska praktikanten i Nordiska rådet, Andrea Karlsson, har gjort en rapport ”Norden och EU starkare tillsammans” om hur nätverket mellan Nordiska Rådet och Europaparlamentet kan stärkas. Rapporten är intressant och tankeväckande.

Fru talman! Från Ålands del kan vi i Nordiska rådet driva frågor som är angelägna, problematiska och viktiga i Nordiska rådet och som berör också gemensamma för oss viktiga frågor. Då tänker jag bl.a. på vårt arbete för en hållbar utveckling, miljöfrågor och utbildning. Överlag gäller att hävda den nordiska välfärdsmodellen i EU-sammanhang. Vi måste hela tiden vara med i processen. I sammanhanget är det bra att de olika utskotten i lagtinget också kunde ha ett gott samarbete med motsvarande utskott i Nordiska rådet för att på detta sätt gemensamt kunna arbeta gentemot motsvarande utskott i EU.

Den nordiska välfärdsmodellen kan inte nog betonas i det nordiska arbetet och därför är det angeläget att också driva det.

Fru talman! Lite om visioner och dylikt. Det finns dock betänkligheter och tanken att Nordiska rådet och EU-parlamentet ska samarbeta är i och för sig önskvärd som jag tidigare framhållit. Det är bara det att förslagen bygger på oklara antaganden som drivs av en god vilja. Men politiken styrs av makt.

Vi kan konstatera att Nordiska rådets medlemmar inte är direktvalda och bär då inte något parlamentariskt ansvar för sina beslut. Rådet har ingen beslutandemakt utan kan komma med rekommendationer som inte är bindande.

Europaparlamentet är ett verkligt parlament med folkvalda representanter som driver sina väljares intressen och som arbetar i politiska block som ideologiskt står mot varandra i många frågor.

Kommissionen är beroende av EU-parlamentets beslut och av Europeiska rådets beslut. EU-parlamentets roll har ökat och kommer att öka hela tiden. Om man till dessa grundläggande skillnader mellan till Europaparlamentet och Nordiska rådet lägger till att alla nordiska stater och självstyrande områden ingår i Nordiska rådet medan enbart Finland, Sverige och Danmark är medlemmar i Europaparlamentet inser man snabbt att den politiska asymmetrin mellan Nordiska rådet och Europeiska unionen är kraftig.

Nordiska rådets bristfälliga parlamentariska betydelse gör rådet till en mindre ointressant partner till EU-parlamentets nordiska representanter.  Man kan givetvis utbyta information och samarbeten, men den politiska relevansen för en EU-parlamentariker att föra fram åsikter från ett Nordiskt råd vars beslut är bara rekommendationer finns en risk för ointresse från EU-parlamentarikernas sida förutom i enstaka fall.

Därför är det hög tid att vitalisera det nordiska samarbetet. Det försvarssamarbete som Finland och Sverige inlett borde utvecklas inom flera områden både ur rent nordiskt men också ur EU-perspektiv. Vi kunde utgå ifrån följande mål och utgångspunkter:

1)       Det nordiska samarbetet bör utvecklas och förstärkas oberoende av EU.

2)      Norden måste få en gemensam regional plattform för att stärka sin politiska roll i omvärlden, vilket kan reflekteras i det europeiska samarbetet.

3)      Tanken på Norden som en förbundsstat är en vision som borde stimulera den nordiska integrationen inom ekonomi, säkerhetspolitik, kultur och miljö.

4)      Det gemensamma målet ska vara att slå vakt om den nordiska modellen och vår gemensamma värdegrund om fred och demokrati.

Fru Talman! Förslag till reformer kunde vara att Nordiska rådet utvecklas till ett nordiskt parlament och får beslutandemakt i vissa gemensamma frågor. Norden bildar en gemensam ekonomisk zon och Norden måste överkomma alla gränshinder genom gemensam lagstiftning på områden som ökar integrationen och den ekonomiska tillväxten inom Norden. Tack.

Ltl Roger Slotte, replik

Tack, fru talman! Tanken på en nordisk förbundsstat verkar intressant och kunde säkert kanaliseras och utredas lite närmare. Det kan få goda konsekvenser på flera sätt, jag tänker inte minst på media, upphovsrättsfrågor och dylikt. Många saker kunde underlätta och man kunde åstadkomma en sådan förbundsstat. Jag är övertygad om att det finns många hinder på vägen, men det kan vara värt att utreda.

Christian Beijar, replik

Fru talman! Jag delar ltl Slottes synpunkter att det är intressant frågeställning. I olika sammanhang har en nordisk förbundsstat de facto också diskuterats. Härom året utgav Norden en bok; ”Förbundsstaten Norden” av författaren Gunnar Wetterberg. I boken diskuterade man kring de här frågorna. I pressen har det tidigare också förekommit diskussioner i det här ärendet.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Anders Eriksson, replik

Fru talman! Jag tycker att det här är en väldigt viktig debatt för Åland. Jag tycker personligen att de strävanden som finns i Nordiska rådet är väldigt bra, att man mera ska samla sig i förhållande till EU så att man får en mera samordnad Europapolitik. Det tycker jag att är väldigt bra. Därför blev jag lite förvånad när jag tyckte att kollegan Beijar hade en ganska stor tveksamhet till det fördjupade nordiska samarbetet när det gäller EU-politiken. Det sades att det i och för sig är bra att samarbeta. Vad bottnade den här tveksamheten i? Det blev lite oklart för mig.

Christian Beijar, replik

Fru talman! Vi kan och ska ha ett fördjupat samarbete. Tveksamheten bottnar sig väl där i att Norden gemensamt skulle vara starkare gentemot EU och man mera hade en gemensam bas att utgå ifrån. Det är poängen i det hela. De enskilda nordiska länderna eller Nordiska rådet, som också ltl Anders Eriksson känner till, kan bara komma med rekommendationer men inte med direkta lagstiftningsförslag. Man skulle då få en starkare representation gentemot EU.

Ltl Anders Eriksson, replik

Jag hör till dem som tycker att det är bra om man också får ett bättre beslutsfattande i Nordiska rådet. Jag ska ta upp detta är mitt anförande.

Ett gemensamt Norden, i förhållande till resten av EU, är en aktör som har 25 miljoner människor bakom sig. Det är världens tionde starkaste ekonomi om man utgår ifrån att man också samordnar ekonomin. Det är en helt annan spelare än vad vi ser idag. När vi pratar om bekymren att implementera EU-direktiv så noterar jag att Sverige och Finland ibland är fundersamma och tycker att implementeringarna är ett bekymmer. Hur ska det då inte vara på lilla Åland? Åland är en av de minsta aktörerna och som har mest att vinna på ett fördjupat nordiskt samarbete.

Vi har haft ett gott samarbete i delegationen och det ska man förstås kunna ha fast man har olika åsikter. Jag hoppas att jag kan hjälpa ltl Beijar att komma bort ifrån sin tveksamhet.

Christian Beijar, replik

Fru talman! Ltl Beijar är inte tveksam, han kommer här med en åsikt som jag tycker att man bra kan fortsätta att diskutera och arbeta kring.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack, fru talman! Tack för anförandet, det var bra. Ltl Beijer lyfte fram att man ska bilda en gemensam ekonomisk region. Jag ser positivt på det. Våra gemensamma välfärdsekonomier i Norden är väldigt framgångsrika också internationellt. Man har sett att Karl Marx inte fungerar och långt till höger fungerar inte heller. Välfärdsekonomin i Norden, blandekonomin, har varit väldigt bra. Det som skapar bekymmer nu är den globala rörligheten och särskilt i Norden flyttar vi mycket emellan länderna. Åland har en större flyttningsrörelse än övriga länder. Vi får problem med finansieringen av servicen. Pensioner tas från ett land och skatter från ett annat land. Då får t.ex. inte vi ta del av skatterna fast man utnyttjar servicen här på Åland. Den här frågan är viktig. Man borde lyfta den på nordisk nivå, debattera och diskutera mycket mera och det såg jag ingenting av i det här materialet.

Christian Beijar, replik

Fru talman! Det är en viktig fråga som ltl Petri Carlsson tog upp. Även om han kanske inte såg det i det här materialet så finns det ett så kallat gränshinderråd som behandlar de här frågorna inom Norden och där är också Åland väldigt aktiva. Ålands delegation i Nordiska rådet har kontinuerligt haft möten där vi går igenom gränshindren och hur informatören ska jobba med de här sakerna. I vår verksamhet pågår en kontinuerlig behandling av gränshinderproblematiken.

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack, fru talman! Det är jättebra att man arbetar med gränshinder, det är jag väl medveten om. Jag lyfte kanske mer fram en principiell fråga om hur finansieringen ska skötas, om den ska följa med där man bor, där man tidigare har jobbat eller där man faktiskt använder servicen. Det vore värdefullt när vi har allt mera rörliga samhällen i Norden att finansieringen skulle följa med där servicen används. För det är servicen som kostar i det nordiska välfärdssamhället och då borde också finansieringen följa med. Jag vet att bland annat Sverige har tidigare varit lite emot att finansieringen skulle följa med. Man måste jobba på och bearbeta och då kommer också flera till insikt. Jag hoppas att man också kan lyfta ärendet via Ålands delegation till behandling i Nordiska rådet. Vi har en plats via landskapsregeringen i MR-finans men det räcker inte. Jag tror att man måste lyfta det på en högre nivå.

Christian Beijar, replik

Jag delar ltl Petri Carlsson synpunkter på detta. Vi ska ta det till oss och jobba med den här frågan vilket vi ju ändå kontinuerligt gör på olika sätt.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Minister Veronica Thörnroos

Tack, talman! Bästa kollegor, lagtingsledamöter, det finns en skrift som Nordiska rådet har gett ut som heter 56 nordiska kombinationer, strategi och handlingsplan för nordisk mobiliteten. Där kan man läsa; ”visste du att sammantaget kan de nordiska länderna räknas in bland de tio största ekonomierna i världen och i Europa bland topp fem. Norden har 26 miljoner invånare, 2,3 miljoner företag och 278 150 nordiska medborgare bor i ett annat nordiskt land än där de jobbar.  58 100 nordbor flyttade år 2011 till ett annat nordiskt land och 70 000 människor arbetar dagligen gränsöverskridande i Norden”.

Bästa lagtingsledamöter! Det är en viktig och stor debatt som vi för här idag.

Enligt det gällande regelverk som landskapsregeringen lyder under ska vi årligen till Ålands lagting presentera ett meddelande. Meddelandet har en bakåtsyftande del, en verksamhetsberättelse, där vi talar om vad vi har gjort inom det Nordiska ministerrådet och en framåtsyftande del som talar om vilka visioner vi har för det kommande verksamhetsåret.

I Nordiska ministerrådet ingår medlemsländerna Danmark, Finland, Norge, Sverige och de självstyrande områdena Färöarna, Grönland och Åland. Ålands möjligheter att delta i ministerrådets arbete får i praktiken anses nästan likvärdigt med nationernas. Åland har rätt att ta initiativ och väcka förslag. Nordiska ministerrådet är trots namnet egentligen inte ett, utan elva olika ministerråd. Mina kolleger i landskapsregeringen arbetar i något av de tio fackområdena. De nordiska samarbetsministrarna arbetar i Nord-Sam, samarbetsministrarnas eget ministerorgan.

Landskapsregeringen har ett nära samarbete i nordiska frågor med Ålands lagting. Den samsyn som ofta finns i olika frågor är en unik styrka för Ålands möjligheter att göra sin röst hörd i Nordiska ministerrådet såväl som i Nordiska rådet.

Jag vill på landskapsregeringens vägnar uttrycka mitt tack till lagtinget för det goda samarbetet som har varit och förhoppningsvis även kommer att fortgå.

Det viktigaste av allt är att det nordiska samarbetet utgör Ålands enda formella plattform för utrikesfrågor.

Vad har då hänt under 2013? Under 2013 har Sverige innehaft ordförandeskapet i Nordiska ministerrådet. Temat för det svenska ordförandeskapet var ”Den nordiska modellen i en ny tid”. Sverige tog inför sitt ordförandeskap initiativ till fyra projekt:

1)       Kraftsamling mot ungdomsarbetslöshet

2)      Utveckling av hållbar gruvnäring

3)      Minskade utsläpp

4)      Arbetsplatsförlagt lärande.

Bästa ledamöter, sedan några axplock verksamhetsberättelsen.

Från den 19 februari till den 17 mars hölls festivalen Nordic Cool i Kennedy Center i Washington D.C. Under en månad fylldes staden av mer än 700 skribenter, sångare, kockar, musiker, skådespelare, dansare och formgivare från Norden som deltog i de 95 olika programpunkterna.

Det som besökaren först såg redan utanför entrén var den åländska konstnären Juha Pykäläinens älgtorn i fyra upplagor som välkomnade. Det är ganska intressant. Från åländsk sida uppträdde också den åländska dragspelaren Greta Sundström vid festivalen.

Utvärderingar som Nordiska ministerrådets kommunikationsavdelning har gjort visar att Norden fick mycket stor exponering och uppmärksamhet under och efter festivalen. Tankar finns att genomföra liknande festivaler på andra platser. Flera förfrågningar från andra länder har kommit. Här vill jag igen poängtera vikten av att Åland verkligen tar sin plats eftersom vi här har möjlighet.

Sedan lite om gränshinderarbetet. Gränshinderforum, som startade som en del av globaliseringsinitiativet 2008 för att lösa befintliga och att hindra nya gränshinder att uppkomma, har under 2013 legat under samarbetsministrarnas budgetmoment Gränshinderforum och arbetade på mandat av de nordiska statsministrarna. Gränshinderforum bestod av en representant från vardera de nordiska länderna samt Färöarna och Åland. Gränshinderforums mandat gick ut vid utgången av 2013. Gränshinderforum har från och med 2014 ersättas av ett Gränshinderråd, till vilket jag återkommer till lite senare.

För åländsk del var det också viktigt att Hallå Norden-kontoret på Åland fick egna medel i budgetförslaget inför 2014 och kan därför anses ha en tillsvidarestatus. Ett gemensamt arbete har bedrivits från lagtinget och landskapsregeringen. Samarbetet mellan Ålands representant i Gränshinderforum och Hallå Norden-kontoret har varit tätt och regelbundet.

En av de frågor där Åland har varit drivande är huruvida de olika ländernas ID-kort ska godkännas i annat nordiskt land. Detta har resulterat i att det den 19 november arrangerades rundabordssamtal med representanter från de nordiska ländernas berörda myndigheter och intresseorganisationer. Frågan kan te sig liten men det var åländska studeranden i Uppsala som väckte den. Från landskapsregeringens sida tog vi initiativet vidare. Frågan är inte lätt att lösa med beaktande av de olika regelverk som finns i de nordiska länderna. Arbetet har påbörjats och vi jobbar vidare.

Landskapsregeringens interna arbete i nordiska frågor har också reformerats under året. Under året har landskapsregeringens avdelningar ombetts att sammanställa vilka styrelser och arbetsgrupper man ingår i som drivs i regi av Nordiska ministerrådet. Detta är den första samlade genomgången som görs om antalet åtaganden och vem som står för kostnaden för resor och möten med mera. Målsättningen med arbetet är att vi ska bli modernare och effektivare som organisation. Rapporten visar att av totalt 72 olika styrelser och arbetsgrupper så deltar en av landskapsregeringen med utsedd representant i 27. Ministerråd och ämbetsmannakommittéer är inte inräknade. Ett starkare fokus kommer att läggas på återkopplingen till landskapsregeringen från de olika arbetsgrupperna.  

Samarbetsministrarna är det ministerråd som har det samordnande ansvaret i Nordiska ministerrådet. Samarbetsministrarna har under året haft två möten. Samarbetsministrarna biträds av tjänstemännen i Nordiska samarbetskommittén NSK som samtidigt har funktionen som sekretariatet.

 Även 2013 har präglats av kravet på en budgetreducering för hela Nordiska ministerrådet där reduktionen för 2014 fastställdes till 5 procent och ramen för 2015 till -2 procent. Den samlade budgeten för 2013 uppgick till cirka 129 miljoner euro.

Nordiska ministerrådet har under året fastställt hur det kommande gränshinderarbetet ska organiseras 2014-2017 och antagit nya riktlinjer för samarbetet med grannarna i öst samt igångsatt ett visionsarbete hur det nordiska samarbetet ska utvecklas de kommande åren. Åland har i visionsdiskussionerna bland annat fört fram Färöarnas, Grönlands och Ålands möjligheter till påverkan i ministerrådet samt vikten av att Nordens hus och institutets roll som profilskapande och utåtriktade verksamheter förstärks.

Jag vill också passa på att upplysa att ministerrådets nya generalsekreterare Dagfinn Høybråten, som även varit hit till Åland på besök, har tagit ett fast grepp om ministerrådsorganisationen. Hans målsättning är klar tydlig; en modernare, effektivare och kanske lite smartare modell för nordiskt samarbete. Det är intressant att se och följa det stora arbete som har inletts, att effektivera det nordiska arbete något.

Angående landskapsregeringens övergripande prioriteringar i det nordiska samarbetet så vill jag lyfta upp några. Syftet här hemma är att förstärka den tvärsektoriella samordningen mellan landskapsregeringens medlemmar i de olika fackministerråden samt förbättra kostnadseffektiv resursanvändning utgående från politiska prioriteringar. Landskapsregeringens prioriteringar i EU-samarbetet ska också beaktas och i mån av möjlighet samordnas.

En av de frågor som alltid ligger högst upp på vår landskapsregerings agenda är språket. Det svenska språkets ställning på Åland kommer även framledes att befästas och tryggas genom att landskapsregeringen konsekvent, med stöd av självstyrelselagen, kommer att kräva att kontakten mellan landskapet och staten, såväl skriftlig som muntlig, sker på svenska.

Deltagandet i regeringens arbete med att förverkliga Ahtisaari-gruppens förslag, den s.k. nationalspråksstrategin, för att stärka det svenska språkets ställning kommer att fortgå. 

 Åland har inom ramen för expertgruppen Nordens språkråd i likhet med övriga nordiska länder deltagit i arbetet med att revidera den nordiska språkkonventionen. Åland avser att även fortsättningsvis driva språkfrågan aktivt för att bland annat öka förståelsen av nordiska språk bland barn och unga.

Det som också har diskuterats är mötesspråket i Nordiska ministerrådet.   Engelskan utgör ett allt vanligare mötesspråk, särskilt i samband med möten med de baltiska staterna.

Landskapsregeringen ser det som en självklarhet att skandinaviska är det ledande språket i umgänget med våra nordiska grannar. Landskapsregeringen anser att språket inom Nordiska ministerrådet även fortsättningsvis ska vara skandinaviska med simultantolkning till andra språk vid behov.

Sedan lite om språk, kultur och media och tillgång till nordisk public service och upphovsrätt.

Ålands folkrättsliga ställning innefattar den övergripande målsättningen att trygga Ålands befolkning, dess svenska språk, kultur, lokala sedvänjor. I linje med denna målsättning ingick Finland och Sverige redan på 1960-talet överenskommelse om nödvändiga åtgärder som ska förbättra möjligheterna att se svenska televisionsprogram på Åland.

Utvecklingen av internet har lett till att TV-program som finns tillgängliga på internet har ökat i och med att sändningar sker reguljärt och i realtid. TV-program produceras särskilt med internet som enda distributionskanal.

Landskapsregeringen fortsätter sitt arbete för att trygga tillgången på Åland till svenska och nordiska TV-program, särskilt inom ramen för SVT Play och TV4 Play.

En annan viktig fråga på agendan är miljösamarbetet. Landskapet och lagtinget har alltid varit pådrivande för att Nordiska ministerrådet ska prioritera miljöarbetet för Östersjön. Många åländska politiker och tjänstemän har till exempel lyft frågan om utsläpp av avloppsvatten från båtar och fartyg och därigenom aktivt medverkat till det förbud om utsläpp från passagerarfartyg som gäller från 2016 för nybyggda fartyg och från 2018 för befintliga fartyg.

Landskapsregeringen vill återigen poängtera samarbetet och hur viktigt samarbetet är speciellt inom miljöområdet eftersom miljöföroreningar inte känner nationella gränser.

Vidare om Åland, Norden och EU. I mars 2012 erkände Nordiska rådets presidium skriftligen principen om att Åland, Färöarna och Grönland bereds möjlighet att bidra till Nordiska rådets EU-redogörelse. Syftet med Nordiska rådets EU-redogörelse är att samordna de nordiska ländernas EU-politik i frågor av gemensamt intresse. I redogörelsen ingår ett avsnitt om Ålands och EU:s Östersjöstrategi.

Landskapsregeringen anser att detta är positivt eftersom det ger nya möjligheter för Åland att föra fram sina synpunkter. Landskapsregeringen kommer att verka för att Norden intar gemensamma positioner och samarbetar i frågor av gemensamt nordiskt intresse i förhållande till EU. Landskapsregeringen sammanställer årligen de politiska prioriteringarna i en EU-redogörelse till lagtinget.

Sedan lite kort om energiproduktionen som är synnerligen aktuell just här och nu.

Åland med sitt insulära läge är särskilt utsatt för förändringar i klimatet och möjligheterna till återvinningsbar och säker energiproduktion. Åland har även goda förutsättningar för ökad produktion av förnybara energikällor. Vinden är både hög och jämn i havsbandet och med moderna vindturbiner kan Åland öka andelen vindproducerad el avsevärt. Kabelförbindelsen som nu är under uppbyggnad till finska fastlandet är en förutsättning för detta.

Landskapsregeringen har framfört möjligheten till el-transitering via Åland mellan Sverige och Finland då den kommande kabelförbindelsen mellan Åland-Finland förväntas vara klar vintern 2016. En viktig förutsättning är att hitta en tillfredställande lösning på elkabelanslutningen till Sverige. Landskapsregeringen har fortsatta diskussioner med svenska myndigheter gällande elkabelanslutningen som belastas av regionnätsavgiften. Ålänningarna betalar 1,2 miljoner euro per år för att transferera elen 12 km på den svenska sidan.

Eftersom Åland har egen lagstiftningsbehörighet har direktivet notifierats och Kraftnät Åland kommer att bli en självständig TSO, dvs. stamnätsansvarig. Det är fastställt att det inte ska förekomma avgifter mellan systemnät. Kraftnät Åland jobbar även med certifieringsprocessen och därefter bör de ingå i Entso som är en sammanslutning för systemansvariga inom EU. Vi från landskapsregeringen arbetar på flera olika plan för att nå en lösning gentemot Sverige för att vi ska få bort, i mitt tycke, onödiga kostnaden på 1,2 miljoner euro per år som drabbar ålänningarna.

Lite kort om Gränshinderrådet. Från och med 1 januari 2014 har det tidigare Gränshinderforum ersatts av Gränshinderrådet vars mandat sträcker sig till 2017. I Gränshinderrådet ingår samtliga länder samt Färöarna, Grönland och Åland med varsin representant. I rådets instruktioner har närheten till beslutsfattare och vikten av en central position inom respektive förvaltning förstärkts. Landskapsregeringen kommer att delta i Gränshinderrådets arbete genom en koordinering mellan myndigheter och organisationer på Åland samt möjligheten att inom Gränshinderrådets arbete även påverka inom områden där Åland inte har egen lagstiftningsbehörighet. Inför varje möte i Gränshinderrådet kommer kontakt att tas med berörda aktörer på Åland, vid behov arrangeras möten med myndigheter och organisationer.

Sedan kort om näringsliv och arbetsmarknad. Jag hade hoppats att min kollega Fredrik Karlström skulle vara på plats, men han är sjukledig idag, därför tar jag ett kort avsnitt om detta också.

De pågående nordiska samarbetsprogrammen inom innovations- och näringspolitik samt inom regionalpolitik innehåller relevanta delar för Åland där det gemensamma är vikten av att öka entreprenörskapet och framväxten av fler företag, ta tillvara möjligheterna inom grön tillväxt, se möjligheterna i den demografiska utvecklingen men också hantera utmaningar inom välfärden och de regionala effekterna till följd av det.

För en liten öppen ekonomi som den åländska är tillgång på arbetskraft en väsentlig faktor för en gynnsam ekonomisk tillväxt. Landskapsregeringen bedömer att det gemensamma nordiska arbetet med att reducera hindren för personers rörlighet fyller en viktig funktion. Genom Hallå Norden har information tillhandahållits för privatpersoner och i Gränshinderforum kan gemensamma problem lyftas upp. Företagsspecifika frågor som rör t.ex. beskattning och olika länders krav på yrkesskicklighet eller standarder är viktiga att bevaka för Åland.

Föreningen Norden på Åland har ett stort nätverk runt om i Norden och har därför goda möjligheter att bidra till anställning av ungdomar till sommararbetsplatser runt om på Åland. Föreningen Norden har under många år förmedlat nordisk personal till olika arbetsplatser genom projektet Nordjobb. Ett intressant och betydelsefullt projekt är nämnda Nordjobb, en förmedling av ungdomar från hela Norden på jobb/sommarjobb i grannregionerna. Det är utmärkta tillfällen för unga människor i åldern 18-28 år att lära känna sina grannar. Syftet med Nordjobb är att stärka den nordiska arbetsmarknaden och öka rörligheten på denna. Nordjobb definieras därför som ett arbetsmarknadsprogram med fokus på kultur, språk och det nordiska samhället. Ett syfte är att minska ungdomsarbetslösheten.

Avslutningsvis på kort om Ny nordisk mat. Ny nordisk Mat är inne på sin andra programperiod och verksamhetsperioden fortgår fram till och med 2014. Visionen är att det nordiska köket ska skapa och inspirera till matglädje, innovation, smak och mångfald, samt nå ut både nationellt och internationellt. Landskapsregeringen ser Ny nordisk mat som ett projekt att profilera Åland som en högkvalitativ region inom mat och bra lokalproducerade råvaror, särskilt i en tid då matens kvalitet ifrågasätts globalt.

Bästa ledamöter, det var ett axplock av det som varit och ett axplock av det som komma skall. Jag hoppas att ni själva har möjlighet, tid och intresse att läsa hela rapporten. Tack för er uppmärksamhet.

Ltl Mika Nordberg, replik

Herr talman! Ministern nämnde vindkraft i sitt anförande. Har ministern den uppfattningen att det finns en samsyn när det gäller vindkraften inom Norden och den särställning Åland de facto befinner sig när behörighetsfördelningen i vindkraften ändå är delad med Finland? I viss mån har vi förutsättningar för vindkraftsparker. Uppfattar ministern att Nordiska rådet har en förståelse för den här problematiken?

Minister Veronica Thörnroos, replik

Tack, talman! Nordiska ministerrådet har en samsyn vad gäller möjligheten och viljan att främja utvecklingen av förnyelsebar energi. Självklart! Däremot har vi inte på detaljnivå tagit ställning till hur respektive land väljer att nå klimatmålen.

Ltl Mika Nordberg, replik

Talman! Jag har även hört att det skulle finnas en viss påverkan när det gäller lönsamheten för vindkraftverken i Sverige på grund av Ålands möjligheter att ingå i det svenska systemet. Finns det en sanning bakom detta?

Minister Veronica Thörnroos, replik

Tack, talman! Jag tror bestämt att ltl Mika Nordberg och jag talar om lite olika saker. Jag tolkar att det som ltl Mika Nordberg nu lyfte upp är det domslut som vi väntar på från EU, huruvida det är möjligt för åländska vindkraftaktörer att ingå i det svenska systemet. Jag känner inte till om den domen ännu är fastslagen. Jag har sett ett utkast till den, men mig veterligen är domen ännu inte klarerad.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Roger Slotte, replik

Tack, herr talman! Det var intressant. Jag vill uppmuntra landskapsregeringen när det gäller gränstariffen för överföring av el. På sätt och vis är det nästan ett gränshinder.

Kraftnät Åland betalar ganska mycket pengar, som ministern sade, till Vattenfall. I slutet på 1990-talet sades att den här avgiften skulle försvinna när den nya kabeln sattes, som idag redan är ganska gammal. Björn Rosengren var då näringsminister och berättade för oss att Åland inte ens hade en lagstiftning i skick. Vi hade inte en egen el-lag, men när detta var klart då skulle det bli andra saker.

Minister Veronica Thörnroos, replik

Tack, ltl Slotte för det påpekandet. Det positiva som Finlandskabeln verkligen för med sig är att vi nu så småningom, förhoppningsvis ganska snart, kan få fastslaget huruvida vi är ett transitland och huruvida vi är ett eget el-land eller inte. Vi måste få en samsyn kring de här frågorna. Vi kan inte ena dagen vara en lokal producent och nästa dag vara ett eget land. Jag tycker att det är helt självklart att Åland med egen lagstiftningsbehörighet är ett eget el-land. Således ska vi inte betala en överföringsavgift på 1,2 miljoner årligen. Samtidigt förstår jag mycket väl att om jag satt i svenska bolag så skulle jag naturligtvis bromsa så mycket som möjligt eftersom det handlar om 10 miljoner svenska kronor direkt in i kassan.

Vi får arbeta vidare. Jag vet att Kraftnät Åland jobbar med det här. Jag vet också det finns ett stort engagemang och intresse från åländsk sida att driva den här frågan framåt.

Ltl Roger Slotte, replik

Tack, herr talman! Det borde inte råda något tvivel om att vi är ett eget el-land för nu har vi vår lagstiftning i skick. Som situationen ser ut nu ute på marknaden, när vi får Finlandsförbindelsen klar, så vill det finska stamnätsbolaget Fingrid också ha reda på hur vi tänker hantera kabeln och överföringen till Sverige. Det kan i vissa situationer uppstå brister i Finland och då kanske man vill ta el från Sverige eller att vi ska köra med våra turbiner och andra maskiner här.

Kunde vi bygga en egen kabel från åländsk sida, 12 km som minister pratade om? Men då måste vi få konsumtion på den. Det är enklare om vi kunde komma överens och försöka förhandla bort den här kostnaden. Jag hoppas att ni lyckas med det.

Minister Veronica Thörnroos, replik

Tack, talman! Med de energipriser som vi har här på Åland, mycket på grund av vårt insulära läge, så ligger det självklart i allas vårt intresse att hålla nere priserna så mycket som möjligt. Det ligger också i vårt intresse att bistå både Sverige och Finland i den utsträckning vi kan och med de infrastrukturella satsningar som vi har i form av kablar både österut och västerut. Frågan är högaktuell. Min förhoppning är också att vi ska kunna lösa det här i samförstånd. Men om det inte går så då är det dags att sätta hårt mot hårt helt enkelt och försöka få till stånd en byggnation av en 12 km lång kabel. De facto skulle vi ha sparat in kabeln på ett år, men det är alltid bättre att nå ett samförstånd i diskussion än i konfrontation. Vi jobbar vidare på den inslagna linjen.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Tack, talman! Tack för en fyllig redogörelse där jag emellertid saknade det viktigaste; för vad är Nordiska rådet till? Det vill säga politiskt samarbete mellan länderna i Norden och de självstyrande områdena som förhoppningsvis utmynnar i harmonisering av regler och lagar under i stort sett gemensam värdegrund i ett öppet och fritt samhälle. Därför blev jag faktiskt häpen när jag läste avsnitt 3.3.6 på sidan 14 vad gäller lagsamarbetet. ”Inom ministerrådet för lagstiftning behandlas huvudsakligen frågor som faller utanför landskapets behörighet. Åland har därför inte närvarat på något möte eller på annat sätt aktivt tagit del i arbetet under året.” Men jag kan t.ex. gå till rekommendation 25 i föregående redogörelse som behandlar samarbete, standardisering och reglering inom byggsektorn. Där syftar det nordiska samarbetet uttryckligen till gemensam standardisering och normer över gränserna. Jag får inte det här att gå ihop.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Veronica Thörnroos, replik

Tack, talman! Tack ltl Gunnar Jansson för de kloka synpunkterna. Det nordiska samarbetet är självklart ett politiskt samarbete. Som jag tidigare sade så är det nordiska samarbetet den enda legala plattformen där vi har full rätt att verka och det nätverkandet kommer oss alla till godo. Vad gäller deltagande i lagsamarbete så har man tydligen gjort den bedömningen att man gör större nytta här hemma än att delta i det här arbetet, det är möjligt. Man får ju all information per e-post, men man har valt att inte fysiskt närvara, utan mera på det skriftliga planet.

När det gäller byggregler så pågår det ett ganska intensivt arbete sedan ett halvår tillbaka. Vi kommer så småningom att för lagtinget presentera en ny byggbestämmelsesamling.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Tack, talman! Jag håller mig nu till det nordiska samarbetet, inte alls nationell lagstiftning eller lagstiftning här i Ålands lagting. Jag kan också tänka mig att frågan om elöverföringsavgifter i grunden är en fråga om nordisk lagstiftning på en nordisk gemensam elmarknad osv. Kan samarbetsministern på något sätt informera om hur man i regeringen har kommit till den slutsatsen att man inte ska närvara på de ministerrådsmöten där lagsamarbete avhandlas?

Minister Veronica Thörnroos, replik

Takt, talman! Vad gäller byggbestämmelser, el certifiering och elens ursprung så styrs det i väldigt stor utsträckning i dagsläget från EU och byggbestämmelserna via så kallade eurokoder. EU:s övergripande regelverk blir basen och sedan har man vissa möjligheter till nationella avvikelser, speciellt inom konstruktion.

Varför man inte fysiskt från lagberedningens sida har valt att närvara vid mötet kan jag inte svara på. Däremot vet jag att man från lagberedningens sida, via mail, är väl införstådda med det arbetet som pågår, men man har valt att inte delta fysiskt.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Gun-Mari Lindholm

Talman! I mitt anförande kommer jag att göra en tillbakablick, jag kommer också att visionera om framtiden och även hålla mig lite till nuet.

Det här meddelandet är väldigt intressant läsning. Det som praktikanten har skrivit är väldigt intressant att ta del av. I det stora hela är det bra jobbat av alla som har deltagit i det nordiska samarbetet. Särskilt lagtingsledamöterna har tagit bra initiativ i det nordiska sammanhanget.

Tittar man tillbaka på den tid som vi har varit medlemmar i det nordiska sammanhanget så har det i stort sett varit väldigt bra och positivt för Åland. Många kontakter har knutits genom åren. Det nordiska arbetet har varit en plattform för politiker på tillväxt. Många statsministrar, ministrar och andra ledande politiker har redan i sin tidigare karriär deltagit i det nordiska arbetet. Det här är naturligtvis ett väldigt värdefullt nätverk att bygga upp. Fortfarande idag kan man se att det är ett värdefullt nätverk, även om jag uppfattar att vi idag har mera bråttom. Det finns lite tid idag för ett socialt engagemang utanför sessionerna. Det är synd för det är oftast där som nätverken och de personliga kontakterna byggs upp.

För Åland har det nordiska samarbetet varit väldigt bra. Åland är med i den nordiska gemenskapen som en självständig medlem. Det är här som vi sitter runt samma bord som andra länder och självstyrda områden i Norden. Vi har en egen röst som vi direkt kan föra utan att gå via någon.

Språket inom det nordiska samarbetet är också av betydelse. Här kan vi använda oss av vårt eget svenska språk. Vi har många områden som är väldigt liknande de andra nordiska områdena. Jag tänker t.ex. på klimat, miljö, arbetstillfällen och infrastruktur där man kan diskutera med människor som har liknande situation hemma i sina länder eller självstyrda områden.

Finland har ett växande problem i och med att svenskan i Finland trängs tillbaka. Man ser också det i samband med när man ska rekrytera personal till förvaltningarna i Norden. Det är svårt att rekrytera finskspråkiga eftersom man inte vill att engelskan ska ta över. Här vill jag också slå ett slag för ålänningarna att också se möjligheter och chanser att kunna arbeta inom de nordiska förvaltningarna.

Jag funderade på vad det här samarbetet har betytt för oss. Jag tror att de flesta inte ens tänker på att vi idag har passfrihet inom Norden. Det är inte så länge sedan som man också måste visa pass och förnya sitt pass när man t.ex. var i Sverige. Det här har varit ett väldigt viktigt arbete i det nordiska samarbetet.

Gränshandelsgrupperna inom de olika områdena har varit väldigt viktiga. Det har stärkt och styrkt vår taxfree.

Den kulturella biten är väldigt stor inom det nordiska sammanhanget. Vi har bevis på det både fysiskt och på annat sätt genom Nordens institut på Åland.

Jag tror också att tillblivelsen av frimärkena på Åland hade en stor betydelse. Minister Taxell var samarbetsminister under den tiden och andra självstyrelseområden, till exempel Färöarna, hade sina egna frimärken tidigare än oss.

En annan sak som man också diskuterade tidigare inom det nordiska samarbetet, men som inte blev av för oss, var ett eget åländskt sjöfartsregister. Norge fick det istället, sitt NIS, det internationella sjöfartsregistret. Det har varit en produktutveckling inom administrationen.

Utbildningen, inte att förglömma, har haft och har en stor betydelse också i det nordiska sammanhanget.

Den kulturella delen i det här samarbetet har sin givna plats också i framtiden. Numera har vi också möjlighet att nominera litteraturpristagare. Musik är också en viktig del i det här arbetet.

När vi talar om ett hållbart samhälle så tror jag också att det skulle vara väldigt värdefullt att tillsammans i ett nordiskt perspektiv driva de frågorna.

Det är viktigt att lära sig av de andra nordiska länderna vad beträffar hur man klarar sig inom perifera områden ur ett ekonomiskt hållbart perspektiv. Hur har de andra klarar sig? Vi kan lära av varandra.

Angående utbildningen så skulle jag åtminstone önska att man kunde ha ett större utbyte mellan Ålands högskola vad beträffar forskningsstatusen. Man borde ha ett samarbete med andra nordiska forskare och också kunna bjuda in gästprofessorer. Det är också en väldigt viktigt rekryteringsbas för Åland för att vi också i framtiden ska ha den kompetens vi behöver.

Vad beträffar Åland och EU så tycker jag att det är väldigt intressant att tänka sig på vilket sätt vi skulle kunna dra nytta av ett nordiskt sammanhang och ett samarbete mellan de nordiska länderna och de självstyrande områdena gentemot EU. I grunden har vi samma perspektiv och samma visioner; fred och demokrati. Men vi har också ha ett behov av att kunna föra fram våra egna saker i EU-sammanhang.

Så länge vi inte har en egen parlamentsledamot så måste vi använda oss av alla de tillbudsgivna kanaler som finns. Vi har idag ett nära samarbete med SFP, men det är inte det enda som vi ska syssla med. Kunde vi inom Norden samarbeta och kunde vi inom Norden också trycka på de nordiska parlamentarikerna i Europaparlamentet, och man kunde där man få ett gemensamt nordiskt ansvar, så skulle Åland få en helt annan roll också i det sammanhanget.

Ur det perspektivet att Åland har en egen stämma och säte i det nordiska samarbetet, vilket vi då inte har i ett EU-sammanhang, så om vi då inom Norden kunde samarbeta på ett annat sätt med ett EU så kunde också Åland ha en större roll i den strukturen.

Om vi hade ett regionkontor som tittade på frågor ur ett nordiskt perspektiv så kunde Åland ha ett helt annat inflytande än vad vi har idag. Norden och Åland mot och med EU, det är ett väldigt bra samarbete. Tack.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Tack, talman! Jag tar fasta på det sista. Jag undrar om kollegan Gun-Mari Lindholm har läst ”Norden och EU starkare tillsammans”. Jag hoppas ju det. Här ingår 28 förslag som just går i den riktningen som talaren anförde. Det är bara att sätta igång!

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik

Ja, jag har läst den och jag ger mitt stöd, det var just det som mitt anförande gick ut på. Det var väldigt bra tycker jag.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Jörgen Pettersson

Talman! Åland är en liten part i Norden och Nordiska rådet är inte det tyngsta av organ i jämförelse med till exempel EU-parlamentet. Just därför är det en ynnest och en möjlighet att få stå här och prata om "Norden i EU - EU i Norden", som vår övergripande rubrik lyder.

Låt mig börja med att slå fast att vi idag lever i en bättre värld än vi gjorde för 60 år sedan. Det kan tyckas självklart men är ett viktigt resultat av bland annat de unioner och råd som bildats i Europa och i Norden. Förr vaktade vi varandra och gjorde vårt bästa för att gynna de egna, ofta på bekostnad av de andra. I det arbetet fanns tullar, lagar, begränsningar, stenhårda passmyndigheter, ibland visum och nästan alltid misstänksamhet.

Idag råder nya tider. Nationsgränser är kanske inte förhandlingsbara men trots det, tack vare unioner, mindre betydelsefulla. Människor föds och dör alltmer sällan på samma plats. De växer upp, höjer blicken, söker nya mål, flyttar bort och hem och bort igen. De lever på ett sätt som anstår den moderna människan. Den verkligheten är ett resultat av utsträckta och öppna händer och en vilja att skapa rätt hellre än fel i sökandet efter den egna lyckan. I detta enkla faktum har vi skälen till det liv i oftast överflöd och trygghet som vi, till skillnad mot väldigt många andra, lever. Detta skapar ett behov av nya gemensamma lösningar, inte minst inom området socialpolitik, som inkluderar hela Norden. Jag är övertygad om att Norden och även Europa kan hantera detta.

Gårdagens hårdnackade protektionism och vapenskrammel har ersatts av pragmatism och en vilja att finna lösningar istället för att upprätta hinder. Detta insåg såväl Norden som Europa i ett tidigt skede. I svallvågorna efter andra världskriget begrep Europa och resten av världen i den kranka blekhet som kriget skapat det nödvändiga i att till varje pris sätta stopp för mer dödande.

Lösningen för Europas vidkommande blev år 1951 Europeiska kol- och stålgemenskapen, det embryo som idag utvecklats till en union som flätat samman tidigare fiender och förmått länder att ta hand om varandra och montera ner onödiga handels- och gränshinder, medborgarna till fromma. Norden tog exempel och fattade året därefter beslutet att bilda Nordiska rådet. Resten av historien är uppmuntrande, det går att göra skillnad.

Helsingforsavtalet som konkretiserade de tidigare ganska yviga visionerna undertecknades tio år senare och utgör än idag den grund på vilket det nordiska samarbetet har utvecklats. Som bekant firade vi i går Nordens dag till minnet av just Helsingforsavtalet. Därför hissades flaggorna utanför detta hus.

Av olika skäl kom Åland med i denna nordiska gemenskap först år 1983. Sedan dess har Åland och Finland, i ett ofta nära och förtroendeskapande klimat, byggt ett samarbete inom ramen för det nordiska. Många av oss minns den stolthet vi kunde känna när vår egen Olle Salmén tronade som president för det Nordiska rådet och med sin slagfärdighet och politiska klokskap kunde sätta agendan för hela Norden. Det hade knappast lyckats utan det samarbete unionstanken skapade.

Europa var förvisso först med att börja bygga sin gemenskap. Norden lyckades sedan snabbare och på många sätt bättre och mer genomgripande. Tack vare Helsingforsavtalet och de viktigaste samarbetsområdena gick de nordiska länderna snabbt från att vara sig själva närmast till att omfatta en gemensam nordisk tanke. De övergripande målen handlade om sjukvård, ekonomi, miljö, rättsväsende, social trygghet, trafik och internationellt samarbete. Målet var färre handelshinder, större frihet i gränsområden, samarbete ambassaderna emellan och ett gemensamt varumärke hela regionen till fromma. Mycket av det som då beslöts gör vårt liv lättare idag. Det ger våra ungdomar möjligheter att välja bland många alternativ. EU är på god väg att lyckas med samma sak även om det fortfarande råder en misstänksamhet de europeiska länderna emellan, ibland till följd av kulturella skillnader och sociala tillkortakommanden, ofta en oförmåga att sätta sig in i den verklighet som grannarna lever i. Genom att anamma den nordiska tanken är det min och vår övertygelse att tilltron till varandra skulle öka. Sist och slutligen gör och agerar folk ungefär likadant överallt.

Hur ska då det nordiska samarbetet synas bättre i EU? Det finns ju inte egentligen någon gemensam nordisk EU-plattform, särskilt som varken Norge, Färöarna, Island eller Grönland är med i den unionen. Samtliga av de nordiska länderna är dock med i Schengenavtalet vilket är en bra början på vägen mot framtiden. Vi har också att hantera det faktum att EU blivit en betydligt starkare aktör än det Nordiska rådet och även utgör en union som har inflytande över såväl lagstiftning som statsfinanser.

 Här får vi aldrig glömma att Norden består av 26 miljoner köpstarka och tillväxtinriktade människor vilka med hjälp av hårt arbete och praktiskt handlag har skapat samhällen vilka är förebilder för stora delar av resten av världen. Våra öppna gränser ligger bakom idrottsliga framgångar och kulturella förebilder. Det är ingen slump utan en direkt följd av den demokrati som sedan hundratals år tillbaka byggt vårt nordiska välfärdssystem. Bland det första vi borde göra som ett led i att nordifiera Europa är att exportera vårt skolsystem där börd och förmögenhet inte gör skillnad när det kommer till vidareutbildning. Nu ser inte det nordiska skolsystemet exakt likadant ut överallt men grundtanken, att alla har rätt till utbildning, är densamma. Om det är något vi lärt oss av historien är det att utbildade människor bygger bättre samhällen. Det finns många skäl att mot denna bakgrund lägga mer vikt på att skapa ett ännu starkare Norden, rentav och kanske i formen av en förbundsstat för att bygga en motvikt till EU. Som samarbetsministern Veronica Thörnroos förtjänstfullt lyfte i sitt anförande är Norden en av Europas klart starkaste ekonomier vilket är ett starkt argument i vilken förhandling som helst. Ett starkare Norden med en mer praktisk syn på lokala frågor skulle lösa många bekymmer för Åland.

Vi i Norden lever inte på lika bördiga marker som man gör längre söderut. Vi har genom åren tvingats anpassa oss till ett liv som växlar kraftigt. Våra bostäder ska klara minus fyrtio grader och plus trettio. Vi får oftast bara en skörd per säsong som vi ska leva på under resten av året. Vår infrastruktur är utmanande och våra naturresurser svåra att nå, förädla och sälja. Jag tror att det är förklaringen till våra framgångar. De nordiska folken har under tusentals år lärt sig leva i samklang med naturen och förutsättningarna. Det har gjort oss starka och uppfinningsrika. Det är ingen tillfällighet att så många världsomvälvande uppfinningar har sitt ursprung i de nordiska länderna. Operativsystemet Linux är finlandssvenskt. Pappersgemen kommer från Norge. Kylskåpet och dynamiten är svenska innovationer liksom kullagret, fyren och mycket annat. Idag ser vi hur det nordiska kulturarvet sprids inte minst bland författare som toppar bestsellerlistorna över hela världen och musikartister som står för underhållning härifrån till andra sidan jorden. Allt detta är en direkt följd av den nordiska välfärdsmodellen och utbildningssystemet.

Norden är i allt väsentligt en framgångssaga. Området hör till världens absolut rikaste och mest konkurrenskraftiga. Här råder trygghet, vi har en befolkning som toppar nästan alla så kallade nöjdhetsmätningar i världen. Vår korruption är minimal och vi har spetskompetens inom medicin, nanoteknologi och miljöteknik. Våra medborgare är fria och bildade och mer jämlika än på de flesta andra platser i världen. Under de senaste åren har vi dessutom byggt upp stor kunskap och insikt i behovet av att bygga ett hållbart samhälle. Allt detta förpliktigar till att dela med oss till andra.

Just nu finns det två bra exempel på vilken specifik tyngd det nordiska samarbetet har i vår omvärld. Det första är oroligheterna i östra Europa där vi har att göra med ett instabilt Ryssland och nervösa grannländer. Det är bra att Nordiska rådet visar ett aktivt stöd gentemot våra grannar och att vi från vår neutrala horisont understöder ett fortsatt fredsarbete. Det andra exemplet är Skottland som med historien som stöd vill närma sig vårt nordiska samarbete och hitta en internationell plattform som passar dem bättre än de samarbeten de har idag.

Mot denna bakgrund vore det till exempel nyttigt om EU kunde ta exempel från Nordiska rådet och Nordiska ministerrådet i arbetet med att synliggöra även självstyrande områden och inte bara nationalstater. Nordiska rådet är kanske inte av största betydelse i realpolitisk mening men som förebild är exemplet Norden svårslaget.

Vi ska lära oss av det som händer i Europa, men vi ska också se till att lära européerna tänka mer nordiskt. Norden har över tid tagit ansvar för stora delar av hela världen, kanske rentav i högre grad på andra platser än i själva Europa. I så fall är det dags att börja nu och genom att lyfta fram våra respektive fördelar och framgångar är jag övertygad om att vi kan göra såväl EU som Norden både starkare och klokare. Tack för ordet.

Vtm Viveka Eriksson

Talman! Relationerna, kontakterna och samarbetet med våra nordiska grannar är verkligt viktigt för Åland. Ända sedan vi tillsammans med de andra självstyrda områdena fick en plats i det nordiska samarbetet har vi aktivt deltagit i det gemensamma arbetet.

Nordiska rådet är vår enda möjlighet att agera i utrikespolitiska sammanhang, en möjlighet som vi ålänningar tagit tag i och utnyttjat. Representanter för det åländska parlamentet har genom tiderna med sin aktivitetsnivå sett till att den åländska rösten blir hörd, på sessionerna och i utskottsarbeten. I de här sammanhangen är det viktigt att våra utsända också lyfter blicken och deltar i de allmänpolitiska debatterna och engagerar sig i de övergripande frågorna. Att våra delegater ser till att flytta fram de åländska positionerna genom att skapa ett allmänt utrymme i den nordiska debatten utan att ta till navelskåderi och enbart lyfta fram specifika åländska angelägenheter.

Vi klagar ofta, och med all rätt, på EU-samarbetet för att det är en sammanslutning mellan nationalstater och att lagstiftande regioner som Åland inte kan vara part i samarbetet. I nordiska samarbetet är vi part men ändå inte fullvärdig part. Nationalstaterna har egna samarbeten som går förbi och över våra huvuden och alldeles särskilt syns det i samarbetet på ministernivå.

Ministrar i de nordiska länderna träffas ibland utan kollegorna från de självstyrda områdena. Det finns alltså en nivå skillnad där Åland faktiskt inte är jämbördig part i samarbetet.

Ministrar i de nordiska länder som är medlemmar i EU träffas ibland och diskuterar och enas om gemensamma strategier i frågor som är aktuella på EU-nivå. Och på statsministernivån är de självstyrda områdenas regeringschefer sidsteppade och får delta endast i ett fåtal möten. Men också på t.ex. talmansnivå hålls nordiska talmansmöten till vilka den åländska talmannen inte är inbjuden.

Från vår sida har vi självfallet påtalat det här och flyttat fram positionerna till en viss del, bland annat Helsingforsavtalet förstärkte de självstyrda områdena, men faktum kvarstår, vi är inte fullt ut likvärdiga medlemmar.

Trots det ska vi förstås fortsätta utnyttja den position vi har uppnått och se till att vår position vidgas och att vår specifika tyngd ökar ännu mer.

Människorna i de nordiska länderna har haft stora fördelar av samarbetet; fri rörlighet, möjligheter att studera, jobba och bo inom Norden oberoende av var man råkar födas. Men trots det uppstår en mängd gränshinder som skapar problem för människorna.  Det är bra att man under många år har haft den här problematiken under lupp och medvetenhet om problemen har möjliggjort förbättringar och nya lösning av vissa situationer. Trots det verkar det ständigt uppkomma nya problem och det är därför bra att frågan fortsättningsvis har hög prioritet.

Åland berörs egentligen dubbelt upp av olika gränshinder. Vi har självstyrelse och antar och följer vårt regelverk, vi är dessutom en del av landet Finland och följer en del av landets regelverk och samtidigt har Åland och ålänningarna många kontakter till Sverige och därför berörs vi också av Sveriges regelverk.  Människorna som studerar, jobbar, handlar och flyttar kommer i kläm mellan olika regelverk. Därför är det viktigt att våra representanter både på parlamentarisk och på ministernivå fortsätter kräva lösningar på olika gränshinderproblem.

Nordiska rådet diskuterar behovet och formerna för att utöka samarbete och kontakter med EU och dess institutioner. Tanken är god. Ett enat Norden som talar med samma röst skulle bli en stark part i EU-samarbetet. Norden har också särskilda kompetenser och erfarenheter som kunde komma andra länder till del om man gick fram med en samlad kraft.

Det finns gemensamma nämnare inom de nordiska länderna. Ett starkt välfärdssamhälle med hög utbildningsnivå, god kompetens inom teknik och miljöbranschen och en mångårig tradition att samarbeta.

De nordiska länderna har också delvis gemensamma intressen och frågor som man kan gå fram med på gemensam front t.ex. den nordliga dimensionen att tyngdpunkten i EU-samarbetet kan förskjutas norröver, gemensamt intresse kring Östersjön och miljöfrågor som särskilt berör de nordliga länderna.

Ofta tar ju vi hjälp också från svenska EU-parlamentsledamöter när vi har gemensamma intressen. Jag har erfarenhet av flera besök vid EU-parlamentet där vi på plats tagit upp konkreta ärenden som behandlats i parlamentet eller annars varit viktiga för Åland. Exempel på det är sjöfart, skattegränsfrågor, snus-, jakt-, skog- och fiskerifrågor. Så visst finns det många frågor där de nordiska länderna skulle kunna samarbeta för att nå framgång. Samtidigt ska vi komma ihåg att det finns många olika intressen i de nordiska länderna. Norden drar inte alltid åt samma håll. Åtta nationella parlament och regeringar, ett nordiskt gemensamt råd och Europaparlamentet som alla är uppdelade i olika partigrupper. Inte ens inom länderna eller inom de självstyrda områdena drar vi alla jämt och åt samma håll. Det finns många olika åsikter om hur frågor ska skötas. Länderna har också sina olika prioriteringar.

Bara landet Finlands EU-parlamentariker tycker väldigt olika beroende på vilken grupp de hör till. Det är inte alltid gemensamma nationella intressen som anger riktningen på beslutsfattandet utan snarare den politiska grupptillhörigheten och att man driver de frågorna gemensamt med sin grupp.

Så jag förstår inte riktigt hur ett närmare samarbete mellan Nordiska rådet och EU-parlamentet ska byggas upp och fungera. Mera kontakter och dialoger är bra men när det kommer till hårda fakta och beslutsfattande så finns så många andra faktorer än Nordiska intressen som är avgörande.

Det som absolut skulle vara viktigt är att Norden, i de ärenden där det finns samstämmighet, i ett tidigt skede kunde påverka utformningen av förslag från kommissionen. Det talar för att kontakter till EU-institutionerna borde riktas huvudsakligen mot kommissionen för att försöka påverka innehållet i de olika EU-initiativen.

Slutsatserna från liberalernas sida, när vi tittar på Norden i EU och EU i Norden, är att det finns begränsade resurser också inom det nordiska samarbetet och de resurserna måste utnyttjas på ett smart sätt för att få största effekt. Det är bra med mera umgänge, det är bra med informationsutbyte mellan EU-parlamentet och rådet. Det är bra med aktiviteter för att informera om Norden och att samarbeta kring viktiga frågor. Det är också väldigt viktigt att välja de frågorna, att utkristallisera de allra mest angelägna nordiska frågorna och gemensamt sedan föra fram dem. Vi säger att kvaliteten är att innehållet är viktigare än kvantitet.

Sedan när man väl har valt de frågorna så är det också viktigt att Norden målmedvetet lobbar och jobbar för att föra fram sina frågor på alla olika nivåer. Särskilt fokus bör Norden nog rikta in sig på att i ett tidigt skede faktiskt komma in och försöka påverka inriktningen. När det väl har nått parlamentet så har frågorna kommit så långt så att då är de svåra att påverka. Tack.

Minister Veronica Thörnroos, replik

Tack, talman! Tack vtm Eriksson för ett intressant och värdefullt anförande. Jag vet att ltl Eriksson som lantråd deltog i statsministermöten, åtminstone vid ett tillfälle. Visst äger det sin riktighet att det är säkert förekommer möten där vi inte bjuds in. Men det finns också möten där vi har möjlighet att delta.

Vad gäller gränshinder så delar jag vicetalmannens analys att det emellanåt kan uppfattas som dubbla gränshinder i relationen till riket Finland och Åland. Därför är det glädjande att skrivningarna kring Gränshinderrådet är så pass öppna att vi från åländsk sida även kan föra in och föra upp det som vi uppfattar som ett gränshinder fast vi saknar egen behörighet på området.

Vtm Viveka Eriksson, replik

Talman! När jag var lantråd så deltog jag i ganska många olika möten på sessionerna och i möten där emellan. Nationalstaterna har ett visst samarbete och sedan har man ett samarbete mera bilateralt. Ministrar träffas, man pratar ihop sig inför olika EU-möten och till den delen är de självstyrande områdena på sidan om. Det kanske är svårt att ordna det på något annat sätt.

Det är också viktigt att lyfta upp att Åland är en part i nordiskt samarbete, men sist och slutligen är vi ändå inte riktigt fullvärdiga medlemmar. Därför har vi också ägnat väldigt mycket energi åt att flytta fram positionerna, bl.a. tillkom Helsingforsavtalet för några år sedan som förstärkte men som kanske ändå inte är tillräckligt.

Minister Veronica Thörnroos, replik

Tack, talman! Jag delar också den analysen att vi flyttar fram och vi förstärker våra positioner. När man är en liten spelare i ett stort sammanhang så måste man vara både smart och snäll samtidigt om man ska komma fram. Och fram kommer man genom dialog, en dialog som vi för från regeringens och lagtingets sida.

Avslutningsvis så delar jag inte den analys som vicetalmannen gör beträffande kommissionens makt. Det som jag känner till är att makten i Europa alltmer överförs till Europaparlamentet. Därför skulle det vara av största vikt att vi här på Åland sätter allt krut vi kan för att försöka säkra en plats i parlamentet.

Vtm Viveka Eriksson, replik

Talman! Jag pratade kanske inte specifikt om makt. Jag pratade om var besluten formas. Var formas grunderna till de beslut som sedan antas av ministerråd och parlament? Det är just i initialskedet som man har den största möjligheten att påverka inriktningen av initiativen. Det är därför som vi från åländsk sida är väldigt angelägna om att vi ska komma in i ett tidigt skede och påverka så mycket vi kan. Jag tror också att Norden behöver följa de initiativ som är på kommande från kommissionen och gå fram med förenad kraft när gäller initiativ som man enas kring hur man vill att de ska formas.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Anders Eriksson, replik

Jag tycker att det var ett mycket bra och intressant anförande. När det gäller resonemanget om gränshinder så håller jag helt och hållet med. Jag håller också helt och hållet med om att de självstyrda länderna och de helt självständiga länderna inte är likvärdiga medlemmar. Det är Helsingforsavtalet som styr.

Jag hör till dem som länge har tyckt att vi från åländsk sida borde sträva till att ha en självständig delegation, en självständig ställning i Nordiska rådet. Just nu håller Nordiska rådets delegation på att jobba med ett underlag för självstyrelsepolitiska nämnden där vi förhoppningsvis kan beskriva både fördelar och nackdelar.

När det gäller samarbetet mellan Nordiska rådet och EU så har jag en lite annan syn är vtm Eriksson. Jag ska återkomma till det i mitt anförande.

Vtm Viveka Eriksson, replik

Talman! Åland och de självstyrande områdena, som också har ett särskilt samarbete inom det nordiska samarbetet, försöker dra gemensamt åt samma håll och stärka de självstyrda områdenas positioner. Vi har hela tiden flyttat fram positionerna. Sedan finns det olika nivåer. Det kanske t.o.m. är ofrånkomligt att nationalstater har andra frågor som på något sätt går över våra huvuden. Ibland känns det lite irriterande, vi är en del men vi är ändå inte riktigt fullvärdig part.

Sedan ser jag med intresse fram emot ltl Anders Eriksson syn på samarbetet.

Ltl Anders Eriksson, replik

När det gäller om vi ska ha en så självstående delegation som möjligt så har ju Färöarna flera gånger också här varit en murbräcka. Man har tidigare lyft upp frågan i Nordiska rådet. De som har företrätt Åland från åländsk sida har kanske inte riktigt vågat följa med. Jag hoppas och tror att om vi tar fram ett bra underlag som visar vilka för- och nackdelarna är att ha en sådan självständig delegation som möjligt så hoppas jag att vi kan flytta fram positionerna.

Sedan är det ju så, vtm Eriksson, att på exakt samma nivå som självständiga stater kommer vi inte att vara. Det är väl bara vi från Ålands Framtid som har en lösning på hur vi skulle komma så långt.

Vtm Viveka Eriksson, replik

Talman! Om vi blir en egen delegation så kan det ju på något sätt förstärka vår roll. Men detta är ändå inte problematiken, som jag ser det. Problematiken är väl snarare att vi har en annan nivå i själva samarbetet. Att vara en egen delegation kan också innebära kostnader, jag har inte grepp om detta och hur vi skulle bygga upp en sådan delegation. Man får väl i delegationen ta fram ett underlag som vi får ta ställning till. Det är inte själva landets delegation som är det viktiga. Det är samarbetsnivån och att vi faktiskt har tillräckligt stark röst när vi träffar de andra nordiska länderna och kan påverka en gemensam nordisk linje i riktiga frågor.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Sara Kemetter

Tack, fru talman! Det är en mycket intressant politisk tid vi lever i. Mycket har hänt förra veckan både i Norden, Europa och framförallt i Ryssland.

Före jag kort kommer att reflektera kring detta så skulle jag vilja lyfta fram det nordiska samarbetet som är en mycket viktig fråga i dessa tider. Först vill jag understryka att i dessa tider är det av yttersta vikt och politisk relevans att stärka och utveckla det nordiska samarbetet. Vi anser att EU inte utvecklas utan nu splittras i regionala block där de stora staterna samarbetar vilket leder till att de små ländernas roll minskar. Globalt har vi också sett en politisk förskjutning. USA är i en förvirrad situation och det visar sig att de gamla maktstrategierna inte riktigt fungerar. Ryssland tar till de gamla beprövade metoderna och skramlar med vapen. Nordiskt samarbete har alltid varit viktigt och blir ännu viktigare när det sker stora maktförskjutningar i världen.

Fru talman! Den Europeiska unionen och de nordiska länderna står idag inför betydande utmaningar. Även de kommande åren ser intressanta ut. Dessa utmaningar gäller uttryckligen verkningarna av den pågående finanskrisen och Rysslands klara signaler. EU:s utvidgning bör stoppas. Vi ska inte utvidga österut mera.

Fru talman! Finanskrisen har medfört betydande strukturella förändringar i så gott som alla europeiska medlemsstater inte minst Finland och därmed också Åland. Finland hotas av ökad arbetslöshet, konkurser och därav följande ekonomiska nedskärningar och skattehöjningar. Dessa är direkta följder av finanskrisen och de redan verkställda och kommande ekonomiska sanktionerna mot Ryssland.

Dessa sannolika sanktioner påverkar också Finland på ett synnerligen betydande sätt. Sanktioner leder till allmän ekonomisk osäkerhet, ovillighet att inventera och förberedande åtgärder som företagssaneringar. Allt detta är en negativ trend och påverkar den åländska klumpsumman negativt. Detta kommer att kräva genomtänkta, starka och målmedvetna politiska beslut och här även stärka det nordiska samarbetet.

Fru talman! Jag frågar mig; kan ett fördjupat nordiskt samarbete vara Åland till gagn då vi utvecklar vår politik? Vilken roll kunde ett mera effektivt och fördjupat samarbete mellan Norden och EU komma Åland till nytta?

De nordiska länderna hör till olika försvarsallianser. Danmark, Norge och Island hör till Nato medan Finland och Sverige är utanför. Vår värdegemenskap är baserad på de deklarerade europeiska värdedirektiven gällande mänskliga rättigheter, demokrati och marknadsekonomi. Vi lever i en gemensam marknad, sedan cirka 30 år tillbaka, med fyra grundläggande friheter.

Fru talman! Vi har sett tre globala revolutioner som har definierat den åländska plattformen i vår tid och i det nordiska samarbetet.

Den demokratiska revolutionen där var Norden och Finland först ute. Vi var det första land som hade rösträtt år 1906. En man och kvinna - en röst.

En annan demokratisk revolution var järnridåns fall och frigörelsen av de baltiska länderna. Men nu ser vi en politisk osäkerhet i och med Krimkrisen, vart är vi på väg?

Vi har varit med om den digitala revolutionen, Internet och sociala medier. Det här är en stor revolution där också Norden har varit steget före.

Sedan har vi sett en marknadsekonomisk revolution som förde Kina in på marknaden.

Åland och Norden behöver vara i framkant inom alla dessa områden, det har omdefinierat vår tid. Dessa revolutioner har förbättrat vår värld. De har tredubblat världshandeln, flera länder och flera miljoner har lyfts ur fattigdom och tillväxt har skapats.

Fru talman! Åland och Norden är frihandelsvänner och vi är för små för att klara oss ensamma. Åland har alltid behövt se utåt, här har sjöfarten varit en stark faktor. Här behöver vi igen vara steget före och dra nytta av den globala revolutionen. Förutom strukturomvandlingar, vad kan vi ytterligare göra för att garantera den nordiska välfärdsmodellen? Man kan konstatera att modellens framtida öde till stor del hänger samman med vilken roll den ges i såväl nationella debatter om social rättvisa som debatter om de globala fördelningssammanhangen.

Vi i Norden behöver eventuellt omtolka den traditionella socialpolitiken med en ambition att tämja globaliseringen så att kapitalismen än en gång kunde fås att tjäna folkligt valda regeringar och socialpolitiska målsättningar istället för tvärtom.

Fru talman! Det finns en stor folklig vilja, även här på Åland, att samarbeta nordiskt. När det nu politiskt känns osäkert i Ryssland, Europa och USA så är det viktigt att nya allianser skapas. Det är tydligt att Nordiska regeringar bör kunna samarbeta inte bara inom försvaret utan även inom fyra övriga områden. Hur ska vi kunna vara steget före? Norden behöver stärka konkurrenskraften. Det gör vi med kunskap och utbildning. Är vi steget före, hela skolvägen, från förskolan ända tills spjutspetskunskap, så har vi ett försprång.

Vi behöver ytterligare stärka jämställdhet, att arbeta för att mobilisera hela arbetskraften, kvinnor och män. Det är absolut centralt att vi jobbar så i Norden. Här är Åland ett föredöme.

Det som har kommit fram i tidigare anföranden, den gröna dimensionen, är att vara steget före i miljösamarbetet; Östersjösamarbetet och samarbete inom vindkraften på konkret nivå.

Sedan gäller det också våra sociala broar som egentligen gränshindren handlar om, att vi har rätt till arbetslöshetsersättning, andra stödformer, livslångt lärande. Helt enkelt stabila broar som man vågar kliva på och som hjälper individen så att man inte hamnar emellan.

Tanken att Nordiska rådet och Europaparlamentet ska samarbeta är i och för sig önskvärt. Det är bara det att förslagen bygger på oklara antaganden. Det verkar som om det enbart var en fråga om god vilja, men politiken styrs, som ni vet, av makt och parlamentarikers vilja att bli återvalda.

Nordiska rådets medlemmar är inte parlamentariker utan de är folkvalda, utsedda representanter för sina nationella parlament. De bär inte något parlamentariskt ansvar för sina beslut. Ingen väljare och media bry sig särskilt mycket om rådets rekommendationer, just för att det är rekommendationer till nordiska regeringar som inte är bindande. Rådet har ingen beslutande makt. Nordiska rådets roll har blivit allt mindre under årens lopp.

Men nu finns det politiska motiv för förändring. Europaparlamentet är ett viktigt parlament med folkvalda representanter som driver sina väljares intressen. Representanterna arbetar i politiska block som ideologiskt står mot varandra i många frågor. Kommissionen är beroende av EU-parlamentets och Europeiska rådets beslut. EU-parlamentets roll har ökat och kommer att öka med tiden. Om man till dessa grundläggande skillnader mellan Europaparlamentet och Nordiska rådet lägger till att alla nordiska stater och självstyrda områden ingår i Nordiska rådet, medan enbart Finland, Sverige och Danmark är medlemmar i Europaparlamentet, så inser man snabbt att den politiska asymmetrin mellan Nordiska rådet och EU är kraftig. Samarbetet mellan de två är ganska orealistiskt, även om det är önskvärt.

Nordiska rådets bristfälliga parlamentariska betydelse gör rådet till en ointressant partner till Europaparlamentets nordiska representanter. Man kan givetvis utbyta information osv. Men den politiska relevansen för en EU-parlamentariker att föra fram åsikter från ett Nordiskt råd, vars beslut bara är rekommendationer och om man inte vet om ens egna regeringar tar dem på allvar, kan knappast intressera en EU-parlamentariker förutom i något enstaka fall.

EU-parlamentarikerna är omvittnade och även mycket upptagna och har ett vitt och komplicerat arbetsfält. Att de skulle klara av att ytterligare integrera Nordiska rådets rekommendationer i sitt arbete förefaller enligt oss osannolikt. Men om någon rekommendation från Nordiska rådet direkt stöder deras politiska strävanden är det givetvis intressant eftersom det är extra argument i deras politiska argumentation.

Ja, vi behöver alltså lägga krutet på något annat. Det är hög tid att vitalisera det nordiska samarbetet. Den europeiska unionen går trögt. Vi anser att Tyskland, tillsammans med Frankrike, alltmer kommer att styra. En sådan här maktstruktur missgynnar de små staterna. De nordiska staterna är enligt oss för små för att få sin röst hörd. Men tillsammans i ett nordiskt samarbete kan vi bli hörda på ett helt annat sätt.

Fru talman! Vi har alltså några hot som vi måste diskutera. Vi anser, för det första, att det nordiska samarbetet bör utvecklas och förstärkas oberoende av EU:s roll. För det andra måste Norden få en gemensam regional plattform för att stärka sin politiska roll i omvärlden, vilket kan reflekteras i det europeiska samarbetet. Det tredje, som också centern tog upp i sitt gruppanförande, är tanken på Norden som en förbundsstat. Det är en vision som borde stimulera den nordiska integrationen inom ekonomi, säkerhetspolitik, kultur och miljö osv.

För oss socialdemokrater är det mycket viktigt att det gemensamma målet är att slå vakt om den nordiska välfärdsmodellen. Det är ändå den modell som har en gemensam värdegrund; fred och demokrati, där egentligen alla har möjlighet att komma fram. Tack, fru talman.

Ltl Anders Eriksson

Fru talman! Det finns flera dokument som ligger till grund för den här debatten. Berättelsen är ett dokument och där framgår det ganska tydligt vad representanterna har gjort. Det kan var och en läsa sig till. Jag vill ändå tacka kollegan Beijar som hade vänligheten att plocka fram vissa saker som jag har kämpat på med. 

Jag vill ändå nämna de politiska områdena som jag tycker att är viktiga sett ur åländsk synvinkel.

Det är, för det första, att lyfta fram Ålands ställning inom det nordiska samarbetet och då är det möjligt flytta fram positionerna. I ett replikskifte med vtm Viveka Eriksson blev det kanske ett missförstånd när jag pratade om en egen självständig delegation. Det handlade givetvis som ett eget självständigt medlemskap och då blir delegationen en följd av det.

Det handlar också på det övergripande planet om att föra fram kunskap om den åländska självstyrelsen och demilitariseringen. De politikområden som åtminstone jag tycker att är viktigast så är första prioritet miljöfrågorna. Skyddet av miljön i allmänhet och Östersjön i synnerhet har under många år engagerat den åländska delegationens medlemmar. Det är ingenting som vi har börjat med just nu. Norden är en viktig plattform när det gäller att påverka Östersjöländernas miljöpolitik.

Jag har funnit det otroligt spännande att få jobba som Östersjörapportör och försöka åtgärda utsläpp från fartyg, övergödning osv.

Följande politikområde är samarbete inom social- och hälsovården. Det är ett område där Åland skulle ha mycket att vinna på om man hade ett mera intensivt samarbete. Den frågan har vi diskuterat tidigare och den frågan kommer vi också att lyfta upp i en motion så jag ska inte orda desto mera om den nu.

Samarbete inom näringspolitiken, nyttjande av naturresurser blir ett allt tyngre politikområde i Nordiska rådet. För vårt vidkommande handlar det mycket om fiskeri- och jordbrukspolitik och givetvis sjöfarten. De förslag som svaveldirektivsgruppen gav, där jag själv hade möjlighet att vara med som viceordförande, de sju konkreta förslagen är enormt viktiga. Framförallt är det viktigt att Ålands regering, som berörs så mycket av de här frågorna, lyfter upp frågorna när de träffar sina kollegor.

Gränshinder har flera nämnt. Åland är verkligt centralt när det gäller gränshinder.

Det sista politikområde som jag vill nämna som speciellt viktigt är utbildningsfrågor och att man säkerställer att åländska studerande fortsättningsvis kan få tillgång till studier i hela Norden.

Fru talman! Nordiska rådets president Karin Åström har uppmaning som riktats till samtliga nordiska parlament att hålla debatt om "Norden i EU - EU i Norden" och det är har lagtingets talmanskonferens omfattat. Jag tycker att det är ganska kul att vi är det första parlamentet i Norden som har den här debatten.

Inför debatten har rapporten ”Norden och EU starkare tillsammans” distribuerats till ledamöterna. Det här är en rapport om hur nätverket mellan Nordiska rådet och Europaparlamentet kan stärkas. Jag är mycket imponerad av den här rapporten, jag tycker att den är bra och jag tycker att det är väldigt roligt att en ung duktig åländska har jobbat med de här frågorna. Andrea Karlsson har gjort ett jättefint arbete här. et här är ett enormt viktigt politikområde.

Jag var själv på ministerådssidan 1995 när Åland, Finland och Sverige blev EU-medlemmar. Jag kunde med egna ögon konstatera hur luften gick ur det nordiska samarbetet. Därför blev jag enormt glad när jag kom tillbaka för två år sedan och såg att det var betydligt mera djup och betydligt mera substans än vad jag någonsin tänkt.

Jag vill därför börja med att delge lagtinget de tankar som jag tog upp i Nordiska rådets generaldebatt senaste november.

Jag får ofta höra att Nordiska rådet verkar lite trögt, det är inte så spännande och det är okänt vilken nytta det medför.

Jag var företrädare för Nordiska rådet på en konferens i Stockholm i oktober i fjol. Moderatorn frågade helt plötsligt vad Nordiska rådet riktigt har åstadkommit. Jag räknade upp att man hade passfrihet långt före Schengen, examensbehörighet, harmonisering av de sociala rättigheterna över landsgränserna med mera. Oj, det där är ju bra, de är viktiga saker, sade frågeställaren. Varför kommer inte sådant fram? Mitt svar då var att framförallt media kanske inte hittar så mycket fighter i Nordiska rådet. Det finns inga hårda förhandlingar utan istället är det en strävan till konsensus och det är ju fullständigt ointressant. Det är stridigheter och hårda motsättningar som är medias drivkraft om de ska beskriva politik.

Jämför vi med EU så finns där direkt bindande direktiv, det är tuffare förhandlingar, betydligt mer politik och då blir det också ett större medialt intresse. Återkopplar vi till Nordiska rådet är det rekommendationer som tyvärr ofta lämnas utan dess mera åtgärder.

Min vision skulle vara ett betydligt mera politiskt fördjupat samarbete. Jag talar inte om en nordisk union i detta skede, även om jag själv personligen är starkt tilltalad av tanken och även om det skulle vara den optimala lösningen på all gränshinderproblematik. Med beaktande av att EU bara blir större och större ser jag en oerhörd nytta av ett målmedvetet synkroniserat nordiskt perspektiv inom EU. Min tro är att det också är lika viktigt för de nordiska länderna som är utanför EU för de påverkas ju också av de beslut som EU tar.

Samtidigt som det europeiska samarbetet har utökats har även dess verksamhet och lagstiftning blivit allt mer omfattande. Idag beräknas EU:s lagstiftningsområden, beroende på mätmetoder, påverka omkring 30 procent av den nationella lagstiftningen. Enligt Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) beräknas en större andel, cirka 60 procent, antingen direkt eller indirekt påverka den regionala- och kommunala nivån i Sverige. Denna andel skiljer sig givetvis åt mellan de nordiska länderna, men ger ändå en god indikation på hur stor inverkan EU faktiskt har på medborgarnas liv.

En av Nordiska rådets första aktiva åtgärder för att rikta blicken mot EU var på sessionen i Stockholm 2009 då man antog en gemensam EU-strategi. Två år senare, år 2011, godkände presidiet en uppdaterad EU-strategi på Nordiska rådets session i Köpenhamn. Denna fick namnet ”En nordisk stämma i EU”.

År 2014 är det återigen Sverige som bär ordförandeklubban i Nordiska rådet och temat för ordförandeskapsprogrammet är ”Norden i Europa – Europa i Norden”, exakt samma rubrik som vi har på dagens debatt. Det står i Sveriges ordförandeprogram: ”Det är av största vikt att vi i Norden tar det europeiska samarbetet på allvar och utnyttjar vår position till fullo”. Det håller jag med om till hundra procent.

Ett annat viktigt argument till ett starkare samarbete mellan Norden och EU är att små stater i ett globalt sammanhang riskerar att bli allt mer marginaliserade i beslutsprocesserna. Det beror till stor del på att länder med mest makt och resurser allt oftare går samman och fattar besluten i grupper såsom G20. Enligt rapporten, som jag nämnde tidigare, ligger lösningen i att de nordiska länderna tillsammans, under det nordiska varumärket, för fram sina ståndpunkter. Hittills har det kanske varit mera undantag än regel.

De nordiska länderna samt Färöarna, Grönland och Åland har tillsammans 25,1 miljoner invånare och utgör sammantaget världens tionde största ekonomi, vilket flera redan har nämnt, och borde kunna vara en betydligt tyngre aktör inom EU. Jag tycker att det vore verkligt spännande den dagen man kan höra i TV-nyheterna att N7 har fungerat som en bra motvikt till G20. Då tänker jag på de nordiska sju aktörerna.

I dagsläget upplever många att Nordiska rådet är ett eller flera steg efter i den europeiska lagstiftningsprocessen, och så är det nog också, fru talman, i de nationella parlamenten inte bara i vårt. Det är avgörande att komma in så tidigt som möjligt i processen. När man har identifierat frågorna är det viktigt att man prioriterar, det är omöjligt att arbeta med allt. Steg ett blir att prioritera vad man ska göra. Det naturliga i ett nordiskt sammanhang är att man först prioriterar det som man är överens om och sedan får man ta ställning till vad man ska göra.

Någon gemensam nordisk plattform i EU existerar egentligen inte i dagsläget, men Nordiska rådet utgör en unik och formell grund att arbeta vidare ifrån.

Rapporten, som Andrea Karlsson har gjort, innehåller en bra problembeskrivning om varför det nordiska EU-samarbetet inte blivit djupare än vad det är. Men rapporten innehåller också förslag till åtgärder, många goda åtgärder, hela 25 stycken.

Jag ska avrunda med att lista förslag i prioritetsordning.

Förslag 11: ”Att Nordiska rådet på sin årliga session ska anta gemensamma ståndpunkter i relevanta EU-frågor som sedan delges de nordiska Europaparlamentarikerna.” Det ser jag som viktigt.

Jag ser det också som viktigt: ”Att Nordiska rådet ska uppmana regeringarna att ställa krav på sina tjänstemän om att tillsammans med sina nordiska kollegor diskutera, och eventuellt koordinera hur man bäst kan implementera ny EU-lagstiftning, så att det inga nya gränshinder uppstår.”

Den tredje punkten som jag ser som viktig är: ”Att man uppmanar de nordiska regeringarna att påverka EU:s ministerråd i relevanta EU-frågor.”

Förslag 4 som jag vill ta upp är: Nordiska rådet kunde på temasessionen 2015 arrangera en så kallad ”kontaktträff” mellan Nordiska rådets medlemmar och nordiska Europaparlamentariker. Här vill jag nämna att Nordiska rådets miljöutskott har redan flera gånger varit till Bryssel och diskuterat med nordiska EU-parlamentariker om frågor på miljöns område. Jag har själv inte haft möjligheter att vara med. Det här är ett frö till ett arbete som jag tycker att man ska fortsätta med.

Det finns också ett annat förslag om: ”Att de nationella delegationssekreterarna i högre grad ska bistå Nordiska rådets sekretariat samt partigruppssekretariaten med aktuell och relevant EU-information från de nationella parlamenten.” Jag ser att vår delegationssekreterare nästan ser förskräckt ut med tanke på mer arbetsuppgifter. Men, det finns mycket kunskap ute i de nordiska parlamenten som det Nordiska rådet skulle har stor nytta av att få in i dess arbete.

”Nordiska rådets sekretariat inför varje verksamhetsår gör upp en prioriteringslista på två till tre aktuella EU-ärenden som varje utskott kan arbeta med under året.”

Det sjätte förslaget på min lista är: ”Att Nordiska rådet ska införa ett möte mellan ordförandena i de nationella parlamentens Europautskott/Stora utskott/Internationella utskott.” Detta tog rådsdirektör Britt Bohlin upp när hon var hit till Åland och träffade oss. De nationella utskotten och kanske framförallt utskottsordföranden skulle bli mera involverade i Nordiska rådets arbete.

Jag sätter punkt här när jag ser hur långt klockan har gått. De tre sista punkterna på min lista kan jag delge till dem som är intresserade.

Ltl Roger Slotte

Fru talman! Den senaste tidens oroligheter på den internationella arenan och den till synes förestående omdaningen av säkerhetspolitiken skapar större behov att av öka parlamentariskt samarbete på internationell nivå.

Det nordiska samarbetet är av stor betydelse inte bara för oss som bor i Norden utan även för aktörer i Nordens närhet. Norden bidrar till stabilitet i vårt hörn av världen.

Vår politik kretsar mycket kring den nordiska välfärdsmodellen. Vi har i de flesta politikområden väldigt långt en samsyn, även om de partipolitiska skiljelinjerna förblir tydliga.

Fru talman! Mot denna bakgrund, vad borde då vara mera naturligt än att de nordiska länderna och de självstyrande områdena samarbetar nära även i EU-frågorna. Tillsammans är vi starkare!

Som tidigare har nämnts har de nordiska länderna samt Färöarna, Grönlund och Åland tillsammans 25 miljoner invånare och utgör sammantaget världens tionde största ekonomi.

Ett starkare Norden bidrar till ett starkare och mer konkurrenskraftigt EU. Jag uppfattar att mycket av våra nordiska värderingar starkt kan bidra till ett starkare EU och ett mer långsiktigt hållbart EU. Vi borde därför i högre grad utnyttja de möjligheter som Nordiska rådet har att göra inspel i EU-politiken. Vi borde både utnyttja de traditionella kanaler vi har, påverka EU-politiken via landskapsregeringen samt den finska regeringen och därtill i det Nordiska rådet och frågor som berör oss och där vi vet att vi sannolikt kan driva en gemensam linje.

Till sist, fru talman, jag tror på ett närmare nordiskt samarbete och att ett starkare Norden kunde bidra till ett bättre Europa.

Ltl Anders Eriksson, replik

Jag brukar inte vilja betygsätta andras anföranden, men jag måste ändå säga att jag tyckte att det var ett sakligt och bra anförande. Jag håller helt och hållet med ltl Slotte. Vad är naturligare än att Norden skulle ha en någorlunda gemensam agenda inom EU?

Jag var själv näringsminister, EU-minister eller vad man vill kalla det i och med att 90 procent av EU-anslutningen berörde näringsavdelningen. Jag vet hur de finska politikerna och även de åländska politikerna rev sitt hår på grund av att det då var helt omöjligt att få en gemensam agenda med t.ex. Sverige när det gällde jordbrukspolitiken. Erfarenheter som jag fick var att vi skulle ha varit så enormt mycket starkare om Sverige och Finland hade haft en gemensam politik. Så länge som vi är självständiga länder så får vi respektera att åsikterna inte sammanfaller alla gånger, men de gånger som åsikterna sammanfaller då bör vi samarbeta och driva frågorna med kraft.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Wille Valve

Fru talman! Jag har några små anmärkningar och kompletteringar till berättelsen om verksamheten i Nordiska rådet för 2013.

Informellt tog delegationen emot en sannfinsk delegation som tyvärr ingen annan part ville ta emot. Vi visade dem bl.a. Viking Line och berättade om sjöfarten och självstyrelsen. Det här står inte i berättelsen, men jag tycker att det är viktigt att nämna. Principen måste vara den att om någon söker sig till Åland, vill lära sig mera om Åland och åländska frågor så då ska vi ta tillvara detta. Det har vi allt intresse av.

Under året hade vi förmånen att också få ta emot Nordiska rådets näringsutskott. De var mycket nöjda och intresserade av det mångsidiga näringslivet på Åland. Personligen tyckte jag att mest givande var Finlands delegations möte på Åland här i denna sal, där vi diskuterade autonomiutveckling som en av punkterna. Här kunde samtliga närvarande riksdagspartier redogöra för sina visioner om hur Ålands autonomi kunde utvecklas.  I backspegeln tror jag att det var en väldigt nyttigt process.

Inom försvars- och säkerhetspolitiken uppnådde vi målet att lagtinget skulle vara representerat på den försvarspolitiska rundabordskonferensen. Som vi nu vet så blev det inget nordiskt försvarspolitiskt avtal under 2013, men om det hade blivit det så hade det varit ett obligatorium att beakta Ålands folkrättsligt förankrade ställning.

Under året har nedskärningar varit aktuella. Vi har i samråd med Grönland och Färöarna motarbetat dessa till den del det drabbat etablerade institutioner; Nordens institut på Åland och Nordens hus på Färöarna.

Sedan till mina delegationskollegor under 2013: Tack för gott samarbete! Särskilt medlemsförslaget om fiskodling i recirkulationsanläggningar eftersträvar en nordisk EU-ståndpunkt om att detta är viktigt för Norden. Vi kunde samla vår sakkunskap, våra resurser och härbärgera pilotprojekt inom Norden. Det är i högsta grad ett Östersjöintresse.

Vad gäller Nordiska ministerrådets berättelse så har jag personligen funderat en del på om vi kunde utveckla kommunministersamarbetet inom Nordiska ministerrådet. Idag är inte Åland, Färöarna och Grönland fullt ut involverade. Det finns nog en poäng i att vi kunde vara involverade med tanke på att vi har en helt egen kommunsektor och egna reformer på det här området.

Här är det också skäl att nämna Ålandsdokumentets efterlevnad. Ålandsdokumentet börjar förvisso ha en del år på nacken. Det hyllades på sin tid som ett stort framsteg för Färöarnas, Grönlands och Ålands inflytande i det Nordiska ministerrådsarbetet. Här vill jag betona att de här principerna måste vara levande, de måste erövras hela tiden och de måste verkligen testas i praktiken. Det såg vi bland annat när NordForsk, det nordiska forskningsorganets styrelse, skulle utses. Det var långtifrån en självklarhet att de självstyrande områdena; Åland, Färöarna och Grönland, skulle ha varsin ordinarie ledamot.

Avslutningsvis vad gäller Nordiska ministerrådets berättelse vill jag, i likhet med ltl Slotte, lyfta fram att Ålandsexemplet är mera aktuellt än någonsin tidigare i ljuset av den internationella utvecklingen. Låt oss fortsätta att framhålla det, exempelvis i medborgar- och konsumentutskottets självstyrelsekonferens för 2014.

Fru talman! Avslutningsvis till den något mera abstrakta frågan om Norden och EU. Hur kan vi använda Norden och EU för att driva åländsk politik? Det blir lätt lite abstrakt där. Det blir lite som att tala om EU:s grundfördrag i ljuset av FN-stadgan. Det kan dessutom vara svårt att koordinera så disparata områden som jordbrukspolitiken och skogsbruket. Det kanske blir tydligast när man tittar på jordbrukspolitiken. Vissa nordiska länder har inte något jordbruk medan andra har ett jordbruk som skiljer sig radikalt från tredje lands jordbruk. Då är intressena väldigt olika, till exempel om vi jämför Danmarks och Finlands jordbrukspolitik, för att inte tala om skogsbruket.

Jag tror för egen del att vi har goda möjligheter att driva vissa ståndpunkter om vi är konkreta. Om vi t.ex. tänker oss att vår huvudnäring sjöfarten är satt under stark press på grund av svaveldirektiv, momsbelagda restaurangtjänster och nitratdirektiv osv. Vi har en ledamot i natur- och miljöresursutskottet, till och med i svavelgruppen, som har arbetat med de här frågorna och kan driva dessa frågor på nordisk nivå. Samtidigt förs exakt samma kamp av europaparlamentariker i Europaparlamentet och deras specialmedarbetare, till och med av landskapets specialrådgivare i Bryssel. Här finns det möjlighet att samordna positioner och att samordna information. I de fall där alla är överens om att det föreligger ett hot mot våra intressen eller våra näringar så generellt sett är jag övertygad om att denna process som vi ser just nu, att Norden och EU alltmer flyter ihop, egentligen är en bra utveckling för Åland. När man är medlem både i Norden och EU har man möjlighet att påverka och vi kan få mycket gjort om vi använder resurserna rätt och målmedvetet. Tack, för ordet.

Talmannen

Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Lagtinget antecknar sig ärendena 5 och 6 för kännedom.

Remiss

7        Beredning av lag om etablerade politiska föreningar

Ltl Gunnar Janssons m.fl. åtgärdsmotion (MOT 1/2013-2014)

Enligt arbetsordningens 44 § beslutar lagtinget på förslag av talmannen till vilket utskott ett ärende ska remitteras. Beslutet fattas efter avslutad diskussion. Talmannens förslag är att ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet.

Diskussion.

Ltl Gunnar Jansson

Värderade talman! Utöver den skriftliga motivering som åtföljer åtgärdsmotionens förslag om att inleda lagberedning om etablerade politiska föreningar i självstyrelsesystemet så ska jag med tanke på utskottsbehandlingen nämna tre omständigheter som kan åtfölja den här motionen.

För det första, behovet av regler för partiernas verksamhet och medelsförvaltning. Det andra är skillnader mellan parti och grupp, skillnaden mellan det som här heter etablerade politiska föreningar och en lagtingsgrupp. Det tredje är; varför lagstiftning? Behovet av ordning och reda kunde man uttrycka det hela. Det handlar om respekten för folket och makten.

Jag upprepar igen, all offentlig makt utgår från folket och den ska enligt alla demokratiska normer utövas under lagarna.

Nu har etablerade politiska föreningar fått en allt starkare ställning i självstyrelsens politiska system, självstyrelsens politiska maktutövning, i den meningen att de har rätt att nominera kandidater såväl i val till Ålands lagting som till fullmäktigeförsamlingarna i våra kommuner. Den första delen är redan gammal och etablerad, den senare är ny. Båda har utfallit väl. Förvisso är den demokratiska säkerhetsventilen fortfarande riggad på så vis att om man inte vill begagna sig av föreningar eller partier vid nominering av kandidater inför val så har man fortfarande kvar möjligheten att bilda valmansföreningar etc.

Det här är ändå ett framsteg i vårt politiska system, både på lagtingsnivå och på fullmäktigeförsamlingsnivå. Så det är gott och väl.

I anslutning till det kan man också säga att finansieringen, medelsinsamlingen, för dessa etablerade politiska föreningar är en angelägenhet för samhället. Sedan länge tar våra etablerade politiska föreningar eller partier emot betydande pengar av Finlands riksdag. Som vi känner till så kommer partistödet och presstödet till våra partier från riksdagen och inte från Ålands lagting. Sedan är partierna naturligtvis fria att samla in medlemsavgifter och andra pengar enligt de regler och normer som gäller för penninginsamling där transparensen är helt avgörande i förbindelse med politisk verksamhet.

Man kan de facto säga att hela partiväsendets tillkomst både i Finland, i Sverige och i våra nordiska demokratier på 60-talet hade sin grund i att man ville komma bort ifrån hemlighetsmakeriet och lite halvlustiga och egendomliga valfinansieringsarrangemang. Man vill öka öppenheten, transparensen och tilltron och därmed stiftade man partilag.

Partierna har nu flera moment i statsbudgeten. Årligen kanaliseras betydande pengar av skattebetalarna till partierna. 1/200 av partistödet och presstödet i Finland går till Ålands landskapsregering. Det utgörs av det åländska riksdagsmandatets del av det nationella partistödet. Det stödet kanaliserade jag under 20 år, kollegan Roger Jansson under fyra år och nu fortsätter det enligt tidigare beprövad modell. Faktum är att den här kanaliseringen av skattebetalarnas pengar till åländska partier sker med stöd av ett budgetbeslut i Finlands riksdag. Det finns ingen lagstiftning, ingen norm, någonstans ännu om det. Jag menar att tiden är mogen för att också erkänna fakta.

I motionen ingår det sedan regler om krav på demokratisk procedur, kontroller och återbetalning. Det är helt normala vanliga saker som ingår i partilagar i demokratier i största allmänhet.

Därmed, fru talman, har jag också sagt att det är helt nödvändigt att separera etablerade politiska partier från lagtingsgrupper. Jag är nu inne på avdelning två i den meningen att våra etablerade politiska föreningar är föreningar, registrerade föreningar enligt föreningslagstiftningen i Finland. De är privaträttsliga konstruktioner med offentligrättsliga uppgifter och kan därför motta pengar av skattebetalarna via statsbudgeten i det här fallet. Deras grundläggande existens baserar sig på den grundlagsenliga föreningsfriheten. Fysiska personer kommer samman och bildar föreningar, om de vill och slutar om de vill, makten är helt och hållet i händerna på de fysiska personer som utgör föreningarnas, partiernas medlemmar.

Nu går jag över till lagtingsgruppernas juridiska väsen som skiljer sig helt och hållet från föreningar. Igen, föreningar är uttryck för den grundlagsfästa föreningsfriheten. Det här är också en orsak till varför föreningar inte kan fusioneras. I föreningar utövar man en grundlagsenlig individuell rätt och då kan man inte fatta ett kollektivt beslut om att nu är det slut. Det är inte så som det går till.

Lagtingsgrupper är offentligrättsliga och de är inte alls kopplade till föreningslagstiftningen eller partilagstiftningen, utan de har sin legala grund i konstitutionen, i det här fallet i lagtingsordningen för Åland. Lagtingsordningen säger: ”Personer som valts till medlemmar av Ålands lagting efter val kan bestämma om att bilda en grupp, registrera sig hos lagtingskansliet och därmed är man en grupp.” Man är alltså offentligrättslig, man finns där för att väljarna har sagt att man är det om man bestämmer sig för att gå samman. Det här är väldigt viktigt; man är uttryckligen ingen förening, inget parti utan man är en offentligrättslig parlamentsgrupp med en begränsad rättshandlingsförmåga.

En gammal klassiker är huruvida en lagtingsgrupp överhuvudtaget kan vara arbetsgivare. Mitt svar är numera nej. Jag håller det för sannolikt så, utan att jag riktigt vet det här, att de partisekreterare, våra partier har, är anställda av partier inte av grupper. Men det här ska jag låta vara osagt, här flyter det.

I riket är detta reglerat och normerat sedan man dock för ganska länge sedan insåg att man inte kan ha riksdagsgrupper som tar emot stora pengar som kanslistöd utan en norm för deras existens, allra minst sedan riksdagsgrupperna började uppträda som arbetsgivare och hade och har ganska stora staber av anställda människor. Kravet på lagfäst grund också för riksdagsgruppens existens växte så småningom till sig. Numera är det etablerat på det sättet att riksdagsgrupperna är skilda från partierna och deras tillvaro baserar sig på en helt annan typ av norm jämfört med partierna.

Det här är en utveckling som jag också betraktar som mycket önskvärd i Ålands lagting, därför att lagtingsgrupperna i Ålands lagting lever mer eller mindre uteslutande på kanslimedel. Jag föreställer mig att lagtingsgrupperna möjligen kan ha det som kallas partiskatt eller andra inkomster. Den huvudsakliga grunden för lagtingsgruppernas existens och verksamhet baseras på de medel som vi här i lagtinget, via landskapsbudgeten, kanaliserar till grupperna. Grupperna är därmed redovisningsskyldiga enligt det system som just nu gäller enligt kanslikommissionens beslut. Det är ett system som jag inte är särskilt imponerad av.

Det var kanske lite blåögt men på hösten 2008 när jag närmare började sätta mig in i de här frågorna så frågade jag i kanslikommissionen, där jag då var medlem, hur ofta lagtingsgruppernas räkenskaper granskas. Jag fick svaret; ”det har aldrig skett”. Jag tycker att det då var dags att sätta igång. Så blev det och det var en åtgärd som utföll med blandat resultat. Vad därefter har hänt känner jag inte till. Teoretiskt vet jag att landskapsrevisorerna när som helst kan granska hur gruppernas kanslimedel används. Som vi alla vet, så inte en enda cent av skattebetalarnas pengar får vara utanför den kontroll som demokratin måste kunna utöva.

Partierna är privaträttsliga föreningar. De har en etablerad och viktig roll i vårt självstyrelsepolitiska system. Deras verksamhet kan därför stödas med samhällsmedel. Det är ett system som jag menar att bör vinna normering.

Lagtingsgrupperna är numera också en förutsättning för att parlamentarismen ska fungera, den som vi införde i slutet på 80-talet. De här utvecklingstrenderna går hand i hand.

Jag skrev åtgärdsmotionen här lite i förbifarten. Jag hoppas med stor försiktighet att talmanskonferensen vill vidta åtgärder här för att lite närmare normera gruppernas verksamhet utöver det som nu följer av de ganska korta omnämnandena i lagtingsordningen och arbetsordningen. Jag välkomnar en sådan åtgärd, men talmanskonferensen skulle gärna ta initiativ till den åtgärden.

Fru talman! Till sist och det tredje, varför lagstiftning? Erfarenheten visar att det är praktiskt önskvärt. Det är juridiskt nödvändigt. Det är skattebetalarnas pengar.

I åtgärdsmotion redovisas att vi talar om 425 000 euro i år, det är, enligt min mening, mycket pengar och det ska alltid baseras på lag eller bindande avtal. Jag har inte riktigt kommit på något system hur man genom ett avtalsarrangemang skulle kunna binda lagting nu och framöver vid den här typen av utgifter. Jag anser att en lag är mycket önskvärd. Med lagstiftning på området så kan man med enkla medel också åtgärda de problem som jag har förstått att kanslikommissionen nu har, hur man ska förfara när två grupper uppenbarligen försvinner och det föds en tredje eller hur det har gått till. De här sakerna skulle enkelt kunna åtgärdas med regler. Jag säger inte att reglerna i rikslagen, som gäller riksdagspartierna, rakt av möjligen ska införas i vårt regelverk. Men man kan med fördel titta på parlamentarisk ordning i system som liknar vårt för att finna förebilder ifall man behöver sådana.

Fru talman! Man kan undra; varför just nu? Jag kan säga att under den erfarenhet som jag har inhämtat i riksdagen, och framförallt när den här lagstiftningen om riksdagsgruppen genomfördes i Finland, så framstår det för mig mer och mer uppenbart att det är samma skattebetalares pengar det handlar om. Därför är samma regelverk mycket önskvärt att införa hos oss i självstyrelsesystemet. Och detta, vad gäller partierna, i ljuset av att rikets partilag inte gäller våra partier även om den som sådan gäller på Åland. För att bli ett registrerat parti enligt partilagstiftning i Finland så ska man ha minst 5000 medlemmar och det kan möta på vissa svårigheter att få så många medlemmar med i våra partier på Åland.

Jag försökte under förra perioden här i lagtinget när jag var gruppledare att driva den här frågan, men mina begränsade pedagogiska färdigheter räckte inte till den gången. Jag hoppas på bättre tur nu och att lag- och kulturutskottet förhoppningsvis finner tid att hantera den här saken. Tack.

Ltl Harry Jansson, replik

Tack, fru talman! Rent allmänt kan man sympatisera med motionärernas tankegångar här. Men vi vet väl alla att vi inte har partier på Åland och det är ett resultat av behörighetsfördelningen. Det skulle naturligtvis ha behövt ske en förändring i lagtingets kompetenskatalog för att vi skulle kunna åstadkomma det som egentligen motionärerna är ute efter.

Min första kommentar är; kollegan Gunnar Jansson, är det inte så att vi kunde uppnå allt det som ni eftersträvar genom att gå igenom arbetsordningen, som vi själva förfogar fullständigt över, och där lägga in hur vi vill att lagtingsgrupperna ska fungera. Jag betvivlar starkt idag att lagtingsgrupperna har den offentligrättsliga kapacitet som ledamoten här säger att man skulle besitta idag. Med det följer bl.a. rätt att öppna bankkonto och betala ut löner och allt som hör till.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Tack, talman! Det är relevanta frågor som jag hoppas att utskott tar till sig. Det är riktigt.

Föreningslagstiftning och anslutande partilagstiftning är en riksangelägenhet enligt 27 §, det är alldeles uppenbart. Därför har vi i gruppen kringgått det problemet genom att bygga på ett slags demokratiförfarande idéer kring de etablerade politiska föreningarna sådan de definieras i vallagstiftningen. Det är alldeles riktigt. Man måste nog ha klart för sig gränsen här mot föreningslagstiftningen som är en grundlagsfråga och därför faller det utanför lagtingets behörighet.

Det är mycket möjligt, fru talman, att man också kan klara den andra delen genom ett förfarande i närmast arbetsordningen, att komma till en normering för gruppernas sätt att fungera, samla pengar och verka. Som vi vet så har arbetsordningen numera status av lagstiftning i självstyrelsesystemet.

Ltl Harry Jansson, replik

Med tanke på protokollet så vill jag från centergruppens vägnar understryka att vi anser att den redovisningsmekanism och tillsyn som finns idag är bra och fungerar. Det finns, i åländsk center registrerad förening, en tillsyn i form av en auktoriserad revisor i form av föreningsmöte som granskar bokslut och godkänner det och det följs upp av tillsyn av landskapsregeringen. Man redovisar årligen hur föregående års räkenskaper ser ut och fungerat och att det då har skötts och kontrollerats på vederbörligt sätt. Vi har ju ett kontrollsystem.

Från motionärens sida ger det här nästan ett sken av att vi ska misstänka att det inte fungerar lika bra i alla partier och det vore ju synd.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Tack, talman! Det gläder mig att höra. Jag tror också att de flesta partier, kanske alla, har detta i skick. Nej, jag är inte ute efter några kontrollmekanismer, bara för kontrollens skull. Om man en gång lagstiftar så kunde man göra det som andra demokratier har gjort i stort sett på samma vis.

Jag vill mera betona de inkommande pengarna, mera än kontrollen av dem. När man tar pengar av skattebetalarna för att i det här fallet ge till politiska partier så vill jag läsa grundlagarna på ett sådant sätt att medborgarna har rätt att veta varför man tar de här pengarna och ger dem till partierna. Den upplysningen får man genom lagstiftning.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack, fru talman! Tack ltl Gunnar Jansson hade ett bra anförande. Det är alltid intressant att höra den juridiska argumentationen. Man lär sig alltid någonting nytt. Personligen välkomnar jag den här åtgärdsmotionen och den debatt som den leder till. Jag är lite av samma åsikt, det är åtminstone inte klart och tydligt hur vi ska förfara. Det har vi sett nu när två partier har blivit ett. Det finns inte ett klart enkelt regelverk hur pengarna ska hanteras, annars skulle det inte debatterats så här.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Tack, talman! Tack för det, kollegan Sara Kemetter. I ett tidigare skede av den här åtgärdsmotionen så gick den faktiskt under benämningen; ”ordning och reda i partierna”, men det var lite väl utmanande. Därför har också rubriken ändrats, men innehållet är detsamma.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Danne Sundman, replik

Fru talman! Jag hör också till dem som kan sympatisera med den här motionen. Jag tycker dock att den kanske fokuserar på lite fel sak eftersom problemet inte är partierna. Som sades här i en annan replik så redovisar partierna årligen sina två stöd och har en juridisk gång enligt sina stadgar, enligt föreningslagen. Jag ser inte några stora problem där. Om man skulle reglera någonting mera i detalj så vore det lagtingsgruppen och framförallt gränssnitten mellan lagtingsgrupperna och partierna. Det skulle man göra i en lag, typ den om riksdagsgrupper som trädde ikraft ganska nyligen, den 1 januari 2013. En sådan lag för de åländska lagtingsgrupperna skulle vara viktigare. Därför är jag kanske lite förvånad över att den här motionen riktar sig till landskapsregeringen. Det kanske borde ha varit en hemställan till talmanskonferensen och man skulle ha fokuserat på lagtingsgrupperna.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Tack, fru talman! Ja, man kan mycket väl se det på det sätt som kollegan Danne Sundman. Enligt min mening är en förutsättning att man får en bra separation mellan de här två entiteterna; de privaträttsligt etablerade politiska föreningarna under föreningslagstiftningen och de offentligrättsliga lagtingsgrupperna vars existens baserar sig på lagtingsordningen, på lag och inte alls på något beslut av människor. Sedan komponerar väljarna sammansättningen av de här grupperna. Den separationen först, därefter kan man mycket väl förfara på det sätt som kollegan här säger.

Jag skriver också här uppe på sidan två; ”i förbindelse med de föreslagna lagstiftningsåtgärderna kan det på talmanskonferensens försorg vara skäl” osv. Vi har tänkt på det där.

Ltl Danne Sundman, replik

Fru talman! Enligt lagtingsordningen 28 § så får man hemställa också till talmanskonferensen. Där det saknas ett tydligt regelverk, vilket också landskapsrevisorerna påpekade 2007-2008, så är just kring lagtingsgruppernas finansiering. Även en tydlig juridisk grund för vad en lagtingsgrupp är och vilken rättshandlingskraft en lagtingsgrupp har så att den inte byggs ut bara enligt praxis. Det här är en sak som man måste sätta huvudfokus på först. Partierna fungerar nog som sådana, där är den demokratiska kontrollen god. Det gäller nog lagtingsgruppernas rättsgrund och regelverk för dessa som man först borde fokusera på. Därför tycker jag att motionen tar sikte på fel sak. Kanske utskottet kan fundera på det.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Tack, talman! Jag känner väl till innehållet i 28 § i lagtingsordningen. Men jag känner också till att lagtingsordningen och arbetsordning för lagtinget nu är underkastad översyn. Därför är det skrivet på det här lite inbjudande sättet, hoppas jag, att talmanskonferensen inbjuds att i förbindelse med andra åtgärder också vidta denna. Det är klart att vi kunde ha skrivit två parallella. Men varför det, när vi här i huset ändå vet vad som pågår. Lagtingsordningen ska ses över. Därför är tanken att det kunde ske i samma svep utan någon direkt ny eller separat motion.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Vtm Roger Jansson

Fru talman! Utbetalning av offentliga medel ska i allmänhet och som huvudregel vara styrda av lag. Det kan finnas undantag när det gäller mindre poster där det räcker med budgetbeslut, beslut i enkel ordning eller att förvaltande myndigheter fattar de besluten. I vårt fall är det i allmänhet landskapsregeringen.

Ur rättsskyddssynpunkt är den här motionen välmotiverad. Den kunde kanske ha haft en annan rubrik p.g.a. att det är delad lagstiftningsbehörighet. Såsom rubriken nu är utformad; beredning av lag om etablerade politiska föreningar, så har vi alltså inte lagstiftningsbehörighet om föreningar. Däremot har vi lagstiftningsbehörighet och, som jag ser det, också en skyldighet när det gäller offentlig finansiering av etablerade politiska föreningar. Sedan har vi naturligtvis lagstiftningsbehörighet om lagtingsgrupperna.

En behandling i lag- och kulturutskottet och här i lagtinget utgående från det resonemanget bör resultera i att man kommer vidare i den här frågan, både när det gäller de av lagtinget utbetalda pengarna och de av landskapsregeringen utbetalda pengarna.

Det här är en gammal fråga. Jag som har varit med länge minns i början av 80-talet när det också var på liberalt initiativ som frågan om en partilag på Åland anhängiggjordes i form av ett initiativ här i lagtinget från ledamöterna Karl-Gunnar Fagerholm och Alarik Häggblom, om jag minns rätt. Frågan har oftast dykt upp på liberalt initiativ flera gånger därefter. Nu igen. Tidigare har man inte känt det motiverat att gå in på en uttalad partilagstiftning eftersom vi inte har den behörigheten. Men i det här initiativet när man läser texten, bortsett från rubriken, så är anslaget ett annat, man ska naturligtvis hålla sig inom åländsk behörighet.

Ltl Gunnar Jansson anger två huvudsakliga skäl för det här initiativet, det ena är finansieringen. Finansieringen av våra partier och partigrupper är tudelad. Det finns den offentliga finansieringen, som det talas om här och som ltl Gunnar Jansson redogjorde för i talarstolen, och så finns det övrig finansiering.

När det gäller den offentliga finansieringen har vi behörighet att lagstifta. När det gäller den övriga finansieringen har vi inte behörighet att lagstifta, där får vi lov att följa den rikslagstiftning som finns och som kanske inte precis är anpassad efter de små åländska förhållandena. Därmed är den i huvudsak oproblematisk för vår del.

Det andra skälet, som ltl Jansson anförde här, var det som ltl Sundman kallade för gränssnittet mellan lagtingsgrupp och de politiska föreningarna. Det är också viktigt att man klargör det. Det blir huvudsakligen en reglering i lagtingsordningen beträffande lagtingsgrupperna. Det kan också finnas skäl i förhållande till de pengar landskapsregeringen betalar ut, de två olika delarna, att klargöra det här gränssnittet mellan lagtingsgrupperna och partierna. Av det skälet att tilldelningen till partierna baserar sig på lagtingsgruppernas storlek. Det finns en direkt kanal där.

Det som vi för vår del tycker att borde regleras i landskapslag är lagtingets stöd till grupperna, förutom gränssnittet mellan lagtingsgrupperna och politiska föreningar och därmed också lagtingsgruppernas verksamhet i bättre mån än vad det är idag. Ltl Jansson anförde här partisekreterarfrågan eller anställda i lagtingsgrupperna som en sådan öppen fråga. Lagtingets stöd till grupperna är inte alldeles obetydliga och hantering av dem baserar sig huvudsakligen på kanslikommissionens beslut, en sådan låg legal grund som naturligtvis baserar sina beslut på lagstiftningen om kanslikommissionen och lagtingets arbete.

Det andra, som ltl Jansson också anförde här, är de pengar vi får tack vare det ena riksdagsmandatet. Där delas inte alla pengar ut till lagtinget utan en del kvarstår för riksdagsledamotens behov. Under Gunnar Janssons och min tid har beloppen varit mellan 2000 och 3000 euro per år av detta stora belopp. Nu förs det en diskussion med landskapsregeringen om att det är nog lite väl lite och det kan vara på det sättet. Där ser vi också ett behov från landskapsregeringens sida att ha detta lagreglerat så att det inte blir baserat på delvis gamla överenskommelser mellan sittande riksdagsledamöter och landskapsregeringen. Hur man ska fördela de övriga pengarna behöver också vara lagfäst.

Den tredje delen är presstödet, som numera kallas något annat, det baserar sig på det gamla presstödet till rikspartierna. Presstöd ges till de åländska partierna av landskapsregeringen. Det är lite juridiskt oklart vad det är och hur det ska användas och hanteras. Visst, landskapslagstiftning erfordras.

De behov av åtgärder som motionärerna räknar upp här i ett antal tankestreck å är alla inte renodlade åländsk behörighet, det är blandat.

Den första är: -Att definiera de etablerade politiska föreningars politiska och demokratiska syfte. Det går bara att reglera på Åland via den offentliga ekonomin, penningtilldelningen och lagtingsgrupperna här i lagtinget, men för övrigt så är det rikslagstiftning.

Den andra är: -Trygga respekten för demokrati i föreningarnas beslutsfattande och verksamhet. Det är då finsk lagstiftning som ligger till grund för det, förutom lagtingsgrupperna som vi här kan styra.

 – Styra deras ekonomi och medelsanvändning. Ja, när det gäller offentliga medel så håller jag med motionärerna. När det gäller övriga medel så är det riksbehörighet.

– Ange grunderna för fördelningen av landskaps- och statsunderstöd till dem. Ja, det har jag redan besvarat.

– Säkerställa bokföring och redovisning samt revision och inlämnande av bokslutshandlingar. Här är det uppenbart delad behörighet, men vi har en betydande åländsk del i det.

– Garantera tillsyn av och transparens i medelsanvändningen och valfinansieringen. Samma här, riksbehörighet i bokföringslagstiftning och föreningslagstiftning är ju gällande men delvis kan vi justera det inom ramen för åländsk behörighet.

– Ge en legal grund för återkrav av understöd när orsak till det konstaterats.

– Separera föreningarnas ekonomi från lagtingsgruppernas ekonomi. De är mycket intressanta frågeställningar som vi måste ge svar på.

Avslutningsvis, fru talman, det är viktigt med landskapslag istället för budgetbeslut, landskapsregerings- och kanslikommissionsbeslut under landskapslagarna så att vi får en transparent och öppen redovisning.

Jag upplever också klämmen som sakenlig i det här sammanhanget eftersom vi, som här sades redan, har ett arbete på gång att se över lagtingsordningen och arbetsordningen efter den senaste förändringen. Då kan vi den vägen reglera bestämmelserna om lagtingsgrupperna. Tack.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Tack, talman! Jag uppskattar denna analytiska bedömning av det hela. Jag har egentligen bara att tillägga självstyrelselagen 19.3. För vinnande av enhetlighet och överskådlighet så kan man i landskapslagstiftningen ta in bestämmelser, som i och för sig faller lite utanför behörigheten, om det gagnar ett sådant syfte som jag tror att här är önskvärt. Samtidigt skulle man få ett test på våra partiers juridiska status. Därför är också klämmen utformad såsom den är, dvs. här ska inte utskottet lagbereda utan förhoppningsvis ska lagtinget ge ett uppdrag om lagberedning.

Vtm Roger Jansson, replik

Fru talman! När vi har att göra med delad behörighet så brukar gråzonen mellan vad som kan betraktas som riksbehörighet respektive åländsk behörighet kunna vara ganska stor. I det här fallet tror jag inte att gråzonen är särskilt stor utan det är ganska klart var gränsen går. Det kan finnas i delar där det kan finnas orsak att överväga det som ltl Jansson säger, att även ta in riksbestämmelser i den åländska regleringen. Men man bör undvika det så långt som möjligt eftersom då blir man ju beroende av när det görs förändringar i finsk lagstiftning och då måste man stå på tå för att hänga med. Man blir nästan tvungen att automatiskt göra om sin lag. Detta är ju ändå inte frågan om blankettlagstiftning, utan det är någonting annat.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat. Diskussionen är avslutad.

Kan förslaget att remittera ärendet till lag- och kulturutskottet omfattas? Förslaget är omfattat. Ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet.

För kännedom

8        Ny körkortslagstiftning

Landskapsregeringens lagförslag (LF 9/2013-2014)

Ärendet upptas till behandling vid plenum den 31 mars 2014.

Plenum slutar

Nästa plenum hålls 26.03.2014 klockan 13.00. Plenum är avslutat.

Originalfil