Plenum den 24 november 2004 kl 9.30

PLENUM den 24 november 2004 kl. 9.30.  

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Katrin Sjögren, ltl Lasse Wiklöf och ltl Göte Winé. Ltla Wiklöf och Winé infann sig efter uppropet.)

27 lagtingsledamöter närvarande.

 

 

Föredras för bordläggning ärende nr 1:

 

Kulturutskottets betänkande nr 1/2004-2005 angående om- och tillbyggnad av Ålands hantverksskola. (HM 36/2003-2004).

 

 

Föredras för bordläggning ärende nr 2:

 

Kulturutskottets betänkande nr 2/2004-2005 angående utökad idrott alternativt idrottslinje på gymnasieskolan. (HM 25/2003-2004).

 

Talmannen föreslår att ärendena bordläggs till plenum den 1.12. Godkänt.

 

 

Föredras för bordläggning ärende nr 3:

 

Kulturutskottets betänkande nr 3/2004-2005 angående kurs i mellanmänsklig kommunikation i grundskolan. (HM 22/2003-2004).

 

 

Föredras för bordläggning ärende nr 4:

 

Kulturutskottets betänkande nr 4/2004-2005 angående åtgärder mot lärarbrist. (HM 20/2003-2004).

 

 

Föredras för bordläggning ärende nr 5:

 

Kulturutskottets betänkande nr 5/2004-2005 angående utbildning av personliga hjälpare vid Ålands vårdinstitut. (HM 10/2003-2004).

 

Talmannen föreslår att ärendena bordläggs till plenum den 8.12. Godkänt.

 

 

Föredras för remiss, fortsatt behandling ärende nr 6:

 

Landskapsregeringens framställning angående förslag till budget för år 2005. (FR 1/2004-2005 jämte finansmotionerna nr 1-60/2004-2005).

 

Diskussionen fortsätter.

 

Ltl Camilla Gunell:

Fru talman!

Jag skulle vilja ta upp några frågor som berör kultur- och utbildningavdelningens område och några av de finansmotioner som vi har lämnat in.

 

När det gäller kulturen är det glädjande att konstatera att PAF-medlen ökar, och de ökar rejält. PAF-medlen skall gå till allmännytta, till kultur, idrott, social verksamhet, ungdomsarbete och hembygdsarbete. I den här budgeten går stora summor av PAF-medlen till kommunala anläggningar, som t.ex. de två simhallsprojekten. Vi har ett regelverk för hur landskapet stöder kommunala projekt med lån och bidrag och vi tycker från socialdemokratisk sida att PAF-pengarna som kommer in via spelverksamheten enligt den gamla praxisen skall gå till tredje sektorn i huvudsak, till föreningslivet, organisationer och stiftelser. Det betyder att när PAF-medlen ökar borde det också synas i kassan just för tredje sektorn för idrott och kultur. För idrotten stiger anslaget, och det är bra, medan anslaget för kulturen ligger kvar på samma nivå som det har gjort i många år och det tycker jag för min del inte är bra.

 

Alla partier som har representanter i kulturdelegationen vet vilket enormt tryck det är på de 544.000 euro som skall räcka till att försörja hela kultursektorn på Åland. I den ingår i dag också en del udda föreningar som mera kanske har med miljö och fritid att göra än egentligen kultur, och där borde man renodla betydligt. Det är över 50 föreningar som söker pengarna. Det är alla de professionella konstnärerna/utövarna och alla projektgrupper skall dela på de här pengarna. Den evenemangsfond som nu har sett dagens ljus hoppas jag att kommer kulturfestivalerna till nytta, så att de verkligt stora projekten för festivalentreprenörer inom kultur- och nöjesbranschen kan stödas men att det inte tär på de relativt ändå små kulturmedlen.

 

Jag har med lite förvåning följt hur landskapsregeringen i flera fall tackat nej till handräckning av pengar från externt håll. Man har gått in för att bygga kk-huset med samhällsmedel och man kunde igår i tidningen läsa att man från landskapsregeringens sida tackat nej till nordiska pengar 1,2 miljoner danska kronor som kunde vara det här projektet till nytta. Likaså tackar man också nej när Teater och dans i Norden ville ge handledning och finansiering för uppbyggnaden av en professionell teatergrupp i landskapet. Det är också svårt att förstå. Likaså har rederierna och näringslivet erbjudit 1 miljon euro för utbyggnaden av sjöfartsmuseet. Huruvida man har tackat ja eller nej till den summan är något oklar. Vi skall vara tacksamma för att PAF-medlen ökar, men har vi verkligen råd att tacka nej till pengar som bärs fram för att användas för projekt som folk tycker är viktiga? Jag tycker inte det. Inte heller har vi råd att tacka nej till professionell handledning. Det behöver vi minsann också här på Åland ödmjukt ta emot.

 

Jag skulle också vilja beröra kulturarvet en aning. Vi väntar fortfarande på en handlingsplan som skall göras på basen av den digra kulturarvsutredningen, som blev färdig ifjol. Den skall nämligen klargöra hur landskapsregeringen skall förhålla sig till alla små museer runt om i landskapet. De har länge levt i ovisshet och fått beskedet att de skall vänta med de initiativ de har tills det stora kulturarvsprogrammet är klart. Nu är jag rädd för att vi får vänta ytterligare eftersom personalsituationen på museibyrån överskuggar allt verkligt kulturarvsarbete. Kanske man åtminstone kunde ha väntat med neddragningen innan kulturarvsprogrammet som helhet var klart och man visste hur man skulle gå vidare med hela kulturarvsbiten.

 

Jag hoppas att finansutskottet i sitt arbete tittar närmare på museibyrån och framför allt hur den minskade budgetramen kommer att påverka verksamheten samt att vi här i lagtinget har klart för oss vilka konsekvenserna av den sänkningen blir.

 

Jag har också i år ägnat lite tid åt att skriva en motion om Ålands brandkårsmuseum. För mig är det, vill jag verkligen poängtera, enbart en principiell fråga. Museerna får sina pengar från kulturdelegationen på basen av ansökan och för mig är det svårt att förstå hur man har kunnat lyfta just det här museet och på vilka grunder till ett eget moment. Därför föreslår jag i en finansmotion att kulturpengarna som helhet bör höjas med 100.000 euro och att ur den potten också Ålands brandkårsmuseum skulle kunna få sina medel. Jag tror inte att de kommer att ha problem att kunna mötas positivt, eftersom det är ett bra museum med en fin verksamhet.

 

Jag föreslår också i en finansmotion att ungdomsrådet skall få mer inflytande. Mer inflytande får det genom att vara med och bestämma över hur pengarna skall fördelas inom ungdomssektorn. Jag föreslår därför att ungdomsrådet skall ges medbestämmanderätt över momentet 46.11.25 Understöd till föreningar och organisationer för ungdomsarbete.

 

Jag skulle också vilja beröra gymnasieutbildningen, där vi nu inväntar kommitténs utlåtande. Vi anser att man borde vänta med om- och tillbyggnaderna av enskilda skolor innan man har kommitténs utlåtande och beslut som grund och går vidare med helheten för hela gymnasialstadiet. Från vår sida stöder vi idén om ett Ålands gymnasium. Jag hoppas när man skrider till verket med den här processen att man också går igenom vilka erfarenheter man har av sammanslagningar av skolor på annat håll. Att skapa en enhet kan vara en både svår och smärtsam process eftersom många skolor har kulturella skillnader och också pedagogiska skillnader; man har olika långa terminer, olika läroplaner osv. Det var på sätt och vis synd att man inte gick igång med den strukturella förändring som presenterades i rapporten Utbildning 2000. Då kunde vi i dag ha en enhet. Eftersom man från experthåll säger att det tar många år innan en organisation som den här skulle finna sin rätta form, så skulle man ha vågat det steget redan i början av nittiotalet kunde vi ha haft en enhetlig gymnasialskola. På fastlandssidan har man vid Yrkesinstitutet Sydväst gjort den här processen och jag tror att det är bra om kommittén i det fortsatta arbetet ser över hur den processen har gått till, vilka misstag man har gjort, vilka modeller man har prövat för organisation, ledning osv. Vi ser fram emot kommitténs förslag. Eftersom vi i den socialdemokratiska gruppen har jobbat mycket med den här frågan, hoppas jag att vid ett senare tillfälle också få möjlighet att komma med våra synpunkter i den här frågan.

 

Jag har en fråga angående jämställdheten, där jag har tagit del av det ramprogram som jämställdhetsdelegationen och landskapsregeringen fastställt. Däri aviseras en lagändring. Jag har lyft fram frågan i en finansmotion vad lagändringen skulle gå ut på. Jag tycker att det vore bra om vi kunde få en förklaring på vad lagändringen skulle gå ut på och att den också aviserades i budgeten.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

Ltl Camilla Gunell tar upp en mycket angelägen sektor, nämligen tredje sektorn. Jag skall förklara hur vi har resonerat i landskapsregeringen. PAF har ett hot hängande över sig som kan äventyra deras verksamhet och i och med det vill vi inte lägga nivån mycket högre än vad den är i dag ifall någonting skulle gå snett i den processen. Därför har vi också sparat 1 miljon euro av PAF-pengarna och valt att inte höja anslaget till tredje sektorn i någon större utsträckning. Är det så att domen går PAF:s väg och nivån på PAF-medlen kan bli högre kontinuerligt är vi också beredda att följa den princip som ltl Camilla Gunell pratar om. Anslagen till evenemangsfonden är precis ämnade för den typ av evenemang som ltl Camilla Gunell tog upp: kulturfestivaler och liknande som kan dra folk till Åland.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Carina Aaltonen:

Fru talman!

Jag tänker i det här anförandet ta upp två motioner där jag är första undertecknare. Den första motionen är en ändring av allmänna skrivningar under avsnittet ”Trafik och transportpolitik”, där det sägs: ”Medel har upptagits för eventuellt införskaffande av ett nytt bokningsprogram för skärgårdstrafiken.” Jag vill att ordet ”eventuellt” tas bort och att skrivningen ändras till ”Medel har upptagits för ett nytt Internetbaserat bokningsprogram för skärgårdstrafiken som, om möjligt, skall tas i bruk under våren 2005.”

 

Bokning över Internet är något som växer världen över. Allt fler människor övergår i dag till att boka flyg, båt eller charterresor via nätet. Det ger frihet, om man har tillgång till dator och uppkoppling, och man kan lätt få tag i turlistor, resealternativ och få mycket information om destinationen. Samtidigt som man kan välja vilken tid på dygnet eller vilken dag i veckan som helst för att göra sina val. Även allt fler av turistföretagarna på Åland utvecklar sina hemsidor och sin marknadsföring över Internet. I dag får många kontakt med sina kunder via nätet samtidigt som jag hör allt fler som prisar den åländska portalen, en portal som dessutom har visat sig stå sig bra i europeisk konkurrens. Man kan konstatera att den virtuella världen inte tillhör framtiden – den är i högsta grad redan här för att stanna. Och finns man inte på nätet, så finns man knappast alls.

 

Vi har i näringsutskottet hört många verksamma inom turistbranschen och ett av de hetaste önskemålen, förutom fleråriga turlistor för skärgårdstrafiken – det har äntligen genomförts – är just ett Internetbaserat bokningssystem. I dag måste man ringa till Ålandstrafiken under kontorstid för att boka bilplats och det är få personer i dag som har tid att sitta länge i kö och vänta för att få boka plats på någon färja t.ex. till Kökar. Jag anser därför att det är förvånande att trafikavdelningens ansvariga ställer sig tvekande till att skärgårdstrafiken skall få ett Internetbaserat bokningssystem. Man har sagt att man först vill undersöka om det är möjligt att genomföra, sedan starta upp i flera olika steg, där de som har årskort på skärgårdsfärjorna i första hand skulle få boka, och om det faller väl ut, så kan fler få tillgång till det Internetbaserade bokningssystemet. Kostnaderna för ett skräddarsytt program för Ålandstrafikens behov går loss på ca 20.000 euro och mellan 2.000 och 4.000 euro i månadskostnader. Kompetens och kunskap för att bygga och underhålla ett sådant här program finns på Åland.

 

Så, bästa ledamöter i finansutskottet, många vackra och viktiga ord har sagts om skärgården under de här dagarnas debatt: här finns ett konkret förslag som kan underlätta för skärgårdsföretagare, sommarstugegäster och sommarålänningar, och varför inte för vanliga fastålänningar som nu kan ges möjlighet att ta en tur ut till en av de mest unika övärldar som finns.

 

En annan motion under momentet Turismens främjande handlar om att återinföra marknadsföraren för den finländska marknaden vid Ålandskontoret i Helsingfors. Det är i och för sig Ålands turistförbund som har ansvar för den operativa externa marknadsföringen av resmålet Åland, men landskapsregeringen skriver i budgettexten, att ”marknadsföringen i dag förutsätter en större personlig närvaro, dialog och långsiktighet i marknadsföringen”.  Att bara skicka ut massutskick av broschyrer är inte längre det bästa sättet att marknadsföra en destination på. För de små turistföretagarna är det viktigt att ha en marknadsförare på plats på den finländska marknaden. Åland måste synas, finnas och höras bland de potentiella kunderna, och antalet övernattningar från Finland sjunker rejält varje månad. Eftersom landskapsregeringen betalar 1.210.000 euro till Ålands turistförbund anser jag att man gott och väl i avtalet kan skriva in hur medlen kan användas. Att ha en marknadsförare på plats på den finländska marknaden tycker jag är bättre än att ha den personen placerad på kontoret i Mariehamn. Det anser i alla fall jag och många av de mindre aktörerna på den åländska turistmarknaden. Vi anser också att resultatet inte är bra som det är i dag.

 

Landskapsregeringsledamoten Kerstin Alm, replik:

Fru talman!

När det gäller Ålands turistförbunds marknadsföring stämmer det som ltl Carina Aaltonen säger att det är turistförbundet som har hand om marknadsföringen och vi har också sagt att vi under året skall gå igenom avtalet och diskutera marknadsföringen både österut och västerut.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

Ltl Britt Lundberg:

Fru talman!

Jag brukar vara stolt över att presentera Åland och glädjas åt att presentera Ålands struktur och brukar njuta av den stora förvåningen bland åhörarna över att vi har 16 kommuner med utvecklat självstyrelse och stort ekonomiskt ansvar. Stolt brukar jag också berätta om hur vår närdemokrati fungerar och hur nära vi har till våra beslutsfattare, vilket också gör att många är engagerade i samhället. Men jag tycker inte att det är lika fascinerande längre att presentera vårt system, för i dag måste man i ärlighetens namn konstatera att våra kommuner tampas med en tuff ekonomisk situation. Jag hör till dem som tycker att man förbehållslöst skall se över det kommunala systemet. Hur stor är vår kommunala självstyrelse i dag egentligen? Kommunerna är i dag långt beroende av kommunförbund och landskapsandelar. Målsättningen med en översyn skall vara en stärkt kommunal ekonomi och en förutsättning skall vara att kommunernas namn inte påverkas. Hammarlänningar skall fortfarande få vara hammarlänningar, saltvikare saltvikare, vårdöbor vårdöbor. Det är det ekonomiska systemet man skall titta över.

 

Hur vi skall nå dit kan vara flera alternativ. En del tror att vissa delar skall överföras på landskapet från kommunerna, andra tror på ökat samarbete över kommungränserna, vilket säkert är en första väg att gå, medan ytterligare en del förespråkar sammanslagningar av kommuner. Det som starkt talar emot en sammanslagning av kommuner är att den kommunala identiteten försvagas och att engagemanget skulle minska hos befolkningen. Om en reform skulle genomföras är det förvaltningen vi talar om. Att kommunerna fortfarande är sina kommuner vill åtminstone inte jag ha någon ändring på.

 

I förhållandet mellan olika stora kommuner är det ofta de stora som är för och de små som är emot. Jag har också sett utredningar som visat att små kommuner förlorat på sammanslagningar, eftersom de stora fått mera makt. Jag vet inte vilka slutsatser man kan dra av de utredningarna eftersom de berörda kommunerna inte är jämförbara i storlek med våra åländska. Om en reform visar sig nödvändig är det av största vikt att man slår fast vad som skall gälla i fråga om t.ex. närhet till barnomsorg, äldreboende, skola osv.

 

Jag har själv under det senaste året, utgående från aktuella ärenden, fört ett plus- och minusprotokoll över för- och nackdelar med ökad centralisering. Ett av områdena som skulle ha mått gott av en centralisering är ungdomsmissbruket. Ingen kommun skall behöva höja skatteöret för att ungdomar behöver få behandling mot sitt missbruk. Budgeten ger i dag möjlighet att garantera kommunerna och invånarna mot detta, och av socialvårdsplanen framgår att missbrukarvårdens finansiering skall utredas för att enskilda kommuner inte skall drabbas orimligt hårt. Personligen anser jag att huvudmannaskapet för missbrukarvården borde koncentreras till en huvudman. Jag hoppas att landskapsregeringen under kommande år fördomsfritt skall kunna titta på den möjligheten. Jag vet att det kräver lagändringar och att många kommunala uppgifter är starkt kopplade till en och samma klient, men jag anser att det finns fler orsaker som berättigar att frågan lyfts. En är att behandlingshemmen och behandlingsmetoder som köps upp behöver utvärderas. Det finns med i socialvårdsplanen, och det är jag glad över. Det finns business i branschen och det har hänt att ungdomar har missbrukat under behandling. Eventuella återfall måste följas upp med hög prioritet för att undvika att det händer flera gånger. Informationen och det förebyggande arbetet, undervisningarna i skolorna och olika föreningars delaktighet i det förebyggande arbetet behöver samordnas. Dessutom fordras stor specialkunskap hos våra socialarbetare, de har redan i dag ett mycket stort och brett arbetsfält. Säkert kan man lösa en del av de här problemen genom att samarbeta över kommungränserna, men personligen tror jag att verksamheten skulle effektiveras av att samlas under en huvudman.

 

Fokus på familjen har ökat när det gäller ungdomar och missbruk, men familjen måste involveras i högre grad. Det är viktigt att komma ihåg att det inte är bara missbrukaren själv som far illa. Föräldrarnas och syskonens oro och behov av stöd måste också tas på allvar. Vårt system med behandling vid institution gör att familjen har svårt att delta i behandlingar eftersom den sker på annan ort. En jourtelefon hos missbrukarvården dit föräldrarna kan vända sig och även få namn och telefonnummer till andra föräldrar i samma situation borde utvecklas. Det har under lång tid förts diskussioner bland föräldrar om denna möjlighet. En del anser att det är viktigt att den som svarar har samma erfarenheter som den som ringer, medan andra anser att det är viktigare att det skall vara en professionell som kan lyssna och hantera det som man tar emot.

 

Jag är mycket glad över att familjen lyfts fram i socialvårdsplanen.

 

Glädjande är att vi i budgeten fortsättningsvis kan ge resurser till en extra ungdomsbehandlare. Det möjliggör att ungdomsenhetens personal i högre grad kan delta i avgiftningen som utförs vid Grelsby sjukhus. När ombyggnaden av ÅHS görs hoppas jag att man beaktar en flyttning av avgiftningen till centralsjukhuset.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag tyckte att det var ett synnerligen välavvägt och bra anförande som ltl Britt Lundberg höll i en, om vi är ärliga, känslig fråga. Vi är alla bekymrade över kommunernas situation. Vi har från Ålands Framtid motionerat i två hemställningsmotioner där vi länge har avvaktat utskottets ställningstagande till en kommunreform alternativt utökat kommunalt samarbete. Vi vet att utskottsbehandlingar drar lite ut på tiden, så därför har vi också lämnat in två finansmotioner. I flera anföranden har de här frågorna tagits upp. Det är så när vi diskuterar dem att vi har känslor på ena sidan medan vi kanske har förnuftet på den andra sidan, om man tittar strikt ekonomiskt på det. Jag tror att båda faktorer är lika viktiga. Här är det nog dags att Ålands lagting börjar samla sig och därför har vi lämnat in två finansmotioner, som jag sade, en för att främja det ekonomiska samarbetet och den andra där vi skriver att landskapsregeringen skulle förelägga lagtinget ett förslag till strategi om hur landskapet kan bidra till stärkt kommunalt samarbete och en kommunreform. Jag tror att det är hög tid att vi i lagtinget samlar oss runt de här frågorna och jag måste säga att det var länge sedan jag har hört ett anförande som var så välavvägt mellan dessa båda intressen som ofta står mot varandra när vi diskuterar en eventuell kommunreform, så för det måste jag ge en eloge.

 

Ltl Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

Det viktiga i en eventuell utredning om en kommunreform är att man tar känslorna på allvar. Man måste våga lyfta dem och lyssna på dem väldigt noga: vad beror det på, inte avfärda dem. Jag har uppfattat att den stora rädslan är just det: ja, men, vad skall vår kommun heta, jag vill inte bo i någon annan kommun, jag vill fortsättningsvis bo i Eckerö eller jag vill fortsättningsvis bo i Hammarland osv. Jag tycker att frågan har hamnat lite på snett när det börjar handla om identiteten så mycket. Det viktiga som vi måste titta på är hur vi skall få en stark kommunal ekonomi. Där tycker jag att man helt förbehållslöst bör se på de här frågorna – men beakta känslorna.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Det var ett intressant anförande och speciellt glädjande är det att ltl Britt Lundberg visar stor beredvillighet att diskutera frågor som har att göra med kommunerna och deras framtid. Det är klart att identitetsfrågorna har en viktig roll, men jag tror i valet mellan att ha tillräckligt bra barn- och äldreomsorg eller att kalla sig någonting så avgör ändå den faktiska situationen, dvs. tillgången på den service som kommunmedborgarna förväntar sig. Ytterst är kommunerna till för att garantera den lokala självbestämmanderätten. Och om kommunerna inte har någonting att bestämma över, dvs. att man för över det på landskapsregeringen eller att man har så små ekonomiska resurser att man i praktiken inte kan göra någonting, så har självbestämmanderätten nästan försvunnit. Det där hänger ihop just med de ekonomiska villkoren.

 

Ltl Britt Lundberg nämnde om att avgiftningen vid Grelsby sjukhus borde föras över till centralsjukhuset i Mariehamn. Det kommer inte att ske, vad jag förstår, i samband med den här ombyggnaden utan det är i samband med det tredje skedet när den psykiatriska vården äntligen förs över till sjukhuset i Mariehamn. Då kommer det också att bli så att avgiftningen finns där. Till dess blir den antagligen kvar på Grelsby sjukhus.

 

Ltl Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

När det gäller avgiftningen är jag också medveten om att en flyttning inte finns med i etapp 2. Men det jag tycker att är viktigt att tänka på inför det tredje skedet är att det inte är nödvändigt att den hänger ihop med den psykiatriska biten, utan att den ändå kan sättas på en annan avdelning eller enhet, om man anser att det är bättre.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  

 

Ltl Åke Mattsson:

Fru talman!

Jag kan hålla med ltl Britt Lundberg i det hon sade om drogfrågor, att det finns mycket positivt att se fram emot och det händer saker hela tiden, men det finns fortsättningsvis väldigt mycket att göra. Jag tänker i mitt anförande hålla mig till lite vad vi har gjort här i drogfrågorna här i salen under det senaste året.

 

Till att börja med har vi restaurangernas öppettider. Enligt det alkohol- och narkotikapolitiska programmet, som vi har omfattat här i salen är en grundförutsättning för effektiv narkotikapolitik att vi håller en restriktiv och konsekvent linje. En förkortad öppettid av restaurangerna skall övervägas. Här i lagtinget dribblar vi lite med öppethållningstiderna. Det konstateras till slut att de måste vara öppna till kl. 04.00 eftersom det efter en kort tid visade sig att det inte gick att stänga kl. 03.00. Som anledning till det uppgavs att restaurangerna annars skulle förlora sin lönsamhet och så skulle det bli lugnare på gatorna om man fick ha öppet till kl. 04.00, om jag inte minns fel.

 

Framför allt: vi måste ha alkoholen tillgänglig för våra turister. Då vi var till Visby på Gotland, som också har en del turister berättade man att man har försökt ha öppet till kl. 02.00 där, men man återgick sedan till att stänga kl. 01.00. Tydligen har ingen berättat för restaurangägarna, att det inte fungerar!

 

Ett förslag här i lagtinget att sänka promillegränsen för rattfylleri till 0,2 promille visade sig helt omöjligt. En övervägande majoritet ansåg att det är en ålännings rättighet att få köra med en berusning på 0,5 promille utan att man vidtar någon som helst åtgärd!

 

Och så var det det här med turismen igen. Det är så viktigt att de skall få köra bil efter det att de har druckit alkohol och främst då om de har varit ute på landsbygden! Att landskapsregeringen sedan gav tillstånd att servera alkohol på IFK:s hemmamatcher är inte förvånande i och med att det finns besökare utifrån - och det börjar vi känna till nu att de skall ha tillgång till alkohol. Det har konstaterats en längre tid att Åland som turistort får allt hårdare att konkurrera med bl.a. de baltiska länderna. Uthyrningsstugor och andra turistmål har inte så hög internationell standard nu längre. Lösningen på det har man kommit på här under hösten: med alkohol, vi tar över alkohollagstiftningen till Åland, med allt vad det innebär i kostnader, så ordnar det sig nog! Får man bara köpa en flaska alkohol på gården där den är producerad kommer nog turisterna igen! Jag har berört alkohollagstiftningen i en del repliker, så det blir väl en viss upprepning här.

 

Det har alltså konstaterats att en företagare här på Åland har lyckats få fram en mycket exklusiv och efterfrågad destillerad produkt. Som läget är nu får han servera den till turister som besöker hans anläggning men inte sälja flaskor att ta med sig. Då får han hänvisa till Alko och vissa färjrederier. Vinet som han däremot producerar får han sälja just nu till dem som vill ha någon flaska från gården. Priset på detta destillat ligger långt över vad man får betala för de mest exklusiva whisky och konjakssorterna på Alko och på båtarna. Trots det är det en produkt som gått relativt bra att sälja. Gården har blivit ett känt turistmål på landsbygden på norra Åland. Gårdens produkter får alltså som det är nu avnjutas i den miljö där de produceras och kommer på det sättet till sin rätt. Intrycket kan bli ett helt annat om man provar produkten hemma i en lägenhet i Åbo eller Helsingfors. Dessa produkter har inte kommit till av sig själv. För att starta den här typen av verksamhet har landskapet gått in och gett lån och bidrag, men framför allt har det lagts ner oerhört mycket arbete på att förädla destillatet. Hur mycket tur som sedan finns med för att man skall få den exklusiva produkten kan man i dag bara spekulera i.

 

Vad man frågar sig nu är: Skall landskapet vara med och sponsorera och ge bidrag till alla nya brännvinsfabriker som kommer att dyka upp och som företagare startar upp på landsbygden för att locka turister till Åland igen? Med en egen alkoholskatt kommer man ju att få köpa flaskor med sig hem direkt från gården där de är producerade. Risken att det kan dyka upp både en och två lågpriskopia med varierande kvalitet som förstör ryktet för den nya exklusiva produkten har man kanske inte tänkt så mycket på. Det anses eventuellt obefogat att ta den risken med i beaktande.

 

Det framhålls dessutom att har vi en egen lagstiftning har vi möjlighet att använda vårt eget omdöme här i lagtinget om hur lagstiftningen skall formuleras för att skydda våra ungdomar och andra som har problem med alkoholen. Jag är nog rädd för att man snart kommer att börja formulera paragrafer för att alkoholen skall få säljas fritt i affärer och kiosker men bara till för att, ja just det! – vi skall få tillbaka våra turister hit till Åland! Jag tror att vi behöver fundera en och två gånger på det här med alkohollagstiftningen. Kanske framför allt ÅSUB borde göra en utredning: är verkligen våra turister så alkoholberoende. Beror det kanske på vår taxfree, att man inte kan ta sig till Åland utan att erbjudas billig exklusiv alkohol? Ja, utom på landskapets båtar förstås. Men det dröjer väl inte länge förrän någon kommer på att det här med alkohol är en bra lösning, kanske vi skulle sälja taxfree på skärgårdsfärjorna, så är det problemet löst!

 

Fru talman!

Ursäkta att jag ironiserar lite, men det är svårt att låta bli. Är det så illa ställt med turismen på Åland? Har den blivit beroende av taxfree-alkohol så länge att vi måste ta till flaskan som en lösning på problemet?

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Det är ett enkelt sätt att försöka svartmåla övertagandet av alkohollagstiftningen ungefär som att vi ålänningar inte skulle kunna behärska och förvalta ett övertagande av alkohollagstiftningen samt distribuera alkohol. Jag förstår inte ännu varför det skulle vara bättre att de gör det från finska sidan. Vi känner till hur det ligger till här på Åland och övertagandet är i syfte att skapa möjligheterna att utveckla eventuella flera industrier, typ Bongo. Att försöka skrämma upp folk att alla ålänningar skall ungefär bli alkoholister och herregud vad det kommer att kosta är misskrediterande mot oss alla som sitter här egentligen att vi inte skulle behärska ett övertagande av en sådan här lagstiftning.

 

 

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Det var främst turisterna jag vände mig till. Det är trots allt någon som skall dricka den alkohol vi säljer här och jag tycker att vi kanske skulle satsa på lite exklusivare saker än bara alkoholen. Jag ville rikta uppmärksamheten till det faktum att vi tar till flaskan väldigt ofta när vi pratar om turister och borde man inte titta på andra möjligheter att satsa på. Jag berörde inte den kostnad det för med sig att ta över alkohollagstiftningen. Det finns andra skatter som vi borde satsa energi på att ta över före vi tar över alkoholen. Jag försökte också påpeka, att det kanske inte är så stora vinster sist och slutligen för landskapet att ha det; det kommer att kosta mycket i bidrag och andra ersättningar för att få igång de enskilda gårdarna, så kostnaden är inte bara i själva övertagandet av skatterna, laboratorier och tjänstemän.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Dennis Jansson, replik:

Fru talman!

Ltl Åke Mattsson är en väldigt kunnig person när det gäller missbrukarvård och hantering av missbrukare överhuvudtaget ute på gatan. Jag måste säga att i det här sammanhanget bör man inte blanda ihop det åländska missbrukarproblemet och ett eventuellt övertagande av lagstiftningen. Ansvaret skall ändå ligga här i vårt lagting att stifta lagar som skyddar vårt samhälle och våra medborgare. Jag kunde notera i ltl Åke Mattssons anförande att det fanns en total avsaknad av konstruktiva idéer vad man i stället skall göra för att hitta på sätt för att återfå våra turister till Åland. Vi har hittills satsat väldigt mycket på att vår sjöturism skall utvecklas kraftigt, och det har den också gjort, men jag skulle gärna ha efterlyst lite mera idéer runt nya möjligheter med vår självstyrelse som man kan använda för att återskapa en attraktionskraft i den åländska turistnäringen.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Min avsikt med anförandet var kanske inte att hjälpa turismen framåt utan det var att påpeka att man behöver se på lite andra möjligheter. Ltl Dennis Jansson är kanske den person som är bäst satt att komma idéer och framföra olika saker, det är inte mitt specialområde. Mitt specialområde är, precis som han sade, att påpeka var det finns risker för missbruk och stora problem, och i och med övertagandet av egen beskattning ser jag att problemen och orosmolnen är betydligt större än prognosen att det skall bli solsken och vackert!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Brage Eklund:

Fru talman!

Jag tänkte i detta anförande beröra allmänna motiveringen i budgeten och lite av de motioner som vi har lämnat in. När man läser budgetförslaget kan man se att flera av våra finansmotioner och hemställningsmotioner som vi lämnade in hösten 2003 berörs i årets budgetförslag och då tänker jag bl.a. på anslag för byggande av ett biovärmeverk och att man får en överenskommelse med Posten om hur stort det ekonomiska uttaget skall vara på längre sikt.

 

Landskapsregeringens skrivning att satsa på en idrottsutbildning på gymnasialstadiet grundar sig på vår hemställningsmotion om utökad idrott alternativt en idrottslinje på gymnasiet.

 

Vi kan även konstatera att landskapsregeringen enligt skrivningen om pensionsfondens placeringar kommer att göra en utredning av strategin om sättet att arbeta med fondmedlen, vilket överensstämmer med Ålands Framtids tidigare påpekanden. Vi stöder tanken på att fondens medel förvaltas av åländska aktörer och samtidigt bereds möjlighet att jobba för Ålands näringsliv.

 

Så till lite motioner som jag har lämnat in. Vad gäller anslaget under 47.03.71 Stödjande av turismens främjande kan man konstatera att hela anslaget i princip är tillägnat Ålands turistförbund för marknadsföring av Åland. Den indragna marknadsföringen via Ålandskontoret i Helsingfors och Ålandsbutiken i Stockholm tycker vi att bör tas upp till ny diskussion, eftersom vi tror på att en direkt kontakt ger en bättre marknadsföringseffekt. Vi önskar att denna åsikt kan vara vägledande i nästa års budgetprocess.

 

Under moment 47.05.40 har vi från Ålands Framtid lämnat en motion om att frigöra 200.000 euro som kan sökas för nybyggnad av uthyrningsstugor. Vi från Ålands Framtid anser att det är en felaktig politik att anslaget enbart skall användas för standardhöjning av befintliga stugor. Vi vet att det finns entreprenörer som är villiga att satsa på att utöka sina befintliga verksamheter inom turismen och även sådana som vill starta upp från början. Därför behöver det finnas anslag och instrument att medverka till utvecklingen inom turismen även på detta sätt. Det är även en rättvisefråga att det finns anslag också för nybyggnation. Man kan även tillägga att många av de stugor som i dag är tänkta att standardhöjas för att möta upp mot behovet är egentligen inte värda att kasta ut pengar på. Därför bör det hela tiden kompletteras med en nybyggnation som svarar upp mot dem som kommer att falla ut på sikt. Därför hoppas jag på en positiv behandling i finansutskottet.

 

Under moment 45.70 har vi från Ålands Framtid lämnat in en motion om strykning av stycket: ”För att skapa större enheter, bättre personalutnyttjande och minska på fastighetskostnader kommer hälso- och sjukvårdsmottagningarna i Eckerö och Hammarland att sammanföras till mottagningen i Hammarland, likaså sammanförs mottagningen i Lumparland och Lemland till Lemland.” I tidningen har jag kunnat konstatera att motionens innehåll redan har blivit uppföljt. Jag vet inte om det är på grund av man visste att det var en motion på gång som man kom till ett beslut eller om det råkade ordna sig ändå.

 

Det jag tänker ta upp här är att tillvägagångssättet från ÅHS kan ifrågasättas. Man läser i tidningen att primärvårdschefen och överskötaren har dragit tillbaka kravet på en indragning av sjukvårdsmottagningen i Eckerö då man kommit underfund med att utrymmena i Hammarland inte är ändamålsenliga. Hallå! Eckerö har hållit på och byggt sitt servicehus i drygt ett halvt år. Det torde alltså inte vara någon hemlighet att vederbörande personer har vetat om hur Eckerö har planerat sin sjukvårdsmottagning. Jag tror inte att man genom att flytta hemsjukvården till Hammarland sparar några pengar till ÅHS. Detta på grund av att en stor del av tiden går åt till resor. Alla som kan den där biten bättre än mig vet att det måste vara personal från hemsjukvården som tar hand om patienterna. Personal inom den sociala sektorn i kommunerna får inte ge sjukvård, så därför kommer det att bli ett pendlande hela tiden mellan Eckerö och Hammarland. Det stod i tidningen att man har löst problemet ett år. Det efterlystes igår av ltl Raija-Liisa Eklöw en diskussion om en mera långsiktig plan över primärvården eller om det var över hela ÅHS. Jag tror att i sådana fall och på det sätt som det här har gått är det skäl att ha en diskussion. En del av möjligheterna att hålla landsbygden och randkommunerna levande är att man har en möjlighet till service. Det handlar sist och slutligen om så få euro av ÅHS:s totala anslag, så det måste kunna gå att omprioritera.

 

Från Ålands Framtid har vi en motion om sänkning av anslaget under 48.30.20 Verksamhetens utgifter. Från Ålands Framtid anser vi att vägunderhållets kostym är för stor när det också kan åta sig uppgifter i konkurrens med privata entreprenörer. Däremot anser vi att privata entreprenörer kan tas in för att sköta underhållet före landskapsregeringen och då kommer det att ske i konkurrens med det privata näringslivet. I den allmänna motiveringen står det att förändringsprocessen skall leda fram till att ett vägområde kan bjudas ut till privata entreprenörer senast 2007. Från vår sida ser vi gärna en snabbare takt på denna process. Det är inte samhällets sak att upprätthålla och bedriva verksamheter som privata entreprenörer kan utföra till en lägre kostnad. Jag hoppas att finansutskottet tittar på vår skrivning i motionen och beaktar den.

 

Ändring av detaljmotiveringen under moment 45.54.60: Från Ålands Framtids sida är vi inte emot överföringsledningen från norra Åland och Hammarlands kommuner, men vi anser att en del av anslaget som är upptaget i budgeten borde avdelas till andra avloppslösningar som planeras och eller är färdigplanerade. Vi vet att det finns kommuner som redan har färdiga projekt att sätta igång och därför föreslår vi att 200.000 euro frigörs för andra projekt. Jag kan bara se till min egen hemkommun där Eckerö kommun har varit föregångare vad gäller utbyggnad av avloppsnätet. Vi har byggt ett eget reningsverk. De har nu byggt en anslutningsledning till byarna Överby och Kyrkoby. För senaste utbyggnadsetapp fick man inget landskapsbidrag för utbyggnaden. I dag står de i beråd att sammankoppla 30-40 hushåll, allt bygger på att det inte finns medel från investeringsstöd för just den här utbyggnaden från landskapets sida. Det är tråkigt när man tillika vet att inom en snar framtid skall alla sådana här problemutsläpp vara lösta, så en privatperson står inför för att först kanske måsta investera i en dyr infiltreringsanläggning och sedan, ett två, tre år efteråt kommer ett kommunalt avlopp. Här behöver man alltså frigöra en del av medlen och inte ha dem låst i ett stort projekt. Man stoppar utvecklingen i övriga kommuner.

 

Ett nytt anslag under huvudtitel 45: Utredning av nytt stödsystem. Det här blir lite lokalpolitik och bypolitik, men tydligen råkar vi vara väldigt utsatta i Eckerö för vissa saker och man måste värna om sin region lite också i det här fallet! Det är så i de här fallen att det kan vilken dag som helst drabba andra kommuner. Därav motionerna.

 

Skrivningen i budgeten om att påbörja en reform av landskapsandelssystemet kommer att dra långt ut på tiden. Kommunernas ekonomiska problem är enligt vår uppfattning akutare än så. Kommunerna kan inte vänta på en eventuell kommunsammanslag utan här måste solidariteten mellan kommunerna snarast utvecklas så att vi solidariskt kan ta hand om våra behövande som kanske t.o.m. i extraordinära fall måste flytta mellan kommunerna. Därför föreslår vi ett anslag om 20.000 euro till en delreform av landskapsandelssystemet. Jag kan hänvisa till vårt fall i Eckerö. Jag tycker att det är ganska exempliferande för hur det kan drabba en kommun. I andra fall har här påpekats om alkoholmissbruket och kostnaderna för det. Eckerö kommun har en landskapsandel för socialvården på drygt 400.000 euro och större delen av den, nästan alltihop, går till specialomsorgen för ett visst antal klienter som vi har där. Landskapsandelen för dessa klienter är ca 67.000 euro, men kostnaden är över 400.000 euro. Vem som helst kan räkna ut att i längden när man får en sådan här kostnad på en enskild kommun går det på sikt i konkurs om man fortsätter, om man inte har några inkomster som kan bära upp.

 

Jag hoppas att finansutskottet tittar på det här.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

Ltl Brage Eklund tog upp flera angelägna saker. När det gäller konkurrensutsättning av vägunderhållet har jag precis samma åsikt. Det står senast 2007. Det betyder att man kan göra det fortare också. När det gäller landskapsandelssystemet och om ltl Brage Eklund läser budgeten ser han att vi har kommit överens med kommunförbundet, som representerar alla kommuner, att se över hela systemet för att få ett bättre system som är anpassat till särskilt de mindre randkommunerna, skärgårdskommunerna och liknande.

 

Det är bra att Ålands Framtid stöder de reformer som görs i pensionsfonden, idrottsgymnasiet och även frågan om biovärmekraftverk, men att säga att de här sakerna har kommit till på Ålands Framtids initiativ är lite magstarkt. Vi vet att under förra perioden, när inte Ålands Framtid var representerad här i parlamentet, diskuterades frågan om pensionsfonden och nu verkställer vi den utgående från vårt program. På samma sätt var det med idrottsgymnasiet där jag själv och Harriet Lindeman tog initiativ 2001, och nu verkställer vi det initiativet. Ltl Runar Karlsson jobbade under förra perioden med biovärmekraftverket och nu verkställer vi det. Det är alltså lite magstarkt att stå och ta äran åt sig för dessa projekt, men det är bra att vi har en samsyn i de här frågorna.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Inte tänker jag ta hela äran åt mig, men det är alltid en push när ett oppositionsparti kommer och stöter på sådana här känsliga punkter! Det kan vara lite känsligt att ge en del av äran åt dem, men jag frågar mig nog om alla de delar som nu räknas upp hade blivit så här snabbt verkställda om vi inte lite hade puffat på. Jag tror att vi kan dela på den delen i så fall, så det är helt okej!

 

När det gäller reformen om landskapsandelarna är det helt okej, men frågan är om det tar för lång tid. Det har ordnats speciallösningar av missbrukarvården för vissa kommuner som har haft extraordinära kostnader. Jag undrar om det i en delreform bör ses över för specialomsorgen. Det är tanken bakom motionen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!

Nej, ltl Brage Eklund, vi skall inte alls behöva vara rädda här att prata för våra randkommuner. Det är väl inte obekant för någon att vissa andra talar för sina kommuner, så nog tycker jag att det är bra att vi i randkommunerna någon gång höjer rösten lite. Jag kanske talade lite ironiskt om bypolitik i mitt förra anförande, men det tycker jag att vi har all rätt att göra och jag stöder helt det som ltl Brage Eklund sade om stängningen av rådgivningsbyråerna i randkommunerna. Kommunerna har inte blivit involverade i beslutet utan har ställts inför fullbordat faktum, att mottagningarna stängs. Jag vill också säga, att jag är inte så mycket emot centraliseringen för personalens del. Men det borde ändå i varje kommun finnas ett mottagningsutrymme, så det står ÅHS fritt att besluta om de vill samla personalen på ett ställe för kompetensens skull, men i varje kommun, i både Eckerö, Geta och Lumparland samt i Vårdö borde det finnas ett utrymme dit de som inte har möjligheter att ta sig till de centraliserade rådgivningarna lätt kan ta sig. Det är också en trygghet för åldringar att få komma mera regelbundet.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Jag får tacka ledamot Raija-Liisa för det stöd som hon ger för mina åsikter. Jag kan också förstå varför jag får stöd, för vi har exakt samma problem. Det är, som jag sade i mitt anförande, en del av den service som man kan ge ute i de små kommunerna, och dras den in är det klart att attraktionen att bosätta sig i randkommunerna försvinner. Då förstår jag inte att man går in för att centralisera. Ledamot Raija-Liisa nämnde centralisering av personalen, men jag tror att om man räknar över restid och resekostnader samt extra ersättningar som drabbas på grund av centraliseringen blir vinsten väldigt marginell, om det överhuvudtaget blir någon vinst. Jag tror att man bör titta noga på det där.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Vtm Harriet Lindeman, replik:

Fru talman!

När det gäller centraliseringen av primärvården och hälsovårdsmottagningarna var det en fråga som diskuterades ganska mycket i styrelsen. Särskilt när det gäller Eckerö vill jag påstå att någonstans har det gått fel på vägen i förhållandet mellan kommunen och ÅHS-organisationen och ledningen. Normalt brukar ÅHS:s styrelse komma i kontakt med detta via ritningar och sådant. Vi fick i ett tidigt skede stora ritningar som vi sade, att så här mycket behöver vi inte. Sedan hörde vi aldrig någonting av det och någonstans glappar det där, men det är sådant som händer och det behöver vi inte haka upp oss på s.a.s.  Varför man i dagens situation gick tillbaka till att hålla Eckerö beror på att det fanns bra mottagningsförhållanden där men också att det fanns en personalgrupp som var tillräckligt stor som var där och man skulle också ha varit tvungen att bygga om en del i Hammarland; då insåg man att i det här skedet åtminstone var det bäst att vidbli det tidigare. När det gäller centralisering överhuvudtaget är det så att man kanske inte kan se exakt på kommungränserna utan man måste kanske se på antalet kommuninvånare, ibland kan man ha lika långt till sin egen kommuns mottagning som till grannens kommuns mottagning, så det är inte kommungränserna alla gånger som avgör. Starten till centralisering finns redan i Godby, där varken Saltvik eller Sund har någon egen mottagning. Geta har successivt kopplats till Godby också på grund av det är en enda där och hon behöver avbytare och stöd i sin verksamhet. Någon form av samarbete över kommungränser också när det gäller det här måste vi nog ha i beaktande. Det är så att när vi sitter med en budget och vi skall hålla ramar så ser man på allting. Alla bäckar små… och alla säger, att det här är så lite, det betyder ingenting. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Man kanske inte skall gå in på så mycket hur det har skötts och vems fel det är i det här fallet, men så mycket kan jag säga i alla fall att den information som jag har fått av vår tjänstemän i Eckerö angående utrymmena så har det inte skötts rätt. Enligt den tjänstemannen har nog informationen gått fram, men det har inte funnits vilja att ta emot. Mera ids jag inte gå in i debatten hur det har kommit till. Det är bra om det kan rättas till och jag hoppas i längden att man kan göra ett lite längre överenskommelse än ett år, så att man inte hela tiden skall leva i ovisshet. Säkert har det felats från kommunens sida om information också, men jag tycker att avstånden är så korta ändå på Åland att det inte borde uppstå sådan här förvåning över att lokalerna var så fina! Hur lokalerna var i Hammarland borde inte heller vara förvånande för tjänstemännen. Angående centraliseringen och ksotnaderna förstår jag att man måste titta på alla ”bäckar små”, men då måste vi också ta en diskussion om hur vi egentligen skall ha det för våra randkommuner. Vi pratar här om centraliseringar, kommunreformer och kommunsammanslagningar. Är det här effekten av en sådan, att så fort det blir en storkommun är de yttre regionerna borta? Då förstår man nog rädslan i randkommunerna. Blir det en sådan  här effekt är det klart att man bromsar i det längsta

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

Jag tyckte att ltl Brage Eklund höll ett bra anförande. Jag kan instämma i mycket av det han sade. Jag vill kommentera frågan om förnybar energi. Vicelantrådet Jörgen Strand sade att flisvärmeverket var på gång redan 2002 före Ålands Framtid ens fanns som parti, åtminstone inte representerat. Jag var själv i kontakt med bolaget som håller på med det och lovade dem landskapsbidrag bara de skulle komma igång. Det är hemskt viktigt för Åland, både miljömässigt och även ur trygghetssynpunkt; det genererar arbetsplatser för glesbygden, framför allt är det konkurrenskraftigt nu när vi har ett högt oljepris. Det är jättebra att man stöder; det känns jättebra.

 

Fru talman! Jag måste också hålla med idén, fast det inte finns med i budgetförslaget, om att minska vägunderhållets summa med 200.000 euro och ge det till avlopp i stället, som man antagligen menar här med byte av pengar från vägunderhållet till avlopp. Det låter intressant och de tankegångarna hade jag tidigare, men det är inte möjligt att få igenom allt, så det tycker jag är bra. Får man inte med det nu borde man få med det i framtiden i alla fall.

Vi vet att Ålands Framtid är otålig, man vill att allting skall gå snabbt och man vill att diplomatin skall löpa klanderfritt. Det är så att i en demokrati måste det finnas diplomati. Det finns inte andra utvägar och inte vet jag Ålands Framtid har för andra mirakelmediciner för att nå snabbt fram på olika områden. Jag kan citera vad Winston Churchill sade för ungefär 40 år sedan: ”Demokrati är ett klumpigt sätt att styra ett land, men ännu finns det inte något bättre sätt”! Det tror jag gäller fortfarande.   (Från salen: ”men alternativen förskräcker”) Ltl Runar Karlsson: kanske det var det han sa!

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Det är ingen hemlighet att ltl Runar Karlsson har varit förespråkare av biovärmeverk och att han har jobbat för det. När vi tog upp vår motion ifjol gjorde vi det därför att vi såg att det inte fanns anslag i budgeten. Då puffade vi på. Detta på grund av det fanns intressenter som undrade varför anslaget har fösvunnit. Det är bara bra att det är med i årets budget tycker jag, men, som sagt, det kanske behöver få en liten push för att det skall öka och gå lite fortare. Inte är vi otåliga på det viset att allting skall ske i ett rapp. Nog vet jag hur processen fungerar när det gäller att få fram förslag i lagtinget. Jag är tacksam för att anslaget för biovärmeverk finns.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vtm Harriet Lindeman:

Fru talman!

I samband med ett replikskifte igår kunde jag konstatera att tiden inte räckte till, så jag ville återkomma. Det ena gällde smådjursmottagningen och det andra var lite diskussioner runt Gullåsen. När det gäller smådjursmottagningen fanns det en klar beställning från lagtinget att den skulle privatiseras. Inom ÅHS, framför allt i styrelsen, har viljan till en privatisering varit stor, vill jag t.o.m. säga. Vi har haft många möten, vi har haft mycket diskussioner - jag har åtminstone inte lämnat tanken på det ännu – och varför vi inte lyckades komma fullt ut den här gången var att när vi hade diskussioner med alla privata veterinärerna på Åland visade det sig att vi har ett problem, nämligen jouren. De som är privata vill inte ha ett jouransvar utan de vill jobba när de vill. Det är ju en del av det privata livet att få avgöra själva när de har sina mottagningar osv. Samtidigt måste vi ha veterinärer när det gäller nyttodjuren, som också skall ha jour. Det finns ganska lite nyttodjur i dag. De som finns är värdefulla och det är viktigt att de får veterinär när de behöver, men det är inte en full sysselsättning, så vi kan inte sysselsätta veterinärer med bara nyttodjur på dagtid för att sedan ha dem att göra jour. Bildar man en privat smådjursmottagning, vilket skulle vara mitt önskemål, och jag tror jag vågar säga hela styrelsens önskemål, skulle det vara att de också skulle delta och ta ett visst ansvar för jouren, men det vill de inte göra, åtminstone inte när det gäller nyttodjuren. Där har vi en ganska stor problematik, vill jag påstå, i det lilla åländska samhället, där man har ansvar för vissa delar, men inte för allt. Jag har kommit fram till att nu har vi försökt utreda det här med den resurs vi har inom förvaltningen och med de personer som finns där som på ett eller annat sätt också är en del av systemet, så skall man komma vidare, vilket jag tycker att vi skall göra måste vi antagligen anlita någon utifrån som kan se på det här med helt objektiva ögon och som  kan starta från noll utan att se sig själv i ett system som på något sätt ändå är mänskligt att man gör.

 

Vi skriver att vi fortsätter att se på förhållandet mellan den privata och offentliga veterinärvården. När det gäller smådjursmottagningen har vi sagt att den inte får kosta ÅHS någonting. Det måste komma in motsvarande inkomster som kostnaderna för smådjursmottagningen gör för ÅHS. Det skall vara ett plus-minus-noll-resonemang.  Ni som har smådjur vet att kostnaderna har blivit ganska mycket högre när man besöker smådjursmottagningen inom ÅHS. Det finns naturligtvis privata alternativ där jag inte är säker på hur kostnaderna är. Styrelsens åsikt är nog att vi måste jobba vidare med den här frågan. Den är tyvärr inte så lätt som jag skulle önska att den skulle vara.

 

När det gäller Gullåsen, förhållandet till kommunerna och vad som skall skötas och vad som eventuellt inte skall göras måste man komma ihåg att när Gullåsen byggdes ut i två etapper var det väldigt långt någon form av långvårdsenhet, som man kallade det för och det var kanske inte i det skedet så fokuserat på enbart geriatrisk sjukvård utan också för ett omhändertagande under ganska långa perioder i sen ålder när man var i behov av ganska mycket vård, så pass mycket, läkartillsyn regelbundet, att man bedömde att de institutioner som fanns i socialvården inte mera kunde handha den. Vi vet också att det är en salig blandning i dag mellan dem som finns på institutioner och på Gullåsen. Utgående från det och de diskussioner som i dag förs ganska mycket i kommunerna om vem som skall tas hand om hand och skötas var, så tror jag att det är dags. Tyvärr är landskapsregeringsledamoten Gun-Mari Lindholm som har hand om det här ute, men vill jag minnas att man också där har börjat se på de här frågorna. Jag tycker att det är landskapsregeringen som måste ta ett helhetsgrepp över hela förhållandet mellan kommunernas ansvarsområde och ÅHS. Nu har det byggts ut undan för undan. Gullåsen har sina platser kvar. Vi vet hur kommunerna går till mötes med omsorgshem, serviceboende. Vi har institutionerna kvar: De gamlas hem, Trobergshemmet, Sunnanberg är en institution. Det har hänt så mycket om man ser det i backspegeln, så jag tror att vi borde på något sätt få komma till grunden och se: hur villl vi ha det utgående från situation som har uppstått i dag undan för undan. Där tycker jag att det är inte bara ÅHS:s skyldighet, det är inte bara kommunernas, utan vi måste ha en gemensam syn på det här och där är utan vidare landskapsregeringen och social- och miljöavdelningen en lämplig plats där man borde se på helheten, hur vi skall gå vidare i de här frågorna. Jag vet att det pågår sådana diskussioner. Det är en stor utmaning, för det är en stor grupp människor och det är viktigt att det sköts på rätt plats och skall Gullåsen mer än en typisk geriatrisk avdelning tror jag kanske inte att vi skall ha så många platser som finns där i dag. Det finns säkert behov av de här platserna på olika sätt, men kanske inte på det sätt de är i dag i så fall.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Jag måste erkänna att jag inte riktigt hängde med i förklaringen om varför det är så problematiskt att privatisera smådjursmottagningsverksamheten. Det måste väl principiellt vara så att ÅHS anställer veterinärer för tillsynen av nyttodjuren. Det är utgångspunkten. Av någon anledning som inte jag känner till har under åren dessa veterinärer börjat jobba med en smådjursklinik inom ÅHS:s ram och hur det beslutet har kommit till och på vilka grunder känner jag inte till, men jag får den känslan att det har blivit som om det var ÅHS:s uppdrag att också ta hand om de här smådjuren. Det kan inte vara ÅHS:s uppgift enligt lag. Nu säger vtm Harriet Lindeman att man måste utreda detta mera och att styrelsen vill gå vidare med den här frågan. Lagtinget har beslutat att det skall privatiseras. Det är inte fråga om något mera utan frågan är när. De problem som finns där – jag vet inte om jag är sjukligt misstänksam – men jag tror att det är så att det här är ett sätt att tjäna ganska mycket extra pengar på samhällets villkor i stället för att jobba med det man är tillsatt för. Det skulle vara jour för dem som har nyttodjur och som behöver expertisen också andra tider på dygnet.

 

Vtm Harriet Lindeman, replik:

Fru talman!

Nej, jag förstår mycket väl att man inte begriper, för det tog länge innan jag själv gjorde det och jag är inte säker på att förstår alla långdanser ännu. I grunden finns ett avtal som är verkligt krångligt. Jag brukar säga många gånger att jag trodde att vårdavtalen var de svåraste, sedan kom jag underfund att läraravtalen var minst lika svåra, men jag tror att det här är nästan det som toppar alltihopa, för deras lön bygger på att de skall ha mottagningar. Ger man dem inte mottagningsmöjligheter måste man få ett grundläggande annat lönesystem. Det är tanken. Förr hade vi ett par, tre veterinärer som kunde fara runt och var fullt sysselsatta med nyttodjur, men det är inte verkligheten i dag. Tyvärr, kan man säga. Man skulle önska att det skulle vara på det här sättet. Kärnan och problemet här är jourverksamheten som vi har skyldighet till och då måste vi ha ett antal veterinärer. Vi kan inte ha en att bara hålla jour. Det är lite som med hälsovårdarna i skärgården som skall göra jourarbete: vi måste också ha en arbetsuppgift under dagtid åt dem för att utnyttja, om vi skall uttrycka det så, deras arbetstid på rätt sätt. Skulle vi komma så långt, vilket jag hoppas, att det skulle bli tillräckligt många privata som skulle delta i jouren, vi kunde t.o.m. betala dem för jouren så skulle det inte vara något problem, men hittills har vi inte lyckats övertala dem, de vill ha sin frihet, de vill inte göra jourarbete.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

Först vill jag säga att jag tycker att vtm Harriet Lindeman gör ett utmärkt jobb på sin post, och det tyckte jag redan för ett år sedan när hon blev tillsatt. Det har visat sig att hon fortsätter bra med det; speciellt när det gäller smådjurskliniken har man tagit itu med problemet och tydligen infört full kostnadstäckning vilket är ett steg och det är bra, då är inte samhället med med skattemedel och subventionerar det. Jag tror också att vtm Harriet Lindeman reder upp det här och att det en dag blir privatiserat. Det är säkert jättekrångligt att göra det i och med att det finns många åtaganden enligt lagen som man måste göra, men jag litar till fullo på att vtm Harriet Lindeman reder upp det här så att vi en dag har detta helt privatiserat.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman!

Inte vill jag ifrågasätta vtm Harriet Lindemans arbetsinsatser på något sätt, men när lagtinget har beslutat att smådjurskliniken skall privatiseras är den främsta uppgiften att verkställa den. Är det så att det finns för mycket personal i det här sammanhanget är det väl legitimt att man också ser över den verksamheten. Det som gjorde mig mycket överraskad var att helt plötsligt en dag fick man läsa, efter det att lagtinget hade tagit beslutet, att en ny klinik har öppnat i Jomala. Jag har väldigt svårt att förstå hur man på det sättet kan frondera mot lagtingets beslut.

 

Den andra frågan gäller Gullåsen. Så länge intagning sker på medicinska kriterier är Gullåsen att betrakta som en inrättning under ÅHS. Så är ju inte fallet. Det här är en sak som måste redas ut och kommunerna har mycket synpunkter i det här avseendet, men framför allt är det också så att priset som belastar kommunerna för Gullåsen-tjänsterna de facto är 35 procent högre än avgiften vid De gamlas hem och vid Trobergshemmet. Samtidigt är det också så att verksamheterna får allt mer identisk karaktär eftersom det inte är bara sociala aspekter att ta hänsyn till när det gäller De gamlas  hem och Trobergshemmet, utan i stor utsträckning, på grund av att vi klarar av att leva länge, får det också allt mer behandlande karaktär av sjukvårdsinsatser. I resonemanget mellan landskapet och kommunerna har vi diskuterat detta och vi har det på en agenda där vi har gett våra avsiktsförklaringar från kommunernas sida. Jag hoppas att vi långsiktigt skall hitta en bra lösning på det här så att vi kan renodla verksamheterna på ett korrekt sätt.

 

Vtm Harriet Lindeman, replik:

Fru talman!

När det gäller Gullåsen är vi helt överens i de tankarna. Det är så att vartefter De gamlas hem och Torbergshemmet – framför allt de stora institutionerna, men säkert också på Sunnanberg – höjer vårdkvaliteten och anställer mer personal, kostnaderna stiger, så stiger med automatik också det vi betalar till Gullåsen, fast vi börjar närma oss vårdkvaliteten på våra ställen. Vi är helt överens om vi är tvungna att hitta en lösning.

 

När det gäller frågan om varför det öppnades en ny smådjursmottagning var orsaken att vi blev uppsagda från den förra. Jomala kommun skulle själv ha en. Det fanns tidigare en i Mariehamn och en i Jomala. Vi blev uppsagda från den i Jomala och då slog vi ihop till en enda i stället för att ha två. Det var i ett tidigt skede och var alltså bara ”ersättande”.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapregeringsledamoten Gun-Mari Lindholm, replik:

Fru talman!

Jag uppfattade att det i vtm Harriet Lindemans anförande fanns en fråga om initiativ från regeringen för att befrämja samarbetet mellan hälso- och sjukvården å ena sidan och socialvården å andra sidan. Vi har i november i år tagit ett beslut om att tillsätta en kommitté med uppdrag att kartlägga de områden där socialvården och hälso- och sjukvården kunde samarbeta effektivare samt komma med förslag till förändringar i syfte att trygga och förbättra patientsäkerheten och eventuellt uppnå ekonomiska inbesparingar. I uppdraget ingår också en genomgång av gällande lagstiftning. I kommittén ingår som ordförande Eivor Nikander från avdelningen, en från vårdinstitutet, två stycken från primärvården inom ÅHS och tre stycken från socialvården, från Lemlands kommun, från Mariehamn och en från Eckerö. Uppdraget skall vara genomfört inom mars månad 2005. Det här är i enlighet med regeringens handlingsprogram och också en tydlig politisk beställning. Jag tror också att det finns en beställning ute bland ålänningarna. Det här är ett angeläget område, där samarbete behövs.

 

Vtm Harriet Lindeman, replik:

Fru talman!

Jag håller med om att det är en tydlig politisk beställning och jag tror också att det är ålänningarnas beställning, det vill jag understryka. Jag är osäker på vilket sätt man i arbetsgruppen kommer att också fundera runt frågorna om institutionerna: Gullåsens förhållande till dem som hör till kommunerna och den sociala verksamheten. Jag tror att om det inte finns med kanske man skulle utöka mandatet eller, om man bedömer att det är ett så pass stort projekt, att man vill göra ett eget projekt. Jag tror att det är viktigt att det görs, för det förs mycket diskussioner och funderingar ute i kommunerna, också inom ÅHS, så vi måste antagligen sätta allt på bordet och fundera var saker och ting hör hemma mellan kommuner å ena sidan och ÅHS å andra sidan.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Dennis Jansson:

Fru talman!

Den årliga fördelningen av pengar är tillända. Ett mycket bra samarbete mellan de borgerliga och mittenpartierna har resulterat i att ordningen är återställd och budgeten är i balans. Man kan ur detta digra dokument utläsa att de sammanlagda intäkterna uppgår till 250 miljoner euro. Detta är vad man uppskattar att skall flyta in under året. Som tidigare sagts har vi väldigt begränsade möjligheter att påverka våra intäkter. En tillfällig kris i den finska ekonomin kan slå mycket hårt mot den åländska välfärden. Utgifterna ägnar vi år efter år all vår energi åt. Vårt stora arbete här i lagtinget handlar om att strida om hur alla pengar delas ut och till vilka mer eller mindre nyttiga verksamheter som får för lite eller får för mycket. Ibland kan man få uppfattningen att det är samhället som är den stora entreprenören. Politikerna vill bygga det ena och det andra och framstå som duktiga i sina väljares ögon.

 

Fru talman!

Mitt anförande i dag kommer att handla om framtiden med fokus på intäkterna: hur skall Åland åter sättas i fokus så att framtidstro igen uppstår på Åland så att nytt kapital ånyo vågar placeras i stora privata satsningar.

 

Bästa kamrater! Vi har i dag mycket goda tider med låg arbetslöshet och en samhällsservice av absolut toppklass. Åland är ett fantastiskt samhälle att växa upp i. Våra barn kommer att ha svårt att förstå hur bra vi egentligen har det. Jag blev själv ofta kallad bortskämd av mina syskon när jag som sladdbarn växte upp på under det blomstrande åttiotalet. Och visst var jag väl det! Jag har fortfarande inte riktigt fattat hur bra vi har det här på Åland.

 

Vårt självstyrelsesystem har gjort att utvecklingen i ett långt perspektiv stadigt varit uppåt för Åland. Utan självstyrelsens möjligheter och ålänningarnas stöd skulle vår sjöturism inte ha den dragningskraft den har. Våra rederier Viking Line, Birka Line och Eckerölinjen skulle heller inte kunna fortsätta att locka med kryssningar till låga priser och försäljning av skattefria varor om inte vårt självstyrelsesystem utnyttjats för ändamålet. När det finns marknadsförutsättningar och möjligheter att få avkastning på kapital växer entreprenörskapet och nya näringar och aktörer uppstår. På Åland har vi jobbat flitigt för att skapa förutsättningar för en näringsgren: sjöturismen. Sjöturismen har expanderat mycket kraftigt och nya utländska aktörer har tillkommit eftersom det inom sjöturismen finns stora förtjänstmöjligheter. Inom sjöturismen är tack vare självstyrelsens skatteundantag alla inköp skattefria, arbetsgivaravgifterna är halverade och all försäljning är befriad från mervärdesskatt eller s.k. konsumentskatt. Landturismen på Åland har stadigt nedåtgående siffror. Luras inte av sjöturismens inresandesiffror utan läs statistiken från hotellövernattningarna! Alla företagare på Åland måste betala upp till 22 procent mervärdesskatt på alla inköp för sin verksamhet och alla kunder måste betala upp till 22 procent mervärdesskatt på det de köper från de åländska företagen. De landbaserade företagen måste även betala fulla arbetsgivaravgifter för sina anställda. I den ökande konkurrensen med nya icke-åländska rederier inom sjöturismen slåss man om resenärerna och erbjuder t.o.m. gratis Ålandskryssningar för att fylla tusentals hotellrum dagligen ombord på fartygen.

 

Vad ger detta lågpriskrig om Ålandskryssningar för bild av den åländska landturismen? Finns det överhuvudtaget någon som hinner notera den åländska landturismen? Kan Ålands landturism i längden klara sig i konkurrensen mot den subventionerade sjöturismen eller är landturismen utrotningshotad? Vill vi ålänningar att det i framtiden skall finnas möjlighet för våra barn att starta, bygga upp lönsamma nya företag på Åland eller är det bättre att flytta bort, där skattegränshinder inte finns, där the European dream, fri handel över gränserna, är verklighet, dvs. VAT-nummer är en verklighet?

 

Som argument för sjöturismen förs nu fram att lönekostnaderna för finländska och svenska rederier är skyhöga jämfört med estniska rederiers löner. Detta är sant och fruktansvärt problematiskt för de åländska rederierna. Men vart försvann den åländska landturismens konkurrensnackdelar och höga priser och höga lönekostnader? Är inte även den åländska landnäringen hotad? Skall vi folkvalda politiker här i Ålands lagting kämpa och skapa framtida förutsättningar för att utländska rederier skall dra profit av att utnyttja vårt skatteundantag eller skall vi se om vårt hus och se till att även våra icke-flytande näringar och landturism får ekonomiska förutsättningar att utvecklas och blomstra, som de gjorde på sjuttiotalet, igen?

 

Ingen, ingenting behöver utesluta det andra. Vi vill att den åländska rederinäringen skall ha de möjligheter den har i dag, men vi vill knappast att vår landbaserade näring körs i absolut botten. Vilka åtgärder har dryftats i lagtingets korridorer för att få till en förändring i denna olyckliga trend med utrotningshotad landturism?

 

Jag skall nämna tre konkreta exempel där vi med hjälp av självstyrelsen som bas åter kunde skapa framtidstro hos vår kommande generation i stället för att enbart ge konstgjord andning till våra gamla:

 

  • Övertagande av beskattningsrätt för att möjliggöra att vinst i åländska företag får återinvesteras obeskattat tillbaka i företagen. Denna möjlighet har redan de estniska förtagen i dag.
  • Åland övertar vissa delar eller hela mervärdesskattesystemet alternativt att landnäringen med rikets goda vilja befrias i sin helhet från mervärdesskatt. Skattegränsen finns redan, så byråkratin skulle minska kraftigt och landnäringen fick konkurrera på lika villkor.
  • Landskapsregeringen skulle betala samtliga rederier 2 euro för varje passagerare som stiger av på Åland. Landskapsregeringen skulle samtidigt ta en passageraravgift på 2 euro för varje som passerar Åland ombord på kryssningsfartygen.

 

Detta skulle skapa ett intresse för nuvarande och framtida rederier att investera i landturismen. Det eventuella överskottet från passageraravgifterna skulle investeras i det åländska näringslivet. I dag finns redan en laglig möjlighet för landskapsregeringen att ta en passagerarskatt på 2 mark per passagerare.

 

Jag hoppas att detta anförande väcker till liv diskussioner om hur Åland skall bli synligt igen, en diskussion om var vi skall lägga vår energi i att skapa förutsättningar med hjälp av självstyrelsen. Vill vi ha ytterligare utveckling i kryssningstrafiken på Åland eller vill vi skapa förutsättningar att nu börja bygga nya snygga kryssningsfartyg på landbacken? Åland lever inte längre under hot om att bli utan trafik. Vi lever under hot om att vi har för mycket trafik.

 

Landskapregeringsledamoten Gun-Mari Lindholm:

Fru talman!

Igår hade ltl Göte Winé ett anförande som åtminstone delvis rörde missbrukarvården. Jag försökte i en replik ge regeringens syn på frågan, men på två minuter avverkar man inte så väldigt långa, djupa inlägg, så därför begärde jag ordet och jag skall försöka redogöra för hur man har gjort från regeringens sida i detta angelägena ärende. Jag vill säga att det görs en hel del, men mycket kan göras ännu och det tror jag att vi alla är överens om. Inom det här området speciellt går det aldrig att luta sig tillbaka och säga att nu har vi gjort vårt, vi har gjort vad vi har kunnat, det här är tillräckligt; det går inte att göra det, för det finns alltid någonting att göra. Eftersom det har med människor att göra finns det alltid någon som känner att det inte är tillräckligt, det hör liksom till människans natur att man inte är nöjd med specifikt det som görs. Det kunde göras på något annat sätt, och det är vi helt överens om. De signalerna har också kommit till mig. Men det som jag blev väldigt förvånad över var ltl Göte Winé i går sade att man från utbildningssidan inte visste om detta. Det tycker jag är väldigt alarmerande och jag vet inte vem som har sagt det, men jag skall försöka förklara i alla fall på vilket sätt man från utbildningens sida är med.

 

Vad gäller följande års budget inom detta område finns det för det första en summa upptagen. Den har varit på tapeten flera gånger här redan. Det är 250.000 euro specifikt för ekonomiskt stöd till kommunerna och också för den mycket uppskattade insatsen från regeringens sida: den tredje ungdomsbehandlartjänsten i Mariehamn. För den har vi fått en väldigt bra feed-back och jag är glad för att vi också inför nästa år kan ha den här tjänsten med. Det finns ytterligare skrivningar i budgeten som går längre än 250.000 euro, där man säger att speciellt kommuner med en svag ekonomi, en som har svårt att klara av just ekonomin, om det är så att det är en eller flera ärenden angående missbrukarvården. Det kan man förstå, för har man inte haft någon person som har behövt den vården, man har inte budgeterat under många, många år och helt plötsligt skall det finnas den här extra summan som inte är en alldeles liten summa, så blir det kämpigt och på det sättet skall man försöka att under året också utarbeta ytterligare någonting utöver de 250.000 euro som finns.

I den kommande socialvårdsplanen har vi tagit upp speciellt familjernas betydelse. Det här är en fråga som jag själv tycker att är väldigt väsentlig och som är svårhanterlig från åtminstone myndighetens sida, för det är också ett problem för familjer som är berörda av det här för många känsliga ärendet att inför myndighetspersoner, politiker, blotta sin familjesituation, men på något sätt måste man kunna involvera familjen mer än vad man har gjort hittills.

 

Från regeringens sida direkta åtgärder är naturligtvis alla de verksamhetsmedel som går ut från penningautomatmedlen. Det finns budgeterat nästan 1,8 miljoner euro. En stor del av de pengarna går direkt till verksamheter som har med förebyggande av missbrukarvård att göra. Den går till olika organisationer och föreningar. Det här året 2004 lade vi tyngdpunkten på just verksamheter som har alkohol och narkotikaförebyggande verksamhet. Vi har också varit med och aktivt drivit igenom de resurser som finns - alltså de personer som finns på avdelningen – det restaurangprojekt som nämndes igår, att förbereda och hjälpa restaurangpersonal att ha hand om alkoholpåverkade besökare. Vi har också haft en projektanställd som har jobbat med attitydförändringsarbete, ett projekt som har gått ut på, dels för hälso- och sjukvårdspersonal, men också för patienter, klienter, att inse sitt intag av alkohol och kanske på det sättet jobba med sina attityder till detta.

 

En stor och viktig sak är, dels direkt men också indirekt, de olika ekonomiska stöd som vi har gett till olika projekt i skolorna. Det gäller också vårdinstitutet, som har fått ett ekonomiskt stöd för att kunna ha Prime for Life i sin utbildning. Åttorna i högstadiet har haft ett filmprojekt där man i sin undervisning har jobbat fram en liten filmsnutt som har gått ut på att man skall tacka nej till droger. Det var också en tävling och bästa bidraget fick en resa till Färöarna. Det var ett nordiskt projekt som man också hade gemensamt med andra nordiska länder. Det är för övrigt ett väldigt stort och bra samarbete som man har runt de här frågorna i nordiska sammanhang och där också tjänstemannen från avdelningen Synnöve Nordas har varit väldigt aktiv.

 

Andra saker som man har gjort i de olika skolorna är att man har haft Prime for Life-utbildning, man har haft SANT. Då tycker jag att det är lite konstigt att man säger, från förmodligen utbildningssidan, att man inte är med i det här, man har inte känt till alkohol och narkotikapolitiska programmet, eftersom man dessutom sitter med i den styr- och referensgrupp som man har för programmet, där ansvarig ledamot alltid har varit, avdelningschefen alltid har varit med och byråchefen för skolbyrån Stina Colerus också har varit med på en del möten.

 

Det som jag själv tycker att är ett ganska besvärligt område är alkoholtillstånden och serveringstillstånden som man nästan per automatik har gett från landskapets sida, där man vid alla möjliga och omöjliga tillfällen alltifrån litteraturdagar, till filmfestivaler, till idrottsliga sammanhang har fått serveringstillstånd. Jag börjar tycka att det här börjar bli lite väl mycket och det börjar kännas jobbigt att ta de här besluten eftersom man har sagt i det alkohol- och narkotikapolitiska programmet att barn- och ungdomsmiljöer inte skall beviljas utskänkningsrättigheter. Droppen som fick bägaren att rinna över var när man vid fotbollsmatchen i Mariehamn gav utskänkningstillstånd och där Mariehamns stad också gick in för det via sin fritidsnämnd, trots att man från stadens sida, när det alkohol- och narkotikapolitiska programmet skulle till, sade till social- och miljöutskottet att speciellt barn- och ungdomsmiljöerna skulle befrias från det och att man också i idrottsliga sammanhang har gått in för att ta en sådan här drogpolicy. Då tyckte jag: vad är det vi skall räta oss efter, vi måste ha någon slags riktlinjer. Med anledning av det har tillsatts en tjänstemannagrupp som utreder lagstiftningen på området och efter politiska signaler från min sida jobbar fram ett dokument som skall säga var och när det är lämpligt och när det är mindre olämpligt att göra det här. För mig skulle det vara bra om man redan ”i dörren” skulle kunna säga när någon frågar: kan vi få utskänkningstillstånd vid det här evenemang, att det finns ett dokument som säger, att nej, det här är en tillställning av den här karaktären, så ni behöver inte ens göra er besvär att lämna in för det faller innanför de här dokumentens intentioner.

 

Jag har tidigare nämnt styr- och referensgruppen och den känner säkert alla till. Det är någonting som finns explicit för det alkohol- och narkotikapolitiska programmets förverkligande. Gruppen består av representanter från länsstyrelsen, från tullen, polisen, hälso- och sjukvården, från de sociala myndigheterna och från utbildningssidan, där man har tre representanter, så om det inte sedan har fungerat neråt tar jag inte det på mig i alla fall, det är någon annans ansvar.

 

Vi har försökt kartlägga hur situationen ser ut i samhället under hösten. Vi har besökt de olika verksamheterna som man kommer i kontakt med vid ett missbruk: avgiftningsenheten, sociala myndigheterna, polisen, tullen. Vi har fått förevisning om de olika hundarnas arbete t.ex., som jag själv tyckte var väldigt intressant, hur jätteduktiga de är. Före årsskiftet har vi dessutom planerat att träffa en föräldragrupp. Det här har jag velat, men jag undrar om det är möjligt, vi får se hur många föräldrar som ställer upp på det här, men åtminstone från vår sida skulle det vara väldigt givande att få denna feed-back: hur den gruppen som verkligen lever i det här upplever den insats som vi har. Den kanske inte är rätt, vi kanske gör det på fel sätt, men det är väldigt väsentligt att man får in den här informationen. Någonting som också har varit på tapeten och som jag också bjöd in motsvarande ansvarig person i Finland,  omsorgsminister Hyssilä, för att diskutera överenskommelseförordningen, som trots många påstötar och många, många år inte har kommit till stånd. Det finns en ny utfästelse att det skall skötas under det här året. Vi får se om man lever upp till det, men gör man det inte så är det ett nytt besök i januari. Det kan jag lova i alla fall. Det skulle vara en viktig del att få löst på Åland att man snabbt kan angripa när det behövs. Det här uppfattade jag också vid det möte som var här i salen för ett tag sedan att det var en väldigt angelägen fråga att få löst för att man inte skall kunna skriva mediciner till personer som absolut inte behöver dessa preparat.

 

Glädjande nog, kan vi säga, har alla gjorda insatser gett effekt. Den senaste undersökningen visar på att missbruket bland ungdomar har gått ner. Det här var väldigt glädjande för oss som deltog i det nordiska mötet på Island där vi kunde berätta det här och kanske lite skryta om det i ett nordiskt sammanhang i alla fall. Jag tror att tendensen överlag är den här vägen, att det håller på och går ner, men trots det gäller det att fortsätta arbeta, för det är det som tydligen visar att det har gett effekt när missbrukandet har gått ner och då är det väldigt viktigt att man fortsätter på den inslagna vägen, att vi inte lutar oss tillbaka och tycker att nu har vi gjort vårt.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Fru talman!

Tack ledamoten Gun-Mari Lindholm!  Till det sista du sade vill jag nästan ställa mig upp och skrika: bravo, bravo! Igår berättade jag vem som hade sagt vad om vi tittar på det här med utbildning, så det borde du veta nu. Jag berättade också i vilket sammanhang det var. Det var just det här med att grundskolorna skall vid årets slut lämna en verksamhetsberättelse till utbildnings- och kulturavdelningen över vilka drogförebyggande insatser som vidtagits i skolan under året. Det står klart och tydligt här och det var tyvärr så att ingenting är gjort och att de inte visste om det. Vi lämnar det här bakom oss och vi hoppas att det blir bättre, så kanske de av dessa tre år gör det i ett år i alla fall.

 

Jag tycker att det är bra att landskapsregeringen går in och hjälper kommuner ekonomiskt vid vård utanför Åland. Vad skulle hända med en kommun om de skulle få fyra-fem stycken ungdomar som måste in på behandling till Sverige? Det är ingen omöjlighet att det skulle finnas fyra-fem stycken ungdomar i en kommun som skulle hamna dit, för tyvärr finns det så pass många ungdomar som håller på med droger i olika kommuner. Visserligen inte i alla, men i någon enstaka kan det finnas. Det är en annan sak hur vi skall lyckas störa ungdomarna när de håller på i förälskelsefasen, för det går inte att säga åt dem att nu bör du sluta med droger, utan det här måste in och störas, det måste in och jobbas och det är därför jag mycket uppskattar din avslutning på ditt anförande.

 

Tillbaka till filmen Bra att jobba med droger som hade gjorts, men vad händer med den? Läggs den på is eller kommer det att göras någonting mer?

 

Landskapregeringsledamoten Gun-Mari Lindholm, replik:

Fru talman!

Jag tycker att det är bra att vi i ett så här väldigt angeläget ärende kan vara överens, för det är för allvarliga saker att vi skall börja politisera ett sådant här område. Jag upplever att vi har en enighet i salen angående det här, så det är jag väldigt tacksam för och det visar på en mogenhet från de politiker som uttalar sig på det sättet tycker jag, så det tycker jag är roligt. Vad gäller filmen kan jag faktiskt inte svara vad man kommer att göra, men jag hoppas att den skall leva kvar och att det  här projektet skall kunna fortleva, att man kanske kan ha det här som ett projekt som är återkommande. Det var väldigt roligt att se de olika filmerna och jag är hemskt glad för det engagemang som eleverna visade. Det är inte bara på film man lär sig att säga nej, utan jag tror också att man jobbar upp ett eget självförtroende för att kunna säga nej.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

Ledamoten Gun-Mari Lindholm tog upp hur kostnadsbelastningen skall utjämnas. Det har ju här i salen under debattens gång visat sig att många kommuner de facto har väldigt stora svårigheter med kostnaderna för missbrukarvården. Därför blir jag också lite grann förvånad när jag läser den i dag för oss utgivna socialvårdsplanen 2005-2009, där landskapsregeringen ”avser att under kommande år utreda hur missbrukarvården och dess finansiering bör ordnas så att kostnadsbelastningen utjämnas”. Jag tycker att landskapsregeringen inte ger ett riktigt klart besked. Gäller det för 2005 eller är det för en längre tid som man ånyo skall börja utreda frågan? Jag vill samtidigt säga att man behöver försnabba processen, men ytterligare det som jag var inne på igår: det här är ett ärende som kommer upp i socialvårdsplanen, en socialvårdsplan som vi inte har någon möjlighet att diskutera nu i samband med budgeten, där just de här väsentliga frågorna angående missbrukarvården de facto tas upp. Vi har i lagtinget ingen möjlighet att diskutera detta nu i samband med budgetbehandlingen eftersom socialvårdsplanen kom i dag. Det tycker jag att är en klar misshällighet.

 

När det gäller frågan om alkohol- och serveringstillstånd och den problematik som ledamoten Gun-Mari Lindholm beskrev i samband med beviljande av tillstånd och liknande är det här en svår verksamhet, men det visar också klart och tydligt vilket problem det skulle bli om vi skulle följa landskapsregeringens mål att överta alkohollagstiftningen. Nu har ledamoten Gun-Mari Lindholm problem bara med alkohol- och serveringstillstånd. Vad skulle hända om vi tar över hela lagstiftningen?

 

Landskapregeringsledamoten Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Som ett svar på frågan som jag förstod att ltl Christian Beijar hade angående skrivningarna i socialvårdsplanen är nog den politiska intentionen i regeringen att det här skall gälla framdeles också, inte bara för ett år, men vi har inte kunnat säga någonting eftersom vi inte har det underlag som vi hade hoppats att skulle finnas i skrivande stund. Men det kommer säkert att komma ut i både de enskilda kommunerna och i kommunförbundet så att man på det sättet har möjlighet att se det, men det finns en vilja och den tror jag på i det här sammanhanget. Det är viktigt att man har en kontinuitet i de här frågorna, så jag tror nog att vi har samma förhoppning i det här ärendet.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

 

 

 

Ltl Göte Winé:

Fru talman!

Jag ställde igår en fråga till ledamoten Lars Selander om varför inte Sund får fullt ut med landskapsandelar för tillbyggnaden av Sunds skola. Det är beklagligt att han inte är här, för jag har ganska många frågor.

 

Det har aldrig tidigare varit bekymmer att bygga till skolor, men nu helt plötsligt drar man åt svångremmen. Visst hade vi i Sund stora drömmar om att bygga en stor skola med datasal, syslöjdsal och kunna få ha enskilda salar, men även vi landar på jorden någon gång, även om det kan göra ont. Nu har vi försökt få till en skola med maximalt utnyttjande. När jag pratade med Sund igår sade de att skulle de ha passat på och byggt drömprojektet, då var man lovade 60 procent. Men, snälla landskapsregeringsledamot Lars Selander, det har väl aldrig tidigare varit bekymmer för Geta, Rangsby, Ödkarby och Godby att få fullt stöd. Men nu skall man börja bråka och inte ge tillräckligt med stöd. Är detta någon politisk markering på något sätt att man vill börja göra det just nu eller har vi i Sund inte de rätta kontakterna?

 

Vidare sade landskapsregeringen tidigare att man skulle bygga så att man inte bygger salen för ett enda ändamål, och det är någonting som vi väl har tänkt på. Vi har drömmen om att kunna utnyttja matsalen även till en liten samlingsplats för information till sundsborna, i samband med information eller någon annan träff.

 

När företagshälsovården var dit och gjorde en kontroll av den nuvarande fastigheten var de inte riktigt imponerade av matsalsstorleken, och även köket måste vi göra någonting åt snarast.

 

Landskapsregeringesledamoten Lars Selander sade att matsalen blir alldeles för stor, men är det inte bättre att ha en liten marginal uppåt för en eventuell ökning än att vi måste bygga ut 2010 och begära ännu mera pengar!

 

Inflyttningen till Sund är i en positiv trend; bl.a. har vi sålt sju bostadstomter i Prästö och även andra tomtförsäljningar ligger under planering. Jag tycker också att det är synd att landskapsregeringesledamoten Lars Selander inte tar sig tid att stanna kvar och lyssna när Sunds kommun kommer och vill uppvakta just utbildningsavdelningen för att förklara sina synpunkter och få höra hans synpunkter. Landskapsregeringesledamoten Lars Selander skulle gärna få fara till Sunds skola och förklara för de elever som sitter och äter i klassrummet varför de gör det och inte kan äta med sina andra skolkamrater. Landskapsregeringen vill att eleverna skall äta i flera matlag. Men, snälla landskapsregeringesledamoten Lars Selander, måste vi i Sund anställa mer personal och öka vår offentliga sektor för att lyckas åstadkomma detta? Är det inte ett litet överdrivet petande i sakfrågan om utbildningsavdelningen nu helt plötsligt vill gå in och statuera ett exempel för just oss!

 

Kära lagtingsledamöter! Nog måste ni hålla med om att det är lite i minsta laget när landskapsregeringen säger att ombyggnaden av Sunds skola, som i dag har 94 elever plus personal, får kosta max. 550.000 euro mot jämförelsen 940.000 euro som vårt ombygge kostar i dag. Vi har en matsal som just nu får rymma 110 personer med den planerade byggnaden. Brandskyddet tillåter inte fler än det. Ni kan inte mena att det är för stor matsal när vi i dag har 94 elever! På vilka premisser menar landskapsregeringen att Sunds skolas matsal är för stor? Det skulle vara intressant att veta. Vi har nämligen inte fått det förklarat för oss. Jag vet inte om man kan jämföra ombyggnad och renovering av skolor, säga att det är olika lägen och vad man gör för renoveringar, men jag kunde inte låta bli att titta och tog ett exempel, Ödkarby skola med 76 elever plus personal; deras matsal ligger på 90 kvadrat och då är det ett bygge som kostade 3,6 miljoner euro, och det kan jag säga, att det hade inte blivit billigare att bygga i dag.

 

Bästa landskapsregering och utbildningsavdelning! Lägg nu prestigen åt sidan och ge även Sunds landskapsandelar fullt ut! Det är trots allt barn i sju-tolv års åldern som vill äta och leka tillsammans.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

Jag kan inte Sundsfallet specifikt, men rent generellt har landskapsregeringens målsättning varit att man skall gå tillbaka till de normer som verkligen gäller, man skall ha det utgående från enhetspriser, ytor och vi vill få bort godtycket där man behandlar kommuner olika. Linjen skall framöver vara att alla skall behandlas lika och det skall vara ändamålsenliga utrymmen både vad gäller undervisning, matsalar och liknande. Vi skall komma ihåg att det är lätt att förbygga sig och därmed sätta kommunen i en dålig situation och praktexemplet ser vi i dag i Geta kommun, där man slog på stort och gick utöver alla normer som fanns och liknande och satte kommunen på gungfly på grund av det här beslutet, det får man inte glömma bort. Vår målsättning är att behandla alla lika enligt ett regelverk som är fastställt i landskapsregeringen.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Fru talman!

Jag har tidigare hört talas om normerna och vad de skall vara, men det är ingen som kan säga vad det är som gäller just för oss. Vi har frågat en byggkonsult vad vi skall göra för att minska det. Vi har varit i en mycket dålig ekonomisk situation i Sund och börjar komma ur den och vill inte sätta oss där igen. Jag lovar det! När vi har frågat vår byggkonsult vad vi skall göra säger han, att minskar ni matsalen skall jag rekommendera att ni inte skall ha fler än 70 elever, och vi vill inte börja stoppa folk att flytta till Sund när vi äntligen har fått dit dem. Vi vill i stället försöka få en ökad inflyttning, vi vill ha en positiv trend i Sund, så hjälp oss med det här lilla. Jag lovar att vi har en otroligt kunnig byggpersonal i fullmäktige och styrelse i Sund som sitter och drar åt svångremmen och tittar på det här, så vi förbygger oss inte, men hjälp oss lite!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anders Eriksson:

Fru talman!

Det är som många har konstaterat onekligen en speciell remissdebatt. Det har stundtals lite påmint om en sängkammarfars: folk springer in och ut och slår i dörrarna och det är mera diskussioner utanför än vad det är här inne i salen. Jag tänkte faktiskt tala om budgeten den här gången.

 

Den rambudgetering som vi har gått in för är bra, men det finns också sådant som är dåligt med den. Det som är bra med rambudgetering är att man slipper fastna på alltför mycket detaljer, men om det skall fungera riktigt bra förutsätter det också att de politiska signalerna går fram.

 

Det är väl ingen hemlighet att trafikavdelningen har varit den avdelning som har varit mest svår att få politisk styrning på. Jag tycker att det finns vissa signaler i budgetförslaget som tyder på att det kanske fortgår – eller är det någonting som de borgerliga regeringspartierna står bakom? När man tittar på trafikavdelningen så både när det gäller vägunderhållsenheten och när det gäller trafikavdelningens verkstad kan man ta del av att de utför reparationer, förstås åt avdelningen, men även åt andra landskapsinrättningar, kommuner och privata. Det här är någonting som marknadsförs på landskapsregeringens officiella hemsida. Jag har i alla fall uppfattat att den politiska linjen har varit att om vi inte lyckas fullt med att privatisera verksamheterna i de riktningar vi önskar så skulle man i varje fall inte konkurrera med privat verksamhet. När man ser specifikt på landskapsverkstaden är det så att man utnyttjar en överkapacitet om man kan utföra arbeten åt privata kunder. Det märkliga är att man föreslår ytterligare två tjänster till denna verkstad, trots att det synbarligen redan finns en överkapacitet där. Det här är någonting som jag hoppas att finansutskottet kan titta på. Jag tycker att det är lite märkligt, men två fingrar i luften tyder på att vi kanske kommer att få ett svar från ansvarig minister vad det här beror på.

 

Den följande fråga som jag tänker ta upp och som också berör motioner vi har lämnat in är det som flera har varit inne på: den osäkerhet som präglar jordbruksnäringen. EU:s sockerreform har nämnts flera gånger, så det är onödigt att jag blir alltför långrandig, men det är självklart att det är ett förslag som leder till en stor oro när det gäller just den odlingen. Också Chipsförsäljningen leder till stor oro när det gäller sockerbetsodlingen.

 

Det är så att i de inslag av oro som finns har stödpaketen alltid varit en stabiliserande faktor, för de har faktiskt uppgjorts på fem år och man har som odlare vetat att här har jag ett femårigt avtal som har gett en viss långsiktighet och en viss grundtrygghet. Vi är från Ålands Framtids sida förvånade över att landskapsregeringen enligt budgetförslaget ämnar skriva enbart tvååriga miljöstödsavtal. Det här är också någonting som jag hoppas att finansutskottet kan titta på, för redan nu när man pratar med odlarna märker man att det här är någonting som har skapat en osäkerhet och jag kan försäkra att det finns tillräckligt med osäkerhet i den branschen redan. Kan finansutskottet införa att miljöstödsavtalen i fortsättningen skrivs femåriga i likhet med LFA-avtalen som det redan föreslås i budgetförslaget tror jag att det skulle vara ett väldigt stort steg framåt.

 

En liten men intressant detalj som vi har motionerat om är den s.k. utvecklingsplaneraren, som föreslås till näringsavdelningen. Det är sällan man har noterat en så charmant kompetensprofil. Man skall starta försöksstationen, man skall se till att teknologicentret utvecklas, man skall ta hand om det nya IT-centret, teknologiutveckling, turism, vidareutveckling inom lantbruk, skogsbruk, fiske, affärsutveckling och diversifiering av näringslivet. Jag ser att Ålandsbankens Peter Grönlund direkt ler lite och tycker att det där är en kille vi borde ha på banken, med den där profilen!

 

Jag tror, fru talman, att om man lyckas uppbåda en person med den här kompetensprofilen är jag helt övertygad om att landskapets lönetablåer inte kommer att räcka till! Det är helt enkelt en omöjlighet att hitta någonting sådant här. Och när man läser vad den skall göra är det faktiskt de ordinarie arbetsuppgifterna. Det här är någonting som jag också tycker att finansutskottet kan titta på. Det är nästan på gränsen till löjligt.

 

När det gäller polishuset – jag har väl också medverkat lite i sängkammarfarsen och inte varit inne och hört allt som har sagts – har jag noterat att den frågan har varit uppe till diskussion flera gånger och vi föreslog från Ålands Framtids sida i en motion att man skulle lyfta ut dessa 850.000 för om- och tillbyggnaden av polishuset just på grund av att inte kunde finna på något sätt vilka samordningsvinster som skulle uppnås med det här. Vi var oroliga för att vi kanske skulle få kritik – det får man alltid om man lägger förslag – vissa är med och vissa är inte med – från dem det berörde, men vi blev väldigt förvånade när både alarmcentralen och också ett flertal poliser kontaktade oss och menade att ni har helt rätt, här måste man stanna upp och fundera lite, det här är inte genomtänkt. Det är lite förvånande, så det här behöver också finansutskottet ta och titta på: vad finns det för tankar riktigt bakom det här?

 

Fru talman!

Till sist vill jag kommentera radio- och TV-verksamheten. Det står skrivningarna att Ålands radio och TV har som mål att främja demokratin, värna om yttrande- och åsiktsfriheten och följa principen om fri och obunden journalistik. Jag anser att det här inte stämmer. Skrivningarna är bra, men det stämmer inte i praktiken. Ltl Ronald Boman har helt rätt i den kritik han levererade igår. Jag tror att de flesta delar den uppfattningen. Det främjar inte demokratin. Det främjar inte intresset för samhällsbygget med dessa snuttifierade sändningarna. De borde få gå ut i direktsändning. Jag har full förståelse för att de debatter som inte förs här i lagtinget kan konkurrera med t.ex. Mitt på dagen med Tom Wiklund när det gäller den allmänbildande sidan, men jag tror ändå att det bidrar till ett minskat intresse för politiken, och det tycker jag inte är bra. När det gäller att följa principen om fri och obunden journalistik måste jag faktiskt ta upp ett par exempel. Vi har länge känt från Ålands Framtid att vi har fått en synnerligen märklig behandling där och det finns massor av exempel, men jag skall stanna upp vid fem.

 

Det första exemplet är från vårt årsmöte våren 2003; då var det en diskussion, som det är på alla årsmöten, om olika saker. Vi hade en person som besökte vårt årsmöte som förde ett långt resonemang om att han tror att det är bättre att folk lär sig franska, engelska och de internationella språken framöver och spetsade till sitt anförande med att man borde kanske förbjuda finskan i och med att man har så svårt att lära sig det språket. Jag som tidigare ordförande och precis omvald ordförande sade, att, nej, det tror jag definitivt inte är ett bra förslag. Oavsett hur Åland utvecklas när det gäller konstitutionen, om vi blir mera självstyrda, om vi blir självständiga, så har vi ett land bredvid oss där man pratar finska, som alltid kommer att vara en viktig marknad för oss, så jag tror definitivt inte att vi skall förbjuda det finska språket. Det är klart att jag blir väldigt förvånad när jag hör att reportern Lindqvist då blåser ut i radion dagen efter att Ålands Framtid hade årsmöte igår – de vill förbjuda finska språket! Det var det som gick ut gång på gång. Jag ringde på förmiddagen och sade att det här är inte rim och reson, ni kan inte köra ut någonting sådant här. Det är det ena exemplet.

 

Det andra exemplet är att ofta i debatterna i Radio Åland har jag upplevt att jag mera har fått kämpa med de opolitiska debattledarna än med övriga partiers representanter.

 

Det tredje exemplet är att vi har nu ordnat en seminarieserie om EU:s grundfördrag och vi har försökt jobba en hel del med detta och bjudit in intressanta föredragshållare. När vi hade seminarium nummer ett bjöd Ålands Radio in samma föredragshållare som vi anlitade på eftermiddagen och gick igenom de frågeställningar som vi skulle ta upp på kvällen. På det sättet slipper man i och för sig rapportera från vårt evenemang, men vi tycker ändå att det är lite märkligt.

 

Det fjärde exemplet jag har är att efter den röda bok vi har fått på bordet blev offentlig ville man höra oppositionen i radion, man kallade socialdemokraterna och Rolle Boman. Socialdemokraternas gruppledare Camilla Gunell blev lite förvånad över detta och undrade: borde man inte kalla hela oppositionen, varför är inte Ålands Framtid med? och fick som svar att vi hade inte tid. Det kunde omöjligen Radio Åland veta för det är ingen som har frågat oss överhuvudtaget om vi hade tid eller inte. Det är klart att vi skulle ha medverkat.

 

Det sista exemplet är från i dag, och det var det som fick mig att ledsna och att säga det jag säger i dag. Går man in på Ålands Radio och TV:s hemsida står det i huvudrubriken: ”Ålands Framtid är självstyrelsens fiende”. Åhå! tänker jag, vad har vi gjort nu igen? Jo, när man klickar på länken och läser så är det en starkt skruvad insändare som den före detta politikern Folke Sjölund har skrivit i Nya Åland som ett inspel i de regeringsförhandlingar som pågår just nu. Det är en klar beställning, det är ren propaganda. Det hjälps inte. Den här insändaren saxar man in som något slag av en huvudnyhet på Ålands Radio och TV:s hemsida – jag tycker det liknar absolut ingenting.

 

När vi ser skrivningarna: ”främja demokratin, värna om yttrande- och åsiktfriheten, följa principen om fri och obunden journalistik” så stämmer det inte överhuvudtaget! Det här borde man också göra någonting åt.

 

ANDRA VICE TALMANNEN: Talmannen vill påminna om att det kanske inte är rekommendabelt att kritisera personer som inte sitter här i salen och kan försvara sin ståndpunkt, utan att kritiken bör hållas generell och principiell.

 

 

Landskapsregeringsledamoten Tuula Mattsson, replik:

Fru talman!

Ltl Anders Eriksson hade ett par frågor som jag i korthet försöker besvara här. Han förvånade över sig att verkstaden skulle utökas med två personer, vilket i och för sig är rätt, men det är så att vi har fyra som är på deltidspension och då har man anställt i  stället, så årsarbetstiden är ändå inte mera än vad den har varit tidigare. Det är alltså på grund av deltidspensioneringar, så det är inte så tokigt som det ser ut!

 

När det gäller inkomsterna från vägunderhållet är, precis som ltl Anders Eriksson sade, kommunerna en stor kund. Det är fråga om hyvling, saltning och bevattning av grusvägar samt andra mindre arbeten. Det säljs också överskottsmassor från utgrävningar, dikning och kantskärningar som görs. Interna arbeten inom förvaltningen kan vara museibyrån, byggnadsbyrån och skolor. Så finns det en hel del hyresinkomster på bostäderna, en i Kattby ett par i Godby och så har vi också Lemströms kanal samt hangaren på flygfältet. Det som säljs s.a.s. privat kan vara skadade trafikmärken som skadevållaren skall ersätta. Det kan vara skyltar för privata och så.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag vill säga att jag är imponerad av den ansvariga ledamotens kunskaper om vad som händer på avdelningen, det vill jag öppet ge en eloge för. Det ser ”tokigt ut”! Det var en bra upplysning som förklarar hur det hänger ihop. Det som ändå var min huvudinvändningar var att man marknadsför sina tjänster, till kommunerna kan jag ha en viss förståelse för och jag kan också ha en viss förståelse när det gäller specialarbeten som inte kan utföras av andra entreprenörer på Åland, men jag är synnerligen tveksam när man också börjar marknadsföra sina tjänster mot privata beställare. Det går lite långt och det går lite stick i stäv med åtminstone den politik som vi vill att skall drivas.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Kerstin Alm, replik:

Fru talman!

Jag kan hålla med ltl Anders Eriksson om att det finns en oro bland jordbrukarna i dag på grund av framtida osäkerheter. Att landskapsregeringen går in för att skriva tvååriga avtal för miljöstödet har ingenting att göra med att man ytterligare vill skapa oro utan orsaken är helt enkelt att programperioden tar slut 2006 och då kommer ett nytt landsbygdsutvecklingsprogram för åren 2007-2013 att utarbetas; då är avsikten att skriva nya femåriga miljöstödsförbindelser med jordbrukarna och då får alla samma villkor i enlighet med det nya programmet.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Det stämmer och jag tog upp just den där problematiken i ett anförande som jag hade ifjol, att det kan bli en olycklig sits där på en gård har en typ av avtal och på en annan gård ett annat avtal. Det som de facto står i skrivningen är att i och med att man inte vet vilken delfinansiering man får från EU efter två år, så vill inte landskapsregeringen binda upp sig. Man kan inte förstå skrivningarna på något annat sätt. Det är just det som gör att jordbruksnäringen blir lite betänksam: vad menar regeringen? Jag hoppas att man i finansutskottet – det här är en stor linjedragning – kan göra någon typ av skrivning i varje fall, så att man lite kan skingra de dimmor som nu har uppstått tack vare det här. TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Dennis Jansson, replik:

Fru talman!

Jag reagerade när jag hörde ltl Anders Eriksson redogörelse över hur hans parti har blivit behandlat av vår public service-radio. Jag har den uppfattningen att Ålands radio har i övrigt väldigt god renommé när det gäller att ha en objektiv behandling av olika händelser på Åland och saker som sägs i det politiska livet. Om det är som ltl Anders Eriksson säger är det ytterst allvarligt. Om det finns en programnämnd – jag har hört att det skall finnas en nämnd och att den ännu inte har haft ett enda möte – tycker jag att ltl Anders Eriksson borde anmäla händelserna dit.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

När det gäller dagens exempel på Ålands Radio och TV:s hemsida på fri och obunden journalistik har jag faktiskt diskuterat med folk i korridorerna från nästan samtliga partier och oavsett vad man har för åsikter om självständighet eller vad man har för åsikter om Ålands Framtid noterar jag att folk delar min uppfattning - den här gången har man gått för långt. När det gäller första exemplet om den vinklande rapporteringen från vårt årsmöte tog jag faktiskt kontakt med ledningen för radion och påtalade detta, men jag noterar att oavsett om man påtalar det är det ett missförhållande som fortgår och jag såg faktiskt ingen annan råd än att sätta katten på bordet den här gången, om vi säger så.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  Diskussionen avbryts nu för lunch. Plenum avbryts och vidtar igen kl.1300. (Kl. 11.57).

 

                                            -------------------------------

 

(Kl. 13.00). Plenum fortsätter. Diskussionen fortsätter.

 

Ltl Peter Grönlund:

Fru talman!

För det första vill jag framhålla, liksom många andra redan gjort att jag tycker att budgetförslaget är bra och det har sagts mycket, men ändå tänkte jag framföra några reflektioner.

 

Basen för all verksamhet i vårt samhälle är näringslivet, som skapar arbetsplatser och sålunda skatteintäkter i samhället. Utan dessa intäkter skulle vi inte ha någonting alls att fördela i den här salen, ett faktum som en del tenderar att glömma bort i ivern att fördela pengar och tjänster. Vi lever i ett dynamiskt samhälle som alltmera påverkas av omvärlden och de strömningar som råder. Det är en fullständigt naturlig utveckling som sker inom näringslivet när företag utvecklas, växer, blir stora och framgångsrika och att det dyker upp friare som är intresserade av den vackra bruden.

 

Det som är viktigt nu är att vi ser till att vi med gemensamma krafter skapar förutsättningar för att skapa nya företag som kan växa till sig, bli vackra och en vacker dag också vara giftasvuxna. Med gemensamma krafter avser jag att om näringslivet och investerare har pengar och är villiga att investera måste vi härifrån se till att näringslivsfrågor sköts utan det försvårar för företagen. Vi måste arbeta för att skapa ett skattemässigt intressant investerarklimat och företagsklimat. Det är ändå så att det är alla de arbetsplatser som skapas som genererar ringverkningar, utgör skattebasen och skapar konsumtion.

 

Vad jag avser med ett intressant investerar- och företagsklimat är att genom ett övertagande av delar av beskattningen kan vi skapa sådana förutsättningar som gör det intressant att investera på Åland, trots vårt insulära läge, skattegränsproblematik, transporter osv., som säkerligen upplevs av många företag som ett problem för en etablering på Åland. Det finns otaliga exempel på sådant i vår omvärld och också inom EU. Jag tänker inte här börja räkna upp dem, men jag tycker att det är sådana alternativ vi borde titta på i brådskande ordning så att vi har klara mål med vårt övertagande av beskattning.

 

Vi måste också inom vår förvaltning i landskapet få mera dynamik som leder framåt för att kunna klara hälsovården, skolan och andra offentliga utgifter. Därför måste vi skapa en förändringsbenägenhet, vi måste kunna minska på tjänster i landskapet, där verksamheterna och behoven förändras.

 

Därför är det glädjande att det i budgetförslaget finns förslag på sådana förändringar. Jag har ingenting emot att vi skall bevara vårt kulturarv, men för mig framstår det ändå som viktigare att vi har ett välfungerande och välmående näringsliv. Därför tycker att proportionen mellan antalet tjänster på museibyrån och näringsavdelningen är fel. Det är åtta tjänster som näringsavdelningen som sysslar med näringsliv, om man exkluderar primärnäringarna, mot 51 på museibyrån.

 

Förslaget i budgetpropositionen att se över pensionsfondens verksamhet för att kunna möjliggöra mera investeringar på Åland och också möjligheten att investera i bostäder är bra. Det skulle vara ett mycket bra sätt att låta pensionsfonden vara den som bygger hyresbostäder, vilket skulle möjliggöra att man kunde minska ytterligare på att sprida subventionerade pengar över budgeten.

 

Fru talman!

Jag skall inte orda mera i denna sena budgettimme, eftersom jag har möjligheter att i finansutskottet påverka slutresultatet.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Det var en intressant jämförelse mellan museibyråns anställda och de anställda på näringsavdelningens allmänna byrå. Riktigt nog framhöll ltl Peter Grönlund att han exkluderar primärnäringarna. Jag tycker att det hade varit mera relevant att diskutera om den relationen är tidsenlig. Det finns säkert ett femtio-sextiotal samhällsfinansierade anställda just inom den sektorn. Om man vill diskutera hur näringsavdelningen skall anpassa sig till förändrade förhållanden så borde man kanske först internt titta på huru man har sin personal anpassad till de behov som näringslivet har i dag.

 

Ltl Peter Grönlund, replik:

Fru talman!

När det gäller det som vtm Barbro Sundback framför kan man säkert göra många jämförelser. Tittar man i tablåerna över tjänsterna i landskapet tycker jag att man hittar många, många fler exempel på ”disproportioner”.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Ragnar Erlandsson:

Fru talman!

Som en av Ålands två representanter i Nordiska rådet är det på sin plats att belysa det nordiska samarbetet. Då vi talar om nordiskt samarbete nämner vi endast Nordiska rådet och glömmer eller gömmer allt annat samarbete under denna benämning. För klarhetens skull måste samarbetet i Norden indelas i tre olika huvudfåror: vi har det parlamentariska samarbetet, regeringssamarbetet och det frivilliga nätverkssamarbetet, som också är stött med nordiska medel.

 

Nordiska rådet eller parlamentarikernas samarbete, det vi kallar Nordiska rådet, består av 87 medlemmar, varav Åland, som sagt, har två. Grönland och Färöarna har samma representation; de självstyrande områdena deltar i samarbetet på lika villkor som de fem nordiska länderna. På en punkt skiljer sig de självstyrande områdena sig från nationalstaterna. De betalar ingen medlemsavgift till Nordiska rådet. Rådet arbetar i utskott och arbetsgrupper. Politiskt är rådet indelat i fyra större politiska grupper: mittengruppen, socialdemokraterna, konservativa och vänstersocialistiska gruppen. Det har visat sig att dessa grupper får allt större betydelse i Nordiska rådet på bekostnad av länderna. Därmed undviks dragkampen mellan länderna om Norden ses som en helhet. I denna helhet har gränshinderproblematiken fått större utrymme och genomslag i arbetet.

 

Svagheten i Nordiska rådet är att rådet endast kan avge rekommendationer i första hand till ministerrådet; därmed är Nordiska rådet inget tvingande samarbete utan ett samarbete på frivillig bas. Detta gör givetvis att beslutsfattandet i Nordiska rådet, i parlamentarikerförsamlingen, inte får samma genomslagskraft som i Nordiska ministerrådet och givetvis inte heller i regeringssamarbetet.

 

Regeringssamarbetet kallar vi alltså för Nordiska ministerrådet, och Nordiska ministerrådet har 25 gånger större budget än Nordiska rådet. Regeringssamarbetet utför det verkställande samarbetet med helt andra resurser alltså än vad parlamentarikerna har. Gränshinderfrågorna attackeras av ministerrådet, som avrapporterar till rådet. På grund av tidsbrist kan jag inte gå in på vad ministerrådet arbetar med, men det är frågor som har betydligt större betydelse än de frågor som cirkulerar i offentligheten. Jag kanske får återkomma senare.

 

Den tredje samarbetsformen i Norden bedrivs mellan de frivilliga organisationerna, mellan fackföreningar och inte minst inom näringslivet. Det kan vi alltså kalla det nordiska nätverket. Detta folkliga samarbete sker naturligt och flyter på över språkgränserna i Norden och där försöker man undvika engelska så långt det är möjligt. Det pågår en ständig diskussion i Norden om det nordiska samarbetet där ytterlighetsåsikten talar om att lägga ner samarbetet medan andra förespråkar Norden-samarbete som en kärna med fördjupat samarbete också med de baltiska staterna och ett samarbete till de Östersjöländer, som vi alla känner till, till Nordvästryssland och givetvis till Västnorden och det folk som bor runt Barents hav.

 

Om vi bortser från denna diskussion och koncentrerar oss på Ålands situation är Ålands deltagande i det nordiska samarbetet en ovärderlig tillgång för Åland. Ålands självstyrelse och lagstiftande makt finner sin bekräftelse genom vårt medlemskap i Nordiska rådet och Nordiska ministerrådet. Vi har rätt att ta del av samarbetet på alla nivåer och föra fram Ålands röst i Norden på ett sätt som andra regioner mer än gärna skulle göra om de hade den minsta chans därtill. I vårt uppträdande i Nordiska rådet kan vi på ett diplomatiskt och mindre nyanserat sätt framträda i partigrupperna för att få gehör för speciella åländska frågor. Det är dock viktigt att föra fram frågorna på ett sådant sätt att vi vinner sympati och förståelse, inte att vinna kortsiktiga politiska poänger på andra arenor än Nordiska rådet. Som exempel kan jag nämna att en ålänning blivit vald till president för Nordiska rådet med stöd av Finlands delegation. Det är ett exempel på att ett politiskt arbete skall vara förtroendeingivande och inte något annat för att nå framgång på ett internationellt plan.

 

Ltl Runar Karlsson:

Fru talman!

Det är tre specifika och olika ämnen som jag skulle vilja beröra i detta anförande. Dels är det övertagandet av alkohollagstiftningen, den offentliga sektorn och vattenmiljön.

 

Jag påstår att ett övertagande av alkohollagen skulle möjliggöra bl.a. ett rättvisare regionalt utbud av alkoholdrycker på Åland.

 

Fru talman!

Jag skall ta ett konkret exempel i det här sammanhanget. Om vi ser t.ex. i Mariehamn i dag så finns det massor av utskänkningsställen, krogar, man har en butik som heter Alko som har öppet alla dagar i veckan förutom söndag; man har t.o.m. kvällsöppet på fredagar, så när mariehamnarna kan far och köpa sin sprit på fredagkväll klockan sju så kan inte jag fara och köpa mat i min butik för den är stängd redan. Här ser man hur konstigt det kan vara. Samtidigt utökas antalet utskänkningsställen i Mariehamn betydligt, man har massor med uteserveringar där man kan dricka sprit nästan hur mycket man vill. I glesbygden och skärgården däremot kan vi endast köpa mellanöl i våra butiker med alkoholhalt om upp till 4,5 procent. Det här tycker vi på landsbygden att är en stor regional orättvisa, så där anser jag att vi åtminstone borde införa på prov försäljning av vin i våra livsmedelsbutiker.

 

Fru talman!

Det här skulle vi kunna åstadkomma genom ett övertagande av lagstiftningen. Säkert är det många som tycker att ett utökat utbud är en ökad konsumtion och så är det visserligen, men vi kan dra in på andra ställen i stället. Varför skall vi servera öl på sportevenemang? Varför skall det serveras vin på kulturevenemang? Varför skall Alko ha öppet på fredagkväll till klockan åtta, varför kan de inte ha lördagsstängt?  Skulle vi ha en möjlighet att här bestämma själva skulle vi t.o.m. kunna göra så att det totala utbudet minskade. Det kan inte vara så att landsbygden och skärgårdsborna inte skulle vara kapabla att köpa sig en flaska vin om 12 procent när mariehamnarna kan köpa en flaska vodka på 60 procent – någon rättvisa måste det vara, fru talman!

 

Det här skulle också, fru talman, vara till stor fördel för Tjudö vingård och andra näringsidkare på landsbygden och i skärgården, som skulle vilja börja tillverka och också sälja. Det kan inte vara så att vi alla på landsbygden blir alkoholister för det. Nej, fru talman, vi måste öppna oss och se verkligheten och göra det rättvisa här! Jag ser att många ler i salen, men det här tycker man faktiskt på Åland, det är här i salen som det har blivit så inskränkt på något vis att man inte kan tänka. Jag kan berätta en historia när jag själv satt i landskapsstyrelsen när vi pratade om tillåtelse att sälja öl. Vi vet att man får sälja öl i princip var som helst, men på en plats fick man inte sälja öl: i kioskerna på landsbygden, men på alla andra ställen fick man sälja. Det berodde på en så konstig regel att man måste kunna servera öl inomhus, inte utomhus. På landet kan man inte bygga en stor servering, det finns inte ekonomiska möjligheter. Jag fick igenom det och nu får man sälja öl i kiosk genom lucka, i glas förstås. Där ser man hur det kan vara att i tätorter är det fritt fram och i glesbygden är det rysligt svårt att få ta sig en öl en lördagkväll!

 

Fru talman!

Jag vill så gå in på den offentliga sektorn. Alla i salen har sagt här att vi har en alltför stor offentlig sektor. Om det håller Åländsk Center med; däremot vill vi bevara den offentliga sektorn inom sjukvård, äldreomsorg och skolor. Jag tror att de flesta vill det. Men för att minska den övriga offentliga sektorn bör vi exempelvis bolagisera vägunderhållet och skärgårdstrafiken. T.o.m. socialdemokraterna har framfört att vi borde bolagisera mera, vi borde dela upp mera i myndighetsutvöning, upphandlingsavdelning och utföraravdelning. Antagligen menar socialdemokraterna med det, att man vill inte stanna med det, för det är ingen vits det, utan då måste man gå vidare och konkurrensutsätta det, precis som man har gjort i Sverige, precis som man har gjort i Finland.

 

Det här, fru talman, skulle minska den offentliga sektorn med ett slag. Vi vet, vi har tagit reda på det här. Hur bedömer man den offentliga sektorn, hur beräknar man den offentliga sektorn? Jo, man beräknar det som den offentliga gör. Upphandlar man och privata gör det, så minskar det automatiskt. Här har vi en snäv bild som skulle vara intressant att titta på någon gång: tack vare att vi gör allting själva har vi en större offentlig sektor! I Sverige och Finland har man privata som gör det, men offentligheten betalar det. Det vore intressant att se på just de siffrorna och försöka justera upp dem kanske på ett lite bättre sätt.

 

Inte bara inom trafikavdelningen, utan också inom andra områden finns det möjligheter att dela upp det genom köptjänster och genom anbudstävlingar. Vi vet att museibyrån har sju-åtta, kanske tio timmermän som dagligen går och spikar och grejar. Varför inte göra en upphandling på det och bjuda ut en del av det. Allt kanske inte går. Det skulle också bli mycket effektivare och billigare.

 

Fru talman!

Den tredje saken som jag vill beröra är vattenmiljön. För mig är det en gåta att vi i detta parlament inte mera oroas för vår dåliga vattenmiljö. Jag har inte hört någon som har pratat om den saken i budgetdebatten. Man har nämnt det bara någon gång, men man har inte kommit in på djupet på det. Jag anser att detta är en överlevnadsfråga för Åland. Vi bor trots allt mitt i ett havsområde; alla andra människor skakar på huvudet: varför jobbar ni inte mera för ni är ju kringflutna! Det är otroligt viktigt både för oss själva, för turismen osv.  Jag tycker att vi bör mera än nu, trots att landskapsregeringen faktiskt har gjort en del det sista året, tycker jag, ta konkreta krafttag för att för vår del göra någonting åt vårt hav och även våra insjöar som är en omistlig tillgång vad beträffar sötvatten. Det är också skrämmande att man egentligen inte bryr sig om dem. I och för sig håller det lite på och svänger, det skall medges. I fråga om vårt saltvatten är näringsutsläppen den stora boven. Då vill jag ta upp detta med fiskodlingarna igen fast det är ett hett ämne. Det är ingen hemlighet att fiskodlingarna för vår del är ett speciellt ämne – det kommer också mycket utsläpp internationellt sett och det jobbas internationellt, men för att vi skall kunna kräva att andra skall göra någonting måste vi själva kunna visa bättre siffror. Vi vet i dag, enligt utredningar som har gjorts och som de flesta bekräftar att stämmer, att fiskodlingarna släpper ut 250 ton kväve per år och 30 ton fosfor. Vi vet att fiskodlingarna genererar ungefär 120 arbetsplatser per år inklusive ”klustret”, transporter och sådant ingår. Det blir alltså 120 arbetsplatser av dessa 250 ton kväve också 30 ton fosfor. Ser vi så på färjtrafiken, som man ofta skäller på, så har rederierna gjort hemskt mycket med tanke på att man vill visa att man är ett miljövänligt alternativ.

 

Då vill jag ta ett exempel till, fru talman. Birka Princess släpper ut 20 ton kväve per år efter det att man har infört kväverening på sina motorer – 20 ton kväve mot 250 ton kväve från fiskodlingar. Man släpper ut 50 kilo fosfor, mot 30 ton fosfor från fiskodlingarna. Birka Princess genererar 400 arbetsplatser per år, bara Birka Princess. Sedan finns klustret, så säkert kommer vi upp till 600-700, om vi räknar med allt runt omkring. Vi vet att fartygsklustret genererar mera arbetsplatser än fartygen själva.

 

Här ser vi förhållandet, vad man kan göra. Tidigare släppte båtarna ut mycket, mycket mera, men man satsade många miljoner euro på rening för att kunna marknadsföra sig: res med oss, vi är ett miljövänligt alternativ!  Man måste göra det här med fiskodlingen, för gör man det inte, så försvinner de i alla fall, för EU kommer att kräva det. Socialdemokraterna sade i debatten att man har delat in haven i distrikt där man kommer att kräva utsläppsrättigheter inom distrikten, och det säger sig självt att det kommer förr eller senare, om Östersjön skall överleva. Det måste vi inse, vi kan inte bara säga att när man tar upp frågan, så är man emot fiskodlingar, utan jag skulle säga tvärtom. Jag inser också att inte kan vi heller strypa fiskodlingen över en natt, utan jag tycker att i stället för i dag, när man producerar ungefär 4.000 ton per – man har tillstånd för 5.500 ton – skulle vi medge en produktion på 1.000 ton, med dagens utsläppsmängd per ton. Får man mindre utsläpp per ton kan man väl få höja det, men fysikaliskt är det omöjligt att få ner kvävereningen. Det går inte; då måste vi ändra de fysikaliska reglerna – och det kan vi nog inte i den här salen, mycket är vi duktiga på, men det kan vi inte! Skulle vi säga att 1.000 ton får man odla, men i gengäld skall denna 1.000 ton förädlas på Åland och i skärgården. Man pratar i världen om skatteväxling för att gynna miljön, men när vi ännu inte har hand om skattebehörigheten skulle vi kanske gå in för näringsväxling i stället. Vi ger punktstöd till skärgården att ni får rejäla stöd så mycket man kan betala, bara ni sätter igång med förädlingsindustrier! Jag är övertygad om att detta skulle ge mycket mera arbetsplatser än att i dag odla bulkvaror och exportera bort dem. Det enda man gör är att man ta ur fisken, släpper ut blodet, det mesta går väl ut det också, antar jag och så säljer man den. De andra länderna tar hand om inkomsterna, de förädlar – och det är där pengarna ligger. Jag var själv till Sverige för någon månad sedan och uppsökte en liten fiskodling: Hur klarar du dig på en så liten fiskodling? Ja, det är förädling, svarade han, annars måste jag stänga, det är det jag lever på. Jag är övertygad om att då skulle vi ha många arbetsplatser i skärgården.

 

När det gäller näringsväxling är jag för min del också villig att vara positiv till bidrag till golfbana, både i Föglö och Brändö, om det skulle vara ett i stället för fiskodlingarna. Det skulle också ge mera arbetsplatser. Det är också en framtid med golfbanan. Jag läste vad Kjell Hansson sade i tidningen häromdagen och han önskade att det skulle bli flera golfbanor, och han är väl den största experten på Åland här. Det skulle också generera. Tänk på Brändö! Man är 2 timmars resa från Åbo och så är man framme vid en golfbana! Brändö är en fantastisk plats: långa varma höstar. Man kan spela golf längre där än på fasta Finland. Jag är förvånad att man inte har kommit längre man har kommit där.

 

Fru talman!

Vi kunde också hjälpa till i det här sammanhanget. Vi har våra industrihusbolag som kan vara med och bygga och hyra ut om man får inte kapital, också Ålands Utvecklings Ab kan vara med och hjälpa med riskkapital.

 

För att råda bot på det här med fiskodlingen, som ändå kommer att försvinna i nuvarande tappning, oberoende vad vi gör, bör vi gå in för näringsväxling.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

Det är två saker som ltl Runar Karlsson tog upp, dels miljöfrågorna, där ltl Runar Karlsson och jag har en stor samsyn. Jag vill bara framhålla att vi jobbar som bäst med ett miljöhandlingsprogram i regeringen. Vi har för avsikt att ta det i morgon. Problemet här har varit att få med liberalerna på tåget- här talar jag klarspråk – när det gäller utsläppsmängderna och minskningen av dem, speciellt när det gäller fiskodlingarna. Men är liberalerna med på tåget kommer Åland att få ett miljöhandlingsprogram som kommer att vara mycket bra och i paritet med minst det som är taget i Norden.

 

När det gäller konkurrensutsättning har vi i den här budgeten gjort ett trendbrott. Vi har vissa småa saker som vi privatiserar och konkurrensutsätter. Men skulle ltl Runar Karlsson och jag ensamma få bestämma tror jag att det skulle vara mycket mera. Det är samma sak här, att det har inte funnits en vilja från liberalt håll att privatisera, konkurrensutsätta, men jag hoppas att kommande regering kan få det som ett rättesnöre i sitt regeringsprogram, så det ser jag fram emot.

 

Ltl Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

Jag sade också att jag vet att man har gjort ganska mycket och man tänker titta på miljöhandlingsprogrammet, men jag menar att man också måste ha något slags exit av det här, att hjälpa till och mildra konsekvensen av miljöhandlingsprogrammet så att man på något vis tillsammans med skärgårdsborna gör ett alternativ. När det gäller upphandling, konkurrensutsättning av vägunderhållet och skärgårdstrafiken vet jag att vi har olika syn. Jag har gjort en uträkning att vi skulle spara ungefär 2-3 miljoner euro per år om vi i dag skulle kunna konkurrensutsätta hela verksamheten. Motsvarande siffror har jag fått från Sverige och Finland. Vi skulle alltså få ett större handlingsutrymme - mera trafik till mindre pengar, som någon sade här.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Landskapregeringsledamoten Gun-Mari Lindholm, replik:

Fru talman!

Jag vet att ltl Runar Karlsson är en miljövän och det gläder mig att det också inom centern finns miljövänner. Vi har – eller kanske jag i dag skall säga ”hade” -  för avsikt att ta ett miljöhandlingsprogram i morgon. Den som lever får se hur det ser ut i morgon. Där är Frisinnad Samverkan och obundna inne för att skärpa kraven just vad gäller utsläppen till vattenområden. Där är det ett problem ytterligare i regeringen därför att liberalerna, som många gånger utger sig för att vara miljökämpar är det de facto inte när verkligheten kommer emot. Men där har också ltl Runar Karlsson ett jobb inför i morgon och jag önskar dig all lycka med det! Vi har ett förslag som skärper utsläppen och vi har också bjudit in företagare från Sverige explicit för fiskodlingen för att vi skall veta att de krav vi ställer faktiskt går att förverkliga i verkligheten. Vi har också sett till att det finns budgetmedel för omläggningar av fiskodlingen när det gäller ny teknik, men det är också upp till fiskodlarna att själva se över möjligheterna till nya arter och att göra en omläggning. Vår skyldighet är också att se till att det finns långa tillstånd för deras verksamheter, att man vet att det kan löna sig med en omändring av sin verksamhet.

 

TALMANNEN: Talmannen vill påminna om att replikerna skall rikta sig mot huvudanförandet.

 

Ltl Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

Ledamoten Gun-Mari Lindholm påpekade att jag har en del arbete att göra i mitt eget arbete, och det är klart att finns alltid olika åsikter mellan och inom partierna. Jag och flera andra framhärdar nog i att jobba för vattenmiljön och inser att det är viktigt. Jag kan ta ett exempel. När man pratar om vad allting kostar och att det är dyrt att avveckla osv. Vi vet att snart skall Mariehamns stad investera 10 miljoner euro i ombyggnad av sitt reningsverk. Med de pengarna kommer man att minska kväveutsläppet med 30 ton per år och fosforutsläppen med 100 kilo per år. Som sagt, fiskodlingen släpper ut 250 ton kväve per år och 30 ton fosfor per år. Här ser man vad skattebetalarna får betala via högre avgifter och via skattesedeln för att minska utsläppen från Mariehamns reningsverk, som man anser att är viktigt. Proportionerna, fru talman, är viktiga!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

För ca ett och ett halvt år sedan hölls en intensiv drogdebatt här i lagtinget och det verkar på det viset nu att det är så att centern har lämnat sin drogansvariga linje genom det anförande som ltl Runar Karlsson höll när han började tala om rättvisande alkoholutskänkning. Det är också en intressant syn på demokrati att man upplever att demokratibegreppet innefattar att alla skall få köpa allting på alla ställen omkring hela Åland. Så uppfattar jag det. Det leder naturligtvis – och han svarade själv på den frågan – till ökad konsumtion och skadeverkningar. Det är en besvikelse att centern har den inställningen.

 

Ltl Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

Man vill inte förstå, det blir någon slags vulgärdebatt. Jag menar att det totala utbudet skall minska i stället för att öka. I stället skall vi göra en regional fördelning. Varför inte har Alko stängt på lördagar och fredagkvällar? Vi vet att på krogarna får man i dag sälja alkohol från kl. 06.30 på morgonen till kl. 02.30 på natten. Varför inte säga att man inte får servera alkohol förrän kl. 12.00 på dagen! Inte är det väl så många som vill dricka grogg klockan åtta på morgonen förstås – det finns väl en del förstås! Varför inte strama åt där så att det totala utbudet minskar på Åland, inte ökar utan göra en regional fördelning i stället? Jag kan inte förstå vad ltl Christian Beijar kan ha emot det!

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

 Vi socialdemokrater uppskattar verkligen ltl Runar Karlssons engagemang i vattenvårdsfrågorna. Jag tycker att man uppfattar att han verkligen är beredd att ta beslut vad gäller fiskodlingarna i motsats till väldigt många andra som mest pratar om att det är nödvändigt att göra någonting men sedan händer det ändå ingenting utan man diskuterar teoretiska frågor om mängder osv. Vi uppskattar alltså det.

 

Lotsbroverket, som vi redan har börjat bygga i Mariehamn – det sprängs för fullt i berget – skall kosta 10,4 miljoner euro för stadsborna och av det hoppas vi få 40 procent av landskapsregeringen som man har utlovat. Enligt tidigare uträkningar skulle det minska de totala kväveutsläppen på Åland med 1,5 procent. Hela investeringen kan ur miljösynvinkel starkt ifrågasättas så länge fiskodlingarna vräker ut oändliga mängder med kväve och fosfor.

 

Jag tar inte åt mig av kritiken att det talas för lite om vattenfrågor här i remissdebatten. I mitt anförande försökte jag faktiskt lyfta upp frågan och ville veta om landskapsregeringen överhuvudtaget tänker följa EU:s vattendirektiv och göra Åland till ett vattenförvaltningsområde. Det skulle nämligen också inkludera ytvattentäkterna och vara viktiga med tanke på att vi också skall kunna dricka vattnet som finns i dessa områden framöver. Det blev det inte så mycket av, men, som sagt, summa summarum var det ett mycket positivt anförande i fråga om vattnet.

 

Ltl Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

Jag får tacka för det. Som vtm Barbro Sundback sade är det inte så stor positiv verkan totalt sett med Mariehamns reningsverk, men dock är det så lyckligt att man kommer att komma överens, åtminstone på norra Åland och Mariehamns stad, att föra över avloppsvattnet från norra Åland till Mariehamns stads reningsverk och på det viset uppnå en totalt sett bättre rening och också en mindre belastning i vikarna som är grunda och känsliga. Bygger man om reningsverket kommer det antaligen att minska utsläpp från Mariehamn i och med att man har graderat upp reningsverket totalt sett. Jag tycker att det är positivt att Mariehamn har tagit detta steg och ligger i bräschen, för denna investering skulle ha kommit förr eller senare ändå.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Ltl Runar Karlsson tog upp en bra sak. Jag vill börja med att ta upp vattenmiljön och utsläppen från fiskodlingarna. Jag vill nog säga, att jag inte tycker att utsläppen på något vis är bra för miljön, men tillika måste man påminna om att en gång i tiden var landskapet med och stödde dessa produktionsanläggningar med investeringsstöd och lån. Det finns alltså ett visst samhällsansvar gentemot dem, lika som vi också har ett ansvar gentemot avloppledningsbygget som kommer från alla kommuner i dag. Det gäller alltså att hitta på en nyckel här för en gemensam lösning av dessa problem. Det är ändock en sysselsättningsfaktor i skärgården, men det går ändå inte att försvara att de får släppa ut obegränsat.

 

Jag får tacka ltl Runar Karlsson för att han har kommit på att motionerna som vi inlämnade ifjol om bolagisering av vägavdelningen och alkohollagstiftningen inte var så tokiga!

 

Ltl Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

Jag vill inte på något sätt anklaga fiskodlarna för just det här, utan det är samhället som har tillåtit det och det är just därför som jag sade att vi måste ha en näringsväxling. Samhället måste gå in och kraftigt specifikt stöda alternativa näringar i skärgården genom exempelvis förädling, genom att ge högre stöd till skärgården för golfbana än man har gett på fasta Åland osv. Samhället måste vara med och ta sitt ansvar, för även jag inser att det är arbetsplatser, det är familjer bakom det här, men vi måste på något vis fasa ut det här på sikt och få in något annat. En näringsväxling här, liksom man pratar om skatteväxling och jag pratar också om alkoholväxling.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Det mesta som jag ville säga är också sagt när det gäller vattenskyddsprogrammet, som vi väntar med spänning på, om det skall tas i morgon i landskapsregeringen. Det är därför vi inte heller har tagit upp den här specifika frågan i samband med budgeten utan vi har hållit an tills vattenskyddsprogrammet skulle komma, vilket ju skulle komma under hösten. Likaså tog vi upp frågan i samband med turismstrategin, som vi debatterade i september. Jag tror nog att alla med öron i skallen vet var socialdemokraterna står i den här frågan, och, ltl Runar Karlsson, du har vårt fulla stöd.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Fru talman!

Det gläder mig att ltl Runar Karlsson tänker på vår vattenmiljö. Det har vi alla anledning att göra. Han nämnde i sitt anförande att det även skulle gälla insjöar. Det tycker jag var bra. Han sade också att ingen säger någonting om det. Jag har många gånger sagt om våra insjöar och vattendrag att de bör säkerställas som råvatttenkälla till vårt dricksvatten osv. Jag har många gånger nämnt Vargsundet/Öjviken som ett exempel på där det behöver göras insatser. Dess värde när det gäller kväve och fosfor är nu ungefär högre än riktigt högt. Jag kan inte siffrorna, för jag är inte utbildad på det, men jag har fått dem från dem som tar vattenprover. Jag förstår inte vad det beror på att landskapsregeringen väntar med att uppgöra en vattenskyddsplan för Öjviken tills man måste göra det. I det tillstånd som kom från miljöprövningsnämnden när det gäller regleringsdammen/sluss står det att när det är slutfört skall också vattenskyddsplanen vara klar. Men det finns ingen orsak att vänta på det. Som ltl Runar Karlsson säkert vet, som är duktig på det här med vatten och vart det rinner, så det övergödda vattnet, som i det här fallet antagligen främst kommer från bosättning och jordbruk, rinner naturligtvis ut i vår havsmiljö, Ivarskärsfjärden, och förstör vårt vatten. Det är minst lika viktigt att man börjar där. Där har vi möjligheter att börja. Vi borde böra; det borde ha varit gjort. Det är förvånande att det inte är gjort. När det gäller att leverera avloppsvatten till Lotsbroverket tycker jag att vi i Lemland kan klappa oss för bröstet – vi gör det redan. Vi tog beslutet att göra det i stället för att lämna det till havsmiljön och vi började i Järsö-Nåtö där det var svårast att göra något vettigt. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

Det gläder mig att det ena partiet efter det andra stiger upp här och säger att miljön är oerhört viktig. Detta kommer att vara en garant för att miljön kommer att vara högt prioriterad i kommande handlingsprogram för den nya regeringen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Det är självklart att frågorna om vår vattenmiljö är angelägna och vi är alla inne på den linjen att vi skall göra vad vi kan, så jag är säker på att också fiskodlarna själva är inne på den linjen. Men jag vill erinra er alla om den doktorsavhandling som fick massmedialt intresse och fick bevakning här för någon vecka sedan, där det i doktorsavhandlingen klart framgick att fiskodlarna också har råkat ut för den skuldsättning, som många andra i samhället ibland råkar ut för. Det har framförts här att i samband med personalpolitiken har det skett på samma sätt, på vissa avdelningar i varje fall. Läs gärna doktorsavhandlingen och studera och fundera, för det finns mycket tänkvärt i den också.

 

Vad gäller ltl Runar Karlssons tankar om näringsväxling, att man skulle satsa på andra näringar för att man skulle kunna ersätta fiskodlingarna som arbetsplatser. Visst är det så att kunde vi i skärgården ha en annan näringsgren som kunde ge motsvarande arbetsplatser som fiskodlingen ger, så tror jag inte skärgårdsborna skulle ha någonting emot det. Men för att vara trovärdig i det som ltl Runar Karlsson säger skall ltl Runar Karlsson och centerpartiet driva på så att vi redan i budgeten skall se anslag för projektet. Det är endast rena klara besked i den här frågan som ger trovärdighet.

 

Ltl Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

Jag vet att ltl Mats Perämaa kommer att försvara fiskodlingen, och det har han sin fulla rätt att göra. Men jag vill påstå, oberoende om vi gör någonting eller inte, så kommer fiskodlingarna i skärgården att försvinna, dels på grund av att vattendirektivet från EU kommer att dela in vad regionerna får släppa och dels av konkurrensskäl. Vi vet att hos norrmännen producerar en odling mera fisk än alla åländska odlingar tillsammans, så även av konkurrensskäl kommer de att försvinna. Därför skulle jag vilja att vi inser det och kanske försöker behålla 1.000 ton men har en maximal förädling. Det är där vi kan konkurrera. Ltl Mats Perämaa vill se snabba beslut. Det är så i den här salen att det är här som ofta idéer och nya tankegångar väcks och i sinom tid kommer de i kraft i  praktiken. Som sagt, golfbanorna är ganska aktuella i skärgården, men kanske vi måste försöka snabba på lite mera.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Det var tänkvärda åsikter som framfördes av ltl Runar Karlsson. Jag tänker hålla mig till alkoholen, som jag var inne på här tidigare. Vi har sett flera exempel på att det finns många åtgärder som man kan göra för att minska totalkonsumtionen. Det är någonting som jag absolut ställer mig bakom. Det kom också en mängd exempel där man inte behöver ha egen lagstiftningsbehörighet för att man skall ta över dem. Sist och slutligen är det mellanölet som är vårt största problem i dag när det gäller alkoholister och de som har stora alkoholproblem, och det säljs ju fritt i butikerna, så kan man minska lite där och i stället ha exklusiva fina viner tror jag inte att det är någonting som man motsätter sig. Men om det är värt att ta över alkohollagstiftningen är kanske lite väl omfattande!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vtm Barbro Sundback:

Fru talman!

Under gårdagen hölls en språkpolitisk diskussion här i lagtinget. Under några inlägg och replikskiften framfördes åsikter som inte vi i den socialdemokratiska lagtingsgruppen kan omfatta. Det var närmast ltl Gun Carlson som framställde en bild av Svenskfinland och av Finland som åtminstone inte jag känner igen. Hon presenterade också en bild av det finlandssvenska utbildningssystemet som jag inte känner till. Hennes huvudsakliga källa var tydligen något TV-program och enstaka artiklar i tidningar som hon har läst.

 

Som ledare för det socialdemokratiska partiet vill jag klart och tydligt säga att vi välkomnar dem som flyttar in till Åland oberoende av språk, etnisk bakgrund eller nationalitet. Vi tycker att de skall ha rätt till sitt modersmål och sin kultur och att de skall integreras, inte tvingas till assimilation i det åländska samhället.

 

Jämfört med ltl Gun Carlson har jag en mycket mera komplicerade bild av Svenskfinland och språkförhållandena där. Jag har rört mig med jämna mellanrum över hela Svenskfinland och jag känner nästan alla byar, kan jag säga, i den regionen. Det är inte så att man överallt är tvåspråkiga ens. Det finns många ställen där både grupper och enskilda människor är lika aktiva för att slå vakt om sitt språk som många är på Åland. Att dra alla över en kam, det är att förenkla och det är att vara helt onyanserad. När man dessutom gör det i ett syfte att skapa motsättningar vill jag säga att det är till nackdel för Åland och det åländska självstyret.

 

När det sedan kommer till utbildningen i Svenskfinland har jag funderat att månne det är så att man i den sjuksköterskeutbildning, som ltl Gun Carlson hänvisade till som hon genomgick för 40 år sedan och som tydligen flera sjuksköterskor här i salen har genomgått senare, har ett krav på finska i examen? De tär mycket möjligt. Jag känner inte till det. Så är det inte vid Åbo Akademi och inte heller vid Soc&kom och inte är det heller det vid förskole- eller barnträdgårdslärarinstitutet i Jakobstad. Det fanns en gång ett krav på finska kunskaper innan man kunde få ut sin examen från Åbo Akademi. Det var under en tid när vtm Harriet Lindeman var utbildningsminister och vi hade ett samarbete; jag var då aktiv inom Svenska Finlands folkting och tog upp frågan där och det kravet är numera borta. Det finns alltså speciella möjligheter vid Åbo Akademi för ålänningar att ta sin examen utan att avlägga språkprovet i finska.

 

Jag tycker att det är fara fram både med osanning och att skapa onödig konfrontation när man drar all utbildning över en kam i Svenskfinland utan att tydlgen känna till fakta.

 

Sättet att sedan konstatera, efter att man har frammålat en missvisande och felaktig bild av Svenskfinland, att det här skall vi inte ha någonting att göra med är att måla sig själv in i en separatistisk-isolationistisk position.

 

Socialdemokraterna har helt motsatt uppfattning hur man skall arbeta med språkfrågorna. I dagens Europa, inom EU, där man talar om integration, social sammanhållning, samarbete, icke-diskriminering, är det helt oförståeligt hur man kan inta en sådan position, att vi skall absolut inte ha någonting att göra med våra svensktalande vänner på fastlandssidan. Tvärtom, ser jag det både som vårt ansvar och vår skyldighet att tillsammans arbeta för att stärka svenska språkets ställning i Finland. Det finns flera vägar att gå. Man kan jobba direkt med organisationer i Svenskfinland, man kan vara med och stärka dem genom att uppmuntra ålänningar att studera på fastlandet. Vi har en president som intygar att hon är beredd att kämpa för tvåspråkigheten. Vi har en regering som intygar det och vi har en representant i riksdagen som har stora möjligheter att också vara aktiv i den här frågan.

 

Fru talman!

Jag tror på en helt annan språkpolitik än den som presenterades här i går. Det är inte så att det är någon lätt uppgift, men det finns – tro mig – många på fastlandet som vill jobba tillsammans med ålänningarna i den här frågan.

 

Så till de alla som har flyttat in och fortsätter att flytta in till Åland. Om man är ett regeringsbärande parti som centern och står här i talarstolen och säger att ett av de viktigaste uppgifterna för att upprätthålla välfärden är att det flyttar in arbetskraft, då måste man också ta ansvar för den politiken. Av dem som flyttar in i dag är det inte bara de som är finsktalande eller finlandssvenskar, utan det flyttar också in en hel del människor från andra språkområden. Och jag har en stark känsla av att man i landskapsregeringen inte känner till hur omfattande den här inflyttningen är. Det är därför, tycker vi, av största vikt att samhället anordnar språkutbildning i svenska, inte bara för finsktalande utan också för sådana med annat modersmål just för att de skall kunna integreras i det åländska samhället. I dag är det så att en tredjedel av dem som bor på Åland är födda utanför Åland, och det är en djup kränkning mot de människorna, som dagligdags arbetar, betalar skatt och är med och bidrar till det här samhällets höga välfärd, att tala om för dem att de får inte ha en egen åsikt om vare sig sitt språk eller något annat språk här på Åland, utan det är den åsikt som ltl Gun Carlson företräder som skall vara den allmänt gällande! En sådan syn omfattar inte socialdemokraterna, utan oberoende av vad man talar för språk, varifrån man kommer, så skall åsiktsfrihet gälla för alla som verkar och bor på Åland. Det behövs ingen som står här och förklarar för någon annan vilken som är den rätta hållningen i språkpolitiska frågor.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Jag vill påminna vtm Barbro Sundback om att jag talade utifrån självstyrelselagen som stadgar att vi är ett enspråkigt svenskt samhälle, vi är en minoritet i Finland, så vi är också en minoritet. Det är det första jag vill påminna om. Det var så många saker, men jag tar dem så långt jag hinner. Jag sade att man skall välkomna inflyttade. Jag sade att jag har aldrig haft någon kritik mot våra inflyttade. Det går att titta efter. Jag sade att vi är beroende av många av våra nyinflyttade. Det är också sant och vi försöker undervisa i svenska och jag vet att det handlar om nästan ett tjugotal olika språkområden från vilka folk kommer till Åland i dag och behöver undervisning i svenska. Det tror jag att jag sade redan igår. Vi har många gånger diskuterat att tillsammans skall det vara en integration eller assimilering av dem som flyttar in. Så långt måste det vara en assimilering att man lär sig det svenska språket för att kunna bo och verka på Åland, det torde vi vara överens om. Jag kommer mycket väl ihåg förordningen om kraven på finska i universitet och högskolor som det heter och som stadgar att man inte behöver ha förkunskaper i finska och inte heller behöver avlägga examen på finska i skolor. Det var bra, den har gjort mycket gott för oss. När jag gick min sjuksköterskeutbildning för snart 50 år sedan var det inte några formella krav i finska, men i praktiken var det naturligtvis självklart att man förväntades kunna finska. Det var så det var på den tiden. Så är det i dag också.  Jag har varit aktiv i Svenska Folktingets fullmäktige i åtta år och jag har varit medlem i utbildningsdelegationen där och det första mötet jag var på sade ordföranden  - på finska - i utbildningsdelegationen när det kom en tjänsteman från undervisningsministeriet, att du får hålla ditt tal på finska – i Svenska Folktinget! Det är just det här som jag lite kritiserade igår.

TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Det är väldigt vanligt här i lagtinget att vi kräver vård på vårt eget modersmål. Och jag antar att om man går i en utbildning i Finland, där man förväntas jobba på två språk inom vården, så är det en väsentlig del att man skall lära sig finska. Men ur åländsk synvinkel borde man ha sett till för länge sedan att det kravet för ålänningarna skulle ha tagits bort i stället för att stå här och oja och voja sig och prata strunt om andra människor och hur de gör. Det är vi själva som måste ta ansvar och ställa krav, inte isolera oss och kalla andra för flata och allt möjligt annat nedsättande.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Jag och den liberala gruppen det språkpolitiska resonemang som vtm Barbro Sundback anförde. Vi anser likadant. Alla som väljer att flytta till Åland skall vara lika välkomna oberoende av språk, hudfärg eller etniskt ursprung. Vi anser också att det är bättre att i samarbete med Svenskfinland fortsätta att arbeta för det svenska språkets ställning. Det finns ingen anledning att bygga murar eller någon anledning att fördjupa klyftan mellan Åland och det svenskspråkiga Finland.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag var förvånad över vtm Barbro Sundbacks anförande. Jag hörde själv ltl Gun Carlsons anförande igår, där hon pekade på att svenskan var på tillbakagång rent generellt i Finland. Vtm Barbro Sundback säger att det är en bild som hon inte känner till. Ltl Gun Carlson pekade också på att det är allt svårare att få utbildning på svenska. Det är också tillbakagång. Även det var en bild som inte vtm Barbro Sundback känner till. Det är trots allt lite förvånande. Skall man börja diskutera om det har kommit fram i ett TV-program eller i en rapport eller vad det är! Nog torde det vara allmänt känt att svenskan tappar mark i Finland. Om man inte kan säga det öppet utan att det på sedvanligt sätt skall dras fram att vi skapar konfrontation, så nog är det lite märkligt faktiskt. Jag hörde däremot inte att ltl Gun Carlson sade, att vi inte skulle ha någonting att göra med de svenktalande i Finland, utan vi skulle samarbeta, sade vtm Barbro Sundback. Det är klart att man kan samarbeta, men vi måste ha klart för oss att vi har så väldigt olika utgångspunkter i Svenskfinland och här på Åland. Vi har vår självstyrelse, vi har en helt annan situation. Vtm Barbro Sundback sade att hon tror på en helt annan språkpolitik. Det framkom mellan raderna att det är den finlandssvenska språkpolitiken. Jag tror att ett enda resultat av den språkpolitiken kan vi få: att vårt språk, vår kultur och vår åländska identitet försvinner. Det här är någonting som bekymrar Ålands Framtid väldigt mycket, men det bekymrar synbarligen inte socialdemokraterna och därför har vi den stora skiljelinjen i åländsk politik just här, men det är ändå förvånande, för det är trots allt grunden för självstyrelsen som inte socialdemokraterna bekymrar sig över.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

En viktig skillnad mellan mig och ltl Anders Eriksson är faktiskt det att jag tror på självstyrelsen som ett effektivt språkskydd. Jag har studerat det ganska noga och jag tror att jag vet vad jag talar om. Det är också så att om man tittar på proportionaliteten mellan dem som talade finska på Åland 1921 jämfört med majoriteten ålänningar är den exakt densamma ännu i dag, kan man säga. Det visar att självstyrelsen har fyllt sin uppgift som ett effektivt språkskydd för ålänningarna. Sedan är det så att vi lever i en värld som hela tiden förändras. Hela den Europeiska unionen är en jättestor integrationsprocess och utgångspunkterna är kolossalt olika. Jag är beredd att gå med i den integrationen också, men ltl Anders Eriksson, han kan inte ens tänka sig att integreras över Skiftet1

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Britt Lundberg:

Fru talman!

Vacker natur och rent vatten lockar turister men det är inte tillräckligt. Turister vill ha god service, fin mat och variation på evenemang och underhållning. Turistnäringen har stora möjligheter till utveckling. Jag tror att turismen på Åland har en stor potential, men vi ålänningar och turistbranschen måste anstränga oss lite mer.

 

Jag tror starkt på idrottsturismen. För några helger sedan anordnades en större innebandyturnering i Baltichallen, en mörk weekend i november genererar ett sådant arrangemang 700 övernattningar och i Baltichallen såldes 250 lunchportioner och förhoppningsvis gjordes både restaurang- och badhusbesök och shopping; säkert fanns det många andra kringeffekter också som uppnåddes med det här arrangemanget.

 

Men det fordrar en hel del arbete att ställa till med liknande evenemang. Långsiktigt resulterar de dock i att de nöjda besökarna både ger Åland ett gott rykte som leder till att bekanta vill fara till på turneringar och också att de som har deltagit gör återbesök i någon annan form för dem som har trivts här. Sådana här turneringar kunde man med våra anläggningar ha vareviga helg. Att IFK gjorde det – steg till ligan – kan ge god marknadsföring för Åland. Det här måste vi ta tillvara på bästa sätt. Det handlar inte bara om belysning och stora läktare, utan mycket energi måste läggas på hur vi kan dra nytta av avancemanget på många olika plan och områden. Nu får vi inte fastna i bekymren utan vi måste vara öppna och kreativa och se till att dra stor nytta av det här.

 

Stugturismen behöver ett uppsving. Alltför få stuguthyrare har mod och framtidstro nog för att renovera och höja standaren på sina stugor. Många av dessa turister öppnar plånboken väldigt sällan på Åland. Någon gång när jag har suttit och väntat i bilkön till färjan i Kapellskär har jag roat mig med att iaktta packningen i bilarna runt omkring mig: stora kombibilar fullpackade med kylväskor med mat från stormarknaderna i Sverige! Det kan inte bli stora kringeffekter av dessa turister. För att våra stuguthyrare skall våga inspireras till satsa mer och att komplettera sin verksamhet har turistförbundet ett stort ansvar och också näringsavdelningen.

 

På Öland krävde en politiker för några år sedan en utredning av vad turismen gav Öland netto. Han ville visa staten Sverige på att kommunen var tvungen att satsa så mycket extra på infrastrukturen och kommunal service för att klara anstormningen av turister att han var orolig att utgifterna var större än inkomsterna. Vi kan inte neka turisten att ha mat med sig, men vi borde hitta instrument att locka dem att konsumera här i stället.

 

Golf, fiske, bad, jakt kan bidra till ökad kvalitetsturism och längre säsong på Åland. Vi behöver komma till ett avslut med golfsatsningarna och komma igång med den eller de banor som skulle ge Åland den största nyttan. Varför vill inte företagen på Åland i högre grad satsa i turistsatsningarna? På Åland har vi en ohejdad vana att förvänta oss att samhället skall stå för kostnaderna. Kk-huset skall förhoppningsvis ge ett uppsving för konferensturismen i kombination med förbättrad flygtrafik. Alla våra kulturföreningar berikar utbudet på Åland. En bra paketering och marknadsföring skulle gynna både föreningarna och turismen. Litteraturdagarna har blivit en succé, men det finns säkert utrymme för fler kulturella evenemang på hög kvalitetsnivå.

 

En ren och hälsosam miljö är viktig även för turisterna. Vi måste fortsätta att hålla Åland rent och värna om rent vatten och ren luft. Det gröna och unika Åland är viktigt för vår turistprofil. Vatten är livet – utan rent vatten inget liv. Jag undrar om våra barnbarn kommer att tro att det är sant att man en gång faktiskt bedrivit industrinäring direkt i havet! Att det är tillåtet i dag är inte fiskodlarnas fel; de känner säkert sig både förföljda och en stor skuld, som framfördes i en replikväxling här tidigare. Jag kan också konstatera som en av mina kollegor sade att den doktorsavhandling som nämndes av ltl Mats Perämaa utgick från ett sociologiskt perspektiv och inte från ett miljömässigt. Men dessa fiskodlare följer de regler som vi politiker formulerat.

 

Satsningen på Lotsbroverket är ett steg i rätt riktning. Jag tror på samarbete kommuner emellan för att få så effektiva reningsmetoder som möjligt.

 

Även om vi här på Åland kan känna oss stressade och tycka att vi ständigt har ljud omkring oss, så upplever de flesta som kommer hit från större städer att det är lugnet här. Med teknikens hjälp jobbar många i dag även hemifrån med mobiltelefoner som ringer och sökare som tutar i arbetsärenden både på kvällar och helger. Åland kanske kunde säljas som ett ställe där man får vara ifred och där det finns tystnad.

 

Fru talman!

Vi skall inte heller vara rädda för att serva våra turister på deras språk om vi kan. Guidade turer och information på våra museer skall finnas på många språk. Däremot är det viktigt att vi håller på vår enspråkiga status, vari jag inte ser någon som helst konflikt.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

Jag håller i stort sett med allting kring turismen och evenemangsbiten. Det är en sak som jag bara vill förtydliga och förklara. Ltl Britt Lundberg säger att det varje helg borde vara sådana här typer av turneringar i Baltichallen. Faktum är att det är i stort sett varje helg och det är flera varje helg. Problemet är att det är ideella föreningar och i förlängningen föräldrarna som skall arrangera dem. Och skall man kunna utveckla den här biten behöver man hjälpa till från samhällets sida. Och det är just därför som evenemangsstödet kommer för idrotts- och kulturrörelsen, för att vi skall kunna få ännu fler; det finns nämligen tider i hallarna. När det gäller resonemanget hur mycket det genererar kan jag bara bekräfta det, för jag gjorde i mitt tidigare förvärv en undersökning bland besökande föreningar och det stämmer bra överens med det som ltl Britt Lundberg förde fram. Den visade att hallhyran som kom in till landskapet var mellan 1-3 procent av gruppens totala intäkt i vårt samhälle och det är ofta det som man jämför med när det är fråga om kostnaden för anläggningen, men de stora inkomsterna kommer från den omkringliggande verksamheten, som ltl Britt Lundberg redovisade. Jag ville förtydliga att evenemangsstödet är till för att få igång ännu mer av den här varan.

 

Ltl Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

Jag ville framhålla just att vi här på Åland har satsat enormt mycket på våra hallar och därför tycker jag att vi skall använda dem på så många sätt och på ett så mångsidigt sätt som möjligt. Det är säkert så att Baltichallen är väldigt upptagen många helger, men det finns många hallar till som vi skulle kunna fylla på weekenderna. Det är klart att det är ett hinder att det är ideellt osv. För många är det kontaktskapande och många tycker att det är roligt att jobba med det här, men jag tror inte att man skulle orka jobba med det alla helger. Det vill jag dock inte se som ett hinder, utan jag vill se den här utvecklingen som en möjlighet och jag tror att den här typen av turism, bara det att barnen kanske kommer hit och deltar i en turnering, kanske t.o.m. är tillsammans med sina ledare osv., men att föräldrarna samtidigt passar på att bo på hotell och leva turist på samma gång för att vara på samma ort. Jag upplever att här finns en stor potential.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Fru talman!

Ltl Britt Lundberg och jag är oerhört överens i dag. Jag vill poängtera att jag tycker att det var ett jättebra anförande. Jag tänker ta upp Baltic-äventyret som en mycket bra sak. Jag hade själv i mitt eget anförande en dröm om att alla idrotter borde ha sin egen Alandia Cup, att man skulle satsa och även kunna fylla andra helger, för vintertid är idrottsturismen bland det viktigaste vi har. Jag kan tänka mig att innebandyturneringen skulle vara ungdomar eller barn som har föräldrar med sig som pratar gott om Åland med sina vänner och de kommer hit när de har hört det positiva. Det viktiga här är att de känner sig välkomna. Men då är det viktiga att näringslivet ställer upp. Jag hade själv Sveriges näststörsta innebandyklubb förra hösten hit på ett besök, de ville ha mat halvsex en lördag, jag går till två större restauranger som stänger – märk väl – kl. 18.30, en timme senare alltså, men på båda ställen blev vi nekade mat för att kocken skulle sluta tidigare! Sådant här får inte accepteras på Åland om vi skall satsa på turismen. Det är alltför många näringsidkare och restaurangägare som har det för bra i dag och har råd att tacka nej till sådant här och det får inte förekomma. När jag senast var i kontakt med samma lag sade de att allting var jättebra, men att det skall vara så svårt att få tag i mat på Åland, det tyckte de inte om, så där måste vi bättra oss. Som sagt, servicen är viktig för alla.

 

Ltl Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

Eftersom jag som förälder har varit med och arrangerat Alandia Cup så vet jag att det är en väldigt viktig satsning och jag skulle också som förälder säga att det har flera perspektiv. Det ger också en stor social gemenskap föräldrarna mellan, så jag tror att det har en större betydelse för vårt samhälle än vad man egentligen kanske tänker på. Vi pratar ofta om i allt förebyggande arbete med ungdomar hur viktigt det är att föräldrar har kontakt och det här är ett sätt att också få social gemenskap: samtidigt ge pengar till idrotten och samtidigt också ge pengar till Turiståland, så det är en fantastisk grej. Jag kan bara hålla med – visst är vi eniga – att det är beklagligt att det är svårt att få mat på helger och kvällar i vår stad. Vi saknar motsvarigheten till de grekiska tavernorna, men vi behöver få mera folk som konsumerar och inte tar matkassarna med sig hit. Då tror jag också att det skulle finnas en marknad för att ha mera öppet och mera enklare restauranger om vi säger så.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Åke Mattsson:

Fru talman!

Jag tänker i mitt anförande bl.a. beröra missbruket av droger på Åland och vad vi kan göra åt det samt lite om polisverksamheten igen.

 

Jag har under en mycket stor del av mitt yrkesverksamma liv ägnat kraft åt att arbeta mot missbruket av droger. Anledningen till att jag står här i dag är just mitt engagemang i den frågan. Hur ser situationen ut i dag? Finns det narkotika på Åland? Svaret är entydigt ja och situationen går nu åter mot det sämre enligt min bedömning. Nyrekryteringen har jag inte någon klar uppfattning om, men jag är medveten om att allt fler missbrukare som slutat börjat igen. Det rör sig ofta om sprutmissbruk, den värsta och mest förödande sorten. Det här är ett tecken, om någonting, på att tillgången på narkotika är god och priset  lågt. Ltl Dennis Jansson framförde antydningar i en replik om att jag kanske gör mig bäst med missbrukarna på gatan, och det får jag väl ta till mig så att han menar att jag vet vad talar om i den här frågan. Men även andra har lite samma uppfattning: fältarna konstaterar att det kanske inte är så lugnt som det verkar på ytan. Polisen fumlar igen med helt oväsentlig statistik. Där verkar det överhuvudtaget inte finnas någon koll på det här läget. Tullen börjar göra mera beslag. Allt tyder på att narkotikaanvändningen ökar.

 

Det här är i och för sig ingenting uppseendeväckande. Det här problemet växlar, det går upp och ner och i vissa fall kan man göra någonting åt det här och i vissa fall är det omöjligt att påverka det. Därför skall det finnas styrdokument med olika linjer hur vi skall komma åt det här problemet.

 

Landskapsregeringsledamoten Gun-Mari Lindholm har berättat vad som har gjorts. Det är svårt att utgående från en debatt i salen få en uppfattning om det, men hennes uttalanden är tillfredsställande att höra. Hon ser allvarligt på frågan och framför allt att det här är en fråga som måste bearbetas på alla tänkbara områden. Endast med gemensamma insatser på alla plan och en samsyn på problemet kommer vi att kunna hålla locket på.

 

Att man behåller den tredje behandlartjänsten på A-centret är en av de mest positiva budskapen på det här området i budgeten.

 

Fru talman!

Det viktigaste styrdokumentet som landskapet har för en fungerande och human alkoholpolitik är det alkohol- och narkotikapolitiska program som tagits fram. Det gäller nu att åtgärda det som står i programmet för 2002-2005 och att det fullföljs och framför allt utvärderas. Utvärderingen är viktig. Att stämma av om inriktningen är riktig, har vidtagna åtgärder överhuvudtaget haft någon effekt och ligger de här insatserna på rätt område, det är svar som man behöver få.

 

Det är också viktigt med planering av en fortsättning av program, om det skall gälla 2006-2009 och framför allt att det är klart i god tid före 2006. Det bör nog övervägas om inte tobaken skall finnas med på ett hörn, om man beaktar de dåliga prognoser som finns för de ungdomar som börjar röka tidigt.

 

Det är kanske skäl att se över möjligheten om man kan ha ett liknande program som socialvårdsplanen, att programmet förlängs årligen att gälla den följande treårsperiod och sedan en fyraårsperiod och att de revideras samtidigt. Apropå socialvårdsplanen innehåller den nu direktiv om rätt för socialarbetare att få uppgifter som behövs för deras arbete. Detta har stöd i klientskyddslagen; annars börjar tystnadsplikten alltmer slå sina klor i verksamheten mot droger. Jag är fullt medveten om att tystnadsplikten är mycket viktig för att skydda klienternas integritet och det är en förutsättning för att många alls skall våga ta kontakt. Men går den till överdrift förlamar den både förebyggande men främst det vårdande arbetet.

 

Det framhålls ibland att man inte vågar fråga om råd eller diskutera om svårigheter angående sina klienter med risk för att det av andra som arbetar med de här frågorna kan uppfattas så att man bryter mot tystnadsplikten. Hur man löser det här problemet har jag inte någon klar lösning på, men jag vill för den skull peka på att det är ett av de absolut största problemen i arbetet mot narkotika på Åland just nu.

 

Fru talman!

Angående olika direktiv som finns kan vi konstatera att i Finland har egen användning av narkotika varit straffbart sedan 1966. Det har ifrågasatts vid flera lagändringar, men det har stått fast. 2001 förändrades lagen såtillvida att eget bruk av narkotika inte längre kräver domstolsförhandling utan polisen kan skriva ut böter direkt. Lagförändringen kom till för att underlätta för de överbelastade domstolarna. Brottet ansågs alltså inte mindre klandervärt. Med anledning av detta har riksåklagaren givit ut föreskrifter som blev i kraft den 15.9.2002 och dessa direktiv innehåller bl.a. föreskrifter hur barn, alltså personer under 18 år skall behandlas i förundersökningen. Det är direktiv om närkontroll tillsammans med tillrättavisande åtgärder, samtal, där företrädare, polis och åklagare, socialarbetare samt föräldrar skall närvara. Där nämns också en beredskap som skall finnas vid festivaler och andra massarrangemang, då det är skäl att åklagaren, polisen och socialmyndigheterna på förhand kommer överens om vilka åtgärder som skall vidtas för en trygg och förebyggande behandling av unga missbrukare. Efter vad jag känner till har man inte börjat tillämpa detta direktiv på Åland ännu och det här är väl en av de punkterna som bör tas med i det nya handlingsprogrammet mot alkohol och narkotika.

 

Det här kanske inte direkt berör förlikningsverksamheten, som ltl Roger Eriksson har berört här i ett tidigare anförande, men också jag vill lyfta fram hur viktigt det är att vi skall få till Åland möjlighet med förlikningsverksamhet. Det har fungerat väldigt bra och efter den information jag har fått om det här är alla parter som är delaktiga väldigt tillfreds med det. Framför allt underlättar det arbetet för polis, åklagare och domstolar samt förkortar därmed de i dag helt orealistiskt långa handläggningstiderna.

 

Angående domstolar är det inte tillfredsställande lokaler som finns vid statens ämbetshus i dag. Vittnen och målsägande känner sig utlämnade, ibland vettskrämda och det har även hänt att man utsatt för påtryckningar suttit och väntat utanför salen, vilket har resulterat i att man vid flera tillfällen har tagits tillbaka tidigare lämnade vittnesberättelser. Polisen transporterar också och övervakar gripna som skall lagföras i statens ämbetshus; det är personalkrävande och kan också under vissa omständigheter vara ett riskfyllt arbete.

 

Öppenhet och tillgänglighet skall vara viktigt i de flesta fall, men i det här är det inte försvarligt. Vänta med polishustillbyggnaden och få till stånd nya seriösa förhandlingar med staten och försök få ett nytt polis/tingshus där även andra fiskala myndigheter kan finnas med.

 

I det här sammanhanget är det också skäl att ta upp frågan om villkorligt frigivna och villkorligt dömda: det är någonting som borde lyftas fram och prioriteras i polisarbetet. Det här är en sådan påföljd som någon får som har gjort sig skyldig till ett så pass klandervärt beteende att de måste få känna av att de är tömda till ett straff. Som det nu upplevs kan det nästan vara som i Bingolotto att få ett villkorligt straff: man känner inte till skillnaderna mellan villkorlig frigivning eller verklig frigivning. Att personer på permission från fängelse i Åbo befinner sig här utan att polismyndigheten känner till det har hänt tidigare, men jag hoppas att det inte kommer att hända igen. Jag hoppas att det kan åtgärdas för den allmänna tryggheten här på Åland.

 

Fru talman!

Det finns med handlingsprogrammet att polisorganisationen skall ses över. Övertagande av polisen känns inte helt genomfört här på Åland. Inom organisationen har det nyligen gjorts en rejäl genomgång att där fungerar det. Däremot finns det mera att göra utanför: den övergripande yttre organisationen. I Finland finns i inrikesministeriet en polisavdelning som har en rad avdelningar som har del i polisens verksamhet. Motsvarande finns inte på Åland. Vad vi åtminstone måste få på Åland inom förvaltningen är en grupp av tjänstemän, poliser, jurister, möjligen politiker, som ger tydliga direktiv hur nya lagar som stiftas skall tillämpas av poliserna. Det här gäller allt från tillverkning av blanketter, tjocka handböcker, enkla råd hur man skall tillämpa de nya lagarna. Ofta när de nya lagarna tas i bruk går det utan större problem, men ibland kan det råda ganska stora oklarheter hur de skall tillämpas.

 

Det kan också vara skäl att se över behovet av en polisstyrelse. Ålands polismyndighet har liksom annan förvaltning behov av en organiserad styrelse. Det finns i skolor, det finns i ÅHS, banker och andra företag har en ledning, kommunförvaltningen har en politisk ledning, men inte vid polisen – där åläggs chefen att i dag ha en i princip omöjlig uppgift att både förvalta organisationen samtidigt som han skall vara visionär och se framåt. Styrelsen skulle tillföra övergripande målsättning och organisation, men den får absolut inte delta i de operativa insatserna. Långsiktig planering skulle alltså ge polisen dess egen särprägel här på Åland och till det får man möjlighet tack vare att vi har egen lagstiftning.

 

Några frågor som kunde ha berörts av polisstyrelsen är den nu omtalade polishusfrågan, lönesättningsproblem, bl.a. från brottmålsavdelningen, som man måste lyfta upp för att man skall få personal som börjar arbeta där. Man kan ifrågasätta: skall det vara ett kontor i Godby? Det är ett politiskt beslut. Hur skall skärgårdspoliserna organiseras. På det området börjar det bli väldigt utarmat; inom några få år går den sista skärgårdspolisen i pension och det finns ingenting som tyder på att det kommer några nya. Överhuvudtaget: vilka verksamheter också områden skall prioriteras? Skall det finnas en specialinsatsstyrka på Åland? Samarbetsfrågor inom och utanför Åland kan också beröras här. Ett problem som finns är också att det är från polisskolan i Tammerfors som man avgör vilka ålänningar som är lämpliga för polisutbildningen. En polisstyrelse kan vara ett stöd i förhandlingarna med polisskolan att få speciella förmåner för Åland. I dag är det chefen för myndigheten som bedömer och avgör vad som är bra eller dålig verksamhet. Olika synsätt leder då lätt till personliga konflikter med en del av personalen. Som det ser ut i dag upplever många situationen hos polisen som kaotisk. Personalbristen är akut på brottmålsavdelningen. Jag är absolut inte ute efter att ifrågasätta nuvarande chef, tvärtom, han har klagat den här uppgiften bättre än vad man kan förvänta av en ensam person. Jag vill framhålla att då det gäller lagtolkning har det framkommit från flera håll att han lär vara den suveränaste polismästaren på det området i hela landet. För den skull är det här åtgärder som behövs: ett politiskt stöd och till hjälp för att få en fungerande och harmonisk poliskår på sikt.

 

Det är unikt att en självstyrd autonomi som Åland har en egen poliskår. Tar vi tillvara det? Nej, innan vi talar om att ta över mer förvaltning till Åland borde vi se över också den här frågan.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Fru talman!

Jag håller mycket med av det som ltl Åke Mattsson pratade om. Jag är lika oroad över narkotikasituationen och ser vi just nu är det faktiskt så att den har ökat markant när man pratar med missbrukarna. Det kan man också se på tullens narkotikabeslag: det är inte bara det att haschen ökar, utan det är också det att de börjar få fast droger som amfetamin, LSD och heroin. Det är jätte oroväckande. Jag har reagerat på att medan tullens beslag ökar minskar polisens anmälningsbrott i narkotika med  över hälften. Jag tror inte att det är det att narkotikan stannar vid gränsen utan det kommer nog in ändå. Där är det jätteviktigt att vi ser till att jobba stenhårt med att störa så att vi får ett slut på det här.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Tuula Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag delar ltl Åke Mattssons åsikt i polisstyrelsefrågan. Jag anser också att det skulle vara lämpligt att ha en polisstyrelse för polismyndigheten. Men som jag sade igår har vi inlett arbetet – meningen var det – att se över i vilken mån polisdelegationen har befogenheten inom det området. Det är fråga om övergripande målsättningar som vi skulle ta it med, men nu vet jag inte hur fortsättningen blir.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

Beträffande ltl Åke Mattssons anförande socialvårdsplanen uppfattar jag hans anförande som ett stöd för socialdemokraternas finansmotion, där vi kräver att landskapsregeringens socialvårdsplan skall bifogas budgetförslaget och godkännas i samband med antagande av budgeten. Jag tackar alltså för det.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Brage Eklund:

Fru talman!

Till först ett litet inlägg i den turistiska debatten där det har påtalats olika satsningar och att hitta på något konstruktivt för att öka inresandet av turismen. I meddelandet från landskapsregeringen finns det tre, fyra saker som pekas ut som viktiga satsningar för turismen och det är inte fråga om att det är något fel. Jag tror att jag har tagit upp i debatten förut att jag tycker att det inte är riktigt rätt att man pekar ut vad man kommer att satsa på. Jag anser att finns det projekt som har täckning, är färdigt planerade och har finansiering och kalkyler klart måste de ha en chans. Jag har ingenting emot golfbanan i Ämnäs, men jag vet att det finns andra projekt som är planerade. De kanske har lite överstora förhoppningar om greenfee-gäster som det fanns i Ålandstidningen i ett referat. Tar jag Föglöbanan kalkylerade de med 16.000 greenfee-gäster och tittar man på Ålands golfklubb hade de mellan 25.000 och 27.000 gäster på årsbasis, så förstår man att de är lite överoptimistiska. När man gör sådana här kalkyler bör det också finnas en bedömning och en viss verklighetsförankring. Jag tycker att självfinansieringen i projekten bör vara större. De pratar om bidrag här på 70-80 procent och alla förstår att det finns inte möjligheter i dag från landskapet att gå in i sådana projekt och ge sådana bidrag. Det finns projekt som redan har byggts med helt andra investeringsstöd än sådana bidrag och då blir det lätt ett orättvist förhållande gentemot dem, så det där bör man beakta. Men jag är inte emot någon typ av vare sig den ena eller den andra placeringen bara man har en klar finansiering och har ordnat det där.

 

Jag tänkte beröra en motion som jag har lämnat in här och det är under titeln ”Landskapet och kommunerna”. Alla talar om det, men ingen gör något åt saken. Det som avses är den pågående diskussionen om behovet av vidgat kommunalt samarbete och t.o.m. kommunsammanslagningar. Hittills har dock alla försök på senare tid att stärka det kommunala samarbetet strandat och det finns tecken på att även tidigare fungerande samarbeten över kommungränserna luckrats upp. Ålands Framtid är för att den nuvarande kommunala strukturen med 16 självständiga kommuner skall bibehållas. Därigenom tryggar vi en unik närdemokrati som samtidigt stärker den lokala identiteten och viljan att göra en insats för närsamhället. Det mest angelägna är dock att alla invånare över hela Åland på lång sikt kan tillförsäkras en fungerande basservice i form av bl.a. skola, omsorg och detta utan att skillnaderna i skatteuttag ytterligare vidgas. Utan den grundläggande samhällsservicen eller med en för hög kommunalskatt för att trygga detsamma utarmas i synnerhet glesbygdskommunerna. Det går inte heller att bortse från att den kommunala självstyrelsen i dag, mycket på grund av finska statens inskränkning av den kommunala beskattningen, är begränsad och i huvudsak kretsar runt åtaganden inom skola och omsorg.

 

Frågan är om det i det långa loppet är försvarbart att upprätthålla 16 parallella administrationer på kommunal nivå i ett läge där inkomsterna inte ens räcker till grundläggande ansvarsområden. Ett samgående mellan två eller flera kommuner kommer dock att föregås av en lång och komplicerad process, där de i dag självständiga enheterna i första hand kommer att se till egna för- och nackdelar. De långsiktiga och förhoppningsvis övervägande positiva effekterna av en kommunreform kommer automatiskt i andra hand. För att underlätta nämnda process vore det behövligt att landskapsregeringen har beredskap att genom bl.a. finansiellt stöd stödja de kommunala samarbetsdiskussionerna. Under följande budgetår bör därför en strategi utarbetas över hur landskapet bäst kan bidra till ett utökat kommunalt samarbete. Därför har vi lämnat in en finansmotion där man inför i texten under rubriken Landskapet och kommunerna, att ”Landskapsregeringen förelägger under år 2005 lagtinget ett förslag till strategi om hur landskapet kan bidra till stärkt kommunalt samarbete och en kommunreform.” Jag hoppas att finansutskottet tar åt sig av motionen. Det är ingen hemlighet och har t.o.m. varit ute i tidningspressen att randkommunerna och mindre kommuner samt även stora kommuner har ekonomiska problem, och om inte nu så kommer de att få det på sikt. Jag tror att det är bra att förekomma än förekommas i det här fallet på så sätt att det finns ett klart agerande för att möta upp mot detta.

 

Ltl Gun Carlson:

Fru talman!

Igår beskrev jag det svenska språkets utveckling i Finland med stöd av den debatt som pågår med jämna mellanrum i Finland. Senaste igår i tidningen Åland kunde vi läsa och få del av intryck från en språkdebatt i Åbo där tydligen författaren Herman Lindqvist hade givit sin syn på saken, någon syn som kanske inte var riktigt omtyckt – jag förstod inte riktigt av reportaget vad det handlade om. Professor Marika Tandefelts idéer beskrevs om hur man kunde förbättra det svenska språket i Finland. Hon har ju många gånger framfört sin oro över svenskans utveckling i Finland. Frågan lever; vi kan inte låtsas om att den inte lever, för det är ett problem i Finland och det var det jag ville påvisa. Märk väl, att jag sade att vi varken kan eller skall kritisera utvecklingen, och det anser jag fortfarande. Inte kan vi gå in och säga till någon myndighet i Finland eller någon privat person hur de skall göra, det var så jag avsåg det. Däremot tycker jag själv att vi hjälper till att bevara svenskan i Finland genom att vi enligt vår lag har berättigade krav på svenskan i Finland, det är alldeles klart.

 

Vi diskuterade också lite utbildning i svenska och jag vill påminna om att det finns ett anslag för sysselsättningsfrämjande utbildning, bl.a. undervisning i svenska för inflyttade på 150.000 euro. Dessutom har vi medborgarinstitutskurser i svenska, så nog försöker Åland och landskapsregeringen på alla sätt underlätta inflyttandet. Åland har alltid varit beroende av inflyttad arbetskraft inom olika yrken, det tror jag att vi alltid kommer att vara. Jag upprepar igen det jag sade igår, att de flesta trivs här, stannar här, bildar familjer, får barn, dvs. nya ålänningar, och jag har många i min närmaste omgivning, både inom släkten, arbetskamrater, vänner som har flyttat hit någonstans ifrån och jag tänker aldrig på dem som inflyttade. På tidigt åttiotal satt jag t.ex. med landskapsregeringsledamoten Tuula Mattsson i sjukhusstyrelsen och jag är säker på att jag aldrig någonsin har sagt ett ord som skulle på något sätt kritisera varifrån hon kommer; hon får rätta mig om jag har fel. Jag tror inte att det finns någon person på Åland som kan påstå att jag är avogt inställd mot någon med finska som modersmål. Det är någonting som jag vet, så det är inte det det handlade om.

 

När jag igår talade om olika personer, nämnde vänner, så var det vänner i riket, det var alltså inte de som bor på Åland. Jag känner hemskt många på Åland som är både integrerade och assimilerade när det gäller det åländska samhället och språket hänvisande till vtm Barbro Sundback. Vi brukar ofta tala om att man skall integreras eller assimileras, men jag vill påstå att det finns många på Åland i dag som är både och. Det är väl ändå det allra bästa. Det är väl så att de flesta som kommer hit och blir  här, de gör det för att de trivs här, de vill bo kvar här, för att Åland är ett bra ställe att bo på. Det är ju så vi vill ha det.

 

Med mitt inlägg avsåg jag enbart att visa på den negativa utvecklingen i Finland när det gäller det svenska språket i Finland. Jag sade, att jag vill inte se samma utveckling här, och det vill jag faktiskt inte. Jag vill fortsätta att ha Åland som ett enspråkigt svenskt öppet icke-isolerat samhälle, helt i samklang med vår självstyrelselag.

 

Det har ställts lite frågor om ÅHS. Det har diskuterats lite och vi har också en motion om smådjursklinikens privatisering. Vi har fått besked om en del av problematiken. Jag vill fortsätta lite på den problematiken. Det handlar då om miljöhälsovården. Det finns faktiskt behov av att se över organisationen som helhet. Det är bra om vi kommer ihåg att när ÅHS bildades insåg man på slutrakan av förhandlingarna att någonting måste beslutas om miljöhälsovården, som tidigare hörde till Ålands folkhälsoförbund, likaväl som primärvården. Och i sista minuten, får man nästan säga, klämde man in miljöhälsovården i ÅHS-organisationen och man skrev en mycket kortfattad lagtext om hälsonämnden i den 10 § i landskapslagen om hälso- och sjukvården, där man kort nämner: ”I anslutning till ÅHS finns hälsonämnden…” och man sade nästan ingenting om vad hälsonämnden skulle göra. Däremot finns det i texten i landskapslagen om hälsovården rätt mycket om hälsonämndens rättigheter och skyldigheter och uppgifter. När man studerar lagarna lite ser man att det här var ett litet hastverk. Miljöhälsovården, som egentligen består av livsmedelsinspektionen, styrs av blankettlagar, alltså av rikets lagstiftning. Hälsoinspektionen styrs av landskapslagen om hälsovården. Veterinärvården, som också ingår, finns det överhuvudtaget ingen lag om. Det fanns tidigare en lag, men vid ÅHS-bildandet försvann den lagen, den togs helt enkelt bort. Det här gör att det är lite både och. I landskapslagen om hälsovården säger man tydligt att hälsoinspektörerna underlyder hälsonämnden. Jag tror, om man tolkar lagen rätt, att det är endast veterinärvården som hör till ÅHS, medan det andra hör till hälsonämnden. Men här har det blivit en sammanblandning, här har det blivit så att någon tror att man underlyder ÅHS och någon tror att man inte underlyder hälsonämnden och i praktiken lever man ganska lugnt och fridfullt utan alltför mycket styrning. Här har jag ett önskemål om att man skulle se över organisationen. Vi har försökt att i åtminstone de tre senaste landskapsstyrelserna komma till ett resultat i omorganisationen. Vi ser att resultaten har vi inte uppnått och det här märker man igen nu när man skall diskutera smådjursklinikens privatisering, att det är inte så himla lätt för man vet inte riktigt vem och vad man pratar om.

Också sättet att informera om kommande beslut har diskuterats. Vi vet att media vill ha föredragandes beslut samtidigt med föredragningslistan och det vill också tjänstemännen. Nuvarande hälsonämnd har tagit ett beslut att man endast sänder ut föredragningslistan utan beslutsförslag. Det här har inte tagits speciellt väl upp av de nämnda. Media har informerat hälsonämnden om sina åsikter och tankar vid ett tillfälle. Jag tycker i alla fall att hälsonämnden är en myndighet som har ett särskilt ansvar för att förslagen till beslut delges på bästa sätt. I landskapslagen om ÅHS säger man bl.a. att hälsonämnden i beslutsfattandet skall tillämpa de principer som gäller beslutsfattandet i landskapsstyrelsen. Detta har jag tolkat så att det var ett korrekt beslut av hälsonämnden att besluta om ändrade rutiner i samband med utsändande av föredragningslistorna. Samtidigt finns det, för all del, anledning att förbättra andra rutiner också. I landskapslagen om hälsovården kan man också läsa följande: ”Innan ärende som berör någon person enskilt avgöres skall honom före avgörandet beredas tillfälle till skriftlig eller muntlig  som förklaring.” De här förklaringarna invägs i besluten och kan många gånger vara väldigt privata och därför tycker jag, av hänsyn till de berörda, att det är bäst att man har beslutet helt klart först förrän man redovisar både förslaget och förklaringarna.

 

Offentlighet i ärenden som inte är avgjorda är enligt min mening inte ett bevis på öppenhet utan mera ett försök till opinionsbildning. Det sade också pressen, att de vill ha det för att de skall kunna informera folk om saker och ting.

 

Vi har flera liknande myndigheter inom landskapsregeringen vilka alla är underställda landskapsregeringen på liknande sätt och vilka alla andra också förutsätts tillämpa de bestämmelser som gäller beslutsfattandet, som jag just relaterade. De som jag kommer att tänka på nu är kulturdelegationen och miljöprövningsnämnden, där man inte lämnar ut förslag till beslut förrän ärendena är avgjorda. Jag anser att landskapslagen om allmänna handlingars offentlighet skall tillämpas likadant för likadana myndigheter.

 

Det här vill jag säga med anledning av den debatt som inte är avgjord på något vis ännu. Men trots den här ”informationsproblematiken” hoppas jag att landskapsregeringen skulle se över organisationsproblematiken inom miljöhälsovården för det här kunde förbättras.

 

Ltl Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Det var två saker som jag ville reagera på i samband med ltl Gun Carlsons anförande. Det ena gällde hennes uttalande om att vi ålänningar inte skall lägga oss i den språkliga utvecklingen i Finland när det gäller svenska språkets ställning. Då anser jag heller inte att vi skall stå här i talarstolen och tala om den finlandssvenska flatheten, som ltl Gun Carlson gjorde igår. Men kanske det här är ett sätt att lite ta tillbaka det som ltl Gun Carlson igår sade. Vi kan konstatera att vi ålänningar i allra högsta grad är med och påverkar svenskan ställning i Finland genom medverkan i folktinget, som har som specifik uppgift att jobba med de här frågorna. Där är vi med, vi skall vara med, vi skall vara med och påverka, vi skall stärka våra finlandssvenska vänner i deras kamp för service och vård osv. på modersmålet.

 

Den andra saken som jag tänkte på var när ltl Gun Carlson säger att våra nya ålänningar både skall assimileras och integreras. Jag undrar hur ltl Gun Carlson riktigt definierar de termerna. Enligt min uppfattning är assimilering och integrering två olika former för hur vi ser på hur nya människor skall inlemmas i vårt samhälle. I fråga om assimilering vill man att nyinflyttade skall bli som vi, medan integrering har pluralism som mål, dvs. att då har du rätt att bevara din kulturella bakgrund och att man har respekt för varandras olikhet och på det sättet skall vi sedan samverka. Det skulle vara intressant om ltl Gun Carlson också definierar de här termerna om hon påstår att man kan vara både assimilerad och integrerad.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Jag säger igen, kanske för tredje eller fjärde gången, att jag sade att vi inte skall kritisera finlandssvenskarna för den utveckling som pågår i Finland. Det är vad jag säger och säger igen, och det står jag för. När det gäller integrering och assimilering menar jag att när du är integrerad lever du ditt liv, du har din egen identitet kvar och man kan också tänka sig att man behåller sina identiteter. Det var det jag ville säga när jag sade att jag känner många som är både integrerade och assimilerade, dvs. de är fortfarande åbolänningar, österbottningar, helsingforsare, nylänningar, ekenäsbor, tenalabor eller vad som helst, men ändå har de anpassat sig i det åländska samhället och finner sig tillrätta trivs, mår väl, tycker att det är ett bra samhälle att leva i, vill bo kvar här. Det här är säkert ibland en tolkningsfråga, men jag känner ingen oro över att jag säger att jag känner många som jag upplever att har klarat både integration och assimilering.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vtm Harriet Lindeman, replik:

Fru talman!

Det här med hälsonämnd och miljöhälsovård osv. är inget lätt kapitel. Det stämmer det som ltl Gun Carlson säger att det kom in i sista minuten när ÅHS-lagen i tiden kom till. Det funderades ganska mycket, för det kändes redan – och jag har tyckt det hela tiden – som en främmande fågel inom ÅHS, som skulle ta hand om människors väl och ve, både folkhälsoarbete men också direkta sjukvården på alla nivåer. I det skedet hittade vi inte något bra alternativ och då slutade det med att okej, de får vara med i en övergångsperiod, men tanken var att en annan lösning måste komma till. Att denna andra lösning skulle ta så här länge tror jag ingen kunde tro. Det gjordes en utredning om hur man kunde sammanslå olika verksamhetsformer från miljöbyrån, från social- och miljöbyråns veterinära del och också från hälsonämnden, som har så mycket gemensamma nämnare. Jag vill inte tro att det inte skall gå att göra det. Om det är så att det inte blir det måste man ändå titta över hela lagstiftningen. Jag tror att så länge vi håller på och funderar och tror att det här skall gå händer ingenting annat heller. Har vi kommit till vägs ände tror jag man måste konstatera det och i så fall backa tillbaka och se på lagstiftningen och hela biten, för också inom Ålands hälso- och sjukvård är det fel som det är i dag, då de underlyder t.ex. primärvårdschefen; han kan ingenting om den här biten annat än att han har den under sig. På det sättet blir de att leva ett väldigt självständigt liv utan att ändå komma till styrelsen med sina ärenden, så vi är tvungna att göra någonting, men jag tycker att det är synd om man inte lyckas med sammanförandet – jag börjar snart tvivla.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Jo, det är precis så där! I ÅHS:s lagens 3 § eller 4 § säger man att Ålands hälso- och sjukvård ansvarar för sjukvård, hälsovård och veterinärvård. I 10 § talar man om hälsonämnden, som är tillståndsmyndighet i miljötillsynsfrågor osv. Det finns ingen som har någonting att göra med livsmedelsinspektionen utöver de finska blankettlagarna som vi har tagit för att det skulle bli för invecklat för oss. Här finns alltså saker att göra och jag tror att vi är helt överens för vi har gjort våra små försök utan att ha lyckats alltför bra, men det här är knepigt och jag är glad att vi är på samma linje här och kanske kan föra frågan vidare.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Christian Beijar:

Fru talman!

Jag tänkte hålla ett litet anförande om några finansmotioner som jag har inlämnat, men innan jag gör det tänkte jag backa tillbaka till den senaste diskussionen angående hälsonämndens öppenhet eller skall vi säga hälsonämndens nuvarande slutenhet när det gäller offentliggörandet av beslutsförslagen i hälsonämndens föredragningslistor, där ltl Gun Carlson säger att man vill tillämpa de principer som landskapsregeringen i dag har.

 

Här delar jag inte riktigt hennes uppfattning. I samband med ÅHS:s tillkomst var det exakt samma diskussion om att man då skulle hålla föredragningslistorna hemliga och de skulle publiceras först efter det att möten hade hållits och beslut hade fattats. Då sammanförde man Ålands folkhälsoförbund, Ålands vårdförbund och Ålands centralsjukhus och av de tre organisationerna hade två, dvs. Ålands vårdförbund och Ålands hälsoförbund offentliga föredragningslistor, medan Ålands centralsjukhus hade tillämpat den s.k. slutenheten. Då fördes det en ganska intensiv diskussion både i ÅHS:s dåvarande styrelse och också på annat håll. Då kom man fram till den lösningen som har visat sig vara den bästa, dvs. att man hemlighåller ingenting utan föredragningslistorna jämte bilagorna i sin helhet går ute före det mötena hålls. Allting är offentligt. Det här har inte varit något problem. Eftersom det är en stor organisation är det viktigt att man har en så stor öppenhet som möjligt här. Nu har det tillkommit en ny hälsonämnd. Jag uppfattar att hälsonämnden tidigare hade föredragningslistorna offentliga, men nu har det då börjat tillämpas en annan princip och då uppstår genast en problematik; man fokuserar kring: vad sysslar hälsonämnden med, vad är det som den vill hemlighålla osv.? Jag tycker att det här är en tokig utveckling. Jag tycker att hälsonämnden bör sträva till största möjliga öppenhet. Det är klart att man naturligtvis inte skall offentliggöra sekretessbelagt material, men det är närmast en självklarhet, att det gör man inte. I övrigt tycker jag att det är en tillbakagång för det öppna samhället när hälsonämnden börjar tillämpa de här principerna, och det har jag också påpekat i andra sammanhang.

 

Fru talman!

I mitt huvudanförande igår berörde jag behovet av en socialpolitik anpassad till åländska förhållanden. I konsekvens med det resonemanget har jag också undertecknat en motion där vi socialdemokrater vill ha en skrivning i budgeten att en bostadsbidragslag anpassad till åländska förhållanden utarbetas. Detta motiverar vi bl.a. med att levnadskostnaderna på Åland är höga, hyressättningen är fri och bostadsbristen är stor. Det nuvarande bostadsbidragssystemet är dåligt utvecklat i jämförelse med övriga Norden. Det bygger bl.a. på kärnfamiljen och är till föga nytta för ensamförsörjare och ensamstående. Det slår hårt mot lågavlönade kvinnor och deras barn. Landskapet tillämpar i dag en blankettlagstiftning vad gäller bostadsbidrag och eftersom vi har behörighet på detta område är det viktigt att lagen skulle anpassas till åländska förhållanden, dvs. att det höga boendet och levnadskostnaderna avspeglas i bostadsbidragsnivåerna. Vi har ett bostadsbidrag som för många begränsar att hyra en tillräckligt stor bostad. Detta drabbar främst ensamstående med barn som då får ett bostadsbidrag baserat på en för liten kvadratmeteryta, vilket gör att många är tvungna att därför bo trångbott. Därför skulle det vara motiverat att få en ändring till stånd, så jag hoppas att finansutskottet behandlar motionen i positiv riktning.

 

Fru talman!

När det gäller socialt arbete har vi i dag fått dokumentet Socialvårdsplan 2005-2009 på våra bord och det är ett ganska omfattande dokument. Jag hänvisar till det därför att det dels är en beskrivning av det sociala arbetet som bl.a. utförs i kommunerna och på andra ställen i landskapet och det framgår också att sker en ständig förändring, man kräver en ständig förändring och man lägger mycket ansvar på kommunerna i deras sociala arbete. Det innebär att det ställer stora krav på dem som jobbar med det sociala arbetet. Vi vet också att det har funnits en diskussion och man har också konkretiserat det ute på landsbygden genom att försöka sammanföra socialförvaltningarna till norra Åland; norra Åland har då ett gemensamt kansli för att man skall kunna samla socialarbetarresurerna. Mycket av orsaken till det ligger naturligtvis i svårigheten med socialt arbete. Ute i kommunen jobbar det en ensam socialarbetare. Det ställer stora krav på den personen och framför allt de många barnskyddsärenden är väldigt pressande och därför är man angelägen att försöka öka samarbetet för att orka med arbetet. Jag är därför lite besviken över att landskapsregeringen har strukit ett sedan decennier befunnet anslag för stipendier för vidareutbildning och kompletterande utbildning inom socialvården. Därför föreslår jag att man återinsätter 8.000 euro för upptagande av anslag för stipendier för vidareutbildning och kompletterande utbildning inom socialvården utomlands, just med den motiveringen att de åländska socialarbetarna måste hålla sig ajour, och för att orka och klara av alla de krav och förändringar som det här arbetet hela tiden kräver är det angeläget att de också har möjligheter att stödas i samband med sin vidare- och kompletterande utbildning. Jag hoppas att finansutskottet tar detta ad notam.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Det som hälsonämnden nu försöker ändra på handlar inte om att man skall hemlighålla någonting. Alla diarieförda handlingar är offentliga, också i hälsonämnden och skall vara tillgängliga. Men att man tog beslut i det tidigare folkhälsoförbundet, sedan i ÅHS, har ingen betydelse, om man läser 10 § i lagen som jag gjorde. Jag skall läsa upp 1 mom.: ”I anslutning till hälso- och sjukvårdsmyndigheten finns en hälsonämnd som är underställd landskapsstyrelsen.” Den är inte alls underställd någon annan. 3 mom.: ”Hälsonämnden kan i arbetsordningen besluta att ärenden som ankommer på nämnden att avgöra skall avgöras av tjänstemän som är underställda nämnden. På beslutsfattandet i miljötillsyns- och tillståndsärenden tillämpas i övrigt de bestämmelser som gäller beslutsfattandet i landskapsstyrelsen.” Det har alltså ingen större betydelse vad man har gjort i ÅHS, eftersom det här inte hör till ÅHS utan till landskapsstyrelsen. Beslutsfattandet i landskapsstyrelsen är just det här, att alla handlingar, alla brev, alla skrivelser som kommer in är offentliga i ärendena; när det läggs förslag är föredragningslistan offentlig men inte förslagen till beslut. Jag tycker att detta är viktigt. Samma principer tillämpar både miljöprövningsnämnden och kulturdelegationen helt korrekt. Om man också skulle jämföra detta med ÅHS, vilket är fel enligt lagen, så är det ändå så att myndighetsbeslut inte är riktigt samma beslut som ÅHS-besluten. Det handlar ofta om enskilda, många gånger affärshemligheter som kanske inte är hemligstämplade men ändå nära. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

Ltl Gun Carlson ändrar inte min syn utan den bara bekräftar det jag sade. Jag sade att när ÅHS bildades fördes precis det här resonemanget att ÅHS är också att uppfatta som en av landskapsregeringen underställd myndighet. Då fanns samma resonemang och samma diskussion och hänvisning till samma lagtext som ltl Gun Carlson hänvisar till, att man skall tillämpa den av landskapsregeringen underställda myndigheten. Åtminstone uppfattade jag det resonemanget så, och dåvarande ÅHS:s styrelse ansåg ändock att det var viktigt att ha en öppenhet och därför beslöt man att föredragningslistorna skulle vara offentliga. Det är ingenting som förbjuder nuvarande hälsonämnd att tillämpa samma principer som man gör i Ålands hälso- och sjukvårds styrelse.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapregeringsledamoten Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Många av de sociala förmånerna på Åland är högre än i Finland. Utkomststödet har vi diskuterat flera gånger här under hösten och man har från socialdemokratiskt håll gärna velat jämföra med de finländska nivåerna. Det gläder mig därför nu att man från samma håll vill ha en jämförelse eller en specifik åländsk bostadshyresnivå.

 

Vad gäller stipendier för vidareutbildning och komplettering inom socialvårdens yrke, ett anslag på 8.000 euro som har funnits, precis som sades, under många, många år men nu är struket inför 2005, var det en diskussion i regeringen och beslutet blev på det här viset därför att man tyckte att det här var en rättvisefråga. Det finns ingen annan yrkesgrupp som har den här förmånen. Därför strök man det; det var explicit inom den här avdelningen som detta fanns, inte inom någon annan. Det var alltså av rent rättviseskäl.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

När det gäller diskussionen om bostadsbidrag är det som jag sade i mitt anförande, att det är precis en konsekvens av den diskussion som vi för att vi vill ha en åländsk anpassad socialpolitik. När det gäller utkomststödet håller jag inte med ledamoten Gun-Mari Lindholm att vi har ett högre utkomststöd här, för det var precis det som jag sade i mitt anförande igår, att när man jämför levnadskostnaderna mellan Åland och riket kan man konstatera att vi har betydligt högre levnadskostnader här på Åland än vad vi har i riket. I paritet med det har vi ett lägre utkomststöd här på Åland än i riket när vi jämför med de höga levnadskostnaderna som vi har här.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Carina Aaltonen:

Fru talman!

Jag föreslår i finansmotion nr 3 under moment 45.56.62 Främjande av avfallshanteringen en höjning av anslaget från 50.000 till 100.000 euro. Detta gör jag bl.a. för att försäkra mig om att de frivilliga organisationer som arbetar med återanvändning och återvinningsverksamhet tillförsäkras att även under 2005 ha möjlighet att söka och erhålla stöd för den här specifika verksamheten. Det här momentet hade för år 2004 budgeterat 304.000 euro. Nu har miljöavdelningen haft ett stort sparbeting över sig och man sänker anslaget för främjande av avfallshanteringen med hela 254.000 euro till 50.000 euro. Det kanske är nödvändigt, men om det här kommer att drabba bl.a. Emmaus och Rädda Barnens återvinningsverksamhet är det illa. Dessa två organisationer omhändertar bara i år ungefär 200 ton kläder, prylar, böcker, husgeråd, skor, möbler m.m. som kan återanvändas och återvinnas. Den frivilliga arbetsinsatsen växer, men det gör även kostnaderna för omhändertagandet, förpackningsmaterial, avgifter för avfall och hyra av lagerlokaler eller containers, då den mottagande mängden varor överstiger vad föreningens frivilliga hinner hantera.

 

Jag har i ett sent skede efter att tiden för finansmotionerna gått ut fått information om att organisationerna som idkar återvinningsverksamhet kan söka och få PAF-medel från socialavdelningen i stället för att kunna söka medel ur anslaget för främjande av avfallshanteringen.

 

Jag hoppas att landskapsregeringsansvariga Gun-Mari Lindholm kan ge ett klart besked, för jag vill gärna tro att man kan lita på hennes löften från tidigare i höstas då hon sade att åtminstone Emmaus kunde få 17.000 euro för 2005. Det är viktigt för den verksamhet som bedrivs där. Det jobb som utförs på våra frivilligorganisationer är väldigt kostnadseffektivt för samhället. I dag har Emmaus över 30 arbetsplatser; fr.o.m årsskiftet kommer 35 arbetsplatser att upprätthållas, då föreningen tar över huvudmannaskapet för ungdomsprojektet Katapult.

 

Jag tror att den tredje sektorn i framtiden kommer att få allt större betydelse. Vi måste vara rädda om det engagemang och det frivillig arbete som utförs i en mängd föreningar runt om i vårt landskap. Om vi i stället skall upprätthålla motsvarande verksamhet med skattemedel kommer inte 17.000 euro att räcka långt, inte heller 25.000 euro. Men det här hoppas jag att få klarhet i nu.

 

Jag måste säga till ltl Gun Carlson att jag ändå tror att vi lever i olika verkligheter. Ltl Gun Carlson talade om nyinflyttade från Nyland, Österbotten, Helsingfors och Tenala. Men en stor del av dem som jobbar på bl.a. Emmaus och dem som jag umgås med kommer från Ukraina, från Polen, från Albanien, Iran, Ryssland, Frankrike och många andra delar av världen, de har inte svenska som modersmål, inte ens finska och de kan inte gå på dagkurserna för arbetslösa som landskapsregeringen anordnar – de måste jobba för att försörja sig och sina familjer. Om jag tittar bakåt i backspegeln ser jag att många av dem som har börjat jobba på just Emmaus arbetsplats, de har lärt sig språket under åren och sedan har de sökt sig vidare ut på arbetsmarknaden. Jag ser alltså Emmaus som en språngbräda ut i samhället för många av de nya ålänningar som flyttar in i vårt samhälle, nya ålänningar som har en helt annan kulturell, religiös och språklig bakgrund än de finlandssvenskar eller finländare som ltl Gun Carlson pratar om. För att man skulle kunna det språnget vidare ut i det åländska samhället behövs en bra integrationspolitik och jag eftersträvar också fler och mer flexibla språkkurser i svenska i Medis regi.

 

Jag tycker att man från samhällets sida är mycket dålig på att informera de nya ålänningarna som kommer från andra världar av världen, att informera dem om vår självstyrelse, om hur vårt samhälle fungerar och hur man kan bygga upp ett förtroende mellan myndigheter och de nyinflyttade. Jag skulle gärna se ett mycket, mycket större engagemang från landskapsregeringen när det gäller den här målgruppen eftersom det tyvärr är så att många som flyttar hit från länder som jag har räknat upp här och länder där man har levt under icke-demokratiska regimer har en uppfattning om att myndigheter, de är med automatik ute för att stjälpa för oss och inte hjälpa. När jag lever i min verklighet, på vår frivillig förening och arbetar med analfabeter, människor som inte kan ens något av de nordiska språken, inte ens engelska, då undrar jag nog hur man skulle kunna hjälpa de här människorna till rätta in i vårt samhälle och hur skulle man ha gått till väga om inte Emmaus fanns?

 

Landskapregeringsledamoten Gun-Mari Lindholm, replik:

Fru talman!

Jag tog tidigare under det här året ett beslut vad gällde Emmaus. Det visade sig, efter det att jag hade tagit det, att det var ett felaktigt beslut. En enda gång har det hänt mig under det här året. Jag som vill se praktiskt på saker och ting tog ett annat beslut, därför att jag tyckte att det var skäl att göra det. Av samma anledning har jag blivit kritiserad för att jag ändrade mig. Ett praktiskt sätt att se på någonting har i stället blivit ett politiskt rävspel, om jag får kalla det så. Efter det har jag också besökt Emmaus och jag har talat med Rädda Barnen, som åtnjuter samma stöd för avfallshantering. Jag står vid mitt ord att det här kommer att lösa sig och jag hoppas också att man från Emmaus sida står vid sitt ord, att se över sina inkomster vad gäller byggreturen, för det är en viktig sak. Det är en helhetssyn som måste till för att få både Emmaus ekonomi och vår egen ekonomi i landskapet att gå ihop.

 

Ltl Carina Aaltonen, replik:

Fru talman!

Jag är glad att ledamoten Gun-Mari Lindholm kom på besök till Emmaus och också har ändrat sitt beslut för att det skall ordna sig rent ekonomiskt för den verksamheten för nästa år. Men beträffande Emmaus byggretur är det ett separat projekt som finansieras av EU:s socialfond. Det finns en helt egen budget och en helt egen redovisning för det projektet som inte går att överföra in i Ålands fredsförening/Emmaus verksamhet. Där finns det EU-revisorer och regler som säger hur verksamhetens pengar får användas. 2005 är sista året som Emmaus byggretur kommer att vara igång som ett EU-projekt och därefter får vi väl se vad framtiden har att utvisa, men som det är i dag är verksamheten på Köpmansgatan tvungen att till en viss del stå för vissa kostnader som Emmaus byggretur har, och ni som har varit med och administrerat EU-projekt vet att det är väldigt noga och det är väldigt viktigt att man inte köper in kaffe t.ex., utan det får man stå för själv osv. Jag tackar ändå för ledamoten Gun-Mari Lindholms stöd när det gäller våra föreningar.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Ltl Carina Aaltonen hänvisade till mitt inlägg och sade att jag inte lever i rätt verklighet. Jag vill ändå påminna om att mitt inlägg handlade endast och allenast om svenskans negativa utveckling i Finland och om vi kan göra någonting på Åland åt det. Men när det gäller det som nu ltl Carina Aaltonen tar upp om de flerspråkiga som behöver utbildning i svenska och som inte är enbart finsktalande utan tvärtom mycket annat minns jag ett beslut som jag tog under min tid som utbildnings- och kulturminister där vi hade folk från 17 olika språkområden som behövde utbildning i svenska. Jag tror att vi är helt överens i den frågan. Det här blir svårare och svårare ju fler som kommer och grundutbildningsnivån på alla dem som flyttar in är väldigt olika. Det är riktigt att det finns analfabeter och det finns högt utbildade människor som flyttar hit men som inte kan svenska och behöver få undervisning i svenska. Så de som klarar de här kurserna i svenska har jag allra största beundran för. Det är nog säkert inte lätt. Landskapsutbildningen kanske kan bli bättre, om vi säger det. Ltl Carina Aaltonen var också inne på att medborgarinstitutets verksamhet borde förbättras. Det är möjligt, men då skall vi komma ihåg att det kan inte landskapsregeringen eller lagtinget göra någonting åt, utan det är Medis direktion och ledning som avgör hur och när man håller sina kurser.

 

Ltl Carina Aaltonen, replik:

Fru talman!

Vem som lever i rätt verklighet har jag inte uttalat mig om! Jag skulle vara glad om ltl Gun Carlson skulle lägga lika stor energi på just att se lite bredare just när det gäller språkfrågorna och också se att vi här på Åland har ett ansvar för att våra inflyttade har möjlighet att lära sig det svenska språket. När det gäller Medis har vi verkligen här i lagtinget möjlighet att förändra. På fastlandet får Medis 57 procent av sina kostnader täckta av statsbidrag, medan det på Åland är bara 40 procent – där krävs en lagändring.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Landskapsregeringsledamoten Tuula Mattsson:

Fru talman!

Till att börja med vill jag rätta till det som sades här om miljöhandlingsprogrammet. Vi har haft det till överläggningar ett par gånger och det skall också enligt planerna vara på överläggningslistan i morgon. Avsikten är inte att fatta något beslut i den frågan ännu. Därefter skall det skickas till partierna för genomgång. I överläggningarna har speciellt näringsministern haft många näringspolitiska aspekter på programmet. I debatten utmålades liberalerna nu som de största motståndarna till olika miljökrav, så det vill jag rätta till här.

 

Ltl Gun Carlson nämnde mitt namn med anledning av språkdebatten i sitt senaste anförande och vårt umgänge och samarbete. Jag kan intyga, att jag har aldrig känt att mitt ursprung och modersmål skulle ha varit till nackdel i vårt förhållande. Jag har bott 31 år på Åland, 3 år i Sverige och 21 år i Finland. Då uppstår frågan när man kan räkna sig som ålänning och inte får sådana påhopp som Hindersböle Suomalaisseura eller något liknande.

 

Så till mitt anförande, fru talman. Det har varit mycket intressant att under de här dagarna följa debatten. Det intressanta har framför allt varit de otaliga anförandena om visioner och förslag till hur Åland skall utvecklas till en ännu bättre boplats för hela befolkningen och hur självstyrelsens utveckling skall föras vidare.

 

Viljan att överta flera kompetensområden till självstyrelsen delar åsikterna i denna sal. Helt klart är att övertagande av flera områden ökar behovet av antalet anställda. Om man inte i ett sådant läge kan tona ner andra, icke högt prioriterade områden, leder det automatiskt till flera tjänster och flera tjänstemän. I föreliggande budgetförslag har gjorts för oss alla kända prioriteringar som lett till oanade reaktioner, kan man säga. Vad jag har förstått anser alla i lagtinget representerade partier att den offentliga sektorn skall minskas, men på vilket sätt man gör det har man olika åsikter, där varierar åsikterna. I budgetens allmänna motiveringar beskriver landskapsregeringen bl.a. de svårigheter som gällande regelverk är förknippade med. Under innevarande år har landskapsregeringen prövat varje tjänst som har blivit ledig innan den har lediganslagits på nytt. Man har undersökt om någon på frivillig väg kan förflyttas till en tjänst som prövats vara nödvändig, att den kan tillsättas på nytt. Men detta förfarande har inte varit särdeles lyckosamt, dels på grund av personalomsättningen har varit låg och har bestått i huvudsak av pensioneringar. I detta sammanhang, dvs. vid omplaceringar, är vår förvaltning ändå liten med endast en eller några fåtal som har samma kompetens. Det försvårar förstås omplaceringarna. Till på köpet har hanteringen av personalärenden decentraliserats i och med att man har bildat nya myndigheter och direktioner, alltså skolornas direktioner handhar personalförvaltningen för sin del. För att få hela förvaltningen, även de underlydande myndigheterna, i samma korg s.a.s. borde man här gå in för att se om det möjligen kan avhjälpas med någon lagändring för att få samordningen till stånd.

 

Landskapsregeringen skriver i sitt budgetförslag ”vid verksamhetsförändring” och jag vill poängtera att det är vid verksamhetsförändring. Då tjänst indras skall tjänstemannen i första hand förflyttas till en annan tjänst inom förvaltningen. Är inte detta möjligt kan det bli fråga om uppsägningar. Landskapsregeringen är inte ett monster som kastar ut tjänstemän hur som helst, utan avsikten är att hitta olika individuella lösningar för varje tjänsteman vars tjänst blir överflödig.

 

I budgetförslaget föreslås under moment 43.95.06 ett anslag om 40.000 euro för personalvård vid beslut om verksamhetsminskningar och indragningar av tjänster. Anslaget kan enligt budgetförslaget användas bl.a. för kompetenskompletteringsbehov för att underlätta förflyttning inom förvaltningen, möjlighet till lön under viss tid för att starta eget företag och vissa löneförmåner under omskolning samt handledning. Här har regeringens målsättning varit att ta väl hand om personalen. Förutom dessa s.a.s. mjuka värden skall man givetvis följa den formella processen, bl.a. behandling i tjänstedelegationen, som skall ske enligt tjänstemannalagen. Som information där kan jag nämna att under åren 2005-2010 avgår följande antal tjänstemän med pension. Beräkningen har gjorts utgående från den pensionslagstiftning som gäller i dag; vi får nya bestämmelser fr.o.m. 1.1.2005. Från landskapsförvaltningen är det 34 personer, polisdistriktet 19 och skolorna 36. Det är tjänstemän. Så har vi ytterligare arbetsavtalsanställda från allmänna förvaltningen 37 personer, polisdistriktet 2 och skolorna 3 personer. Det betyder totalt 131 personer under 2005-2010. Där bör det finnas någon möjlighet att minska och se över förvaltningen.

 

Fru talman!

Till sist från denna plats, medan jag ännu har chansen att göra det, önskar jag lagtinget lycka till i sitt fortsatta arbete och likaså den kommande regeringen.

 

Min önskan är att oberoende av politisk hemvist de s.a.s. i maktställning jobbar i alla lägen för Ålands bästa. Det är det väljarna förväntar sig. De senaste dagarnas turbulens eller kaos förstår den breda allmänheten inte alls. Samarbete och kompromissvilja bör vara nyckelorden.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Fru talman!

Det var bra att landskapsregeringsminister Tuula Mattsson berättade för oss vad som sker med miljöhandlingsprogrammet. Det rättar till de felaktigheter som en minister tidigare i replik här sade att skulle ske, dvs. att det skulle fastslås och antas i morgon och vilket gjorde mig ganska orolig. Dt här betyder att lagtingsgrupper och övrigt i demokratisk anda kommer att kunna ta ställning och ha synpunkter på handlingsprogrammet. Tack Tuula Mattsson!

 

Ltl Ronald Boman, replik:

Fru talman!

Mitt uttalande om Hindersbölen Suomalaisseura var ingalunda att på något sätt peka ut ledamoten Tuula Mattsson, utan i stället visar det min tolerans mot olika språkgrupper som finns här i vår kära stad. Men om hon nu känner på det sättet får jag väl bjuda på det då!

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman!

Jag vill från Obunden Samlings lagtingsgrupp ge vårt ärliga och varma erkännande till landskapsregeringsledamoten Tuula Mattsson för hennes värv här. Jag hade hoppats att flera skulle ha lyssnat på hennes kloka ord och inte bara läst det som stod i tidningarna.

 

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Vad först gäller miljöhandlingsprogrammet är jag glad och tacksam för att regeringsledamoten Tuula Mattsson beskrev det här ur talarstolen såsom hon har beskrivit det för oss i den liberala gruppen tidigare, om hur och i vilken tidsordning miljöhandlingsprogrammet skall diskuteras och slutligen tas som ett meddelande i landskapsregeringen.

 

Till slut vill jag för den liberala lagtingsgruppens del också tacka ledamoten Tuula Mattsson för hennes värv i landskapsregeringen och tacka henne för det sakliga anförande som hon höll för oss här i dag.

 

Ltl Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

Jag tyckte att ledamoten Tuula Mattsson hade ett bra anförande. Hon vet vad hon talar om när hon pratar om naturlig avgång under fem års tid och 130 personer. Det visar att hon har ett bra paraplyseende över det här och skulle ha klarat sin uppgift på sin plats om hon hade fått fortsätta. Men jag vill också från Åländsk Center tacka ledamoten Tuula Mattsson för ett gott värv under den korta tid du fick vara på din post.

 

TALMANNEN: Begärs ordet?

 

Vtm Harriet Lindeman:

Fru talman!

Eftersom vi alla här känner lite avsked i och med landskapsregeringsledamoten Tuula Mattsson stod här i talarstolen och alla har i replik tackat, så vill jag åtminstone för Frisinnad Samverkan, men jag tror för mångas del, säga tack. Personligen har jag känt och jobbat nära Tuula Mattsson rätt länge och jag vet att det finns mycket kunskap och klokskap hos regeringsledamot Tuula Mattsson, så tack!

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till finansutskottet.

 

 

Antecknas för kännedom att till lagtinget överlämnats

 

Ltl Anders Erikssons m.fl. lagmotion angående ändring av landskapslagen om tjänstledighet för uppdrag som riksdagsman, lagtingsledamot eller medlem av landskapsstyrelsen. (LM 1/2004-2005).

 

Ärendet upptas till behandling den 1.12.

 

Lagtingets nästa plenum är i morgon torsdag den 25 november kl. 9.30.  Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl.15.43).

 

Originalfil