Plenum den 24 september 2003 kl 1300

Ljudinspelningen saknas ännu. Vänligen återkom senare eller se ifall livesändingen ännu är aktiv.

PLENUM den  24 september 2003 kl. 13.00.

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Wiklöf, ltl Svensson och ltl Wickström-Johansson).

27 lagtingsledamöter närvarande.

Om ledighet från plenum den 24-26.9 anhåller ltl Wickström-Johansson på grund av privata angelägenheter och ltl Svensson under tiden 24-25.9 på grund av föreläsning om Åland i Nordiskt Journalistcenter i Århus och regionkommitténs konstitutionella utskottssammanträde. Beviljas.

 

Meddelande

Meddelas att landskapsstyrelsens svar med anledning av ltl Bert Häggbloms enkla fråga nr 20/2002-2003 kommer att ges vid plenum i morgon den 25 september. Antecknas.

 

 

Föredras för andra behandling ärende nr 1:

 

Lagutskottets betänkande nr 18/2002-2003 angående ändringar i körkorts- och vägtrafiklagstiftningen. (FR 22/2002-2003).

 

Först tillåts diskussion, därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion. Ingen diskussion. Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs de i betänkandet ingående lagförslagen var för sig i deras helhet. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

 

Föreläggs först förslaget till landskapslag om ändring av körkortslagen för landskapet Åland för godkännande i dess helhet. Lagförslaget är godkänt.

 

Föreläggs därefter förslaget till landskapslag om ändring av  69 och 78 §§ vägtrafiklagen för landskapet Åland för godkännande i dess helhet. Lagförslaget är godkänt.

 

Föreläggs slutligen förslaget till landskapslagen om ändring av 43 § om besiktning och registrering av fordon för godkännande i dess helhet. Lagförslaget är godkänt.

 

Ärendets andra behandling är avslutad.

 

 

Föredras för enda behandling efter bordläggning ärende nr 2:

 

Social- och miljöutskottets betänkande nr 5/2002-2003 angående alkohol- och narkotikapolitiskt program för landskapet Åland 2002-2005. (M 1/2002-2003).

 

Ärendet bordlades den 17.9. Diskussionen fortsätter.

 

Ltl Sundback:

Fru talman!

Debatten om droger har under det gångna året hittills varit ganska intensiv och många, både politiker, privatpersoner och tjänstemän, har deltagit; inte minst här i lagtingets plenisal har det varit stormöten och man har visat stort engagemang från många håll.

 

Jag funderar på det att när man tänker över vad diskussionen egentligen har rört så är det väl så att det har kretsat ganska mycket kring särskilt unga människor som har blivit på olika sätt beroende av narkotika, möjligheterna att ge adekvat behandling och finansieringen av de dyra behandlingarna. Det är väl helt på sin plats att den frågan måste man diskutera och man måste också få fram pengar för att allt skall kunna göras för att rädda ungdomar.

Och kanske ändå de förebyggande frågorna har hamnat i skymundan. Om man tänker på förebyggande är det så att jag har en känsla av att det åländska samhället är ganska dåligt förberett på den kommande förändringen i tullbestämmelserna och möjligheterna att ta in alkohol. Det som väl händer här, som på de flesta andra ställen i Finland, åtminstone i södra Finland, är att tillgängligheten kommer att öka. Ökad tillgänglighet resulterar också i ökat bruk och ökat bruk av alkohol resulterar i missbruk. Även om de flesta har klart för sig att det finns ett samband mellan alkohol och narkotika vill debatten hela tiden cirkulera runt narkotika. Det är den goda fienden som man en gång kallade det. Alkoholen förblir ändå ett ämne som hela samhället konsekvent förhåller sig ganska dubbelmoraliskt till.  Man måste bara konstatera att det är så. Jag tycker nog att kommande landskapsstyrelser måste ta sig en funderare över de förebyggande åtgärder som man måste vidta för att på något vis stävja tillgängligheten.

 

Det som delvis har diskuterats är öppethållningstiderna på våra krogar, det är också om man skall bli restriktivare med serveringstillstånd, åtgärder som samhället kan vidta. Jag tror att den här landskapsstyrelsen har gjort några sådana försök men kanske ändå fått ett väldigt stort mothugg från allmänheten. Det är ju så att dubbelmoralen ofta fungerar så att, jo, i det här speciella fallet är det inte så farligt - generellt är man t.ex. mot att det serveras alkohol i skolorna, men på lyceets fest är det inte alls fråga om några missbruk och därför skall det tillåtas. Det blir väldigt svårt för myndigheterna att tillämpa sådana regler och det kan hända att det inte överhuvudtaget går att genomföra några förändringar för sist och slutligen är vårt samhälle väldigt alkoholvänligt och det är få evenemang som överhuvudtaget görs utan alkohol. För att i någon mån åtminstone uppmuntra dem som vill skapa alkoholfria evenemang och sådana områden borde man hitta belöningar för de arrangörerna. Nu går utvecklingen åt det andra hållet, att de som vill servera sprit på idrottsevenemang och alla tänkbara evenemang får det därför att de anser att det är ekonomiskt nödvändigt. Samhället kan då kompensera det bortfallet om man väljer att arrangera någonting utan alkohol.

 

Jag tycker att den här debatten, som tidvis har varit väldigt yvig, slutar nu lite så där att det blidde inte ens en tumme, men den måste i stället fortgå efter det här.

 

Ltl Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

Jag kan inte riktigt hålla med om att det skulle ha varit väldigt lite tal om förebyggande åtgärder under den här debatten, som säkert har varit både yvig och ivrig under hela detta år. Det viktigaste förebyggande arbete som jag tycker att har fått starkt fokus och som åtminstone jag har försökt sätta fokus på är hela attitydförändringen som vi skulle behöva komma till rätta med, både attityden till alkohol och attityden till narkotika, men också det att vi skulle mera behöva få upp modet hos oss alla och även ungdomarna att våga säga nej om man inte vill som i dag har försvagats. Vuxenförebilder har diskuterats och också hur man kan lotsa barn genom tonåren in i vuxenlivet för att man faktiskt skall våga se med öppna ögon inom familjen vad som händer under tonårstiden. Det är också sådant som är jätteviktigt för att man skall klara av att hantera allt det här samt att man vågar ta konflikter. I den tidspress som alla familjer har nuförtiden blir det nästan så att man skuffar undan konflikterna för man vill inte försura den här lilla stackars tiden man har där hemma med konflikter. Jag tror att det är oerhört viktigt att man kan lära sig att ta konflikter och få mod hemifrån.

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman!

De facto vet vi inte alls om attityderna har påverkats av debatten. Vi har inte några sådana mätningar som vi kan grunda ett sådant påstående på. Det är möjligt att någon har påverkats av debatten och fått vissa insikter. Det är tyvärr inte tillräckligt med attityder utan om man ändå fortsättningsvis beter sig på samma sätt, men kanske i det sociala sammanhanget uppvisar den politiskt rätta attityden blir det ofta ännu mera förvirrande för det uppväxande släktet. Det är inte enbart en privat fråga med attityder och alkohol; man kan svårligen diskutera här om man vill göra någonting eftersom de åtgärder som vi kan ta har att göra just med lagstiftning och de beslut som myndigheterna kan ta när man beviljar olika tillstånd plus att vi kan ha ekonomiska instrument för att stimulera till alkoholfria tillställningar eller evenemang. Jag har faktiskt svårt att omfatta den slutsats som ltl Britt Lundberg kommer fram till. Jag tror att diskussionen säkert för hennes del har haft positiva effekter också på det privata planet, men jag tycker att det återstår mycket arbete.

 

Ltl Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

Jag har inte i min replik dragit några slutsatser utan jag har pekat på en del av det förebyggande arbetet som har lyfts upp på agendan och som folk i högre grad har blivit medvetna om. Självklart är jag också medveten om att det inte har gjorts några omfattande analyser och mätningar kring huruvida beteendet eller attityderna har förändrats hos människor på en nio månaders period. Den utredningen tror jag inte ens att någon har beställt. Det behövs blixtutryckningar, men jag håller helt med om att det är klart att inte tillräckligt har gjorts. Det här arbetet blir man inte färdig med. Det här är en process, men det är viktigt att den lyfts upp på agendan, att man orkar hålla den vid liv, att det blir inte som 1999 att den poppar upp en stund i oktober och sedan försvinner den. Vi har samma ungdomar med i drogkarusellen som vi hade 1999, så det är viktigt att man orkar hålla ett långsiktigt arbete, att vi har fokus både på alkoholen och på narkotikan samt också på andra droger som vi har. Det viktiga är att alltfler får upp ögonen, att alltfler som jobbar i samhället också börjar se vikten av att samarbeta och hjälpas åt i de här frågorna.

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman!

Då missförstod jag ltl Lundberg. Jag uppfattade att hon i sitt anförande ville tillägga att hon ansåg att den gångna debatten har lett till förändrade attityder, och det ifrågasätter jag starkt. Vi är överens om att det är viktigt att frågan debatteras, men jag tror att tilltron till våra debatter och framför allt intresset för dem minskar i takt som konkreta åtgärder uteblir. Jag har inte tyckt mig se att den gångna debatten har lett till så hemskt mycket. Det finns en massa beslut som skall förverkligas, men de är mest på det administrativa planet. Några konkreta åtgärder som t.ex. skulle minska tillgängligheten av alkohol tar inte lagtinget nu heller.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Sune Mattsson:

Fru talman!

Debatten om det alkohol- och narkotikapolitiska programmet fortsätter. Jag måste säga att jag tycker att det arbete som har gjorts av arbetsgruppen, som jag själv har varit med i, är bra och det arbete som social- och miljöutskottet har gjort har också varit bra. Vi har ventilerat många av frågorna. Jag tycker att det ligger mycket i det som ltl Sundback säger att det har kretsat mycket kring narkotika, både i arbetsgruppen och i utskottet. Det har naturligtvis föreslagits förebyggande åtgärder, i synnerhet när det gäller narkotikamissbruket. Vi har också diskuterat alkoholmissbruket och brukandet av alkohol. Det är precis som ltl Sundback säger att vi har en dubbelmoral. Vi ropar efter taxfree, vi skall ha alla fördelar, det är absolut förbjudet att ens tänka på att man skall minska införseln eller försäljningen. Vi har långa öppettider på restauranger och från näringslivet kräver man det. Det är av den orsaken väldigt svårt att komma åt missbruket, även om vi vet att det för många är en inkörsport till narkotika. Men hur skall vi göra när vi har gjort en drog legal, inte bara för ungdomar utan i synnerhet för vuxna – alkoholen – medan narkotikan är förbjuden att använda, inneha och ta in i landet.

 

När det gäller attityderna som har varit på grund av debatten tror jag inte heller att debatten har förändrat attityderna så mycket. Debatten var allra häftigast inför riksdagsvalet; då var det stormöten och det ena och det andra. Det är klart att i någon mån kanske någon fick upp ögonen, men jag tror inte att det förbättrade situationen för våra missbrukare, det tror jag faktiskt inte.

 

Att det sedan, som ltl Lundberg säger, skulle vara samma ungdomar 1999 som nu är med i svängen, så det stämmer inte helt och hållet heller. Det kommer nya, några har kommit ur sitt missbruk och kanske kommit på rätt i samhället och förhoppningsvis kommer det att vara så, men här är det bara fråga om ett program med riktlinjer och det är ingenting som man skall slå sig till ro med och tro att det här blir bra om man inte fortsätter att utveckla det; det behöver revideras ganska ofta. Det här är till 2005, men det finns nog anledning att följa utvecklingen och hela tiden datera upp programmet. Kommittén som tillsattes föreslog en del pengar som skulle användas, kanske tillräckligt, men det kanske behövs mera. Jag vill inte att vi skall slå oss till ro med det här.

 

Ltl Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

När jag har talat om attityder i samband med den här debatten menar jag att vi har fått upp ögonen för att vi måste jobba med attityderna. Vi måste arbeta med att vi får förändrade attityder gentemot alkohol och narkotika. Jag har inte påstått att debatten som har pågått under nio månaders tid nödvändigtvis skulle ändra attityden hos människor utan att vi måste inse att det är attityderna vi skall arbeta med och att det också t.ex. när det gäller skolundervisning och när det gäller upplysning överhuvudtaget i högre grad är attityderna man behöver jobba med än att informera. Det är en jätteviktig sak. Att det sedan har kommit väldigt många nya ungdomar med i bilden som missbrukar är tyvärr en sanning, men som jag framhöll tidigare är de ungdomar som gav de stora rubrikerna och var med i härvorna 1999 tyvärr fortfarande med. Det kan hända att det finns någon enstaka lycklig som har klarat sig ur det här, men det är faktiskt så ledsamt att de fortfarande är med. Du har alldeles rätt i att det kommer nya och det är det vi måste försöka bekämpa, bekämpa nyrekryteringen och det är självklart att ingen vill slå sig till ro med det här, utan det är en process som skall fortsätta.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Fru talman!

Precis som ltl Britt Lundberg säger är det säkert många som är kvar. Jag har naturligtvis ingen total kontroll på vilka som har slutat med sitt missbruk och vilka som fortsätter, men enligt mitt sätt att se har ändå ganska många av dem som var ”i kanterna” kommit ur sitt missbruk. När det gäller attityder tycker jag att programmet syftar till att genom upplysning osv. ändra på i synnerhet ungdomarnas attityder. Med facit i hand, enligt den diskussion som har varit, kanske attityden till ungdomars alkohol och narkotikaanvändning också borde ändra hos vuxna.

 

Ltl Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

Jag är glad för att det går att backa lite och att man kan komma överens och se saker på olika sätt. Jag har bekymrat mig över, när det gäller engagemang för den här typen av frågor, att man oroar sig mera för om det blir en politisk konkurrens än om det leder till en förändring i samhället. Det tycker jag inte är fruktbart när det gäller att vi tillsammans borde försöka göra någonting för att förändra någonting som är allvarligt.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

 

 

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Fru talman!

Ltl Sune Mattsson säger här i sitt anförande att vi inte skall inte slå oss till ro, och jag tycker att det är bra att vi kan vara överens om det. Centern anordnade ett välbesökt stormöte i januari som var väldigt bra, en väckarklocka för många av oss. På mötet sades det från landskapsstyrelsens sida av  lantrådet som var med på mötet och sade att det här skall jag ta tag i genast i morgonbitti. Eftersom ltl Sune Mattsson ingår i landskapsstyrelsepartierna skulle det vara väldigt intressant att veta vilka konkreta åtgärder som nu har vidtagits efter det här. Det här ligger säkert också i ltl Sune Mattssons intresse eftersom han har ingått i den kommitté som har utarbetat ett alkohol- och narkotikapolitiskt program.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag kan naturligtvis inte infria lantrådets löften. Egentligen nämnde jag honom inte i mitt anförande, men jag var på samma möte, så det är ganska korrekt uppfattat. Däremot vet jag att man har anslagit en del pengar till en som skulle hjälpa till med behandlingen av missbrukande ungdomar framför allt. Dessutom är det en styrgrupp tillsatt som jag läste om i tidningen faktiskt som jag, ärligt sagt, inte vet vad har gjort.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Fru talman!

Det är ledsamt att man alltid skall bli påmind om att det är väldigt många ord som produceras, men väldigt få konkreta åtgärder. Det skulle ha varit väldigt bra och väldigt nyttigt om man kunde ha presenterat konkreta åtgärder i den här frågan, speciellt från ltl Sune Mattsson eftersom han själv säger att det är bra att vi inte slår oss till ro. Det är nog den känslan många av oss får, att den som har s.a.s. makt och myndighet att göra någonting konkret inte gör det, tyvärr.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Fru talman!

Som svar till ltl Lindholm måste jag ärligt säga att mitt ansvar när det gäller programmet sträcker sig till att jag har varit med och utformat det, jag har varit med i social- och miljöutskottet och gått igenom det. Precis som jag sade i mitt anförande är det riktlinjer, nu är det upp till dem som har hand om besluten att se till att det genomförs. Genomförs alltihopa kommer det att bli ett bra program, men det är precis som med alla program att så länge man inte har genomfört dem är det en pappersprodukt.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson:

Fru talman!

Jag tycker att det är ett bra betänkande som social- och miljöutskottet har avgivit i den här frågan och jag är särskilt glad för att man koncentrerar sig rätt mycket på alkoholkonsumtionen och vad den för med sig i vårt samhälle.

 

Som ltl Sundback konstaterade är det så, som man också skriver i social- och miljöutskottets betänkande, att i takt med ökad tillgänglighet stiger den totala alkoholkonsumtionen. All forskning är liktydig där. Man säger att det finns orsak att vidta kraftfulla och konkreta åtgärder för att minska alkoholkonsumtionen. Det är lätt att säga men svårare att genomföra.

 

Jag har under min korta tid som ansvarig för de här frågorna gjort några försök att minska alkoholkonsumtionen, dvs. vara restriktiv när man ger tillstånd och liknande, ibland t.o.m vägra tillstånd, och det har blivit ett oherrans liv varje gång! Man uppfattar det som så att om man förbjuder alkoholdrycker fritt var som helst när som helst och hur mycket som helst så är det ett intrång i den personliga friheten. Man ser det inte som en samhällsfråga och en alkoholpolitisk fråga utan jag har känt mig som don Quijote och försökt efter bästa förmåga kämpa mot väderkvarnarna!

 

Utgående från programmet som vi har lämnat har det tillsatts en referensgrupp och en styrgrupp. Det blev så att de båda grupperna slogs ihop till en i praktiken därför att det visade sig inte vara ändamålsenligt att ha dubbla grupper utan man arbetar tillsammans. I gruppen finns representanter för landskapsstyrelsens social- och miljöavdelningen, utbildningsavdelningen, polisen, tullen, länsstyrelsen, sociala myndigheterna i Mariehamn, ÅHS och högskolan. Jag kanske har glömt någon men åtminstone de här finns med i gruppen. Arbetssättet i gruppen är att vi redovisar för varandra vad vi gör inom respektive och på det sättet håller alla varandra informerade om situationen inom de olika ”enheterna” som är med i arbetsgruppen. Där har vi naturligtvis också möjligheter att ha synpunkter på varandras jobb och varandras engagemang i alkohol- och narkotikafrågorna.

 

Utgående från programmet har det tillsatts en arbetsgrupp för att utarbeta en undervisningsplan för grundskolan så att alla skolor skall få samma, samma undervisning, samma bakgrund och information och liknande, för det har hittills kanske inte varit på det sättet.

 

Jag kan meddela från referens- och styrgruppen att polisen i dessa dagar borde ha en grupp på fyra personer som arbetar med drogfrågor. Tullen kommer att ha sex personer som jobbar med de här frågorna, också hundar, detta med tanke på en utökad färjtrafik främst från Baltikum. Vi diskuterar hur man kunde ordna bättre och fruktbara föräldrakontakter för att den vägen komma ungdomarna närmare och få en kontaktyta den vägen och påverka attityder och beteende. Vi kommer antagligen att i morgon i landskapsstyrelsen anta nya och bestämdare regler för serveringstillstånd och för förlängda tider för servering; däri finns en massa regler eller saker som skall uppfyllas för att man skall kunna få förlängd tid efter klockan 01.30 för alkoholservering. Nu är det som bekant förlängd tid till klockan 03.30 och stängningen blir följaktligen klockan 04.00. De regler som vi har tagit fram har varit ute på remiss och det har inte varit något större motstånd mot att man t.ex. avkortar öppethållningstiden generellt. Man kan av vissa orsaker ge tillfälligt förlängda tider.

 

Vi tror nämligen att man kunde korta av öppethållningstiderna i sista ändan, åtminstone går förslaget ut på det. Det har blivit en sådan kultur att man går ut på restaurang någon gång elva-tolv-tiden, man kunde kanske gå en timme tidigare ut och en timme tidigare hem i stället. Jag tror inte att det gör någonting egentligen rent företagsmässigt om man skulle korta av utskänkningstiden något.

 

Social- och miljöutskottet understryker vikten av att fler alkoholfria mötesplatser för ungdomar på landsbygden skapas. Det gäller både stad och landsbygd. Vi har ett ungdomsråd som jag tror att funderar på dessa frågor. Det är kanske naturligt att man skulle begära deras syn på hur man kunde skapa mötesplatser för ungdomar, i synnerhet på landsbygden - i Mariehamn är det rätt väl tillgodosett, har jag förstått – så att man fick ungdomarna att vistas där och känna att de kan trivas och hör samman.

 

I programmet finns det också som åtgärder att man skulle projektanställa en person för att utveckla det förebyggande arbetet inom ÅHS. Om det har det varit en viss diskussion, men på grund av den långvariga strejken har det inte varit möjligt att komma vidare i den frågan.

 

Landskapsstyrelsens roll i dessa frågor är kanske inte att gå ut på gatorna och jobba rent praktiskt med frågorna, även om det i vissa fall också är bra och nödvändigt att vi som politiker vistas ute bland folk och diskuterar med dem, men i det stora hela är det landskapsstyrelsens huvudsakliga roll att skapa goda förutsättningar för dem som arbetar med frågorna att jobba, att skapa regler och ekonomiska möjligheter samt andra möjligheter att jobba med frågorna. Det är samhällets primära roll i alla fall. Jag vill påstå att landskapsstyrelsen och de myndigheter som jag nämnde att finns med i arbetsgruppen har ett mycket gott samarbete och jag tror att det är till nytta för helheten och för arbetet med alkohol- och narkotikaproblem att gruppen fortsätter att jobba på det sätt som man har börjat och kanske ytterligare intensifierar arbetet för att så långt det bara är möjligt rent praktiskt få alla med på noterna att jobba för de här frågorna mot alkohol- och narkotikamissbruk.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Fru talman!

Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson säger att man har försökt kämpa mot väderkvarnar när man har försökt stänga olika inrättningar, krogar etc. tidigare, och varje gång har det blivit ett ”oherrans liv”. Till det vill jag åtminstone från vår sida sett säga att det som det blev ett oherrans liv om var just därför att landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson tog ett nytt beslut angående Mariepark mitt under pågående evenemang, man ändrade spelreglerna mitt under spelets gång! Det brukar inte höra till den vuxna världen, kanske när barn spelar spel, men man hade kanske förväntat sig en annan lösning på det i alla fall från en myndighets sida.

 

Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson talar också om att nu har man kommit på långsiktiga lösningar, man skall försöka stänga krogverksamheten tidigare och då skulle det vara väldigt intressant att höra hur man har tagit sig an och tagit del av de ungdomars åsikter som finns i ungdomsrådet. Vad jag har förstått skulle ungdomsrådet vara en remissinstans. Det skulle alltså vara intressant att höra på vilket sätt de har gjort sig hörda i detta ärende.

 

Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson, replik:

Fru talman!

Beträffande förkortandet av serveringstiden i Mariepark får vi väl se vad högsta förvaltningsdomstolen säger, om det var rätt eller fel. Jag anser fortfarande att det var rätt av mig att göra på det sättet; det fanns ingen annan lämplig lösning, som det heter numera i andra sammanhang. Nöjestillståndet var beviljat till klockan 02.00 och det finns ingen prövningsmöjlighet i lagen för polisen. Skulle det ha funnits hade man kanske kunnat korta av den biten. För att kringboende överhuvudtaget skulle kunna vara kvar i sina hus ansåg jag att det var enda möjligheten. Sedan må man tycka vad man vill om det, men jag försvarar det beslutet fortsättningsvis. Igår hade landskapsstyrelsen en viss gemensam diskussion med ungdomsrådet där dessa frågor var uppe och ungdomarna var mycket ivriga och intresserade och jag är säker på att de kommer att ha synpunkter på de här frågorna framöver och komma med förslag som de tycker att är lämpliga för den åländska ungdomen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson  berättade om styrgruppen och jag har förstått att det har fungerat bra i den och att man har ett gott samarbete samt att man säkert också är till stor nytta.

 

Från stormötet, som har nämnts här flera gånger i dag, kom det ett förslag på att man borde ha två grupper, men jag vet att landskapsstyrelsen efter moget övervägande ändå bestämde sig för att ha bara en grupp. Jag tycker ändå att man fortsättningsvis skall fundera på att man skulle tillsätta kommissionen som skulle vara över styrgruppen, just därför att på stormötet var önskemålet att man verkligen skulle se över hur man kunde samordna alla aktörer som arbetar med ungdomsmissbruksfrågor och de som nu deltar i styrgruppen är alla väldigt mycket involverade i sitt dagliga arbete och har därför både vissa låsningar och annat när det gäller att se helt nya lösningar. Därför tycker jag att det skulle vara bra om man kunde få en mera politisk syn eller en övergripande syn hur man skulle kunna ta sig an ungdomsmissbruksfrågorna. Det skulle alltså vara en stor vinst med att ändå tillsätta en kommission; för den skull kunde medlemmarna i kommissionen kunna delta i styrgruppen, men det skulle vara viktigt att det fanns en som är över styrgruppen.

 

Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson, replik:

Fru talman!

Den möjligheten finns fortfarande kvar. Det är som sagt två grupper tillsatta men av praktiska orsaker har det blivit så nu i inledningen att man jobbar tillsammans. I den politiska styrgruppen sitter några från landskapsstyrelsen samt landshövdingen, men för att komma igång med arbetet, känna oss för och kartlägga vad alla gör och hur situationen inom de olika områdena är har vi tyckt att då är det ändamålsenligt att alla är med för att ha en bra plattform att utgå från i sitt arbete, sedan kan man komma med politiska frågor i referensgruppen. Gruppen har haft tre möten och arbetet går vidare, det följande mötet kommer vi förhoppningsvis att ha på fredag. Det har lagts så att man utgående från den här diskussionen och från utskottets betänkande skall kunna ta till sig frågor ytterligare för att gå vidare med de här angelägna frågorna.

 

Ltl Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

Jag är glad att det finns öppenhet och att man tar sig till det som sägs här. Jag hoppas att landskapsstyrelsen skulle ge kommissionen i uppdrag att komma med ett förslag för hur man skulle kunna samordna, för det tror jag att skulle vara väldigt viktigt för att vi i högre grad skulle få utveckling på det här arbetet.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl A-M Pehrsson, replik:

Fru talman!

Det är svåra och mycket viktiga frågor, men jag fäste mig vid när landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson pratade om dels förbud och dels tidigare stängningar för jag har lite svårt att tro på den vägen. Det är klart att man kanske i vissa fall kan stävja, men jag tror att om man stänger restaurangerna tidigare finns det en risk för att supandet i hemmen ökar. Jag läste i söndagens bilaga av Hufvudstadsbladet där man hade en intervju med en äldre herre som var med och smugglade sprit under förbudstiden och han uttalade sig, att det har aldrig supits så mycket i Finland som under förbudstiden. Det visar lite på att förbud har inte riktigt den effekten som man tror och hoppas på, i synnerhet när det gäller missbruk, utan det är nog attitydförändring som man i så fall måste jobba med.

 

En annan sak som jag saknar i programmet är faktiskt tobaken. Jag har pratat med föräldrar som är drabbade där barn har råkat in i missbruk och som har en mycket bestämd uppfattning om att tobake är också en viktig inkörsport, så man kanske mera borde ta med det i debatterna. Vi vet att man röker hasch osv. och det är lika mycket kopplat till tobak som till sprit. Det kanske också mera borde läggas an på det i arbetet när det gäller missbruk. Det finns förstås också de enskildas ansvar för sitt eget liv och för sina egna barn som kanske också mer behöver poängteras.

 

Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson, replik:

Fru talman!

Inte tror jag eller någon annan i landskapsstyrelsen att om man kortar av serveringstiden det skulle vara något trollspö som löser frågorna. Men månne det inte ändå är en viss attitydpåverkan om man går in för en sådan sak. Om man kortar av tiden med en timme är den sista timmen ändå inte speciellt ”upplyftande” på en nattklubb mellan halv tre och halv fyra, kan jag tänka mig. Det kan vara en vink, om inte precis kraftfulla åtgärder, som det står i social- och miljöutskottets betänkande, så i alla fall åtgärder.

 

Ltl A-M Pehrsson, replik:

Fru talman!

Det viktiga är att det här har lyfts upp och att det verkligen jobbas på alla fronter samt att man har många idéer och tips hur man skall jobba. Det har nog visat inom allt egentligen att förbud på något sätt i stället stimulerar, i synnerhet kanske när det gäller ungdomar, så jag tror att om man kommer till diskussion med dem och kan försöka ändra attityder samt kanske mera styra in på sundare fritidssysselsättningar osv. när det gäller ungdomsarbete, idrott och sådant, tror jag skulle ha en vädigt god effekt. Det är förstås viktigt att man satsar pengar. Förbud har inte visat sig vara så effektivt, men det är som sagt viktigt att man jobbar.

 

Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag ser egentligen inte detta som någon form av förbud. Det är fortfarande tillåtet att ha restauranger öppna nästan hela nätterna. Jag ser det som ett försök att införa sundare alkoholvanor. Det måste vara målet.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Häggblom:

Fru talman!

Det är intressant att se att landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson var nöjd med social- och miljöutskottets betänkande, där man faktiskt har kritiserat landskapsstyrelsen och konstaterar att ”åtgärderna i huvudsak kommer att ge effekt först på längre sikt” och ”Samtidigt noteras att målsättningarna är alltför allmänt hållna.”

 

Ser man på programmet, som gavs till lagtinget i slutet av år 2002 och skall gälla under 2002-2005, så förstår jag inte varför man lägger ett program i slutet av året som har gått, men det är väl så att man inte är snabb alla gånger i landskapsstyrelsen utan bara när det är några alkoholtillstånd som skall dras in. Huvudmålsättningarna i programmet är ett narkotikafritt samhälle. Det är helt omöjligt att få ett narkotikafritt samhälle så länge vi har en läkarvård och en medicinering där det finns narkotiska preparat – hur skulle vi kunna få ett narkotikafritt samhälle under sådana förhållanden? Det är ofta en inkörsport som ingen vill ta till sig och diskutera. Tyvärr har inkörsporten för många ungdomar varit att de har blivit medicinerade med narkotiska preparat, men varför vågar landskapsstyrelsen inte agera i den frågan? Där har polisen uppmärksamgjort landskapsstyrelsen många gånger på att någonting måste göras men åtgärder vidtas inte. Här skjuter man vilt omkring sig på krogägare och andra. Det är en ordnad form där det med ordnade, lagliga serveringstillstånd serveras och där det finns folk som arbetar och som är nyktra, det finns vakter som kontrollerar. Det är väl den bästa formen att folk tar sprit under de formerna än att de super ute i stugorna. Det är där som det ofta kommer ut narkotika och sådant och inte på de öppna ställena. Det är nog viktigt att landskapsstyrelsen inte agerar som det kom fram här, att nu skall man strängera, nu skall alla krogar stänga 0130 i fortsättningen! När det gäller exemplet från i somras som landskapsstyrelseledamoten Eriksson tog fram, så när man har den inställningen att när man har giltiga tillstånd går man och drar in dem utan att fråga dem det berör. Ingen domstol får döma någon ohörd överhuvudtaget. Det är helt självklart för högsta förvaltningsdomstolens utslag till den delen. Inte får man i ett samhälle där det finns dödsstraff skjuta någon ohörd.

 

Fru talman!

Jag tror att man borde börja precis som inom sjöfarten, där det har blivit mycket stränga krav, liksom på många arbetsplatser i Sverige, att man drogtestar de anställda. Det skulle kanske vara en fördel att man för det första skulle drogtesta lagtingsledamöterna och landskapsstyrelseledamöterna för att i samhället visa vilken väg man vill gå och inte bara komma med vackra ord. Jag tror också att det är viktigt att man den vägen visar på handling. Nu är det många vackra ord som sägs och jag har läst igenom programmet. För den som har träffat ungdomar som har problem hjälper detta program noll. Det sägs också här att man sätter stora pengar på behandlingshem. Tyvärr är det så att de som har besökt behandlingshemmen inte får någon uppföljning. Det finns inget nätverk som tar vara på ungdomarna. Däremot måste jag berömma de vårdnadsformer som är individuella, men där kommuner på Åland har sagt nej under de senaste åren. Det är nog viktigt att det kommer fram i valkampanjerna att kommunerna och landskapsstyrelsen är villiga att satsa på individuell vård. Jag vet att det är kommuner på Åland som har nekat till det. De som har haft ekonomiska möjligheter har klarat sig medan de som saknat ekonomiska möjligheter fortsätter med användingen av droger. Jag tror att det är viktigt att alla har möjlighet att få hjälp och att man inte på grund av prestigeskäl säger att vissa vårdformer inte är bra. Det är individuellt. Det är precis olika på personer. Jag tror att det är viktigt. Många tror när man pratar om missbrukare bland ungdomar att de är några som man ser i rännstenarna, nej, det är ungdomar som jobbar som har de här problemen. Det är vuxna precis lika mycket som har de problemen också. Det är alltså viktigt att man också på arbetsplatserna får in drogtester; i Sverige har man gått in för att på vissa platser införa drogtester och då får man s.a.s. hjälpa till med dem som har problem. Därför tror jag att det är viktigt att man börjar diskutera utgående från den premissen. Därför tror jag att landskapsstyrelsen kan gå i bräschen för det.

 

Landskapsstyrelsen skall nog inte dra in serveringstillståndet. Det är inte rätt sätt att komma åt missbruket. Som någon redan sade här, har förbudspolitik aldrig varit rätt väg att gå.

 

I programmet saknar jag familjepolitiken. Vilken familjepolitik skall drivas på Åland i framtiden? Det är den som är viktig, hur man bygger upp styrkan hos kärnfamiljerna och familjerna överhuvudtaget. Vi har många splittrade familjer i dag och det saknas ett nätverk där och många behöver hjälp. Jag tror att det är en utmaning för kommande landskapsstyrelser att titta på den delen.

 

Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson, replik:

Fru talman!

Ltl Häggblom kom med en del kritik, bl.a. att landskapsstyrelsen inte gör någonting åt medicinmissbruket som påstås förekomma. Jag vet att rättsskyddscentralen har underrättats flera gånger om sådana här saker, men det har inte hänt speciellt mycket på den sidan. Landskapsstyrelsen saknar i dag formella möjligheter att agera i de frågorna. Det finns ett förslag till överenskommelseförordning som är godkänd av landskapsstyrelsen och social- och hälsovårdsministeriet. Men problem har uppstått om det är finans- eller inrikesministeriet som skall betala för de tjänster som landskapsstyrelsen i så fall kommer att utföra. Förhoppningsvis skall det också kunna lösas. Det måste ha varit ett missförstånd här. Jag sade faktiskt inte att vi skulle besluta att restaurangerna skulle få ha öppet bara till klockan 01.30. Det är den normala tiden som lagstiftningen förutsätter. Sedan finns det möjligheter att gå ut över det.

 

Det jag ändå fäste mig vid var ltl Häggbloms idéer om att börja drogtesta folk, mer eller mindre ohämmat. Det är i alla fall en fråga som man måste fundera mycket noga på innan man börjar. Det är ett mycket, mycket större ingrepp i den personliga integriteten att börja drogtesta folk än att kapa bort en timme av förlängningstiden på en restaurang.

 

Ltl Häggblom, replik:

Fru talman!

Det var bra att jag tog upp exemplet att drogtesta landskapsstyrelse och lagtingsledamöter, för då var det integritetskränkande och då skulle man inte göra det. Det var det jag började med: det förekommer i vårt samhälle i dag. Alla sjömän blir utsatta för drogtester så fort de kommer ombord på fartygen och de sker också när som helst. Jag sade att på vissa arbetsplatser i Sverige har man gjort det. Det beror på en arbetsgivare hur man vill vara. Det är till hjälp för de människor som jobbar inom den organisationen eller det företaget. Jag tror att många gör det frivilligt. I trafiken har vi drogtester. När jag tog upp exemplet såg man hur känsligt det var när det gällde landskapsstyrelse- och lagtingsledamöter.

 

Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson, replik:

Fru talman!

För min del är det nog inte speciellt känsligt. Jag kan nog när som helst ställa upp på drogtester, men som allmän företeelse tycker jag nog att det verkligen är betänkligt när det från det håll som det nu kommer, ltl Häggblom, förordar drogtester på arbetsplatser generellt, mer eller mindre. Att det kan vara motiverat i sådana sammanhang där arbetstagaren har ett stort ansvar för andra personer och liknande kan jag hålla med om och tolerera, men som en allmän företeelse skulle jag nog verkligen sätta tummen ner för ett sådant förfaringssätt.

 

Ltl Häggblom efterlyste familjepolitiska åtgärder. Det hör ändå inte riktigt till ämnet, även om det tangerar det och jag sade i mitt anförande att vi diskuterar hur man mera kan involvera familjer, föräldrar och anhöriga i det här arbetet för att stävja och förhindra alkohol- och narkotikamissbruk.

 

Ltl Häggblom, replik:

Fru talman!

Det visar sig igen att det här med drogtestar var mycket känsligt för landskapsstyrelsen! Men då har landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson ingen kännedom om att man i dag i skolorna i landskapet gör drogtester på eleverna. Det förekommer! Ingen har kritiserat det. Grunden är väl att man har en sund familjepolitik, att familjerna har möjlighet att få stöd om de har barn som råkar ut för missbruk. Familjerna behöver stöd och där är det viktigt med familjepolitik; där tror jag att vårt stressade samhälle med alla krav som ställs på arbetstagarna har gjort att vi har fått det här, tyvärr.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Fru talman!

Ltl Häggblom berörde frågan om ett narkotikafritt samhälle. Jag håller med honom om att det är en utopi. Det kommer vi nog aldrig att få, men vi måste ha målsättningen att få det så narkotikafritt som möjligt.

 

När det gäller läkares utskrivningar av narkotika så till den del det utskrivs utan medicinska skäl är det ett otyg. Enligt mitt sätt att se det är det ett brott mot lagen om utskrivning av läkemedel och också ett brott mot läkaretiken. Det bör beivras.

 

Ltl Häggblom förespråkar drogtest. Ltl Häggblom är jurist och jag är inte det. Jag anser att ltl Häggblom har fel; man får inte på ett fartyg göra drogtester hur som helst. Sjömans-unionen har ”slagit bak” många gånger om det, det har i Sverige varit många utredningar om man har rätt att drogtesta folk. Om de frivilligt går med på det får det ske, men inte mot deras vilja. Det är bara polisen ombord på ett fartyg som får drogtesta. På t.ex. Birka Princess har man frivilligt gått med på drogtester, men det är inget som någon kan tvinga dem till och det finns flera här som är intresserade och fackligt anslutna, t.o.m. företrädare för fack, som vet att det här är sant. Det är inte bara att säga att man drogtester. Det som vi fick mest kritik för när vi utarbetade programmet, där jag själv var med, var när det läckte ut att vi faktiskt diskuterade om det var möjligt att i de åländska skolorna drogtesta elever. Det blev faktiskt ganska mycket liv om det. Inte ens i trafiken får en polis drogtesta mot narkotika om man inte har synnerliga skäl att misstänka att de är drogpåverkade.

TALMANNEN: Tiden är ute!

 

 

Ltl Häggblom, replik:

Fru talman!

Nu har man avslöjat sig! Här har ltl Sune Mattsson suttit i gruppen med målsättningen om ett narkotikafritt samhälle. När man sedan vill testa om vi har ett narkotikafritt samhälle, då är det helt omöjligt, så får man absolut inte göra! Beträffande sjömännen finns det sjömän som jobbar på åländska fartyg som seglar på utländska hamnar, där man kommer in och testar dem. På oljefartyg kommer de med drogtester när som helst. På vissa fartyg är det så strängt att de kontrolleras omedelbart när de kommer ombord, så det här är ingenting som ltl Häggblom har hittat på, utan det är någonting som förekommer ute i samhället. Men det är intressant att se att gruppen har jobbat med dessa frågor men inte tagit reda på vad som förekommer i vårt samhälle. Det visar att gruppens arbete inte har så mycket värde överhuvudtaget, vilket är beklagligt. Det visar att kommande landskapsstyrelse måste ta krafttag i det här för att veta hur samhället fungerar utanför dessa väggar.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Fru talman!

Till ltl Häggblom vill jag säga, att jag uttalar mig inte om vad man får göra i andra länder och andra hamnar, utan jag pratar om vad man har rätt att göra i finska och åländska hamnar, i åländska skolor osv., om inte de som skall utsättas för testen går med på det. Då anser jag att ingen har rätt att testa någon med våld. Det är faktiskt så. När det gäller behandlingshem och uppföljning som ltl Häggblom var inne på i sitt anförande vill jag säga att det är säkert många behandlingshem som har dålig uppföljning, men de moderna, ganska dyra, har i sin behandlingsplan också en uppföljning, och det tycker jag är bra. Det är dock säkert så som ltl Häggblom sade att inte alla kommuner har råd till det, t.o.m. att man kanske har nekat, men det känner jag inte till, utan jag känner bara till fall där man har godkänt – stora kostnader.

 

Ltl Häggblom, replik:

Fru talman!

Jag har aldrig pratat om några drogtester med tvång. Jag tycker att det räcker med att man inför frivilliga. Det är tillräckligt i förebyggande syfte. Det innebär att man som arbetsgivare ser till de anställdas bästa. Varför skulle man inte på Åland kunna vara en föregångare här när man i Sverige har gjort det? Jag förstår inte var problemet är.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

Bristerna i eftervården är någonting som har diskuterats och som jag har fått många reaktioner på, också det att det finns ett stort behov att omorganisera missbrukarvården just därför att man t.ex. i högre grad skulle kunna ha en del av den öppna behandlingen mer utvecklad, hemma i samråd med familjer, helt på samma linje som stormötet har fört fram och som också jag har fört fram och tycker att det är viktigt att kommissionen skulle arbeta med. Det är alltså bra att det är flera som tycker likadant och som man kan förvänta sig stöd av i det här arbetet. Jag tror att i dag är det väldigt många som skickas bort på sluten vård mot sitt missbruk, och det är säkert bra och nödvändigt i många fall, men det väldigt viktiga är att alla människor är unika och det är också dessa ungdomar som missbrukar och alla behöver olika typ av vård. Därför är det bra om vi kan erbjuda så många möjligheter som det bara går. Just möjligheten till vård i anslutning till familjen är otroligt viktig.

 

När det gäller den ”lagliga” narkotikahandeln som förekommer på Åland där läkare skriver ut stora doser, dock inom godkända gränser för accepterade sjukdomar men som sedan kanske används till någonting annat är det knappast någonting som vi politiker eller landskapsstyrelse direkt genom lagstiftning kan göra något åt eftersom vi inte har kontrollen, även om vi via överenskommelseförordning har försökt få kontrollen till Åland. Det enda som man kan göra, som åtminstone jag har försökt göra och som stormötet har gjort är: uppmana alla som misstänker och som råkar på den här typen av utskrivningar att envist anmäla, anmäla, anmäla. Till slut måste det dyka upp någon sorts misstanke hos rättsskyddscentralen att även om det håller sig inom de lagliga gränserna är det någonting som är skumt där!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Lindeman:

Fru talman!

Mycket har sagts i den här salen om dessa frågor och mycket kommer säkert också framdeles att sägas. Alla vill vi väl, men trots det måste jag tillåta mig att bli lite pessimist ibland. Det har gjorts mycket program, det har gjorts mycket policy ute i skolor, i samhället och vi har tillsatt arbetsgrupper som har jobbat bra, men då måste man fundera: vad har vi åstadkommit i verkligheten? Vi kan inte bedöma vad vi har åstadkommit för vi vet inte hur samhället skulle ha sett ut om vi inte hade gjort allt det som har gjorts naturligtvis. Men att vi på Åland skall klara av att ha en alldeles egen alkohol- och drogpolitik är antagligen nästintill omöjlig. Eftersom vi ligger mellan två länder med goda kontakter både österut och västerut, hur mycket som helst och mera är på gång kommer vi naturligtvis att vara en del i ett större sammanhang. I Sverige liksom i Finland har man nu ganska mycket diskuterat att alkoholpriserna går ner och nu blir tillgängligheten oerhört mycket större när man sänker också i de egna länderna för att man inte skall behöva fara till andra länder och köpa billig sprit. Sverige har tillsvidare inte gått in i prisrallyt, men vi får se vad som händer. Här tror jag faktiskt inte att Åland drabbas lika mycket som de andra länderna, för vi måste erkänna att vi har haft tillgång till billig sprit i många, många år, så det kommer det att fortsätta med. Vi har på något sätt varit med i det systemet längre än vad andra länder har varit. Det visar sig att tillgången till sprit gör att alkoholdebuten börjar tidigare hos oss än på många andra ställen. Det har många utredningar visat och ungdomar, barn, kan man säga är lite förvånade över hur våra ungdomar och ”barn” använder sprit i ett så tidigt skede som de gör.

 

Jag håller med om det som har sagts här att vi inte kan lagstifta om attityder. Det enda man kan göra här är föräldraansvaret som jag skulle vilja sträcka ännu längre och tala om vuxenansvar överhuvudtaget. När vi ser att barn och ungdomar kommer att fara illa borde vi våga agera och reagera fast det inte är vårt eget barn. Jag tror att jag har sagt det från den här talarstolen att man borde inte se på när man ser att unga får möjlighet att köpa ut öl billigare utan man borde säga att ”hör, du, är inte du lite för ung du”! Inte gör man det utan man låtsas inte se. Likadant är det om man ser att någon ger vidare, langar, utanför olika ställen, då låtsas man inte heller se alla gånger. Vi borde se och ta vårt ansvar i alla sammanhang.

 

När det gäller frågan om att bli restriktivare i rätten att få sälja alkohol och öl, framför allt öl som är populärt på Åland - man kan inte ha någon fest utan öl snart, brukar jag säga – tror jag att det är viktigt att landskapsstyrelsen ger väldigt klara beslut vad det handlar om, att det inte blir att ibland, kanske, så det är nog bäst att man söker i alla fall, kanske vi får. Det borde vara så klart att människor förstår att det inte är någon idé att söka ens. Det är så lätt, och jag har själv varit med om det och vet hur svårt det är, att just den här festen måste man nog ha det här; annars går det back osv. När man försöker inskränka det till att när barn är med så skall det inte vara alkohol med, ja, men familjerna, nog måste ju pappa få ta en öl till den varma korven och det här är en familjefest ute på landet, det är livsviktigt det här, det går inte att ha kul annars! Så här är det hela tiden. Jag tror att skall man lyckas med det här måste man våga ta så tydliga beslut att man inte ens söker om tillståndet. Ni vet det här lilla samhället, man utsätter tjänstmännen för ett elände, att vi måste säga nej, tänkte jag säga och ändå kanske inte få säga nej för sedan finns det några politiska anknytningar som gör att de fick nog ändå i slutändan tillståndet, man tar upp det på en politisk nivå osv. Det borde man slippa om man är så tydlig och klar. Det är inte lätt, för sedan kommer det här emot, att, ja men, Åland är ett turistlandskap och är man ett turistlandskap måste allt det här finnas. Vi har en dubbelmoral i de här frågorna som är otroligt stor.

 

Den andra dubbelmoralen är att de flesta säger: ett narkotikafritt samhälle. Då ställer alla sig upp, men sedan när vi börjar tala om tobak och alkohol drar sig alla tillbaka, för då är det någonting som måste få finnas i vårt samhälle osv. Då vill man inte riktigt erkänna att nästan varenda en som börjar med någon form av narkotika har både rökt och druckit före. Det är ytterst få som börjar knarka direkt. Men det vill man blunda för.

 

När det gäller de vuxna, ansvar osv. är det så att om man inte själv eller den riktigt nära kretsen har problem, så vill man inte se problemen. Jag tycker att det är ganska typiskt när man i landskapsstyrelsen utbildade personer i en utbildningsform som heter Prime for Life – jag var själv i landskapsstyrelsen då – där tanken var att man skulle lära sig observera sin attityd mot alkohol och hur man hanterade alkoholen själv i förhållande till släkt, vilka förutsättningar man har osv., så att man skulle lära sig att hantera alkoholen rätt. Hur många gick på den kursen! Ja, inte var det trångt när jag gick! ”Jag har inga problem, varför skulle jag gå på en sån kurs!” är attityden. Kanske man i alla fall skulle ha lärt sig någonting på den här kursen, för sig själv och för att förmedla vidare, men det visar hur lite vi bryr oss om man inte upplever att man själv har ett akut problem, så nog har vi lång väg att gå på många olika håll.

 

När det gäller förbud, tillgång osv. tycker jag att det finns så mycket forskning som vi inte kan säga att är strunt som ändå visar att tillgängligheten och priser påverkar hur mycket vi konsumerar. Vi skulle kanske önska att det inte är så, men jag tycker att vi måste erkänna att så är fallet. Den ena utredningen efter den andra säger det och då tror jag vi måste konstatera att det är nog säkert så, hur gärna vi än skulle önska att det inte skulle vara det tror jag ändå att det är det.

 

Till slut skulle jag vilja säga om detta med personlig integritet att Finland är nästan mer än Sverige väldigt mån om den personliga integriteten i olika sammanhang och det skall vi naturligtvis vara rädda om, men det som diskuterades på det omtalade ”knarkmötet” var faktiskt föräldrarnas rätt till insyn när det gäller barn upp till 18 år. Det är också någonting som man måste följa upp. Det sades, att så är det inte i verkligheten, men ändå upplevdes det att det var så, att föräldrar inte får reda på när det finns bekymmer för barn och ungdomar under 18 år. Jag var själv med på ett besök till Maria-polikliniken där den ansvariga sade, att det kommer inte på fråga, jag tar inte hand om ett barn eller ungdom där man inte tar kontakt med föräldrarna, t.o.m. när de var över 18 år gjorde hon det. ”Jag får väl sitta av det då”, som hon uttryckte det, ”för det här står jag för”. Man kan inte ta hand om ett barn eller en ungdom om man inte också får ta hand om dem som finns omkring och involvera dem i vården och omsorgen. Jag hoppas faktiskt att man funderar på att man kan göra det på många olika sätt, om man väljer den vägen också med vår lagstiftning i dag.

 

All policy, alla planer och allt möjligt annat som har gjorts, görs och kommer att göras i framtiden gör att man ibland blir skeptisk till: vad händer ute i verkligheten?

 

Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag skulle vilja kommentera det ltl Harriet Lindeman sade här om att utredningar visar att våra ungdomar dricker alkohol i större utsträckning än ungdomar runt om oss. Den senaste utredning som jag har sett, som professor Lilja gjorde med enkäter i skolorna, som också redovisade ungdomarnas alkoholbruk och –vanor utanför Åland, visade att våra ungdomar inte använde alkohol i någon större utsträckning än ungdomar på ömse sidor om oss. Det var ett klart budskap från den utredningen.

 

Jag håller med det som ltl Lindeman sade när det gäller just det att man måste ha serveringstillstånd, åtminstone mellanöl till alla tillställningar som finns snart sagt, det tycker jag är osunt. Måste man ha alkoholservering och måste man kunna bjuda på alkohol och sälja alkohol för att bära upp ekonomin på olika tillställningar tycker jag att det är osunt. En tillställning i sig skall väl vara attraktiv och om man har ett alkoholtillstånd skall det väl vara som ett komplement, men numera används argumenten på det sättet, åtminstone i vissa fall, att det är alkoholserveringen som är det viktiga, det andra kommer väl ändå det!

 

Ltl Lindeman, replik:

Herr talman! När det gäller utredningarna som jag hänvisade till så är jag glad om den som ledamoten Eriksson hänvisade till inte visar samma sak. Det visar på att det kanske är en bättring på gång, men jag vet att det med jämna mellanrum har gjorts i skolorna och då var det en väldigt tidig debut på Åland. Också ungdomar som har varit här har upplevt det och sagt, att oj, nog finns det tillgänglighet och nog är det mycket fester på gång på Åland!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

Visst håller jag med om att det är viktigt med tydliga beslut från samhället. Ett samhälle kan hjälpa till väldigt mycket när det gäller de här frågorna, men jag tror att det allra viktigaste är att vi alla samhällsmedborgare måste lära oss att leva med alla frestelser som finns runt omkring oss. Samhället är egentligen vi allihopa, inte bara vi politiker, utan alla som lever här. När det gäller framtiden är jag faktiskt mera optimist än vad ltl Lindeman gav uttryck för. Jag tycker att jag märker att man i högre grad inom skolor bildar nätverk, gör överenskommelser om att man vågar gripa in och ta sig an varandras barn t.ex. Det förekommer i dag i många klasser och det skulle förstås vara jättebra om det skulle finnas överallt. Jag tycker att man i högre grad kan se både öppna diskussioner och tydliga manifestationer mot gisslet. Det jag verkligen håller med om att är väldigt oroande är att det kryper ner så otroligt lågt ner i åldrarna. Där måste alla hjälpas åt att försöka göra någonting åt attityderna, att få en attitydförändring, för det är det enda sättet där vi kan få en verklig minskning, dvs. att man inte vill ha, att det inte behövs, att man klarar sig ändå, att vi har sådant självförtroende att vi inte måste vara de värsta lustigkurrarna och liknande utan man är accepterad ändå. Det är där som den stora skon klämmer, tror jag, att man måste vara någon slags konstlad person för att duga. Jag tror att det är det som är det absolut allra viktigaste. Vi måste försöka hjälpas åt i samhället att driva frågan längre framåt. Tydliga beslut i all ära, men jag tror att det här är det allra viktigaste.

 

Ltl Lindeman, replik:

Herr talman!

Det kanske har att göra med att jag har hållit på med de här frågorna så länge och då finns det en risk att man ibland tappar tålamodet. Under de 16 år jag har varit i lagtinget, varav 10 år i landskapsstyrelsen, har de här frågorna diskuterats och det är bra, och det skall fortsätta diskuteras; min förhoppning är att ”kornet urholkar skålen”, att det så småningom blir bättre och bättre. Men om man tittar i ett längre perspektiv tillbaka så inte har det blivit så hemskt mycket bättre i vårt samhälle när det gäller droger utan snarare tvärtom, men det kanske håller på och sker en svängning just om man jämför med ett eller  två år tillbaka i tiden. Med ett längre perspektiv har vi minst lika mycket problem som vi någonsin har haft.

 

Ltl Britt Lundberg, replik:

Herr talman!

Jag tror att den här låt-gå-uppfostran är på väg att försvinna och att man börjar ta ett helt annat grepp om uppfostran. När det gällde den svenska problematiken att man aldrig skulle ta emot en ungdom utan att kontakta föräldrarna – diskussionen om tystnadsplikt - är det också samma sak att det är klart att man skulle kunna lagstifta om att samtliga barn och ungdomar under 18 skall ha föräldrarna involverade, men då vet vi att det dyker upp andra problem i stället att det är många som kanske inte söker någon hjälp av rädsla för att föräldrarna skall få reda på något. Men det är en moralisk fråga för läkarna, det har vi lyft fram och det har jag också kontaktat läkarföreningen om, att om man har ungdomar med narkotikaproblem eller sådana som man tänker skriva ut antidepressiva medel till, man faktiskt uppmanar barnet att ge tillstånd åt läkaren att ta kontakt med föräldrarna och att man talar om att det här kommer du inte klara av ensam. Det är det som jag tycker att är så viktigt och som man faktiskt måste försöka få läkarna att ta det moraliska ansvaret för. Då kan man kringgå lagstiftningen och inte bara luta sig mot den och säga att jag har tystnadsplikt, jag kan inget mera göra. Det fordrar mera arbete, men jag tror att det är väldigt viktigt.

 

Ltl Lindeman, replik:

Herr talman!

Där är vi överens. Jag sade också att med den lagstiftning som redan finns kan vi antagligen hantera de här frågorna om man med god vilja vill göra det. Det handlar om lite mera prata och lite mera diskutera med den enskilda för att få dem övertalade att det kanske är det bästa att koppla in någon förälder, men det kräver både engagemang, intresse och tid.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Herr talman!

Jag tyckte att ltl Lindeman höll ett bra anförande. Hur skulle inte hon veta det här som har varit så länge i landskapsstyrelsen och sett problemen; hon belyste dem på många sätt. Jag skall börja där hon slutade. Det sista tyckte jag var bra, för jag blev lite orolig när hon sade att man alltid skall meddela till föräldern tvärt man träffar någon ungefär som har missbruk. Du kan tappa den kontakt du har med ungdomen om du gör på det sättet. Det är mycket bättre att försöka övertala dem att vi kanske måste vara flera för att komma ur den här problematiken. Där tycker jag att lösningen på det är faktiskt.

 

När det gäller att det skulle vara bättring på gång inom landskapet, att vi inte har den högsta förbrukningen jämfört med vår omvärld, så egentligen är det jämförelsesiffror. Det kan också hända att de har ökat förbrukningen runt oss och därför är vi lägre i dag, för vi pratar om relationstal, så det är inte riktigt säkert att det har minskat, men vi kanske inte är värst. När jag tänker på ltl Lindemans arbete som ansvarig i landskapsstyrelsen tror jag nog att hon – som jag kommer ihåg – fick mera påhopp i pressen för sitt engagemang när hon inte ville stycka en gris på längden än när hon drog ner alkoholtillstånd!

 

Ltl Lindeman, replik:

Grisen blev styckad, herr talman, fastän den inte borde ha blivit det!

När det gäller tillståndsförfarandet vill jag understryka vikten av att det blir så klart som möjligt vad som gäller. Då har beslutsfattarna lättare och då har också de som söker lättare att få det. När det gäller åldrarna och vi säger att det ser bättre ut nu i förhållande till vår omgivning så kan det handla om att omgivningen också har börjat dricka tidigare - och då blir inte vi äldre, utan det är omgivningen som börjar likna oss och då är det egentligen inte bra!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

 

 

Ltl Sundman:

Herr talman!

Jag har haft förmånen att sitta med i social- och miljöutskottet och utforma det betänkande som vi i dag diskuterar. Som det står i betänkandet förhåller sig social- och miljöutskottet relativt kritiskt till programmet, inte till innehållet utan mera till det som saknas, nämligen omedelbara konkreta åtgärder.

 

Man kan se problematiken på flera sätt. Jag tänker mig att man kan se den uppifrån eller nerifrån. Vi här i Ålands lagting ser det ofta uppifrån eller som arbetsgivare åt en myndighet ser vi det uppifrån. Programmet kommer också mycket uppifrån och innehåller många åtgärder som skall tas av myndigheter. I stora drag mest åtgärder som kanske skall tas på grund av problematiken, inte så mycket för att förebygga den. Det är alltså förebyggande åtgärder jag saknar och åtgärder som kommer s.a.s. nerifrån.

 

Från Obunden Samling har vi föreslagit en drogfond, en anti-drogfond där man skulle samla alla de organisationer, företag, de privatpersoner och föreningar också som vill jobba mot det här, under en organisation så att alla drar åt samma håll. Det viktiga är att få engagemang ute i samhället. Det hjälper inte vad vi står här och säger. I det stora hela är inte det här på vårt bord, hur gärna vi än skulle vilja det kan vi inte lagstifta bort problemen utan de verkliga problemen är attityderna, attityderna som vuxna har och som ungdomar har. Här vill jag säga att det gläder mig att debatten nu äntligen har kommit in på attityder, för jag sade första gången vi diskuterade det här i lagtinget att det absolut viktigaste är attityden, den kulturella förändringen som sker, i och med globalisering, i och med europeisering av vårt samhälle.

 

När det gäller att påverka attityderna skall vi inse att även om vi skulle satsa mycket resurser på att göra det är vi ändå bara en liten del av den input som sker när en ungdom utformar sin attityd. Det kommer input från Internet, det kommer från TV, det kommer från tidningar, det kommer från deras förebilder, idoler osv., så det är den vägen man måste jobba och de förebilder vi kan påverka är de lokala som finns och jag tror att sådana projekt som t.ex. Idrottsförbundets projekt med att olika idrottsprofiler tar ställning mot droger gör stor effekt. Det påverkar ungdomars attityd. Men sedan har vi tyvärr att kämpa mot, som ministern sade, väderkvarnar för det är t.o.m. populärt att du skall se drogad ut, du skall sminka dig så att du ser drogad ut, t.o.m. misshandlad. Ni har säkert inte undgått doku-såporna och det finns en amerikansk som handlar om att man skall utse en modell. Man skulle ta olika bilder och i ett avsnitt skulle de se uppenbart drogade ut och t.o.m. som om de skulle ha fått stryk. Det är inne nu att se ut lite så. Vad skickar det för signaler, vad bygger det upp för attityder? Jo, du skall vara drogad. Det finns artister som sjunger om att det är kul att ta exctasy osv. Vi här i Norden har det inte lätt när det gäller att stå emot, för vi börjar snart bli ensamma och nu är det t.o.m. så att det är en stor attitydförändring på gång när det gäller skatterna på alkohol som kommer att öka konsumtionen. Att prata om attityder är helt rätt; det är där man måste gå in. Man kan inte tro att man kan förbjuda. Om vi helt skulle stänga alla krogar, fr.om. nästa helg skulle vi stänga alla krogar, så hjälper det inte, folk super och tar andra droger ändå. Det skulle bli, som sades i en replik: ”etter värre”.

 

Vi vuxna (jag räknar mig som vuxen fast jag inte fyllt 30 ännu) vill ogärna se att man pratar om alkohol, för det vill vi ha, vi vill kunna supa järnet på våra kräftskivor osv. Men hemska tanke ”dom här ungdomarna som tar sina droger”! Här är ju en tydlig koppling: vem har ungdomarna växt upp med? Jo, sina föräldrar och föräldrarnas bekanta. Varifrån har de fått sin grundläggande attityd till droger? Jo, från sina föräldrar. Man kan inte koppla bort alkoholmissbruk från övriga droger utan allt är en helhet. Om man tänker att vi i dag inte skulle ha alkohol utan så skulle någon uppfinna, att se det här kan man dricka! Tänk hur vi skulle förhålla oss till det! Vi skulle direkt prata på samma sätt som vi pratar om andra droger. Ser man vilka skador alkoholen ger, både direkt fysiskt för den som hamnar i ett missbruk och vad den indirekt gör, folk blir våldsamma osv., så kan man inte blunda för det heller och det har jag också sagt tidigare. När det gäller nyrekryteringen, när ungdomar växer upp och vad de får för attityder, då är det väldigt viktigt hur vi vuxna beter oss med ungdomar i närheten. Där kan man inte heller tro att man kan säga en sak och bete sig på ett annat sätt utan nog ser ungdomarna, inte är ungdomar dumma, ”även små kastruller har öron”. Ett problem är vad man har för förebilder som ungdom. Ett annat problem med ungdomen är att utvecklingen går mer och mer till att samhället håller ungdomarna under armarna - fast de har ben och kan gå själva ger man dem kryckor att gå på. Nästan från vaggan till graven skall samhället ta hand om oss. Att vi själva tar ansvar för oss själva och att generationer tar hand om generationer, att familjen har ansvar för sig själv håller på att försvinna. Ungdomar drabbas av det på så sätt att man inte får ta initiativ när det gäller ens egen uppväxt, man får inte ha frihet under ansvar, man får inte bygga sin egen fritid utan det skall anställas en fritidsledare i varje kommun som gör det här, det här är ingenting som ungdomarna själva klarar av, tycker samhället. Detta gör att vi får ungdomar som inte i lika stor utsträckning har förmåga att tänka och ta egna beslut och att ta konsekvenserna av sina beslut samt tänka: vad innebär det att jag tar den här drogen? Det blir en sådan utveckling. Där tror jag att vi måste fundera om lite. Vi måste låta ungdomar ha frihet under ansvar. Jag kan bara koppla tillbaka för 15 år sedan när jag första gången drack min mellanöl. Det var rysligt syndigt det för jag var inte 18 och skulle egentligen inte ha fått göra det, men då hade vi ungdomar fortfarande frihet att vistas på ungdomslokal. Och visst, det skall sägas, nog söps det en hel del, det är inget att hymla om, men nog tog vi ansvar för oss själva och vi kom t.o.m. på att så här kan man inte göra utan vi måste ta det lite lugnare, man diskuterade redan då som tonåring att det här är inte bra. I dag är alla ungdomslokaler stängda, för herregud, om det skulle drickas en mellanöl på en ungdomslokal, då är det en sådan katastrof! Vad görs i stället? Jo, det blir ”etter värre”då också. Det där är ett problem: när vi ojar oss över en problematik och vidtar åtgärder och problematiken blir värre på grund av åtgärderna. Det är någonting som vi borde fundera på. Det kanske inte hör till det här programmet utan det hör till ett kommande program om ungsdomspolitik, vilket samhälle ungdomarna växer upp i. Man kan sammanfatta det så att vi får den nya generation som vi förtjänar, samhället får den ungdomsgeneration som man förtjänar.

 

När det gäller själva drogproblematiken har jag sagt tidigare att det är ett otroligt komplext problem; beroende på individ och vilken drog det handlar om är det helt olika förutsättningar, hur man skall förebygga det och hur man skall behandla det. Det är sedan en sak som man måste se till i det enskilda fallet och när vi pratar här i Ålands lagting är det som om ingenting skulle göras. Det görs faktiskt ett fantastiskt arbete av många människor, det måste man komma ihåg och visst kan det göras lite bättre, men nog görs det många väldigt bra insatser. Jag tycker att de politiker som har engagerat sig i de här frågorna och haft debatter har gjort en insats, varje lite steg vi tar gör att det blir bättre, även om utvecklingen sedan jobbar emot oss, vi håller på och simmar upp för ett vattenfall, så det är inte så lätt. Vi får simma mycket om vi skall komma upp över kanten. I det stora hela är det lyckligt att vi i det åländska samhället har en så låg arbetslöshet som vi har; annars skulle problemet vara mycket större. Skulle vi få t.ex. det problem man har på Grönland, där det är ett otroligt stort problem med drogmissbruk skulle vi nog se på vår situation på ett annat sätt. Att man har arbete och en social struktur att stöda sig på gör att rekryteringsbasen är betydligt smalare för drogmissbrukare. Är man företagare är det faktiskt så att man inte har tid att supa, så det kan jag rekommendera: starta ett serviceföretag inom turistbranschen, då har man inte tid att ägna sig åt det här överhuvudtaget!

 

Herr talman!

Avslutningsvis tror jag att det här är någonting som inte får stanna vid det här programmet och vid den här debatten utan det är någonting vi ständigt måste återkomma till och framför allt måste vi fram ”nerifrån-perspektivet” och uppmuntra sådana initiativ som tas.

 

 

 

Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson, replik:

Herr talman!

Ltl Sundman började med att säga att det i programmet saknas förslag till omedelbara konkreta åtgärder. Åtminstone läser jag under punkten 6 att det finns 16 stycken förslag till åtgärder, varav det finns både förebyggande, omedelbara och åtgärder på längre sikt. En del håller på att verkställas, en del förbereds och en del kommer att bli på lite längre sikt. Jag tycker att åtminstone från landskapsstyrelsens sida har vi alltid varit mycket positivt inställda till att stöda organisationer, i all synnerhet idrottsrörelsen, när man har projekt för att skapa gynnsamma attityder mot droger och alkohol. Vi har också stött detta ekonomiskt i många fall. Sedan kanske det återstår att göra någon form av samordning av alla åtgärder, om det visar sig att detta skulle vara ändamålsenligt; kanske det är ändamålsenligt som det är att man jobbar på många plan med de här frågorna och i många riktningar.

 

Jag håller inte riktigt med ltl Sundman. Jag tycker att han nedvärderar våra ungdomar och deras förmåga att själva skapa sin egen livsmiljö. Jag har en helt annan uppfattning; vi har många fina ungdomar, man kan inte dra alla över samma kam, även om det finns sådana som lite faller ur ramen.

 

Ltl Sundman, replik:

Herr talman!

När det gäller åtgärderna var vi, som sagt, kritiska i utskottet eftersom vi saknade konkreta åtgärder och där nämndes många exempel. Jag nämnde också mina exempel. När det gäller ungdomen så visst är jag också förhoppningsfull. Inte är det så att det på något vis är någon stor del av ungdomen, men jag pratar om trender och varför den del av den unga generationen som får de här problemen har att göra med trenderna, när samhället blir så till sig och sköter om ungdomarna alltför mycket så att de inte kan ta vara på sig själva. Visst är det så att vi på Åland har väldigt lite problem ändå med ungdomar som faller ur normen s.a.s. De flesta ungdomar är skötsamma osv., men tillika behöver det i ett litet samhälle inte vara så många individer innan problemet blir stort, det har faktiskt varit stora härvor som har rullats upp; om man ser antal drogmissbrukare per capita har vi ett ganska stort på Åland eftersom vi är bara 27.000 personer.

 

Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson, replik:

Herr talman!

Trots att jag är till åren kommen, jag är ingen ungdom mera, så igår när vi hade mötet med ungdomsrådet var det verkligen roligt att se så entusiastiska fina ungdomar som vi hade. Jag hoppas mycket på dem och deras verksamhet och hoppas att man kan hålla kontakten med dem och dra nytta av deras idéer, för de har idéer och det skall de, dessutom skall de vara lite stora i truten med oss politiker.

 

Ltl Sundman, replik:

Herr talman! ”Stor i truten” gillar jag också hos ungdomar, för ungdomar är oförstörda på det viset att de säger vad de verkligen tycker och jag hoppas att i det lagtingsval som komma skall skall det bli många ungdomar valda till Ålands lagting, för det skulle verkligen behövas när vi diskuterar sådant här att det också är ungdomar med i debatten, så vi skall hoppas att en handfull stolar här i Ålands lagting fylls med folk som är 30 år.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Britt Lundberg:

Herr talman!

Ltl Gun-Mari Lindholm efterlyste svar på frågan vad som överhuvudtaget har hänt efter stormötet som hölls i januari. Jag har faktiskt precis i denna talarstol besvarat exakt samma fråga en gång förut när meddelandet var uppe för remiss, men tydligen är minnet kort, så jag tar det gärna en gång till!

 

Vid stormötet var det nio åtgärder som efterlystes. Den första var tystnadsplikt, den andra var den s.k. lagliga narkotikahandeln, den tredje var möjlighet till tvångsvård, den fjärde var ekonomiskt ansvar, om landskapsstyrelsen kunde ta över ekonomiskt ansvar från kommunerna, kontroll av läkare, polisens agerande, avgiftningsenheten och samordning av aktörerna och tullen. Jag skall kommentera dem kort en efter en.

 

När det gäller tystnadsplikten är det inte så enkelt. För det första är det inte vår behörighet, som vi säkert vet om allihopa, vi har inte behörighet när det gäller tystnadsplikt Den är också dubbelbottnad. Om man tänker på att man skulle gå in för att besluta att föräldrarna skulle ha automatisk rätt till alla sjukjournaler skulle vi få ett annat problem, nämligen att vi skulle få många ungdomar som inte behandlar sig för olika saker, och det här har talats om här tidigare i dag. Därför just den moraliska aspekten: att läkarna tar ett moraliskt ansvar och alla andra också som arbetar med ungdomarna att uppmuntra till att ungdomarna skall ge sitt tillstånd till att föräldrarna skall få del av det.

 

Den s.k. lagliga narkotikahandeln har vi också diskuterat här i dag. Den kan inte heller landskapsstyrelsen direkt göra någonting åt eftersom doseringarna är inom lagens gränser, eftersom sjukdomarna är accepterade sjukdomar och det är ingen som direkt kan bevisa att den personen inte lider av den sjukdomen osv. Här måste man försöka få människor som utsätts och som får nys om att sådant här existerar att försöka sätta dit de läkare som ägnar sig åt det här. Man har också försökt få över möjligheten att kontrollera läkarna till Åland, och den möjligheten väntar vi på.

 

När det gäller tvångsvård är det någonting som ligger utanför vår behörighet. Man kan diskutera om man tycker att det är bra eller inte bra, men i alla fall har man i Sverige gått in för tvångsvård. Jag har pratat med ganska många som följer det systemet och de flesta säger att det är nog bra, för ungdomar kan inte själva avgöra om de skall ha behandling eller inte. Men det stora problemet har i Sverige varit att man helt enkelt inte har lyckats följa upp det och ge dem den behandling de skulle behöva, så man skall inte ha övertro till lagen om tvångsvård.

 

När det gäller det ekonomiska ansvaret står det också i programmet att landskapsstyrelsen skall jobba fram ett system för att kommuner som drabbas oskäligt av att de t.ex. har en missbrukare som behöver ett behandlingshem inte skall behöva gå in för skatteöreshöjning eller något liknande, för den här familjen är nog utsatt ändå utan att man skall behöva bli orsaken till det.

 

När det gäller kontrollen av läkare var jag inne på det i samband med frågan om medicineringen. Jag kan också nämna att apoteken fick sig en del påminnelser om hur man skall agera i de här frågorna, men det är inte heller någonting som landskapsstyrelsen direkt kan göra så mycket åt.

 

När det gäller polisen har de haft extra fokus på narkotikaarbetet under det här året.

 

Det har gjorts en ganska omfattande utredning om avgiftningsenheten. Föräldrarna och de som verkligen har vårdats på enheten borde också ha omfattats av utredningen. Utredningen kom fram till att det var ett acceptabelt sätt och ÅHS:s styrelse har gått in för att avgiftningsenheten skall vara kvar där den är i dag. Jag har inte samma åsikt; jag tycker att den skall vara skilt.

Det är meningen att de tillsatta grupperna skall jobba med samordningen just därför att man t.ex. skall ställa sig frågan: Är det rimligt att det är socialnämnderna som skall avgöra vilken behandling man skall få ersatt när det gäller missbruk? Här finns det olika åsikter och därför tycker jag att det skulle vara viktigt att titta på den frågan helt förbehållslöst och jobba vidare med det.

 

När det gäller nionde punkten tullen är det inte så mycket man kan göra än att uppmärksamgöra. Skärgårdstrafiken var någonting som överraskade tullen lite. Tullen har fått det sämre i och med EU och kan inte förfara på samma sätt, de måste ha en skälig misstanke för att ingripa och ta kontroll. Det är en klar försämring.

 

Det finns förstås massor till som landskapet kan göra, som vi alla kan göra och det allra viktigaste, som säkert sagts tio gånger här i dag, är att jobba vidare med attityderna, det är det absolut grundläggande, att man inte vill ha, att man kan säga nej och, som har kommit fram flera gånger, att vi måste börja ta ansvar över våra egna liv, både unga som gamla. Det här arbetet måste vi alla hjälpas åt med och vi blir inte färdiga med det på någon tid, vid något bestämt datum, utan det är en process som skall fortsätta och jag hoppas att vi alla kan dra åt samma håll och försöka hjälpas åt att få det så bra som möjligt.

 

Ltl G-M Lindholm, replik:

Herr talman!

Det är bra att man försöker ge svar på min fråga angående detta att man inte skall slå sig till ro utan man skall ta tag i det, precis som det sades på kvällen när stormötet hölls, att nu skall man verkligen ta tag i det här och jobba med sakerna framåt. Jag tror att det var väldigt många som ställde sina förhoppningar till att nu skall det verkligen ske någonting, nu skall vi inte bara producera en massa papper och utredningar och kommittéarbeten, utan nu skall vi börja gå till handling. Det är lite skrämmande att man tar upp sådana saker som polisens resurser, att man har satt resurser till polisen. Åtminstone vad jag har kunnat ta del av från media om polisens resurser, så den polis som kanske har varit mest insatt i det här arbetet jobbar inte längre med det utan har blivit s.a.s. fråntagen sina arbetsuppgifter. Det kanske finns andra synpunkter på det, men åtminstone reagerade jag väldigt starkt på det när jag läste tidningen att den person här i landskapet som borde vara väldigt insatt jobbar inte längre med narkotikafrågorna.

 

Det skulle också ha varit bra om man från landskapsstyrelsens sida, när man gav klumpsumman till ÅHS, att man därvid skulle ha sagt att nu avsätter vi en så här stor summa för drogproblematiken, eller om det är rehabilitering som man åsyftar, pengarna skall användas just till det, för vi lyfter upp den frågan specifikt nästa år, precis som man gjorde med hälsovårdarberedskapen i skärgården. Då avsatte man en viss summa pengar för just den.

 

Ltl Britt Lundberg, replik:

Herr talman!

När det gäller polisens interna organisation kan jag inte uttala mig om den eftersom jag inte vet någonting om den annat än att jag har fått uppgiften att flera personer har arbetat med narkotikafrågan nu och man har haft större fokus på den än tidigare. När det gäller en klumpsumma från landskapsstyrelsen till ÅHS är det också någonting som jag inte direkt kan säga någonting annat om än att jag ser det som ett problem att både A-kliniken och ÅHS arbetar med de här frågorna. Jag skulle vilja ha alltihopa överfört på ÅHS. Då skulle man kunna ta ett samlat grepp och veta vem det är som skall jobba med det så att vi skulle få resurserna samlade och ha spetskunskapen samlad på ett ställe i stället för att ha det som i dag på olika aktörer och olika som har ansvar för olika delar. Om ltl Lindholm är med på det blir jag väldigt glad och då tycker jag att man också inom ÅHS i högre grad skulle kunna föra fram att vi vill prioritera den här biten nu och sätta pengarna på det.

 

Ltl G-M Lindholm, replik:

Herr talman!

 Det är lite svagt att ltl Britt Lundberg inte kan ge oss mera information angående polisens resurser eftersom ltl Lundberg själv tar upp just den frågan och eftersom jag tror att, och många med mig, är lite förvånade att man omorganiserar just i de här tiderna när man har problem med de här frågorna. Man omorganiserar när man i stället borde samla all kunskap.

 

Vad gäller ÅHS-budgeten och rehabiliteringen av personer med drogmissbruk skulle det ha varit intressant om just den frågan hade tagits upp av centerns ledamöter i ÅHS-styrelsen och vi kunde ha diskuterat den. Jag tycker nämligen att det som ltl Lundberg säger är väldigt bra, men vi har mycket som pengarna måste räcka till och då skulle det ha varit bra om man hade fått ett tilläggsanslag som skulle ha varit mer eller mindre öronmärkt för just den här verksamheten. Som vi vet nu, så kommer vi möjligtvis att klara oss med vår budget tack vare ett överskott, och det är nu intecknat i högre löner, så det finns helt enkelt inte möjlighet till utökade verksamheter. Vill man ha en utökad verksamhet skall man också ge pengar till det; annars är det omöjligt.

 

Ltl Britt Lundberg, replik:

Herr talman!

Ett sätt att börja skulle vara att sätta en annan fokus på avgiftsningskliniken, men där ville man inte i ÅHS-styrelsen gå med utan man ville ha den kvar i Grelsby och följa nuvarande system, eftersom man tycker att det systemet fungerar. Eftersom politiker från alla partier tycker att det systemet fungerar är det svårt att jag på något sätt skall kunna övertyga ltl Lindholm som tycker annorlunda, så det är inte så lätt i det sammanhanget.

 

När det gäller polisens resurser kan man tycka att det är svagt att jag nämner det. Jag har frågat varför man har omorganiserat och jag har fått svaret att man behöver jobba på många olika sätt eftersom problematiken är väldigt mångfasetterad. Det respekterar jag. Jag tycker att jag kan inte lägga mig i precis alla detaljer och veta bäst utan det finns många som jobbar. Vad jag förstår har alla som jobbat med narkotikafrågor jobbar fortfarande med dem men har olika uppgifter.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Sundback:

Herr talman!

Frågan är onekligen mycket komplex och eftersom den skall föras i ett forum där vi bara kan fatta beslut som är allmängiltiga, dvs. i form av lagstiftningsåtgärder eller budgetåtgärder, så blir det lätt svårt om man, som ltl Lundberg, för något slags debatt om hur individer med dessa problem skall bemötas inom olika förvaltningar och myndigheter och hur föräldrar skall uppfostra sina barn samt hur man skall påverka attityder. De frågorna kan vi inte i detalj ta beslut om här i lagtinget. Jag säger inte att de är oväsentliga, de är säkert viktiga på sitt sätt, men det blir lite väl svajigt att försöka komma fram till vad vi här som lagting eventuellt skulle kunna göra för att förbättra situationen när det gäller utvecklingen, tillbakagången eller vad man vill kalla det när det gäller alkohol och drogmissbruket. Jag har åtminstone tyckt att för att få någon slags styrning på lagtingets diskussion borde man ha en målsättning för de alkohol- och narkotikapolitiska åtgärderna som landskapsstyrelsen kan vidta på basen av lagtingets beslut. Den målsättningen har jag tillsammans med andra hört här flera gånger, dvs. att man måste försämra eller minska tillgängligheten till alkohol och narkotika, helst ett helt stopp förstås när det gäller möjligheten att komma över narkotika. Det kan vi inte göra med alkohol utan vi kan minska tillgängligheten, inte för att vi vill, som ltl Pehrsson, införa nya förbud, för hela alkoholhanteringen är redan kringgärdad med regler som syftar till att hålla bruket inom någon slags rimliga gränser utan från är vilken typ av regler och förbud som vi skall ha eftersom det är ett sätt vi har att minska tillgängligheten. All erfarenhet visar att minskad tillgänglighet minskar bruket och därför också verkar preventivt när det gäller skador och missbruk. De effektivaste åtgärderna saknar vi trots allt och det vet man också. Nordisk alkoholforskning är enastående i världen och den visar att priset på alkohol är det effektivaste styrmedlet och också när man i Finland har haft nedgång i konjunkturen och ökande arbetslöshet och välfärden inte har kunnat utvecklas, utan de privata ekonomierna har blivit svaga och efterfrågan har minskat, så är alkoholkonsumtionen någonting som går ner. Det beror naturligtvis på att man bedömer att det här är någonting man bedömer att man kan leva utan, om man inte är alkoholberoende naturligtvis, för då spelar det ingen roll om det är hög- eller lågkonjunktur, då är alkoholen det centrala i en människas liv. Priset kan vi alltså inte påverka.

 

Jag tyckte att det var intressant att lyssna både på landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson och ltl Harriet Lindeman. Båda har haft ansvar för de här frågorna. Jag är alldeles säker på att de har haft seriösa ambitioner att försöka göra någonting, inte bara prata. Båda har också förklarat hur oerhört svårt det är. När man försöker minska tillgängligheten är det onekligen det enda sättet man har att införa någon slags regler som på något sätt minskar individernas möjlighet att komma åt alkohol på ett lagligt sätt. Det tycker jag inte att man kan dra av på en kam så här och kalla det förbundsmentalitet. Vi har redan förbud när det gäller öppethållningstiderna. Frågan är vad jag förstår: skall man stränga krogen fyra eller tre, det är det som är aktuellt nu. Om man är ärlig i den här diskussionen, skall man kunna svara på: kan jag och mitt parti gå med på det ifall det minskar konsumtionen totalt? Om man tänker på vem är det då som drabbas. Ja, man kan kanske säga att det är företagaren, men om det är lika för alla, borde det inte vara ett konkurrensmedel att hålla krogen öppen längre. Det blir maximitiden 03.00. Om vi tänker på de anställda, så är det väl bra om folk inte behöver vara på jobb ända till fyra på natten. Jag går inte någonsin ut på krog, men jag kan föreställa mig att det inte är de trevligaste samtalen och de trevligaste gästerna som stannar till sist utan att det kan vara ganska råa tilltag vid de här tiderna på dygnet, åtminstone om man är kvinna. Det är också en arbetarskyddsfråga, för vi vet att människor som dricker, hela nattverksamheten, ökar risken för skadegörelse, för brott och för misshandel och allt möjligt sådant. Det är naturligtvis inte bara spritens fel, men den är på något vis ofta den som gör det möjligt för människor som kanske annars skulle ha gått hem och lagt sig, så åtminstone hade man förhindrat några andra brott också.

 

Jag tycker att det är fullt rimligt att resonera om den saken och det är vår skyldighet att ta ansvar och ta ställning till det. Jag respekterar dem som säger att de tycker att det är bra att det är öppet till fyra, men jag tror, åtminstone med den kunskap och erfarenhet jag har, att det skulle vara intressant att försöka med klockan 03.00. Öppettiden tillkom som någon slags möjlighet för kryssningsresenärer som skulle komma iland i Mariehamn och få den fantastiska möjligheten att uppleva nattlivet på någon krog i Mariehamn mellan tre och fyra. Jag undrar om det är någon större nackdel för bolaget om den möjligheten inte mera ges. Dessutom tror jag inte att det kommer färjor.

 

Jag har alltså stor förståelse för landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson när han säger att varje gång man kommer med ett sådant här ganska modest förslag, som eventuellt skulle bidra till att minska tillgängligheten, så får man det här påskrivet att man är för förbud och att det inskränker i någon människas privata frihet att man inte får vara på krogen ända till fyra utan måste gå hem tre!

 

När det gäller serveringstillstånden tycker jag att ltl Harriet Lindeman hade en mycket, mycket tydlig och bra inställning och att det är viktigt att landskapsstyrelsen förmår uppställa sådana villkor för serveringstillstånden, också för servering överhuvudtaget, att de företag som sysslar med det här vet vad det är som gäller och att de tjänstemän som skall bevilja det också vet vad som skall gälla. Det är den här klassiska problematiken om rättssäkerhet som inte alltid är så enkel i vårt lilla samhälle, för det är som ltl Harriet Lindeman sade att sedan är det någon som har ansökt, svåger, kusin, bror eller granne eller någon annan som har ansökt och så skall det upp i plenum och det blir en himla ruljans i medierna och alla skall uttala sig och så plötsligt har man brutit en princip som egentligen var till för att minska tillgänglighet på alkohol och verka preventivt. Då är det igen svårt att behandla alla lika, så jag tycker att de där två frågorna är sådana som vi borde klara av efter alla dessa år. Ltl Harriet Lindeman var ganska pessimistisk, men jag tycker att det ändå finns skäl att notera att visst har den här diskussionen om alkohol- och narkotikapolitiskt programmet varit betydligt mera komplext och sakkunnigt än tidigare. Jag kommer ihåg de första programmen; då steg nästan alla manliga i det här lagtinget upp och gick ut och det var liksom en kvinnosak att försöka på något vis hejda drickandet. Det var ytterst få som deltog i debatten. Då var det dessutom ännu färre kvinnor, så ni kan tänka er hur livlig den diskussionen var!

 

Herr talman!

Jag vill ge mitt stöd både åt landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson och min kollega Harriet Lindeman. Jag har stor förståelse för de problem som ni har haft här och jag tror att om man skall kunna göra någonting på politisk nivå, så är det just i fråga om öppethållningstiden och tillstånden för servering. Där borde vi kanske försöka sluta upp om en enig linje i stället för att misstänkliggöra varandras ambitioner.

 

Ltl Britt Lundberg, replik:

Herr talman! 

Målsättningen att minska tillgängligheten och förhindra nyrekrytering osv. tror jag att vi alla är överens om här. När det gäller påståendet att debatten skulle innehålla för mycket och att det skulle vara så mycket som inte lagtinget kan lagstifta om osv., så tror jag att det är just det som har varit nödvändigt och att det är det som har lett till att debatten har blivit så bra som den har blivit därför att det har varit tvunget att på något sätt försöka ta in verkligheten i det här, att försöka få upp ögonen för att man också måste lyssna på dem som missbrukar och föräldrarna till missbrukare. Det har i alla tider funnits en sådan tradition att man frågar bara tjänstemännen och man frågar bara dem som arbetar och det är utifrån deras perspektiv som alla lösningar och alla beslut har tagits. Jag tror att det är viktigt att vi får upp ögonen för det här, så jag tror att det har varit nödvändigt att göra så här, att ge debatten en ny dimension och att den därför har blivit – som jag helt håller med om – både bättre och mera saklig och kunnig.

 

När det gäller avgiftningsproblematiken, när det gäller samordningen är det just sådana frågor som man inte bara kan se från ett håll utan som har många olika sidor och där är det nog viktigt att höra dem som har drabbats och också försöka ta det i beaktande och inte bara se det ur myndighetsperspektivet. Jag tror att det är oerhört viktigt. Jag är glad över att det framförs att vi alla borde dra åt samma håll, för jag tror att det här är ingen fråga som på något sätt skall behöva splittra partier eller något liknande utan att vi måste försöka hjälpas åt att där vi kan lagstifta vara tydliga men också hjälpas åt att som samhällsmedlemmar att förändra attityderna.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

Vi är överens om målsättningen att minska tillgängligheten, men det som vi diskuterar för lite är medlen: hur skall vi göra det? Där tycker jag att vi i partierna borde mera försöka finna konsensuslösningar. Som både ltl Harriet Lindeman och ledamoten Sune Eriksson vittnar om är det en oerhörd press på både tjänstemän och ansvarig ledamot när man får ansökningar om olika tillstånd, om det inte finns en regel och en norm som är väldigt tydlig och som har en stor uppslutning bakom sig. Det skulle vara en styrka för att driva de här frågorna. Det är väldigt lätt att kritisera den som är ansvarig, men det är nog svårt att göra någonting, om man inte känner att man har starkt stöd bakom sig. Det är väldigt viktigt med barn, ungdomar och knark, men vi vågar nästan aldrig  - kanske nästa gång – diskutera vuxnas drickande, för det är ändå det som är den viktigaste normen. Det är det här klassiska att barn gör inte som man säger utan de gör som vuxna gör. Alkoldrickandet och den alkoholkultur som vi har växer barn upp till genom att hela tiden vara tillsammans med vuxna och med lite äldre som dricker och beter sig på olika sätt. Om man vill diskutera verkligheten kan man inte skära bort det och bara diskutera de unga och barnen – men det kommer kanske i nästa omgång.

 

 

 

Ltl Britt Lundberg, replik:

Herr talman! 

Jag skulle verkligen välkomna att man skulle kunna ta de här diskussionerna, t.ex. på gruppledarnivå och diskutera igenom dem innan man tar dem till salen, det är jag den första att skriva under. Jag vill gärna utveckla gruppledaruppgiften, så det tycker jag skulle vara jätteviktigt. För min del får de vuxnas drickande gärna diskuteras.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Sjölund:

Herr talman!

Diskussionen om det alkohol- och narkotikapolitiskt programmet har kommit att fokuseras ganska mycket på ungdomar. De facto är det så, som många har sagt, att det faktiskt handlar om hela befolkningen och egentligen borde man fokusera minst lika mycket på de vuxna som på ungdomen.

 

Programmet och det betänkande som social- och miljöutskottet har gjort tycker jag att utgör en väldigt bra grund för det fortsatta arbetet  Programmet  ingår som ett led i en process. Den processen är fortlöpande, den tar aldrig slut.

 

Jag kan säga att när jag själv har följt med de här frågorna som ledamot av socialnämnden i Mariehamn under snart fyra år tycker jag att jag har fått en väldigt god insikt i det som görs och också naturligtvis funderat på vad som kunde göras bättre.

 

Herr talman!

Kanske jag skulle börja med en upplysning i alla fall därför att det finns en sak som ofta diskuteras och det är frågan om de minderårigas ställning, dvs. barn och ungdomar under 18 år samt vad som gäller i fråga om tystnadsplikter och sådana saker. Det har också varit uppe här i dag. Det som styr de frågorna är barnskyddslagstiftningen, en speciallag som går över övriga lagar. Där är systemet sådant att när ungdomar under 18 år som antingen blir tagna av polisen eller intagna på ÅHS har polisen och läkarna en skyldighet – observera en skyldighet – att rapportera om det till de sociala myndigheterna i ungdomens hemkommun. Sedan är det upp till de sociala myndigheterna i hemkommunen att bedöma vad gör man sen. Åtminstone är det så i Mariehamn att våra sociala myndigheter underrättar alltid föräldrarna i de här fallen. Dessutom förekommer det också att föräldrarna underrättas i många fall också när det gäller sådana som är över 18 år, även om det är juridiskt tvivelaktigt om man har rätt att göra det, men det görs i alla fall i många fall. Det är alltså de här reglerna som gäller.

 

Så över till själva sakfrågan och då tänkte jag också fokusera lite mera på ungdomar än på övriga. Vi skall komma ihåg att de allra flesta ungdomar går igenom en s.a.s. utveckling i relation till droger, alkohol och tobak. Det finns många som prövar på, men de som sedan fastnar i ett bruk som övergår i missbruk är sist och slutligen inte så många, lyckligtvis. Men det är naturligtvis så att varje missbrukare är ett misslyckande för oss och för vårt samhälle. Min uppfattning är att det gäller att satsa väldigt hårt på förebyggande arbete och att försöka ha sådana attityder och en sådan attitydfostran att droger inte är inne. Jag skall återkomma till den saken. Det som jag på sätt och vis också har saknat är att tobaksrökningen har lyfts fram för lite. Det är nämligen så att tobaksrökningen för väldigt många är egentligen den första kontakten som barn och ungdomar får med droger. Bara för att ta ett exempel: det finns knappast någon som röker hasch som inte har börjat med att röka tobak. Man måste alltså lära sig att röka först och sedan är tröskeln lägre för att pröva på hasch.

 

När det gäller alkohol och barn och ungdomar är det faktiskt så att krogarna är ett mindre problem därför att där sker i varje fall alkoholkonsumtionen – skall ske – under kontrollerade former. Det som är ett mycket större problem är att det förekommer att ungdomar samlas i lägenheter ute på stan eller ute på landet och dricker alkohol och där finns naturligtvis ingen kontroll över det, så det här är faktiskt ett stort problem.

 

När det gäller programmet har det redan satts igång ett förverkligande av delar av programmet. Landskapsstyrelsen har tillsatt styrgruppen. Det väsentliga och viktiga när det gäller arbetet för att motverka skador av alkohol och narkotika är att det förekommer nätverkssamarbete. Det är precis det som styrgruppen skall syssla med: ett nätverksamarbete mellan myndigheterna. Det här är ett nätverkssamarbete på en nivå; det finns ett annat nätverkssamarbete som  är lika nödvändigt på en annan nivå  och det är när det gäller att rehabilitera en missbrukare. Där måste det byggas upp ett nätverk kring varje individ, där de centrala elementen i nätverket är klienten själv, familjen, bekantskapskretsen, sociala myndigheter, missbrukarvården, skolan och vid behov också andra myndigheter. Här är det viktigt att märka att de sociala myndigheter det handlar om är de sociala myndigheterna i hemkommunen. Det måste alltså finnas en koppling till det.

 

Det här leder mig till en absolut övertygelse som jag har: vi skall inte börja peta i organisationen när det gäller missbrukarvården och försöka göra om den särskilt mycket, just av den här orsaken att det är helt nödvändigt att den verksamhet som bedrivs i dag inom missbrukarvården måste vara kopplad så nära klienten som möjligt och vara kopplad till de sociala myndigheterna i den egna kommunen. Om man fjärmar missbrukarvården från det kommer det att bli ett sämre resultat.

 

Det är alldeles självklart att arbetet måste fortsätta med utgångspunkt i fostran och attitydfostran. Vi måste åtminstone försöka arbeta på att det skall finnas en acceptans hos ungdomen själv att det är tufft och inne att vara nykter och att inte använda droger, att inte röka, att inte dricka alkohol. Jag vet att det här är svårt och t.o.m. uppfattas som utopistiskt och att det realistiska antagligen är att sträva till ett måttligt bruk av alkohol småningom men så att varje individ kan hantera alkoholen.

Samtidigt tycker jag att vi också borde komma överens om att ha en nolltolerans när det gäller tobaksrökningen för skolelever i grundskolan. Ett förbud som kommer uppifrån och som skall tvingas igenom i skolan är svårt därför att det ibland leder till sin motsats, nämligen att det görs spännande och att det därigenom faktiskt stimulerar en del skolelever till att börja röka. Därför är det så viktigt att nolltoleransen också måste finnas just bland ungdomarna själva. Det är det mest effektiva. Som sagt, det är inte lätt, men vi borde alla sätta till klutarna för att kunna nå fram till något sådant.

 

Fru talman!

Jag tycker att programmet och betänkandet utgör en god avstamp för ett fortsatt arbete för att komma till rätta med problematiken med drogmissbruket.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs först betänkandets kläm och därefter dess motivering. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

 

Föreläggs betänkandets kläm. Klämmen är godkänd. Föreläggs betänkandets motivering. Motiveringen är godkänd.

 

Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Föredras för enda behandling ärende nr 3:

 

Finansutskottets betänkande nr 8/2002-2003 angående landskapsrevisorernas berättelse för år 2002. (RB 1/2002-2003).

 

Först tillåts diskussion, därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion.

 

Ltl Sjölund:

Fru talman!

Finansutskottet har på sedvanligt sätt mycket noggrant gått igenom landskapsrevisorernas berättelse och utskottet förenar sig i huvudsak med det som landskapsrevisorerna säger men har några smärre synpunkter som finansutskottet vill peka på

 

När det gäller under kansliavdelningens förvaltningsområde och förvaltningen av landskapets fastigheter har vi konstaterat att fastighetsfrågorna har diskuterats rätt ofta från tid till annan. Det har gjorts både inventeringar och utredningar kring hur landskapet skall sköta sitt fastighetsbestånd. Det har alldeles nyligen gjorts en grundlig inventering av landskapets fastighetsbestånd. Utskottet konstaterar att fastigheterna sköts på lite olika sätt beroende på om det finns någon särskild fastighetsskötare för respektive fastighet eller inte. Det är väl tämligen naturligt att de fastigheter som har en fastighetsskötare sköts bättre när det gäller underhåll och sådana saker.

 

Det finns en sak som utskottet också pekar på och det handlar om fastigheternas försäkringsskydd. Eftersom det utgör en ganska stor utgiftspost finns det egentligen två möjligheter att gå vidare. Den ena möjligheten kunde vara att s.a.s. konkurrensutsätta försäkringsstocken för landskapets samtliga fastigheter, begära in anbud från flera olika försäkringsbolag; det andra sättet kunde vara att landskapet helt och hållet skulle avstå från försäkringar eller kanske försäkra några enskilda objekt. Om man drar en parallell till våra omgivande regioner är det i varje fall så att finska staten inte har några försäkringar på sina fastigheter utan man har gjort en riskbedömning som går ut på att premierna skulle överstiga de skador som man årligen får på sitt fastighetsbestånd i form av brand-, vattenskador eller något annat.

 

När det gäller finansavdelningens förvaltningsområde konstaterar finansutskottet att en modern finansförvaltningslag fortfarande saknas. Det börjar vara hög tid på att man faktiskt sätter igång med arbetet inom landskapsstyrelsen att bereda en ny finansförvaltningslag därför att den som nu gäller är väldigt omodern.

 

Landskapsrevisorerna har också kommenterat budgetuppföljningen och där har utskottet erfarit att det har skett väldigt mycket tekniska förbättringar när det gäller budgetuppföljningen inom den centrala förvaltningen och i dag är det så att tillgängligheten till nära nog tidsmässigt exakta budgetuppföljningar har möjliggjorts, så i dag kan man säga att bokföringen i princip ligger i realtid och att också förvaltningen, inte bara på finansavdelningen utan också på andra ställen har tillgång till de uppgifterna.

 

Landskapsrevisorerna har också låtit göra en utredning med en omfattande jämförelse mellan statsandelssystemet i riket, överföringen till kommunerna och landskapsandelssystemet. Det här är ganska intressant läsning, men värdet av jämförelsen är kanske sist och slutligen inte så stort eftersom jämförelsen är gjord med de förhållanden som gällde år 2002 och det har för detta år, 2003, gjorts förändringar både i statsandelssystemet och i landskapsandelssystemet som gör att jämförelserna till vissa delar är något föråldrade.

 

När det gäller IKT-frågorna – informations- och kommunikationsteknik – har det skett också där en utveckling under de två senaste åren, en kraftig utveckling och förbättring, därför att man har lyckats samordna system och få användningen av IKT på en bättre nivå när det gäller hela landskapets förvaltning. Däremot finns det inom enskilda organisationer fortsättningsvis utvecklingsarbete som behöver göras, bl.a. inom ÅHS. Men när det gäller landskapsstyrelsens grepp på IKT-utvecklingen förefaller det åtminstone vara bra.

Fru talman!

Finansutskottet har avgivit ett enhälligt betänkande kring landskapsrevisorernas berättelse och föreslår att lagtinget bringar betänkandet till landskapsstyrelsens kännedom.

 

Ltl Sundman, replik:

Fru talman!

Finansutskottets ordförande pratade om IKT-politiken och sade att den har utvecklats. Det är tvärtom, att den har helt avvecklats. Nu har det gått tillbaka till det som det var förut att varje avdelning sysslar med sitt. Den förra landskapsstyrelsen hade detta som ett prioriterat område och det hade därigenom en central funktion med en ansvarig landskapsstyrelseledamot. Nu när det har gått tillbaka ut i förvaltningen sker ingen utveckling. Det nämns om en grupp som funderar på elektroniska dokument, men av den gruppen har vi inte sett någonting, inte heller av någon politikåtgärder, av det IT-politiska programmet har vi inte heller sett någonting konkret. Att alltså prata om utveckling är nog verkligen att vända orden på fel – det är en avveckling som har skett.

 

Ltl Sjölund, replik:

Fru talman!

Det här kanske kan låta lite konstigt i ltl Sundmans öron men ett faktum är att den nuvarande landskapsstyrelsen har haft ett styvt jobb att reda upp ITK-frågorna efter den förra landskapsstyrelsen, där det i stort sett var om inte kaos men bra nära. Det har funnits väldigt mycket jobb för den här landskapsstyrelsen att göra i anledning av just de här sakerna och nu har man faktiskt kommit en bra bit på väg och har en god kontroll och en god styrsel över den här utvecklingen – till skillnad från det var under förra landskapsstyrelsens tid.

 

Ltl Sundman, replik:

Fru talman!

Det är fullkomliga lögner som finansutskottets ordförande kommer med. Inte var det något problem med styrseln då. Då hade man det klart uttalat som ett prioriterat område, men om man kommer och bildar en regering och skall reda upp ett område som är prioriterat och få det nedpriorierat och att det skall se snyggt ut, så måste man göra på det här viset. Det är så man har gjort. Att man inte riktigt har förstått sig på varför den förra landskapsstyrelsen prioriterade detta område är en annan sak och den diskussionen hinner vi inte ta nu, men att påstå det här är fullkomligt horribelt och det kommer att visa sig också för eftervärlden. Det finns efterfrågan på t.ex. IT-frukostarna som den förra landskapsstyrelsen arrangerade som man har slutat med. Det finns också många andra saker, t.ex. Wheelit-projektet som den förra landskapsstyrelsen satsade på; alla de projekten har man låtit självdö, man har inte alls brytt sig om Wheelit-processen och man för en helt annan näringspolitik nu än den förra landskapsstyrelsen. Att påstå att det var oreda och att man jobbar med att reda upp – man har jobbat med att avveckla det och det är man klar med nu!

 

Ltl Sjölund, replik:

Fru talman!

Jag vill inte sänka mig till ltl Sundmans nivå utan bara konstatera att det är bara att jämföra hur det fungerar i dag med hela den här sektorn och hur det var förr. Pratar man med dem som är involverade i förvaltningen så har de nog definitivt inte alls samma uppfattning som ltl Sundman har.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Boman:

Fru talman!

Det är med viss tillfredsställelse jag konstaterar att finansutskottet i detta betänkande noterat den kritik jag framförde angående landskapets försäkringar. Finansutskottet skriver något tamt, att det kan finnas anledning att göra prisjämförelser mellan flera försäkringsbolag. Jag tror dock att det måste till kraftigare skrivningar för att något skall hända. Jag framförde vid remissdebatten de överstora arvoden de förtroendevalda i försäkringsbolagets ledning erhöll. Eftersom landskapsstyrelsen har två av sina chefstjänstemän med bland de högt arvoderade så kan det finnas risker för att ärendet om konkurrensutsättning inte avancerar så snabbt. Därför hoppas jag att den ledamot i landskapsstyrelsen som ansvarar för dessa försäkringar här och nu lovar att ärendet om konkurrensutsättning omedelbart skall igångsättas och offerter begäras in. Det är fri konkurrens som för samhället framåt.

 

Jag har för övrigt inte något emot att slopa alla de försäkringar som vi inte enligt lag måste ha. Vi skall inte med skattebetalarnas pengar göda försäkringsbolagen. De här begärda åtgärderna kan bra skötas före valet om blott viljan finns.

 

Vicelantrådet Erland, replik:

Fru talman!

Frågan om försäkringar aktualiserades senast igår i samband med en diskussion om just den senaste fastighetsutredningen. Frågan är helt klart relevant och konkurrensutsättning är någonting som den här landskapsstyrelsen för vidare så långt vi hinner, men som också kommer att vara en viktig sak för den kommande landskapsstyrelsen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Sundback:

Fru talman!

Jag tycker att det är bra att finansutskottet tar upp förvaltningen av landskapets fastigheter. Det är en fråga som vi från socialdemokratiskt håll som många andra tyvärr utan större framgång har lyft fram om och om igen som ett exempel på en del av en väldigt ineffektiv förvaltning som man har inom landskapsstyrelsen, där man snarare utökar sitt fastighetsbestånd utan att riktigt veta vad man skall ha alla fastigheter till och där man inte har någon modern förvaltning och skötsel av fastigheterna. Jag förstår att utskottet har haft tidsbrist. Det är väldigt få dagar som man har möjlighet att sammanträda nu så här på slutet och det är många ärenden och många sammanträden, men jag tycker att utskottet är lite väl kortfattad när man säger att  ”en genomgång av landskapets alla fastigheter har inletts och avsikten är att föreslå försäljning av fastigheter som landskapet inte behöver”. Det måste väl vara en av avsikterna. Jag antar att uppdraget är lite mera mångbottnat. Det är klart att man skall avyttra fastigheter som man inte har något behov av och kanske inte heller tycker att är kulturhistoriskt värdefulla eller på annat sätt motiverar att de finns kvar i landskapets ägo och bruk. Men det kan väl inte vara ett självändamål att försälja dem. Däremot kan det finnas motiv för att minska på kostnaderna, att sälja dem med vinst och av marknadsmässiga skäl försöka avyttra dem. Det kan också innebära att man igen från den offentliga sidan driver upp fastighetspriser, så det där med att försälja den egendom som landskapsstyrelsen innehar är nog någonting som man måste fundera på hur det skall gå till och vilka principer som skall följas. Landskapet har ju antagna regler, men de är ganska gamla och man borde se över dem.

 

Framför allt borde man använda det fastighetsbestånd man har. Det finns byggnader som står tomma år efter år och som man inte gör någonting åt. Vi har många gånger tagit upp möjligheten att göra ett separat fastighetsbolag till vilka man skulle föra över sådana fastigheter eller kanske stora delar av det fastighetsbestånd som landskapsstyrelsen har och som inte använder dagligen för sin egen förvaltning. Det där kräver säkert mycket utredningar, men om lagtinget någon gång skulle kunna fatta beslut om att man skall göra någonting också i det här avseendet, så skulle det vara bra. Nu blir det igen ett slags allmänt utredningsuppdrag. Det fanns en bra utredning för något år sedan som man kunde läsa i samband med budgetbehandlingen, men slutsatsen var att man inte skulle göra någonting, att allt var bra som det var och lite små förbättringar kunde man göra. Men jag tycker att det är dåligt förvaltade fastigheter och egendom.

 

Fru talman!

Jag vill ännu ta upp frågan om naturbruksskolan eftersom det den senaste tiden har pågått en debatt om naturbruksskolan och det är klart att de elever som går där som enbart läser tidningarna och inte får någon information upplever det som negativt att man påpekar att det är så kostsamt och dyrt. Det är ingen kritik av eleverna som går där utan de skall naturligtvis fortsätta sin utbildning och de som jobbar där skall göra det som de är ålagda att göra. Men den kritiken tycker jag att man ändå måste ta till sig att kostnaden per elev är orimligt hög;  hur man än förklarar den med att det ingår skoljordbruk och allt möjligt, så är den för dyr och vi måste få ner kostnaden. Det här tycker jag att nu är ett bra tillfälle när landskapsstyrelsen går ut till alla skolor på gymnasialstadiet och säger att de skall dra ner 4 procent av sina driftskostnader. Det har också inneburit att lärarfacket har reagerat kraftigt eftersom det i förlängningen innebär att undervisningsskyldigheten dras ner för många lärare och detta i sin tur återverkar på lärarnas löner. Det är inte någon bra politik, som jag ser det, att alla skolor behandlas lika, utan nog borde man i stället göra sådana nedskärningar och inbesparingar som tar bort överstora kostnader inom gymnasialstadiet än att dra alla över en kam och försämra kvaliteten i undervisningen där elevtillströmningen är stor och där alla är fullt sysselsatta. Det är dålig ekonomisk politik och jag tycker också att det är dålig utbildningspolitik.

Vi kanske får tillfälle att ännu diskutera detta i samband med ett spörsmål som jag har lagt, men just den här typen av åtgärder inom utbildningssektorn, osthyvlandet, tycker jag är dåligt, åtminstone som det har presenterats i media. Där kommer vi att ha en helt annan linje. Man borde speciellt titta på naturbruksskolan eftersom kostnaderna där är så kolossalt höga.

 

Ltl A-M Pehrsson, replik:

Fru talman!

Ltl Sundback återkommer med sin kritik mot naturbruksskolan och jag vill hävda att den absolut behövs. Jordbrukarna och djurhållarna överhuvudtaget är en yrkeskår som också behövs när det gäller miljö och annat. När det gäller påståendet att det är så dyra kostnader vill jag påpeka att dels var landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson upp tidigare i debatten och berättade om att det som står i våra handlingar inte är rätt uträknat, dels pratade jag med lärarna när jag var på skördefesten att det absolut inte är så höga kostnader som det ser ut i landskapsrevisorernas berättelse utan man borde räkna om kostnaderna. Det ser faktiskt avskräckande ut, men oberoende hävdar jag att om den ändå i fortsättningen kommer att vara en del dyrare än annan utbildning så kan vi inte börja lägga ner naturbruksskolan för det är så pass många människor som är beroende av den. Jag vill i alla fall inte vara med om att lägga ner en sådan skola. Efter det att vi anslöts till EU är det många utbildningar och kurser som är obligatoriska för jordbrukarna för att kunna få hantera sina maskiner, sprutor osv. Vi måste också ha en utbildning i synnerhet nu när jordbruket är på utdöende tycker jag att det är viktigt att man på alla sätt försöker stimulera.

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman!

Jag hyser ingen större förhoppning om att ltl A-M Pehrsson kommer att förstå eller vill förstå vad jag säger, men jag upprepar än en gång: jag har inte kritiserat naturbruksskolan, jag kritiserade landskapsstyrelsen och de ansvariga för utbildning och ekonomi. För det andra vill jag inte lägga ner någon utbildning. Jag vill minska på kostnaderna. För det tredje anser jag också att utbildningen behövs, men den kan inte kosta så mycket som den gör i dag. Vi måste hitta andra sätt att ge den utbildningen. Det är intressant att höra att ltl Pehrsson att varken landskapsrevisorerna eller landskapsstyrelsen kan räkna utan det är på naturbruksskolan som de har räknat rätt, men det kan tyvärr inte jag ta med i den här diskussion, utan jag utgår från att både landskapsrevisorerna och finansutskottet samt landskapsstyrelsen, som har levererat dessa uppgifter, kommer med sanningen och med fakta.

Ltl A-M Pehrsson, replik:

Fru talman!

Det var inte enbart på naturbruksskolan, utan som jag sade var landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson upp i talarstolen själv och hävdade, att det inte är räknat på rätt sätt och kostnaderna inte stämmer med verkligheten. Det är bra att ltl Sundback håller med om att utbildningen behövs och inte vill lägga ner, men som jag sade kritiserar ltl Sundback kostnaderna och säger att de är orimligt höga. Därför tycker jag att det skulle vara viktigt att se om de rätt räknade. När det gäller skoljordbruket påstår man att det är medräknat men enbart utgifterna, så där är inte inkomsterna medräknade överhuvudtaget. Då måste det bli snett, förutom att det också var andra aspekter som landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson förde fram när det gäller uträkningen av kostnaderna per elev i naturbruksskolan, så jag tror att det är mycket viktigt att man tittar över det.

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman!

Vi får hoppas att landskapsstyrelsen tittar närmare på kostnaderna och utreder frågan ytterligare. Men oberoende om vi tittar lite mera på själva organisationen och upplägget av utbildningen menar jag att den är ålderdomlig. Det är en för stor apparat för få elever. Det måste bli en annan verksamhet och på helt andra grunder; det måste vara en flexiblare lösning.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Lindeman:

Fru talman!

När det gäller naturbruksskolan har också jag och Frisinnad Samverkan fått oss pådyvlat att vi vill lägga ner skolan. Jag har sagt det många gånger från den här talarstolen, att vi inte vill lägga ner skolan, men vi vill se om det är rätt struktur på den i dag. Vi vet att jordbrukarna behöver utbildning, de t.o.m. krävs utbildning av dem i dag för att de skall få rätt till sina berättigade stöd från EU osv. Men vad vi inte tror är att de behöver en treårig gymnasialutbildning när de är 16 år. Jag tvivlar på det. De vill ha sin utbildning när de är motiverade till det under livets gång. Vi har alltså pratat för ett aktivt kurscentrum. Jag vet att det pågår kursverksamhet redan i dag i ganska stor, men att den ännu mer skulle få en vinkling åt det hållet så att faktiskt jordbruksnäringarna och landsbygdsnäringarna skulle få den utbildning de efterfrågar hela tiden. Det kan hända att man kan ha gymnasialutbildning vartannat år. Vi vet att det är hästskötarlinjen som egentligen räddade naturbruksskolan i en tid när det var väldigt dåligt om elever. Jag vet inte om vårt åländska samhälle behöver så många alla år inom det området som det är i dag. Överhuvudtaget tycker jag att det är viktigt att vi ser på kostnaderna i dag eftersom vi inte har råd att fortsätta; då måste vi våga titta på olika utbildningar utan att för den skull skaka i grundvalarna på något sätt. Då hör skolan till ett område som jag tror att vi skulle behöva våga titta på utan att få stämpeln att vi vill lägga ner skolan, för det börjar jag bli trött på att höra eftersom vi aldrig har sagt det. Vi vill modernisera den. Likaså tycker jag att det skulle vara viktigt att vi tittar på: skall det vid skolan finnas en egen gård eller kunde man få ha sina praktikavsnitt hos dagens unga moderna bönder som kanske ligger steget före många gånger. Inom all annan yrkesutbildning har man praktikavsnitt ute i det verkliga livet. Inte har vi ett eget sjukhus för vårdutbildningen utan de jobbar ute i verkliga livet; bygglinjen jobbar på byggsida osv. Varför kunde man åtminstone inte höra efter, fråga sig för med dagens jordbrukare om de skulle vara intresserade att ha studerande mot en ersättning, mot handledning osv. inte bara en lösryckt fråga: skulle ni vilja ha lite studerande? Då blir säkert frågan nej. Man måste arbeta med de här frågorna och noggrant fundera hur det skulle läggas upp för att kunna presentera dem för dagens jordbruk. Samma sak gäller naturligtvis med mjölkbönder osv. som vi nu inte har ansett har haft råd att bygga ladugården. Jag tycker att skall fortsätta att ha undervisning när det gäller mjölkkor osv. måste vi ha en modern ladugård för att kunna ge dem de rätta instrumenten och kunskaperna. Har vi inte råd med det måste vi fråga oss kanske våra moderna mjölkbönder i dag skulle kunna ge dem den praktiktid de behöver mot ersättning, mot handledning osv. Man måste våga titta på frågorna i alla fall.

 

Ltl A-M Pehrsson, replik:

Fru talman!

Jag tror inte heller att jag har påstått att ltl Lindeman har sagt att utbildningen skall läggas ner. Det är helt klart att man skall se över utbildningen, det gör man i alla skolor, den skall vara tidsenligt, man skall titta på behovet osv. Det tycker jag är helt självklart att man skall göra. Jag tycker ofta att man hör med nästan lite lätt löje i tonfallet om det här med hästskötarutbildning osv. Det är faktiskt så att det här med hästar har blivit en ny nisch när det gäller lantbruk och naturbruk. Hästar är en bra tillgång när det gäller att hålla öppna landskap osv., så det är också en viktig utbildning. Att hålla igång mera praktiska yrkesutbildningar tror jag också är viktigt som en motvikt till all den teoretiska utbildningen. Jag tror precis som ltl Lindeman att visst skall man titta över om den är tidsenlig och ändamålsenlig, men jag vill inte stå bakom de kostnader som nu står i landskapsrevisorernas berättelse och de som också finns med i landskapsstyrelsens kalkyler över skolorna utan där måste man nog titta ingående på vilket sätt man har räknat dem så att de blir rätt jämförda med de andra skolorna.

 

Ltl Lindeman, replik:

Fru talman!

När det gäller kostnaderna skall rätt vara rätt naturligtvis. Jag hoppas man kommer till siffror som man kan vara överens om, om man inte är det i dag. Jag tycker att det är tråkigt att höra det här med löjets skimmer när det gäller hästskötarutbildningen. När den kom var den verkligt i tiden och det är den säkert i dag också. Jag frågar om det behöver vara en utbildning på gymnasialstadiet varje år osv. Att alla skolor skall se över sin verksamhet regelbundet är en naturlig del, men vi måste också vara så ärliga att det finns ett lite bevarande behov också hos skolorna, av naturliga skäl, det är ingen kritik utan det bara ligger i tiden att man vill hålla kvar så långt som det är möjligt det den enskilda skolan tycker är viktigt och man vill hitta olika möjligheter att gå vidare, man vill skapa trygghet för sina lärare. Allt det här bör man förstå att situationen minsann är sådan och därför tror jag att landskapsstyrelsen kanske är den som måste ta de här svårare besluten, man kan inte lägga dem på den enskilda skolan. Men ingen skola vill avveckla sig själv t.ex.; ingen skola vill dra in utbildning i första hand utan där måste nog landskapsstyrelsen ha någon form av helikoptersyn.

 

Ltl A-M Pehrsson, replik:

Fru talman!

Som jag tidigare sade är det helt självklart att man skall titta på utbildningen och det skall man göra hela tiden. När det gäller påståendet att hästar var i tiden när utbildningen kom skulle jag vilja påstå att nu är den utbildningen ännu mera i tiden. Det finns ännu mera hästar i vårt landskap och både trav-, sport- och ridsport har överhuvudtaget utvecklats mycket och det ger även en sådan effekt på jordbrukarna att man får det som en binäring både att framställa foder osv., man kan få arrendera ut beten och man har ganska mycket nytta av hästutövningen i landskapet. Men det är klart att man skall titta över, precis som ltl Lindeman säger om just den utbildning som nu är behövs – högskoleutbildning – det är mycket möjligt att man kommer till någonting annat och det har jag absolut ingenting emot.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Fru talman!

Det är intressant att diskussionen om naturbruksskolan kommer upp eftersom inte finansutskottet har nämnt den i sitt betänkande. Jag vill för min del hänvisa till vad landskapsrevisorerna har sagt om den. Det står uttryckligen: ”Landskapsrevisorerna konstaterar att elev- och kostnadsutvecklingen inom Ålands naturbruksskola är sådan att möjligheten till samverkan med andra läroinrättningar bör undersökas i syfte att stöda elevrekryteringen och nedbringa kostnaderna.” Mot det har inte finansutskottet, socialdemokraterna eller Frisinnad Samverkan haft någonting att invända. Vi stöder landskapsrevisorerna i det som de har konstaterat.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

 

Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs först betänkandets kläm och därefter dess motivering. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

 

Föreläggs betänkandets kläm. Klämmen är godkänd. Föreläggs betänkandets motivering. Motiveringen är godkänd.

 

Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Föredras för enda behandling ärende nr 4:

 

Landskapsstyrelsens berättelse för år 2002. (LB 1/2002-2003).

 

Enligt 31 § lagtingsordningen hänskjuts landskapsstyrelsens berättelse till utskott om lagtinget så beslutar. Beslutar lagtinget att inte hänskjuta ärendet till utskottet antecknas berättelsen till kännedom.

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet inte skall hänskjutas till utskott. Kan förslaget godkännas? Godkänt. Diskussion. Ingen diskussion.

 

Lagtinget antecknar berättelsen till kännedom. Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Föredras för enda behandling ärende nr 5:

 

Finansutskottets betänkande nr 9/2002-2003 angående förslag till andra tilläggsbudget för år 2003. (FR 28/2002-2003).

 

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion.

 

Ltl Sjölund:

Fru talman!

Finansutskottet har på sedvanligt sätt behandlat den andra tilläggsbudget för 2003 och gått igenom den. Finansutskottet har omfattat landskapsstyrelsens förslag till tilläggsbudget men har då ett par smärre kommentarer.

 

Den första kommentaren gäller trafikavdelningens förvaltningsområde där vi konstaterar under sjötrafiken att landskapsstyrelsen  kommer att utarbeta en rapport om erfarenheterna från ms Grisslans driftsentreprenad, uthyrning, och därefter får man dra lärdom av de erfarenheter som rapporten kommer att berätta om. Den andra kommentaren under trafikavdelningen gäller inbesparingen rörande vägbyggnads- och vägförbättringsarbeten för Marsundsbron, dvs. den gamla Marsundsbron skall rivas och det finns angivet en tidpunkt för detta i det tillstånd som miljöprövningsnämnden har givit när det gäller byggande av den nya bron; tillståndet för den gamla bron gäller t.o.m. år 2008. Det var alltså så att landskapsstyrelsen inbegärde ett anbud på rivning av den gamla bron. Det fanns i budgeten reserverat 200.000 euro för rivningsarbetet och det enda anbud som inkom var alltså avsevärt högre än det här; därför har landskapsstyrelsen beslutat att i det här skedet inte genomföra rivningen.

 

Fru talman!

I de allmänna motiveringarna finns beskrivet landskapsstyrelsens förslag rörande utarrendering av Stora och Lilla Båtskär för uppförandet av fyra vindkraftverk, dvs. hela projektet skulle omfatta sex vindkraftverk varav två skulle placeras på privatägt område men fyra skulle placeras på landskapet tillhöriga holmar som skulle arrenderas ut till vindkraftandelslaget. Utskottet har omfattat landskapsstyrelsens förslag och beskrivning av vilka villkor som enligt landskapsstyrelsen bör uppfyllas för att ett arrende av landskapets område skall genomföras. Utskottet har dock konstaterat och erfarit att den tidsgräns som landskapsstyrelsen har angivit, dvs. att byggstarten skall ske före den 1 januari 2006, annars förfaller avtalet, med stor sannolikhet är alltför snäv för att vindkraftbolaget skall kunna hinna erhålla alla tillstånd, inberäknat besvärstider och liknande. Därför har finansutskottet enats om att förlänga tiden med två år så att den skulle utgå 1 januari 2008.

 

Den andra saken som berör det här och finns angiven i landskapsstyrelsens tilläggsbudget handlar om den s.k. lotsstugan och det finns en anhållan om att få arrendera den, men landskapsstyrelsen konstaterar att uthyrning av lotsstugan inte blir aktuell förrän man vet om vindkraftanläggningarna kommer att byggas eller inte, dvs. 1 januari 2008, som förslaget nu ligger. Utskottet har dock konstaterat att det inte borde föreligga några hinder att arrendera ut lotsstugan om det är så att det finns någon intressent som är villig att hyra den och sätta den i skick, med de framtidsutsikter som holmarna har. Det är klart att sannolikheten för intresserade arrendatorer är något mindre om det finns en utsikt att det kommer att byggas vindkraftverk på samma holme, men det är en sak som är mellan landskapsstyrelsen som markägare å ena sidan och eventuell arrendator å andra sidan att komma överens om.

 

Fru talman!

Finansutskottet omfattar, med dessa randanmärkningar, således landskapsstyrelsens förslag till andra tilläggsbudget för 2003 och föreslår att de två klämmar som ingår i tilläggsbudgeten skall godkännas av lagtinget.

 

Vtm Salmén:

Fru talman!

Jag har noga läst igenom detta omfattande dokument och förstått att det som har varit viktigt den här gången är vindkraft och Marsundsbron. Några saker av det som nämndes här i samband med remissen har man inte brytt sig så mycket om.

 

Jag hade hoppats att jag skulle få en liten kommentar om det som jag hoppades att utskottet skulle titta på, nämligen den utredning om klumpsummesystemet som nu i flera år har förhindrat vidareutveckling av vår ekonomi.  Det som nu får fortsätta att vila i lugn och ro är t.ex. kostnaderna för våra patienter utanför Åland på patientens språk, kostnader för översättning och tolkhjälp vid EU-diskussioner i Helsingfors, kostnader för färjetrafik mellan Åland och fastlandet via skärgården m.m. Alla dessa saker är sådana saker som staten borde vara skyldig att betala då man inte kan serva oss på svenska som är lovat enligt självstyrelselagen. Ett uppdrag vid tillsättandet av utredningen var att man skulle se hur klumpsummesystemet har fungerat under de sju första åren; man skulle alltså klargöra det innan man diskuterar hur de här kostnaderna skall åtgärdas, om det skall ske i samband med en förändring av självstyrelselagen vad gäller det ekonomiska systemet eller någonting sådant. Min enkla förhoppning är nu att kommande lagting och landskapsstyrelse skall ta itu med de här viktiga problemen.

 

 

Ltl Sjölund, replik:

Fru talman!

Beträffande vtm Salméns förhoppning om att finansutskottet skulle ha tagit upp utredningen om klumpsumman kan jag bara konstatera att det sägs ingenting i tilläggsbudgeten om den frågan. Enligt gällande regler kan inte lagtinget i anslutning till en tilläggsbudget uttala sig om någonting annat än det som ingår i tilläggsbudgeten. Det är en av orsakerna till varför finansutskottet har hållit sig till gällande regelverk och inte tagit upp och diskuterat just den här specifika frågan.

 

Vtm Salmén, replik:

Fru talman!

Jag hoppas att det kommer en annan ordförande för det kommande finansutskottet i nästa lagting så att man inte bara behöver krypa bakom regler.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Lindqvist:

Fru talman!

Det är sällan jag har fått anledning att berömma finansutskottet för en bra behandling, men den här gången vill jag understryka att det har jag all orsak att göra. En bra framställning från landskapsstyrelsen har renderat i ett ännu bättre betänkande från finansutskottet. Man har beaktat den lilla riskfaktorn med att projektet Stora och Lilla Båtskär inte skulle kunna komma igång förrän 1.1.2006 med anledning av olika besvärsinstanser och förlängt perioden med två år vilket gör att det inte finns lagliga medel att förhindra detta projekt längre.

 

Fru talman!

Det känns otroligt underbart att Ålands lagting kan vara med och medverka till detta stora miljöbeslut så här inför ett lagtingsval.

 

Ltl Sjölund, replik:

Fru talman!

Jag vill för tydlighetens skull säga att min personliga uppfattning om projektet är att jag anser att vindkraften skall byggas ut, det har jag absolut ingenting emot; jag har varit med och understött efter bästa förmåga att vindkraften har byggts ut på Åland. Men jag har den uppfattningen att det här projektet och den här placeringen inte är bra. Jag skulle hellre ha sett att vindkraften skulle ha byggts ut på de platser där det redan finns anläggningar, dvs. att man skulle ha koncentrerat sig på att göra lite större ansamlingar av vindkraftverk, vindkraftparker, på de ställen där det redan finns, åtminstone på fasta Åland; ute i skärgården är det lite annat därför att där räcker inte elledningarnas kapacitet till för en utbyggnad. Men åtminstone på fasta Åland tycker jag att man i första hand borde ha byggt ut på det sättet och sedan först senare titta på nytt på en placering ute i havet, offshore eller eventuellt på öar.

 

Ltl Lindqvist, replik:

Fru talman!

Ltl Sjölund var lite otydlig: han var lite för och lite emot och s var han lite för igen. Nu säger han att är för en fortsatt utbyggnad av onshore-anläggningar, typ den vi har i Knutsboda, medan andra liberaler har talat starkt emot onshore-projekten. Det skulle vara bra om vi skulle kunna ha en enhetlig linje. Eftersom jag är en vän av vindkraften har jag ingen skillnad var den byggs bara den byggs i samförstånd med boende osv.

 

Men, fru talman, det gläder mig att ltl Sjölund nu tycks ha vänt och är positiv till vindkraften. Samtidigt förvånar det mig att han omfattar ett betänkande som han nu säger att han inte omfattar!

 

Ltl Sjölund, replik:

Fru talman!

Det är tydligen bäst att återigen upplysa ltl Lindqvist om att han har fel. Jag har inte hört någon liberal lagtingsledamot som skulle ha uttalat sig negativt om utbyggnad av vindkraft. Ingen! Alla är för en utbyggnad av vindkraft. Propagandan har gjort det på det sättet att är man inte för Båtskärsprojektet så är man mot vindkraft, men det är fel, det stämmer inte! Det finns däremot flera stycken i den liberala gruppen som anser att en annan placering av vindkraftverken är bättre.

 

Ltl Lindqvist, replik:

Fru talman!

Ltl Boman hade så mycket att säga här i bakgrunden att jag missade det sista som ltl Sjölund sade, men åtminstone det som jag hörde skall jag kommentera. Det är faktiskt så att det finns också tekniska begränsningar för var man kan bygga ut vindkraften. Det bör också ltl Sjölund betänka. Kärnpunkten här är, att visst, det är många som talar vackert om vindkraften här i lagtinget och säger att jag är för vindkraften, men det är ytterst få som säger var man kan bygga den. Så där är det med alla frågor. Det är jätteenkelt att föra ett valtal, att jag är för det och det, men man måste också kunna säga var är jag beredd att göra någonting och var är jag beredd att ta pengarna från. Det tycker jag är två saker som är jätteviktiga att komma ihåg för att man skall ha en ärlig och trovärdig politik i en fråga. Jag kan säga när som helst var jag vill bygga vindkraften, men ltl Folke Sjölund kan inte berätta var han vill bygga vindkraft utan att det står i konflikt med tekniska möjligheter. Det är ltl Sjölunds svaghet och därför är inte ltl Sjölund trovärdig i vindkraftfrågan.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Sune Mattsson:

Fru talman!

Tilläggsbudgeten är sak som vi behandlar. Vad vi också behandlar speciellt i den är vindkraftfrågan. Den har blivit ganska inflammerad. Varje gång någon har en annan åsikt än ltl Lindqvist och ltl Sundman är man ute och cyklar eller har något fel och inte begriper någonting. Jag skall rätta till några saker som kanske har varit fel. Jag har påstått att vindkraftanhängarna har sagt att det enda ställe som det går att bygga på är Båtskären och Nyhamnsarkipelagen. Men det är egentligen inte sant, för de har aldrig sagt att det inte går någon annanstans. De har visat genom etablering i Krogstad t.ex. att det går. De enda som har sagt det och har vetat det är ltl Lindqvist och ltl Sundman, att då är hela vindkraftverket förstört, då stoppar man all vindkraftutbyggnad – det finns många som har suttit och hört på det i den här salen, hur det blir stoppat och hur det skulle bli förstört.

 

Jag är glad att ltl Sjölund lite rättade till finansutskottets betänkande. Jag vet att han i insändare osv. klart har visat att han är skeptisk till projektet och då hedrar det honom att han har rättar till det.

 

När det gäller små detaljer, som i synnerhet ltl Sundman alltid hänvisar till, svenska språket osv. Känner ltl Sundman till det som jag vet att när den här MKB-utredningen var framlagd till påseende och man kunde göra anmärkningar mot den var fågelinventeringen bara på finska – och bara det borde ha varit en orsak att förkasta alltihopa och tänk om det skulle ha varit ett fel att det står två i

i fågelliv eller någonting sådant, så redan det skulle ha gjort att allt skulle ha gått på tok. Jag tycker att det är en svaghet och jag får nickande medhåll från ltl Häggblom, som också håller på svenska språket likaväl som jag gör, men ltl Sundman gör det bara när det passar honom. Att anmärka på små saker går bra, men när det är fråga om att ålänningar skall ta ställning till en så här viktig sak, då är det inte viktigt längre! Det tycker jag är mycket märkligt.

 

Finansutskottets förslag att höra ut lotsstugan på Stora Båtskär och samtidigt ge tillstånd till vindkraft verkar väldigt flummigt, om jag så får säga, det är ungefär lika flummigt som att man inte samtidigt säger att man kan göra ett fågelskyddsområde av det och ha vindkraft där. Det fanns nämligen en anhållan om det hos landskapsstyrelsen. Man behandlar lotsstugans uthyrning men inte fågelskyddet. Att man inte behandlar frågan om fågelskyddet förvånar mig eftersom man har haft så många med från landskapsstyrelsen som måste vara experter på fågelskydd: vicelantrådet Olof Erland, landskapsstyrelseledamöterna Gun Carlson och Runar Karlsson, så nog har de däribland haft expertis på fågelskydd i alla fall. Jag är ganska ledsen när jag läser det här.

 

Alla tidigare argument som har framförts i den här salen om hur tidsschemat är förskjutet, hur man missade EU-pengar, hur viktigt det var att få EU-pengarna, alla de argumenten är borta nu, man har sagt att man får dem inte och det argument som också fanns att det var en minister som sade – jag tänker inte nämna något namn för ingen annan än jag vet vem det är – ”Hör ni, pojkar, far ner till Bryssel bara och skriv på, nog får ni pengar alltid!” Jag hörde det själv i radion. Alla de argumenten är borta nu, så därför skall jag säga som ltl Sundman alltid säger: Tänk på 9 § i lagtingsorden också ettan brukar han hänvisa till. Rid på paragraferna bäst ni vill, men tänk er för!

 

Jag kommer i detaljbehandlingen att föreslå att klämmen om utarrendering av Stora och Lilla Båtskär förkastas. Kom inte sedan och säg att nu har man stoppat vindkraften, för jag har sagt det i den här salen tidigare: att det måste finnas andra platser på jorden, åtminstone på Åland, som är en stor del av jorden, fru talman, att bygga vindkraft på om man vill.

 

Ltl Sundman, replik:

Fru talman!

Till att börja med vill jag tacka för det frejdiga inlägget vi hörde av ltl Sune Mattsson! När det gäller processen kring MKB:n, att den fördröjdes och att man godkände dokument som var enbart i finsk språkdräkt är detta bara att beklaga. Den skuggan faller tillbaka på den liberala ministern som är ansvarig för MKB-utredningen. Det var ju landskapsstyrelsen som var huvudman för MKB-utredningen, skall man komma ihåg. Det tycker jag att ltl Sune Mattsson kan reda upp med sin namne i landskapsstyrelsen, antingen här i Ålands lagting eller i någon annan förening där båda finns med eller vid annat lämpligt tillfälle.

 

När det gäller placering av vindkraft finns det många ställen på Åland där man kan placera vindkraft. Det här är inte det enda, men det är ett ställe där man har kommit långt med planering och projektering och det är ett av de ställen som är möjliga att;  t.ex. när det gäller koppla till elnäten en så här stor effekt är det bara Tingsbacka och Mariehamn som kan ta emot en så här stor eleffekt och det begränsar projekten ganska rejält. Det finns många andra faktorer också, men jag tycker att vi har rett ut detaljerna kring projektet och nu finns det inte några sakliga argument kvar mot projektet. Däremot respekterar jag absolut dem som inte tycker att man skall ställa vindkraftverk här, man har rätt till en subjektiv åsikt och tycka att vindkraftverk på Båtskären är fult. Jag vill inte bli tagen som en som inte tillåter att man har en åsikt om detta, ltl Sune Mattsson. Jag respekterar att ltl Sune Mattsson anser att vindkraft är fult. Det får man tycka, det tycker inte jag,  jag tycker att det är vackert. Jag tycker att öarna är värda vindkraftverk, det blir en mycket värdig placering. Lotsstugan blir intressantare om det är en vindkraftpark där som folk vill komma och titta på, så kanske landskapsstyrelsen borde vänta av den orsaken för att få en högre hyra. Man kan också tänka sig en utkiksplats i ett av vindkraftverken, man ser hela Åland från dem, så där finns stora möjligheter för företagare.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Fru talman!

Ltl Sundman säger att han accepterar och tycker att det är rätt att man har en åsikt i den här frågan. Han tycker inte att vindkraftverken förfular; jag har inte sagt att de förfular utan att de förstör både natur- och kulturmiljö. Jag tycker att vindkraftverken är vackra bara de står på rätt plats. Men det där tycker jag är fel plats. Att inte ltl Sundman har kommit med ett spörsmål eller enkel fråga hur man kan godkänna en utredning som är på finska är olikt honom – men han kanske missade just den gången!

 

Ltl Sundman, replik:

Fru talman!

Återigen: man har rätt att tycka att vindkraft är fult på Båtskären. Jag tycker inte att de förstör vare sig natur- eller kulturmiljö. Däremot tycker jag att natur- och kulturmiljön är förstörd, särskilt på Lilla Båtskär, och Lilla Båtskär är så nära Stora Båtskär att det förstör  Stora Båtskär redan. En rehabilitering av miljön på Lilla Båtskär skulle gynna också Stora Båtskär; samtidigt som man bygger vindkraftverk skulle man rehabilitera miljön och släta ut lite osv., för det är lämnat precis som man lämnade det när man slutade med gruvdrift. När det gäller de finska dokumenten frånskriver jag mig allt ansvar. Det är den liberala ledamoten i landskapsstyrelsen som har godkänt MKB:n med finska dokument som bas och det är ytterst beklagligt. Enligt 36 § självstyrelselagen är Åland enspråkigt svenskt och det har vi fått svart på vitt på nu att vi kanske borde ändra, för så är inte verkligheten i landskapsförvaltningen i dag. Där tror jag nog att liberalerna har anledning at ta en titt i spegeln hur man hanterar just sådana här detaljer; det är viktigt med detaljerna, det är detaljerna som för utvecklingen åt fel håll, tyvärr.

 

Ltl Lindqvist, replik:

Fru talman!

Ltl Sune Mattsson är märkbart upprörd och irriterad i den här frågan och det tyder på att det är en väldigt viktig fråga för ltl Mattsson, men fortfarande står Mattsson och talar om de alternativa placeringarna. Det enda han har talat om rent konkret är Ödanböle soptipp. Ltl Sune Mattsson vet att det rent tekniskt inte går att bygga vindkraft. Tycker ltl Sune Mattsson att han kan med trovärdighet säga att han är för vindkraft fast han vet att de platser han kan peka på inte fungerar! Det är precis som om jag skulle säga att jag är för en avgiftsfri skärgårdstrafik bara det kostar högt 5 miljoner euro i året!  Det går inte heller.

 

När det gäller fågelutredningens språk skall jag till skillnad från ltl Sundman ta den ansvariga liberala ministern i försvar och säga att utredningen fanns översatt till svenska, men ltl Mattsson kanske inte ville titta på den detaljen.

 

När det gäller Krogstad tillåter stamnätet att man kunde bygga dessa två möllor; mer kan vi inte bygga med befintligt stamnät. Då krävs en utbyggnad av stamnätet till 45 kilowatt.

 

Slutligen, ltl Sune Mattsson, jag respekterar din åsikt i frågan. Du har din fulla rätt att säga nej till vindkraften där och där och där. Det enda jag önskar och lite halvt kräver är att du är uppriktig och ärlig även i den här frågan.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag är kanske uppriktigt upprörd, som ltl Lindqvist säger, men man blir inte mindre upprörd när han säger att jag skall peka ut platser där man i stället skall bygga dem. Det finns experter som vi nästan avlönar här i landskapet som mäter sådant; hade inte de här öarna funnits skulle man ha mätt sig fram någon annanstans där det hade varit bra. Det enda som jag har fått veta från någon som kan någonting, i motsats till ltl Lindqvist, som jag inte tror att riktigt behärskar ämnet, är att man har sagt att avkastningen blir mindre, det blåser lite mindre på många andra ställen som man har provat. Det har sådana som sysslar med vindkraft sagt till mig och jag litar på att den informationen är riktig: något mindre avkastning på grund av vindarna inte blåser lika gynnsamt som ute vid Nyhamnsarkipelagen. Det har sådana som har mätt sagt till mig. Det är absolut inte ltl Lindqvist. Han behöver inte försvara det, för jag vet vilka det är, men jag tänker inte namnge dem här eftersom de inte kan försvara sig, som ltl Lindqvist brukar säga.

Ltl Lindqvist, replik:

Fru talman!

Det skulle vara trevligt om ltl Sune Mattsson kunde ge mig en lista på dessa av landskapet avlönade experter på den här frågan. Jag känner faktiskt inte till en enda, men om du har något förslag kan jag få dem! Jovisst, kan man bygga vindkraft uppe i skogen där det inte blåser, man kan också bygga ett daghem för 100 barn på 10 kvadratmeter, men det vill vi inte göra. Men ltl Sune Mattsson tycker att vi kan bygga vindkraft där det inte fungerar. Fortfarande säger ltl Sune Mattsson att han är för vindkraft. Det är det som inte är det trovärdiga hos ltl Sune Mattsson. Ltl Sune Mattsson har rätt att säga nej till Båtskärsprojektet och tycka att det är fel, han har också rätt att säga att han är emot vindkraft, men säger ltl Sune Mattsson att han är för vindkraften skall ltl Sune Mattsson också berätta var den skall byggas, där den går att bygga!

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Fru talman!

Det här blir i det närmaste löjligt, att jag som lagtingsman skall, i likhet med ltl Lindqvist, tala om att här går det att bygga, här går det inte. Därför tänker jag inte gå in på det; däremot vet jag att man har tillstånd för någon till i Lumparland och om man sedan har sökt tillstånd för dem och inte kan bygga dem, så är det någon som har projekterat det fel, men det känner jag inte heller till, utan jag har fått för mig att man kan bygga några till där och man har tillstånd till dem.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Boman:

Fru talman!

När det gäller utarrendering av kronoallmänningarna Båtskären är finansutskottet flatare än jag kunde ha anat. Ltl Sundman, som tycks föra vindkraftbolagens talan i detta ärende, efterlyste i debatten en senare datum för när bygget måste vara igång. Finansutskottet sprang naturligtvis omedelbart ltl Sundmans och därmed storfinansens ärenden och godkände förlängning med hela två år. Hoppas att det blir mera än en klapp på axeln för detta svek mot den obesuttna delen av Ålands befolkning. Det fordrar inte mod att hålla med dem som den ekonomiska makten haver. Det kan ju falla några smulor från den rike mannens bord på dessa ja-sägare. Men att gå emot dessa potentater och stöda de obesuttna fordrar mod och engagemang. Kronoallmänningarna har i alla tider betraktats som den icke-mark- och strandägande befolkningens andningshål i naturen. Där har de fått fiska på omkringliggande fiskevatten, där har de fritt fått vistas utan att någon markägare jagat bort dem. Med ökad fritid kommer behovet av samhällsägda marker att bli ännu större. Kronoallmänningarna har i det närmaste betraktats som heliga, ingen tillfällig politisk majoritet har kunnat sälja bort dem. Men nu har det hänt!

 

I finansutskottet vill ledamöterna att dessa holmar skall arrenderas ut till krafverksändamål och i finansutskottet har följande deltagit i beslutet: ordföranden Folke Sjölund, vice ordföranden Lars Holmberg, delvis, Jan-Erik Mattsson, Anne-Helena Sjöblom samt ersättarna Per-Eriksson, delvis och Jörgen Strand. Det är dessa personer vi i första hand skall tacka för att de fråntar den obesuttna icke-strandägande delen av befolkningen dess urgamla rättigheter. Jag trodde att åtminstone ltl Anne-Helena Sjöblom skulle föra den icke-strandägandens befolkningens talan i detta ärende, men där tog jag uppenbarligen fel!

 

Det är bara att konstatera att fritiden blir alltmera inskränkt för den obesuttna delen av befolkningen.

 

Fru talman!

Jag kommer i detaljbehandlingen att understöda ltl Sune Mattssons förslag att klämmen om utarrendering av Stora och Lilla Båtskär skall förkastas.

Jag tror att det kan bli intressant för Ålands folk att se vem som i detta lagting värnar om fri rörlighet samt de mindre bemedlades rättigheter att kunna vistas i vår skärgård. Skärgården får inte vara förbehållen enbart mark- och strandägare.

 

Till sist: det finns 6.532 holmar och skär på Åland; endast ett fåtal av dessa är kronoallmänningar. Dem skall vi värna om och all form av industriverksamhet skall förbjudas på våra kronoallmänningar.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Fru talman!

Det är så, ltl Boman, att det har inte varit något lätt beslut att förlänga tiden från år 2006 till 2008 och för mig personligen har det skett med ganska långa tänder. Det har varit en ganska omfattande diskussion och också många kompromissförslag i utskottet. Men på basen av de uppgifter vi ändå har fått finansutskottet så betyder 2006 antagligen att projektet aldrig kan förverkligas. Det blir ett löjes skimmer över att vi skall behandla arrendeavtalet i utskottet eftersom det inte går att tillräckligt snabbt att ordna alla tillstånd och finansieringar. Sist och slutligen avgörs den här frågan av Lemlands kommun, men det är som sagt inte lätt. Det är möjligt att ltl Bomans bekanta i många fall har båt och kan ta sig di ut; i min bekantskapskrets är det ytterst få som har båtar och kan ta sig ut till kronoallmänningarna.

 

Ltl Boman, replik:

Fru talman!

Ltl Anne-Helena Sjöblom hakar upp sig på förlängningen av tiden. Jag hade förväntat mig ltl Anne-Helena Sjöblom skulle gå emot hela ärendet om utarrendering av Stora och Lilla Båtskär. Jag tror att en stor del av ålänningarna, också de obesuttna, verkligen har båt, men de vill väl kunna ta iland någonstans – där skulle Båtskären ha varit en ypperlig plats med lagom avstånd från Mariehamn.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Sundman, replik:

Fru talman!

Inte är det någon som har talat om att de som ltl Boman kallar för obesuttna inte skulle få besöka Båtskären i framtiden. Den yta där vindkraftverken står är fantastiskt liten i jämförelse med de stora holmar som de placeras på. Det är fritt fram att besöka de holmar som är i landskapets ägo på samma villkor som det är i dag; det är ingen som tänker begränsa det. Stränderna kommer inte att påverkas av vindkraft. Vi kommer att kunna vara där och de tider man överhuvudtaget hör vindkraftverken kommer man inte att störas av det för de kommer att överröstas av vågskvalp och de 10.000 fartyg som passerar osv., så att det är ingen som hindrar någon att fara ut till holmarna. Om man däremot skulle göra fågelskyddsområde av holmarna måste man överväga den begränsning det skulle innebära för både besuttna och obesuttna att besöka holmarna. Om man går vidare med det ärendet bör man ta det här i beaktande som ltl Boman säger, för då begränsar man kraftigt tillgängligheten för holmarna.

 

Ltl Boman, replik:

Fru talman!

Jag vill säga att de som far ut i naturen för att njuta av flora och fauna springer naturligtvis inte omkring på ett industriområde. Det här blir ett industriområde. Förutom kraftverken blir det en massa vägar bl.a., färjfästen, de här enorma grejerna skall ju iland. Det kanske blir tre färjfästen på Stora Båtskär. Man kan lika bra fara ut och titta på något industriområde, t.ex. kraftverket och promenera där runt omkring! Hur många är det som promenerar på kraftverket och tycker det är vackert, herr Sundman!

 

Ltl Sundman, replik:

Fru talman!

Jag kan bara säga att när insikten är liten är åsikten stor!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Sundback:

Fru talman!

Ett sätt att gjuta lite olja på vågorna är att återgå till Marsundsbron eftersom det igen är en fråga där jag kan säga ”vad var det jag skattebetalarna”! Socialdemokraterna motionerade för några budgetbehandlingar sedan om att vi inte skulle riva bron. Det fanns ingen förståelse för det här i salen. Det var ett hopplöst förslag. Den måste bort för den var en trafikfara, den såg förfärlig och det måste omedelbart vidtas åtgärder och den skulle bort! Nu kan man tydligen vänta åtminstone ända till 2008, så lite förvånad är jag över majoritetens ändring av åsikter, men samtidigt är jag naturligtvis glad och nöjd att det gick på det här sättet. Man skulle nog se att våra motioner behandlades lite mera seriöst första gången, så skulle vi slippa en så här lite chikanerande ”vänstersväng”, kanske jag inte kan kalla det, men det är väl det som det är!

 

Jag är inte så insatt i detaljerna, men det finns dock tydligen ett intresse av att bron hålls öppen och tillgänglig för cyklister, besökare osv., men det är väl också så att man är rädd för vem som har ansvaret där för säkerheten, så om den skall stå kvar borde väl landskapsstyrelsen åtminstone se över att det där fungerar och att det är säkert att vistas på den. Men det var verkligen en miljöåtgärd.

 

När det gäller vindkraften har det blivit så att man måste vara för vindkraft, det är det politiskt korrekta. Man behöver inte veta någonting om energipolitik, man behöver inte veta någonting om samhällsekonomi, man behöver inte veta vem det är som har ekonomiska intressen i projektet, om man inte är för det, så är man mot vindkraft och det är ajabaja, det är fult! Vindkraft är gott och fint och bra! Men jag tycker nog att det ännu saknas en klarare motivering till varför det är så bra med vindkraftverk. Det är så att många säger att jo, vi måste ha vindkraftverk för att minska på växthuseffekten. Är det så att vindkraftverken som man föreslår att skall byggas på Stora och Lilla Båtskär minskar på växthuseffekten? Jag har inte sett några sådana utredningar. Minskar det vårt beroende av kärnkraftverk? Förändras möjligheten att lösa problemet med lagringen av kärnavfall? Blir vi mindre beroende av Sverige och Finland? Blir vi självständiga när det gäller energiförsörjningen? Vem är det vi blir beroende av? Vem är det som skall producera det här? Vad heter bolaget? Vems intressen är det? Jag tycker, barnsligt ärlig som jag är, att man måste ställa sig frågan: Är vindkraft alltid bra? Det är så som det har blivit, att det är nästan en religiös fråga och att det är syndigt att överhuvudtaget ifrågasätta det postulatet. Jag vet inte, men jag är åtminstone så mycket skeptiker att jag frågar mig: är det här entydigt bra ur energipolitisk synpunkt. Jag är inte så uppdaterad på landskapets energiförsörjningsplaner, men en gång åtminstone fanns det ett mål om att 10 procent av vår energiförsörjning skulle ske via vindkraft. Det var när det var nytt och det fanns en del entusiaster och man satte upp lite vindkraftverk här och där på Åland som var mera symboliska, men i en del fall förstår jag viktiga, som på Sottunga, det var en småskalig vindkraftverksamhet. Nu är det nog frågan om någonting annat – det är fråga om storskalighet. Jag kan inte låta bli att tänka på det här med fiskodlingen. Det var också från början bisyssla, det var småskaligt, man kunde hantera det, det var det goda som skulle hända skärgården. En majoritet tyckte att det här var bara, det här skall skärgården ha – bl.a. mitt parti var skeptiskt av miljöskäl till stora anläggningar – det skall inte vara sådana begränsningar, så det blev storskalighet och industrialiserat. Problematiken är i dag mycket svår. Det är inte så många ägare till odlingarna, det är några få, miljöproblemen är stora, det finns sådana som inte tycker det. TALMANNEN: Jag erinrar om att det är vindkraften vi diskuterar! Ltl Sundback: Ja, jag jämför vindkraftens industrialisering med det som sker om man… TALMANNEN: ltl Sundback kommer till sak! Fru talman! Jag vidhåller att jag får göra jämförelse med industrialiseringen av fiskodlingarna, för det här är också en industrialisering av våra naturmedel. Nu är det svårt att kontrollera det. Man vet inte hur man politiskt skall kunna få kontroll över situationen, och miljökonsekvenserna och de ekonomiska är komplierade. Jag tycker att man kan se att det kommer också att ske på liknande sätt med vindkraften. Det blir en industrialisering som ll Boman sade, de blir kolossalt stora. Vad jag förstår är det fråga om privata intressen. Det här är inte någon landskapets anläggning, någon infrastrukturell anläggning som skall vara positiv för tillväxten på Åland, utan det är det att landskapsstyrelsen och lagtingets majoritet vill upplåta en del av landskapets egendom för ett privat företag som med vinstintressen skall producera energi med vindkraftverk, men vi blir inte oberoende vare sig av kärnkraft eller energiproduktion med fossila bränslen osv. De som driver det här är otydliga på den här punkten. Vilka ekonomiska intressen finns det bakom projektet? Åtminstone har inte jag detta klart för mig.

 

De som är skeptiska till placeringen säger ofta, att nej, nej, jag är nog för vindkraft, men någon annanstans och så där är det alltid: när det gäller avfallshanteringen, när det gäller nöjesanläggningar jo, jo, jag är nog för det här, men på någon annans bakgård eller bredvid någon annan, inte så att jag störs av det! Det är nog lite hyckleri. Säg då, att jag vill inte sitta och se på de här snurrorna och därför skall jag in i det sista motarbeta dem!

 

Ett sätt att möjligen hyfsa den debatten är att vi skulle ha fått det som har efterlysts i olika sammanhang, dvs. att landskapsstyrelsens miljöavdelning skulle ha klargjort var på Åland man kan ha sådana här stora anläggningar. Men något sådant underlag tror inte jag att finns ännu i denna dag. Nu försöker man skjuta över hela ansvaret på Lemlands kommun, det är de som skall ta beslutet om det här skall komma igång eller inte. Lagtinget ger kraftiga signaler att man är för projektet i och med att man föreslår utarrendering.

 

Jag tycker att det fortfarande är många saker som man inte har gått till botten med och att det är ett stort beslut. Det är inte så enkelt att säga att det här det goda och går man emot så är man på de svarta makternas sida! Framför allt: vem är det som är så ekonomiskt intresserad av den så här stor satsning? Det har åtminstone inte jag klart för mig. Det kan inte vara så att några privata entusiaster sätter ner så här kolossalt mycket pengar för att de är så för miljön! Det är klart att man kan säga att det här är bra för miljön, men det måste också finnas rena ekonomiska intressen i bakgrunden. Den frågan vill jag gärna ha svar på. Därför kommer jag att föreslå att ärendet bordläggs till inkommande fredag. Jag har en liten politisk kommentar till det hela. Det förefaller som om det var många i liberalerna som var skeptiska till det här, men inte så många i centern. Än en gång har långstickan dragits av centern och det är väl bara att gratulera i det här regeringssamarbetet!

 

Ltl Häggblom, replik:

Fru talman!

Socialdemokraternas representant i finansutskottet har förordat projektet. Det ställdes många frågor. Ekonomiskt är det viktigt att Åland behåller pengarna innanför Åland. Vi köper i dag elkraft utifrån för 45 miljoner gamla finska mark. Det är 7,5 miljoner euro. Kan vi skapa det innanför Åland med en ren miljö- det är en ren kraft man får från vindkraften – så skapar vi också sysselsättning plus att dessa pengar skapar effekter också indirekt på Åland. Socialdemokraterna är emot industrialisering. Varför skulle vi inte ha industrialisering på Åland i stället för kolkraften som vi köper från Polen eller kärnkraft från Sverige? Samtidigt påstår socialdemokraterna att det är fult med privata intressen här, det skulle ha varit helt okej om det skulle ha varit ett samhällsägt bolag. Där har vi den politiska åsiktsbrytningen mellan socialdemokrater och övriga här i lagtinget. Jag tror att det är bra att se att man hellre ser att i stället för att ha bilar som kör på elkraft skall vi fortsätta hålla på och köra med bensindrivna bilar. Skulle vi ha elkraft på Åland hade min vision varit att vi skulle få mera elbilar på Åland. Det har jag förespråkat för 10-15 år sedan i detta lagting och den gången var det faktiskt en professor i Finland som sade, att satsa några miljarder på Åland och utveckla vindkraften där samt de naturresurser som finns. Men de här åsikterna kommer aldrig till en bättre miljöprofil och –politik på Åland.

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman!

Jag uppfattar att det där är ltl Häggbloms tolkning av mitt anförande – det är i alla fall inte mina åsikter som han relaterar.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl J-E Mattsson, replik:

Fru talman!

Debatten som ltl Sundback inledde med lät mera som en remissdebatt av ärendet. Man brukar säga att ”sent skall syndarn vakna”. Jag tycker att det är ganska märkligt att man skickar med så här mycket vägkost till finansutskottet i det här skedet när finansutskottet redan har antagit det här med en socialdemokratisk medarbetare i utskottet som mycket aktivt har deltagit i behandlingen, deltagit i hörande och enhälligt varit med i utskottet och flyttat fram tidpunkten så att bygget kan genomföras. Jag undrar vad som egentligen har hänt i de socialdemokratiska leden sedan ärendet behandlades i finansutskottet. Jag tycker också att det är ganska märkligt att man glömmer bort att ärendet skall behandlas i lagenlig ordning i Lemlands kommun respektive miljöprövningsnämnden. Där har, vad jag kan förstå, inte lagtinget någonting att göra. Vi skall inte lägga oss i de formella besluten där. Hon frågade om vindkraftverken minskar koldioxidutsläppen. Självklart gör det det, precis i exakt den mängd som man producerar elström. För kärnkraftens del är det svårt att säga, om den ingår i den mix av el vi får hit, men det är klart att man skjuter fram omladdningen av reaktorerna och tar bort det smutsiga bränslet som skall lagras med en liten del i varje fall. Jag tycker att det var bra om ekonomin, för det är faktiskt sagt att det i storleksordningen 700.000 euro stannar kvar på Åland när elproduktionen sker på Åland. Det är en inte oansenlig summa för det åländska samhället.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

Det var ingen vägkost jag kom med. Det var en sorts analys av av debatten, att den saknar viktiga svar på de grundläggande frågorna. För det andra, ltl Anne-Helena Sjöblom och jag, vi har ibland olika åsikter och det respekterar vi varandra för. För det tredje så det enda som jag tyckte var lite intressant i ltl J-E Mattssons anförande var när han sade att jo, koldioxidutsläppen minskar med samma andel som vi producerar vindkraft. Men på den direkta frågan hur mycket kunde han inte svara, för tänk om det ingår kärnkraft i det som vi importerar, det kan man inte veta så noga. Alltså, man vet inte, det är ett allmänt resonemang för att påvisa att vindkraften är så bra och det är möjligt att det är så, men jag vill ha fakta, jag vill ha siffror, jag är trött på klichéerna om vindkraften som någon slags miljöande som blåser över länderna och sedan är det frid och fröjd, för det är inte så enkelt. Vindkraften kan inte ersätta de nuvarande grundläggande energiformerna som vi har.

 

Ltl J-E Mattsson, replik:

Herr talman!

Nu kom det alltså fram att ltl Sundback och ltl Sjöblom har olika åsikter i frågan, och det är väl bra i sig, men jag saknar ltl Sundbacks åsikter vid remissen. Det här är nya åsikter som hon inte tidigare har fört fram. Det här tycker jag att hon skulle ha skickat med till finansutskottet. Det var det jag efterlyste, att det har hänt någonting i de socialdemokratiska leden sedan remissdebatten fördes och sedan ltl Anne-Helena Sjöblom har varit med.

 

Jag tycker att det är ganska intressant med koldioxidutsläppen. Det är nämligen så att den här tiden på året har vi relativt gott om elström; priset är relativt stabilt. När vi kommer till inkommande vinter kan jag upplysa ltl Sundback om att man spår ett stort effektunderskott i hela Europa och när det effektunderskottet kommer produceras det till 100 procent med mycket hög koldioxidframbringande produktion. Däremot frambringar kärnkraften ingen koldioxid, men är det väl så att ltl Sundback hellre föredrar mera kärnkraft av den orsaken? Vattenkraft i Sverige, där vi köper 90 procent av vår ström, har ett underskott på 27 TW timmar i magasinen; det har aldrig varit ett så stort underskott, så det här säger helt klart att vi får en effektbrist i vinter. Den fanns redan senaste vinter. Vi måste köra 100 procent med allt som fanns på Åland ett vinterdygn senaste januari.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

Jag tycker att ltl J-E Mattsson inte skall ha så mycket att påstå om vad jag skall säga i remissdebatter osv. Jag väljer precis när jag säger vad. (Från salen: men du sa ingenting) Jag säger vad jag säger när jag vill, inte när ltl J-E Mattsson vill att jag skall säga någonting! Jag hoppas att vi småningom är överens om det nu! Det var i och för sig intressanta kommentarer med topparna och koldioxiden osv., men den stora frågan är om vindkraften löser de problemen. Det skulle man behöva få mera faktaunderlag för. Nu handlar det inte om fakta och siffror utan det är mycket mera känslor i det hela, men det här är kanske en början då på den diskussionen!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Sundman, replik:

Herr talman!

Jag har all respekt för de frågor och de funderingar som ltl Sundback framförde. Eftersom ärendet blir bordlagt kan jag rekommendera läsning av landskapsstyrelsens utredning inför uppgörandet av en energiplan, där ltl Sundback får svar på alla de frågor som ställdes i hennes inlägg. Det är landskapsstyrelsen som har gjort utredningen. Också MKB:n för projektet kan ge vissa svar på frågorna. Men när det gäller vem som är intressent tycker jag att det är lite märkligt att ltl Sundback inte vet det. Det finns över 1.000 ålänningar som har bildat ett andelslag som är intressenter. Vindkraften är en folkrörelse på Åland. Förutom de intressenterna finns det ett bolag som heter Ålands Vindkraft Ab med näringslivsintressen som vill förtjäna pengar, som vill få avkastning på insatt kapital, och det är väl ingen ful sak. Orsaken till att de har den möjligheten är en politik som har förts av Europeiska unionen där man vill ge fördel till alternativ energi för att få fram alternativ energi. När det gäller deras intressen är det dels att få avkastning på kapital, men det som drog igång deras intresse var att kunna ha alternativ grön el att använda i sina övriga industrier på Åland, t.ex. Optinova där man har en hård konkurrens globalt och vill kunna säga att vi producerar våra produkter med miljövänlig energi. Därav intresset från början. Det är en otrolig framsynhet bland åländskt näringsliv som jag är den första att uppmuntra; jag har inte några ekonomiska intressen, som har antytts här, men som samhällsbyggare, som varande ledamot av Ålands lagting vill jag uppmuntra det här.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

Det var viktig information. Man kan kanske säga då att bolaget helt enkelt får holmarna för att producera energi för sina företag. Det är alltså en del av deras verksamhet. Det är på något vis ändå någonting annat än bara det här allmänna om att vindkraften…och hur vi alla skall få ta del av det här och leva ett gott liv och känna att vi är miljövänliga. Det skulle vara värdefullt att få veta mera i detalj om förhållandena mellan aktiebolaget och andelsbolaget i det här fallet. Men jag tackar för informationen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Herr talman!

Ltl Sundback nämnde någonting om att några kanske tycker att de är fula, om man ser dem och de stör. Jag måste tala om att jag ser dem inte som störande. Jag tänker på Ålands folk. Det är alltså våra holmar, det skall vara vackert. Museibyrån har inventerat holmarna och de anser dem som värdefulla kulturmiljöer. Jag litar på de experter som har uttalat sig. Det finns många instanser när det gäller kultur och miljö som har sagt att det inte är lämpligt att överhuvudtaget sätta dem där.

 

Ltl Sundback, replik:

Her talman!

Jag har respekt för ltl Sune Mattssons ställningstagande. Det som jag tycker att är hycklande är när man säger att jo, jag är nog för vindkraftverken men jag tycker att de skall placeras någon annanstans. På det där viset förs diskussionen när man föröker omfatta två motstridiga åsikter. Det gäller inte bara vindkraften utan det är ett vanligt sätt att debattera på och det tycker jag illa om. Jag tycker nämligen att det är ganska genomskinligt att man egentligen är emot och det har jag förstått att ltl Sune Mattsson är på goda grunder mot projektet och det skall han ha respekt för.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson, replik:

Herr talman!

Ärendet gäller egentligen om lagtinget skall bevilja bolagen att verka med vindkraft på Stora och Lilla Båtskär, ingenting annat. Jag tycker att det inte är riktigt relevant att gå in på frågan om miljötillstånd, hur de släpper ut eller inte samt hur mycket vindkraft vi skall ha på Åland. Det är så att elmarknaden är avreglerad. Det betyder att om var och en vill bygga sig ett vindkraftverk så får man göra det, om man får miljötillstånd, om man får byggnadslov, allt med miljölagstiftningen i botten. Om ltl Sundback t.ex. vill förbjuda vindkraften på Åland måste hon vara med i lagtinget och stifta en lag så att vindkraften förbjuds på Åland. Alternativet är att kommunen genom sitt planeringsmonopol reglerar vindkraften. Det här är precis som vilket annat företag som  helst. Därför borde man koncentrera diskussionen till om man vill att vindkraften skall vara på Båtskär eller inte.

 

När det gäller det som återkommer nu och då från oppositionen, vem som har fått rätt, centern eller liberalerna, är det så i en landskapsstyrelse att ibland vinner liberalernas åsikt gehör – det går vi med på – och ibland är det andra vägen. Det är så det måste vara i en landskapsstyrelse. Inte kan man bara säga vem som får rätt eller fel – det tycker jag är lite smålöjligt. Det skulle vara intressant att veta om ltl Sundback är för eller mot.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

Landskapsstyrelseledamoten Karlsson har på något vis fått för sig att jag tycker att man borde förbjuda vindkraftverk. Det var en fantastisk slutledningsförmåga, måste jag säga, jag är imponerd över hans talanger! Själv har jag inte uttryckt det. Mina farhågor i det här fallet gäller att man övergår från småskaliga vindkraft till storskalig verksamhet, alltså det som många uppfattar som industrialisering. Eftersom det gäller landskapets mark tycker jag att man borde åtminstone här i lagtinget informera oss mera vem det är som skall ansvara ekonomiskt för storskaligheten, vilka ekonomiska intressen som finns bakom och vad syftet är med att utvinna vindkraften. Nu har det kommit fram en del, men jag tycker fortfarande att bilden är oklar och det beror inte bara på landskapsstyrelsen utan också på grund av att ledamöterna i lagtinget varken har intresserat sig för de samhällsekonomiska eller landskapsmässiga sidorna av saken, utan man har haft en allmän diskussion: för eller emot och det tycker jag är otillfredsställande. För mig är den ekonomiska storskaligheten på projektet intressant.

Landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson, replik:

Herr talman!

Om ltl Sundback menar de ekonomiska realiteterna för energibolagen kan vi förstås inte svara på det, för det beror på elpriset. Är det ett högt elpris, som det är i dag, så tjänar man pengar. Det vet vi. Är det ett dåligt pris går man back, precis som vilket annat företag som helst. Vi kan inte svara hur det är rent ekonomiskt utan jag säger igen att det ltl Sundback och lagtinget måste ta ställning till i dag är: vill man ha vindkraftverken på Stora och Lilla Båtskär eller vill man inte?

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. Skall jag tolka ltl Sundbacks uttalande om bordläggning som ett förslag? Vinner förslaget understöd.

 

Ltl Boman: Herr talman! Jag ber att få understöda ltl Sundbacks förslag om bordläggning och bordläggningstiden.

 

TALMANNEN: Förslag finns om bordläggning till plenum den 26.9. Finns det åsikter om bordläggningstiden?

 

Ltl Häggblom: Herr talman! Jag föreslår bordläggning till nästa plenum. Vinner det förslaget understöd?

 

Ltl J-E Mattsson: Herr talman! Jag ber att få understöda bordläggningstiden till torsdag.

 

TALMANNEN: Vi har två förslag angående bordläggningstiden. Jag ställer förslaget så att de som röstar för ltl Sundbacks förslag röstar ja och de som röstar för ltl Häggbloms förslag röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.

 

Jag ber ja-röstarna resa sig.

 

Ltl Sundman: Herr talman! Jag föreslår öppen omröstning.

 

Ltl Häggblom: Herr talman! Jag ber att få understöda förslaget.

 

TALMANNEN: Öppen omröstning kommer att verkställas. Jag ber ltla Eklöw och Englund att biträda. De som röstar för ltl Sundbacks förlag om bordläggning till fredag röstar jag; de som röstar för ltl Häggbloms förslag om bordläggning till nästa plenum röstar nej.

 

Upprop.

 

Talmannen borta, Eklöw: nej, Perämaa: nej, Andersson borta, Englund: nej, Dennis Jansson borta, Lindqvist borta, Sjöblom borta, Sundback borta, Wiklöf borta, Lindeman borta, Strand borta, P-E Eriksson borta, Erlandsson borta, Holmberg borta, Sjölund: nej, Sune Mattsson: nej, Lisbeth Eriksson: nej, Sjöstrand: nej, Svensson borta, Wickström-Johansson borta, vtm Christer Jansson borta, J-E Mattsson: nej, Lundberg: nej, Pehrsson: nej, Häggblom: nej, Lindholm: nej, vtm Salmén: nej, Sundman: nej, Boman borta.

 

Omröstningen har gett som resultat att 14 har röstat nej för att ärendet skall bordläggas till följande plenum och noll röster för att bordlägga ärendet till fredagen.

 

Då vicelantrådet kvarstår på talarlistan ges han möjlighet att yttra sig före vi avslutar dagens diskussion. Vicelantrådet avstår. Ärendet bordläggs till nästa plenum.

 

 

Föredras för enda behandling ärende nr 6:

 

Landskapsstyrelsens svar med anledning av ltl Barbro Sundbacks enkla fråga angående pension från Sverige (EF 17/2002-2003).

 

Enkel fråga skall uppläsas av frågeställaren vid plenum då den besvaras. Härefter avger lantrådet eller därtill utsedd ledamot av landskapsstyrelsen svar på frågan. Med anledning av svaret får frågeställaren omedelbart  härefter hålla högst två till frågan anslutna anföranden, vilka även får innehålla tilläggsfråga. Efter vartdera anförandet har den som besvarat frågan rätt att yttra sig. Annan diskussion är inte tillåten. För svaret på frågan tillämpas ingen tidsbegränsning. Frågeställarens följande yttranden samt tilläggsyttranden av den som avger svaret får däremot inte överstiga tre minuter.

 

Ltl Sundback:

Herr talman!

Många ålänningar som har rätt att lyfta svensk pension kan få vänta upp till tre år efter uppnådd pensionsålder innan pensionen betalas ut. För många innebär detta ett oacceptabelt avbräck i ekonomin. När pensionen sent omsider betalas ut råkar många dessutom på en rejäl skattesmäll.

 

Med hänvisning till 48 § 2 mom. lagtingsordningen ställer jag till vederbörande medlem av landskapsstyrelsen följande enkla fråga:

 

Vilka åtgärder inom ramen för det nordiska samarbetet kan landskapsstyrelsen redovisa för de ålänningar som har rätt till pension från Sverige?

 

Vicelantrådet Erland:

Herr talman!

Den 4 mars i år svarade jag på en likalydande fråga och efterhörde också det konkreta exempel ltl Sundback anförde att hon skulle lämna en beskrivning till mig så skulle jag tillse att saken ordnades. Nu ordnades saken på ett annat sätt, såvitt jag kan förstå via den svenska skattemyndigheten. Det var alltså en svensk myndighetsfråga. I det sammanhanget meddelade jag också att frågan är aktualiserad i Nordiska rådet genom den s.k. Schlüter-processen; där har också frågan gått vidare. Jag skrev i ett brev 9 september på förfrågan av ltl Barbro Sundback och Frejvid Granqvist att vi har initierat en utredning om hur myndighetsutövningen kan förbättras och om det finns gränshinder på skatteområdet som kan undanröjas. Den utredningen utförs av svenska riksskatteverket som skall lämna sin utredning före den 15 oktober. Det är klart att det här är komplicerade frågor. Det pågår också en diskussion med EU-kommissionen. Det finns därutöver upplysningar på landskapsstyrelsens hemsida som vänder sig till nordiska medborgare som vill flytta till Åland, ”Komhem.nu” det finns upplysningsmöjligheter via Hallå Norden osv. Jag har också upplyst om detta i brevet.

 

För att kunna utveckla frågan skulle jag be att ltl Sundback förklarar på vilket sätt man skulle kunna hamna på ”en rejäl skattesmäll”, som hon säger här i frågan. Till den delen förstår jag inte vad hon menar.

 

Ltl Sundback:

Herr talman!

Jag tackar för svaret. Det är i stort sett det som ingår i ett brev som jag och pensionären Frejvid Granqvist har fått av Olof Erland. Orsaken till att jag ställer frågan på nytt är att åtminstone inte jag har kunnat få några som helst informationer om att handläggningstiden skulle ha blivit snabbare. I Sverige tar den två år efter att ärendena har kommit till Sverige från Finland. Härifrån Åland går de till en riksmyndighet som heter pensionsskyddscentralen och där kan de också dröja ett bra tag. Men om ansvariga ministern kan berätta att detta har förändrats så måste det ha skett precis i dagarna. Enligt de uppgifter jag har från flera källor är situationen fortfarande väldigt dålig för pensionstagarna. Skattesmällen uppstår på det viset att när man retroaktivt får ta emot hela pensionsbeloppet så blir det en hög skatt på det och det upplever många som väldigt negativt. Jag undrar de facto att vad menar ansvariga ministern Olof Erland med att de här frågorna redan är åtgärdade, alltså den som jag ställde 4 mars, den som vi har skrivit om och det som jag nu frågar om: Varifrån får han det att det nu går snabbare att handlägga frågorna?

 

Vicelantrådet Erland, replik:

Herr talman!

För de fall som ltl Sundback refererade till i våras har jag fått upplysningar om att man kunde påskynda processen betydligt. Enligt de uppgifter vi har tar det 14-18 månader i medeltal för de svenska skattemyndigheterna att betala ett flyttningspensionsärende. Om man har skäl och stöter på myndigheterna kan man få ärendet påskyndat. Jag skulle rekommendera att alla pensionärer och de som har problem med det här vänder sig till folkpensionsanstalten eller skattebyrån. Att man skulle åka på en skattesmäll av det här slaget talar inkomstlagen emot därför att man har en jämkningsmöjlighet; om beloppet överstiger 2.500 euro kan man slå ut det på maximalt fem år. Det är viktigt med pensionsfrågorna att man vänder sig till myndigheterna och inte slår politiskt mynt av pensionärernas situation. Det är alltså komplicerade frågor för dem som blir pensionärer, men det finns ett rättssystem och det finns en vilja hos myndigheterna att försöka åtgärda detta. Från åländsk sida har vi fört in frågan på nordisk nivå på det sättet att en expertgrupp skall utreda den. Jag hoppas att vi kan komma fram till resultat den vägen, men sedan när det gäller myndighetsbehandlingen gäller det att utnyttja de kanaler som finns. Det är alltså inte en fråga som man löser med en enkel fråga i lagtinget. Det visade sig redan 4 mars i år.

 

Ltl Sundback:

Herr talman!

Det är inte något enstaka fall som det tar lång tid för utan rutinerna är för alla väldigt långsamma och för personer som skall leva på sin pension är det ofta oerhört hotfullt och katastrofalt att man inte får ut sin pension. Ålderspensionärerna kan någorlunda kanske planera det här om man känner till det, men de som får sjukpension kan verkligen råka illa ut. Tidigare har ansvariga ministern Olof Erland sagt att han skulle försöka utverka en sorts dröjsmålsränta för de pensionärer som får den här långsamma behandlingen. Ledamoten har också uttalat sig om att man skulle eventuellt omförhandla det nordiska avtalet om dubbelbeskattning. Men nu låter det som allting egentligen är bra och att det är myndigheterna FPA och skattemyndigheterna som man skall vända sig till och allt liksom snurrar på.

 

De facto uppfattar jag att ansvariga ministern egentligen inte har några konkreta förbättringar att redovisa.

 

Vicelantrådet Erland:

Herr talman!

Jag tycker att det är cyniskt att använda pensionärerna som politiskt tillhygge. Det är ”katastrofalt och hotfullt” för en del pensionärer, men då måste man hjälpa dem att informera om hur det ligger till: att man kan få inkomstjämkning, att man kan påverka den svenska myndigheten, påskynda ärendet. Jag har fört frågan om dröjsmålsränta till Nordiska rådets Schlüter-process. Jag har tagit upp frågan om översyn av dubbelbeskattningsavtalet för att se om det finns andra gränser därför att det på olika sätt är påvisat att dubbelbeskattning inte förekommer, eftersom man 1996 har avtalat bort det 1996 i ett nordiskt avtal. Men ltl Sundback för fram det här i debatten som om det här skulle vara ett, som om det skulle vara katastrofalt! Vi, som har möjlighet, skall ta på oss att informera korrekt och  hjälpa pensionärerna. Det är inte en grupp som man skall använda som politiskt tillhygge enligt min mening.

 

TALMANNEN: Landskapsstyrelsens svar antecknas till kännedom. Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Föredras för enda behandling ärende nr 7:

 

Landskapsstyrelsens svar med anledning av ltl Danne Sundmans enkla fråga angående distriktsförlikningsmannens opartiskhet. (EF 19/2002-2003).

 

Enkel fråga skall uppläsas av frågeställaren vid plenum då den besvaras. Härefter avger lantrådet eller därtill utsedd ledamot av landskapsstyrelsen ett kort svar på frågan.

 

Ltl Sundman:

Herr talman!

Då det nu står klart att distriktsförlikningsmannen Roger Eriksson kandiderar i lagtingsvalet för liberalerna kan han inte längre anses tillräckligt opartisk och ha det handlingsutrymme och förtroende av arbetstagarparten som krävs för att kunna medla i den sedan länge pågående strejken för att densamma skall avslutas snabbt. 

 

Med hänvisning till 48 § 2 mom. lagtingsordningen ställer jag till vederbörande medlem av landskapsstyrelsen följande enkla fråga:

 

Avser landskapsstyrelsen framställa till berörd myndighet om att en annan distriktsförlikningsman utses?

 

Vicelantrådet Erland:

Herr talman!

Det av talmannen efterlysta korta svaret är nej.

 

Ltl Sundman:

Herr talman!

Jag hade dels hoppats på ett lite längre svar med motiveringar och på att lantrådet skulle ha svarat eftersom vicelantrådet i det här fallet enligt min mening är på sätt och vis politiskt jävig. Jag ställde frågan därför att jag har fått signaler om att det att en liberal riksdags- och nu lagtingskandidat som nu är förlikningsman kan ha fördröjt och dragit ut på strejken eftersom man från den strejkande partens sida kanske uppfattas som tillhörande arbetsgivarsidan som medlem och nära knuten till det liberala partiet. Frågan är här om liberalerna har satt partiintressen framom landskapets och därför tycker jag att det vore bäst, ifall det blir en framtida konflikt, att en annan förlikningsman utses så att man från båda parters sida kan ha ömsesidigt förtroende för förlikningsmannen.

 

Vicelantrådet Erland:

Herr talman!

Behörigheten när det gäller förlikningsinstitutionen ligger inte på landskapet. Att det här skulle ha fördröjt konflikten är väl knappast troligt om man utgår från att den 15.9 kl.16.00 utsågs distriktförlikningsmannen Roger Eriksson till kandidat för val till lagtinget; den 18.9 kl. 19.00 efter några timmar för det utlysta mötet var strejken löst under ledning av denna distriktförlikningsman. När det däremot gäller partiåsikter och –bindningar har liberalerna stått för den landskapsstyrelse som är utsedd och som har haft ett arbetsgivaravtal, medan obundna och frisinnade har tagit parti för en annan part. Där kan man väl då ifrågasätta vad som har förlängt strejken i ett flertal veckor när man går in i ett tvåpartsförhållande där man borde ha en lojalitet och påverkar alltså utgången.

 

 

 

Ltl Sundman:

Herr talman!

Jag har inte tagit ställning för någon part i någon strejk här i Ålands lagting. Det är viktigt att påpeka. Riksdagsvalet var i mars då den nuvarande distriktförlikningsmannen gjorde ett mycket bra val och fick blodad tand. Det stod väl klart för alla på vilken kandidatlista vi skulle se distriktförlikningsmannen inför höstens lagtingsval; därom råder ingen tvekan. Det är en sak hur det har påverkat den strejk som nu har varit, den har vi lagt bakom oss. Jag ställde frågan därför att detta inte skall upprepas. Det är mycket riktigt att detta inte är landskapsstyrelsens behörighet, men min fråga var om man avser framställa till berörd myndighet att det här skall ske, alltså om man från landskapsstyrelsens sida avser skicka ett brev om en begäran. Det är det som jag vill ha svar på; där har jag fått svaret nej och därför skulle jag vilja ha lite motiveringar.

 

Vicelantrådet Erland:

Herr talman!

Det finns många fri- och rättigheter i vårt samhälle. Det finns också någonting som kallas partsförhållande. Om en person i den ställning som distriktförlikningsmannen har hamnar i ett partsförhållande är det klart uppenbart att någon förlikning inte bör komma i fråga, men vi kan inte framställa till en riksmyndighet vad de skall göra, lika litet som en riksmyndighet framställer någonting till oss vad vi skall göra. Vi kan alltså få en förfrågan om att hjälpa till att nominera en ny person för en sådan här uppgift, men det är helt fritt för förlikningsinstitutionen att bestämma själv. Det finns alltså ingen anledning att ta ställning till en persons politiska partsförhållande när en person ställer upp i lagtingsval. Däremot kan man fråga sig, som jag gjorde i senaste replik, att är det lämpligt när man sitter i lagtinget att gå ut och stöda en part i en konflikt som berör landskapet? Man kan förstås säga att det är upp till det politiska partiet att bedöma, men därmed har man försatts i en mycket knepig situation när det gäller förhållandet till landskapet och eventuella landskapsstyrelseansvar.

 

TALMANNEN: Landskapsstyrelsens svar antecknas till kännedom. Ärendet är slutbehandlat.

 

Lagtingets nästa plenum är i morgon den 25 september kl. 13.00. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl. 17.40).

 

 

 

 

 

Originalfil