Plenum den 24 september 2004 kl 9.30

PLENUM den 24 september 2004 kl. 13.00.

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Raija-Liisa Eklöw, ltl Peter Grönlund, vtm Harriet Lindeman, ltl Johan Ehn, ltl Britt Lundberg och ltl Ragnar Erlandsson).

24 lagtingsledamöter närvarande.

Om ledighet från dagens plenum anhåller vtm Harriet Lindeman på grund av ÅHS-styrelsemöte, ltl Johan Ehn på grund av privata angelägenheter, ltl Raija-Liisa Eklöw på grund av privata angelägenheter och ltl Peter Grönlund på grund av annan orsak: resa. Beviljas.

 

 

Föredras för tredje behandling ärende nr 1:

 

Lagutskottets betänkande nr 26/2003-2004 angående godkännande av Cartagenaprotokollet om biosäkerhet till konventionen om biologisk mångfald, samt med förslag till lag om sättande i kraft av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i protokollet och lag om ändring av 48 kap. 1 § strafflagen. (RP 26/2003-2004).

 

Först tillåts allmän diskussion, därefter kan lagtinget antingen lämna sitt bifall till det i presidentens framställning ingående lagförslaget eller vägra ge sådant bifall. Diskussion. Ingen diskussion.

 

Lagförslaget föreläggs för lagtingets bifall. Lagtinget har i tredje behandling lämnat sitt bifall till lagens  ikraftträdande i landskapet Åland.

 

Föreläggs motiveringen för godkännande i enda behandling. Lagtinget har i enda behandling godkänt motiveringen.

 

Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Föredras för tredje behandling ärende nr 2:

 

Lagutskottets betänkande nr 27/2003-2004 angående godkännande av konventionen med stadga om Europaskolorna samt med förslag till lag om sättande i kraft av de bestämmelser i konventionen som hör till området för lagstiftningen. (RP 25/2003-2004).

 

Först tillåts allmän diskussion, därefter kan lagtinget antingen lämna sitt bifall till det i presidentens framställning ingående lagförslaget eller vägra ge sådant bifall. Diskussion. Ingen diskussion.

 

Lagförslaget föreläggs för lagtingets bifall. Lagtinget har i tredje behandling lämnat sitt bifall till lagens  ikraftträdande i landskapet Åland.

 

Föreläggs motiveringen för godkännande i enda behandling. Lagtinget har i enda behandling godkänt motiveringen.

 

Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Föredras för tredje behandling ärende nr 3:

 

Näringsutskottets betänkande nr 4/2003-2004 angående anpassning av landskapslagstiftningen med anledning av det nya sjöfartsstödet. (FR 15/2003-2004).

 

I tredje behandling har lagtinget att antingen anta lagförslaget sådant det godkänts vid andra behandlingen eller att förkasta detsamma. Först tillåts diskussion och därefter föreläggs lag­förslaget för antagande. Diskussion. Ingen diskussion.

 

Föreläggs lagförslaget för antagande i tredje behandling. Lag­tinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

 

Föreläggs lagförslagets motivering för godkännande i enda be­handling. Diskussion. Ingen diskussion. Motiveringen godkänd i enda behandling.

 

Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Föredras för tredje behandling ärende nr 4:

 

Näringsutskottets betänkande nr 5/2003-2004 angående ändring av landskapslagstiftningen med anledning av bolagsskattereformen. (FR 16/2003-2004).

 

I tredje behandling har lagtinget att antingen anta lagförslagen sådana de godkänts vid andra behandlingen eller att förkasta dem. Först tillåts diskussion och därefter föreläggs lag­förslagen för antagande i tredje behandling. Diskussion. Ingen diskussion.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av kommunalskattelagen för landskapet Åland för antagande i tredje behandling. Lag­tinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om upphävande av landskapslagen angående tillämpning vid kommunalbeskattningen av lagen om gottgörelse för bolagsskatt för antagande i tredje behandling. Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

 

Föreläggs lagförslagets motivering för godkännande i enda be­handling. Diskussion. Ingen diskussion. Motiveringen godkänd i enda behandling.

 

Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Föredras efter bordläggning ärende nr 5:

 

Landskapsregeringens meddelande angående Ålands turismstrategi 2003-2010. (M 5/2003-2004).

 

Ärendet är bordlagt den 22.9. Diskussionen fortsätter.

 

Ltl Lasse Wiklöf:

Fru talman!

Den mångfasetterade turistnäringen är som vi alla vet mycket viktig för Åland. Det är kanske den näring som vid sidan av sjöfarten omspänner de flesta sektorerna i landskapet och ger flertalet näringsgrenar ett visst mått av tilläggsomsättning. Det är många i vårt samhälle som drar nytta av den åländska besöksnäringen.

 

Om man bedömer turismen som viktig och som en naturlig avnämare till färj- och kryssningstrafiken, vilket den de facto är, så är det också viktigt att i utgångspunkterna för åtgärderna ta avstampen i marknaden, i marknadens struktur och önskemål, om man vill nå framgång; annars blir det säkert inget bra resultat trots goda föresatser.

 

Och vilket är då Ålands naturliga turistiska uppland? Var är det vi rekvirerar våra inresande? Ja, svaret på den frågan är, som vi alla vet, att våra huvudmarknader på den svenska sidan finns i Mälardalsområdet och på den finländska sidan noterar vi huvudmarknaderna på axeln Åbo-Helsingfors-Tammerfors. Dessa områden anses vara de regioner som i relation till satsat marknadsföringskapital ger det allra största utfallet. Så har det varit i många år och så synes det förbli för överskådlig framtid. Dessa områden är också i Finland respektive Sverige de folktätaste regionerna och relativt sett ligger de tämligen nära till.

 

Om vi utgår från dessa huvudmarknader, vad bör vi då särskilt ge akt på? Jo, en omständighet som enligt mitt förmenande är absolut central är att en mycket stor del av våra potentiella kunder på dessa marknader de facto redan besökt och upplevt Åland. Missminner jag mig inte finns det tidigare utredningar som visar att en mycket stor del av kundkretsen på dessa marknader besökt Åland mellan fyra och sex gånger. Väldigt många på dessa marknader har alltså redan upplevt det Åland har att erbjuda. Man har redan sett sjöfartsmuseet, Pommern, Kastelholm, Bomarsund, Ålands museum m.m. Man har också sightseeinghänseende åkt runt på Åland och bibringats den självstyrelsepolitiska, den historiska och även nutidsskildringen av vårt landskap av kompetenta guider.

 

Min fråga är då: Har det gjorts en djupgående marknadsanalys innan strategin för turistnäringen alls började diskuteras? Jag frågar det därför att det är inte vi själva och våra uppfattningar som är helt s.a.s. giltiga för dem som besöker oss, utan det är våra presumtiva kunders förväntningar och önskemål som är det centrala om man vill komma till Åland. Kan man då förvänta sig att samma besökare skall komma tillbaka för att få samma information och att de skall känna sig verkligt attraherade? Jag tror inte det. I det här avseendet går jag bara till mig själv. Jag åker sällan eller aldrig på en sightseeingtur eller besöker ett museum som jag själv redan upplevt när jag besöker något annat land. Och på det här området har samhället och speciellt Ålands landskapsstyrelse ett särskilt ansvar att höja intresset genom att medverka till att utveckla produkten. För att öka attraktionskraften inom dessa områden, där inte minst landskapsregeringen och samhället på många sätt har ett inflytande, krävs faktiskt marknadsanpassning och förnyelse. Inom våra museala verksamheter krävs det hela tiden en förnyelse. I stället för att ständigt exponera det som alla redan sett måste man hela tiden kontinuerligt anpassa sig genom att finna och föra fram nya exponeringar som kan attrahera gamla, men naturligtvis också ge nya besökare. Det man redan sett fyra-fem gånger har inte benägenheten att locka tidigare besökare, om det inte presenteras nya inslag.

 

Fru talman!

Många gånger tidigare har jag talat för evenemangsturism på Åland. Det är en verksamhet som bör omspänna, om det bara är möjligt, hela året. Det bör handla om evenemang med djup folklig förankring eller om projekt som i sin framtoning är speciella och har egen lyskraft utanför vårt eget landskap och det bör vara projekt, inte bara inom kulturens och idrottens olika skiftningar, utan på många andra områden. Problemet här är att det är mycket jobbigt för ideella krafter att starta upp sådana här evenemang. Samhället måste vara med i initialskedet och bistå med stöd eller förlustgarantier. Ofta är det just de ideella krafterna som skall prestera detta utbud och där finns sällan varken de ekonomiska musklerna eller hela den arbetskraftspotential som förväntas för att ett projekt skall utfalla väl. Inte minst resurser för kunnig projektledning är viktig. Utan att i detalj känna till alla tankegångar bakom den aviserade evenemangsfonden tror jag ändå att det kan vara ett riktigt drag.

 

 

 

Fru talman!

I det här sammanhanget gäller det också att de samhällsfinansierade anläggningarna som kan stå till buds även kan upplåtas för dessa infrastrukturella ändamål, som avsikten urpsrungligen varit och att inte triviala lokalpatriotiska syften får omöjliggöra också en sådan utveckling.

 

Beträffande den eventuella evenemangsfonden är det också viktigt att vi erinrar oss att den lokal sponsormarknaden är begränsad. Åland har inte så många storföretag som har sitt huvudkontor här och nästan alla evenemang vänder sig till våra fåtaliga storföretag för att få bistånd, och det säger sig självt att dessa bolag inte kan sponsorera alla. Dessutom är inte alla arrangörer heller kapabla att leverera den respons och goodwill företagen både kräver och förväntar sig. Om och när samhället går in och hjälper till på evenemangssidan borde man inte helt stirra sig blind på arrangörens ekonomiska utfall. Man måste i stället ha en mer omfattande totalsyn i vilken man väger in hela samhällsnyttan av ett projekt. Då måste man ha det specifika evenemangets totalnytta i fokus och se vad det genererar i sin helhet som input till landskapet och samhällsekonomin. I den bedömningen finns också ett skickligt och bra genomfört evenemangsgoodwill och marknadsvärde som inte är att ringakta när det gäller utom-ålänningars fokus på vårt turistlandskap. Men jag betonar att de turistorienterade evenemangen måste hålla hög kvalitet och genomföras på ett utmärkt sätt. Motsatsen motverkar Ålands ambitioner på turistområdet.

 

Fru talman!

Vid sidan av idrott, golf, hästsport, fiske, friluftsarrangemang, kulturaktiviteter, musik och teater och övrig konferensturism anser jag att man i arbetet med evenemang skall eftersträva inresandevolymer, men landskapsregeringen och beslutsfattare i den kommande evenemangsfonden skall också ha i minnet att det inte är förenat med några små utgifter att utanför Åland marknadsföra och skapa kännedom om ett projekt som skall genomföras i vårt landskap. Det är tvärtom mycket arbetsdrygt och kostnadskrävande.

 

Vad gäller kulturlivet skulle jag vilja föra fram bl.a. Litteraturdagarna, som inleddes mycket anspråkslöst men som genom hårt och envetet arbete med en hög kvalitetsstämpel har befäst sin position som ett evenemang med attraktionskraft utanför Åland. Det är ett exempel av många fler, men det är eftertagansvärt på många sätt. Förutom flera goda exempel inom kultur- och musiklivet upplever jag att det också skulle finnas utrymme för en körfestival, ett arrangemang som omgående kunde samla volymer. Alla vet hur oerhört många människor som engagerar sig i körsång och även i vårt samhälle vet vi hur djupt folkförankrat körsång är. Ett sådant evenemang behöver inte helelr vara beroende av årstid om vi ser till de infrastrukturella satsningarna som vi redan har gjort i olika anläggningar. Körsång är utomordentligt stort i Norden. Det är också folkmusiken, som har genuina traditioner i vårt landskap och enligt min mening kunde ha stor potential. Vi behöver inte gå in på de lyckade evenemang som redan har genomförts inom klassisk musik.

 

Fru talman!

När det gäller konferensturism, som också kan verka säsongförlängande, vet vi att huvuddelen av de grupper som väljer Åland som konferensmål i dag finns i storleksordningen 10-30 personer. Att förvänta sig något konferenseldorado i exempelvis Mariehamn bara för att vi nu skall genomföra en större konferensanläggning är inte helt säkert utan mycket stora marknadsföringsinsatser. Men det har sin betydelse. Enligt min mening räcker det dock inte med en kongresslokalinvestering om vi inte samtidigt klarar ut infrastrukturen på flygsidan. I fartygsväg fungerar infrastrukturen mer än väl. Turtätheten är stor och upplägget med att starta sin konferens ombord för att fortsätta iland, alltså på Åland och sedan på återresan avsluta konfererandet, kommer också framdeles att fungera, men tyvärr är en del av verkligheten också sådan att många betydelsefulla konferenser förutsätter även goda flygförbindelser.

 

En liten påminnelse om vår sårbarhet i det avseendet fick vi inte minst när Nordiska rådet besökte oss i tisdags och onsdags. Jag har själv tillsammans med andra varit en av tillskyndarna till att denna utskottskonferens kunde förläggas till Åland, liksom jag naturligtvis i alla andra sammanhang gör allt för att Åland skall vara destinationen för olika möten. Alla här i lagtinget på politikersidan är dock inte lika lyckliga över att sådana här arrangemang kommer till stånd. Men vi som jobbar i Nordiska rådet blev sannerligen medvetna om alla de svårigheter som möter när man ville få en konferens av större format till Åland. Flygförbindelserna räcker inte till. Och det är inte som många tror lätt att specialchartra plan för att klara sådana här åtaganden. Det är många problem som möter rent infrastrukturellt om krav på flyg föreligger för vissa deltagargrupper.

 

Jag skall inte bemöta den kritik jag inte har hört, men det har antytts mig att det har förts fram en del saker. Jag vill ändå till de fåtaliga på personalsidan, som hjälpte till att genomföra denna Nordiska rådsutskottskonferens, framföra ett stort och innerligt tack. De gjorde en otrolig prestation. Och jag kan försäkra er att det här var inget överdåd, det var bara välregisserat och faktum är: det utföll mycket väl. Jag har sällan eller aldrig hört så många goda ord om en konferens på Nordiska rådsnivå som den här. Det har hela Åland stor heder av och själv är jag mycket stolt över det. För övrigt var de också mycket nöjda med de övriga inslagen i själva konferensen.

 

Vad jag vill ha sagt är att flygets roll är mycket centralt om vi skall lyckas med även konferensturismen. Det förslår inte bara med nya konferenslokaler om man inte också får bra flygtrafik med bra tidtabeller till rimliga kostnader; annars förblir flyget ett kommunikationsmedel för endast stressade affärsresenärer men inte för konferensturism och definitivt inte för folkflertalet.

 

Landskapsregeringen tar upp flygförbindelserna i sitt meddelande. Jag hoppas verkligen att man skall bli framgångsrik. Nu återstår bara att se vad man kan prestera.

 

Landskapsregeringen tar också upp jaktturismen och sportfisket och antyder möjligheter till förändringar i lagstiftningen för att underlätta detta. Må så vara och det återstår att se vad man ämnar göra. Enligt mening är det ändå det viktigaste att sörja för att kunderna finns. Redan med befintliga regler kan många turisters, såväl jagande som fiskande, behov tillgodoses. Både jakt och sportfiske är säsongförlängande inslag inom åländsk turism. Ser vi till jaktturismen utifrån dagens förutsättningar är det väl närmast rådjursjakten som är den mest aktuella. Möjligen kan även höstjakt på enstaka arter av sjöfågel förekomma. I det sistnämnda fallet jagar ålänningarna själva mycket ringa jämfört med vad man jagar runt omkring oss. När det gäller rådjursjakten ser jag inga större lagliga hinder för gästjakt. Här är det i huvudsak upp till markägare och jaktlag att komma överens om hur gästjakten kan bedrivas och vilka volymer den skall handla om för just gästerna. Då naturligtvis inom de givna kvoter som landskapsregeringen beviljat. Den här jakten är också ett naturligt inslag om man vill utveckla gårdsturismen. Jägarna kunde här vara ett viktigt segment.

 

Men, fru talman, både vad gäller jakten och sportfisket, som är viktiga inslag, tror jag att man borde appellera till en ytterligare marknad förutom de två redan angivna. Här har vi Mellan-Europa, inte minst Nordtyskland, vars semesterperioder divergerar från våra; det är längre förskjutet fram mot hösten och det är ett naturligt incitament för att kunna få ytterligare turister för eftersäsong och försäsong.

 

Det är med tagg i hjärtat som jag återigen konstaterar att Åland inte har förmåga att tillvarata redan investerade stora marknadsföringspengar på kontinenten, trots att vi i dag är medlemmar i den Europeiska unionen. Det var många miljoner gamla mark som plöjdes ner i marknadsföring på kontinenten under den tid projektet Die Schären var verksam som marknadsförare av Stockholms, Ålands och Åbolands skärgårdar. När projektet var slutfört och miljonerna investerade för att göra regionen känd avbröts allting utan att vi egentligen fick ut någonting av konkret betydelse. Sådana resurser har inte Åland att man kan handla på det sättet, och det i en situation där resebyråkedjor med tusentals återförsäljare hade visat intresse att sälja Åland. Jag upprepar därför ett gammalt trauma: för den åländska för- och eftersäsongen vore det oerhört viktigt att även den mellan-europeiska marknaden, som naturligtvis är jättelik, kunde finnas med och att kontakter med resebyråer kunde etableras för att generera ett kundunderlag för bl.a. sportfiske och jaktturism. Jag tror också att den potentiella betalningsförmågan visavi jaktturism är vida större i de här kretsarna. Även i det här avseendet kunde försäljning av flygplansstolar inom ramen för charterflygningar vara intressant och detta särskilt eftersom bl.a. semesterperioderna som jag nämnde är lite annorlunda än hos oss.

 

Fru talman!

Väl inne på gårdsturism som förespeglas bli en binäring till jordbruket, vilket jag tror är en riktig utveckling, är jag däremot mera tveksam till om den av handelskammaren m.fl. intressegrupper lanserade idén om ytterligare fokusering på sprit- och brännvinstillverkning verkligen leder mot önskat mål. Så länge Tjudö vingård, och kanske någon till, har exklusiva rättigheter att producera vin och starksprit lanserade som Ålands enda lagliga hembrännare, har de inte bara legitimitet utan också en exklusivitet i besökarkretsen. Framgången och intresset för Tjudö vingård sammanhänger dock inte bara med vin- och spritproduktion. Det är i mycket stor utsträckning beroende av den och de personer som står i täten för den anläggningen. Det handlar här oerhört mycket om sättet på vilket man presenterar och framhåller anläggningen samt vilken servicenivå man kan hålla. Bongo Eriksson är en turistmänniska av klass.

 

Men blir idén verklighet som framskymtar om vin- och sprittillverkning på flertalet ställen där man praktiserar gårdsturism kommer naturligtvis Tjudö vingårds exklusivitet och säregenhet att försvinna och uppgå i det allmänna. Jag ställer mig också tvekande till om den här binäringen på många gårdar kan skapa den volym och lönsamhet som försvarar investeringarna i ett läge där gårdsturism skall fungera som binäring till lantbruket. Jag vill inte utan säkra underlag medverka till att styra in åländska bönder på en väg som redan för dem är tung att vandra.

 

I stället för fokusering på vin och sprit, som inte bara på Åland är ett bekymmer vad gäller användningen och som dessutom i våra grannländer utgör ett jätteproblem som är i tillväxt, skulle jag för min del försöka tona ner just den biten och i stället fokusera på att Åland vid sidan av det jag redan sagt kunde bli en mötesplats för hälsa och friskvård. Verkligheten är dessutom den att landskapsregering och lagting i betydande utsträckning redan satsat mycket stora pengar just på den genren. Då kunde vi bygga upp någonting som tidigare har kännetecknat vårt landskap. Jag tänker inte minst på sekelskiftesperioderna när Mariehamn och Åland var en mötesplats just kring hälsa, rekreation och friskvård, också bland celebriteterna i Petersburg.

 

För övrigt, fru talman, har jag ingenting att invända mot ökade insatser för turistisk kompetens och ökat servicemedvetande bland alla aktörer i den här branschen.

 

Vad gäller vakthållningen kring vår natur och särskilt vår vattenmiljö har jag inte så mycket att säga egentligen utöver det jag i olika sammanhang redan tidigare sagt, men jag vill bara betona det att vakthållningen kring vår miljö och rehabiliteringen av Östersjön är de allra viktigaste faktorerna för framtiden när det gäller att säkerställa landskapet Ålands tillväxtpotential, utvecklingsmöjligheter och sysselsättningsgrad. Det är också, menar jag, en grundförutsättning för sommarmånadernas familjeturism på sikt.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Det är intressant att se hur eniga vi är här i lagtinget när det gäller turismens betydelse och vad som bör göras. Det var ett intressant anförande som ltl Lasse Wiklöf hade och som jag i princip kan omfatta. Jag skulle vilja komplettera lite grann och dela in våra besökare i två grupper. Vi har den största gruppen som just behöver förnyelse, nya evenemang, nya saker att få uppleva för att de skall komma hit på nytt, men så har vi också en annan grupp som är trogna återbesökare. Där har vi exempelvis golfturisterna, turister som har kommit hit sedan mitten av åttiotalet en eller flera gånger per år. Det finns flera sådana; man kanske hittar ett smultronställe, en stuga och kommer tillbaka år efter år. Sportfisket är också en sådan och jag tror också att konferensen kan bli det om vi kan få ett fint konferenscentrum och bli en bra konferensort så kan det också bli någonting som man återkommer till. Därför är det väldigt viktigt att man satsar på den typen av aktiviteter, dvs. där man med en engångsinvestering kan få gästerna att återbesöka oss gång på gång bara vi sköter och servar dem.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Det var ett intressant och sakkunnigt anförande som ltl Lasse Wiklöf höll och speciellt intressant tyckte jag att förslaget om körfestival var samt den analys som ltl Lasse Wiklöf gjorde om gårdsturismen också exklusiviteten i vin- och sprittillverkning. Är det så att Åland skall ta över alkohollagstiftningen skall vi alla vara medvetna om att det innebär ökad byråkrati. Antagligen måste Åland skaffa ett eget alkohollaboratorium, och i dagsläget har vi en alkoholinspektör; med största sannolikhet måste vi anställa två-tre stycken till.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Brage Eklund:

Fru talman!

Det är så mycket kloka ord som har sagts härifrån talarstolen så jag börjar fundera om det finns så mycket mera att tillägga. Om jag plockar ihop de bästa bitarna av alltihop är väl det mesta sagt. Jag tänkte ändå försöka göra en analys av turismstrategin, ifrågasätta behovet och allt det där.

 

När det första förslaget till turismstrategi kom en gång i tiden och som senare blev fastställt var jag lite skeptisk till hela paketet därför att jag tyckte att det var mycket uppräknande av det som var allmänt känt sedan tidigare, så det var egentligen ingen nyhet egentligen utan sådant som år ut och år in har ältats att är problemet. Nyttan med turismstrategin är närmast att man får allt på ett papper och verifierar problemen gemensamt, så att man inte ena gången tar upp det enda problemet och andra gången till det andra, utan att man utifrån det kan titta på helheten.

 

Många har redan nämnt hur viktig turistnäringen är för Åland och för den åländska ekonomin. Jag brukar leka med tanken ibland att hur skulle hela Åland se ut om man inte en gång i tiden hade satsat på turistnäringen. Det är nästan så att man får gå tillbaka till fotografier på fyrtio- och femtiotalen och se på en nästan död landsbygd, en död stad och i övrigt ett dött Åland. Att sedan kunna mäta hela värdet av det insatta kapitalet och det penningflöde som kommer hit har nämnts i flera utredningar: det är väldigt svårt. Det kan vi nog hålla med om allihop. Vi vet att turistsatsningar och satsningar överhuvudtaget alltid fordrar stor kapitalinsats. Det har nämnts många gånger tidigare att intjäningsgraden av det satsade kapitalet alltid är bekymmersam, att få avkastning på kapitalet, det är inte så många som sist och slutligen enbart kan leva bara på turistnäringen. Därför har det oftast blivit en binäring till övriga näringar. Jag hade förmånen att träffa en mycket distingerad gentleman i gårkväll som har hållit på länge med turistnäringen och han sade, att nog är det konstigt att när jag byggde de första stugorna så redan första högsäsongen hade jag tjänat in hela stugan. Så lätt är det inte i dag; det är det som är problemet att en insats att bygga en uthyrningsstuga är väldigt stor om man inte har ett stort eget kapital. Därför vet vi att det är viktigt att det fungerar under högsäsongen: service, utbud, öppethållningstider, allt måste fungera. Blir vi sidsteppade under högsäsongen med sjunkande inresandesiffror är vi ganska illa ute. Därför är det med en viss undran jag noterar att vissa serviceanläggningar börjar stänga redan i mitten av augusti. Man kan förstå att lönsamheten sjunker, det är helt riktigt, och att inte viljan finns att hålla öppet, men när man pratar om en förlängning av säsongen måste man kanske bjuda till lite i slutändan och kanske inte räkna på varenda en arbetstimme. Det är klart att det är skillnad när du har en avlönad arbetskraft som direkt kostar än om du kan göra insatsen själv.

 

Vi vet att konkurrensen från omkringliggande stater, t.ex. Estland, har ökat intensivt. När man får indikationer därifrån vad det kostar att hyra en stuga och vad det kostar att gå ut och äta så är det faktiskt skrämmande om man tänker på vad det kostar när man går ut här. För t.ex. en barnfamilj har nästan halv reskassan gått. Därför var tanken som ltl Torbjörn Eliasson tog upp under senaste diskussion om att få restaurangmomsen sänkt väldigt intressant. Det som däremot sedan föll ut var att man skulle arbeta för att hela Finland skulle få ner restaurangmomsen. Jag är mera för att man skall arbeta för ett övertagande av skattebehörigheten så att man kan påverka det här själv. Jag vet inte riktigt var regeringspartierna står i den här frågan, så det skulle vara roligt att veta, om de kan informera om det, om det är regeringspartiernas enhetliga ståndpunkt. I vissa sammanhang har det alltid påtalats att man är villig att överta vissa skattebehörigheter för att förbättra för vissa näringar.

 

Så till investeringsviljan. Det har tidigare här talats om standardhöjningar av stugor och mycket är beroende på möjligheten att få lån och bidrag. Man kan också i det sammanhanget koppla ihop generationsväxlingen i framtiden. Allt det här är oftast beroende av stora insatser, stora kapitalbehov och jag hoppas att inriktningen från lagtinget blir sådan att investeringsviljan igen ökar vad gäller standardhöjningar av stugorna. Därför är det viktigt att tjänstemän och berörda som skall tjäna dem som söker är välvilligt inställda när man kommer med ansökningar och är informativa så att man inte upplever – som många har påpekat för mig – det som jobbigt när man kommer med ansökningar, att det är så mycket papper och det är så mycket formulär, så många ids inte bry sig om det, man anser det jobbigt. Så får det inte vara.

 

När det gäller samhällets investeringar nämns specifikt vissa saker: kk-huset, som redan har startats upp, golfbanan har nämnts, motionscentrum osv. Jag har inget direkt emot att samhället går in och hjälper till att satsa på projekt, men jag är inte någon vän av stora bidragsdelar till just samhällsprojekt; det måste finnas en självfinansiering i dem. Jag tyckte att ltl Fredrik Karlström kom med ett mycket bra initiativ när det gäller att skaffa kapital till fonderna. Jag tycker inte heller att man skall gå in specifikt och säga att det är i den här regionen man satsar; man skall vara öppen för andra, bra investeringar som kan dyka upp under tiden som har klara lösningar av finansieringen. Alla vet behovet av en golfbana och vi vet att det finns underlag, och det är kanske den säkraste satsningen. Jag har ingenting emot det som nämns i det här fallet, men man kan inte döma ut de andra projekten, att de andra har ingen chans, kom inte hit med några förslag, utan det är det här vi riktar in oss på! 

 

Vi vet, som ltl Lasse Wiklöf nämnde, att skall vi få någon effekt av satsningen på kk-huset är infrastrukturen det viktigaste; annars blir det en ploj av alltihop. Det exempel som han gav var precis sanningen i ett nötskal.

 

Det har nämnts om skyltning och möjligheten till egna skyltningar för vissa anläggningar uppåt landet. Jag är faktiskt positivt till dem. Däremot vill jag påtala den allmänna skyltningen från samhället, vägskyltar, vägkartor, i likhet med förslaget i min motion, borde verkställas. Det är inte fråga om några stora insatser. Jag har varit ute flera gånger i år där mina egna turister har frågat efter vägkartor och vägnamn, så det är inte något litet problem som vissa vill påstå – man följer en väg bara så till slut kommer man tillbaka igen och så tar man en ny! Man måste kunna serva med information; om vi vill vara ett informativt turistsamhälle måste det finnas information om sådana saker. Det är en av den enklaste och kanske billigaste informationen.

 

Det har nämnts i flera omgångar om alkohollagstiftningen och om övertagandet av den. Det skulle vara roligt att veta hur regeringen står i det är fallet. Jag har skrivit ner: ”När det gäller näringslivets uppvaktning om att ta över den på den s.k. B-listan upptagna alkohollagen uttalade sig landskapsregeringen vara mycket positiv till saken. Likadant vid senaste presskaffe. Däremot uttalade landskapsregeringen bekymmer om hur det skulle gå till då inget ärende ännu har överförts från B-listan till åländsk lagstiftning.” Man ansåg sig vara tvungen att få respons från något ministerium som åtog sig att föra frågan till regeringen och riksdagen. Alkohollagen finns på den s.k. B-listan, 29 § i självstyrelselagen, där det också stadgas: ”Inom rättsområden som nämns i 1 mom. kan med lagtingets samtycke lagstiftningsbehörighet helt eller till vissa delar överföras på landskapet genom lag.” Följaktligen bör man först konstatera att lagtingets samtycke föreligger. Om landskapsregeringens relationer till Finlands regering är sådana att man den vägen inte kan få ärendet förelagt riksdagen så finns det flera andra vägar att gå. Den ena är att man ber riksdagsmannen att genom motion framlägga förslaget i riksdagen; en annan är att lagtinget använder sin initiativrätt enligt 22 § självstyrelselagen att genom regeringens försorg förelägga riksdagen initiativet. Ytterligare en kan vara att be landshövdingen att vara budbärare till regeringen och riksdagen. Dessutom stadgas i 31 § i självstyrelselagen om riksmyndigheternas skyldighet att bistå landskapsmyndigheterna. Problemet att få frågan till riksdag och regering kan alltså inte vara svårt om viljan och initiativkraften finns.

 

Vi förväntar oss alltså att landskapsregeringen lägger ett förslag om att överta hela alkohollagen på lagtingets bord tills vi sammanträder den 1 november så att vi får utrett om lagtingets samtycke föreligger. Det borde inte vara något problem om landskapsregeringen enhälligt är för tanken. Om så mycket handlingskraft inte finns i landskapsregeringen är vi inom Ålands Framtid gärna behjälpliga med en hemställningsmotion. Men det tar lite längre tid i onödan och är lite mer krångligt, så vi hoppas på landskapsregeringens handlingskraft. Det är alltså dags att bevisa att man menar någonting med det man uttalar sig om och inte bara pratar.

 

Det har också talats om ett turistpass. Jag vet inte om jag har tolkat skrivningen rätt i meddelandet, att det bara skulle göras för skärgården. Jag har alltid varit emot att man delar upp Åland i fasta Åland och skärgård; jag tycker att vi har vatten runt om oss och fasta Åland är väl en lite större ö än det övriga. I det fall att det skall utarbetas ett turistpass tycker jag att man behöver tänka på hela Åland som en möjlighet. Jag tycker att tanken är bra och därför hoppas jag att man kan komma till ett resultat.

 

Jaktturismen nämndes av ltl Lasse Wiklöf och det påpekades att man skulle ändra i jaktlagstiftningen eller om det var i några andra regler för att skapa förutsättningar. Jag har sysslat lite med jaktturism och jag upplever inte några problem alls. Jag har väldigt fina tjänstemän på just den sidan som bistår med service, de faxar in en kopia av jaktkortet och de ordnar tillstånden, så det enda de behöver är förstås att betala. Det är förstås fritt för den som tar emot kunderna att ordna service. Problemet med jaktturismen är att få markägarna att inse möjligheterna att kunna tjäna lite extra slantar på sin mark. Där är det väl andra saker som behöver bearbetas och kanske inte via landskapsregeringen, ja, det är klart om de kan bistå via sina tjänstemän med information är det helt okej.

 

Ltl Carina Aaltonen nämnde förut att vi satsar bara på manligt som jaktturism och fisketurism, men det finns kvinnliga fiskare och det finns kvinnliga jägare  (Från salen, ltl Wiklöf: det är dom jag är utsatt för!) Det är faktiskt en stor dold grupp bland gästjägare som är kvinnliga sportfiskare och jägare, så möjligheten finns, det är bara att rikta sig till rätt målgrupp.

 

Jag hoppas att meddelandet kan vara fortlevande och att man tar upp det en gång i året; om det görs i den här debatten eller om det tas upp i ett annat forum får andra avgöra, men jag tycker att det är bra om man hela tiden kan hålla det levande och komma med nya idéer.

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Jag tycker att ltl Brage Eklunds resonemang var logiskt. Han pratade om öppethållningstiderna och vi är väl överens om att vi måste satsa på säsongförlängare. Självklart är högsäsongen otroligt viktig. Tappar man 2 procent på högsäsongen är det i princip omöjligt att få in det på lågsäsongen. Säsongförlängning kommer att innebära att vi måste höja service- och öppethållningstider. Jag tar igen upp Gotland, som jag besökte i måndags och tisdags och där satt vi faktiskt på en riktigt trevlig restaurang mellan klockan sju och nio på kvällen, ensamma. Jag frågade hur det här går. Då sade hovmästaren att vi har våra toppar och våra dalar, men vi måste hålla servicen. När det gäller skatter och moms står det i landskapsregeringens handlingsprogram att man är beredd att titta på ett övertagande av beskattningen och sådana saker, så det jag sade i förrgår var inte emot det. Det finns områden i Finland som också skulle vara betjänta av en lägre restaurangmoms; man kan i så fall jobba parallellt. Huvudsaken är att man kommer till ett resultat.

 

När det gäller kk-huset är vi helt överens om att infrastrukturen måste fungera och att det måste finnas ett fungerande flyg. Man pratar om hönan och ägget, vad som är hönan och vad som är ägget, men jag tror att vi måste ha både hönan och ägget samtidigt: satsa på flyget och konferensanläggningen. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Det är egentligen inte så mycket att tillägga för vi är ganska eniga. Det är endast i fråga om restaurangmomsen som vi har olika åsikt, där jag är mera för att man skulle jobba på ett övertagande av de skattebehörigheter som berör den delen, och kanske flera. Jag tror att det är lättare den vägen. Landskapsregeringen har egentligen gått in och lovat i samband med handlingsprogrammet och vid andra tillfällen att man skall jobba för övertagande av viss skattebehörighet. I det fallet tycker jag att man skulle hålla sig till det och inte svänga igen.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Vi får väl se vilket som är den snabbaste vägen. Jag tror att det jag säger kan gå fortare. Övertagande av beskattning fordrar stora utredningar. Det finns många konsekvenser. Det positiva skulle vara att vi kan bestämma själva, men det finns många andra konsekvenser som man måste utreda så att man vet innan kan göra det här. Sedan skall det också göras, och det måste göras tillsammans med riksmyndigheterna ,och det tror jag faktiskt att är en ganska lång process. Jag tror att man snabbare kan nå det gemensamt för hela landet i det här fallet.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Det ligger nog mycket sanning i det, men då är det viktigt att någon gång starta upp och inte bara prata. Det blir en ännu längre process om man aldrig påbörjar den utan fortfarande håller på och pratar om den. Det skulle vara roligt om man hade haft tid att gå tillbaka och titta när debatten om övertagande av viss skattebehörighet började – och ingenting har hänt ännu. Fortsätter man på det viset kommer aldrig någonting att hända heller.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

Ltl Brage Eklund hänvisar till en tidningsartikel där det skulle ha stått att ett initiativ om alkohollagstiftningen måste komma från något ministerium. Det är en feltolkning av någon av medierna. Jag har inte själv läst det. Faktum är att vi redan har initierat frågan i samband med statsministerns besök. Vi kommer att ta upp frågan på aftonskolan och i samband med kanslichefernas möte här på Åland. Dessutom kommer det att krävas en massa informellt jobb vid sidan om för att lyckas komma i mål med övertagandet från B-listan. När det gäller frågan om den indirekta beskattningen säger ltl Brage Eklund att vi pratar och vi gör ingenting, men faktum är att det inom förvaltningen och också politiskt pågår ett stort arbete för att bredda vägen för detta. Det är också en fråga som vi kommer att lyfta upp politiskt i samband med aftonskolan.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Det är roligt att höra att arbetet har påbörjats. Då är det bara att gratulera att man har startat upp motorn. Jag lyckönskar och hoppas att det går bra. Jag ställer mig väldigt positiv, om det är på det viset.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Även ltl Brage Eklund berör alkohollagstiftningen. Från liberalernas sida skulle det vara väldigt intressant att veta hur stort intresset är hos dem som tänker idka gårdsturism att starta upp vin- och sprittillverkning. Det gör man inte i en handvändning. Det krävs stora investeringar.  (Från salen: mäsk!) Ja, om man har mäsk förstås, men om man skall ha kvalitet på produkterna! Vad kostar det? Måste vi ha ett eget alkohollaboratorium? Hur många alkoholinspektörer skall vi ha? Ålands Framtid inleder ofta sina anföranden med att bekymra sig över Ålands överstora byråkrati och därför är det viktigt för liberalerna att veta hur många tjänster det skulle innebära och vad kostar det Åland?

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

När det gäller tjänsterna kan jag inte bidra med den informationen. Kanske regeringspartierna har större möjlighet att få fram den i så fall. Hela debatten om övertagande av alkohollagstiftningen och rädslan för att alla på Åland skulle bli alkoholister förstår jag inte riktigt. Jag tycker att det är en misstro gentemot den åländska befolkningen. Vi har haft taxfree, gud vet hur länge, och visst finns det problem, men det finns problem överallt med alkohol och sådana som missbrukar. Inte kommer vi från det problemet för att det skulle bli strängare regler, det finns alltid kryphål för den som är i behov av alkohol. Jag har ingen rädsla utan jag har tilltro till åländska myndigheter att de kan styra alkohollagstiftningen och –regler än vad finska myndigheter har. Det är något fel om finska staten skall reglera våra möjligheter att utveckla näringar. Angående utveckling av just sådana här näringar med bryggande av brännvin och kokerier, som man tror att skall poppa upp var som helst och varenda en skall börja sälja en flaska och gårdsbutiker – inte fungerar det på det viset! Ltl Lasse Wiklöf nämnde själv att det fordrar personer som kan det här om man skall utveckla en sådan här grej. Bongo är ett typexempel på sånt, men han har ju sjäv uttryckt sig att flera skulle starta upp. inte blir det någon konkurrens mellan inrättningarna i sådant fall och jag tror inte att det blir så många flera.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Nej, bästa ltl Brage Eklund, rädda är vi definitivt inte från liberalernas sida. Vi vill bara ha reda på fakta. Nog måste väl ltl Brage Eklund hålla med om att det är relevant att veta vad det innebär för kostnader för Åland om vi skulle överta hela alkohollagstiftningen. När det gäller frågan om bruk och missbruk av alkohol så berörde jag inte det i min replik, men det är också en mycket stor och allvarlig diskussion. Från liberalernas sida vill, som sagt, ha reda på fakta och vi vägrar göra svåra frågor enkla.

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Det är klart att man skall ha reda på fakta innan man övertar vissa behörigheter och lagstiftning. Men det kan väl inte vara någon större konst att få fram det! Däremot måste man se på vilka möjligheter det kan skapa. Vi vet att jordbruket står inför stora prövningar i framtiden. Vi vet vad det innebär för Åland när 1.000 hektar sockerbetor försvinner. Många måste söka nya nischer och möjligheter, så därför måste man vara öppen för möjligheterna, men för den skull tror jag inte att det blir fråga om missbruk och allt som det pratas om här.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Carina Aaltonen:

Fru talman!

Jag tänkte säga några ord om vikten av samarbete. I den här populärutgåvan av turismstrategin, som innehåller många fina bilder, finns också en rad exempel på utvecklingsbara helheter. Där tas fyra exempel upp: Kastelholmsområdet, sjökvarteret, Eckeröområdet och skördefesten. Just när det gäller skördefesten är det ett fint initiativ att skapa aktiviteter utanför säsong. Här skapas liv och rörelse, oväntade möten och intressanta besöksmål får presentera sig. Här finns onekligen möjlighet att växa och bli ännu bättre till kommande år. Det är en fin satsning som dock lämnar lite besk eftersmak. Varför utesluta konsthantverkkollektivet Salt ur programmet för att de ligger inom stadens gränser? Om man arrangerar en stor aktivitet med i stort sett bara samhällets pengar kan man väl inte lämna åtta små företagare på sidan om för att de verkar innanför stadens gränser? Ett flertal av dessa hantverkare och företagare är dessutom bosatta på landsbygden. Det tycker jag är både inskränkt och småaktigt. I stället borde skördefestarrangörerna, förutom att bjuda in Salt, också bjuda med sjökvarteret för att få till stånd en skärgårdsmarknad under lördagen. På så sätt får man ett ännu större evenemang som på sikt kan bli lika känt och populärt som motsvarande helg på Öland, dit alltså folk fullkomligt vallfärdar. Samarbete ger resultat, i synnerhet om man vill attrahera nya målgrupper och besökare utanför högsäsong. Utanför högsäsong är det också desto svårare att få turister att bli motiverade att komma hit. Därför tycker jag att man borde inkludera i stället för att utesluta.

 

Jag vill även be er fästa uppmärksamhet på ett ganska långt stycke i meddelandet på sidan 8 under rubriken ”Infrastruktur”. Att landskapsregeringen nu skall ta fram en tillgänglighetsguide för personer med funktionshinder är mycket positivt. Syftet är att beskriva de offentliga byggnader, sevärdheter, restauranger och hotell som är anpassade för rörelse- och funktionshindrade. Jag hoppas att den här guiden kommer snabbt och snart. Den behövs.

 

Ltl Brage Eklund informerade om att det finns en stor andel kunniga kvinnliga fiskare och jägare som besöker Åland. Låt mig då tillägga att det finns många, många män som är intresserade av konst, design, hantverk och keramik. Jag hävdar dock fortfarande att det behövs ett könsperspektiv och att det bör finnas med i marknadsföringen av Åland så att vi inte, mot förmodan, utesluter någon intressegrupp.

 

Till slut hoppas jag att meddelandet remitteras till näringsutskottet. Utskottet har fått många goda infallsvinklar under vinterns miniseminarier på hur den åländska turismen kan utvecklas. Näringsutskottet hörde då olika representanter för näringslivet, men vi har t.ex. inte hört mindre företagare inom turistbranschen och det kunde vara intressant att höra vad representanter från just skärgård och landsbygd har att säga om strategin.

 

 

 

 

Ltl Kalle Alm:

Fru talman!

För det första vill jag tacka ltl Lasse Wiklöf för ett mycket väl genomtänkt anförande och jag står till hundra procent bakom det.

 

Ålands turismtragedi, inte tragedi, men –strategi 2003-2010 är ett välgjort arbete. De personer som har arbetat med projektet skall ha ett stort beröm.

 

Fru talman!

Jag har några kommentarer till skrivningen som jag här skall tala lite mera om.

 

Vad är det viktigaste som vi måste göra? Vi har naturligtvis vår miljö som är viktig både för oss ålänningar och för turisterna. Den måste skyddas för ingen av oss här på Åland kan arbeta nog för att bibehålla miljön nu och för kommande generationer. En viktig sak är också kk-huset som måste förverkligas. Det har dragits tillräckligt i långbänk nu. Detta kk-hus skall naturligtvis byggas med betoning på kongress, men även kulturen skall ha rum där. Jag anser att om vi skall få hit turister under lågsäsong så måste vi ha ett fungerande kk-hus.

 

Fru talman!

Så har vi prisbilden på Åland, dvs. mat, logi och drycker. När Finland sänkte med ca 40 procent på vissa drycker så förväntade vi oss här på Åland att det även skulle märkas på restaurangerna, men icke. Sänkningen blev endast marginell, som vi alla känner till. Hela prisbilden på Åland för logi och mat är alldeles för hög för en stor del av de turister som besöker Åland.

 

Fru talman!

Vi måste alla här på Åland, speciellt de som arbetar inom turistbranschen, ändra attityd. Vi kan inte se turisterna som en belastning utan det är en stor tillgång för oss alla.

 

Fru talman!

Vi måste även ta över beskattningen så att vi själva kan bestämma var vi kan sänka vår prisbild för att locka hit mera turister. Jag tror att vi ålänningar är vuxna nog för att sköta vår egen ekonomi här på Åland.

 

Flygtrafiken tycks stötas hit och dit, vilket jag förstår att för gemene man och kvinna är en viktig sak. För tillfället är en utredning på gång. Man kan fråga sig till vilken nytta, men framtiden får utvisa det sedan jag har hört från min partibroder att banan skall kortas med ca 500 meter. Det är de facto fel uppgifter; det rör sig om ca 100 meter enligt den information som jag har fått. Flygfältet är för tillfället för plan med en storlek upp till Boeing 757 som tar 230 passagerare. Som exempel kan jag säga att man kan flyga från Mariehamn med ett fullastat Boeing 757 direkt Mariehamn – Kanarieöarna.

 

Till sist vill jag än en gång tacka de personer som har tagit fram vad som är viktigt för Åland inom turistnäringen.

 

Ltl Danne Sundman:

Fru talman!

Jag vill haka på debatten om utveckling av självstyrelsen. Det är inte den frågan vi behandlar nu, men mot bakgrund av det som jag avslutade mitt anförande med i onsdags som handlade om vilka roller vi som politiker har och vilka roller turistbranschen har, så är det så att man kanske kan tro som åhörare att det är hundra procent turistföretagare här. Det råkar sig så att det är några här som har erfarenhet av turistbranschen; eftersom det är en ganska stor bransch är det ganska naturligt. Det är ändå så att vår roll som politiker när vi är här iklädda den kostymen är att verka för att branschen har goda förutsättningar att utvecklas. Om det sedan råkar sig så att några av oss också på ledig tid jobbar aktivt inom turismen är det inte det som är det huvudsakliga när vi är politiker.

 

Hur utvecklar vi då förutsättningarna för att turismen skall kunna utvecklas? Jo, genom att skapa regelverk, vara smidiga och hjälpa till där vi kan inom vårt skrå s.a.s. Då är just övertagandet av alkohollagstiftningen så att i det konkreta exemplet Tjudö vingård får sälja sina brygder direkt till sina besökare en viktig möjlighet. Det skulle kanske också kunna leda till att andra liknande verksamheter uppstår. Vi ser av en enda verksamhet vilka fantastiska ringeffekter det har blivit. Det gör också Åland känt om man har en sådan här verksamhet. Kommer det en, två eller tre till, så betyder det otroligt mycket.

 

Även om jag kan dela farhågorna om ett ökat alkoholmissbruk tror jag inte att folk sätter sig ner och börjar missbruka Ålvados för 100 euro flaskan, utan det är nog andra åtgärder som skall till för att minska det. Tvärtom skulle det vara mycket värdefullt om man kunde få med sig hem en flaska Ålvados när man besöker Tjudö vingård.

 

Om man utvecklar självstyrelsen, tar över nya behörighetsområden, så ställdes frågan här vad det innebär, vad det kostar och hur många tjänstemän måste vi? Visst, det är berättigat att ifrågasätta det och det måste vi veta för då måste vi annonsera efter tjänstemän, om man skall utöka antalet byråkrater med anledning av nya behörigheten. Då är det inte så att det nödvändigtvis behöver tas ur vår egen fick utan då finns det en mekanism i självstyrelselagen, fru talman och det var därför jag begärde ordet, i 47 § som jag ber att få citera:

 

” 47 §. Avräkningsgrunden och ändring av den.

Avräkningsgrunden är 0,45 procent.

 

Om grunderna för statsbokslutet genomgår ändringar som väsentligt inverkar på avräkningsbeloppets storlek, skall avräkningsgrunden ändras.

 

Avräkningsgrunden skall höjas,

 

1) om landskapets utgifter har ökat genom att landskapet övertar förvaltningsuppgifter som ankommer på riket eller, efter överenskommelse med riket, genom att landskapet svarar för verksamhet som helt eller till betydande del tjänar riksintressen,

 

2) om uppnående av självstyrelsens syften orsakar väsentligt ökade kostnader” osv. osv.

 

Genom att justera klumpsumman finns det en möjlighet att justera det här; det finns saker som skulle motivera en justering av klumpsumman, så länge vi nu har den kvar.

 

Det är alltså en viktig sak att påpeka att vi kan skaffa verktygen för att göra möjligheterna större för turistnäringen och det behöver inte nödvändigtvis kosta oss utan det skall klumpsumman kunna justeras till att täcka.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

Ltl Danne Sundman tar upp frågan om övertagande av alkohollagstiftningen, som också har diskuterats tidigare här i dag. Jag tycker för min personliga del, och många med mig håller med om det, att det är lite tunna argument att utveckla självstyrelsen genom att överta alkohollagstiftningen. Det är ett argument som kan få ödesdigra konsekvenser och det betyder inte mycket för vår självstyrelse. Man gör det naturligtvis för att göra det lättare för folk att komma över alkohol samt att producera alkohol. Det har också i olika sammanhang framkommit, och det antyddes också här, att alla kan hålla reda på sin konsumtion. Jag kommer alltid att betona att all internationell alkoholforskning, alla undersökningar, säger klart och tydligt att ökad tillgänglighet och lägre kostnader innebär ökad alkoholkonsumtion. Det är bara så.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman!

I mitt tidigare anförande sade jag också att det är viktigt att vi pratar om hur vi skapar välfärden och inte bara fördelar den. Det här är en diskussion om hur man med självstyrelsens hjälp kan skapa ytterligare välfärd, inkomster hos företag som leder till skatteintäkter. Det är utgångspunkten i min diskussion. Om det sedan skapar sociala problem måste det vara bättre om vi har makten över det än att man har makten över det i Helsingfors, så att vi kan reda upp situationen. Jag har inte samma misstro mot åländska tjänstemän och mot den åländska offentliga sektorn som socialdemokraterna har, att det är bättre om Helsingfors har makten över oss än att vi själva har den. Det vill jag tydligt framhålla. Jag kan sätta huvudet i pant på att en försäljning av Ålvados på Tjudö vingår inte ökar alkoholmissbruket. Sedan kan man säkert diskutera om man skulle släppa alkoholförsäljningen mera fri i butiker osv., då kanske det måste vara noggranna kontrollsystem för att det inte skall leda till att de s.k. proffsdrickarna går över från mellanöl till starkare drycker. Det är en separat diskussion och nu pratar vi om turismen.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

Vi utgår från de samhällskostnader det skulle innebära om vi får en liberalare alkohollagstiftning.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman!

Återigen vill jag framhålla att samhällskostnaderna i det här konkreta fallet måste nog vara nettopositiva. ??

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Det var intressant med 47 § i självstyrelselagen, som ltl Danne Sundman hänvisade till. Det finns en tanke bakom övertagandet av alkohollagstiftningen. Orsaken till det är att en del ålänningar tror det skulle ha positiva ekonomiska effekter för Åland och synergieffekter, så jag tror inte att det argumentet skulle hålla om vi kalkylerar med ekonomiska vinster för landskapet Åland och samtidigt vill höja klumpsumman. Jag vet inte, utan jag bara spekulerar. Jag vill inte vara någon sur bakåtsträvare, så jag ser fram emot att landskapsregeringen lägger fram en komplett faktaspäckad utredning om hela problematiken.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman!

I stort är ltl Katrin Sjögren och jag helt överens. Jag tror nog att man har förståelse från rikets sida, att om man har systemet med klumpsumma måste den också kunna vara rörlig. Klumpsumman kan också sänkas om vi skulle ge ifrån oss behörighet, vilket också framgår i slutet av 47 §. Tar vi över kompetens från B-listan, så visst har man förståelse för att klumpsumman skall justeras. Annars måste vi i rask takt frångå klumpsummesystemet, för då fungerar det inte. Det är klart att man säkert kan ta fram mera fakta här.

 

 

 

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Ltl Danne Sundman och jag är säkert eniga om att vi vill ha fakta på bordet innan vi tar beslut. Jag tror att det finns en viss divergering i våra åsikter om klumpsumman och självstyrelsepolitik.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Camilla Gunell:

Fru talman!

Jag skulle vilja börja med att tacka för meddelandet och också för den debatt som har hållits här. Jag tycker det är mycket kloka synpunkter som har framförts och jag tycker att lagtinget här på bred front har gett landskapsregeringen mycket god vägkost att gå vidare i det här ärendet.

 

Jag vill också tacka ltl Kalle Alm för en bra felsägning med ”turismtragedin”, för det är det som det kan bli om vi inte vidtar åtgärder, speciellt när det gäller en punkt i programmet som jag tycker att kanske är den viktigaste, nämligen en förbättrad vattenmiljö. Det är och förblir vårt viktigaste kapital när det gäller en fortsatt turism, speciellt under sommarsäsongen. Det räcker med ett par somrar med allvarlig algblomning, med badförbud vid alla stränder, med illaluktande vikar, så förlorar Åland gäster i gästhamnarna, som är viktiga för skärgården, för stugturismen, för fisketurismen, för de sommarålänningar som reser hem för att vara vid sina stugor och också för ålänningarna själva som söker vila och rekreation vid sina stugtomter.

 

Jag tror att det finns en bred enighet om att det här måste åtgärdas. Frågan är hur och hur snabbt. Jag tycker att i miljödebatterna så går man lite som katten kring het gröt. Alla vet vad som krävs, men det är väldigt få som vågar säga det rent ut, att fiskodlingarna, med den mängd fosfor och kväve som vi politiker tillåter att de släpper ut i dag, det måste upphöra.

 

Landskapsregeringen hänvisar till åtgärder som man presenterar i vattenvårdsprogrammet. Jag har tittat på den remissversion som finns på nätet av vattenvårdsprogrammet och tyvärr ger det inte mig några större förhoppningar om att det skall bli några stora förbättringar, i alla fall inte tillräckligt bra och inte tillräckligt snabbt.

 

Nu kanske vi inte skall ha en miljödebatt i dag, men eftersom vattenmiljön är elementär för turismen, så kan man heller inte kringgå det. Det kan bli en turismtragedi. Det här kanske är en bild som skrämmer lite, men jag skulle vilja säga så här: vill vi att Östersjön tillfrisknar, så måste vi beslutsfattare agera kirurg och operera bort de metastaser som fiskodlingarna utgör.

 

Om talmannen tillåter att jag blir lite personlig, så vill jag påpeka, att jag är inte en stadsbo som kan stå och säga det här för att jag själv inte har haft någon beröring med fiskodlingar, utan tvärtom, jag har själv växt upp i en fiskodlingsmiljö och jag vet vad en sådan här åtgärd skulle innebära för dem som lever på näringen och för deras hemkommuners ekonomi. Men fiskodling är inte försvarbart i dess nuvarande form och det är inte fiskodlarnas fel. De försöker leva i skärgården, det är inte olagligt att odla fisk i kassar, trots den stora miljöbelastning det innebär. Det är lagstiftarnas fel. Det är vi som bär ett stort ansvar varje dag för all den näringstillförsel som vi tillåter att släpps ut. Därför ber jag att landskapsregeringen ser över vattenvårdsprogrammet en gång till innan det kommer till lagtinget och skärper till när det gäller både åtgärder och tidtabellen för fiskodlingarna. Vi har som beslutsfattare instrumentet att förändra i vår hand och jag tycker att vi måste ta vårt ansvar. Många av våra väljare, många människor ute i samhället, opinionen, är stark och de misströstar när det gäller landskapsregeringens åtgärder för förbättringar av havsmiljön och speciellt ligger deras ögon på fiskodlingen.

 

Nordiska rådet hade också en miljödebatt här i veckan och där var också synpunkterna ganska entydiga: havet är ingen sophink, det kan inte svälja hur mycket som helst. Vi fick också höra att om alla runt Östersjön skulle tillföra lika mycket, om talmannen ursäktar, skit som ålänningarna, så skulle vi ha en ekologisk katastrof – en turismtragedi.

 

Bästa landskapsregering! När ni går vidare med turism och utvecklandet av den, så gör det hand i hand med vattenvårdsprogrammet. Det måste komma någonting lite mera skärpt än det som ligger som remissversion i dag.

 

Landskapregeringsledamoten Gun-Mari Lindholm:

Fru talman!

En god vattenvård är en förutsättning. Det är egentligen inte ens att gå hand i hand, utan det borde vara så att turismstrategin är en följd av en god vattenvård. Vi har försökt under den tid vi har suttit i regeringen, genom att ge stöd till en samling av avloppslösningarna in från norra Åland via Lotsbroverket, genom att komma med en förordning om avloppslösningar med en strängering av utsläppsrätten inom den verksamheten. Det som ltl Camilla Gunell tar upp vad gäller vattenvårdsprogrammet är en remissrunda som fanns före den här regeringens tillkomst. Det kommer hoppelunda att komma ett miljöhandlingsprogram – vår intention är i alla fall att det skall finnas i november här i salen – där vattenvården är en stor del. Hittills finns det ingen politisk bearbetning av förslaget vad gäller vattenvårdssidan som den tidigare landskapsstyrelsen har jobbat fram. Utan att gå händelserna i förväg kan jag säga att de utsläppsrätter som finns i tjänstemannaförslaget kommer, åtminstone på förslag från regeringen, att strängeras. Detta är för att – hoppas vi – hjälpa till att möjliggöra en bra turism på Åland också i framtiden, för det är en förutsättning, precis som sades, att vi har en god vattenmiljö.

 

Ltl Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Det stämmer att den här remissversionen är den förra landskapsstyrelsens arbete och jag får väl sätta mitt hopp till den nya landskapsregeringen att man verkligen tar i de här frågorna. En annan punkt som vi också hörde på miljöseminariet i samband med Nordiska rådets möte var att om samhället satsar på vattenrening i form av de miljoner man lägger i Lotsbroverket är det egentligen en onödig satsning, om man tillåter fiskodlingen att pågå i dess nuvarande form. Jag får tacka ledamoten Gun-Mari Lindholm och hoppas att det kommer att synas att det nu är en ny landskapsregering som sitter.

 

Landskapregeringsledamoten Gun-Mari Lindholm, replik:

Fru talman!

Jag tackar för det förtroendet och jag hoppas att inte socialdemokraterna i den här viktiga frågan skall bli missnöjda. Jag tror att vi har samma intentioner. Det tror jag faktiskt att alla ålänningar har. Det är väl bara det att det är fråga om tid. Det här gör man inte i en handvändning, även om vi skulle sätta fullständigt stopp för alla utsläpp i dag, så skulle vi inte se det, inte i morgon och inte nästa år. Vi skulle kanske se det om 20 år. Men med det menar jag inte att vi inte skall göra någonting, utan vi skall visa att vi har mod att ändra på det här så att vi en dag får se att det har blivit en ändring.

 

Ltl Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Jag skall inte förlänga debatten desto mera, men om ledamoten Gun-Mari Lindholm ser till att socialdemokraterna är nöjda i den här frågan så har hon gjort ett storartat arbete. Vi kommer att fortsätta att kräva rätt mycket när det gäller vattenmiljön.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman!

Det var en mycket intressant liknelse att vi skall ses som kirurger som opererar på samhällskroppen. Det kittlar genast min fantasi. Jag kanske återkommer till den jämförelsen. Däremot ser inte jag fiskodlarna och fiskodlingen som en sjuk del av samhällskroppen. Jag ser utsläppen från fiskodlingen som en sjuk del. Då måste man inte skära bort den delen utan man kan medicinera den och reparera den så att den kan bli en del av den friska människokroppen såtillvida att man kan införa ny teknik i fiskodlingen så att fiskodlingen kan finnas kvar och t.o.m. kanske utvecklas men utsläppen kan drastiskt minska. Det är det som är det viktiga. Det skall sägas här att det finns en medelväg som det forskas mycket kring och det finns försöksodlingar i bruk osv. Det skulle vara lätt för oss att skära bort den här delen bara och inte bry oss mera, om det hade en liten betydelse för samhället, men det har väldigt stor ekonomisk betydelse för skärgården och drabbar också turistnäringen den vägen, för då har man inte råd att satsa pengar i turistnäringen. Jag vill alltså säga att jag håller helt med om att utsläppen inte kan försvaras från odlingen i dag, men det finns en medelväg att införa ny teknik och fortsätta att odla fisk i skärgården.

 

Ltl Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

 Jag vet inte riktigt vad jag skall säga här, men jag tror inte längre på den successiva utvecklingen från nuvarande form till den form som innebär odling i slutna kassar. Jag tror att det måste bli en paus däremellan. Man måste på något sätt bryta den utsläppsrätt som finns i dag. Ltl Danne Sundman har rätt i att det inte är odlingsformen som näring som är tokig, utan den innebar en väldigt god trendvändning för skärgårdskommunerna på åttio- och nittiotalet, men när man började se medaljens baksida måste man börja vidta åtgärder. Jag vet inte om medelvägen faktiskt är den rätta att gå. Jag tror vi måste ifrågasätta om det går att successivt utveckla eller om vi måste stoppa nu och sedan utveckla nytt. Men det kan man ännu diskutera.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman!

Jag tror att det finns en medelväg. Det är så med fiskodlingen att det är ett ytterst känsligt ämne och det är en väldigt svartvit debatt. Det är ändå konstruktivt och strongt av ltl Camilla Gunell att diskutera det på det här viset som varande skärgårdsbo. Det är ofta så att beroende på var man kommer från skall man ha en uppfattning som man inte kan jämka på. Detta gör att det blir en jättedjup klyfta mellan förespråkarna, odlarna, och deras försvarare och sedan de andra som inte har nytta av fiskodlingen, men jag tycker att man borde överbrygga klyftan och sätta sig ner och diskutera och säga, att det går inte att odla fisk som man odlar i dag, för det drabbar vattenmiljön, som drabbar turismen bl.a. Skall man fortsätta måste man införa ny teknik och då skall man dra ner utsläppsrätterna avsevärt och ge möjlighet åtminstone, för det är sist och slutligen odlarna som skall avgöra den ekonomiska realiteten att fortsätta att odla med ny teknik. Där är också samhällets roll att komma emot med miljöstöd, att stöda en utveckling av branschen, som vi gör inom jordbruket t.ex. Det är i alla fall fräscht att vi kan diskutera med en konstruktiv ton.

 

Ltl Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Ltl Danne Sundman har rätt: det är strongt av mig att ta upp den här frågan! Jag skall i kväll åka ut till skärgården och jag träffar de människor som jobbar på fiskodlingarna, jag får se dem i ögonen och ändå stå för min åsikt, men jag har tänkt på det här väldigt mycket och det här är min absoluta åsikt. Givetvis är diskussionen ett sätt att gå vidare, men jag tror också att det instrument som vi har och som ingen annan har är lagstiftningsinstrumentet och det är vi tyvärr tvungna att använda.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

När det gäller turismstrategin är det naturligtvis viktigt med en god vattenmiljö, och det tror jag vi alla är väldigt överens om, men jag tycker att det är viktigt att komma ihåg att under de senaste tio åren har vattenmiljön i Östersjön faktiskt förbättrats. Vattenmiljön i våra inre vikar är bevisligen förbättrad i år och jag tycker att det är fel att man går ut med vilseledande argument när man framställer fiskodlingen som enda förorenaren. Jag tycker också det är fel när man försöker garantera att tar vi bara bort fiskodlingarna så slipper vi algblomningarna och så kommer turisterna strömmande – inte är det ju så! Inte minskar algblomningen om vi tar bort alla våra fiskodlingar. Vi måste komma ihåg att det är så många andra faktorer som inverkar. Samtidigt vill jag ändå säga att visst vill vi alla miljöanpassa alla våra verksamheter, men så länge vi bevisligen har biltrafiken eller trafiken överhuvudtaget som den allra största förorenaren så är det lite fel. Jag säger igen, att jag tycker att det är ansvarslöst att gå ut med vilseledande argument och garantera: ta bort fiskodlingarna så har vi ingen algblomning. Det är ett helt felaktigt påstående. Med det säger jag inte att jag inte vill att vi skall förbättra vattenmiljön, det tror jag att vi alla vill.

 

Ltl Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

När det gäller fel eller vem som har fel i den här frågan så tror jag mer på forskarnas siffror och resultat än vad jag tyvärr tror i det här fallet på ltl Gun Carlson. Tillståndet i Östersjön blir inte bättre, det blir bara sämre. Jag har inte sagt att fiskodlingen är den enda som bidrar till föroreningen. I socialdemokraterna har vi en stor kunskap om vad det är som gör att havet ser ut som det gör i dag, och jag vet mycket väl att det inte är bara fiskodlingarna, men det här resonemanget och den här attityden som ltl Gun Carlson kommer med möter vi varje gång vi försöker komma till någon slags åtgärder. Jag tycker den är livsfarlig för vi kommer inte vidare. Det är klart att man kan säga att det alltid finns, i alla fall, någonting annat som man kan sätta sin koncentration på, men nu är det det här som jag har tagit upp och jag tycker att det är viktigt och det har också en stor symbolisk funktion för ålänningarna att man ser att någonting konkret faktiskt händer när det gäller vattenförbättringsåtgärder.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Under mina år som miljöansvarig hade jag anledning att lära mig mycket om miljön och om Östersjön och därför anser jag att jag också behärskar en stor del av det här. Därför vågar jag också säga att det finns många forskare som anser att just den här specifika delen av Östersjöns förorening inte är så stor som vi vill framställa den på Åland. Naturligtvis har den betydelse på Åland för alla enskilda besökare, alla sommarstugeägare som vistas i vissa specifika vikar, men att framställa som om tar vi bara bort fiskodlingarna har vi ingen algblomning mera – ltl Camilla Gunell uttryckte sig ungefär så – det anser jag att är både vilseledande och ansvarslöst.

 

Ltl Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Om man då vänder på steken och säger att vi skall fortsätta med det här. Skall vi fortsätta att satsa på fiskodling i nuvarande form, skall vi också uppmana våra nya EU-medborgare, Polen, Estland osv., att de också börjar med fiskodling? Det är ohållbart att ålänningarna står för en så stor andel nedsmutsning av Östersjön som vi gör i dag. Det är inte heller bra för vår turismprofil. Jag tycker vi är tvungna att försöka ändra på den här saken. Jag tycker vi kan börja med fiskodlingarna, sedan kan vi återkomma till miljön, sedan krävs det samarbete, både på nordisk nivå, på europeisk nivå, på internationell nivå. Vi vet att listan med åtgärder kan göras hur lång som helst, men det här är för Ålands del en viktig fråga.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

Ltl Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

Miljöarbetet har för mig som lagtingsledamot varit av yttersta vikt. Därför måste jag säga att jag håller med ltl Camilla Gunell i hennes tal att vattnet runt omkring oss är livsviktigt. Vi måste alla vara med och hjälpa till för att få vattnet rent, inte bara för turismen utan också för oss själva och våra barn och barnbarn. Det har gjorts ganska mycket på senaste tid och landskapsregeringen fortsätter, man har tagit beslut om enskilda avlopp, beslut om att stöda avloppsöverföringen till Mariehamns reningsverk och jag har förstått att Mariehamns reningsverk också kommer att medverka i det. Man har också funderat på att ta avloppsvatten från södra Åland och det här är en del av det stora jobbet för att få ett renare vatten. Man har också i energifrågan försökt få miljövänlig energi genom vindkraft osv. Jag håller faktiskt med att nu är det nog så att det är fiskodlarnas tur att skära ner på sitt utsläpp. Ny teknik kan till en viss del förbättra det, men vi vet att med slutna kassar, som man pratar om, kan man inte uppnå kväverening. Då måste man ändra de fysikaliska lagarna, och det tror jag inte lagtinget klarar av.

 

Ltl Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Tack ltl Runar Karlsson för stödet! Jag hoppas att du får en stor påverkan i det fortsatta miljöarbetet. Tack för det!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Vtm Harriet Lindeman:

Fru talman!

Mycket klokt har sagts och det visar sig nog att det här är en fråga som engagerar alla i salen och vi vill någonting med turismen, men det hjälper inte bara att vilja utan det måste hända någonting på riktigt också. Med risk för att jag nu tar upp saker som har varit uppe på förmiddagen eftersom jag inte har haft möjlighet att delta hela tiden skall jag ändå lyfta fram några saker som jag saknar.

 

När jag ut här senaste gång när vi började med debatten träffade jag vår man i Stockholm Gunnar Westerholm. Han hade suttit här och lyssnat och han sade, att en sak saknar jag i debatten och det är att ingen lyfter fram att Åland inte syns i Stockholm i dag.  (Från salen: inte i Finland heller) Nu passar jag på att lyfta fram det. Utifrån hans perspektiv och vad han ser i Stockholm är det rederierna som har sina kontor, men det är nästan allt. De ringer ibland till mig, sade han och jag skickar någon broschyr, men det är inte på något sätt professionellt och på det sätt det borde vara. Han har säkert rätt i det. Stockholm är ett otroligt uppsamlingsområde och vi kanske tror att hela Stockholm känner Åland för att det ligger så nära, men nog finns det säkert luckor bland stockholmarna när det gäller kunskapen om Åland som vi behöver rätta till. Jag vill bara poängtera det som han sade och han har varit många år i Stockholm och är engagerad i frågorna, så jag tror att hans åsikter är ganska trovärdiga. Det kanske var dumt, kan man konstatera i dag, att vår Stockholmsbutik stängdes, det borde ha hittats några möjligheter utgående från det. Det är alltid svårare att bygga upp något nytt igen, men så är det nu i alla fall att nu finns det ingenting där.

 

En annan fråga som jag själv personligen många år har funderat på är att när man far till Kanarieöarna med barnfamiljer – och vi vill ju att Åland skall vara ett barnvänligt område, hit skall vi komma med familjer osv. –  så är det första som möter oss Bamseklubbar, möjligheter till aktiviteter för barn osv. Det förvånar mig lite att åtminstone inte de större stugbyarna har tänkt på att det skulle finnas någon form av motsvarande klubbar som skulle ta hand och aktivera barnen några timmar på eftermiddagen när föräldrarna vilar middag, kanske simma med dem, kanske t.o.m. lära dem simma, besöka närmaste bondgård m.m. Det finns hur mycket som helst. Också det att då skulle barnen i stugbyn lära känna varandra och kunna fortsätta leka och ha trevligt tillsammans. Jag tycker att det är förvånansvärt att man inte mera har tänkt på det eftersom vi i så många sammanhang har riktat oss till barn och vill vara barnvänliga. Det finns många stugor som är udda och där kunde man ha någon form av samarbete i skärgårdskommuner osv. Det är en helt personlig åsikt om turismen på Åland.

 

Slutligen måste jag lyfta fram detta med ”Le en smula”. Om ni tänker efter, så är det många år sedan den kampanjen fanns – och vi log en smula åt kampanjen. Men det är nästan det enda vi fortfarande kommer ihåg, så den var antagligen jättebra! Jag tror att det är precis det vi skulle behöva tänka på i dag ännu. Jag vill inte säga att vi skulle ha ett samhällskontrakt med alla ålänningar, men någonting åt det hållet. Alla ålänningar, fast vi s.a.s. inte får vår inkomst från en stugby eller någon turistattraktion, fast vi inte är turistföretagare, som har nämnts här, har ett ganska stort ansvar för att turismen skall fungera på Åland. Vi vet att det finns ingenting som man kommer så väl ihåg när man är någonstans som turist som bemötandet. Då möter man inte bara den som är turistföretagare utan man möter ålänningar överallt. Jag är övertygad om att en positiv kontakt med en ålänning var som helst kanske gör att återvänder nästa gång, för det är det man kommer ihåg. Ofta när man träffar människor säger de jo, jag var till Åland för några somrar sedan och det var så fantastiskt och så kommer det ofta till det här och då träffade jag en person, han var nog så trevlig osv. Man återvänder väldigt ofta till de personliga kontakterna som turist. Därför är det inte bara de som är turistföretagare på Åland i dag som har ett ansvar för turismen utan eftersom det är viktigt för hela Åland är varenda en av oss egentligen turistföretagare på Åland. Det borde vi tänka på och inte se det som man ofta gör, att det är ”lite besvärligt med dom här turisterna”. Vi behöver dem och då måste vi visa att de är någonting vi gärna tar emot på Åland.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman!

Jag vill understryka det som vtm Harriet Lindeman sade om Ålandsbutiken i Stockholm. När den frågan behandlades i lagtinget hade Obunden Samling en finansmotion om det och ansåg det som väldigt viktigt. Jag tycker att det är viktigt att det kommer signaler från den här debatten att man kanske borde fundera på inom turistförbundet om det var så klokt att skära bort den här delen av turistbranschen. Jag vill också tacka vtm Harriet Lindeman för avslutningen i hennes anförande om kampanjen ”Le en smula” och att alla ålänningar är turistföretagare och har en viktig roll. Det var en artikel i Nya Åland där det framställdes så att jag var en turistattraktion – och det är en stor ära att få den titeln! – men det är faktiskt såsom vtm Harriet Lindeman säger att alla ålänningar är en turistattraktion och så skall man också verka mot turister, att se sig själv som en attraktion för att hjälpa och glädja turisterna. Man gör otroligt mycket om man räknar det i PR-värde, om man omsätter det till TV-reklam eller tidningsannonser. Det kan vara många miljoner euro i PR-värde som man kan uppnå om alla ålänningar aktivt skulle le en smula lite extra t.o.m. än vad man vanligen gör.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Fru talman!

Jag vill säga till vtm Harriet Lindeman att jag gillade ditt anförande väldigt väl. Du har väldigt rätt i allt du säger. En sak som jag kom att tänka på under ditt anförande var just den grupp som vi inte har nämnt under alla timmar som vi har diskuterat, nämligen den grupp som vi alla ålänningar drar och lockar till Åland. Vi har alla bekanta som kommer från Sverige och Finland och övriga ställen som är turister fastän de kanske bor i vårt hem, men vi tar med dem på evenemang och vi hittar på saker att göra åt dem och de sprider det vidare, så egentligen är det 26.000 turistföretagare på Åland. Skulle man räkna ihop mängden turister som dessa 26.000 drar hit, så är det nog en betydande del. När det gäller ”Le en smula” så kan vi väl dra igång en kampanj från lagtingets sida som skulle kunna bli en ny kampanj av Le en smula. Jag har den perfekta sloganen för den och det är ”Krama en turist”. Det skulle bra kunna stå på bumperstickers på bilarna och det säger otroligt mycket. Skulle vi börja göra det från ålänningarnas och lagtingets sida skulle det generera mycket om några år. Jag tror att det skulle kunna bli en slogan som man skulle komma ihåg om fem eller tio år till, för det är otroligt viktigt och den gör otroligt mycket om man bara s.a.s. sträcker ut den armen och kramar en turist.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Jag vill passa på och understöda vtm Harriet Lindemans förslag om att man borde återuppta tanken att ha en Ålandsbutik i Stockholm. Med all den konkurrens österut i dag i trafiken kan man egentligen inte informera tillräckligt till turisterna. Som själv i turistbranschen blir jag faktiskt förundrad att det finns sådana som kommer som aldrig har varit till Åland och knappt vet att det har funnits. De bor ju bara en timmes bilväg ner till färjan. Nog måste det fortfarande finnas utrymme för information. Jag tror att även med dagens teknik hjälper det inte ändå, utan det är alltid den personliga kontakten till turister som sist och slutligen är avgörande. Där har vi just kampanjen ”Le en smula” eller ”Krama en turist”. Man märker själv när man är ute och åker att man reagerar alltid på någonting som man upplever som negativt. Blir du dåligt bemött kommer du bäst ihåg det på en resa och det är egentligen lite märkligt, så därför är det väldigt farligt när man får negativ respons från en turist att man inte har tagit emot dem rätt. Jag hoppas att landskapsregeringen kan fundera på tanken att återuppta Ålandsbutiken.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Jag är lycklig när jag fick höra vtm Harriet Lindemans ord och övriga ledamöters angående kampanjen ”Le en smula”, eftersom jag gjorde den för snart 20 år sedan åt dåvarande turistrådet. Den blev hånad i början, men det visar att den kanske var lite före sin tid. Då är det dags nu att vi fortsätter just med den interna marknadsföringen på Åland, för det är väldigt viktigt, oberoende vad vi satsar på, så måste vi ha alla ålänningar med på turismtåget, att de tycker att det är rätt och bra att vi har turister samt att alla är med och behandlar turisterna på ett sådant sätt att de blir lyckliga och gärna vill komma tillbaka till det glada Åland. Tack för upprättelsen i lagtinget!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Anders Eriksson:

Fru talman!

Om Åland skall lyckas som turistmål anser jag att det är viktigt att man har ett brett utbud av upplevelser. Vad som är upplevelser uppfattas väldigt olika beroende på vem man riktar sig till. Golf eller någonting som är oerhört viktigt – jag tittar på ltl Torbjörn Eliasson – ja, självklart det skall vi ha! Sportfiske är också någonting som är viktigt.

 

Ltl Lasse Wiklöf talade mycket om aktiviteter i sitt mycket förtjänstfulla inlägg. Aktiviteter är bra, men också naturen i sig glömmer vi ibland. En av de uthyrningsstugor jag har ligger helt isolerad 1 kilometer från närmaste granne och varje år kommer det tre familjer tillbaka till samma ställe, det är deras plats på jorden, och de har inget annat behov, de vill ha lugn och ro. Man behöver inte några aktiviteter eller någonting annat. Det är klart att jag inte skulle fara och sätta mig två veckor i en stuga där det inte skulle hända någonting, det är inte mitt behov av upplevelser! Upplevelserna är olika. Ltl Lasse Wiklöf var inne på just att det blir tungt för ideella krafter att dra olika aktiviteter också evenemang, och det är sant. Han pekade på att samhället borde vara med i initialskedet. Det här tror jag är någonting som man bör vara lite försiktig med. Det krävs en balans. Risken är väldigt stor att man från myndighetshåll – det har vi många exempel på – helt plötsligt får hela paketet i famnen. Det tror jag är farligt. Ta skärgårdssamarbetet: vi har många projekt som de har drivit själva. De egna företagarna, som egentligen skall vara drivarna, har helt och hållet hamnat på sidan om och det har inte utfallit så väldigt lyckat. Självklart är det viktigt att man har aktiviteter, aktiviteter som skapar uppmärksamhet, press gör Åland som resmål känt, det är viktigt, det är inte fråga om annat. Men det mest väsentliga är att man försöker skapa ett så fritt spelrum som möjligt för de kreatörer, entreprenörer, vi har. Bongo Eriksson har kommit upp många gånger i debatten, vi har Dennis Jansson sitter här, en annan entreprenör. Det tror jag faktiskt är viktigare än att samhället går in och börjar styra upp aktiviteterna.

 

Förlustgarantier som ltl Lasse Wiklöf nämnde är ett mycket bra instrument, också hjälp med en viss administration, men jag vill lite varna för det här. Risken är att det kan slå tillbaka och att man själv, som jag redan sade, måste dra hela evenemanget helt plötsligt och det är olyckligt.

 

Kk-huset kontra fungerande flygförbindelser har nämnts, och det är sant, vad som är ägget eller hönan, men båda behövs. Vi var tveksamma, och är fortfarande, till det upplägg som var för kk-huset, men vi har hela tiden insett behovet av att ha en fungerande konferensturism och åtminstone jag och övriga från Ålands Framtids sida kommer inte att sitta och hacka på projektet som majoriteten har gått in för utan vi önskar lycka till och hoppas att det blir det bästa av det. Stannar vi upp lite vid flygförbindelserna så har vi ett fantastiskt nätverk av färjförbindelser till vår ö. Vi har Finland, Sverige och Baltikum som gör Åland till en knutpunkt. Men vad gör vi riktigt för att vara en intressant knutpunkt? Det är tyvärr inte mycket. Tittar vi på prisnivån, som har nämnts, så är jag enig med dem som har varit kritiska till den. Tittar vi på utbudet och t.ex. jämför med Tallinn blir vi väldigt långt efter. Jag har inte själv varit till Tallinn, men folk som har varit där för fem år sedan, för tre år sedan och som har varit där nyligen är oerhört förvånade över vilken rasande utveckling det är där. Man märker att många blir lite missmodiga när de kommer tillbaka över att vi har väldigt svårt att konkurrera med dem, men det får inte leda till att vi blir helt förlamade här på Åland för då är vi väldigt illa ute. Ser man på det nätverk av färjförbindelser vi har – det var någon som drog på munnen när ltl Kalle Alm talade om att en Boeing 757 kunde starta från Åland – så för mig är det inget konstigt om man via de ”nästan gratis” färjförbindelser vi har försöker marknadsföra Åland som en knutpunkt t.ex. för flygturismen. Det är lite så att det här med flyget har på något sätt gått på tomgång och har man aldrig fört in några nya tanker? Nu skall det göras nya utredningar igen, man var på gång för ett par år sedan, men då lade man ner det och nu skall man börja igen. Skall kk-huset och mycket annat lyckas är det nog viktigt att man lite höjer blicken och ser vilka möjligheter vi har. Vi har oerhörda möjligheter, men det går inte att stå och snacka om det utan vi måste göra någonting. Det är det som är bekymret. Och igen: det får inte var samhället som skall göra alltihopa. Jag är själv lite självkritisk och jag tror att många har anledning att vara det. När det gäller rederierna som trafikerar Åland har vi alltid från åländska myndigheter ställt upp. Vi har ställt upp oerhört. Tittar man när Eckerölinjen skulle börja etablera sig i Tallinn fick de bygga allt själva, de fick stå för allt, de fick ordna allt. Men, om jag generaliserar lite, här serverar vi allt på en silverbricka utan att begära någonting tillbaka. Jag har varit väldigt kritisk till t.ex. den skyway som man bygger i Mariehamn. Det kommer en färja till Mariehamn, passagerarna behöver inte ens sätta foten på åländsk mark, man går via en specialbyggd skyway till nästa färja och far härifrån! Skatteundantaget kom till för att gynna det åländska samhället, gynna transporterna, gynna den åländska ekonomin. Vi har varit för flata där för att begära någon typ av motprestation också från rederierna och jag hoppas att regeringen, som makten haver, tar i de här bitarna på allvar, tar en diskussion med de stora entreprenörerna och försöker göra någonting när det gäller flygtrafiken, när det gäller övrig fungerande infrastruktur.

 

Till sist, fru talman, alkohollagstiftningen. Jag kan inte låta bli. När vi i vintras lämnade in vår motion från Ålands Framtids sida såg vi möjligheter, men givetvis är det inte så att den åländska står och faller om man tar över alkohollagstiftningen. Den debatt som har varit är ganska intressant.

Ltl Katrin Sjögren sade bl.a. att byråkratin kommer att öka. Ett av huvudmotiven för att ta över behörigheten har varit att minska byråkratin. Man kräver fakta, man kräver klara bevis, man kräver utredningar, men varför har man inte några egna visioner? Ltl Christian Beijar sade att det var väldigt tunna argument för att utveckling självstyrelsen. Det kan jag hålla med om, men det vore intressant – tyvärr är inte ltl Christian Beijar här – att höra vilka de tunga argumenten skulle vara för att utveckla självstyrelsen. Än en gång: inte står och faller den åländska turismnäringen med om man övertar alkohollagstiftningen eller. Tjudö vingård och Peter Eriksson har nämnts många gånger, men det är, precis som ltl Lasse Wiklöf m.fl. har sagt, någonting unikt tack vare hans personlighet. Det är klart att visst blir man lite trött - det är ofta så på Åland – att ser man någon som lyckas: wow, det där går jättebra, det där skall vi göra! Inte stampar man upp 20-25 Bongo Eriksson ur marken så där bara ur ingenting, utan jag tror att det finns vissa möjligheter, visst finns det det, men inte tror jag att det blir någon så där otroligt stor succé. Men, igen, om vi inte hymlar så mycket, utan vi är riktigt ärliga, så de flesta, när de är på semester, tycker om att ta ett glas vin – på vänsterpolitiskt håll tar man gärna ett glas rödvin t.o.m., så det är inget märkligt med det!

 

Jag vill avslutningsvis säga, att inte är det någonting som står och faller med det här, men vi måste inte alltid måla upp sådana fruktansvärda svårigheter så fort vi skall ta över någonting, för faktum är att ju mera behörighet vi har här på Åland desto mera kan vi göra för att utveckla det åländska samhället.

 

Ltl Dennis Jansson, replik:

Fru talman!

Jag måste passa på att tacka ltl Anders Eriksson för ett anförande som verkligen sjuder av möjligheter. Det är sådant som man blir glad av att höra! Ltl Anders Eriksson talade om flygtrafiken och de möjligheter som finns med att utveckla den på Åland med de färjförbindelser som finns. Jag tycker att det låter jättespännande. Jag lovar att fastän jag bor granne kommer jag inte att klaga om det börjar bullra!  Jag har själv varit med och motionerat om ett övertagande av flygfältet. I dag är det finska luftfartsverket som driver vårt flygfält och därav kommer också svårigheterna att kunna bidra till sänkta kostnader för eventuella landningar och starter från Åland. Sedan har vi en annan sak och det är att möjligheten till skattefri försäljning via kommer också enbart ett finskt bolag till godo i dag, vilket är tråkigt. Ltl Anders Eriksson pratade också om sjöturismen, vilket jag tyckte lät intressant. Vi har skapat många möjligheter för sjöfarten på Åland. Vi har inte krävt någonting tillbaka. Det fanns en tid då man kunde strunta i att gå in till Åland. I dag är det ingen som har nämnt det längre och när det har getts så mycket möjligheter från åländsk sida till sjöfartsnäringen så tycker man att det skulle vara kul att se lite investeringar iland. Då är det fråga om, om inte vi från åländsk sida också borde stimulera rederierna att eventuellt i framtiden börja investera i land.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Lasse Wiklöf:

Fru talman!

Vtm Harriet Lindeman var inne på frågan om synligheten av Åland i omgivningarna och tog bl.a. upp Sverige som ett exempel på att den åländska synligheten i svenska massmedia eller överhuvudtaget har gått ner. Detsamma är fallet i Finland. Jag får oerhört många samtal från människor i resebranschen som undrar varför inte Åland längre profilerar sig på rikssidan. Ålands synlighet även i riket är faktiskt ganska dålig. Jag vet inte om det är någon ny policy inom Ålands turistförbund, men förr fanns en samannonsering med företag där man verkligen ansträngde sig för att synliggöra landskapet och dess förträfflighet både östan- och västanhavs. Om den policyn har ändrat så tror jag att man definitivt måste tillbaka till den.

 

TALMANNEN: Lagtinget ajourneras nu i 5 minuter så att talmanskonferensen får diskutera om ärendet skall hänskjutas till utskott eller inte. (Kl. 11.35).

 

                                                                 ------------------------------

 

(Kl. 11.45). Plenum fortsätter. Diskussionen är avslutat.

 

Enligt 51 § 2 mom. LO kan lagtinget om ärendet prövas vara av synnerlig vikt hänskjuta meddelandet till utskott eller självstyrelsepolitiska nämnden. Talmanskonferensen föreslår i stöd av 9 § AO att ärendet remitteras till näringsutskottet. Förslaget godkänt. Ärendet remitteras till näringsutskottet.

 

 

Föredras enda behandling ärende nr 6:

 

Landskapsregeringens svar med anledning av vtm Barbro Sundbacks enkla fråga angående grunderna för uträkning av utkomststödet. (EF 8/2003-2004).

 

Enkel fråga skall uppläsas av frågeställaren vid plenum då den besvaras. Härefter avger lantrådet eller därtill utsedd ledamot av landskapsregeringen ett kort svar på frågan. Med anledning av svaret får frågeställaren omedelbart härefter hålla högst två till frågan anslutna anföranden, vilka även får innehålla tilläggsfråga. Efter vartdera anförandet har den som besvarat frågan rätt att yttra sig. Annan diskussion är inte tillåten. För svaret på frågan tillämpas ingen tidsbegränsning. Frågeställarens följande yttranden samt tilläggsyttranden av den som avger svaret får däremot inte överstiga 3 minuter.

 

Vtm Barbro Sundback

Fru talman!

ÅSUB räknar årligen ut ett konsumentprisindex som läggs till grund för en prövning av utkomststödet i januari. Eftersom utkomststödets grunddel endast skall täcka delar av en sökandes utgifter viktas fyra av huvudgrupperna (livsmedel, kläder, hälsovård samt kommunikation) högre vid bestämmandet av utkomststödet än vid bestämmandet av det allmänna konsumentprisindexet. Stöd för denna justerade viktning återfinns i reglerna och förarbetena till bestämmelserna i motsvarande rikslagstiftning.

 

Med hänvisning till 48 § 2 mom. lagtingsordningen ställer jag till vederbörande medlem av landskapsregeringen följande enkla fråga:

 

Anser landskapsregeringen det tillfredsställande att uträkningen av konsumentprisindex för utkomststödets årliga justering saknar förvaltningsrättslig grund?

 

Landskapregeringsledamoten Gun-Mari Lindholm:

Fru talman!

Frågan innehåller ett påstående. I ingressen till själva frågan finner man påståendet att uträkningen inte skulle ha legal grund. Det påståendet anser jag att är fel. Det har legal grund och jag vill utveckla det svaret.

 

Det är fråga om en blankettlagstiftning och det betyder att utkomststödet är uppbyggt på rikslagstiftningen. Vad gäller konsumentprisindexet är det på Åland uträknat av ÅSUB och det är förstås för att man skall få en verklighetsförankrad och en för Åland baserad prisnivå. Det är helt okej, dvs. att man har de förutsättningar i det samhället man lever. Det är viktigt. Motsvarande i Finland folkpensionsindex.  Stadgandena om pensionens grunddel finns i rikslagstiftningen, alltså finns också grunderna till konsumentprisindexet helt analogt i rikslagstiftningen. Det står exakt i förarbetena på vilket sätt det skall gå till.

Det är en väldigt komplicerad fråga, men det är ett ganska enkelt svar. Jag tror att den här frågan också har ställts tidigare. Jag kan förstå att socialdemokraterna hellre vill att utkomststödet skulle basera sig på folkpensionsindexet. Det är nämligen så att i januari regleras utkomststödet efter det konsumentprisindex som man hade räknat ut för föregående år; det visade sig när beslutet togs den 26 januari att det hade sjunkit med 0,8 procent och föranleder alltså inte någon höjning av utkomststödet. Därför förstår jag frågeställningen att man hellre vill ha rikslagstiftningen som grund, där folkpensionsindexet är gällande.

 

Som svar på den enkla frågan anser jag alltså att det finns en legal grund.

 

Vtm Barbro Sundback, första tilläggsanförande:

Fru talman!

Jag förstår resonemanget, men var och när har landskapsregeringen fattat beslut att riksbestämmelserna skall ligga till grund? Det finns inget sådant beslut. En myndighet kan inte plocka bestämmelser, ibland från riket och ibland kanske från något annat ställe och så säger man att det här är en legal grund utan det måste fattas ett specifikt beslut om detta. Det har åtminstone inte jag funnit någonstans i landskapsregeringens beslutsförteckningar. Man måste uttryckligen ta ställning till detta på landskapsregeringsnivå och därför saknar det här sättet att räkna ut utkomststödet enligt det åländska konsumentprisindexet legal grund. Det är faktiskt lite typiskt för landskapsregeringens förvaltning att när man inte själv förmår att ange anvisningar och bestämmelser så plockar man någonting från rikslagstiftningen och därför är jag inte nöjd med ledamoten Gun-Mari Lindholms svar. Vilket beslut grundar hon hela sitt resonemang på?

 

Landskapregeringsledamoten Gun-Mari Lindholm:

Fru talman!

Det är inte beslut utan det är lagtext, vtm Barbro Sundback. Det är fråga om landskapslagen om tillämplighet i landskapet Åland av lagen om utkomststöd, 1 §, där man säger att rikslagen om utkomststöd jämte förarbeten är tillämplig på Åland, med angivna undantag. Det här är inte ett undantag. I 4 § tredje stycket sägs: ”Indexjustering av grunddelen bestäms genom landskapsförordning.” Okej, då går man till landskapsförordningen 1 §, där det sägs: ”Grunddelens belopp justeras årligen i januari månad i samma proportion som den del av konsumentprisindex för Åland, som motsvarar de varor och tjänster som täcks med grunddelen.” När det gäller grunddelen måste man gå tillbaka till rikslagstiftningen och till förarbetena för att se hur den är konstruerad. På det sättet blir uträkningen också legal på Åland.

 

Vtm Barbro Sundback, andra tilläggsanförande:

Fru talman!

Det är så som man har gjort, men man har inte fattat beslut om hur grunddelen skall räknas ut, vilka delar i förarbetena och bestämmelserna som skall gälla. Det får det absurda resultatet att man använder samma grunder för att räkna ut utkomststödet men man kommer till att det skall vara lägre på Åland, trots att vi alla vet att vi i genomsnitt har betydligt högre levnadskostnader, speciellt vad gäller livsmedel, boende osv. Systemet är inte bara förvaltningsrättsligt fel utan det ger helt orimliga resultat, samtidigt som vi i självstyrelselagen har en bestämmelse som säger att den åländska befolkningen skall ha minst motsvarande sociala förmåner som i riket. Det är nog dags för landskapsstyrelsen att se över, inte bara det förvaltningsrättsliga, men börja där för att få till stånd ett utkomststöd som är anpassat till de åländska förhållandena.

 

Landskapregeringsledamoten Gun-Mari Lindholm:

Fru talman!

Vtm Barbro Sundback vill inte riktigt förstå det här eftersom jag har redogjort för de legala grunderna för utkomststöd och konsumentprisindex på Åland, men trots det vidhåller hon sin ståndpunkt. Som jag redan sade i mitt huvudanförande är just problematiken att man inte från socialdemokraternas sida vill omfatta att vi har egen lagstiftning på detta område. Jag tycker att det i så fall skulle vara mera klädsamt att säga att vi skall inte ha behörigheten på det här området, för det är egentligen det man säger från socialdemokraternas sida att i just det här specifika fallet skulle det vara till mera nytta för ålänningarna att man räknade ut stödet genom folkpensionsindexet. Så är inte fallet nu. Vi har genom självstyrelselagen behörighet på detta område, men vad jag kan utläsa av resonemanget är det socialdemokraternas vilja att helt och hållet följa rikslagstiftningen på detta område.

 

TALMANNEN: Landskapsregeringens svar antecknas till kännedom. Ärendet är slutbehandlat.

 

Lagtinget sammankommer nästa gång måndagen den 1 november 2004 kl.12.00 till plenum för val av presidium. Den högtidliga öppningen av arbetsåret 2004-2005 hålls samma dag på tid som landshövdingen tillkännager. Presidiet kan dock sammankalla lagtinget därförinnan om detta befinnes oundgängligt. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl. 11.59).

Originalfil