Plenum den 24 september 2008 kl. 13.00

Ålands lagting

STENOGRAFISKT PROTOKOLL

 

 

 

 

 

 



Plenum den 24 september 2008 kl. 13.00

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: talmannen Roger Nordlund, ltl Raija-Liisa Eklöw och Fredrik Karlström.

Närvarande: 27 lagtingsledamöter

Om ledighet från dagens plenum anhåller talman Roger Nordlund för föreläsning för nordiska journalister i Århus, Danmark, ledamöterna Raija-Liisa Eklöw och Fredrik Karlström för deltagande i Nordiska rådets utskottsmöten i Reykjavik. Beviljas.

Föredras för bordläggning

Kulturutskottets betänkande nr 3/2007-2008 angående ändrad läroavtalslagstiftning. (FR 22/2007-2008).

Talmannen föreslår att ärendet bordläggs till plenum fredagen den 26 september 2008. Godkänt.

Föredras för andra behandling

Näringsutskottets betänkande nr 7/2007-2008 angående lagstiftning om bolagisering av Posten Åland. (FR 25/2007-2008).

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion. Ingen diskussion.

Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs det i framställningen ingående lagförslaget i dess helhet. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

Föreläggs förslaget till landskapslag om ombildande av Posten Åland till aktiebolag för godkännande i dess helhet. Lagförslaget är godkänt.

Ärendets andra behandling är avslutad.

Föredras för första behandling

Lagutskottets betänkande nr 11/2007-2008 om godkännande av avtalet med Moldavien för att undvika dubbelbeskattning och förhindra kringgående av skatt beträffande skatter på inkomst samt med förslag till lag om sättande i kraft av de bestämmelser i avtalet som hör till området för lagstiftningen. (RP 8/2007-2008).

Först tillåts allmän diskussion. Efter avslutad diskussion kan enligt 54 § 2 mom. LO förslag väckas om att ärendet skall remitteras till stora utskottet. Diskussion.

 

Ltl Olof Erland:

Herr talman! Lagutskottet har åter igen behandlat ett dubbelbeskattningsavtal och funnit att det här inte på någon väsentlig punkt skiljer sig från de modellavtal som ligger till grund för den här typen av avtal, nämligen OECD:s modellavtal. Man kan säga, även om det inte är korta formuläret, att det är standardformuläret.

Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Väcks förslag om remiss till lagtingets stora utskott?

Ingen remiss. Ärendets första behandling är avslutad.

 

Föredras för första behandling

Finansutskottets betänkande nr 5/2007-2008 angående ändring av betalningsrutinerna för vissa stöd till kommunerna. (FR 26/2007-2008).

Först tillåts allmän diskussion. Efter avslutad diskussion kan enligt 54 § 2 mom. LO förslag väckas om att ärendet skall remitteras till stora utskottet. Diskussion.

Ltl Torbjörn Eliasson:

Herr talman! Det här var ett enkelt ärende för finansutskottet. Vi hörde minister Mats Perämaa, biträdande finanschefen Conny Nyholm och förbundsdirektören för Ålands kommunförbund Sigurd Lindvall.

Utskottet kom fram till att man enhälligt tillstyrker det här förslaget. Vi säger i motiveringen att den föreslagna ändringen enligt framställningen skapar smidigare betalningsrutiner, vilket är till fördel för alla berörda parter. Förslaget har ingen inverkan på stöden som sådana och villkoren för att bevilja stöd påverkas inte heller på något sätt. Det vi kunde konstatera var, att det här är ett förslag som är bra för alla. Tack!

Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Väcks förslag om remiss till lagtingets stora utskott?

Ingen remiss. Ärendets första behandling är avslutad.

Föredras

Landskapsregeringens svar med anledning av ltl Barbro Sundbacks enkla fråga angående resurs- och behovsplan. (EF 11/2007-2008).

Enkel fråga skall uppläsas av frågeställaren vid plenum då den besvaras. Härefter avger lantrådet eller därtill utsedd ledamot av landskapsregeringen ett kort svar på frågan.

Med anledning av svaret får frågeställaren omedelbart härefter hålla högst två till frågan anslutna anföranden, vilka även får innehålla tilläggsfråga. Efter vartdera anförandet har den som besvarat frågan rätt att yttra sig. Annan diskussion är inte tillåten.

För svaret på frågan tillämpas ingen tidsbegränsning. Frågeställarens följande yttranden samt tilläggsyttranden av den som avger svaret får däremot inte överstiga tre minuter.

Ltl Barbro Sundback:

Herr talman! I framställning nummer 19/2007-2008 skriver regeringen på följande sätt: "Landskapsregeringen lämnar i september en resurs- och behovsplan till lagtinget i form av ett meddelande där valperiodens budgetramar anges samtidigt som man analyser över resurs- och behovsutvecklingen fram till år 2020 presenteras. Analyserna och prognoserna skall ha en särskild betoning på den demografiska utvecklingen, vårdbehov samt införlivandet av begreppet hållbar utveckling i budgeteringen. Landskapsregeringen avser även att i resurs och behovsplanen presentera en så fullödig bild som möjligt över offentliga investeringar i anläggningar samt beroende på konjunkturläget ange anpassningen av dessa i tidsaxeln."

I betänkande nr 4/2007-2008 konstaterar lagtinget att landskapsregeringen har för avsikt att överlämna en resurs och behovsplan för mandatperioden samt en analys över resurs och behovsutvecklingen fram till år 2020 till lagtinget i september.

Med hänvisning till 48 § 2 mom. lagtingsordingen ställer jag till vederbörande medlem av landskapsregeringen följande enkla fråga: "Kommer landskapsregeringen, att som beslutet är, överlämna den utlovade resurs- och behovsplanen i september 2008?

Landskapsregeringsledamot Mats Perämaa:

Herr talman! Rambudget som instrument var någonting som lagtinget gick in för, för ett antal år sedan. Man försökte att använda sig av det här redskapet under några år, men man kom så småningom till en enighet om att ha en rambudgetsdiskussion varje år parallellt med en normal budgetdiskussion inte är någonting som gagnar utvecklingen. Man gick ifrån det redskapet, instrumentet. Jag uppfattade att det fanns en stor enighet kring beslutet. Vårt finansutskott här i lagtinget kom fram till att det är något som vi inte skall ha kvar mera. Däremot har finansutskottet påpekat behovet av att man har en rambudget som sträcker sig över hela valperioden och det tycker jag personligen att skall bli ett bra instrument. Att arbeta mera långsiktigt med politiken, med finansieringen av de behov som finns är inte helt okomplicerat. Nu när vi går in för att försöka jobba på det här sättet, betyder det också att vår förvaltning, vi alla också politikerna, måste vänja sig med det arbetssättet. Det här är inte fullt lika lätt som man kanske kunde tro. Såsom frågeställaren antyder och ställer frågan så fanns det en ambition. Det står klart och tydligt i finansutskottets betänkanden sedan i våras att vi hade för avsikt att komma med en resurs- och behovsplan till lagtinget i september. Ambitionerna var väldigt högt ställda. Arbetet är intensivt och pågår som bäst. Men som direkt svar på frågan, kommer vi inte med denna plan i september, men vi kommer att komma med den.

Ltl Barbro Sundback:

Herr talman! Det var klara besked. Det blir alltså ingenting av den, av regeringen utlovade resurs- och behovsplanen inom september månad. Det var regeringen själv som gick ut med det löftet. Så lagtinget får bedöma om förtroende finns fortsättningsvis för regeringen. Man ger löften som man inte kan infria. Jag antar att tanken med denna resurs- och behovsplan är att den skall ligga till grund för också nästa års budget. Om det här skall komma som ett meddelande till lagtinget, bör det nästan komma i oktober, eller skall vi behandla meddelandet efter vi har fått nästa års budget.

Landskapsregeringsledamoten Mats Perämaa:

Herr talman! En resurs- och behovsplan, precis som en rambudget, är såsom den har överlämnats tidigare och som avsikten är att den skall överlämnas i form av ett meddelande. Meddelandet är landskapsregeringens beskrivning av sitt arbete så att lagtinget skall ha kännedom om det. Det är inget beslutsdokument på det sättet. Men det kan man säga helt klart, att det arbete som vi har gjort med resurs- och behovsplanen kommer förstås att korrelera med nästa budgetår som kommer att sammanfalla med planens första år. Givetvis är det så. Lagtinget kommer att få se att resursbeskrivningen kommer att sammanfalla. Avsikten med ett meddelande är ju inte att lagtinget skall ta ställning till, förstås diskutera och ge synpunkter, men det är ändå landskapsregeringens arbete som man beskriver med ett meddelande. Det är inte ett beslutsdokument på det sättet.

Ltl Barbro Sundback:

Herr talman! Jag tackar för upplysningen om meddelandens betydelse. Jag tror nog faktiskt, att vi i oppositionen känner ganska väl till formaliteterna runt det. Ansvarige ministern har varit flera gånger varit inne på rambudget. Det är ingen som har behov av att diskutera det. Det är ett passerat stadium. Men det kan man väl säga att tidigare finansministrar de kom i alla fall med rambudgeten före följande budget. Så nu är det lite att gå med en viss kroppsdel först framåt. Jag tycker inte att det här lovar gott för ministerns effektivitet i sitt i arbete. Vi har hört kritik om förra regeringen, men det är kanske dags att titta sig själv i spegeln.

Jag undrar vad det är som är så komplicerat? Det vore värdefullt för oss att få veta vari ligger konkret svårigheterna att göra den här behovs- och resursplanen? Nu förstod jag att det var fel på personalen i första hand.

Landskapsregeringsledamoten Mats Perämaa:

Herr talman! Ingalunda! Jag skulle vilja säga så här, att man inte skall förakta betydelsen av det arbete vi har igångsatt i förvaltningen och också politiskt med att försöka jobba långsiktigt. Det är ett annorlunda sätt att arbeta om man jobbar med målsättningar som sträcker sig ända fram till år 2020. Det fordras en politisk dialog och ett förvaltningsmässigt utförande för att det här skall bli bra. Det är på det viset, att skall man bedöma resurserna fram ända till år 2020 och skall man bedöma behoven som finns för samma tid, så är det inte särdeles lätt. Det är mycket lättare att göra det för ett år i taget, sämre möjlighet att korrigera siffrorna förstås. Men skall man göra det här så här långt i framtiden som vi har ambitionen att det skall utföras, är det inte särdeles lätt. Jag anser, att det är bättre att låta det ta den tid det tar, för att vi skall få en bra produkt som verkligen kan utgöra en grund för kommande arbete. Det är ändå det som är målsättningen.

TALMANNEN:

Landskapsregeringens svar antecknas till kännedom. Ärendet är slutbehandlat.

Föredras för remiss efter bordläggning

Ltl Johan Ehns m.fl. hemställningsmotion om införande av en barnomsorgspeng. (HM 54/2007-2008). /Smu/ (Bordlagd 16.4).

Ärendet bordlades 16.4.2008. Lagtinget har redan beslutat att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet. Diskussion.

Ltl Johan Ehn:

Herr talman! Frisinnad samverkan skriver i sitt partiprogram och har under alla år gått till val på valfrihet och individen i centrum. Den motion som ligger på vårt bord för diskussion idag, är uppbyggd kring hur individerna skulle kunna få en större valfrihet. Vi tror, att genom att införa den barnomsorgspengen som finns beskriven i den här hemställningsmotionen, så skulle familjen få en betydligt större möjlighet att själva bestämma hur man skall ta hand om sina barn. Vi tror dessutom att familjen är de som är bäst lämpade för att ta det här beslutet. Idag har vi en form av barnomsorgspeng ,egentligen. Vi har ett hemvårdsstöd. Det här hemvårdsstödet är inte speciellt utvecklat ännu. Det är en ganska peng som betalas och det blir inget reellt alternativ. Med en barnomsorgspeng enligt den modell som vi föreslår här, så tror vi att det här skulle bli ett reellt alternativ. Det är inte bara så att man genom en barnomsorgspeng skulle få föräldrar att välja att stanna hemma utan jag tror att det här skulle ge en möjlighet till ny näringsverksamhet. Det skulle kunna vara en puff framåt för att starta olika typer av privatverksamhet inom omsorgen, och i det här fallet barnomsorgen. Det tror jag skulle vara bra för det åländska samhället också att kunna få en näringsverksamhet som också kretsar kring de sociala verksamheterna.

Ser man på vad som händer runt omkring och på den utredning som landskapsregeringen själv gjorde kring kvinnligt företagande, så lyfter man fram den här typen av områden som möjliga för att kunna starta nya företag kring. För att det skall finnas en reell möjlighet att göra det, behöver det också finnas en möjlighet till att göra de här valen. Idag styr samhället rakt av föräldrarna och deras barn, om man behöver barnomsorg, så skriver man in barnen i den kommunala verksamheten. Det finns i barnomsorgslagen möjligheter också att skapa privata alternativ men de är tydligen inte tillräckligt lockande eftersom det är så få som utnyttjar det här. Det har funnits några som har körts, men som man sedan inte har klarat av och oftast av ekonomiska skäl.

Vårt förslag går ut på att det hemvårdsstöd vi har skulle utvidgas så att det skulle omfatta åldern 0-6 år. Beloppet skulle kopplas till de kostnader som kommunen har för upprätthållande av sin barnomsorg. Det behöver naturligtvis finnas en reglering där. Det man också bör titta på är om man kräver att kommunerna skall ha ett ansvar för att se till att det finns platser för alla barn, så behöver man också räkna med att den biten belastar kommunerna och deras kostnader för barnomsorgen. Det får man också försöka ta i beaktande innan man slår fast var nivån skall ligga.

Vårt förslag går också ut på att den här barnomsorgspengen skulle ges per barn. I dags läget, får man för hemvårdstödet en grund som gäller för det första barnet och sedan får man en tilläggsdel för de följande barnen. Men det här skulle ges per barn. Den viktigaste biten som också finns med i vårt och Obundens samlings förslag, handlar om att omsorgspengen skall vara pensionsgrundande. Om det är så att man väljer att vara hemma och vårda barnet, skall man skapa en möjlighet till att tjäna in pension. Det torde inte vara något större bekymmer. Vi har i och för sig möjligheten att besluta kring pensionsärenden, att man kommer in i det allmänna pensionssystemet, men däremot kan vi genom olika typer av försäkringslösningar lösa den här biten. Det torde också vara utrett sedan tidigare.

Vi hoppas från vår sida, att lagtinget nu hos landskapsregeringen skulle hemställa om att vi får de behövliga lagförslagen hit till lagtinget för att kunna ta beslut och genomföra den här typen av barnomsorg. Tack herr talman!

Ltl Barbro Sundback, replik

Herr talman! Jag tycker att det är bra att FS lämnar en sådan här motion. Oberoende vad man tycker så skapar den väldigt mycket debatt och det belyser också svagheter och fördelar med de system vi har nu. Det finns en utredning som den här motionen baserar sig på och jag har den, och jag har läst den för länge sedan och läste den på nytt idag. Det jag inte förstår är att barnomsorgspengen skulle gälla från 0 år, alltså det första året. Skall man få barnomsorgspengen på föräldraförsäkringen eller skall den ta ut den? Jag utgår ifrån att så vettiga är man inom FS att man inte kommer med sådant förslag. Det är lite otydligt varför man skulle ha den här omsorgspenningen det första året när alla föräldrar har rätt till en mycket förmånligare föräldraförsäkring.

Ltl Johan Ehn, replik:

Herr talman! Ledamoten Barbro Sundback har helt rätt i det alltså att barnomsorgspengen naturligtvis inte skall gälla under den tid som föräldraförsäkringen gäller. Den upphör att gälla efter nio månader. Efter att man har haft föräldraförsäkringen i nio månader så upphör den. Då blir det ett glapp mellan 9 och 12 månader och därför skriver man 0-6 år. Det är den förklaringen. Det skall inte vara dubbla stödsystem. Nej!

Ltl Ulla-Britt Dahl, replik:

Herr talman! Jag uppfattar att ledamot Ehn betonar att det kan vara en möjlighet för ny företagsamhet och att man inte siktar in sig på att någon av föräldrarna skall vara hemma. Det framgår inte av motionen. När man läser den så ser jag det helt klart som en kvinnofälla nästan. Påståendena att det inte skulle påverka jämställdheten, håller jag inte med om i så fall att det är tänkt att man skall kunna stanna hemma med sina barn istället för att lämna dem på daghem och gå ut i arbete. Det vet vi, att de flesta som stannar hemma är ändå kvinnor för de har den lästa lönen. Jag kan inte tänka mig att en man stannar hemma för kanske 1 000 euro per månad i barnomsorgspeng.

Ltl Johan Ehn, replik:

Herr talman! Det är på det sättet, att den här ger möjlighet till, vi är inte inne för att styra föräldrarnas val. Som ett borgerligt parti, i likhet med den borgerliga regeringen i Sverige, ge möjligheterna för föräldrarna att göra valet. Vi vill inte säga att det skall göras på det ena eller andra sättet. Vi ger en bättre möjlighet än vad dagens hemvårdsstöd ger till att antingen välja att stanna hemma eller att köpa barnomsorg av någon annan som producerar det. Det kan också vara så att man går ihop några familjer för att sköta det här, i ett litet företag, en sammanslutning och via de här pengarna klarar man av att finansiera det. Detaljerna hur man väljer att sköta sin barnomsorg, den tycker jag att via det här förslaget skall lämna över till föräldrarna och utgående ifrån att ledamoten Dahl också tillhör ett liberalt parti så utgår jag ifrån att även hon ser det här som någonting positivt.

Ltl Ulla-Britt Dahl, replik:

Herr talman! Jag tycker nog också att det är bra med valbarhet, bara det inte blir den konsekvensen att någon av föräldrarna och vad vi har sett tidigare så är det kvinnorna som kommer att stanna hemma. Kommer man också att kunna ha förskola i en privat verksamhet och totalt och precis som man har i den kommunala? Det ser jag som mycket viktigt att det måste finnas.

Jag blir också lite fundersam på det här med pensionsberättigande. Man kanske borde kalla det någonting annat än ett ekonomiskt stöd för jag tycker att det verkar lite konstigt att det skall vara pensionsberättigande.

Ltl Johan Ehn, replik:

Herr talman! Vi börjar bakifrån. Om man väljer den pensionsgrundande delen, är det så om du väljer att stanna hemma och själv sköta om barnomsorgen, att vi anser att det också skall vara pensionsgrundande för att den som väljer att göra det här viktiga arbetet inte skall halka efter. Om det sedan är mannen eller kvinnan, det är valet som familjen gör. Jag håller också med ledamoten Dahl om att valen hittills har varit sådan att det mest är kvinnan som gör det. Vi måste också jobba med och se till att de strukturer som gör att det blir på det sättet, d.v.s. att lönebildningen i övrigt skall komma att se annorlunda ut, att det valet inte blir självklart utan att man i familjen väljer vem som stannar hemma utgående från hur det är passande för familjen just nu. Beträffande förskoleverksamheten, kan man konstatera det att 0-6 år. Vid sex års ålder börjar förskoleverksamheten och då har man också möjligheten att gå till den kommunala förskoleverksamheten i så fall.

Ltl Folke Sjölund, replik:

Herr talman! Den här barnomsorgspengen har diskuterats under många herrans år. Särskilt i Mariehamn. För att den skall kunna fungera måste det finnas alternativ. Det behöver också finnas privat barnomsorg. I Mariehamns stad, gjorde vi för ett antal år sedan, ett försök att gå ut och söka intressenter för att grunda privata dagomsorgshem. Resultatet av det var noll nya, om jag kommer ihåg rätt, barnomsorgshem och noll förfrågningar. Det fanns alltså inget intresse. Det finns knappast ens i Mariehamn riktigt förutsättningar för det. Nu har vi visserligen en Waldorf-verksamhet men den är av ganska blygsam betydelse. Framför allt i de små kommunerna finns det risk för att ett sådant här dubbelt system kan slå sönder den kommunala barnomsorgen.

Ltl Johan Ehn, replik:

Herr talman! Ledamoten Folke Sjölund håller en intressant replik. Han beskriver situationen såsom den är idag. Vad beror den här situationen på som är idag och att det inte finns ett intresse att skapa? Den frågan måste man ställa sig då. Vårt svar på den är, att förutsättningarna för att bedriva en privat barnomsorgsverksamhet så länge vi inte har ett reellt alternativ för att skapa det här. Alltså det finns inte nu. Därför är det här ett steg för att skapa möjligheterna för att göra det. Det är frågan om vad som är hönan eller ägget? Det kan visserligen vara så som ledamoten Sjölund säger att det måste finnas det här alternativet, men alternativet kanske inte heller skapas förrän den verkliga efterfrågan på de här platserna finns. Då måste man också skapa möjligheterna för att efterfrågan skall finnas och inte enbart styra det till ett alternativ som vi gör idag, d.v.s. den offentliga barnomsorgen.

Ltl Folke Sjölund, replik:

Herr talman! Jag tycker att den logiska frågan som uppstår i enlighet med det frisinnade resonemanget är, vad är det för fel på den kommunala barnomsorgen då? Håller den inte kvalitén? Finns det inte tillräcklig flexibilitet eller vad är det som är fel med den? Åtminstone vad jag vet hittills har barnomsorgen i Mariehamn ansetts hålla synnerligen hög kvalitet. Men det är de facto på det sättet, att grundar man en privat barnomsorg så har man rätt till 90 procents kostnadsteckning från kommunen. Det är en generös regel.

Ltl Johan Ehn, replik:

Herr talman! Det är helt rätt som ledamoten Folke Sjölund säger, att vår barnomsorg håller hög klass men möjligheten till att göra ett val, som jag uppfattar att är grunden i både ledamoten Sjölunds och min borgerliga ideologi. Den saknas i dagsläget helt och hållet. Vi, från samhället sida har bestämt oss för att det är vi som är bäst på att sköta barnomsorgen och att det är vi som skall erbjuda barnomsorgen. Det är det som Frisinnad samverkan vänder sig emot. Jag tror att många, de allra flesta antagligen, kommer att välja den kommunala barnomsorgen även i framtiden. Men det kanske finns de som har andra behov, som har behov av andra tider, som jobbar på ett sätt som inte går att komma tillmötes i den kommunala barnomsorgen idag. För dem skulle det här inte vara ett helt felaktigt sätt att jobba och därför föreslår vi det här. Jag tror inte att det här kommer att hota den kommunala barnomsorgen, precis som ledamoten Sjölund säger, är de flesta nöjda med den. Men de finns alltid de som har andra behov.

Ltl Veronica Thörnroos, replik

Herr talman! Från Centerns sida tycker vi att det här är en intressant motion. Vill man som ett borgerligt parti, driva samhället framåt och inte fastna i gamla strukturer, så måste man våga se nya möjligheter. Det ena utesluter inte det andra.

Det andra som ligger väl i linje med vår egen politik är att individen är i centrum. Det är individen som väljer, det är föräldrarna som har ansvaret. Det finns en ökad flexibilitet, det finns en ökad valfrihet och det ter sig också vara kostnadsneutralt. Jag hoppas verkligen att social- och miljöutskottet har möjlighet att på ett seriöst och aktivt sätt behandla den motionen som jag tror kan bli en riktigt god input i den fortsätta utvecklingen av vårt Åland.

 

Ltl Johan Ehn, replik:

Herr talman! Jag tackar för det mycket positiva bemötandet från Centerns sida och det bådar gott för att vi skall få en god behandling av motionen i lagtinget om det även finns en vilja från Centern att driva den här frågan vidare. Mycket positivt!

TALMANNEN:

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Sirpa Eriksson, replik:

Herr talman! Som jag har läst i utredningen skulle barnomsorgspengen vara ungefär samma summa som det kostar att ha ett barn på daghem. Med andra ord, om man har två barn så kan man få upp till 2 000 euro i månaden. För skojs skull frågade jag i centralsjukhusets matsal av olika yrkesgrupper, sjukskötare, närvårdare och fysioterapeuter, skulle ni komma på jobb om ni fick 2 000 euro för att stanna hemma och ta hand om sina barn. Ingen skulle ha kommit till arbetet. Jag hoppas att ni har beaktat den här arbetskraftsflykten.

Ltl Johan Ehn, replik:

Herr talman! Tittar man i den utredningen som nu ligger, är förslaget någonstans mellan 500-600 euro. Jag tror att förslaget var 690 euro när den här utredningen gjordes. Det finns ett antal olika modeller som man kan göra det här på. Det handlar inte om 1 000 euro. När man gjorde det här förslaget har man räknat med, att det finns vissa omkostnader som också kommunerna har, och som måste ligga där så länge vi har den subjektiva rätten till barnomsorg. Sedan till huvudfrågan. Jag tror att det är så, om vi kan ge föräldrarna möjlighet att välja, så är det bara bra. Jag tror inte att slutresultatet blir att vi skulle få väldigt många som väljer att stanna hemma hela den här perioden. Jag ser inte heller att det skulle vara något fel i att vi en situation där man väljer att vara hemma något längre och tar hand om familjen. Det där är någonting som man måste få välja själv. Vi skall inte härifrån sitta med fingret i luften och säga så här skall vi göra eller så här skall vi göra. Så gör vi med dagens system.

Ltl Sirpa Eriksson, replik:

Herr talman! Beloppet om 1 000 euro tog jag från era hemsidor när det var val. Det stod att beloppet var upp till 1 000 euro.

En annan fråga som jag har, är vad FS-väljarna tycker, företagarna om ett sådant här förslag. Ökar deras vilja att anställa unga kvinnor. I arbetslagstiftningen sägs att man högst behöver ge tre år för vård av barn, är företagarna villiga att ge sju, tio, femton års ledighet?

Tack!

Ltl Johan Ehn, replik:

Herr talman! Skulle jag inte veta att ledamoten Sirpa Eriksson var liberal så skulle jag inte tro det. Hon verkar inte tro att individerna klarar av att göra valen själva, utan att det är någon annan som måste berätta att det här är bäst för oss, tillsammans. Så här skall vi göra den kollektiva lösningen. Ett sådant uttalande skulle jag förvänta mig att höra från ledamoten Barbro Sundback eller Göte Winé, men inte från en liberal. Det är intressant att få en sådan replik från en liberal. Om vi skall få någon förändring, också en förändring i att det bara skulle vara unga kvinnor som väljer att stanna hemma, måste vi ge reella möjligheter för bägge parterna att stanna hemma och det gör vi inte genom att säga att systemen vi har idag är de bästa.

TALMANNEN:

Replikskiftena är därmed avslutade.

Vtm Gun-Mari Lindholm:

Herr talman! Det här ärendet skapar debatt. Det är bra! Det här är en viktig familjepolitisk strukturell och strategiskt viktig fråga. Det här är ett ärende som jag tror att har varit upp till diskussion under alla perioder som jag har suttit i lagtinget.

Jag har själv erfarenhet av att ha varit hemma med barn, i sju år. Jag har också erfarenhet av att driva ett privat daghem som man kallar det, men det var egentligen ett enskilt daghem i sju år. Det var någon som sade i ett replikskifte idag, hur det skulle vara om man hade ett privat alternativ, vad finns det för stadig grund för det privata alternativet?

Och hur skulle det kommunala se ut? Det är så att driftsutgifterna för det enskilda daghemmet tilldelas av kommunen till 90 procent. Man skall komma ihåg att i ett initialt skede, när verksamheten skall byggas upp, är det ganska tufft att klara sig på den 90 procenten. För själva driften behövs 90 procenten och 10 procent räknar man att kommer ifrån avgifter och de tillfaller det enskilda daghemmet.

När man skall starta upp behöver man en byggnad, en mängd lekredskap både ute och inne. Man behöver möbler, man behöver textilier. Det blir ganska tufft, och det kan vara orsaken, ledamot Folke Sjölund varför noll personer visar ett intresse för det här. Idag är det mycket lättare att starta upp ett företag som handlar om skruvar och muttrar, än ett som handlar om den här verksamheten. När vi själva stod i beråd att köpa en fastighet försökte vi, precis som t.ex. kommunen när de skall bygga nytt eller fick på den tiden, bidrag ifrån landskapet.

I början på 90-talet eller i mitten av 90-talet försökte vi efterhöra den här möjligheten. Då var Anders Eriksson näringsansvarig politiker. Jag fick tag i honom en tidig morgon på traktorn och han sade, "att det tyvärr inte finns medel i landskapets budget som ni kan anhålla om att få." Därav tror jag att det inte är så stort intresse. Skulle man komma med konkreta reella förslag som skulle främja den här verksamheten, tror jag att det skulle finnas ett större intresse. Det har funnits initiativ i bl.a. Sund där man också på grund av att ekonomin inte gick ihop, blev tvungen att stänga. Man blev också väldigt motarbetad från olika politiska läger i kommunen. Den striden känner jag också igen från min egen hemkommun men där vi lyckades vända det till någonting positivt i alla fall. Det här initiativet kommer från FS och vi, från Obundnas sida har valt att skriva på den, eftersom det för oss har varit en angelägen och viktig fråga.

Under år 2004 gjordes en utredning på mitt initiativ i landskapsregeringen. Den kanske inte är helt aktuell längre men den skulle ligga som underlag för en revidering och genomgång, genomsyn av barnomsorgslagen under den mandatperioden. Det känner vi också till att inte blev gjort. Det fanns ingen politisk enighet då. Det vi kan konstatera, efter de replikväxlingarna som har varit hittills, att det inte finns nu. Nu tycks Centern i alla fall stå fast vid sin gamla värdegrund, att det här är en intressant fråga och det är roligt. Hade man gjort det här under förra perioden, kanske den här frågan hade varit längre framskriden än den är idag. Jag tycker att den här diskussionen är intressant för att det finns, kanske en ideologisk, men jag tror också att det finns en personlig erfarenhet som gör att man är intresserad av den här frågan.

Jag tycker också att det skulle vara intressant att veta alla de argument som de som är tveksamma för att införa en barnomsorgspeng för att ens penetrera den här frågan. Jag skulle vilja veta vad man är så rädd för? Vem är det man värnar om egentligen? Vem är det den här frågan egentligen först och sist rör. Jo, det är barnen. Det är barnens bästa. Det är det som åtminstone jag har framför mig när jag argumenterar. Att ha omsorg om personalen i barnomsorgen eller personalen ute på andra verksamheter, det måste ändå vara en sekundär fråga. När man talar om de här frågorna är det väl ändå barnens bästa man skall tänka på och att familjen får bestämma. Vad är det familjen vill?

Sen kommer förstås alltid den här frågan upp, att det är en kvinnofälla. Den tycker jag är förlegad och väldigt gammalmodig. Liberalerna har länge talat om att man skulle ha arbetsvärdering. Skulle det arbetet komma igång, skulle det initiativet verkligen realiseras och skulle det komma konkreta förslag utifrån det, då skulle inte ens ni ha det argumentet att komma med att det här skulle vara en kvinnofälla. Det är klart att precis som vi sitter här och funderar hur vi skall få landskapets ekonomi att gå ihop så har en familj ett bekymmer att fundera på hur man skall få ekonomin att gå ihop. Då ter det sig ganska naturligt oavsett om man är man eller kvinna, att den som har lägst lön blir hemma. Så är det. Det är ingenting konstigt. Får man upp lönerna för de, många gånger underbetalda kvinnorna bl.a. i sjukvården, så kanske det blir någonting annat. Det blir inte en kvinnofälla utan då blir det ett alternativ man har inom familjen. Jag tycker också att det är nedvärderande att säga att det är en kvinnofälla inför alla de kvinnor som har valt att vara hemma, även om den egna ekonomin har varit dålig. Jag har många exempel från min egen bekantskapskrets där familjen har haft det knapert, men man har ändå valt det för att man har trott att det har varit det bästa för hela familjen. Därför tycker jag, att det är mer än tillåtet nedlåtande, att säga att det arbete man gör hemma det är någon form av kvinnofälla.

Det här är en bra motion. Jag hoppas, jag slutar aldrig hoppas på det här området, att den skall få ett positivt bemötande i utskottet och jag hoppas också att landskapsregeringen skall arbeta med den här frågan eftersom man säger i handlingsprogrammet under "Barn och ungdom": "att individuella behov skall tillgodoses inom barnomsorg och skola." Och man säger vidare: "att barnomsorgslagen skall revideras och moderniseras." Det finns ett stort behov ute i kommunerna att barnomsorgslagen revideras och moderniseras bl.a. när det gäller familjegrupphem. Jag hoppas verkligen att någon har i salen idag skulle kunna ge ett besked om var det här arbetet ligger idag. Är det påbörjat? Om det inte är påbörjat, i så fall varför inte? Tack

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Herr talman! Vicetalman Gun-Mari Lindholm sade någonting om att det här skulle ha kunnat komma längre fram om vi hade haft en annan syn tidigare men jag tror inte att vår syn har förändrats. Vi ser det här framförallt från barnets och familjens synpunkt. Det är det viktiga. Det har vi alltid gjort och det gör vi fortsättningsvis. Vi ser det också ur rättvisesynpunkt. Om föräldrarna, mamma eller pappa väljer att ta hand om sitt barn, vilket vi tycker är bra, så måste man också kunna få ut någonting för det eftersom man åsamkar samhället mindre kostnader. Inte minst ser vi till de mjuka värden. Det är väldigt bra när föräldrarna själva vill och kan ta hand om sina barn. Däremot är den kommunala barndagvården enormt viktig och bra och skall naturligtvis inte förändras.

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman! Det var detta jag avsåg, när jag sade att man hade hoppats att detta skulle ha kommit en bit på väg redan, genom den förra regeringen eftersom Centern uttrycker att man stöder den här motionen. Det skulle ha funnits en majoritet i den tidigare regeringen med FS, Centern och Socialdemokraterna, där FS och Centern hade haft en gemensam syn. Hela regeringen hade inte stått bakom men det hade funnits en majoritet i regeringen. Men vi tycker likadant ledamoten Eliasson och jag, tror jag och jag hoppas verkligen att vi skall komma lite närmare och lite längre fram i den här frågan. Tack!

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Herr talman! Det är viktigt att det finns alternativ och vi tror på den enskilda människan och den enskilda familjen. Familjerna skall själva ha alternativ att välja det de tycker är bäst.

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman! Det är tydligen så, att om man inte är av samma uppfattning som vicetalman Lindholm i den här frågan, så är man rädd. Jag känner inte igen mig i den beskrivningen. Däremot undrar jag om vicetalman Lindholm tycker att det är av sekundär betydelse att man efter tre år hemma med ett barn väljer den här penningen och då förlorar sitt anställningsskydd om man har en fast tjänst. Är det av sekundär betydelse kvinnorna att stanna hemma med barnomsorgspeng? Det tycker inte jag. Det är ett högt pris att betala för 540 euro i månaden.

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman! Det är naturligtvis ett val man gör. Det beror säkert på vilken karriär man har tänkt sig göra. Valet man sedan gör är säkert beroende på vilket yrkesval man har gjort. Det valet, tycker jag att inte någon utomstående skall göra, utan det valet skall man kunna göra inom familjen. Det finns säkert många som har gjort på det sättet. Med tanke på vilken yrkeskategori man jobbar inom. Är det inom sjukvården t.ex. så finns det oftast lediga jobb. Jag hörde någonting igår om att det var över 500 lediga jobb på Åland idag, så utan jobb blir man säkert inte. Om man prioriterar att göra en yrkeskarriär, väljer man antagligen inte att bli hemma, men det är upp till den enskilda familjen att sinsemellan bestämma.

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman! Här går nog våra åsikter stark isär. Om det verkligen skall vara en reell valfrihet för alla, då måste man ha anställningsskydd fullt ut under den här perioden som man lyfter dagvårdspeng. Åtminstone vi socialdemokrater vill inte att folk skall tvingas att lämna en ordinarie tjänst för att lyfta det här stödet, utan det måste gå hand i hand med arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Dessutom skulle jag gärna höra hur man tänker sig att ordna den här pensionsfrågan. Skall det vara något slag av landskapskassa, skall det komma på det här beloppet eller skall den enskilda betala det? Då sjunker beloppet ännu mera. Det blir inte mycket pension på 540 euro.

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik:

Herr talman! Är det så att Socialdemokraternas enda tveksamhet till att införa barnomsorgspeng finns i den arbetsmarknadspolitiska frågan, tror jag att vi kan lösa det genom att vi är med på att man tittar på de arbetsmarknadspolitiska frågorna, om det är enda sättet vi kan förenas runt den här frågan. Det är inte alls omöjligt från vår sida.

Ltl Ulla-Britt Dahl, replik:

Herr talman! För det första vill jag säga att jag absolut inte nedvärderar hemmaarbete. Det är inte det jag avser, när jag säger att man väljer att stanna hemma. Men har man en låg lön, jag har jobbat med lågavlönade i tio år, och jag vet de har i sin plånbok och vad de får. Har man två eller tre barn och kan stanna hemma och få lika mycket och kanske lite mera pengar så gör man det kanske. Det problemet som ledamot Sundback tog upp, kan nog uppstå. Skall man vara hemma i sex år så tror jag inte att arbetsgivaren är så intresserad av att man har sin anställning kvar.

Jag undrar vart skall den här barnomsorgspengen gå om man har ett enskilt daghem? Vem skall få omsorgspengen då, föräldrarna eller går de till daghemmet?

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik:

Om det är så att kommunen där man bor har ett enskilt daghem och man erhåller barnomsorgspeng, så för man den och kanske lite till, beroende på hur dyr barnomsorgen är på det enskilda daghemmet, till det enskilda daghemmet. Det är ett alternativ. Idag är det så att man får 90 procent till det enskilda daghemmet från kommunen och man betalar en av kommunen fastställd avgift också. Jag ser inte att det här är något problem med ett enskilt daghem om man har en barnomsorgspeng. Man kan också föra den till en man i byn, som ändå är hemma och kan hålla barnomsorgen och då betalar man till honom i stället. Det är det som är tanken.

Ltl Sirpa Eriksson:

Herr talman! Enligt hemställningsmotionen skulle föräldrar som har två barn under sex år få upp till 1 500, det är nya budet, för att stanna hemma eller för att köpa barnomsorgstjänsten från privat dagis. Jag är övertygad om att det flesta småbarnsföräldrar hellre stannar hemma och tar hand om sina barn om de får mera pengar i handen än att arbeta utanför hemmet. I vilka yrken har man en månadslön kring 1 500 euro? Jag tror att det skulle bli akut brist på närvårdare, städare, kanslister, ladugårdsavbytare, vaktmästare, skolassistenter, personliga hjälpare, hemvårdare, parkarbetare, butiksbiträden, fabriksarbetare m.m. Många unga föräldrar med dessa yrken skulle stanna hemma med sina barn i stället för att jobba. Hur blir det sedan när en förälder har varit hemma i sex-tio år eller längre. Arbetsgivaren har ingen skyldighet än tills barnet är tre år.

Vad anser de åländska arbetsgivarna? Ökar deras vilja att anställa unga kvinnor? Inte höjs kvinnornas löner om de blir hemma åratal. Det är ändå verkligheten att det är mest kvinnorna som nu utnyttjar den lagstadgade vårdledigheten. Enligt statistiken är det mindre än fem procent av männen som har varit vårdlediga. Jag har svårt att tro att det skulle plötsligt skulle bli männen som blev hemma och dessutom förlorade sina jobb.

I våras talade vi om jämställdhet här i lagtinget. Jag förstår inte hur det här förslaget går ihop med jämställdhetstänkandet om lika löner. I social- och hälsovårdsministeriet forskning är det just mammornas familjeledigheter som är en avgörande orsak till att kvinnornas löner har utvecklats i samma takt som männens. FS och Obundna vill gå minst 50 år bakåt i tiden: Jag får den uppfattningen att dessa partier tycker att kvinnornas plats är hemma och därför vill de möjliggöra detta ekonomiskt. Jag ser förslaget som barnomsorgspeng som oansvarig socialpolitik som leder till brist på arbetskraft och även arbetslöshet för barnträdgårdslärare och barnskötare. Socialpolitikens röda tråd är och skall vara att det alltid skall löna sig att arbeta. Ett bidrag skall inte vara högre än en lön. I hemställningsmotionen hänvisar man till utredning om barnomsorgspeng. Jag har naturligtvis läst den. Det mest intressanta i utredningen är att utredarna har kommit fram till att detta lagförslag skulle ha några som helst konsekvenser för jämställdheten. Vi kan alltså konstatera att utredaren indirekt påstår att löneutvecklingen för kvinnor skulle var lika som för män fastän kvinnorna skulle stanna hemma åratal. När man analyserar jämställdhetsaspekten i en lag bör man nog forska lite noggrannare än utredaren har gjort. Man skall också analysera konsekvenserna av lagen. Man kan konstatera att utredningen inte är gjord av någon forskare inom socialt arbete.

Kommunerna kan redan nu om de vill ge kommuntillägg till hemvårdsstödet. Det är mera realistiskt att ha enbart positiva konsekvenser. Vi kunde även överväga att stifta en lag om vårdpenning för privatvård av barn om man vill ha barnet i privatvård. En sådan lag som alltså trädde i kraft för redan tio år sedan i riket. Denna peng ges till föräldrar som väljer att ha sitt barn i privat daghem eller hos en privat dagmamma. Det är dock fråga om mindre summor och det är inte möjligt att få vårdpengen för att själv stanna hemma. En barnomsorgspeng leder på sikt till att kommunaldagvård försvinner samt har ödesdigra konsekvenser på arbetsmarknaden. Kommunerna får gärna införa kommuntillägg till hemvårdsstödet så att flera föräldrar har en realistisk ekonomisk möjlighet att stanna hemma med barn under tre år.

Vår nuvarande lagstiftning ger mycket bra möjligheter för småbarnsföräldrar att tillbringa mycket tid med sina barn. De kan vara hemma med hemvårdsstöd tills barnet fyller tre år och sedan har vi rätt till förkortad arbetstid 80 procent av heltid tills barnet har gått ut tvåan. Denna förkortade arbetstid kan bägge föräldrarna utnyttja samtidigt t.ex. en på förmiddagen och den andra på eftermiddagen. Jag vill påpeka att vi som politiker och lagstiftare har ett ansvar att det åländska samhället rullar och att folk är i arbete. Vi kan inte stifta lagar som gör att arbetet blir ointressant. Tack!

Ltl Johan Ehn, replik:

Herr talman! Ett synnerligen intressant anförande må jag säga och synnerligen ideologiskt men knappast liberalt. Liberalismen trodde jag innehöll tron på att individerna klarar av att göra beslut. Ledamoten Sirpa Erikssons anförande innebär snarare det att vi, i den här salen, skall sitta här och berätta vad Kalle Pettersson och Lena Eriksson skall göra och på vilket sätt det skall sköta sina barn, därför att de inte klarar av det själva. De klarar inte av att se konsekvenserna, de klarar inte av att analysera utan det är vi duktigast på och därför så skall man stoppa ett sådant här förslag. Jag förstår inte hur det här går ihop med den ideologi som ledamoten Eriksson säger sig tillämpa i den dagliga politiken. Om det är på det sättet, att möjligheten att stanna hemma som är problemet, får vi större valfrihet om man åtminstone inför privat vård av barn som ledamoten Eriksson pratar om, och jag hoppas verkligen att det kommer ett sådant förslag från regeringen.

Ltl Sirpa Eriksson, replik:

Herr talman! Vi liberaler anser nog att man måste se till också samhällets ekonomi. Det brukar väl borgerliga partierna tycka att samhället måste rulla och folk måste vara i arbete. Vi måste få inkomster.

Ltl Johan Ehn, replik:

Herr talman! På vilket sätt skulle det här hindra det? Menar ledamoten Sirpa Eriksson att den enskilda individen inte klarar av att göra de här bedömningarna utan det måste finnas någon eller några ovanför som berättar att det inte är lämpligt att göra på det här sättet när du skall vårda dina barn, utan det lämpligaste är att placera dem i kommunal barnomsorg. Det är i princip det ledamoten Sirpa Eriksson säger enligt mitt sätt att analysera det. Det vore bra att få ett förtydligande om jag har förstått det fel.

Ltl Sirpa Eriksson, replik:

Herr talman! Det som FS skrev i motionen att det här inte har några konsekvenser för kommunernas ekonomi, så anser jag som borgerlig, att om kommunen får en inkomst från ett bidrag som de ger själva ger, de ger med ena handen och tar med den andra handen, så kan det omöjligen vara samma som att få skatteintäkter från löneinkomster. Jag har som syn att arbete skall löna sig.

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman! För min del tycker jag att ledamot Sirpa Eriksson är inne på rätt väg. Bra inlägg! Det skall löna sig att arbeta, det har vi hört. Det skall vara full sysselsättning. Det är förvånande att borgerliga partierna skall ha bidrag hela tiden. Bidrag till jordbruk, bidrag till att vara hemma med barn. Det är bidrag och bidrag hela tiden. Det jag ville säga är att ledamot Sirpa Eriksson antagligen inte har fått den här utredningen som ligger till grund för motionen. Den gjordes under den tid, vilket inte är förvånande, när vicetalman Lindholm var ansvarig minister och den gjordes av en person som vi känner från spalterna, nämligen Antonio Salminen eller hans företag. Jag antar att han fick betalt för arbetet.

Alltså här är beloppet 540 euro i månaden.

Ltl Sirpa Eriksson, replik:

Herr talman! Jag har läst rapporten flera gånger och den var mycket intressant. På FS:s hemsidor har de haft beloppet från 600-1 000 euro i månaden. Samma som det kostar att ha ett barn på dagis. Det är därifrån jag har tagit de här summorna. Jag tänkte om summan har ändrat genom åren.

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman! Ja, det är ett ganska stort intervall. Det skulle vara viktigt att vi fick reda på det, både jag och ledamot Eriksson. När rapporten var aktuell, rekommenderade man 540 euro och det är lite mindre än folkpensionen. Det anser vi idag att är långt under fattigdomsgränsen så visst är det en kvinnofälla. Det är alldeles klart.

Ltl Sirpa Eriksson, replik:

Herr talman! Det är mycket som har ändrat sedan den här rapporten kom eftersom beloppet nu plötsligt också har blivit pensionsgrundande i FS och Obundnas motion. Vtm Gun-Mari Lindholm, replik:

 

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik:

Herr talman! Vänsterpartiet från Sverige har kommit in här i salen. Det tycker jag är jätte rolig! Det blir bra debatt. Socialpolitiskt dåligt förslag säger ledamot Sirpa Eriksson. Hur är det om man tar det ur ett familjepolitiskt perspektiv? Är inte det här en viktig fråga då? För oss är det här en fråga om barnets bästa. Den som har jobbat på ett dagis har sett när barnen kommer på morgonen tillsammans med föräldrarna, att både barn och föräldrar mår dåligt av att de måste komma dit. Både barn och föräldrar gråter när de kommer dit. Då skulle man verkligen vilja ha alternativ och säga: "Bli hemma en månad. Kom på nytt. Starta om och ta det lite lugnt ett tag." Tyvärr, tillåter inte familjens ekonomi detta. Är inte det valfrihet som liberalerna står för?

Ltl Sirpa Eriksson, replik:

Herr talman! Personligen är jag för valfrihet så att man kan välja privat dagvård och att man skulle kunna tänka på den här vårdpengen man har i riket. Då kan man välja privat dagvård eller privat dagmamma. Jag har just tittat på Sveriges regerings hemsidor och där framgår att Lärarförbundet i Sverige är emot den svenska modellen. Där står "föräldrarnas valfrihet framför barnens behov" och de är mycket oroliga för kvalitén på dagvård efter att det privatiseras. De anser att det skulle behövas kvalitetssäkring.

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik:

Herr talman! Kan ledamot Sirpa Eriksson berätta för mig och för oss andra här i salen vad det här betyder när landskapsregeringen skriver "individuella behov skall tillgodoses inom barnomsorg en"? Om man inte är för den här typen av valfrihet, för den här typen av föräldrabestämmande, hur skall man då tolka detta? Ledamot Eriksson säger att hon är liberal och hon är för valfrihet men vad betyder det? Jag kan bara konstatera, att för ledamot Sirpa Eriksson är det alltså okey att någon lågavlönad kvinna är hemma med dagens system. Jag har förstått att liberalerna tycker att dagens system, status quo är okey men inte att man bereder alla en möjlighet och att får betalat för det till samma summa som kommunen tar.

Ltl Sirpa Eriksson, replik:

Herr talman! Jag är absolut inte för att lågavlönade kvinnor skall stanna hemma. Jag anser att allas arbete är viktigt. Inte är det bara rika som skall arbeta och de fattiga skall vara hemma. Det är inte alls så. Nu kommer jag inte på mera. Tack!

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman! Herre gud, hjälp oss och hjälp framförallt de som har röstat på liberalerna. Jag tror nog att de är just liberaler om han nu kan hjälpa dem. Skon klämde bara värre för lagtingsledamot Sirpa Eriksson och särskilt beträffande eventuella arbetslösa barnomsorgsanställda. Det var där smärtan fick styra inställningen. Från liberalernas sida struntar man i barn och barnfamiljer bara man kan värna om offentliganställda. De är den huvudsakliga marknaden för den liberala politiken. Allt annat sätter man åt sidan. Jag tror inte man behöver vara rädd för att det blir en massa arbetslösa barnomsorgsarbetare. Tvärtom, står den kommunala barndagvården sig väl i konkurrensen. Jag tror inte många föräldrar kommer att utnyttja det här till fullo utan man har fortfarande kommunal barnomsorg. I stället för att läsa det här som en viss potentat läser bibeln, borde lagtingsledamot Sirpa Eriksson se möjligheterna med det. Möjligheterna intresserar sig aldrig för den som inte intresserar sig för möjligheterna. Nog måste vi kunna göra någonting här på Åland utan att först läsa det i facit vilket brukar vara riktgivande för lagtingsledamot Sirpa Eriksson.

Ltl Sirpa Eriksson, replik:

Herr talman! Ja, man måste beakta barnomsorgspersonal och om de skulle bli arbetslösa. Det är kommunens skyldighet att omplacera dem anser jag. Det står i betänkandet och förslaget att kommunen sparar pengar för att man stänger kommunal dagvård och minskar personalen. Är det så att vissa borgerliga partier inte bryr sig om personalen eller hur kan man tolka det här?

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman! Med den arbetskraftsbrist som vi har framför oss och det här förslaget som medverkar till att flera föräldrar blir hemma, så kommer det att finnas hur mycket arbete som helst. Arbetskraftsbristen blir ett problem och det är en lösning på det problemet som lagtingsledmot Sirpa Eriksson ser. Om man gör en matematisk kalkyl av lagtingsledamot Sirpa Erikssons anförande, går det ut på ett om det skulle vara så att något dagis måste minska sin personal. Som sagt, jag tror inte det blir några stora förändringar, men för den enskilda familjen som får ökad valfrihet, kan det här vara av jättestor betydelse. Någon samhällsrevolution handlar det inte om. Det är bara att se hur jättebra det har fungerat i Sverige. Jag har själv bekanta som är både aktörer som kunder och som leverantörer i det här systemet, och det fungerar alldeles utmärkt. Det är bara att se på de goda exempel som finns.

Ltl Sirpa Eriksson, replik:

Herr talman! Den här privata vårdpengen fungerar hemskt bra i riket också. Det fungerar ypperligt och det finns massor med privata dagmammor och dagis. Vi borde kanske titta på den möjligheten men inte det här att någon blir hemma, alltså mammorna själva eller s.k. papporna om nu någon av papporna blir hemma. Privat dagvård är en helt annan sak. Tack!

 

Från salen: Ltl Sirpa Eriksson: Är det färdigt

 

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Herr talman! Det var ett väldigt intressant inlägg som ledamoten Sirpa Eriksson höll. Jag tycker också hon är en bra politiker som stolt och modigt vågar stå för sina åsikter. Därmed inte sagt att jag delar dem. Ledamoten säger att arbete skall löna sig. Det tycker jag också. Det är självklart. Hela vårt samhälle bygger på, speciellt det privata näringslivet, att man arbetar och arbete skall löna sig. Däremot ser jag inte den motsättning som ledamoten Sirpa Eriksson gör, genom att man transfererar. Om man tillhandahåller och ger möjlighet för en man eller kvinna att vara hemma och vårda sitt barn, ser jag det mera som en intern transferering. Jag ser det inte som ett bidrag. Frågan är vilken vinkel man ser det här ifrån. Avslutningsvis skall vi också komma ihåg vad vi behandlar. Det är en hemställningsmotion som vi för ett resonemang om. Det är väldigt intressant. Tack!

TALMANNEN:

Replikskiftet är därmed avslutat.

Ltl Danne Sundman:

Herr talman! Jag som är en s.k. pappa har mycket att säga i det här ärendet. Som småbarnsförälder är man klart engagerad i de här frågeställningarna och man ser, inte bara sin egen situation, utan man lever i och med andra småbarnsföräldrar. När man får barn så justeras ofta de vänner man umgås till att vara de som har barn för att det passar en o.s.v. Det här är frågor som, jag brukar tala om kaffebord och kalasen, småbarnsföräldrar pratar om. Då brukar man också prata om den här specifika frågan förutom allt annat som s.k. pappor och mammor pratar om. Om diskussionen förs på ett mera principiellt plan, utan att gräva ner sig i vad det heter och vad det exakt är för summor o.s.v., kan man göra följande analys.

Idag har vi kommuner som beskattar sina medborgare. Dessa pengar används för att producera samhällsservice av olika slag såsom skola, viss kommunalteknik o.s.v. och barnomsorg. När man pratar barnomsorg är det i huvudsak om det vi kallar dagis. Alltså, daghem där kommunen är huvudman, äger huset och anställer personalen. Om man ser på vad detta kostar skattebetalarna är det olika från kommun till kommun. Senast jag såg statistik var Lemland den billigaste och Mariehamn den dyraste. Av Lemlands bokslut framgår att det handlar om 1 200 euro per barn och månad och de är lite dyrare i andra kommuner. När man som alternativ till att ha barnen på dagis är hemma med barnen får man hemvårdsstöd om 400 euro per månad beroende på syskontillägg och livssituation o.s.v. Då kan man fråga sig, varför far kommunen iväg med 1 200 euro per månad och ger bara ca 400 euro till föräldrarna. Anser sig kommunen så mycket bättre och mycket mera värd än föräldrarna? Hör man på vissa talare här, så har barnen det bättre om de får vara borta från föräldrarna. Föräldrarna vekar inte kunna det här med att vara s.k. pappa eller mamma utan det är samhället kan det bäst om man är utbildad. Sådan syn verkar man på fullaste allvar ha från visst håll. Det är inte ofta man blir upprörd på riktigt, man kan som politiker verka upprörd, men när man hör sådant här då blir man rejält upprörd bakom sin lagtingsbänk. Jag hoppas att jag inte behöver höra, att någon annan vet bättre vad deras barn behöver och hur de skall skötas, än föräldrarna. Då har vi misslyckats i andra ändan, med att vara föräldrar.

Varför har samhället det här monopolet, det kan man fråga sig? Varför pantar vi på rätten att ordna barnomsorg i stället för att ge möjlighet åt flera privata, ge möjlighet till enskilda dagmammor eller till samarbeten byvis? Det finns en flora av alternativ som man kunde uppmuntra med det här systemet. Jag tror inte att skattebetalarna, när de betalar sin kommunalskatt, kräver att kommunen måste göra det här. Jag tror att man gärna ser att det finns större valfrihet. Det är så man måste se på det här initiativet. Det finns en rad problem men kom inte med dem, kom med lösningar. Med alla övergripande samhällsförändringar finns det problem. Problemen kan man säkert möta, för småskaligheten i våra små kommuner som också kan vara hotade, kan lägga på ingredienser som gör att kommunerna klarar av det.

Jag vill också säga det framförallt, att den kommunala barnomsorgen står sig väl i konkurrensen. Det kommer inte att bli en massa dagislokaliteter som gapar tomma och alla föräldrar stannar hemma. Det handlar inte om någon svart eller vit bild. Det handlar om att man i större utsträckning kan ge familjer valfrihet om man vill stanna hemma med barnen. Framförallt blir det en sådan nivå på ersättningen, att det kan vara attraktivt för den s.k. pappan som kanske har högre lön än den s.k. mamman. Man talar om att det här är en kvinnofälla. Tvärtom, man släpper lös kvinnorna ur fällan och kanske fångar någon pappa i stället eftersom skillnaden blir mindre mellan inkomst och stöd.

Jag kunder prata länge om det här men till sist vill jag ta upp en sak som jag tidigare har kallat välfärdsförgiftning. Nämligen, vi har i stor utsträckning byggt upp ett sådant samhälle där folk jobbar och betalar halva sin inkomst i skatt. Den välfärd som generationerna har skapat för varandra har vi helt lastat över på samhället. Våra barn skall tas om hand nästan på BB, våra föräldrar skall tas om hand av samhället och alla generationer är på var sitt håll och skall tas om hand. Det här är en pendel som kommer att svänga tillbaka. För att klara äldreomsorgen måste vi fundera på system som uppmuntrar folk att göra som man gjorde förr, att generationerna tar hand om varandra. Om vi drar detta lite längre, vad har det för följder när man har välfärdsförgiftning? Hur mår barnen som tidigt blir satta på dagis för att föräldrarna inte har något val. Oavsett hur fantastiskt dagis är, så har barnen vissa behov vissa tider och behöver få vara hemma i större utsträckning än idag. Detta är inte kritik mot dagis, utan vi har ett fabrikstänkande som drabbar barnen. Vad händer i tonåren? Hur kan vi koppla det här till drogmissbruk och andra tragiska händelser som vi får läsa på nyheterna. Jag tror att det har ganska stor relevans om man jämför med den trygghet som fanns några generationer tillbaka när man fick vara hemma mycket. Det är inte en dans på rosor att vara i det här systemet och i den omtumlande välfärdsapparaten. Jag tror pendeln svänger tillbaka.

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman! Det är en intressant motion och den väcker känslor och intresse. Frågan som ja ställer mig inledningsvis, vad är det för fel på dagens barnomsorg och är det något fel överhuvudtaget? Svaret är nej och den är väldigt bra fungerande. Man säger gång på gång att man skall ha kvar den kommunala barnomsorgen och att det är en liten grupp som kommer att gå på sidan om. Men man måste ändå ha en viss beredskap för det här. För en kommun som budgeterar x-antal euro till barnomsorg, och det kommer mera barn så kanske man inte får tilläggsresurser. Man ställer till stora problem bara på det området. Det finns väldigt många frågeställningar. Om man väljer den här taxan, vad är det som säger att föräldrarna blir hemma? Väljer de en farmor som inte orkar med eller någon annan som inte orkar med? Nu är det guld och gröna skogar man ger de här barnen, men tänk om man inte ger det. Tänk om man är en nedsupen, alkoholiserad, knarkande förälder som håller barnen hemma. Får de barnen det bättre än på dagis? Tack

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman! Frågan man behöver ställa sig är, vem är bäst skickad att göra det här valet för barnet? Är det föräldrarna eller samhället? Mitt svar är att det är föräldrarna. Det kan vara alldeles fantastiskt för ett barn att få vara med sin farmor eller farfar, mormor eller morfar, eller granne om man känner att man har det behovet. För att man skulle behöva en annan omsorg, är inte kritik mot den kommunala barnomsorgen. Om vi jämför oss med Sverige, Finland och andra länder som har kommunal barnomsorg så är vi jättebra. Det är kritik mot det systemet. Det handlar om att flytta över beslutanderätten till föräldrarna i stället för att kommunen skall göra det.

Det finns som jag sade en massa potentiella problem, men låt oss lista och lösa dem och bygga ett system som överbryggar de problemen. Det finns också problem med dagens problem men dem vill man ha kvar då.

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman! Man talar mycket om att föräldrarna skall ta hand om barnen och den förutsättningen finns väldigt bra med den 80 procentigt partiella vårdledigheten. Delar man så att bägge föräldrarna tar ut den, har man mycket tid som man kan tillbringa med barnen. De kan också vara hos farföräldrar o.s.v. Det här innebär att man går in och slår sönder ett bra fungerande system för att man har fått en fantastisk idé tycker man. Vill man ta hand om barnen finns det alla goda förutsättningar idag inom dagens system. Däremot öppnar man upp för saker och ting som man inte har ordentlig koll på . Om t.ex. 90 procent av föräldrarna stannar hemma i en kommun, vad gör man med barnomsorgen då? Det vet man inte. Framförallt hur tar vi hand om alkoholiserade föräldrar som vill ha sina barn hemma för att komma i åtnjutande av pengarna eller om man är arbetslös och inte klarar av ett jobb.

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman! Åter igen, kom inte med problem kom med lösningarna. Det som karaktäriserar ledamot Åke Mattsson, med all respekt, är trygghetsnarkomani. Vi vet exakt vad vi har idag, fördelar och nackdelar, men vi kan inte hitta på någonting nytt och förfina våra system utan att man inte har gjort det, som liberalerna säger, i Finland först. Man läser i facit och sedan löser vi våra uppgifter. Varför kan det inte vara vi som konstruerar uppgifterna och skriver facit? Ser man på Sverige finns det helt annat inslag av det här och det fungerar jättebra. Det finns alltid individer och exempel i systemet som inte fungerar , man skall man skrota fördelarna för alla föräldrar bara för att det inte fungerar för några. Man skall utgå ifrån att det fungerar, att föräldrarna kan sköta sig. Man skall utgå ifrån, som det står i någon liberal handbok, "att individen kan ta ansvar för sina egna handlingar och sin egen tillvaro". Men det gör inte liberalerna och det tycker jag är tråkigt.

TALMANNEN:

Replikväxlingen är till denna del avslutad.

Ltl Göte Winé, replik:

Herr talman! Ledamot Danne Sundman nämnde tidigare att andra vet bättre än föräldrarna hur deras barn skall tas om hand och att han kände en viss upprördhet över det och inte ville höra det igen. Då rekommenderar jag ledamot Sundman att gå och ta en kaffe när nästa anförande hålls, för jag kommer att hålla det och jag kommer att nämna det igen. Det är så att ingen förälder är perfekt. Med den goda och kunniga barnomsorgspersonal vi har idag så får man otroligt bra hjälp och hjälp att utveckla sig. Ingen har någonsin nämnt här tidigare att det skulle vara ett fabrikstänkande inom dagvården. Det får ledamot Sundman stå för . Det jag har upplevt av barnomsorgen är att den är otroligt individanpassad och personalen ser till barnens bästa och behov. Inte skall man ta det som kritik om dagispersonal kommer och ger en feed-back på och hjälp att på bästa sätt uppfostra sina barn.

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman! Man måste skilja på det att vi bygger familjepolitiska systemen utgående från att samhället vet bäst eller att föräldrarna vet bäst. Å andra sidan vet man att pedagoger och barnträdgårdslärare som jobbar på dagis kan mycket om barn och kan ge föräldrarna tips och råd. Jag säger inte att det skulle vara en nackdel och att man inte skulle kunna ta till sig det som förälder. Det är ofta jättepositivt för föräldrarna . Men när vi från samhällets sida tror att de s.k. experterna vet bättre än föräldrarna att göra övergripande val. I ökad valfrihet ingår att de också kan lyssna på experter. Men beslutet skall tas av föräldrarna. Det blir fel när kommunen far iväg med 1 200 euro för att se efter ett barn och föräldern får bara 400 euro. Hur ser man riktigt på föräldrarnas situation?

Ltl Göte Winé, replik:

Herr talman! Det är så att man köper en tjänst när man har barnet på dagis och därför får du inte lika mycket som om du har den hemma. Du köper en viss expertkunskap, anser jag. Ledamot Danne Sundman nämnde att personer med droger, och har man barnen på dagis så kan det kosta i framtiden. Jag kan nästan läsa mellan raderna vad ledamot Danne Sundman tänker på. Jag tycker det bara är hemskt att se det på det här sättet. Jag kan säga att det är lika hemskt för mig att se det från den andra sidan. Vad händer om vissa av barnen skulle ha varit på dagis och man då skulle ha hjälpt föräldrarna med i ett tidigt skede. Det finns ingenting som är svart eller vitt, men man får inte heller bara säga att barnomsorgen är fabrikstänkande för det är den inte. Den är otroligt bra i dagens läge.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman! Den s.k. välfärdsförgiftningen är väldigt generell och kan till många delar vara felaktig. Men generellt tror jag att vi har ett sådant problem att vi förlitar oss på samhällets förmåga i stället för att sköta sig själv. Om man tar ett vanligt barn som exempel så tror jag att det är bra för barnet att ha varit på dagis före det börjar skolan och ta del av förskola o.s.v. Under barnets uppväxttid kan det vara vissa perioder i familjens liv som kan vara jobbiga och då barnet kan vara på dagis och sedan kan det passa att barnet är hemma o.s.v. Det handlar inte om att alla barn alla tider skall vara hemma. Det är den svarta bilden. Den vita bilden är att alla barn alltid är på dagis. Det här handlar om att skräddarsy en tillvaro för barnet och familjen under tiden tills skolan börjar. Det är det motionen möjliggör och att man har större valfrihet. Fastän man inte kan allting själv, så är det föräldrarna som skall ta besluten i samråd med tjänstemän och den kunskap som finns i samhället.

TALMANNEN:

Replikväxling är avslutad.

Ltl Ulla-Britt Dahl, replik:

Herr talman! Jag reagerar på att ledamot Sundman säger att kostnaden för ett barn på daghem i Lemland är 1 200 euro. Jag kontrollerade med vår kommundirektör idag, och våra kostnader i Sund ligger mellan 400-500 euro eller exakt 471 euro. Jag är inte säker på att familjedagvården var med men runt 500 euro ligger kostnaderna i Sund.

Om man tänker sig ett enskilt daghem där man får 90 procent i stöd från kommunen, kommunen bestämmer taxorna för daghemmet och vanligtvis är de på samma nivå som de kommunala, men sedan skall föräldrarna ytterligare få barnomsorgspeng. Har jag missförstått någonting? För på det sättet kommer allt att styras mot det enskilda privata daghemmet för det blir billigare för föräldrarna som får en barnomsorgspeng men det blir dyrare för kommunen.

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman! Detaljfrågorna måste man titta på. Det är säkert så att man inte kan ta den har kostnaden rakt av och ge den åt föräldrarna. Man måste i stället spara en del åt kommunen eftersom kommunen har vissa fasta kostnader, som inte följer om ett barn slutar på dagis så tar det inte bort 1 200 euro i månaden, utan man måste lägga sig någonstans emellan. Därför finns det ett spann i den här utredningen. Man måste också jämställa de olika aktörerna, kommunalt dagis och privat dagis skall på samma villkor erbjuda sina tjänster åt föräldrarna. Det viktiga är att föräldrarna får den här checken med barnomsorgspengen och sedan får de själva köpa tjänsten av kommunen eller privat dagis, farmor eller farfar, mormor eller morfar, grannen eller andra alternativ som finns.

Beträffande kostnader för dagis i Sund, måste kommunen se över sin interndebitering för enligt det bokslut jag läste just var kostnaden 55 euro om dagen per barn i Lemlands kommun. Då inbegriper det alla kostnader som kommunen har, inte bara personalen. Storleksordningen är nog densamma i Sunds kommun som i Lemland. Den senaste statistiken som jag läste hade Lemland den billigaste barnomsorgen, Mariehamn den dyraste och Sund någonstans däremellan.

Ltl Ulla-Britt Dahl, replik:

Fru talman! Jag talade om nettokostnader.

 

Danne Sundman, replik:

Fru talman! Jag pratar förstås om bruttokostnader. Det skiljer inte så mycket mellan brutto och netto eftersom barnomsorgsavgiften är max 200 eller 230. Någonstans måste det vara ett räknefel. Man behöver inte gräva ner sig i sådana detaljer, utan titta på problemen som man kommer på och försöka konstruera ett system som överbryggar dem. Det tror jag man har kunskap att göra på Åland bara man vill så går det nog att få det att fungera. För de kommunala daghemmen tror jag inte på någon katastrof utan jag tror att de står sig väl. Under ett barns uppväxttid tror jag att de allra flesta föräldrar tycker att barnen, åtminstone när de närmar sig skolåldern skall gå på dagis, men de skall också ha möjligheten att ta en paus.

Ltl Folke Sjölund, replik:

Fru talman! Jag vill vädja till debattörerna att sluta med pådyvlande påståenden om andra partier. Påståenden som inte över huvudtaget har någonting med verkligheten att göra för de motsvarar inte det som Liberala partiet står för . Nej, jag tänkte ha en kort kommentar om själva utgångspunkten, barnen och barnens mentala och biologiska utveckling. Det är ingen slump att hemvårdsstödet gäller upp till tre år. Barnens utveckling är sådan att från 0-3 år är det klart bästa alternativet att vara hemma, därför att barnen är präglade av sina föräldrar o.s.v. och är individcentrerade. När de har kommit till tre års ålder skall de inte längre vara hemma egentligen, utan då är de i behov av social samvaro och då är dagis det bästa.

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman! Visst är det så att barn utvecklas enligt ett generellt mönster, men sedan finns det också olika individuella behov. Det kan vara så att en tvååring alldeles utmärkt passar på dagis men att en fyraåring inte alls passar att gå på dagis. Barn utvecklas i väldigt olika takt och just det här tänkandet "att när man fyller tre år då säger samhället att man skall gå på dagis", jag vill motverka. Jag vill att den enskilda familjen skall kunna ta i beaktande all kunskap och rekommendationer som finns och ta ett beslut om att vårt barn kanske skall vara hemma, eller vårt barn skall kanske gå på dagis i stället för att man har sådana behov. Detta märker föräldrarna om barnen vill och vad barnen behöver, ingen är bättre skickad att göra den slutliga bedömningen. Det finns experter som hävdar motsatsen men det gör inte jag.

Ltl Folke Sjölund, replik:

Fru talman! Jag samarbetade under min tid i riksdagen med professor Ole Wasz-Höckert som är en av Europas ledande professorer i pediatrik, d.v.s. barnkunskap. Han bygger sin kunskap på gedigna vetenskapliga undersökningar och jag vill påstå att de individuella skillnaderna inte är så stora när det gäller barnens utveckling. Det skiljer inte på ett år hit eller dit men däremot är det naturligtvis så att det finns sådana barn som utvecklas långsammare än andra. I regel är det så att vid ca tre år, naturligtvis inte på dagen, där går den här skiljelinjen mellan det individcentrerade och sociala behoven.

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman! Jag är ingen professor i vad det nu hette, svåra ord besvärar mig brukar Nalle Puh säga. Jag tror säkert att professorn kan sin sak och han kan säkert besluta för sina barn jag kan bara se den stora den skillnaden mellan mina två barn som är fyra och två år gamla. De har utvecklats ganska olika fastän de har haft exakt samma hemförhållanden. Om man tar i beaktande barnets utveckling, familjens situation i övrigt så finns det ganska stora skillnader mellan de enskilda barnen. Man skall försöka skapa system där man kan vara så individuell som möjligt, genomgripande genom hela samhället och lämna beslutsmakten med alla rekommendationer och kunskap i kölvattnet till föräldrarna i största möjliga utsträckning. Man skall inte ha generella slutsatser som att det är stor skillnad eller stor likhet mellan en treåring eller fyraåring fastän det kan vara bara en enda dags skillnad. Den ena kan vara född den 31 december och den andra 1 januari. Det skiljer också mycket på ett år. Att se allt i byråkratiska termer ,tror jag inte är bra.

TALMANNEN:

Replikväxlingarna är därmed avslutade.

Ltl Göte Winé:

Fru talman!

Visst låter det bra med en motion om barnomsorgspenning. Man får möjlighet att vara hemma längre och dessutom mer pengar för det. Men egentligen har vi redan hemvårdstödet som gör att vi kan vara hemma med barnen åtminstone upp tills barnen är tre år. Kanske man kan gå vidare med det? Är det någonting man kan göra? Är summan tillräcklig? Det finns mycket att se på beträffande hemvårdsstödet.

Skall man nu med den här motionen kunna vara hemma ända tills barnen börjar skolan ? Det kan vara ett alternativ. Som jag ser det är lite oansvarigt att ha en motion som egentligen riskerar slå omkull hela den offentliga barnomsorgen och dess trygghet.

Vi skall idag vara stolta över vår kommunala barnomsorg. Med vårt välfärdssystem så har vi i kommunerna idag råd att ha smågrupper med bra personal som har en anställningstrygghet. I ett tidigare anförande var det någon som ville veta vilken hotbild vi ser med den här motionen . Jag hoppas att jag kan svara på den frågan i mitt anförande, det jag ser som ett hot eller som det uttrycks, "vad jag är rädd för" med den här motionen.

Barnomsorg idag handlar om familjepolitik, anser många och visst stämmer det. Men jag ser det också som, det har nämnts tidigare, socialpolitik. Det idealiska som jag ser det är att man skall ha så låga barnomsorgsavgifter som möjligt och samtidigt en god tillgång till barndagvård. Med den här motionen så går man egentligen andra vägen.

Man gör det nästan omöjligt för kommunerna att planera barnomsorgen i förtid. Med det här förslaget så måste man vänta och se vad föräldrarna väljer. Men resurser måste vi ha i kommunerna. Idag har vi ju en valfrihet upp till tre år är det väl ? Sen så erbjuder kommunerna då barnomsorg. Det gör de även tidigare om man behöver ta del av den.

Fördelen med att ha barnen i barnomsorg är det sociala samspelet. Barn lär sig att vara tillsammans, barn lär sig att visa hänsyn till varandra. Barn lär sig otroligt mycket på daghem. Jag har själv just nu två barn i barnomsorgen och det är otroligt intressant att se hur de utvecklas.

Från salen:Ingen har någonsin gråtit.

Ingen har gråtit när jag har fört dem. Däremot hinner de inte säga "Hej då" för de har så bråttom in till dagis. Det sociala för barnen är jätteviktigt.

Sen måste jag lyfta den kunniga men tyvärr underbetalda personal som finns i barnens närhet. De ser saker som inte föräldrar ser. De berättar det till föräldrarna och det är vi som föräldrar mycket tacksamma för.

Jag nämnde tidigare att jag ser barnomsorg också som en socialpolitisk fråga och då tänker jag också på en föreläsning som jag var på i Sverige redan på 90-talet som hette "Barn i riskzon". Där lyfte man fram daghem och lekskolepersonalen och dess insatser när de ser att barn far illa. Och vilka insatser de gör och vad otroligt mycket de tjänar samhället.

Men varför anser jag att den här motionen går emot det idealiska för mig med låga barnomsorgsavgifter och god tillgång till daghem? Det jag främst fastnade för i den här motionen är tre meningar som jag anser att är ett hot eller som kan nagg på den idag välfungerande barnomsorgen. Jag citerar:

”Rent ekonomiskt innebär införandet av en barnomsorgspenning att pengar kommer att flyttas från drift av kommunal barnomsorgsverksamhet till barnfamiljers plånböcker. Om fler föräldrar väljer att vårda sina barn i hemmet så minskar också antalet barn inom den kommunala barnomsorgen. Detta är positivt för kommunerna eftersom det minskar behovet av personal och lokaler inom barnomsorgen vilket medför att kostnaderna för både drift och investeringar minskar”.

Skall man nu då anse att om man inför barnomsorgspeng så väljer många det och man behöver varken anpassa drift eller investering och minska efter barnstorlek i kommunerna. I vilken värld skall vi då kunna börja planera och veta hur dagvården kommer att se ut? Vi har väl läst om problemen i åländska kommuner som inte har någon småbarnsavdelning där det blivit bekymmer av bara det. Det skulle vara ändå svårare då om man samtidigt säger att vi har barnomsorgspengen vi behöver inte ha någon kommunal barnomsorg för alla väljer barnomsorgspengen. Jag ser att det här naggar på den kvalitativa barnomsorgen som vi har idag.

Jag fick höra i ett replikskifte för någon vecka sedan att jag tänker gammaldags. Men det tycker jag tyvärr att den här motionen också gör. Dagens föräldrar vill komma ganska snabbt ut i jobbet igen. Det här innebär att kommunerna förutom att anpassa budgeten för drift för barnomsorg också skall ha en buffert för föräldrapenning? Prata inte om att sänka skatterna för just nu höjer ni många kommuners skatteöre rejält som jag ser det. Visserligen står de i motionen att ”Det är heller inget självändamål att kommunen handgripligen skall anordna barnomsorgen.” Nej, men den måste ändå ordnas. För det nämns ingenting i motionen om barnomsorgslagen, om rätten till barnomsorg och att vi fortsättningsvis skall ha den och att det är kommunerna som skall ansvara för det. Plötsligt har det kommit in i debatten, privat dagvård, privata daghem som inte finns nämnt i motionen. Det har ändå kommit upp här. Ändå är det kommunen som skall trygga att det finns barndagvård.

Men varför nämns inget då om ekonomiska konsekvenser? I motionen står det: "att införandet av en barnomsorgspenning kommer sannolikt inte att minska kommunernas ekonomiska åtaganden för barnomsorg men däremot kommer troligen den faktiska mängden med kommunal verksamhet att minska". Men en kommun kan inte gissa hur många som väljer barnomsorg och hur många som väljer barnomsorgspenning.

 Man måste således gardera sig dubbelt.

Varför nämns det ingenting om arbetsgivaren eller företagarna i den här motionen? Kan man behålla jobbet hur länge som helst? Det har nog debatterats tidigare.

Om utskottet tar upp den här motionen och jobbar med den så måste de se vad innebär det här ekonomiskt för kommunerna? Redan idag då så har vi två ben att stå på. Rätten till barnomsorg och hemvårdsstöd. Skall vi nu börja bygga upp ett tredje system också?

Fru talman, som jag inledde så låter det bra att vara hemma och få pengar för det men vem har egentligen råd med det ? Vem vill vara hemma längre ? Men framför allt ledamot Ehn , vem betalar det ? Frågorna kan bli fler men det räcker för mig här. Tack!

Ltl Johan Ehn, replik:

Fru talman! Jag har stor respekt för lagtingsledamot Göte Winés åsikter. De skiljer sig rent ideologiskt från de jag har. Min utgångspunkt ligger i att föräldrarna skall ha valet. Jag tittar inte i första hand på hur kommunen skall klara av att lösa det här. Det måste också finnas med naturligtvis när man formulerar detaljerna i det här förslaget. Det här skall ses som ett inspel i diskussionen så att vi kan göra det vi vill skapa via den här motionen. Det vill säga, ett förslag till barnomsorgspeng som skulle leda till ökad valfrihet. Vi vill inte införa ett tredje system. Det här skulle ersätta hemvårdsstödet. Det här är någonting som skulle vara ett utvecklande av hemvårdsstödet. Exakt enligt den modell ledamoten Winé också efterlyser. Man kan helt klart se det så att man utvecklar det utgående från, hur länge man kan få det och till vilka summor man får det. Att det inte står någonting om att det här ger privata möjligheter, det ser vi som självklart. Får föräldrarna välja så kommer de ibland att välja vård hemma, ibland att köpa upp det från någon annan.

Ltl Göte Winé, replik:

Fru talman! Jag har också stor respekt för ledamot Ehn och vi vet att vi ideologiskt står på var sin sida. Vi har diskuterat mycket om det, vi har skämtat om det men framför allt har vi stor respekt för varandra, vilket är bra. Jag tycker också att föräldrarna skall ha valet men man måste också kunna se, vem har möjlighet till det här valet? Vem når man med det här? Når man alla? Samtidigt vill jag också att man skall fundera på följande, vi måste hjälpa till och ge dem som vill möjlighet att så snabbt och effektivt komma in i barnomsorgen. Om vi naggar på detta blir det dyrare att hålla barnomsorgen och vi skall kunna finansiera det här och det gör mig skrämd. Kommer vi nu att nagga på den kvalitativa barnomsorg vi har idag.?

Ltl Johan Ehn, replik:

Fru talman! Ledamoten Winé ställer bra frågor, men samtidigt ger han genom ytterligare frågor svar på sina egna frågor. Dels säger han, vem betalar för det här och sedan i samma andetag så säger han vem skulle välja att stanna hemma. Alltså det är precis på det sätt vi argumenterar. Det här är bara en möjlighet för dem som väljer att stanna hemma eller att köpa privatvård att få ytterligare ett val. Det betyder också att vi kommer att göra inbesparingar, oberoende om det betyder att vi måste, inte måste, vi skall ha kvar den kommunalt finansierade barnomsorgen. Men vem är det som skall bestämma att det är bara en sorts barnomsorg som man skall kunna få. Den som kommunen ordnar. Jag tycker inte att det är vi i lagtinget som skall göra det, utan vi skall ge den här möjligheten. Sedan blir det fråga om hur man väljer att använda skattemedlen, antingen för enbart kommunalt daghem eller ger möjligheten till att lösa det här på ett sätt som föräldrarna själva bestämmer. Om man t.ex. arbetar oregelbunden arbetstid eller om det är någonting annat som gör att den kommunala barnomsorgen inte kan vara tillräckligt tillmötesgående.

Ltl Göte Winé, replik:

Fru talman! Det är alltid lika trevligt att debattera med ledamot Johan Ehn. Vi kommer ändå sällan till samstämmighet men det intressanta är att vi har ett utskott här som får titta på det här och ta våra synpunkter i beaktande. Jag vet inte var, jag skulle ha nämnt att vi skall ha bara en sorts barnomsorg. Jag tycker att Socialdemokraterna ganska ofta har pratat om språkbad och det ena och det andra, så vi har verkligen sett möjligheter att ta in olika sorter av barnomsorg. Däremot pratar vi nu om en föräldrapenning. I motionen nämns inte alls om privat barnomsorg och det gör att det blir fel i debatten. Nu märker ledamot Ehn att den här motionen inte håller och då försöker vi föra över diskussionen till privat barnomsorg eller inte. Där blir det lite fel.

TALMANNEN:

Replikväxlingen är till den del avslutad.

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman! Den här motionen kommer till social- och miljöutskottet och vi skall titta på den när vi får möjlighet till det. Den är en viktig motion som vi har satt prioritering på. Det är också väldigt svårt att behandla en sådan här motion eftersom det är fråga om ett tyckande. Vissa tycker att det är väldigt få föräldrar som kommer att välja barnomsorgspengen och andra har farhågor att det är väldigt många som kommer att välja den. Är det så angeläget och viktigt att man behöver få in det så kanske det är många som kommer att välja det. Då får man problem ute i kommunerna. Det är en viktig fråga som vi har att fundera kring. Orsaken till att jag begärde replik är att jag tycker att det viktigt att man lyfter fram barnomsorgen som fungerar bra idag och vilken effekt den har på föräldrar o.s.v. I och med att jag vet att ledamot Winé är verksam inom sociala sektorn i kommunen så är han insatt i hur det fungerar. Jag uppskattar inlägget.

Ltl Göte Winé, replik:

Fru talman! Tack ledamot Åke Mattsson. Jag tycker också att det är positivt att social- och miljöutskottet redan nu har högprioriterat den här motionen. Det är bra för demokratin att man verkligen ser på motionerna så att man inte bara sätter dem i papperskorgen. Jag tycker det är bra.

För övrigt vill jag också säga, att jag fick vissa frågor som jag tycker att är ganska intressanta. Ledamot Åke Mattsson sade att det är en massa tyckande och det stämmer eftersom man inte vet hur föräldrarna kommer att välja. Det beror på deras livssituation och allting som kan påverka den. Däremot, som jag sade tidigare, vem är det som skall betala det här och blir det en merkostnad eller inte? Hur ser man på det här i kommunerna? Det är kommunpolitikerna som tar beslutet men det finns alltid tjänstemän som bereder ärenden och det kan vara intressant för utskottet att höra dem. Jag vet att social- och miljöutskottet är ett bra utskott som sätter sig in i frågorna. Jag är inte tveksam till att det här blir bra berett.

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman! I den mån vi kommer att hinna med den. Vi är ett ganska arbetsbelastat utskott och det här är, en av förstås flera prioriterade motioner, så vi får titta i vilken ordning vi tar dem.

För att återgå till personalen inom barnomsorgen, är jag orolig för att vi får en utarmning där och det var kanske det ledamot Winé också var ute efter. Är det så att barnen får komma och gå inom barnomsorgen så att vissa år skall det vara 50 anställda och andra år skall det vara 40 o.s.v. Vi kanske inte får samma kvalité inom barnomsorgen som vi har idag. Folk kommer inte att söka sig dit. Vem vill ha den här typen av arbete? Merparten av dem som väljer vanlig kommunal barnomsorg får en sämre kvalité. Det var det jag förstod av ledamot Winés anförande. Är jag på rätt?

Ltl Göte Winé, replik:

Fru talman! Ledamot Åke Mattsson förstod mig ganska rätt, när jag pratade om att personalen har en trygghet. När man läser motionen och som det står där, kommer trycket att minska på den kommunala barnomsorgen. Det gör att det blir jättesvårt att ge en tjänst som är permanent, man måste ge den tills vidare. Man har svårt att heltidsanställa och det gör att man blir försiktig. I våra små kommuner som vi har idag är man redan nu ganska tärd och man vill inte ha för stora driftskostnader och inte för många. Vi har en bra barnomsorg med ganska personaltäta grupper, med små barngrupper. Det får inte bli så att man börjar tillsvidareanställa personal eller anställa för viss tid för att först se hur många som väljer barnomsorgspenningen för att kunna gå vidare. Det ser jag som ett s.k. hot.

Ltl Olof Erland, replik:

Fru talman! Om man bortser från ideologi och annat i den här frågan så tycker jag att ledamot Winé hade ett mycket bra anförande när det gäller de ekonomiska konsekvenserna. Det gjorde han på ett mycket elegant sätt genom att citera vad som står i motionen. Där ser man tydigt luckorna. Det här har samhällsekonomiska effekter som är betydande genom att det är omställningar och störningar av marknaden. Jag ville påpeka en sak som är viktig. Om man går in och ger den här typen av stöd, påverkar man arbetsmarknaden och arbetslinjen som vi liberaler tycker är viktig. Det betyder att kommunerna går miste om kommunalskatt. Det är någonting som jag inte har hört här tidigare idag. Jag ville bara komplettera ett annars utmärkt anförande till den delen.

TALMANNEN:

Replikväxlingen är därmed avslutad.

Ltl Carina Aaltonen:

Fru talman! Den här motionens syfte blev för mig lite oklart när jag läste den hemma. Var det meningen att motionen skulle syfta till att göra en familjepolitisk förbättrande åtgärd? I så fall anser jag att det finns andra sätt att förbättra för barnfamiljerna. Eller handlar det bara om valfrihet och i så fall vems valfrihet? För många, många familjer finns det inte på kartan ett val att stanna hemma och ta hand om sina barn i sex år eller ens tre år eller ens två år, hur gärna man skulle vilja. De ekonomiska realiteterna ser annorlunda ut.

I Finland och på Åland i synnerhet är vi rikare än någonsin. Det föds färre barn än tidigare. I och med att vi lever mycket längre än tidigare blir det på sikt allt färre som skall försörja allt fler. Vi behöver fler barnfamiljer och vi behöver fler barn. Vi kan också vara eniga om att det blir allt tuffare ekonomiskt för alla, men i synnerhet för barnfamiljer, när inflationen och räntorna stiger, priserna på mat och bränsle och boende o.s.v. har höjts. Vi behöver en bra och långsiktig och en utvecklad barnomsorgspolitik. Här anser jag att den finländska socialdemokratiska partiledaren Jutta Urpilainen har ett nytt och fräscht inlägg i debatten om barnomsorgsavgifter genom att föreslå gratis barnomsorg för alla. Visst, kanske det låter som en orealistisk tanke och Urpilainen har blivit hårt kritiserad av många konservativa politiker, men ju man börjar tänka på saken "Gratis barnomsorg för alla" så skulle det här vara ett fantastiskt och ett nytt sätt att stärka barnfamiljerna. Locka inflyttare, bli ett konkurrenskraftigt område i Norden. Stimulera till ett ökat barnafödande. Jag tror att näringslivet och de som vill utveckla sina företag och få mer kompetent personal att flytta till Åland, skulle jubla. Enligt rikets finansministerium skulle kostnaderna för gratis barnomsorg i Finland gå på två-trehundra miljoner euro. Vilket alltså inte alls är oöverkomligt. Det skulle vara intressant att få veta vilken merkostnad, helt avgiftsfri eller kraftigt reducerade dagisavgifter skulle kosta kommunerna på Åland. Redan idag är självfinansieringsgraden på en kommunalbarnomsorgsplats ca 12-15%. Jämfört med andra EU-länder är de finländska barnfamiljernas ekonomi svag. Bara i Danmark och Belgien får barnfamiljerna mindre pengar i handen efter skatt. Alltså, barnfamiljer idag är hårt beskattade i vårt land. Vad gäller små barn är Finland ungefär som i övriga EU länder. Men när barnen blir äldre erbjuder andra länder gratis förskoleundervisning i yngre år. Alltså tre- till femåringar går i avgiftsfri förskola. På Åland är det bara i ett fåtal kommuner som man erbjuder gratis förskola för barn i sex års ålder. Alltså våra åländska familjer får betala mycket mer för barnomsorg och längre än i andra EU-länder. Inte mycket mer, men vi betalar för barnomsorgen under en längre period än vad man gör i andra EU-länder. Vi borde åtminstone ha en fri förskola för alla sexåringar på hela Åland. I synnerhet för ensamförsörjare skulle gratis barnomsorg vara ett effektivt sätt att minska eller lindra inkomstklyftorna i samhället. Det är framförallt ensamförsörjarna som förespråkar gratis barnomsorg allra starkast. På Åland är 19,6 procent av alla familjer ensamförsörjare eller var det år 2006 enligt statistisk årsbok som vi har fått på bordet idag. Det är en stor del av barnfamiljerna.

Som ensamförsörjare är det oerhört svårt att överhuvudtaget stanna hemma längre än elva månader. Då hjälper inte en barnomsorgspeng på 540 euro för att vara hemma med sitt barn när hyra mat och andra utgifter skall betalas. Jag och många som har talat tidigare före mig, anser att vi har på Åland en oerhört fin och hög kvalité på vår barnomsorg. Det är små barngrupper, utbildad och kompetent personal, fantastiska lokaler, genomtänkt pedagogik, stödresurser för behövande barn o.s.v. Förtroendet för barnomsorg är högt. Det kanske rent av är så, jag säger inte att det är så men jag har en känsla av att det är så, att man kanske rent av litar mera på barnträdgårdslärarnas erfarenhet än på sig själv. Jag vill att vi skall värna om den här höga kvalitén och gärna utveckla den inom den kommunala barnomsorgen.

Under debatten har det framkommit att vi har flera system för barnomsorgen redan idag. I alla sexton kommuner har vi personal som sitter och räknar ut avgifter o.s.v. Vi kanske hellre skulle se på hur vi kunde förenkla administrationen, t.ex. genom gratis avgift, som Jutta Urpilainen har föreslagit. Det här förslaget har vi inte alls diskuterat närmare inom Ålands socialdemokrater, däremot vill vi ha låga avgifter generellt.  Vi tror att det är en bra fördelningspolitik. På samma sätt som vi har låga avgifter när vi går till hälsocentralen på läkarbesök. Inte betalar vi då heller enligt en graderad skala. Låga avgifter eller gratis samt höja hemvårdsstödet, tror jag skulle vara riktigt bra barnvänlig politik. Men att införa barnomsorgspeng är jag inte så intresserad av.

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Fru talman! Jag vänder mig skarp emot det resonemang som ledamoten Carina Aaltonen för när hon konsekvent upprepar gratis barnomsorg, gratis barnomsorg. Det finns ingenting som är gratis. Vi kan tala om kostnadsfri barnomsorg för den enskilda om vi vill, men det är alltid någon som skall betala för det. Ledamoten för också ett resonemang om att gratis barnomsorg kan leda till ökad nativitet. Om det är enda orsaken till att försöka skaffa barn, de ekonomiska aspekterna som samhället kan erbjuda, så tycker jag att man skall avstå från det. För oss inom Centerpartiet är barn viktiga. Barn är en resurs. Det är ingenting där ekonomin i första hand skall spela in, där man sitter och räknar på om man kan få någonting gratis. Nej tack, vi tar klart avstånd från ett sådant resonemang inom centern.

Ltl Carina Aaltonen, replik:

Fru talman! Jag vet inte riktigt vad ledamot Thörnroos har lyssnat på för någonting. Vi pratar om familjepolitik här. En familjepolitisk åtgärd att införa avgiftsfri barnomsorg, om det låter bättre i ledamot Thörnroos öron, är väl ett nytt och fräscht argument. Vi har en avgiftsfri grundskola idag också. Varför inte föra det ända ner till barnomsorgsnivå.? Jag tycker att det här är fräscht, men att fastna i den här kvinnofällan som Centern tydligen stöder, är inte Socialdemokraternas melodi.

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Fru talman! Att samhället möjliggör att samhället erbjuder valfrihet åt sina invånare, det tycker inte jag är en kvinnofälla. Jag tycker däremot att det är helt naturligt om en man eller en kvinna väljer att vara hemma och ta hand om sina barn. Jag tror faktiskt att det många gånger är det bästa. Inom Centern har vi en stark tro på den enskilda individen. Vi har en stark tro på föräldrarna och vi anser att det är föräldrarna som skall ha ansvaret och välja det som är det bästa för sina barn. Inte samhället. Den dagen samhället skall styra från vaggan till graven, då har vi ett kommunistiskt samhälle och i det samhället vill inte jag vara med.

Ltl Carina Aaltonen, replik:

Men vems valfrihet handlar det om. Det är väldigt många som inte över huvudtaget har något annat val. Man har inte möjlighet att lämna sitt barn till farmor eller mormor eller anlita en barnflicka att ta hand om sina barn medan man själv jobbar. Det har förslaget tycker jag är valfrihet för dem som är rika, som redan har ett val idag. Jag tycker inte det är bra fördelningspolitik.

TALMANNEN:

Replikväxlingen är därmed avslutad.

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman! Jag vill gå in närmare på hur pass bra förankrat det här med avgiftsfri barnomsorg var bland socialdemokraterna. Har man så att säga "processat" det och avser att driva den frågan? Det är ett nytt inspel i debatten liksom det att man vill utveckla den befintliga barnomsorgen. Allting behöver inte bli bättre för att man kommer in med någonting nytt, fräscht och startar upp någonting nytt. Det kan också vara så att vi spetsar det vi har och gör det bättre. Vi har de facto någonting, som vi alla entydigt är överens om här i salen, vi har en väldigt bra barnomsorg på Åland just nu och därför så skall låta den vara. Innan man går in med någonting nytt borde man vara på det klara om det fungerar. Då är det oftast frågan om tyckande. Kanske det är samma sak med gratis barnomsorg. Nu har vi en differentierad avgift beroende på inkomsten. Det betyder att man ger mera till de redan rika än till de fattiga om man inför det helt gratis.

Ltl Carina Aaltonen, replik:

Nu fick vi äntligen ett riktigt liberalt inlägg. Vi skall inte göra så mycket, vi skall låta det vara som det är. Man måste åtminstone säga att från oppositionen kan vi se lite förändringar och utveckling på gång om det så är barnomsorgspeng eller om det helt och hållet är avgiftsfri barnomsorg. Det visar på en riktning framåt. Men att stanna kvar på sitt ställe och nöja sig med det vi har idag, det tycker jag inte är speciellt fräscht faktiskt.

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman! Man kan tolka in lite vad man vill i anförandena här idag, tydligen. Min synpunkt var ju definitivt inte, om man lyssnar på vad jag sade i min replik, att vi skull stanna kvar där vi var. Man kan utnyttja och gå vidare från den plattform man har, att man har entreprenörer och förvaltare. Man kan inte bara ha entreprenörer i den politiska verksamheten, att allting skall vara nytt hela tiden med nya grepp. Det kan också vara så att man utvecklar det befintliga på ett mycket ändamålsenligt och bra sätt att det blir tillfredsställande. Om man tar arbetsplasterna, så är alla arbetstagare väldigt oroliga för förändringar på arbetsplatsen. Alla arbetstagare är rädda för det. Trots det, kan det vara bra att göra vissa förändringar, men det behöver inte alltid vara bra att gå in och förändra ett fungerande system.

Ltl Carina Aaltonen, replik:

Jag tror också att det är så att många politiker är rädda för förändringar, om vi skall tala om det. Införande av t.ex. avgiftsfri barnomsorg skulle vara att utveckla ett befintligt system. Nu måste vi kanske diskutera det här inom partiet men jag tycker att det skulle vara någonting som skulle vara bra för alla barnfamiljer och för det åländska näringslivet som skulle kunna använda det som argument för att få kompetent personal att flytta hem, att flytta till Åland. Vi skulle verkligen göra någonting annat, någonting nytt. Det tror jag skulle vara bra.

TALMANNEN:

Replikväxlingen är därmed avslutad.

Ltl Olof Erland:

Fru talman! Det har varit mycket tal om ideologier och liberalerna har också varit i centrum. Jag tänkte börja med några reflexioner till en mycket allvarligare fråga. Vi har haft flera våldsdåd i skolor den senaste tiden. Två mycket fruktansvärda händelser i Finland. Det är klart att kopplingen till barnomsorgen kan synas ganska långsökt men jag tror faktiskt inte att det är det, därför att vi har en tendens i det moderna samhället genom att vi har en marknadsekonomi som samtidigt, som det är till en stor fördel för utvecklingen, ställer till problem på olika sätt.

Det är klart att många kan söka sig tillbaka till det gamla storfamiljssamhället och 1 800-talet o.s.v. men tryggheten där var inte särskilt mycket större på det stora hela. Det som händer idag är att den sociala tryggheten som man bygger upp i barnomsorg och i skola, är en stabiliserande faktor i samhället och verkligen leder till utveckling via barn och ungdomar. Sedan kommer det en period när den sociala tryggheten försvinner. Man bygger upp en vana att man skall bli omhändertagen på ett professionellt sätt via barnomsorg och via skola, via psykologer, via lärare. Men vad händer sen? På Åland tror jag att vi har ett sådant samhälle att tryggheten är ganska stor, i och med att vi har småskalighet och närhet. Jag har väldigt svårt att föreställa mig att någonting sådant skall hända här. Men när det händer är det just de udda individerna, kanske inte udda, men de som blir mobbade, isolerade och fastnar i "nej-världens" mörka hörn, som är gärningsmän. Det här borde man föra in i diskussionen hela vägen när det gäller ungdomar. Ungdom är man säkert ganska långt upp i åren ur den här aspekten.

När det gäller barnomsorgslagen vill jag säga att jag står bakom landskapsregeringens handlingsprogram, naturligt nog, och där skall man göra en översyn av barnomsorgslagen. Den har genomgått några turer de senaste åren men det finns en arbetsgrupp som har haft möte om det här och man skall först dra upp de politiska riktlinjerna för att sedan kunna gå vidare.

När det gäller motionen, så tycker jag att motionens område är intressant, men inte de förslag som förs fram. Det är i och för sig intressant att diskutera men helst inte genomföra som jag ser det. Här kommer jag in på den liberala ideologin som naturligtvis ser individens valfrihet som en viktig sak, men det gäller också att se på samhället i stort. Vi har marknadsekonomi som en given utgångspunkt, om man säger som så, en borgerlig utgångspunkt, men marknadsekonomin kräver mycket stora insatser för att det skall finnas en valfrihet, för att konkurrensen skall fungera, för att man inte skall använda otillåtna statsstöd. Det är precis detsamma med barn och familjer. För att barnen och familjerna skall utvecklas och ha reell valfrihet så behöver man ha institutioner av olika slag och det har vi i det moderna samhället. Vi har skola, vi har kommuner, vi har landskap och vi har olika politikområden. Jag tycker att man kan fråga sig, när man skall bedöma var valfriheten skall finnas, skall den finnas i olika verksamheter som man kan välja mellan eller skall man föra in pengar i familjen som kan användas på olika sätt? Om vi tar familjen först. Om man för in, transfererar pengar från kommunal verksamhet till familjen, så får naturligtvis familjerna, teoretiskt sätt en valfrihet, men man kan också se på följderna i stort i samhället. Inom marknadsekonomin och marknadsföringen brukar man säga som så när man har en produkt och tar in en annan produkt att det kan leda till kannibalism. Det låter lite vådligt i barnomsorgssammanhang men det betyder att den ena produkten äter upp den andra, så att säga, och helhets resultatet blir netto negativt. Det är precis samma sak när säger att kommunen har en verksamhet som kostar pengar. Man för över pengar från kommunen till familjen så kan det påverka det kommunala systemet, det har t.ex. ledamoten Göte Winé redogjort för här och det skall jag inte upprepa. De här finansiella flödena är ganska betydande här. Jag tycker att motionen missar lite på den punkten och särskilt det här med kommunalskatten och arbetslinjen. Valfriheten vill vi från liberalernas sida betona och privat verksamhet har ledamoten Sirpa Eriksson fört fram. Privat verksamhet är bra och kan den byggas upp så får man en större valfrihet. Men samtidigt som man också skall ha en flexibilitet i systemet för individuella behov, nattarbete och särskilda behov hos både föräldrar och barn, så måste man säga att flexibiliteten får inte vara samma sak som kaos. Man bygger upp en barnomsorg på alla möjliga håll och systemet som helhet blir orationellt. Det måste vara så att flexibiliteten bygger på en viss stabilitet och det ser jag som den kommunala barnomsorgen. Åtminstone med de små kommuner vi har. Tar man en liten kommun och börjar stöda familjeverksamheten så kan det var en risk att kostnaderna för barnomsorgen som är kvar i kommunen ökar och man s.a.s. gröper ur den kommunala verksamheten. Det tycker jag att man måste för in i det här.

Ut Liberalernas synvinkel så är ideologin okey, men vardagen är också en annan sak där vi har givna strukturer och institutioner. För Liberalerna finns det två viktiga komponenter. Utgångspunkten är marknadsekonomin och arbetslinjen. Vi försörjer oss genom arbete. Samtidigt som vi försörjer oss avsätter vi en del till välfärden. Välfärden är en lika viktig ingrediens som arbetet och marknaden. Arbetslinjen betyder att man inte skall stöda så att arbetsmarknaden tappar i betydelse och man får en försörjning på ett annat sätt. De exempel som har tagits upp här, med hur mycket pengar man kan få och att det lönar sig att stanna hemma, är naturligtvis inte för att det inte skulle vara bra att man är hemma med barnen. men på lång sikt kan det hämma sig, att man inte har en fot kvar i arbetsmarknaden eller har ett band till arbetsmarknaden. Vi kan också tänka oss med det integrationssamhälle vi har idag att det kan kännas lockande för en familj som kommer hit med många barn att lyfta barnomsorgspengen och kanske ha svårt att komma in på arbetsmarknaden. Jag säger inte att det skulle vara så. De flesta människor är funtade så att de vill komma ut på arbetsmarknaden. Men därför menar jag, att man skall vara försiktig när man som Frisinnad samverkan, som jag har trott att ideologiskt står på marknads- och arbetslinjen, att man kommer in på styr marknaden mycket väsentligt med den här barnomsorgspengen.

Det är bra att det här diskuteras för från landskapsregeringen behöver man få input till den arbetsgrupp som jobbar med de här frågorna. Lagstiftning blir ett resultat av den här översynen och därför är det bra att man diskuterar de här frågorna. För min personliga del vill jag säga, att avgiftsfri skärgårdstrafik har vi haft, vi har det inte längre fullt ut men nästan, varför inte en liknande konstruktion när det gäller barnomsorg i enlighet med ledamoten Carina Aaltonens anförande med Jutta Urpilainens förslag. Nu är det alltså mera ideologi och teori från min sida, men naturligtvis skall man syna det här. Jag tycker själva tanken är intressant men sedan är det långt till lag och genomförande med det system vi har med välfärden som är avgiftsbelagd inom stora områden som hälso- och sjukvården o.s.v. Däremot är inte skolorna avgiftsbelagda, var är skillnaden?

Fru talman! En aspekt i det hela som jag också tyckte var väsentlig är, att ensamförsörjarna som idag är en fjärdedel av familjerna blir fler och det är också det moderna samhällets dilemma. Det gamla samhället byggde på familjen och integrationen i bygemenskap och liknande. Idag blir det enklaver där ensamförsörjarna har så fullt upp med sitt att de inte får den här flexibiliteten som andra har eller söka den på annat sätt. Då måste man också se på barnomsorgspengen, avgifterna, arbetsmarknadssidan, hur det drabbar de särskilda grupperna. Den liberala ideologin tycker jag inte har glidit över till vare sig höger eller vänster i dagens debatt utan den står fast i välfärden och arbetslinjen och marknadsekonomin.

Ltl Ulla-Britt Dahl, replik:

Fru talman! Det var ett bra och klart anförande som ledamot Erland hade. Han nuddade också vid det som jag tänkte på, den beredskap som kommunerna, de kommunala daghemmen måste alltid ha en beredskap i och med den subjektiva rätten till barnomsorg. Så den ena stunden väljer man, kanske ganska många, att ta en barnomsorgspeng för sina barn och nästa år måste det kommunala daghemmet vara berett att ställa upp med platser. Det här tror jag att kan bli en ganska svår sak. Man kanske får ha en överdimensionerad personalstyrka för att klara av ett sådant här arrangemang.

Ltl Olof Erland, replik:

Fru talman! Beredskapen är en viktig aspekt. Det är så, om vi tar ett annat exempel som kanske är tydligare när det gäller beredskap. Vad skall vi hålla på med brandbilar, brandstationer och dyra anläggningar, övningar o.s.v., det händer ändå inte någonting? Jo, när det händer, så skall det finnas. Det händer katastrofer i skolorna också, när det händer, vilka är där? Jo, kommunal anställda psykologer, räddningspersonal och militär. Militär har vi inte här men vi har ett beredskapssystem och det är välfärden. Det skall finnas trygghet. Jag tycker att det skall vägas in i det här valfrihetstänkandet som inte får bli ohämmat och kortsiktigt.

Ltl Barbro Sundback, replik:

Fru talman! Jag reagerar på det när ledamot Olof Erland säger sig inte ha glidit vare sig åt höger eller vänster och det kan hända. Men i så fall har Liberalerna varit ett socialdemokratiskt parti. För arbetslinjen och full sysselsättning är hörnstenar i klassisk socialdemokratisk arbetsmarknadspolitik. Enligt liberalismen, det finns flera grenar av liberalism och jag vet inte riktigt vad Ålands liberaler står för, så är det marknaden som skall reglera också arbetsmarknaden och efterfrågan och utbud skall agera ganska fritt och vid arbetslöshet betalar man ut kontantstöd till de arbetslösa. Det är den klassiska modellen. Arbetslinje och full sysselsättning är rena rama socialdemokratin.

Ltl Olof Erland, replik:

Ja, skulle det vara så, fru talman skulle jag inte ta avstånd från socialdemokratin utan hävda det, men jag baserar mig nog på klassisk liberalism ända från 1 800-talet där man såg att individens frihet är det grundläggande liksom marknadsekonomin men att det finns problem i samhället som man måste lösa gemensamt. Det är precis den ideologin som man kunde kalla social-liberal som har funnits i de nordiska länderna mer eller mindre. Att socialdemokraterna har gått från ett vänsterparti och ett kollektivt inriktat parti mot mitten är en helt annan sak. Jag pratar nu om liberalernas ideologi och om socialdemokraterna vill omfamna den är de säkert välkomna. Man behöver inte ens vara medlem i partiet för att ha samma åsikt som vi har.

Ltl Barbro Sundback, replik:

Ja, vi lär inte reda ut det här i en replik, men just det här med arbetslinje och full sysselsättning skapades av två herrar efter andra världskriget. Den ena hette Rehn och den andra Meidner. Det torde vara bekanta namn för ledamot för Olof Erland som har studerat nationalekonomi.

(Från salen: ledamot Olof Erland: Meidner)

Den klassiska modellen är väl ändå bäst förankrad, skall vi säga i Storbritannien. Där ser det sociala skyddssystemet på arbetsmarknaden fortfarande ut så att man betalar kontant stöd till dem som är arbetslösa och marknaden skall sedan se till att folk har arbetet och staten går in genom de enkla stödsystemen. Arbetslinje har man inte i nordisk bemärkelse.

Ltl Olof Erland, replik:

Fru talman! Ja, det har med Rehn-Meidner modellen var ett kollektivt ingrepp i samhällsekonomin via löntagarfonder. Det blev inte så särskilt lyckat så den här social-liberala modellen gå nog längre tillbaka i tiden men nu talar vi om dagens politik och jag har sagt vad liberalerna på Åland har för syn när det gäller välfärdssektorn och marknadsekonomin. Jag tycker inte att det är så märkligt för vår del, men det behöver inte leda till skräck för att hela landskapsförvaltningen är liberaler eftersom de nästan är socialdemokrater.

TALMANNEN:

Replikväxlingen är därmed avslutad.

Ltl Barbro Sundback:

Fru talman! Det är många som har deltagit i den här debatten och det är ett tecken på att det här är en fråga som engagerar och intresserar och det brukar ofta vara tecken på att en debatt innehåller viktiga värderingar. Jag tror att den centrala värderingen här faktiskt är om barnen skall vårdas i hemmet av den egna modern eller om man skall ha ett system där samhället träder in och tar ett ganska stort ansvar. Jag tycker också, av inläggen här bland dem som stöder den här barnomsorgspenningen, att det bakom resonemanget finns en ganska så konservativ syn, att det är modern som är den enda rätta att ta hand om barnet. Det kan säkert vara så i många sammanhang men det har aldrig i världshistorien varit möjligt för kvinnor att enbart syssla med att fostra upp barn utan det har fått göra mycket, mycket annat samtidigt medan männen har varit på sina arbeten eller fritidssysselsättningar. För min del tror jag att så mycket kvalitativ tid som föräldrarna har idag med sina barn, har föräldrar aldrig tidigare haft. Detta trots att båda föräldrarna nu jobbar och i hög grad anlitar kommunal barnomsorg eller hemvårdsstöd.

Den här barnomsorgspengen och den här motionen är bra på det sättet att den ger möjlighet för oss att också granska och debattera det befintliga systemet. Man återkommer ständigt till den här frågan, är det en kvinnofälla eller är det inte. Många har här vittnat om, att på ett sätt är det ändå så, att alla de här hemmodellerna är en kvinnofälla. Det går tillbaka på, att myten om den biologiska modern trots allt är den som är kvalitativt bäst funtade personen att ta hand om barnen. Det är det bästa för barnen. Det här uttrycket "bästa för barnen" är ju också någonting som man kastar in i debatten och då avser man ofta det här att det är modern och hemmet som är den bästa platsen för de små barnen. Det tror jag att alla till viss del håller med om och därför har man utvecklat, framför allt, familjeförsäkringen. Ingenstans än , paritetiskt i Norden, har man så utvecklat system som hos oss. Att föräldrarna med bibehållet anställningsskydd och med 65 procent av ordinarie lön kan stanna hemma och delvis också dela på den här föräldraledigheten. Men det visar sig, all statistik, vi har nyligen fått jämställdhetsstatistiken, att det ändå är ytterst få antal män som stannar hemma. Då har vi haft det här systemet ganska länge. Jag tror att det är 10 procent av alla dagar som tas ut i form av familjeledighet, tas ut av män medan 90 procent tas ut av kvinnor. Det här gör att kvinnor får mindre arbetslivserfarenhet, det gör att deras ställning på arbetsmarknaden är svagare och de erhåller också mindre pension är de kommer i den åldern.

Det system vi har idag delas inte jämställt mellan man och kvinna. Man säger, jo, den som har den större inkomsten måste vara ute i arbete för att familjens ekonomi skall gå ihop och det är mannen det vet vi alla. På sätt och vis permanentar man systemet på det här sättet, med hänvisning till att mannen har högre lön. Nu finns det en hel del utredningar som visar att den ekonomiska vinsten är ganska marginell under den här tiden. Men trots det är den här könsrollsfördelningen väldigt konservativ förutom på en plats och det är på Island. Där tar numera ungefär 90 procent av alla män ut föräldraledighet.

Vad är det som har hänt på Island? Jo, år 2 000 beslöt en Center-höger regeringen att man skulle införa en tredelad föräldraledighet. Tre månader för mamman exklusivt, tre månader för pappan, individuella rättigheter och tre månader som man fick dela på. Man införde det här successivt 2 001, 2 002 och 2003. Man erhöll 80 procent av sin lön om man stannade hemma. Island hade inte haft arbetslöshet på länge så man hade mycket arbetsgivaravgifter fonderade. Man kunde börja finansiera den här verksamheten på det här sättet. Det visade sig då, att när männen hade en individuell rättighet som kvinnan inte kunde ta, att männen stannade hemma också. Det var en stor överraskning för alla politiker, för finansministeriet för de hade inte reserverat så mycket pengar för det här utan de trodde att betydligt färre män skulle stanna hemma. Det är naturligtvis på Island som hos oss att männen fortfarande har högre lön genomsnittligt.

Jag tror att förklaringen till det är, att männen har den här individuella rättigheten. De behöver inte riskera att kränka eller inskränka kvinnans rätt att vara hemma. Bakom ligger ändå den här myten om liksom den goda modern som den liksom allt överträffande vårdaren av barnet. Den tror jag att män inte vill förhandla om. Det är någonting heligt över det. Men med den här individuella rättigheten så blir det någonting helt annat. Det isländska exemplet är någonting som man också diskuterar i andra nordiska länder. Vi har också hört att det skulle diskuteras i Finland. Ett av de kanske mest konservativa länderna i Norden, vad gäller könsroller. Den som är minnesgod vet att lagtinget har beslutat att i samband med att vi diskuterade jämställdhetsmeddelandet, att ge landskapsregeringen i uppdrag att överväga ett initiativ till riksmyndigheterna i saken. Just detta att ha en tredelad isländsk modell på föräldraförsäkringen som ju är en riksangelägenhet. Landskapsregeringen skulle överväga ett initiativ till riksmyndigheterna i saken. Eventuellt så att Åland kunde utgöra ett försöksområde för en reform. Det tycker jag vi skulle trycka på att vår regering faktiskt skulle göra en framstöt, för det skulle ha otroligt stor betydelse för jämställdheten.

Det är så att på Åland har vi så gott som alla, som är kapabla att jobb, är ute i yrkeslivet. Vi har arbetsbrist och det är ju så att till och med en liten, liten tiondelsprocent mera kvinnor än män jobbar idag. Jag antar att de har valt det här av fri vilja. De har satsat på utbildning. De vill ha egna pengar och deras allra bästa stöd är den kommunala barnomsorgen. Den är som alla har sagt här, alldeles utomordentlig på Åland och den skall vi slå vakt om . Trots det finns det en viss sorts valfrihet i hemvårdsstödet. Det ger åtminstone anställningssäkerhet åt de kvinnor som stannar hemma, åtminstone i formell bemärkelse. Hur det fungerar i praktiken, det tror jag att ingen av oss riktigt vet. Det krävs betydligt mera utredningar i det avseendet, men hemvårdsstödet är inte särskilt stort. I dags läget är 388,51 euro om man har ett barn i Mariehamn. Det kan finnas kommuner som lägger extra på. Om man vill stödja föräldrar som stannar hemma, speciellt kvinnor som det gäller nu, så för min del skulle det vara mera attraktivt och logiskt att plussa på det beloppet. Att landskapet skulle gå in och höja det successivt under en period, åtminstone upp till samma belopp som folkpension. Det är en politisk fråga hur man vill utveckla det. Men är det valfrihet?

I sommar klippte jag ut en ledare, fredagen den 11 juli 2008 som heter "Och ni kallar det valfrihet". Den är skriven av en ung mor, som heter Sandra Widing. Hon är oerhört upprörd över att det kallas valfrihet att hon har möjlighet att stanna hemma tills barnet är tre år för 388,51 euro. Hon säger "att i praktiken är det bara de föräldrar som har en partner som tjänar hyggliga pengar som har råd att vara hemma när föräldraledigheten tagit slut. Allt annat är rent och skärt struntprat."

Det är en ganska ung kvinna som tydligen har trott att vi lever i ett jämställt samhälle och att jämställdhet inte är problematiskt mera. Hon har alltså konkret fått erfara och känner sig väldigt sviken på det här hemvårdsstödet. Hon har inte helt rätt när hon säger att det här gäller bara de kvinnor som är sambo, gift eller lever ihop med en välavlönad partner som kan stå ekonomiskt för att modern stannar hemma, utan det gäller också delvis faktiskt de ensamförsörjare som har väldigt låga inkomster. När man införde hemvårdsstödet i Finland var det en kompromiss mellan Socialdemokrater och Center en gång i tiden. Det var mycket svåra förhandlingar innan det gick igenom och kvinnorna kunde inte enas från de båda partierna så männen måste ta över frågan och lösa den. Det var också lite patetiskt, men i alla fall så kom hemvårdsstödet till. Det var uttryckligen för att göra det möjligt för kvinnor på landskapbygden att få pengar och stanna hemma med sina barn. Det har utvecklats och det har blivit ett alternativ för ensamförsörjare med låga inkomster. Deras möjligheter att få hemvårdsstöd, barnbidrag olika bostadsbidrag och vad det kan vara för bidrag, gör att de lever bättre så länge barnet är upp till tre år åtminstone än att jobba häcken av sig för en dålig lön som städerska eller diskerska samt ha ett barn som de skall stressa fram och tillbaka med till dagis, butiker och klara hela det pussellivet. Det sura kommer efteråt. Dessa kvinnor hamnar i ett utanförskap. Om de skaffar sig flera barn blir de alltför länge borta från arbetslivet och det är jättesvårt att komma in igen om man saknar utbildning o.s.v. Det finns nordiska jämförelser som visar att hemvårdsstödet har en sådan effekt för den här redan utsatta gruppen. Det är inte lätt det här. Eftersom vi har det här stödet borde vi ändå se till att det fungerar bättre än vad det gör idag.

De som inte vill koppla den här frågan till arbetslivet och arbetsmarknaden ser på det här med skygglappar. Den är kopplad till arbetslivet och speciellt för kvinnorna. Om man vill att kvinnorna skall kunna välja i så hög grad som möjligt att det passar deras familjesituation så skulle jag för min del vilja se att vi diskuterar följande förslag. Det vill säga den här tredelade familjeförsäkringen enligt isländsk modell, att man höjer hemvårdsstödet och inte bara på kommunal nivå utan också att det gynnar alla i alla kommuner. Det betyder att landskapet måste gå in med mera pengar. Att man diskuterar förslaget som Urpilainen har kommit med att på sikt införa avgiftsfritt dagis och avgiftsfri förskola. Då går man in på systemen och bygger vidare på det vi har . Att skapa ytterligare ett system som i praktiken inte ger någon valfrihet åt alla, tror jag inte att är så särskilt fiffigt. Tack herr talman!

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman! Till att börja med vill jag hålla med lagtingsledamot Barbro Sundback om att vi borde komma till skott med initiativet till riksmyndigheterna om att föräldrapenningen skulle delas som på Island. Det skulle vara en nyttig injektion. Men till det som lagtingsledamot Sundback sade, att de som är för barnomsorgspeng har en konservativ syn på att det är modern som skall vårda barnet i hemmet, är det inte så utan det är motståndarna som har en konservativ syn på frågan. Vi vill möjliggöra för flera fäder att efter föräldrapenningsperioden vara hemma med barnen. Det gör man bäst genom att höja ersättningen eftersom det blir intressant för flera fäder då. I kombination med att man har varit hemma de här tre månaderna när barnet litet så tror jag att det skulle bli en stor omställning och många skulle välja att vara hemma. Det ena kompletterar det andra. Det är inte en konservativ syn utan tvärtom ett reformvilligt förslag där man vill öka jämställdheten när det gäller att se efter barnen ända upp till skolåldern.

Ltl Barbro Sundback, replik:

Jag är glad över stödet för att driva på det här med en tredelad familjeförsäkring. Problemet är, som jag ser det, arbetsmarknadsfrågan. Skulle vi införa ett väldigt förmånligt system i form av en barnomsorgspenning, men inte kan garantera de som tar ut det här anställningsskydd under perioden, så är jag inte med på det. Jag tycker att det är att lura folk.

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman! Anställningsskydd är någonting som man väljer själv om man är beredd att bli av med arbetet. Det kan vara så att man kanske inte har jobb när man blir gravid, man kanske är företagare, man kanske är så pass attraktiv att man för jobb när som helst. Framförallt är det inte problem för man väljer själv om det är så viktigt att ha jobbet kvar, då väljer man att jobba vidare. Det kan också vara så att man jobbar halvtid eller att det är under en viss period man behöver ta time ost eller någonting sådant. Då kan det här systemet komma i bruk. Det behöver inte vara svart eller vitt att man är hemma hela barnens uppväxt eller hela barnens uppväxt på jobb. Det gäller att få flexibiliteten och valfriheten. Då är det här ett väldigt bra verktyg.

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman! I fråga om anställningsskyddsfrågan har vi helt olika uppfattningar. Det är bara att konstatera. För oss är det väldigt viktigt, att om man ger förmåner som är till för alla, måste det kombineras med ett sådant skydd. Sedan om man vill uppnå flexibilitet ändå upp tills barnen börjar i skola borde man blicka på det svenska systemet, där man kan ta ut föräldraledigheten under en mycket, mycket längre tid än hos oss. Problemet är att vi inte har lagstiftningsbehörighet just på det området.

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman! Inledningsvis begärde jag replik, när det diskuterades manligt, kvinnlig, vem som tar ut ledigt och de ekonomiska aspekterna. Jag skulle vilja hävda att det inte är det som är fullt utslagsgivande och det kom också ledamot Sundback fram till i sitt argumenterande. Det finns mycket tradition i det här och mycket vilja. Om man är överens inom familjen så ser jag inte att det är ett problem för mig att det finns valfrihet. Men om mannen vill jobba och kvinnan vill bara hemma med barnen och man tycker att det här är en väldigt bra lösning för familjen och det råkar inträffa i de flesta familjer. Då måste man acceptera att det kan vara på det sättet. Det är ganska svårt för männen att komma framåt i det här sammanhanget. Det jag ser som det största problemet, är att man inte kan få pensionen tillgodoräknad för den tiden man är hemma med barn.

Ltl Barbro Sundback, replik:

Det isländska problemet har löst detta. När männen fick en individuell rätt då stannar de hemma. Det visar att den fungerar när nästan 90 procent av de isländska männen tar ut sina tre månader, när de har den särskilt tilldelad. Det andra är, att det hemvårdsstöd vi har nu är pensionsberättigat men det är på en struntsumma så i praktiken blir det några euro. Det är alltså fattigdomsfälla. Medan männen är ute i arbetslivet och får pensionspoäng, får längre arbetslivserfarenhet som ger högre lön. Ju mer kvinnorna är hemma desto mer gynnas pappan på arbetsmarknaden.

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman! Ju mer gynnas mannen på arbetsmarknaden. Ja! Det optimala är ändå när man ser tillbaka på sitt liv, tiden man fått vara hemma med barnen och tagit hand om dem. Nu pratar man bara om karriär och mycket pengar som det viktigaste för en individ. Det finns andra värderingar när du drar strecket, när livet börjar gå mot sitt slut och det kan vara tiden hemma med barnen. Man pratar om valfrihet men det är definitivt inte valfrihet, det blir ännu mera inskränkt om man inte får välja inom familjen om kvinnan eller mannen skall vara hemma. Nu måste man ta en tredjedel till kvinnan, en tredjedel till mannen . Jag är absolut inte emot det, men däremot så tycker jag det är ett bakåtsteg. Här går man in och inskränker. När man talar om kvinnofälla från liberalerna, måste man se ut hur det ser ut i verkligheten, inte hur man vill ha det på kartan. De facto är kvinnorna mest hemma och därför slår lagstiftningen hårdast mot kvinnorna och de kommer vi inte att kunna påverka den närmaste framtiden.

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman! Det där var ett förvirrande inlägg. Vad vill ledamot Åke Mattsson alltså? Vill han att man skall öka båda föräldrarnas ansvar för föräldraledigheten så visar den isländska modellen en lösning. Om männen sedan ångrar sig efteråt så är det bara för sent. Det kan väl inte vara kvinnornas problem. Det tredje är att det är lätt att slänga ur sig valfrihet. Men vi människor väljer sällan helt oberoende av konventioner och omständigheter. De flesta människor är väldigt konventionella. De vill vara som alla andra. Det begränsar mycket valfrihet för många.

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Tack herr talman! Det är intressant att lyssna till ledamot Sundback och speciellt när vi diskuterar det här på ett principplan. Det jag reagerar emot är att hon vet vad som ligger bakom våra motiv och det vi säger. Jag reagerar precis, som ledamot Danne Sundman, på att vi är konservativa. Jag förstår inte varifrån ledamot Sundback tar det ifrån. Det kan inte vara ifrån någonting som vi har sagt här idag.

Från salen: ltl Sundback: Jo.

Vi vill ju pröva nya saker då är man inte konservativ.

Ltl Barbro Sundback, replik:

Det här är inte någonting nytt. Det är ett annat sätt att finansiera hemvård av barn i form av en barnomsorgspeng som skulle gå upp till sex år utan anställningsskydd. Är det någonting nytt? Det är en försämring. När man står och pratar, retoriken, att föräldrarna mår bäst och alla de klyschorna, de har ingen ifrågasatt. Det är att betona att man känner vissa värderingar hotade. Det menar jag att är konservativa värderingar. Men i praktiken är alla ändå av den åsikten, och jag är säker på att alla här använder sig av kommunal barnomsorg och tycker att den är jättebra.

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Herr talman! Det är viktigt att säga vilken utgångspunkt man har för sina idéer. Att vi har sagt att det är barnens bästa och familjens bästa, är inte fel att säga det. Det kan aldrig nog väl betonas. Jag tycker att man inte kan kritisera det. För Centern är det utgångspunkten och vi har också personlig valfrihet som en utgångspunkt, men för den skull är det inte konservativt att stå upp för barnens och familjens valfrihet och rätt.

Ltl Barbro Sundback, replik:

I dagens politik är alla de där klichéerna allomfattande men vad betyder de i fråga om barnomsorg. Är Centern för barnomsorgspengen? Det senaste vi hörde från FS nu är att man vill ersätta hemvårdsstödet med barnomsorgspengen. Är det detta man vill ha? Är det här det bästa för barnen enligt Centern? Har ni någon åsikt i sak. Det är det man vill höra.

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik:

Herr talman! Klichéer säger lagtingsledamot Sundback, de står hon för själv. Det här andas väldigt mycket förutfattade meningar, när man säger att alla andra som inte tycker som lagtingsledamot Sundback är konservativa. Jag känner mig inte konservativ på en fläck. Jag tycker det här är nydanande, nytänkande och det är ett sätt att tänka framåt för att lösa ett problem som vi ser att finns. Är det så att den gemensamma nämnaren vi kan hitta är att vi höjer hemvårdsstödet och som jag ser det är det samma resonemang som vi för som skulle förespråka barnomsorgspeng, och som man för från ledamot Sundbacks sida men då säger att det är hemvårdsstöd. Men är det minsta gemensamma nämnaren, fine, då tycker jag vi gör det och sätter in det på lagnivå. Men vilken summa talar vi om ledamot Sundback?

Ltl Barbro Sundback, replik:

Jag tycker att det är bra att vi kan hitta en gemensam linje framåt. I stället för det här förslaget om barnomsorgspeng, som jag tycker är så bristfälligt ändå med tanke på mottagarna, är hemvårdsstödet säkrare. Det är invant och det finns en kommunal organisation och ett förfarande för det. Jag tycker att beloppet skall höjas. Det minsta borde var runt 540 euro som anges här i FS utredningen. Nu är den gammal och det har rörts om här i grytan och flera belopp har framförts. Det måste bli en politisk fråga, en bedömning vad vi har råd med.

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik:

Herr talman! Från vår sida är det viktigt att vi kommer framåt i den här frågan. Det spelar ingen roll om det är vårt förslag, FS:s förslag eller vems förslag än må vara. Är det så att vi kan hitta en framkomlig väg och det skall heta ett höjt hemvårdsstöd då är vi med på det om det finns en majoritet för det här i salen. Hoppas nu att den här gruppen, som lagtingsledamot Erland sade, att hade påbörjat sitt arbete, kan ta del av den här debatten och se att det i så fall finns en majoritet här i salen för det. Det skulle vara jätteroligt tycker jag, om den här debatten som har varit ganska känslig, men skulle vi ändå ha nått någonstans, att det har varit värt de här timmarna, då skulle jag vara jätteglad.

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman! Jag instämmer med vicetalman Lindholm att det skulle vara ett resultat av alla dessa timmars diskussioner och att det skulle vara en framgång för lagtinget, om vi kunde enas om ett höjt hemvårdsstöd i nästa år budget.

Ltl Ulla-Britt Dahl, replik:

Herr talman! Jag vill gå tillbaka till den isländska modellen och ta den diskussionen. Det är kanske någonting att fundera på. Jag blev ändå tveksam till att resultatet att 90 procent av männen tog ut ledighet mot 10 procent som vi har här. Är det faktiskt den här delade ledigheten som är orsaken? Jag tror att det har mycket att göra med pengarna, 80 procent av lönen. Det kommer vi absolut inte till här. Mycket av det här tror jag beror på det. Har man en hög lön och får ut 80 procent är det klar att man har mycket större möjlighet att stanna hemma.

Ltl Barbro Sundback, replik:

Den artikel jag har läst går fram till 2003. Det här var en erfarenhet som man hade, att den här 80 procenten för högavlönade kunde bli ganska höga belopp så man hade satt ett övre tak på hur mycket man kan få ut. Det är klart att det ändå är högre än i Finland. Det är högre än i Sverige. Trots det tar föräldrar ut ledighet här också. Man klarar sig tydligen på den här andelen som vi har här. Ur den synvinkeln spelar det inte så stor roll, för det har samma effekt, om mannen eller kvinnan stannar hemma ändå. Jag förklarar lite otydligt nu men jag är stressad av repliktiden helt enkel. Ursäkta.

TALMANNEN:

Replikskiftena är därmed avslutade.

Ltl Torbjörn Eliasson:

Herr talman! Det är en intressant debatt som vi har i lagtinget idag. Jag får tacka lagtingsledamot Johan Ehn m.fl. för det.

Jag vill säga det, att beträffande motionen så köper vi den inte rakt av, utan vi ser det här mera som en principdebatt. Detaljerna måste utformas och ni ser att det har kommit en mängd olika förslag och det är kanske svårt att i nuläget veta vad lagtinget tycker. I princip tycker vi att den här diskussionen har varit väldigt intressant. Varför är den det? Jo, därför att barnen står oss väldigt varmt om hjärtat och familjen. För oss i Centern, har vi sagt att familjen och barnen är centrum för allting och där det startar. Det måste fungera för att vi skall ha ett lyckligt och bra samhälle. Jag vill också ha sagt, klart och tydligt, att den här diskussionen inte riktar sig mot den kommunala barnomsorgen som har nämnts här flera gånger. Absolut inte, tvärtom är den bra. Om den det går att göra den bättre skall vi göra den bättre och den skall självklart finnas kvar. Vad vi diskuterar här är ett alternativ, så att föräldrarna, om de anser att de har möjlighet att ta hand om den här uppgiften en tid, kan få göra det och inte gå helt lottlösa ur det.

Om vi talar om valfrihet måste vi också erbjuda valfrihet. I något sammanhang under debatten tror jag att ledamot Barbro Sundback sade att vi bara öser på med bidrag och bidrag och det vill jag bemöta. I dagens läge är det kommunerna som betalar 85-90 procent av barnomsorgen. Så är det. 10-15 procent betalar man privat. Det här alternativet, om man skulle betala ut exempelvis en barnomsorgspeng till föräldrar som är hemma och tar han om barn, kan man jämföra med den kommunala barnomsorgen därför att man minska på kostnaderna i kommunen om föräldern själv tar han om det här. Det var någon som nämnde ordet transferering, kanske ett snyggare namn. Om det här kallas bidrag, vilket det är, då måste man också se den kommunala barndagvården som ett bidrag. Vi måste ju alla betala den, ingenting är gratis det känner vi till. Jag tycker inte det är rätt att säga att vi bara skall ha mera och mera bidrag. Vi vill se om vi hittar en alternativ lösning till barnomsorgen och jag tror att det kanske t.o.m. kan bli billigare för kommunen med just den här lösningen för dem som väljer det här alternativet. Det blir säkert billigare.

Varför skall man se allt i svart eller vitt? Det finns hela tiden gråzoner. Ett sådant här förslag skulle naturligtvis inte innebära att alla föräldrar stannar hemma och ser efter sina barn. Några kommer att göra det. Arbetsmarknaden kommer inte heller att bli dränerad på arbetskraft. Det tror inte jag. Under en tid kanske några stannar hemma lite längre, men då måste man komma ihåg, att visst är ekonomin och marknaden enormt viktig, men det viktigaste är ändå hur barnet, barnen, familjen och familjerna mår. Jag har ingen vetenskaplig undersökning på det här, men om familjerna får göra som de vill och ta hand om barnen som det själva vill, så kanske det rent av kan innebära högre BNP på sikt. Vad vet jag? I alla fall så vet jag att motsatsen är negativ.

 Ja, herr talman tiden är knapp. Jag har mycket till som jag tänkte säga, men jag kommer att korta av anförandet för klockan är så mycket.

Avslutningsvis vill jag säga att vi är beredda från Centerns sida, tror jag mig kunna säga, att diskutera med en ganska stor spännvidd såsom vi har gjort här idag. Någon har nämnt, exempelvis, att barndagvården skall vara helt fri. Okey, man kan diskutera det och titta var man hittar en lösning. Då måste man också vara beredd att diskutera sådana här alternativ som barnomsorgspeng. Låt oss fortsätta i den här stilen i lagtinget och ha en intressant ideologisk diskussion. Det tycker jag är trevligt. Tack herr talman!

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman! Jag tror att det är viktigt att göra en distinktion mellan att betala ut bidrag, typ den här barnomsorgspenningen och kommunal barnomsorg. Kommunal barnomsorg skulle man enligt alla konstens regler borda kalla offentlig konsumtion. Medan att överföra bidrag direkt till personer är transfereringar. Det är lite olika saker och det har också lite olika effekt på den offentliga ekonomin, hur man ser på det. Jag skulle dessutom säga att kommunala barnomsorgen i sin tur är understödd genom sociala landskapsandelar. Det finns ett delat finansiellt ansvar mellan landskapet och kommunerna.

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Herr talman! Då kan man kalla det för lön i så fall om man tar hand om sina egna barn. Det låter inte så bra, men man kan jämföra det med att man får ersättning för att man inte åsamkar samhället kostnader. Vilket namn man sätter på det är inte det viktigaste utan det viktigaste är att det rör sig om samma pengar d.v.s. kommunernas kassa, in eller ut.

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman! För det första om den här penningen skulle genomföras, tror jag att landskapet skulle få ta en stor del. Sedan tror jag inte att det är lyckat att kalla det lön. Då skall man betala skatt, pensionspremie och socialskyddsavgift. Nog måste vi hålla begreppen lite klara i den här debatten om vi skall komma vidare.

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Herr talman! Jag kallar det inte lön heller. Jag jämförde med det. Jag sade själv att jag inte tycker att det är bra.

TALMANNEN:

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman! Jag vill ge ledamoten Eliasson en eloge för en bra sammanfattning av debatten. Det är mycket argument som har kommit fram och ledamöterna tillspetsar naturligtvis sina synpunkter lite, för att bryta dem mot andra synpunkter. Vi är till för det här i salen. Oavsett hur långt vi kommer i social- och miljöutskottet med den här frågan så tycker jag att den här debatten i sig har varit givande och bra. Det är också många andra synpunkter man behöver ta hänsyn till. Problemet är, som jag ser det för den fortsatta behandlingen av de här frågorna, att det är mycket politiskt, mycket tyckande och känslor i detta. Däremot kan det vara värre att få direkt fakta att ställa mot varandra. Har vi ett problem idag eller har vi inte. Det finns andra språkpolitiska frågor som kommer in. Det här öppnar upp för språkbad i finska i daghem, som man inte kunde omfatta i alla partier tidigare, men som nu möjliggörs. Det kan bli mycket nytt med det här. Tack!

TALMANNEN:

Replikskiftena är därmed avslutade.

Ltl Johan Ehn:

Herr talman! Jag vill börja med att tacka er kolleger här för en synnerligen intressant och givande debatt under dagen. Jag har haft den oturen tidigare att den här motionen oftast har hamnat längst ned på listan och det har funnits väldigt lite tid kvar att diskutera den Det visar sig nu att tack vare att vi fick upp den i ett skede där det fanns tid att diskutera, så blev det diskussion. Det var väldigt, väldigt bra. Det börjar också utkristalliseras här, ju mer diskussionen gick, att inledningsvis var åsikterna ganska långt ifrån varandra. Jag tror det var ledamoten Åke Mattsson som i en avslutande replik sade att man spetsar till saker och ting och det har han väldigt mycket rätt i. Samtidigt kan jag säga att utgångspunkten i vår motion tycker jag inte har förändrats över gång, utan det handlar om valfrihet, individ i centrum och familj. Det som har sagts här på slutet, ledamoten Barbro Sundback var upp och konstaterade att man kan utveckla systemet med hemvårdsstöd såsom vi har det idag genom att höja summorna. Ja, det jag också säkert skriva under på. Effekten blir exakt det som vi också föreslog i vår motion. Det som finns där är att vi hade pratat om 0-6 år, där har vi 0-3 år. En skillnad men det är en bit på vägen för att uppnå det mål som vi tror att skulle vara bra.

Det som också har varit intressant i den här debatten tycker jag, är att vi har fått diskutera ideologi och utgångspunkterna för hur vi kommer vidare med olika samhälleliga problem. Det är tyvärr alltför sällan som den här salen faktiskt får möjligheten att diskutera ur det perspektivet och när vi får möjligheterna så brukar viljan inte finnas eller tiden. Nu har det funnits både och tydligen, och det tycker jag att har varit väldigt bra. Vår motion har säkert i sig vissa brister. Det är alltid så. Det är ytterst få förslag, som kommer till en första diskussion som inte har en grundlig beredning med sig i bakgrunden, som är perfekta. Det finns säkert saker och ting att göra med den. Sedan kommer vi aldrig att vara överens om allting till 100 procent men kan vi komma några steg på vägen så är det bra. Det jag har tagit fasta på här efter mycket om och men, är att man från samtliga partier som har uttalat sig så lyfter man valfriheten, individ i centrum och familj. Man är beredd att höja hemvårdsstödet till samma summor som man pratar här. Okey, då har vi nått målet. Det jag inte riktigt förstår är, att inledningsvis var vi väldigt, väldigt långt ifrån varandra.

Några saker vill jag ändå påpeka här. För det första, vårt förslag är inte att binda kvinnorna i hemmet och utgår inte ifrån ett ideal att kvinnorna skall vara hemma och sköta barn. Vårt initiativ utgår från att det är familjen som klarar av att välja det här bäst, om det är mamma eller pappa som gör det. Det är inte något underliggande att det är mamma som är bäst att vara hemma och ta hand om barnen. Vi bollar över valet till familjen. Väljer de att mamman skall vara hemma är det okey för mig, väljer de att det skall vara pappan så är det också helt okey för mig. Jag lägger mig inte i det. Det är familjens ensak att göra det valet. Man har sagt att det i motionen inte finns någonting om privat vård. Jag vill säga det att i andra styckets första mening beskriver vi det också. "En barnomsorgspenning skulle vara en ekonomisk ersättning som betalas ut till vårdnadshavare som ett ekonomiskt stöd för vård av barnet i hemmet eller annan icke kommunal barnomsorg." Jag vet inte på vilket annat sätt man skulle kunna få icke annan kommunal barnomsorg, om man inte kan räkna med att det ingår näringsverksamhet i det här. Det finns med.

När det gäller nivåerna är det någonting som man måste penetrera ytterligare. Hur ser kostnaderna ut för kommunerna i dagsläget? Man måste också väga in det, som jag var inne på när jag presenterade motionen, att kommunerna i dagsläget måste hålla en beredskap. Därför kommer vi till en nivå som hamnar på 500-600 euro och uppåt. Det har förekommit uppgifter om att en barnomsorgsplats skulle kosta 450 euro i året.

Från salen: i månaden.

Alltså 450 euro i månaden, då förstår jag det. Jag förstod att det var en årskostnad. Då förstår jag också summan. Det ligger i paritet med det som vi har haft tidigare när vi har diskuterat de här frågorna.

Vi får gå vidare och se vad man kan göra och hoppas att lagtingets social- och miljöutskott faktiskt prioriterar motionen som ordföranden sade här tidigare samt att de får tid för att gå in i den. Alternativet är naturligtvis också att landskapsregeringen kommer fram med lagförslag. Det kunde också vara bra. Sedan har vi också möjligheten att trycka på det här i budgeten och anda sammanhang. Jag har visat på att det finns skillnader och likheter och kan vi komma vidare nu med det som vi är eniga om så är det bra. Från vår sida kommer vi naturligtvis att också jobba för att komma ytterligare steg framåt. Det ligger i sakens natur. Vi tror på det förslag vi har lagt fram. Vi tror att det finns möjligheter och det är naturligtvis så att det förslaget också tål att justeras och slipas på. Det är trots allt så att det är en motion som ger i uppdrag till landskapsregeringen, om den godkänns, att lägga fram lagförslaget hit och då får vi fram det här. Det viktiga är grunden d.v.s. valfriheten, individen, familjen.

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman! Vi kommer att titta närmare på motionen i social- och miljöutskottet. Det är några frågor som är intressanta med anledning av de inspel som har kommit under dagen. Bl.a. att barnomsorgen skall vara avgiftsfri och också det förslag som min fråga gäller, att hemvårdsstödet skall vara tredelat, en tredjedel till fadern, en tredjedel till modern och en tredjedel som man kommer överens om själva. Hur ställer man sig till en sådan fråga? Det är en sådan sak som kan ta bort en del av kvinnofällan.

Ltl Johan Ehn, replik:

Herr talman! Beträffande en avgiftsfri barnomsorg, är jag i grunden mycket tveksam till avgiftsfria tjänster i kommunal eller offentlig regi. Jag tror att de har en förmåga att kunna bli besvärliga att försvara i det längsta. Däremot, som idag en avgift som till stora delar sker över skattesedeln, ger möjlighet till förvärvsarbete och ett system som är mindre utjämnande. Jag hör till dem som inte tycker om principen med att man i avgifter skall utjämna inkomstskillnader. Föräldraledigheten enligt Islandsmodellen är intressant, ännu intressantare är det här jämställdhetsbonusprojektet som man nu håller på genomför i Sverige.

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman! Det gäller att bestämma själv och det är det centrala, tycker jag. Mitt problem med den här framställningen är att jag inte ser så stora faror med den och inte är ett jättestort problem. Men jag ser inte att vi har ett problem idag, utan jag tycker att man vill gå in och försöka skapa ett problem som jag inte har blivit övertygad om att det är så stort. Det viktigaste anser man är att familjen skall få välja själv och om man är så fascinerad av det, då borde man såga det här omedelbart att tvinga männen att ta ut sin tredjedel och bara rikta den till dem. Då går man in och bestämmer att mannen måste vara hemma en tredjedel i alla familjer. Där förstår jag inte logiken i det resonemanget man har.

Ltl Johan Ehn, replik:

Herr talman! I varken i jämställdhetsbonusen eller i det isländska systemet tvingar man någon till någonting. Det är ett val. Du får det här under de och de förutsättningarna. Precis som vi gör med de andra bitarna. Jag ser inte bekymret i valfriheten. Du väljer själv om du kan använda dig av det. Jo, det är precis det isländska systemet. Du får bara inte ut den ena tredjedelen om det är så att man inte har tagit det här. Man får en något kortare ledighet. Det är ett tydligt val för individen och familjen att göra.

Från salen: flera som talar högt

Ursäkta herr talman! Jag har uppfattat det, att ledamoten Åke Mattsson anser att det inte finns problem idag och visst kan man resonera på det sättet. Ledamoten Mattsson säger att dagen system är så bra att det inte finns anledning att göra förändringar i det. Jag hör inte till dem som tycker det. Jag tycker att valfriheten är ganska viktig. Människor måste ha möjlighet att påverka den service man vill komma åt.

TALMANNEN:

Nästa replik går också går via podiet, liksom alla andra anföranden.

Ltl Olof Erland, replik:

Bästa herr talman vid podiet! Det finns en grupp som kommer att arbeta med det här och lagstiftningen kommer så småningom. Jag tänkte fråga om jag har tolkat motionären rätt att ett bra alternativ skulle vara att i budgeten höja hemvårdsstödet och öka möjligheterna för privata verksamheter för då har vi i så fall kommit faktiskt långt i den här debatten.

Ltl Johan Ehn, replik:

Herr talman! Utgår man ifrån det motionen säger, är det i princip bara det att man har slagit samman det till en och samma sak. Jag har inga bekymmer med det. Det enda som saknas är förlängningen av dagens hemvårdsstöd till från 1-3 år till 0-6 år. Visst, det är ett steg i rätt riktning. Jag tror att det viktigt att det blir lagfästat och skrivs in att så här är det. Att vi får samma sak i alla 16 kommuner. Annars är jag rädd för att vi kommer att ha det i vissa kommuner men inte i andra.

Ltl Olof Erland, replik:

Herr talman! Skall man förlänga det här, är det ganska mycket komplikationer när det gäller arbetsmarknaden och det vi värnar om arbetslinjen. Jag utgår ifrån att en budgetinsats i det här avseendet skulle vara neutralt i förhållande till kommunerna. Jag tycker att den här barnomsorgspenningen läggs på arkivhyllan tillsvidare, men att ökat hemvårdstöd är ett alternativ om jag har uppfattat det rätt.

Ltl Johan Ehn, replik:

Herr talman! Namnet är semantik. Det viktiga är att vi gör insatser som går i den riktning som motionens grundfilosofi andas. Om det sker i steg och man kallar det för någonting annat, är det inget bekymmer för mig. Det som däremot är viktigt är att det blir lagstadgat, att man får det inskrivet vad man har rätt eller inte rätt till och naturligtvis om vi från den här salens sida inför detta som en pålaga för kommunen, måste man se till att få någon finansiering för det. Jag tror att det inte kommer att bli så mycket dyrare för kommunen eftersom jag tror att man inte behöver ha lika bråttom att behöva bygga ut dagisen som man nu skulle behöva eftersom det här blir ett attraktivare system och kanske en lite större del väljer detta.

TALMANNEN:

Replikskiftena är därmed avslutade.

Begärs ordet. Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.

Antecknas för kännedom att till lagtinget överlämnats

 

Ltl Barbro Sundbacks enkla fråga angående läkartjänster på norra Åland. (EF 12/2007-2008).

Svar på frågan skall avges inom tio dagar efter det landskapsregeringen mottagit frågan. Eftersom den i 48 § 2 mom. lagtingsordningen angivna tidsfristen för besvarande av frågan utlöper vid en tidpunkt då lagtinget inte är församlat kan landskapsregeringen inom den stadgade tiden överlämna ett skriftligt svar. Kan frågan inte besvaras, skall landskapsregeringen meddela lagtinget om detta och om orsaken till att svar inte ges.

 

Lagtingets nästa plenum hålls idag klockan 16.35. Detta plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl. 16.31.)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Originalfil