Plenum den 25 april 2008 kl. 9.30

PLENUM den 25 april 2008 kl. 9.30.

FÖRSTA VICETALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: talman Roger Nordlund, ltl Anders Englund, ltl Carina Aaltonen, ltl Barbro Sundback, ltl Olof Erland och ltl Veronica Thörnroos). Ltl Olof Erland infann sig efter uppropet.

26 lagtingsledamöter närvarande.

Om befrielse från dagens plenum anhåller ltl Carina Aaltonen på grund av privat angelägenhet, ltl Anders Englund av annan orsak: deltagande i Svenska Lantbruksproducenternas möte i Helsingfors, ltl Barbro Sundback på grund av privata angelägenheter och ltl Veronica Thörnroos på grund av sjukdom. Beviljas.

 

 

Föredras för remiss, fortsatt behandling ärende nr 1:

 

Landskapsregeringens framställning med förslag till första tilläggsbudget för år 2008. (FR 19/2007-2008 jämte FM 54 och 55/2007-2008). 

 

Vid lagtingets plenum i onsdags den 23 april avbröts remissbehandlingen, som nu fortsätter. Kvar på talarlistan står ltl Göte Winé, ltl Ulla-Britt Dahl, landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, landskapsregeringsledamoten Roger Eriksson, ltl Roger Slotte och ltl Torbjörn Eliasson. Begärs ordet? Diskussionen fortsätter.

 

Ltl Göte Winé:

Herr talman!

Vi har väntat och man har varit nyfiken. Och viss kan man ju anledning till för när vi i finansutskottet har jobbat så har det antingen hänvisats till handlingsprogrammet eller till den första tilläggsbudgeten där regeringen Erikssons politik skulle synas. Nu har vi tilläggsbudgeten på bordet och det är mycket text och det skall utredas mycket. Men här sägs det inte så mycket mer än om stödpolitik, det är mycket stödpolitik.

Det skall ges stöd till

-         värmepumpar

-         miljöbil

-         enskilda avlopp

-         flisstöd

-         utkomststödet för pensionärer med låg inkomst

 

Visst är vissa av dessa stöd bra och vissa mindre bra. Men ändå så blir jag lite fundersam på den politiska ideologin. Det verkar som stöd passar bra ibland och ibland inte. Samtidigt så kallar båda regeringspartier nu sig för mittenpartier så då kan man ta lite av det man tycker är bäst. Man privatiserar om man hittar något som passar in och där har våra golfvänner på Åland fått sig. Nu ser jag en viss risk att det är Bomarsund besökcenter som är det nästa som får sig. Samtidigt jublar nu båda partier över att hantverksskolan nu är flyttad till folkhögskolan och garanterad inom det offentliga, istället för att vågat satsa på att bygga ut Kastelholm kungsgårds till ett riktigt hantverks – och turistcenter inom det privata.

Jag kan nog erkänna att jag är riktigt orolig över Kastelholms kungsgårds framtid just nu.

 

Nu, herr talman, skall jag lite diskutera om de fem och en halv rader som finns i stycket om missbruk. Och den texten är väl helt okej men det är ju själklart att jag tycker det för det mest är ju sådant som förra regeringen har varit med och startat. Jag kan ju erkänna att med liberalernas 88 punkter och en motion om en miljon till missbrukarvården så trodde jag att jag skulle se något mer av det i tilläggsbudgeten.

Men jag skall inte skälla för det jag tror att regeringen gör här så är att de för en dialog med de som jobbar på fältet och då kan det ta tid att få till stånd ändringar, som jag har respekt för.

 

Det finns personer i denna sal som vill att jag skall vara mer kritisk till regeringens drogpolitik men ändå så vill jag ge minister Sjögren mer tid men trots det så hade jag hade nu hoppats på mer text just om detta och vad regeringen vill med drogpolitiken i framtiden.

Kanske vill man komma med der i 2009 års budget istället. Men jag hade hoppats på liten vink åt vad som varit så dåligt tidigare.

 

För så nära som för ett år sen när bl.a. liberalerna hade ett spörsmål om att "Det krävs mera handlingskraft och kontinuitet i arbetet för att möta drogproblematiken" men kanske det inte var så farligt utan att det istället bara var ett valår.

 

Liberalerna har jobbat för att landskapet skall ta över bl.a.

-         MISE

-         Missbrukarvården

-         Barnskydd

-         Medis

 

Inte är det väl så mycket av det som kommer att hända, men lika glad är jag nog för det. Men i handlingsprogrammet nämndes det om att man skulle göra en utvärdering efter två års regeringsarbete. Snart har det gått en fjärdedel av den tiden, så snart får det börjas prestera mer är vad det finns i tilläggsbudgeten.

 

Herr talman! Jag tänkte så gå över till regionalpolitik. Ledamoten Gun Carlsson nämnde att det fanns regionalpolitik i tilläggsbudgeten när ledamoten nämnde att Hammarlands kommun fått en fastighet i Öra by, men sedan hörde jag inte mera exempel om regionalpolitik i det anförandet.

Och jag kan hålla med att det finns en viss regionalpolitik i den här regeringen. Turister skall hålla sig i stan och jord- och skogsbrukare på landsbygden! Kastelholms kungsgård och hantverksskolan blev inget och att centern och liberalerna vill satsa någonting på Kastelholms kungsgård just nu är knappast troligt.

 

Herr talman!

Så har vi Bomarsund och där vet jag egentligen vad jag skall tro. Våren 2004 lämnade jag in en motion om ett besökscentrum i Bomarsund och efter det har min förhoppning pendlat fram  och tillbaka. I onsdags pendlade min förhoppning otroligt mycket fram och tillbaka, måste jag säga, och vad skall jag egentligen tro nu? Först hörde jag på minister Perämaas anförande och då gav jag nog upp hoppet totalt! När jag hör minister Perämaa säga i samband med presentation om Bomarsund:

 

”lagtinget får möjlighet att ta ställning till de offentliga byggnadsprojekten, också de privata och kommunala i samband med resurs- och behovsplanen och också i samband med tilläggsbudgeten som kommer i september.”

  

Jag tror jag kände mig som alla de som hade hoppats på en golfbana i Ämnäs/Godby. Jaha där for det. Men sen i replikskifte så säger minister Perämaa följande: ”Det här förskjuter inte på tidsplanen överhuvudtaget, snarare kanske det är bra att man gör på det här sättet i den här situationen när våra byggföretag ändå har väldigt mycket arbete och man kanske kan förvänta sig dyra anbud.” När jag brukar fylla i tipset brukar jag kalla det här för helgardering! Först säger man att man skall ta ställning till det i resurs- och behovplanen i samband med tilläggsbudgeten och sen i replik så kommer det att det här inte förskjuter tidsplanen överhuvudtagt och så avslutas meningen med att man kanske kan förvänta sig dyra anbud och förhoppningen att det inte blir någonting.

 

Sen så hänvisar ledamot Perämaa till vicelantrådet som gav mig lite mera hopp och tydlighet om att det nu skall läggas ut på entreprenad men med tillägget att det då skall drivas privat och det gör mig lite orolig med att besökscentret skall drivas privat.

 

Det som gör mig orolig där är den lilla meningen om privat drift som gör att det här projektet om ett besökarcenter i Bomarsund sänks.  Vi får inte blunda för att museer inte är några vinstmaskiner i sig men däremot så skall det vara det som erbjuder turisterna något extra. Vi skall vara stolta över vår historia och se på Bomarsund som en marknadsföring till nya länder. Turister från Ryssland nu fullkomligt väller in i Finland och här har vi en kundgrupp som just Bomarsund och dess historia är intressant för. Så jag anser att själva driften för huset bör nog skötas av landskapet, dvs. områdesskötsel och personal.

 

Att lägga ut till det privata så har vi kafé, biljettföräljning och museishopen.

Visst låter det bra med att man har så mycket som möjligt till privat drift. Samhället skall inte behöva bygga utan gärna att privata satsar. Men vi får  inte glömma att vi på Åland har ett mycket begränsat invånarantal och därför är det inte rätt att ha samma förutsättningar som det skulle vara i Jyväskylä eller Örebro.

 

Så efter att jag nu har fått  höra minister Perämaa och vicelantrådet så känns det som att centern säger ja, men att liberalerna säger nej och jag är lite orolig över vem som vinner den dragkampen.

 

Avslutningsvis, herr talman, så vill jag lite nämna om stödet för miljöbil. Jag funderar lite på syftet med hållbar utveckling och då skall man köpa en miljövänlig bil. Skulle det inte varit mer värt att lägga de 100 000 på  till att uppmuntra till att åka mera buss eller att man skulle uppmuntras till att samåka mer. Men istället skall man då ge 1000 euro till att köpa en miljöbil och man läste i en av tidningarna i veckan att inte ens bilförsäljarna var enigt positiva om just det här stödet.

 

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik:

Herr talman!

Ltl Göte Winé tar upp missbrukarfrågorna i sitt anförande. Jag skulle vilja påstå att inom mina ansvarsområden är det ett av de allra knepigaste frågorna. Det känns som om man måste väga varje ord på guldvåg när man uttalar sig i just den  här problematiken. Jag känner ett tryck, dels från lagtinget och också från allmänheten att leverera och att informera vad som är på gång. Det råder en stämning som att ingenting händer. Det har också kommit åsikter om att jag rycker på axlarna åt problemet och att jag inte inser det, och det tycker jag att är djupt orättvist. Arbetet fortsätter och det skall jag redogöra för.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Herr talman!

Tack minister Sjögren! Jag nämnde i mitt anförande att jag har respekt för att det tar lite tid och det är en viktig fråga som man behöver sätta sig in i. Jag hade dock hoppats på en liten skrivning om vart man är på väg. Vad är det som kommer?  Personligen fick jag ganska mycket kritik för ett år sedan om att ingenting hände och att det måste göras någonting. Det borde finnas någonting mera. I tilläggsbudgeten finns det fem och en halv rad och det är mest om vad som har gjorts, men vad är det som komma skall?

 

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik:

Herr talman!

Någonting som kanske är helt nytt i missbrukarpolitiken är att försöka sätta fokus på de anhöriga. I det alkohol- och drogpolitiska programmet står det nästan ingenting alls om anhörigbiten. Avgörande för dessa frågor är förstås det preventiva arbetet men också tillgänglighet i vården. Där skulle jag vilja titta på en vårdgaranti för missbrukare. Vi har håller på och drar igång ett fortbildningspaket efter att ha efterhört med fältet vad de sakkunniga har för önskemål. Det finns ett stort tomrum när det gäller eftervården och där skulle jag också vilja koppla in AMS och polisen mycket mera än vad man har gjort tidigare. Jag lovar att jag skall återkomma med ett inlägg i media och redogöra lite utförligare.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Herr talman!

Det som är nytt inom missbrukarpolitiken skulle vara de anhöriga. Jag trodde man hela tiden har jobbat för att de anhöriga skall vara med så mycket som möjligt. Vårdgarantin, hur är behovet där egentligen? Det är aldrig någon som har blivit nekad efter att man bl.a. tog beroendesamarbete med beroendecentret och läkarna där, för vi hade inte läkarresurser på Åland. Utbildningspaketet verkar intressant och det är jättebra. Vi vet att eftervården har varit bekymmersam och just det som minister Sjögren lägger fram om AMS och polisen är bra, men glöm bort det viktigaste: kommunernas social, att man har helheten. Hur mycket AMS än kommer in måste det vara i samband med socialen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman!

Ltl Göte Winé säger att vi skall vara stolta över vår historia. Det anser jag också och därför skall vi prioritera sjöfartsmuseet före Bomarsund. Det har det tagits beslut om här i lagtingssalen tidigare och det är någonting som jag personligen står för. Det är också någonting som vi har olika åsikter om i det liberala partiet. Vi skall komma ihåg att Bomarsund är en rysk militärbas, man pratar inte speciellt mycket om Skarpans, utan man pratar om Rysslands manifestation över tsarväldet och byggnaden där runtomkring. Det kanske inte är så mycket vår historia och det är också en militärbas som var väldigt dålig redan när den byggdes från början, den motsvarade inte den tidens kanoner. Däremot kan jag hålla med om att man borde satsa mera i Kastelholmsområdet. Det borde i så fall kmma förslag hur det skall gå till.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Herr talman!

Det skulle vara intressant att veta var det står att sjöfartsmuseet skall byggas före Bomarsund. Jag har inte ännu sett någon sådan skrivning, om det inte är i liberalernas egna program. Om ltl Åke Mattsson börjar titta efter vad finansutskottet skriver om 2008 års budget, så står det att det skall jobbas parallellt och att det finns en risk att projekteringen av sjöfartsmuseet drar ut och därför bör man i tilläggsbudgeten komma med en prioritering och ett förtydligande om byggnaderna. Det finns faktiskt många som vill utveckla Bomarsund och det finns otroligt mera kunskap, t.o.m. inom ditt eget parti, så vill du ha mer kunskap om hur man kan utveckla området, så prata med folk inom ditt parti! TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman!

Diskussionen om sjöfartsmuseet var i samband med byggandet av kk-huset, då diskuterades det vilket som skulle komma först och i samband med det togs beslutet att nästa i röret skulle vara sjöfartsmuseet. Jag efterlyste mera satsningar på den åländska kulturen och i Kastelholm, också med tanke på hantverksskolan osv. Jag har inte sett något kreativt förslag från socialdemokraterna där. Som det är nu kommer man att få igång en hantverkarutbildning, och det är kanske ännu angelägnare än att man skall vänta år ut och år in på att kunskapen skall förfalla. Med den lösning som är nu har vi trots allt en hantverksutbildning på gång, vilket är ganska värdefullt. Jag vill framhålla att det här är min åsikt och det finns ingenting som säger att man har strukit Bomarsundsbyggandet, men jag tycker att man kan vänta och bygga det i bästa konjunkturläget.

Ltl Göte Winé, replik:

Herr talman!

När kk-huset debatterades det att följande i röret var sjöfartsmuseet, men där var det inte någonting om Bomarsund för det hela tiden varit en parallell grej. Men eftersom nu sjöfartsmuseet drar ut på tiden får man in det och det skulle vara perfekt, projekteringen är klar och allting. Ltl Åke Mattsson behöver nog lite läsa Ålands historia! Varifrån kommer t.ex. Ålands demilitarisering och neutralisering? Inte kommer det i alla fall från Godby kongresshotell! Man kan nog lite börja tänka varifrån all historia kommer. Det finns en hel del som jag tror att ltl Åke Mattsson skulle behöva läsa in sig på!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Det kanske blev klarlagt redan i replikväxlingen mellan ltl Göte Winé och ledamoten Katrin Sjögren, men jag vill ändå ha ett förtydligande från socialdemokraterna i den väldigt viktiga frågan om missbrukarvården. Är det så att socialdemokraterna är tillfreds med skrivningen i tilläggsbudgeten? I Obunden Samling tycker vi att till den delen det gäller den förebyggande vården står det hur man har tänkt sig, men det står ingenting hur man har tänkt sig när det gäller de ungdomar som har hamnat i lag redan med drogdjävulen. Vilket åtgärdsprogram finns det i dag? Är socialdemokraterna tillfreds, anser socialdemokraterna att man har levererat ett sådant?

 

Ltl Göte Winé, replik:

Herr talman!  Det jag sade i mitt anförande var egentligen att det inte har kommit någonting ännu. Det är därför jag hoppas at det görs i en dialog med dem som jobbar och att det därigenom kommer.  Liberalerna gick otroligt hårt ut i valkampanjen med hur de skulle stävja missbruket och det fanns färdiga handlingsprogram och det ena och det andra. Jag väntar på det, men vi är inte tillfreds. Det är en stor sak att sätta sig in i och därför behöver man lite mer text och veta vart man är på väg, men nöjda är vi inte.

 

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Jag kan bara konstatera att från liberalernas sida borde man inte behöva sätta sig in i de här viktiga frågorna eftersom man tidigare här i salen har fört fram att man vet mycket väl hur sakerna borde drivas. Ltl Åke Mattsson har alltid fört fram att man vet hur det här borde vara. Också ltl Göte Winé, som i det civila arbetar med många ungdomar och anhöriga, tycker jag också har fört fram hur det här borde vara, så den här frågan borde inte behandlas på detta, som jag tycker, lama sätt. Det finns ett parti med i landskapsregeringen som kan de här frågorna och jag tycker att det är dags att man nu levererar på ett annat sätt.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Herr talman!

Jag stod här för ett år sedan och sade att vi har egentligen en ganska bra drogpolitik. Det enda vi behöver göra är att få redskapet. Den förra ministern försökte få till stånd en diskussion med Finlands regering om att se på behörigheten och eventuellt få en tvångsvårdslagstiftning. Nu har vissa från det liberala hållet kritiserat den och sagt att den kanske inte är så bra i alla fall. Däremot är det så att det kanske inte är så mycket man kan ändra på. Det var lätt att skrika när man var i opposition, men sedan när man sitter i ansvarsställning och skall börja ta tag i frågorna så kanske det inte är så lätt att göra förändringarna! Det är då det tar tid och det är skillnad på när man skall ta ansvaret och börja leverera, därav kanske det ”lama sättet”.  (Från salen, ltl Eklöw: tack detsamma!)

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

Ltl Gun Carlson, replik:

Herr talman!

Ltl Göte Winé frågade efter regionalpolitiska åtgärder. Den största är inte Öra utan den största är satsningen på avlopp i glesbygd, dels är det miljöåtgärderna, men det är också en stor regionalpolitisk åtgärd eftersom det möjliggör att man kan bo kvar på hela Åland. Det tror jag att också sundsborna uppskattar! I fråga om Öra handlar det om att lagtinget skall ge en fullmakt till landskapsregeringen att sälja, och då vill jag säga att det handlar inte om att ge bort Öra-området utan det handlar om att sälja enligt gjord värdering. Fackorganisationens semesterby får bli kvar, enligt deras eget önskemål. Jag nämnde också att det finns liknande affärer som har gjorts, dels när området i Prästö såldes för en mycket billig penning till Sunds kommun; dit har många familjer flyttat och det tror jag är bra regionalpolitik också för Sund. Tulludden gav man, som sagt, till Föglö kommun.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Herr talman!

Jag tror att ltl Gun Carlson missförstod mig. Jag kritiserade inte att ltl Gun Carlson nämnde Öra i Hammarland som ett exempel, men sedan hörde jag inte så mycket mera om regionalpolitiken. Vad jag gäller t.ex. avloppsledningarna sade jag också i mitt anförande att vissa stöd är bra. Man måste också se om detta är det mest optimala, har man funderat tillräckligt på det här? Det har inte jag kunnat sätta mig in i, men det kanske finns andra som gjort det. När det gäller regionalpolitiken tog ltl Gun Carlson upp Sund, men vi har också andra kommuner som vi måste titta på. Vi måste se på hela Åland och det är en viktig sak, framför allt vill vi att näringslivet skall leva, vi måste ge näringslivet förutsättningar att få verka på hela Åland.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Herr talman!

Socialdemokraten Göte Winé talar som en äkta center: hela Åland skall leva, vi är helt överens om det!

 

Jag vill säga några ord om sjöfartsmuseet som nämndes i en replik. Det är sant att det skulle komma efter Alandica och så blir det också nu när alla de återstående problem kanske är undanröjda. När det gäller Bomarsund vill jag ändå erinra om att det är sant att huset är planerat och projekterat, men det är inte bara huset som behöver byggas. Vi måste också veta innehållet, hur skall driften se ut, vem skall göra vad? Det är inte klart.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Herr talman!

Ltl Gun Carlson sade att jag pratar som en äkta center och att hela Åland skall leva är centerns slogan. Men efterlever centern det? Jag börjar bli alltmer skeptisk. Det händer inte mycket norr om Dalbo, kan jag säga! Man har nog glömt bort vart man lägger sina prioriteringar. Jag tycker att centern blir mer och mer ett stadsparti, så inte vet jag om centern skall använda denna slogan. Vi har i ett tidigare replikskifte pratat om missbruk och det här är nog att missbruka en mening. Ltl Gun Carlson nämnde Bomarsund och innehållet. När jag var i kontakt med projektledaren fick jag veta att innehållet för själva museet är klart, men det gäller att våga satsa. Det gäller, som sagt, ltl Gun Carlson, att alla på hela Åland skall få leva, både enskilda personer och företag.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Mats Perämaa, replik:

Herr talman!

Jag tror att vi är fullständigt överens om att Bomarsundsprojektet är ett intressant projekt och därför har vi skrivit det som vi har skrivit. Projektet går vidare. När jag läser landskapsregeringens förslag i förhållande tll den finansmotion som ltl Göte Winé har lämnat så hittar jag ingen skillnad där. Ltl Göte Winé föreslår heller inte ökade anslag, man ger inte mandat att sätta igång, utan budskapen i båda texter är klara, det skall bjudas ut och sedan skall lagtinget ta ställning till frågan senare. Ltl Göte Winé valde att citera ur mitt anförande senaste onsdag. Jag vill påminna om att jag också sade att det är mitt ansvar, att det ingår i mina uppgifter att göra konjunkturbedömningar för landskapsekonomin i stort och också för byggnadsprojekt. Lyssnade inte ltl Göte Winé på det? Om det inte är mitt ansvar, så vems ansvar är det i så fall?

 

Ltl Göte Winé, replik:

Herr talman!

Det är bra att vi är överens ledamoten Mats Perämaa om min motion. Då är det bara att ge en hänvisning till finansutskottet att man tar in skrivningen om en byggstart i höst! Det är därför jag vill ha in det nu, ledamoten Mats Perämaa: byggstart i höst! Väntar vi för länge och börjar politisera och skjuta upp det och att man inte vågar ta beslutet, då kommer sjöfartsmuseet och jag hör här var trycket kommer. Vi hinner få in det här före därför att projekteringen är inte ens klar med sjöfartsmuseet. Vi måste se på allting. Vad väntar vi egentligen på? Det enda som jag säga, eftersom ledamoten Mats Perämaa säger att vi är överens, det är att vi vill få in en skrivning om byggstart i höst.

 

Landskapsregeringsledamoten Mats Perämaa, replik:

Herr talman!

Vi är säkert överens om att det är ett intressant projekt. Vi tycks förhoppningsvis vara överens om att det som landskapsregeringen föreslår väl överensstämmer med det som ltl Göte Winé åtminstone i den skriftliga finansmotionen föreslår. Jag har under debatten hört någonting som jag uppfattar som lite illavarslande, jag uppfattade att ltl Göte Winé sade att detta med privat drift är ett problem. Konjunkturbedömningarna ifrågasätts i viss mån av ltl Göte Winé, så kanske ltl Göte Winé borde byta ut klämmen mot en text som skulle lyda att Bomarsundsprojektet skall förverkligas kosta vad det kosta vill och helst i egen regi!

 

Ltl Göte Winé, replik:

Herr talman!

Ledamoten Mats Perämaa gör sina tolkningar och ledamoten Mats Perämaa får håna mig – för att jag vill någonting, jag driver någonting. Vad har den här regeringen lyckats med hittills? Jo, att sänka en massa projekt och jag börjar bli orolig över det. Ledamoten Mats Perämaa tycker att det är illavarslande att jag säger att privat drift är ett problem. Ja, jag ser det som ett bekymmer. Hur många museer på Åland går bra i privat drift? Jag vet att ledamoten Mats Perämaa är en otroligt duktig politiker och det ledamoten Mats Perämaa lyckades otroligt bra med var att sänka Kastelholms kungsgårds utveckling för privat drift, genom att få in en luddig skrivning om att tillsätta en grupp. Jag är rädd att ledamoten Mats Perämaa också kommer att lyckas med det här.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Ulla-Britt Dahl:

Herr talman!

Jag  tänkte inte gå in på tilläggsbudgeten i sin helhet utan jag tänkte upphålla mig vid punkt 46.60.74 Utvecklandet av Bomarsund.

 

Jag blev glad när jag hörde vicelantrådets tankar om Bomarsund, men jag vill ändå här påminna om historien om Bomarsund samt det enorma arbete som under årens lopp har lagts ner för att få något till stånd i Bomarsund. Ännu har inget hänt men vi Sundsliberaler och även övriga sundsbor hoppas ännu.

 

Bomarsund - en symbol för demilitariseringen

Demilitarisering är ett nyckelord i Ålands utveckling sedan 1856 och en väsentlig del av den moderna åländska identiteten.

 

Demilitariseringens historia börjar med den ryska militariseringen av Åland sedan ockupationen år 1809. Den fortsätter med uppbyggandet av fästningen i Bomarsund, slaget år 1854 och förstörelsen av alla militära anläggningar. År 1856 sågs en radikal förändring i det åländska ödet, då det bestämdes i Paris att Åland skulle demilitariseras: handelsnationen Åland föddes/blev myndig.

 

Besökscentrum: Krig & Fred

Denna historia har sitt fokus i Bomarsund. Bland ruinerna efter den en gång mäktiga ryska fästningen och det multikulturella samhället i Skarpans kan besökaren få en uppfattning om livet under den ryska tiden och även hur Åland kunde ha vidare utvecklats som militär bas om inte fästningen hade förstörts. I kontrast till detta får besökaren veta hur Åland har utvecklats sedan 1856. För att presentera denna historia på ett betydelsefullt sätt och som tillfredställer de höga krav som ställs av kulturturister idag krävs moderna faciliteter i Bomarsund: ett besökscentrum.

 

Det ska finnas ett samspel mellan besökscentrum och lämningar. Historien kan lättare berättas i en inomhus miljö med hjälp av modern teknik men ett besökscentrum får inte ersätta lämningarna. Genom en bättre förståelse av Bomarsunds centrala roll i historien kring demilitariseringen ska besökaren inspireras att upptäcka lämningarna: varför allt detta byggdes, vilka befann sig här och vad blev platsens och befolkningens öde? Detta är Ålands 1800-tals historia och grunden till vårt moderna samhälle.

 

Bomarsund behöver få en egen och tydlig profil som

Citerat från Bomarsund och Prästö Delgeneralplan II, 21.9.1992,

Bomarsund – Prästöområdet innehåller inom sin stora areal element som är av betydande intresse och värde även utanför landskapets gränser. Det omfattande fornminnet från den ryska tiden är orsaken till landskapsinnehavet i dag och ligger inom ett utomordentligt värdefullt område med tanke på såväl natur- som kulturmiljön. Av denna anledning skall hela planområdet med eventuellt tillägg av det av landskapet ägda kronskogsområdet i norr, behandlas som en helhet och inrättas enligt särskilt beslut i landskapsstyrelsen som en landskapspark under ordnad förvaltning.

 

Målet är att göra Bomarsund till ett av regionens främsta besöksmål.

 

Lämningar och historien kan inte skapas – men besöksmål med moderna faciliteter behöver skapas. Delgeneralplanen godkändes för knappt 15 år sedan och var ett försök att göra just detta. Men flera av planens förslag har inte åtgärdats och har nu föråldrats.

 Den tidigare planeringen borde fungera som grund till en ny, målmedveten planering med tydlig tidtabell. Förbättrade besöksfaciliteter vid Bomarsund ska leda till flera nöjda besökare som i sin  tur kan leda till ett ökat antal besökare till hela Åland.

 

”Skärgårdsporten/Ålandsporten”

En turistinformation ska erbjuda information och faciliteter för besökare på väg både västerut och österut. Bomarsund ligger vid en naturlig kommunikationsterminal mellan fasta Åland och skärgården. Därför är det en naturlig punkt för turistinformation där besökaren kan få tillgång till faciliteter, information och möjligheten att planera deras fortsatta resa. Bomarsund har en lång historia som länk - en brygga gällande kommunikationen mellan öst och väst.

 

Besökscenter i Bomarsund – kort resumé över planer och förslag

 

1. Delgeneralplanen 1992

Planen fastslår: ”Områdets storlek och belägenhet tillsammans med det storslagna fornminnet har så unika förutsättningar och kvaliteter, att man genom god marknadsföring kan få det att växa till ett av Nordens mest betydande turist- och besöksmål.”

 

Behovet av ett året om verkande besökscenter fastslås. Aktiviteter och utrymmesbehov i ett besökscenter definieras.

 

2. Torn A

I delgeneralplanen nämns ett besökscenter som till form och storlek motsvarar Torn A och placeras på pelare på detta torns grundläggning.

 

3. Bodisco I

Delgeneralplanen diskuterar också ett alternativt besökscentrum: Tre byggnader – Magasin Furuhjelm, Magasin Bodisco och Café Tuting – byggs på existerande grunder efter magasinen i närheten av simstranden

Projektet förföll, åtminstone delvis på grund av ett medborgarinitiativ från de kringboende..

 

4. Bodisco II

Under andra hälften av 90-talet tas beslut om ny plats för ett besökscenter, nu mellan huvudfästet och stora magasinsgrunden. Parkeringsytor, som planeras norr om huvudvägen, förenas med besökscentret genom en gångtunnel. Överenskommelser med privata markägare görs och delgeneralplanen anpassas till förslaget.

 

En arkitektstuderande skissar i ett diplomarbete 1997 ett besökscenter i det nya läget. Centret är litet och tänkt för sommarsäsongen. År 2000 gör en ny arkitekt flere förslag, bland annat med en stiliserad krutinmur (bestyckad mur) mellan huvudfästet och magasinsgrunden. Det görs också en skiss med en 200 m2 rund panoramasal i anslutning till krutinmuren.

 

5. Tornet

Ett besöks- och aktivitetscenter, som uppfyller de krav som uppställs i delgeneralplanen, presenteras av Jerker Örjans 2001. Centret är ett torn som uppförs enligt existerande ritningar i ett läge på Prästö där ett torn planerades. Förslaget leder inte till åtgärder. 

 

6. Decentraliserat besökscenter

Under 2000-talet har besökscentret i planerna ersatts av ett antal besökspunkter bestående av redan existerande byggnader. Besökspunkterna skulle vara Bomarsunds gård, Brännklintstornet, Grenadjären, telegrafsbyggnaden på Prästö och Doniken (Prästö).

 

7. Bomarsundssällskapet

År 2001 bildas föreningen Bomarsundssällskapet som bland annat verkar för åstadkommandet av ett besöks- och aktivitetscentrum. Bomarsundssällskapet har bland annat anlitat en landskkapsarkitekt som har givit förslag på hur man kan vidareutveckla Bomarsundsområdet.

Jag tror att alla grupper har tagit del av förslaget.

 

8. Telegrafen som besökscenter

Telegrafen på Prästö har även varit med i diskussionerna på ett besökscenter .

 

Det här var lite om vad som har planerats under många, många år i Bomarsund, men ännu har inte så mycket hänt.

 

Det har konstaterats från flera håll gällande byggkonjunkturerna att man nu redan har nått kulmen och att trenden visar på en nedgång, därför är det viktigt att besökscentret i Bomarsund bjudes ut.

Det är inget stort projekt  i nuläge det finns en möjligehet att kunna få besökscentrets byggstart redan under slutet av 2008 eller början av 2009.

 

Om vi skall kunna ge våra turister del av vår historia och intressanta besöksmål måste vi ha utveckling av Bomarsund som besöksområde kan utvecklas mycket. Projekteringen är nu klar och  jag hoppas att landskapsregeringen till hösten har bjudit ut projektet.

Med tanke på hur mycket arbete under årens lopp som lagts ner på planeringen av Bomarsundsområdet, som jag  redan nämnde, något måste göras nu om inte Bomarsund skall bli ett område som växer igen och historien glöms bort. Vi vet också att det finns privata entreprenörer som väntar på att besökscentret skall byggas och om besökscentret byggs kommer också privata satsningar att göras i Bomarsund och Prästö.

 

Sundsliberalernas och övriga Sundsbors hopp står till denna landskapsregering  att en utveckling sker i Bomarsund.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

När det gäller Bomarsundsprojektet sade vi i vår finansmotion att satsningen har stor turistisk potential och vi ville lyfta upp projektet, men vi ville få mera turistisk professionalism in i projektet om vi säger så. Det har landskapsregeringen lyssnat på och det är jag väldigt glad för. Samtidigt har jag också noterat att den liberala finansministern har sagt att man måste beakta byggkonjunkturen och där noterar jag att ltl Ulla-Britt Dahl inte riktigt har förtroende för sin finansminister för jag stöder finansministern mera än ltl Ulla-Britt Dahl när det gäller synen på byggkonjunkturen. Jag vill tillägga att om vi tittar på projekt som har dragits i långbänk så har sjöfartsmuseet varit med i de flesta listor före och jag uppfattade att också liberalerna har varit inne för det – socialdemokraterna ruskar på huvudet – men åtminstone liberalerna har stött sjöfartsmuseet tidigare, så jag hoppas de inte ställs mot varandra. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Ulla-Britt Dahl, replik:

Herr talman!

Jag misstror inte finansminister Perämaa på något vis, det är bara det att vi kanske har fått uppgifter från olika källor.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Givetvis kan det vara så, men tittar vi ändå på byggkonjunkturen så uppfattar jag att ltl Ulla-Britt Dahl hade uppfattningen att det var på väg ner och den uppfattningen har inte jag och det tror jag inte byggsektorn heller har. Hjulena rullar ganska mycket ännu, så jag tycker det är ansvarfullt från landskapsregeringens sida att beakta byggkonjunkturen och, märk väl, jag är inte emot Bomarsundsprojektet, för det är ett av de områden som kanske är mest internationellt känt när det gäller vår historia. Historieskrivningen ltl Ulla-Britt Dahl hade håller jag för övrigt helt och hållet med om. Men vi måste titta på byggkonjunkturen och vi måste titta på sjöfartsmuseet. Den långa projekteringsprocess som ltl Ulla-Britt Dahl redogjorde för visar att det kanske är dags för andra krafter att kopplas in på det här om det skall hända någonting. Jag är enig med ltl Dahl att det har planerats och planerats men så mycket har inte hänt, sade ltl Dahl, så också där är vi eniga.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Herr talman!

Som jag nämnde i mitt anförande sade jag att mina förhoppningar far fram och tillbaka och nu får jag då tacka ltl Ulla-Britt Dahl för ett informativt och bra anförande. Det som framför allt var bra är hur man hela tiden märker hur det skall minskas; genom delgeneralplanen tas det bort och det tas bort. Vad är realistiskt att få till stånd? Nu skall man försöka sänka det med att nämna om att driften skall vara helt privat och jag är lite orolig eftersom det ändå är en glesbygd. Det är otroligt mycket besökare i området så att just kunna ha kafé skulle vara en tillgång. Jag vill tacka för detta med byggkonjunkturen, det är nu man skall passa på.

 

Ltl Ulla-Britt Dahl, replik:

Herr talman!

Jag reagerade på att ltl Göte Winé säger att det skall drivas i privat regi. Jag tror inte att landskapsregeringen har tänkt sig överhuvudtaget att utställningen skall drivas i privat regi, utan det handlar i så fall om kaférörelse och eventuell biljettförsäljning, inte själva utställningen och övrig drift.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Herr talman!

Jag vet att det finns vissa politiska intressen att utställningen skall skötas privat, men med privat drift menar jag – som jag tror att centern och liberalerna tänker på – själva personalen, personal för skötseln av området, skötseln av huset, vaktmästare och sådant, att det är den personalen som skall börja drivas privat och att landskapet därför skjuter bort sitt ansvar. Okej, vi bygger det, men sedan skall någon annan sköta det helt och hållet. Har man en utställning behöver man också ha guider och sådant. Man bör se till helheten och inte att det blir en halvmesyr. Som sagt, ltl Ulla-Britt Dahl nämnde att hon har hopp till regeringen – det hoppas jag för ltl Ulla-Britt Dahl sitter ju med, så jag önskar bara ltl Ulla-Britt Dahl lycka till! TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Ulla-Britt Dahl, replik:

Herr talman!

Det är klart att man skall titta på helheten, ltl Göte Winé och alla möjligheter, även privat drift av skötseln av området, om den möjligheten ser bättre ut än att anställa personal, alla möjligheter skall väl undersökas så att vi får en så bra lösning som möjligt på det hela.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren:

Herr talman!

Arbetet med att ta fram en tilläggsbudget har varit mycket intressant och lärorikt. Trots att landskapsregeringen och främst liberalerna har fått kritik i ett gruppanförande från Frisinnad Samverkan att vi var orutinerade och sakkunskapen var obefintlig, känner jag mig helt trygg med mina förslag som jag lägger fram på min byrå. Jag har kompetenta tjänstemän i ryggen, både på socialbyrån och miljövårdsbyrån och också från finansavdelningen har jag fått stöd.

 

Några ord om arbetet med hållbar utveckling. Det var också ett moment som har fått kritik. Där vill jag understryka att jag ser det som en mycket viktig post i tilläggsbudgeten. En utvärdering som är gjord av det interna miljöledningsarbetet i landskapsregeringen och i landskapsförvaltningen visar att det har legat på undantag väldigt länge, det är dåligt förankrat och det behöver tas krafttag. Det är en allmän åsikt bland politiker att hållbar utveckling är något väldigt okonkret och lite flummigt. Det kan jag delvis hålla med om att det är. Det är ett svårt arbete och det gäller att utvärdera sina beslut och uppgradera sin visioner hela tiden. Man kan jämföra arbetet för hållbar utveckling med jämställdhetsarbetet. För att det skall bli lyckosamt förutsätter det en gedigen sakkunskap men också att det är förankrat, att inte den miljöansvariga i landskapsregeringen helt bär ansvaret för miljöfrågorna. Det är alldeles av särskild vikt att miljöarbetet är förankrat på finansavdelningen och på näringsavdelningen. Det kommer det att bli bara arbetet med hållbar utveckling får fortgå.

 

Några ord om frågan om enskilda avlopp. Det här är inget nytt moment utan det är omfördelning av pengar. Det finns ett förslag - och finansutskottet uttryckte också en vilja att vi skulle se över den här möjligheten – om 250.000 euro för att stöda de hushåll som behöver bygga om sina enskilda avlopp, alltså de hushåll som blir utanför det kommunala avloppsnätet. Jag vill också uttrycka min tacksamhet för det gedigna arbete som har gjorts ute i kommunerna och där kommunteknikerna många gånger har varit spindlar i nätet. Man kan i nästan alla åländska kommuner i dag ge besked åt sina medborgare hur långt man planerar att bygga kommunens avloppsnät. Man har t.o.m. gett klara besked – ett exempel är Eckerö – att så och så långt kommer det att sträcka sig, att ni kan inte räkna med att kunna ansluta er till det kommunala avloppet utan då måste man söka egna lösningar.

 

Herr talman!

Miljöbilen är mycket omdiskuterad och ifrågasatt och kanske en strid om påvens skägg. Det övergripande miljömålet är naturligtvis att minska bilåkandet, att minska trafiken, att minska bilismen. Jag tycker inte att man skall underskatta den pedagogiska vikten av att införa ett miljöbildsstöd. Man skall heller inte  underskatta konsumentmakten. 40 procent av miljöpåverkan beror på hushållen, om man ser det i ett globalt perspektiv. Min åsikt står fast. Det är tre komponenter som skall reglera miljöarbetet och ge inriktning i miljöpolitiken, det är lagstiftning, förstås marknaden men också miljömorötter som kan påskynda processen som kan väcka ett miljöengagemang hos medborgarna. Oljepannorna har också blivit kritiserade. Men det är också en sådan sak som kan påskynda processen mot att Åland blir ett mera hållbart samhälle.

 

När det gäller övriga insatser för att minska belastningen från bilismen verkställs utbyggnaden av gång- och cykelvägar. Det finns en grupp som ser över kollektivtrafiken. Det diskuteras ett ungdomsbusskort. Landskapsregeringen har tagit en rese- och transportpolicy som är helt klar och tydlig och som hjälper till när det gäller hållbar utveckling. Det finns möjlighet att ha kurser i eko-driving. Jag tycker också att det är en intressant aspekt att diskutera reseavdraget för att kunna få miljömorötter i det också. Självklart måste vi efter det här året utvärdera vad det här har det fått för konsekvenser. Flera ledamöter har tagit upp skrotningsavgifter. Skulle man ha infört ett system liknande det som man hade i Sverige skulle det ha rört sig om helt andra summor. Förslaget i tilläggsbudgeten är 100.000 euro. Skulle vi ha genomfört ett skrotningssystem liknande det i Sverige skulle det ha gått löst på över 1 miljon, så det är en väsentlig skillnad. Jag vet att ltl Olof Erland har ett intressant förslag som han kommer att presentera och som man kan ta ställning till i ett senare skede. När det gäller miljöbilen ser jag att centern har hållit sin linje, men det gör inte Frisinnad Samverkan och socialdemokraterna. Jag läser klimatstrategin som förra landskapsregeringen tog fram och här står det: ”Andra utredningar kunde göras gällande skatteavdrag eller bidrag vid köp av miljövänligare transportmedel och subventionering av miljövänligare bränsle.” Så står det också om att se över subventioner.  (Från salen, ltl Ehn: det står utreda) Utreda, okej!

 

Ltl Harry Jansson tog upp avfallshanteringen. Där pågår det också ett intensivt arbete. Det som pågår som allra argast är att försöka få producentansvaret att fungera. Skulle man få producentansvaret att fungera skulle vi få en del inkomster i hela avfallssystemet för att nå målsättningen att kunna ha mera individbaserade avgifter. Andra problem som vi försöker ringa in och kartlägga är ÅPAB:s verksamhet och vem som skall betala den. Vi frågar oss också: Vad är infrastruktur? Finns det någonting enligt EU-direktivet som landskapsregeringen kunde ta på sig och gå in och stöda infrastrukturen i avfallshanteringen. Frågan är komplex. Vi vet att vi har flera kommuner som är utanför Mise och det stora allmänna avfallssystemet. Vi diskuterar också övertagande och icke-övertagande, men ponera att landskapsregeringen skulle ta över avfallshanteringen. Det finns fungerande system för det redan. Vi har underställda bolag och där är Mise ett bolag. Det man måste göra från Mises styrelse är att ta sig en funderare på investeringarna i Hellesby och vad som är korrekt att göra där, och det tror jag är en sak som vi kan göra gemensamt.

 

Så några ord om missbrukarfrågor, som kom in i ett sent skede. Vad är på gång? Det finns en otålighet och jag förstår den. Jag vill upprepa det jag sade i en replikväxling, att det finns otroligt polariserade åsikter i den här frågan. Man måste väga varje ord på guldvåg och helst förstås försöka ligga ett steg fram. Undersökningen Hälsa i skolan visar en försiktig trend på ett minskat missbruk, förutom när det gäller tobak, där vi hade lite sämre siffror. Internt har landskapsregeringen tagit en alkohol- och drogpolicy och det kan man säkert skratta lite åt, men det är jätteviktigt för landskapsregeringen och landskapsförvaltningen att ha som värdegrund, att visa hur landskapsförvaltningen som stor arbetsgivare ställer sig i de här frågorna. Tjänstemännen har gått en s.k. fortbildning, en prime-utbildning för att kunna serva landskapsförvaltningen och ÅHS i de här frågorna. I skolorna pågår ett intensivt arbete, både i grundskolan och på gymnasialstadiet. Missbrukarvårdens ungdomsbehandlare har börjat med ett nytt grepp: man har uppsökande verksamhet, man tar sig ut i gymnasialstadieskolorna och finns där för att diskutera med ungdomarna och svara på frågor. Hela grundskolans drogförebyggande program håller på att utvärderas och man skall införa metoden stegvis, som går ut på att stärka barns och ungdomars självkänsla, att få förvissning om sin egen hälsa och sin egen kropp, att man sedan sist och slutligen skall kunna säga nej och ta beslut som är rätt för ens eget välbefinnande och hälsa.

 

I det alkohol- och drogpolitiska programmet står det faktiskt nästan ingenting om anhöriga och det här är en av de frågor där jag vill fästa uppmärksamhet och där jag hoppas att vi skall komma till ett resultat, en form av kedja när det gäller anhörigstödet, att man som anhörig skall veta exakt vart man kan vända sig om man vill ha råd och stöd. Det kommer att komma en föreläsning om just anhörigstöd här i maj, en mycket omtyckt föreläsare från Sverige som har egen personlig erfarenhet. Vi har tillsatt en arbetsgrupp – hur beramat det blir, alla arbetsgrupper och utredningar! – men jag vill säga att ett av liberalernas grundfundament är att bygga politiska beslut på fakta och statistik. Det finns en operativ grupp som är otroligt kreativ, det är fältare, det är polis, det är tull, det är lärare, det är kuratorer, vi har tagit in kriminalvården, som håller på och utvärderar hela vårdkedjan. Det vill jag också säga att det här ett arbete som fortsätter. Väldigt mycket är igångsatt och det hoppar jag på nu och försöker föra in infallsvinklar på.

 

Det finns ett fortbildningspaket som vi skall ta fram och det har vi gjort också i nära samråd med sakkunniga inom missbrukarvården. Vi har efterhört vad det finns för önskemål om fortbildning. En sådan är en fortbildning om dubbeldiagnoser. Under mina fem månader som ansvarig för dessa frågor är det en av de sakerna som har fastnat absolut mest. Det var när läkaren på missbrukarvården sade att de här patienterna, som har ett missbruk, som har en psykiatrisk diagnos, de bollas ofta mellan instanser och ungdomarna som missbrukar kan ha mått dåligt sedan sex-sju-års ålder och medicinerar sig själva genom alkohol och droger. Det visade sig också när jag började diskutera, med dagverksamheten och psykiatrin, att det fanns ett sug just att utbildas i dubbeldiagnoser. Det kommer en utbildning nu i maj. Vi diskuterar också ett utbildningspaket i höst med motiverande samtal för att alla i vårdkedjan skall kunna motivera ungdomar att ta riktiga beslut.

 

Vad gäller tvångsvård har jag träffat både omsorgsminister Risikko och hälso- och sjukvårdsminister Hyssälä och jag delar den förra landskapsregeringens uppfattning att det finns två olika vägar att gå där Sverige har en och Finland ett annat synsätt. På det faktaunderlag jag har kan jag inte ta ställning till vilket som skulle vara bäst. Det finns också åsikter här på Åland; en grupp som tycker att tvångsvård skulle vara alldeles utmärkt och en grupp som tycker att det är kontraproduktivt. Vi måste också komma ihåg att helt utan metoder är vi inte: vi har barnskyddslagen, minderåriga kan tvångsvårdas, man kan tvångsvårdas i 30 dagar, det som skiljer tvångsvården i Finland och Sverige är att du kan tvångsvårdas i Sverige i sex månader. Jag träffade minister Risikko för några veckor sedan och hon sade att man faktiskt håller på och utvidgar tvångsvårdslagen i Finland med att inbegripa gravida för där ser man det som ett barnskyddsärende, så det blir ännu en sak som kan underlätta tvångsvården.

I en replikväxling mellan ltl Göte Winé och vtm Gun-Mari Lindholm utspann sig vad man gör för dem som har fastnat i missbruk redan. Det alldeles avgörande där är tillgänglighet i vården och där skulle en vårdgaranti kunna vara ett sätt; vårdgaranti finns både i Norge och Danmark. I Norge tror jag att vårdgarantin är 30 dagar och  i Danmark är den 14 dagar, alltså att jag vet när jag söker aktiv hjälp så skall jag ha en avgiftning och ett behandlingshem inom en viss tid. Vidare har vi sagt att vi skall revidera missbrukarlagen, den är sedan början av nittiotalet. Det finns flera saker att göra och en sådan sak är att främja samarbetet, att sammanföra de resurser som finns och se vad det finns för överlappningar för att man skall kunna rikta det stöd som finns. Det pågår otroligt mycket, men en sådan sak att försöka få ett samarbete mellan socialvården och hälso- och sjukvården samt att ha klara riktlinjer vart man skall vända sig.

 

Så också några ord om eftervården. Det finns en åsikt om att man borde intensifiera samarbetet mellan AMS, polisen och missbrukarvården. Du kan få stöd om du har genomgått en behandling med studievägledning och arbetsvägledning.

 

Drogtester har också varit på tapeten. Ser man på de dokument som finns så finns det möjligheter att ta drogtester både inom landskapsförvaltningen och inom skolorna, men det skall finnas en skälig misstanke, man kan inte testa alla rakt av, det är inte förenligt med gällande lagstiftning. Ytterligare har man börjat besöka gymnasialstadieskolorna med droghundar, oanmält gör man sina lovar och hundarna undersöker skolorna och markerar om det ser någonting misstänkt.

 

Herr talman!

Slutligen några ord om ekonomiskt utsatta pensionärer. Som vi alla vet konstaterar ÅSUB-rapporten att största andelen relativt fattiga på Åland finns i åldersklassen 70 och uppåt och företrädesvis bland kvinnliga folkpensionärer. Tillgänglig statistik visar att äldre fattiga är mindre benägna att söka utkomststöd. Det finns helt klart ett underutnyttjande bland äldre att söka bostadsstöd, att söka utkomststöd, så det som finns i systemet redan utnyttjas inte. Jag tror att ltl Gun Carlson därvidlag har en poäng, att det tar emot att söka sig till socialkansliet i kommunen för att få ekonomisk hjälp. Siffror visar också att de äldre har minskat sin andel av utkomststödtagarna, så de som har funnits har minskat. Många fler äldre borde ha rätt till bostadsbidrag. Problemet med ekonomiskt utsatta medborgare är ett gemensamt både nordiskt och europeiskt problem. I EU har kommissionen tagit ett initiativ att 2010 blir ett temaår för fattigdom och utslagning, och det tänker landskapsregeringen uppmärksamma på ett flertal olika sätt. Förslaget i tilläggsbudgeten är ett första steg att förbättra för pensionärerna som lever på marginalen. Det är inte ett ultimativt förslag, men det är en hel del tankemöda bakom. Andemeningen i utkomststöd av olika slag är att det skall vara tillfälligt, hjälpa till vid arbetslöshet eller tillfälliga ekonomiska trångmål, men analyser ur ett nordiskt perspektiv visar att marginalerna för utsatta grupper har urholkats och därmed har de olika stöden permanentats som ursprungligen har varit tänkta som tillfälliga.

 

Vanhanen II har som målsättning att se över hela socialförsäkringssystemet, man vill göra en totalreform av den sociala tryggheten och målsättningen är att sporra till arbete, minska på fattigdomen och garantera en tillräcklig grundtrygghet i livets alla skeden. Vi för också diskussioner på ministernivå och håller oss informerade om arbetet. Man kan förstås beklaga att statsministern själv uttalade sig klumpigt; han sade här för några veckor sedan att han tyckte att det var för mycket fokus på de fattiga i samhället, samtidigt som siffror visar att brödköerna ökar i Helsingfors, så det var ett mycket klumpigt uttalande.

 

Landskapsregeringens förslag går ut på att bevilja förebyggande utkomststöd till ekonomiskt utsatta pensionstagare och här har vi utvidgat begreppet. Med ”pensionstagare” avser vi såväl pensionstagare på grund av ålder som på grund av sjukdom eller funktionshinder. En alldeles avgörande del för att förslaget skall bli lyckosamt är att vi levererar ordentlig information och att kommunerna har en viss uppsökande verksamhet. Vid beviljande av det förebyggande utkomststödet skall ha en helhetsbedömning göras av personen eller hushållets ekonomiska situation, vad man har för andra pensionsinkomster, förvärvsinkomster och kapitalinkomster.

 

Landskapsregeringen kompenserar kommunerna i förskott fullt ut. Landskapsregeringen och kommunerna kommer att samarbeta. Vi har ett gemensamt intresse som drivs för att genomföra en kampanj att informera de äldre och deras anhöriga om de rättigheter som man har som pensionär; det kan röra sig om både skriftlig och muntlig information. Det är också viktigt att efter det här året utvärdera: vad blev resultatet, hur går man vidare, vad kan man vidta ytterligare för åtgärder? Som det framkommit arbetar också två arbetsgrupper med de här frågorna, dels en sakkunnig grupp men också en politisk grupp, där vi har bollat med olika scenarier och där vi diskuterar allt från anpassade avgifter, avdrag i kommunalbeskattning, inkomstnegativ skatt, servicesedlar, hushållsstöd. Det är ett arbete som kommer att fortsätta.

 

Landskapsregeringen kartlägger också alla avgifter i kommunerna, vad de äldre betalar och hur stor skillnad det är i avgifterna.

 

Några ord om socialdemokraternas finansmotion. Socialdemokraterna föreslår 1 miljon euro till de fattiga pensionärerna. Där skulle jag gärna höra en lite bättre redogörelse. Det är extremt svårt att räkna ut det hur många personer det rör sig om, eftersom man skall ta hänsyn till inkomsterna, som jag räknade upp tidigare, men också till hushållens storlek. Det finns statistik och siffror. Det här är en sak för finansutskottet att titta närmare på. Skulle man gå in för socialdemokraternas förslag att man skulle nå upp till 900 euro för alla – min kalkylering är väldigt grov men jag har varit väldigt försiktig också - skulle det innebära en kostnad på ungefär 500.000 euro per månad; jag vill göra en reservation, det kan röra sig om ett spann med allt från 3-6 miljoner. Vi håller på, som sagt, att ta fram ytterligare detaljerade uppgifter. Det är i alla fall min bestämda uppfattning, att 1 miljon räcker överhuvudtaget inte till för att göra det man säger att vill göra i finansmotion.

 

Jag vill också påpeka att hela arbetet med att titta över dem som är ekonomiskt utsatta på Åland fortsätter, det finns en utredare som tittar på de funktionshindrades situation, där kommer det högst antagligt att komma förslag till lagtinget på lagstiftning och eventuella ekonomiska åtgärder. Vi vill också gå vidare med rapporten som bas och titta på familjer med gravt funktionshindrade barn och se på hur deras levnadsvillkor är. Vi har också sagt att vi skall ser över bostadsbidraget, vi skall se över utkomststödet, så arbetet med att förbättra förutsättningarna för dem som lever på marginalen på Åland fortsätter.

 

Ltl Jan Salmén, replik:

Herr talman!

Minister Sjögren pratade om de enskilda avloppen och jag skulle vilja ha ett litet förtydligande hur man har tänkt sig detta. Stödet gäller från åren 2005 till 2008. Hur har man tänkt fördela pengarna för att få en likvärdig behandling för alla som bor ytter om de planerade områdena så att man får samma stöd som man t.ex. får i kommuncentra och som man får inne i Mariehamn. För mig verkar det vara för lite pengar om man skall klara av det. Finansministern talade om 300-400 stycken som summan skulle delas på. Det verkar nog vara i minsta laget.

 

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik:

Herr talman!

De pengar som finns är, som jag påpekade, en omfördelning och det är fråga om 250.000 euro. Stödprocenten man diskuterar är 30 procent. Det visar sig att när det gäller att bygga ut sitt enskilda avlopp är det ett stort spann i kostnader, allt från den absolut billigaste lösningen, som rör sig om 3.000 euro till den dyraste, som kan röra sig om 8.000 euro. Landskapsregeringen har satt ett procenttal som är 30; 30 procent har varit ett procenttal som används för utbyggnad av kommunala ledningsnät och för kommunala reningsverk för över 25 personer. Det finns också en omfattande utredning med svar på de frågor som finansutskottet ställde i budgetbehandlingen och det kan vi säkert återkomma till.

 

Ltl Jan Salmén, replik:

Herr talman!

Det verkar som om skärven som blir över är det som man ute på landsbygden får dela på när de stora har tagit det mesta av pengarna! Det verkar lite oklart med hur mycket man skall få, i synnerhet när det är fråga om att man skall bli behandlad lika. Vi försöker ju få folk att bo kvar ute på landsbygden så att inte alla börjar flytta in till centrum och inom ledningsnätet.

 

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik:

Herr talman!

Vad jag känner till får staden överhuvudtaget inte någonting, man betalar helt och hållet sina vatten- och avloppslösningar. Stadsborna har ingen möjlighet att få en stödprocent. När det gäller de enskilda avloppen måste vi komma ihåg att dem vi pratar om är sådana som har undermåliga avloppslösningar i dag, de som är de största förorenarna. Vi har en tidsfrist till 2013, där man ger direktiv från kommunen hur långt man tänker bygga ut avloppsnätet. Då har man tid på sig att ansluta sig till det kommunala avloppsnätet. Det pågår en stor aktivitet i kommunerna också för att bygga ut avloppsnätet och för att installera reningsverk.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Jörgen Strand, replik:

Herr talman!

Till det första som ledamoten Katrin Sjögren tog upp. Jag tror att det blev ett missförstånd om detta med kompetens. För att förtydliga anser den frisinnade gruppen att ledamoten Katrin Sjögren är både engagerad och kompetent. Det bästa av allt är att vi ser att ledamoten Katrin Sjögren i stort driver samma politik som vår kollega Harriet Lindeman gjorde på de flesta områden. Tar vi det drogförebyggande arbetet känner jag igen allt, problem och utmaningar, det tycker vi är bra. Ekonomiskt utsatta pensionärer: jag känner igen frågeställningarna, problemen att hitta tekniken. Jag stöder de åtgärder som landskapsregeringen lägger fram och känner att det andra är ren och skär populism. Jag räknade själv på det; tekniken är svår för det är så mycket som påverkar, men minst 4 miljoner skulle detta kosta. Jag återkommer till några andra saker i nästa replik.

 

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik:

Herr talman!

Jag kan bara tacka för det! Jag uppskattar Harriet Lindeman som politiker och det som jag har övertagit är i mycket ett gediget arbete av henne och hennes företrädare. Men jag kommer också att sätta min egen prägel på arbetet.

 

Ltl Jörgen Strand, replik:

Herr talman!

Det är bra med integritet! Det som känns särskilt befriande är det drogförebyggande arbetet. Vi fick enorm kritik, särskilt från vissa delar av liberalerna, så det känns bra!

 

Miljöbilen är en sak där ledamoten Katrin Sjögren och jag inte har samma syn i dag. Vi sade att vi skulle utreda frågan, men utvecklingen går enormt snabbt, dels på bensinpriset, som har stigit från 1,10 till närmare 1,50 euro; där finns redan ett incitament. En marknadsfördel finns hos alla företag som profilerar sig med miljöbilar och jag tycker att ledamoten Katrin Sjögren lite underskattar individer och människors tänkande när det gäller miljömedvetenheten. En fördel har varit att det har blivit en debatt och frågan har blivit synliggjord, och det tycker jag är bra. Så skulle jag vilja ha ett förtydligande om beloppet 685.00 euro när det gäller kommunala avloppsledningar. Är det menat för stickledningar ute i kommunerna?

 

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik:

Herr talman!

När det gäller miljöbilen gjorde man en webbundersökning på Expressen, och man kan förstås ha olika undersökningar om det, men man hade en fråga: Skulle du köpa en miljöbil i dag? 75 procent sade nej! Jag tror också på marknaden, men när det gäller långsiktiga lösningar, inga snabba cash, då behöver man andra incitament också. Ett sådant är lagstiftning. Det visar t.ex. etanoldebatten, hur etanol på en kort, kort tid har blivit paria när det gäller drivmedel.  Jag tror, som sagt, på lagstiftning, på marknaden och på miljömorötter. Till frågan om stickledningar får jag återkomma, jag skall ta reda på det.  

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Herr talman!

Jag fortsätter på ämnet miljöbilar till att börja med. Den text som ledamoten Katrin Sjögren hänvisade till i klimatstrategin hade en bredd, det fanns ett antal olika saker som man skulle titta vidare på och sedan skulle man komma med förslag till hur man skulle göra. Det som har hänt efter det utöver det som ltl Jörgen Strand var inne på är att Finlands regering har gått in för en motiverande skattepolitik vad gäller detta. Det som vi efterlyser från vår sida är att man också bör titta på andra åtgärder vad gäller att få ett mera miljövänligt åkande. Från vår sida har vi lyft fram ett reseavdrag som skulle vara mera motiverande att åka; nu är det så att reseavdraget i princip motverkar ett samåkande eftersom det är bättre om man sätter sig i varsin bil och åker. Så en fråga som inte togs upp direkt i ledamoten Katrin Sjögrens anförande men som är viktig för framför allt kommunerna är avfallshanteringen. Det finns en skrivning i regeringsprogrammet om att landskapsregeringen funderar på att ta över hela avfallshanteringen. Hur går det med de funderingarna? Det är en synnerligen viktig fråga för kommunerna. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik:

Herr talman!

Jag tycker att jag har varit tydlig i mitt anförande om miljöbilen. Den har fått ett enormt fokus, men det finns en hel uppsjö av olika åtgärder som man också måste göra för att minska bilismen. Reseavdraget tycker jag personligen är en väldigt intressant sak och jag har läst flera utredningar från naturvårdsverket. Där är landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson och jag inne på samma villkor, så vi kanske kommer att prestera någonting i det ärendet också - det lovar jag inte! När det gäller avfallshanteringen står det uttryckligen handlingsprogrammet att den frågan skall utredas och det är det vi håller på med. Vi forcerar det så snabbt vi kan, men vi vill försöka få ett vettigt förslag och framför allt lutar jag åt att det är egalt vem som har hand om det, utan det är vissa saker som måste åtgärdas för att det skall börja fungera.

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Herr talman!

Det är trevligt att det finns åtminstone två ledamöter som driver den frisinnade frågan vidare om ett avdrag som skulle uppmuntra mera till samåkning också. Jag önskar dessa två ledamöter lycka till och jag hoppas att vi kanske i en budget kan se ett förslag utgående från det. Som en kommentar kan jag säga att det som är det viktiga är inte att man skall stoppa möjligheterna att kunna röra sig med bil utan det gäller att uppmuntra till samåkande, däremot inte att dra in på det som redan finns.

 

Vad gäller avfallshanteringen vill jag återigen lyfta fram att den är synnerligen viktig och jag förstår att det tar lite tid att få utredningarna, men den osäkerhet som spred sig bland kommunerna efter den skrivning som finns i landskapsregeringens handlingsprogram måste vi få bort därför att nu börjar man i kommunerna ställa sig frågan: Tänker man ta över eller tänker man inte? Detta påverkar den framtida planeringen väldigt väsentligt, så jag vädjar till landskapsregeringen: ett ja eller nej till hur man tänker göra.

 

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik:

Herr talman!

Min uppfattning i den frågan är att kommunerna borde ta ett mycket större ansvar i Mise. Jag har varit på en stämma och jag kommer att besöka nästa stämma i maj; mitt intryck av den stämman var att kommunerna borde börja driva frågan åt samma håll, de kommunrepresentanter som finns där skall ta sitt ansvar för att vi skall kunna utveckla avfallsfrågan. Det började helt snett, det är vi alla överens om och vi måste gemensamt försöka styra upp det. (Från salen, ltl Roger Jansson: säg det från landskapsregeringen!)

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Vi är många här i salen som otåligt väntar på leverans vad gäller missbrukarfrågor. Vi är inte ensamma om det utan vi kan läsa i dagens tidning att Föreningen fri från narkotika också väntar otåligt på det. Ledamoten Katrin Sjögren talar om tvångsvård och också om en vårdkedja som borde fungera samt en vårdgaranti. Vad beträffar vårdgaranti vädjar jag till landskapsregeringen att man i så fall ser till att man lagstiftar om den, annars är man ute på sju famnars vatten igen som med den garanti som vi har inom ÅHS. Tvångsvård ropar många föräldrar efter, så där skulle det nog vara viktigt att man sätter ner foten och kommer till ett beslut, oavsett om man väljer den ena vägen eller den andra, bara det kommer till.

 

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik:

Herr talman!

Men det är på det viset att det inte är vår lagstiftningsbehörighet, så tokigt är det! Det är Finlands behörighet. Jag skulle också vilja ha ett klargörande av vtm Gun-Mari Lindholm, som engagerar sig i frågorna, vad upplever den obundna gruppen är mest angeläget och som man vill sätta större fokus på när det gäller missbrukarfrågorna?

 

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Jag vet att tvångsvården inte hör till åländsk behörighet och det är just därför man måste driva på frågan, man måste göra det med de kontakter som landskapsregeringsledamoten Sjögren har haft för att få över behörigheten. För fyra år sedan hade jag de kontakterna. Jag hann inte sitta så länge, jag hoppas att ledamoten Katrin Sjögren har bättre förutsättningar och kan sitta längre och få det här gjort. Det är väldigt angeläget och det är någonting som föräldrar ropar efter. Det är en viktig fråga för oss som vi har lyft i valrörelsen och en fråga som engagerar väldigt mycket och som de som har personlig erfarenhet i de här frågorna också frågar efter inom vår grupp.

 

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik:

Herr talman!

Jag vill uttrycka min stora respekt och sympati för dem som har personlig erfarenhet, men samtidigt vore det direkt fel av mig att lova någonting. Det är oerhört långsamt och Finland har en annan inställning i de här frågorna. På varje möte som vi har haft i Helsingfors har vi tagit upp den här frågan gemensamt, vi har levererat PM; Harriet Lindeman försökte på sin tid få till stånd en nordisk utvärdering, det är också en sak som tar väldigt lång tid. Men jag måste vara tydligt här och säga att jag kan inte lova någonting om tvångsvård, det kan jag inte.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Herr talman!

Minister Katrin Sjögren sade tidigare att socialdemokraterna inte håller sin linje och nämnde bl.a. att det skall utredas miljövänligare bränsle. Vad är det vi inte håller där? Det skulle vara intressant att veta. Den linje vi har hållit är att vi har varit skeptiska till nyttan med att ge rabatt för miljöbilen bara i sig, utan vi anser att man måste ha ett bredare synsätt på det, framför allt hur skall vi få miljövänligare bränsle? Vi har dessutom nämnt att man borde tänka på skrotbilar. Vi kan ta Mise som exempel, skall kommunerna ha ansvaret eller skall regeringen ta det, så när liberalerna pratar om sin linje verkar det också vara lite flummigt. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik:

Herr talman!

När det gäller miljöbilen så sade jag att ett skrotningsstöd enligt den svenska modellen skulle kosta betydligt mera än förslaget till miljöbilar, men där vet jag att ltl Olof Erland har ett intressant alternativ. Ltl Göte Winé skall inte ta det så hårt; det står i klimatstrategin: ”För att ytterligare minska koldioxidutsläppen med hjälp av ekonomiska styrmedel planeras att utreda olika åtgärder.” En sådan kunde vara att ändra avdraget i kommunalbeskattningen och ekonomiska incitament för att eventuellt köpa miljövänligare fordon. Så tolkar jag texten. Det finns en utredning, men jag tycker att man lite har frångått de principer man skrev in i klimatstrategimeddelandet.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Herr talman!

Kort om missbrukarfrågorna. Det händer mycket och ledamoten Katrin Sjögren håller kvar vid mycket av det som den förra landskapsregeringen tog tag i, och det har jag som sagt full respekt för. Kort om vårdgarantin som ledamoten Katrin Sjögren vill införa. Finns det någon, som när de velat ha vård, som har tvingats vänta mer än 14 dagar? När man är motiverad att ta emot behandling så får man det snarast, framför allt efter att man har gjort utbytesarbetet med Beroendecentrum. Vi hade nämligen inte läkare på Åland. Är vårdgarantin i dag ett akut behov, är det någon som måste vänta längre än två veckor?

 

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik:

Herr talman!

Det har varit ett bekymmer och åsikten har framkommit att ÅHS skulle överta ansvaret för att man skulle kunna ha en tillgänglighet i vården. I och med det nya landskapsandelssystemet finns det utskrivet att man får den faktiska kostnaden ersatt när det gäller missbrukarvården. Vårdgarantin är någonting som vi skall titta på och se om det blir ett komplement och att vi har en helt klar uttalad målsättning med hur snabbt du kan få vård.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Harry Jansson, replik:

Herr talman!

Vad gäller den svåra missbrukarfrågan hoppas jag, minister Sjögren, att vi kan återkomma till den lite senare i dag när finansmotionen om effektivering av missbrukarstatistik m.m. kommer upp för diskussion. Jag hoppas att den hinns med så att inte bilden av handlingsförlamade politiker när det gäller drogmissbruket förstärks till följd av att vi inte hinner med mycket akuta ärenden. Min frågeställning nu handlar om avfallsfrågan och jag noterar att vi den 5 maj kommer att ha ett ganska avgörande möte vad gäller den framtida avfallshanteringen på Åland när minister Sjögren träffar ledningen för Mise. Till det mötet bör ministern ha landskapsregeringens åsikt klar om hur det kommer att se ut när det gäller behörighetsproblematiken samt också landskapets beredskap att medverka i de kommande satsningarna.

 

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik:

Herr talman!

När det gäller missbrukarvården står det i handlingsprogrammet, som tangerar Ålands Framtids finansmotion, att vi vill ha en drogsamordnare som koordinerar, utvecklar och övervakar arbetet mot missbruk. Där skall självklart ingå att försöka kartlägga – det är heller ingen lätt sak – hur många missbrukare vi har. Det tycker jag alltså att vi delvis har täckt in. Till vårt möte den 5 maj vill jag kontra: jag vill ha en redogörelse från Mises styrelse också med de två scenarierna hur de kan se ut, vad Mises styrelse anser att finns att vinna om landskapet tar över huvudmannaskapet och Mise fortsätter som ett underställt bolag eller om Mise fortsätter som ett kommunförbund, så jag kontrar där!

 

Ltl Harry Jansson, replik:

Herr talman!

Bästa, minister Sjögren, det är inte läge just nu för politiskt taktikerande! De åländska hushållen har inte råd med något taktikerande nu utan landskapsregeringen måste ta sitt ansvar, i och med att ni har formulerat en mycket tydlig åsikt i ert handlingsprogram om att ni avser överta behörigheten och därmed ansvaret. Ni kan inte vältra över det tillbaka på ett kommunalförbund som har nog att kämpa med att få den dagliga verksamheten att löpa, delvis på grund av landskapsregeringens handlande och dels på grund av de signaler som kommer från regeringsblocket om att man inte behöver betala avgifterna till Mise etc. Ni måste sluta med taktikerandet nu, det börjar bli dyrt för de åländska hushållen!

 

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik:

Herr talman!

Det finns överhuvudtaget inte något taktikerande och jag har svarat på en enkel fråga vad landskapsförvaltningen och landskapsregeringen säger när det gäller avgifterna. Där har jag varit fullständigt klar och tydlig. När det gäller avfallshanteringen och handlingsprogrammet får jag rätta ltl Harry Jansson. Så här står det: ”Utvecklingen av avfallshanteringen fortgår. Systemet skall vara rättvist och heltäckande. För att hela Åland skall ingå ett gemensamt system utreds förutsättningarna för att landskapet skall överta behörigheten.” Det står ”utreds”; ltl Harry Jansson sade att vi har uttalat att vi skall ta över det. Här kan man igen håna landskapsregeringens vilja att ta fram fakta och statistik, men för att vi skall nå bra politiska beslut behöver vi ta fram fakta.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Roger Slotte:

Herr talman!

”Hela Åland skall leva”, sades det i en replikväxling mellan ltl Göte Winé och ltl Gun Carlson. Det är förstås någonting som alla partier här i salen vill. Tilläggsbudgeten som ligger till grund för behandlingen andas också det att hela Åland skall leva. Det har pratats om olika stöd och de har kritiserats, men det är viktiga frågor för att hela Åland skall leva.

 

Jag tänkte ta upp några olika saker. Det är välkommet att landskapsregeringen kommer med stöd för vatten- och avloppslösningen i glesbygden, men däremot är det ganska svårt att säga hur mycket kommunerna kommer att bygga ut. Jag vet att olika kommuner ligger i olika faser i planeringen av sina avlopp. Somliga kommuner har en horisont ända till 2030 innan de har sitt kommunala avloppsledningsnät utbyggt och andra kommuner gör det snabbare, så det är väldigt viktigt att veta var man skall satsa och inte satsa. Det verkar som om hela avloppslösningsfrågan går för snabbt fram eftersom kommunerna inte har hunnit med i planeringen, fast jag hörde av minister Sjögren att kommunteknikerna och kommuningenjörerna har jobbat hårt, men det är ett omfattande arbete.

 

Så tänkte jag beröra frågan om pension och utkomststöd. Vi har i alla partier varit eniga om att det skulle vara ett s.k. Ålandstillägg till pensionerna. Däremot är den lösning som nu har tagits fram inte riktigt hållbar på alla sätt,  men det är det bästa man kunde åstadkomma. Ger man ett ökat stöd kommer bostadsbidraget att minska i stället och då blir summan av kardemumman att stödet blir mycket mindre än vad som var avsett; en sådan effekt vill vi förstås inte ha. I min värld skulle jag ha tyckt att alla som är under en viss nivå i pension skulle få ett stöd som man inte skulle behöva ansöka om utan det skulle betalas ut direkt på basen av statistik. I det här fallet sägs det mycket riktigt att man måste söka utkomststöd och alternativt kan man också få annat stöd genom servicestöd och skatteavdrag samt olika biljetter till simhallar och dylikt för konditionen, men ett sådant stöd är inte jämlikt för alla pensionärer. Jag tycker att den som har rätt att få stöd skall få det så att man kan utnyttja det fullt ut; det är inte alla som har möjlighet att utnyttja olika biljetter.. Jag håller dock med om att utkomststödet är det bästa man kunde nå i det här läget. Jag hörde att minister Sjögren hade besökt omsorgsminister Paula Risikko. Bostadsbidragsfrågan är väldigt viktig och vi saknar lagstiftningsbehörighet i frågan, men jag har förstått att paragrafen om bostadsbidrag för studerande skulle öppnas och då kunde man ju titta på bostadsbidraget i sin helhet i rikslagstiftningen. Frågan är väldigt aktuell med fattigpensionärer, som vi kallar dem, också i Sverige och i Finland, det är en viktig fråga.

 

Angående skördeskadorna har det sagts att jordbrukarna får stöd för det ena och det andra och jag kan inte riktigt se det på det sättet. Jordbrukarna vill ha samma förutsättningar som i omkringliggande regioner. Det är viktigt om det sker en sådan här katastrof att skördeskadorna ersätts på ett rimligt sätt. Dessutom är det viktigt att utbetalningen av stödet blir på ett sådant sätt att det inte blir olika mellan olika jordbrukare beroende på om man har skördat eller inte skördat. I samband med jordbruket noterar jag att man har pratat mycket varmt för ekologisk odling, men det verkar som om det inte skulle finnas en tillräcklig marknad för den eftersom 22 procent av arealen är ekologisk på Åland i dag, kanske mest som gräs, medan de kobönder som får ekologiskt gräs inte kan sälja sin ekologiska mjölk därför att det inte finns någon marknad för den, som det ser ut i dag. En undersökning har också visat att man har intervjuat konsumenterna, de går in till butiken, så säger konsumenterna att de är villiga att köpa ekologiskt upp till 70 procent, men när de kom ut från butiken blev de intervjuade igen: hur mycket har ni köpt ekologiskt och då är det kanske bara 3 procent som har köpt ekologiskt. Det är tydligen någonting som har ändrat på vägen medan man var inne i butiken!

 

Jag vill också nämna om stödet för skogsbruksåtgärder. Det har nyligen gjorts en taxering, en s.k. riksskogstaxering över Åland, den görs vart tionde år och förhandsresultaten, som ännu inte är fastställda, indikerar att Ålands skogar har växt med en fjärdedel på tio år; skogskapitalet har alltså ökat med en fjärdedel och varje års tillväxt har ökat med en fjärdedel. Det är väldigt mycket. Skogstillväxten är ca 400.000 kubikmeter i dag mot tidigare drygt 300.000. Vi avverkar ca 200.000 och knappt det. Det finns ett målprogram som är flera år gammalt som säger att vi borde avverka 208.000 kubikmeter.  Taxeringen kommer att bli ett underlag för det kommande regionalprogrammet för skogsbruket. Det är viktigt att man ökar insatserna per skogsvårdsåtgärd; det finns oerhört mycket att röja på grund av att det växer, inte bara röjning utan även energivirke behöver tas tillvara. I tilläggsbudgeten framhåller man att i första hand skulle stöd ges för utökade röjningar i samband med energihanteringen samt en satsning på vägar. Det är bra, men det är också viktigt att man fortsätter med det parallella spåret med att försöka notifiera ett stöd för tillvaratagande av flis. För att få tillräckligt med flis till kraftvärmeverket i Mariehamn är det viktigt det åtminstone på kort sikt ges ett stöd; det kan hända att marknaden så småningom reder upp det på egen hand, men det är viktigt att få igång den verksamheten.

 

Ltl Torbjörn Eliasson:

Herr talman!

Det som ltl Roger Slotte sade om de fattiga pensionärerna tyckte jag var kloka ord som jag ansluter mig till.

 

Herr talman!

Jag har lyssnat och antecknat inför finansutskottets arbete med tilläggsbudgeten. På något sätt så tycker jag att den här debatten har varit lamare än jag hade förväntat mig. Det har sagts en hel del förstås, man har pratat om klippa och klistra, att det är för lite verkstad och för många utredningar osv. Men till syvende och sist när det har gällt konkreta saker tycker jag att det verkar som om regering och opposition är ganska överens i många frågor trots allt i tilläggsbudgeten. Regeringssamarbete innebär alltid kompromisser, partierna som ingår i en regering måste göra kompromisser och personligen måste man också göra kompromisser. Inte får man alltid som man vill. Nog finns det frågor här exempelvis som jag inte är riktigt nöjd med och som jag skulle ha velat göra på ett annat sätt. Bara för att ta några exempel så hade jag helst sett att problemet med Biograf Savoy borde ha lösts av marknaden. När det gäller miljöbilspremien kan jag säga, att, okej, det är kanske ett litet steg på vägen, men jag tror faktiskt inte att det är så stort. Egentligen måste det här lösas på ett annat plan med bränsleskatter och bilskatter och där har vi inte verktygen. Men vi skall hoppas att det gör någon liten nytta. Här tror jag nog också att marknaden redan håller på att hantera den här frågan. När det gäller skrotbilspremierna, så visst, de kanske också kunde göra någonting, men det är väl ofta så att de som har billiga och miljövänliga bilar inte har så mycket pengar och får de en skrotbilspremie på 500 eller 1.000 euro så är det ändå inte så lätt för dem att gå och köpa en ny miljövänlig bil som kostar 20.000 euro och uppåt.

 

En sak som har efterhörts härifrån salen är att vi skall titta på om detta är beskattningsbart, och det skall vi göra i finansutskottet.

 

Man kan säga att när det gäller antalet tjänster har de ökat lite. Vi har en utveckling från år 2003 och ett antal år framåt då det låg stilla, nu har kurvan börjat peka lite uppåt. Generellt sett är inte det bra utan man bör se till att vi håller tjänsterna på en så låg nivå som möjligt och att nya jobb skapas inom näringslivet. Men sådana tjänster som behövs skall vi naturligtvis tillsätta, inom sjukvården och även när det gäller att ha resurser från landskapets sida att påverka i Helsingfors och Bryssel är det mycket bra, det har finansutskottet också sagt i många år.

 

Landskapets ekonomi är god i dag; om man jämför med 2003 och i dag fem år senare, 2008, så känns det ändå på något sätt lite jämförbart; då var ekonomin och prognoserna sämre, budgetunderskottet var större, allt kändes ganska kritiskt. Regeringen tog då direkt ett grepp för att förbättra det här och det har ju lyckats. Men vi har nog ett sådant läge i dag också att det gäller att vara på sin vakt. Vi vet att det darrar ute i världsekonomin och vi vet aldrig vad som kan hända. Tyvärr är vi beroende inte bara av världen, utan när det gäller våra skatteintäkter är vi beroende av hur det går för Finland och det kan vi inte påverka. Men vi är också väldigt beroende av hur det går för det åländska näringslivet. Det som alltså inte får hända är att klumpsumman och flitpenningen minskar samtidigt; då blir det jobbigt för oss. Här gäller det också för oss att se till att näringslivet har arbetskraftsfrågorna lösta, förhållandet mellan utbud och efterfrågan, vad vi kan hjälpa till med där så att rätt antal människor och rätt typ av utbildning finns att tillgå för näringslivet.

 

Det har pratats under remissdebatten om budgetlagar och det är intressant, det skall vi titta på. Det är säkert så att man bör via budgetlagar klarare definiera i lag  olika frågor. Någonting som vi säkert också kommer att resonera om är kalkylteknik. Det har hänt faktiskt flera gånger att landskapets kalkyler inte riktigt har hållit och det har säkert sina förklaringar och finansutskottet kommer säkert att ha någon åsikt om det. 

 

Positivt är att man håller på och når en slutlösning på sjöfartsmuseet och att man nu har ett avtal. Det är en jätteviktig profilfråga för Åland att vi får sjöfartsmuseet byggt. Pommern är också jätteviktig och där finns det pengar, men jag läste nyligen att man hade renoverat af Chapman i Stockholm och det handlade om 80-100 miljoner kronor. Det är jättestora pengar och man bör se till att vi får klarhet i frågan hur vi skall ta hand om Pommern så att den verkligen håller långsiktigt.

 

När det gäller fattiga pensionärer är det bra att det finns ett moment med här som lite kan hjälpa upp det, även om det inte är någon optimal lösning – jag behöver inte gå in på detaljerna – men vi har förväntningar på den arbetsgrupp som sitter och skall komma med förslag. Vi får hoppas att de verkligen kan hitta några nya infallsvinklar. Finansutskottet fick också i uppdrag av ledamoten Katrin Sjögren att vi skulle titta på kostnaderna som skulle uppstå ifall man skulle höja taket till 900 euro. Hon pratade om att det kunde kosta så mycket som en halv miljon euro per månad.

 

När det gäller näringslivet är det motorn i vårt samhälle och det påpekas också här, men man kan aldrig säga det en gång för mycket, att det är viktigt att vi får våra sjöfartsfrågor lösta. När vi var till Helsingfors fick vi information om att det trots allt ser ljusare ut nu än tidigare, men det gäller för den skull att inte släppa på trycket utan, tvärtom, öka på det och se till att det löses.

 

År 2009 blir företagsamhetens år och det är bra, men det räcker naturligtvis inte utan vi måste göra mycket, mycket mera. Det kommer att hållas seminarier, man får fram nya idéer osv. Där måste vi som politiker göra allt för att förverkliga dem. Som jag sade en gång så tror jag att en jätteviktig fråga är hur man kopplar riskvilligt kapital till unga entreprenörer. Det brukar sägas att vi inte har unga entreprenörer på Åland i dag, men jag är av motsatt åsikt och anser att det finns, men de måste få all den stimulans och hjälp som de behöver och framför allt pengar för att kunna förverkliga sina idéer.

 

Till sist, herr talman, har det sagts här att centern har börjat slira när det gäller regionalpolitiken och att vi opererar enbart i staden! Det är faktiskt inte så, utan vår slogan ”Hela Åland skall leva” är nog lika aktuell nu som någonsin tidigare. Det är kanske inte alltid som det visar sig att de stora resultaten kommer, men det är inte alls länge sedan vi ändrade på landskapsandelssystemet och jag vet att för att vi skulle få det nya systemet hade centern en väldigt stor betydelse. Jag kan t.o.m. drista mig till att säga att utan oss skulle vi inte ha haft det landskapsandelssystemet i dag. Ni får gärna säga emot, men så säger jag! Vi vill naturligtvis utveckla landsbygden och skärgården vidare. Vi skulle också se, bara för att ta ett exempel, att man kunde utlokalisera någon verksamhet från staden.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Finansutskottets ordförande Torbjörn Eliasson tvivlar, som kanske de flesta här i lagtinget, på resultatet av miljöbilsbidraget på 1.000 euro per bil. Ger man ett bidrag åt en enligt enahanda grunder så skall man ge det åt alla. Kostnaden med Ålands 14.000 personbilar á 1.000 euro blir 14 miljoner euro utslaget på ett antal år. Det låter som en väldigt orimlig modell. Det här kan väl ändå inte klaras utan lagstyrning; här krävs helt enkelt en budgetlag om man skall börja dela ut pengar på det här legära sättet! Jag hoppas att finansutskottet noga utreder den frågan.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Herr talman!

Vi kommer naturligtvis att titta på den frågan. Jag nämnde också att vi skall titta på budgetlag. Överhuvudtaget generellt bör man se det att där det finns behov av en budgetlag bör man ta fram den. När det gäller miljöbilar tror jag mera på att det är via skatterna, bränsleskatter och punktaccisskatter för import av bilarna samt vad de kostar i Finland. Det är avgörande och man kanske man borde få fram en sådan modell att om man säger att man inte förändrar de totala skatteinkomsterna för sålda bilar per år i Finland, men man skulle vrida det så att det blir dyrare att köpa stora miljöovänliga bilar och billigare att köpa miljövänliga.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Jag gläder mig över att finansutskottet lovar att titta över laglighetsaspekten i de förslag som kommer i budgeten. Det är olyckligt när man kommer med den här typen av bidrag. Det finns några till, så det är en nödvändighet. Vi är nog överens om när det gäller övergången till miljöbilar att det är skatteinstrumentet som är det viktiga och andra åtgärder; ltl Johan Ehn har nämnt avdraget för att köra med egen bil till arbetet, så jag hoppas att finansutskottet tar allvarligt på den kritik som har kommit fram här i salen och inte bara följer det som regeringen har klämt till med för att man har ett vallöfte i botten, trots att nu situationen för medborgarna har ändrats betydligt genom bensinprisökningar och annat.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Ltl Torbjörn Eliasson ställer sig kritisk till vissa satsningar, som Bio Savoy och miljöbilssatsningen. Från Obunden Samling håller vi med om den kritiken. Centern har tydligen svalt dessa liberala prioriteringar för att i stället få igenom sina mer kanske traditionella frågor, som skördeskadeersättningen och i viss mån också vissa missberäkningar av trafikavdelningen. Ltl Torbjörn Eliasson tar sig också en funderare ifall flitpengen skulle försvinna och hur det kommer att se ut då. Jag håller med om det och jag uppmanar finansutskottet att notera konjunkturläget kontra landskapsregeringens utökade behov av tjänster samt att finansutskottet också ser på behovet av prioriteringar framdeles.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Herr talman! Det skall vi göra!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Herr talman!

Ltl Torbjörn Eliasson nämnde att hela Åland skall leva och hänsyftade till mig i sitt anförande om att centern skulle ha glömt regionalpolitiken. Jag håller fast vid det jag sade, att jag tycker att det har blivit allt mindre turistsatsningar på landsbygden. Ltl Torbjörn Eliasson nämnde själv bara sjöfartsmuseet och Pommern i Mariehamn. Ltl Torbjörn Eliasson nämnde också landskapsandelssystemet. Hur länge har inte centern suttit med i regeringen, men det tog ända till 2007 innan centern lyckades få det till stånd, som det drivande partiet. Jag tror att han glömde bort två andra partier! Så nämner han utlokaliseringen. Hur mycket har centern utlokaliserat hittills?

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Herr talman!

Det går naturligtvis lite i vågor, men visst har det funnits många projekt och utan att nämna något fanns det ett rätt stort projekt som var på väg. Det finns många på lut. Bomarsund är ett av dem och finansutskottet behandlade det förra gången och det är inte på något sätt så att man är emot Bomarsund. Det finns faktiskt pengar i grundbudgeten för Bomarsund redan. Det är klart att Mariehamn är vår huvudstad och det måste göras satsningar här också.

 

 

 

Ltl Göte Winé, replik:

Herr talman!

Det var intressant att höra att det fanns inte så mycket som ltl Torbjörn Eliasson kunde nämna. Det var Bomarsund. Jag sade att man har glömt regionen norr om Dalbo; jag skulle kanske ha sett i flera väderstreck, för det är inte så mycket. Den förra landskapsregeringen försökte få till stånd en golfbana, det har den här regeringen sänkt. Det är så många olika saker och sedan nämner ltl Torbjörn Eliasson att Mariehamn är vår huvudstad, javisst, jag har t.o.m. hört framstående centerpartister som har sagt, att vi skall ta över Mariehamn! Är det detta som gör att man glömmer bort allt annat!  Centern hade ingen lista i min hemkommun t.ex. i årets val. Man glömmer bort var man har sitt folk och det tycker jag är synd för centern som parti.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Herr talman!

Jag är glad för medlidandet, men låt oss ta hand om vår politik nu!  (Från salen, ltl Winé: ni klarar det inte!) Jag tackar ltl Göte Winé! Vi återkommer, det finns nya satsningar på gång. Generellt med alla satsningar är det viktigt att de är klara innan man låter dem flyga.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Jan-Erik Mattsson:

Herr talman!

Det har sagts rätt mycket redan i debatten och jag var inte närvarande när den inleddes i onsdags, men jag kunde läsa lite i tidningarna om de åsikter som har framförts. Jag skall redogöra för några frågor under näringsavdelningen som jag tycker att jag vill lyfta fram och berätta om. Jag tar dem i den ordning de kommer i tilläggsbudgeten. Det första som dyker upp på sidan 36 under näringsavdelningens förvaltningsområde är 47.03.24 Skärgårdsutveckling, närmare bestämt skärgårdsnämndens nya ambitioner att höja sin status och tanken man har att verksamhetsledaren behöver lite mera arbetstid och därmed måste vi finansiera det; sedan har man också tagit till sig de nyvunna erfarenheterna från den stora tankesmedjan Åland 2017, att man kunde använda samma metod för att hitta goda förslag och idéer för utveckling av skärgården. Det är alltså en höjning av anslaget där.

 

När det gäller landskapsunderstöd för kurs-, utbildnings- och rådgivningsverksamhet var det så att i ordinarie budget förutsattes det att Ålands handelskammare, Ålands företagarförening och köpmannaföreningen skulle samordnas under gemensamt tak. Detta ville inte organisationerna i fråga och det har vi varit lyhörda till. Dessutom har vi kopplat ihop dem med ytterligare Ålands teknologicentrum för att åstadkomma det som vi kallar Företagsamhetens år 2009. Detta skall startas upp under det här året så därför finns det en höjning av anslaget.

 

När det gäller nationella investeringsbidrag är det så att vi har en högkonjunktur, kan vi kalla det, vi har en väldigt stor investeringsvilja bland företagen. Vi har inte gått in för att försöka bromsa; det är inte offentliga byggnationer vi finansierar här utan det är privat företagsamhet. När den här företagsamheten visar framfötterna väljer landskapsregeringen att följa med och säkerställa att investeringarna kommer till stånd så att vi får en utveckling och framtidstro inom företagsamheten på Åland, framför allt på landsbygden. Det pågår fortfarande en strukturomvandlig inom framför allt jordbruket och där är det väldigt stora investeringar på kommande. Programperioden blir nog lite framtung. Vi skall hoppas att de stora investeringar som görs innebär stora och bra effekter för framför allt tillgången på mjölk för vårt mejeri, produktionen av kött till slakteriet och produktionen av grönsaker och andra livsmedel för övrigt.

 

Stöd för skogsbruksåtgärder föranleder inte några tillägg för det ordnade finansutskottet redan i samband med behandlingen av den ordinarie budgeten; däremot fanns det ingen beskrivning om vilka metoder som skulle användas för att utbetala detta stöd. Nu har regeringen kommit fram till att man kan öka på stödet till röjning före första gallringen och därmed se till att man samtidigt får ut mera tillgång på energivirke, flis och biobränsle. I och med ibruktagande av den nya biovärmepannan i Mariehamn är behovet stort av att kunna köra på skogsbilvägarna i princip året runt och framför allt under den period på året där vägarna inte kanske borde köras på, alltså när de inte är tjälbundna utan det i princip är tjällossning eller ingenting utan det blir stora spår. Behovet av dessa vägar har redan konstaterats vara betydligt större än tillgängliga medel och då har de tänkta 100.000 ansetts kunna utgöra en bra grund som stöd för framtagande av energibränsle till biopanna. Det finns i bakgrunden också det energimeddelande som lagtinget har debatterat och där målsättningen är att vi inom en snar framtid skall kunna ta bort allt fossilbränsle från uppvärmningsändamål på Åland, inte bara biobränsle utan där kommer också värmepumpar in, som finns under en annan avdelning men där jag stöder varmt att det beloppet höjs. Har vi en målsättning måste också medel tillskjutas för att åstadkomma de effekter vi vill ha för att uppnå målen.

 

Jag hoppade över momentet ersättning för skördeskador. Det har utlovats en annan modell än den som fanns i budgeten för 2007 för ersättning av de våldsamma skördeskador av närmast katastrofal natur. De totala skördeskadorna under 2007 uppgick till över 1,3 miljoner euro. Den modell som nu har valts betyder att även de odlare som försökte skörda men fick en dålig kvalitet på sin skörd får en viss kompensation för det arbete man har lagt ner. Den nya modellen är att värdet av skördeskada beräknas från värdet av beräknad skörd, ett normvärde; alla blir inte nöjda med det här men de flesta. Från det värdet dras den verkliga skörden som man har fått, det värde den har vid avräkningen, inte den volym den hade vi skördetillfället. Sedan ersätter landskapsregeringen med en subvention i procent det som är mellanskillnaden. Det här gäller alla de odlare som redan beviljats räntestödslån enligt den gamla modellen för 2007 och även sådana som inte hade det. Utöver det finns det en arbetsgrupp som har startat sitt arbete med att se till att vi får ett varaktigt system så att man inte behöver hoppa mellan olika system under åren beroende på vem som styr och ställer i regeringen, utan vi måste få en långsiktig lösning som alla kan acceptera.

 

Jag har stått i den här talarstolen för x antal år sedan och tvingats konstatera att våra stödsystem inte klarade av att få ut de EU-pengar vi har fått genom våra tidigare målprogram. Med den nu föreslagna modellen tror vi att vi åtminstone inte under den här perioden skall behöva skicka tillbaka några pengar till EU, det är åtminstone min målsättning.

 

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Eftersom jag ett flertal gånger har motionerat om kvinnligt företagande och har erfarenhet av det vet jag också att det är ganska svårt att få någon form av hjälp från landskapsregeringen när det gäller att starta företag med mjukare värden än skruvar och muttrar. Därför saknar jag i landskapsregeringsledamoten Jan-Erik Mattssons anförande någon form av beskrivning av det som man tar upp under utveckling av kvinnors företagande. Ett annat påstående som man har på sidan 11 gäller landsbygdsutvecklingen där man vill uppmuntra ekologisk odling, också med hänvisning till Vision 2017 om den gröna ön i ett blått hav. Det skulle vara intressant att veta på vilket sätt man har tänkt uppmuntra till ekologisk odling.

 

Landskapsregeringsledamoten Jan-Erik Mattsson, replik:

Herr talman!

Det är helt riktigt som vtm Gun-Mari Lindholm säger att jag inte sade någonting om utveckling av kvinnors företagande, men vi ligger på samma nivå som Finland och Sverige har i procentantal kvinnliga företagare på Åland. Det har vuxit till väldigt bra, det kom en jättefin undersökning för ett tag sedan. Men även biten med kvinnors företagande kommer att lyftas under företagsamhetens år 2009. Jag återkommer gärna till diskussion om det.  När det gäller hur den ekologiska odlingen skall lyftas fram är det så att i grunden har vi nu ett landsbygdsutvecklingsprogram som gäller för perioden 2007-2013 och i det finns en hel del stödåtgärder som har specialinriktning mot ekologisk odling.

 

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Jag tyckte att det var anmärkningsvärt att landskapsregeringsledamoten Jan-Erik Mattsson inte nämnde någonting om de skrivningar som finns vad gäller kvinnors företagande, eftersom man säger att man vill lyfta företagandet i allmänhet och kvinnors företagande i synnerhet. Det är då ganska anmärkningsvärt att man inte nämner det överhuvudtaget och eftersom det är – som jag läser det i alla fall – är det enda nya som man kommer med i näringspolitiken.

 

Landskapsregeringsledamoten Jan-Erik Mattsson, replik:

Herr talman!

Jag är tacksam för att vtm Gun-Mari Lindholm lyfter fram punkten. Den är väldigt viktig och den är prioriterad inom regeringen, så jag får beklaga att jag ”sprang över” den lite för snabbt. Jag tyckte det var så många som hade pratat tidigare så jag ville ta upp de budgetmoment där det fanns lite mera pengar och som jag tyckte krävde en förklaring. Det andra är ganska tydligt skrivet ändå.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Jag är bekymrad för laglighetsaspekten när det gäller moment 47.21.41 Stöd för skogsbruksåtgärder, där landskapsregeringen tydligt avser att stöda utvinning av flis. Man säger klart och tydligt att det är för tidskrävande att ändra landskapslagen och att notifiera. Därför säger man öppet att man väljer en annan lösning för att göra just detta; man kringgår alltså lagkravet genom att använda sig av en annan lagstiftning. Då måste en vän av ordning fråga sig: Slår det här rättvist? De som redan har sina skogsbilvägar fullt på grej eller inte behöver använda dem blir alltså utanför den målsättning som landskapsregeringen har med anslaget, medan de som kanske har sina skogsbilvägar i sämre skick har möjlighet att få stöd, och blott de, samtidigt som man i grundbudgeten har bedömt att behovet av ersättning för skogsbilvägar är 11.000 euro; nu föreslår man att det skall vara 100.000 euro! Logiken, lagligheten?

 

Landskapsregeringsledamoten Jan-Erik Mattsson, replik:

Herr talman!

De åtgärder som beskrivs här kan ske med stöd av gällande lagrum, helt klart, det är utrett från skogsbruksavdelningen. Att anslaget för underhåll av skogsbilvägar är 11.000 euro finner jag ganska anmärkningsvärt. Det har varit en njugg tilldelning av medel för att underhålla skogsbilvägarna. Dessutom undrar jag: Är ltl Roger Jansson emot att vi tillser att de vägar som används höst, vår och vinter för framtagande av biobränsle till biopannan i Mariehamn får sitt behov av underhåll tillgodosett på det här viset?

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Problemet här är laglighetsaspekten som finansutskottet måste kontrollera när motiveringen för anslaget är för utvinning av flis, det är alltså ett flisutvinningsbidrag som man avser att ge, men man använder sig av en helt annan lagstiftning som inte har med den här motiveringen att göra. Det är det som är problemet som jag försökte förklara här och försökte få ett svar på, vilket jag inte fick, utan jag fick ett helt annat svar som motiverar varför man behöver bygga och grundrenovera skogsbilvägar! Jag kan hålla med om att det behövs säkert kontinuerligt – hur mycket bidrag man skall ge för det kan man diskutera. När det gäller biopannan i Mariehamn får den sin råvara tack vare det prisläge som finns på marknaden i dag och något behov av bidrag har jag inte förstått att finns ur den synpunkten.

 

Landskapsregeringsledamoten Jan-Erik Mattsson, replik:

Herr talman!

Några flisutvinningsbidrag ser inte jag i detta. Det här säkerställer att tillgången på det bränsle, flisunderlaget, som finns deponerat längs bilvägarna ute i skogarna blir åtkomligt under hela året när behovet är i pannan.  (Från salen, ltl Roger Jansson: råvaran har de redan)  Det är just det som är meningen. Skall vi vara sådana ”petitetter” att vi skall börja gå in i den detaljbehandlingen av alla ämnen så tror jag att det finns flera som kanske har någon felskrivning med tanke på lagligheten. Men det är helt okej att finansutskottet tittar på det här. Det var finansutskottet som satte in pengarna, såvitt jag vet enhälligt.  (Från salen, ltl Roger Jansson: land skall med lag byggas).

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

I slutet av sitt anförande kom landskapsregeringsledamoten Jan-Erik Mattsson in på frågan om EU-stöden och sade att han trodde att i och med detta skulle man inte behöva skicka tillbaka några EU-pengar. Jag hoppas att man inte bara har fokus på det för EU-pengarna är ingenting som kommer per automatik utan det är ett oerhört arbete och en oerhörd byråkrati och man måste alltid väga byråkratin i förhållande till den ekonomiska nyttan, så jag hoppas att man tittar på det. Med tanke på det tidigare replikskiftet om lagligheten så undrar jag …

..om man hade helt felaktiga normpriser, man hade ett normpris på 14 cent medan många som skördade fick ett utfall på 68 cent. Det var där felet gjordes.

 

Landskapsregeringsledamoten Jan-Erik Mattsson, replik:

Herr talman!

Det är helt klart att det är en otrolig byråkrati när det gällt att få igenom det landsbygdsutvecklingsprogram som vi har. När det skickades in kom det tillbaka med 124 frågor som skulle besvaras. Det godkändes också sent, så det blev i princip ett glapp men som jag inte tror att jordbrukarna drabbades särskilt hårt av. Att tacka nej till modellen skulle ju göra – jag har hört att det har uttalats härifrån talarstolen – att vi inte skulle ha några stöd överhuvudtaget. Det skulle vara bättre, framför allt ur konkurrenshänseende skulle vår landsbygd vara utkonkurrerad omedelbart.

 

När det gäller skördeskadorna är den modell som har aviserats, så långt vi har kunnat undersöka den, helt i enlighet med gällande lag och den rekommenderas dessutom av kommissionen.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

När det gäller det sistnämnda skall vi hoppas att det är så! När det handlar om EU-pengarna så blandar näringsministern äppel och päron. Det är landsbygdsutvecklingsprogrammet som lägger grunden bl.a. för det åländska jordbruket, men det var inte det jag pratade om utan jag uppfattade att ministern generellt sade att tar man dessa ändringar behöver vi inte skicka tillbaka några EU-pengar. Det finns en uppsjö av program; jag vet att tidigare landskapsregeringar gick igenom t.ex. Leader och konstaterade att den ekonomiska nyttan inte stod i proportion till byråkratin och till det merarbete som det skulle leda till. Men nu skall man helt plötsligt ha allt! Näringsministern sade faktiskt att det är viktigt att man inte skickar tillbaka några EU-pengar. Har man det som arbetsmålsättning så blir det att man skall jobba med allt och det blir en oerhörd byråkrati, vilket det sist och slutligen kanske kommer ut ganska lite nytta av. Jag tror i och för sig om jag känner näringsministern rätt att han kommer att hålla med mig, men han sade någonting annat tidigare!

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

(Kl. 12.05).  Plenum avbryts för lunch och återupptas kl. 12.40.

 

                                            --------------

 

(12.40). Plenum fortsätter.

 

Ltl Olof Erland:

Talman!

Det är inte så många här men medan de äter slottssteken skall jag hålla mitt anförande.

Många har uttalat sig om vad man skall göra på många punkter. Det är alltså steg framåt på flera områden. Ser man på den ekonomiska situationen säger den här tilläggsbudgeten inte så mycket nytt. Det är någon dryg miljon extra som används till insatser i samhället, men i övrigt är det en del saker som jag skall kommentera. Tar man den ekonomiska situationen har jag svårt att se att det skulle vara anledning till någon domedagsprofetia i det här läget. Det är ändå så att ser man på de nordiska ekonomierna och Åland över en längre period så är det ganska stor stabilitet, det är en tillväxt i genomsnitt på ett par, tre procent. Vi är visserligen beroende av sjöfarten, men det finns också andra branscher som har bidragit till BNP-tillväxten, t.ex. olika kunskapstjänster inom bank, försäkring, andra transporter, detaljhandel osv. Däremot kan man säga att turismen är ett problematiskt område. Det är fortfarande en säsongnäring med litet bidrag till BNP, alltså runt 4 procent. Jag skall återkomma till det senare.

 

Det jag tänkte ta upp är frågan om miljöbil, frågan om gymnasiereformen, pensionärsstöd/utkomststöd och så lite om näringslivet. Tar man först den allmänna ekonomiska utvecklingen är det under utarbetning en s.k. resurs- och behovsplan. Jag tog upp i anslutning till ordinarie budget att man kan i grova drag se att klumpsumman kommer att stagnera, PAF-inkomsterna kommer förhoppningsvis att hålla sig runt 30 miljoner och skattegottgörelsen kommer att gå ner till sin normala nivå på runt 20 miljoner. Med ”normala nivå” menar jag att vi i samhällsstrukturen har en sådan inriktning på näringslivet att vi har mera direkta inkomster än vad man har i riket, mera löner, mera samfundsskatt, mera kapitalskatt och detta gör att man kan räkna med att klumpsumman/skattegottgörelsen har en grundnivå. När klumpsumman eller skattegottgörelsen gick upp till 35 miljoner var det vissa händelser det år det var fråga om, alltså försäljningen av Chips och vi kommer att ha liknande affärer också; det ger oss ett tillskott i ekonomin. Jag håller inte med dem som säger att man borde öronmärka skattegottgörelsen för vissa ändamål; jag ser det som en inkomst till budgeten, det ingår i vårt system, får vi för mycket pengar så kan vi – bör vi t.o.m. – fondera. Men tar vi två sektorer: hälso- och sjukvården och utbildningen. Tar vi hälso- och sjukvården och omsorgen i hela samhället, om vi i runda tal säger att vi kan klara det med 100 miljoner i dag, kommuner och landskap, så kan man rent tekniskt säga att vi får en 30-procentig ökning på grund av åldersstrukturen, på grund av prishöjningar i hälso- och sjukvårdssystemet. Det betyder 20 miljoner, kanske upp till 30 miljoner, i förhållande till dagens budget. Och nu har vi ett överskott över en period; det betyder att vi har möjlighet att fondera, men sedan när vi kommer till den dagen runt 2012-15, då vi skall få in 20 miljoner mera i samhället, om vi har samma system som i dag, så blir det ansträngande för vår samhällsekonomi. Därför måste man diskutera privatiseringar, därför måste man diskutera klumpsumman och skattesystemet. Den här landskapsregeringen har också i sitt handlingsprogram att man skall utreda skattesystemet under den här mandatperioden och se vad man kan åstadkomma. Det som är absolut avgörande är att vi väljer sådana områden att satsa på från den offentliga sektorn där man kan bygga upp någonting bestående och det är antagligen det som jag nämnde: kunskapstjänster, juridik, ekonomi, försäkring, bank osv. Men det gäller också att välja teknologi. Vi har IT-teknologin som en punkt och sedan har vi ett område som man kunde kalla affärskoncept, nämligen att det åländska näringslivet har hittat olika vägar att göra business, som det heter på åländska numera. Där finns det intressanta saker som landskapsregeringen har att göra till ordinarie budget: resurs- och behovsplanen, fokuseringen i näringspolitiken och den framtida prognosen över våra inkomster. Det som vi kallar kunskapssamhället och lärandesamhället tror ajg faktiskt kommer att betyda  någonting.

 

När det gäller sjöfartspolitiken är den också av en så väsentlig del direkt och indirekt i vår bruttonationalprodukt att den kräver särskilda åtgärder, sjöfartspolitiken i sig men också utvecklingen av utbildning och klustertänkandet. Här måste jag passa på att också nämna jordbruket och det som har förekommit här i debatten, särskilt från socialdemokraternas sida att jordbruket skulle vara någon sorts tärande del av det åländska samhället och att man egentligen ger en massa stöd i onödan. Jag ser inte det på det sättet utan det är en regional näring, det är en näring som framför allt ger råvaror till livsmedelsindustrin och det är en näring som är kopplad till produktionsenheter som kan utveckla andra affärsverksamheter. Vi har hela jordbruksprogrammet och Leader-processen och landsbygdsutvecklingsprogrammet osv. Framför allt tycker jag att om någonting har förändrats den senaste månaden eller halvåret så är det jordbrukets ställning globalt och lokalt därmed, kanske inte så mycket konjunkturerna och att initiativ har en inflation; den inflation som vi har nu kallas också agflation därför att den drivs av jordbruksomställningarna i världen. Vi kan räkna med att jordbruk kommer att kunna producera varor som är eftertraktade, både ekologiska och konventionellt eller IP-odlade; livsmedelspriserna kommer att stiga. Livsmedel är den sektor där det händer mest och där det också är viktigt att få in miljötänkandet från början. Jordbrukets ringeffekter på Åland är att 400 personer ger effekter för minst 1500 personer totalt och det är alltså en väsentlig utvecklingspotential.

 

När det gäller miljöbil har det kommit fram flera komplikationer som man har sett och det ena är skattekomponenten. Här kan man säga att vi har skatter som tas på inkomster som är beskattningsbara; är det beskattningsbart att ge stöd för att konvertera en oljepanna eller direkt el till vattenburen värmepumpsvärme? Övervältrar Mariehamns stad skattemedel på dem som åker gratis buss? Vi har massor med komponenter i vår budget som i så fall skulle vara av skattenatur. Det här skall man naturligtvis utreda och det är en uppgift för finansutskottet, men samtidigt skall man se att det som landskapsregeringen gör, det är att ge en signal till hela trafiksystemet att vi anser att man borde ställa om, man borde konvertera bilparken på ett sådant sätt att det är mera miljövänligt. På det sättet är miljöbilspremien på 1.000 euro en signal. Inte blir det ju så att den som aldrig har haft bil går och köper en bil på grund av det här, inte heller är det så att man börjar köra mycket mera bil, att man fortsätter att köra sin gamla Volvo eller Saab eller Lada samt dessutom miljöbil, utan det är en konvertering, en omställning av bilparken till lägre vikt och mindre utsläpp. Det är ju de kriterierna man borde ha och ta fram statistik på dagens koldioxid och det som finns om ett halvår, om ett år. Jag tror att det är ganska typiskt för den här landskapsregeringen att här gör man ett förslag och sätter igång det och följer upp det och ser om det går att förbättra och justera.

 

Ledamoten Katrin Sjögren aviserade att jag skulle ta upp skrotbilspremieförslaget, och det har funnits med hela tiden i diskussionen. Är det fråga om en stimulans att göra sig av med äldre bilar för att ersätta dem med nya, så kunde man faktiskt konstruera premien så att man får 800 euro för en ny bil och man får ytterligare 200 euro om man kan visa upp att man har skrotat en gammal bil. Då har man en dubbel stimulans på samma belopp. På det sättet tycker jag att de som har kritiserat det här, att det inte är skrotbilspremie har rätt till den delen, men med reformpolitiken som man nu går in för tar man in saker som är bättre. Nu måste man bedöma det: är det bättre, är det en större stimulans till det som man vill åstadkomma, dvs. omställning av bilparken? Det är klart att skatteinstrumentet i det här fallet hade varit användbart; det är helt klart att man också i landskapsregeringen skall se på om vi kan ta över bilbeskattningen. Då har vi en s.k. funktionell beskattning; jag tror att det är lättare att överta funktionella beskattningar än att överta hela systemet på ett bräde därför att man kan visa att det här vill vi använda. Nu har man lyckligtvis nog i riket gjort en omställning av beskattningen på bilar så att de tunga bilarna som ger mycket utsläpp kommer att få en sämre situation. Vi har import av de sämsta tänkbara bilarna från Tyskland, alltså gamla dieselbilar och tunga bilar av vissa märken som också drabbar oss. Man skall naturligtvis titta på skattefrågan, men i motivet att förnya bilparken skall man också ta in signalvärdet. Står man i beråd att köpa en bil så vet man att landskapet, politiker i allmänhet, allmänheten, tycker att man borde använda bilar som är mindre samt mera miljövänliga. Det är alltså en konkret åtgärd som kan ha effekt. Har den inte effekt, så vad då? Då hittar man på någonting bättre! Jag tycker inte att man behöver se debatten som att landskapets förslag är sågat eller att Frisinnad Samverkans förslag om kollektivtrafik och andra åtgärder skulle vara värdelösa, tvärtom, så skall man kombinera det här med billigare buss, bättre kollektivtrafik, mera information, bättre tidtabeller osv.

 

Herr talman!

Så till en annan fråga som kanske inte har berörts så mycket men som finns åtminstone som en latent debatt i samhället: gymnasiereformen. I Sverige har man lagt om kursen helt och hållet från den socialdemokratiska gymnasiereformen till den nuvarande alliansregeringens reform som presenterades sista mars. Om man jämför vad man föreslår i Sverige och vad vi har diskuterat i den arbetsgrupp som jag är med i när det gäller gymnasiereformen, så är det, om man riktigt drar ut essensen av det, två saker. Det ena är att yrkesutbildningen är en sak, studieförberedande utbildningen är en annan sak. Det man gör i Sverige är s.a.s. en vertikal sak och en horisontell, den vertikala är att man sätter gymnasieexamen för studieförberedande som norm, den skall ge högskolekompetens, men så lyfter man upp yrkesgymnasieexamen på samma nivå: det skall vara lika många poäng, det skall vara slutexamen efter grundskola och det skall ge någonting in i nästa steg. Yrkesgymnasieexamen skall ge anställningsbarhet, man skall få ett yrke, men man skall också kunna gå vidare till högre studier. De studieförberedande linjerna skall ge högskolebehörighet. Vi har tvåpelarmodellen, kan man säga, i dem har vi ett tjugotal program.  Det som man säger och som är intressant för oss är att man skall ha vissa ämnen som är gemensamma för båda blocken men sedan skall man ha den horisontella delen, dvs. yrkesskola och gymnasiet skall kopplas ihop, inte i organisationen, inte i programmen, men genom aktiva val. Den som går i en yrkesutbildning skall aktivt själv kunna säga, jo, men jag vill kunna få högskolebehörighet och då väljer man dessa ämnen. Grundstrukturen är densamma som jag arbetar med tillsammans med arbetsgruppen, vi ser det ungefär på det sättet, att det är programmen, utbildningen, som är utgångspunkten, skolorna är någonting som finns i bakgrunden.

 

Ytterligare en sak, om vi tar landskapsregeringens reform. Utöver att man höjer statusen på yrkesutbildningen vill vi också göra systemet effektivare på det sättet att man samordnar resurser, läraravtalen, fastighetsförvaltningen, hälso- och sjukvården, IT-handledningen, en massa olika hjälpfunktioner, support, tjänster som man ger s.a.s. till utbildningen. Skolorna skall inte bli av med hustomten, fastighetsskötaren, de skall inte behöva bli av med sjukskötaren om han eller hon är s.a.s. förlagd vissa tider till skolan, men däremot skall man samordna dem och göra vinster på det sättet. En fastighetsskötare kan bli sjuk, vilja ta ledigt och kan på det sättet få en back-up i systemet. Det finns alltså effektivitetsvinster och det är ett embryo till en reform som vi diskuterar, men det är väldigt viktigt att vi lägger oss på ungefär samma utvecklingslinje och reform som Sverige. Våra gymnasieelever från yrkesgymnasieexamen eller från ”lusseexamen” skall kunna komma in i det utbildningssystemet likaväl som i rikets system.

 

Jag anser att utbildningsminister Britt Lundberg har tagit den rätta vägen och i själva arbetssättet gör detta i processform, på två seminarier avverkas det intensiva diskussioner och jag har den absoluta känslan att det här är den väg vi skall gå. Vi kommer att kunna ha ett mycket bra utbildningssystem också i framtiden där den stora skillnaden är att man lyfter fram yrkesutbildningen överhuvudtaget, statusen på yrkesutbildningen behöver öka med tanke på den framtida näringspolitiken och det som vi behöver s.a.s. ute i samhället.

 

Så har vi en intressant fråga, herr talman, om talmannen med sin benägna vidsyn, som det heter, tillåter en historia som inledning i detta i och för sig allvarliga ämne. Det var en affärsman som var på kurs och han var mycket framgångsrik men tyckte ändå att han skulle gå på kurs för att lära sig business-språket som det heter. Där fick han veta att avkastningen på eget insatt kapital måste nog vara minst 15 procent och gärna 20 procent. Det tyckte han verkade konstigt och begärde ordet och sade att i hans affärsverksamhet köpte han pennor för 3 mark och sålde dem för 5 mark, och han tyckte att på dessa 2 procent klarade han sig mycket bra. Så var det lite när larmet gick här när tilläggsbudgeten kom; samma dag var det de i dag osynliga frånvarande, socialdemokraterna, som tyckte att det här var ju otillständigt, att ge 70 euro till pensionärer som har det svårt ekonomiskt, när vi har en inflation på 4,4 procent, dvs. minus 30 skulle gå bort i inflationen. Inflationen var 4,4 procent och det betyder att ungefär 3 euro går bort på ett år. Det skulle behövas 40 euro i inflation för att få ner det från 70 till 40 euro och det är klart att då är man missnöjd. Landskapsregeringen skulle lura pensionärerna på ett bidrag på 70  när det var värt bara 40 euro! Nu är det så att inflationen är beräknad till 3,3 procent nästa år. Söker man sig till Zimbabwe eller något sådant ställe så har man inflation på tusentals procent, men det har inte vi, vi har en stabil ekonomi och 70 euro är inget dåligt alternativ till noll euro, det kanske vi här i salen t.o.m. kan inse. Det här missnöjet byggde på en felkalkyl. Affärsmannen kalkylerade också fel men på rätt sätt. Det här var fel kalkyl och ledde till fel slutsatser. Därför har då socialdemokraterna kommit med en finansmotion som vill ge alla en garanti så att man kommer upp till en nivå på 900 euro. Som landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren redan sade kommer det att bli väldigt dyrt, men det finns många andra aspekter på det. Det första är att det kan betraktas som en mycket radikal inkomstomfördelning, det andra är att beloppen blir så höga för många så att alla de andra stöden, t.ex. bostadsstöd, kommer att försvinna. Det tredje är att ger man så här stora belopp blir det s.a.s. mera av en skatteåterbäring än ett utkomststöd som skall vara tillfälligt och gälla för de viktiga behoven eller för att man skall undvika att hamna i skuldfällor. Det innebär också t.ex. att de som har varit utomlands, kanske jobbat och gjort saker och ting och kommer tillbaka, har en låg pension, kommer att få ett mycket stort belopp, trots att man s.a.s. inte har tjänat in det på hemmaplan. Det blir också en stor osäkerhet om vad som händer om någon från ett land i Europa med låg pension flyttar hit, man tar i allmänhet med sig sin pension från utlandet dit man kommer. I vissa länder kanske man inte har tjänat ihop mer än 100 euro och då skall det betalas ut en summa på 800 euro, alltså så stora belopp att det t.o.m. kan leda till en aktiv inflyttning till Åland. Jag tycker inte att det är ansvarsfull politik från socialdemokraternas sida, och visst, det som många har sagt, det stöd som man nu ger via utkomststödslagen och förebyggande utkomststöd, det är alltså en tillfällig teknik, kanske nödlösning är för mycket sagt, men det är inte det ultimata, det är inte det idealiska, men det är det vi kan göra på kort sikt. Skall man nämligen göra någonting som är mera målinriktat till de grupper man vill komma åt, som är enklare och också rimligt när det gäller fördelningseffekter och ekonomi, så måste man lagstifta. Det är mycket möjligt att man med utgångspunkt från det här försöket fram till ordinarie budget kan hitta en lagstiftningsmodell, ett system, i samarbete kanske t.o.m. med riksmyndigheterna som kan vara verkningsfullt och riksmyndigheterna kommer inte att kunna presentera någonting från 2010 och vi bör kunna göra någonting före det. På den här punkten tycker jag att vi har ett starkt argument för skatteinstrumentet och det argumentet skall vägas mot alla andra argument, det är alltså värdefullt att pröva med en sådan här metod att se hur det slår, hur man skall göra beräkningarna och hur man skall justera det. Det finns en diskussion om att man kan göra ett hushållsstöd som skulle kunna vara i storleksordningen 70-80 euro och inte påverka bostadsbidraget, då har vi en mekanism som är möjlig. Nu kommer det här att ge merarbete i kommunerna, det finns också i budgetmomentet möjlighet till informationspengar och stöd för kommunernas arbete, så det är en sak som påverkar byråkratin, förhoppningsvis inte mer än vad det här är värt i sin helhet.

 

Vi skall också komma ihåg att det här är pengar som går via landskapets budget, men socialdemokraternas förslag skulle som jag ser det, om jag har tolkat det rätt, innebära att det landskapet skulle göra är att ersätta hela utkomststödet för kommunerna, ingen kommun skulle behöva betala utkomststöd, det kommer via landskapsbudgeten och det är klart att vill man också baka in kommunalpolitik i det här så är det väl ett sätt, men det är inte i enlighet med de sociala trygghetssystem som vi har och i enlighet med hur de skall verka. Det här är att lite rida på mekanismen förebyggande utkomststöd, men det är ändå så att personerna det skulle rikta sig till blir hjälpta av stödet på ett sådant sätt att  man undviker att man kommer in i det direkta utkomststödssystemet.

 

Herr talman!

Jag hade också lite synpunkter på näringspolitiken. Jag har två saker som jag tänkte nämna här. Det ena är turismpolitiken, att man skall göra en ny turismstrategi. Jag tror att det är viktigt att man som utgångspunkt skulle ha de samhällsekonomiska effekterna av turismen, dvs. det som landskapet som helhet får i utbyte. Mitt på sommaren när det är högsäsong är det fullt ös överallt och marknadskrafterna tar hand om styrningen av det, medan det däremot under lågsäsong är så att varje turist är ett tillskott i samhällsekonomin eftersom vi har kapaciteten. Det man också borde fundera på lite mer är att vi har en helt ny sektor inom turismen, dvs. kk-huset och kk-huset kan generera uppåt 30 miljoner i omsättning i nya pengar under en tid på året då det inte finns så många andra alternativ. Nu är det på sätt och vis ett dilemma att kk-huset är privat kontrollerat, landskapets medel att komma in och bedriva turismpolitik på det här området är begränsade. Men turistförbundet, som finansieras av landskapet med 1,7 miljoner plus ett par hundra tusen till, borde inte ha som uppgift att klaga på vad lagtinget gör och säga att man gör för lite när man inte satsar på en golfbana. Det är ett majoritetsbeslut i lagtinget som har sina rutiga och randiga skäl, men det finns faktiskt aktiviteter i landskapet att marknadsföra och det kommer fler, det kommer ett sjöfartsmuseum på 8-9 miljoner, det kommer ett besökscentrum i Bomarsund på några miljoner och det finns ett kk-hus och mycket, mycket annat. Man rustar upp stugbyar osv., kk-hus på närmare 20 miljoner totalt. Skulle inte det vara någonting för turistförbundet att bita i eller måste landskapet återigen sätta i fråga om pengarna på närmare 2 miljoner gör den nytta de skulle göra? Jag har ifrågasatt många gånger om annonsering i tunnelbanan i Stockholm inför högsäsong är välanvända pengar när hotellen är fulla eller är det så att man har varit så smarta att man räknar med att det är uteliggarna som skall komma till Åland, som inte behöver några rum? Nej, så kan det knappast vara om jag får skämta lite. Men de pengarna borde marknadsföra Åland på försäsong och eftersäsong när samhällsekonomin skulle dra nytta av det. På det sättet tycker jag att näringspolitiken kan strama in lite den här verksamheten de kommande åren.

 

Jag tycker också att man måste börja fråga sig – om jag får vara lite kritisk på en punkt till en i övrigt bra framställning – att är det faktiskt så att det är landskapets roll att betala för privatpersoner för att de skall tänka lite! Tankesmedjorna är bra som kortvariga projekt, men för det första borde man ställa krav på att de skall åstadkomma någonting konkret; det är mycket flum, det är gröna öar och blått vatten, jättefint! Men vad skall man göra för det då? Jo, man kan stimulera näringslivet att gå i miljövänlig riktning, man kan stimulera utvecklingsprojekt som entreprenörer tar hand om, men att betala pengar till en grupp utvalda personer för att de skall sitta och tänka några eftermiddagar – jag vet att ledamöter i landskapsregeringen tycker att det är bra – utan jag tycker att företagspolitiken skall vara till för att stimulera innovationer, nytänkande, det skall framför allt vara regelförändring, det skall kanske t.o.m. vara skatteförändring, men det är företagarna själva som bäst klarar av företagandet. Jag hade en kollega, en forskare i företagsekonomi, som kallades småföretagsprofessorn, eftersom han ägnade sig åt småföretag, han sade att det finns två kategorier att satsa på: det är företagarna och så är det företagarnas vänner. Företagarnas vänner kan dra åt sig mycket pengar, men de åstadkommer ingenting, det är olja, men det är företagarna som är maskineriet, det är där pengarna skall riktas. Nu kanske jag är överdrivet kritisk till tankesmedjetanken, men det är s.a.s. en varning, man får inte börja säga att man gör någonting för att man sitter och pratar och tänker utan tanke skall kopplas till handling.

 

 

 

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Ltl Olof Erland talade om flitpengen och sade ungefär så här att skattegottgörelsen bör beaktas som en normal del av ordinarie budget. Min fråga är då: Är det rimligt att en inkomst som kan försvinna om några år, som inte är säker, räknas som en del av de fasta inkomsterna för att täcka de löpande driftsutgifterna som samhället långsiktigt har förbundit sig till och som ju skall täckas i ordinarie budget? Är inte det här ett litet farligt resonemang att säkerställa att man kan klara sina långsiktiga åtaganden genom tillfälliga inkomster?

 

Ltl Olof Erland, replik:

Talman!

Jag förstår ltl Roger Janssons resonemang. Så kan man också resonera, men jag ser det så här att vi under en lång tid kan se att vi har avtalat med riksmyndigheterna om ett system, vi får 0,45 av rikets inkomster och så får vi den överskjutande delen på den direkta skatten. Hela vår ekonomiska struktuir är uppbyggd på det sättet att vi har rätt så höga direkta skatter och så har det varit, det kanske kan förändras och då skall jag också ändra min åsikt. Det vi skall rymma in är den löpande driften och utrymme för investeringar i 200 plus 20 miljoner, om vi tar runda tal. Sedan får vi kanske PAF-medel, 30 miljoner, det ger extra möjlighet att investera i sådant som ger ytterligare inkomster, i PAF själv och i annat. Den budget vi har att röra oss med när det gäller klumpsummesystemet med staten är 220 miljoner, sedan har vi andra inkomster. Det är inte fastslaget att det skall vara så. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman!

För vår del vill vi gärna i en diskussion där alla deltar faktiskt diskutera principen om de olika inkomstformerna för våra löpande fasta driftskostnader och rimligen normala investeringsnivå inkluderande i det för hur man skall använda inkomstena, både när det gäller PAF-medel och när det gäller eventuella vinster från Posten och annat samt när det gäller skattegottgörelsen. Man kan s.a.s. lura sig själv om man intecknar den för hårt för framtiden.

 

Ltl Olof Erland, replik:

Talman!

Det håller jag med om, det var en väldigt bra replik. Ansvariga ledamoten Perämaa som sitter här har säkert hört detta och jag föreställer mig att det här skall ingå i resurs- och behovsplanen, som alla skall diskutera. Vad är den förväntade inkomsten fram till 2015? Kommer vi att ha kvar skattegottgörelsen på nuvarande nivå eller minska den? Att den flukturerar tillfälligt är en annan sak. Att om det stabila ekonomiska systemet är kvar 2015, det måste vi räkna med, men också alternativet med skattebehörigheter får vi räkna in och ha ett underlag för det på samma sätt, vad har vi att spela med? Handlingsutrymmet i ekonomin är viktigt.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Herr talman!

Skrivningarna om gymnasieskolan i budgeten har utlovats att skulle ge riktlinjen för hur man tänker sig fortsättningen med det. Tittar man nu på skrivningarna är de väldigt ytliga, det är svårt att veta vad man egentligen tänker göra, det finns få saker i det som ltl Olof Erland var inne på som skiljer sig från den tidigare reformen. Hänvisningen till det svenska systemet tycker jag att är bra och jag tycker också att det förslag som den svenska borgerliga regeringen har lagt fram i allt väsentligt överensstämmer med min syn på hur utbildningspolitiken också skall drivas. Det skulle vara intressant att få en litet förtydligande där man säger att den studieförberedande utbildningen i Sverige skulle vara organisatoriskt skild från den yrkesutbildande, som jag uppfattade att ltl Olof Erland sade. På vilket sätt är den åtskild i det svenska systemet?

 

Ltl Olof Erland, replik:

Talman!

På det sättet att grunden är den att yrkesutbildningen leder fram till en yrkesgymnasieexamen, den studieförberedande till en högskolebehörighetsexamen, kan man kalla det. Så tänker vi nu i det här systemet. Om jag hänvisar till tidigare reformförsök kan jag säga att vi vänder egentligen upp och ner på Struktur-07 och tar utbildningsprogrammen som utgångspunkten,  inte skolorna och det är det som är den stora skillnaden. Yrkesutbildningen har ett spår, kalla det en tunnel eller ett rör, studieförberedande ett annat, sedan gör man vissa gemensamma delar och sedan möjliggör man övergången från yrkesgymnasieexamen, om vi uttrycker det enkelt till högskolebehörighet genom aktiva val.

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Herr talman!

Det är väldigt svårt att kunna göra bedömningen om det är så att man vänder upp och ner på Struktur-07 eller inte just nu eftersom det inte finns någonting konkret att ta ställning till här. Det är det som jag tidigare också har kritiserat som en brist i tilläggsbudgeten. Enligt vad jag har förstått är behovet att ute i skolorna nu få ganska klara och tydliga direktiv för hur framtiden ser ut väldigt stort och jag tror att det skulle vara mycket, mycket väsentligt att man kommer längre i beskrivningen också i det som lagtinget nu säger. Med tanke på den utveckling vi fick av Struktur-07 är det tydligt och klart så att lagtinget bör vara involverat i ett mycket tidigare skede för att ge sina signaler, och det ges vi nog inte riktigt tillfälle till med de skrivningar som nu finns. Det var också en av den starkaste kritiken som kom mot ltl Olof Erlands eget parti vid det tillfälle vi diskuterade Struktur-07.

 

Ltl Olof Erland, replik:

Talman!

Jag kan hålla med om att skrivningen inte är så där fyllig som man kanske skulle önska, men jag tycker ändå att om man ser på arbetet som jag har deltagit i så vet jag lite mer än vad som kan sägas i det här skedet. Men vi har också varit mycket medvetna om i det här arbetet att det är bättre att vi tar små steg i rätt riktning än att vi nu börjar presentera ett stort felsteg som vi sedan i september eller november skall säga, att, nej, nu är det tvärtom. Jag tycker att det är väldigt tillfredsställande att läsa den svenska utredningen på det sättet att där ser vi att vårt system kommer inte att avvika så att vi behöver ändra oss radikalt, det är mycket viktigt.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Det var en efterlängtad information om vi kallar det ”Struktur-08” i det här läget. Vi som inte finns med i arbetsgruppen känner inte till arbetet och vi vet inte ens vem som sitter i gruppen, men det kanske vi kan få reda på. Som jag förstår ltl Olof Erlands information är det så att man ger möjlighet att i dag från ett yrkespaket också få ett högskolepaket. Min undran är då att kommer Ålands lyceum, som man nu resonerar, att bevaras i sin nuvarande form, alltså direkt ett högskolepaket, att man inte börjar blanda in ett yrkespaket även i den formen? Det är bra att man tittar man på den svenska utredningen, för där har jag förstått att man har flera olika avgörande ändringar, också för Åland, i sin reform?

 

 

 

Ltl Olof Erland, replik:

Talman!

I gruppen ingår Henry Lindström och Veronica Thörnroos från centern, jag och Ulla-Britt Dahl från liberalerna och den leds av Britt Lundberg. Det jag säger nu är hur jag har uppfattat arbetet. Vi har inte varit på något sätt oeniga i gruppen utan vi har sett att här tar vi steg framåt och en utgångspunkt är att skolorna är kvar och att det kan vara beroende på programmen om man vill gå samman, samarbeta, sammanföra, samordna skolorna i sig. Det vi gör är att samordna kringtjänsterna för att skapa större utrymme för pedagogiken i skolorna och i förhållande till programmen. Jag kan kanske inte för min del svara direkt på de här frågorna, men en utvecklingsplan som är betydligt mera konkret kommer förhoppningsvis i september. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

För oss i Obunden Samling var det viktigt att bevara Ålands lyceum i sin nuvarande form, att man inte där skulle blanda in någon form av yrkespaket. Vi tycker det är alldeles tillräckligt som utbildningen är ordnad i dag. Om jag har förstått det rätt kommer man i Sverige att också kunna göra ämnesvisa specifika val som ger extra poäng inför nästa nivå, extra poäng som man får när man söker till t.ex. förskollärare, om man har gått på en gymnasielinje, t.ex. barn och fritid. Det här kommer sedan på något vis i konkurrensen för de åländska studerandena att måsta beaktas och det blir antagligen en ganska svår nöt att knäcka, men det har ni säkert tänkt på i den här gruppen?

 

Ltl Olof Erland:

Herr talman!

Gruppen har inte haft något möte sedan utredningen kom sista mars, men inriktningen har varit känd och det finns en massa intressanta saker i det svenska systemet som vi också diskuterar. Vuxenutbildningens roll i det hela, den skall vara väl integrerad, Sverige, läroplats, lärlingssystem, praktikantplatser skall tas in i yrkesutbildningen. Av 2500 poäng som man räknar tror jag att det är 200 där man har ett helt fritt val och sådana saker. Det finns mycket intressant, men jag hade som utgångspunkt att de två pelarna, om vi kallar det så, är åtskilda, det är olika innehåll och program i dem och det här betyder då, som jag ser det, att Ålands lyceum redan är en utvecklad studieförberedande programform, med vissa variationer och det skall vara aktiva val om man skall gå emellan s.a.s. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Herr talman!

Jag håller med ltl Olof Erland i stort vad gäller hans uttalande om omdömen om näringslivet och framför allt turismen. Men hörde jag rätt, sade ltl Olof Erland faktiskt att Ålands turistförbund inte skall få uttala sig efter sitt eget hjärta, vad de tycker att är rätt?

 

Ltl Olof Erland, replik:

Herr talman!

Det kan jag inte påminna mig att jag skulle ha sagt! De får uttala sig precis hur de vill. Det är helt fritt fram för en fristående förening att skälla på allt som lagtinget säger och gör. Jag bara ifrågasätter om det är det man skall syssla med! Skall landskapet betala för en turistpolitik som inte noterar att landskapet faktiskt satsar oändliga summor på sådant som drar turism: kk-huset, säg närmare 20 miljoner, Bomarsunds besökscentrum och sjöfartsmuseet, 10 miljoner till – 30 miljoner! Då tycker jag, som en åsikt, jag måste också få ställa mig upp och tycka vad jag vill och bemöta egentligen som sägs, som riktar sig direkt till en majoritet i lagtinget, att det här kanske inte är så där vettigt.

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Herr talman!

Självklart skall ltl Olof Erland få säga vad han tycker, helt klart! Men jag tycker också att Ålands turistförbund skall få säga vad de tycker i alla frågor och vi måste komma ihåg att även om vi finansierar Ålands turistförbund så representerar de en hel bransch, så jag tror att det är ganska viktigt att man lyssnar till dem. Det är viktigt att de vet att de alltid vågar framföra sina och styrelsens samt branschens ståndpunkter.

 

Ltl Olof Erland, replik:

Talman!

Det är klart. Jag säger bara det att vi måste kunna diskutera: vad är viktigt för den åländska turismen? Är det viktigt för samhället att satsa eller är det ett slag i ansiktet om en stor majoritet i ett nyvalt lagting säger, att, nej, det här strider mot regelverket, det här är inte enligt våra principer, det här kan vi inte omfatta. Kan man inte respektera den parlamentariska demokratin så mycket att man kan säga att lagtinget gjorde visserligen ett tokigt beslut, men nu får vi leva med det, vi får leva med de folkvalda vi har! Det är möjligt att det är smärtsamt, jag vet inte, jag är inte så objektiv i det fallet att jag kan bedöma det. Men min synpunkt var egentligen att det finns så mycket att göra inom turismen och landskapet satsar också väldigt mycket.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vtm Johan Ehn:

Herr talman!

Jag var i mitt förra anförande inne på utbildningsfrågor och jag tänkte fortsätta i det spåret. I tilläggsbudgeten finns på sidan 28 en skrivning om Medis, där man hänvisar från regeringens sida till det handlingsprogram som godkändes för regeringen Erikssons regeringsperiod. Där står det: ”Målsättningen är att alla har samma möjligheter till utbildning, oberoende av boendeort.” Det måste vara det som är utgångspunkten för det förslag som landskapsregeringen nu har lagt, att man skall försöka uppfylla just den biten. Jag måste säga att jag ställer mig aningen frågande till hur det skall gå vägen, att man faktiskt skall få en liknande möjlighet oberoende av boendeort genom att man för till 50.000 euro från landskapet och sedan förväntas dessutom Mariehamns stad föra till 50.000 euro. Jag tror att finansutskottet får titta lite närmare på huruvida detta faktiskt uppfyller målsättningen: kommer det här verkligen att leda till någonting sådant? Det finns ytterligare ett bekymmer som jag tror att man bör diskutera också med kommunrepresentanter och det handlar om att nu föreslår man att man skall vara med och finansiera det här utgående från invånarantalet i åldersgruppen 18-79 år. Vad jag har förstått i de tidigare diskussionerna tillsammans med kommunerna har utgångspunkten varit att man vill betala för nyttjandegrad; väljer man att låta använda sig av si och så många timmar i Medborgarinstitutet så vill man också betala för de bitarna. Med det här förslaget skulle det leda till att man bara rakt av tittar på ålderskategorin och så får man betala utgående från det, visserligen ett kanske lätt administrerat system, men det tar däremot föga hänsyn till det behov som finns ute i kommunerna. Jag tycker också att finansutskottet här bör titta noggrant på med vilken grund landskapsregeringen föreslår att man ger 50.000 euro extra? Vad jag kan minnas så finns det inte någonting sagt i landskapsandelssystemet om att man kan bevilja den här typen av extra stöd. Vad använder man sig då av för lagstöd för att föreslå den här biten? Det tror jag att är viktigt att titta närmare på. Jag försökte också titta i lagen om medborgarinstitut och där kunde jag inte heller spåra någonting som gav den möjligheten.

 

Ltl Olof Erland var inn på gymnasiet och den gymnasiala utbildningen i sitt anförande senast. Jag vill återupprepa det som var min utgångspunkt för diskussionen i mitt förra anförande, nämligen att tydlighet och någon slags riktlinjer måste börja komma från landskapsregeringen ut till respektive skolor om hur framtiden ser ut. Jag tror också att det är viktigt att den riktningen med tanke just på hur det gick för projektet Struktur-07 kommer till lagtinget för någon typ av avgörande, åtminstone så att lagtinget får diskutera det. Man har ju varit bra från den här landskapsregeringen på att producera meddelanden, så det kanske kunde vara ett sätt att förankra ärendet om gymnasieskolan, om man vill fortsätta på meddelandelinjen. Den grundliggande biten som ltl Olof Erland och jag delar är att det skall finnas möjlighet att få en teoretisk, en studieförberedande utbildning och det skall vara möjligt att få en mera inriktning på det praktiska och kunna komma ut i arbetslivet. Jag kan inte förstå på vilket sätt det inte fanns i Struktur-07. Den diskussionen handlar om organisation, som jag också var inne på tidigare och det kanske är så att vi borde diskutera mindre organisation och mera av innehåll, det tycker jag också var en god ansats från ltl Olof Erlands sida och jag hoppas att vi verkligen skall komma till det. Men går vi på det, när ltl Olof Erland säger att man i Sverige skulle ha en så tydlig organisation som skulle likna på det här, så stämmer väl inte det riktigt överens med hur det verkligen ser ut därför att där har man en gymnasieskola och inom den gymnasieskolan finns det sedan allt från yrkesutbildande utbildningar till studieförberedande utbildningar och det är kommunerna som har valt hur man har lagt upp de bitarna, hur man har valt att organisera sina skolor. Nu är det så i det åländska systemet att där är lagstiftare och utförare i det här fallet i princip samma institution, det är lagtinget som stiftar lagarna kring det här och det är också lagtinget som skjuter till medlen och i slutändan godkänner hur man har organisationen uppbyggd. Därav kommer vi antagligen inte ifrån att också diskutera organisatoriska frågor här. Men jag välkomnar om landskapsregeringen nu i sin diskussion på den politiska nivån vill utgå från innehållet i utbildningen och vad det finns för behov. Återigen, och det tror jag att behöver skärpas till från utskottets sida, så utgångspunkten för hela diskussionen kring gymnasieskolan bottnade i den analys som man från utbildningsavdelningen gjorde angående elevunderlaget de kommande åren, naturligtvis i kombination med det behov som finns ute den åländska näringslivet på utbildad personal, men utgångspunkten för hela diskussionen kom faktiskt med tanke på elevunderlaget. Det elevunderlaget visar på, åtminstone de prognoser vi har, att vi kommer att få en ganska kraftig nedgång och får vi en kraftig nedgång så betyder att det kommer att påverka vårt system på det sättet att skall vi fortsätta med det stora utbud som vi har i dag så kommer vi att få betala betydligt mycket mera för det, om vi inte hittar system där vi kan samordna. Jag hoppas att man från finansutskottets sida kan titta närmare på den biten.

 

Ytterligare berörde jag i det anförande som jag hade i onsdags Bio Savoy. Det är ingen hemlighet att jag har varit involverad i den diskussionen också på ett kommunalt plan i Mariehamns stad, där jag inte har sett det här som en lösning som är till fördel för vare sig biografverksamheten eller bevarandet av fastigheten, men där majoriteten naturligtvis i staden har gått in för detta. När jag står här i talarstolen måste jag ändå be att finansutskottet tittar lite närmare på laglighetsaspekten i det här återigen. Det är nämligen så att man hänvisar till landskapslagen om skydd av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse från 1988 och man hänvisar till den 19 § där om att man då kan bevilja ägare till byggnad som förklarats skyddad bidrag under vissa förutsättningar. Men går man sedan till 2 § i lagstiftningen så står det, och jag hoppas att finansutskottet kan analysera det närmare: ”På område med stads- eller byggnadsplan samt på område för vilket byggnadsförbud är gällande på grund av att stads- eller byggnadsplan uppgörs eller ändras tillämpas denna lag endast när skydd inte är möjligt med stöd av byggnadslagen för landskapet Åland.” För mig är det ytterst förbryllande och jag ställer mig frågan om vi verkligen kan använda det här som lagrum. Den här lagen kan endast användas i de fall när vi inte kan använda byggnadslagen. Nu använder man just på ett ställe där vi borde kunna göra det, enligt mitt att se det; det handlar om politiska prioriteringar, huruvida man vill gå in och göra skyddet och i vilken grad man vill göra det. Jag tror att det vore nyttigt för finansutskottet att faktiskt titta närmare på det här. Det är mycket möjligt att följande delar – det nämns ”synnerliga skäl”- kan göra att det är möjligt, men det finns inget resonemang i själva framställningen om detta och då tycker jag att man bör kunna göra en analys i finansutskottet eftersom det är trots allt vi som tar det avgörande beslutet här.

 

Till sist, herr talman, vill jag säga att det finns i denna tilläggsbudget förslag om ytterligare försäljningar av fast egendom och det tycker jag att är bra. Jag hade nöjet att få sitta en kommitté som kartlade hela det fastighetsbestånd som landskapet har och det är stort och vi lämnade också ifrån oss en rapport med ett antal olika förslag. Det är trevligt att se att detta nu förverkligas; man kanske kunde ytterligare få upptakten lite på det, men det är bra att se att man också i tilläggsbudget tar upp de här frågorna så att det rullar på framåt och att vi inte sitter med fastigheter och ett underhåll av dessa som blir till last för ekonomin, då vi inte själva har användning för dem.

 

Ltl Olof Erland, replik:

Herr talman!

Med gymnasiereformen är det så, som jag ser det i alla fall, att innehållet är det viktiga; strukturen följer av innehållet och i innehållet är det olika program som enkelt uttryckt binder ihop individens behov och förmåga samt samhällets behov av utbildning. Däremellan skall man ha program som är lämpliga. Det är själva utgångspunkten. Strukturen är inte utgångspunkten den här gången.

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Herr talman!

Utgångspunkten var nog förra gången också just det att kunna skapa en utbildning som skulle vara så ändamålsenlig som möjligt, utgående från det att man hade ett visst elevunderlag och ett visst behov ute i samhället. Jag ser inte att skillnaderna är stora, men jag välkomnar den fortsatta diskussionen därför att det är ett angeläget ämne, det är en fråga som behöver få styrfart på nytt, vi kan inte bara lämna den och jag hoppas på att vi inom en relativt snar framtid skall få en betydligt större klarhet i vilken linje man för från den nya landskapsregeringens sida så att vi också kan ge budskapet ut till våra skolor. Det upplever jag nu som ett stort orosmoment i deras möjlighet att arbeta vidare med framtidsfrågor.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Herr talman!

Jag tycker också att det är viktigt att vi nu när vi diskuterar utbildningsförändringar diskuterar mera innehåll och mindre organisation. Jag håller med. Jag tror att både replikväxlingen och talet från ltl Johan Ehn går i samma riktning. När det gäller Struktur-07 var utgångspunkten kanske inte riktigt sådan, utan nog handlade det mycket om lyceets status trots allt, i synnerhet från början och så handlade det om att alla skulle ha högskolebehörighet. Det var det som gjorde att det hela gick snett, det vill jag säga. Jag tycker det viktiga i dag är inte om det skall heta olika rör eller utbildningsprofil, utan jag tycker att man fortfarande lägger för mycket vikt vid olika benämningar. Det skall ges praktiska yrkesfärdigheter åt dem som vill arbeta i praktiska yrken, sedan skall de ha möjlighet att gå vidare tilll en högskola - de få som vill.

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Herr talman!

Eftersom vi var tre olika partier fanns det säkert lite olika infallsvinklar på vad utgångspunkten för reformarbetet var. Jag antar att det fortsättningsvis är så att eftersom det finns två partier så finns det säkert också skillnader där i den nuvarande landskapsregeringen. Man kommer aldrig att bli hundraprocentigt överens om de här bitarna. Men från vår sida var det helt klart på det sättet att det som var utgångspunkten för det här var inte på något sätt att plocka bort status från någon eller att tillföra för någon utan snarare att få en utbildning som fungerar på ett bra sätt. Jag håller med ltl Gun Carlson att det fortfarande nog finns sådant som tyder på att man resonerar väldigt mycket kring hur organisationen skall se ut. Det finns inte i tilläggsbudgeten men jag har sett andra dokument där man pratar om utbildningsråd, branschråd och sådana saker som gör att det blir väldigt förvirrande när man sedan skall gå vidare, eftersom innehållet saknas. Man har återigen tagit fart i just organisatoriska frågor.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Herr talman!

Det viktiga tycker jag att man kan läsa i tilläggsbudgeten i allmänna motiveringen i tredje stycket under utbildningskapitlet att man skall ”fokusera på det egentliga uppdraget”, dvs. utbildning och undervisning. Det är det som man fortfarande skall göra. Man säger också helt riktigt att man skall samordna och effektivera. Då har vi igen det som skulle vara en stor samordningsnytta: om lärarna kunde gå i olika skolor, ha elevgrupper sammansatta från olika skolor. Det fungerar inte i dag så länge vi inte har läraravtalen, men får vi sådana eller någonting motsvarande, som antyddes, så är det ett framsteg, då har man kommit en bit på väg när det gäller effektivisering.

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Herr talman!

Där är vi nog helt och hållet överens. Orsaken till att jag reagerar på de två skrivningarna är att det för det första ganska tydligt har utlovats att vi i tilläggsbudgeten skulle kunna få börja diskutera mera hur projektet skall gå vidare. Jag blev lite besviken på texten som den är därför att det är väldigt svårt. Som vi märker diskuterar vi om varandra därför att det inte finns någon riktig substans här utan man visar på något slags frö till hur man tänker sig utvecklingen, men inte så mycket vidare. Den andra biten är att jag har märkt, framför allt när kulturutskottet har varit ute bland skolorna och diskuterat, att det finns en stor oro, man vet inte hur framtiden ser ut och man måste samtidigt hela tiden ligga på vågens framkant när det gäller skolornas utveckling. Skall de kunna utvecklas måste de ändå ha målet framför sig för annars blir det lätt så att man kanske lägger in resurserna på helt fel saker som man sedan får riva ner efter bara ett litet tag när man skall sjösätta reformen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Jan Salmén:

Herr talman!

Jag skall föra fram min åsikt om några småsaker i tilläggsbudgeten som jag har noterat här under debatten och jag skall inte bli så långrandig,  för jag hörde att det ringde så det blir väl snart kaffe – vem som bjuder vet jag inte, men vi får se!  Jag skall första ta upp frågan om miljöbilspremien; jag önskar att man hade börjat i andra ändan, som det stod i papperet, alltså det som man slutade med så att man skulle få bort skrotet från vägarna. Det skulle ha varit mycket mera miljöbesparing att få bort skrotet från vägarna och ute i terrängen finns det en del bilar, men det kanske blir i framtiden.

 

När det gäller de enskilda avloppen sade minister Sjögren att det inte var något bidrag i staden, men det är just det lilla av det bidraget som blev över som vi skulle fördela ut på enskilda avlopp, så jag är ju nöjd att det kommer någonting överhuvudtaget! Jag förstod att staden fick 40 procent på Lotsbroverket och nu är det väl skärvorna som har blivit över. Om hela Åland skall vi leva borde fördelningen ha varit annorlunda, men det är, som sagt, en bra början.

 

Jag går så över till byggnadskonjunkturen, som det har pratats mycket om här, om alla projekt som skall startas. Jag hoppas att man från landskapsregeringens sida inte för fram mer än ett i taget; får man sjöfartsmuseet igång, som vi var ganska eniga om att skulle igång först, så skall man inte köra ut flera på samma gång. Jag inbillar mig att det är ganska hett på byggnadsmarknaden nu, både näringslivet och det privata bygger så mycket de orkar och det finns inte folk. Kommunerna och staden har en massa på gång som skall förverkligas; inom kommunerna är det mycket åldringsvård och där är det inte så lätt att skjuta på byggplanerna för folk måste ha någonstans att vara och kunna leva. Utbyggnaden av Trobergshemmet kommer kanske om några år och den är t.o.m. större än kulturreaktorn – Alandica, heter den, så ursäkta mig! Vi har alltså mycket byggnadsarbeten på gång som vi skulle behöva lite bromsa från landskapets sida.

 

Jag är inte direkt emot Bomarsundsprojektet, men det får gärna komma i tur och ordning. När jag pratar om tur och ordning så fanns det något projekt som hette landsbygds- och skogsbruksmuseum för något år sedan, men jag vet inte vart det har försvunnit!

 

När jag är inne på byggnader vill jag stöda ltl Johan Ehns uppmaning till finansutskottet att titta på Bio Savoysbidraget för det verkar lite som om det skulle rikta sig till fel håll. Det verkar som om man fick upp priset på huset i stället för att bevara det! Finansutskottet kan gärna se på principerna.

 

En annan sak som diskuteras men det tas aldrig några riktiga beslut om hurudana tak vi skall ha i både Bomarsund och på sjöfartsmuseet. Det är mycket platta tak och var och en som har sett hus med platta tak vet att det brukar bli mycket bekymmer efter några år. Ibland är det inte alls lång tid, se bara på Gullåsen, fast där är det inte ens ett platt tak, där är det bara glastak som läcker, så det finns många problembarn.

 

Jag såg i tilläggsbudgeten att kommunerna kan söka om pengar till gång- och cykelbanor och att vi skall utveckla dem. Då vill jag inflika att man borde samarbeta mellan kommuner och landskapet så att man samplanerar dem och helst sambygger dem; på det sättet kan man spara både kostnader och miljö och inte att landskapet först bygger en väg och sedan skall kommunen bygga gång- och cykelbana bredvid.

 

När jag är inne på Runars område tar jag upp kollektivtrafiken också. Det finns lite pengar för utbyggnad av den. Det är väl bra, men en stor miljövinst skulle vara om man anpassade busstorlekarna till vad det åker för folk i dem; man skulle kunna spara hälften av bränslet ganska enkelt om man minskade ner bussarna till hälften. Nu är det booggiebussar som far runt och på skolturerna är det folk i dem, men annars är det nog ganska glest, så personligen tycker jag det ser lite konstigt ut när det far omkring jättebussar som är nästan tomma.

 

Jag skulle vilja att finansutskottet skulle titta på informationskoordinatorn på museibyrån och som man faktiskt tittade på till budgeten 2008, där finansutskottet skrev i sitt betänkande att det som gällde informationskoordinatorn har uppfyllts. Jag har inte riktigt uppfattat det så, men jag tycker att finansutskottet borde se på det ärendet.

 

Det har pratats mycket om skogsbruksåtgärder här och jag tycker att det skulle vara bra om man skulle få igång den s.k. energiflismarknaden. Personligen tycker jag inte att den riktigt fungerar. Stödet för att rusta upp vägar och för röjningar understöder jag och jag hoppas att flisstödet någon gång blir klart så att vi får marknaden att börja fungera och att vi får fram lite mera flis till våra biopannor. Det finns en del, men det finns mycket att göra, vi är långt efter andra områden när det gäller värmecentraler och värme i kommunerna. Det eldas alltför mycket olja. Man skulle spara bra mycket i miljön om man fick bort virket ur skogarna i stället för att det ruttnar ner och sedan kanske rinner som övergödning ut i vattendragen. Det skulle vara mycket bättre än att vi skulle importera icke-förnyelsebar energi till Åland.

 

Jag skall till sista säga lite om jordbruket. Det är första gången sedan EU-inträdet som det finns lite optimism och framåtanda i jordbruket. För en gångs skull vill folk både investera och ha lite framtidsplaner och inte bara fundera på vad det kommer för reform nu som man skall vänta på! Det är glädjande att det finns pengar nu så att de kan fortsätta att utveckla jordbruket till en konkurrenskraftig näring. Det har också förts en debatt om ekoodling som jag inte riktigt förstod mig på. Jag är ju ekoodlare så det är väl därför som jag inte förstår vad de pratade om! I synnerhet socialdemokraterna har drivit linjen att hela Åland skulle ha en ekoodling. Det låter vackert, men det är inte riktigt realistiskt, man måste ha en marknad som fungerar och var skall vi göra av med alla ekoprodukter?  Skall vi importera all annan sorts mat hit till Åland för jag har svårt att tro att alla vill ha bara ekomat!

Ltl Jörgen Strand, replik:

Herr talman!

Det var intressant att ltl Jan Salmén såg kk-huset som en konferensreaktor för de genererar ju någonting och det skall väl generera mycket pengar till vårt samhälle! Jag reagerade på när ltl Jan Salmén sade att det i fråga om Lotsbroverket var ett stöd till staden. För mig som var med och beslutade om stödet var det ett stöd till hela Åland för att vi skulle kunna rena så mycket av hela Ålands avloppsvatten. Jag tycker att det är bra när man nu, även om jag inte har fått definitionen, går in för att stöda stickledningen. Det betyder att man kan bygga ut näten ute på landsbygden. För dem som inte kommer i åtnjutande av stickledningarna finns det också en peng till de enskilda, så jag tycker att landskapsregeringen följer den linje vi hade förut i landskapsregeringen och tar ett helhetsgrepp i den frågan. Jag tycker faktiskt att det som landskapsregeringen för fram är bra.

 

Ltl Jan Salmén, replik:

Herr talman!

Det stämmer precis som ltl Jörgen Strand att de enskilda avloppen kommer sist. De har inte funnits med förut de senaste åren när det gäller stöd. Vad gäller kulturreaktorn så inte tror jag att den kommer att generera så mycket pengar, men vi kan hoppas att den genererar lite kultur och lite kongresser åtminstone. Det återstår att se hur mycket pengar det kommer ur den!

 

Ltl Jörgen Strand, replik:

Herr talman!

Jag hörde kanske fel när jag uppfattade det som konferensreaktorn, för den tror jag att skall ge e hel del pengar till vårt samhälle under lågsäsong, det som ltl Olof Erland också förklarade i ett tidigare inlägg och det är jag helt övertygad om samt att det bidrar till tillväxten.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Folke Sjölund, replik:

Herr talman!

Jag var inne på samma som ltl Jörgen Strand just om Lotsbroverket. Jag bara konstaterar helt kort att det kostade 10,5 miljoner att bygga; av det satsade stadens skattebetalare drygt 6 miljoner. Det var en miljösatsning för hela Ålands vattenmiljö. Nu blev det på grund av ett effektivt och välgenomfört byggprojekt pengar över som då har gått tillbaka just för användning till de enskilda avloppen, som är väldigt viktiga. Det är en viktig miljöåtgärd att faktiskt stöda och se till de enskilda avloppen blir bra.

 

Vad gäller de platta taken så skall det finnas taklutningar för att undvika läckageproblem.

 

Ltl Jan Salmén, replik:

Herr talman!

Först och främst skall det vara ordentlig taklutning. Det lutar alltid lite, men det skall vara ordentlig taklutning.  (Från salen, ltl Sjölund: jag håller med)  Vad gäller frågan om Lotsbroverket så var det 40 procent enligt uträkningen. Man brukar prata om lika behandling, men det kanske blir nu om det var så där effektivt att det blev över, om det inte var så att det var något tilläggsanslag någonstans för något år sedan, det är jag inte säker på. Jag tror att det skulle ha satt fart på de enskilda avloppenf ör flera år sedan om man hade haft det enskilda avloppsstödet tidigare.

 

Ltl Folke Sjölund, replik:

Herr talman!

Säkert är det så, men man måste väl titta lite på skalan också, dvs. Lotsbroverket får anslutning i storleksordningen 10.000 hushåll, medan de enskilda avloppen som är problematiska rör sig om några hundra stycken. De stora volymerna måste man verkligen se till att sköta, men naturligtvis också de små enskilda. Jag tror att vi är tämligen överens om nödvändigheten att åtgärda alla hushållsavlopp.

 

Ltl Jan Salmén, replik:

Herr talman!

Det pratades om 300-400 fastigheter som behövde det. Det har säkert gjorts en hel del redan, så det är bra om de också får samma möjlighet som den stora nedsmutsaren i Mariehamn som har fått så där mycket! Men det är den där lika behandlingen som jag var ute efter, att man skall ha samma villkor och inte bara betala mera via skattesedeln för att sköta det. Sitt eget får man betala fullt ut och så får man betala kommunens lite på skattesedeln och med statsskatten lite på det som landskapet skjuter till, så man är med på tre håll och betalar!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Roger Slotte, replik:

Herr talman!

Jag vill förena mig med ltl Jan Salméns resonemang angående flata tak på byggnader. Sjöfartsmuseet och Bomarsund så långt ”i röret” redan att det är omöjligt att göra någonting åt det, men de har båda flata tak. Jag känner en stark oro inför flata tak. Vi som är nya här i lagtinget har inte haft någon möjlighet att påverka det heller, det är för långt gått. Jag vill bara framföra mitt stöd.

 

Ltl Jan Salmén, replik:

Herr talman!

Jag tackar för stödet för de s.k. flata taken. När husen blir gamla blir underhållet verkligt stort när man kanske glömmer bort att det börjar rinna in vatten lite överallt förrän det är för sent.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till finansutskottet.

 

 

Föredras för första behandling ärende nr 2:

 

Näringsutskottets betänkande nr 6/2007-2008 angående landskapslag om ändring av kommunalskattelagen för landskapet Åland. (FR 18/2007-2008).

 

Först tillåts allmän diskussion. Efter avslutad diskussion kan enligt 54 § 2 mom. lagtingsordningen förslag väckas om att ärendet skall remitteras till stora utskottet. Diskussion.

 

Ltl Jörgen Strand:

Herr talman!

Jag skall fatta mig kort när det gäller betänkandet som berör landskapslagen om ändring av kommunalskattelagen för landskapet Åland. Egentligen är det en kontroll av beräkningsgrunderna för fördelningen av samfundsskatten som sakfrågan handlar om. Utskottet har behandlat lagstiftningen och föreslår enhälligt att lagtinget skall ta den. Jag skall i alla fall kort ta upp bakgrunden till varför den har kommit till. Man upptäckte via kyrkan och dess beskattning att det har blivit en sned fördelning i vårt samhälle mellan kommunerna när det gäller fördelningen av samfundsskatten och det fanns lite olika orsaker till det. Kommunerna hade inte i tillräcklig omfattning kunnat kontrollera att de uppgifter som låg som grund för fördelningen var riktiga. Det är det man nu försöker rätta till med lagstiftningen genom att införa olika kontrollfunktioner. Rent praktiskt har det berott på att företag har flyttat från en kommun till en annan, det har varit olika postnummer och liknande.

Näringsutskottet är som sagt enigt när det gäller substansen i lagstiftningen och vi tror att vi kan förebygga att inte liknande händelser sker i framtiden. Det som hände var att några kommuner blev av med samfundsskatt, jag tror det var tre-fyra stycken, medan andra fick alltför mycket. Utgående från hörandet i utskottet har ett enigt utskott kommit fram till att landskapsregeringen bör vidta nödvändiga åtgärder så att ingen enskild kommun blir drabbad av de tidigare felaktigheterna i fördelningen. Det betyder i praktiken att landskapsregeringen skall ta tag i frågan. Vi fick också vissa signaler från finansministern att så kommer att ske; det uppskattar utskottet och därav den stora enigheten.

 

Ltl Harry Jansson, replik:

Herr talman!

Jag vill tacka näringsutskottet för en bra skrivning vad gäller den uppdagade problematiken om tidigare felaktigt fördelade samfundsskattepengar. Det är en viktig markering från lagtinget om att man ser över det som har hänt och att ingen kommun blir skadedrabbad samt att det naturligtvis inte uppstår konflikter om hur man skall lösa frågan mellan kommunerna, det vore olyckligt. Tack till utskottet för ett bra arbete på en viktig lagstiftning.

 

Ltl Jörgen Strand, replik:

Herr talman!

Ltl Harry Jansson fokuserade just på detta att reda upp de ekonomiska transaktionerna som har gått fel. Vi diskuterade i utskottet som så att tänk själv om du skulle ha fått någon annans pengar och den person som skulle ha haft dem skulle ha blivit utan dem, hur skulle du då ha reagerat och samma princip borde ju gälla här.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Herr talman!

Vad gäller kommuner som eventuellt kan ha drabbats negativt med tanke på den lagstiftning vi hade tidigare och det jag sade i utskottet om att landskapsregeringen skall delta i processen, så har jag till den delen varit i kontakt med kommundirektören i den kommun som kanske har drabbats mest av det hela för att sätta mig in i ärendet och för vår del delta i processen för att komma till ända.

 

Ltl Jörgen Strand, replik:

Herr talman!

Jag talar för utskottet och jag tror att hela utskottet uppskattar finansministerns engagemang för att reda upp frågan. Det är en form av beslut som vi kommer att ta också här i lagtinget att finansansvarige och landskapsregeringen skall reda upp detta.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Väcks förslag om remiss till stora utskottet? Inget förslag om remiss.

 

Ärendets första behandling är avslutad.

 

 

Föredras för remiss efter bordläggning ärende nr 3:

 

Ltl Fredrik Karlströms hemställningsmotion om passage under mark förbi självstyrelsegården och Alandica. (HM 33/2007-2008).

 

Beslut om remiss till finansutskottet har fattats och ärendet var bordlagt den 14.4. Diskussion.

 

Ltl Fredrik Karlström:

Herr talman!

Hoppas vi får undan en motion i dag och det är då min motion om passage under mark förbi Självstyrelsegården och Alandica. Det kanske låter som en framtidsvision av något slag, men det skulle inte vara så dumt om man tänker på motionens innehåll. Det finns några konkreta fördelar. Den första skulle vara att få bort mycket trafik från ett område som ganska många människor passerar, särskilt under sommaren med tanke på badstranden som finns på Lilla Holmen, men framför allt syftar den till att skapa ett nytt attraktivt område i Mariehamn som skulle kunna göras till evenemangsområde – jag tänker på sådana evenemang som PAF-Open som var förra sommaren, jag tänker på Rockoff-festivalen och många andra evenemang som skulle kunna utspelas här nedanför och ganska avskilt från de boende runtomkring. Motionen går alltså ut på att man inte skulle göra en tunnel utan att man helt enkelt skulle gräva upp Östra utfarten från kurvan vid Självstyrelsegården och så skulle man gjuta en betongtunnel hela vägen som kommer upp ungefär vid Styrmansgatan vid Shell Select. Då skulle man kunna göra hela det här området till en Boardwalk, där det finns caféer, restaurang och barer och där det privata näringslivet säkert skulle kunna hitta på många sätt att utveckla det. I förlängningen kan man också tänka sig att om man skulle gå in för motionen kunde man lösa problematiken som är på Parkgatan, dvs. att tunneln som har diskuterats i Mariehamn skulle kunna börja redan där och komma in i den underjordiska passagen på Östra utfarten. I samband med detta kunde man också göra en översyn av alla underjordiska parkeringar och kanske knyta ihop dem runt biblioteket , liksom den nyutnämnda ”kulturreaktorn” och Sittkoffs gallerian, det finns många samordningseffekter här.

 

Förslaget i hemställningsmotionen kostar givetvis en del att genomföra, men på sikt tror jag att det här skulle kunna öka attraktionsområdet mellan Självstyrelsegården och Alandica. Man skulle exempelvis kunna komma med båt direkt, ankra vid kultur- och kongresshuset och vandra rakt upp utan att passera en stor motorled.

 

Herr talman!

Min motion går helt kort ut på att lagtinget hos landskapsregeringen hemställer om en utredning om att titta på möjligheten att bygga om Österleden mellan Storagatan och Styrmansgatan för att få en s.k. passage under mark och kunna skapa ett turist- och evenemangsområde i Mariehamn.

 

Ltl Roger Jansson:

Herr talman!

Det är mycket intressant att den här hemställningsmotionen är skriven i så god tid i förhållande till en annan planering som pågår i landskapet, där man funderar på hur den turistiska strategin skall utvecklas och hur vi skall kunna utveckla även investeringarna inom industrin och till den delen också hotell- och annan verksamhet i Mariehamn. Då har det varit ett hinder i de diskussionerna – och den diskussionen har just kommit igång i Mariehamn – om hur man skall kunna binda seafronten till Slemmern ihop med city och med övrig verksamhet på ett någorlunda trafiksäkert sätt och då har Österleden varit ett bekymmer i det sammanhanget. Någon har föreslagit att den skulle flyttas eller att man skulle dra en tunnel under Slemmern, och sådana lösningar är ju helt omöjliga naturligtvis; trafiken finns nu där och hela staden är uppbyggd kring att trafiken finns där och då borde man åtminstone på en del av leden från Självstyrelsegården till Styrmansgatan försöka hitta andra lösningar. Att något sänka Österleden kunde vara en lösning. Det kan också finnas den möjligheten, som man nu söker i Helsingfors, att man bygger ett betongtak över den, men det blir så väldigt högt att då får man problem med att komma ner till seafronten den vägen. Ifall utskottet kommer att behandla den här överhuvudtaget kan man ta reda på vad det finns för andra planer i sammanhanget. Jag tror att man på lång sikt faktiskt måste hitta en lösning i den här riktningen.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till finansutskottet.

 

Föredras för remiss efter bordläggning ärende nr 4:

 

Ltl Mika Nordbergs hemställningsmotion om inrättande av fond för katastrof- och humanitär hjälp. (HM 55/2007-2008).

 

Beslut om remiss till finansutskottet har fattats och ärendet var bordlagt den 14.4. Diskussion.

 

Ltl Mika Nordberg:

Herr talman!

Som relativt ny här i lagtinget så när det gäller att komma på några bra idéer när det blir hemställningsmotionsdags är inte världens enklaste sak – det är lättare för de andra som har varit med och kan titta i sina högar. Det slog mig att det finns en sak som man skulle kunna titta på och det är inrättande av fond för katastrof- och humanitärhjälp. Precis som det står i ingressen har självstyrelsen inte behörighet över biståndspolitiken, men vi har ändå beviljat biståndsliknande bidrag tidigare. Det är så att Finland är inte bäst i klassen på det här området; om man läser de finska tidningarna så har de problem med sitt biståndsarbete och då tycker jag att vi på Åland skulle kunna vara lite bättre.

 

Sedan motionen skrevs har jag spunnit vidare på tanken att fonden skulle kunna fyllas på under de år när det finns överskott i kassan, och budgeten har ju visat plus ett antal år. Ett alternativ som man kunde titta på är att dela in fonden i två sektioner så att den dels skulle ha en lokal funktion som skulle gagna det åländska samhället och dels en global del som skulle gagna omvärlden. Tanken att Åland faktiskt kan drabbas av en natur- eller annan katastrof är väl ingenting som folk dagligen tänker på. Men faktum är att vi har t.ex. öppna vattentäkter som kan drabbas av föroreningar och andra saker som kan hända. När det gäller den globala sidan skulle organisationer med anknytning till Åland på ett eller annat  och som ändå idkar arbete i omvärlden med att hjälpa folk som har drabbats av katastrofer eller som i övrigt är i behov av humanitär hjälp kunna ansöka om bidrag från fonden och på så sätt enkelt kunna se att medlen används på rätt sätt ute i världen, utan en stor organisation.

 

Exakt hur fonden skall utvecklas och vad man bör ta hänsyn till har jag lämnat öppet på det viset att finansutskottet säkert kan titta på den här frågan där även regeringspartier är företrädda, ifall de har en infallsvinkel om hur det här behöver göras. Jag tycker att det är ett viktigt verktyg som borde finnas och som tål att tänkas på.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till finansutskottet.

 

 

Föredras för remiss efter bordläggning ärende nr 5:

 

Ltl Harry Janssons m.fl. hemställningsmotion om effektivering av vården av missbrukare på Åland. (HM 7/2007-2008).

 

Beslut har fattats om remiss till social- och miljöutskottet. Ärendet var bordlagt den 9.4. Diskussion.

 

Ltl Harry Jansson:

Herr talman!

Vissa motioner känns mer angelägna än andra, det är väl en bekant känsla hos alla som har bemödat sig att skriva motioner. Föreliggande motion om effektivering av vården av missbrukare på Åland är ett resultat av en process där en av Ålands Framtid närstående person, Kurt Eriksson, har gjort ett uppoffrande arbete att försöka få en bild av situationen inom drogfronten just nu. Det är en skrämmande bild som tonar fram. När vi då funderade att hur skall vi överhuvudtaget få missbrukarfrågan igen till en politisk fråga så var det ofrånkomligt att motionsvägen framstod som en naturlig sak. Ett problem försvinner inte bara för att det förtigs och för att man funderar på olika utredningar.

 

Tyvärr är landskapsregeringen inte överhuvudtaget och inte heller ansvarig minister på plats så det är tyvärr som så att det känns lite bortkastat att desto mer i detalj förmedla bilden av narkotikasituationen just nu, så vi får väl återkomma till det. Jag kan bara beklaga för de få ledamöter som är kvar i salen, i synnerhet inom regeringsblocket, att ni får gärna utreda, man märker att det finns ett behov av att utreda allt, eller hur? Men ni kan ju inte utreda sådant som är s.a.s. färdigt utrett i den meningen att alla fakta finns på bordet. Nog är det med en beklämmande känsla man noterar att gruppen som skall jobba med det alkohol- och narkotikapolitiska programmet inte överhuvudtaget ännu är tillsatt. Här har vi en situation där vi i dagsläget har ungefär 400 personer som dras med drogproblem på Åland. Är det någon som vill ifrågasätta den siffran så ber jag dem vända sig till sjökapten Kurt Eriksson så får han redogöra för sina källor. Det är en skrämmande utveckling vi har på gång. Av dessa 400 personer är drygt 160 i de åländska skolorna. I diskussionen som jag själv har haft med skolföreståndare har vi t.o.m. drogproblematiken nere på sjunde klasserna. Vi har en utveckling som är alarmerande. Om inte landskapsregeringen får gruppen till stånd som i alla fall skall jobba med ett program – det kommer att ta tid i sig – så måste vi från oppositionens sida avisera ett spörsmål om detta redan till sommaren.

 

Det finns många bitar här, men jag tror jag nöjer mig med att i det här skedet notera ltl Danne Sundmans motion om att få till stånd drogtest, bl.a. för elever. På basen av den bild som har framträtt i samband med beredningen av motionen, i samtal med skolföreståndare och annat är det ett helt nödvändigt steg att vi får drogtester som en naturlig av vardagen. Det är dock lite beklämmande: slår man upp ordet drogtext på Internet, söker på webben, så vad är det första man får som svar? Jo, ”så klarar du ett drogtest”! Man får en mycket utförlig beskrivning hur man som mänsklig varelse kan undgå att fastna i drogtestet. Man får instruktioner om hur många dagar före man måste avstå från att inta cannabis, amfetamin, kokain osv. Man får reda på hur mycket vätska man måste dricka för att kroppen skall hinna ta bort spåren, den s.k. hydreringen.

 

Detta säger väl allt om dagens syn på droger i vårt samhälle, att det finns de som gärna låter individen ha en frihet även på detta område. Det är väl synonymt att på den här hemsidan på Internet avslutar man med att ”för att jag är fri”, dvs. fri att missbruka och fördärva sitt eget liv och inte bara det, även de anhörigas.

 

Jag vill avsluta med att läsa några rader från en anhörig: ”Ja, politikerna på Åland är handlingsförlamade i narkotikafrågan. Jag har kontakt med ett par av dem som känner till situationen men kan tyvärr inte påverka den.” Och jag kan säga att jag är inte en av de ledamöter som har åberopats i detta brev utan det är andra som har diskuterat. Jag vill betona att det är inte heller någon politiker som har använt narkotikasituationen som en politisk språngbräda, någonting som också har kommit till uttryck i skriftväxlingarna jag har fått ta del av, det är helt anonyma för mig, jag känner inte till de personer som finns bakom. Det är denna frustration vi har ute bland folk, bland de drabbade familjerna, att det finns politiker som har talat oerhört mycket om narkotikafrågan, men sedan när det kommer till kritan upplever man att man levererar ingenting politiskt, vi hör ingenting från den politiska kåren om vilka insatser som görs för att hejda narkotikautbredningen. Jag tycker själv att minister Sjögren på förmiddagen höll ett bra anförande vad gäller de åtgärder som vidtas, men det gäller att få ut dem till folk också så att alla inser att det jobbas med frågorna. Ett annat citat: ”Läste din insändare och kan tyvärr bara hålla med. Jag har själv kontakt med flera missbrukare som varit i kontakt med missbrukarvården oavsett vilken drog det gäller, alla med samma inställning: vården är ett misslyckande.” Så här fortsätter tyvärr skriftväxlingen.

 

Det är nog hög tid att man faktiskt politiskt börjar intressera sig för det som händer inom narkotikafrågan överlag och framför allt att den inte förtigs utan att den blir en återkommande fråga även i denna sal. Jag börjar alltmer luta åt det som har framskymtat i debatten nu och då att vi skulle behöva ett etiskt råd där politiker m.fl. är företrädda så att man skulle veta att drogfrågan alltid har några vakande ögon som följer med vad som händer i samhället.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Herr talman!

Ltl Harry Jansson säger att problematiken kring narkotikan förtigs. Det framkom dock senare i hans anförande att han hörde vad ledamoten Katrin Sjögren sade i sitt anförande, där hon berättade vad den sittande landskapsregeringen gör i detta ärende samt att det inte är så lätt att komma till resultat eftersom det finns så många olika uppfattningar och att anhörigarbetet har varit  högt prioriterat av liberalerna. Det har vi lyft fram i valprogrammet och också senare, som ledamoten Katrin Sjögren också berättade om. Men det tar tid. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Harry Jansson, replik:

Herr talman!

Om ltl Raija-Liisa Eklöw lyssnade, så berömde jag faktiskt minister Sjögren för hennes redogörelse på förmiddagen. Men det spelar ingen roll vad vi tycker och känner i den här salen. Det är de drabbade familjerna som behöver informationen. Det är där via missbrukarvården som det gäller att nå ut till alla drabbade, att det är drabbade är ju problemet. Jag förmedlar den känsla som finns ute bland de drabbade familjerna, det är inte någon personlig känsla. När det gäller min besvikelse var den alltså fokuserad på det faktum att landskapsregeringen inte har fått till stånd den grupp ännu som skall jobba med ett alkohol- och narkotikapolitiska program och det var där jag var kritisk mot att man vill gärna utreda, medan det är alltför lite verkstad!

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Herr talman!

Ändå efterlyser ltl Harry Jansson en arbetsgrupp som ännu skall utreda vidare. Nej, den här landskapsregeringen jobbara med de här sakerna och då är det bättre att man jobbar förrän man går ut med några falska löften. Här har presenterats vissa saker och jag vill ännu lyfta upp detta med anhörigarbetet, som vi liberalerna har prioriterat högt i narkotikafrågan liksom det förebyggande arbetet.

 

Ltl Harry Jansson, replik:

Herr talman!

Det finns en person inom de liberala leden som har jobbat med narkotikafrågan och det är ltl Åke Mattsson, som har gjort ett beundransvärt arbete under många år, redan före sin politiska karriär och där kan man verkligen lyfta på hatten för insatsen. Men nu återstår att försöka få ett grepp om missbrukarfrågan överlag. Ltl Raija-Liisa Eklöw säger att jag pratar om en arbetsgrupp till, men det är ju enligt handlingsprogrammet som ni skall ha det, inte är det vi från oppositionen som har beställt någon ny utredning. Känner man att man måste utreda, men gör det då, men se till att arbetet kommer igång!

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Sirpa Eriksson, replik:

Herr talman!

Jag håller med ltl Harry Jansson om att det finns svaga länkar, speciellt i eftervården i form av bostadsbrist. När missbrukande ungdomar kommer från rehabiliteringshemmen har de ingenstans att ta vägen och det är inte bra. De behöver också rehabiliterande arbetsverksamhet som inte finns just nu.

 

Ltl Harry Jansson, replik:

Herr talman!

Jag tackar ltl Sirpa Eriksson för det. Det finns flera felande länkar, men som jag sade inledningsvis höll jag inte i dag något längre anförande runt det här och det finns mycket att hämta. Men det gäller att utnyttja den kunskap som finns bland de rätt många personer som har erfarenhet av hur det har gått för deras nära och kära i olika skeden av vårdkedjan, var det finns brister och hur de bör åtgärdas. Detta med ett eget åländskt vårdhem är ju en bit. En del kritiserar det och anser att det är fel att man skall ha vården så nära, en del anser att det är nödvändigt att ha vården här hemma så att man inte snabbt hamnar in samma gängkretsar igen. Utred gärna, men det gäller att sätta ner foten och visa vad vi vill också!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik:

Herr talman!

Jag påpekade under förmiddagen några saker som var på gång. När det gäller det alkohol- och narkotikapolitiska programmet finns det ett alldeles färskt program som sträcker sig till 2011. Med det vill jag inte säga att det är komplett utan det skall hela tiden granskas och tillföras nya komponenter. Ltl Harry Jansson tar också upp det dilemma som jag påpekade på förmiddagen: det finns starkt polariserade åsikter i de här frågorna, alltifrån tvångsvård till hur vi skall göra med behandlingshem och vad som är den mest fruktbara lösningen. Det finns flera grupper som arbetar med de här frågorna och en sådan grupp och ett sådant önskemål skulle ha varit en parlamentarisk grupp.

 

Ltl Harry Jansson, replik:

Herr talman!

Det är bra att det är på gång i alla fall! När det gäller den polarisering som alltid finns mellan olika åsikter så är det viktigt att man politiskt försöker hitta en väg som man är någorlunda enig om och de som har drabbats känner väl frustrationen i och med att ingen tar tag i det och verkligen visar vad man vill åstadkomma. Ett politiskt besked behövs även i denna fråga vad man vill åstadkomma. Vi vet att vi har begränsningar vad gäller vår lagstiftningsbehörighet, såväl tvångsvård samt otyget med att inte föräldrar får besked om att deras barn har fått mycket starka mediciner utskrivna åt sig; läkarkåren är sekretessbelagd. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik:

Herr talman!

Jag vill fortsätta på den linje jag var inne på. Det finns en operativ grupp som har möten regelbundet och som består av fältare, polis, kuratorer, kriminalvården och så finns det också en samrådsgrupp där den högsta ledningen finns: för tullen, för polisen, för högskolan, för socialvården, som följer arbetet och kommer med input hela tiden. Det står i landskapsregeringens handlingsprogram att en drogsamordnare skall koordinera, utveckla och övervaka arbetet mot missbruket. Där hoppas jag att jag skall kunna komma med ett förslag inför 2009 års budget. Det är också viktigt att avgränsa och tydligt ha en beskrivning vad den här personen skall göra. Och det sade jag också på förmiddagen, att en del av det arbetet är att försöka kartlägga missbruket på Åland, någonting som inte är lätt.

 

Ltl Harry Jansson, replik:

Herr talman!

Det är inte lätt, men jag tycker nog att det är lite beklämmande – och det tar motionen fasta på – att man saknar tillförlitlig statistik om antalet missbrukare här på Åland. Det är en privat person, Kurt Eriksson, som har tagit fram de här siffrorna. Man kan alltså inte riktigt lita på det man får från vårdkretsarna när det gäller antalet missbrukare, och det är sannerligen ett allvarligt bekymmer och så det som motionen tar fasta på, att ta fram statistik som visar vilka vårdformer som hjälper. Vi måste, som sagt, sätta ner foten, det må finnas polarisering i åsikterna vad som är bra och illa, men vi måste ta tag i den här frågan innan det är alltför sent.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vtm Gun-Mari Lindholm:

Talman!

Jag vill ge mitt stöd till motionen och jag tycker att den är bra. Jag förstår också att man har skrivit den från Ålands Framtids sida eftersom man har kommit i kontakt med en förälder som själv har egen personlig erfarenhet av missbruk. Det här är ett sätt att lyfta frågan naturligtvis. Det gör man på många olika områden, alltifrån skördeskador till mycket annat, man har en personlig erfarenhet och därför leder det till vissa initiativ och insatser här i salen. Frågan är långtifrån lätt; skulle den ha varit lätt skulle det ha varit många långt före nuvarande ansvarig ledamot i landskapsregeringen som skulle ha gjort det här. Men för den skull kan man inte bara säga, att det här är svårt, vi vet inte var vi skall börja. Jag tror också att förväntningarna på att man skulle sköta den här frågan och att man skulle kunna hantera den är stor, och den har blivit större i och med att nu både centern och liberalerna sitter i regeringen. Vi kommer alla ihåg när det var ett stormöte där nuvarande vicelantrådet Britt Lundberg hade tagit initiativ i frågan. Det var hennes sätt att komma in i det politiska arbetet här i salen, det var hennes språngbräde in i det politiska arbetet. Samma sak har det varit för ltl Åke Mattsson, drogfrågorna är också hans sprängbräde in i politiken. Därför finns det en stor förväntan på att faktiskt någonting skall hända. Vad är det då som skall hända? Nå, det är klart att man vill veta på vilket sätt det finns en vårdkedja. Det är säkert bra att kartlägga behovet för att veta vilket behovet är. Men jag tror att när man har kommit in i den drogdjävulska världen och man står på sidan om som förälder eller anhörig har man behov av att det här fungerar. Alla de förebyggande insatserna är bra, och vi är ganska bra på dem, vi har hållit på med dem länge och vi kan dem, men det är just när man står där och behöver det akuta vårdbehovet som det kanske fallerar.

 

Förväntningarna är som sagt stora och vi från Obunden Samlings sida har pratat om anhörigsamordnaren så att man har någonstans att vända sig, få hjälp och stöd, inte från fristående privata föreningar utan från en person som är spindeln i nätet som vet hur det borde vara, vart man skall ta vägen, hur man skall bära sig åt. Sedan är det naturligtvis upp till den egna viljan också från personen i fråga hur det sist och slutligen går, men alla vi som har ungdomar kan tänka oss hur det skulle kunna vara i den här situationen. Det är säkert svårt att veta hur det är, men vi kan åtminstone föreställa oss vilket helvete många familjer lever i. Det är väl den där insatsen att finnas till hands, att det finns någon som samordnar det, och jag tycker inte att det skulle vara så svårt att få ihop det. Jag hade åtminstone trott att man skulle komma redan nu i tilläggsbudget med något eftersom man hade det som en punkt i handlingsprogrammet och vi trodde att det var ett väldigt högt prioriterat område, speciellt för liberalerna. Därför tror jag också att vi känner oss lite besvikna, även om vi inte lever i det här helvetet – tänker er då dem som gör det!

 

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik:

Herr talman!

När det gäller vårdkedjan har jag här i min hand ett utkast som den operativa gruppen har jobbat med för att mana skall kartlägga hela vårdkedjan. Man involverar socialvården, tullen, polisen, akuten, skolhälsovården, föräldrar, skola, fältarna, missbrukarvården, Grelsby, barn- och ungdomspsykiatriska mottagningen. I centrum har man ungdomen, alltså den som behöver hjälp och stöd. I fråga om anhörigvården finns det en arbetsgrupp som skall komma med ett förslag till hösten och där har jag hela tiden varit tydlig med att vi också måste ha en kedja för anhörigstödet, att man vet som anhörig vart man skall vända sig när man behöver hjälp. Där tror jag också att det finns skäl att återkomma, kanske i höstens tilläggsbudget.

 

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Alla de här grupperna gör säkert ett viktigt arbete, men tyvärr har det inte utvecklats några mer konkreta åtgärder från dem. Dessa grupper har funnits och verkat under väldigt många år inom landskapet. Det är personer på chefsnivå som kanske sist och slutligen inte vet hur det fungerar helt och hållet ute i verksamheten, de har förstås ett övergripande ansvar och kan på det sättet styra och leda arbetet inom de olika verksamheterna. Men det man nu förväntar sig att skall levereras är konkreta åtgärder och åtgärdsprogram.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren:

Herr talman!

Min uppfattning efter fem månader som ansvarig är att det görs väldigt mycket, men det saknas vissa fundament och man kan samordna och förbättra missbrukarvården ytterligare. Det är min starka förvissning. Men jag vill utmana t.ex. de obundna, att ta studiebesök till missbrukarvården i Nyfahlers. Det var ett av de första studiebesöken jag gjorde som nytillträdd landskapsregeringsledamot – jag blev mycket imponerad av den verksamheten. Jag tycker också att Ålands Framtid skall ta ett studiebesök till missbrukarvården. Jag kan garantera att det finns ett arrangemang i de här frågorna och vi jobbar framåt. Vi skall alla vara medvetna om att skulle det ha funnits en enkel lösning på de här frågorna så skulle de ha varit lösta för länge sedan! Jag kan ärligt säga att den insats, som görs på Åland när det gäller missbrukarfrågorna, behöver vi överhuvudtaget inte skämmas för.

 

Ltl Harry Jansson, replik:

Herr talman!

Vi skulle säkert göra studiebesök om vi skulle anse oss ha mandat att ge oss in på ett område som trots allt är mycket förknippat med den verkställande delen av självstyrelsen. Min fråga till minister Sjögren är: Anser minsitern att den aktuella motionen fyller ett behov? Medger minister Sjögren att det finns en brist bl.a. när det gäller statistik över hur effektiva olika behandlingsformer är? Är inte ministern bekymrad över att mörkertalet inom drogmissbrukarkretsarna tycks vara dolt för missbrukarvården?

 

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik:

Herr talman!

Jag har sagt upprepade gånger att jag håller med motionen. Jag påpekade också svårigheten att ta fram statistiken. Det går att göra någonting bättre och där sätter jag en viss förhoppning till att ha en projektanställd drogsamordnare som finjusterar vårdkedjan, som tar fram faktaunderlag, som kommer med förbättringsförslag. Det har jag sagt upprepade gånger och jag uppskattar det engagemang som finns, men jag tycker att det blir lite väl osakligt till vissa delar.

 

Ltl Harry Jansson, replik:

Herr talman!

Varför jag insisterar att få höra det på nytt från minister Sjögren är för att det verkligen är kopplat till den här motionen i denna stund och som en vägkost till utskottsbehandlingen att vi egentligen är överens om de grundläggande problemen. Vi vet alla att ministern sitter inne med mera information än vad vi gör vad gäller den offentliga delen, medan vi på basen av våra kontakter med drabbade familjer har en bild av det hela. Det gäller att få ihop det och att få det ganska snabbt och då är det arbetsgruppen som skall titta framåt med ett program vad gäller åtgärder mot alkohol- och narkotikamissbruket. Det är där man kan samla in olika informationer.

 

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik:

Herr talman!

Jag har tagit del av debatten i tidningarna och jag sade också under förmiddagen att jag behöver formulera en insändare för att klarlägga vad som är på gång. Jag kommer när som helst de politiska grupperingarna vill ha information, det är bara kalla så kommer jag och diskuterar de här frågorna för att vi skall få någon slags konstruktivitet i den här frågan också. När det gäller den parlamentariska gruppen skulle den kunna ha som ett syfte att ge information till alla politiska grupperingar vad som är på gång, komma med önskemål osv. Jag tror att jag bad in om namnförslag redan i februari. Jag har inte fått namnförslag från alla grupper ännu. Jag funderar på hur man skall kunna göra det här på ett väldigt enkelt och odramatiskt sätt, och jag återkommer i den frågan också. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Jag vill tala om för ledamoten Katrin Sjögren att jag har varit till missbrukarvården och jag känner till deras verksamhet. Det är säkert en bra idé att de olika grupperna också bekantar sig med den verksamheten som bedrivs där. Jag tycker att jag känner en viss irritation från ledamoten Katrin Sjögren när vi diskuterar den här frågan. Det som vi gör är att vi ger uttryck för många människors känslor i den här frågan. Det är många som är ängsliga och funderar på sin vardagliga situation. Det är det vi försöker beskriva här. Deras beskrivning anser inte jag att är mindre sann än den som landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren målar upp. Hon säger också att hon kommer när som helst och informerar de olika grupperna i det här ärendet, och det är bra, men jag tycker inte att det för den skull är mindre viktigt att vi debatterar den här frågan här i salen eftersom den har ett allmänt intresse och den också behöver få komma ut till människor som är berörda men också de som inte personligen är berörda men som är intresserade av frågan.

 

Tråkigt och det jag saknar i debatten är aktivitet från den liberala ltl Åke Mattsson. Jag noterade att han gick ut under debatten nu och det tycker jag är synd. Jag tar det som ett tecken på att han inte är överens med landskapsregeringens åtgärder i den här frågan.

 

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik:

Herr talman!

Det var ingalunda en irritation, men kanske en viss frustration, eftersom de här frågorna är så komplexa. Jag har överhuvudtaget aldrig sagt, aldrig ringaktat någon annans åsikt i de här frågorna. Jag vill bara försöka påpeka vad som görs, var man uppfattar att de största bristerna finns, och jag tar allt till mig. Jag tycker att det är fult av vtm Gun-Mari Lindholm att försöka pådyvla mig saker som jag aldrig har sagt eller gjort. Det är mig fullständigt främmande att ringakta andra människors erfarenheter och åsikter i de här frågorna.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.

 

 

 

 

 

Föredras för remiss efter bordläggning ärende nr 6:

 

Vtm Gun-Mari Lindholms hemställningsmotion om rehabiliteringsförmåner. (HM 51/2007-2008).

 

Ärende nr 7:

 

Ltl Johan Ehns m.fl. hemställningsmotion om införande av en barnomsorgspeng. (HM 54/2007-2008).

 

Ärende nr 8:

 

Ltl Danne Sundmans hemställningsmotion om självstyrelseambassadörer. (HM 18/2007-2008).

 

Ärende nr 6, 7 och 8 på föredragningslistan och upptas till diskussion vid tidpunkt som meddelas senare.

 

Antecknas för kännedom att till lagtinget överlämnats

 

Landskapsregeringens meddelande om den åländska jordbrukspolitiken. (M 5/2007-2008).

 

Tidpunkten för meddelandet upptas för remiss meddelas senare.

 

Lagtingets nästa plenum är inkommande måndag kl.13.00. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl.14.55).

 

 

 

Originalfil