Plenum den 25 januari 2012 klockan 13.00

 Ålands lagting

PLENARPROTOKOLL

 

 

 

 

 

M W-A


Plenum den 25 januari 2012 kl. 13.00

Plenum börjar 1

Meddelande. 1

Andra behandling. 1

1    Tillstånd för radio- och televisionssändning

Lag- och kulturutskottets betänkande (LKU 2/2011-2012)

Landskapsregeringens lagförslag (LF 4/2011-2012)

Andra behandling. 2

2    Godkännande av avtalet med Bahrain om upplysningar i fråga om skatteärenden

Finans- och näringsutskottets betänkande (FNU 8/2011-2012)

Republikens presidents framställning (RP 7/2011-2012)

Andra behandling. 2

3    Godkännande av protokollet om ändring av avtalet med Barbados för att undvika dubbelbeskattning

Finans- och näringsutskottets betänkande (FNU 9/2011-2012)

Republikens presidents framställning (RP 6/2011-2012)

Första behandling. 2

4    Ändring av skattelagstiftning 2012

Finans- och näringsutskottets betänkande (FNU 10/2011-2012)

Landskapsregeringens lagförslag (LF 7/2011-2012)

Första behandling. 26

5    Användande av belysning vid jakt

Social- och miljöutskottets betänkande (SMU 2/2011-2012)

Landskapsregeringens lagförslag (LF 5/2011-2012)

Enda behandling. 29

6    Förslag till andra tilläggsbudget för år 2011

Finans- och näringsutskottets betänkande (FNU 7/2011-2012)

Landskapsregeringens budgetförslag (BF 2/2011-2012)

Plenum slutar 58

 

Plenum börjar

Närvaroregistrering. 27 ledamöter är närvarande.

Lagtingsledamoten Anders Eriksson anhåller om ledighet dagens plenum på grund av uppdrag i Nordiska rådet och lagtingsledamoten Torbjörn Eliasson anhåller om befrielse från dagens plenum på grund av sjukdom. Beviljas.

Meddelande

På fredag den 27 januari 2012 kommer en frågestund enligt bestämmelserna i 35 § i arbetsordningen att hållas klockan 09.30. Från landskapsregeringens sida deltar lantrådet och alla ministrar utom Carina Aaltonen och Johan Ehn.

De lagtingsledamöter som önskar ställa en fråga ska enligt arbetsordningen 35 § meddela det till lagtingets kansli senast dagen före frågestunden, alltså under torsdagen. Antecknas.

Andra behandling

1        Tillstånd för radio- och televisionssändning

Lag- och kulturutskottets betänkande (LKU 2/2011-2012)

Landskapsregeringens lagförslag (LF 4/2011-2012)

I andra behandlingen kan lagtinget antingen anta lagförslaget sådant det godkänts vid första behandlingen eller förkasta förslaget. Först tillåts diskussion och efter det föreläggs lagförslaget för antagande.

Diskussion. Ingen diskussion.

Förslaget till landskapslag om ändring av 3 § landskapslagen om radio- och televisionsverksamhet föreläggs för antagande i andra behandling. Begärs ordet? Ingen begär ordet. Lagtinget har i andra behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets andra behandling är avslutad.

Betänkandets motivering föreläggs för enda behandling. Diskussion? Ingen diskussion. Lagtinget har i enda behandling godkänt motiveringen. Ärendet är slutbehandlat.

Andra behandling

2        Godkännande av avtalet med Bahrain om upplysningar i fråga om skatteärenden

Finans- och näringsutskottets betänkande (FNU 8/2011-2012)

Republikens presidents framställning (RP 7/2011-2012)

Först tillåts diskussion och efter det kan lagtinget antingen lämna sitt bifall till det lagförslag som ingår i presidentens framställning eller vägra ge ett sådant bifall.

Diskussion. Ingen diskussion.

Lagförslaget i presidentens framställning föreläggs lagtinget för bifall. Lagtinget har i andra behandling lämnat sitt bifall till lagförslaget.

Betänkandets motivering föreläggs för godkännande i enda behandling. Lagtinget har i enda behandling godkänt motiveringen.

Ärendets andra behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

Andra behandling

3        Godkännande av protokollet om ändring av avtalet med Barbados för att undvika dubbelbeskattning

Finans- och näringsutskottets betänkande (FNU 9/2011-2012)

Republikens presidents framställning (RP 6/2011-2012)

Först tillåts diskussion och efter det kan lagtinget antingen lämna sitt bifall till lagförslaget eller vägra ge ett sådant bifall.

Diskussion. Ingen diskussion.

Lagförslaget i presidentens framställning föreläggs lagtinget för bifall. Lagtinget har i andra behandling lämnat sitt bifall till lagförslaget.

Betänkandets motivering föreläggs för godkännande i enda behandling. Lagtinget har i enda behandling godkänt motiveringen.

Ärendets andra behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

Första behandling

4        Ändring av skattelagstiftning 2012

Finans- och näringsutskottets betänkande (FNU 10/2011-2012)

Landskapsregeringens lagförslag (LF 7/2011-2012)

Först tillåts diskussion och efter det börjar detaljbehandlingen av de lagförslag som ingår i betänkandet.

Diskussion.

 

Ltl Jörgen Pettersson

Fru talman, kollegor! Kortfattat, finans- och näringsutskottet har gått igenom förslagen till ändringar i skattelagstiftning och vi tillstyrker dem. Tack.

Ltl Mats Perämaa

Fru talman! Liberalernas grupp tillstyrker också dessa förändringar, det sade vi redan i remissdebatten och vår ståndpunkt är fortfarande densamma.

Jag har ändå några synpunkter angående innehållet i betänkandet och kanske lite om skattefrågor och speciellt lagtingets behandling av sådana.

Det faktumet kan på nytt upprepas att den här framställningen är ett resultat av den skattereform som gjordes under den förra mandatperioden. De väsentliga avdragen i kommunalbeskattningen fördes över i en lagstiftning som då är upp till lagtinget att behandla och ändra i efter tycke, förmåga och behov. Det är första gången som vi på allvar, utifrån den reformen, diskuterar en förändring i beskattningen som påverkar våra invånare och finansieringen av kommunal verksamhet, eftersom skatteflödet som vi beslutar om här är något som förs till kommunerna.

Liberalerna ser det som en väldigt bra sak att vi nu har kommit till det skedet att vi alltmer börjar diskutera skattepolitik på allvar.

Själva framställningen är ytterligare ett resultat av det budgetbeslut som lagtinget har tagit. Budgetens framtagande ansvarades av den förra landskapsregeringen och där hade liberalerna både lantråds, - och finansministerposten. Så därför är det inte så konstigt att vi förordar denna förändring.

För att inte behöva ordna något i onödan så gäller det som jag har sagt förutom några små saker som har kommit fram under betänkandet.

Liberalerna har under utskottsbehandlingen framfört att det finns skäl att landskapsregeringen i kommande motsvarande förslag kan leverera ett bättre faktaunderlag åt lagtinget då man ska ta ställning till hur olika skatteåtgärder kan tänkas slå på samhället men också på individen.  Vi är glada för att utskottet har anammat den framförda synpunkten och att det framgår i betänkandet.

Sedan får vi konstatera vad gäller jämställdhetsanalysen, som alltid ska göras i samband med alla lagframställningar, att här har vi en plump i protokollet för landskapsregeringen och kanske för lantrådet i synnerhet som har ansvar för dessa frågor. I en av de första lagstiftningarna har man missat att göra en jämställdhetskonsekvensanalys överhuvudtaget.

Skatteinstrumentet ur jämställdhetssynpunkt är ett väldigt kraftfullt instrument. Jämställdhetskonsekvensanalysen saknades i framställningen. Finans- och näringsutskottet konstaterar att denna åtgärd förmodligen är till fördel för kvinnorna i samhället.  Tack.

Ltl Brage Eklund

Fru talman! Jag har haft möjligheten att vara med och behandla ändringen av skattelagstiftningen. Själva ändringarna av lagarna som berör skattelagstiftningen har jag ingenting att invända.

Jag har lämnat in en reservation som gäller förhöjning av grundavdraget där kommunerna inte får kompensation.

Man kan undra varför man reservera sig? Mitt ställningstagande i denna fråga är för det första att man börjar i fel ända. Man skulle ha gjort samhälls- och servicereformen och utrett landskapsandelarna innan man går in och gör sådana här drastiska förändringar för kommunerna. Det är ett inkomstbortfall för kommunerna som motsvarar cirka 800 000 euro, det här talet kan väl diskuteras men det finns ju med i lagframställningen. Sedan har vi ändringarna som berör själva skattelagstiftningens som kan motsvara ungefär samma summa. Den summan kan jag inte säga exakt och det kan väl ingen annan här heller. Detta tillsammans medför ett inkomstbortfall på nästan 1,5 miljoner och då ska man kompenseras på något vis. Men där har landskapsregeringen ansett att kommunerna har bättre ekonomi än landskapet och landskapsregeringen har påfört hela kostnaden på kommunerna.

Kommunerna och kommunförbundet har haft förmånen i beredningen att få detta ärende på remiss. I lagframställningen står det, jag citerar: ”Både kommunförbundet och de tio kommuner som yttrat sig över förslaget är negativa till höjningen av grundavdraget, bland annat med hänvisning till att finansieringen av avdragshöjningen avviker från den i riket.” Jag säger inte att man alltid måste göra likadant som i riket men dock uteblir kompensationen.

Om vi går ett steg fram i föredragningslistan idag så kommer vi att behandla en kommun som har ekonomiska bekymmer. Jag anser att man påskyndar det här problemet som man är orolig över att ska komma; att kommunerna kommer, som på ett pärlband, hit med anhållan om stöd för att de inte får sina ekonomier att gå ihop. Här har man ytterligare en kostnad som man påför kommunerna. Det förbättrar inte utgångsläget för kommunerna i det här skedet.

Jag har skrivit en reservation, som följer med i utskottsbetänkande.

Fru talman! Jag vill redan nu avisera att jag i samband med detaljbehandlingen av betänkandets motivering kommer att föreslå att; ”att första stycket, sista meningen under rubriken ”Relationen mellan landskapet och kommunerna” ersätts med följande: ”Finans- och näringsutskottet förutsätter att landskapsregeringen ska kompensera höjningen av grundavdraget fullt ut till kommunerna till dess att den framtida kommunstrukturen fastslagits samt att andra stycket under rubriken utgår.” Ändringen framgår av min reservation till betänkandet.

Det är väl inte så mycket mer att orda om. Det här är Ålands Framtids ställningstagande. Det handlar i princip om när man sätter in hjälp till kommunerna. Det är förebyggande åtgärder om man behåller kompensationen. Nästa steg kommer att bli att man får anhållan från kommunerna om ekonomiskt stöd och då får vi ändå kliva in och hjälpa till. Tack, fru talman.

Talmannen

Aviseringar noteras. Ändringsförslaget tas upp i samband med andra behandlingen.

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack, fru talman! Jag är lite förvånad när jag hör ltl Eklund och när jag ser den här reservationen. Man ska kompensera fullt ut i kommunerna. Eftersom Ålands Framtid och ltl Eklund har varit med och tagit budgeten så hur tänker man då finansiera det här? De här tankegångarna fanns med i budgeten. Dessutom hänvisade ltl Eklund till landskapsandelsreformen, vilken man också har varit med och tagit fram att den kommer att göras i år. Hur resonerar du där?

Ltl Brage Eklund, replik

Fru talman! Redan i samband med den ordinarie budgeten så påpekade vi från Ålands Framtid att man börjar i fel tågordning när det gäller ändringen av skattelagstiftningen. Man borde först ha kommit med receptet och sedan ha gjort åtgärderna. Nu blir det tvärtom.

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack, fru talman! Vi tycker förstås alla att samhälls- och servicereformen borde ha gjorts tidigare. Men nu är reformen inte gjord och vi har en regering som jobbar på den. Jag blir ändå förvånad att man nu säger att det här ska göras, men man har inte något förslag på finansiering och man har inte tagit upp hur det ska finansieras i budgeten.

Ltl Brage Eklund, replik

Fru talman! Jag tror att jag i samband med den här reserveringen inte behöver lägga fram något förslag till finansiering av det här. Jag tror att jag nämnde i samband med behandlingen i utskottet att det här skulle landskapet gott ha haft råd med om man hade vidtagit åtgärder inom strukturerna i landskapsregeringen för länge, länge sedan och fått ner kostnadsläget inom landskapet. Att jag nu ska lägga fram en summa, för direkt finansiering i samband med det här betänkandet, det tror jag att inte är rätt.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Karl-Johan Fogelström

Fru talman! Vi stöder naturligtvis det här betänkandet från den socialdemokratiska gruppen. Jag vill betona att det är viktigt att en helhetsöversyn av landskapsandelarna genomförs så fort som underlag för det här föreligger. Det är viktigt att kommunerna vet vad som gäller och att landskapsregeringens agerande är förutsägbart.

Jag har suttit i kommunförbundets styrelse de senaste fyra åren och deltagit i de här förhandlingarna med landskapsregeringen. Jag har inte upplevt att regeringens behandling av de här frågorna har varit riktigt förutsägbara. Ett exempel är den uteblivna indexjusteringen. Det är viktigt att den här dialogen förs på ett förtroendefullt sätt mellan jämbördiga partner. Det här griper naturligtvis in i samhällsreformen, det är viktigt att vi har finansiering för det som kommunerna ska utföra i fortsättningen så att det är klart och tydligt vad som gäller. Tack.

Ltl Brage Eklund, replik

Fru talman! Om jag tolkade ltl Fogelström rätt här så anser han att kommunerna inte har blivit rätt behandlade i samband med den här lagframställningen eftersom man inte har tillfrågat dem tillräckligt noga. Eller hur ska jag tolka det?

Ltl Karl-Johan Fogelström, replik

Utskottet säger att den här översynen ska ske nu, så fort som möjligt.

Ltl Brage Eklund, replik

Fru talman! I en sådan här omfattande process som nu föreligger, när det gäller en samhällsreform och en total översyn av hela landskapets kostnader och utgifter kontra landskapet och kommunerna, så är det inte någonting som man springer fram på en månad, inte ens på ett år. Jag vände mig mot att man klipper av möjligheterna för kommunerna. Man kompenserar inte under tiden, utan man sätter in åtgärder redan nu för kommunerna. Man kan nästan, mer eller mindre, tolka det som ett tvångsförfarande. Man tvingar in kommunerna redan nu i någon sorts sammanslagning eller tvingar dem in i ett förhållande som de kanske inte är klara för.

Ltl Karl-Johan Fogelström, replik

Helhetsöversynen syftar till att på ett balanserat sätt år ordna det här förhållandet mellan landskapsregeringen och kommunerna.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Barbro Sundback

Fru talman! Ltl Brage Eklund tog upp sådana frågor som bland annat jag också har lyft här i lagtinget; hur man på ett hållbart sätt finansierar kommunernas verksamhet. Eftersom regering och lagting ålägger kommunerna skyldigheter gentemot medborgarna att prestera en viss service så är det väl naturligt att regering och lagting också tar ett finansiellt ansvar för sådana reformer och en sådan service.

Under årens lopp har Ålands kommunförbund utvecklat ett system hur man umgås med regeringen eller tvärtom, man har gjort det gemensamt. Det som min partikollega Fogelström säger är sant. Den gångna perioden gjorde man överenskommelser som sedan lagtinget och framförallt regeringen bröt. Det var inte ett bra sätt att umgås mellan regeringen och kommuner. Regeringen gjorde ensidiga bedömningar om kommunernas ekonomi. Regeringen ville själv spara och därför sparade man över kommunala budgeter. Det här är ett resultat av just den politiken. För vår del vill vi inte fortsätta på den politiska bristen på dialog. Vi vill ha ett bättre sätt att umgås med kommunerna på.

Regeringen har gett sådana utfästelser. I samband med att landskapsandelsreformen görs så kommer dessa 800 000 euro, som vi nu tar bort från kommunerna, att beaktas. Med tanke på tiden och att man måste vara pragmatisk i vissa situationen så är vi beredda, mot bakgrund av de löften som vi har fått, att godkänna det här förslaget.

Nu har finansutskottet infört ett resonemang om Ålands högskola. Jag var lite förvånad över att utskottets ordförande inte alls presenterade det. Det brukar man nog göra i lagtinget om att utskottet inför något nytt. Det är ganska spännande resonemang. Det är tyvärr inte så uttömmande. Ska man uppfatta det som något sorts hemställan, ska regeringen göra någonting? Vad jag förstår så tänker sig finansutskottet att Ålands högskola skulle kunna utnyttja framställningens 18a §, som säger att fysiska personer som donerat pengar, minst 850 euro och högst 250 000 euro, till ett universitet eller en högskola för vetenskapligt ändamål eller för införskaffandet av konst så ska man kunna göra avdrag för det i sin privata deklaration. Jag vet inte riktigt hur det här fungerar i praktiken. Det skulle vara intressant om utskottet skulle kunna precisera det.

Vid Åbo akademi kommer staten emot med samma summa pengar. Man sätter upp ett mål, jag tror att det var 4 miljoner och då ska Åbo akademi försöka driva in hälften av beloppet via privata donationer och då lossar också statens pengar. Om vi ska försöka genomföra något liknande här så kanske man måste titta lite mera i detalj på hur det praktiskt ska gå till. Annars blir det mest fromma förhoppningar.

Begreppet universitet och högskola är lite olika. Vi har en, som många tycker, yrkeshögskola. Av självstyrelsepolitiska skäl ville en majoritet att man skulle kalla det för Ålands högskola. Men jag vet inte om den räknas som en högskola i skattelagstiftningens bemärkelse? Det där är obesvarade frågor som inte utskottet närmare har gått in på och som vi inte heller har fått klargjorda av utskottets ordförande. Jag önskar en precisering här.

Sedan nämnde ltl Perämaa att man i utskottet hade diskuterat jämställdhetskonsekvenserna av en sådan här lagstiftning. Det är ju väldigt tacknämligt om utskottet börjar med det. De största orättvisorna vad gäller män och kvinnor i samhället är väl kanske de ekonomiska där vi eventuellt kan göra någonting.

Som ni vet brukar jag säga att kvinnor jobbar säkert dubbelt mer än män, om man tar in allt oavlönat arbete, men de har bara 80 procent i lön jämfört med männens löner och kvinnorna har bara 2/3 av männen vad gäller pension. Det är inte bara den största jämställdhetsklyftan utan också en jämlikhetsklyfta.

Nu menar utskottet att det här avdraget inte skulle missgynna kvinnor. Man undrar då om det gynnar kvinnor? Det är lite svårt att dra den slutsatsen. Man tänker sig som så att eftersom kvinnor har lägre lön och i högre grad jobbar inom låginkomstyrken jämfört med män så gynnar det här avdraget kvinnor på ett indirekt sätt. Det är möjligt att det är på det viset.

Är det faktiskt så att det bara är vissa som får göra grundavdraget? Hur långt upp i inkomsterna får man göra avdraget? Normalt gynnar avdrag höginkomsttagare och särskilt män. Jag har inte riktigt förstått hur avdraget ska räknas och hur det slår ut? Man ska väl inkomster runt 20 000 euro. Sedan finns det väl kvinnor som lever så fattigt att de inte ens kan göra det här grundavdraget. Då är det väl nog en sanning med modifikation att det här skulle vara så bra för jämställdheten.

Som ltl Perämaa säger så behöver vi mycket mera analys och konsekvensbedömningar av den här typen av lagstiftning om vi ska börja med det. Då, mina vänner, får vi nog bereda oss på en ganska kraftig förstoring av vår offentliga sektor. Men vi får väl diskutera om vi ska ha egen beskattning eller utöka den. Det kommer att dra med sig en hel del kostnader inom landskapsförvaltningen. Tack.

 Ltl Katrin Sjögren, replik

Fru talman! Från liberalernas sida välkomnar vi en utvärdering av landskapsandelssystemet. Om man tar de sociala andelarna isolerat så visar det sig att de har fördubblats under några år. Dessutom är planerna att landskapet ska ta över Gullåsen är 2013 och det innebär merkostnader för landskapet på cirka 3 miljoner euro.

Socialdemokraterna efterlyser ett förutsägbart sätt. Problemet som har varit och som fortsätter är ju ekonomin. Det är ekonomin som inte har varit förutsägbart.

Ltl Barbro Sundback, replik

Det är inte det som vi menar. Om vi gör överenskommelser så förväntar vi oss att motparten också håller dem, inte bara ensidigt. Speciellt den som är stark måste vara snäll, som Pippi Långstrump säger. I det långa loppet är det ohållbart att göra överenskommelser om man avviker från dem på det sättet som man gjorde under den förra perioden.

Sedan kanske Gullåsen och landskapsandelarna inte direkt är det ärendet som vi behandlar idag. Jag avstår ifrån att kommentera det.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Fru talman! Det är Bamse som säger att om man är stark så ska man vara snäll.

Visst är det så att ekonomin är en helhet. Förra landskapsregeringen var tvungen att göra vissa åtgärder och det kommer den här landskapsregeringen också vara tvungen att göra. Det är åtgärder som svider, som man helst av allt skulle vilja avstå ifrån, men som är nödvändiga.

Ltl Barbro Sundback, replik

Jag noterar att det var Bamse. Det var väl det som var replikens huvudsakliga innehåll.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Vtm Viveka Eriksson, replik

Man undrar, när man hör ltl Sundback, om socialdemokraterna tror att de fortfarande är i opposition eller om det går av bara farten?

När den här framställningen behandlades var ltl Sundback upp och var väldigt kritisk. Nu när betänkandet kommer så är ltl Sundback fortsatt kritisk. Jag har förstått att man ändå har gett sitt stöd till både betänkandet och framställningen.

När det gäller ekonomin så tror jag att vi alla i framtiden behöver hemskt mycket dunderhonung, som Bamse åt och blev stark av. Vi har också haft behov av att ha mera av under de år som har varit.

När ltl Sundback tar upp detta med att landskapet skulle ha ändrat på system för att man själv ville spara, så var det ju för att samhällsekonomin gjorde en enorm dipp år 2008, inte var det behovet av att spara. Det var behov av att få det att gå ihop.

Ltl Barbro Sundback, replik

Fortsättningsvis har vi olika uppfattningar om hur man står fast vid överenskommelser. Som en känd liberal brukar säga; ”den som har ingått en överenskommelse, det är den som ändrar det”. Det finns fina ord för det. Jag bara påminner om att det är en bra princip.

Jag är fortsatt kritisk. Mitt parti är kritiskt till den här framställningen som liberalerna gjorde där man avvek från en överenskommelse. Men, det som har skett är att vi har fått en gemensam syn inom regeringspartierna att det här ska beaktas i samband med att man gör bedömningen av landskapsandelarna. Det kanske inte vtm Viveka Eriksson har noterat, men så är det. Det är mera än vad den här framställningen syftade till.

Vtm Viveka Eriksson, replik

Samhällsekonomi är en helhet. Kommunerna är beroende av att landskapets ekonomi också har muskler att stötta upp. Faktum är att när ekonomin dippar i landskapet då dippar den för oss allihop. Då påverkar det oss allihop, det påverkar landskapets åtaganden och det påverkar möjligheterna till omfördelningar till andra parter. Det är det som har hänt de senaste åren.

 Jag tycker att ltl Sundback igen visar prov på medvetenheten om ekonomisk politik i det socialdemokratiska lägret. Man ser alltså inte helheten.

Ltl Barbro Sundback, replik

Det kanske inte är möjligt för vtm Eriksson att tänka sig att det finns olika helheter. Vi har en annan helhetsbild än den som liberalerna företräder.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Brage Eklund, replik

Fru talman! Ltl Sundback har stor tilltro till översynen av landskapsandelarna. Om man jag förstod saken rätt ska man kompensera kommunerna. Men det står ingenstans att man skall kompensera, man ska se över landskapsandelarna. Om det sedan finns resurser till att kompensera kommunerna, den bedömningen gör jag inte nu. Det får framtida utredningar visar.

Felet är att man antar en förhöjning av grundavdraget och skjuter över kostnaderna på kommunerna, utan att man har en möjlighet att vara med och påverka. Man skjuter helt och hållet över kostnadsbiten på kommunerna. Jag vet att ltl Sundback har varit kritisk till det här förut. Nu har hon en väldig tilltro till helhetsöversynen och det återstår att se.

Ltl Barbro Sundback, replik

Fru talman! Det är precis den principiella diskussionen som jag och mitt parti har fört och fortsätter att föra. Jag tycker att det inte är schysst politik att införa skatteåtgärder för att i det här fallet stimulera medborgarnas köpkraft och att man gör via kommunernas budget. Det är inte bra politik, tycker jag. Så gör man ju inte i riket heller. Sedan finns det olika åsikter om på vilket sätt man ska kompensera kommunerna, men resonemanget finns i riket och det saknas här. Alternativet hade varit, eftersom vi inte ha några pengar i budgeten nu, att man skulle ha tagit bort grundavdraget helt och hållet för medborgarna. Vi skulle inte ha gett samma möjligheter som i riket, men det hade inte heller varit någon populär åtgärd anser jag.

Ltl Brage Eklund, replik

Fru talman! I grundtankegångarna håller socialdemokraterna med mig i mitt tankesätt och de har förståelse för att jag reserverade mig. Men ändå handlar man tvärtemot vad man själv vill.

Ltl Barbro Sundback, replik

Ja, jag förstår att det är frestande för ltl Brage Eklund att dra en sådan slutsats. Men principen står fast för mig. Det här är inte vår framställning, det är i grunden liberalernas. Det är en politik som liberalerna har fört som vi tar avstånd ifrån.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Mats Perämaa, replik

Fru talman! Repliken ska hålla sig till huvudanförandet. Jag kan ändå inte låta bli att lite sucka och pusta över det sista som ltl Sundman sade här; att det är liberalerna som ska stå till svars för de framställningar som den nya majoriteten för fram. Nej, välj att ta ansvar i stället. Ni kan inte sitta både i opposition och i majoritet samtidigt. Det kommer inte att hålla i fyra år.

Liberalerna har sagt att vi ska ge den nya regeringen 100 dagar tid innan vi på allvar börjar opponera oss. Därför har vi varit relativt milda i kritiken gällande donationsavdraget.

Landskapsregeringen hade inte någon bild av hur högskolan på Åland skulle kunna tillgodogöra sig det här. Samma sak med frånvaron av jämställdhetsanalysen, vi är rätt så milda i vår kritik ännu. Men sanningen är att den här framställningen borde ha skickats tillbaka. Det borde ha gjorts analyser om donationsavdraget och det borde ha gjorts en jämställdhetsanalys. Så är det bara.

Ltl Barbro Sundback, replik

Fru talman! Om man är av den åsikten ska väl liberalerna föreslå att framställningen skickas tillbaka. Det är väl logiskt.

Den här framställningen var klar redan i samband med budgeten i stort sett. Eller menar ltl Perämaa, före detta finansministern, att han aldrig har sett framställningen före den kom till lagtinget?

Ltl Mats Perämaa, replik

Fru talman! Det viskades i mitt öra att jag skulle säga att vi ska titta på vem som har skrivit under framställningen. Det torde finnas ett socialdemokratiskt namn på framställningen också.

Visst, jag sagt flera gånger att det här förstås också är ett resultat av budgetbehandlingen och att vi var med och lade fram ett sådant förslag. Men, nog är det ju svagt av socialdemokraterna att inte ens på något sätt själv vilja ta ansvar för det som regeringen gör. Ni har ju lantrådsposten, något ansvar måste ni också ha i den här situationen!

Avsaknad av jämställdhetsanalys är en plump i protokollet för lantrådet. Att inte ha någon analys av donationsavdragets konsekvenser kunde ha lett till att donationsavdragen skulle ha riktat sig bara till högskolor på finska sidan, det kan möjligen vara så. Vi uppmanar landskapsregeringen att noggrannare analysera alla förslag av skatteteknisk natur inför att man levererar framställningar i framtiden.

Vi är nästan lika kritiska som ltl Sundback, kanske inte lika fullt ändå.

Ltl Barbro Sundback, replik

Kritiken kommer ganska plötsligt på. Ltl Perämaa har inte sagt Pelle i den här framställningen. Det är ett enigt utskott, förutom ltl Brage Eklund, som har skrivit en reservation. I övrigt omfattar ltl Perämaa den framställning som han var med och tog fram i den förra regeringen.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Lantrådet Camilla Gunell

Tack, fru talman! Jag lyssnar intresserat på debatten. Det är bra att det blir lite glöd här i salen när alla ser så småhängiga ut den här kalla januari månad.

Det är så med den här lagframställningen, som nu ligger på ert bord, att det är bara att beklaga att jämställdhetsanalysen inte finns på plats. Den borde givetvis ha varit gjord. Ltl Mats Perämaa vet också förstås att den här framställningen borde ha lagts sida vid sida med budgeten i november av den tidigare regeringen. Det hade varit den rätta stunden att lägga fram den här budgeten i samband med innehållet i budgeten, eftersom de hänger ihop.

Vi har också en annan lag, som vi kämpar på med, som ltl Perämaa borde ha lagt i samband med kommunalskattelagen. Vid regeringsbyten får vi ta tag i det som ligger kvar, skaka ur säcken och göra färdigt det sista. Vi har använt januari månad för att göra det.

Nog vet också ltl Perämaa och andra här i salen att man ändå var tvungen att lägga den här framställningen så fort som möjligt, eftersom det handlar om justeringar i lagstiftningen beträffande skatter som medborgarna. Det är sådant som nu också blir retroaktivt. Man är tvungen att lägga det så fort som möjligt och få en behandling här i lagtinget.

En jämställdhetsanalys är ju hugget som stucket om man bara skriver två små vackra rader. En analys ska göras ordentligt. Man måste ha statistik och tillgång till relevanta uppgifter och det fanns inte vad gäller den här frågan.

Jag hoppas att det i framtiden ska finnas den typen av analyser. Vi tar till oss den här diskussionen. Vi ska förstås ha det med oss för framtiden. Det ska heller inte vara ett slag i luften och ett tomt innehåll. Det måste också finnas förnuft och relevans i det man skriver på de här raderna.

Vad gäller den här lagstiftningen och det som skiljer den här framställningen åt från, som jag kan tänka mig, den framställning som ltl Perämaa själv skulle ha lagt i samband med budgeten för 2012 då den borde ha lagts, är att den nya regeringen ändå markerar i denna framställning att vi vill ha ett nytt förhållningssätt och en ny dialog mellan kommunerna och landskapet. Därför har vi lagt in den här meningen om att det är viktigt att kommunerna ändå får det här som ett boägg vad gäller framtida reformer. Den här principen, att en part fattar beslut men man finansiera det över någon annans plånbok, den måste vi på allvar diskutera.

Det här är en helhet. Jag förstår också mycket, mycket väl det som vtm Viveka Eriksson sade om att den åländska ekonomin är en helhet. Givetvis är det en helhet. Jag har stått här och talat om det förr, att landskapsbudgeten är en lunga som syresätter hela vårt samhälle, inte bara kommunerna utan tredje sektorn och även det privata näringslivet i viss mån.

Det här är en markering från den nya regeringen och förhoppningsvis ett löfte om att göra vårt bästa för att förbättra strukturerna och umgängesformerna mellan parterna, landskapsregeringen och den kommunala sektorn. Det gör vi av den anledningen att vi inte tycker att det tidigare systemet har varit det mest ändamålsenliga och fulländade. Parter ska vara jämlika, parter ska komma överens, avtal ska hållas och man för saker framåt. Det är vi tvungna att göra. Vi är tvungna att ha det förhållningssättet, därför att det är stora utmaningar som väntar oss alla.

Ska vi göra kommunalskattelagen till ett aktivt instrument för skattepolitik så måste vi göra det i samklang med kommunerna. Annars får vi samma system, att en bestämmer och en annan ska betala.

Vi måste också se över avdragen så att de skatteintäkter som kommunerna tar in från medborgarna faktiskt betyder reella pengar i kassan och inte sedan i alla fall går bort till avdrag. Det är vi tvungna att titta närmare på.

Vi ska också göra en samhällsreform och det måste ske i dialog och samverkan med kommunerna. Det finns inte något annat sätt att gå. Det måste ske tillsammans och på jämbördiga villkor, där landskapet ändå tar en aktiv roll eftersom vi ser, med Sottunga och andra kommuner, att detta blir ett ekonomiskt problem för landskapet ändå i sista ändan om vi inte tar ansvar för alla medborgare på Åland på ett solidariskt sätt.

Det är vår utgångspunkt i den här samhällsreformen och det är där som vi måste börja diskutera om hur vi ska ordna samhällsservicen framöver så att den är långsiktigt hållbar och mer kostnadseffektiv idag så att pengarna räcker till, oberoende om man bor på Sottunga eller om man bor någon annanstans.

Vi har också sagt, att när vi förändrar landskapsandelssystemet, utvärderar det och troligen förändrar det så måste vi göra det tillsammans med kommunerna. Min förhoppning är att det sedan ska bli ett solitt system som är förutsägbart och att kommunerna vet från år till år vilka pengar de har att räkna med. Det är omöjligt att ha en effektiv ekonomisk förvaltning när man inte vet vilka intäkter man får. Det vet vi i landskapsregeringen och det vet ni som har suttit i landskapsregeringen att det är jättesvårt att planera en ekonomi när man inte vet vad man får in.

Det är klart att det här är en helhet. Vi kommer att jobba med det förhoppningsvis så gott det går, också med er hjälp. När vi kommer fram till den punkten att vi har ett rejält, bra och relevant material och ska välja väg för den kommande samhällsmodellen då har vi sagt att det är viktigt att göra det på parlamentarisk bas för att skapa största möjliga samsyn. Den samsynen ska inte bara råda i parlamentet, den ska också återspeglas i kommunerna. Tack, fru talman.

Ltl Mats Perämaa, replik

Fru talman! Att prata så där i allmänna ordalag om att alla ska få det bra, allt ska bli så trevligt och det ska ges mera pengar så det kan vi alla hålla med om. Vi börjar småningom komma förbi den situationen där vi kan prata om det här i allmänna ordalag. Det krävs också konkreta åtgärder, vilket saknas ännu.

Vad gäller att lagen skulle ha kommit förra hösten eller nu. Landskapsregeringen hade att välja att föreslå en budgetlag men då inte höra kommunerna överhuvudtaget. Men vi såg det som helt nödvändigt att skicka ut lagförslaget på remiss så att kommunerna skulle få säga sitt. Det är ju en del av systemet. Annars skulle vi ha kört över kommunerna helt och hållet. Avsikterna fördes ju fram i budgeten väldigt tydligt.

Lantrådet Camilla Gunell, replik

Angående att fråga kommunerna så är det riktigt. Det är en struktur som vi har när vi lagstiftar, naturligtvis ska vi skicka på remiss. Men det var ju ganska uppenbart från landskapsregeringens sida, det stod ju redan i budgeten. Man visste att man från kommunalt håll inte alls var intresserad av det här skatteavdraget eftersom man inte fick kompensation för det. Naturligtvis är svaret från kommunerna ett rungande nej och det visste man också när man skrev budgeten. Att lyssna för lyssnandets skull och ha procedurer som man ändå inte beaktar det tycker jag att man kan ifrågasätta.

Det är viktigt, och det gör den här regeringen nu, att vi ger en markering att vi har läst kommunernas ställningstaganden. Vi har beaktat dem i den mån att den här summan ändå ska hållas kommunerna tillgodo i den framtida diskussionen och processerna kring framtiden och framförallt finansieringen av olika reformer.

Ltl Perämaa säger att det bara är vackra ord och lite konkret handling. Men vad kan det vara efter två månader regeringen? Man är ju tvungen att ha ett relevant underlag och det har vi börjat jobba på. Vi tar tillvara det som är gjort från tidigare och det ligger naturligtvis till grund för fortsatta strävanden och ställningstaganden. Vi kommer inom kort till de konkreta åtgärderna hoppas jag.

Ltl Mats Perämaa, replik

Fru talman! Jag har full förståelse, och det har jag sagt här tidigare, att det har gått bara två månader. Vi skulle ge den nya landskapsregeringen 100 dagar. Men man kan ändå inte skjuta alla problem framför sig hela tiden och i alla sammanhang hänvisa till att den nya samhällsreformen ska lösa alla problem. Vi har fått erfara att det tar åtminstone till hösten innan man kan utvärdera det nuvarande landskapsandelssystemet. Då tar det säkerligen ett år till innan man kan komma till några konkreta förslag om ändringar. Det här är något som tar minst två år, förmodligen mer än den här mandatperioden innan man riktigt har kommit i mål. Man ska inte skjuta allt framför sig.

Sedan lite om jämställdhetsanalysen. Lantrådet sade att det inte fanns tillräckligt statistiskt underlag för att göra en jämställdhetsanalys. I utskottet kunde vi erfara att man inte hade gjort en analys för att man hade missat den frågan. Men sade lantrådet nu här att man ändå gjorde bedömningar och valde att inte göra jämställdhetsanalysen på grund av bristen på statistiskt material? Det är viktigt att få det här korrekt.

Lantrådet Camilla Gunell, replik

Jag kan lugnt säga att det var ett förbiseende att inte göra en jämställdhetsanalys i det skedet som man överlämnade en lagstiftning till lagtinget. Men jag säger också att det ändå inte skulle ha blivit något vettigt av det hela om man inte har tiden, instrumenten och statistiken för att göra en bra analys. Det är helt relevant kritik från ltl Perämaa om den här saken och vi tar det till oss. Naturligtvis ska den här typen av analyser finnas i alla våra lagframställningar och förhoppningsvis ska lagframställningarna vara substantiella och har ett verkligt innehåll.

Jag värjer mig lite från att skjuta problemen framför sig. Det man sår idag får man skörda imorgon. Har man inte sått tidigare så kan man heller inte skörda idag. Det betyder att vi har mycket arbete framför oss. Det är mycket som vi får ta tag i nu och det gör vi.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Vtm Viveka Eriksson, replik

Talman! Jag ser också fram emot att alla vackra ord och pratet ska omvandlas till verklig handling. Vi har sagt att vi väntar 100 dagar innan vi ordentligt börjar opponera oss mot det som landskapsregeringen konkretiserar. Samtidigt är lantrådet ordförande för ett av de partier som väldigt starkt har framhållit att nu är det slut på utredandet, nu ska det göras. Därför är vi också lite otåliga från liberalernas sida, vi vill se lite verklig handling.

Som det verkar med hela det här uppbyggandet av system kring kommunerna så ser vi utredning, på utredning, på utredning och hemskt lite av det konkreta.

Jag noterar också att man verkar välja två vägar. Man pratar om att man nu ska göra en stor omfattande översyn av landskapsandelssystemet och samtidigt ska man sätta igång en samhällsservicereform. Nu måste man nog välja väg.

Lantrådet Camilla Gunell, replik

Den repliken förstår jag inte överhuvudtaget eftersom i lagen om det nya landskapsandelssystemet, som trädde ikraft 2008, så står det att systemet ska utvärderas efter 2011. Den processen sätter man igång när boksluten för kommunerna är klara. Då har man de tre åren klart och tydligt dokumenterade i siffror för att kunna göra utvärderingen av landskapsandelssystemet. Det är lagstadgat och det är någonting som vi måste ta till oss. Vid sidan av det är det min förståelse, i alla fall från parlamentet och också i det regeringssamarbete som vi har ingått, att vi är tvungna att göra en samhällsservicereform. Det är en stor sak, man måste hitta strukturer för det, man måste dela in det här ärendet i faser och så tar man ett steg i taget. Det är en fullt logisk modell som vi har gått in för och också en ganska realistisk tidtabell, kanske aningen till och med lite för snabb, eftersom det är många människor involverade och många parter som berörs.

Vtm Viveka Eriksson, replik

Talman! Jag tycker att det är trevligt att lantrådet i det här ärendet följer den kommunala lagstiftningen som föreligger, i kommande ärende här idag så råder ju inte den situationen för där väljer man att bortse från lagen.

När det gäller helhetsansvaret talade också lantrådet om någon annans plånbok och hänvisade till att det är kommunernas plånbok som man skulle ha gjort inbesparingar i. Faktum är att nu har lantrådet Camilla Gunell ansvar för hela landskapets plånbok och den innefattar landskapets ekonomi och kommunernas ekonomi. Det gäller att se till att få plånboken att räcka till. När verkligheten kommer emot så tror jag att det kommer att bli stora problem att göra fortsatt stora omfördelningar mellan landskapet och kommunerna. Samhällsservicereformen är det absolut viktigaste som vi har att göra och det bör gå snabbt.

Lantrådet Camilla Gunell, replik

Man önskar att man hade hört det här under den förra mandatperioden, vilken brådska det var och vilken effektivitet som krävdes, men det fick vi inte se under den förra mandatperioden och det gav den oppositionen relevant kritik till. Jag förstår naturligtvis mycket väl det som vtm Eriksson säger, att nu har vi ansvar för hela Åland, vi har ansvar för hela ekonomin och det tar vi givetvis.

Vi ska återkomma till lagtinget så fort vi kan med åtgärder, budgeter och annat där jag hoppas att ni ska få svar.

Jag är glad när vtm Eriksson kom in på nästa ärende, om pengarna till Sottunga, att man nu ändå vill tala om helheten. Man vill tala om det svåra problemet hur vi ska ro i land den här samhällsservicereformen, hur den ska se ut och hur processen ska gå till, det är den stora frågan. Inte det som liberalerna lyfte fram, och som finansutskottets ordförande mycket målande förklarade; att båten sjunker och man vill diskutera om man ska ösa med plåtämbar eller plasthink. Det är bra, vi tar de stora frågorna först.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Brage Eklund, replik

Fru talman! Lantrådet Camilla Gunell sade att det är slut på detta att man för över kostnader på kommunerna och att man inte tar ansvar för hur det ska finansieras. Jag håller med om det. Man ska i framtiden ha ett samarbete och en samsyn. Jag tycker att det är helt okej. Dessvärre går det här lagförslaget precis tvärtemot vad lantrådet säger. Här går man in och påför en kostnad till kommunerna. Man går emot kommunernas åsikter fast lantrådet nu sade att det är klart att kommunerna säger nej till alla kostnader. Som jag sade i mitt anförande så tror jag i förlängningen att det är fråga om när man sätter in insatsen. Tar man bort kompensationen nu så kommer kommunerna i ett senare skede att anhålla om ett ekonomiskt stöd för att få verksamheten att gå ihop.

Lantrådet Camilla Gunell, replik

Tack för det ltl Eklund. Jag har mycket stor förståelse för ledamotens synpunkt. Jag har till och med också mycket stor sympati för ledamotens synpunkt. Jag önskar att saker och ting hade varit annorlunda, att vi skulle kunna kompensera det här. Men det här är ett beslut som är taget i budgeten av lagtinget enhälligt utan några andra anmärkningar. Vi såg det som ett avsteg att göra stora förändringar i den här frågan, samt att vi sitter i ett arbete just nu och jobbar med en tilläggsbudget där målet snarare är att dra ner på kostnader än att höja dem. Vi såg det som ganska politiskt svårt och tufft att få igenom. Vi valde den här gången att följa de beslut som lagtinget redan har fattat. Men vi markerar ändå i framställningen att det här ändå ska hållas kommunerna tillgodo och att vi önskar se ett nytt förfarande och ett nytt förhållningssätt mellan landskapet och kommunerna framöver.

Ltl Brage Eklund, replik

Fru talman! Det sista som lantrådet sade är väldigt viktigt, att man har en dialog mellan landskapet och kommunerna så att man inte i framtiden påför kostnader utan att kommunerna har grepp om hur de ska finansiera det här.

Lantrådet sade tidigare också att man i översynen av landskapsandelsreformen ska kompensera kommunerna. Är det uttalandet en garanti att man ska få kompensation för det här inkomstbortfallet som kommer nu på grund av grundavdragshöjningen? Eller är det ett önskemål och en förhoppning som lantrådet har?

Lantrådet Camilla Gunell, replik

Det som kommer att ske, enligt lagen stadgat, är att det nuvarande landskapsandelssystemet, som trädde ikraft 2008, ska utvärderas efter 2011. I samband med att man gör en utvärdering så betyder det att vi också måste fundera kring om det här systemet har utfallit väl, dess styrkor och svagheter och även vilken typ av långsiktigt system som vi ska ha mellan landskapet och kommunerna för finansieringen av servicen. Vad servicen kommer att kosta framöver hänger förstås ihop med hur servicen är organiserad.

Det kommer att bli en utvärdering, det kommer troligen också att bli vissa förändringar. Men i den processen är det ändå en utfästelse från regeringens sida att dessa 0,8 miljonerna ska ligga kommunerna tillgodo. Hur det sedan i praktiken och verkligheten hanteras måste vi återkomma till.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Vtm Roger Jansson

Fru talman! Jag var med i utskottets sakbehandling av frågan och har därför i fyra punkter några synpunkter.

 Jag vill först säga att redan dagens debatt visar på den nya kommunala avdragspolitiken, där vi själva ska fatta beslut och inte per automatik göra som i riket, kommer att bli intressant, åtminstone intressanta debatter här i lagtinget. Det viktiga är att vi får en egen politik som är anpassad till Ålands behov, Ålands befolknings behov och inte kanske så mycket utgående ifrån den diskussion som nu förs i det här ärendet om kommunerna.

Vi har haft ett system genom decennierna där vi har fattat väsentliga ekonomiska beslut, som berör enskilda medborgare och kommunerna, i budget. Det här ville många av oss komma ifrån på grund av rättssäkerhetsproblemet. Då lyckades vi införa budgetlagar i självstyrelselagen, med rikets godkännande. Flera av oss hade önskemål att vi skulle gå längre i det sammanhanget, men gjordes sedan begränsningar så att det blev budgetlagar med hängslen. Meningen var att vi skulle börja tänka på ett nytt sätt för rättssäkerhetens skull så att stödsystem som berör medborgare och kommuner skulle lagfästas i samband med budgeten.

Nu är det här ett avsteg ifrån den principen genom att vi inte fick en budgetlag i samband med budgeten. Det betyder att vi nu stiftar en ekonomisk lag som har retroaktiva effekter. Vi har sagt att retroaktiva effekter som är positiva för medborgarna är okej, även om det inte är okej, men man kan använda sig av metoden.

Retroaktiva effekter som är negativa ska man akta sig för. För kommunerna är dessa avdrag negativa retroaktiva effekter. Men, kära vänner, beslutet är taget enligt den gamla metoden, i princip i samband med budgeten. Den uppmärksammade lyssnaren till debatten måste då fråga sig; hördes kommunerna om detta då när det beslutet togs? Svaret är uppenbarligen nej, beslutet togs trots det. Diskussionen att man inte förde den som budgetlag för att man inte hade hört kommunerna faller på bristen på logik.

Vi måste vara skarpare i kraven på oss själva när det gäller att säkerställa rättssäkerheten för både medborgare och kommuner. Vi måste se till att där det behövs budgetlagar så ska vi använda oss av det instrumentet, annars hamnar vi i den här typen av diskussioner och situationer. Dessutom kan man kritisera budgetbeslutet också för att det var allmänt i allmänna motiveringen och var därmed inte fullständigt tydligt för de berörda.

Det andra jag vill framhålla är beloppen i framställningen; 800 000 euro påverkan på grundavdraget per år på kommunerna i negativ riktning. Dessutom finns det en siffra om samfundsskatteinkomsternas påverkan, en utveckling som är negativ med 1,7 miljoner euro för kommunernas del. Det som är väsentligt att framhålla utgående ifrån utskottsbehandlingen är att de här siffrorna är mycket osäkra. Vi vet inte alls vad det slutliga utfallet blir. Det är viktigt att man skapar sig statistiskt och vetenskapligt underlag som är tillräckligt gott när man har hand om skattelagstiftning. Utskottet skriver att man behöver utveckla det och det är mycket viktigt i det här sammanhanget.

Det tredje som jag vill resonera kring gäller finansieringen som här har varit livlig debatt om. I moderaterna har vi diskuterat att det faktiskt bör finnas ekonomiskt utrymme på grund av kommunandelsreformen 2008 å ena sidan, och framöver på grund av det beslut som vi har tagit när det gäller finansieringen av Gullåsen, kommunernas andel, som är på flera miljoner euro som faller bort. Enligt det faktum ska det finnas ett utrymme. Sedan kan man ha synpunkter på hur kommunerna har skött det här utrymmet som kommunandelsreformen har gett dem. Vi kan se att de har skött det väldigt olika i kommunerna. Vissa kommuner har skött det bra och andra har skött det mindre bra. De som har skött det bra ska inte straffas för att andra har skött det mindre bra. Hur vi hanterar dem som har skött det mindre bra är en fråga som kommer upp i ett senare ärende i plenum, eller egentligen inte när det gäller den kommunen, det är principen som kommer upp.

Dessutom kan man tänka sig att det här förslaget ger en viss skattekrafttillväxt som inte heller är alldeles lätt att beräkna, om det alls blir någon, men troligen. Det är ju det som är en av bidragspolitikens incitament, förutom att stötta de svaga i samhället så vill man ha en skattekrafttillväxt genom den skattepolitik man för.

När det gäller översynen av kommunandelsreformen tror jag inte att den ska byggas upp genom kompensationer till kommunerna, att man säger vad kommunerna har innestående från den här reformen och vad som är kommunerna till nackdel från den reformen. Översynen av kommunandelsreformen måste utgå helt och hållet ifrån kommunernas behov. Vad måste kommunerna få i landskapsandelar, utöver sin egen beskattningsrätt beaktande de avdrag som är mycket betydande i landskapet Åland för landsbygdskommunerna, för att kunna producera den service som vi har i lag stadgat att de ska producera? Så måste den här översynen gå till. Det ska inte vara några plus och minus i marginalerna, utan man kommer därmed fram till ett behov, i reda pengar, hur mycket man behöver justera i kommunandelsreformen. Sedan kommer successivt samhällsservicereformen att ändra på systemet, men under några år ännu så kommer vi att använda oss av nuvarande, kommunandelssystem med de justeringar som den här landskapsregeringen antagligen kommer att göra.

Det fjärde och sista gäller donationsfinansieringen till Ålands högskola. Det är viktigt att läsa vad utskottet har skrivit: ”Landskapsregeringen bör biträda högskolan med att klargöra hur detta kan vara ett alternativ till högskolans finansiering.” Read my lips, det är väldigt tydligt skrivet att det är oklart.

För kommunalbeskattningen kan vi möjligen bestämma det här själva, men jag är inte heller hundra procent säker på det när vi har delade behörigheter när det gäller skattefria donationer. Men rimligen bör vi för kommunalbeskattningens del kunna besluta det. För statsbeskattningens del kan vi definitivt inte besluta något, det är beroende av vad det står i statens lagstiftning för avdragsrätten. Som flera har varit inne på här så är det oklart huruvida detta gäller i rikslagstiftningen i yrkeshögskolor. Jag har åtminstoner inte läst det på det sättet att det gäller yrkeshögskolor. Vår högskola är de facto en yrkeshögskola, sett ur finländsk lagsstiftningstermer. Jag tvivlar på att det här är möjligt. Därför är det bra, som utskottet skriver, att landskapsregeringen bör utreda frågan. Tack.

Ltl Brage Eklund, replik

Fru talman! Jag håller i stort sett mycket med vtm Jansson när han säger att man i framtiden ska driva en egen skattepolitik och att man ska ställa högre krav på sig själva när det gäller rättsäkerheten.

Angående att översynen av landskapsandelsreformen ska utgå ifrån kommunens behov och inte som en kompensation. I min tidigare replik med lantrådet så utgick hon mycket ifrån att man skulle kompensera kommunerna för det som man nu inte kompenserar, grundavdragshöjningen. Vem har rätt och vem har fel här?

Vtm Roger Jansson, replik

Ingen eller båda. Jag hörde vad lantrådet sade. Mitt inlägg här kan på den punkten sägas vara en replik till lantrådet. Jag höll för övrigt fullt och fast med allt hon sade. Men på den här punkten har jag en liten annan infallsvinkel. Jag går inte in i en reformering av landskapsandelssystemet utgående från historien på det sättet att man har tjänat in om man har förlorat. Man ska se hur det har fungerat och vilka ändringar man borde göra så att det blir mer rättvist i förhållande till de behov man hade då, idag och framöver. Den här diskussionen ska sedan för oss som sitter i regeringspartierna bli intressant att föra med landskapsregeringen. Det är ingen vits att påstå att det skulle finnas någon oenighet idag. Vi har en diskussion som vi ska inleda.

Ltl Brage Eklund, replik

Fru talman! Jag hoppas att oppositionen, via lagtinget, får möjlighet att ta del av den debatten också.

Man kan i varje fall skönja att det finns lite olika syner på hur man ska gå in i den här debatten när det gäller landskapsandelssystemet och kompensationer eller kommunernas behov. Det kommer säkert att bli en intressant debatt i framtiden också när det gäller det här.

Vtm Roger Jansson, replik

Fru talman! Jag tror faktiskt inte att det här är någon stor fråga. Det är väl ganska självklart att det gäller möjligheterna att finansiera den service som vi har lagstiftat om att kommunerna ska producera. Finansieringen av servicen kanske är dels genom egen beskattning och dels genom landskapsandelar. Det är en ganska enkel modell för att se vad det finns för eventuella brister i nuvarande system som införde 2008.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Danne Sundman

Fru talman! Det är trevligt med diskussion om debatt i det här ärendet. Det efterlyste jag redan i remissen. Jag var lite tidigt ute då, men debatten kan lika bra hållas nu.

Jag tycker också att det blir lite lustigt när liberalerna kommer med kritik och säger att det här borde ha gjorts och att det här borde ha gått snabbare. Jag tror att det är en bra princip att man väntar 100 dagar. Vi kanske inte glömmer här i salen men folk ute på fältet glömmer, för annars är det svårt att hålla isär rollerna sig. Sedan tänker jag inte säga något mera om det, utan jag tänker titta framåt och titta på den här framställningen.

Jag sade tidigare att om det skulle finnas tidsmaskiner så borde man kunna spela in och resa tillbaka, men det gäller ju alla, även andra vägen tyvärr.

När det gäller frågorna som har kommit upp här så vill jag först säga något om jämställdhetsanalysen. Jag tycker inte att det är någon stor sak i det här sammanhanget. En jämställdhetsanalys av en lagstiftning ska beröra de direkta effekterna, om lagstiftningen har en direkt effekt på förhållandet mellan könen, om det gynnar män eller kvinnor eller om det är en skillnad på hur det verkar mellan kvinnor och män. Och det får inte skattelagstiftnings göra. Det är förbjudet i grundlagen. Man får inte beskatta kvinnor eller män annorlunda, de måste beskattas lika. De direkta effekterna är lika på könen. De här avdragen som vi diskuterar att införa är exakt lika för kvinnor och för män.

Sedan finns det indirekta effekter i flera led i de flesta lagstiftningar. Om man tar höjningen av nivån i avdraget så har det för vissa grupper positiva effekter för flera kvinnor än vad det har för män, men det är positiva effekter för båda könen, men det är kanske lite mer positivt för kvinnor. När det gäller pensionärer så finns det flera kvinnor med låg pension, då är det mer positivt för kvinnor. När det gäller låginkomsttagare så är det också lite mer positivt för kvinnor men inte i lika stor utsträckning. När det gäller personer som lyfter dagpenningar kan det i vissa fall kanske till och med vara mer positivt för män. Men att ge sig in i en sådan analys och lägga tid på detta tjänar egentligen ingenting till annat än översiktligt. Därför ser jag inte den direkta nyttan och jag ser framförallt inte katastrofen i att man inte har gjort jämställdhetsanalys när det gäller skattelagstiftning. Sedan finns det andra lagstiftningar där jämställdhetsanalys är väldigt viktigt och man ska absolut inte lämna bort den. Framförallt ska man se att de positiva effekter för alla som kan använda det här avdraget, alla som har låga inkomster av olika slag.

När det gäller donationsavdraget så tänkte också, när jag fick se den här framställningen, hur det var med vår högskola. Efter att ha fördjupat mig i ärendet så står det uttryckligen i propositionen; ”enligt förordningen om högskolans examenssystem så är även yrkeshögskolorna högskolor, varför donationer till dem omfattas av donationsavdraget”. Om man ser att vår högskola inte är tillräckligt mycket högskola utan räknas som yrkeshögskola så är det heller inte några problem. Är det någon som vill donera så är det fullt tillåtet. Som utskottet konstaterade så finns det också bestämmelser om det, framförallt att högskolan kan motta donationer. Det är absolut inte några tveksamheter. Man skulle hoppas att så skulle ske, men det har inte skett tidigare.

Angående diskussonen om kompensation så är det min absoluta uppfattning, om man ser det här helt isolerat och vi tar bort allt annat, alla förhållanden med kommunerna och tidigare kompensationer osv. att ett sådant här avdrag givetvis ska kompenseras till fullo. Särskilt den här typen av avdrag som är en transferering direkt mellan staten och landskapet och den skattskyldige. Det har inte någon annan indirekt effekt för kommunernas väl och ve som t.ex. reseavdraget har att man kan bo i perifera kommuner utan att lida av det. Så är det om man ser det isolerat, och så måste vi också börja se det. Om vi ska driva skattepolitik så ska vi, när vi tar avdrag, också veta att det kostar och det ska betalas ur vår kassa. Annars ska vi avstå från avdraget, vilket också är en möjlighet. Jag diskuterade också kring det i remissen att trots att det kostar så tycker jag och obunden samling att vi ska ha det här avdraget.

Vi vet alla att det här är en del av en komplicerad helhet. Vi har alla varit med om att dra bort kompensationer, de åländska avdragen, som innebär 1,6 miljoner. Den lagstiftningen har ännu inte kommit till lagtinget men den kommer och det är en betydligt större affär. Det tog vi budgetbeslut på och det är vi alla överens om. Det gör vi för att vi vill omfördela den ekonomiska bördan mellan landskapet och kommunerna, vilket vi var eniga om. Det budgetbeslutet rör inte det här skatteavdraget.

Kompensationen av det här skatteavdraget måste man ta med sig och räkna med i de vidare diskussionerna. Nu är vi i ett sådant brytningsskede att det finns flera olika kostnader som påförs kommunerna. Kostnader har tagits bort från kommunerna och det finns tankar på reformer. Helheten brukar kunna vara lite avancerad, rent av lite rörig och nu är den ännu mera råddig när man har så här stora reformer på gång. Men trots det, om vi ska bedriva skattepolitik och ha egna avdrag av den här sorten, så ska de givetvis kompenseras.

Skulle jag nog vara i opposition nu så skulle jag givetvis stöda ltl Eklunds ändringsförslag. Men, jag är med på andra sidan staketet och vet om de diskussioner som förs och att man ska se på helheten, precis som utskottet skriver. Därför behöver inte jag stöda ltl Eklunds förslag. Jag är tillfreds med att det här löses på bästa sätt. Tack.

Ltl Barbro Sundback, replik

Fru talman! Tack för ett intressant och ett på många sätt värdefullt inlägg. Det tillförde diskussionen en del uppgifter som inte framgår av betänkandet som är värdefulla med tanke på att avdragen faktiskt riktar sig till enskilda personer. De som ska åtnjuta de här förmånerna och de som inte ska det har faktiskt rätt att få mycket mera klargöranden än vad våra framställningar innehåller.

Jag tycker, precis som ltl Danne Sundman, att om vi ska driva en egen åländsk kommunalskattepolitik så måste nog det här arbetet utvecklas.

Däremot så kanske jag inte riktigt håller med om att man inte ska göra någon jämställdhetsanalys. Analysen bör vara mera ingående, inte att den ska slopas.

Ltl Danne Sundman, replik

Fru talman! Jag tycker inte heller att man ska slopa jämställdhetsanalysen. Jag håller med om att man kunde ha gjort en analys som jag muntligen framförde. Men jag ser det inte som någon stor risk eller någon större katastrof att det inte finns en jämställdhetsanalys i framställningen.

Vi behöver vidare fundera på hur mycket vi ska lägga ut texten i motiveringarna. I det här fallet finns det att läsa i propositionen till riksdagen. Till allra största delen stämmer det för åländska förhållanden, inte till alla delar, med rent matematiskt stämmer det. Man kanske också i större utsträckning måste fundera på att förklara politiken i framställningen. Nu hänvisade man till riksdagspropositionen, den har jag läst och den är väldigt komplett och fullödig.

Ltl Barbro Sundback, replik

I den här framställningen hade det varit ganska enkelt att kopiera in väsentlig text i. Jag håller med ltl Danne Sundman att de här propositionerna är väldigt fylliga och innehåller ofta intressant läsning. Men det är nog ganska överflödigt att hänvisa enbart till dem om man vill veta mer om substansen i framställningen. Det är ytterst få som använder sig av den hänvisningen. Men finns hänvisningen där och vår egen text är någorlunda fullödig så har man ju gott om information. Det är säkert möjligt i framtiden i de fall där vi gör samma förändringar som man gör rikslagen.

Ltl Danne Sundman, replik

Fru talman! Det är ungefär lite samma diskussion som vid en blankettlag. Nu har vi börjat med en sådan princip att man har den lagen med som man sätter ikraft med en blankettlag. I det här fallet när vi kopierar ett finskt avdrag så kan man ta med hela motiveringen, den relevanta delen eller vad man väljer. Jag tycker att vi tar fasta på det som finansminister Nordlund sade i remissen att man måste fundera på det här. För det första om vi bara ska kopiera eller om vi ska hitta på egna saker också, då måste vi själva också hitta på motiveringarna. Vilken form skattepolitiken ska ha och hela lärprocessen är något som man måste ta vartefter det kommer. Samtidigt måste vi från första dag vara fullfjädrade när det gäller att ta ställning till ärenden som det här.

Jag tycker att man har gjort rätt bedömning. Nu kommer också hela lagtinget enigt att gå in för det här.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Mats Perämaa, replik

Fru talman! Jag håller inte riktigt med när ltl Sundman tar ganska lätt på frånvaron av en jämställdhetsanalys i det här sammanhanget. Ett resonemang i den här riktningen såsom ledamoten själv resonerade och motiverade sig kunde ha varit ett stöd för att man inte hade fördjupat gått in i en analys. Men frånvaron av analysen på grund av ett förbiseende är just ett förbiseende. Jag tycker ändå att noggranna jämställdhetsanalyser ska finnas också i skattepolitiken, precis som det ska finnas i bidragspolitiken även om man där kan rikta sig mera mot enskilda människor med stöd av lag där inte alla får rättigheter till det.

Penningpolitiken kanske är den mest orättvisa ur jämställdhetsaspekt. Med skattepolitik kan man ändå rikta sig till olika befolkningsgrupper så att flera kan få tillgång till förmåner, även om kanske alla individer har samma rätt. Det ska absolut finnas med en analys här.

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Danne Sundman, replik

Fru talman! Jag säger ju inte att det inte ska finnas en jämställdhetsanalys. Man får gärna ha en sådan övergripande analys åtminstone som jag här muntligen framförde. När det gäller skattepolitik så får det inte heller bli så att man har olika beskattning för kvinnor och män. Framförallt i det här fallet där det är mer eller mindre positivt för dem det träffar så ser inte jag behovet. Om man med lagstiftning får en stark orättvis indirekt effekt eller gynnar ett kön på bekostnad av det andra då är det viktigt som lagstiftare att påpeka det här. Att man gör det fast man vet om det har också förekommit. Det kan säkert vara motiverat. Då måste man absolut som lagstiftare meddela det i motiveringarna, att man är medveten om att man gör det här. Men nu blir det mer eller mindre positivt för alla i den här inkomstgruppen.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Brage Eklund, replik

Fru talman! Ltl Sundman kanske inte ville höra min replik, eftersom han var på väg från talarstolen.

I stort sett omfattade ltl Sundman mina tankegångar när det gäller kompensation till kommunerna när man enskilt påför kommunerna en sådan här kostnad. Samtidigt omfattar han landskapsregeringens totala översyn. Han har förstås omfattat regeringsprogrammet så han har backat bakåt. Han talar om en kompensation. Nu har vi hört två talare; lantrådet och Danne Sundman som har talat om att man ska göra om kompensationen i samband med översynen. Ltl Roger Jansson sade att det ska bygga på kommunernas behov.

Jag ser fram emot en väldigt intressant framställning och en debatt mellan regeringspartierna men även här i salen i framtiden när det gäller det här ärendet.

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Danne Sundman, replik

Fru talman! Jag ber om ursäkt för att jag var på väg ner. Jag vill absolut höra vad ltl Eklund har att säga och jag bemöter det gärna.

Det är såsom ltl Eklund säger, när man ser det här isolerat då ska det kompenseras anser jag. Men, det här är en del av en större helhet där man inte bara har påfört kommunerna kostnader utan man har också tagit bort kostnader. Ska man se på hela transfereringsbiten så ska det här vara en ingrediens. Vi är eniga om att det här förhållandet ska ändra. Man ska minska transfereringar till kommunerna, det har vi tagit budgetbeslut på och det var alla med på. För mig som har möjligheterna att vara med i de diskussionerna så är det ingen fara att släppa iväg den här lagstiftningen. Det blir aktuellt sedan när det ärendet kommer till lagtinget. Jag hoppas att det blir en intressant debatt. Jag hoppas också att Eklund är med och tar ansvar för landskapets ekonomi.

Ltl Brage Eklund, replik

Fru talman! Vi brukar alltid ta ansvar. I det här fallet tycker jag inte att landskapet tar ansvar gentemot kommunerna när man påför en kostnad rakt av. Däremot blir det intressant att ta del av landskapsregeringens framställningar i framtiden när man ska öka möjligheterna för att bedriva skattepolitik. Det ska bli intressant att se vad landskapsregeringen kommer med.

Ltl Danne Sundman, replik

Fru talman! Jag tror att jag kan tala för alla partier och alla ledamöter här i lagtinget; när man gör ett avdrag så ska någon betala det. För någon hamnar att betala den minskade skatteintäkten. Men sedan har vi en komplicerad helhet där en part har ett stort underskott i sin budget, nämligen landskapet, och kommunerna har inte ett lika stort underskott, särskilt inte vissa kommuner. Det är klart att man måste se på helheten och göra saker i rätt ordning. Vi vet att det här avdraget redan borde ha beslutats om i budgeten egentligen. Det är redan sent, men det har bara positiva rättsverkningar så det är okej. Därför den här ordningen. När man beslutar om avdrag i framtiden så ska man direkt samtidigt bestämma vem som betalar. Ett sådant här avdrag tycker jag att landskapet ska betala.

Sedan finns det andra typer av avdrag där man kan påföra kommunerna kostnader för dem.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Runar Karlsson

Fru talman! För att vi ska kunna bringa landskapets budget i balans så måste vi göra tre åtgärder, vilket jag tidigare sagt. Skatten måste höjas, det måste göras indragningar och neddragningar i samhällsservicen och avgifterna för samhällsservicen måste höjas. Det finns inte någon annan metod, allt annat är bara tomma ord.

Det här lagförslaget kan man säga att delvis bygger på en höjd skatt, trots att det är avdrag, vilket kan låta konstigt. Mest i teorin men kanske också delvis i praktiken betyder det att låginkomsttagare får lägre skatt tack vare detta. Det är en form av fördelningspolitik. I och med att vi inte kompenserar kommunerna för det här så är kommunerna tvungna att ta ut en högre skatt för att kunna bedriva den samhällsservicen som man gör idag.

Skattehöjningen som kompenserar de här avdragen utgör ungefär 0,1 procent av kommunalskatten. Till exempel Saltviks kommun som idag har 16,25 procent måste nu höja skatten till 16,35 procent för att kompensera de ökade avdragen. Det här betyder att låginkomsttagarna på Åland får en lägre skatt, medelinkomsttagare och höginkomsttagarna får en något högre skatt. Det är ju en ypperlig fördelningspolitik som nu har lagts fram i det här lagförslaget. Det har sagts många gånger i den här talarstolen att vi måste hjälpa de svagaste, man har försökt på olika sätt tidigare och delvis lyckats men inte fullt ut. Det här är en liten bit av det och det är riktigt bra, tycker jag.

Vi har ju tidigare väl kompenserat kommunerna med andelsreformen. För ett antal år sedan fördelade vi 6-7 miljoner till kommunerna. Den här lilla kakan nu har en mycket liten eller kanske ingen betydelse. Om kommunerna väljer att inte höja skatten så betyder det att kommunerna ännu mera måste se över sin organisation och försöka göra allting billigare, vilket också påskyndar den omtalade samhällsreformen automatiskt. Blir det litet trängre med pengar så måste man hitta nya vägar, det är en ypperlig morot.

Skattehöjningen på 0,1 procent betyder för en medelinkomsttagare på Åland ungefär 20 euro i skatt till per månad. Det tror jag att man gärna är med och betalar bara man kan hjälpa till att hålla upp servicen.

Till sist, fru talman, vill jag säga att centern stöder det här lagförslaget från både den tidigare regeringen och den nuvarande regeringen.

Ltl Mats Perämaa, replik

Fru talman! Tack för det stödet för grundförslaget som lades förra hösten i gemensamt samarbete mellan liberalerna och centern.

En liten komplettering; i hela paketet såsom det lades fram i budgeten ingick också, kopplat till de andra minskningarna av kompensation till kommunerna, att det skulle föras in mera pengar under momentet samarbetsunderstöd till kommunerna. Detta för att främja samarbetet och komma till en situation där man för lägre kostnader kan bedriva den verksamhet som man bedriver idag. Jag vill bara komplettera det här med det som ltl Karlsson sade, det fanns många bitar i det här. Den här åtgärden, som en del i det paketet, skulle kunna balanseras genom billigare kostnader för serviceproduktionen i kommunerna.

Ltl Runar Karlsson, replik

Fru talman! Det är en viktig komplettering. Som jag sade tidigare, så tror jag i och för sig att det är bra att man satsar pengar för att försöka få kommunerna att samarbeta. Då måste också samarbetet ske så att det blir billigare, så att man inte bara för att man får pengar hittar på ett samarbete.

Detta med lite mer trängd ekonomi är en jättebra morot, då är kommunerna tvungna att se efter nya banor och då löser det sig kanske automatiskt. Det här är inte speciellt mycket men det är en liten bit som väcker kommunerna. Jag tror mycket på den metoden. Vi vet att kommunerna redan nu försöker, och har försökt under många år, hitta nya former genom olika samarbeten. Till exempel norra Ålands avloppsvatten förde man till Mariehamns stad vilket medförde att det blev billigare.

Ltl Mats Perämaa, replik

Fru talman! En lagom balans med piska och morot kan också leda till stora förändringar. Liberalerna har samma syn.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Brage Eklund, replik

Fru talman! Ltl Karlsson sade att man tidigare har kompenserat kommunerna via landskapsandelsreformen, man tillförde 6-8 miljoner. Men vi vet ändå att det finns kommuner som har stora och akuta problem. Man har inte lyckats samla i ladorna för framtida investeringar som det var meningen med det tillflödet av pengar. Vi har en del kommuner som har stora bekymmer. Nu påför man kompensation rakt av till kommunerna. Jag uppfattade nästan det som en morot, ltl Runar Karlsson menade att det är bra, för då tvingar man kommuner till samarbete. Jag tycker inte att man ska gå tillväga på det viset. Det är lite diktatoriskt styrt. Man måste mera kunna komma fram till lösningar på samarbetsnivå utan att man ska bli tvingad.

Talmannen

Tiden är ute!

 Ltl Runar Karlsson, replik

Fru talman! Det nämndes att det finns några kommuner som har det dåligt ekonomiskt ställt, visst finns det ett par tre kommuner. Det kan man i och för sig lätt justera genom nuvarande andelsreform, det är inte någon järnfysik. Det klarar man ganska bra. Man får inte låta allt falla bara för att det är så. De allra flesta, 80 procent, av Ålands kommuner klarar lätt att ta den här merkostnaden. Gör man inte det så höjer man skatten lite. Vi ligger idag 4-5 procent under rikets beskattning vad gäller kommunalbeskattningen. Så det finns nog marginaler att ta av om man så vill. Vi kommer även i framtiden, ganska snart, att få lagförslag som förmodligen kommer att betyda ännu mera för kommunerna. Det finns inte någon annan väg, tyvärr.

Ltl Brage Eklund, replik

Fru talman! Ltl Karlsson säger att kommunerna lätt kan ta de här kostnaderna. Jag vet inte vem man ska lyssna på? Ska man lyssna på ltl Karlsson som talar för de åländska kommunerna eller om på representanter från kommunförbundet och de kommuner som har uttalat sig i betänkandet? Kommunerna säger man att man inte vill ha de här kostnaderna på sig. Jag lyssnar på dem och ltl Karlsson har en annan syn på hur man ska styra upp det här för att får ordning på det.

Jag tycker, som lantrådet sade här, att man ska ha ett mera öppet sätt, man ska försöka samarbeta, ha en samsyn och man ska föra en dialog med kommunerna. Nu försöker man tvinga in kommunerna i det här systemet och det tycker jag inte är bra.

Ltl Runar Karlsson, replik

Fru talman! Det låter fint och det är säkert bra att man för en dialog. Men problemet är det som har sagts tidigare ifrån talarstolen; frågar man en kommun om de vill ha mindre pengar så säger de ju förstås nej. Det blir på det sättet en omöjlig sak.

För min egen del, fru talman, så sitter jag på två stolar. Jag är både aktiv i kommunen och i landskapet. Jag tycker att jag kan se det från båda sidor. Om det är så att kommunerna väljer att hålla sig till kärnverksamheten så tror jag att de allra flesta kommunerna inte har större problem att ta det här. De kommuner som har det knapert idag, så där kan vi, genom att förändra andelsreformen åtminstone temporärt, se till att de kan få rörelsekapital för att kunna behålla kärnverksamheten.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

Detaljbehandlingen börjar. I detaljbehandlingen föreläggs lagförslagen var för sig i deras helhet.

Föreläggs först förslaget till landskapslag om ändring och temporär ändring av kommunalskattelagen för landskapet Åland för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

Föreläggs förslaget till landskapslag om upphävande av 4a § landskapslagen om kompensation för förlust av skatteintäkter för godkännande.  Lagförslaget är godkänt.

Föreläggs förslaget till landskapslag om kompensation för uteblivna inkomster från beskattningen av kapitalinkomst för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

Lagförslagens första behandling är avslutad. Ärendets första behandling är avslutad.

Första behandling

5        Användande av belysning vid jakt

Social- och miljöutskottets betänkande (SMU 2/2011-2012)

Landskapsregeringens lagförslag (LF 5/2011-2012)

Först tillåts diskussion och efter det börjar detaljbehandlingen av lagförslaget i betänkandet.

Diskussion.

Ltl Christian Beijar

Fru talman! Ett enigt social- och miljöutskottet föreslår att lagtinget godkänner landskapsregeringens lagförslag om användande av belysning vid jakt.

Utskottet förordar lagändringen vars syfte är att göra jakten på mårdhund, mink, räv och grävling säkrare då den bedrivs i mörker eller gryt. Samtidigt vill utskottet förtydliga att den belysning som föreslås vara tillåten inte omfattar strålkastarbelysning från ett motorfordon.

Utskottet fann det också motiverat att i sina synpunkter närmare förklara begreppet ”invasiva” arter.  Utskottet konstaterar att begreppet ”invasiva” arter avses arter som förflyttats till ett nytt område, t.ex. medvetet eller oavsiktligt genom mänskliga åtgärder. En invasiv art anpassar sig till sin nya miljö och kan reproducera sig så att den sprider sig till nya områden. En invasiv art kan i samband med detta påverka den biologiska mångfalden i den nya miljön och orsaka socioekonomiska skador.

Social- och miljöutskottet konstaterar också att jakt och viltvård är en form av kulturyttring som är värdefull att bevara. Enligt utskottet är det viktigt att ungdomars intresse för jakt och viltvård uppmuntras så att kunskapen förs vidare till yngre generationer.

Ltl Axel Jonsson, replik

Jag undrar om ltl Beijar har några erfarenheter från utskottetbehandlingen om man har diskuterat frågan om det här faktiskt är ett sådant förslag av den karaktären att lagtinget ska behandla det. Eller är det kanske något som man kunde ta på förordningsnivå i framtiden, i och med att det är en så pass liten fråga ändå? Anser ltl Beijar att det här absolut måste diskuteras i lagtinget? Är det här en fråga av sådan karaktär att det är värdigt ett parlament?

Christian Beijar, replik

Fru talman! Det här är ett lagförslag som regeringen har kommit med. Utskottet har utgått ifrån att behandla det som ett lagförslag.

Ltl Axel Jonsson, replik

Min principiella fråga är snarast hur ltl Beijar ser på att lagtinget behandlar den här frågan. Är det något som man i fortsättningen också borde göra? Eller är det något som man kan sköta på förordningsnivå? Behöver vi faktiskt diskutera om det är räv, grävling, mink eller vilka arter som man ska få jaga med belysning? Kunde man kanske snarare ta ett sådant principiellt beslut att man får använda belysning på vissa arter?

Talmannen

Tiden är ute!

Christian Beijar, replik

Fru talman! Utgående från dem som vi har hört i det här ärendet så utgår de ifrån att den här typen av lagstiftning i alla fall ska vara på lagnivå.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Åke Mattsson

Tack, fru talman! Överlag tycker jag att det här är ett bra lagförslag. Man har satt sig in i vad det handlar om; belysning vid jakt. Att man får in ett bra skott är en säkerhet både för jägare, omkring varande personer och för villebråd.

Tittar man på belysningsformen när det gäller ficklampa så funderade vi på om det är ett vedertaget begrepp, men det framkom att vi inte behövde gå dess mera in på det. Alla vet vad en ficklampa är.

När det gäller bilar eller fordon så är det viktigt att man har noterat att fordon inte ingår i det här. Läser man vidare i jaktlagen så kan man mista fordonet om det används i jakt, så det kan bli väldigt dyrt om man misstolkar den här regeln. Därför är det viktigt att vi har poängterat att det inte gäller ljus som är fastmonterade.

Ser man på samma ärende i den svenska lagstiftningen, som har funnits en tid, så har man valt där att man inte får sätta upp fast belysning enbart för jakt, utan man ska använda den belysningen som finns sedan tidigare. Har man en gårdslampa eller gatubelysning så ska man använda dem. Till den delen tycker jag att lagstiftningen är bra och till det stora hela är lagstiftningen bra.

Vi hade en diskussion i utskotten när det gällde detta med grävling. Jag fördjupade mig i det och tittade lite närmare på det. Jag ansåg att vi kunde ha strukit grävling, men det kanske inte var det som det här lagförslaget direkt riktade sig mot. Nu finns det de facto så lite grävling här så det kanske inte kommer att tillämpas i praktiken.

Pratar man med naturmänniskorna så känner de till ytterst få fall av överkörda grävlingar och de hävdar att det inte har skjutits någon grävling på Åland sedan det blev tillåtet. Medan jaktmänniskorna, som jobbar med det här, hävdar att det har skjutits en del grävlingar och det har påträffas några få grävlingar ihjäl körda.

I Sverige finns det 300 000-400000 grävlingar. Av dessa grävlingar körs årligen 30 000-40 000 ihjäl. Tio procent av grävlingarna dör i trafiken. Vi har extremt få grävlingar på Åland. Om det påträffas två döda grävlingar i året så skulle vi eventuellt kunna ha 20 grävlingar här. Därför tycker jag att det är lite onödigt att ha med grävlingen. Landskapsregeringen kan titta på om vi verkligen ska jaga grävling på Åland? Det är många som hävdar att grävling är ett aggressivt djur: De är hårda, vid påkörning kvaddar de bilar och människor dör. Man ska sätta äggskal eller knäckebröd i stövelskaftet för att de ska sluta bitarna när man kraschar, de tror att benen går sönder.

De facto är grävlingar väldigt harmlösa. Största problemet är när de kommer in på tomter och gårdar. Jag vet inte om vi behöver dem med i det här sammanhanget. Grävlingar snor inte höns eller gör annat problematiskt. De är lustiga randiga djur som för det mesta ligger överkörda på vägarna när man påträffar dem.

Vi omfattar annars betänkandet. Vi kom överens om att jag ta den här diskussionen i salen istället för att lägga något i betänkandet. Tack.

Ltl Sara Kemetter

Tack, fru talman! Socialdemokraterna tycker att det här betänkande är riktigt bra. Jag vill kommentera detta med grävling. Det har visat sig att grävlingar finns på Åland, ända sedan 1972 har man sett grävling i Eckerö. Vi har resonerat att det är bra att den finns med i lagförslaget. Ifall de skulle bli problem så behöver vi inte stifta någon ny lag.

Vi fick i flera höranden höra att det är bra att grävlingen finns med. Även räven är en invasiv art som också kan vara skadlig. Därför godtar vi det här lagförslaget. Tack.

Ltl Åke Mattsson, replik

Tack, fru talman! Grävlingen är ett invasivt djur, den ingår i vår fauna. Det är väldigt mycket som vi borde lagstifta mot; varg, björn och andra farliga djur. Det känns lite överdrivet att man ska ha den här typen av lagstiftning.

Angående jaktformen med grytjakt så driver ”Djurens rätt i Sverige” en kampanj mot detta råa sätt att bedriva jakt som grytjakten de facto är. Avlivar man ett rådjur som står och betar på fältet och är i ett ganska harmoniskt tillstånd så är det ett sätt att bedriva jakt på. Det här är en form av hetsjakt där man bussar ner ett djur i deras hem och driver ut dem under stor press och stress och sedan avlivar man dem med ett skott, men det är en annan diskussion. Där kanske man kortar av det här problemet med hjälp av belysning och gör det på ett betydligt snyggare och bättre sätt.

Ltl Sara Kemetter, replik

Jag förstår absolut ledamotens resonemang. Jag tog upp grytjakten tidigare här i plenisalen när vi diskuterade det här lagförslaget. Det är ju därför som vi har stiftat den här lagen med belysning för att det ska bli effektivare, att man ser djuret och att jakten också blir säkrare. Där har vi gjort ett bra beslut.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

Detaljbehandlingen börjar. I detaljbehandlingen föreläggs lagförslagen i sin helhet.

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av jaktlagen för landskapet Åland för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

Lagförslagets första behandling är avslutad. Ärendets första behandling är avslutad.

Enda behandling

6        Förslag till andra tilläggsbudget för år 2011

Finans- och näringsutskottets betänkande (FNU 7/2011-2012)

Landskapsregeringens budgetförslag (BF 2/2011-2012)

Först tillåts diskussion och efter det börjar detaljbehandlingen.

Diskussion.

Ltl Jörgen Pettersson

Tack, fru talman! Kära kolleger, finans- och näringsutskottet har under de senaste veckorna behandlat landskapsregeringens förslag till andra tilläggsbudget om 696 000 euro netto. Utskottet godkänner den föreslagna så kallade städbudgeten vilket betyder att hela budgeten för 2011 nu uppgår till totalt 324 939.000euro. Det är dessvärre mer än vad som kommer in till vårt landskap och ett av problemen med vår gemensamma ekonomi just nu.

 Denna regering och detta lagting måste inse att tiderna vi lever i är knappa och synnerligen osäkra. Varenda slant måste i fortsättningen vändas. Det är viktigt att understryka att utskottet i behandlingen av tilläggsbudgeten i samtliga fall förutom ett var enhälligt. Till det ber jag att få återkomma.

Allt i tilläggsbudgeten handlar inte om utgifter. Det finns även en förhoppning om intäkt om 7,8 miljoner euro från Ålands Industrihus Ab där som bekant EU-kommissionen ansett att landskapet betalat ut ett felaktigt statsstöd. Utskottet har i sin behandling av ärendet konstaterat att en försäljningsprocess pågår och att landskapsregeringen i den ska sträva till att minimera effekterna för skattebetalarna. Det är också viktigt att eventuella störningar på marknaden så långt någonsin möjligt ska minimeras och att samtliga aktieägare i bolaget ska behandlas likvärdigt.

När det gäller utgiftssidan finns det i tilläggsbudgeten några poster som vi i utskottet efter den tidigare presentationen i plenum har granskat närmare. Några minde och några större poster. Till exempel beslutet att införskaffa en ny arbetsbåt till social- och miljöavdelningen vilken har till uppgift att hålla efter sammanlagt 53 olika naturreservat. Den nya båten kostade 90 000 euro vilket förefaller vara ett högt pris men kan, enligt vad utskottet erfar, konstateras att det var nödvändigt av flera skäl. Delvis för att arbetarskyddskommissionen dömde ut den tidigare båten vilket inte var så konstigt. Den hade hängt med sedan 1992 och sjönk vid kaj strax innan den nya införskaffades. Ur arbetarskyddshänseende är den nya båten dessutom mer lämpad för arbetets ofta besvärliga art. Bland annat är den försedd med en förlig ramp från vilken maskiner nu kan landsättas på ett säkrare sätt. Den tidigare båten lämnade en hel del att önska i det avseendet, för att uttrycka det väldigt försiktigt. En rimlig slutsats är nog att eftersom vi finns på en ö är det klokt att vi håller oss med en båt som är bra. Det är sunt förnuft.

Utskottet har vidare konstaterat att landskapsregeringen står i beråd att inleda en process i Estland gentemot BLRT Shipbuilding Ltd med anledning av den försenade leveransen av fartyget Skarven. Kravet som fastställts i en skiljemannadomstol uppgår till 1,9 miljoner euro plus räntor. Kostnaden för denna process beräknas uppgå till 145 000 euro. Landskapsregeringen äskar om 100 000 euro i tilläggsanslag vilket utskottet enhälligt understöder.

Den tredje utgiftsposten och den allvarligaste när det gäller diskussionen som landskapsregeringen föreslagit utgörs av ett lån till Sottunga, Ålands minsta kommun. Det handlar i allt väsentligt om ett arv från den förra landskapsregeringen, som trots att besvärligheterna på Sottunga var då kända, inte hanterade dem.

Bakgrunden är i korthet följande. Sottunga kommun har en skriande brist på likvida medel till följd av höjda kostnader för framförallt vården av sina äldre. Skattemedlen som kommer in räcker i dagens läge inte till för att betala alla räkningar. Därför har kommunen anhållit om 140 000 euro för att täcka 2011 och ytterligare 195 000 euro för att klara 2012. I den andra tilläggsbudgeten är endast den första summan nämnd, resten kommer vi att få behandla vid ett senare tillfälle. Att Sottunga ska ha hjälp har ingen ifrågasatt. Kommunen har sparat på allt som är möjligt och en del saker som för många kommuner skulle betraktas som omöjligt.

Frågan som utskottet ägnat en hel del tid åt är därmed om medlen till Sottunga ska betraktas som ett lån, som senare kan omvandlas till ett understöd, eller om pengarna redan från början ska betraktas som ett så kallat särskilt understöd. Frågan kan tyckas semantisk men är på riktigt.

Här måste jag fördjupa diskussionen något. Landskapet Åland befinner sig i en mycket svår ekonomisk situation. Underskottet från 2012 kan enligt de senaste prognoserna, om inget annat händer, uppgå till hela 20 miljoner euro och om inget dramatiskt händer i framtiden kan det bli minst lika mycket de kommande åren. Åland måste spara. Åland måste se över sina strukturer. Åland måste göra annorlunda än hittills. Mot den bakgrunden är det, enligt utskottets majoritets uppfattning, rimligt att använda sig av möjligheten att bevilja detta likviditetslån till Sottunga kommun. Till detta ska även läggas den samhälls- och servicereform som påbörjats av den sittande regeringen. Genom att nu bevilja ett lån och därefter se över hela kommunstrukturen är avsikten att hitta en lösning som fungerar även långsiktigt. Ett bidrag är kortsiktigt och bidrar inte till att lösa det över allt skuggande problemet.

Åland är ett landskap med 16 kommuner. Vi har ett gemensamt ansvar för vår kassa och Sottunga samt några andra mindre kommuner dras med ett svårlöst strukturellt problem, som absolut inte kommit plötsligt. Det handlar om sviktande befolkningssiffror och åldrande medborgare.

Till följd av en massa olika orsaker är skattekraften för låg för att ens den lagstadgade servicenivån ska kunna upprätthållas i vissa fall. Det dilemmat är inte bara Sottungas. Vi måste alla bidra till en lösning. Detta är inte bara möjligen utan med största säkerhet början till ett arbete som kommer att definiera vårt lagting under en lång tid framöver. Sanningen är att vi idag saknar pengar för att dela ut understöd utan större eftertanke. Vi saknar också en långsiktig praxis när det gäller hanteringen av kommuner i ekonomiskt trångmål. Denna praxis måste nu med det snaraste ses över för det finns dessvärre inte mycket som tyder på ett ekonomiskt eller demografiskt tillfrisknande. Snarare handlar det om en kronisk åkomma.

Hittills har bristen på pengar på Åland kanske funnits, men aldrig varit akut. Det är den i dag. När den nuvarande regeringen bildades visste alla att läget i en pekuniär mening var ansträngt. Det har sedan dess inte blivit bättre, snarare tvärtom. Den ekonomiska krisen tilltar över hela Europa. Därför måste man se över alla möjligheter till att långsiktigt hantera situationen. Det gör man inte genom att använda Sottunga som något slags slagträ i en politisk strid om ord. Den lätta vägen kan tyckas vara att pytsa ut bidrag till höger och vänster. Den rätta vägen är att se till att det finns en framtid för oss alla, på Sottunga, i den övriga skärgården och på hela Åland.

Det förtjänar dock att sägas att liberalerna och Ålands Framtid vilka båda föredrar bidragsvägen mycket väl kan ha rätt i sina resonemang. Men lika viktigt är det att det som Ålands landskapsregering nu föreslår inte heller är fel. Det är ett sätt att skaffa sig tid till att hitta den långsiktiga lösning som i sanningens namn redan borde ha funnits. Ett likviditetslån borde dessutom vara mer motiverande i det fortsatta arbetet än ett direkt understöd.

Problemet som Sottunga dras med är de inte ensamma om. Allt tyder på att det kommer fler. Därför är det kontraproduktivt att ägna tid och kraft åt detaljfrågor när det är strukturer vi måste hantera. Det är också viktigt att understryka att det lån som nu föreslås beviljas till Sottunga med stor sannolikhet kommer att omvandlas till ett stöd. Men först efter det att principerna kring är klara angående hur ekonomiskt trängda kommuner ska hanteras över tid. Tack, fru talman.

Vtm Viveka Eriksson, replik

Talman! Alla partier vill hjälpa Sottunga. Men, landskapsregeringen och majoritetspartierna har valt fel ämbar, om man får använda semantiska begrepp som också utskottets ordförande har gjort här i massmedia. Majoriteten använder ett ämbar eller ett system där man fixar till ett helt nytt system som inte finns i lagstiftningen. Systemet är tillfälligt och oklart när det gäller under vilka premisser som man tänker bevilja lånet. Vilka konsekvenser som blir är oöverblickbara. Landskapsregeringens ämbar läcker. Liberalerna och Ålands Framtid väljer ett hållbart ämbar, där vi faktiskt kommer att kunna hjälpa Sottunga att ösa ur den sjunkande ekan, därför att det är ett system som finns i vår lagstiftning. Vi följer det regelverk som vi har. Systemet med särskilt understöd finns just för de här situationerna. Nu sittande regering har till stor del också ingått i den regeringen som tog fram den här lagen där särskilt understöd ingår. Därför säger liberalerna att det här inte är något rättssäkert sätt att fixa till ett nytt system när det finns ett befintligt system som man kan använda sig av.

Ltl Jörgen Pettersson, replik

Tack vtm Eriksson. Bildspråket som plötsligt har dykt upp låter väldigt bekant. Jag tycker kanske att det är för lättvindigt använda sådana begrepp i ett parlament. Jag vill påminna om att den situation som Sottunga står inför, som andra skärgårdskommuner står inför, som alla kommuner på Åland står inför och som hela Åland står inför, är faktiskt en helt ny situation. Därför har majoriteten i utskottet gått in för att vi på allvar ska se över alla dessa strukturer och därför väljer vi ett lånesystem istället för ett bidragssystem.

Vtm Viveka Eriksson, replik

Talman! Må så vara att ordspråket är lättvindigt, men det är ltl Jörgen Pettersson själv som har infört det i debatten. Jag hörde att också lantrådet hänvisade nyligen till det här i plenum.

Man väljer från majoritetens sida ett system som inte finns i lagen. Man väljer egentligen att gå in i den privata marknaden inom bankverksamheten. Det är bankerna som ska sköta bankverksamheten. Landskapet är inte någon låneinrättning. Men ändå inför man ett sådant nytt system. Det finns inte något lagstöd, det finns inget regelverk och vi vet inte ens vilka villkor som kommer att gälla för lånegivandet. Det är helt oförutsägbart och det är inte transparent för andra kommuner. Det här kommer att leda till att också andra kommunerna följer efter och kräver på samma villkor att landskapet också är bankinrättning för andra kommuner. Det system som man nu går in för är oöverblickbart.

Ltl Jörgen Pettersson, replik

Vtm Eriksson, jag får kanske påminna om att situationen som landskapet och kommunerna befinner sig i är oöverblickbar.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Mats Perämaa, replik

Fru talman! Det finns en lagstiftning som reglerar överföringar till kommunerna, 12a §, särskilt understöd. Såsom utskottsordförande resonerar så gör han det till ett politiskt val att inte tillämpa den lagstiftning som lagtinget här har stiftat om, där centern har varit med och stiftat. På grund av osäkerheten med framtiden, på grund av det svåra ekonomiska läget som vi alla känner till, så ska man som ett parti, som en majoritet, som ett utskott eller som en utskottsordförande kunna välja när man tillämpar lagar och när man inte gör det. Allihop måste ju höra hur knasigt det här är. Lagstiftningen finns där som en rättighet för någon part, i det här sammanhanget Sottunga. Då skapar man istället en ny praxis när det redan finns lagstiftning. Är man inte nöjd med lagen så ändrar man lagen. Liberalerna vet vi att vi måste spara mycket pengar, men vi vill inte spara på de äldre i första hand. Det här förslaget från majoriteten betyder att vi ska sköta om de äldre på skuld.

Ltl Jörgen Pettersson, replik

Tack för det ltl Perämaa. Det har varit ett nöje att ha ledamoten med i finans- och näringsutskottet. Han har tillfört väldigt mycket djup i alla våra diskussioner, tack för det.

I lagen som gäller särskilt understöd står att de bakomliggande faktorerna till en förändring ska vara av den art att de inte har kunnat förutses av kommunen. Så är inte fallet med en åldrande befolkning, sådant kan man förutse. Det är ett av skälen till att majoriteten har gått in för att man ska bevilja ett lån istället.

Ltl Mats Perämaa, replik

Fru talman! Jag trodde att vi alla var överens om att Sottunga, utgående från sitt lilla samhälle med drygt 100 invånare, har gjort allt vad de kan för att balansera sin egen ekonomi. Jag har trott att vi har varit överens om det. Sottunga har klokt nog valt att inte bygga ett eget åldringsboende. Det skulle antagligen ha betytt att deras behov av stöd skulle ha varit ännu större. Man har valt att köpa tjänster på annat håll och det kostar vad det kostar. Vi kommer ändå tillbaka till förslaget som har getts här, att man ska sköta om de äldre i kommunen på skuld. Det är inte politiskt gångbart för liberalerna. För övrigt kommer vi tillbaka till att vi har en lagstiftning som är tagen, den ska följas, annars ändrar man lagen. Hitta inte på några egna metoder för att skapa ny finansiering av kommunal verksamhet. Det kallar jag för fixar- och trixarpolitik.

Ltl Jörgen Pettersson, replik

Tack för det, ltl Perämaa. Jag understryker igen att frågan som vi nu hanterar i den nya regeringen görs mot bakgrund av den pågående service- och samhällsreformen. Problematiken med Sottunga var något som den nya landskapsregeringen fick i arv från den tidigare regeringen, såvitt jag minns.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Torsten Sundblom, replik

Tack, fru talman! Utskottsordförande beskrev situationen i Sottunga. Jag läser två namn på hörandelistan vilka borde ha kunnat beskriva lagligheten att ge ett lån istället för ett särskilt understöd. Jag vill gärna få förtydligat vad som framkom i dessa höranden som medförde att man valde att ge lån istället för ett särskilt understöd i det här fallet?

Ltl Jörgen Pettersson, replik

Fru talman! Det var en bra fråga, ltl Sundblom. Det framkom med önskvärd tydlighet att det inte stred mot någon lag att man beviljade ett lån till Sottunga.

Ltl Torsten Sundblom, replik

Jag skulle gärna vilja veta i vilket lagrum det finns? Framställningen av budgetmomentet borde ju ha åtföljas av en budgetlag. Då kunde man ha skapat lagligheten. Jag skulle först vilja höra vilken lag man baserar lånet på?

Ltl Jörgen Pettersson, replik

Tack, fru talman! Den lagen kan jag faktiskt inte så här direkt från huvudet, ni får ursäkta men jag är för ny. Jag räknar med att vår finansminister så småningom ska bringa reda i det. Det är ju trots allt ett budgetmoment.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Tony Asumaa, replik

Fru talman! Ltl Pettersson nämnde att landskapet inte har råd att ge stöd men dock lån. Har Sottunga råd att bara få lån beviljat? Det betyder också att deras kostnader för verksamheten kommer att öka genom att lånet måste ges på marknadsmässiga villkor, vilket betyder att räntekostnaderna kommer att stiga. Har man utrett om Sottunga har råd att få ett lån?

Ltl Jörgen Pettersson, replik

Tack, fru talman! Det framkommer rätt tydligt att man ger detta lån för att man ska se över hela strukturen inom det åländska samhället och att lånet senare kan omvandlas till ett stöd.

Ltl Tony Asumaa, replik

Fru talman! Som vi alla i utskottet har erfarit så kan ju inte landskapet ge lån på annat än marknadsmässiga villkor. Därför kommer den här kostnaden obönhörligt att drabba Sottunga när och om regeringen ger ett lån åt Sottunga.

Ltl Jörgen Pettersson, replik

Det är mycket värre än så, ltl Asumaa, det drabbar oss alla, det drabbar inte bara Sottunga. Vi är allihop med och betalar det och därför är det så viktigt att vi faktiskt ser över detta, vilket i ärlighetens namn borde ha varit gjort för bra länge sedan. Men ibland måste man konstatera att det inte är försent att vakna tidigt.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Fru talman! Jag skulle också vilja ha ett klargörande från finans- och näringsutskottets ordförande. Hur bedömer man att Sottunga kan amortera och betala ränta på ett marknadsmässigt lån? Vad händer sedan, hur länge räcker lånet och på vilka kriterier tänker man omvandla lånet till ett stöd? Hur långt har man i majoriteten kommit i de diskussionerna? Det skulle vara väldigt relevant för oppositionen att höra det.

Ltl Jörgen Pettersson, replik

Fru talman! Tack för det ltl Sjögren. Det var också mycket bra frågor. Svaret är att så osäkert som det är kring de åländska kommunerna och kring den åländska servicen till våra äldre, yngre och allihop så är det svårt att ge ett svar på den frågan. Det är ju precis detta som vi nu ska utreda och se igenom. Det arbetet borde i ärlighetens namn ha varit gjort redan.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Fru talman! Vad händer nästa gång om Sottungas lån räcker ett halvår, vad har landskapsregeringen för planer? Hur ska man lösa den här frågan framöver? Hur ställer man sig när nästa kommun kommer och vill ha ett lån?

Ltl Jörgen Pettersson, replik

Tack, fru talman! Ltl Sjögren det var igen bra frågor. Jag tror att vi alla frågar oss samma sak; vad händer i framtiden? Den frågan kan man faktiskt inte svara på. Den demografiska utvecklingen i skärgården, i Sottunga, på Kökar, på Kumlinge, på Brändö och i Vårdö visar att befolkningen krymper jämt, ständigt och alltid. Någon gång måste vi från landskapsregeringens sida och från detta rum säga hur vi ska ha det i framtiden. Jag tror inte att det är på sex månader, det är väl kanske i första hand på sex år.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Mats Perämaa

Fru talman! Mycket av det som vi kommer att anföra idag kommer att kopplas ihop med kommunerna och Sottunga i synnerhet.

 Jag vill ändå nämna ett annat budgetmoment och säga något om vad utskottet har skrivit i samband med det. Under näringsavdelningens förvaltningsområde, under allmän förvaltning gällande inkomster, budgeteras det en större inkomst. Utskottet har under hörandena erfarit att det pågår en process för att verkställa det utslag som kommissionen kom fram till; att det har skett ett statligt stöd och skadan ska rättas till. Det innebär att landskapet har återkrävt ett större belopp. Sedan får framtiden utvisa hur processen sker, i vilken form realiseringen av tillgången kommer att ske och hur, om och i vilken omfattning vi sedan i landskapets budget kan tillskriva oss inkomster. Den frågan är knappast färdigbehandlad ännu, den kommer säkert att debatteras i många sammanhang.

Jag vill att lagtinget noterar det som utskottet skriver. I samband med senaste kapitaltillskottet i bolaget 2006, då frågan behandlades i lagtinget, så fick det dåvarande finansutskottet den uppfattningen, både via lagtingsdebatten här och via utskottsbehandlingen, att stödet, kapitaltillskottet var notifierat och därmed inte ett statsstöd i den meningen att det skulle vara olagligt. År 2006 hade finansutskottet konstaterat det i sitt betänkande hur det låg till. Ett stort ansvar ligger på den landskapsregering som då 2006 för lagtinget och för finansutskottet hävdade att stödet var korrekt och rätt. Ett stort ansvar ligger på dem som hävdade det då. Lagtinget har fattat beslut på felaktiga grunder, såsom här sägs i betänkandet.

Sedan till frågan om Sottunga. Jag och några med mig har skrivit en reservation som framgår sist i betänkandet. Vi motiverar varför vi tycker att man ska följa gällande lagstiftning istället för att skapa egna finansieringssystem vid sidan av lagen, såsom majoriteten föreslår. Jag ska i ord också motivera det på ett motsvarande sätt som finns nedskrivet i text.

Reservanterna och liberalerna har hävdat i reservationen att Sottunga kommun, enligt vår uppfattning, har fråntagits sina rättigheter att besvära sig mot landskapsregeringsbeslut i och med detta förfarande. Det här vill jag motivera mig med; i dagsläget har landskapsregeringen ännu inte fattat något beslut på Sottungas ansökan, om det inte har skett idag. På vilket sätt har då Sottunga fråntagits sina rättigheter? Ja, nu begär landskapsregeringen att lagtinget ska göra en förvaltningsmässig lagtolkning eftersom landskapsregeringen säger att Sottunga inte uppfyller kriterierna för att kunna få särskilt understöd.

Därmed begär landskapsregeringen en tolkning av lagtinget. Man kan inte besvära sig mot lagtingets beslut. Det beslut som majoriteten här driver på är att säga nej till Sottunga, eftersom de inte uppfyller kriterierna, men man kan inte besvära sig mot lagtingets beslut. Om jag ser vilka som har begärt replik här, så kommer majoriteten säkerligen, ltl Carlsson och vtm Jansson, att säga att det här inte är något problem eftersom landskapsregeringen efter behandlingen i lagtinget kommer att fatta ett beslut på ett förvaltningsmässigt rätt sätt och sedan kommer ett avgörande.

Landskapsregeringen sitter på majoritetens förtroende. Om lagtinget här har fattat ett beslut, som man inte kan besvära sig mot, att Sottunga inte uppfyller kriterierna för att kunna få ett särskilt understöd, då finns det beslutet i bakgrunden. Hur ska sedan landskapsregeringen eventuellt kunna fatta ett annat beslut på ett förvaltningsmässigt korrekt sätt? Här kolliderar lagtingets beslut och landskapsregeringens beslut som kommer så småningom.

Jag tycker att den här ståndpunkten är värd att beakta. Det korrekta är att landskapsregeringen fattar förvaltningsmässiga beslut utifrån den lagstiftning som föreligger och att man inte för frågan för avgörande till lagtinget för att göra den förvaltningsmässiga tolkningen av lagen.

Sedan finns det ytterligare ett dilemma. De kriterier, som landskapsregeringen hänvisar till att Sottunga inte uppfyller, så de kriterierna är inte fastställda överhuvudtaget. De kriterierna finns inte, vilket utskottet på ett tydligt sätt under hörandena har kunnat erfara, att kriterier som inte är fastställda är inte några kriterier överhuvudtaget.

Därutöver har ett nytt argument förts fram ännu tydligare, delvis inför remissen och delvis under den processen som har pågått sedan dess. Landskapsregeringen har i offentligheten sagt, och det sade utskottsordförande här nyligen, att orsaken till att man inte ska ge Sottunga ett särskilt understöd är att om Sottunga får stöd så finns det en risk att andra kommuner kommer att söka om samma stöd. Risken är då att man också måste ge andra kommuner samma stöd. Vad är detta för motiv för att förkasta ansökan? Att man inte ska få det stöd som lagen anger för att det finns andra som eventuellt ska kunna få samma stöd? Såsom liberalerna ser det betyder det att landskapsregeringen påtar sig en rätt att själva avgöra när man ska tillämpa lag eller inte. Det här blir givetvis en situation som vi inte kan acceptera.

Liberalerna har under hörandena kunnat erfara att Sottunga har gjort väldigt mycket för att själva balansera sin ekonomi. Det är en grund för det ställningstagandet som vi har tagit. Vi anser att Sottunga torde ligga inom de villkor som lagen kräver för att få särskilt understöd. Sottunga kommun har i praktiken gjort sig av med kommundirektörstjänsten. Jag tror att befattningen heter byråsekreterare. Man har höjt skatten, man kommer att minska personalresurser i skolan osv. Det enda som därutöver finns att göra är att lägga ner skolan helt och hållet. Det tycker vi inte att Sottunga ska göra. Vi menar att Sottunga har gjort vad de kan för att balansera sin ekonomi, vilket är ett krav i paragrafen särskilt understöd. Vi menar att den regionala situationen som Sottunga befinner sig i, vilket anges i lagstiftningen, gott kan utgöra en grund för Sottunga att få ett understöd.

Vi har tydligt och klart erfarit under hörandena att det är bäst, korrekt och riktigt att följa den lagstiftning som finns. Om man inte är nöjd med lagstiftningen så ska man ändra på lagstiftningen. Vi har under hörandena kunnat erfara att det inte är bra att skapa finansieringsmodeller vid sidan av lagstiftningen. Lag och ordning ska gälla, inte hastigt påkomna finansieringssystem som är mer eller mindre dragna ur hatten.

Det finns inte något lagstöd för lån, det finns ingen paragraf. Utskottsordförande begärde att finansministern skulle redovisa för vilken lagparagraf som ger möjlighet att ge lån. Det kommer vi inte att få höra här idag. Det finns inget explicit förbud i lagstiftningen mot att ge lån. Det kan inte fungera så att man skapar ett samhälle utifrån frånvaron av lag, utan det måste skapas utifrån lagstiftning och den lag som finns. Duger inte lagen så ändrar man i lagen.

Vi har erfarit väldigt tydligt att ge stöd till Sottunga i form av lån med något annat än marknadsmässiga räntor så finns det absolut inte något stöd för i någon lag. Att ge en låg ränta är ett stöd explicit och för det finns inte något lagstöd, det har vi fått erfara.

Vi ifrågasätter också behovet i den här situationen att landskapet börjar bedriva bankverksamhet som man här föreslår.

Majoriteten säger att så småningom kan det här lånet konverteras till ett stöd. Med stöd av vilken lagstiftning ska man ge stöd då? Man konstaterar ju att Sottunga inte får särskilt understöd för de uppfyller inte kraven. Kan man då, efter att vi har tagit en ny lagstiftning, eventuellt konvertera lånet till ett stöd eller är det också något som ska dras över ett budgetmoment i all hast? Det är osäkert vilket, det är osäkert vad man förespråkar där.

Vi, liberalerna och förmodligen också reservanten ltl Brage Eklund, menar att Sottunga uppfyller de kriterier som lagstiftningen uttryckligen anger för att kunna få ett särskilt understöd. Vi har en kläm i reservationen som säger just detta. Vi anser att det här borde falla inom lagens villkor. Därför vill vi att man ska använda sig av den metoden och säga nej till ett lån som inte har uttryckligt stöd i lagstiftningen. Jag läser inte upp klämmen men jag aviserar att vi kommer att ta detta till omröstning.

Till slut vill jag bara säga att centern och socialdemokraterna givetvis dominerar i den här landskapsregeringen genom lantrådsposten, finansministerposten och vicelantrådsposten. Det här är centerns ansvar. Vi bedömer att centern sviker kommunerna genom att man sviker den lagstiftning som finns som grund för finansieringen av kommunal verksamhet. Vi menar att socialdemokraterna sviker de äldre på Åland genom att man tycker att äldrevård ska finansieras med lån. Tack.

Talmannen

Aviseringen är noterad.

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack, fru talman! Det fanns många frågor, mycket oklarheter och en del rena felaktigheter som säkert kommer att klargöras. De var alldeles för många för att klargöra dem i en replik. Vissa klargöranden och ställningstaganden från vår sida kommer jag delvis att komma till i mitt anförande.

Jag blev förvånad att hela ltl Perämaas resonemang går ut på att man borde bevilja särskilt understöd i stället för lån. Ansökan kom in i augusti eller september. Jag undrar varför inte liberalerna har tagit det här beslutet när man hade lantrådsposten, finansministerposten och egen majoritet i regeringen? Varför har man då inte tagit det beslutet tidigare?

Ltl Mats Perämaa, replik

Fru talman! Jag tror att ansökan kom in i mitten på september och vi begärde komplettering efter det, om jag inte missminner mig. Lagtingsvalet var den 16 oktober och gav det resultat som det gav. Överenskommelsen var att inte längre ta upp politiskt stora frågor till behandling i landskapsregeringen efter det. Traditionellt brukar regeringen efter valet vara en form av expeditionsministär. Jag har redovisat detta i utskottet, också för utskottsmedlem Carlsson, och jag mötte inte några stora protester då. Det här är ett normalt förfarande.

Om jag i mina vildaste drömmar skulle ha kunnat tänka mig att den nya majoriteten skulle föreslå åtgärder som helt slirar på sidan om lagstiftningen så kanske jag i den situationen skulle ha varit tvungen att ompröva vad jag beslöt då.

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack, fru talman! Tack för den redogörelsen. Eftersom man inte ville ta beslut då så förstod jag ändå att den här expeditionsministären tog ett beslut om att bevilja bidrag till en förening, Åland United. Men man tog inte beslut om Sottunga kommun. Då uppstår frågeställningen om det är viktigare för liberalerna att betala ut bidrag till föreningar än till Sottunga kommun?

Ltl Mats Perämaa, replik

Ja, fru talman, det är verkligen en seriös debatt från moderaterna. Men vi kan ta vilken debatt som helst. Åland United fann sig i den situationen att de behövde ha beslut inom samma dag för att överhuvudtaget kunna vara aktuella för spel i den finska ligan året därpå. Jag är stolt och glad över att dåvarande landskapsregering kunde gynna den kvinnliga fotbollen så att Ålands syns på den nationella arenan också i det sammanhanget.

När det gäller Sottunga så fanns det en ansökan inne och det var inte samma tidspress. Normalt förfarande är tremånaders handläggningstid. Jag hade begärt en beredning av min dåvarande förvaltning och ärendet var igångsatt. Jag kunde inte tänka mig att någon annan regering skulle välja att utesluta den lagstiftning som finns. Det var ju lagstiftningen som vi skulle följa.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Vtm Roger Jansson, replik

Fru talman! Jag ska kort uppehålla mig vid att Sottunga kommun har fråntagits sina rättigheter att besväras sig mot landskapsregeringens beslut. För det första kommer Sottunga kommun att få dessa euron som man behöver för sin verksamhet.

Sedan följer beslutsgången som den alltid är; landskapsregeringen behandlar ansökan. Då har Sottunga kommun möjlighet, om de vill, att besvära sig i anledning av det svar de får, särskilt om det blir ett nej på ansökan. Lagtinget har inte fattat några beslut om att inte bevilja stöd. Man gör det som landskapsregeringen begär i framställningen; ger regeringen en fullmakt och det är det beslutet som vi tar. Vi ger dem en fullmakt att ge stöd i form av lån som i ett senare skede kan omvandlas till ett understöd, som det står i framställningen. Det är blott det som lagtinget nu fattar beslut om.

Ltl Mats Perämaa, replik

Fru talman! Må det, i framställningen till budgeten står i slutet på första momentet att Sottunga kommun inte uppfyller de kriterier som har fastställts för att få ett särskilt understöd. Landskapsregeringen begär, utifrån den ståndpunkten, att lagtinget ska ta ställning till den frågan och majoriteten tar uppenbarligen den ställningen eftersom man inte säger någonting om kriterierna eller det förslaget.

Hur skulle det då bli om lagtinget har sagt, på landskapsregeringens begäran, att Sottunga inte uppfyller kriterierna, som egentligen inte existerar överhuvudtaget och sedan skulle landskapsregeringen helt plötsligt börjar fatta beslut om särskilt understöd och man säger då att Sottunga får särskilt understöd och uppfyller kriterierna? Då blir det ett politiskt tryck och ett förvaltningsmässigt tryck från andra hållet.

Vtm Roger Jansson, replik

Fru talman! Nu är det någonting som inte jag begriper åtminstone. Lagtinget fattar inte något beslut i anledning av landskapsregeringens resonemang i texten som gäller stöd. Något beslut i det sammanhanget fattas inte i lagtinget. Det enda som vi fattar beslut om är att ge landskapsregeringen fullmakt att bevilja ett lån, om de så finner för gott.

 Många lån har genom åren fattats via budgetbeslut utan lagunderstöd. Jag kan räkna upp en räcka sådana lån. Så jag förstår inte riktigt den här problematiken.

Sedan kan landskapsregeringen också, efter att lagtinget har gett fullmakten, komma till att Sottunga kanske ändå uppfyller kriterierna och kan bevilja understöd, ifall landskapsregeringen skulle komma till det. Den rätten har inte vi i lagtinget fråntagit landskapsregeringen, inte sant ltl Perämaa?

Ltl Mats Perämaa, replik

Nej, jag håller med. Det är sant att vi i lagtinget inte har fråntagit landskapsregeringen den rätten.

 Om landskapsregeringen inför remissdebatten säger ute i offentligheten att Sottunga kommun inte uppfyller kriterierna, skriver i förslaget att Sottunga inte uppfyller kriterierna för att få särskilt understöd och sedan tar majoriteten beslut utifrån den skrivningen utan att säga något om det här, då har ju lagtinget verifierat och godkänt landskapsregeringens ställningstagande helt och hållet. Självklart hör framställningen och betänkandet ihop. Det som inte lagtinget skriver om i betänkandet det är ju någonting som blir gällande i själva framställningen. Det kommer att bli gällande att Sottunga inte uppfyller kriterierna. Hur skulle då landskapsregeringen efter det kunna fatta ett beslut om att kriterierna helt plötsligt gäller?

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Barbro Sundback, replik

Fru talman! Det handlar om lån eller bidrag till Sottunga för att Sottunga inte klarar av att sköta en av sina grundläggande uppgifter, att garantera äldreomsorgen för sina medborgare.

Regeringen har bedömt att detta inte är en tillfällig kris och att kriterier saknas. Att sköta äldreomsorgen är en normal uppgift som kommunerna under alla lägen måste garantera. Ponera att vi väljer att ge ett bidrag, är det en långsiktig lösning för Sottunga? Vad händer sedan då? Vad ska man enligt liberalerna göra?

Ltl Mats Perämaa, replik

Fru talman! Ärenden ska hanteras utifrån gällande lagstiftning. När det kommer en ansökan så ska landskapsregeringen fatta beslut utifrån lagstiftningen på det förvaltningsmässiga sätt som är korrekt. Sedan finns det besvärsmöjligheter och rättsinstanser som hanterar ärendet om man inte är överens. Vi i lagtinget är missnöjda med den lagstiftning som finns eftersom vi säger att det behövs en samhällsreform. Lantrådet sade här i det förra ärendet att man måste se över landskapsandelssystemet. Det är säkert på det sättet. Men fram till att man har nått den situationen och tagit nya lagar så följer man den lag som finns. Man ska inte skapa några egna korridorsystem som man kommer fram till i alla hast för att på något vis skjuta problemen framför sig. Lag och ordning ska gälla.

Ltl Barbro Sundback, replik

Jag får det intrycket att Perämaa vill skjuta på den verkliga situationen som man har i Sottunga. Om man beviljar stöd enligt den här lagen och man tycker att det här är bra, vad händer sedan då? Inte blir Sottungas befolkning yngre, inte minskar behovet av äldreomsorgsinsatser. Som jag ser det försöker regeringen hitta ett nytt medel för att föra en dialog med kommunen om hur man långsiktigt ska lösa deras ekonomiska problem. Det är vare sig olagligt eller kanske inte en väg som liberalerna tycker om. Jag tycker att det är just det som vi har pratat om; ha dialog och försöka nå överenskommelser och inte sitta här som tjänstemän när man är politiker och titta vilka lagar som gäller och sedan kan vi inte göra något annat eller att skjuta upp frågorna.

Vi fick inte något svar på vad som händer sedan, enligt liberalerna, när detta understöd till Sottunga är förbrukat. Var ska man göra då?

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Mats Perämaa, replik

Fru talman! Sottunga kommun har i fullmäktige fastställt en balanseringsplan. Det är en tuff plan, man har höjt skatten, man minskar på personalresurserna i skolan och man gör sig av med kommundirektörstjänsten. Kravet att planen ska ha tagits ställs i lagstiftningen. I planens intentioner kan de visa att man når en ekonomi i balans, vackert så, att Sottunga kommun har gjort det. Att sedan låta bli att använda sig av den lagstiftning som finns och finansiera alltihop med lån istället för att man måste diskutera saker framåt så där i finns ju absolut ingen som helst lösning. Hur kunde den goda lösningen vara att man med lånesättning värnar om de äldre? Vi liberaler anser att åtminstone till det måste pengarna räcka till.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Vicelantrådet Roger Nordlund, replik

Fru talman! Problemet när den här landskapsregeringen tillträdde var att vi ärvde ganska många problem de facto. Det här är ett av de problem som ärvde. Det borde ha funnits en långsiktig lösning redan för länge sedan i den här frågan eftersom frågan absolut inte är ny. Ansökan har funnits inne under en längre tid, men problematiken var också känd långt före ansökan kom in. Det var inte någon överraskning, utan det var bara ett ytterligare bevis på att det här behovet fanns.

Jag tycker att det känns lite omoraliskt att ltl Perämaa i det här läget anklagar den nuvarande landskapsregeringen, speciellt centern och socialdemokraterna, för att vi sviker de äldre när vi de facto har tagit tag i det här problemet och föreslår en lösning som också syftar på en mera långsiktig lösning.

Jag skulle gärna vilja höra ltl Perämaas svar varför man inte i den tidigare landskapsregeringen har diskuterat några långsiktiga lösningar?

Ltl Mats Perämaa, replik

Fru talman! Visst har det diskuterats. Som vicelantrådet säkert erinrar sig så i den förra majoriteten, speciellt i samband med att regeringsprogrammet togs fram, så blev överenskommelsen att ingenting ska göras på den kommunala fronten. Då var det inte liberalerna som bromsade i den situationen, det var snarare tvärtom. Vicelantrådet begärde en förklaring och jag säger precis hur det var.

Vad gäller behandlingen av Sottunga så besökte jag personligen Sottunga för att diskutera de här frågorna så jag har en ganska god bild av hur det ligger till. Först veckan efter att framställningen med äskande om lån lades träffade vicelantrådet Sottunga kommun.

Vicelantrådet Roger Nordlund, replik

Fru talman! Jag tror att var och en förstår att det faller på sin egen orimlighet att påstå att centern skulle ha motsatt sig någonting som skulle ha varit positivt för de åländska kommunerna, eftersom den huvudsakliga politiken för centern är att se till att vi har fungerande basservice ute i regionerna, även i skärgården.

Fru talman! Jag har full förståelse för att man kan se på den här frågan på olika sätt och att man kan argumentera för bidrag och att man kan argumentera för lån.

Det jag inte har respekt för är faktiskt före detta finansminister Perämaas sätt att agera. Om det skulle ha funnits en vilja att lösa det så hade man kunnat göra det. Skulle det ha funnits en bråkdel av det engagemang under tiden som han var finansminister så skulle han ha kunnat fatta det här beslutet som han nu står och pläderar så engagerat för. Jag tror att det blir en viss politisk trovärdighetskris i den här frågan som de facto drabbar ltl Perämaa specifikt.

Det kan inte hjälpas, ltl Perämaa sade att det ska vara lag och ordning, men det ska också vara sanningen i det här ärendet. De facto, när jag ärvde det här ärendet, så hade ärendet beretts i en viss riktning, vilket vi ser resultatet av här i lagtinget.

 Jag tycker att ltl Perämaa borde förklara varför man beredde ärendet på det sättet då och inte på det sätt som ltl Perämaa nu säger. Jag kommer tyvärr att tänka på en viss partiledare som fick avgå för en vecka sedan i Sverige när jag ser ltl Perämaas agerande i det här ärendet.

Ltl Mats Perämaa, replik

Fru talman! Starka ord! Ord kommer att stå mot ord. Det är inte på det sättet att en beredning hade satts igång i riktning att ge dem ett lån, det stämmer helt enkelt inte. Det är en fabrikation från nuvarande finansminister.

Ett faktum är i varje fall att jag besökte Sottunga kommun och diskutera med dem. Jag har också besökt Kökar kommun för att diskutera med dem. Jag har satt igång en beredning i den här frågan. En beredning måste ju få utföras innan själva beslutet tas, annars är det ingen korrekt beredning överhuvudtaget.

Det här låneförslaget är helt och hållet nuvarande vicetalmans/finansministerns ansvar. Vi liberaler förespråkar lag och ordning och majoriteten någonting annat.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Karl-Johan Fogelström

Fru talman! Först vill jag konstatera att Sottunga kommun har gjort allt som de har kunnat och mer därtill för att hantera kommunens ekonomiska situation. Tyvärr har man nått vägs ände och sett sig tvungna att anhålla hos landskapet om ekonomiskt stöd.

Sottunga kommuns problem är ingen tillfällig likviditetsstörning utan ett resultat av en utveckling som pågått under lång tid, inte bara i Sottunga kommun, utan i de flesta andra skärgårdskommuner. Denna utveckling kännetecknas av en kraftig både relativ och absolut ökning av befolkningen över 65 år och väldigt få barn i åldern 0-6 år. Vidare finns det alltför få arbetstillfällen utanför den offentliga sektorn. Skatteunderlaget är svagt och svikande. Dessvärre ser det ut som om denna negativa utvecklingstrend accelererar.

Att utvecklingen skulle gå i denna riktning har varit förutsägbart sedan länge. Inga långsiktiga verkningsfulla åtgärder har vidtagits för att garantera att befolkningen i skärgårdskommunerna i framtiden ska ha tillgång till alla de tjänster och den service som en kommun normalt ska tillhandahålla för sina invånare.

I landskapslagen om landskapsandelar till kommunerna finns möjlighet att bevilja kommuner särskilt understöd enligt vissa kriterier. Märkväl att i lagen stadgas att man kan bevilja stöd, inte att man måste bevilja stöd. Vidare finns i 2012 års budget ett mindre anslag för att stimulera till samarbete mellan kommuner.

Den nuvarande lagstiftningen om stöd till kommuner i ekonomiskt trångmål erbjuder definitivt inga lösningar för problem av den art som Sottunga nu har. Att nu slentrianmässigt tillämpa denna lag skulle bara skjuta upp processen med att hitta hållbara lösningar.

Vi saknar idag system för att lösa strukturella problem av det slag som Sottunga kommun nu har och som flera skärgårdskommuner av allt att döma kommer att få. Det är den kommande samhällsreformen som ska ge svaren på hur dessa problem ska lösas.

Den nu sittande regeringen är den första regering som i praktiken tar itu med en samhällsreform som syftar till att garantera att alla ålänningar får tillgång till den samhällsservice man har rätt till, en samhällsservice som ska tillhandahållas på ett demokratiskt, rationellt och ekonomiskt hållbart sätt.

Det som lagtinget nu bör diskutera är hur Sottungas och de övriga skärgårdskommunernas strukturella problem ska lösas. Inte om den akuta likviditetskrisen ska lösas genom stöd eller lån med plåt- eller plastämbar, som utskottsordföranden och lagtingsledamoten Pettersson uttryckte det i tidningen. Stöd eller lån är egentligen en pseudofråga. Lagtinget ska diskutera substansfrågan, inte formfrågan. Substansfrågan är hur vi på ett hållbart sätt i framtiden ska lösa den här typen av problem.

Landskapsregeringen gick in för lån – vilket är fullt lagligt – inte olagligt som oppositionen påstår. Användningen av skattebetalarnas pengar är normbunden och ska baseras på lag eller avtal. I fall av lån baseras det på ett låneavtal vilket regeringen kan bevilja efter det att lagtinget så beslutat.

Att välja att ge stödet i form av lån är en klar markering av landskapsregeringen att problemen är strukturella och att lösningen ska vara sådan att den kan tillämpas på liknande problem i framtiden. Det är den kommande samhällsreformen som ska ge svaren på hur den framtida samhällsservicen ska utformas.

Att regeringen, som oppositionen påstår, ska ha fråntagit Sottunga kommun besvärsrätten i detta ärende är naturligtvis helt felaktigt eftersom man inte besvära sig mot lagtingets beslut. Detta med den fråntagna besvärsrätten är således också en pseudofråga. Det är en icke fråga.

Fru talman! Vi får inte låta kon dö medan gräset växer. Det är av yttersta vikt att processen med att utforma och genomföra en samhällsreform nu drivs utan dröjsmål med målsättning att hitta hållbara lösningar på hur vi gemensamt ska lösa problem av den typ Sottunga kommun har.

Den socialdemokratiska gruppen stöder finans- och näringsutskottets och regeringens förslag.

Ltl Torsten Sundblom, replik

Tack, fru talman! Lån eller stöd? Ett lån ska det vara en ränta på och då måste den vara marknadsmässig. Ett stöd skulle ha gett ett andrum för att finna de långsiktiga lösningarna. Så resonerar åtminstone jag i det här ärendet.

Ltl Karl-Johan Fogelström, replik

Fru talman! Regeringen och vi resonerar som så att ett lån ger andrum.

Ltl Torsten Sundblom, replik

Tack, fru talman! Då är frågan om räntan på lånet är den marknadsmässiga eller subventionerar man räntan på något vis? Vad kommer sedan in? Finns det kanske några EU-regler som sätter stopp ännu? Landskapet ska ju inte konkurrera med bankerna. Det är bankerna som ska göra business på sina lån.

Ltl Karl-Johan Fogelström, replik

Det är regeringen som gör upp låneavtalet och vi förutsätter att det ska göras på ett riktigt sätt.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Fru talman! Först har jag en rättelse. Det som liberalerna har vänt sig mot är att Sottunga kommun inte har fått ett avslag på sin ansökan om stöd. Landskapsregeringen konstaterar i tilläggsbudgeten att kommunen inte uppfyller kriterierna, men man har inte får ett avslag.

När det gäller lån, vad händer om det blir processer mot landskapsregeringen, om bankerna börja processa mot landskapsregeringen? Vad händer när lånepengarna tar slut? Jag skulle vilja ha ett klargörande från majoriteten på hur man diskuterar. Det är precis samma diskussion som man har om man får ett stöd och det tar slut och vad som händer när lånet tar slut. Under vilka kriterier tänker man omvandlar lånet till ett stöd? Hur diskuterar man inom majoriteten? Lite kan ni väl säga i alla fall?

Ltl Karl-Johan Fogelström, replik

Fru talman! Det är landskapsregeringen som gör upp låneavtalen och villkoren.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Fru talman! Visst är det en förvaltningsfråga men nog måste man ju ställa frågor och fundera hur man går vidare, så att man skulle kunna få någon slags aning om hur man diskuterar.

Åland befinner sig svårt läge men det finns instrument för att klara av det tills vi har gjort en samhällsservicereform. En sak var lagstiftningen när det gäller landskapsandelarna. En annan sak är samarbetsstödet som finns för kommunerna att söka, ungefär 400 000 eller 500 000 euro. Där finns det också utrymme att göra någonting för Sottunga kommun t.ex. kanske med Kökar eller med Föglö. Sedan har vi hela den här stora processen med en samhällsservicereform som kommer att ta flera år.

Majoriteten säger också att en utvärdering av landskapsandelssystemet tar åtminstone till hösten, med tur kanske lånepengarna för Sottunga räcker till hösten. Sedan blir det mera lån eller hur går man vidare?

Ltl Karl-Johan Fogelström, replik

Det kommer säkert att ta ganska lång tid. Vi får väl återkomma till hur det exakt ska se ut. Jag kan inte ge exakta svar på det som ltl Sjögren ställer just nu.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Mats Perämaa, replik

Fru talman! Jag måste värja mig mot det att kalla kommuners besvärsrätt mot landskapsregeringens beslut för en pseudodebatt. Besvärsrätten är en grundläggande mekanism för individer, kommuner och alla parter. När man är oense om någonting så får man rätt att framföra sin avvikande åsikt. Ltl Fogelström sade att den frågan lösas här genom att frågan har förts till lagtinget och där finns inte någon besvärsrätt och det löser grundproblematiken, det värjer jag mig kraftigt emot. Därför vår formulering att man i princip har tagit bort besvärsrätten av Sottunga kommun.

Ltl Karl-Johan Fogelström, replik

Där är vi av helt olika åsikter. Jag anser att ingen har fråntagits någon rätt här, därför är det inte någon fråga att diskutera.

Ltl Mats Perämaa, replik

Då säger socialdemokraterna så här; om det blir svåra frågor att avgöra för landskapsregeringen framöver, också där det finns en lagstiftning som grund, och man då för frågan till lagtinget för avgörande, så då har man på ett smidigt sätt löst besvärsrättsfrågan. Helt plötsligt har man tagit besvärsrätten av parten, men eftersom det inte finns någon besvärsrätt i lagtinget så har man inte kränkt någons rättigheter heller. Ja, det var ett annorlunda sätt att bedriva förvaltning.

Ltl Karl-Johan Fogelström, replik

Jag förstod inte riktigt vad frågan var och vad jag ska säga.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Petri Carlsson

Tack, fru talman! Jag kommer främst att beröra Sottunga och det som finns under rubriken finansunderstöd till kommunerna i mitt anförande. Men jag vill ändå beröra frågan kring industrihus. För mig är det här något landskapsregeringen nu måste ordna upp på bästa möjliga sätt, särskilt i försäljningsprocessen av fastigheter. Det är bra skrivningar i betänkandet där vi i utskottet skriver att störningar på marknaden bör undvikas, att aktieägarna ska behandlas lika och att skattebetalarnas medel skyddas och tas tillvara på bästa möjliga sätt. Fokus bör ligga på detta nu. Se framåt och inte för mycket bakåt. Det är lite som när man kör bil. Man kan titta i backspegeln då och då, men blicken måste huvudsakligen riktas framåt!

Det särskilda understödet ska endast beviljas i undantagsmässiga situationer. Det finns heller ingen juridisk skyldighet för landskapsregeringen att bevilja ett särskilt understöd. Ett villkor för att stöd ska kunna beviljas är att kommunen ska ha godkänt en åtgärdsplan för att balansera sin ekonomi så att man undviker att bevilja stöd år efter år. En kommun ska i första hand hantera sina svårigheter på egen hand och landskapet ska följa upp åtgärderna. Vid bedömningen av en kommuns ekonomiska situation tittar man på flera kriterier såsom utvecklingen av balansräkningen, resultatet, likviditeten, soliditeten och skuldsättningsgrader. Om kriterierna uppfylls ställs en hel del villkor upp, till exempel på hur fort åtgärder ska visa förbättringar för att få bidraget utbetalt.

Regeringen och finans- och näringsutskottets majoritet har kommit med ett klokt förslag när det gäller att ge ett likviditetslån till Sottunga. Pengarna i kommunen är slut. Sottungas politiker och tjänstemän har lagt ner mycket tid och energi åt att hitta och genomföra kreativa lösningar för att spara. Sottunga har presenterat en åtgärdsplan. Den är ambitiös men kan tyckas ha en viss optimism vad gäller tron på befolkningsutvecklingen. Tyvärr får man inte riktigt ihop det ekonomiskt och kommunen uppfyller inte de kriterier och villkor som krävs för att beviljas särskilt understöd från landskapet.

Röster har höjts idag från oppositionsbänken med insinuationer om olagligheter för att försöka svartmåla regeringsblocket. Att ge Sottunga avslag på bidrag genom att följa de särskilda krav som tidigare tillämpats i till exempel Finströmsfallet är inte olagligt. Man kan till och med tycka att det är en bättre väg att vandra för likvärdigare behandling av kommuner. Rent generellt är det också bättre att låna ut skattebetalarnas pengar än att skänka bort dem. Helst skulle man slippa göra något av det, men ibland måste man hjälpa till.

Fru talman! Att bevilja ett lån till Sottunga är ett tecken på välvilja och ett gemensamt ansvar att hjälpa till från landskapet när en kommun hamnar i en svår likviditetssituation efter att ha genomfört många tuffa åtgärder. Det är inte heller första gången landskapet ger ett likviditetslån till en kommun och det är inte heller olagligt. Oppositionen leker bara med ord som ordförande för finans- och näringsutskottet menade i lokaltidningen häromdagen. Han hade också en bra liknelse i stil med att ”Frågan handlar i princip om man ska ösa ur den sjunkande ekan med plasthink eller plåthink?”.

Sottunga är Ålands och Finlands minsta kommun. Det finns kring 120 personer som är skrivna i kommunen, men i praktiken bor endast ett sjuttiotal personer där året runt. En sådan ”mini-kommun” är oerhört sårbar och kan inte klara av en kommuns åtaganden och ansvar på lång sikt. En enda trafikolycka kan omkullkasta hela ekonomin. Som en parentes kan man nämna att det nog också gäller i andra kommuner här på Åland. Sottunga har nyligen varit tvunget att anställa en barndagvårdare då en barnfamilj med laglig rätt begärt barndagvård. Ett barn på en barndagvårdare. Det finns flera exempel på hur orimligt det kan bli. Ska sanningen fram så kan man konstatera att kommunen har ett för litet befolkningsunderlag, vilket också står i betänkandet.

Återigen ser vi vikten av välskött offentlig ekonomi och nödvändigheten av en samhälls- och servicereform. Sottunga har skött sin ekonomi på ett godtagbart sätt, men behovet av en samhälls- och servicereform är tydligt här. Sottunga har ett strukturellt problem. Skärgården har speciella förutsättningar och det bör tas i beaktande under processen. En ytterligare viktig sak att framhålla i sammanhanget är den översyn av landskapsandelssystemet som ska göras det här året. Genomförandet av dessa två processer börjar brådska nu, mer än någonsin tidigare. Enligt regeringsprogrammet och de signaler vi tidigare fått från regeringen är dessa och ska vara högt prioriterade reformer. Så att ge ett likviditetslån som går att omvandla till stöd i avvaktan på reformerna som nu prioriteras förefaller som ett mycket klokt alternativ.

Fru talman! Därför vill jag avslutningsvis meddela att vi inom den moderata gruppen stöder det liggande förslaget. Tack.

Ltl Tony Asumaa, replik

Jag tackar ltl Carlsson för ett intressant anförande. Ledamoten nämnde samhällsreformen och orimligheten i barndagvården på Sottunga. En fråga som jag undrar är hur samhällsreformen löser den lagliga rätten till barndagvård på Sottunga för det här ena barnet?

Ltl Petri Carlsson, replik

Det återstår att se. Generellt är lagstiftningen sådan att man har massor med skyldigheter att uppfylla och rättigheter som medborgare. Vi får fundera på hur det här kan se ut. Det kommer svar på de frågorna i och med samhälls- och servicereformen.

Ltl Tony Asumaa, replik

Fru talman! Barndagvården är lagstadgad service och det gäller också åldringsvården. Sottunga måste föra sina åldringar till De Gamlas Hem. Men man kan väl ändå inte tvinga bort barnen från kommunen, barnen måste skötas i kommunen. Jag tror inte att samhällsreformen får barndagvården att bli billigare på Sottunga, för barndagvården måste ändå ske där.

Ltl Petri Carlsson, replik

Jag förstår att det finns en hel del frågetecken kvar. Man kan hitta kreativa lösningar med hemvårdsstödet och andra lösningar för till exempel sådana fall. Vi får se vad som kommer ut av det här. Vi har också en diskussion om att ha någon form av garantilagstiftning, det finns också med i regeringsprogrammet. Vad som ska ingå i garantilagstiftningen får man ta i beaktande.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Tony Asumaa

Fru talman! Ärade kollegor, ni har säkert hört Sottunga till lust och leda men nu ska ni få höra ännu mera. Mitt anförande koncentrerar sig på moment 44.05.30 i tilläggsbudgeten.

Grundlagen 2 § 3 mom. stipulerar: ”All utövning av offentlig makt skall byggas på lag. I all offentlig verksamhet skall lag noggrant iakttas”. Det är svårt att misstolka. Vårt rättesnöre inom liberalerna är och kommer även i fortsättningen att vara att alla ålänningar ska behandlas lika inför lag och att beslut ska göras enligt gällande lagstiftning, inte i avsaknad av sådan. Våra beslut i lagtinget måste vara transparenta för ålänningar.

I förslaget till andra tilläggsbudget vad gäller moment 44.05.30, Finansieringsstöd till kommunerna, föreslår landskapsregeringen att Sottunga ska beviljas finansieringsstöd i form av lån för att klara sig ur den ekonomiska svackan de just nu befinner sig i. Tanken i sig är vacker men tyvärr har vi liberaler inte funnit något lagstöd för detta.

Denna avsaknad av lagstöd har också alla vi medlemmar i finans- och näringsutskottet fått erfara under ärendets behandling. Ändå vill majoriteten i finans- och näringsutskottet att landskapsregeringen ska iklä sig rollen som bank och låna pengar till Sottunga kommun. Detta istället för att hjälpa Sottunga ur den ekonomiska krisen genom gällande lagstiftning och bevilja dem ett särskilt stöd enligt 12 a § landskapslagen om landskapsandelar till kommuner.

Vi inom liberalerna har därför reserverat oss mot att landskapsregeringen ska börja iklä sig rollen som bank och låna ut pengar till kommunerna på marknadsmässiga villkor och utan gällande lagstiftning.

Är det verkligen så vi ska bygga Åland i framtiden? I avsaknad av lagar istället för att grunda våra beslut på lag? Det hoppas jag verkligen inte, en man av lag och ordning som jag är.

Då jag läser regeringsprogrammet så undrar jag om regeringen redan glömt bort vad de skrivit i sitt regeringsprogram under rubriken ”Demokrati, rättssäkerhet och öppenhet”? Där skriver regeringen; ”all offentlig makt måste regleras”. Under samma rubrik skriver regeringen ytterligare i sitt program; ”ett kontinuerligt arbete och översyn av rutiner görs för att stärka rättssäkerheten i förvaltningen, i underlydande myndigheter och på den kommunala nivån i syfte att stärka medborgarnas rättsskydd”.

Jag och många andra ålänningar har svårt att se att denna rutin, att bevilja Sottunga lån utan laglig grund, skulle stärka rättsskyddet för oss ålänningar. Åtgärden stöder inte heller på något sätt regeringens arbete så som man formulerat sig i regeringsprogrammet gällande reglering av offentlig makt.

Under moment 44.05.30 i tilläggsbudgeten skriver landskapsregeringen att Sottunga inte uppfyller de kriterier som skulle ge dem rätt till särskilt understöd. Vilka dessa kriterier är kan ingen riktigt svara på för problemet är att inga kriterier finns fastställda inom landskapsförvaltningen. Vilka kriterier Sottunga skulle ha uppfyllt för att kunna beviljas ett lån är lika oklart.

Det vi dock har erfarit från landskapsregeringen under beredningen är att Sottunga gjort i princip allt de kunnat för att balansera sin ekonomi. De har avvecklat tjänsten som kommundirektör och de sköter sina åldringar i sina hem så länge det bara är praktiskt möjligt istället för att bygga ett dyrt äldreboende. Allt för att spara pengar. Ska Sottunga leva så vet jag inte hur man ska kunna göra det billigare än det nu görs.

Det finns faktiskt en sak till som de kan göra, det är säkert det som behöver göras för att de ska uppfylla kriterierna för särskilt stöd, och det är att stänga skolan. Då är allt gjort. Då är frågan om det är detta som saknas för att Sottunga ska uppfylla kriterierna? Jag hoppas inte det. Om Sottunga tvingas stänga skolan så tror jag att vi har stängt Sottunga för gott.

Vi inom liberalerna är givetvis positiva till att landskapsregeringen vill hjälpa Sottunga ur sin likviditetskris och vill förstärka Sottunga kommuns ekonomi. Men det gör man inte genom ett lån, då försvagar man deras ekonomi. De får större utgifter, man försvagar balansräkningen och det vill vi inte göra. Vi vill förstärka den, vi vill att årsbidraget ska bli bättre. Därför anser vi att stödformen är den form som vi ska använda för att hjälpa Sottunga som är i kris.

Åtgärden försämrar ytterligare kommunens årsbidrag, som år 2010 var det lägsta på Åland, -756 euro per invånare jämfört med medeltalet för hela Åland som låg på +448 euro per invånare. Vill man stärka kommunens balansräkning så är inte lån det alternativet. Enda alternativet är stöd.

Till slut ett citat, världens bäst kända luthercitat som lyder: ”Även om jag visste att jorden skulle gå under imorgon skulle jag ändå plantera ett äppelträd idag”. Uttrycket är tillskrivet Martin Luther och inviger ett stort hopp. Därför hoppas jag att landskapsregeringen ger äppelträdet på Sottunga extra näring i form av ett lagligt stöd så att också nästa generations Sottungabor ska få se äppelträdet blomma i sin hemkommun. Tack, fru talman!

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack, fru talman! Nu har vi hört ltl Asumaa återigen ta upp, i likhet med andra liberaler, att man inte ska agera bank. Landskapsregeringen ska inte agera som bank. Jag undrar hur man resonerar då i förhållande till liberalernas bostadslån, som man har arbetat för mycket här tidigare?

Ltl Tony Asumaa, replik

Fru talman! Jag hoppas att ltl Carlsson håller sig till ämnet gällande stöd till Sottunga kommun.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Mika Nordberg, replik

Talman! Jag hade också möjlighet att få delta i beredningen av det här ärendet i finans- och näringsutskottet. Ska vi hålla oss nu till vad lagen säger i det här ärendet, som ltl Asumaa vill påskina att vi ska hålla oss till lagen, så säger lagen uttryckligen att landskapsregeringen kan ge ett stöd åt kommuner som ansöker om det. Det står ingenstans i lagen om att landskapsregeringen är tvungen att ge ett stöd eller måste ge ett stöd. Landskapsregeringen kan ge ett stöd. Det kan landskapsregeringen fortfarande göra. Vad landskapsregeringen inte kan är att ge ett lån om inte lagtinget först godkänner ett budgetmoment som berättigar landskapsregeringen att ge ett lån.

Ltl Tony Asumaa, replik

Fru talman! Det är precis det som liberalerna vill att vi ska göra, ge Sottunga ett stöd.

Ltl Mika Nordberg, replik

Talman! Det är det som gör att jag begär replik. Tidigare här under replikskiftena idag så sade liberalerna att de var emot att Sottunga inte hade fått ett avslag på deras ansökan. Frågan har ju fortfarande inte avgjorts i landskapsregeringen. Det här öppnar nu vägar för att ha två olika tillvägagångssätt att lösa problemet, för det är vad landskapsregeringen vill. Vi vill hjälpa Sottunga, men vi ska göra det på ett långsiktigt klokt sätt.

Ltl Tony Asumaa, replik

Fru talman! Det är mycket svårt att tolka att det skulle bli något annat än avslag när man läser i beredningen; ”kommunen uppfyller dock inte de kriterier som använts för att pröva om understödet uppfyller lagens avsikt med stöd av denna typ.”

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Vtm Roger Jansson, replik

Fru talman! Jag tror faktiskt att ltl Tony Asumaa går lite väl långt nu i tolkningen av särskilt grundlagen, men även av regeln om att all maktutövning ska grunda sig på lag. Det är riktigt.

Låt mig nu ta ett analogt fall. En betydande del av PAF-medlen under de senaste fyra åren har bestått av lånemedel och investeringsmedel, utanför de lagstadgade bidragen inom kultur-, idrotts- och socialsektor. På basen av budgetbeslut har tidigare landskapsregeringar betalat ut både lån och investeringar, utan att det finns en lag. Vi har åtskilliga fall, både när det gäller investeringsinsatser och låneinsatser, där man använder sig av att betala ut pengar från landskapskassan utan det finns lag. Hur har liberalerna brutet mot den här regeln nu plötsligt?

Ltl Tony Asumaa, replik

Vad gäller beviljandet av särskilt stöd, som det är frågan om här när det gäller Sottunga så finns bara 12 a, § som bestämmer att stöd kan ges på särskilda villkor. I utskottet har vi erfarit att det inte finns någon laglig grund att ge lån, vilket alla medlemmar i finans- och näringsutskottet har fått höra.

Vtm Roger Jansson, replik

Fru talman! Det är självklart att det ska finnas regler för utbetalning av stöd. Det är pengar som försvinner av skattebetalarnas pengar.

När det gäller lån så har det behandlats på ett annat sätt genom åren. Jag nämnde just PAF-medlen, som har betalats utan laglig grund men det har funnits ett budgetbeslut som har legat till grund för det. Nu söker landskapsregeringen återigen hos oss här om budgetbeslut för att kunna låna ut pengar. Det är någonting helt annat. Den lagstiftning som finns om stöd utesluter ju inte alla andra möjligheter. Den lagstiftningen anger att när stöd utbetalas, när skattepengarna försvinner för gott, då ska de här reglerna finnas som ska följas. Det utesluter inte att man kan använda sig av andra metoder som man t.ex. gjorde i den förra regeringen väldigt beredvilligt när det gäller penningautomatmedel.

Ltl Tony Asumaa, replik

Fru talman! Jag vill påminna vtm Jansson att vi pratar om moment 44.05.30, allmänt stöd till kommunerna. I det här sammanhanget vet jag inte varför man blandar in PAF-medel i allmänt stöd till kommunerna.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Brage Eklund

Fru talman! Tiden börjar gå mot kväll. Först vill jag yrka på att vi bordlägger det här ärendet för fortsatt behandling till den 27 februari på basen av att vi har en av våra ledamöter borta från plenum idag. Om det sker en omröstning så skulle jag gärna vilja att han var närvarande.

Nu har det mesta egentligen diskuterats, grunder och varför man ska ge stöd till Sottunga och varför man inte ska ge. Det blir kanske mycket en repetition av vad som har sagts tidigare.

Jag vill åtminstone lite tala om varför jag tog ställning till för att vara med i reservationen. Och varför jag anser att Sottunga ska ha stöd enligt den lag som ligger till grund för stöd när det gäller särskilda understöd. Stödet bygger ju på lagen och lagen är ganska tydlig när den säger vem som fyller kriterierna. Många tolkningar har gjorts här och man har refererat till vad som står lagen. Det står också; ”när behovet av ekonomiskt stöd bedöms kan även lokala särförhållanden beaktas”. Jag anser att om inte Sottunga uppfyller bedömning om lokala särförhållanden så då är det väl ingen kommun som gör det.

När den här lagen blev presenterad så framförde man att Sottunga kommun inte uppfyllde kriterierna och man åberopade att Sottunga inte var så belånad jämfört mot andra kommuner som en grund till varför inte Sottunga kunde få stödet. Jag delar inte den uppfattningen. Vi har i hörandena fått höra om deras situation, deras likviditet och kris och därför har man också kommit till landskapet och begärt hjälp.

Det är klart att man inte ska betala ut sådana här stöd per automatik. Men det har visat sig att Sottunga uppfyller alla de krav som landskapet har ställt på dem när det gäller en ekonomisk plan och en långsiktig planering på hur kommunen ska skötas i framtiden. Det finns inte så många alternativ. Det har ju påpekats här hur åldringsvården är. Man skulle ha förutsett hur åldringsvården kommer att bli och att det kommer patienter som blir beroende av institutionsvård. Det kan man inte säga fyra, fem år före. Tyvärr finns det människor som också faller bort. Det är väldigt svårt att kalkylera hur många som kommer in på en institution.

Det har framkommit i uttalanden och höranden att det finns en rädsla för att om man ger Sottunga stöd och inte ett lån så kommer ett pärlband med kommuner att ropa på stöd. Varje kommun måste ju göra upp en plan på hur man ska hantera de uppkomna situationerna. I och med att man lämnar in en ansökan får man ju inte per automatik det stödet. Man ska ju fylla upp kriterierna.

Landskapsregeringen kommer till lagtinget och begär att det här ska beviljas som ett lån. De kriterier som man nu har använt, när man har gjort avslag från landskapsregeringen, är sådana kriterier som egentligen inte är fastslagna idag. Men man har använt dem som grund ändå. Det finns inte fastslagna kriterier idag på hur man bedömer de här stöden från landskapsregeringen. Jag har sett det att det inte finns så många andra alternativ som man kan använda än vad lagen säger. Då anser jag att Sottunga kommun uppfyller lagens krav. Jag har gått efter, förutom all annan text, detta som jag just läste upp; lokala särförhållanden beaktas.

En sak som har diskuterats i flera anföranden och repliker är att landskapsregeringen nu i kläder sig en bankfunktion. Det är inte förenligt med landskapsregeringens verksamhet. Är det så att Sottunga t.ex. skulle ha valt att gå till banken först för att finansiera sin verksamhet och efter detta ha kommit till landskapsregeringen och anhållit om ett verksamhetsunderstöd så då torde man ha uppfyllt de kriterier som ställs för att få det här stödet. Då funderar man på om det är någon skillnad i vilken tågordning det sker? För Sottunga är ändå i behov av själva stödet. Frågan är väl när man ger stödet.

De tidigare regeringspartierna kritiserade varandra varför man inte hade tagit upp det här problemet tidigare och att det var allmänt känt långt före anhållan om stödet kom. Det kan jag väl hålla med om, men jag tycker att varken den ena eller den andra av de tidigare regeringspartierna kan frita sig den rollen i ett sådant fall. Båda partier har en viss skuld i frågan. Jag tänker inte gå in på detaljer angående varför man inte har gjort det. Är det så att problemet har varit känt länge och man inte har vidtagit åtgärder så har båda en skuld i frågan.

Det har också påståtts att om man ger ett lån så ger man möjlighet att jobba fram en samhällsreform på lång sikt. Visserligen, det är helt klart. Men vad är det som hindrar att man inte kan jobba på lång sikt för att man ger ett direkt stöd? Det är samma möjligheter. Det här problemet, som man nu påtalar att Sottunga har, försvinner inte på ett år. Om man inte får ner sina kostnader och får inkomsterna att öka så kommer man väl antagligen med en ny anhållan nästa år och då blir den behandlad igen på ett eller annat sätt. Oberoende om det blir ett stöd eller ett lån så måste man ändå under tiden jobba långsiktigt. Den process som man framhäver här är en långsiktig lösning via samhällsreformen. Hur man löser den här problematiken med åldringsvården i Sottunga med en samhällsreform får framtiden visa.

Det har också nämnts här att ett lån påverkar kommunens balansräkning. Man påförs i varje fall ett lån och en ränta börjar ticka så det är en viss skillnad. Det är inte en lek med ord som en del säger, utan det är en stor skillnad på stöd och lån i det här fallet. Ett lån har man en skyldighet att återbetala, såvitt det inte tas ett annat beslut. Man har påstått från regeringshåll att det ska man åtgärda när samhällsreformen är klar. Men det finns inte heller några löften om att lånet ska omvandlas till ett stöd, utan det är en möjlighet. Det kan ju sluta med att det här lånet som man har fått blir ett bestående lån och att man får börja betala tillbaka. Det finns ju ingenting som säger någonting annat, i sådant fall ska det tas ett nytt beslut.

Med dessa ord är jag klar med mitt inlägg i den här debatten.

Vtm Gunnar Jansson

Tack, fru talman! Det intressanta i denna tilläggsbudget är onekligen det som andra talare här har rört vid; Ålands industrihus Ab och dess tillstånd. Det är en mycket komplicerad fråga och den har debatterats för lite. Ltl och kollegan Mats Perämaa berörde frågan och den har berörts också från annat håll. Frågan förtjänar att belysas ytterligare. Jag har förstått att kollegan Anders Eriksson, som är förhindrad att närvara idag, också visar intresse för frågan. Av de skäl som ltl Brage Eklund begärde bordläggning av detta ärende till fredagen gör att jag stöder hans förslag om bordläggning av ärendet, betänkandet över första tilläggsbudgeten.

Sedan vad gäller den fråga som skymmer all sikt så är det naturligtvis skäl att återkomma. Den frågan reser många principiellt viktiga frågor de facto. Det ekonomiska förhållandet mellan landskapet och riket, förhållandet mellan landskapet och kommunerna på Åland och vem som bär ansvar för vad. Sådana små ord som kan, som har varit föremål för ingående tolkning här, har också ett stort intresse.

Låt oss bara i det här skedet konstatera att det primära ansvaret för kommunernas väl och ve ekonomiskt, ekologiskt och i övrigt, som det står i kommunallagen, vilar på kommunmedlemmarna själva. Det sekundära ansvaret för dessa förhållanden i våra kommuner vilar på landskapet Åland. Och det yttersta ansvaret för alla kommuner i Finland vilar på republiken Finland, också de åländska kommunerna. Det här låter lite överraskande, men det följer faktiskt av suveränitetsdefinitionen.

Jag ska utveckla de här synpunkterna lite närmare i ett annat sammanhang, eftersom reglerna är sådana att ärendet kommer att bordläggas. Det som vi kan tvista om är tidpunkten för bordläggningen. Jag stöder ltl Eklunds förslag.

Det handlar ju om Rule of law, något som jag uppehöll mig ganska mycket vid i början på 90-talet. Jag tyckte mig skönja en viss förståelse för sättet att tänka då. Jag hoppas att inte all förståelse nu ha grumlats, utan att det finns någonting, åtminstone lite, kvar av den normbundenhet som de facto måste vila över all offentlig maktutövning.

Det sägs i lantrådets Gunells regeringsprogram, som ltl Asumaa citerade, ”all offentlig maktutövning måste regleras”. Det är en ganska brutal beskrivning. Normalt brukar man i grundlagar beskriva det som; ”all offentlig makt utgår ifrån folket och den ska utövas under lagarna”. Där vill jag kraftfullt invända mot en del, som jag hoppas är uttalade åsikter i stridens hetta, som säger att det som inte är förbjudet är tillåtet. Det kan det aldrig vara i offentlig maktutövning. Det kan det aldrig vara i korporationer. Den makten har bara vi som individer, den följer av den mänskliga integriteten att vi själva bestämmer vad vi vill göra eller underlåta att göra. Vi, i det här fallet som representanter för Ålands lagting, eller andra representanter som representerar det offentliga, måste se till att all verksamhet sker under lagarna. Brist på regelverk gör inte att man gör hur man vill. Jag hoppas att det blir klart att den grundläggande skillnaden som träffar oss alla i å ena sidan vår egenskap av människor, å andra sidan vår egenskap av representanter i korporationer, i kollektiv.

Detta och mycket annat vill jag, fru talman, återkomma till efter bordläggningen.

Talmannen

Ärendet kommer att bordläggas eftersom ltl Brage Eklund, understödd av ltl Gunnar Jansson, har föreslagit att ärendet ska bordläggas till plenum den 27 januari. Önskar någon uttala sig om bordläggningstiden? Ärendet bordläggs till fredagen den 27 januari. På talarlistan finns ännu vtm Roger Jansson som får tillfälle att yttra sig.

Vtm Roger Jansson

Fru talman! Det är alltid bra att sova på saken. Den här bordläggningen ger nu den möjligheten för oss alla, till och med två nätter möjliggörs här och det är bra. Jag hoppas ändå att allt som har sagts här idag inte ska upprepas.

Jag har många synpunkter på den reservation som är inlämnad och det vet reservanterna eftersom jag var med i utskottet och diskuterade reservationen. Det blev en bra konstruktiv diskussion till den delen och några smärre förändringar. Jag ska bara ta upp två saker i mitt anförande nu.

Först vill jag säga att Sottunga är i en likviditetskris, det är en mindre kris än vad andra kommunerna är i. Kökar och Kumlinge är i ekonomiska kriser och flera kommuner är i ekonomiska kriser. Det beror särskilt på att man har en olycklig befolkningsutveckling och en utveckling mot en ännu mer negativ befolkningspyramid. Det viktiga för oss politiker är nu att starta åtgärderna för detta.

I den förra regeringens program vill jag minnas att det fanns med, det fanns åtminstone redovisat under resans gång att det skulle göras. Nu kommer vi igång, förhoppningsvis under 2012, som den här regeringen har lovat. Men vi får nog säkert ligga på dem så att det ska bli en snabb process. Men processen kan egentligen inte vara snabb eftersom det är så många som berörs. Men ju senare man startar ju långsammare blir det och ju smärtsammare blir det under resan för dem som inte klarar sig ekonomiskt, särskilt för dem som inte får den service som vi har lagstadgat. Det är ett växande problem i vårt samhälle, alldeles särskilt när det gäller den sociala lagstiftningen.

Så till reservationen där reservanterna skriver beträffande Sottunga kommuns anhållan om särskilt stöd: ”Sottunga kommun har samtidigt, enligt vår uppfattning, fråntagits sina rättigheter att besvära sig mot landskapsregeringens beslut i detta ärende”. Det här har vi ju diskuterat här i repliker och det ska därför rimligen vara klart. Men jag hör på mina vänner i liberalerna att flera av er vidhåller att man har fråntagit Sottungas rättigheter att besvära sig. Hur mycket jag än tänker och hur mycket jag än tar fram mina erfarenheter från landskapsstyrelsetiden så kan jag inte förstå det här resonemanget. Sottunga kommer att få de här pengarna som de behöver för det som sägs vara för åldringsvårdens del. De kommer att ha euron för det, så där ser jag inte problemet heller. Det är inte någon skillnad till den delen om pengarna är lånemärkta på basen av ett avtal eller om de är beviljade på grund av landskapsregeringens prövning så som stöd, enligt lag.

Jag har förstått att beslutsgången är på det sättet att när den nya landskapsregeringen fick det här på bordet så diskuterade man situationen. Från förvaltningens sida sade man att de här kriterierna inte var uppfyllda. Det känner säkert ltl Perämaa till eftersom han fick samma information när han var finansminister, enligt uppgift. Då funderade naturligtvis landskapsregeringen hur de då skulle hjälpa Sottunga? Man tittade i verktygsboxen, såg hur man hade gjort tidigare i likartade sammanhang och funderade på vad man kunde göra i den här situationen. Landskapsregeringen tyckte också att man skulle beakta det som ska hända framöver som berör Sottunga kommun men också de övriga 15 kommunerna. Det var ett klokt sätt att tänka.

Man konstaterade att man inte kunde ge ett likviditetslån till kommunen utan fullmakt från lagtinget. Jag återkommer senare till skillnaden mellan lag och budgetbeslut i de här fallen när det gäller lån. Därför vände man sig till lagtinget för att få en möjlighet att betala ut ett likviditetslån.

Sedan när det här blir klart i lagtinget och vi har beviljat fullmakten så kommer landskapsregeringen att ta upp Sottunga kommuns anhållan om extra stöd. Jag antar att man kommer att avslå anhållan, meddela Sottunga kommun detta och Sottunga kommun får då besvära sig mot beslutet om man så vill. Det är den juridiska förvaltningsgången. Sedan kommer landskapsregeringen samtidigt att meddela Sottunga att man vill inleda förhandlingar om avtal på ett lån. Allt detta är fullständigt lagligt, rimligt och bra för Sottunga kommun.

Ännu har det inte kommit fram i den här diskussionen att dessa stödkriterier ändå uppfylls, de kriterier som finansavdelningen menar att inte är uppfyllda, så då får väl landskapsregeringen ta det på bordet och diskutera om man i alla fall ska ge ett lån.

I framställningen står; ”landskapsregeringen föreslår att kommunen kan beviljas ett stöd i form av lån som i ett senare skede kan omvandlas till samarbetsunderstöd och eller särskilt understöd”. Detta har behandlats i finansutskottet som har skrivit ett betänkande och som är det beslutsunderlag som lagtinget har att ta ställning till på fredag. På sidan två år har utskottet skrivit en text om denna fråga. Läs den! Det är den texten som vi ska godkänna på fredag. Dessutom klämmarna; ”att lagtinget antar landskapsregeringens förslag till andra tilläggsbudget för år 2011”. Det är alltså sifferstaten som kommer att klubbas av talmannen på fredag. Den andra klämmen; ”att lagtinget beslutar att andra tillägget till budgeten för år 2011 ska tillämpas omedelbart i den lydelse den har i lagtingets beslut”. När det gäller det här lånet, en fullmakt. När det gäller de övriga summorna så följer de särskilda regelverk som finns för dem. Detta om den första punkten

Den andra punkten är på sidan två i reservationerna där man skriver: ”Under utskottsbehandlingen har vi erfarit att det inte finns något lagstöd för givande av landskapslån till kommuner”. Det är ett korrekt konstaterande. Frågan är bara behövs det? Den frågan måste vi svara på här. Utskottet har för sin del svarat på frågan; det behövs inte. Det är också den uppfattning som jag delar. Vi har i vår verktygsboxs historia massor med exempel på detta. Jag nämnde här i en replik med kollegan Asumaa de betydande belopp och åtskilliga miljoner som under den senaste fyraårsperioden har betalats och använts i PAF-medel för olika ändamål, investeringsändamål och vissa lån, utan lagunderstöd. Jag kan fortsätta, i landskapets bokslut är det nästan 1 miljon i ränteinkomster. Varifrån kommer de? En stor del kommer från de lagbundna lånen för bostadslån. Men det finns också en hel del andra lån som resulterar i ränteintäkter.

Jag hoppas att vi kan vara överens om att när det gäller att betala ut stöd, att betala ut pengar som försvinner ur skattebetalarnas penningpung så erfordras alltid lagstiftning. Det är klart. För lån räcker som hittills budgetbeslut. Men, kära vänner, det är bra om man har en reglering av lån också i landskapslag. Därför måste vi titta på PAF-lånen så att vi tillser att de också finns i landskapslag. Nu är det här mera ett tillfälligt lån. Men det kan ju uppstå genom åren framöver att många kommuner hamnar i likviditetskris och behöver hjälp med lån. Våra vänner säger då här att kommunerna ska gå till banken. Ja, banksystemet är huvudsakligen i vår värld uppbyggt för den produktiva sektorn, privat sektor och deras produktionsapparater och finansiering, inte primärt för att finansiera offentlig sektor. Offentlig sektor finansieras primärt med avgifter och skatter. Det finns sådana ekonomer som har tyckt att det är väldigt bra när offentlig sektor lånar. Man har tyckt att det har varit ett politiskt instrument för att jämna ut ekonomin mellan åren. Nå, vi har sett vad det har resulterat i; överskuldsättning för offentlig sektor. Det är bra att det har kommit nu så att folk ser nackdelarna med det. Till exempel Mariehamns stad lånar betydligt till äldreomsorgen i kommunen, vilket inte Sottunga har gjort ännu. Mariehamns stad och Kumlinge kommun lånar och lånekostnaderna motsvarar idag en halv procent på skatten, kanske till och med mera, som kunde användas till äldreomsorgen istället för att bära det till bankerna. Nu kom jag lite utanför ämnet i mitt engagemang.

Det har sagts att lånen måste ges ut till marknadsmässiga villkor och då har man hänvisat till EU-regelverket. Jaha! EU-regelverket gäller konkurrensutsatt sektor. När landskapet ger stöd, lån och bidrag till konkurrensutsatt sektor så ska man följa de reglerna. Kommunerna är inte en konkurrensutsatt sektor. Min uppfattning är att EU-reglerna inte gäller landskapets stöd till kommunerna, allra minst för åldringsvården, möjligen om kommunerna har sysslat med affärsverksamhet. Min uppfattning är att landskapsregeringen kan besluta om att räntan är noll och amorteringen är noll. Då drabbas inte Sottunga kommuns driftsbudget alls av det, om vi nu ska hänvisa till EU regelverket. Finansministern, det var inget förslag till räntenivå och inte heller till amorteringsfrihet, men det är fullt möjligt.

Avslutningsvis, det som lagtinget nu ska besluta om är klämmen och texten i finansutskottets betänkande. Den text som landskapsregeringen i sin framställning har levererat är landskapsregeringens och den texten godkänner vi inte. Vi godkänner sifferstaten i klubbslag från talmannens sida och sedan motiveringarna i finansutskottets betänkande.

Att här stå och påstå att vi godkänner landskapsregeringens tolkning av att kriterierna för detta särskilda stöd inte är uppfyllda är ett missförstånd. Lagtinget godkänner inte den tolkningen i och med det beslut som vi på fredag avser att ta. Tack.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Tack, fru talman! Det ekonomiska förhållandet mellan landskapet och kommunerna är i lagreglerat, som jag nämnde i anförandet. En avgörande faktor i hela systemet med Rule of law är att lag reglerade i aktiviteter i samhället baserar sig på lag. Det går inte, såsom kollegan nyss nämnde här, att där lag finns där tillämpar man den, men om man behöver göra något annat så hoppar man över lagen och gör en annan konstruktion. Det är att gå utanför Rule of law. Man gör inte så i en normbunden samhällsordning. Jag vill inte bara tala om förvaltning utan om hela samhället. Antingen har man en lag, reglerad ordning, och då följer man den. Är inte lagarna tillräckliga så anpassar man lagstiftningen efter de politiska måste mål som man ställer upp. Man kan inte på det här sättet bara sätta lagen åt sidan och göra något helt annat. Det är främmande för hela idén med Rule of law.

Vtm Roger Jansson, replik

Fru talman! Jag vill påstå att detta är en övertolkning av verkligheten i vårt land och av det som grundlagen i Finland resulterar i. Jag försökte göra ett överslag i vår gula budget för 2012 på hur mycket av dessa utbetalningar som vi ska göra på 300 miljoner som är lagbundna. Jag kom till 70 procent. En tredjedel skulle då vara icke reglerade i lag. Det där kan man ha olika uppfattningar om.

Jag gör i alla fall noteringen att när det gäller statsbudgeten så är det samma förhållande. Åtskilliga anslag finns inte tydligt och klart lagreglerade. Vissa grundar sig indirekt på lag som till exempel resultatet av avtalsrörelser osv. Men det finns inte exakt angivet i budgeten.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Tack talman! Det förefaller som vi talar förbi varandra. Jag upprepar; det ekonomiska förhållandet mellan landskapet och våra kommuner på Åland är reglerat huvudsakligen i landskapslagen om landskapsstöd till kommunerna. Det finns andra områden.

Idén med hela systemet med Rule of law, enligt 2 § i grundlagen är att där en sektor är lagreglerad så där ska lagreglering gälla fullt ut. Det bryter mot hela principen av Rule of law att man tillämpar lag där det passar och där det inte riktigt passar så tillämpar man något annat. Eller som i det här fallet; man går in på en helt annan sektor, ett lagområde som överhuvudtaget inte underlyder lagtinget dvs. banklagstiftning.

Vtm Roger Jansson, replik

Fru talman! Kollegan Gunnar Jansson vet mycket väl att vi inte går in på banklagstiftning. Det var nästan ett fult påpekande, åtminstone till mig. Här är det frågan om lån av landskapets medel. Vi har vi åtskilliga exempel på att lån har beviljats utan lagstöd. Jag nämnde själv penningautomatmedlen. Den finten går jag inte på.

Däremot stöd till kommunerna, pengar som de får och inte behöver betala tillbaka är lagreglerat och följer därför lag. Däremot finansieringslån, andra typer av lån och möjligen också något annat stöd som vi kan ge i form av personella insatser, t.ex. att vår personal hjälper kommunerna, är alltså inte lagbundet.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Torsten Sundblom, replik

Tack, fru talman! Vtm Jansson sade att räntan skulle vara noll. Men då blir det ju ett bidrag. Det blir ju en konkurrens mot bankerna som vill ha räntor på sina utlånade pengar. Det här är inte bra. Jag skulle gärna vilja höra lite bättre förklaringar.

Vtm Roger Jansson, replik

Fru talman! Jag har alltså inte sagt att räntan ska vara noll. Jag sade att räntan i förhållande till EU:s reglering kan vara noll, eftersom det inte är frågan om lån till en konkurrensutsatt verksamhet. Det är alldeles riktigt att noll ränta skulle innebära en mera tydlig form av stöd. Då kommer vi fram till behovet av lagstiftning eftersom det då kan bli olika behandling av olika kommuner. I en sådan situation är det naturligtvis olyckligt att ha en ränta på noll. Det betyder nog i praktiken att man förbinder sig att även ge till andra kommuner en ränta på noll och kanske amorteringsfritt. Jag varnade finansministern lite för att gå på det här alternativet som en möjlighet i förhållande till EU-regleringen.

Ltl Torsten Sundblom, replik

Tack, fru talman! Inte ska ju landskapet med samhällsmedel låna ut pengar och konkurrera med bankerna. Det ska inte vara så. Bankerna ska sköta sin bit.

Vtm Roger Jansson, replik

Fru talman! Nåväl, nu börjar en liberal ltl Torsten Sundblom här bli riktigt moderat! Det där har vi påstått i samband med bostadslånefinansieringen under decennier. Men det har liberalerna sagt nej till. Liberalerna anser att landskapsregeringen ska fungera som bank när det gäller bostadsbyggandet i landskapet. Man har till och med lagstiftat om den möjligheten. Det var nog verkligen en olycklig jämförelse och en olycklig replik till en sann moderat.

Talmannen

Ärendet bordläggs till fredagen den 27 januari 2012.

Plenum slutar 

En frågestund hålls nu på fredag den 27 januari klockan 09.30. Nästa plenum hålls samma dag klockan 10.30. Plenum är avslutat.

 

Originalfil