Plenum den 25 mars 2002 kl 13.00

Ljudinspelningen saknas ännu. Vänligen återkom senare eller se ifall livesändingen ännu är aktiv.

PLENUM den 25 mars 2002 kl. 13.00.

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Svensson, ltl Wickström-Johansson och vtm Christer Jansson).

27 lagtingsledamöter närvarande.

Om ledighet för tiden 25-26.3 anhåller ltl Wickström-Johansson på grund av privata angelägenheter, ltl Svensson från dagens plenum på grund av tjänsteåliggande: regionkommitténs konstitutionella utskott.   Beviljas.

 

 

Meddelande

Meddelas att landskapsstyrelsens svar med anledning av ltl Danne Sundmans enkla fråga nr 9/2001-2002 kommer att ges vid plenum inkommande onsdag den 27 mars. Antecknas.

 

 

Föredras för bordläggning ärende nr 1:

 

Lagutskottets betänkande nr 3/2001-2002 angående landskapslag om fritidsbåtar. (FR nr 12/2000-2001).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet bordläggs till plenum den 3.4.

 

 

Föredras för bordläggning ärende nr 2:

 

Kulturutskottets betänkande nr 2/2001-2002 angående främjande av kulturlivets förutsättningar i skärgården. (HM nr 3/2000-2001).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet bordläggs till plenum den 24.4.

 

 

Föredras för bordläggning ärende nr 3:

 

Landskapsstyrelsens svar med anledning av ltl Ronald Bomans m.fl. spörsmål angående arrende av Jan-Karlsgårdens värdshus. (S nr 6/2001-2002).

 

Enligt 38 § AO skall då svaret eller meddelandet om att svar inte avges första gången föredras ärendet bordläggas till plenum som hålls tidigast följande dag. Talmannen föreslår att ärendet bordläggs till plenum den 3.4. Godkänt.

 

Föredras för remiss ärende nr 4:

 

Landskapsstyrelsens framställning angående sänkning av kommunalskattesatsen för samfund. (FR nr 16/2001-2002).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till näringsutskottet.  Godkänt. Diskussion.

 

Vicelantrådet Erland:

Fru talman!

Framställningen är på sätt och vis enbart en teknisk justering av de skatter som beror på att vi har delad behörighet på skatteområdet. Men det är ändå värt att nämna något om bakgrunden och också om vad det här kan kräva av landskapet i framtiden. Det var så en gång i tiden att självstyrelsen skulle finansieras till stor del med egna skatter och det system, som infördes 1921, var tänkt att byggas upp på det sättet att landskapet tillkommande skatter av olika slag skulle vara tillräckliga för finansiering. Skattesystemet ändrades och har ändrats under hela den här perioden och gjort att vårt system så småningom har blivit annorlunda. Av de skatter vi har kvar är det kommunen tillkommande skatter. Häromdagen diskuterade vi begreppet ”näringsskatt” i samband med tonnageskattesystemet, men här är är det fråga om kommunen tillkommande skatter som är en av de få skatter som vi egentligen har att s.a.s. reglera, där vi har en reell behörighet. Den reella behörigheten har inte heller kunnat utnyttjas särskilt konstruktivt i finansierings- eller beskattningsstyrningshänseende. Vi har ett fall, den s.k. captiveförsäkringsskatten, med en låg kommunalskatt som skulle, var det tänkt, locka till sig bolag som försäkrar sig själva och då utnyttjar en viss administration på Åland. EG-reglerna om statsstöd kommer antagligen att göra det svårt att gå fram den vägen.

 

Problemet med beskattningen är att vi har en företagsbeskattning som egentligen består för åländsk del av tre olika delar, dels har vi kapitalskatten för privatpersoner, yrkesutövare, jordbrukare, hantverkare och liknande. Sedan har vi samfundsskatten som har en kommunaldel, en statlig del och kyrklig del. Samfundsskatten är delad när det gäller den kommunala delen. Det är här den politiska problematiken kommer in, nämligen att staten går in för ett system där man bär upp mer och mer av samfundsskatten till staten och i stället fördelar mer och mer genom kommunala statsandelar till kommunerna. På Åland har vi inte haft en sådan uttalad politik, varken tidigare landskapsstyrelser eller den här, så effekten blir den att en av våra få skatteinstrument blir mindre och mindre. Det här har vi naturligtvis under en längre tid försökt göra någonting åt, dvs. förmå riksmyndigheterna att inse att det här är ett system som urholkar självstyrelsen, vill jag påstå.

 

År 1995 fanns det en grupp som såg över beskattningen och där var man nästan helt överens om att gå in för att få över företagsbeskattningsbehörigheten och det gäller samfundsskatten och det gäller kapitalskatten. Man var också överens om att man skulle gå vidare och undersöka indirekta skatter och möjligheten att antingen ha avvikande skattesatser eller få över också den behörigheten.

 

Landskapsstyrelsen har nu i höst tagit upp dessa frågor och diskuterat dem bl.a. i samband med regeringens aftonskola i oktober och då togs frågorna upp på den lista där vidare diskussioner skall föras nu, närmast på tjänstemannanivå. Det här är alltså en angelägen uppgift för landskapsstyrelsen och jag utgår från de flesta här i lagtinget också att få kontroll över företagsbeskattningen. Den indirekta beskattningen hör inte till detta ärende, men det är en sak som åtminstone landskapsstyrelsen anser att bör utredas för att där skulle vi ha det mest värdefulla instrumentet i framtiden.

 

Fru talman!

Framställningen är, som sagt, teknisk till den delen att kommunalskattebeloppet justeras från 10,8025 procent till 6,9861 procent och det följer helt tekniskt den sänkning som motsvaras av förändringarna i riket.

 

När det gäller kapitalskatten så hade vi i vår tidigare framställning, som lagtinget har godkänt, sagt att kapitalskatten ockå justeras i den mån samfundsskatten justeras eftersom den grundläggande principen där var att kapitalskatten skulle uträknas på ett sådant sätt att den skulle motsvara samfundsskatten, dvs. en enhetlig beskattning av företagsverksamhet som vi förmodligen själva skulle ha om vi skulle ha behörighet på områdena. Den justeringen följer alltså av den tidigare framställningen.

 

Fru talman! Framställningen är i sig, som sagt, av teknisk karaktär, men bakom det här finns viktiga politiska problem som vi har all anledning att uppmärksamma framöver.

 

Ltl Strand:

Fru talman!  

Jag håller med vicelantrådet att detta är en sak av teknisk natur. Det är en justering som man är tvungen att göra för att Finlands regering har tagit beslut om att göra samfundsskatten till större delar till en statsskatt och den kommunala andelen minskar. Jag håller också med vicelantrådet att det här är någonting som urholkar självstyrelsen. Jag undrar: Skall vi som beslutsfattare i Ålands lagting acceptera denna utveckling? 

 

 

              Samfundsskatter totalt Åland och kommunerna

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1995

1996

1997

1998

1999

2000

2001

2002

2003

 

samfundsk. totalt

116,3

127,4

163,6

197,5

203

236

253

261

0

 

samfundsk. kom.andel

52,1

57,1

73,3

79

75,7

88

94,4

63

0

 

 

44,80%

44,80%

44,80%

40%

40%

36,39%

37,25%

24,09%

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

OBS !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

År 2000 = från ÅSUB

 

 

 

 

 

 

 

 

 

År 2001 = från lagframställningen

 

 

 

 

 

 

 

År 2002 = från lagframställningen

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Tittar vi på utvecklingen av samfundsskatten i landskapet har den haft en bra utveckling; däremot är den kommunala delen som vi ser här på overhead-bilden 44,8 procent av den totala samfundsskatten, medan den i dag är nere på 24,09 av den totala. Denna utveckling gör att kommunernas ekonomi urholkas, speciellt Mariehamns, men även andra kommuners ekonomi. Det som vi kompenseras är genom reformer som vi överhuvudtaget inte kan  påverka utan det styr man i Helsingfors. Det senaste var slopandet av momsåterkravet. Det är precis som landskapsstyrelsen skriver att vi vet inte konsekvenserna av det. Min uppmaning till näringsutskottet är att verkligen titta på behörighetsbiten, att är vi beredda att med öppna ögon gå in och ge ifrån oss självstyrelsebehörighet? Jag vet att förra landskapsstyrelsen kom överens med finansminister Niinistö att göra en utredning över beskattningen som skulle ligga till grund för övertagande av olika beskattningsformer. Det här är en av de viktigaste. Jag vill fråga finansansvarige när det gäller diskussionen som man hade med finansministeriet: hur långt kom man? Enligt vad jag läste i media var det tvärstopp. Tänker man ge upp tanken om övertagandet? Är man nöjd med de svar man fick eller kommer man att jobba vidare och söka nya argument, kanske försöka hitta en mer diplomatisk linje med finansministeriet? Den här utvecklingen är någonting som vi i Frisinnad Samverkan inte kan acceptera. Därför finns den också med i det framtidsavtal som vi har tagit fram. Det här är bakgrundsmaterial som vi har i nästan alla frågor. Finansansvarige kanske kan utveckla hur man kommer att jobba vidare med övertagandet av samfundsskattbeskattningen.

 

Vicelantrådet Erland:

Fru talman!

Naturligtvis kan man meddela regeringen att Frisinnad Samverkan och Jörgen Strand inte accepterar det här, men jag tror inte att man kommer så mycket längre med det. Frågan  är vilka medel vi har och hur vi utnyttjar de medlen. Som jag sade tidigare fanns det en utredning från 1995, den s.k. Lundberggruppen, där samtliga utom Obunden Samling var eniga om att man skulle försöka överta företagsbeskattningen, alltså både kapital- och samfundsbeskattningen. Det fanns också en bred enighet om att man skulle försöka få avvikande indirekta skatter anpassade till den åländska samhällsekonomin. Under den förrförra landskapsstyrelsen, då ltl Roger Jansson var lantråd, arbetade en parlamentarisk kommitté med bl.a. den här frågan; då efterfrågades en enighet mellan de åländska partierna för att vi skulle komma framåt i frågan. Liberalerna, som var i opposition, använde begreppet ”anmodade”, vilket var lite unikt och ganska starkt, vi anmodade landskapsstyrelsen att före den 1 januari 1999 göra sådana framstötar att man skulle ta över samfundsbeskattningen. Landskapsstyrelsen gjorde det, men det var alltså inte en framkomlig väg.

 

Det som därefter har hänt är att den landskapsstyrelse som vi har i dag har i olika sammanhang fört fram frågorna och det var också en av de viktigare punkterna i regeringens aftonskola den 23 oktober förra året, där vi alltså förde fram frågan på ungefär det sätt som jag redogjorde här i mitt förra anförande, dvs. att vi har beskattning som en av grunderna för självstyrelsens finansiering från första början och det har av olika skäl urholkats, särskilt på senare år, som vi kunde se av bilden, har andelen av samfundsskatten minskat genom statliga beslut. Vi har fört fram detta också i finansministeriet, men där är attityden ungefär densamma som den var för den förrförra landskapsstyrelsen. Det är alltså via regeringen som vi kan ha förhoppningar om att komma vidare och samfundsskatten är också en av de punkter som finns med där man skall föra en dialog och där man skall se på Ålands långsiktiga behov. Den som med tidtabellen i hand kräver resultat här och nu har nog missuppfattat frågan. Ett framtidsavtal förutsätter förhandlingar med de parter som är berörda och det är den vägen vi går vidare; jag tror inte att det lönar sig att skriva ett framtidsavtal och fara med det till Helsingfors utan det måste förhandlas fram. Finns det bättre förhandlingsmetoder, finns det andra vägar att gå, så är det fritt fram att föra fram de synpunkterna här i lagtinget. Samfundsskatten är en svår fråga politiskt, den borde vara enkel att lösa rent tekniskt, men som vi ser det i landskapsstyrelsen så är det via Finlands regering vi kan komma fram, för behörigheten ligger där och det är den som måste ändras. Det kräver också ändringar i självstyrelselagen. Det kan också vara värt att nämna att när det förslag om ändring av självstyrelselagen, som nu går till riksdagen, behandlades här på Åland så ville samtliga partier få med samfundsskatten, men det ströks ur listan på grund av finansministeriets motstånd, medan däremot andra ministerier, särskilt Ålandsministeriet, justitieministeriet, var beredd att gå vidare med det. I nästa runda för självstyrelselagsrevision kommer vi att hävda att det här skall finnas med. Men, som sagt, att inte acceptera att göra den här ändringen nu skulle innebära att beskattningen på Åland skulle bli högre, och det är inte vår avsikt att medverka till något sådant. Därför har vi också föreslagit en sänkning från 10,8025 till 6,9861 procent på kommunernas samfundsskatteandel.

 

Ltl Strand, replik:

Fru talman!  

Det var mycket det där! För det första: skulle finansansvarige Olof Erland ha bemödat sig att läsa vårt framtidsavtal skulle han ha sett att det står på sidan 1 att det skall efter förhandlingar, naturligtvis. Att Frisinnad Samverkan inte kan acceptera en utveckling där vi tappar behörighet står jag för. Om sedan liberalerna och centern i dag har en annan linje får finansansvarige stå för det. Det har i media och också från landskapsstyrelsen framställts att efter aftonskolan har man så goda kontakter och nu skulle man lösa det här, men när man läser referaten från finansansvariges besök på finansministeriet undrar man: vart tog de där goda kontakterna, diplomatin och liknande vägen?

Det slutade med att finansansvarige kom hem till Åland och delade in regeringen i svarta och vita, en sämre bit och en bättre bit. Jag tror inte att det är någon framkomlig väg utan nog måste man ha lite diplomati i förhandlingarna; annars når man ingenstans.

 

Vicelantrådet Erland:

Fru talman!

Frisinnad Samverkan nöjer sig med att säga att man inte accepterar utvecklingen. Det gör inte jag utan det gäller att se på vilka möjligheter man har att göra någonting åt det. Det att finansministeriet och landskapsstyrelsen har helt olika åsikter betyder inte att kontakterna är dåliga. Det är fråga om helt olika uppfattningar. De olika uppfattningar som finns inom regeringen tar vi naturligtvis fasta på. Det är ett faktum att det är så. Vår roll är att försöka förklara och argumentera och underbygga våra åsikter om vad som är legitimt och berättigat för Åland. Att stå här och tjura på hemmaplan leder ingen vart, även om det kan kännas bra för det egna samvetet. Jag hävdar att det faktum att Frisinnad Samverkan inte kan acceptera utvecklingen på skatteområdet förändrar ingenting för landskapets position i skattefrågor.

 

Ltl Strand, replik:

Fru talman!  

Vicelantrådet, finansansvarige, sade tidigare att vi var alla politiskt övrens om att vi skulle göra någonting åt det här. När Frisinnad Samverkan var med i landskapsstyrelsen tog man ett initiativ tillsammans med finansminister Niinistö om att göra en utredning som skulle ligga till grund för beslut i de här frågorna. Jag har fått uppfattningen att utredningen har stannat upp och att man inte jobbar vidare med den. Man kan inte bara som finansansvarige åka till finansministeriet och kräva resultat direkt, utan man måste ha underlag och jag hoppas att finansansvarige jobbar vidare för att få fram detta underlag och utgående från det kan man få ett resultat. Vi kommer aldrig att acceptera att behörigheten förskjuts till Helsingfors, som den har gjort sedan 1995. Det är det jag ville peka på. I dag är vi tvungna att ta den här lagen för att inte sätta våra företag i sämre konkurrenssituation än motsvarande i riket, så där är vi överens. Försök att se det långsiktiga och att verkligen jobba för det och kom inte och beskyll Frisinnad Samverkan för allt gammalt. Nu är det ltl Erland som har ansvaret för detta och att frågan kommer framåt.

 

Vicelantrådet Erland:

Fru talman!

Jag har överhuvudtaget inte beskyllt Frisinnad Samverkan för något gammalt; det gamla talar väl för sig. Jag har sagt vilka vägar vi försöker gå, men det hjälper inte att säga att man inte kan acceptera utvecklingen på skatteområdet. Jag tror inte man skrämmer Finlands regering till några åtgärder på det sättet, utan vi diskussioner, vi har haft direkta diskussioner med regeringen i aftonskolan och lyft fram den här frågan. Det här är en av de punkter som finns med på agendan för de fortsatta diskussionerna. Sedan finns det en stark åsikt i vissa kretsar som säger att Finland skall ha ett enhetligt skattesystem, och att stater i allmänhet vill bedriva en sådan politik att de har ett enhetligt skattesystem kan jag förstå, men Finland består av två jurisdiktioner och har en självstyrelselag och ett självstyrelsesystem där vissa skatter skulle vara en del av finansieringen. Problemet här är att de stegvisa sänkningarna av kommunalandelen ur vårt perspektiv är riktade direkt mot det ekonomiska handlingsutrymmet på Åland. Det är därför det är så viktigt att arbeta vidare. Stampa i golvet och säga att vi inte accepterar det här kan man kanske göra för sin egen skull, om det känns bättre, men det viktiga är att arbeta vidare med sakfrågorna och bygga under detta.

 

Ltl Salmén:

Fru talman!

Det är några saker som jag hoppas att utskottet vid behandlingen av lagförslaget kan ta itu med fastän det kanske ligger en liten aning på sidan. Den utredning som vi kom överens om år 2000 på sommaren med finansministern gällde  hur det s.k. klumpsummesystemet  fungerat sedan det togs i bruk.  Enligt de insider-uppgifter som jag har fått här har utredningsarbetet i princip gått i stå. Men enligt min mening borde man ta itu med det på nytt. När vi kom överens om utredningen var det klart från båda sidor att man var intresserad av att få en uppfattning om hur det ekonomiska systemet mellan riket och Åland fungerade och hur utfallet har varit. Efter en sådan utredning skulle man sedan på politisk väg se efter hur man kan arbeta vidare med frågan framåt: skall klumpsummesystemet bibehållas? Skall det förbättras eller kan man eventuellt utarbeta en bättre samarbetsform när det gäller den ekonomiska sidan? Jag hoppas verkligen att utskottet tar sig den tid det behövs. Jag vet att både finanschefen och chefen för vår utredningsbyrå deltog från åländsk sida och så hade man en representant från finansministeriet samt en från statens ekonomiska forskningsanstalt. Jag har förstått att det var där som det har hakat upp sig. Då borde man enligt mitt sätt att se ta kontakt med finansministeriet för att se att man kan komma vidare. Jag tror att det är till nytta både för statsmakten och för Åland att ha helt klart för sig hur detta fungerar framöver; annars blir det så att man kastar glåpord på varandra och ställer helt vansinniga frågor i riksdagen om hur mycket pengar vi har fått. Jag är ganska säker på att den som hade ställt dessa frågor inte fick något svar  genom att man inte kunde svara på hur mycket pengar vi från Åland betalar till rikssidan. Men nu hade fått uppgifter av någon tjänsteman att vi hade fått hundratals miljoner mera och därför tror jag det är viktigt att man igen sätter igång för att få det här klart; annars kommer detta bara att bli en konflikt mellan riksmyndigheterna och Åland.

 

Vicelantrådet:

Fru talman!

Utredningen som det talas om är klar på det sättet att det finns ett uppdrag som har getts till VATT, ett statligt forskningsinstitut, och ÅSUB. Däremot finns det problem i utredningsarbetet som har gjort att siffrorna inte har kunnat presenterats. Det har varit upp till diskussion flera gånger på finansministeriet. Jag har själv diskuterat det med finansministern i augusti och då var vi överens om att utredningen skulle kunna läggas fram i september. Utredningsmaterialet finns egentligen, men det här speglar en problematik som en del kunde förutse på ett tidigt skede; jag var nämligen en av dem som här i lagtinget fick utstå spott och spe, som det brukar heta, för att jag tyckte att vi själva skulle göra utredningen. Siffrorna är i och för sig kända; jag presenterade de siffror som finns i samband med budgeten för år 2001. Till den delen finns det egentligen inte någon osäkerhet om hur klumpsummesystemet har fungerat, men det här avspeglar igen olika synsätt på finansministeriet, på tjänstemannasidan och det synsätt som vi har här på Åland. Det har lett till en försening av eventuella skattereformer, får man väl ändå säga, med en viss gardering här, men utredningen är i ett sådant skede att den bör kunna vara klar här ganska snart. Materialet finns egenttligen redan, det är fråga om redigeringsfrågor. Målsättningen för oss här under hösten har varit att försöka åstadkomma en gemensam utredning. Det går mycket väl för oss att lägga fram de siffror som har tagits fram här på Åland, men vi ville få utredningen till en gemensam sak just för att det skall vara ett starkare underlag för de framtida reformerna och den diskussion som vi nu för som en uppföljning av aftonskolan.

Ltl Salmén:

Fru talman!

”Spott och spe” får vi alla vara med om att ta och det hör till det här yrket! Det tror jag inte är främmande för någon. Men om jag har förstått rätt är man bland utredarna egentligen inte överens om hur utredningsmaterialet skall tas fram. Jag tycker att här borde det nödvändigt på politisk väg sägas till åt utredarna vad det är man vill ha. Åtminstone tidigare var vi helt överens om att försöka gå igenom och titta över: hur har systemet fungerat, vilka bitar har förändrats, vem har tagit över vad och liknande saker. Det kan hända att det var svårigheter när man utsåg representanter, att det alltså var representanter från finansministeriet som hade en färdig uppfattning om vad som borde tas fram och att någonting som eventuellt var positivt för Åland skulle man lämna bort! Jag hoppas verkligen att utskottet tillsammans med landskapsstyrelsen reder ut den här saken så att vi har en klar bild för oss.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till näringsutskottet.

 

 

Föredras för andra behandling ärende nr 5:

 

Lagutskottets betänkande nr 4/2001-2002 angående ändringar i vissa pensionslagar med anledning av valutaövergången från mark till euro. (FR nr 12/2001-2002).

 

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion. Ingen diskussion. Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs de i betänkandet ingeånde lagförslagen var för sig i deras helhet. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt. 

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av 9 § landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av vissa riksförfattningar om statens pensioner för godkännande i dess helhet. Lagförslaget är godkänt.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om upphävande av 4 § 2 mom. landskapslagen om utbetalning av pensioner i landskapet Åland för godkännande i dess helhet. Lagförslaget är godkänt.

 

Ärendets andra behandling är avslutad.

 

 

Föredras efter bordläggning ärende nr 6:

 

Landskapsstyrelsens meddelande angående politiskt program för  informations- och kommunikationsteknik (IKT) i landskapet Åland. (M nr 2/2001-2002).

 

Ärendet bordlades den 18.3.2002. Diskussionen fortsätter.

 

Ltl Sundback:

Fru talman!  

Jag är lite förvånad över det ringa intresse som meddelandet har rönt här i plenum. Det är inte många som har haft synpunkter på meddelandet, trots att övergången till tekniken berör så gott som hela samhället, alla politikområden och alla människor på något sätt och vis. Senaste gång tyckte jag för min del att meddelandet är lite för spolformat och det ifrågasätter nästan ingenting. Man har politiska ambitioner som i och för sig är väldigt högt ställda och goda, som att alla på Åland skall ha tillgång till informationsteknologin. Sedan problematiseras inte målet på något sätt. Jag försökte senaste gång visa på att om man inte problematiserar meddelandet kommer det inte att bli såsom landskapsstyrelsen säger – alla kommer inte att få tillgång till tekniken. Jag visade då på de skillnader som finns i relation till både kön, klass och region. Det tycker jag fortfarande att håller därför att meddelandet nämner varken kvinna eller barn, och det är ändå stora grupper som berörs av teknologin. Det är som alltid att om man föreställer sig att någonting är könsneutralt så är normen en manlig helt enkelt,  utgångspunkten är det som män sysslar med inom det här området och sedan finns det olika andra varianter som inte följer mönstret och då skall samhället på något vis korrigera upp det så att man uppnår en jämlik och demokratisk lösning. Det där är väldigt oklart i meddelandet, så utskottet bör enligt min mening granska meddelandet ur denna synvinkel.

 

Sedan tog jag upp den stora ansvarsfördelningen mellan samhället och marknaden i fråga om IT-teknologin. Det är inte så att det här är en uteslutande uppgift för oss i samhället att ordna utan det finns en marknad som minsann har gått både upp och ner under den tid som tekniken har introducerats i vårt samhälle. Då är det viktigt att vi här i lagtinget klargör åtminstone någorlunda var vårt ansvarsområde går och jag menar att åtminstone gäller rättsordningen för den här verksamheten. Det är ett alldeles klart kompetensområde för lagtinget, sedan har det att göra med utbildning och själva infrastrukturens utbyggnad för att möjliggöra den tillgänglighet som talas om här, dvs. den att alla skall få tillgång till tekniken.

 

En annan skiljelinje är det som gäller ålder; man kan inte tänka sig att även om alla hushåll och alla byggnader hade en teknisk uppkoppling till Internet, så kan man inte vänta sig att den skall brukas bara så där, utan det finns på det individuella planet oändligt många olika förutsättningar för att ta detta i bruk. Det som inte heller alls nämns i meddelandet är de effekter som tekniken har haft på hela arbetslivet. Jag tycker, som sagt, att meddelandet inte problematiserar den här tekniken. Man får vid läsningen av meddelandet en känsla av att det här är bara så att man gör vissa tekniska installationer, man håller lite program och sedan fungerar det här ganska bra! Men vi vet redan av erfarenhet att teknologin ökar stressen i arbetslivet kolossalt därför att den ger så många möjligheter till kommunikation, till samtal, till utbyte av information och för att bearbeta allt det som tekniken ger i form av information och kommunikation så krävs det naturligtvis arbetstid. Det hände sig faktiskt för några dagar sedan att jag blev uppringd av en person i 40-års åldern, en man som hade erfarenheter av introduktion av den här tekniken inom sitt arbete och han hade, som många andra, fått erfara att man inte kan jobba hur mycket som helst, så mycket som apparaten ger möjlighet till, utan det finns en mänsklig begränsning och det är ganska svårt att sätta den här gränsen därför att arbetsgivarna naturligtvis vill ha optimalt ut av både tekniken och de anställda, och de anställda som har gått med i förändringen har inte alltid varit förberedda på vilka enorma krav och vilken stor arbetsbörda det har inneburit att få tekniken som ett hjälpmedel, men också allt det tilläggsarbete som den för med sig. Det betyder att relativt unga människor i dag, speciellt de som har gått in i de moderna företagen, har blivit helt utbrända på en väldigt kort tid och det är klart att många av dem säkert kan komma på nytt och återhämta sig, men det finns också många andra exempel på teknikens negativa effekter i arbetslivet. Det är också då fråga om äldre personal och arbetstagare som måste tillägna sig en teknik som är ganska besvärlig när man inte är uppvuxen med den. Det här tycker jag att vi måste uppmärksamma i samband med meddelandet. Vi kan inte strunta i alla dem som får sjukdomar som är stressrelaterade just på grund av tekniken. Det är inte bara själva datorerna, utan det är alla telefoner som finns: man kan kommunicera på flera plan på samma gång! Att hela tempot i arbetslivet är så uppdrivet beror just på den teknik som vi har infört på arbetsplatserna. Det finns också arbetsskyddsaspekter på det här. Vi vet att allt fler klagar över

elallergi och det är alldeles klart att om man dagligdags i timmar sitter framför en dataapparat, man kanske nyttjar alla världens andra maskiner som hela tiden står på, så påverkar det arbetsmiljön. Vi vet alla att befinner man sig i utrymmen med faxar, skrivare, dataapparater, ja, allt möjligt, så sker det någonting med den inre luftmiljön.

 

Fru talman!

När detta ärende nu går till utskott, vilket jag räknar med eftersom talmanskonferensen har varit överens om att det skall gå till utskott och till finansutskottet, så hoppas jag att finansutskottet försöker reda ut: vad är samhällets ansvar och vad är marknadens. Sedan finns det förstås möjligheter för utskottet att höra, och jag hoppas att man gör det, kulturutskottet om utbildningsfrågan, näringsutskottet om de ekonomiska stöd som landskapet skall stå för för infrastraukturen och för de företag som arbetar inom den här sektorn. Dessutom tycker jag att social- och miljöutskottet skall ta upp frågan om framför allt datorerna men i förlängningen på alla övriga elektroniska hjälpmedel som finns i arbetslivet, att man tar upp den frågan som en arbetslivs- och arbetsskyddsfråga.

 

Ltl Sundman:

Fru talman!

Jag hade räknat med att få komma in lite senare i debatten, men det var tydligen inte flera som hade begärt ordet. Det visar väl lite på det som ltl Sundback tog upp, att det inte är så stort intresse för ämnet fastän det borde vara ett väldigt stort intresse, och det håller jag med om. Jag tror att orsaken till detta bristande intresse är just att merparten av mina politikerkollegor inte lever i informations-samhället, inte vad avser den nya tekniken i alla fall. Jag säger inte att politikerna inte är pålästa och läser tidningar och böcker, men när det gäller att använda ny teknik så tror jag tyvärr – givetvis med undantag för några – att vi är lite efter när det gäller yrkesgruppen politiker. Man pratar om att i framtiden kommer informationssamhället, Internet ger möjligheter i framtiden…  När vi pratade om digital-TV sade man ”i framtiden när digital-TV kommer”, men så är det inte, utan allt det här är redan här i dag. Det är produkter som var och varannan ålänning använder och det är tekniker som används i näringsliv och i samhället samt i princip överallt, så vi är i informationssamhället redan i dag. Utgående från det hade jag hoppats att vi skulle kunna hålla en bred diskussion om ämnet. Men, som sagt, som ltl Sundback konstaterade verkar så inte vara fallet.

 

Det var intressant att ltl Sundback tog upp medaljens baksida av den nya tekniken. Den skall man inte förringa, eftersom det har inte bara positiva effekter utan det innebär också stora förändringar och det är viktigt också att samhället tar sitt ansvar där att man inte låter frågorna gå förbi odiskuterade och att det uppstår nya problem. Ltl Sundback tog också upp frågan om att den nya tekniken gör folk mera stressade. Jag skulle vilja vända på den diskussionen och säga att med hjälp av den nya tekniken kan man bli mindre stressad. Så kommer det att bli när folk lär sig att använda den på rätt sätt. När du alltid har tillgång till all din kunskap och all din fakta, var du än är, så behöver du inte stressa i lika stor utsträckning som om du hade viss information i biblioteket, viss information på ditt kontor, viss information hemma i bokhyllan osv. Framtiden kommer alltid att finnas i ett medium och detta medium kanske du har i fickan i form av en mobiltelefon. Hit har vi inte riktigt nått ännu, men i teorin finns möjligheterna redan. Då öppnar det helt nya möjligheter att jobba på ett helt nytt sätt; framför allt för oss politiker som har mycket att göra med papper och fakta kunde det här vara en stor möjlighet. Jag kommer själv att initiera ett litet försöksprojekt. Jag kommer att försöka att eliminera så mycket av mina papper som möjligt. Det här är en liten nyhet som jag härmed kan avslöja för att visa på de möjligheter som finns. Jag skall vid tillfälle och på lämpligt sätt redogöra för detta. Det är tyvärr så i dag, både i förvaltningen och ute i näringslivet i stor utsträckning, att man använder två system helt parallellt, man använder papper och elektronisk media parallellt och då blir det som allra värst när man måste lagra information på två sätt, man måste hantera den på två sätt och man har alla steg två gånger. Där det är möjligt borde man alltså övergå till elektronisk media. Under min tid i landskapsstyrelsen drev jag på att man skulle fundera på om man börjar bakifrån med elektronisk arkivering, elektronisk beslutsprocess, att man skriver under beslut elektroniskt osv. Det är en fantastisk papperskvarn när ett beslut kommer till i landskapsstyrelsen och det går åt ungefär 15 pallar papper i året och mycket av det papperet tittar någon på en gång kanske och kastar bort det. När ett beslut tas av landskapsstyrelsen skickas det ut 17 papperskopior till olika instanser, det skickas till partierna, det skickas till massmedia osv. Dessa kunde lika bra komma elektroniskt i stället och om man vill kunde man sedan skriva ut vid behov, men då skulle det bli mycket mindre pappersanvändning. All den information som vi hanterar borde finnas elektroniskt lagrad, och det mesta finns redan och det mesta kan också nås via Internet, men det kunde vara mer strukturerat och fullständigt.

 

De problem som finns beror alltså mycket på att man kör två system parallellt och då innebär det merarbete, särskilt för dem som hanterar systemet, särskilt för vaktmästarna som bär papperen osv. som kunde göra annat i stället.

 

När det gäller stressen som det nya samhället kan bidra till skulle jag säga att det gäller att hantera situationen. Så fort man får e-post piper det i datorn, så springer man dit, släpper allt man håller på med och läser vad det står, men så behöver man inte göra. Inte behöver man heller springa till postlådan så fort det rasslar i locket. Man kan kolla posten en-tre gånger om dagen. Så är det med e-post också. Man måste ha rutiner för det. Man måste ha rutiner inom ett företag och inom förvaltningen hur man gör med ett e-postbrev. Det är samma sak med telefon. Folk säger att mobiltelefoner är stressande för de ringer hela tiden. Mobiltelefonen har ofta den enkla finessen att man kan stänga av ljudsignalen, man kan också stänga av telefonen. Det måste man också ha rutiner för och kunna hantera. I stället har man telefonsvarare där personen kan lämna sitt meddelande osv. Folk saknar tyvärr i dag enkla kommunikationsrutiner, förvaltningen liksom många företag saknar dem också med resultatet att allt blir ett enda sammelsurium.

 

Om man ser på de möjligheter som det ger i stället för att se på motgångarna som det kan ge, så kan den nya tekniken avsevärt förenkla vårt liv. Det finns ett ordspråk som säger att när förändringens vind blåser bygger en del vindskydd, medan andra bygger väderkvarnar. Jag skulle säga att det är viktigt att ta fram ritningarna på väderkvarnarna och börja bygga dem i stället för vindskydd, för vinden som blåser i informationssamhället skall vi ta vara på. Vi skall inte bygga vindskydd. Detta vill jag säga till den delen och jag vill snare återkomma till andra saker i meddelandet.

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman!  

Det är förstås på ett teoretiskt plan helt rätt att säga att en rätt använd teknik och om man kan hantera den så är den ett bra hjälpmedel. Men vem är det som bestämmer vad som är rätt teknik och rätt sätt att använda den. På en arbetsplats där det gäller att konkurrera och sälja så tror jag inte att de anställda kan stänga av GSM-telefoner eller faxar och säga att nu har jag inte tid, nu måste jag göra någonting annat. Det är det som är problemet. Det finns säkert också här inom förvaltningen; inte kan de säga att nu är det lapp på luckan, nu är datorerna stängda, tvärtom skulle vi höra att det skulle bli 24 timmars förvaltning och service. Det måste upplevas som ganska förskräckande för många här inom förvaltningen. Det är inte så att alla kommer att nöja sig med det här enda sättet att bli informerad och kommunicera på. Många vill komma och diskutera sina problem och önskemål öga mot öga; andra kommer att kräva papper svart på vitt; förvaltningen kommer alltid att vara tvungen att ha allting på papper och det måste finnas arkiv. Jag tror inte på den där ljusröda modellen att allt övertas av teknik. Det var så när datorerna kom. Vi skulle bli av med alla papper. Tvärtom: vi får papper på Internet, på e-post, vi får papper här på borden, vi får papper på faxarna, vi får hur mycket papper som helst fortfarande. De många kommunikationskanalerna gör det inte ens lättare att nå folk alla gånger, utan tvärtom, så jag tycker nog att situationen är betydligt mera komplicerad än att man kan säga att det är bara att stänga av. Det är kanske så för ltl Danne Sundman, men alla är inte i den lyckliga positionen som han.

 

 

Ltl Sundman, replik:

Fru talman!

I teorin går allting att lösa. Det är i praktiken som utmaningen finns, i det praktiska arbetslivet ute på företag och här i förvaltningen. Det är där jag säger att man måste titta efter vad man har för rutiner. Lite förenklat tycker jag det är när ltl Sundback säger att man bara skall stänga av, men man kan, sitter man på ett möte t.ex. skall man prioritera det mötet och visst är det skillnader;  om man är en växeltelefonist måste man hela tiden svara i telefonen eller om man är säljare måste man vara tillgänglig för kunderna, det är självklart att man måste göra rutinerna utgående från varje situation. När man pratar om begreppet 24 timmars myndighet så är detta för att avlasta de personella resurserna; i stället för att man ringer för att ställla en enkel fråga kanske man väljer att titta på Internet. Där är det samma sak, visst är det sådana saker som kräver kundkontakter ansikte mot ansikte. Det är likadant med bankväsendet. Inte kan man bara bedriva bank över Internet, utan kunden vill komma och diskutera. Det gäller att se på de olika kanalerna som man kommuncierar och vilka man kan rationalisera. Ltl Sundback säger att man får alltid ett papper, men inte får man automatiskt ett papper när man får e-post, om man inte skriver ut det på papper. Det handlar mycket om att komma från det gamla papperstänkandet. Vi är så väldigt vana med papper, det är jag också. Det finns ett annat ordspråk som illustrerar detta ganska bra. Det sägs att det krävs ett nytt sätt att tänka för att lösa de problem som det gamla sättet att tänka förorsakade! Där är vi nu – på toppen av de gamla och nya problemen. Därför måste vi sortera ut begreppen och reda upp situationen.

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman!  

Jag är väl elak, men nu har ltl Sundman citerat sig själv två gånger under några minuter. Så kan man inte avfärda stora och komplicerade frågor, utan det är faktiskt så att vi hela tiden kommunicerar med fler och fler medel, och det är det som är komplicerande. Man skall vara tillgänglig och samtidigt skall man bearbeta information, man skall svara och det förekommer på flera nivåer samtidigt. Det kommer vi inte ifrån. Detta medium är storslaget, det är fantastiskt att använda, men det slår inte ut någonting annat utan det är ett tillägg och det är jag alldeles övertygad om. Tekniska drömmar om att man skall ersätta t.ex. boken, man har också tänkt att bibliotek skulle bli överflödiga, men det är inte så, utan det publiceras ännu mera böcker än någonsin. Det finns mycket mera författare än tidigare. Det är inte så att tekniken tar bort någonting utan det bygger ytterligare ut kommunikationsnivåerna och möjligheterna, och det är problematiserande både på arbetsplatser och det påverkar naturligtvis hela relationsmönstret mellan människor i dag. Det är i och för sig väldigt intressanta frågor, men det är ett viktigt ansvar som vi har när det gäller arbetsplatserna eftersom vi har väldigt många som jobbar inom landskapsförvaltningen och inom den offentliga sektorn just med datorer. Vad händer med deras hälsa?

 

Ltl Sundman, replik:

Fru talman!

Visst är det såsom ltl Sundback säger, att detta är ett komplement till övriga media. Jag har heller aldrig påstått att elektroniska media, digitala media skall ersätta böcker eller tidningar fullt ut, men man måste däremot se på var kan det ersätta och var kan det effektivisera. Det gör man inte, utan nu lägger man det på allt annat och har alla gamla rutiner kvar. Då blir det ytterligare ett arbetsmoment och ofta väldigt stressande för många. I stället måste man göra en noggrann kommunikationsplan t.ex. i förvaltningen. Det var det jag hoppades på när man gjorde en kommunikationsplan förut, men det visade sig att så var icke fallet, hur man kan avlasta de personella resurserna, vilka frågor som kan besvaras via Internet i stället för via telefon osv., hur man hanterar e-post och hur man gör för att ta tillvara de möjligheter som tekniken ger i stället för att få bara nackdelar. Så har inte ltl Sundback sagt, men så kan det kännas för en som råkar ut för tekniken och inte får tillräcklig kunskap om den. Det gäller för arbetsgivaren att bistå med utbildning osv. För min generation kan det vara enkelt att använda tekniken, men för t.ex. den äldre generationen kan det vara en stor utmaning och blir man en gång på efterkälken kan det vara svårt att komma ikapp, så det här är en väldigt viktig personell fråga. Jag antar att meddelandet går till kulturutskottet och om man anser detta vara av vikt i kulturutskottet så kan man gärna höra social- och miljöutskottet, där jag sitter och jag skall då säga vad som borde göras. Det ser jag fram emot i så fall.

 

 

Vicelantrådet Erland:

Fru talman!

Några kommentarer. När det gäller arbetsmiljön på detta område har vi inte tagit upp den frågan i det här programmet. Det är någonting som pågår i alla organisationer och förvaltningar. Redan på den tiden jag var i förvaltningen hade vi ergonomer och dataskärmsexperter och liknande, så det är ett viktigt område, men det berörs egentligen inte i IT-politiken. Men om utskotten som skall behandla meddelandet vill komplettera så är det säkert värdefullt.

 

Det som jag tänkte kommentera som jag tror att är en väldigt viktig sak och visar på en ideologisk skillnad när det gäller synen på detta område är när ltl Sundman konstaterade att det är bara ett par politiker som är intresserade och många kanske inte använder IT, men det är den vägen alla skall gå s.a.s. Jag tror inte att det är så, jag  hoppas att det inte är så, jag tror att det är oerhört viktigt att man har en distans till det här. Det är klart att alla dras in i de tekniska systemen genom att vi har GSM-telefoner och man bygger inte ut telefonnäten till sommarstugor längre; går man och handlar i en butik ser man direkt att här finns det ett redovisnings-, beställnings- och lagersystem som direkt är kopplat till det kvitto man får i kassan. Går man och handlar i dag får man på kvittot veta vad expediten heter i förnamn, vilken tid man har handlat, momsen registreras direkt osv. Men det är viktigt att påpeka, när det gäller att använda tekniska hjälpmedel, som 3G-telefoner, multimedia osv., så väljer vi. Ett exempel är en ung åländsk flicka som skaffade en e-postvän i USA och skrev e-post och det blev mer och mer, men sedan plötsligt började det gå neråt. E-post blev ointressant, meddelandena blev så opersonliga därför att man knackar ner någonting och så skickar man, så nu skriver de i stället brev till varandra därför att det är mycket mera personligt. Det är alltså ett annat sätt att tänka när man skriver ett brev för hand än när man skriver ett e-postbrev. Möjligheterna att avstå och möjligheten att begränsa sin egen involvering i det här är också viktiga och jag tänkte på det när ltl Sundman sade att så småningom kanske man har all information i sin ficka – jag hoppas att det skall stanna kvar lite information och förnuft på de vanliga ställena! Det är nog där utvecklingen utgår från!  Jag var häromdagen på ett seminarium om IT i politiken och där finns många avancerade tillämpningar, som säkert ltl Sundman skulle vara entusiastisk över. Men man kom också fram till att det finns inga metoder att kommunicera egentligen som är tekniska utan det är alltid samtal och diskussioner, argument, debatter osv., så jag hoppas att så många politiker som möjligt här i salen skall avstå från att bli teknifierade så att man har all information och alla framställningar och motioner i någon apparat i fickan!

 

Till slut, fru talman, handlar meddelandet om och avspeglar en politik om att göra det möjligt för den som vill att välja. Det gäller privatpersoner, men det gäller också företag som har behov av bredband t.ex. och liknande. Ser man på bredbandsutvecklingen har det byggts ut för framtida behov, men det är trots allt bara några hundra personer som anser sig ha nytta av bredband och råd att betala. En vanlig persondatoranvändare klarar sig gott och väl med de modemsystem som vi har. Därför har man också sagt, något överdrivet kanske, att alla de som har haft behov av bredband i skärgården har också fått det. Så enkelt kanske det inte är, för det kommer alltid en avvägning mellan tekniska möjligheter, ekonomi och behovet. Men i princip är den tekniska infrastrukturen, utbildningen och möjligheterna att skapa utvecklingsmiljöer vår viktiga uppgift.

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman!

Det blev väldigt tydligt var vicelantrådet och jag har olika synpunkter på meddelandet. Han sade att syftet med det var att göra det möjligt för den som vill att använda sig av tekniken. ”Den som vill”, vem är det? Är det samma för en äldre kvinna som en ung man, för en ensamförsörjare som för en som har goda inkomster med hög utbildning? Det tycker jag är just svagheten i budskapet. ”Den som vill” är ett högerargument i högsta grad. Det förutsätter att alla har samma möjligheter och det är svagheten i meddelandet. Det är könsneutralt, klassneutralt. Det är en ren fråga om teknik och vem som vill. Då är allt möjligt! Men min slutsats i det här skedet är att meddelandet kommer inte, om man inte gör någonting, att leda till att den övergripande målsättningen som man har att tekniken skall vara tillgänglig för alla kommer inte att uppfyllas. Då borde man ha skrivit att den som vill får möjlighet med meddelandet att få utbildning osv.

 

Vicelantrådet Erland:

Fru talman!

Det kan hända att det är ett högerargument, men utgångspunkten för mig och det som säkert ligger bakom de flesta som har behandlat meddelandet är att individerna är olika, de är äldre, de är kvinnor och de är män och de har olika vilja och olika intressen. Det tycker jag inte vi skall ändra på, det är inte det vi är ute efter i det här sammanhanget, däremot att utjämna sociala och kulturella skillnader och möjligheter att delta i olika områden i samhällsutvecklingen, men i det här fallet betyder det att om det finns ett behov hos vissa grupper, om de är intresserade, så har de givits möjligheter att gå kurser, t.ex. på Medis. De ges möjligheter i sina hem och precis som när man skaffar en radioapparat och en TV-apparat gör man en uppkoppling på Internet. Det är alltså en valmöjlighet. Det är denna valmöjlighet som är det viktiga. Vi kan inte gå ut och knacka på hos en 63-årig kvinna och säga att här skall det ges möjligheter till Internet, får vi komma in och installera, utan vi skall informera om möjligheten, se till att det finns möjlighet att koppla upp till bredband om man vill ladda hem videofilmer osv. samt att det skall göras till en sådan kostnad att så många som möjligt har möjlighet att utnyttja tekniken. Det är det jag menar med att vi skall ge möjligheter till den som vill. Det är en frivillighet, man kan avstå från det här - och det är också viktigt, som jag sade tidigare.

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman!

Det är en bra start därför att det är förutsättningen för att man skall kunna uppfylla landskapsstyrelsens målsättning att tekniken skall bli tillgänglig för alla, alltså att det finns en teknisk förutsättning för det. Men det är så att viljan inte enbart är beroende av de tekniska möjligheterna utan däremellan finns möjligheten att välja just det här erbjudandet att använda sig av tekniken. De möjligheterna är inte lika för alla och det resonemanget saknas, som jag ser det. Det nämns som någonting som kallas den digitala klyftan, så på något plan har man nog varit inne på de tankarna, men sedan leder det inte fram till målet och det är det som jag tycker att är tråkigt.

 

Vicelantrådet Erland:

Fru talman!

Möjligheterna är inte lika för alla i samhället. De är väldigt olika. Samhället har ett ansvar för att det  skall finnas vissa rättigheter som är lika för alla. När det gäller IT skall möjligheterna att välja vara lika, det skall vara möjlighet att avstå, det skall vara möjlighet att välja och då krävs det, som vi säger, ”grundläggande kunskaper för alla”. Till den del det finns skillnader mellan möjligheterna för flickor och pojkar att välja olika attityder osv., så är det en uppgift i skolan att göra möjligheterna lika och att också upplysa så att attityderna är sådana att man har kunskap om det här området så att möjligheterna också är reella. Jag kan inte förstå vad det är för högerargument att man ger möjlighet för människor att välja hur de vill använda sin fritid, sin ekonomi osv. Samhället ger grundförutsättningarna, men valet är individernas.

 

Ltl Sundman, replik:

Fru talman!

När vicelantrådet säger att man skall hålla distans och avvakta samt på något vis motverka utvecklingen, så påminner han om Sveriges förra kommunikationsminister Inez Uusman, som i början på nittiotalet sade att Internet är nog ett övergående fenomen! Tio år senare är Sverige en av världens IT-stormakter, så det spelar inte så stor roll och jag hoppas inte att vicelantrådets inställning skall spela så stor roll för Åland. När det gäller den digitala klyftan skulle jag vilja påstå att det är den största utmaningen när informationssamhället byggs. Det handlar inte om att bygga bredband osv. Det är relativt enkelt att gräva ner en fiberoptisk kabel bara man vet hur man skall göra. Det är enkelt att snickra hemsidor osv. Men att göra alla i befolkningen delaktiga i informationssamhället är verkligt svårt. Därför borde meddelandet ha tagit upp den frågan i större utsträckning och landskapsstyrelsen borde ha förslag till åtgärder för att göra den digitala klyftan smalare och grundare.

 

Vicelantrådet Erland:

Fru talman!

Exemplet med Inez Uusman som ltl Sundman drar fram är ändå ganska missvisande därför att här lägger vi fram ett program för att skapa möjligheter för så många som möjligt att ta del av den tekniska utvecklingen, men möjligheterna skapas på det sättet att man har valmöjligheter. Min poäng var att ltl Sundman anser att för att han skall ha all information i fickan om några månader, så skall alla andra följa efter, det är någon sorts teknisk determinism och till den delen tycker jag att det här är en stark markering. Jag använder själv, av eget val, att utnyttja en hel del av de nya tekniska möjligheterna, men jag ser inget problem i att många här i lagtinget inte gör det. Det är en teknik som används i näringslivet, den används i förvaltningen, det kan möjliggöra bättre arbetsförhållanden, det kan leda till sämre arbetsförhållanden, men att alla skulle bli teknik-freaks hoppas jag verkligen att vi skall slippa!

 

Ltl Sundman, replik:

Fru talman!

Visst finns det bitar i meddelandet som är bra och jag har tidigare tackat landskapsstyrelsen för att man har fortsatt på den inslagna linje som den förra landskapsstyrelsen tog upp vad beträffar att ta krafttag när det gäller informationssamhället, t.ex. en teknisk infrastruktur som är en förutsättning för att samhället skall kunna ta form. Det tackar jag för! Inte förväntar jag mig att alla skall bli teknikentusiaster, men när vicelantrådet säger att alla skall ha ett val så kan det vara så, om du är helt utanför utvecklingen, att du inte ens har valet, att du är nere i den digitala klyftan. När man säger att människor skall få vidta åtgärder utgående från sina egna val måste man se till att de har valet. Det kan hända så för en person i en arbetssituation att man inte har något val, för man kan inte det här och då är man utanför utvecklingen. Det är det jag säger när man skall försöka få in befolkningen i informationssamhället. Tiden löser sedan olika problem; när bilen var ny visste ingen vad bilen var och min mormorsmor sade att titta det kommer en kärra utan hästar, men nu vet alla vad en bil är och alla har körkort här, så om 30 år diskuterar vi inte på samma sätt. Det är det jag menar när jag efterlyser en diskussion som baserar sig på erfarenheter av informationssamhället och där håller jag med ltl Sundback om att det finns en brist här i lagtinget.

 

Vicelantrådet Erland:

Fru talman!

Jag tror att om man jämför Åland med andra motsvarande områden så ligger vi ganska väl framme i utvecklingen på det sättet att de som vill har ganska stora möjligheter att gå på kurs, att skaffa sig kunskapen, att få en uppkoppling som motsvarar behovet. Jag tror också att bara genom att titta på meddelandet ser man att de som är i utbildningssystemet har ganska mycket möjligheter att få tillräcklig orientering för att kunna göra valen. Sedan tror jag att det finns anledning att återkomma med andra frågor, särskilt när det gäller näringspolitiken, där vissa områden har lyckats hitta nischer på det här området som har gjort att de har skaffat sig ledande positioner, t.ex. i dagens Financial Times står det om den engelska kanalen Gurnsey, som koncentrerar sig på e-handel, lotterier och mjukvara för speciella IT-företag med högförädlade varor med lite personal. Där har vi alltså en grund i det åländska näringslivet, vissa företag som har skapat starka nischer på IT-området och där gäller det för näringspolitiken att också där skapa förutsättningarna, men det går inte att styra vilka företag vi skall ha på Åland och vad de skall göra, de gör de själva, så det är precis samma ideologi på det området: möjliggöra, skapa förutsättningar och stöda den utveckling som andra står för, alltså se till att utvecklingskraften tas tillvara.

Ltl Strand:

Fru talman!

Jag bordlade ärendet för att jag skulle ha en diskussion med näringsansvarige landskapsstyrelseledamoten Sarin Grufberg. Näringsansvarige lämnade just salen men kanske hon finns i huset och kan återkomma. Den fråga som jag tänkte ta upp var att det i meddelandet helt saknas visioner om hur man skulle kunna sälja Åland. Det fördes tidigare en diskussion att man skulle kunna boka Åland centralt via ett bokningssystem där de olika småföretagarna som har svårt att komma ut kanske till ett rimligt pris skulle kunna vara med och det skulle finnas länkar. I dag går turismen neråt, alla övernattningssiffror går neråt. Även om landskapsstyrelsen kommer att medverka till en badanläggning i Godby och lite annat, så räcker det inte till, utan man måste jobba på många plan och de små turistföretagare som jag känner till ser det som ett stort bekymmer att de pengar som man skulle kunna investera, hålla anläggningen i skick, utveckla och liknande, de pengarna får man i dag satsa på provisioner till de stora rederierna. Det här har påpekats för oss i gruppen vid olika studiebesök och liknande och därför är det förvånande att man helt krasst utan motiveringar lade ner hela projektet om hur man skulle kunna sälja Åland och sy ihop olika paket via Internet. Det finns inte nämnt i meddelandet överhuvudtaget. Jag hade tänkt och hoppats att näringsansvarige skulle kunna vara på plats och ge en redogörelse, eftersom jag särskilt bordlade ärendet därför. Om inte näringsansvarige vill vara på plats i dag kommer jag att föreslå en bordläggning igen.

 

Vicelantrådet Erland:

Fru talman!

Alla projekt i samhället som har med IT att göra finns inte uppräkande här utan det är landskapets program för tekniken. Eftersom landskapsstyrelseledamoten Ritva Sarin Grufberg inte är här för tillfället så kan jag i alla fall informera ltl Strand om att det stora projektet, om vilket man gjorde en utredning, lyckades man inte sy ihop därför att de viktiga stora aktörerna var inte intresserade av det. Nu finns det alltså andra lösningar på bokningssystem. Det IT-politiska programmet är en annan sak; det finns säkert möjlighet att lyfta ”nallen” och ringa för att få närmare upplysningar. Det här är ett förvaltningsärende, ett samarbete med turistförbundet osv. Olika lösningsförslag diskuteras just nu.

 

Ltl Strand, replik:

Fru talman! Man kan ha olika åsikter om vad som är viktigt. För oss i Frisinnad Samverkan är småföretagarna hemskt viktiga. Jag håller med om att alla projekt inte kan vara med i ett sådant här program, men åtminstone de som är viktiga borde vara med. De stora rederierna klarar sig absolut, för dem är det inte några problem att sälja sina produkter. Däremot är det ett stort problem för småföretagarna eftersom deras pengar, som de kunde investera och utveckla landprodukten, går åt till provisioner till rederierna. Vicelantrådet säger att det här inte borde vara med, men Ålandsportalen är också med, så jag köper inte det där argumentet. Det skulle ha varit roligt att höra näringsansvarige, men det verkar som om oberoende vilket ärende det är fråga om så är det vicelantrådet som sköter allting, så vi får väl acceptera det!

 

Vicelantrådet Erland:

Fru talman! I landskapsstyrelsen arbetar vi gemensamt med olika frågor och jag kan inte svara i detalj på det hela, men i grova drag kunde jag meddela ltl Strand om att det pågår ett arbete. Eftersom den person som efterfrågades finns här, så kanske det går bra att reda ut det här. Några ytterligare bordläggningar skall väl inte behöva stupa på den här frågan.

 

Landskapsstyrelseledamoten Sarin Grufberg:

Fru talman!

Det var fråga om bokningssystemet. I samband med budgeten informerade jag om det. Det handlar alltså om frågeställningen om ett centralt bokningssystem för turistbranschen  på Åland. Det skulle inkludera alla, också rederierna. Det har gjorts ett undersökning och det har funnits ett förslag som visat kostnader på en hel del miljoner. Förslaget om ett centralt bokningssystem har också varit ute på remiss. En frågeställning har varit huruvida branschen har varit intresserad av detta och skulle delta. Något större intresse har det inte varit hos branschen; det har inte funnits någon större vilja att delta i det föreslagna systemet. Däremot har vi i landskapsstyrelsen föreslagit att om man skulle undersöka ett mindre men effektivt system är också näringsavdelningen villig att delta. Vi har kastat bollen till näringslivet, diskussioner förs och det finns olika former för ett mindre bokningssystem. Huruvida det skall se ut på det ena eller det andra sättet är inte klart, men det finns olika förslag därvidlag.

 

Ltl Strand, replik:

Herr talman!

Jag tycker att det är bra om man har frångått det system som tydligen har kört fast och att man tittar på om man kan finna nya lösningar. Det som förundrar mig när jag läser programmet är varför man inte lyfter fram dessa saker och kommer med en vision om att sälja Åland elektroniskt. Varför man lämnar man bort det, om det finns någon sorts idé. Men eftersom landskapsstyrelsen inte kan redogöra ordentligt för frågan får utskottet göra det och berätta i betänkandet vad det finns för tankegångar.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Talmanskonferensen föreslår att ärendet hänskjuts till finansutskottet.

 

Ltl Roger Jansson: Herr talman! Jag har tidigare redogjort för motiven varför det vore bättre med näringsutskottet, särskilt som meddelandet i stort sett saknar redogörlse över nyttan för näringslivet på Åland och därför borde meddelandet gå till näringsutskottet, vilket jag föreslår.

 

Ltl Strand:  Herr talman! Jag ber att få understöda ltl Roger Janssons förslag.

 

TALMANNEN: Begärs ordet?

Ltl Roger Jansson, understödd av ltl Strand föreslår att ärendet skall föras till näringsutskottet. Omröstning kommer därför att verkställas. De som röstar för att ärendet hänskjuts till finansutskottet röstar ja och de som föreslår att ärendet går till näringsutskottet röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd. Omröstning verkställs således. De som röstar för ja stiger upp nu. Talmannen röstar ja. De som röstar för nej stiger upp. Talmannen konstaterar att majoritet för ja har vunnit, dvs. att meddelandet hänskjuts till finansutskottet.

 

                                                                                                                                                       

Föredras för remiss ärende nr 7:

 

Ltl Harriet Lindemans m.fl. hemställningsmotion angående omhändertagande av animaliskt avfall. (HM nr 7/2001-2002).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Ltl Harriet Lindeman:

Herr talman!

Det är lite tråkigt att redogöra för detta ärende när det är så få från utskottet närvarande, men jag hoppas att de som är här ändå lyssnar. Jag vill börja med att säga, att personligen är jag ingen expert på detta område, men under tiden som jag har försökt få fram material har jag lärt mig att det råder en hel del förvirring om hur man skall ta hand om animaliskt avfall och då främst när det gäller animaliskt högriskavfall. Det är också svårt att veta man skall göra med de döda djurkropparna som man inte vet diagnosen på och som inte får användas i animalieproduktionen.

 

EU-bestämmelserna har skapat större restriktioner för såväl den enskilda djurägaren som för slakterierna på Åland. Om vi börjar med alla hästägare, som är många i dag och troligtvis blir de bara fler, så har många av dem problem när deras kära hästar måste avlivas, om de inte är registrerade. Det sker i dag i föreningen Hippos regi. Föreningen är i praktiken finskspråkig, vilket gör att många på Åland drar sig för att registrera sina hästar. Om de inte är registrerade får de inte föras till slakteriet. Jag har blivit informerad om att landskapsstyrelsen planerar att göra det möjligt att registrera hästarna på Åland. Redan då jag satt i landskapsstyrelsen diskuterade jag frågan med landskapsveterinären, så jag vet att frågan är aktualiserad. Om ärendet får en lösning är det ett problem mindre för många hästägare. För dagens hästägare, som inte har sina hästar registrerade, återstår ingenting annat än att gräva ner dem på ett lämpligt ställe, och alla har inte detta lämpliga ställe. Smådjursbegravningsplatsen kan inte ta emot djur av den här storleken. Lämpligheten att gräva ner djur kan man naturligtvis också diskutera och det har man gjort i de veterinära kretsarna; platser där det sker skall vara lämpliga med tanke på läckage till våra känsliga vattendrag osv.

 

Vi har också animaliskt avfall som klassas som högriskavfall. Det finns en mängd bokstavsbeteckningar inom detta område som kan göra att den inte insatta blir rätt så förvirrad, men jag vill trots allt göra ett litet försök Från Åland förs i dag 2-3 ton TSE-avfall för distribution till Honkajoki i Finland varje vecka. TSE-material är slaktavfall som klassas som högriskavfall. Det kan innehålla BSE, den s.k. galna-ko-sjukan eller andra smittoämnen. Tack och lov har vi tillsvidare inte behövt ha BSE-smittade djur på Åland. Till högriskavfall hör också sådana djur som självdött och där dödsorsaken inte har fastställts. Som exempel kan nämnas självdöda kycklingar. Vad jag har förstått har hanteringen av döda kycklingar inte alltid skett på ett tillfredsställande sätt i dag. Vi har också fisksjukdomar av olika slag som kan leda till att vi blir tvungna att avliva fisk i stora mängder. Första gången vi drabbades av VHS-sjukdomen grävdes stora mängder fisk ner. Hur lämpligt det kan vara kan man naturligtvis fråga sig.

 

Jag har med dessa exempel velat belysa vikten av att landskapsstyrelsen utreder vår beredskap för att ta hand om alla dessa döda djurkroppar som inte kan eller får tas om hand av våra slakterier. Kan landskapsstyrelsen anvisa en plats där de hästägare som inte har egen mark kan få gräva ner sina döda hästar osv.? Jag ber social- och miljöutskottet att fördjupa sig i dessa svåra frågor och höra personer som på olika sätt berörs av detta problem. Det är också viktigt att den veterinära expertisen hörs i denna fråga.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 8:

 

Ltl Barbro Sundbacks m.fl. hemställningsmotion angående en bostadsbidragsreform . (HM nr 16/2001-2002).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet. Godkänt.

Diskussion.

 

Ltl Sundbackreplik:

Herr talman!

Senast i dag ringde mig en mycket olycklig dam och berättade att hennes hyra hade stigit med 100 procent. Hon har jobbat länge inom offentlig sektor i ett yrke som inte är särskilt välavlönat och är ett ganska tungt skiftesarbete. Vad säger man som politiker till en sådan person?

 

Det är inte så mycket som vi som enskilda politiker kan göra för dem som är utelämnade åt hyresvärdar som inte skyr hundraprocentiga hyreshöjningar. Däremot har socialdemokraterna i årtal tagit upp frågan om att vi skulle få ett bättre bostadsbidrag, ett bostadsbidrag anpassat till åländska förhållanden, ett bostadsbidrag som skulle göra att de som bor på hyra på Åland känner att också de gynnas av att vi har självstyrelse, ett bostadsbidrag som skulle vara så tilltaget att man känner att man kan hyra en våning så att man har ett hem och inte bara ett litet krypin så att man får tak över huvudet, utan att man har – som jag antar de flesta av oss här har – ganska gott tilltagna ytor. Ett hem där man kan stänga sin dörr och vara ganska fredad från omvärldens påhälsningar, ett hem där var och en som bor där har sina egna utrymmen och där man har gemensamma utrymmen, möjligheter till ensamhet när man vill och möjlighet att umgås när man vill. Det kan man inte göra i en etta med kokvrå.

 

Så, bästa lagtingsledamöter, jag skulle nu vilja att ni åtminstone en gång under den här mandatperioden tänkte lite med hjärtat på dem som bor på hyra och som har små inkomster och inte heller möjlighet att förändra sina inkomster i någon högre grad, men som utför ett välförtjänt och ett viktigt arbete i vårt samhälle. Motionen syftar till att använda självstyrelsen för att öka solidariteten i vårt samhälle. Det är många grupper som gynnas av självstyreslen, men de som bor på hyra har ännu inte sett den stora nyttan och gläjden av att vi har den autonomi vi har.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Det blev kanske en litet ensidig bild av hyresvärdarna, given av ltl Sundback genom detta exempel. Det är naturligtvis oacceptabelt, om man inte gör en totalrenovering av en lägenhet, att höja hyran med 100 procent och det skall ske efter förhandlingar osv. Men detta att dra alla privata hyresvärdar över en kam och säga att de är ett riktigt pack det, så det är inte bra, för det är inte till någon del sant. När vi ser hyresstatistiken för Mariehamns stad och för Åland som helhet ser vi att hyran generellt är billigare i privata lägenheter än i samhällsbolagslägenheter. Det finns naturligtvis många orsaker till det. Kanske effektivare skötsel av kostnader osv. kan resultera i det, så i allmänhet måste man väl säga att vill man ha billiga och bra bostäder skall man vända sig till privata hyresvärdar. Sedan finns det också undantag från det och det finns också några lägenheter i samhällsbolag som har en relativt hyfsad kvadratmeterhyra, men t.ex. i Mariehamn hör Marstad till de dyraste. Jag ville bara komplettera ltl Sundbacks inlägg med att vi har åtskilliga privata hyresvärdar som tar ett stort och socialt ansvar och har en mycket human och bra hyressättning. Men det finns säkert också några avarter och vi får akta oss att dra alla över samma kam.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

Jag kanske skall be damen i fråga ringa ltl Roger Jansson, så kan han hjälpa henne att få en billig och bra bostad på den privata hyresmarknaden. Jag har förstått att situationen inte är så enkel; utbudet saknas, efterfrågan är större än utbudet och av det följer på marknaden att hyrorna stiger. Att hyrorna genomsnittligt är högre i Marstads bostäder beror på att de privata inte byggde bostäder under en lång period utan det var i samhällets regi som det hände. Fördelen för en hyresgäst att bo i stadens bostäder är att sådana hyreshöjningar som jag nämnde om inte kan förekomma. När det på den privata marknaden inte finns något utbud är det ganska svårt at säga, att okej, jag flyttar någon annanstans. Vart skall man flytta? Nej, min motion handlar om hyresgästerna och deras rätt att få nytta av självstyrelsen. Vi socialdemokrater vill ha ett förmånligare bostadsbidrag än i riket. Vi har bättre barnbidrag, vi har bättre semesterförmån för bönderna, vi har många exempel på där grupper gynnas av självstyrelsen. Men den förmånen har inte hyresgästerna fått. Där hoppas jag att Frisinnad Samverkan också ser till att självstyrelsen får ett positivt utfall.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Jag tror att det är ett bra förslag från ltl Sundback att personen som har ringt till henne och inte kunde få några råd ringer till mig. Jag har en del råd att ge i det sammanhanget, kanske också till många andra. Jag hör till de minsta hyresvärdarna i Mariehamn, men jag har dock ett antal lägenheter och de är väldigt prisvänliga, även när de är alldeles nyrenoverade. Det finns många sådana privata hyresvärdar. Jag vill säga i det här sammanhanget att jag har väldigt stor förståelse för motionen; bostadsbidraget kunde ses över och anpassas till andra förmåner som vi ger inom ramen för självstyrelsen. Det tycker jag är ett bra initiativ från ltl Sundback och det socialdemokratiska partiet. Men att man i det sammanhanget skulle racka ner på de privata hyresvärdarna är inte bra och inte sakenligt. ”Racka ner” är ett kanske ett litet hårt ord, men exempelsamlingen här i presentationen blev tyvärr lite ensidig och det var därför jag begärde repliken för att något balansera upp det hela. Jag hoppas att vi kan vara överens om att balans behövs i dessa frågor.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

Jag har inte rackat ner på någon utan bara konstaterar att enligt den marknadsekonomiska naturlag som finns på detta område finns det stora förutsättningar för de privata hyresvärdarna att höja hyrorna. Det görs; sedan görs det i mera eller mindre grad, men det förekommer överstora hyresförhöjningar. Det är inte bara därför bostadsbidraget skall höjas utan det är för att vi har så höga levnadskostnader överlag, både vad gäller matkostnader, bränslekostnader och nu senast har det visat sig att elpriserna är väldigt höga. Ju mindre inkomster man har och ju mindre möjligheter man har att öka sina inkomster desto svårare blir det att skaffa sig en dräglig bostad till rimliga kostnader. Vi vet alla att arbete och bostad är grunden för att fungera som en fullvärdig medborgare.

 

Ltl Sundman:

Herr talman!

Ltl Sundback tar upp en angelägen fråga om bostadsbidrag och människors rätt och möjlighet till bostad. Det är ganska intressant att spåna lite i detta. Jag har tidigare sagt att om det finns ett behov av att subventionera boendet, så bör detta ske via bostadsbidrag. Det tycker jag är det mest renhåriga att man tar hand om de fattigaste via bostadsbidragssystemet i stället för att ge sig in på att reglera hyresmarknaden och försöka få ner hyrorna generellt. När det gäller Åland  och hyresnivån är den ungefär 8 mark lägre än i Finland och detta har gjort att vi har den bostadsbrist vi har i dag, för det har inte varit intressant för det privata kapitalet att bygga bostäder. Vi har de facto väldigt låga hyror på Åland, om man alltså jämför med Finland.

 

Landskapsstyrelsen har föreslagit, och lagtinget har godkänt det, att vi skall börja bedriva bankverksamhet igen i landskapets regi i konkurrens med privata banker. Häromdagen hade vi diskussion i social- och miljöutskottet om framställningen beträffande lånetiden, där landskapsstyrelsen som en följd av omstruktureringar vill förlänga lånetiden. Då tog vi reda på hur stor subvention är de facto det nya systemet. Det visade sig att i extremfallet var det fråga om en subvention om 3 euro per kvadratmeter per månad: 18 mark per kvadratmeter per månad. Det är en otrolig subvention som samhället ställer upp med. Det är enligt min mening felaktigt; i stället skall folk betala efter sin förmåga vad det kostar att bo och när det gäller de svagaste så hjälper vi till, så jag fram emot behandlingen av denna motion därför att det är ett ”renhårigare” sätt när samhället skall hjälpa till i stället för att igen återreglera hyresmarknaden indirekt genom att få ett stort offentligt ägt bostadsbestånd som inte har marknadsmässiga hyror.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 9:  

 

Ltl Harriet Lindemans m.fl. hemställningsmotion angående avgiftssystemet för institutionsvård. (HM nr 8/2001-2002).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet. Diskussion.

 

Ltl Lindeman: Herr talman! Eftersom jag fick så många motioner på min lott i dag och ytterst få medlemmar från social- och miljöutskottet är närvarande ber jag att få bordlägga ärendet till den 8 april.

 

Ltl Strand: Herr talman! Jag ber att få understöda förslaget och tiden till den 8.4.

 

Ltl Sjölund: Herr talman! Jag ber att få föreslå att ärendet bordläggs till nästa plenum.

 

Ltl J-E Mattsson: Herr talman! Jag ber att få understöda bordläggningen och tidpunkten nästa plenum.

 

TALMANNEN: Uppfattar jag det rätt att ltl Sjölund föreslår bordläggning till plenum den 27 mars?  Begärs ordet? Under diskussionen har ltl Lindeman, understödd av ltl Strand, föreslagit att ärendet bordläggs till plenum den 8 april. Samtidigt har ltl Sjölund, understödd av ltl J-E Mattsson, föreslagit att ärendet bordläggs till plenum den 27 mars. I och med att två understöd föreligger kommer omröstning att verkställas. Omröstningen verkställs sålunda att de som röstar för bordläggning till 8 april röstar ja och de som röstar för bordläggning till 27 mars röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd. Jag ber de som röstar ja att resa sig. Talmannen röstar ja. Jag ber de som röstar nej att resa sig. Talmannen konstaterar majoritet för nej. Ärendet bordläggs till plenum den 27 mars detta år.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 10:

 

Ltl Barbro Sundbacks hemställningsmotion angående handikappåret 2003. (HM nr 35/2001-2002).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Ltl Sundback:

Fru talman!

På något sätt känns det lite uttjatat med handikappåren, kvinnoåren och miljöåren, men jag hittar inget bättre sätt att ta upp en mycket viktig fråga. Det gäller de människor som har funktionsnedsättningar och som lever i vårt samhälle. De skall formellt ha precis samma rättigheter som alla vi andra, men i praktiken är det inte så. Hur illa det riktigt är ställt tror jag ingen av oss vet, men det jag vet är att landskapsstyrelsen för en många år sedan tog en plan för att just skapa bättre förutsättningar för personer med funktionsnedsättningar av olika slag. Jag tycker att i början av handikappåret borde man ta fram planen och utvärdera vad som har hänt och samtidigt komma med förändringsförslag.

 

Vis av erfarenhet och som jag upprepade gånger har sagt här är att talar man bara om personer med funktionsnedsättning, så upptäcker man inte att det också här finns en s.k. genusskillnader. Jag var för inte så länge sedan i Stockholm på ett seminarium som handlade om makt och kön och i en arbetsgrupp talades det om kvinnor med funktionsnedsättningar. Det var minsann ingen upplyftande information. Det var tvärtom direkt nedslående. Det är nämligen så tragiskt att kvinnor som har funktionsnedsättningar oftare än andra kvinnor blir utsatta både för våld och sexuellt utnyttjande. Detta av en enkel orsak: de är ännu mera försvarslösa. Det andra som för mig också var en chockerande information var att kvinnor som har funktionsnedsättningar i genomsnitt får sämre ekonomiska stöd av samhället än män med motsvarande handikapp. Ojämställdheten mellan kvinnor och män följer med i alla samhällssektorer och den förstärks när man har en funktionsnedsättning. Detta var delvis ny kunskap för mig och jag tror inte att den i och för sig är så förvånande, men man har ändå  hoppats och trotts någonstans att det inte skulle vara på det här viset. Men jag tycker att det är så pass upprörande att samhället som har ett ansvar för de här människorna måste beakta att kvinnor med funktionsnedsättningar har ännu svårare att klara sig och att leva ett värdigt liv jämfört med män med funktionsnedsättningar.

 

I det individuella fallet spelar naturligtvis inte kön en avgörande roll hur man kanske klarar sig och hur man lyckas, men könsaspekten måste nu uppmärksammas.

 

Herr talman!

Jag vill alltså att vi ägnar oss åt den här gruppens behov och att vi också här utnyttjar självstyrelsen för att skapa ett mera solidariskt och rättvist samhälle. Eftersom det europeiska handikappåret infaller 2003 önskar jag att social- och miljöutskottet ger hög prioritet åt detta ärende så att landskapsstyrelsen kan beakta eventuella ekonomiska konsekvenser av att vi uppmärksammar handikappåret. Det kan naturligtvis bli så också, som så ofta, kommer till utskottet och säger att, jo, jo, det här har vi redan beaktat och så har man tagit upp 50.000 euro, men jag tycker att vi i så fall måste få en grundlig beskrivning av vad landskapsstyrelsen tänker sig för det är pinsamt med handikappår, miljöår osv. om man inte har klara mål vad man vill uppnå så att man faktiskt kan ta ansvar för det när det  året har gått och att det inte blir bara en massa manifestationer och tomma ord som inte leder till någonting.

 

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 11 och nr 12:

 

Ltl Harriet Lindemans m.fl. hemställningsmotion angående lagstiftning om patients rätt till förnyad medicinsk bedömning. (HM nr 9/2001-2002).

 

Vtm Bert Häggbloms m.fl. hemställningsmotion angående rätt till förnyad medicinsk bedömning. (HM nr 30/2001-2002).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendena remitteras till social- och miljöutskottet. Här föreslår talmannen med beaktande av bestämmelserna i 74 § AO att motionerna behandlas i ett sammanhang eftersom de nära ansluter sig till varandra. Motionerna föreslås att föredras för gemensam remiss och gemensam diskussion om dem föreslås. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt. 

 

Diskussion.

 

Ltl Strand: Herr talman! Med beaktande av att ordföranden i utskottet inte är på plats föreslår jag att ärendet bordläggs till plenum den 8.4.

 

Ltl Sundman: Herr talman! Jag understöder ltl Strands förslag om bordläggning och bordläggningstiden.

 

Ltl Sjölund: Herr talman! Jag föreslår att ärendet bordläggs till nästa plenum onsdagen den 27.3.

 

Ltl J-E Mattsson: Herr talman! Jag ber att få understöda ltl Sjölunds förslag om bordläggningstiden.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Under diskussionen har ltl Strand, understödd av ltl Sundman, föreslagit att ärendena bordläggs till lagtingets plenum den 8 april och ltl Sjölund, understödd av ltl Jan-Erik Mattsson, har föreslagit att ärendena bordläggs till plenum den 27 mars detta år. Eftersom två understödda förslag föreligger kommer omröstning att verkställas. De som röstar för bordläggning till 8 april detta år röstar ja och de som röstar för bordläggning till den 27 mars detta år röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd. Jag ber ja-röstarna resa sig. Talmannen röstar ja. Jag ber nej-röstarna resa sig. Majoritet för nej.

 

Ärendena bordläggs till plenum den 27 mars. 

 

 

Föredras för remiss ärende nr 13:

 

Ltl Barbro Sundbacks hemställningsmotion angående ett äldreomsorgsprogram. (HM nr 41/2001-2002).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Ltl Sundback:

Fru talman!

Det är glädjande att ltl Sjölund har blivit så aktiv och tar del i debatten här i lagtingets plenisal. Han är särskilt intresserad av bordläggningar och det är väl i syfte att stärka lagtingets roll och utveckla demokratin som bordläggningstiderna framförs här! Det är roligt att se att så många är inne i salen också i samband med bordläggningarna. Det ger mera vitalitet åt lagtingets debatt helt enkelt.

 

Den motion som jag nu skulle presentera tycker jag att är mycket viktig. Den handlar om en grupp i samhället som under de närmaste decennierna kommer att påverka vårt kolossalt mycket. Det blir svårt att bevilja pengar till jaktföreningar och alla världens idrottsanläggningar om vi skall kunna garantera en god äldreomsorg.

 

Herr talman!

Jag föreslår här i likhet med många andra att motionen skulle bordläggas till den 8.4. Då är det ännu en fri motionsdag och jag vet att många – alla, hoppas jag – här i salen är intresserade av just de äldres möjligheter långt in på detta århundrade att leva ett värdigt liv. Herr talman! Jag föreslår att ärendet bordläggs till den 8.4.

 

 

Ltl Wiklöf: Herr talman!  Jag ber att få understöda ltl Sundbacks förslag om bordläggning till den 8.4.

 

Ltl J-E Mattsson: Herr talman! Jag föreslår att ärendet bordläggs till plenum onsdagen den 27 mars.

 

Ltl Sjölund: Herr talman! Jag ber att få understöda ltl J-E Mattssons förslag om bordläggningstiden.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Ltl Sundback, understödd av ltl Wiklöf, har föreslagit att ärendet bordläggs till plenum den 8 april och ltl J-E Mattsson, understödd av ltl Sjölund, har föreslagit att ärendet bordläggs till plenumd en 27.3. Eftersom två understödda bordläggningsförslag föreligger kommer omröstning att verkställas. Omröstningspropositionen ställs så att de som röstar för bordläggning till den 8 april röstar ja och de som röstar för bordläggning till den 27 mars röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd. Jag ber ja-röstarna resa sig. Talmannen röstar ja. Jag ber nej-röstarna resa sig. Majoritet för nej. Ärendet bordläggs till plenum den 27 mars detta år.

 

 

Antecknas till kännedom att till lagtinget överlämnats:

 

Landskapsstyrelsens framställning angående ny högskolelagstiftning. (FR nr 17/2001-2002).

 

Ärendet upptas till behandling den 3 april.

 

 

 

Ltl Gun-Mari Lindholms m.fl. spörsmål angående utfästelser om förhöjda ersättningsnivåer till vårdanställda. (S 8/2001-2002).

 

Ltl Jörgen Strands m.fl. spörsmål angående förmåner i statsbeskattningen. (S nr 9/2001-2002).

 

Beträffande svaren på dessa två spörsmål meddelas senare.

 

 

Vtm Bert Häggbloms m.fl. lagmotion angående folkomröstning om vårfågeljakten. (LM nr 1/2001-2002).

 

Ärendet upptas till behandling den 15 april detta år.

 

 

Lagtingets nästa plenum hålls onsdagen den 27 mars kl. 13.00. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl. 15.17).

 

 

 

 

 

Originalfil