Plenum den 25 november 2004 kl 9.30

PLENUM den 25 november 2004 kl. 9.30.

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. ((Frånvarande: ltl Peter Grönlund, ltl Anders Englund, ltl Runar Karlsson och ltl Katrin Sjögren).

26 lagtingsledamöter närvarande.

Om ledighet från dagens plenum anhåller ltl Peter Grönlund på grund av tjänsteåliggande: arbetsförhinder, ltl Runar Karlsson på grund av privata angelägenheter och ltl Anders Englund på grund av annan orsak: styrelsemöte  med Svenska lantbruksproducenterna i Helsingfors. Beviljas.

 

 

Föredras ärende nr 1:

 

Av ltl Lasse Wiklöf jämte åtta lagtingsledamöter undertecknad skrivelse med yrkande att lagtinget skall förklara att lantrådet och landskapsregeringens ledamöter inte åtnjuter lagtingets förtroende. (MY 1/2004-2005).

 

Enligt 64d § lagtingsordningen får ärende angående misstroendeyrkande inte upptas till behandling förrän den eller de yrkandet avser beretts tillfälle att inför lagtinget avge förklaring inom tre dagar efter att ha erhllåit del av yrkandet. Landskapsregeringens medlemmar/lantrådet har erhållit del av ltl Lasse Wiklöfs yrkande den 22.11. De bereds bereds nu tillfälle att avge förklaring. Annan diskussion medges inte vid detta plenum.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Politik är samhällsbygge, politik är att ta ansvar, politik är att kunna ha långsiktighet i sitt arbete och ta goda och ansvarsfulla beslut.

 

Fru talman!

Jag tror att alla som finns i den här salen vet i dag att misstroendediskussionen och debatten kommer att bli lite annorlunda därför att i normala fall lämnas det in ett misstroende från oppositionen, och regeringspartierna försvarar sig och den politik som man har fört. I det här fallet har vi en lite speciell situation, nämligen att det har lämnats in ett misstroendeförslag från oppositionspartierna, vilket jag naturligtvis respekterar, för det tillhör parlamentarismen att oppositionen skall testa regeringspartiernas politik. Det som är det nya i den här situationen är att samtidigt som detta misstroende har lämnats, eller t.o.m. lite före, så har ett av de partier som medverkar i landskapsregeringen valt att dra sig ur. Jag väljer ändå att här i dag försvara landskapsregeringen och den politik vi har fört. Och det gör jag utgående från att jag tycker att vi har gjort ett bra arbete, vi har kommit igång och nu tänker vissa grupper dra undan mattan för den politik som vi har satt igång.

 

Jag tycker att det är tråkigt att den här situationen har uppstått och jag vill säga, utgående från den erfarenhet som jag har – jag har varit ganska exakt 13 år medlem i Ålands landskapsstyrelse och numera Ålands landskapsregering – att jag har sett många konstellationer, jag har sett många personer och samarbetat med många olika typer av människor. Det som jag tycker att har varit speciellt i den här konstellationen av personer som har varit i den här landskapsregeringen är att jag har inte under mina 13 år någonsin upplevt en sådan arbetsglädje som det faktiskt funnits hos alla 6 medverkande personer, från centern, FS obundna och liberala ledamöterna Tuula Mattsson och Lars Selander. Det har funnits en arbetsglädje, det har funnits energi och det har faktiskt funnits en vilja till förändring och jag tror, ärade åhörare, att det är just där som vi har pudelns kärna: viljan till förändring har varit större och är större i den här landskapsregeringens kollegium än vad den är i de grupper, och speciellt i en grupp, som har stått bakom landskapsregeringen.

 

Efter valet för ca ett år sedan var alla partier, speciellt de borgerliga partierna och de som medverkar i den här landskapsregeringen, ense om en sak: det är ekonomin som är det viktiga, vi skall ta ansvar för att vi skall få samhällsekonomin i balans. Vi skrev ett regeringsprogram och vi sade att under den här perioden skall vi balansera ekonomin. Nu har det gått knappt ett år sedan vi tillträdde. Ni, ärade ledamöter, har debatterat ett budgetförslag för år 2005, alltså det första som den här landskapsregeringen har lagt fram, det budgetförslaget är inte bara i balans, det visar ett litet överskott redan efter det första året – det skall vi få misstroende för.

 

Vi har också varit beredda att ta ansvar för kanske en av de svåraste frågorna, nämligen att börja en omstrukturering av offentlig sektor och långsiktigt få en bättre balans mellan offentlig sektor och privat näringsliv. Där, bästa åhörare, kommer man in på ett mycket känsligt område. Ingen landskapsstyrelse har lyckats med det tidigare. Vi trodde när jag slog klubban i bordet på torsdagkvällen, när vi hade kompromissat, givit och tagit och faktiskt den liberala gruppen, upplevde jag, var den stora vinnaren med alla de saker som man hade fått igenom, att nu har vi faktiskt lyckats lägga fram ett budgetförslag som påbörjar en förändring och som alla kan vara med och stöda. Ni vet alla vad som skedde därefter, jag behöver inte upprepa det.

 

Vi har också, under ledning av vicelantrådet Jörgen Strand, gjort en uppgörelse med de åländska kommunerna som syftar till att på allvar ta tag i landskapsandelssystemet och reformera det på ett sådant sätt så att de åländska kommunerna skall kunna ge sina medborgare den basservice på jämbördiga villkor som medborgarna har rätt att kräva, ett arbete som nu naturligtvis hänger lite i luften beroende på vad som händer härefter.

 

Under alla de år som jag har varit med i landskapsstyrelserna har för mig personligen den viktigaste frågan varit: Hur kan vi se till att ålänningarna har arbete? I ett samhälle där människor har arbete och kan försörja sig fungerar det. Jag tror att man kan säga att det här året, som vi nu har bakom oss, är det år som det har skapats flest nya arbetsplatser på Åland, då inberäknar jag sjöfarten eftersom det är vår viktigaste näring. Det är ingen dålig facit -  Birka Paradise och det har också köpts in andra fartyg.

 

Vi har också varit med och räddat företag som har varit på väg att försvinna från Åland. Också det en mycket svår fråga, och tydligen en av de sakerna som har lett till att den liberala gruppen inte kan känna förtroende för mig som lantråd och den här landskapsregeringen. Men jag hoppas och tror att de som jobbar på Plasto och får sin lön varje månad kanske har en annan uppfattning om vad som är bra och dålig politik här i samhället.

 

Vi har också i den här landskapsregeringen fattat beslut om att gå vidare med kk-huset, en väldigt kinkig fråga, kanske en av de knepigaste att pussla ihop, för det är ingen hemlighet att det finns och hur funnits olika uppfattningar i mitt eget parti, Frisinnad Samverkan och Obunden Samling. Det har varit liberalernas hjärtefråga att driva igenom ett kk-hus – och nu har man också lämnat den frågan ganska öppen, vilket jag tycker är beklagligt. Vilken signal ger det ut till det åländska samhället? Först försöker man under många år arbeta och man gör en politisk kompromiss om den största landbaserade investeringen som skulle göras – sedan drar man undan mattan!

 

Vi har också haft både frekventa och, tycker jag, givande diskussioner med det åländska näringslivet och försökt finna olika lösningar. Plasto är ett exempel. Det finns många andra frågor av mera långsiktig karaktär som diskuteras med det åländska näringslivet. Speciellt flyget kan nämnas, som jag själv tror att kommer att hitta en lösning utgående från den utredning som den här landskapsregeringen låtit göra tillsammans med det åländska näringslivet, och nu för tillfället finns det en liten två personers grupp från näringslivet som inom några veckor skall lämna fram ett konkret förslag till hur ett åländskt flygbolag skall kunna förverkligas. Jag tycker att vi har arbetat målmedvetet, konsekvent och långsiktigt i den frågan.

Jag känner också en stolthet som lantråd att ha fått vara med och bygga ett samhälle under väldigt många år, ett samhälle som fortfarande är väldigt intressant att flytta till. När vi har gäster bortifrån brukar jag kunna berätta med stolthet, att Åland är det enda ösamhället i Östersjön som under de senaste 30 åren varje år har vuxit lite i befolkning. Det gör vi fortfarande, och det gör vi tack vare den välfärd och det välfärdssystem som vi har byggt ut i det åländska samhället, i kombination med att det finns möjligheter på Åland, det finns arbetsplatser på Åland och man flyttar hit.

 

Tuula Mattsson höll igår ett mycket bra anförande om sitt värv under den här perioden. En sak tycker jag det är skäl att lyfta fram: Tuula Mattsson har som trafikminister varit med och föreslagit ett beslut om att vi skall ha treåriga turlistor för skärgården. Det beslutet innebär att vi har skapat en arbetsro för att kunna planera mera långsiktiga och strukturella lösningar för skärgårdstrafiken, men samtidigt innebär det också att skärgårdsborna kan planera sitt liv och vet vad som gäller under en längre tid, man behöver inte känna den här osäkerheten från år till år: hur skall det se ut och skall den turen vara. Jag tror och hoppas att det är någonting som man med tacksamhet har tagit emot i skärgården.

 

Fru talman!

Det skulle vara fel av mig att säga att inte senaste fredag var en speciell dag i mitt liv med tanke på det som hände, men jag vill ändå lyfta fram det som hände några dagar före som kanske ändå mera speciellt. Det var då vi hade den s.k. aftonskolan med regeringen. På den aftonskolan var huvudpunkten att ta fram en strategi för hur man skall utveckla det åländska näringslivet och kunna trygga den åländska ekonomin långsiktigt. Den tjänstemannagrupp som hade förberett detta hade kommit fram till goda lösningar och förslag när det gäller hur man skall driva skattegränshanteringsfrågan vidare, hur man skall driva språkfrågan vidare och många olika samarbetsformer också när det gäller näringslivet. Ytterligare en fråga som man jobbar bra med är sjöfarten. Jag tror att det arbete som pågår i den arbetsgrupp som är tillsatt av kommunikationsministeriet kommer att leda till sådana förslag som också ger en långsiktighet när det gäller sjöfarten, för, som jag sade i mitt remissanförande, jag har aldrig upplevt en så positiv stämning i regeringen när det gäller sjöfartsfrågor som jag upplevde på vårt senaste möte med regeringen.

 

Men, fru talman, det som var speciellt med den senaste aftonskolan var det att den ekonomiska utredningen var färdig. Vi hade som målsättning att nu är det dags att gå vidare med utvecklingen av den ekonomiska självstyrelsen. Det finns förväntningar här i lagtinget; det fanns stora förväntningar i landskapsregeringen, men det har varit nej, nej och åter nej i det tjänstemannaarbete som har gjorts. De signaler som vi fick på dagen när vi kom till Helsingfors var att regeringen hade träffats och beslutat att svaret är nej. Efter en och en halv timmes diskussion med regeringen hade vi lyckats övertyga dem om – undertecknad, vicelantrådet och riksdagsman Roger Jansson – att så här kan man inte göra, det är en förtroendefråga mellan landskapet Åland, självstyrelsen och Finlands regering. Vi lyckades svänga regeringen och få dem att gå med på ett s.k. toppmöte för att diskutera utvecklingen av den åländska självstyrelsen, med statsministern, finansministern, justitieministern och Svenska folkpartiets ordförande Jan-Erik Enestam. Jag undrar hur många andra som har haft möte med Finlands regering och lyckats få dem att ändra sig! För mig själv kändes det – det vill jag säga – som en av de bästa prestationer jag har gjort som lantråd och som medlem i Ålands landskapsregering, med gott stöd av vicelantrådetet och riksdagsmannen. Vi kände oss ganska nöjda när vi lämnade det mötet. En timme senare fick jag ett samtal på min GSM-telefon av en redaktör från en på orten utkommande tidningar som frågade hur mycket jag visste om liberalernas tankar på att lämna landskapsregeringen. Jag tror att ni förstår att man kan få lite blandade känslor i kroppen en sådan kväll. Här tycker man att man har gjort ett bra jobb, man har faktiskt kämpat, lagt allt i blöt för att självstyrelsen skall kunna ta något steg framåt – så ringer man från Åland, inte för att fråga om resultatet, utan för att fråga om hur mycket man känner till om liberalernas planer på att lämna landskapsregeringen!

 

Fru talman!

Som lantråd hamnar man att ta många beslut, också som medlem i landskapsregeringen. Jag har säkert under min tid som lantråd fattat både bra och mindre bra beslut, det skall jag villigt erkänna. Jag har också fattat några beslut som jag har varit tvungen att ändra. Det ena gällde näringsrätten till Ålandsbanken, det andra var Mogens Linden-fallet, hembygdsrätten. Jag beklagar att jag inte var säkrare i mina råd och i mitt beslutsfattande. Men jag tar på mig det fulla ansvaret för det jag har gjort och jag har ändå alltid försökt se till, i de fallen och i alla andra fall, att slutresultatet skall bli det bästa möjliga för Åland och för de människor eller företag som berörs. Man måste ibland lägga sin egen prestige åt sidan och se till att saker och ting blir rätt, för det är det som är vår viktigaste uppgift när man sitter i en landskapsregering och framför allt när man är lantråd.

 

Fru talman!

Jag har också fått motta kritik, både i misstroendet och massmedia, speciellt från den liberala ledningen om att jag skulle ha ett svagt ledarskap. Jag låter andra bedöma mitt ledarskap, men jag tror själv att det faktiskt är det motsatta: de som har valt att lämna landskapsregeringen hade nog antagligen önskat att jag skulle ha ett svagare ledarskap för att de själva skulle kunna påverka landskapsregeringens interna arbete på ett tydligare sätt. Min målsättning som lantråd har varit att alla ledamöter i landskapsregeringen är lika, allas åsikter skall respekteras, vi skall vara öppna i vårt tänkande och alltid ha Ålands bästa för ögonen. Det som är viktigt när man jobbar i en landskapsregering är att de grupper som medverkar är medvetna om att man kan inte som lagtingsgrupp styra en landskapsregering i varje detalj. Man måste ge ett mandat och man måste ha ett förtroende för de människor man sätter in i en landskapsregering att de har omdöme att fatta de beslut som är bäst utgående från den information och den kunskap man har; annars fungerar inte landskapsregeringsarbetet. Det som nu har hänt, håller på att hända, händer, eller alternativet, är att regeringsarbetet börjar gå på sparlåga och går för långsamt. I en landskapsregering måste man ha förmåga att kunna fatta beslut när det behöver fattas beslut.

 

För min del som lantråd har jag skaffat mig den erfarenheten att det är viktigt nu, när man tittar framåt, att skapa en sådan regeringsbas där man har denna handlingskraft och där man står bakom både lätta och svåra beslut. Skall man nämligen förändra ett samhälle, få till stånd en utveckling, måste man vara medveten om att man inte kan bara fatta sådana beslut som folk applåderar; man måste också vara beredd att fatta sådana beslut som är tunga, som man får kritik för och man måste ha kurage att stå upp och försvara dem också. Man måste tro på att det man gör är rätt; det är det enda sättet att förändra. Har vi inte det kuraget och den styrkan är det så att vi politiker har givit upp för andra krafter i samhället, och det skulle vara olyckligt. Jag tror att ålänningarna när de går till val vart fjärde år röstar de på vissa saker, de har förhoppningar om att saker skall hända och de vill att samhället skall utvecklas.

 

Avslutningsvis, fru talman, vill jag säga att det är en lite speciell situation vi befinner oss i. Det krävs 16 mandat för att tillsätta en landskapsregering, i första hand om det skall vara en majoritetsregering, men det krävs också 16 mandat för att avsätta en landskapsregering. Siffran om 16 mandat togs nog knappast bara så här från himlen, utan tanken med den är det som jag sade inledningsvis: landskapsregeringen måste alltid kunna ta ansvar och leda det åländska samhället. Är det så att 16 mandat fäller en landskapsregering måste man också ha ett alternativ färdigt för hur fortsättningen skall se ut. Det är tanken bakom den lagstiftning vi har. Jag tror att det är viktigt att man funderar igenom nu: Är det så att vi har färdiga alternativ eller är det så att man håller på att sätta Åland i en situation som kan bli ganska svår och som det blir ålänningarna som i slutändan får betala priset för?

 

TALMANNEN: Önskar ytterligare någon från landskapsregeringen yttra sig? Ingen begär ordet.

 

Den avgivna förklaringen antecknas till kännedom. Ärendet föredras för slutgiltigt avgörande i lagtinget vid plenum måndagen den 29.11, då även allmän diskussion i ärendet blir tillåten.

 

 

Föredras för enda behandling ärende nr 2:

 

Landskapsregeringens svar med anledning av ltl Brage Eklunds enkla fråga angående potatisodlingen på Åland. (EF 1/2004-2005).

 

Enkel fråga skall uppläsas av frågeställaren vid plenum då den besvaras. Härefter avger lantrådet eller därtill utsedd ledamot av landskapsregeringen ett kort svar på frågan. Med anledning av svaret får frågeställaren omedelbart härefter hålla högst två till frågan anslutna anföranden, vilka även får innehålla tilläggsfråga. Efter vartdera anförandet har den som besvarat frågan rätt att yttra sig. Annan diskussion är inte tillåten. För svaret på frågan tillämpas ingen tidsbegränsning. Frågeställarens följande yttranden samt tilläggsyttranden av den som avger svaret får däremot inte överstiga 3 minuter.

 

Ltl Brage Eklund:

Fru talman!

Med hänvisning till 48 § 2 mom. lagtingsordningen ställer jag till vederbörande medlem av landskapsregeringen följande enkla fråga:

 

Vilka åtgärder ämnar landskapregeringen vidta för att säkra potatisodlingen på Åland?

 

Landskapsregeringsledamoten Kerstin Alm:

Fru talman!

Lagtingsledamot Brage Eklund frågar:

”Vilka åtgärder ämnar landskapsregeringen vidta för att säkra potatisodlingen på Åland?” Frågan ställs mot bakgrunden av att norska koncernen Orkla lagt ett bud på Chipskoncernen.

 

Fru talman

Odlingen av chipspotatis har en stor betydelse för de åländska jordbrukarna. Totalt odlas det ca 700 ha potatis årligen på Åland, varav 535 ha chipspotatis, resterande del består till största delen av utsädesodling som används inom chipspotatisodlingen, så oron är berättigad ifall efterfrågan av chipspotatis på Åland skulle försvinna eller radikalt minska. Potatisodlingen står för ca 5 procent av den odlade arealen på Åland men omsättningsmässigt står chipspotatisodlingen för nästan 10 procent av försäljningsintäkterna på Åland.

 

Haraldsbyfabrikens produktion står för ca 10 procent av Chips totala produktion. Fabrikens syfte är att producera Chipsprodukter för den finländska marknaden. En chipsfabrik som skall producera för den finländska marknaden måste vara placerad relativ nära marknaden.

 

Koncernchefen för Chipsfabriken har uttalat

 

-        att Haraldsbyfabriken är konkurrenskraftig inom sitt område och

-        att så länge fabriken är konkurrenskraftig kommer fabriken att finnas kvar i Haraldsby oberoende av vem som är ägare.

-        att fabrikens efterfrågan på potatis överstiger utbudet av potatis på Åland. Chips behöver potatis från ca 700 ha och köper in potatis från övriga Norden från en areal motsvarande ca 170 ha.

-        Att potatisodlingen på Åland idag är konkurrenskraftig.

-        att landskapsregeringen borde stimulera till ökad potatisodling.

-        att så länge det finns tillgång till råvara till ett konkurrenskraftigt finns det ingen anledning till oro.

 

Även Orkla har försäkrat att produktionen vid Haraldsbyfabriken kommer att fortsätta såsom tidigare. I det här skedet finns det ingen anledning att betvivla att deras intentionsförklaring inte skulle äga sin riktighet.

 

Fru talman!

Till sist vill jag peka på Ålands Producentförbunds potatisutskotts pressmeddelande där utskottet ser positivt på den framtida potatisodlingen och konstaterar att mera åländsk chipspotatis behövs för att tillgodose Chipsfabrikens behov.

 

Svaret på frågan hur man skall säkra potatisodlingen på Åland i framtiden är att se till att potatisodlingen på Åland är fortsatt konkurrenskraftig och producerar produkter av hög kvalitet samt att det finns goda produktionsförutsättningar för industriproduktion. Detta gör landskapsregeringen redan. Landskapsregeringen har en välutvecklad uppsättning verktyg för att stimulera både odlingen och industrin. Som exempel kan nämnas att landskapsregeringen bl.a. tagit i bruk ett investeringsstöd till samägda potatisupptagare med syfte att främja konkurrenskraften inom näringen och att Ålands landskapsregering under många år redan har stimulerat utbyggnaden av bevattningsanläggningar genom investeringsstöd. Förädlingsindustrin med exportpotential utgör också ett högt prioriterat område i företagsfinansieringssammanhang.

 

Även om jag för tillfället inte ser någon anledning för landskapsregeringen att vidtaga ytterligare  åtgärder för att säkra potatisodlingen på Åland, är det viktigt att följa upp förutsättningen för alla odlingsformer. Vår litenhet gör att också små negativa förändringar i vår omvärld lätt kan få stora negativa konsekvenser för vår primärproduktion.

 

Ltl Brage Eklund, första tilläggsfråga:

Fru talman!

Det finns osäkerhet och rädsla inom jordbrukarkåren och det beror framför allt på två saker. Först kom det besked om att eventuellt sockerbetsodlingen försvinner och knappt har den diskussionen lagt sig så kommer nästa besked att Orkla har lagt köpbud på Chips. Det är klart att oron växer bland potatisodlarna. Den fråga man ställer sig är: Vad kommer att hända? Kommer tillverkningen att försvinna från Åland? Vad skall vi odla i stället? Vågar jag investera för framtiden i odlingen? Det blir ett stort ekonomiskt bortfall som kan göra att en del av odlarna kan komma i trångmål med banken. Allt detta är frågor som potatisodlarna känner sig och många fler. Är det ytterligare en ung jordbrukare som står inför att ta över ett jordbruk eller som just har gjort det, så är det klart att tankarna blir: varför skall jag ta över ett jordbruk och skuldsätta mig och gå en osäker framtid till mötes – det hade varit mycket lindrigare att jobba som löntagare.

 

Allt detta bygger på spekulationer och antaganden. Vad tänker landskapsregeringen göra för att skapa framtidstro hos odlarkåren så att tankar som dessa inte belastar det vardagliga arbetet. Det är viktigt att man bryter det negativa tänkandet om framtiden. Det är inte bara jordbrukarna som lider av detta vakuum.

 

Landskapsregeringsledamoten Kerstin Alm:

Fru talman!

Det är sant att det finns en oro inom jordbrukarkåren, och det är vi medvetna om på landskapet. Det vi kan göra är att med våra verktyg se till att det finns fortsatt konkurrenskraft inom våra primärproduktioner. På grund av vår småskalighet måste vi vara vaksamma hela tiden på förändringarna i omgivningen.

 

Ltl Brage Eklund, andra tilläggsanförande:

Fru talman!

Vi blir igen påminda om att vi lever i en föränderlig värld. Vi kan inte, och vi skall inte, påverka marknadskrafterna, men det är med en viss bitterhet man ser ägarmakten försvinna från Åland. I samband med att affären görs kommer det att frigöras kapital, privat såväl som i landskapets kassa. Det vore intressant att veta om landskapsregeringen har några direkta planer på att återplacera dessa pengar på något sätt som kan komma odlarkåren till nytta. Då tänker jag närmast på att utveckla en större förädlingsgrad på de produkter som vi redan odlar. Detta kan ske i samråd med försöksstationen samt företag som verkar inom livsmedelsbranschen. Det är nu viktigt att landskapsregeringen visar ett politiskt mod och klargör den osäkerhet som råder i möjligaste mån. Man vet att storkoncerner som typ Orkla tar ett beslut på fem minuter och man kan lägga ner en Chipsfabrik.

 

Landskapsregeringsledamoten Kerstin Alm:

Fru talman!

Efter att indikationer om affären med Orkla hade blivit känd har landskapsregeringen tillsammans med näringslivets representanter beslutat att utarbeta regelverk för en eventuell Ålands Utvecklingsfond.

 

TALMANNEN: Landskapsregeringens svar antecknas till kännedom. Ärendet är slutbehandlat.

 

Lagtingets nästa plenum är måndagen den 29 november kl. 13.00. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl.10.05).

 

Originalfil